Effektivare förverkandelagstiftning betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Effektivare

förverkande-

lagstiftning

Betänkande av

Förverkandeutredningen

A

Rc

Occ SOU

än

w Statens offentliga utredningar BMW 1999:147 w Justitiedepartementet

Effektivare

förverkandelagstiftning

Betänkande ,Egrverkandeutredningen av Stockholm 1999

SOU och Ds som ingår i 1999 årsnummerserie kan köpas från Fakta Info Direkt. För remissutsändningar avSOU och Dssom ingår i 1999 års nummerserie svarar FaktaInfo Direkt på uppdrag avRegeringskansliets förvaltningsavdelning.

FaktaInfo Direkt, Kundservice Box 6430, l 13 82 Stockholm Tel: 08-587 671 00, Fax: 08-587 671 71 E-post: order@faktainfo.se

Svara på remiss. Hur och varfor. Statsrådsberedningen, 1993. -En liten broschyr somunderlättar arbetet för den som skall svarapå remiss.

Broschyren kanbeställas hos:

lnformationRosenbad

Regeringskansliet

10333 Stockholm

Fax: 08-405 42 95

Telefon: 08-405 47 29

ISBN 91-7610-705-1

ISSN 0375-250X Elanders Gotab 31942, Stockholm 2000

statsrådet och chefen för

Till

Justitiedepartementet

Genom beslut den 20 1997 bemyndigade regeringen chefen för

mars Justitiedepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågor om att förverka vinning av brott.

Med stöd detta bemyndigande tillkallades som särskild utredare

av numera kammarrättspresidenten Per Anclow fr.o.m. den 20 mars 1997. Som experter i utredningen förordnades fr.o.m. den 15 april 1997 numera verksjuristen Ann-Marie Ahlqvist, numera chefsjuristen Roland Andersson, numera chefsåklagaren Björn Blomqvist, numera polismästaren Anders Danielsson, advokaten Elisabet Fura-Sandström, hovrättsrådet Barbro Röst Andréasson samt numera departementsrådet Lars Werkström. Den 1 december 1998 entledigades Lars Werkström. Fr.o.m. samma dag förordnades hovrättsassessom Stefan Johansson som expert. Dessutom har hovrättsassessom Mats Loberg under tiden den 12 januari 1998 till den 1 juni 1998 varit förordnad som expert.

Sekreterare utredningen har varit hovrättsassessorn Katarina Rikte fr.o.m. den 1 maj 1997 t.o.m. den 31 augusti 1999 och Mats Loberg fr.o.m. den ljuni 1998.

Utredningen har antagit namnet Förverkandeutredningen.

Utredningen får härmed överlämna betänkandet Effektivare förverkandelagstiftning SOU 1999:147. Utredningsuppdraget är härmed slutfört.

Stockholm i december 1999

Per Anclow

/Mats Loberg

v ;HET

sabåtxágxázz

;i

åââlâäaêâåâm

%

äñámâw âewámá

sgazizäårsaxgg.

ø.°:

.vw ° .ts iiåâfiqâüäámmtiâäânimrüüç

53915 :iii Prsheqxa mo ana; fmagygA tiçirggiâgzfngzd

bnâiaâi :üâJZifIiJ-iâfiI ;simMnixgrA;çzazahuizüxsv

man { Ö ammar: .minst

isiioq i gaizlâaissfp Lys-ramar; ,noamsbnA

l är .Vvzz-á4nö13$bnå3wm7 nmsiaiám å w

gNVvViâäêxagirgáättxázisqsbs-sjsamüix :iviâåâaiâüiâä Iabâuzniâx

v j 2:133 ;abøgibâhücfâêáâia I wgnåçânzzxxsäâáma

y å mâaâáátatszâxägáwøä .una-rä

tsuaaensáöl nxáäsi gshsmárzsa

stam 33:53:10.3ågâizçåxüzwáçlaeâäl-eâfâäriâåW moiâszeâü .naqxa

:E302 :mig :amg sjsgsvgâä4 ma: 399.33133x1353 net: . LVftsxfiizätali :my: "äâåüäüâäüu:å: müsøwzáaâ 1

hwgaxx 12ê;;n$;.zyaggaaLiArçeiexÃggn maxi 51x52

. .

L ä V.Vfiêiêéêfgini3iIAnäb1..m;0.1tB1sd0.J

L y

,rzagrziabaüuázgbrxxâgâiwøzxøiüämtmsxsnzzigsixzxjwdnagninbaxxü

Lwaváâñ áwvixáløñfi tañtgáxinmâäv iêi-çragninbâmü. 5 M V

bâmüätâ m .ççåxgeeezE302 güánñitagtsiabnñi

løgs-;aqqgagninhLauxu

Jiöiâüåe

G991 uedmsøcwå; i mêorigisoziá

wtxäasaåwzâañupun;

.âÃçQ-bAWâvê;i- .L; i åiâtâf., 3i"r7::

Förkortningar 11

Förkortningar

a. anförd/anförda BrB brottsbalken bet. betänkande dir. direktiv Ds betänkande i departementsserien EG Europeiska Gemenskapen EU Europeiska Unionen FATF Fianicial Action Task Force laundering

on money HD Högsta domstolen JK Justitiekanslern JuU Justitieutskottet NJA Nytt juridiskt arkiv, avdelning I NOU Norges offentlige utredninger OECD Organization for Economic Co-operation and Development prop. proposition

RB rättegångsbalken

RF regeringsformen RP lagen 1946:804 om införande av nya rättegångsbalken

RPS Rikspolisstyrelsen

rskr. riksdagsskrivelse RSV Riksskatteverket

RÅ Riksåklagaren

SFS Svensk författningssamling SkL skadeståndslagen 1972:207 SOU Statens offentliga utredningar UB utsökningsbalken

Sammanfattning 13

Sammanfattning

Vårt uppdrag, både enligt de ursprungliga direktiven och tilläggsdirektiven, har varit att effektivisera gällande regler om förverkande av tillgångar. Uppdraget har ingått som ett led i regeringens strävan att bekämpa grövre brott och då främst den organiserade ekonomiska brottsligheten och narkotikahanteringen. I denna del kan noteras att frågan

förverkande måste ses även i ett internationellt perspektiv. Det är om bl.a. angeläget att vi har ett sådant system att Sverige inte blir en fristad för kriminella aktiviteter, något skulle kunna bli fallet om vår lag-

som stiftning området är påtagligt mildare än i omvärlden.

Förverkande utgör för närvarande en särskild rättsverkan av brott och den punkten föreslås ingen ändring. Våra förslag innefattar däremot eller mindre långtgående ändringar vad gäller möjligheterna

mer att förverka egendom med brottslig anknytning.

Den mest genomgripande ändringen rör en ny förverkandeform,

vi kallar utvidgat förverkande. Detta nya institut har utarbetats som

bakgrund vad gäller i flera andra länder, däribland våbl.a. mot av som ra grannländer Danmark och Norge. I de länder som vi studerat närma-

har den uppfattningen alltmer vunnit fäste att fängelsestraff inte enre samt utgör ett tillräckligt medel för att komma till rätta med den grova brottsligheten; inte minst den ekonomiska brottsligheten. Kraftfulla ekonomiska sanktioner har bedömts nödvändiga komplement. Vi

som har anslutit oss till den uppfattningen.

För att utbyte brott skall kunna förklaras förverkat fordras i dag

av att åklagaren visar att utbytet härrör från ett eller flera konkreta brott. Det föreslagna utvidgade förverkandet, som utformats under no-

av oss

beaktande både effektivitetshänsyn och rättssäkerhetsintressen, ga av innebär att denna bevisbörda under vissa förutsättningar görs något lättare än för närvarande. Om någon döms för viss närmare angiven vinningsbrottslighet av mera allvarlig beskaffenhet, grov oredlighet mot borgenärer, bokföringsbrott som är grovt, narkotikabrott, grovt skattebrott eller varusmuggling, skall enligt förslaget värdet av

grov lagöverträdarens egendom kunna förverkas till den del åklagaren förmår göra sannolikt att egendomen härrör från brottslig verksamhet eller

motsvarar utbyte av sådan verksamhet. En viktig begränsning i annars

14 Sammanfattning SOU 19993 147

sammanhanget är att utvidgat förverkande inte får ske, om det skulle vara oskäligt.

Har lagöverträdaren, utan att erhålla fullgott vederlag, till en närstående fysisk eller juridisk överlåtit egendom, som hade kunnat

person bli föremål för utvidgat förverkande hos lagöverträdaren, om han haft den kvar i sin ägo, skall utvidgat förverkande under vissa förutsättningar i stället kunna ske hos den närstående.

Frågan, huruvida förutsättningar för en talan om utvidgat förverkande föreligger, skall klarläggas under en s.k. särskild ekonomisk undersökning, som skall ledas av åklagaren. Reglerna om denna undersökning har utformats med det nuvarande förundersökningsinstitutet som förebild, något bl.a. innebär att åklagaren skall beakta även om-

som ständigheter som talar till fördel för den som undersökningen avser.

Talan om utvidgat förverkande skall enligt huvudregeln föras i samband med åtalet för det förverkandegrundande brottet. Föreligger särskilda skäl skall dock en talan om sådant förverkande kunna föras separat.

Vid våra utländska kontakter har vi erfarit att ett förverkandeinstitut av ovan angivet slag ansetts vara ett verkningsfullt medel i bekämpningen av inte minst narkotikabrottsligheten.

Möjligheterna att tillgripa olika straffprocessuella tvångsmedel har setts över och anpassats till den nya formen för förverkande. I enlighet med den försiktighetsprincip som genomgående tillämpat vid våra bedömningar, tar ändringsförslagen i denna del främst sikte de ickepersonella tvångsmedlen.

Även i framtiden skall dock förverkandet i sin nuvarande utforrnning vara huvudregel. I normalfallet skall, liksom i dag, ett förverkande bara kunna komma i fråga om full bevisning förebringas viss

om egendoms koppling till ett bestämt brott. Vi föreslår vissa preciseringar

av begreppet utbyte, bl.a. så sätt att det uttryckligen att även

anges avkastning, värdestegring eller vad som trätt i stället för den ursprungliga egendomen skall kunna förverkas. Härigenom ökar möjligheterna till ett mer effektivt användande av förverkandet. Vidare föreslås del

en mer tekniskt betonade ändringar.

Vissa av våra förslag hänger med Sveriges internationella

samman åtaganden. Vi föreslår t.ex. att bestämmelsen i 36 kap. 2§ BrB

om förverkande hjälpmedel vid brott kompletteras på så sätt, att även

av egendom som varit avsedd att komma till användning som sådant hjälpmedel, alltså faktiskt inte har använts vid brottet, generellt

men kan förklaras förverkad. Vidare föreslår att de nyss nämnda bestämmelserna i 36 kap. 2 § BrB och bestämmelserna förverkande ut-

om av byte av brott i 36 kap. l§ BrB får tillämpning även på specialstraffrättens område beträffande gärningar för vilka stadgas fängelse i

SOU 1999: 147 Sammanfattning 15

mer än ett år. Dock föreslås undantag gälla för det fall något annat är särskilt föreskrivet. Vi lägger också fram förslag till kompletteringar av en del av de nu gällande specialstraffrättsliga förverkandebestämmelserna.

De av oss föreslagna ändringarna tar bara sikte brott som har begåtts efter det att de nya reglerna har trätt i kraft. För att reglerna om det utvidgade förverkandet skall få praktiskt genomslag måste de

nya dock kunna träffa även egendom som förvärvats före ikraftträdandet. Vi föreslår att de nya reglerna träder i kraft den l januari 2001.

SOU 1999: 147 F örfattningsförslag 17

Författningsförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken dels att 36 kap. 5 och 17 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i balken skall införas två nya paragrafer, 36 kap. 1 a och 5 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 kap. 1 §

Utbyte brott enligt denna balk skall förklaras förverkat, om det inte av är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband med ett brott, om mottagandet utgör brott enligt denna balk; i stället för det mottagna får dess värde förklaras förverkat.

Som utbyte av brott anses vid förverkande även egendom som har trätt i stället för utbyte och avkastning av utbyte. Vid fastställande av utbytets omfattning skall avdrag inte göras för kostnader som har samband med brottet. Vid bedömningen av om det är uppenbart oskäligt att förklara utbyte förverkat enligt första stycket skall bland andra omständigheter beaktas om det finns anledning att anta att skadeståndsskyldighet i anledning av brottet kommer att åläggas eller annars bli fullgjord.

Om inte annat är särskilt föreskrivet, skall bestämmelserna i

första och tredje styckena ha motsvarande tillämpning i fråga

om utbyte av i annan lag eller

18 Författningsförslag SOU 1999: 147

författning strafbelagd gärning, för vilken stadgas fängelse i mer än ett år.

1a§

Döms någon för grov oredlighet

mot borgenärer, boldöringsbrott

som är grovt eller brott enligt denna balk som förutsätter att gärningen innebär skada för målsäganden och vinning för gärningsmannen och för vilket

är föreskrivet fängelse i sex år

eller mer, skall värdet av hans egendom på yrkande åklaga-

av ren förklaras förverkat även när det inte följer vad

av som annars är föreskrivet, om det är

sannolikt att egendomen härrör från brottslig verksamhet eller att dess värde annars motsvarar utbyte av sådan verksamhet.

Vad som sagts i första stycket gäller om förverkande är oskäligt.

Vid prövning fråga

av om förverkande enligt första stycket skall bestämmelserna i 4 kap. 18 och 19 §§ utsökningsbalken äga motsvarande tillämpning. Härvid skall vad där sägs gäl-

som om denär i stället den mot vil-

avse ken talan förverkande förs.

om

Egendom som använts såsom Egendom använts

som som hjälpmedel vid brott enligt denna hjälpmedel vid brott enligt denna balk eller som frambragts genom balk får förklaras förverkad,

om sådant brott må förklaras förver- det är på kallat till förebyggande kad, om det är påkallat till före- brott eller särskilda av annars byggande av brott eller eljest skäl föreligger. Detsamma gäller

SOU 1999: 147 F örfattningjörslag 19

särskilda skäl föreligga. Det- egendom varit avsedd att som gäller egendom användas hjälpmedel vid samma vars an- som vändande utgör brott enligt den- brott enligt denna balk, om balk eller med vilken eljest brottet har fullbordats eller na tagits befattning utgör så- kommit till straffbart försök eller som dant brott. straffbar förberedelse eller stämpling. Vad som sagts i första stycket gäller även betrajfande egendom som frambragts genom brott enligt denna balk samt egendom vars användande utgör sådant brott eller med vilken annars tagits befattning utgör brott som enligt denna balk. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat. Om inte annat är särskilt föreskrivet, skall bestämmelserna i första och tredje styckena ha motsvarande tillämpning i fråga om egendom som använts eller varit avsedd att användas som hjälpmedel vid i annan lag eller författning strafbelagd gärning, för vilken stadgas fängelse i mer än ett år.

Förverkande till följd av brott av egendom eller dess värde får, om annat har föreskrivits, ske hos a gärningsmannen eller annan som medverkat till brottet, b den i vars ställe gärningsmannen eller annan medverkande var, c den som genom brottet beretts vinning eller näringsidkare som avses i4§, d den som efter brottet förvärvat egendomen genom bodelning eller grund av arv eller testamente eller genom gåva eller som efter brottet förvärvat egendomen annat sätt och därvid haft vetskap om eller skälig anledning till antagande om egendomens samband med brottet. Tillhörde egendomen vid Tillhörde egendomen vid brottet någon av dem som an- brottet någon av dem som anges i första stycket a c, får ges i första stycket a c, får - -

20 F örfattningsförslag SOU 1999: 147

den förklaras förverkad. den förklaras förverkad. Vad som nu sagts hindrar inte att egendom som enligt 1 § andra stycket skall utbyte anses som förklaras förverkad. Särskild rätt till egendom som förklarats förverkad består, om även den särskilda rätten förklaras förverkad. Sådan har vunnits utmätning eller betalningssäkring rätt som genom upphör, om egendomen förklaras förverkad, såvida särskild av anledning förordnas att rätten skall bestå.

5a§

Har i fall som avses i 1 a§, 11 § lagen 1960:418 strå/f om för varusmuggling, 6 § narkoa

tikastraflagen 196864 eller

18 § skattebrottslagen 1971:69

en närstående till den brottslige inom fem år före det att brottet begicks förvärvat egendom från denne, får, i den mån inte fall-

gott vederlag utgått vid förvär-

vet, förverkande ske hos den närstående avseende värdet av den förvärvade egendomen. Förverkandet får dock aldrig avse värdet av egendom den närsom stående förvärvat än tio år mer före talans väckande. Som närstående till den brottslige anses den är gift med den som brottslige eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till den brottslige eller besvågrad med honom i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, den som på annat sätt står den brottslige personligen särskilt nära,

SOU 1999: 147 F örfattningsförslag 21

näringsidkare eller juridisk

person med vilken den

brottslige har en väsentlig

gemenskap som är grundad

på andelsrätt eller därmed

jämförligt intresse, näringsidkare eller juridisk

med vilken den

person

brottslige inte ensam men till-

med närstående

sammans en

till honom har sådan gemen-

skap som avses under

juridisk person i vilken den

brottslige ledande

genom en

ställning har ett bestämman-

de inflytande samt

den som är närstående till

någon som enligt 3 5 är

-

närstående.

Förverkad egendom och företagsbot tillfaller staten, om annat är föreskrivet.

Har enligt 1 § utbyte som sva- Har utbyte av brott som sva-

mot skada för enskild förkla- mot skada för enskild förklarar rar rats förverkat hos någon, svarar rats förverkat hos någon, svarar staten i dennes ställe för ersätt- staten i dennes ställe för ersättning den skadelidande intill ning den skadelidande intill värdet vad har tillfallit värdet av vad som har tillfallit

av som staten grund av beslutet om staten grund av beslutet om förverkande. Vid verkställighet förverkande. Vid verkställighet av detta beslut har den hos vilken av detta beslut har den hos vilken förverkandet skett rätt att räkna förverkandet skett rätt att räkna av vad han visar sig ha utgett av vad han visar sig ha utgett som ersättning till den skadeli- som ersättning till den skadelidande. dande.

Denna lag träder i kraft den 1januari 2001.

22 Författningsförslag SOU 19991147

2 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken dels att 26 kap. 1 och 2 §§, 27 kap. 3 och 5 §§, 28 kap. 11 och 13 §§, 45 kap. 11 och 14 §§ samt 51 kap. 12 och 15 §§ skall ha följande lydelse, dels att i balken skall införas åtta paragrafer, 26 kap. 6 27 kap. nya a 8 a 28 kap. 1 a och 11a §§, 45 kap. 4 a och 7 §§ och 58 kap. 2

a a och 3 a §§, samt två nya kapitel, 22 a och 23 a kap., följande lydelse.

av

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 a kap. Om förverkande i vis-

sa fall

1§

Talan om förverkande enligt 36 kap. J a eller 5 § brottsbal-

a ken, 11 § lagen 1960:418

om

Strap för varusmuggling, §

6 a

narkotikastraflagen 0968:64 eller 18 § skattebrottslagen

1971:69 förs allmän åklaga-

av re i samband med åtal för det brott på vilket talan grundas.

Föreligger särskilda skäl, får rätten medge att talan

som avses i första stycket förs särskilt. Vill åklagaren föra särskild talan, skall framställning härom göras senast i samband med att åtal väcks för brottet. När sådan framställning kommit in till rätten, skall denna så snart det kan ske meddela beslut den fort-

om

satta handläggningen av förverkandefrågan.

Har talan förverkande

om som avses i första stycket tagits upp till behandling i samband med åtalet, får rätten förordna

SOU 1999: 147 Författningsförslag 23

att talan skall handläggas som särskilt mål, om en fortsatt ge-

mensam handläggning skulle medföra väsentliga olägenheter.

2§

Angående förfarandet vid talan

som avses i 1 § gäller, om inte annat föreskrivs, reglerna i denna balk om allmänt åtal för brott

för vilket det finns anledning att

döma till fängelse i mer än sex månader.

Särskilda bestämmelser om

utredningen och förfarandet i

sådana mål finns i 23 a, 26 28,

- 45, 51 och 58 kap. Bestämmelserna i 24 och 25 kap., 27 kap. 18 25 §§, 28 kap. 12§0ch 36

kap. 5 §fjärde stycket skall inte tillämpas vid förverkandetalan.

3§

Talan enligt 1 § skall väckas inom två år från det att domen avseende det brott på vilket talan

grundas vann laga kraft.

23 a kap. Om särskild ekonomisk undersökning

1§

En särskild ekonomisk undersökning får inledas så snart någon kan misstänkas för ett brott

som kan utgöra grund för för-

verkande enligt 36 kap. §

1 a brottsbalken, 11 § lagen 1960:418 om strof för varusmuggling, 6 a § narkotika-

24 F örfattningsförslag SOU 19991147

strajflagen 1968:64 eller 18 §

skattebrottslagen 19 71 s69.

2§

Under den särskilda ekonomiska undersökningen skall förutsättningarna för förverkande enligt 36 kap. 1 a eller 5 § brottsbal-

a ken, 11 § lagen 1960:418 om

straff för varusmuggling, 6 a § narkotikastraflagen 196864 eller 18 § skattebrottslagen

0971:69 utredas samt målet så beredas, att bevisningen vid hu-

vudförhandlingen kan förebringas i ett sammanhang.

3§

Beslut att inleda en särskild eko-

nomisk undersökning skall fattas

av åklagaren.

En särskild ekonomisk undersökning skall ledas åklagaren.

av

Vid undersökningens verkstäl-

lande får åklagaren anlita biträ-

de av polismyndigheten. Åklaga-

ren får också uppdra åt polisman att vidta en viss åtgärd hör

som till den särskilda ekonomiska

undersökningen, om det är

lämpligt med hänsyn till åtgär-

dens beskafenhet.

4§

Skall enligt 21 kap. 3 § tredje

a

stycket 3 offentlig försvarare ut-

ses för den är föremål för

som särskild ekonomisk undersökning, åligger det åklagaren att göra anmälan om det hos rätten.

SOU 1999: 147 F örfattninggâirslag 25

5§

Om användande av tvångsmedel under en särskild ekonomisk undersökning finns bestämmelser i 26 28 kap.

-

6§

När någon skäligen misstänks för brott kan utgöra grund

som för förverkande enligt 36 kap. 1 § brottsbalken, 11 § lagen

a 1960:418 om strof" för varusmuggling, § narkotika-

6 a

strafflagen 196864 eller

18 § skattebrottslagen 1971:69

och särskild ekonomisk un-

en dersökning har inletts, skall den misstänkte, då han hörs, underrättas om undersökningen.

När det under en särskild ekonomisk undersökning skäligen kan antas att förutsättningar för förverkande enligt 36 kap. 5 a § brottsbalken föreligger, skall den som förverkandet kan komma att avse underrättas härom då han hörs.

7§

Angående den särskilda ekonomiska undersökningen skall i tillämpliga delar gälla vad som föreskrivs om förundersökning i 23 kap. 9 15 och 17§§,

- 18 § första stycket andra -fjärde meningarna och andra och tredje styckena, 19 och 20 §§, 21 § första, andra och fjärde styckena samt 23

26 Författningyörslag SOU 19991147

8§

Närmare föreskrifter om åklagarens verksamhet under sär-

en skild ekonomisk undersökning, om underrättelse enligt 18 § första stycket fjärde meningen samt om protokoll vid en särskild ekonomisk undersökning meddelas av regeringen.

26 kap.

Är någon skäligen misstänkt för brott och kan det skäligen befaras, att han genom att avvika eller genom att undanskaffa egendom eller annorledes undandrager sig att betala böter, värdet av förverkad egendom, företagsbot eller annan ersättning till det allmänna eller skadestånd eller annan ersättning till målsägande, som kan antagas komma att på grund av brottet ådömas honom, får förordnas om kvarstad så mycket av hans egendom att fordringen kan antas bli täckt vid utmätning.

Är någon skäligen misstänkt för brott som kan utgöra grund för förverkande enligt 36 kap. 1 a § brottsbalken, 11 § lagen 1960:418 om strof för varusmuggling, 6 a § narkotikastraflagen 1968:641 eller 18 §

skattebrottslagen 1971369 eller

har han dömts för sådant brott och kan det skäligen befaras att han genom att förfara på sätt som sägs i första stycket undandrar sig att betala belopp

som kan antas komma att förklaras förverkat enligt bestämmelserna i de nämnda paragraferna, får förordnas kvarstad på så

om mycket av hans egendom att fordringen kan antas bli täckt vid utmätning. Sådant förordnande får också meddelas, det skä-

om

SOU 1999: 147 F örfattningsförslag 27

ligen kan antas att förverkande

enligt 36 kap. 5 a § brottsbalken

får ske hos någon och det skäli-

gen kan befaras att han genom

att förfara på angivet sätt un-

dandrar sig att betala belopp

som förverkandet kan antas

komma att avse.

Kvarstad får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller något annat motstående intresse.

2§

Beslut om kvarstad meddelas av rätten.

Fråga om kvarstad får uppta- Fråga om kvarstad enligt gas på yrkande av undersök- 1 § första stycket får upptagas ningsledaren, åklagaren eller yrkande av undersökningsleda-

målsäganden. Efter åtalet får åklagaren eller målsäganden.

ren, rätten även självmant upptaga Efter åtalet får rätten även självfråga därom. mant upptaga fråga därom.

Fråga om kvarstad enligt

1 § andra stycket får upptas en-

dast på yrkande av åklagaren.

I anledning av målsägandens anspråk skadestånd eller

annan ersättning får undersökningsledaren eller åklagaren yrka kvarstad endast om anspråket anmälts hos honom. Rätten får endast på yrkande förordna därom.

Väcks fråga om kvarstad, skall, så snart det kan ske, förhandling därom äga rum inför rätten. Om sådan förhandling gäller i tillämpliga delar vad sägs i 24 kap. 17 Är det fara i dröjsmål, får rätten

som omedelbart bevilja åtgärden att gälla till dess annorlunda förordnas.

6a§

När fråga om förverkande enligt

36 kap. 1 a eller 5 a § brottsbal-

ken, 11 § lagen 1960:418 om

straf för varusmuggling, §

6 a

narkotikastraflagen 0968:64 eller 18 § skattebrottslagen

1971:69 inte skall handläggas

gemensamt med åtalet, skall

28 F öifattningsförslag SOU 1999: 147

rätten då den förordnar om

kvarstad enligt 1 § andra stycket

utsätta den tid inom vilken talan

om sådant förverkande skall

väckas. I fråga sådan tids-

om

frist skall bestämmelserna i

5 och 6 §§ äga motsvarande tilllämpning.

27 kap.

Föremål, skäligen kan anta- Föremål, som skäligen kan anta-

som

äga betydelse för utredning gas äga betydelse för utredning gas om brott eller vara genom brott om brott eller vara genom brott någon avhänt eller grund av någon avhänt eller grund av brott förverkat, må tagas i beslag. brott förverkat, må tagas i beslag.

Detsamma gäller i fråga om fö-

remål som skäligen kan antas

vara av betydelse för utredning

av en fråga förverkande en-

om

ligt 36 kap. 1 a eller 5 a§

brottsbalken, 11 § lagen

1960:418 om straf för va-

rusmuggling, 6 a § narkotika-

straflagen 1968564 eller 18 §

skattebrottslagen 19 71 : 69.

Vad i detta kapitel stadgas om föremål gäller ock, i den mån annat är föreskrivet, om skriftlig handling.

Tvångsmedel enligt detta kapitel får beslutas endast skälen för

om åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse.

Brev, telegram eller annan för- Brev, telegram eller annan försändelse, som finns hos ett post- sändelse som finns hos ett posteller telebefordringsföretag, får eller telebefordringsföretag, får tas i beslag endast om det för tas i beslag endast försändel-

om brottet är föreskrivet fängelse i sen hade kunnat tas i beslag hos ett år eller däröver och försän- mottagaren och fråga är om delsen hade kunnat tas i beslag brott för vilket är föreskrivet hos mottagaren. fängelse i ett år eller däröver

eller förverkande enligt

om 36 kap. 1 a eller 5 a § brottsbalken, 11 §lagen 1960:418 om

straff för varusmuggling, 6 a §

narkotikastraflagen 196864 eller 18 § skattebrottslagen 1971 :69.

Rätten må förordna om beslag å föremål, som företes vid rätten eller eljest är tillgängligt för beslag. Fråga om beslag må av rätten Fråga om beslag enligt upptagas yrkande av under- 1 § första stycket första meningsökningsledaren eller åklagaren. en må av rätten upptagas yr- Efter åtalet äge rätten även kande av undersökningsledaren yrkande målsäganden så ock eller åklagaren. Efter åtalet äge av självmant upptaga fråga därom. rätten även på yrkande av målsäganden så ock självmant upptaga fråga därom.

Fråga om beslag enligt 1 § första stycket andra meningen får upptas endast på yrkande av åklagaren. Väckes vid rätten fråga om beslag, skall, så snart ske kan, förhandling därom inför rätten. Om sådan förhandling gälle i tillämpäga rum liga delar vad i 24 kap. 17 § är stadgat. Är fara i dröjsmål, må rätten omedelbart förordna om beslag att gälla, till dess annorlunda förordnas.

8a§

När jråga om förverkande enligt 36 kap. 1 a eller 5 § brottsbal-

a ken, 11 § lagen 1960:418

om strajf för varusmuggling, §

6 a

narkotikastrajflagen 1968:611

eller 18 § skattebrottslagen 1971:69 inte skall handläggas gemensamt med åtalet, skall rätten, då den förordnar om beslag enligt 1 § första stycket andra meningen eller fastställer sådant beslag, utsätta den tid in-

30 F örfattningsförslag

vilken talan sådant för-

om om

verkande skall väckas. I fråga

om sådan tidsfrist skall bestäm-

melserna i 7 och 8 §§ äga mot-

svarande tillämpning.

28 kap.

Förekommer anledning, att brott förövats, varå fängelse kan följa, må i hus, eller slutet förvaringsställe husrannsakan företagas för efter-

rum sökande av föremål, som är underkastat beslag, eller eljest till utrönande av omständighet, som kan äga betydelse för utredning om brottet.

Kan någon misstänkas för ett

brott som kan utgöra grund för

förverkande enligt 36 kap. §

1 a

brottsbalken, 11 § lagen

1960:418 om straf för va-

rusmuggling, § narkotika-

6 a

strafflagen 1968364 eller 18 §

skattebrottslagen 1971 :69 eller

har han dömts för sådant brott,

får husrannsakan som sägs i

första stycket företas för att söka

efter föremål som kan tas i be-

slag eller annars för att utröna

omständigheter som kan ha be-

tydelse för utredningen fråga

av

om sådant förverkande eller för-

verkande enligt 36 kap. §

5 a

brottsbalken.

Hos annan än den som skäli- Hos annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet gen kan misstänkas för brottet må husrannsakan dock företagas, må husrannsakan enligt första allenast om brottet förövats hos stycket dock företagas, allenast honom eller den misstänkte gri- om brottet förövats hos honom pits där eller eljest synnerlig an- eller den misstänkte gripits där ledning förekommer, att genom eller eljest synnerlig anledning rannsakningen föremål, som är förekommer, att rannsak-

genom underkastat beslag, skall anträf- ningen föremål, är under-

som fas eller annan utredning om kastat beslag, skall anträffas eller brottet vinnas. annan utredning brottet vin-

om

nas. Husrannsakan enligt andra

Författningsförslag 31

stycket får företas hos annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet eller har dömts

som för detta endast om det finns synnerlig anledning att anta att det därigenom kommer att

antrafas föremål som kan tas i beslag eller att det är

annars av betydelse för utredningen av för-

verkandejrågan.

må för husrannsakan hos den misstänkte i något fall åberopas hans samtycke, med mindre han själv begärt åtgärden.

1a§

Föreligger skäl för kvarstad enligt 26 kap. 1 § och kan fängelse följa på brottet, får husrannsakan företas i hus, eller slutet

rum

förvaringsutrymme för att söka

efter egendom som kan tas iförvar.

Hos annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet eller som har dömts för detta får husrannsakan företas endast

om det finns synnerlig anledning att anta att egendom som avses i första stycket skall anträffas

genom åtgärden.

4§

Förordnande om husrannsakan meddelas, utom i fall i tredje

som avses stycket, av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Förordnande om husrannsakan för delgivning skall alltid meddelas rätten. Kan i

av annat fall husrannsakan antas bli stor omfattning eller medföra av synnerlig olägenhet för den hos vilken åtgärden företas, bör, det inte är

om fara i dröjsmål, åtgärden inte vidtas utan rättens förordnande. Fråga om husrannsakan får Fråga husrannsakan får

om rätten ta upp på yrkande av un- rätten ta på yrkande

upp av un-

dersökningsledaren eller åklaga- dersökningsledaren eller åklaga-

ren. Efter åtalet får rätten även Efter åtalet får rätten även ren.

32 Författningsfêirslag

på yrkande målsäganden eller yrkande av målsäganden eller av självmant ta sådan fråga. självmant ta sådan fråga. upp en upp en Fråga husrannsakan för del- Fråga om husrannsakan enligt om givning tas upp av rätten själv- 1 § andra stycket får tas upp en-

mant eller på yrkande av polis- dast på yrkande av åklagaren.

myndighet eller åklagaren. Detsamma gäller fråga om husrannsakan enligt 1 a när åtgärden avser egendom som kan

tas i förvar för fordran på grund

av sådant förverkande som avses I § andra stycket. Fråga om husrannsakan för delgivning tas upp av rätten självmant eller yrkande av polismyndighet eller

åklagaren.

Förordnande om husrannsakan för eftersökande av den som skall häktas enligt beslut som avses i 24 kap. 17 § tredje stycket eller hämtas till inställelse vid rätten meddelas av polismyndighet eller polisman enligt bestämmelser i polislagen 1984:387.

11§

Om det finns anledning att anta att ett brott har begåtts vilket fängelse kan följa, får kroppsvisitation göras den som skäligen kan misstänkas för brottet för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om brottet. Kan någon misstänkas för ett brott som kan utgöra grund för

förverkande enligt 36 kap. 1 a §

brottsbalken, 11 § lagen 1960:418 straf för om varusmuggling, 6 a § narkotikastraflagen 1968.°64 eller 18 §

skattebrottslagen 1971 .69 eller

har han dömts för sådant brott,

får kroppsvisitation göras på

honom för att söka efter föremål, som kan tas i beslag, eller annars för att utröna omständigheter som kan ha betydelse för utredningen av fråga om sådant förverkande eller förverkande

Författningsförslag 33

enligt 36 kap. 5 a § brottsbalken. Annan än den som skäligen Annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet får kan misstänkas för brottet får kroppsvisiteras, om det finns kroppsvisiteras enligt bestämsynnerlig anledning att anta att melserna i första stycket, om det det därigenom kommer att an- finns synnerlig anledning att anta träffas föremål som kan tas i be- att det därigenom kommer att slag eller att det annars är av anträffas föremål som kan tas i betydelse för utredningen om beslag eller att det annars är av brottet. betydelse för utredningen om brottet. Kroppsvisitation enligt

andra stycket får företas på an-

nan än den misstänkte eller den

dömts för brottet endast som om det finns synnerlig anledning att anta att det därigenom kommer att antráfas föremål som kan tas i beslag eller att det annars är av betydelse för utredningen av för-

verkande/rågan.

Med kroppsvisitation avses en undersökning av kläder och annat som någon bär på sig samt av väskor, paket och andra föremål som någon har med sig.

11a§

Föreligger skäl för kvarstad enligt 26 kap. 1 § och kan fängelse

följa på brottet, får kroppsvisi-

tation göras för att söka efter

egendom som kan tas iförvar.

Annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet eller som har dömts för detta får

kroppsvisiteras endast om det finns synnerlig anledning att

anta att egendom som avses i

första stycket skall antrajfas ge-

nom åtgärden.

34 F örfattningsförslag SOU 1999: 147

13§

Beträffande kroppsvisitation och Beträffande kroppsvisitation och kroppsbesiktning skall i tillämp- kroppsbesiktning skall i tillämpliga delar gälla vad i 3 8 och liga delar gälla vad i 3 a, 8 och a, 9 §§ är föreskrivet om husrann- 9 §§ är föreskrivet om husrannsakan. Är fara i dröjsmål, får sakan. Fråga kroppsvisitaom kroppsvisitation och kroppsbe- tion enligt 11 § andra stycket får siktning beslutas av polisman. tas upp av rätten endast på yrkande av åklagaren. Detsamma gäller fråga om kroppsvisitation enligt 11 a när åtgärden avser egendom som kan tas iförvar för fordran på grund av sådant förverkande i 11 § andra som avses stycket. Är fara i dröjsmål, får kroppsvisitation och kroppsbesiktning beslutas av polisman. Förrättning, som är av mera väsentlig omfattning, skall verkställas inomhus och i avskilt rum. Verkställs den av någon annan än en läkare, skall såvitt möjligt ett av förrättningsmannen anmodat trovärdigt vittne närvara. Blodprov får inte någon än läkare eller legititas av annan en merad sjuksköterska. Annan mera ingående undersökning får utföras endast av läkare. Kroppsvisitation eller kroppsbesiktning av en kvinna får inte verkställas eller bevittnas av någon annan än en kvinna, läkare eller legitimerad sjuksköterska. Kroppsvisitation som enbart innebär att föremål som en kvinna har med sig undersöks och kroppsbesiktning som enbart innebär att blodprov eller alkoholutandningsprov tas får dock verkställas och bevittnas av en man.

45 kap.

4a§

I ansökan om stämning, genom vilken en talan som avses i 22 a kap. I § väcks, skall åklagaren uppge den mot vilken talan förs,

den brottsliga gärning

som

utgör grund för förverkandeta-

lan,

de omständigheter i övrigt på vilka talan grundas,

de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje särskilt bevis samt

de omständigheter

som grundar rättens behörighet, den-

om na inte framgår av vad som anförts i övrigt.

Ansökan skall vara under-

tecknad av åklagaren.

7a§

När talan om sådant förverkande som avses i 22 a kap. 1 § väcks eller så snart som möjligt därefter, skall åklagaren till rätten

ge in utskrift av protokoll från den särskilda ekonomiska undersökningen samt de skriftliga handlingar eller föremål som han vill åberopa som bevis. Sådant

som inte rör talan bör dock

inte ges zn.

11§

Finnes, för att målet skall kunna Om det, för att målet skall kunna vid huvudförhandlingen slutföras slutföras i ett sammanhang, är

i ett sammanhang, förundersök- nödvändigt att förundersökning-

ningen böra fullständigas eller, eller den särskilda ekonomisen

om förundersökning ägt rum, ka undersökningen kompletteras

sådan böra företagas, äge rätten eller, förundersökning ägt

om meddela åklagaren föreläggande att sådan företas, får rätten rum,

därom. meddela åklagaren föreläggande

om det.

l4§

Rätten bestämme, så snart ske kan, tid för huvudförhandlingen. För behandling av rättegångsfråga eller del av saken, som må avgöras särskilt, må huvudförhandling utsättas, ehuru målet i övrigt är berett till hu-

36 Fötfattningsförslag

vudförhandling. Är den tilltalade anhållen eller häktad, skall huvudförhandling hållas inom vecka från den dag, då åtalet väcktes, om till följd av åten gärd, som avses i 11 eller 12 eller annan omständighet längre uppskov är nödvändigt. Har den tilltalade häktats efter åtalet, skall tiden räknas från dagen för hans häktande. Är den tilltalade ålagd reseförbud, skall huvudförhandling hållas inom en månad från den dag då åtalet väcktes, om inte längre uppskov är nödvändigt till följd av åtgärd som avses i 11 eller 12 § eller annan omständighet. Har reseförbudet meddelats efter åtalet, skall tiden räknas från dagen för delgivning av beslutet. Förs talan om sådant förverkande som avses i 22 a kap. 1 § i samband med åtal för brott på vilket talan grundas, får uppskov

med huvudförhandlingen i mål

där den tilltalade är anhållen, häktad eller ålagd reseförbud inte ske till följd av en omständighet som är av betydelse för prövningen av förverkandejiågan men som inte hindrar att målet i övrigt avgörs.

51 kap. 12 §

Om hovrätten anser att det behövs, skall hovrätten besluta att yttrande av sakkunnig inhämtas, skriftligt bevis läggs fram, föremål tillhandahålls för syn eller besiktning, bevis tas upp utom huvudförhandling eller någon förberedande åtgärd företas. annan Om part vill att åtgärd enligt första stycket skall företas, skall en en han så snart som möjligt begära det hos hovrätten. Behöver i mål om allmänt åtal Behöver i mål om allmänt åtal åtgärd enligt 23 kap. företas, får åtgärd enligt 23 kap. företas, får hovrätten meddela åklagaren fö- hovrätten meddela åklagaren föreläggande om det. reläggande om det. Detsamma gäller betrafande åtgärd enligt 23 a kap. i mål i vilket talan förs om sådant förverkande som avses i22 a kap. I

SOU 1999: 147 F örfattningsförslag 37

15§

Om inte målet enligt 13 § avgörs utan huvudförhandling, skall hovrätten bestämma tid för sådan förhandling. Tiden skall om möjligt bestämmas efter samråd med parterna. För behandling av en rättegångsfråga eller sådan del saken får avgöras särskilt får huvudför-

av som handling sättas ut även om målet i övrigt inte är färdigt för huvudförhandling.

Om den tilltalade är häktad, skall huvudförhandling hållas inom fyra veckor efter utgången av den tid som anges i 2 om det inte till följd av åtgärder som avses i 12 § eller andra omständigheter är nödvändigt med längre uppskov. Har den tilltalade häktats efter utgången av den tid som anges i 2 skall tiden räknas från den dag han häktades.

Färs talan om sådant förver-

kande som avses i 22 kap. 1 § i

a

samband med åtal för det brott

på vilket talan grundas, får upp-

skov med huvudförhandlingen i

mål där den tilltalade är häktad

eller underkastad reseförbud inte

ske till följd av en omständighet

som är av betydelse för pröv-

ningen av förverkandefrågan

men som inte hindrar att målet i

övrigt avgörs.

58 kap.

2a§

Sedan en dom i ett mål om så-

dant förverkande i 22

som avses

a kap. 1 § vunnit laga kraft, får

resning beviljas till förmån för

den som förverkandetalan avsett

om förhållandena är så-

dana som avses i 2 § 1 3 eller

-

om åtalet för det brott som

förverkandetalan grundades på

sedermera ogillats eller om

brottet hänförts under

en annan

strafbestämmelse och därför

38 F örjfattningsförslag SOU 19991147

inte kan läggas till grund för sådant förverkande, eller

om någon omständighet eller något bevis, inte tidi-

som gare förebringats, åberopas och

dess förebringande sannolikt

skulle ha lett till att förverkandetalan ogillats eller att ett inte obetydligt lägre belopp hade förklarats förverkat, eller det

om med hänsyn till vad sålunda

som åberopas och i övrigt förekommer, finns särskilda skäl att på

nytt pröva förverkandefrågan.

3a§

Sedan en dom i ett mål

om sådant förverkande i

som avses 22 a kap. 1 § vunnit laga kraft, får resning beviljas till för

men den som förverkandetalan avsett

om något sådant förhållande som avses i 2 § 1 eller 3 förelegat och detta kan antas ha medverkat till att förverkandetalan ogillats eller att förverkandet kommit att ett va-

avse sentligt lägre belopp än det

som borde ha förklarats förverkat, eller

om någon omständighet

eller något bevis, som inte tidigare har förebringats, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle ha lett till att förverkandetalan bifallits eller att ett väsentligt högre belopp hade förklarats förverkat än det

som förverkandet

kom att avse.

Resning får inte beviljas på grund av förhållanden

som avses i första stycket om inte åkla-

SOU 1999: 147 F örfattninggfirslag 39

garen gör sannolikt att han inte vid den meddelat domen

rätt som eller genom jñzllföljd från denna hade kunnat åberopa omständigheten eller beviset eller han annars haft giltig ursäkt att inte göra det.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

40 F örfattningsfbrslag SOU 1999: 147

3 Förslag till

Lag om ändring i miljöbalken

Härigenom föreskrivs att 29 kap. 12 § miljöbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 kap.

12 §

Djur, växter, produkter som utvunnits av djur eller växter, kemiska produkter, biotekniska organismer eller varor innehållande kemiska produkter eller genetiskt modifierade organismer eller produkter som innehåller eller består av gentekniskt modifierade organismer vilka har varit föremål för brott enligt 1 9 eller 10 § få förklaras förver-

kade, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller värdet av egendomen eller utbytet av sådant brott.

Fortskaffningsmedel och and- Fortskaffningsmedel och andra hjälpmedel som har använts ra hjälpmedel som har använts eller medförts vid brott enligt 1 eller medförts vid brott enligt 1

- -

9 eller 10 § får förklaras 9 eller 10§får förklaras förverkade, om det behövs för att förverkade, det behövs för att

om förebygga brott eller annars finns förebygga brott eller finns

annars särskilda skäl. I stället för hjälp- särskilda skäl. Detsamma gäller medlet kan dess värde helt eller egendom som varit avsedd att delvis förklaras förverkat. användas som hjälpmedel vid

brott enligt I 9 eller 10

-

brottet har fullbordats eller

om

kommit till strafbart försök. I

stället för egendomen kan dess

värde helt eller delvis förklaras

förverkat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001

SOU 1999: 147 F örfattningsförslag 4 1

4 Förslag till Lag om ändring i lagen 1951:649 om straff

för vissa trañkbrott

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen 1951:649 om straff för vissa trafikbrott skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ett fordon som har använts Ett fordon som har använts vid brott enligt denna lag får för- vid brott enligt denna lag får förklaras förverkat, om det behövs klaras förverkat, om det behövs för att förebygga fortsatt sådan för att förebygga fortsatt sådan brottslighet och förverkande inte brottslighet och förverkande inte är oskäligt. är oskäligt. Detsamma gäller an-

nan egendom som använts som

hjälpmedel vid brott enligt denna

lag.

Första stycket gäller även i

fråga om egendom som varit av-

sedd att användas hjälpme-

som

del vid brott enligt denna lag, om

brottet har fullbordats.

Denna lag träder i kraft den 1januari 2001

42 Författningsförslag SOU 1999: 147

5 Förslag till Lag om ändring i lagen 1958:205 om

förverkande drycker

av alkoholhaltiga m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen 1958:205 om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Angående beslag av egendom som avses i 1 § skall vad i allmänhet är stadgat beslag i brottmål äga motsvarande tillämpning, med följan-

om de avvikelser:

Beslagtagen egendom må bevisligen förstöras dess värde är

om ringa eller egendomens förstörande eljest måste anses försvarligt. I annat fall må egendomen försäljas, spritdrycker, vin, starköl och öl till den som är berättigad att tillverka eller att bedriva partihandel med sådana varor enligt alkohollagen 1994:1738 och annan egendom sätt som med hänsyn till egendomens beskaffenhet finnes lämpligt. Belopp, som erhållits vid försäljning av beslagtagen egendom, tillfaller kronan.

Beslut om förstörande eller försäljning meddelas av undersökningsledaren eller åklagaren. I fall som avses i 23 kap. 22 § första stycket första punkten rättegångsbalken får sådant beslut meddelas även av polismyndigheten.

Har polisman enligt 3 § fjär-

de stycket lagen 1986:1009 om

förfarandet i vissa fall vid för-

verkande m.m. beslutat om för-

verkande av egendom som avses

i 1 får han även besluta om

förstörande av egendomen.

Går beslag åter och är egendomen jämlikt denna paragraf förstörd eller såld, skall ersättning av allmänna medel utgå med belopp,

som motsvarar egendomens pris vid försäljning till allmänheten eller eljest finnes skäligt. Beslut ersättning meddelas åklagaren. Är den

om av som drabbats av beslaget missnöjd med beslut om ersättning, äge han inom en månad från det han erhöll del av beslutet påkalla rättens prövning därav. Ansökan härom göres vid den domstol, ägt upptaga fråga

som om beslagets bestånd. Ersättning utbetalas av länsstyrelsen efter framställning av åklagaren.

Om polisman verkställer beslag och förelägger förverkande av den beslagtagna egendomen i föreläggande av ordningsbot, skall

an-

SOU 1999: 147 F örfattningjörslag 43

mälan om beslaget göras hos polismyndigheten.

Ifråga om sådana drycker som avses i 1 § tredje stycket och som förtärs eller förvaras i strid med villkor enligt 2 kap. 16 § andra stycket första meningen eller med 2 kap. 18 § eller med 4 kap. 4 § ordningslagen 1993:1617 eller med 25 a § jämvägssäkerhetslagen 1990:1157 har den som tjänstgör som ordningsvakt vid en allmän sammankomst eller offentlig tillställning eller inom ett trafikföretags område eller dess färdmedel eller som befattningshavare i säkerhets- eller ordningstjänst vid järnväg samma rätt att ta egendomen i beslag enligt

som rättegångsbalken tillkommer polisman.

Ordningsvakt eller befattningshavare i säkerhets- eller ordningstjänst vid järnväg som har verkställt beslag skall skyndsamt

anmäla detta till polismyndigheten och överlämna den beslagtagna

egendomen.

Denna lag träder i kraft den 1januari 2001

44 F örfattningsförslag SOU 1999: 147

6 Förslag till Lag om ändring i lagen 1960:418 om straff för varusmuggling

Härigenom föreskrivs att i lagen 1960:418 om straff för varusmuggling skall införas paragraf, 11 av följande lydelse. en ny

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §

Döms någon för varusmuggling som är att anse som grov, skall värdet av hans egendom på yrkande av åklagaren förklaras förverkat även när det inte följer av vad som annars är föreskrivet, om det är sannolikt att egendomen härrör från brottslig verksamhet eller att dess värde annars motsvarar utbyte av sådan verksamhet.

Vad som har sagts i första stycket gäller om förverkande är oskäligt.

Vid prövning av fråga om förverkande enligt första stycket skall bestämmelserna i 4 kap. 18 och 19 §§ utsökningsbalken äga motsvarande tillämpning. Härvid skall vad som där sägs om gäldenär i stället den mot vil-

avse ken talan om förverkande förs.

Denna lag träder i kraft den 1januari 2001.

SOU 1999: 147 F örfattninggâirslag 45

7 Förslag till Lag om ändring i lagen 1960:729 om till litterära och konstnärliga verk

upphovsrätt

Härigenom föreskrivs att 55 § lagen 1960:729 om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

55 §

Den vidtager åtgärd som innebär intrång eller överträdelse varom i

som 53 § sägs är skyldig att, såvitt det finnes skäligt, mot lösen avstå egendom med avseende vilken intrång eller överträdelse föreligger till upphovsmannen eller hans rättsinnehavare. Detsamma gäller i fråga om trycksats, kliché, fonn och liknande hjälpmedel, som kan användas endast för framställning av egendom som nu har sagts.

I stället för att förordna om inlösen enligt första stycket får rätten,

yrkande av upphovsmannen eller hans rättsinnehavare, efter vad som finnes skäligt föreskriva, att egendom som där avses skall förstöras eller på visst sätt ändras eller att andra åtgärder skall vidtagas med den till förebyggande av missbruk. Sådan talan får väckas även åklagare,

av om det är påkallat ur allmän synpunkt. Föreskrift som här avses skall inte meddelas, om förverkande eller åtgärd till förebyggande av missbruk skall beslutas enligt brottsbalken.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller mot den som i god tro förvärvat egendomen eller särskild rätt till den och heller om det olagliga förfarandet bestått i utförande byggnadsverk.

av

Har annat föremål än som avses i första stycket använts hjälp-

som medel vid sådan framställning exemplar av verk utgör brott

av som enligt denna lag, får föremålet eller dess värde förklaras förverkat, om det är påkallat till förebyggande av brott eller annars särskilda skäl föreligger. Vad som nu har sagts skall tillämpas också i fråga om föremål, som har använts vid försök till brott som avses här, eller som omfattas av åtgärd som utgör förberedelse till sådant brott.

46 F örfattningyörslag SOU 1999: 147

Fjärde stycket gäller även i fråga om ett föremål varit

som avsett att användas som hjälpmedel vid brott där sägs,

som om brottet har fullbordats eller kommit till stra/bart försök eller strafbar förberedelse.

Denna lag träder i kraft den 1januari 2001.

8 Förslag till

Lag ändring i narkotikastrafflagen

om

1968:64

Härigenom föreskrivs i fråga om narkotikastrafflagen 1968:64 dels att 6 § skall ha följande lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 6 a av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Narkotika som varit föremål för Narkotika som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet brott enligt denna lag eller värdet därav samt vinning av sådant därav samt utbyte av sådant brott brott skall förklaras förverkat, skall förklaras förverkat, om det om det är uppenbart obilligt. är uppenbart obilligt. Det- Detsamma gäller förlag för så- samma gäller förlag för sådant dant brott eller dess värde, om brott eller dess värde, om förlaförlaget mottagits och mottagan- get mottagits och mottagandet det utgör brott enligt denna lag. utgör brott enligt denna lag.

Egendom som använts som Egendom som använts som hjälpmedel vid brott enligt denna hjälpmedel vid brott enligt denna lag eller egendomens värde får lag eller egendomens värde får förklaras förverkat, om det är förklaras förverkat, om det är påkallat till förebyggande av påkallat till förebyggande av brott eller annars särskilda skäl brott eller annars särskilda skäl föreligger. Detsamma gäller föreligger. Detsamma gäller egendom med vilken har tagits egendom som varit avsedd att befattning som utgör brott enligt användas som hjälpmedel vid denna lag. brott enligt denna lag, brottet

om

har fullbordats eller kommit till

straffbart försök eller strafbar

förberedelse eller stämpling,

samt egendom med vilken har

tagits befattning som utgör så-

dant brott.

Påträffas injektionssprutor eller kanyler, som kan användas för insprutning i människokroppen, eller andra föremål, är särskilt äg-

som nade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika, hos någon som har begått brott enligt denna lag eller i ett utrymme som disponeras av honom eller i förbindelse med narkotika har

som varit föremål för brott enligt denna lag, skall föremålen, oavsett de

vem

tillhör, förklaras förverkade, om det är uppenbart obilligt.

6a§

Döms någon för brott som avses i 1 3 §§, skall värdet hans

- a av egendom på yrkande av åklaga-

ren förklaras förverkat även när

det inte följer av vad som annars är föreskrivet, om det är sanno-

likt att egendomen härrör från

brottslig verksamhet eller att dess värde annars motsvarar utbyte av sådan verksamhet.

Vad som har sagts i första

stycket gäller jörverkande

om

är oskäligt.

Vid prövning av fråga

om

förverkande enligt första stycket

skall bestämmelserna i 4 kap. 18

och 19 §§ utsökningsbalken äga

motsvarande tillämpning. Härvid skall vad som där sägs gäl-

om denär i stället den mot vil-

avse ken talan om förverkande förs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

SOU 1999: 147 F örfattningsförslag 49

9 Förslag till

Lag om ändring i skattebrottslagen 1971:79

Härigenom föreskrivs att i skattebrottslagen 1971:79 skall införas en ny paragraf, 18 av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 §

Döms någon för grovt skattebrott, skall värdet av hans egen-

dom på yrkande av åklagaren förklaras förverkat även när det

inte följer vad är

av som annars föreskrivet, om det är sannolikt att egendomen härrör från brottslig verksamhet eller att dess värde motsvarar ut-

annars byte av sådan verksamhet.

Vad som har sagts i första stycket gäller förverkande

om är oskäligt.

Vid prövning fråga

av om förverkande enligt första stycket skall bestämmelserna i 4 kap. 18

och 19 §§ utsökningsbalken äga

motsvarande tillämpning. Härvid skall vad som där sägs gäl-

om denär i stället avse den mot vilken talan om förverkande förs.

Denna lag träder i kraft den 1januari 2001.

50 Författningsförslag SOU 1999: 147

10 Förslag till

Lag om ändring i 1974: 1066 för-

lagen om

med förverkad egendom och

farande hittegods

m.m.

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen 1974:1066 om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§

Egendom som sålts enligt 4 § Egendom som inte har sålts

eneller oskadliggjorts enligt 5 § ligt 4 § eller oskadliggjorts enligt skall säljas av myndighet eller 5 § skall säljas den förva-

genom bolag som regeringen bestäm- rande myndighetens försorg. Kan mer, om egendomen på grund egendomen inte säljas får den av sin beskafenhet eller omstän- förstöras. digheterna i övrigt bör säljas i annan ordning genom den förvarande myndighetens försorg. Kan egendomen säljas, får den förstöras.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 2001.

Författningsförslag 51

1 1 Förslag till Lag om ändring i sekretesslagen 1980: 100

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 9 kap. 17 och 18 samt 14 kap. 2 § sekretesslagen 1980:100 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

1 §

Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till

förundersökning i brottmål,

angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott,

verksamhet som rör utredning i frågor om näringsförbud,

åklagarmyndighets, polismyn- åklagarmyndighets, polismyn-

dighets, skattemyndighets, Tull- dighets, skattemyndighets, Tullverkets eller Kustbevakningens verkets eller Kustbevakningens verksamhet i övrigt för att före- verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller be- bygga, uppdaga, utreda eller beivra brott eller ivra brott

Finansinspektionens verksam- Finansinspektionens verksamhet som rör övervakning enligt het som rör övervakning enligt insiderlagen 1990:1342 eller insiderlagen 1990:1342 eller efterlevnaden av 7 kap. 1 § lagen efterlevnaden av 7 kap. 1 § lagen 1991:980 om handel med fi- 1991:980 om handel med finansiella instrument, nansiella instrument eller

särskild ekonomisk undersök-

ning enligt bestämmelserna i 23

a kap. rättegångsbalken,

om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.

För uppgift som hänför sig till sådan underrättelseverksamhet som avses i 3 § polisdatalagen 1998:622 eller som i annat fall hänför sig till Säkerhetspolisens verksamhet för att förebygga eller avslöja brott mot rikets säkerhet eller förebygga terrorism gäller sekretess, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas. Detsamma gäller uppgift som hänför sig till sådan underrättelseverksamhet som avses i 2 § lagen l999:90 om behandling

av personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar.

Sekretessen enligt första och andra styckena gäller i annan verk-

52 Författningsförslag SOU 19993147

samhet hos myndighet för att biträda åklagarrnyndighet, polismyndighet, skattemyndighet, Tullverket eller Kustbevakningen med att uppdaga, utreda eller beivra brott samt hos tillsynsmyndighet i konkurs och inom exekutionsväsendet för uppgift som angår misstanke om att en gäldenär har begått brott som avses i 11 kap. brottsbalken eller annat brott som har samband med gäldenärens näringsverksamhet.

I fråga om uppgift i allmän handling som hänför sig till sådan underrättelseverksamhet som avses i andra stycket gäller sekretessen i högst sjuttio år. I fråga om uppgift i allmän handling i övrigt gäller sekretessen i högst fyrtio år.

9 kap.

17 §

Sekretess gäller för uppgift om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden, om inte annat följer av 18 §

i utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål,

i angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott,

i angelägenhet som avser registerkontroll och särskild personutredning enligt säkerhetsskyddslagen 1996:627,

4. i åklagarmyndighets, polismyndighets, skattemyndighets, Statens kriminaltekniska laboratoriums, Tullverkets eller Kustbevakningens verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott,

i Statens biografbyrås verksamhet att biträda Justitiekanslern, allmän åklagare eller polismyndighet i brottmål,

i register som förs av Rikspolisstyrelsen enligt polisdatalagen 1998:622 eller som annars behandlas där med stöd lag,

av samma i register som förs enligt lagen 1998:621 om misstankeregister, i register som förs av Riksskatteverket enligt lagen l99:90

om behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar eller som annars behandlas där med stöd av samma lag,

i utredning enligt bestämmel-

serna om särskild ekonomisk un-

dersökning i 23 a kap. rätte-

gångsbalken,

om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående

lider skada eller men.

Sekretess gäller i verksamhet, som avses i första stycket, för anmälan eller utsaga från enskild, det kan antas att fara uppkommer för

om

någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. att Utan hinder sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad av föreskrivs i den särskilda lagstiftningen lagöverträdare som om unga och i säkerhetsskyddslagen 1996:627 samt i förordning som har stöd i denna lag. Utan hinder sekretessen får uppgift vidare lämnas ut enav ligt vad föreskrivs i lagen 1998:621 om rnisstankeregister, polissom datalagen 1998:622 och lagen 1999:90 om behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar samt i förordningar har stöd i dessa lagar. som I fråga uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjutom tio år.

18§

Sekretessen enligt 17 § första stycket gäller inte beslut huruvida åtal skall väckas, beslut att förundersökning inte om skall inledas samt beslut att förundersökning skall läggas ned, om uppgift i ärende om strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot, uppgift omhändertagande enligt 13 § andra stycket polissom avser lagen 1984:387, beslut huruvida talan skall väckas om förverkande enligt 36 kap. 1 eller 5 § brottsbalken, a a 11 § lagen 1960:418 om Strap"

för varusmuggling, § narko-

6 a tikastraflagen 196864 eller 18 § skattebrottslagen 1971 .69, beslut att särskild ekonomisk om undersökning skall inledas samt beslut att sådan undersökom ning skall läggas ned Sekretessen enligt 17 §första Sekretessen enligt 17 § första stycket upphör att gälla, om upp- stycket upphör att gälla, om uppgiften lämnas till domstol med giften lämnas till domstol med anledning åtal, såvida inte anledning åtal eller talan om av av sekretess för uppgiften skall sådant förverkande som avses i gälla hos domstolen enligt 16 första stycket såvida inte sekeller uppgiften uppenbarligen retess för uppgiften skall gälla saknar betydelse i målet eller hos domstolen enligt 16 eller finns i handling har erhållits uppgiften uppenbarligen saknar som från myndighet där sekre- betydelse i målet eller finns i annan tess gäller för uppgiften. handling som har erhållits från

54 Författningsförslag SOU 19991 147

annan myndighet där sekretess

gäller för uppgiften.

14 kap.

2 §

Sekretess hindrar inte att uppgift i annat fall än som avses i l § lämnas till myndighet, om uppgiften behövs där för

förundersökning, rättegång, ärende om disciplinansvar eller skiljande från anställning eller annat jämförbart rättsligt förfarande vid myndigheten mot någon rörande hans deltagande i verksamheten vid den myndighet där uppgiften förekommer,

omprövning av beslut eller åtgärd av den myndighet där uppgiften förekommer, eller

tillsyn över eller revision hos den myndighet där uppgiften förekommer.

Sekretess hindrar inte att Sekretess hindrar inte att uppgift lämnas i muntligt eller uppgift lämnas i muntligt eller skriftligt yttrande av sakkunnig skriftligt yttrande sakkunnig

av till domstol eller myndighet som till domstol eller myndighet

som bedriver förundersökning i bedriver förundersökning i brottmål. brottmål eller särskild ekonomisk

undersökning.

Sekretess hindrar inte att uppgift om enskilds adress, telefonnummer och arbetsplats lämnas till en myndighet, uppgiften behövs där

om för delgivning enligt delgivningslagen 1970:428. Uppgift

hos myndighet som bedriver televerksamhet enskilds telefonnummer får

om dock, om den enskilde hos myndigheten begärt att abonnemanget skall hållas hemligt och uppgiften omfattas sekretess enligt 9 kap.

av 8 § tredje stycket, lämnas ut endast den myndighet begär

om som uppgiften finner att det kan antas att den söks för delgivning håller sig

som undan eller att det annars finns synnerliga skäl.

Sekretess hindrar inte att Sekretess hindrar inte

att uppgift som angår misstanke om uppgift angår misstanke

som om brott lämnas till åklagarrnyndig- brott lämnas till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan het, polismyndighet eller

annan myndighet som har att ingripa myndighet har ingripa

som att mot brottet, om fängelse är före- mot brottet, fängelse är före-

om skrivet för brottet och detta kan skrivet för brottet och detta kan antas föranleda annan påföljd än antas föranleda påföljd än

annan böter. böter. Sekretess hindrar inte

heller uppgift kan

att annan som

antas ha betydelse för sär-

en

SOU 1999: 147 Författningsförslag 55

skild ekonomisk undersökning

lämnas till åklagarmyndighet eller polismyndighet.

För uppgift omfattas av sekretess enligt 7 kap. l 6 och 34 §§,

som - 8 kap. 8 § första stycket, 9 eller 15 § eller 9 kap. 4 eller 7 8 § första eller andra stycket eller 9 § andra stycket gäller vad som föreskrivs i fjärde stycket endast såvitt angår misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Dock hindrar sekretess enligt 7 kap. 4 eller 34 § inte att uppgift angår misstanke

som om brott enligt 4 eller 6 kap. brottsbalken mot någon som inte har fyllt

arton år lämnas till åklagarmyndighet eller polismyndighet.

Tredje och fjärde styckena gäller inte uppgift som omfattas av sekretess enligt 9 kap. 9 § första stycket.

Sekretess enligt 7 kap. 1 § och 4 § första och tredje styckena hindrar inte att uppgift enskild, som inte fyllt arton år eller fortgående

om som missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel, eller närstående till denne lämnas från myndighet inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten till annan sådan myndighet, om det behövs för att den enskilde skall få nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Detsamma gäller ifråga om lämnande av uppgift om gravid kvinna eller närstående till henne, om det behövs för en nödvändig insats till skydd för det väntade barnet.

Denna lag träder i kraft den 1januari 2001.

i

l

l 56 F örfattningsförslag

12 Förslag till Lag om ändring i utlänningslagen 1989:529

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 6 § utlänningslagen 1989:529 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

Ersättning som har lämnats till Utbyte av brott enligt 2 a 3 § 1 den har begått brott enligt 2 eller 5 § skall förklaras förver-

som

3 § 1 eller 5 § skall förklaras kat, om det inte är uppenbart a förverkad, om det inte är uppen- oskäligt. bart oskäligt.

Transportmedel som använts Transportmedel eller annan vid brott som avses i 2 a § eller egendom som använts som 5 § får förverkas om ägaren eller hjälpmedel vid brott som avses i befälhavaren eller någon annan 2 a § eller 5 § får förverkas

om som var i ägarens ställe förövat ägaren eller befälhavaren eller gärningen eller medverkat till någon annan som var i ägarens denna och förverkandet behövs ställe förövat gärningen eller för att förebygga brott eller det medverkat till denna och förverannars finns särskilda skäl till kandet behövs för att förebygga detta. Förverkande får dock inte brott eller det finns sär-

annars ske om det är uppenbart oskäligt. skilda skäl till detta. Detsamma

gäller egendom som varit avsedd

att användas som hjälpmedel vid

brott som avses i 2 § eller 5

a

om brottet har fidlbordats eller

kommit till stra/bart försök eller

strafbar förberedelse. Förver-

kande får dock inte ske om det är

uppenbart oskäligt.

Denna lag träder i kraft den l januari 2001.

13 Förslag till Lag om ändring i insiderlagen 1990: 1342

Härigenom föreskrivs att 27 § insiderlagen 1990:1342 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §

Vinning brott enligt 20 § skall Utbyte av brott enligt 20 §

av förklaras förverkad, det inte skall förklaras förverkat, om det

om är oskäligt. inte är oskäligt.

Denna lag träder i kraft den 1januari 2001.

58 F ötfattningsförslag

14 Förslag till Lag om ändring i lagen 1991 : 1969 om

förbud mot vissa dopningsmedel

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen 1991:1969 om förbud mot vissa dopningsmedel skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Medel varit föremål för Medel som varit föremål för

som brott enligt denna lag eller värdet brott enligt denna lag eller värdet därav samt vinning av sådant därav samt utbyte av sådant brott brott skall förklaras förverkat, skall förklaras förverkat, om det om det inte är uppenbart oskä- inte är uppenbart oskäligt. Detligt. Detsamma gäller förlag för samma gäller förlag för sådant sådant brott eller dess värde, om brott eller dess värde, om förlaförlaget mottagits och mottagan- get mottagits och mottagandet det utgör brott enligt denna lag. utgör brott enligt denna lag.

Egendom som har använts Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt som hjälpmedel vid brott enligt denna lag eller egendomens vär- denna lag eller egendomens värde får förklaras förverkat, om det de får förklaras förverkat, om det är påkallat till förebyggande av är påkallat till förebyggande av brott eller annars särskilda skäl brott eller annars särskilda skäl föreligger. Detsamma gäller föreligger. Detsamma gäller egendom med vilken har tagits egendom som varit avsedd att befattning som utgör brott enligt användas som hjälpmedel vid denna lag. brott enligt denna lag, om brottet

har füllbordats eller kommit till

strafbart försök eller strafbar

förberedelse, samt egendom med

vilken har tagits befattning som

utgör sådant brott.

Denna lag träder i kraft den l januari 2001.

SOU 1999: 147 F örfattningsyiärslag 59

15 Förslag till Lag om ändring i lagen 1992:1685 om för kretsmönster till halvledarprodukter skydd

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen 1992:1685 om skydd för kretsmönster till halvledarprodukter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §

Har ett annat föremål än som avses i 12 § använts som hjälpmedel vid sådan framställning av exemplar av kretsmönstret som utgör brott enligt denna lag, får föremålet eller dess värde förklaras förverkat, om det behövs för att förebygga brott eller om det finns andra särskilda skäl till det. Detsamma gäller föremål som har använts vid försök till brott som avses i denna paragraf eller som omfattas av åtgärd utgör för-

som beredelse till sådant brott.

Första stycket gäller även i

fråga om ett föremål som varit

avsett att användas som hjälp-

medel vid brott som där sägs, om

brottet har fzllbordats eller

kommit till strafbart försök eller

strafbar förberedelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

60 F örfattningsförslag

i

16 Förslag till

ändring i lotterilagen 1994: 1000

Lag om

Härigenom föreskrivs att 58 § lotterilagen 1990:1000 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

58§

Insatser tagits emot vid brott Utbyte av brott enligt denna lag

som enligt denna lag samt utrustning, skall förklaras förverkat, om det handlingar och egendom inte är uppenbart oskäligt. Det-

annan

har använts vid eller varit gäller utrustning, handsom samma föremål för ett sådant brott skall lingar och annan egendom som förklaras förverkade, om det inte har använts vid eller varit föreär uppenbart oskäligt. Om mål för ett sådant brott. Om en

en spelautomat förverkas skall även spelautomat förverkas skall även dess innehåll förklaras förverkat, dess innehåll förklaras förverkat,

det inte är uppenbart oskä- om det inte är uppenbart oskäom ligt. ligt.

Första stycket gäller även i

fråga om egendom som varit av-

sedd att användas som hjälpme-

del vid brott som där sägs, om

brottet har jizllbordats.

Förverkande kan, utöver vad framgår av 36 kap. 5 § brottsbalken,

som ske hos den som yrkesmässigt tillhandahållit egendomen. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

SOU 1999: 147 F ärfattningwrslag 61

17 Förslag till ändring i lagen 1996:95 om vissa Lag om

internationella sanktioner

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen 1996:95 om vissa internationella sanktioner skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Egendom som har använts som Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 8§ hjälpmedel vid brott enligt 8 § eller har kommit till genom eller som har kommit till genom

som ett sådant brott får förklaras för- ett sådant brott får förklaras förverkad, det behövs för att fö- verkad, om det behövs för att fö-

om rebygga brott eller det annars rebygga brott eller det annars finns särskilda skäl. Detsamma finns särskilda skäl. Detsamma gäller egendom med vilken nå- gäller egendom som varit avsedd

har tagit sådan befattning att användas vid brott enligt 8 gon

utgör brott enligt 8 om brottet har fixllbordats, samt som

egendom med vilken någon har

tagit befattning som utgör sådant

brott. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

Denna lag träder i kraft den l januari 2001.

62 F örfattningwrslag SOU 19991147

18 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1997:1024 om

medverkan i brottsutred-

skattemyndigheters ningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1997:1024 om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar dels att 1 § skall ha följande lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Skattemyndigheternas verksamhet enligt denna lag omfattar brott enligt

skattebrottslagen 1971:69,

19 kap. l § första stycket 4 aktiebolagslagen 1975:1385,

11 § tredje stycket lagen 1967:531 om tryggande av pensionsutfastelse m.m.,

folkbokföringslagen 1991:481 samt

11 kap. 5 § brottsbalken.

En skattemyndighet får medverka vid undersökning också i fråga om annat brott än som anges i första stycket, om åklagaren finner att det finns särskilda skäl för detta.

En skattemyndighet får även

medverka vid särskild ekonomisk

undersökning enligt 23 a kap.

rättegångsbalken.

2a§

Åklagare leder särskild

som

ekonomisk undersökning enligt

23 akap rättegångsbalken får vid undersökningens verkstäl-

lande anlita biträde av skatte-

myndigheten.

Skattemyndigheten får inte

verkställa beslut om tvångsme-

del.

Denna lag träder i kraft den 1januari 2001.

SOU 1999: 147 Författninggfirslag 63

19 Förslag till Lag om ändring i lagen 1998:112 om ansvar för elektroniska anslagstavlor

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen 1998:112 om ansvar för elektroniska anslagstavlor skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Datorer och andra hjälpmedel Datorer och andra hjälpmedel som har använts vid brott enligt som har använts vid brott enligt 7 § denna lag får förklaras för- 7 § denna lag får förklaras förverkade, om åtgärden behövs för verkade, om åtgärden behövs för att förebygga fortsatt brottslighet att förebygga fortsatt brottslighet eller det annars finns särskilda eller det annars finns särskilda skäl. Förverkande får helt eller skäl. Detsamma gäller egendom delvis underlåtas om förverkan- varit avsedd att användas

som det är oskäligt. vid brott enligt 7 brottet

om

har jidlbordats. Förverkande får

helt eller delvis underlåtas

om

förverkandet är oskäligt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

SOU 1999: 147 Uppdraget och dess genomförande 65

l Uppdraget och dess genomförande

1 1

Inledning

. I detta kapitel redovisar vi utredningsuppdragets allmänna inriktning, liksom den närmare uppläggningen av vårt arbete. Hit hör även vissa generella ställningstaganden som vi gjort. De områden där vi sedan gjort mer ingående överväganden och lagt fram förslag till ändrade regler behandlas sedvanligt sätt för sig under skilda avsnitt i de efterföljande kapitlen.

1 Direktiven

Vårt uppdag ingår som ett led i statsmakternas strategi i kampen mot ekonomisk och annan grov organiserad brottslighet, särskilt narkotikabrottsligheten. Enligt de ursprungliga direktiven skall vi undersöka möjligheterna att efter vissa utländska förebilder införa en utvidgad form av förverkande inriktad just nyss angiven brottslighet. De direktiven påbjuder även en översyn av det nu gällande förverkandets närmare utformning. Mot slutet av vårt arbete erhöll vi tilläggsdirektiv, enligt vilka mot bakgrund av konventionsåtaganden skall behandla bl.a. en del specialstraffrättsliga frågor samt möjligheterna till förverkande vid mutbrott eller bestickning i samband med internationella affärsförbindelser.

Vad gäller de ursprungliga direktiven har inte kunnat utläsa annat än att en effektivisering av förverkandeinstitutet ansetts i hög grad önskvärd. Av direktiven framgår i denna del bl.a. effektivisering

att en av möjligheterna att förverka vinning från den kvalificerade brottsligheten under senare år utvecklats till en av huvudfrågoma inom det internationella kriminalpolitiska samarbetet. Utvecklingen har också visat att hithörande brottslighet gett mycket stora vinster. Det lika-

anges så i direktiven att det från polis- och åklagarhåll framhållits att de

nuvarande reglerna om förverkande vinning brott inte fungerar sär-

av av skilt effektivt. Som ett exempel nämns det fall där grovt kriminellt

en belastad person som har betydande ekonomiska tillgångar på goda

som

66 Uppdraget och dess genomförande SOU 1999: 147

grunder kan misstänkas härröra från brottslig verksamhet men som inte går att härleda till visst eller vissa brott.

I ursprungsdirektiven vidare att en huvuduppgift för oss är att

anges överväga i vad mån de långtgående förverkanderegleringar som införts i vissa andra länder bör användas som utgångspunkt för de skärpningar

kan behövas i fråga den svenska förverkandelagstiftningen. som om Vad dessa direktiv här åsyftar är ett antal förverkanderegleringar, som varierar sinsemellan vad gäller den nämnare utfommingen, men som har det gemensamt, att de under vissa förutsättningar medger att förverkande sker även av vinning från annan brottslighet än den som vederbörande fälls till ansvar för.

I de nämnda direktiven betonas den ökande internationalisering som under år kunnat iakttas när det gäller den ekonomiska brottslig-

senare heten och gör det angeläget att vår egen reglering av förverkande-

som frågorna inte blir påtagligt restriktiv än de regler finns i vår

mer som omvärld. Sverige får alltså inte bli en fristad för vissa typer av allvarlig brottslighet. En hänvisning görs också i direktiven till Europarådets förverkandekonvention av år 1990, liksom till det arbete det internationella planet bedrivs, t.ex. inom den s.k. Financial Action

som Task Force.

Vårt uppdrag innefattar inte bara själva förverkandet som sådant utan vi skall behandla hela förloppet från spaningsstadiet fram till domstolsprövningen och den slutliga verkställigheten. Det nu sagda medför att även sådant som hänger samman med säkerhetsåtgärder m.m. skall beaktas.

Förutom den nu i korthet återgivna allmänna inriktningen tas i direktiven även upp vissa speciella frågor. Det kan här räcka med att nämna förverkande av narkotikatillbehör, liksom försäljning av förverkad egendom. Även några JK aktualiserade frågor har direk-

av genom tiven överlämnats till oss.

De ursprungliga direktiven berör även hälerilagstiftningen. Detta skall ses mot bakgrund av vårt uppdrags anknytning till bl.a. penningtvätten. Under den tid vårt arbete pågått har emellertid särskild lagstiftning tillkommit i den delen varför direktiven här numera saknar aktualitet för vårt vidkommande.

I tilläggsdirektiven tas två frågor upp. Den ena rör förverkandekonventionens krav möjligheter att förverka vinning och hjälpmedel i större utsträckning än gällande rätt medger och då inte minst specialstraffrättens område. Den andra frågan rör vissa mutbrott i internationella sammanhang.

För närmare studier av våra direktiv kan hänvisas till bilagoma l-2.

SOU 1999: 147 Uppdraget och dess genomförande 67

l Utredningsarbetet

Efter sedvanlig genomgång av b1.a. gällande intern rätt området tog

ett förhållandevis tidigt stadium kontakt med företrädare för olika myndigheter och organisationer för att få del av praktiska erfarenheter, liksom önskemål om behövliga lagändring m.m. I kapitel 5 redovi-

om sas närmare utfallet av dessa kontakter. Följande kan dock sammanfattningsvis nämnas redan nu.

Ett genomgående drag vad gäller erfarenheter redovisade från polisoch åklagarhåll var att dagens förverkanderegler kanske inte utnyttjades fullt ut i den utsträckning som var möjlig. Flera förklaringar lämnades. Det angavs således att systemet var något tungrott och stundom ganska resurskrävande. Allmänt ansågs det i dagsläget

vara mer angeläget att få den grundläggande skuldfrågan ordentligt utredd varför frågor om förverkande lätt hamnade något i skymundan. Detta gällde givetvis inte sådana mer uppenbara fall som avsåg påträffad narkotika, brottsverktyg m.m.. I andra situationer där frågan gällde förverkande av ekonomiska tillgångar ansågs emellertid de höga beviskraven när det gällde att härleda viss egendom till visst brott som en förklaring till att man stundom underlät att föra saken vidare. Från polishåll framfördes åtskilliga önskemål i fråga om den praktiska hanteringen beslagta-

av gen egendom, liksom om förbättrade former för samarbete med andra myndigheter.

Vid sammanträffandet med företrädare för RÅ korn diskussionen främst att röra det internationella samarbetet. Sammanfattningsvis kunde arbetsläget beskrivas som tämligen tungrott och att framgångsrik samverkan över gränserna inte sällan förutsatte ett samarbete på det personella planet mellan företrädare för svenska och utländska åklagarrnyndigheter.

Den information erhållit från den tidigare Ekobrottsberedningen Ju-dep, liksom från den nya Ekobrottsmyndigheten, har i första hand gällt den nuvarande ordningens brister när det gäller att komma tillgångar i tillräcklig omfattning i de fall medel goda grunder kan härledas till brottslig verksamhet utan att för den skull kunna knytas till bestämda brott.

Vid flera tillfällen har kontakt tagits med Generaltullstyrelsen. Vid de inledande kontakterna pågick ett särskilt utredningsarbete inom Finansdepartementet, som sedermera resulterade i departementspromemorian Ny smugglingslag Ds Fi 1998:53. Helt allmänt kan sägas att företrädarna för Generaltullstyrelsen hyste stora förhoppningar

om ökad effektivitet om nämnda utredningsförslag skulle komma att

genomföras.

Uppdraget och dess SOU 1999: 147

68 genomförande

Enligt vad företrädare för Finansinspektionen uppgivit var inspektionens intresse främst kunna medverka det förberedande stadiet, att således i god tid innan beslutet särskilda ingripanden fattades. Från om inspektionens sida erinrades också om det av Penningtvättutredningen framförda förslaget om frysning.

Från kronofogdemyndighetshåll pekades olika samordnings-

problem. Bl.a. gällde detta möjligheterna för myndigheterna att få information när polismyndighet fattat beslag hävdes. Vi vill reom ett av dan här påpeka att flera hithörande frågor faller inom ramen för Ekosekretessutredningens arbetsområde, utredning som vi haft nära en kontakter med. Vi har även träffat företrädare för Sveriges Advokatsarnfund, Föreningen Auktoriserade Revisorer och Konkursförvaltarnas Förening. Vid hearing korn diskussionen att röra bl.a. svårigheterna att värdera en vinningen vid narkotikabrott, liksom de särskilda problem som uppkommer i och med att egendom förts ut ur landet. I övrigt bekräftades vad redovisats förverkandefrågomas något undanskymda roll. ovan om Vi vill i detta sammanhang inskjuta att trots lagreglemas ålder så har ett ytterst begränsat antal förverkandefall kommit under prövning i högsta instans. Rättsfallsfloran är således inte särskilt yppig. För vårt vidkommande är det främst NJA 1977 735, NJA 1991 s. 387 och s. NJA 1991 612 varit intresse. De båda först nämnda fallen s. som av gäller frågan beräkning det belopp som skall förklaras förverkat om av värde och vinning vid överlåtelse narkotika. En redogörelse för som av dessa rättsfall finns i kapitel 7. Vad gäller förhållandena i andra länder kan här nämnas att man

sina håll genomfört långtgående förändringar av förverkandelagstift-

ningen. För att få fylligare bild av den praktiska tillämpningen har en företrädare för vår utredning besökt Storbritannien, Nederländerna och Tyskland delstaten Baden-Württemberg. Härutöver har nära kontakter upprätthållits med Norge och Danmark. De utländska kontakterna har varit högst berikande för vårt eget arbete. En nämnare för de ifrågavarande ländernas förverkangemensam delagstiftning är delvis syn brottsbekämpningen. Enkelt en annan uttryckt har den uppfattningen vunnit burskap, att fängelsestraffet för visso är betydelse i kampen mot här aktuell brottslighet men att efav fektiviteten kräver att även andra metoder används i vida större omfattning. En till fängelse förpassad narkotikahandlare som ingår i en organisationskedja är i regel inte så svår att ersätta, däremot gäller detta inte utan vidare större summa förverkade medel. För att förstärka brottsen bekämpningen har man därför kraftigt ökat satsningarna ekonomiska sanktioner och således utvidgat möjligheterna att förverka egendom till att även medel som inte går att knyta till något bestämt brott. Ifall avse

Uppdraget och dess genomförande 69 SOU 1999: 147

narkotikabrottslighet eller grövre brottslighet har man, såvitt av annan gäller frågan förverkande, lättat på åklagarens bevisbörda och infört

om

form förklaringsansvar för brottslingen vad gäller åtkomsten till en av dennes ekonomiska tillgångar.

Den utländska rätten beskrivs närmare i kapitel

1.4 grundläggande ställningstagan- Några

den

Som framgått det föregående har utgångspunkt för oss varit att i

av en enlighet med direktiven utarbeta förslag till effektivare förverkanderegler. De iakttagelser som gjort har lett till i huvudsak följande mer generella och grundläggande bedömningar.

Till att börja med har våra iakttagelser, både vad gäller interna och utländska förhållanden lett fram till slutsatsen att det i direktiven uppställda målet ökad effektivitet inte kan nås inom för nu gäl-

om ramen lande förverkandelagstiftning. Ett mått nytänkande är således ofrån-

av komligt. En stor del av vårt arbete har också centrerats att söka konstruera form förverkande av oss kallad utvidgat förverkande.

en ny av - För framtiden skall med våra förslag i vissa noga angivna situationer ett förverkande kunna ske även i fråga om påträffade tillgångar som inte kan härledas till visst eller vissa brott. Denna nya modell redovisas mer ingående i avsnitt 6.3.

Vi har dock stannat för att nuvarande förverkandemodell också för framtiden skall huvudregel. Även i denna del har vårt arbete in-

vara riktats på ökad effektivisering och vi har strävat efter att söka undanröja del oklarheter och praktiska svårigheter som dagens regler kan

en ge upphov till kapitel 7.

Självfallet måste behoven av ökad effektivitet vägas mot enskildas berättigade krav i fråga om rättssäkerhet och hänsynstagande till personlig integritet. Dessa avvägningar har varit vägledande i så måtto att vi valt att iaktta försiktighet när vi utarbetat den nya förverkandemöjligheten. Detta har kommit till uttryck i huvudsak tre sätt. För det första har området för de nya reglernas tillämpning begränsats till de grövre formerna för ekonomisk och organiserad brottslighet. Det enda avsteget från sagda försiktighetsnorm gäller narkotikabrottsligheten. För det andra föreslår att åklagaren skall ha ett långtgående utredningsansvar i fråga förutsättningarna för att ett utvidgat förverkan-

om de skall komma i fråga. Som ett tredje inslag kan ses vår återhållsamhet vad gäller möjligheterna att få tillgripa straffprocessuella säkerhetsåtgärder.

70 Uppdraget och dess genomförande

I anslutning till vad sagts säkerhetsåtgärder vill vi erinra om

som om att Penningtvättutredningen i sitt betänkande SOU 1997:36 presenterade sådan åtgärd, nämligen frysning. Denna del av betänkandet

en ny togs inte med i lagstiftningsärendet. Frysningsfrågan har ett klart samband med förverkandefrågoma varför detta institut bör aktualiseras när ställning skall tas till de förslag som vi nu lägger fram. I sammanhanget vill vi också nämna den framställning som RPS nyligen har gjort till Justitiedepartementet och som rör den praktiska hanteringen av herrelös egendom i vissa fall. Denna fråga, som även behandlats i annat sammanhang, har inte tagits upp av oss.

Ett ytterligare förhållande som inverkat valet och utformningen

olika metoder för att effektivisera förverkandesystemet hänför sig av till kostnadsaspekten. Vi har utgått från att ytterligare budgetanslag till polis- och åklagarväsendet knappast är att påräkna, i vart inte inom den närmaste tiden, varför våra förslag utformats under antagande att de skall kunna hanteras inom befintliga anslagsramar. Det bör dock understrykas att ökad satsning av resurser bör kunna ge god utdelning bå-

en de i ekonomiskt hänseende och från brottsbekämpningssynpunkt.

Regler om förverkande finns inte bara i BrB utan även i stort antal författningar specialstraffrättens område. I flertalet av dessa rör förverkandereglema sådant som redskap, produkter m.m. som avses i respektive specialförfattning. De ändringar som föreslår i BrB måste få genomslag även på specialstraffrättens område, åtminstone vad gäller vissa grundläggande begreppsbestämningar. I enlighet

med den nyss nämnda försiktighetsprincipen måste ett utvidgat förverkande ett

ges begränsat tillämpningsområde i fråga om brott utanför BrB. Skärpningarna i denna del bör i första hand ta sikte narkotika-, skatte- och tullbrotten. Till följd av tilläggsdirektiven måste emellertid ytterligare ändringar övervägas för att Sverige skall kunna leva upp till sina internationella åtaganden. Frågan gäller här brott där det i straffskalan förekommande maximistraffet överskrider fängelse i ett år.

Vad härefter gäller frågor rörande t.ex. organisation, myndighetssamverkan, internationella förhållanden framlägger inga formliga förslag utan redovisar i stället vissa allmänna överväganden. Förklaringen härtill del åtgärdats dessa områden under tiden för

är att en vårt arbete eller så har frågorna behandlats inom för annat ut-

ramen redningsarbete. Vidare behandlas vissa frågor som mer eller mindre omedelbart rör vårt ansvarsområde fortlöpande av andra myndigheter.

SOU 1999: 147 Gällande rätt 71

2 Gällande rätt

I detta kapitel lämnas kortfattad redogörelse för främst BrB:s för-

en verkandebestärrunelser. I anslutning till att olika frågeställningar tas upp till behandling under senare kapitel i betänkandet kommer

en mer detaljerad redovisning att lämnas i den mån det relevans för den

är av behandlade frågan.

2.1 Allmänt om förverkande

Termen förverkande används i lagtext i flera olika sammanhang och för att beteckna mycket olika rättsverkningar. Förverkande, i den mening som här är av intresse, innebär att någon, oftast den begått ett

som brott, genom ett straffrättsligt förfarande berövas egendom eller rätt till egendom eller förpliktas att betala ett visst belopp till staten.

Av l kap. 8 § BrB framgår att ett brott kan föranleda brottspåföljd, särskild rättsverkan samt skyldighet att betala skadestånd. Som

exempel särskild rättsverkan nämns i lagrummet förverkande och företagsbot. Förverkande är alltså ofta, inte alltid, särskild rättsver-

men en kan av brott. Till denna kategori räknas även del andra reaktioner i

en samband med brott, t.ex. utvisning eller återkallelse körkort.

av

Bestämmelser om förverkande finns såväl i BrB i rad speci-

som en

alstraffrättsliga författningar. Viktiga specialstraffrättsliga bestämmel-

ser om förverkande finns exempelvis i 6 § narkotikastrafflagen l968:64 och i 10 och 12 §§ lagen 1960:418 straff för

om varusmuggling.

Lagregler som avser förverkande på grund brott är i många fall

av utformade med utgångspunkt från tanken att den egendom

som avses egentligen är förverkad redan i och med att det förverkandegrundande brottet begås se t.ex. 26 kap. l § och 27 kap. l § RB. För att ett förverkande skall kunna realiseras krävs det emellertid alltid förver-

ett kandebeslut.

Förverkande kan ske antingen sakförverkande, innebär

genom som att viss egendom förklaras förverkad, eller Värdeförverkande,

genom som innebär att förverkandeförklaringen i stället värdet viss

avser av egendom eller annars vissa förtjänsten Värdeförverkande stadgas

72 Gällande rätt

ibland subsidiärt, för det fall att sakförverkande inte kan ske, t.ex. därför att egendomen i fråga inte längre är åtkomlig för förverkande. Om domstolen däremot fritt kan välja mellan sakförverkande och värdeförverkande, sägs värdeförverkandet vara alternativt.

Man brukar också skilja mellan obligatoriska och fakultativa för- g

förverkanderegel obligatorisk, den utfor- i verkanderegler. Om en är är mad så sätt att förverkande alltid skall ske när de i bestämmelsen angivna förutsättningarna för handen. Är regeln fakultativ, den

är ger utrymme för att ta hänsyn även till andra, mera ospecificerade omständigheter än de som i bestämmelsen uttryckligen anges som förutsättningar för förverkande. Förverkande enligt BrB är inte i något fall obligatoriskt. Utanför balken finns däremot bestämmelser enligt vilka förverkande obligatoriskt skall ske. I 36 kap. 16 § BrB ges domstolarna dock generell möjlighet att underlåta förverkande i fall där förver-

en kande skulle uppenbart oskäligt. Denna bestämmelse ger en fa-

vara kultativ prägel hela förverkanderegleringen.

I RB, liksom i del specialstraffrättsliga författningar, finns regler

en som ger möjligheter att tillgripa tvångsmedel för att säkerställa verkställigheten ett meddelat eller kommande förverkandebeslut. I

av 26 kap. l § finns regler om kvarstad och i 27 kap. l § och 14 a § finns regler beslag. Kvarstad kan användas för att säkerställa ett värde-

om förverkande medan beslag kan användas när det är fråga om ett sakför-

i verkande. I avvaktan rättens beslut om kvarstad kan förundersök- 3 ningsledaren eller åklagaren ta lös egendom i förvar.

Förverkande grund av brott kan ske genom en förverkandeförklaring av domstol, genom strafföreläggande eller genom föreläggande av ordningsbot 48 kap. 2 § RB. Inom specialstraffrätten finns också exempel att åklagare kan besluta om förverkande i annan ordning se t.ex. 2 § lagen l958:205 om förverkande av alkoholhaltiga drycker

7 § narkotikastrafflagen och 7 § andra stycket förordningen m.m., 1968:70 med vissa bestämmelser om injektionssprutor och kanyler.

När en förverkandefråga tas upp i samband med åtalet för det förverkandegrundande brottet blir vanliga brottmålsregler tillämpliga hela förfarandet. I lagen 1986:1009 om förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m. finns bestämmelser om hur en fråga om förverkande av egendom till det allmänna skall hanteras, när frågan gäller någon som inte är tilltalad för brott. Huvudregeln är att en sådan förverkandefråga skall prövas av allmän domstol efter särskild talan, men vissa bestämmelser om förenklat förfarande finns i fråga om beslagtagen egendom som inte har något betydande värde.

Det anses följa av 1986 års förfarandelag att processuella säkerhetsåtgärder kan användas för att säkerställa verkställigheten även av ett förverkandebeslut i det fallet att talan om förverkande skall föras

Gällande rätt 73

någon än den är misstänkt för brottet. I rättsfallet NJA mot annan som 570 har nämligen HD uttalat att hänvisningen i motsvarande 1983 s. bestämmelser i då gällande 17 § RP till reglerna om åtal fick anses innefatta hänvisning även till bestämmelserna i 26 kap. RB om kvaren stad och att vad i de bestämmelserna sägs om den som är skäligen som misstänkt för brottet och dennes egendom i dessa fall fick anses hänfösig till den, mot vilken skäligen kan antas föreligga anspråk förra verkande och dennes egendom. När domstolen har attpröva ett åtal skall den ex officio, alltså även utan yrkande, pröva fråga om förverkande i anledning av brottet, om en inte annat är särskilt föreskrivet. Meddelas inte någon förverkandeförklaring när rätten prövar åtalet, kan förverkandefrågan normalt sett inte tas talan mot den tilltalade. Att brottmålsdomens rättupp senare ny skraft, utom i alldeles speciella fall, detta sätt omfattar även frågan förverkande grund av brottet har slagits fast av HD i NJA 1990 om s. 401.

2.2 Brottsbalkens förverkanderegler

BrB:s bestämmelser förverkande finns i 36 kap. Bestämmelserna i om de två inledande paragrafema gäller enbart vid brott enligt BrB, medan övriga bestämmelser är tillämpliga även då det är fråga om brott mot

någon specialstraffrättslig bestämmelse.

I 1 § föreskrivs att utbyte brott enligt BrB skall förklaras förverav kat, det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller vad någon har om tagit emot som ersättning för kostnader i samband med ett brott, om mottagandet utgör brott enligt BrB. Med utbyte avses här såväl den konkreta egendom som erhållits som det till ett penningbelopp uppskattade värdet av det erhållna eller av en abstrakt förändring ett fönnögenhetsläge. Förverkande kan alltså av alternativt ske som sak- eller värdeförverkande. Finns egendomen i behåll bör förverkandeförklaringen i allmänhet avse denna och inte värdet. Såväl sak- som värdeförverkande kan ske partiellt. Det bör framhållas att vad som kan förverkas med stöd av bestämmelsen i l § endast är själva utbytet av brottet. Lagtexten utgår alltså från att någon har förvärvat något genom ett brott och att detta förvärv ingår ett led i själva gämingen jfr. SOU 1960:28 s. 35. Medelbasom ra förtjänster och besparingar, som brottet har gett upphov till, torde således inte kunna förverkas med stöd av denna bestämmelse. Utgångspunkten är att det endast är nettoutbytet som skall förklaras förverkat. Det innebär att utgifter och omkostnader i princip skall dras

74 Gällande rätt SOU 19992147

av när man beräknar värdet av vad som skall förverkas prop. 1968:79 s. 60.

Många gånger kan det vara svårt att exakt fastställa det belopp som skall förklaras förverkat. Enligt vad departementschefen uttalade vid bestämmelsens tillkomst bör i sådana fall utbytet bestämmas till ett skäligt belopp a. prop. s. 60.

Genom en lagändring år 1986 prop. 1986/87:6, bet. 1986/87:JuU7, rskr. 1986/87:43 avskaffades den tidigare gällande begränsningen att förverkande var utesluteti den mån utbytet motsvarades skada för

av enskild. Numera anges i paragrafens andra stycke att vid bedömningen av om det är uppenbart oskäligt att förklara utbyte förverkat skall bland andra omständigheter beaktas om det finns anledning anta att skadeståndsskyldighet i anledning av brottet kommer att åläggas eller

annars bli fullgjord.

Enligt 2 § får egendom som använts som hjälpmedel vid brott enligt BrB, eller som frambragts genom sådant brott, förklaras förverkad,

om det är påkallat till förebyggande av brott eller särskilda skäl fö-

annars religger för sådan rättsverkan. Detsamma gäller egendom använ-

vars dande utgör brott enligt balken eller med vilken tagits befattning

annars

utgör sådant brott. Även enligt 2 § kan värdeförverkande ske i som stället för sakförverkande.

I 3 § finns regler om förverkande i vissa fall brottsverktyg

av m.m. Enligt dessa regler får föremål, grund sin särskilda beskaf-

som av fenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning, förklaras förverkade även förverkande inte kan ske

om enligt 2 Detsamma gäller föremål kan användas vid

som som vapen brott mot liv och hälsa eller som hjälpmedel vid brott innefattar

som skada egendom, om föremålen har påträffats under omständigheter som gav anledning befara att de skulle komma till sådan användning. Naturligt nog kan bara sakförverkande komma i fråga enligt 3

För förverkande enligt 3 § fordras det inte att något brott har blivit begånget. Sådant förverkande är alltså inte någon rättsverkan brott.

av

I 4 § finns en särskild bestämmelse förverkande ekonomiska

om av fördelar som uppkommit för en näringsidkare till följd ett brott

av som är begånget i utövning av näringsverksamhet. Värdet sådana fördelar

av kan enligt denna bestämmelse förklaras förverkat även i andra fall än när förverkande kan ske enligt 1 eller 2 § eller någon bestäm-

annan melse.

Med näringsidkare avses här, liksom annars i lagspråk, varje fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt bedriver verksamhet ekono-

av misk art.

För att bestämmelsen skall bli tillämplig måste brottet begånget

vara i näringsverksamheten. Brottet skall alltså framstå ett led i nä-

som

Gällande rätt 75

l

l

ringsverksamheten. Det skall ha förövats av näringsidkaren eller en ställföreträdare för denne eller av anställda eller uppdragstagare hos näringsidkaren. Med ekonomisk fördel avses i 4 § en uppskattad skillnad i förrnögenhetsställning mellan den situation som uppkommit genom brottet och den skulle ha rått, om brottet inte hade ägt rum. I detta besom innefattas t.ex. kostnadsbesparingar, som näringsidkaren haft grepp genom att underlåta att fullfölja straffsanktionerade föreskrifter liksom förtjänster ett indirekt sätt uppkommit i anledning av brottet. En som förutsättning för förverkande är dock att det finns ett klart orsakssamband mellan brottet och den ekonomiska fördel som skall förverkas. Brottet måste framstå den dominerande orsaken till förtjänsten och som sambandet måste vara så starkt att förtjänsten hade uteblivit om brottet inte hade kommit till stånd. Bestämmelsen i 4 § är subsidiär till andra förverkandebestämmelser, bl.a. bestämmelsen om utbytesförverkande i I så sätt att den blir tillämplig endast om och i den mån dessa regler inte medför en fullständig indragning av alla fördelar som uppkommit genom brottet. I 5 § anges vem som kan drabbas av en förverkandeförklaring. Förutom gämingsmannen eller annan som har medverkat till brottet kan förverkande enligt denna bestämmelse ske hos

0 den i vars ställe gärningsmannen eller någon annan medverkande var, t.ex. en arbetsgivare, som kan vara en fysisk eller juridisk person, med anledning av att en anställd begått brott, 0 den som har beretts vinning genom brottet eller näringsidkare som avses i 4 0 den som efter brottet förvärvat egendomen genom bodelning eller på grund av arv eller testamente eller genom gåva eller den efsom ter brottet förvärvat egendomen annat sätt och då haft vetskap eller skälig anledning till antagande om egendomens samband med brottet.

När ett sakförverkande framstår som oskäligt eller onödigt ingripande eller när en annan åtgärd bedöms vara mer ändamålsenlig, kan rätten enligt 6 § i stället föreskriva åtgärd till förebyggande missbruk av av egendomen. Det kan t.ex. röra sig om förordnande om att ett förfalskat konstverk skall förses med en påskrift om visar att det inte är något originalverk. I 11 § anges bl.a. att vad i lag eller författning är föreskrivet om särskild rättsverkan av att någon döms till straff skall gälla också när annan påföljd som nämns i 1 kap. 3 § BrB döms ut. Bakgrunden till bestämmelsen är att det utanför BrB finns bestämmelser formulerats som

76 Gällande rätt

så att ådömande av straff är en förutsättning för beslut om förverkande eller annan särskild rättsverkan.

Inom specialstraffrätten förekommer det bestämmelser om förverkande eller annan särskild rättsverkan som förutsätter att någon fälls till ansvar. Med anledning härav föreskrivs i 12 § att sådant förverkande eller annan särskild rättsverkan som förutsätter att någon dömts till påföljd får beslutas av rätten även om påföljd för det aktuella brottet efterges.

I 13 § behandlas den situationen att ett brott har begåtts av någon som inte fyllt femton år eller av någon som handlat under påverkan av

allvarlig psykisk störning. I ett sådant fall får rätten besluta fören om verkande eller annan särskild rättsverkan endast om och i den mån det kan anses skäligt med hänsyn till den dömdes psykiska tillstånd, gärningens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt.

Kan påföljd inte längre dömas ut grund av den brottsliges död eller grund av att brottet i fråga har preskriberats, får enligt 14 § egendom förklaras förverkad grund brottet eller föreskrift till förebyggande av missbruk meddelas endast om stämning i mål därom delgivits inom fem år från det att brottet begicks. En sådan talan får väckas endast om det är påkallat ur allmän synpunkt.

I 15 § anges att beslut om förverkande eller åtgärd till förebyggande av missbruk förfaller i den mån verkställighet inte skett inom tio år från det beslutet vann laga kraft.

Huvudregeln är enligt 17 § första stycket att förverkad egendom tillfaller staten. I paragrafens andra stycke finns regel till skydd för

en målsäganden i den situationen att utbyte av brott förklaras förverkat enligt 1 § och skadeståndsanspråk därefter framställs. Bestämmelsen innebär att staten i en sådan situation svarar för ersättningen till den skadelidande intill värdet av vad som tillfallit staten på grund av förverkandet.

Utländsk rätt 77 SOU 1999: 147

3 Utländsk rätt

3.1 Tyskland

Regler förverkande utbyte brott finns i 73 § och 73 a d i om av av den tyska strafflagen, Strafgesetzbuch StGB. I 73 § finns bestämmelförverkande styrkt utbyte brott medan 73 d § gäller utvidser om av av förverkande "Erweiterter Verfal1". Vidare har i 43 a§ StGB ingat förts straffart, "Verrnögensstrafe", innebär böter upp till en ny som värdet den dömdes fönnögenhet. av Huvudregeln förverkande utbyte brott finns i den nyss om av av nämnda 73 § StGB. Enligt denna bestämmelse, infördes år 1953, som skall rätten förordna förverkande utbyte, ett brott har begåtts om av om och gärningsmannen eller någon medverkande har fått ekonoannan misk vinning brottet. Detta skall dock inte gälla i den mån målsav äganden har ett skadeståndsanspråk grundas brottet, 73 § 1 som StGB. Förverkandebeslutet skall varje vinning härrör från avse som brottet. Även avkastning det ursprungliga utbytet skall alltså förklaförverkat, 73 § 2 StGB. Förutom hos gärningsmannen eller någon ras medverkat till brottet kan förverkande ske även hos den annan som vägnar gärningsmannen handlat liksom hos den som med kännevars dom brottet förvärvat egendom utgör utbyte av brott, 73 § 3 om som och 4 StGB. Om sakförverkande inte kan ske, får i stället egendomens värde förklaras förverkat, 73 a§ StGB. Även utbyte i form insparade levav nadsornkostnader kan förverkas enligt bestämmelsen i denna paragraf, infördes år 1961. Värdet av utbytet får uppskattas, 73 b § StGB. som Förverkande kan underlåtas bl.a. om det skulle drabba den tilltalade alltför hårt eller utbytet endast haft ett ringa värde, 73 c § StGB. om För förverkande enligt 73 § StGB krävs att åklagaren presterar full bevisning för att brottslig gärning begåtts, vem som begått den, att en gämingen gett vinning och vem som fått vinningen. Paragrafen gäller vid alla brott. Den princip ligger till grund för förverkandereglerna i 73 och som 73 §§ StGB är att gärningsmannen inte skall tjäna något brottet. a Tidigare gällde nettoprincip vid förverkande enligt 73 och 73 a §§, en vilket ansågs medföra problem vid beräkning av brottsutbytet. I sam-

78 Utländsk rätt SOU 1999: 147

band med införandet av reglerna om utvidgat förverkande och "Vermögensstrafe" 73 d och 43 a StGB år 1992 övergick där-

man för till en bruttoprincip för beräkning av utbyte enligt 73 och 73 a §§. Har en gärningsman exempelvis köpt narkotika för 20 000 DEM och sålt den för 50 000 DEM, skall sålunda 50 000 DEM förklaras förverkade; något avdrag för den kostnad som gärningsmannen fått vidkännas vid anskaffandet av narkotikan skall alltså inte göras.

Reglerna om utvidgat förverkande och "Vermögensstrafe" 73 d och 43 a §§ StGB är riktade mot den organiserade brottsligheten. De är tillämpliga endast vid vissa brott och endast när dessa begås gäng

av eller annars ingår i organiserad eller systematiskt bedriven brottslig

en verksamhet eller när de begås yrkesmässigt. Huruvida bestämmelserna i 73 d och 43 a §§ StGB är tillämpliga, anges i de enskilda straffbestämmelsema. De båda instituten kan tillämpas

vid i stort sett samma brottstyper, bl.a. vid narkotikabrott, penningförfalskning, penningtvätt och stöld.

För tillämpning av 43 a § StGB krävs, utöver vad krävs för till-

som lämpning av 73 d § StGB, att rätten dömer den tilltalade till än två

mer års fängelse.

Bestämmelsen om "Vermögenstrafe" i 43 a § StGB är subsidiär till bestämmelserna i 73 d § StGB om utvidgat förverkande. Och denna bestämmelse är i sin tur subsidiär till bestämmelserna i 73 och 73 §§

a StGB om förverkande av styrkt utbyte brott.

av

Enligt 73 d § StGB skall rätten besluta om förverkande egendom

av som tillhör gärningsmannen eller en annan medverkande, be-

om en stämmelse som hänvisar till denna regel har överträtts och omständigheterna berättigar till antagandet att egendomen erhållits för eller från brott " wenn die Umstände die Annahme rechtfertigen, dass diese Gegenstände für rechtswidrige Taten oder ihnen erlangt worden

aus sind". För förverkande krävs inte att den tilltalade döms för den gärning från vilken egendomen härrör och det är inte heller nödvändigt att det är möjligt att ange vilken konkret gärning det gäller. Det är tillräckligt att omständigheterna vid handen att tillgångarna härrör från

ger

eller straffbar aktivitet. Även enligt denna bestämmelse en annan är subsidiärt värdeförverkande möjligt.

Högsta domstolen i Tyskland Bundesgerichtshof, BGH har i ett beslut rörande tillämpningen 73 d § StGB uttalat att rätten måste

av vara fullständigt övertygad om att egendomen härrör från brott för

att regeln skall kunna tillämpas BGH beslut 22 november 1994 48. En-

nr ligt vad inhämtat är praxis inte helt entydig, så mycket är klart

men att beviskravet ställts högre än vad lagtexten vid handen.

ger

Som nämnts är "Vermögensstrafe" 43 a§ StGB straffart

en ny riktad mot organiserad brottslighet. Regeln i 43 § StGB säger när

a att

1999: 147 Utländsk rätt 79 SOU

straffstadgande refererar till denna regel får rätten, som tillägg till ett livstidsstraff eller ett fängelsestraff än två år, besluta att lagett mer överträdaren skall betala högst kan uppgå till en summa pengar som värdet hans tillgångar. Utbyte förverkas skall inte räknas med av som

vid uppskattningen tillgångamas värde.

av I praxis krävs dom betydligt än två års fängelse för att en mer "Vermögensstrafe" skall komma i fråga. Om dömer till fängelse man

och "Vennögensstrafe" måste av reaktionerna stå i proportion

summan till brottet. BGH har uttalat att 43 a§ endast kan tillämpas vid vinningsmotiverad kriminalitet. Vid tillämpning av 43 a§ StGB skall domstolen fastställa ett fängelsestraff högst två år, som skall avtjäom det belopp den dömde förpliktas utge som nas om som "Vermögensstrafe" inte betalas. Någon motsvarande bestämmelse finns inte när det gäller förverkande. Vad därefter gäller säkerställande av verkställighet av beslut om förverkande utbyte brott kan följande regler nämnas. Vid tillav av lämpning 73 och 73 d §§ StGB kan enligt 111 b och 111 c i den av tyska straffprocesslagen Strafprocessordnung, StPO beslag ske. Om det är fara i dröjsmål kan polisen ta egendom i förvar. Vid förvarstagande inträder avyttringsförbud och förvärv i god tro är då inte längre möjligt. Vid tillämpning 73 § kan rätten och åklagaren besluta om av a beslag 111 b 2 och lll d § § StPO. Beslut om beslag kan fattas ett tidigt stadium, redan innan den öppna förundersökningen har inletts. Vid tillämpning regeln "Vermögensstrafe" i 43 a § StGB kan av om

säkerhetsåtgärder vidtas före rättegången lll o§ StPO, något som

inte är möjligt vid andra typer böter. Enligt 111 § StPO kan vidare, av p med verkan för hela Tyskland, förordnas om att den misstänkte inte längre får förfoga över sin egendom. Beträffande organisatoriska frågor kan nämnas att en projektgrupp arbetar med frågor rörande förverkande startades under 1997 inom som polismyndigheten för Baden-Württemberg Landeskriminalamt Baden-Württemberg i Stuttgart. Gruppen, Projektgruppe Verrnögensabschöpfung, består 10 och arbetar med utbildning, rådgivav personer ning och faktainsamling när det gäller förverkandefrågor. Den följer alla mål förverkande och understöder polisen vid ekonomiska unom dersökningar. Gruppen hade vid vårt besök i februari 1998 utbildat 60 poliser. Liknande projekt har sedermera startats även i andra delstater. Projektgruppen lämnade i februari 1998 bl.a. följande upplysningar tillämpningen förverkandereglema. Erfarenheterna av reglerna om av förverkande styrkt utbyte i 73 och 73 a §§ StGB är att de är om av mycket effektiva om de används konsekvent. De nyare reglerna om utvidgat förverkande och "Vermögensstrafe" är inte tillräckligt etablerade ännu. I Baden-Württemberg har 73 d § StGB hittills endast tilläm-

80 Utländsk

rätt

i fall. I hela Tyskland är det troligen inte mer än 25-30 fall per pats tre år där 73 d § tillämpas. En faktor som kan ha betydelse i detta sammanhang är att åklagaren i narkotikamål ofta träffar avtal med den misstänkte att den misstänkte avstår från att göra anspråk be-

om slagtagna eller andra tillgångar. I sådana fall blir förverkande

pengar inte aktuellt. Under de senaste åren har 43 a§ StGB inte tillämpats i något fall i Baden-Württemberg.

Projektgruppen redogjorde också för de tre fall där regeln om utvidgat förverkande i 73 dr§ StGB hittills hade tillämpats i Baden- Württemberg. Dessa fall kan sammanfattas enligt följande. Vid husrannsakan med anledning av misstanke om brott fann polisen större

kontanter hos personer som inte hade andra redovisade legala summor inkomster än bidrag från det allmänna. Personerna levde under oordnade förhållanden och var tidigare kända av polisen. De gjorde gällande

tillhörde släktingar eller att de härrörde från affärsverkatt pengarna samhet inte närmare preciserades. Invändningama godtogs inte

som utan medlen förverkades.

Projektgruppen uppgav vidare att man nu fokuserar mera den ekonomiska sidan av brottet än man gjorde tidigare. Man kontrollerar t.ex. numera regelmässigt hur stor legal inkomst gärningsmannen har. En undersökning av gämingsmannens ekonomiska förhållanden kan, när ett brottmål anhängiggjorts, initieras inte endast av åklagaren utan även av rätten. Den ekonomiska undersökningen och den vanliga förundersökningen löper parallellt.

I doktrinen har det framförts viss kritik mot regeln om utvidgat förverkande i 73 d § StGB. Det har gjorts gällande att regeln skulle strida mot Europakonventionens oskyldighetspresumtion och mot förbudet mot att tvinga en misstänkt att bidra till bevisning mot honom själv. Det finns dock ännu inget avgörande från Europadomstolen rörande 73 d § StGB.

Det har också från konstitutionella utgångspunkter gjorts invändningar mot "Vermögensstrafe". Kritikerna menar att "Vermögensstrafe" i realiteten inte är böter utan konfiskation. BGH har dock uttalat att "Vermögensstrafe" inte innebär konfiskation, om man betraktar det ådömda fångelsestraffet och "Vennögensstrafe" som en enhet.

3.2 Nederländerna

Reglerna om förverkande i den nederländska strafflagen ändrades och effektiviserades med verkan från mars 1993 som del i den s.k. sque-

en eze them- eller strip them-lagstiftningen.

Utländsk rätt 81

beröva den befunnits skyldig till brott vinsten av I syfte att som domstolen enligt artikel 36 åklagarens begäran, bebrottet kan e ordra vederbörande att betala viss summa pengar till staten. en 36 2 i strafflagen behandlas förverkande vid sådana brott I artikel e i den engelska översättningen strafflagen betecknas som som av "offences". Det sägs där att ett beslut om förverkande kan riktas mot en befunnits skyldig till ett brott och har fått vinning av person som som brottet, liknande brott "similar offences" eller av brott som kan det av femte kategorin, det finns tillräcklig bevisning ge böter av om "sufficient evidence" för att han begått brotten. Artikel 36 3 gäller allvarligare brott kan ge böter av femte e som kategorin "indictable offence account of which fifth category fine on a be imposed". Enligt regeln kan förverkande ske från en person may befunnits skyldig till ett sådant brott, en ekonomisk undersöksom om ning "financial investigation" har utförts och det med hänsyn till den undersökningen är sannolikt "likely" att andra brott samma svårhet av "other indictable offences" lett till att han erhållit olaglig vinning. en Beviskravet i artikel 36 "sufñcient evidence", är lägre än vad e krävs för fällande brottmålsdom. Och beviskravet i artikel som en 36 "likely", än lägre. Bestämmelserna innebär alltså att åklagae är bevisbörda lättas i förhållande till vad som annars gäller. rens En skillnad mellan förverkandereglema i artikel 36 e 2 och 3 är att enligt 2 fordras att utbytet kan knytas till de fakta som presenteras i gämingsbeskrivningen "the summons" eller förundersökningen "the dossier", medan något sådant krav inte uppställs i Enligt sistnämnda lagrum är det tillräckligt att ekonomisk undersökning har utförts och en denna visar skillnad, inte tillfredsställande kan förklaras, att en som mellan den tilltalades lagliga förvärv och vad han faktiskt äger. Förverkandereglemas utformning bör ses mot bakgrund av den nederländska straffprocessen. Här förekommer begreppen "proven facts" och "similar facts". "Proven facts" är omständigheter som tas upp i gämingsbeskrivningen "the summons" och prövas av rätten. "Similar facts" är omständigheter inte onmämns i gämingsbeskrivningen som däremot förekommer i "the dossier" ungefär förundersökmen som ningen. "Similar facts" blir följaktligen inte föremål för rättens prövning. Den tilltalade kan dock välja att medge omständigheter av detta slag. I så fall beaktar domstolen dessa vid straffmätningen och de kan därefter inte bli föremål för rättegång. På detta sätt kan den tilltalade ny i rättegång få straff utmätt för flera brott än de framgår av gären som ningsbeskrivningen samtidigt som rätten behöver pröva skuldfrågan endast beträffande de gärningar uttryckligen omfattas av åtalet. som Denna ordning arbetsbesparande för rättsväsendet. anses

82 Utländsk rätt SOU 19991147

Regeln i artikel 36 e 3 anses i Nederländerna inte innebära en omvänd bevisbörda eftersom det ankommer åklagaren att dels få den tilltalade fälld för ett brott, som kan utgöra grund för regelns tillämpning, dels göra sannolikt att lagöverträdaren fått utbyte av andra brott

svårhetsgrad. Först när åklagaren har lyckats med detta av samma måste lagöverträdaren, för att undgå förverkande, förklara den skillnad

den ekonomiska undersökningen påvisat mellan förmögenhetsinsom nehavet och vad han enligt tillgängliga uppgifter kunnat förvärva lagligt sätt.

En ekonomisk undersökning är en särskild undersökning med syfte att utröna omfattningen av den misstänktes vinning av brott och att möjliggöra förverkande av vinningen. Under en sådan undersökning har polis och åklagare vidare befogenheter än under en vanlig förundersökning.

Enligt artikel 36 e 4 i strafflagen kan rätten besluta om förverkande av ett belopp som är mindre än den uppskattade vinningen. Rätten skall vid beslut om förverkande ta hänsyn till tidigare beslut om förverkande hos den tilltalade artikel 36 e 7 strafflagen. I anknytning till förverkandebeslutet fastställer rätten ett fängelsestraff som skall avtjänas om förverkandebeloppet inte betalas artikel 24 strafflagen.

I den nederländska straffprocesslagen finns en bestämmelse om att åklagaren, fram till dess att en ekonomisk undersökning är avslutad, kan ingå avtal med den misstänkte om att denne skall betala den uppskattade vinningen helt eller delvis. Om ett sådant avtal träffas, vilket är vanligt i praktiken, är förverkandefrågan avslutad art. 511.

Det är möjligt att ta egendom i beslag för att säkra kommande förverkande "provisional seizure", artikel 94 a 2 i straffprocesslagen. Det är också möjligt att sälja beslagtagen egendom innan ett förverkandebeslut har meddelats. När egendom tas i beslag för att säkra förverkande kan egendomen tas ifrån den tilltalade och omhändertas

av myndigheterna. I detta hänseende föreligger en skillnad i förhållande till vad som gäller beträffande motsvarande tvångsmedel inom civilrätten.

Vad gäller organisatoriska frågor kan nämnas att en särskild myndighet inrättades år 1994 för att stimulera en frekvent och riktig tilllämpning av de nya reglerna om förverkande av utbyte av brott. Myndigheten Bureau Ontnemingswetgeving Openbaar Ministerie, vanli-

gen förkortat B.0.0.M. är lokaliserad till Leeuwarden. Myndighetens

uppgift är att för den nederländska riksåklagarens räkning hjälp och

ge stöd i praxisfrågor beträffande förverkande, att tillhandahålla utbildning och sprida information rörande förverkandereglema, att erbjuda hjälp och stöd till åklagare som driver förverkandefrågor och att hjälpa till med verkställighet av förverkandebeslut.

Utländsk rätt 83 SOU 1999: 147

vid B.0.0.M. utför inte själva talan förverkande i Personalen om rättegångar erbjuder hjälp till åklagaren i målet. Det ankommer utan också B.0.0.M. att fatta beslut försäljning av beslagtagen egenom de fall där utnyttjar den tidigare nämnda möjligheten att fördom i man sälja egendomen utan att avvakta beslut i förverkandefrågan. Om reglemas tillämpning har B.0.0.M. upplyst att 1 306 yrkanden förverkande framställdes under år 1996. Under första halvåret 1997 om domstolarna 447 mål förverkande och vid utgången år handlade om av 1996 hade beslut förverkande sammanlagt 40 miljoner NLG om av meddelats. Mer än hälften målen avsåg narkotikabrott. av När de reglerna förverkande i artikel 36 e i strafflagen innya om fördes år 1993 blev de, enligt B.0.0.M., inte föremål för någon nämnvärd kritik. Artikeln har högsta domstolen i Nederländerna inte anav strida mot oskyldighetspresumtionen i artikel 6 i Europakonvensetts tionen. Slutligen kan nämnas att de gällande reglerna anses behäftade nu med vissa brister. En arbetsgrupp med deltagare från B.0.0.M. har utrett vilka problem föreligger. Bl.a. pekar arbetsgruppen att avsom drag för kostnader för brottet medges och att det inte finns någon definition vad är utbyte och inte heller några regler om vilka kostav som nader får respektive inte får dras vid beräkning av utbytet. Detta som av uppgesleda till att det i rättegångar angående förverkande ofta blir omfattande diskussioner beräkningen utbytet. Det har framförts förom av slag införande definition av begreppet utbyte med angivande om av en vilka kostnader som skall få räknas av. av Som problem nämns vidare i detta sammanhang att de tilltalade ofta har placerat sin egendom i juridiska personer, vilket försvårar beslag, domstolen kan fastställa förverkandebeloppet till ett lägre belopp än att vad utbytet uppgått till, att domaren kan beakta att den tilltalade inte har några tillgångar och att det är svårt att förmå alla åklagare och doatt tillämpa de reglerna förverkande. Man framhåller ockmare nya om så att det är stor skillnad mellan olika domare i fråga om hur reglerna tillämpas.

3.3 England och Wales

Förverkande vinning brott "confiscation" kan ske enligt två oliav av ka regelsystem beroende om det är fråga om vinning från narkotikabrott, inklusive penningtvätt avseende utbyte av sådana brott, eller vinning från andra typer av brott. Reglerna om förverkande av vinning från narkotikabrott finns i 37 kap. i den engelska lagen om narkotikahandel, Drug Trafficking Act, antogs år 1994. Reglerna om försom

l

l

84 Utländsk

rätt

verkande vinning från kriminalitet än narkotikabrott finns i

av annan del VI i den engelska strafflagen, Criminal Justice Act från 1988. Des-

regler skärptes senast genom Proceeds of Crime Act 1995. sa

Förverkande vinning enligt Drug Trafficking Act 1994 kan en-

av dast ske från fälls för brott enligt den lagen och beträf-

personer som fande vilka rätten finner det sannolikt att de har haft vinning av sådant brott, Chapter 37 section 2 l och 8. Rätten kan besluta om förverkande på talan åklagaren eller ex officio, Chapter 37 section 2 l

av och 5.

Vid bedömningen av om den tilltalade har haft vinning och vid uppskattningen av vinningens omfattning skall domstolen enligt Chapter 37 section 4 2 Drug Trafficking Act 1994 använda vissa presumtion-

Presumtionema innebär att alla tillgångar som lagöverträdaren ägt er. efter brottmålsdomen liksom alla tillgångar han mottagit under de senaste åren innan förverkandeförfarandet inleddes skall anses utgöra

sex vinning av narkotikabrott begångna av honom och att alla utgifter han haft under denna tid skall anses bestridda med vinning från narkotikabrott begångna av honom, Chapter 37 section 4 3 Drug Trafficking Act 1994.

Värdet av den med tillämpning av dessa presumtionsregler beräknade vinningen jämförs därefter med värdet av de tillgångar som lagöverträdaren faktiskt äger. Utgångspunkten är att ett belopp motsvarande det lägsta av dessa båda värden skall förverkas. Förverkande skall emellertid inte ske om lagöverträdaren visar att presumtionema är felaktiga, dvs. att tillgångarna inte kommer från narkotikabrott, eller

om rätten finner att en tillämpning av presumtionema skulle innebära stor risk för ett materiellt oriktigt beslut i det aktuella fallet, Chapter 37 section 4 4 Drug Trafficking Act 1994.

Presumtionsreglema är bevislättnadsregler för åklagaren. Beviskravet när det gäller frågan om den tilltalade begått ett brott som gör presumtionsreglema tillämpliga har emellertid inte lättats. Det åligger alltjämt åklagaren att styrka bortom rimligt tvivel att den tilltalade begått brottet i fråga. Av bestämmelsen i Chapter 37 section 2 8 Drug Trafficking Act 1994 följer att beviskravet för brytande av presumtionema är detsamma som gäller i tvistemål, dvs. övervägande sannolikt "balance of probabilities"; se s. 19 i "Confiscation and Money Laundering: Law and Practice. A Guide for Enforcement Authorities", Home Office, Organised and International Crime Directorate, 1997, London, The Stationery Office.

Som nämnts ovan är det endast det lägsta av värdet av den uppskattade vinningen och värdet av de tillgångar den dömde faktiskt äger som skall förverkas. Beräkningarna görs under den särskilda undersökning

som föregår förverkanderättegången. Under en sådan undersökning har

1999:147 Utländsk rätt 85 SOU

polisen befogenheter än under vanlig förundersökning, t.ex. större en vad gäller möjligheterna att få tillträde till lokaler och att få editionsfö-

reläggande utfärdat. I praxis yrkas förverkande endast i fall där den bedömningen görs, kan emotse förverkande av minst 25 000 GBP. att man Det finns regler vissa anspråk, t.ex. fordringar förenade med om att panträtt i fastighet, har företräde framför förverkande "preferential

debts". I alla förverkandebeslut fastställs ett fängelsestraff som skall avtjäförverkandebeloppet inte betalas "imprisonment for default". nas om Om den tilltalade i ett mål förverkande gör gällande att någon om äger den egendom yrkas förverkad, måste han, för att skydannan som da egendomen från förverkande, göra detta övervägande sannolikt "satisfy the Court by the balance of probability". Reglerna förverkande vinning andra brott än narkotiom av av kabrott i del VI Criminal Jusitice Act 1988 främst section 72 AA av har efter ändringarna Proceeds of Crime Act 1995 i huvudsak genom innehåll reglerna förverkande i Drug Trafficking Act i samma som om l 1994. Vissa skillnader föreligger dock. Så måste t.ex. rätten enligt Drug Trafñcking Act 1994 alltid tillämpa de tidigare nämnda presumtionsl reglerna medan rätten enligt the Proceeds of Crime Act 1995 kan tilllämpa presumtionsreglema endast den tilltalade döms för minst två om

i

brott, begångna efter den l november 1995 då Proceeds of Crime Act trädde i kraft. Enligt Drug Trafficking Act 1994 kvarstår förverkandel : skulden efter avtjänat fängelsestraff grund bristande betaläven av ning. Enligt Proceeds of Crime Act 1995 avskrivas däremot skulden l sedan ett sådant straff har avtjänats. Verkställigheten ett kommande beslut om förverkande kan säkras av beslag "restraint order". Ett sådant beslag omfattar all den genom i tilltalades egendom och innebär att han inte får förfoga över den. För ansökan beslag i syfte att säkra förverkande skall bifallas, att en om krävs det föreligger sannolika skäl "probable cause" för att den att j fått tilltalade har begått ett visst brott och att han därigenom har ett ut-

l

byte. Det är inte tillräckligt att åklagaren gör ett opreciserat påstående t.ex. "criminal activity". Vidare krävs att den tilltalade har realiserom bar egendom kan förverkas. Ett beslagsbeslut kan också meddelas som den tilltalade har egendom i utlandet. I ett sådant fall underrättas om t.ex. den utländska bank där den tilltalade har ett tillgodohavande om beslutet. Beslaget gäller till dess att beslutet förverkande har verkom ställts. The Magistrates Court registrerar beslaget och driver förverl kandebeloppet. I detta sammanhang kan också nämnas att The High Court kan utse med uppgift att förvalta den tilltalades egendom "a receien person

86 Utländsk rätt SOU 19992147

ver", t.ex. för att driva en affärsverksamhet vidare eller till att

se egendomens värde bevaras. Så sker i de större målen. Förvaltaren kan också sälja egendomen.

När det gäller organisatoriska frågor kan nämnas att det inom the Crown Prosecution Service finns en särskild avdelning som arbetar med förverkandefrågor. Avdelningen kallas Central Confiscation Branch CCB och finns i London. CCB erbjuder hjälp och råd till åklagare i frågor om förverkande samt tillhandahåller utbildning och ombesörjer faktainsamling när det gäller förverkandefrågor.

Från CCB har inhämtats att tusentals mål förverkande behandlas

om av domstolarna varje år. Under år 1996 handlade CCB 450 fall,

varav 60 procent avsåg narkotikabrott.

Enligt uppgift från CCB fungerar de nya reglerna förverkande

om väl. De uppges också vara allmänt accepterade. Någon nämnvärd kritik mot den nya regleringen framfördes enligt CCB inte heller sig i

vare parlamentet eller i den allmänna debatten i samband med reformen.

Europadomstolen har prövat ett mål rörande förverkandereglema i den tidigare gällande Drug Trafficking Offences Act 1986 Welch mot Storbritannien, 1/1994/448/527. Målet gällde frågan retroaktiv

om strafflag, men är intressant också när det gäller reglemas materiella innehåll. Domstolen fann tillämpning reglerna grund

att en av av ett brott som hade begåtts innan lagen trädde i kraft stred mot förbudet mot retroaktiv strafflag i artikel 7 i Europakonventionen. Domstolen framhöll emellertid också att domslutet endast avsåg den retroaktiva

tillämpningen och inte i något hänseende innebar ett ifrågasättande

av de möjligheter till förverkande anförtrotts domstolarna ett led

som som i kampen mot narkotikabrotten.

3.4 De nordiska länderna

Även i våra nordiska grannländer har

frågan om förverkandereglemas

utformning uppmärksammats under senare tid. I såväl Danmark

som Norge har reformer genomförts och i Finland är regleringen för närvarande föremål för en översyn. I det följande lämnas redogörelse för

en de nya norska och danska reglerna.

3.4. 1

Norge

I april i år antog stortinget ett förslag till ändring reglerna för-

av om verkande av utbyte av brott Ot.prp. 8 1998-99, Innst. O. 50

nr. nr. l998-99, Besl. O. 59 1998-99. Förslaget bygger Inndrag-

nr.

SOU 1999: 147 Utländsk rätt 87

ningsutvalgets betänkande NOU 1996:21 Mer effektiv inndragning av vinning. De nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 juli 1999.

Den allmänna bestämmelsen om förverkande av utbyte finns i 34 § straffeloven, som efter lagändringen har följande lydelse:

Utbytte straffbar handling skal inndras. Ansvaret kan likevel reduse-

av en

eller falle bort i den grad retten mener at inndragning vil vaere klart uri-

res

melig. Inndragning foretas selv om lovovertrederen ikke kan straffes fordi

han var utilregnelig §§ 44 eller 46 eller ikke utviste skyld.

Som utbytte regnes også formuesgode som trer istedenfor utbytte, av-

kastning og andre fordeler av utbytte. Utgifter kommer ikke til fradrag. Kan

størrelsen av utbyttet ikke godtgjøres, fastsetter retten beløpet skjønnsmessig.

Istedenfor formuesgodet kan det inndras et beløp som svarer til formuesgodets verdi eller til en del av verdien. Det kan bestemmes i dommen at formuesgodet hefter til sikkerhet for inndragningsbeløpet.

Inndragning foretas overfor den utbyttet er tilfalt direkte ved handling-

en. Det skal legges til grunn at utbyttet er tilfalt lovovertrederen hvis han

ikke sannsynliggjør at det er tilfalt en annen.

Bestämmelsen gäller både vinning som uppkommit vid överträdelse av straffeloven och vinning som uppkommit vid överträdelse av en specialstraffrättslig bestämmelse. I 35 § straffeloven ges möjlighet att förverka egendom frambragts brott eller varit föremål för

som genom en straffbar handling liksom egendom som använts eller varit avsedd att användas vid brott.

En grundläggande förutsättning för förverkande enligt 34 § straffeloven är att en straffbar handling har begåtts. Vanliga beviskrav gäller, vilket innebär att om det föreligger rimligt tvivel om att den tilltalade har begått den straffbara handlingen, kan han inte heller drabbas av förverkande. Vidare krävs att utbyte faktiskt har uppnåtts och att det föreligger ett orsakssamband mellan utbytet och en konkret straffbara handling. Det ankommer alltså åklagaren att bevisa från vilket konkret brott utbytet härrör.

I paragrafens andra stycke har en precisering av begreppet "utbytte" införts. Som skäl för att i lag närmare reglera vad som skall räknas som utbyte av brott anförs i propositionen såväl pedagogiska skäl som intresset av att så långt möjligt bringa de norska reglerna i överensstämmelse med de krav som ställs i Förenta Nationemas konvention den 19 december 1988 mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen a. prp. s. 23.

I författningskommentaren sägs bl.a. att med utbyte skall förstås varje fördel som uppnås genom den straffbara handlingen. Det är alltså

88 Utländsk rätt

inte något absolut krav att fördelen har ett ekonomiskt värde, även om detta är det normala. Enligt vad som anförs vidare kan även gjorda besparingar vara att räkna som utbyte a. prp. s.65.

Att även det som trätt i stället för utbyte skall räknas som utbyte innebär att förverkande kan ske också av egendom som inköpts för den köpeskilling som försäljningen av det ursprungliga brottsutbytet inbringat. l propositionen nämns som exempel en offentlig tjänsteman som mottar en bil som bestickning. Om tjänstemännen därefter säljer bilen och köper en båt för pengarna så kan alltså båten förverkas a. prp. s. 66.

När det i den aktuella bestämmelsen talas om "formuesgoder som trer istedenfor utbytte" är avsikten att detta uttryck skall täcka även egendom som utbytet har förvandlats till eller gjorts till a.

om prp s. 66.

Också avkastning och andra fördelar av utbytet skall räknas ut-

som byte. I denna del hänvisas i propositionen till vad Indragningsutvalget anförde härom i sitt betänkande NOU 1996:21. I betänkandet s. 131 konstaterades i denna del bl.a. att det dittills hade krävts ett relativt nära samband mellan vinningen och avkastningen för

att avkastningen skulle kunna förverkas. Det accepterat att ränteavkast-

var ning kunde förverkas. Däremot hade det antagits att förverkande

som huvudregel var uteslutet när det gäller avkastning från aktier in-

som köpts för vinning av brott. Likaså var det uteslutet att förverka lotterivinster när lotten inköpts för vinning av brott. Indragningsutvalget förklarade att dess förslag innebar att även sådan avkastning skulle kunna förverkas. Detsamma gällde vinster från trav, tips etc. Avgörande för frågan, om förverkande kan ske, blev enligt utvalget vinning-

om en kunde föras tillbaka till en olovlig vinning. Förslaget innebar att även avkastning av vad som trätt i stället för den ursprungliga vinningen blev åtkomlig för förverkande.

I norsk rätt var tidigare utgångspunkten att det nettovinningen

var som skulle förverkas. I propositionen konstateras emellertid att det i praxis hade gjorts så många undantag från denna princip att huvudregeln kunde sägas vara att det bruttovinningen förverkades.

var som Som framgått innebär lagändringen att denna praxis lagfästes. Det är emellertid inte helt uteslutet enligt norsk rätt att medge avdrag för kostnader och utgifter i samband med brottet. I de undantagsfall där detta kan vara befogat kan det ske genom tillämpning regel i

av en paragrafens första stycke, enligt vilken förverkande kan reduceras eller underlåtas i den mån rätten finner att förverkande "klart urimelig".

vore

I 34 § andra stycket anges också att rätten får fastställa vinningens omfattning skönsmässigt när den inte kan bevisas. Detta innebär att det ställs lägre beviskrav än normalt vid beräkningen vinningens

av om-

1999: 147 Utländsk rätt 89 SOU

fattning. Däremot innebär denna regel inte någon avvikelse från de normala beviskraven när det gäller frågan om någon vinning över huvud taget har uppkommit. Förverkande enligt 34 § straffeloven kan enligt vad som anges i paragrafens tredje stycke alternativt ske sak- eller värdeförvergenom kande. Avgörande för valet mellan de båda formerna är identitetsom kravet är uppfyllt, dvs. det är klarlagt att de aktuella pengarna eller om föremålen förvärvats vid eller härrör från den straffbara handlingen. Om identitetskravet är uppfyllt kan sakförverkande ske och när kravet inte är uppfyllt kan det i stället bli fråga om värdeförverkande. Förverkandekravet skall, enligt 34 § fjärde stycket straffeloven, riktas mot den vinningen har "tilfalt direkte ved handlingen". Det som avgörande är alltså inte som har begått gämingen utan vem som vem har fått vinningen. I anslutning till denna bestämmelse har det införts presumtionsregel, innebär att man skall utgå från att utbytet har en som tillfallit lagöverträdaren, inte denne gör sannolikt att det har tillfalom lit någon Presumtionsregeln innebär bl.a. att solidariskt betalannan. ningsansvar i vissa situationer kan komma i fråga då flera medverkat till brottet. Enligt förarbetena bör sålunda ett solidariskt betalningskunna åläggas i den teoretiskt tänkbara situationen att det, när ansvar flera deltagit i brottet, framstår lika sannolikt att utbytet tillfallit som den den andre a. prp. s. 67. ene som Verkställighet beslut förverkande kan säkerställas genom beav om slag när det gäller sakförverkande och "heftelse" när det gäller genom värdeförverkande NOU 1996:26 s. 38. Reformeringen de norska förverkandereglema innebar också att av möjlighet till s.k. utvidgat förverkande öppnades. Bestämmelsen en härom finns i 34 § straffeloven, som har följande lydelse. a

Utvidet inndragning kan foretas når lovovertrederen finnes skyldig i en straffbar handling en slik art at den kan betydelig utbytte, og han har av foretatt

a eller flere straffbare handlinger som samlet kan medføre straff av en fengsel i 6 år eller mer, eller forsøk en slik handling, eller b minst én straffbar handling som kan medføre straff av fengsel i 2 eller eller forsøk slik handling, og lovovertrederen de siste 5 år før mer, en handlingen ble begått, er ilagt straff for en handling av en slik art at den kan betydelig utbytte.

Forhøyelse av strafferammen ved gjentagelse kommer ikke i betraktning.

90 Utländsk rätt l

Ved utvidet inndragning kan alle formuesgoder som tilhører lovovertrederen, inndras hvis han ikke sannsynliggjør at formuesgodene er ervervet lovlig måte. § 34 tredje ledd gjelder tilsvarande. Ved utvidet inndragning overfor lovovertrederen kan også verdien av alle formuesgoder som tilhører lovovertrederens nåvaerende eller tidigere ektefelle, inndras hvis ikke

a de er ervervet før ekteskapet ble inngått eller etter at ekteskapet ble oppløst, b de er ervervet minst fem år før den straffbare handling som gir grunnlag for utvidet inndragning, eller c lovovertrederen sannsynliggjør at formuesgodene er ervervet annen måte enn ved straffbara handlinger som han har begått.

Når to personer bor fast sammen under ekteskapslignede forhold, likestilles det med ekteskap.

Förverkande enligt 34 a § förutsätter alltså till början att någon been funnits skyldig till grövre straffbara handlingar är sådana de som att kan ge betydande vinning. Det krävs däremot inte att det visas något att utbyte faktiskt uppkommit vid det aktuella brottet. Något krav att åklagaren måste ange en konkret straffbar handling som utbytet härrör från gäller inte enligt denna paragraf. Det blir alltså här fråga förverkande utbyte från oidentifierad krirninaliom av tet. Förutom att det görs undantag från det gällande kravet på annars konkretisering innebär bestämmelsen också att bevisbördan för att viss egendom härrör från brott kastas all egendom tillhör lagöverom; som trädaren kan enligt bestämmelsen förverkas, inte denne gör om sannolikt att egendomen har förvärvats på ett lagligt sätt. Förverkande enligt 34 a§ är fakultativt och kan följaktligen även ske partiellt. Utgångspunkten är att förverkandet skall ske i form av sakförverkande, det står rätten fritt att i stället besluta förvermen om kande av ett belopp helt eller delvis motsvarar egendomens värde. som Som skäl för att införa en möjlighet till utbytesförverkande utan krav att utbytet kan hänföras till viss konkret gärning, anförs en främst att det, särskilt vid yrkesmässigt bedriven brottslighet, är stötande och klart stridande mot ändamålet med förverkanderegleringen, om förverkande av egendom sannolikt förvärvats brott inte kan som genom ske därför att åklagaren inte förmår bevisa vilket konkret lagbrott utbytet härrör från a. prp. s. 30f.. När det gäller motiven för att införa en ordning med omvänd bevisbörda hänvisas i propositionen bl.a. till de argument Inndragningssom utvalget i sitt betänkande anförde för sådan lösning a. 32. en prp. s.

Utländsk rätt 91

Utvalget anförde i denna fråga bl.a. att det är lagöverträdaren som normalt har bäst förutsättningar att visa att tillgångarna åtkommits lagligt sätt, att den omständigheten, att någon döms för vinningsmotiverad kriminalitet sådan art att den kan ge betydande vinning, ger

av en

viss sannolikhet för att förmögenheten härstammar från kriminella en handlingar och att bevisbörderegeln är nödvändig för att förverkandeinstitutet skall fylla sitt syfte, nämligen att hindra att någon tjänar straffbara handlingar NOU 1996:21 s. 97 och 134.

I propositionen uttalas vidare att de villkor som uppställs för utvidgat förverkande innebär att risken för att lagligt förvärvad egendom skall komma att förverkas inte kan anses vara så stor, att det kan anses oförsvarligt att införa en regel om omkastad bevisbörda. I sammanhanget framhålls också att det här är fråga om en straffrättslig reaktion som inte är att räkna som straff.

Som framgått kan även värdet av egendom som tillhör den tilltalades make eller sammanboende förklaras förverkat hos lagöverträdaren. Förverkandet kan enligt denna regel avse värdet av all den egendom som maken eller den samboende äger. Möjligheten till förverkande är alltså inte begränsad till egendom som har förvärvats från lagöverträdaren. Förverkande enligt denna regel skall dock kunna ske endast om äktenskapet eller sammanboendet bestod vid förvärvstidpunkten. Förverkande är också uteslutet om egendomen har förvärvats än fem

mer år före den handling som utgör grund för förverkandet eller om lagöverträdaren gör sannolikt att egendom förvärvats annat sätt än genom straffbara gärningar som han begått.

I 37 a § straffeloven finns bestämmelser om förverkande av bl.a. utbyte av brott som överlåtits av någon hos vilken förverkande kan ske enligt tidigare nämnda regler. Enligt paragrafens första stycke, som gäller bl.a. i fråga om utbyte som avses i 34 dvs. styrkt utbyte, kan det överlåtna eller dess värde förklaras förverkat hos mottagaren, om överlåtelsen skett genom gåva eller om mottagaren förstod eller borde förstått sambandet mellan den straffbara handlingen och det överlåtna.

Paragrafens andra stycke gäller det fallet att en lagöverträdare, hos vilken utvidgat förverkande enligt 34 a§ kan ske, har överlåtit egendom till någon närstående. Vem som är att räkna som närstående följer av en legaldefinition i 5 § straffeloven. I här avsedda fall kan egendomen eller dess värde förverkas hos mottagaren, om åklagaren gör sannolikt att egendomen har förvärvats genom en straffbar gärning

som lagöverträdaren har begått. Förverkande skall dock inte ske, om egendomen har överlåtits mer än fem år innan den gärning utgör grund

som för det utvidgade förverkandet begicks eller om egendomen har mottagits som vanligt underhåll från någon som är underhållsskyldig.

92 Utländsk rätt

Under förutsättningar som anges i paragrafens andra stycke

samma kan förverkande enligt fjärde stycket ske hos ett lagöverträdaren närstående företag, till vilket han överlåtit egendom. För tillämpning

av denna bestämelse förutsätts att lagöverträdaren ensam eller tillsammans med någon närstående äger en väsentlig andel av företaget eller att lagöverträdaren uppbär en betydlig del av företagets intäkter eller att han i kraft av sin ställning som företagsledare har ett väsentligt inflytande i företaget.

Även det framställs yrkande förverkande någon lag-

om om mot överträdaren närstående enligt andra stycket, kan värdet av den egendom som överlåtits till den närstående enligt 34 a § tredje stycket medräknas vid utvidgat förverkande hos lagöverträdaren. För att i dessa fall undvika dubbelförverkande har i 37 a§ tredje stycket införts en särskild avräkningsregel som blir tillämplig när lagöverträdaren eller den närstående har infriat förpliktelsen enligt förverkandebeslutet.

Vid reformeringen av förverkandereglema genomfördes även vissa ändringar i straffeprosessloven. Bl.a. infördes i 51 § andra stycket första meningen en uttrycklig bestämmelse, enligt vilken det förhållandet att straff har utdömts för visst brott inte hindrar att det mot

senare den dömde framställs ett på samma brott grundat förverkandeyrkande, förutsatt att något sådant yrkande inte blev föremål för rättens prövning i brottmålet. Detta överensstämmer med vad som tidigare ansetts gälla enligt praxis. En nyhet är däremot regeln i samma styckes andra

mening. Att ett beslut om förverkande meddelats i samband med att frågan om ansvar för brottet avgjordes även i övrigt, utgör enligt denna bestämmelse inte något hinder mot att det senare framställs yrkande om ytterligare förverkande, om det tidigare beslutet endast gällde sakförverkande avseende egendom som direkt kan knytas till den straffbara gämingen.

3.4.2 Danmark

Den danska straffeloven har bestämmelser förverkande

om "konñskation" i 75-77 §§. Reglerna gäller också vid överträdelser av straffbud i specialstraffrätten, jfr. 2 Förverkande anses i dansk rätt som en straffrättslig reaktion men inte som straff.

I 75 § första stycket anges de allmänna förutsättningarna för förverkande av utbyte. Bestämmelsen har följande lydelse:

Udbyttet ved en strafbar handling eller et hertil svarende beløb kan helt el-

ler delvis konfiskeras. Savnes derfornødent grundlag for at fastslå beløbets

Utländsk rätt 93

størrelse, kan der konfiskeras et beløb, som skønnes at svare til det ind-

vundne udbytte.

Som framgår lagtexten kan förverkande ske även partiellt men i rätts-

av praxis förverkas, i vart fall vid överträdelser av straffeloven, som huvudregel hela utbytet. Paragrafen tillåter alternativt sak- eller värdeförverkande. Det finns också en bevislättnadsregel i fråga om utbytets omfattning. Det har fastslagits i praxis att förverkande kan ske också när gärningsmannen inte kan straffas på grund av sin ålder eller grund av speciella psykiska förhållanden.

Förverkandetalan får enligt 76 § första stycket riktas mot "den, hvem udbyttet er tilfalt umiddelbart ved den strafbare handling". Har denne efter den straffbara handlingen disponerat över utbytet kan emellertid "det overdragne eller dets vaardi konfiskeras hos erhverve-

såfremt denne var bekendt med det overdragnes forbindelse med ren, den strafbare handling eller har udvist grov uagtsomhed i denne henseende, eller hvis overdragelsen er sket som gave" 76 § fjärde stycket.

Den 28 november 1996 beslutade den danska regeringen en proposition med förslag till lag om ändring i straffeloven, retsplejeloven och våbenloven Forslag til Lov om aendring af straffeloven, retsplejeloven og våbenloven, Folketinget 1996-97, Lovforslag nr. L 98. Propositionen var ett led i en handlingsplan mot "organiserat kriminalitet og rockerkriminalitet", som utarbetats av en arbetsgrupp under det danska justitsministeriet i mars 1995. I propositionen föreslogs bl.a. införande av en ny regel i straffeloven, 76 a som skulle göra det möjligt att förverka utbyte från oidentifierad kriminalitet. I denna del byggde förslaget det ovan nämnda norska utredningsförslaget "Mer effektiv inndragning av vinning", NOU 1996:21. Propositionen antogs den 28 maj 1997 och lagändringarna trädde i kraft den 12 juni 1997.

Den nya 76 a § lyder:

Der kan foretages hel eller delvis konñskation af formuegoder, der tilhører

en person, som fmdes skyldig i en strafbar handling, når

l handlingen er af en sådan karakter, at den kan give betydeligt udbytte,

2 den efter loven kan straffes med faengsel i 6 år eller derover eller er en

OVCITTEÖCISC §af 286, stk.

Stk. Under betingelser som naevnt i stk. l kan der foretages hel eller del-

vis konfiskation af formuegoder, som den pågzeldendes xgtefaelle eller

samlever har erhvervet, medmindre

94 Utländsk rätt

1 formuegodet er erhvervet mere end 5 år før den strafbare handling, som

danner grundlag for konfiskation efter stk. eller

2 aegteskabet eller samlivsforholdet ikke bestod tidspunktet for erhver-

velsen.

Stk. Under betingelser som naavnt i stk. 1 kan der foretages hel eller

delvis konfiskation af formuegoder overdraget til en juridisk person, som

den pågaeldende alene eller sammen med sine naermeste har en bestemmen-

de indflydelse på. Det samme gazlder, hvis den pågaeldende oppebarer en

betydelig del af den juridiska persons indtaegter. Konfiskation kan dog ikke

ske, hvis formuegodet er overdraget til den juridiske person mere end 5 år

før den strafbare handling, som danner grundlag for konfiskation efter stk.

Stk. 4. Konfiskation efter stk. 1-3 kan ikke ske, hvis den pågaeldende

sandsynliggør, at et formuegode er erhvervet lovlig måde eller for lovligt

erhvervede midler.

Stk. I stedet for konfiskation af bestemte formuegoder efter stk. l3 kan der konfiskeras et beløb svarende til deres vaardi eller en del heraf.

I propositionen uttalas att det med de dittills gällande reglerna i vissa situationer kan förefalla orimligt att åklagaren har hela bevisbördan för att det är fråga om utbyte från kriminalitet. Som exempel nämns det fallet är dömd för omfattande narkotikakriminalitet

att en person som även efter konfiskation av utbytet från denna kriminalitet är i besittning av stora förmögenhetsvärden, t.ex. större penningbelopp eller fast egendom, fartyg, bil och liknande, och det med hänsyn till uppgifterna om den dömdes inkomster förefaller osannolikt att värdena åtkommits på lagligt sätt a. lovforslag s. 29.

Justitsrninisteriet anger i propositionen att en utvidgad möjlighet till konfiskation bör innehålla två huvudelement. Det bör möjligt att

vara konfiskera utbyte av icke identifierad kriminalitet och det bör åläggas den dömde att göra sannolikt "sandsynliggøre" att hans tillgångar inte härrör från kriminalitet så att konfiskation kan ske, han inte kan

om lämna upplysningar som ger en rimlig "fomuftig" förklaring till hur tillgångarna åtkommits.

Det framhålls att den allmänna regeln, av hänsyn till den enskilde medborgarens rättssäkerhet, bör vara att myndigheterna inte kan begära att medborgaren redogör för det lagliga ursprunget till sin förmögenhet. Samtidigt anges emellertid att det är rimligt och motiverat att uppställa ett sådant krav inom ett förhållandevis snävt område, nämligen där det

sedvanliga sätt bevisas att en person har begått allvarliga brott

av en typ som erfarenhetsmässigt kan ge betydligt utbyte och där det mot bakgrund av dessa brott och de stora tillgångar den tilltalade äger finns en välgrundad misstanke om att den uppklarade kriminaliteten endast

i

Utländsk rätt 95

är del den kriminalitet som den tilltalade har begått a. lovforslag.

en av s. 29.

I propositionen sägs den nya regeln ta sikte personer som lever

eller har betydande intäkter från kriminalitet. Justitsministeriet av framhåller att det för konfiskation inte krävs att lagöverträdelsen har gett ett sådant utbyte i det konkreta fallet utan att det är tillräckligt att den kan sådant utbyte. Som exempel anförs det fallet

ge att en person döms för insmuggling av en större mängd narkotika men inte för någon narkotikaförsäljning. I ett sådant fall är enligt justitsrninisteriet förutsättningarna för konfiskation uppfyllda om försäljning av narkotikan hade kunnat väsentligt utbyte. Även försök till brott kan utgöra

ge ett grund för utvidgad konfiskation a. lovforslag s. 29.

Justitsministeriet påpekar vidare att konfiskation enligt den nya bestämmelsen inte är obligatorisk och att den förutsätts bli använd beträffande större penningbelopp och andra likvida tillgångar som den tilltalade inte kan förklara åtkomsten av ett rimligt sätt, t.ex. värdepapper, innestående belopp bankkonto, eventuellt i utlandet, och kontantbelopp som förvaras misstänkt sätt, exempelvis nedgrävt eller gömt. Någon fast minimigräns för konfiskationsbeloppets storlek

anges inte i lagtexten, men i propositionen sägs att mindre värden än omkring 50 000 kr inte skall konfiskeras. Det erinras också att bestämmelsen

om kan tillämpas även beträffande andra tillgångar, såsom fast egendom, bilar m.m. Här finns det, enligt vad som vidare anförs, anledning att sätta minimigränsen för konfiskation något högre än när det gäller likvida tillgångar, om egendomen varit i den tilltalades besittning en längre tid och inte har "lyxkaraktär" "luksuspr$get karakter". När det gäller andra tillgångar än likvida medel är tanken således att bestämmelsen skall komma till användning främst beträffande mera exklusiv egendom. Den kan emellertid tillämpas även beträffande tillgångar utan "lyxkaraktär". Som exempel en situation där en sådan tillämpning kan komma i fråga anförs det fallet, att tillgängliga uppgifter får

anses ge vid handen att egendom som vanligen lånefinansieras har inköpts kontant a. lovforslag s. 30.

I motsats till vad som gäller för konfiskation enligt bestämmelsen i 75 § första stycket straffeloven förutsätter tillämpning av den nya bestämmelsen i 76 a § att det fönnodade utbytet finns i behåll. Konfiskationen skall rikta sig mot identifierbara penningbelopp, värdepapper, lös eller fast egendom. I stället för att konfiskera en enskild sak kan konfiskering av ett belopp motsvarande dess värde ske 76 a§ femte stycket.

Angående regeln i paragrafens fjärde stycke, att konfiskation

om inte får ske om den tilltalade gör sannolikt att tillgången förvärvats lagligt sätt eller med lagligt förvärvade medel, anges i propositionen att

96 Utländsk rätt

det inte bör ställas alltför stränga krav för att undanta tillgångar från konfiskation och att det därför föreslås att den tilltalade skall "sandsynliggøre" att tillgången förvärvats lagligt. I anslutning härtill anförs vidare följande a. lovforslag s.30.

Det må bero en konkret vurdering, om dette bevis skal føres ved frem-

laeggelse af skriftlig dokumentation i form af kvitteringer, selvangivelser med oplysning om lovlig indaagt og formue eller forklaringer fra vidner, eller tiltaltes förklaring om formuegoderners oprindelse er tilstraekkeligt

om trovärdig.

Av effektivitetsskäl har i paragrafens andra stycket upptagits en bestämmelse möjligheter till konfiskation även hos lagöverträda-

som ger rens make eller sammanboende. Något krav att tillgångarna skall vi-

härröra från lagöverträdaren har inte uppställts för konfiskation ensas ligt denna bestämmelse.

Hänsyn till det nya förverkandeinstitutets effektivitet har också föranlett bestämmelsen i 76 a§ tredje stycket. Denna bestämmelse möjliggör konfiskation av egendom som lagöverträdaren inom en tid av fem år före det att den straffbara gämingen begicks har överlåtit till en juridisk han ensam eller tillsammans med någon närstående

person, om har ett bestämmande inflytande över den juridiska personen eller om han uppbär en betydande del av den juridiska personens intäkter.

Om ett konfiskationskrav riktas mot någon annan än den tilltalade, skall vederbörande kallas att inställa sig i brottmålsrättegången. Eventuellt kan det också bli fråga om att "anleegge en selvstzendig sag mod den pågmldende, efter at straffesagen afsluttet". I båda fallen skall

er saken handläggas i straffprocessens former a. lovforslag s. 30.

I propositionen berörs också frågan om reglerna om utvidgad konfiskation står i överensstämmelse med den danska grundlagen och Europakonventionens bestämmelser. Enligt justitsministeriet ger regeln om utvidgad konfiskation inte anledning till några rättssäkerhetsmässi-

betänkligheter. Det sägs att det i den statsrättsliga litteraturen anses ga att konfiskation med repressivt "pønalt" syfte inte kan anses vara sådan expropriation som omfattas av den danska grundlagens 73 § a. lovforslag s. 31.

Angående förhållandet till Europakonventionen hänvisas i propositionen till det här under avsnitt 3.3 nämnda målet Welch mot Storbritannien, 1/1994/448/527. Justitsministeriet uttalar i anslutning härtill s. 31 att då de engelska reglerna är betydligt mera långtgående än den danska regeln, kan denna senare regel inte anses strida mot bestämmelsen i artikel 6 andra stycket om att envar skall betraktas som oskyldig

l

l

i 1 l i Utländsk rätt 97

tills hans skuld lagligen fastställts eller mot regeln i artikel l i tilläggs-

protokollet av den 20 mars 1952 om skydd för äganderätten.

Egen .gggiiz

,aäzirzcgg

Internationella åtaganden m.m. 99

4 Internationella m.m.

åtaganden

4.1 FN:s narkotikabrottskonvention

Förenta nationernas konvention den 19 december 1988 mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen narkotikabrottskonventionen syftar till att förstärka det internationella samarbetet och effektivisera insatserna i kampen mot den internationella narkotikahandeln. Konventionen innebär långtgående åtaganden när det gäller den straffrättsliga regleringen. Artikel 3 innehåller sålunda förpliktelser för parterna att i olika hänseenden straffbelägga inte bara illegal framställning, försäljning och innehav av narkotika utan också förfaranden som innebär hjälp att dölja eller omsätta vinsterna från den illegala narkotikahanteringen. Konventionen omfattar också frågor om förverkande, jurisdiktion samt utlämning och annat internationellt rättsligt samarbete.

I artikel 5 behandlas förverkande vid sådana brott omfattas

som av konventionen. Inledningsvis föreskrivs där att varje part skall vidta sådana åtgärder som kan vara nödvändiga för att möjliggöra förverkande dels av vinning som härrör från narkotikabrott eller egendom motsvarande värdet av sådan egendom, dels narkotika och

av psykotropa ärrmen, material och utrustning eller andra hjälpmedel

som använts eller varit avsedda att användas något sätt vid sådant brott. Med uttrycket vinning avses här i enlighet definitionen i konventionens inledande artikel all egendom förvärvats brott

som genom som omfattas av konventionen eller som direkt eller indirekt härrör från sådana brott.

Enligt artikel 5 skall det vidare finnas möjligheter att tillgripa tvångsmedel motsvarande kvarstad och beslag. För att möjliggöra sådant förverkande som avses i artikeln skall de rättsliga myndigheterna kunna få tillgång till handlingar rör ekonomiska för-

som hållanden, t.ex. bank- och affärshandlingar, utan hinder bestäm-

av melser om banksekretess.

I artikel 5 föreskrivs också att vinning av narkotikabrott har

som omsatts till annan egendom eller blandats med annan egendom skall kunna förverkas i samma utsträckning som det ursprungliga brottsutbytet. Detsamma gäller i fråga om intäkter eller annat utbyte

som

100 Internationella åtaganden SOU 1999: 147

m.m.

härrör från vinning, egendom vinning har omvandlats eller omsatts

som till eller egendom med vilken vinningen har blandats.

Även internationellt samarbete rörande förverkande behandlas i artikel Bestämmelserna innebär sammanfattningsvis att parterna åtar sig efter framställning från part antingen utverka ett beslut

att en annan

förverkande från myndigheter eller verkställa utländska om egna förverkandebeslut i fråga egendom som befinner sig inom partens

om territorium. Parterna skall vidare lämna varandra bistånd i syfte att säkra verkställigheten ett kommande förverkande i de fall där något

av slutligt förverkandebeslut ännu inte föreligger. Parterna åtar sig sålunda att efter framställning spåra och omhänderta egendom.

Nämnas kan också att det i artikel 5 punkt 7 anges att part kan överväga att tillämpa omvänd bevisbörda i fråga om huruvida egendom

misstänks vara vinning eller annan egendom som kan förverkas är som förvärvad på lagligt sätt.

Frågan Sveriges tillträde till narkotikabrottskonventionen

om behandlades i proposition 1990/911127. Regeringen föreslog att Sverige skulle ratificera konventionen. För att uppfylla åtagandena enligt konventionen avseende kriminalisering olika former av med-

av verkan till att omsätta eller dölja brottsligt förvärvad egendom föreslogs utvidgning det område som omfattas av bestämmelserna om

en av häleri 9 kap. 6 § första stycket 3 och 4 BrB. I propositionen s. 25 anfördes att ändring av straffbestämmelsema i enlighet med

en förslaget skulle leda till att även konventionens krav beträffande förverkande tillgodosågs. Konventionens bestämmelser om förverkande ansågs alltså inte påkalla några lagändringar i övrigt.

När det gäller frågan åklagarens bevisbörda vid förverkande

om konstaterades till början att bestämmelsen i artikel 5 punkt 7 inte var

en tvingande. Vidare att någon ändring av den i Sverige gällande

angavs ordningen att det är åklagaren som har att bevisa att sådana

omständigheter föreligger att egendomen kan förverkas inte borde ske

a. prop. s. 28.

Riksdagen beslutade i enlighet med det i propositionen framlagda förslaget bet. 1990/9l:JuU32, rskr. 1990/91:323. Sedan Sverige ratificerat konventionen trädde denna för svenskt vidkommande i kraft den 20 oktober 1991.

Tilläggas kan att en FN-konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet för närvarande är under utarbetande. Även denna konvention torde komma att innehålla åtaganden som gäller förverkande av brottsutbyte.

SOU 1999: 147 Internationella åtaganden m. m. 101

4.2 Förverkandekonventionen

I september 1990 antog Europarådets ministerråd en konvention om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott förverkandekonventionen. Syftet med konventionen är att utveckla det internationella samarbetet i fråga om förverkande av utbyte av brott och egendom som använts eller varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott.

Bestämmelser om förverkande finns även i en annan inom Europarådet utarbetad konvention, nämligen 1970 års konvention om brottmålsdoms internationella rättsverkningar brottmålsdomskonventionen. Till skillnad från förverkandekonventionen gäller emellertid brottmålsdomskonventionen endast verkställighet av slutliga avgöranden och omfattar inte säkerhetsåtgärder. Eftersom endast ett fåtal stater anslutit sig till brottmålsdomskonventionen har dess praktiska betydelse också visat sig vara mycket begränsad. Förverkandekonventionen är avsedd att ge möjlighet till rättsligt samarbete under alla stadier i förfarandet, dvs. från förundersökningsskedet fram till dess att ett slutligt beslut om förverkande föreligger.

Förverkandekonventionen har utarbetats med den i föregående avsnitt behandlade narkotikabrottskonventionen förebild. Många

som av de frågor som behandlas i narkotikabrottskonventionen tas följaktligen upp även i förverkandekonventionen. Liksom narkotikabrottskonventionen innehåller också förverkandekonventionen bestämmelser om penningtvätt. En skillnad är emellertid här att förverkandekonventionen inte är begränsad till någon viss förbrott.

typ av

Förverkandekonventionen är indelad i fyra kapitel. Kapitel I innehåller definitioner av vissa termer som skall gälla vid konventionens tillämpning. Defmitionema är vida. De har utformats med tanke att konventionen skall få en så omfattande tillämpning möjligt. Med

som vinning avses t.ex. här varje ekonomisk fördel av brottsliga gärningar. Den kan bestå all slags egendom, materiell eller immateriell, lös

av eller fast egendom, liksom juridiska handlingar som styrker äganderätt eller annan rätt till sådan egendom. Och hjälpmedel definieras som all slags egendom som något sätt, helt eller delvis, använts eller varit avsedd att användas för att begå brottslig gärning eller brottsliga gärningar.

Kapitel gäller åtgärder som skall vidtas nationell nivå. I artikel

punkt 1 föreskrivs att parterna skall vidta sådana lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som kan vara nödvändiga för att kunna förverka hjälpmedel och vinning eller egendom värde motsvarar

vars sådan vinning. Någon begränsning till vissa brott görs inte här. Enligt punkt 2 i samma artikel har emellertid parterna getts rätt att i samband

102 Internationella åtaganden SOU 1999: 147

m. m.

med tillträdet till konventionen förklara att bestämmelsen i punkt 1

tillämplig endast beträffande vissa bestämda brott eller vissa skall vara kategorier av brott.

Enligt artikel 3 skall parterna vidta sådana lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder behövs för att det skall vara möjligt att identifiera

som och spåra egendom som skall kunna förverkas och för att förhindra handel med eller överlåtelse eller undanskaffande av sådana egendom.

I artikel punkt l att domstol eller annan behörig myndighet

anges skall ha möjlighet att förordna att bank- eller affärshandlingar eller andra handlingar rörande ekonomiska förhållanden skall göras tillgängliga eller beslagtas för att möjliggöra förverkande eller sådana åtgärder som avses i artikel Banksekretess får inte utgöra hinder mot ett sådant förordnande.

Artikel punkt 2 innehåller en uppmaning till parterna att överväga att införa vissa speciella spaningsmetoder, t.ex. rapporteringsskyldighet för banker, teleavlyssning, m.m. Det är alltså här inte fråga om någon bindande förpliktelse för parterna.

Artikel 5 behandlar möjligheten för den som berörs av ett beslut om förverkande eller förberedande åtgärd enligt artikel 3 att få sin sak

en prövad. Vederbörande skall ha tillgång till effektiva rättsmedel för att kunna bevaka sina rättigheter.

Bestämmelserna i artikel 6 innebär att parterna förpliktas att straffbelägga s.k. penningtvättbrott.

I förverkandekonventionens tredje kapitel behandlas frågor om internationellt samarbete. I artikel 7 anges vissa allmänna principer för detta samarbete. Här uttalas bl.a. att parterna skall samarbeta med varandra i största möjliga utsträckning då det gäller brottsutredningar och rättsliga förfaranden som syftar till att förverka hjälpmedel och vinning.

Enligt artikel 8 skall parterna begäran lämna varandra största möjliga hjälp vid identifiering och spårande av hjälpmedel, vinning eller annan egendom som kan vara underkastad förverkande. Samarbetet skall omfatta varje möjlig åtgärd för att tillhandahålla och säkra bevisning i fråga om egendomen.

Artikel 11 föreskriver att en part begäran av annan part, som har inlett rättsliga förfaranden eller förfaranden för förverkande, skall vidta nödvändiga säkerhetsåtgärder för att förhindra överlåtelse eller annat förfogande över egendom som kan komma att begäras förverkad. Åtgärder skall kunna vidtas för att säkra såväl sakförverkande som värdeförverkande.

Liksom narkotikabrottskonventionen innehåller även förverkandekonventionen en föreskrift om att en part framställning från

annan part skall antingen låta verkställa ett av domstol i den ansökande staten

SOU 1999: 147 Internationella åtaganden m. m. 103

meddelat beslut förverkande avseende hjälpmedel eller vinning som

om finns på den anmoda statens område eller överlämna framställningen till behöriga myndigheter för att utverka ett beslut förverkande

egna om och därefter låta verkställa detta artikel 13.

I artikel 15 att den anmodade parten skall förfoga över den

anges förverkade egendomen i enlighet med vad dess nationella lag föreskri-

inte de berörda parterna kommit överens om annat. ver, om

Nämnas kan också att konventionen i artiklarna 18 20 reglerar

möjligheterna att vägra eller uppskjuta samarbete som begärs med stöd

konventionens bestämmelser. Som exempel kan nämnas att av samarbete avseende verkställighet förverkande kan vägras, om lagen

av i den anmodade staten inte tillåter förverkande grund sådant brott

av

framställningen gäller eller de berörda staternas rättssystem är som olika på så sätt att den anmodade statens lag ger mera begränsade möjligheter till förverkande med hänsyn till de krav som uppställs i fråga om sambandet mellan ett brott och vad som kan betecknas som vinning brott eller hjälpmedel vid brott artikel 18, punkt 4 a och b.

av

I propositionen 1995/96:49 föreslog regeringen att Sverige skulle tillträda konventionen och att Sverige vid tillträdet skulle avge förklaringar beträffande vissa av konventionsbestämmelsema, bl.a. artikel punkt l och artikel punkt Sålunda föreslogs att Sverige skulle förklaring att bestämmelsen i artikel punkt 1 för

avge en om Sveriges del skall vara tillämplig sådant utbyte av brott och sådana hjälpmedel vid brott som kan förverkas enligt bestämmelserna i BrB, narkotikastrafflagen 1968:64 eller lagen 1991:1969 om förbud mot vissa dopningsmedel. Beträffande annan brottslighet skulle Sverige enligt förslaget förbehålla sig rätten att, i den utsträckning så är motiverat med hänsyn till brottstypen, föreskriva förverkande i mer begränsad omfattning. När det gäller artikel punkt 1 föreslogs att Sverige vid tillträdet skulle avge en förklaring om att denna bestämmelse för Sveriges del skall gälla egendom som härrör från brottsligt förvärv.

Vid riksdagsbehandlingen antogs det i propositionen framlagda förslaget bet. l995/96:JuU10, rskr. 1995/96 och den 22 februari 1996 beslutade regeringen att ratificera konventionen. I samband med att ratifikationsinstrumentet deponerades hos Europarådets generalsekreterare Sverige bl.a. de i det föregående angivna förklaringama.

avgav Konventionen trädde för Sveriges del i kraft den 1 november 1996.

Sedan riksdagen antagit de i propositionen 1998/99:19 framlagda förslagen till ändring i BrB:s bestämmelser om häleri har Sverige med verkan från den 1 juli 1999 återkallat den i anslutning till artikel punkt 1 avgivna förklaringen. Beträffande den i anslutning till artikel punkt 1 lämnade förklaringen se vidare avsnitt 9.2.

104 Internationella åtaganden SOU 1999: 147

m. m.

4.3 EU

Genom Maastrichtfördraget vidgades EU-samarbetet till att omfatta även rättsliga och inrikes frågor den s.k. tredje pelaren. Därmed blev också straffrättsliga frågor föremål för samarbete inom ramen för EU. I april 1997 antog rådet handlingsplan mot den organiserade brottslig-

en heten EGT 97/C 251/01. Handlingsplanen godkändes av Europeiska rådet vid dess möte i Amsterdam i juni 1997. Den innehåller 15 politiska riktlinjer och 30 särskilda rekommendationer i vilka främst rådet att vidta rad åtgärder inom skilda områden. Det rör

uppmanas en sig t.ex. att undersöka i vad mån en harmonisering av medlems-

om staternas lagstiftning kan bidra till kampen mot den organiserade brottsligheten och att skapa nätverk och kontaktpunkter för att befrämja informationsutbyte och samarbete mellan de rättsliga myndigheterna och polis- och tullmyndigheter såväl inom medlemsstaterna som mellan dessa. Frågor om hur det rättsliga och polisiära samarbetet bör organiseras ägnas stor uppmärksamhet.

I handlingsplanen betonas också vikten av att varje medlemsstat har en väl utvecklad och omfattande lagstiftning avseende penningtvätt och förverkande av vinning av brott. I rekommendation 26 anges en rad åtgärder som bör vidtas detta område. Bl.a. uttalas att kriminaliseringen av penningtvätt bör göras så allmän som möjligt, att en rättslig grund bör skapas för bredast möjliga befogenheter att utreda penningtvätt, att möjligheten att utsträcka begreppet penningtvätt till att omfatta vårdslöshet bör undersökas, att en studie bör företas i syfte att förbättra möjligheterna att spåra och beslagta olagliga tillgångar och att verkställa domstolsbeslut om förverkande av tillgångar som härrör från organiserad brottslighet, att regler om förverkande bör införas som gör det möjligt att besluta om förverkande oberoende av om gämingsmannen är närvarande eller inte, exempelvis när gärningsmannen har dött eller avvikit, att en studie bör göras av möjligheten att medlemsstatsnivå dela egendom som förverkats efter internationellt

upp samarbete, att frågan om penningtvätt via Internet och via elektronisk penninghantering bör tas upp och krav ställas att meddelanden i elektroniska penninghanteringssystem ger uppgifter om avsändaren och mottagaren och att åtgärder bör vidtas för att hindra att fysiska och juridiska personers överdrivna användning av kontantbetalning och växling av kontanta medel används för att dölja att vinning av brott omvandlas till annan egendom.

I rekommendation 28 anges vidare att en på praktiska erfarenheter grundad studie bör genomföras av i vad män medlemsstaternas lagstiftning bör utvecklas ytterligare när det gäller brottmålsrättegången och förfaranden för internationellt samarbete för att spåra, beslagta och för-

j Internationella åtaganden m.m. 105

verka tillgångar härrör från brott liksom beträffande ekonomiska

som utredningar i sådant syfte.

En rad de i handlingsplanen angivna åtgärderna har redan

av vidtagits. Enligt handlingsplanens rekommendationer skulle det

en av inrättas sektorsövergripande arbetsgrupp mot den organiserade

en brottsligheten. En sådan inrättades redan i juli 1997. Arbetsgruppen har utarbetat rad gemensamma åtgärder, deklarationer och resolutioner.

en Här skall särskilt nämnas den gemensamma åtgärden om penningtvätt, identifiering, spårande, spärrande, beslag och förverkande av hjälpmedel och vinning av brott EGT L 333, 9.12.1998, s. 1, som antogs vid rådsmötet för rättsliga och inrikes frågor den 3 december 1998.

Den nu nämnda gemensamma åtgärden innebär bl.a. att medlemsstaterna åtar sig att se till att deras lagstiftning om penningtvätt och förverkande är mer generellt tillämplig och inte begränsad till vissa brott eller brottstyper. Medlemsstaterna skall enligt artikel 1 i den

åtgärden till att inga reservationer görs eller vidhålls gemensamma se mot artikel 2 i förverkandekonventionen, såvitt gäller brott som bestraffas med frihetsberövande eller frihetsberövande åtgärd där högsta straffet är mer än ett år. Detsamma gäller i fråga om artikel 6 i samma konvention, beträffande "allvarliga brott". Till denna kategori av brott skall, enligt vad som vidare anges i artikel 1 i den gemensamma åtgärden, under alla förhållanden räknas de brott som bestraffas med frihetsberövande åtgärd där högsta straffet är mer än ett år, eller, när det gäller stater som har en minimitröskel för brott i sitt rättssystem, brott som bestraffas med frihetsberövande eller frihetsberövande åtgärd där lägsta straffet är mer än sex månader. I artikel 2 i förverkandekonventionen föreskrivs att varje part skall vidta sådana lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder är nödvändiga för

som att kunna förverka hjälpmedel och vinning eller egendom värde

vars motsvarar sådan vinning. Artikel 6 gäller penningtvättsbrott och föreskriver att parterna skall straffbelägga vissa åtgärder som vidtas med egendom som utgör vinning av brott.

Som framgått av redogörelsen i föregående avsnitt utnyttjade Sverige vid tillträdet till förverkandekonventionen rätten till reservationer avseende bl.a. artiklarna 2 och Reservationen i anslutning till artikel 6 har dock sedermera återkallats.

I övrigt innehåller den gemensamma åtgärden en rad föreskrifter som mera direkt syftar till att underlätta parternas samarbete när det gäller att identifiera, spåra, spärra eller beslagta och förverka egendom. Det rör sig här om såväl den nationella lagstiftningens innehåll

som

informations- och utbildningsfrågor.

106 Internationella åtaganden SOU 1999: 147

m.m.

Av intresse i förevarande sammanhang är också en ännu inte antagen gemensam åtgärd som har förhandlats fram inom ramen för den sektorsövergripande arbetsgruppen mot organiserad brottslighet. Denna gemensamma åtgärd är tänkt att utgöra en ram eller struktur för medlemsstater ingår bilaterala överenskommelser om delning av

som förverkad egendom. Den omfattar såväl det fallet att egendom förklaras förverkad i en medlemsstat medan verkställigheten av förverkandebeslutet sker i en annan som den situation som föreligger när ett förverkande beslutas och verkställs i en och samma stat men där en annan medlemsstat hjälpt till i en eller annan form, t.ex. med rättslig hjälp i brottmål under brottsutredningen, och därigenom underlättat eller möjliggjort förverkandet.

I Amsterdamfördraget EGT 1997 C 340 slås fast att ett mål för unionen skall vara att ge medborgarna en hög säkerhetsnivå inom ett område för frihet säkerhet och rättvisa. Detta skall åstadkommas genom gemensamma insatser områdena polissamarbete och straffrättsligt samarbete samt genom åtgärder för att förebygga och bekämpa rasism och främlingsfientlighet artikel K l. I fördraget anges vidare vad de gemensamma insatserna skall omfatta. Som exempel vad det straffrättsliga samarbetet skall avse kan nämnas underlättande och påskyndande av samarbete mellan behöriga ministerier och rättsliga eller likvärdiga myndigheter i medlemsstaterna när det gäller rättsliga förfaranden och verkställighet av beslut samt gradvisa beslut om åtgärder som fastställer minirniregler avseende brottsrekvisit och påföljder på områdena organiserad brottslighet, terrorism och olaglig narkotika handel. Amsterdamfördraget tillhandahåller också en institutionell ram för utforrnandet av det polisiära och straffrättsliga

samarbetet medlemsstaterna emellan.

Vid det tidigare nämnda rådsmötet den 3 december

1998 antogs en handlingsplan för att bästa sätt genomföra bestämmelserna i Amsterdamfördraget om upprättande av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa Wien-handlingsplanen. I denna handlingsplan anges en rad insatser och åtgärder. Prioriterade åtgärder har hänförts till endera av två kategorier, sådana åtgärder som bör vidtas inom två år efter det att Amsterdamfördraget trädde i kraft och sådana som bör vidtas inom fem år efter ikraftträdandet. Till den först nämnda prioriteringsnivån hänförs bl.a. stärkande och utveckling av kampen mot penningtvätt och inledande av en process med sikte att underlätta ömsesidigt erkännande av beslut och verkställighet av domar i brottmål. Som exempel åtgärder som hänförs till den andra prioriteringsnivån kan nämnas upprättande av ett system för analys och utbyte information

av i fråga om penningtvätt samt, vid behov, förbättring och tillnärmning

SOU 1999: 147 Internationella åtaganden m.m. 107

de nationella bestämmelser som rör beslag och förverkande av av vinning av brott.

Vid det särskilda mötet beträffande skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa inom EU, Europeiska rådet den 15 och

som 16 oktober 1999 höll i Tammerfors, betonades vikten av att förstärka kampen mot den allvarliga organiserade och gränsöverskridande brottsligheten. I slutsatserna från mötet anges en rad åtgärder som bör vidtas i sådant syfte. I ett särskilt avsnitt behandlas åtgärder mot penningtvätt. Europeiska rådet förklarar där att dess bestämda avsikt är att se till att konkreta åtgärder vidtas när det gäller att spåra, frysa, beslagta och förverka utbyte av brott. Bl.a. anges att en tillnärmning bör ske vad

gäller straffrättsliga och straffprocessuella regler avseende penning-

tvätt, t.ex. regler om spårande, frysning och förverkande av tillgångar. Andra åtgärder avser exempelvis tillgången till information rörande finansiella transaktioner, ägarförhållanden i bolag och annat som kan vara av betydelse för utredning av penningtvätt. Vidare uppmanas medlemsstaterna att till fullo genomföra EG:s direktiv om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar 91/308/EEG och de rekommendationer som Financial Action Task Force on money laundering har utfärdat se avsnitt 4.4. Europeiska rådet uttalar också att rådet och Europaparlamentet snarast möjligt bör anta det förslag till revidering av direktivet mot penningtvätt som kommissionen nyligen har lagt fram.

EG-direktivet mot penningtvätt antogs av EG:s ministerråd den 10 juni 1991. Direktivet, som gäller för samtliga länder inom EES, är ett minirnidirektiv, vilket innebär att varje enskilt land kan fastställa strängare regler. I direktivet åläggs medlemsländerna att se till att penningtvätt förbjuds. Direktivet innehåller även en rad bestämmelser om andra åtgärder mot penningtvätt. Dessa bestämmelser avser främst verksamheten vid kreditinstitut, finansiella institut och livförsäkringsaktiebolag samt dessa instituts samarbete med de myndigheter som har att bekämpa penningtvätt. Bl.a. föreskrivs en obligatorisk ordning för rapportering av misstänkta transaktioner samt hävande av banksekretess i fall av misstänkt penningtvätt. Penningtvättsdirektivet införlivades i svensk rätt genom lagen 1993:768 åtgärder mot penning-

om tvätt.

Iden tidigare nämnda Wien-handlingsplanen angavs att en utvärdering och uppdatering av 1997 års handlingsplan mot organiserad brottslighet skulle genomföras. Detta arbete, som bedrivs inom den sektorsövergripande arbetsgruppen mot organiserad brottslighet, befinner sig nu i ett slutskede. Mot bakgrund av de hittills förda diskussionerna finns det anledning att anta att den reviderade handlingsplanen bl.a. kommer att innehålla en rekommendation om att man skall undersöka

108 Internationella åtaganden

m.m.

behovet i medlemsstaterna införa möjlighet att lindra åklaga-

av att en

bevisbörda vad gäller frågan hur den som har dömts för brott med rens anknytning till organiserad brottslighet har förvärvat sina tillgångar.

4.4 FATF

Financial Action Task Force on money laundering FATF är en internationell arbetsgrupp mot penningtvätt. Den bildades i juli 1989 av länderna i den s.k. G-7 För närvarande ingår 26 länder och två

gruppen. internationella organisationer i FATF. Sverige har deltagit i FATF:s arbete sedan starten.

FATF har utfärdat 40 rekommendationer om åtgärder mot penningtvätt. Rekommendationerna avser såväl de nationella rättsordningamas och finansiella systemens roll i kampen mot penningtvätt

det internationella samarbetet området. som

Enligt rekommendationerna bör alla medlemsstater ratiñcera FN:s narkotikakonvention också utvidga tillämpningsområdet till att

men

även andra allvarliga brott än de som har anknytning till avse narkotika. Vidare anges att medlemsstaterna bör införa motsvarande möjligheter de föreskrivs i narkotikakonventionen när det

som som gäller förverkande egendom varit föremål för penningtvätt,

av som vinning från penningtvättsbrott eller egendom som använts eller varit avsedd att användas hjälpmedel vid sådant brott. Alternativt bör

som förverkandet i stället kunna avse egendom som motsvarar värdet av egendomen i fråga. Åtgärderna mot penningtvätt skall enligt rekommendationerna vidare innefatta att vederbörande myndigheter

möjligheter att identifiera, spåra och värdera egendom som är ges underkastad förverkande liksom att vidta provisoriska åtgärder, såsom frysning och beslag, för att hindra att egendomen överlåts eller undanskaffas. I sammanhanget anges också att myndigheterna skall ha befogenhet att vidta lämpliga åtgärder för att utreda förverkandefrågan.

De rekommendationer som tar sikte det finansiella systemets roll vid bekämpandet penningtvätt överensstämmer i långa stycken med

av vad som föreskrivs i EG:s penningtvättsdirektiv.

4.5 OECD:s konvention om bestickning i

internationella affärsförhållanden

I en rad internationella organisationer bedrivs arbete för att motverka korruption i form av muta och bestickning. Inom OECD har en konven-

i Internationella åtaganden 109 m.m.

tion bekämpande bestickning av utländska offentliga tjänstemän om av i internationella affärsförbindelser utarbetats. Konventionen, som undertecknades den 17 december 1997 de 29 medlemsländerna och av fem observatörsländer, syftar främst till att åstadkomma en viss tillnämming ländernas lagstiftningar området. Det huvudsakliga av konventionsåtagandet är att straffbelägga bestickning av utländska offentliga tjänstmän i internationella affärsförhållanden. Vidare innehåller konventionen bestämmelser om ansvar för juridiska personer, förverkande, jurisdiktion, penningtvätt, bokföringsregler, inbördes rättslig hjälp och utlämning. Slutligen finns bestämmelser om upp-

följning och kontroll av konventionsåtagandena.

Förverkande och beslag behandlas i artikel 3.3. Enligt denna artikel skall själva mutan, liksom vinster bestickningsbrottet eller egendom av till motsvarande värde, kunna beslagtas och förverkas. Om detta inte är möjligt skall penningsanktioner med motsvarande effekt tillhandahållas. Nödvändiga lagstiftningsåtgärder för Sveriges tillträde till konventionen har vidtagits prop. 1998/9932, bet. 1998/99:JuU16, rskr. 1998/99:167. Regeringen beslutade den 6 maj 1999 att Sverige skall ratificera konventionen dnr UD 1999/619/IH. Frågan om den närmare innebörden bestämmelsen i 3.3 diskuteras i avsnitt 9.3. av

4.6 Bilaterala avtal

Avslutningsvis skall erinras om att det även finns några bilaterala avtal är intresse i sammanhanget. Sverige har t.ex. ingått en överenssom av kommelse med Storbritannien och Nordirland om tvångsåtgärder och förverkande avseende vinning brott SÖ 1992:5. Nyligen har av Sverige dessutom förhandlat fram bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål med Australien, Kanada och USA.

SOU 1999: 147 Inhemska kontakter lll

5 Inhemska kontakter

5.1 Inledning

För att få ett säkrare underlag för våra överväganden och förslag har vi i olika former tagit kontakt med skilda myndigheter och organisationer. En del myndigheter har direkt utpekats i direktiven, i andra fall har kontakter etablerats i de fall där vi bedömt att ett intresse kan finnas för vårt arbete. Kontakterna har tagits olika sätt alltifrån studiebesök hos vederbörande myndighet, hearing hos oss själva eller i mer eller mindre informella fonner. Normalt har ifrågavarande kontakter skötts av utredningens ordförande jämte sekreterare, i några fall har därutöver en eller flera experter deltagit. I sammanhanget vill vi erinra vår egen samom mansättning; i flera fall har berörda myndigheter eller organisationer varit representerade i utredningen. I det följande redovisas våra sammanträffanden med utomstående, liksom vad som i huvudsak framkommit vid dessa tillfällen.

5.2 RPS och Länskriminalen i Stockholms

län

De synpunkter och önskemål som framkom vid vårt möte med företrädare för nämnda organisationer kan sammanfattas sålunda,

svårigheterna att härleda tillgångar till visst brott gör nuvarande 0 regler mindre effektiva 0 en ökande internationalisering kräver regler som förhindrar att Sverige blir någon form av fristad för grövre brottslighet 0 förbättrade möjligheter att etablera ett fungerande samarbete med andra länder 0 nya former för förverkande bör konstrueras som särskild rättsverkan av brott ökade befogenheter att inhämta information från andra myndigheter 0 redan under tiden innan förundersökning inletts 0 ändrade Sekretessregler för att möjliggöra informationsutbyte mellan

polis- och åklagarmyndigheter

0 förbättrade säkerhetsâtgärder.

112 Inhemska kontakter SOU 19992147

Härutöver framfördes önskemål ändrade regler vad försälj-

om avser ning förstoring beslagtaget eller förverkat gods, exempelvis

resp. av spelmaskiner, kraftigt skadade bilar eller sprit. Ett annat särskilt problem rörde återställande egendom när den rätte ägaren inte är känd.

av Vidare borde förvarstagande och kvarstad kunna utnyttjas i betydligt större omfattning än i nuläget. Andra frågor hängde samman med förundersökningsarbetet, liksom rätten för polisman att besluta om förverkande.

5.3 Kontakter med åklagare

Företrädare för utredningen har även hos dåvarande Riksenheten mot ekonomisk brottslighet REKO sammanträffat med ett antal åklagare. Här uppgavs bl.a. att ett av de största problemen beträffande ekobrott rörde frågan skadestånd i samband oredlighet mot borgenärer. Ef-

om tersom bokföring normalt saknades skadefrågan både svår och re-

var surskrävande att utreda. Det förekom att skadelidande av olika skäl inte var intresserade av att yrka skadestånd. För de fall skadebeloppet var betydande borde finnas en möjlighet för konkursboet att genom åklaga-

yrka skadestånd. Ett alternativ kunde vara att öppna en möjlighet att re förverka i hithörande fall.

Det uppgavs vidare att vid oredlighet mot borgenärer kunde det i avsaknad av bokföring vara svårt att styrka obestånd. Bokföringsbrott borde bl.a. detta skäl utgöra en grund för förverkande. I mål om bok-

av föringsbrott framstod det rimligt att det förelåg en skyldighet för den misstänkte att ge en rimlig förklaring till hur tillångama åtkommits. Över huvud taget framstod det angeläget att lätta åklagarens be-

som visbörda för att kunna effektivisera förverkandesystemet.

RÅ

5.4 och Utrikesdepartementet

Vid detta Sammanträffande koncentrades diskussionen till frågor rörande internationell rättshjälp. Information lämnades om ett inom FN pågående arbete med att utarbeta en brottsförebyggande konvention, främst då med sikte på organiserad brottslighet. Vidare uppgavs att 1990 års förverkandekonvention SÖ 1996:19, tagits fram inom

som ramen för Europarådet jämte vissa länder därutöver, bl.a. USA, var den globalt sett viktigaste området. Konvention möjliggjorde olika former av s.k. asset sharing. Sveriges bilaterala avtal med Storbritannien från 1989 SÖ 1992:5 möjliggjorde att kunde låsas ett konto

pengar för sedan föras över till den anmodade staten. Även ett avtal mellan

att

Inhemska kontakter 113 SOU 1999: 147

och USA den 16 december 1994 rättshjälp berördes. Sverige av om färdigförhandlade bilaterala avtal mellan Sverige å ena Dessutom fanns sidan och USA, Canada och Australien å andra sidan. Däremot uppgavs konvention från 1970 brottmålsdomars intematio-

att Europarådets om

nella rättsverkningar sällan användes. Endast sju länder har ratificerat

sagda konvention. redovisade konventioner till god hjälp Sammantaget var nu m.m. de praktiska fallen få och där framgångarna inte sällan även om var hängde med samarbete det personliga planet. Man hänsamman ett visade till pågående arbete inom Justitiedepartementet med att även ett utarbeta lag internationell rättshjälp. en ny om Som brist påpekades att enligt svensk lagstiftning kan lämna ut en egendom inte till andra länder, något utgjorde en men pengar som nackdel i det internationella samarbetet.

5.5 RSV

Här har sammanträffat med företrädare för kronofogdemyndigheter- I det sammanhanget betonades framför allt problemen kring kronona. fogdemyndighetemas svårigheter att samarbeta genom ett tillräckligt informationsutbyte. Det brist att det i lagstiftningen inte angavs som en är närmare reglerat i vad mån polisen har rätt att, innan exempelvis ett beslag hävs, kontrollera med kronofogdemyndighet exekutionstitlar om finns. Dessutom borde polisen ha terminalåtkomst till kronofogdemyndighetens register för att kunna dra nytta där förekommande uppgifav ter för det brottsutredande arbetet.

5.6 Generaltullstyrelsen

Utredningen har haft flera kontakter med verket. Vid det första sammanträffandet med företrädare för detsamma pågick det utredningsarbete sedermera resulterade i ett förslag till ny smuggellag Ds som 1998:53. Det förklarades att vad sägs i våra direktiv om Generalsom tullstyrelsens önskemål behovet att förverka vinning av varusmuggom lingsbrott att dessa brott sedan EU-inträdet 1995 ökat i antal och var dessutom blivit grövre. Det är främst hanteringen med alkohol och tobak ökar. I regel bedrivs verksamheten i organiserade former. som Något framhölls att under det att nuvarande regler fungerasom var de bra när det gällde alkohol och tobak så var det sämre ställt när det i beslag vid smuggling andra främst då togällde att ta pengar av varor,

114 Inhemska kontakter

bak. En sak berördes var förfrågningar från andra länder om

annan som hjälp beträffande vinning av utländska smugglingsbrott.

Vi har tagit förnyade kontakter med Generaltullstyrelsen efter det att ovan nämnda utredningsarbete slutförts. En allmän bedömning från tullens sida var att läget skulle kunna anses tillfredsställande om sagda förslag genomfördes.

5.7 Finansinspektionen

Från inspektionens sida har framförts att man är mest intresserad av att kunna komma in ett så tidigt stadium möjligt. Genom sin med-

som verkan i Ekorådet har dessa önskemål också bättre kunnat tillgodoses. Man betonade också vikten av att det av Penningtvättutredningen föreslagna frysningsinstitutet genom-fördes.

5.8 Advokater och revisorer

Vi har även sammanträffat med representanter för Sveriges Advokatsamfund, Föreningen Auktoriserade Revisorer och Konkursförvaltarkollegiemas Förening.

I denna del kan noteras att diskussionen kom att röra bl.a. svårighe-

terna att uppskatta vinningen vid narkotikabrottslighet. Förklaringen

härtill var att det i regel var svårt att få den tilltalade att medverka i utredningsarbetet. Olika former av samarbete hade etablerats med bl.a. B.0.0.M i Nederländerna se avsnitt 3.3.

En annan fråga som berördes var konkursförvaltarens ställning. En sådan kommer normalt inte i kontakt med frågor rörande ekonomisk brottslighet förrän på ett tämligen sent stadium när brottet, t.ex. bolagsplundring, redan ägt rum och vinningen av brottet försvunnit. En förvaltare kommer likaså sällan i kontakt med de personer som hjälpt till med att skingra egendomen. Man ansåg dock att förvaltare inte borde åläggas att medverka i brottsutredningar annat sätt än att

genom underrätta misstänkta brott. Även i fråga brottsutredningar

om om rörande ekonomisk brottslighet kunde svårigheter föreligga att få målsägande att medverka den situationen kunde förekomma att ett företag

av trovärdighetsskäl inte alls hade lust att erkänna att man blivit bedragen. Det uppgavs vidare att de brott som oftast anmäls vid konkurs utgörs av bokföringsbrott. En tanke skulle kunna att komplettera för-

vara valtarens åligganden med en skyldighet att ge anvisningar om var tillgångar som kan förverkas kan sökas.

Inhemska kontakter 115 SOU 1999: 147

bekräftade även vad anförts från andra håll, nämligen att Man som

förverkandefrågoma inte särskilt frekventa i praktiken. När det

var utformningen regler fick beakta att egendom inte gällde av nya man utomlands eller placerades hos närstående fysiska eller sällan försvann juridiska Bulvanfrågor inte ovanliga. personer. var

5.9 Övrigt

Ovan gjorda redovisning är självfallet inte fullständig. Under arbetets gång har sedvanligt sätt informella kontakter tagits i olika avseenden. Som exempel kan nämnas att vi, vad gäller utvecklingen det ett internationella planet, haft visst samråd med ansvariga befattningshava- Justitiedepartementet och där man starkt betonat den synnerliga re vikt läggs vid förverkandefrågor just det nämnda området. Som som ytterligare exempel infonnella kontakter kan nämnas den tidigare Ekobrottsberedningen Ju.dep., liksom den nya Ekobrottsmyndigheten. Vi samrått med andra utredningar. Av störst intresse i det har även sammanhanget är kontakterna med Ekosekretessutredningen. Den utredningen, i våras presenterade sitt betänkande Ekonomisk brottssom lighet och sekretess SOU 1999:53 har lagt fram förslag som, om de genomförs, bör medföra ökad effektivitet vad gäller samarbete mynen digheter emellan.

JaVYäJå . ;zrgñâtzxmrøêâsx.áåaH-iê v 4:2 ilvi.s.;.5v,, "zszzzuafsärgsfázrbøasøy

åi: "-,.å8x rib10;3; msv15ø ugstm. gnsg

:m:

.g;liv;sssraia.fA/wiÃÅ7§QiI$Z,

.:.§:sw; g a.:.sabzfå. ;så :astma W 437%5%. . af Lsy,s-iw*a.zåavzI$x3,:, .z

, W355i:§34 "

Nya regler om förverkande 117 SOU 1999: 147

6 om förverkande

Nya regler

l Inledning

Enligt direktiven skall vi, mot bakgrund utvecklingen i fråga om av ekonomisk och och organiserad brottslighet, särskilt narkoannan grov tikabrottsligheten, undersöka dagens regler förverkande av utom om brott tillräckliga för att kunna angripa denna brottslighet byte av är Vår uppgift är alltså att lägga fram förslag till de efett effektivt sätt. fektiviseringar kan påkallade den nuvarande ordningen för som vara av

utbytesförverkande.

Som framgått redogörelsen i kapitel 3 har det i del andra länav en der införts förverkanderegleringar innebär att man under vissa försom utsättningar gör undantag från det för utbytesförverkande annars gäl-

lande kravet att den straffbara gärning från vilken utbytet härrör skall konkretiseras. Dessa bestämmelser innebär också att lagöverträdai vissa fall får bära bevisbördan för att hans tillgångar förvärvats på ren lagligt I direktiven att det är huvuduppgift för utredett sätt. anges en ningen överväga i vad mån dessa långtgående förverkanderegleringatt bör användas utgångspunkt för de skärpningar kan behövas ar som som i fråga den svenska förverkandelagstiftningen. I det följande anom vänds utvidgat förverkande beteckning en ordning som termen som innebär under vissa förutsättningar mer eller mindre långtgående att lättnader görs i den bevisbörda åvilar åklagaren vad gäller som annars sambandet mellan viss egendom och begångna brott.

118 Nya regler om förverkande SOU 19991147

6.2 Finns det behov av en till ut-

möjlighet

vidgat förverkande

Vår bedömning: Vi att reglerna om förverkande grund

anser av brott måste skärpas. Nuvarande regler bör därför kompletteras med bestämmelser som innebär att åklagarens bevisbörda under vissa noga angivna förutsättningar görs något lättare än för närvarande såvitt gäller sambandet mellan viss egendom och begångna brott.

Det råder stor enighet att såväl den ekonomiska brottsligheten

om som narkotikabrottsligheten utgör betydande samhällsproblem. Det torde vidare vara oomstritt att effektiva instrument för att beröva gärningsmännen vinsterna från den brottsliga verksamheten är stor betydelse

av för möjligheterna att framgångsrikt bekämpa sådan brottslighet.

Den nuvarande ordningen för förverkande av brottsutbyte har i vissa avseenden visat sig vara mindre effektiv. överläggningar med företrädare för polis- och åklagarväsendena har sålunda gett vid handen att frågan om förverkande av brottsutbyte i praktiken aktualiseras i förhållandevis begränsad utsträckning.

Vissa oklarheter vidlåder de gällande förverkandereglerna i

som nu BrB, narkotikastrafflagen och en del andra specialstraffrättsliga författningar behandlas i kapitel Om de där framlagda förslagen

genomförs, kommer möjligheterna att förverka brottsutbyte i viss mån att vid-

Även utbildningsinsatser, syftande till förgas. att öka kunskapen om verkandereglerna hos olika befattningshavare inom de brottsbekämpande myndigheterna, skulle sannolikt kunna bidra till att utbytesförverkande kom till stånd i något större utsträckning än för närvarande. Den relativt sparsamma tillämpningen reglerna utbytesförver-

av om kande är emellertid enligt vår bedömning inte främst följd

en av vare sig de i kapitel 7 behandlade oklarhetema eller bristande kunskaper

om nuvarande reglering. Av större betydelse torde svårigheterna att

vara prestera den utredning rörande sambandet mellan viss tillgång och ett konkret brott i dag fordras för ett förverkande.

som

Enligt nu gällande regler om förverkande utbyte brott i

av av 36 kap. 1 § BrB och förverkande vinning brott i bl.a. 6 § narkoti-

av av kastrafflagen krävs för förverkande att åklagaren visar att utbytet

respektive vinningen härrör från ett eller flera konkreta brott. Härvid ställs samma krav bevisning i ansvarsfrågan, dvs. det skall

som vara ställt utom rimligt tvivel att brottet gett ett visst utbyte. Kan värdet

av

Nya regler förverkande 119

SOU 1999: 147 om

inte fastställas exakt, får det dock bestämmas till ett skäligt beutbytet lopp prop. 1968:79 s. 60. Om vill åstadkomma påtaglig effektivisering av den man en mera svenska förverkanderegleringen, bör enligt vår bedömning ansträngningarna främst inriktas att komma till rätta med de utrednings- och bevisproblem är förknippade med den nuvarande ordningen. som Vilka åtgärder skulle då kunna tänkas verksamt bidra till att reducedessa problem Utbildningsinsatser och förbättringar av utredningsra metodiken torde här inte kunna annat än marginella effekter. En ökge ning polis- och åklagarmyndigheternas utredningsresurser skulle av däremot åtgärd i och för sig ägnade att minska utredvara en som vore och bevisproblemen. Även förbättrade samarbetsformer mellan ningsolika berörda myndigheter torde kunna få viss betydelse i detta hänseende. Enligt vår bedömning är emellertid åtgärder av detta slag inte tillräckliga för komma till rätta med problemen. Av särskild betydelse i att detta sammanhang är att de utrednings- och bevissvårigheter som möter i ärenden ekonomisk och organiserad brottslighet som avser annan tycks ha ökat fortlöpande under senare år, bl.a. som en följd av att antalet brottsutredningar med internationell anknytning ökat väsentligt. För kortfattad redogörelse för utvecklingen se t.ex. Ekobrottsmynen dighetens årsredovisning 1998 s. 23 Vår slutsats blir att det knappast är möjligt att i någon högre grad reducera de utrednings- och bevisproblem som i dag föreligger vid utbytesförverkande med mindre än att inför regler som innebär att man åklagarens bevisbörda lättas. Emellertid måste komma ihåg att det man här är fråga form straffrättslig reglering. På det straffrättsliga om en av och straffprocessuella området har rättssäkerhetsfrågoma särskild en

tyngd. Det är här grundläggande princip att åklagaren har bevisbör-

en dan för samtliga relevanta omständigheter och att för den tilltalade omständigheter måste vara ställda utom rimligt tvivel för ogynnsamma att kunna läggas till grund för avgörandet. I svensk rätt görs avsteg härifrån endast i ett fåtal speciella fall. Det måste därför krävas tungt vägande skäl för att införa ordning med ett uttunnat beviskrav vid fören verkande på grund brott. Frågan är alltså en effektivisering av av om den nuvarande förverkanderegleringen är så angelägen att en förändring i sådan riktning är motiverad. Enligt vår mening kan utrednings- och bevissvårighetema inte generellt sett anses vara så besvärande att det bör komma i fråga att mera allmänt sänka beviskravet. Vid vissa brottstyper och under vissa omständigheter är emellertid olägenhetema av dessa svårigheter så uttalade, att det även med beaktande rättssäkerhetsaspekten får anses - av motiverat att åklagarens bevisbörda görs något lättare än för närvarande vad gäller sambandet mellan viss egendom och begångna brott. Så

120 Nya regler om förverkande SOU 19993147

är enligt utredningens mening fallet när någon döms för narkotikabrott, mera allvarlig vinningsbrottslighet eller annan brottslighet som typiskt sett har ett samband med ekonomisk brottslighet och det samtidigt, med hänsyn till bl.a. vad som är känt om lagöverträdarens ekonomiska förhållanden, finns starka skäl att anta att lagöveiträdarens tillgångar helt eller delvis härrör från brottslig verksamhet.

Härtill kommer det redan tidigare nämnda förhållandet, att det i flera oss närliggande länder har införts regler om förverkande av brottsutbyte i samband med allvarligare vinningsbrottslighet eller narkotikabrottslighet, som innebär att åklagarens bevisbörda under vissa förutsättningar lättas och att en mer eller mindre långtgående förklaringsplikt läggs lagöverträdaren.

Även när det gäller det arbete bedrivs på det internationella

som planet, t.ex. inom FATF, kan konstateras effektivisering de

att en av nationella rättsordningamas regler om vinningsförverkande är högt

en prioriterad fråga.

Mot bakgrund av den ökande internationalisering under

som senare år kunnat iakttas när det gäller den ekonomiska brottsligheten är det

angeläget att den svenska förverkanderegleringen inte är påtagligt

mer restriktiv än de regler som finns i vår omvärld. En alltför stor avvikelse av detta slag innebär en risk för att Sverige framstår fristad för

som en vissa typer av allvarlig brottslighet och därmed drar till sig sådan brottslighet.

Med hänsyn till det anförda att det finns behov även i

anser av att svensk rätt komplettera nuvarande förverkanderegler med bestämmelser om utbytesförverkande grund av brott som innebär att åklagarens bevisbörda under vissa förutsättningar görs något lättare än för närvarande såvitt gäller sambandet mellan viss egendom och begångna brott. Detta är således enligt vår mening den enda möjliga vägen för att nå fram till det övergripande mål i våra direktiv. I det följande

som anges skall närmare diskutera hur sådan reglering lämpligen bör utfor-

en mas.

I tydlighetens intresse vill erinra att förverkande även i fram-

om tiden självfallet i första hand skall ske med stöd nuvarande regler,

av låt att vi även föreslår att vissa justeringar görs i del dessa.

vara en av Vad vi nu diskuterar rör den närmare utformningen längre gående

av en

förverkandemöjlighet i vissa fall.

1999: 147 Nya regler förverkande 121 SOU om

6.3 Närmare det förverkan-

om utvidgade dets utformning

6.3.1 Grundläggande konstruktion

Vårt förslag: Döms någon för oredlighet mot borgenärer, bokgrov föringsbrott är grovt, vinningsbrott enligt BrB för vilket är föresom skrivet fängelse i år eller brott enligt narkotikastrafflagen, sex mer, grovt skattebrott eller grov varusmuggling, skall värdet av hans egendom yrkande åklagaren kunna förklaras förverkat, om det av är sannolikt att egendomen härrör från brottslig verksamhet eller att dess värde motsvarar utbyte av sådan verksamhet. Förverannars kande skall dock inte ske om det skulle vara oskäligt.

Förverkande brottsutbyte enligt den nuvarande regeln i 36 kap 1 § av BrB utgör särskild rättsverkan av brott. Detsamma gäller ofta om en förverkande enligt specialstraffrättsliga bestämmelser. En förutsättning för förverkande är alltså här att ett brott har begåtts. Även det utvidgade förverkandet bör utformas särskild som en rättsverkan brott. Rättssäkerhetsskäl talar starkt för en sådan lösav ning. Det bör alltså vara en förutsättning för utvidgat förverkande att ett eller flera närmare angivna brott har begåtts. Det bör härutöver även krävas att någon fälls till för brottet. Det utvidgade förverkandet ansvar skall i första hand kunna riktas mot den som döms för det förverkandegrundande brottet. När lagöverträdaren överlåtit egendom till en honom närstående fysisk eller juridisk skall det emellertid under vissa person förutsättningar även vara möjligt att rikta en förverkandeförklaring mot denna. Mera härom i avsnitt 6.4. Hur bör då kretsen av de brott som skall kunna läggas till grund för ett utvidgat förverkande avgränsas Som redan konstaterats är utredningens uppfattning att det utvidgade förverkandet bör utgöra ett institut med udden riktad mot narkotikabrottslighet, ekonomisk brottslighet och organiserad brottslighet. Det sagda innebär bl.a. samt annan grov att de brott som skall kunna utgöra grund för utvidgat förverkande bör av sådan karaktär att de typiskt sett är vanligt förekommande invara slag i en mer omfattande brottslig verksamhet av nyss nämnt slag. En sådan avgränsning stämmer också väl överens med våra direktiv liksom med utomlands tillämpande normer.

122 Nya regler förverkande SOU 19991147

om

Med den angivna utgångspunkten är det till en början naturligt att

frågan om utvidgat förverkande skall kunna aktualiseras i samband med mera allvarliga vinningsbrott. Gärningar av här avsett slag är regelmässigt kriminaliserade i BrB. Brottsbalksbrott som har ekonomisk vinning

brottsrekvisit och vilka kan följa fängelse i sex år eller mer bör som således utgöra en grupp av brott som skall kunna föranleda utvidgat förverkande.

Av intresse i sammanhanget är även en del brott som visserligen inte samma sätt som de grova vinningsbrotten i sig är ägnade att leda till någon ansamling av förmögenhetstillgångar men som erfarenhetsmässigt ofta förekommer i samband med grov ekonomisk brottslighet. Till denna grupp av brott är att hänföra grov oredlighet mot borgenärer, bokföringsbrott som är grovt samt grovt skattebrott liksom det sistnämnda brottets motsvarighet tullområdet, nämligen grov varusmuggling. Vi anser alltså att det även vid dessa brottstyper är motiverat att det finns en möjlighet till utvidgat förverkande. Gemensamt för dem är att de utgör mer eller mindre notoriska inslag i den brottslighet som här är av intresse.

En ytterligare kategori av brott vid vilka det enligt vår mening är angeläget att ha tillgång till en möjlighet till utvidgat förverkande är

brott enligt narkotikastrafflagen. Narkotikabrottsligheten kännetecknas

bl.a. av att mycket stora pengar är i omlopp. Vinsterna kan även i de enskilda fallen många gånger vara mycket höga. Det torde vidare inte vara helt ovanligt att man i samband med husrannsakan eller kroppsvisitation i anledning av misstänkta narkotikabrott påträffar relativt stora penningsummor, som det inte är möjligt att knyta till ett konkret brott på sätt som för närvarande fordras för att förverkande skall kunna ske. Däremot torde i här avsedda fall omständigheterna oftast vara sådana att det får sägas vara sannolikt att de påträffade härrör från

pengarna brott jämför NJA 1991 s. 612.

Gemensamt för övriga kategorier av brott, som enligt vad som angivits i det föregående skall kunna föranleda utvidgat förverkande, är, som nyss påpekats, att det rör sig om mera allvarlig brottslighet. När det gäller brott mot narkotikastrafflagen bör emellertid inte uppställas något krav på att det skall vara fråga om särskilt kvalificerade brott;

samtliga gärningar som faller under narkotikastrafflagen bör alltså, med

den i det följande angivna inskränkningen såvitt gäller de brottsforrner som utgör förstadier till fullbordade brott, kunna läggas till grund för ett utvidgat förverkande. Det främsta skälet härför är att det i de

nyss angivna situationerna, där ett större penningbelopp påträffas vid in-

ett gripande i anledning av en misstanke om narkotikabrott, från effektivitetssynpunkt framstår angeläget att ett belopp motsvarande de

som påträffande medlen kan förklaras förverkat även det skulle visa sig

om

i .

Nya regler om förverkande 123

att endast ett mindre allvarligt narkotikabrott kan styrkas. Eftersom domstolen skall möjlighet att underlåta förverkande om billig-

ges hetsskäl talar för detta, bör det enligt vår bedömning vara möjligt att undvika att den vidsträckta möjligheten till utvidgat förverkande vid narkotikabrott leder till oskäliga resultat i det enskilda fallet. Vi har vid våra bedömningar även beaktat att man utomlands inte sällan har en enligt vår mening högst motiverad strängare syn den alltmer ökande narkotikabrottsligheten, tagit sig uttryck bl.a. i längre gående möj-

som ligheter till förverkande vid narkotikabrott än vid annan brottslighet.

Kretsen brott bör kunna föranleda ett utvidgat förverkande

av som måste även utformas sådant sätt att snedvridningar bl.a. åtalssyn-

ur punkt undviks. Om brott inte sällan förekommer samtidigt och så

som att säga speglar olika sidor ett och skeende åtskiljs så sätt

av samma att det inte det andra skulle kunna bilda bas för ett utvidgat

ena men förverkande, kan detta komma att inverka ett åtals utfornming ett inte önskvärt sätt. Resultatet kan bli att en från brottsbekämpningssynpunkt onödigt krånglig, eventuellt äventyrlig, väg måste väljas. Vårt urval har därför även gjorts för att undvika olägenheter av sådant slag.

Det kan i och för sig hävdas att avgränsningen inte är helt konsekvent, eftersom det uppenbarligen även finns andra brottstyper som ofta ingår som ett inslag i mera omfattande ekonomisk brottslighet, t.ex. trolöshet mot huvudman. Redan med den tidigare närrmda kretsen av förverkandegrundande brott torde emellertid institutet komma att träffa de mest angelägna målgruppema. Av rättssäkerhetsskäl bör kretsen av förverkandegrundande brott inte göras vidare än vad som kan bedömas

oundgängligen påkallat för att nå de avsedda effekterna. vara

Även det förhållandet det, utredningens förslag utvidgat

att om om förverkande godtas, blir fråga om att införa ett för svenskt vidkommande helt nytt förverkandeinstitut talar för att man bör fram med viss försiktighet. Det kan alltså finnas skäl att utvärdera de nya reglernas effekter innan man överväger att vidga kretsen av förverkandegrundande brott till att avse andra än de brott hittills stannat för.

En särskild fråga i sammanhanget är om det för utvidgat förverkande bör fordras att ett fullbordat brott föreligger eller om sådant förverkande bör kunna ske även vid försök, förberedelse och stämpling till de ovan angivna brotten, när ansvar särskilt föreskrivs härför. Nämnas kan att försöksbrott enligt såväl norsk som dansk rätt kan grunda utvidgat förverkande. Det förhållandet att skillnaden mellan ett försök och ett fullbordat brott stundom kan framstå som tämligen formell talar i viss mån för sådan ordning. Enligt vår bedömning är emellertid behovet

en av att kunna tillgripa utvidgat förverkande redan vid de brottsformer som utgör förstadier till fullbordade brott inte särskilt uttalat. Vad som nyss sagts om att det finns anledning att fram med viss försiktighet

124 Nya regler omförverkande SOU 1999: 147

vid införandet ett nytt förverkandeinstitut innebär vidare att det

av finns anledning till återhållsamhet även i förevarande sammanhang. Vi har därför stannat för att begränsa möjligheten till utvidgat förverkande till de fall där det rör sig fullbordade brott.

om

Det återstår att ta ställning till om utvidgat förverkande skall kunna komma i fråga inte endast då någon döms som gärningsman till ett brott

kan grunda sådant förverkande utan även när någon döms för som medhjälp eller anstiftan till ett sådant brott. Vad som anförts i det föregående vikten återhållsamhet vid utfommingen av det nya för-

om av verkandeinstitutet kan i förstone synas tala för att begränsa möjligheten till utvidgat förverkande enbart till fall gämingsmannaskap. En så-

av dan ordning skulle emellertid innebära att utvidgat förverkande inte kunde komma i fråga i vissa situationer, där det framstår som angeläget att ha möjlighet att ingripa med ett sådant förverkande. Som exempel kan nämnas att finansiärer av ekonomisk och annan organiserad brottslighet när de blir föremål för lagföring ofta döms för medhjälp till brotten i fråga. I fall av grova skattebrott begångna inom ramen för en juridisk verksamhet döms också regelmässigt den som medver-

persons kat till brottet, exempelvis genom utfardande av falska fakturor, för medhjälp till skattebrottet, om personen i fråga inte på grund av ställ-

styrelseledamot, verkställande direktör eller motsvarande blir ning som att bedöma som gärningsman och det inte heller är möjligt att bevisa att han har haft ett sådant inflytande över verksamheten att han är att anse som faktisk företrädare för den juridiska personen.

Till det sagda kommer att gränsen mellan å ena sidan gär-

nyss ningsmannaskap och å andra sidan anstiftan och medhjälp i den nuvarande medverkansregleringen är i vissa hänseenden oklar. Genom att det i 23 kap. 4 § första stycket andra meningen BrB anges att den som inte gärningsman skall dömas för anstiftan eller med-

är att anse som hjälp till brottet, anses det att det finns lagstöd för en ornfördelning av de medverkandes roller efter vad som ter sig naturligt. Det krävs följaktligen inte alltid att en person har deltagit i själva utförandet av brottet för att han skall kunna dömas som gärningsman. I sammanhanget kan nämnas att Straffansvarsutredningen i sitt betänkande Straffansvarets gränser SOU 1996:185 föreslagit förändringar av medverkansregleringen som, om de genomförs, skulle eliminera åtskilliga av de nuvarande oklarhetema. Mot bakgrund av de gränsdragningsproblem som för närvarande föreligger är det emellertid enligt vår bedörrming inte lämpligt att göra möjligheten till utvidgat förverkande beroende av gränsdragningen mellan gämingsmannaskap och annan medverkan. Om en möjlighet till utvidgat förverkande fanns endast vid gärningsmannaskap skulle det, mot bakgrund av den nuvarande relativa friheten vid rubriceringen av de medverkandes roller, föreligga

en upp-

Nya regler förverkande 125

om

enbar risk för att detta ett olyckligt sätt kunde komma att inverka hur rubriceringsfrågan bedöms av åklagare och domstolar.

Det anförda har lett till slutsatsen att några begränsningar i möj-

oss ligheten till utvidgat förverkande inte bör föreligga med hänsyn till om det är fråga gämingsmannaskap, anstiftan eller medhjälp till ett

om förverkandegrundande brott. Påpekas bör dock att det, i jämförelse med de fall där gämingsmannaskap eller anstiftan föreligger, oftare torde finnas anledning billighetsskäl avstå från utvidgat förverkande

att av eller att låta förverkandeförklaringen avse ett mindre belopp än vad

i och för sig hade kunnat förverkas, när det är fråga om medhjälp. som

När någon döms för brott enligt narkotikastrafflagen, grov oredlighet mot borgenärer, grovt bokföringsbrott, grovt skattebrott, grovt varusmugglingsbrott eller ett brottsbalksbrott som har ekonomisk vinning

brottsrekvisit och vilket kan följa fängelse i sex år eller mer som skall alltså åklagarens bevisbörda vad gäller sambandet mellan viss egendom och begångna brott vara lindrigare än i dag. Frågan är då hur långtgående förändringar i detta avseende som är påkallade.

Som redan nämnts har i flera andra länder införts bestämmelser som innebär att lagöverträdaren under vissa omständigheter får bära bevisbördan för att han förvärvat sin egendom ett lagligt sätt. Enligt vår bedömning finns det emellertid inte underlag för att anta att förhållandena är sådana, att en så drastisk avvikelse från vedertagna rättssäkerhetsprinciper är motiverad. Bevisbördan för sambandet mellan egendomen och begångna brott skall alltså även vid utvidgat förverkande åvila åklagaren. Däremot bör det ställas ett lindrigare krav än för närvarande i fråga om styrkan på den bevisning som åklagaren behöver prestera i detta hänseende.

Vid den grannlaga avvägning som måste göras mellan intresset

av vidgade möjligheter att beröva de aktuella kategorierna av lagöverträdare vinsterna från den brottsliga verksamheten, å ena sidan, och hänsynen till den enskildes rättssäkerhet, å den andra, har funnit att det, för att förverkande vid de nänmda brottstypema skall kunna ske av värdet av egendom tillhörig lagöverträdaren, bör vara tillräckligt att åklagaren förmår göra sannolikt att egendomen i fråga härrör från brottslig verksamhet eller att dess värde annars motsvarar vinning av sådan verksamhet. I det sagda ligger även den väsentliga skillnaden i förhållande till nuvarande förverkandeinstitut, att för utvidgat förverkande inte skall krävas att åklagaren förmår precisera från vilket konkret brott utbytet härrör; det skall vara tillräckligt att det föreligger ett samband av nyss angivet slag mellan egendomen och något slags brottslig verksamhet. Vi återkommer i författningskommentaren till den närmare innebörden härav.

126 Nya regler omförverkande SOU 1999: 147

Den förordade ordningen innebär alltså att det, för att ett yr-

av oss

utvidgat förverkande skall kunna bifallas, fordras att åklagakande om

presterar utredning gör sannolikt att egendom som tillhör ren en som lagöverträdaren härrör från brottslig verksamhet eller att denne annars berikat sig sådan verksamhet. Enligt förslaget ankommer det

genom sålunda åklagaren att klarlägga vilka tillgångar lagöverträdaren äger, vilket värde de har samt när och vilket sätt de har förvärvats. Vidare måste åklagaren utreda vilka lagliga inkomster eller andra förvärv, t.ex.

eller gåvor, lagöverträdaren erhållit under den tid han anskafarv som fat tillgångarna och hur stor del av dessa medel som rimligen har kunnat disponeras för förvärv av egendom eller sparande. Detta belyses närmare i avsnitt 6.5.

Först det mot bakgrund av en sådan ekonomisk utredning och

om övriga åklagaren anförda omständigheter, t.ex. vad som finns doku-

av menterat lagöverträdarens tidigare brottslighet eller tidigare miss-

om tankar brott, framstår sannolikt att egendomen i fråga härrör

om som från brottslig verksamhet eller att lagöverträdaren annars berett sig vinning sådan verksamhet, måste lagöverträdaren, för att undgå

genom förverkande, prestera en förklaring som medför att detta inte längre kan anses sannolikt.

Att den gjort sig skyldig till brott, som är av beskaffenhet att

som kunna föranleda utvidgat förverkande, under nu angivna förhållanden åläggs förklaringsbörda, kan enligt vår uppfattning inte anses utgöra

en

så allvarlig försvagning av rättssäkerheten att detta utgör ett bärande en argument mot en reformering av förverkanderegleringen enligt de nu angivna linjerna. Den föreslagna ordningen kan inte heller anses strida mot någon de internationella konventioner som Sverige anslutit sig

av till.

Det bör framhållas att anser att det utvidgade förverkandet bör ges en sådan utformning att det kan tillämpas även när lagöverträdaren sannolikt har berikat sig genom skatte- eller tullbrott, dvs. i fall där det inte är möjligt att identifiera viss egendom som åtkommen genom brottet i fråga, utan där vinningen av brottet i stället kan sägas bestå i en allmän förmögenhetsökning hos gärningsmannen.

När det gäller frågan, om bestämmelserna om utvidgat förverkande bör ges en fakultativ eller obligatorisk utfomming, har stannat för att de så till vida skall fakultativa att förverkande skall ske, det

vara om inte är oskäligt. Detta innebär att en presumtion uppställs för att utvidgat förverkande skall ske, om övriga förutsättningar härför är uppfyllda, men att åtgärden får underlåtas om det föreligger billighetsskäl som talar däremot.

När talan förs om ansvar för viss gärning har domstolen i och för sig enligt dagens regler att ex officio pröva om förverkande skall ske i an-

SOU 1999: 147 Nya regler om förverkande 127

ledning denna gärning. I likhet med företagsbot förutsätter emeller-

av tid vårt utvidgade förverkande att yrkande därom framställs av

nya åklagaren. Skälet för denna ordning är att frågan om utvidgat förverkande är sådan beskaffenhet att den både materiella och for-

av - av mella skäl bör utredas grundligt innan den underställs domstolens be-

dömning. Vid officialprövning skulle man riskera att domstolen

en fattade sitt beslut ett inte tillfredsställande underlag. Vi återkommer bl.a. i avsnitt 6.6 till förfarandefrågoma.

Som redan antytts skall det utvidgade förverkandet utgöra en form värdeförverkande. Det är alltså endast värdet egendom som till-

av av hör lagöverträdaren eller, under vissa förutsättningar, någon honom närstående skall kunna förverkas. I och för sig hade det naturligt-

som vis varit tänkbart att inom för det nya förverkandeinstitutet ge

ramen möjlighet även till sakförverkande. Enligt såväl dansk som norsk rätt är utvidgat förverkande primärt form av sakförverkande. Vanligtvis

en torde det emellertid vara svårt att i hithörande fall göra sannolikt att viss konkret egendom härrör från brottslig verksamhet. Frågan om utvidgat förverkande är avsedd att bli aktuell främst i fall där utredningen

vid handen att lagöverträdaren i fråga innehar tillgångar i en utger sträckning inte låter sig förklaras av hans legala förvärv. Har han

som haft vissa legala inkomster finns det i normalfallet dock knappast några skäl att anta att just vissa eller viss egendom härrör från brotts-

pengar lig verksamhet. Mot bakgrund av det anförda är det enligt vår mening följdriktigt att konstruera det utvidgade förverkandet som en form av värdeförverkande.

Vi har vidare stannat för att utvidgat förverkande bör komma i fråga endast och i den mån den mot vilken sådant förverkande ifrågasätts

om har utmätningsbara tillgångar. Skälet härtill är i huvudsak rent praktiskt; där inget finns att ta skulle en annan ordning vara slöseri med redan hårt ansträngda resurser. Det nu sagda får inte förstås så, att egendom som är svåråtkomlig för exekutiva åtgärder därför att den befinner sig utomlands i någon mening skulle vara "fredad". Att det i ett sådant fall kan förutses att det i praktiken inte kommer att bli möjligt att ta tillgångarna i anspråk vid en verkställighet av ett kommande förverkandebeslut utgör inte något skäl för att bortse från dessa vid bestämmande av underlaget för det utvidgade förverkandet.

Den nyss angivna ståndpunkten att ett utvidgat förverkande i prin-

cip inte bör kunna avse ett högre belopp än vad som motsvarar värdet av lagöverträdarens utmätningsbara tillgångar har, som strax kommer

att framgå, visst samband med frågan hur underlaget för beräkningen av förverkandebeloppet bör bestämmas vid utvidgat förverkande.

De grundläggande bestämmelserna om utvidgat förverkande har tagits in i fyra nya paragrafer, 36 kap. l a § BrB, 11 § lagen 1960:418

128 Nya om

straff för varusmuggling, 6 § narkotikastrafflagen l968:64 och om a 18 § skattebrottslagen l971:79.

6.3.2 Hur bör för beräkningen för-

underlaget av verkandebeloppet avgränsas

Vårt förslag: Vid prövning fråga om utvidgat förverkande

av en

skall presumtionsreglema i 4 kap. 18 och 19 §§ utsökningsbalken

äga motsvarande tillämpning. Vad som sägs om gäldenär i dessa be-

stämmelser skall därvid i stället den mot vilken en talan om ut-

avse

vidgat förverkande förs. Vid utvidgat förverkande bör förverkande-

beloppet i princip beräknas utan hänsyn till skuldsättning.

De föreslagna reglerna utvidgat förverkande innebär alltså

av oss om att värdeförverkande under vissa förutsättningar skall kunna ske när åklagaren lyckas göra sannolikt att egendom härrör från brottslig verksamhet eller att egendomens värde motsvarar vinning av sådan

annars verksamhet. En väsentlig skillnad i förhållande till nuvarande förverkandeinstitut är att det för utvidgat förverkande inte skall krävas att åklagaren förmår precisera genom vilket konkret brott som lagöverträdaren berikat sig. Typiskt sett blir det alltså här inte fråga om att förverka vinning av ett visst konkret brott.

Ett utvidgat förverkande kan enligt förslaget i och för sig ta sikte på

viss bestämd tillgång, sannolikt härrör från brottslig verksamen som het, och alltså värdet just den tillgången. Vad vi främst har haft

avse av i åtanke är emellertid den situationen, vidtagen ekonomisk utred-

att en ning visar att döms för i sammanhanget relevant brotts-

en person som lighet disponerar över tillgångar i utsträckning som inte låter sig

en förklaras hans deklarerade inkomster eller av vad som kan utrönas

av beträffande hans lagliga förvärv i övrigt. Beroende vad utredningen

vid handen i fråga diskrepansen mellan lagöverträdarens lagliga ger om förvärv och det faktiska innehavet av ekonomiska tillgångar kan ett utvidgat förverkande här komma att avse värdet av en större eller mindre del lagöverträdarens samlade tillgångar. I princip kan det maximala

av förverkandebeloppet uppgå till värdet av lagöverträdarens samtliga tillgångar.

Ett förverkandeinstitut med de nu antydda grunddragen, där det typiskt sett inte är fråga om att fastställa vinningen av vissa konkreta brott utan i stället gäller att lägga en helhetsbild av lagöverträdarens ekonomiska situation till grund för avgörandet, gör det angeläget att

Nya regler om förverkande 129

nämnare klargöra förutsättningarna för att viss egendom skall få utgöra underlag för beräkningen förverkandebeloppet.

av

Den principiella utgångspunkten bör här naturligt nog vara att egendomen skall tillhöra lagöverträdaren för att kunna läggas till grund för beräkningen. Det är emellertid enligt utredningens uppfattning inte möjligt att i alla situationer hålla fast vid denna princip. Man torde ha att utgå från att det i de fall där frågan om utvidgat förverkande har aktualitet många gånger kommer att möta svårigheter att nå fullständig klarhet i äganderättsfrågan. Situationen kan exempelvis vara den, att det får sannolikt att viss egendom som befinner sig i lagöverträ-

anses darens besittning rätteligen tillhör en okänd målsägande. Enligt utredningens uppfattning bör ett utvidgat förverkande kunna avse även värdet av sådan egendom.

Vidare måste man räkna med att det inte sällan kommer att göras

eller mindre obefogade invändningar om att viss egendom, som mer den mot vilken talan utvidgat förverkande riktas har i sin besittning,

om rätteligen skulle tillhöra annan och därför inte ingå i underlaget för beräkningen av förverkandebeloppet.

För att det utvidgade förverkandet inte skall bli alltför ineffektivt torde det därför vara nödvändigt att uppställa någon form av presumtionsregler avseende lagöverträdarens äganderätt. Den närmare utfonnningen av dessa regler måste ske med beaktande av att vi, som tidigare nämnts, förordar att ett utvidgat förverkande i princip inte bör kunna avse ett högre belopp än vad som motsvarar värdet av lagöverträdarens utmätningsbara tillgångar. Reglerna om utvidgat förverkande bör alltså i princip inte medge att egendom som inte kan tas i anspråk vid en kommande verkställighet av förverkandebeslutet läggs till grund för beräkningen av förverkandebeloppet. Följaktligen bör i huvudsak motsvarande presumtionsregler som gäller i fråga om utmätningsförfarandet gälla även vid utvidgat förverkande.

Det är främst bestämmelserna om utmätning av lös egendom i 4 kap. 18 och 19 §§ utsökningsbalken UB som är av intresse i detta sammanhang. I 18 § första stycket föreskrivs att gäldenären skall anses vara ägare till egendom som han har i sin besittning, om det inte framgår att egendomen tillhör annan. När det gäller registrerat skepp, skeppsbygge eller registrerat luftfartyg grundar besittning dock inte någon presumtion för äganderätt. Här skall i stället egendomen anses tillhöra gäldenären, om denne är inskriven som ägare och det inte framgår att egendomen tillhör annan 4 kap. 18 § andra stycket och 1 kap. 9 § UB.

För brytande av den presumtion som besittning respektive inskrivning enligt 4 kap.18 § UB ger för gäldenärens äganderätt krävs alltså att det framgår att egendomen tillhör annan. Det fordras med andra ord

regler förverkande SOU 19991147 130 Nya om

egendomen inte tillhör gäldenären. Är ägaratt det kan anses styrkt att förhållandena tveksamma kan alltså egendomen trots detta mätas ut för gäldenärens skuld.

För makar varaktigt sammanbor gäller särskilda regler i nu ak-

som tuella hänseenden. Om makar har annan lös egendom än registrerat skepp, skeppsbygge eller registrerat luftfartyg i sin gemensamma besittning, skall enligt 4 kap. 19§ första stycket UB gäldenären anses

ägare till egendomen, såvida det inte görs sannolikt att makarna är som samägare till egendomen enligt lagen 1904:48 s. 1 om samäganderätt och det inte heller framgår att egendomen tillhör den andra maken eller någon Detsamma gäller när gäldenären varaktigt sammanbor

annan. med make under äktenskapsliknande förhållanden. Och enligt

annan än lagen 1987:813 homosexuella sambor gäller dessa bestämmelser

om

två bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande. även när personer

Lämpligen kan föreskrivas att de redovisade bestämmelserna i 4

nu kap. 18 och 19 §§ UB skall äga motsvarande tillämpning vid prövning-

frågan utvidgat förverkande och att härvid vad som sägs i de en av om nämnda bestämmelserna gäldenär i stället skall avse den mot vilken

om

förverkande förs. talan om

Med hänsyn till den starka bevisverkan en lagfart har i fråga om äganderätten till fast egendom torde det inte vara nödvändigt att uppställa någon särskild ytterligare presumtionsregel som tar sikte på sådan egendom.

Den föreslagna bestämmelsen innebär alltså bl.a. att den som är inskriven ägare till registrerat skepp eller luftfartyg skall presumeras

som

ägare till egendomen. Andra register avseende olika typer av lös vara egendom, t.ex. bilregistret, är däremot inte av sådan beskaffenhet att registerinnehållet kan tillmätas samma betydelse.

En särskild fråga gäller om hänsyn vid bestämmande av för-

annan verkandebeloppet skall tas till den misstänktes skulder. Syftet med en ordning innebärande att det vid denna beräkning medgavs avdrag för vissa skulder skulle att försöka undvika att statens fordran

vara grund av utvidgat förverkande kom att konkurrera med övriga borgenärers anspråk. Frågan är emellertid i vilken utsträckning en sådan ordning i praktiken skulle gynna borgenärema.

Om man vid bestämmande av det maximala förverkandebeloppet medgav avdrag för t.ex. skulder till erkända kreditinstitut skulle det innebära att förverkandebeloppet blev i motsvarande mån lägre. En kvarstad till säkerställande av verkställigheten av fordran grund av förverkandet skulle då givetvis endast kunna avse detta lägre belopp och lagöverträdaren skulle ha kvar förfoganderätten över egendom till ett värde motsvarande de aktuella skuldernas belopp. Om lagöverträdaren förhåller sig lojal mot sina borgenärer, skulle en sådan ordning utan

SOU 1999: 147 Nya regler om förverkande 131

tvekan till dessas fördel. Några garantier härför finns dock inte. I

vara fråga förfallna skulder skulle det nog många gånger ligga nära till

om hands lagöverträdaren inte hade för avsikt att reglera skul-

att anta att den.

Om avdrag för skulder däremot inte medgavs vid bestämmande av förverkandebeloppet, skulle en kvarstad till säkerställande av statens fordran grund det utvidgade förverkandet komma att omfatta i

av motsvarande mån större andel av lagöverträdarens tillgångar. Frågan är då detta skulle innebära någon nackdel för lagöverträdarens borge-

om närer.

Enligt 16 kap. 15 § första stycket UB hindrar kvarstad för fordran inte att egendomen i fråga utmäts eller beläggs med kvarstad för annan fordran. Om egendom har belagts med kvarstad för fordran utmäts

som för fordran, inte är förenad med särskild förmånsrätt i egen-

annan som domen, skall egendomen anses samtidigt utmätt för kvarstadsborgenä-

fordran 16 kap. 15 § andra stycket UB. Om egendom som berens lagts med kvarstad till säkerställande av en fordran grund av utvidgat förverkande utmättes för en annan fordran, som inte är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen, skulle egendomen följaktligen vara att samtidigt utmätt för dessa båda fordringar och de skulle då

anse som få konkurrera på lika fot, dvs. staten och den andre borgenären skulle få betalt i proportion till sina fordringar 9 § fjärde stycket förrnånsrättslagen l970:979 jämförd med 1 § första stycket andra meningen samma lag.

För utmätningsborgenären kan det givetvis sägas vara en nackdel att

detta sätt nödgas konkurrera med staten, om man jämför med det tänkta fallet att gäldenären i sin besittning skulle ha kvar egendom som kunde tas i anspråk för att täcka hela utmätningsborgenärens fordran. Huruvida egendom, motsvarande vad som dragits av vid beräkningen av förverkandebeloppet för den borgenärens fordran, också skulle fin-

kvar i lagöverträdarens besittning och kunna tas i anspråk för att nas reglera skulden i fråga är dock beroende av att lagöverträdaren är lojal mot sin borgenär. Kan lagöverträdaren befaras förfoga över sin egendom på ett illojalt sätt innebär det inte någon nackdel för borgenären om en kvarstad meddelad till säkerhet för förverkandefordran kommer att omfatta egendom till täckande av det högre av de båda här tänkbara beloppen.

Kvarstad medför inte förrnånsrätt. En utmätningsfordran som är förenad med särskild förmånsrätt i viss egendom har således företräde framför en kvarstadsfordran. Eftersom ett krav på grund av utvidgat förverkande inte bör grunda någon särskild förmånsrätt, skulle det alltså inte heller i ett sådant fall vara till nackdel för utmätningsborgenären

132 Nya regler förverkande SOU 1999: 147

om

ordning enligt vilken något avdrag inte sker för skulder vid bemed en räkningen av förverkandebeloppet.

Av grundläggande betydelse för bedömningen av frågan, om avdrag för skulder bör ske i förevarande sammanhang, är att frågan om borgenärers inbördes rätt till betalning har reglerats genom bestämmelserna i förmånsrättslagen och UB. Regleringen innebär bl.a. att utmätning ger företräde framför utmätning av samma egendom 9 § fjärde

senare stycket förmånsrättslagen. Det ankommer alltså den som har en fordran att bevaka att betalning sker, att se till att fordringen i annat fall blir fastställd i exekutionstitel och att begära verkställighet grund

en

denna. Den försummar detta får stå risken att någon annan tar av som gäldenärens tillgångar i anspråk före honom. I det ovan diskuterade fallet med den förfallna skulden hade alltså utmätningsborgenären kunnat undvika konkurrens med staten genom att söka verkställighet först.

Härtill kommer att det enligt vår bedömning knappast är möjligt att göra hanterbar och invändningsfri uppdelning mellan i detta sam-

en manhang beaktansvärda och inte beaktansvärda skulder. Det anförda leder till slutsatsen att övervägande skäl talar för att huvudprincipen bör att hänsyn inte skall tas till lagöverträdarens skulder vid be-

vara räkningen av förverkandebeloppet. Eventuella mer ömmande fall bör kunna hanteras genom att domstolen utnyttjar den möjlighet som förslaget innefattar att avstå från förverkande eller att förverka ett mindre belopp i fall där billighetsskäl talar för detta.

Undantag från den nyss angivna principen kan dock vara påkallade i vissa särskilda situationer. I fall där det kan förutses att lagöverträdaren kommer att förpliktas att utge skadestånd grund av brott som handläggs i samma rättegång som frågan om utvidgat förverkande torde det sålunda ofta vara skäligt att hänsyn tas till denna omständighet vid fastställande av förverkandebeloppet. Det kan också tänkas uppstå situationer vid utvidgat förverkande hos närstående där det skulle vara oskäligt att inte beakta viss skuldsättning med anknytning till den överlåtna egendomen. Vi återkommer i författningskommentaren till frågan undantag från den ovan angivna huvudprincipen.

om

Enligt förslaget anges grunderna för beräkningen av förverkandebeloppet vid utvidgat förverkande i 36 kap. 1 a § andra och tredje styckena BrB.

Nya regler förverkande 133 SOU 1999: 147 om

l

l

Bör förverkande kunna ske från

6.4 utvidgat

närstående till lagöverträdaren

Vårt förslag: Föreligger förutsättningar för utvidgat förverkande lagöverträdare och har han inom fem år före det att det förhos en verkandegrundande brottet begicks Överlåtit egendom till en honom närstående fysisk eller juridisk skall, i den mån fullgott veperson, derlag inte utgått, förverkande i stället kunna ske hos den närstående avseende värdet den överlåtna egendomen. Förverkandet skall av dock aldrig kunna värdet egendom den närstående föravse av som än tio år före talans väckande. värvat mer

Man måste räkna med att lagöverträdare, som befarar att hans egenen dom skall bli föremål för utvidgat förverkande, kan komma att vidta åtgärder för att begränsa förverkandebeloppet eller för att helt undgå att drabbas förverkandeförklaring. Ett för lagöverträdaren nära till av en hands liggande förfaringssätt skulle då kunna vara att föra över egendom till någon honom närstående fysisk eller juridisk person. Det är givetvis angeläget att det utvidgade förverkandet sådan utformges en ning, att möjligheterna att kringgå regleringen genom sådana dispositioner begränsas. Frågan, i vad mån utvidgat förverkande skall kunna värdet egendom civilrättsligt giltig överlåtelse avse av som genom en förts över till någon står lagöverträdaren nära, är alltså av väsentlig som betydelse för detta förverkandeinstituts effektivitet. Regler syftar till att begränsa möjligheterna att undgå utvidgat som förverkande att föra över egendom till närstående kan utformas genom olika sätt. En möjlighet skulle kunna vara att låta den Överlåtna egendomen ingå i underlaget för beräkningen av det belopp som skall förverkas hos lagöverträdaren. Ett annat alternativ kunde vara att införa någon form motsvarighet till det återvinningsinstitut som finns av konkursrättens område. En tredje lösning skulle kunna vara att öppna möjlighet att direkt hos den närstående förverka värdet av egendom en som lagöverträdaren fört över till honom. Det först nämnda alternativet att vid bestämmandet av det belopp skall förverkas hos lagöverträdaren räkna med värdet av vissa tillsom gångar som tillhör närstående till honom skulle sannolikt kunna utgö- ett effektivt hinder mot den här diskuterade formen av kringgåenden. ra En sådan ordning skulle emellertid rimma mindre väl med den i föregående avsnitt berörda principen att ett utvidgat förverkande inte bör

134 Nya regler omförverkande SOU 19991147

kunna ett högre belopp än vad som motsvarar värdet av lagöver-

avse trädarens utmätningsbara tillgångar.

Vi har också avvisat tanken att begagna sig av någon form av återvinningsinstitut; sådan konstruktion skulle enligt vår bedömning

en leda till att regleringen blev onödigt komplicerad. Den lämpligaste lösningen i stället att möjlighet att direkt hos den närstå-

synes vara ge en ende förverka värdet Överförd egendom.

av

En central fråga i sammanhanget blir då hur närståendekretsen skall avgränsas. Vi har stannatför att utgå från det närståendebegrepp som används vid återvinning i konkurs jämför 4 kap. 3 § konkurslagen. Som närstående skall sålunda räknas

den är gift med lagöverträdaren eller är syskon eller släkting i

som

eller nedstigande led till lagöverträdaren eller besvågrad

rätt upp-

med honom i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är

gift med den andres syskon, E den annat sätt står lagöverträdaren personligen särskilt nära,

som

näringsidkare eller juridisk person med vilken lagöverträdaren har

väsentlig gemenskap som är grundad andelsrätt eller därmed

en

jämförligt intresse,

näringsidkare eller juridisk person med vilken lagöverträdaren inte

tillsammans med en närstående till honom har sådan

ensam men gemenskap som avses under juridisk person i vilken lagöverträdaren genom en ledande ställning har ett bestämmande inflytande samt den som är närstående till någon som enligt 3 5 är närstående.

-

Frågan, om någon är att anse som närstående, får avgöras med hänsyn till förhållandena vid tiden för den aktuella Överlåtelsen.

En självklar förutsättning för att utvidgat förverkande skall kunna ske hos den närstående måste vara att förutsättningarna för sådant förverkande hos lagöverträdaren är uppfyllda. Det skall alltså krävas att värdet av egendomen i fråga hade kunnat förverkas hos lagöverträdaren, om denne haft kvar egendomen i sin ägo. Utvidgat förverkande skall vidare få ske hos den närstående endast i den mån egendomen överförts till denne utan att lagöverträdaren erhållit fullgott vederlag.

Beviskravet när det gäller överföringen bör vara det i brottmål gängse; det skall alltså vara ställt utom rimligt tvivel att lagöverträdaren har fört över egendom till den närstående utan att fullgott vederlag har utgått.

För att regleringen inte skall bli alltför långtgående bör möjligheten till förverkande hos närstående underkastas en tidsbegränsning. Det bör sålunda inte vara möjligt att förverka värdet av tillgångar som den när-

SOU 1999: 147 Nya regler förverkande 135

om

stående förvärvat tidigare än fem år före det att det förverkandegrundande brottet begicks. När detta brott har en lång preskriptionstid nå-

got som med hänsyn till hur kretsen av förverkandegrundande brott har bestämts ofta blir fallet skulle emellertid enbart den nyss nämnda

tidsgränsen inte alltid utgöra något hinder mot att frågan om förverkande mot närstående aktualiserades även avsevärd tid efter det att överföringen ägt rum. Femårsgränsen bör därför kombineras med en regel

absolut tidsfrist, som lämpligen kan bestämmas så, att ett utvidom en gat förverkande hos närstående aldrig får avse värdet av egendom

en

förvärvats mer än tio år före förverkandetalans väckande. som

Möjligheten till utvidgat förverkande hos en närstående till lagöverträdaren regleras i ett nytt lagrum, 36 kap. 5 a § BrB.

6.5 Särskild ekonomisk

undersökning

Vårt förslag: Förutsättningarna för en talan om utvidgat förverkande skall utredas genom en särskild ekonomisk undersökning. Regler härom tas in i ett nytt 23 a kap. i RB.

För att åklagaren skall få ett underlag för sitt beslut i frågan huruvida ett yrkande om utvidgat förverkande skall framställas fordras att förutsättningarna för sådan förverkandetalan utreds. Vi har valt att be-

en nämna en sådan utredning särskild ekonomisk undersökning.

Frågan, om någon har gjort sig skyldig till ett brott är den

som av beskaffenhet som krävs för att ett utvidgat förverkande skall kunna komma i fråga, skall givetvis utredas på vanligt sätt inom ramen för en förundersökning. Den särskilda ekonomiska undersökningen skall alltså ta sikte på förutsättningarna i övrigt för ett utvidgat förverkande. Det sagda innebär närmare bestämt att det under den särskilda ekonomiska undersökningen gäller att utröna om det med hänsyn till vederbörandes ekonomiska och personliga omständigheter är sannolikt att han har egendom som härrör från brottslig verksamhet eller om han annars berikat sig genom sådan verksamhet, och, om så skulle befinnas vara fallet, huruvida det föreligger billighetsskäl som talar emot ett förverkande eller med vilket belopp förverkande annars kan ske.

Till början måste alltså en kartläggning av den aktuella perso-

en

ekonomi genomföras. Även andra än rent ekonomiska omständignens heter kan emellertid vara av betydelse i sammanhanget. Det kan t.ex. röra sig om sådana omständigheter som tidigare begångna brott eller ekonomiskt samröre med kända kriminella. Även relevanta ornständig-

136 Nya regler förverkande SOU 19991147

om

heter detta slag skall kartläggas och dokumenteras under den sär-

av skilda ekonomiska undersökningen. Också sådana omständigheter som talar till lagöverträdarens förmån skall tas fram. När väl åklagaren har gjort sin utredning får mot bakgrund av vad lagöverträdaren anfört som förklaring till sitt förrnögenhetsinnehav en bedömning göras av sannolikheten i enlighet med det nyss sagda.

Avsikten är vidare att utredningen under den särskilda ekonomiska undersökningen skall bringas i ett sådant skick, att bevisningen vid en kommande huvudförhandling kan läggas fram i ett sammanhang.

Beträffande den särskilda ekonomiska undersökningen bör i långa stycken gälla motsvarande som beträffande förundersökning. Det kommer emellertid även att föreligga väsentliga skillnader mellan de olika instituten. Syftet med en särskild ekonomisk undersökning är

annat än syftet med förundersökning. Även det kan förutses ett en om att den särskilda ekonomiska undersökningen oftast kommer att bedrivas parallellt med förundersökningen skall det vidare vara möjligt att inleda en särskild ekonomisk undersökning även sedan förundersökningen avslutats. Det står också klart att flera av reglerna i 23 kap. RB inte alls eller i vart fall inte utan omfattande modifikationer kan äga motsvarande tillämpning beträffande särskild ekonomisk undersökning.

I och för sig torde de förändringar föreslår i fråga om förverkande av utbyte av brott enligt huvudregeln i 36 kap. 1 § BrB se kapitel 7 medföra att det i större utsträckning än för närvarande kommer att finnas anledning att närmare undersöka vederbörandes ekonomiska förhållanden även när det fråga om ett sådant förverkande. Denna utredning kommer att ske inom ramen för förundersökningen avseende det förverkandegrundande brottet. Vad som nyss anförts angående skillnaderna mellan särskild ekonomisk undersökning och förundersökning, liksom intresset av att undvika att 23 kap. RB blir mycket omfattande, har emellertid lett till att vi funnit att övervägande skäl talar för att reglerna om särskild ekonomisk undersökning tas i ett nytt 23 kap.

a i RB.

En särskild ekonomisk undersökning skall kunna inledas så snart någon bestämd person kan misstänkas för ett brott kan utgöra

som grund för utvidgat förverkande. Undersökningen skall i första hand kunna avse den som misstänks eller har dömts för det förverkandegrundande brottet. Om det finns anledning anta att förutsättningar föreligger för utvidgat förverkande hos någon närstående till lagöverträdaren enligt den särskilda regeln härom, skall särskild ekonomisk undersökning kunna inledas även mot den närstående. Vi har övervägt att uppställa ett högre beviskrav som villkor för inledande av särskild ekonomisk undersökning mot närstående men avvisat denna tanke, eftersom det skulle medföra att regleringen komplicerades och innebära att

1999: 147 Nya regler förverkande 137

SOU om

möjligheterna att inleda sådan undersökning begränsades i alltför hög grad. I likhet med vad gäller i fråga om förundersökning förutsätter som inledandet särskild ekonomisk undersökning ett formligt beslut. av en Medan såväl åklagaren polismyndighet är behörig att inleda en som en förundersökning skall beslut att inleda särskild ekonomisk underom sökning kunna fattas endast åklagaren. Av resurs- och integritetsskäl av bör det inte komma i fråga att inleda särskild ekonomisk undersökning i samtliga fall där det föreligger misstankar om ett brott som i och för sig är sådant slag att det kan läggas till grund för utvidgat förverav kande. Eftersom det skall ankomma åklagaren att besluta om huruvida talan utvidgat förverkande skall väckas är det då lämpligt att om också behörigheten att besluta om inledande av särskild ekonomisk undersökning förbehålls åklagaren. Den särskilda ekonomiska undersökningen skall också ledas av åklagaren; denne skall alltså inte ha någon möjlighet att överlämna ledundersökningen till polismyndigheten. Däremot skall åklaganingen av givetvis, på motsvarande sätt som under en förundersökning, få anren lita biträde av polismyndighet eller skattemyndighet eller uppdra en polisman att företa viss åtgärd som hör till undersökningen, om det en är lämpligt med hänsyn till åtgärdens beskaffenhet. Åklagarens rätt att låta anställa förhör med dem som kan antas ha kännedom förhållanden betydelse för den särskilda ekonomiska om av undersökningen skall vara lika långtgående som under en förundersökning. Motsvarande regler gäller under förundersökning skall också som gälla här bl.a. i fråga om hämtning till förhör, förfarandet vid förhör, möjligheten att hålla vittnesförhör under undersökningen, inhämtande av yttrande från sakkunnig, bevisupptagning, den insyn i och inflytande över undersökningen som tillkommer den som är föremål för denna, komplettering av utredningen samt protokollföring. En grundläggande förutsättning för ett effektivt utredningsförfarande avseende frågan om utvidgat förverkande är att den erforderliga informationen är åtkomlig utan större besvär. Av särskild betydelse i sammanhanget är upplysningar om relevanta personers ekonomiska förhållanden. Det är följaktligen angeläget att sådana uppgifter kan inhämtas bl.a. från banker och andra finansiella företag. I 1 kap. 10 § första stycket bankrörelselagen 1987:617 föreskrivs att enskilds förhållande till en bank inte får röjas. Motsvarande bestämmelser finns i 8 § lagen 1991:981 om värdepappersrörelse och i 5 § lagen 1992:1610 om finansieringsverksamhet. Inledande av förundersökning anses emellertid bryta sekretessen enligt de nämnda bestämmelserna trots att det inte finns någon uttrycklig lagregel detta. om Denna praxis hänger samman med att förundersökningsledaren under

138 Nya regler förverkande

om

vissa förutsättningar kan påkalla att vittnesförhör hålls inför domstol under pågående förundersökning SOU 1999:53 s. 313 och där gjor-

se

da hänvisningar.

Som framgått innebär vårt förslag att det vid särskild ekono-

ovan misk undersökning skall föreligga motsvarande möjligheter att hålla vittnesförhör under undersökningen som vid förundersökning. Med hänsyn härtill får även inledande av särskild ekonomisk undersökning

bryta den sekretess gäller för banker och andra finansiella anses som företag i fråga dessas kunders förhållanden.

om

I maj 1999 lade Ekosekretessutredningen fram sitt betänkande Ekonomisk brottslighet och sekretess SOU 1999:53. Utredningens huvuduppgift att föreslå åtgärder som gör det möjligt för berörda

var myndigheter och andra att i ökad utsträckning lämna information

organ

sådant som har betydelse för att förebygga, upptäcka eller utreda om ekonomisk brottslighet. Ekosekretessutredningen har föreslagit bl.a. att det direkt de bestämmelser som gäller sekretess i banker och andra

av finansiella företag skall framgå att det inte är fråga om ett obehörigt röjande när uppgift, som kan antas ha betydelse i en förundersök-

en ning, lämnas till förundersökningsledare eller åklagare.

Om Ekosekretessutredningens nu berörda förslag leder till lagstiftning, bör motsvarande reglering införas i fråga om uppgiftslärnnande under särskild ekonomisk undersökning. Över huvud bör

en taget reglema möjligheterna att få tillgång till uppgifter under särskild eko-

om nomisk undersökning i relevanta delar överensstämma med vad som gäller i fråga om förundersökning. Eventuella förändringar detta område bör alltså beaktas under den fortsatta beredningen av vårt förslag.

Även när det gäller sekretesskyddet för uppgifter hänför sig till

som en särskild ekonomisk undersökning bör motsvarande gälla som för uppgifter hänförliga till en förundersökning.

När den särskilda ekonomiska undersökningen avslutas, skall ett formligt beslut fattas i frågan om talan om utvidgat förverkande skall väckas eller inte.

SOU 1999: 147 Nya regler om förverkande 139

6.6 Domstolsförfarandet

Vårt förslag: Talan om utvidgat förverkande skall föras i samband med åtal för det brott vilket talan grundas. Föreligger särskilda skäl, skall dock domstolen kunna medge att talan förs särskilt. Om inte annat särskilt skall RB:s regler om allmänt åtal för brott

anges, för vilket det finns anledning att döma till fängelse i mer än sex månader tillämpas vid en talan om utvidgat förverkande. En sådan talan skall väckas inom två år från det att domen avseenden det brott vilket talan grundas vann laga kraft.

Som redan framgått är även det utvidgade förverkande i vårt förslag konstruerat som en särskild rättsverkan av brott. Det är därför naturligt att frågan utvidgat förverkande tas upp i samma rättegång åta-

om som let för det förverkandegrundande brottet. Det kan emellertid förutses att den utredning som måste genomföras för att åklagaren skall få ett underlag för sitt beslut i frågan om väckande av talan om utvidgat förverkande stundtals kommer att ta en icke obetydlig tid i anspråk. Med hänsyn härtill är det önskvärt att det finns en möjlighet att handlägga talan om sådant förverkande i en särskild rättegång efter det att åtalet för brottet har prövats.

Intresset av att kunna handlägga frågan om utvidgat förverkande efter särskild talan väcker spörsmålet huruvida hänsyn bör tas till ett utvidgat förverkande vid påföljdsbestämningen avseende det brott

som läggs till grund för förverkandet eller om kanske påföljden för detta brott i stället bör beaktas vid förverkandebeslutet.

Frågan om s.k. sanktionskumulation, dvs. ett samtidigt bruk av mer än ett straff eller annan negativ reaktion brott, diskuterades i förarbetena till 1989 års påföljdsbestämningsreform. l fråga om förverkande konstaterade departementschefen i författningskommentaren till 29 kap. 5 § BrB att det i praxis var vanligt att hänsyn togs till brottspåföljden vid beslut om förverkande. Hon fortsatte prop. 1987/881120 s. 90:

Detta är en ordning som får anses ha goda skäl för sig. Det måste emellertid

beaktas att förverkande kan fylla sådana funktioner att en eftergift eller

jämkning av förverkandet inte är möjlig eller lämplig, exempelvis om för-

verkandet är avsett att motverka fortsatt brottslighet. I vissa sådana fall kan

det därför vara motiverat att ta hänsyn till förverkandet vid påföljdsbestäm-

ningen i stället för tvärtom. Frågan har berörts i 1986/87:81 änd-

prop. om

ring i lagen om straff för vissa trafikbrott. Efter förslag i propositionen in-

regler förverkande SOU 19991147 140 Nya om

fördes möjlighet under vissa omständigheter förklara ett fordon fören att verkat. I samband härmed uttalade föredragande statsrådet, i enlighet med påpekande lagrådet, att ett beslut förverkande enligt allmänna ett av om principer bör beaktas vid bestämmande av påföljd för brottet a. prop. s. 12. Situationen täcks av punkt 8 i denna paragraf.

Lagstiftaren alltså ha intagit den ståndpunkten, att hänsyn till synes sanktionskumulation vid förverkande enligt gällande bestämmelser i nu första hand skall ske att förverkandet jämkas. Först om detta genom inte låter sig göras med hänsyn till förverkandets syfte, bör hänsyn till förverkandet tas vid påföljdsbestärrmingen. Samtidigt har HD i NJA 1990 401, förverkande med stöd av trafikbrottslagen, uts. som avser talat att det inte, annat än möjligen i alldeles speciella fall, är tillräckligt befogat att göra skillnad i här aktuellt hänseende med hänsyn till förverkandets syfte. HD förklarade också i detta sammanhang att förverkandet i princip bör beaktas vid bestämmande påföljd för brottet, av när domstol förordnar förverkande som är kännbart för gämingsom mannen. Så mycket står dock klart, att det vid förverkande på grund av brott enligt gällande bestämmelser ofta kan befogat att ta hänsyn till nu vara den sanktionskumulation som uppkommer när en förverkandeförklaring riktas mot någon döms till ansvar för det förverkandegrunsom dande brottet. Beroende omständigheterna i det särskilda fallet kan detta ske genom jämkning av förverkandet eller av brottspåföljden. Det utvidgade förverkandet skiljer sig emellertid även i denna del från utbytesförverkande enligt nu gällande regler. Av särskild betydelse i detta sammanhang är att medan förverkande och brottspåföljd alltid utgör reaktioner samma brott vid förverkande av brottsutbyte enligt nuvarande förverkandeinstitut, det vid utvidgat förverkande typiskt sett inte föreligger något sådant samband. Ett utvidgat förverkande förutsätter visserligen att det begåtts ett brott, som enligt de särskilda bestämmelserna härom kan läggas till grund för sådant förverkande, men förverkandet här i allmänhet utbyte från annan brottslighet. I desavser fall finns det således inget givet samband mellan det utvidgade försa verkandets omfattning och något moment i den gärning som åtalet av- Detta innebär bl.a. att det inte kan komma i fråga att väga in det utser. vidgade förverkandet vid bedömning av vad som utgör en proporen tionell och rättvis reaktion den åtalade gämingen; det utvidgade förverkandet tar helt enkelt inte sikte denna gärning. Det anförda leder till slutsatsen att domstolen inte skall ta hänsyn till ett utvidgat förverkande vid påföljdsbestämningen avseende det brott utgör förutsättningarna för förverkandet. Från denna som en av synpunkt sett föreligger alltså inte några hinder mot en ordning som in-

Nya regler förverkande 141

SOU 1999: 147 om

frågan utvidgat förverkande kan handläggas i en särskild nebär att om rättegång efter det att åtalet för brottet har prövats. I sammanhanget bör framhållas att vad sagts ovan om sambansom det mellan det utvidgade förverkandet och det förverkandegrundande brottet innebär det inte heller finns skäl att beakta påföljden vid föratt verkandebeslutet. Även frågan utvidgat förverkande och åtalet för det förverom om kandegrundande brottet alltså skall kunna handläggas separat, bör dock, redan huvudregeln att dessa frågor tas upp i som antytts; vara rättegång. Inte minst hänsyn till lagöverträdaren och närståsamma av ende, kan bli föremål för utvidgat förverkande enligt 36 kap. 5 a § som BrB, är det angeläget att förverkandefrågan inte lämnas öppen under vad nödvändigt. Även processekonomiska skäl talängre tid än som är lar för så långt möjligt prövar åtalet för det förverkandegrunatt man dande brottet och frågan utvidgat förverkande i ett sammanhang. om Visserligen kommer regelmässigt den utredning förebringas besom träffande den åtalade gärningen endast i mindre mån vara relevant för bedömningen förverkandefrågan, gemensam handläggning av men en innebär att antalet rättegångstillfällen kan begränsas. I fall där talan utvidgat förverkande förs såväl mot lagöverträdaom mot någon närstående till honom kommer utredningen i vären som sentliga delar att Detta talar starkt för att förverkandevara gemensam. frågoma i sådana fall handläggs tillsammans. Den tidigare nämnda huvudregeln, att talan om utvidgat förverkande skall föras gemensamt en med åtalet för det förverkandegrundande brottet, bör därför gälla oavförverkandetalan endast den tilltalade eller om den tar sett om avser sikte även en närstående till denne. När talan förverkande enligt gällande bestämmelser förs i om nu samband med åtal gäller i tillämpliga delar brottmålsreglema beträffande hela förfarandet jfr. Processlagberedningen, SOU 1944:10 64. Så långt möjligt bör emellertid enhetliga processregler tillämpas s. på talan utvidgat förverkande oavsett om denna förs i samma en om rättegång åtalet för det förverkandegrundande brottet eller ej. Vi som föreslår därför att det införs bestämmelse med den innebörden att, en inte annat är särskilt föreskrivet, i fråga om förfarandet i tillämpliga om delar skall gälla vad i allmänhet är föreskrivet mål som rör som om allmänt åtal för brott för vilket det finns anledning att döma till visst straff, förslagsvis fängelse i mer än sex månader. Som nämnts är det angeläget att den mot vilken ett yrkande om nyss utvidgat förverkande kan riktas inte under någon längre tid nödgas sväi ovisshet huruvida han kan komma att drabbas ett sådant förva om av verkande. Det bör därför uppställas tidsfrist för väckande av särskild en talan utvidgat förverkande. Tidsfristen längd måste emellertid beom

142 Nya regler förverkande SOU 19991147

om

stämmas med hänsyn till att utredningen av förverkandefrågan i en del

komplicerade fall kan förutses bli tidskrävande. En avvägning mera mellan å sidan den enskildes intresse att snabbt få besked och å

ena av andra sidan behovet av tid för utredning av förverkandefrågan leder enligt vår mening till det bör föreskrivas att en talan om utvidgat förverkande skall väckas senast inom två år från det att den dom genom vilken åtalet för det förverkandegrundande brottet prövats vann laga kraft.

De diskuterade förfarandereglema bör tas i ett nytt 22 a kap. i

nu RB.

I sammanhanget kan erinras om att de regler vi föreslår i fråga om tvångsmedelsanvändningen i mål där talan om utvidgat förverkande förs särskilt innebär att rätten, när den förordnar om kvarstad eller beslag, har att sätta ut den tid inom vilken en talan om sådant förverkande skall väckas.

Även i vissa andra avseenden, bl.a. i fråga komplettering

om av utredningen, tid för huvudförhandlingen och resning, behövs det särskilda regler som tar sikte förfarandet i mål som rör utvidgat förverkande.

6.7 vid förverkande

Tvångsmedel utvidgat

6.7.1 Inledning

On en möjlighet till utvidgat förverkande införs, är det givetvis

angeläget att institutet ges en sådan utformning att dess effekter inte stannar

papperet. Detta fordrar bl.a. att förutsättningar skapas för ett effektivt utredningsförfarande och att verkställigheten ett beslut ut-

av om vidgat förverkande kan säkerställas. För att åstadkomma detta torde det vara nödvändigt att i viss utsträckning möjligheter att tillgripa

ge straffprocessuella tvångsmedel för dessa ändamål.

Som straffprocessuella tvångsmedel räknas till en början gripande, anhållande och häktning av den som misstänks för ett brott samt de s.k. häktningssurrogaten övervakning, reseförbud och anmälningsskyldighet. Kvarstad i brottmål, beslag, husrannsakan, kroppsvisitation samt medtagande och hämtning till förhör enligt 23 kap. 8 och 9 §§ RB är också att hänföra till de straffprocessuella tvångsmedlen. Även hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning brukar betraktas sådana

som tvångsmedel. Detsamma torde gälla sådan dold kameraövervakning som regleras i lagen 1995:1506 hemlig kameraövervakning och i

om lagen 1952:98 med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål.

Nya regler förverkande 143 SOU 1999: 147 om

samband med förverkande är givetvis tvångsmedel som avser viss I kvarstad och beslag, särskilt intresse. Det nuvarande egendom, t.ex. av regelverket är vidare sådant, att processuella tvångsmedel i dessa sammanhang får självständig betydelse främst när det gäller att säen mera kerställa verkställigheten förverkandebeslutet. Frågan om förverav kande grund brott hos den har åtalats för brottet måste enligt av som nuvarande bestämmelser normalt prövas i rättegång åtalet. samma som Sådant förverkande kan inte heller ske i anledning gärning som av en inte omfattas åtalet. De omständigheter är intresse vid utredav som av

ningen förverkandefrågan är följaktligen regelmässigt relevanta

av även för utredningen beträffande den åtalade gämingen. Detta innebär det i dag knappast finns något behov att för utredningen av föratt av verkandefrågan tillgripa tvångsmedel vid sidan dem kommer i av som fråga redan för att säkerställa utredningen avseende den brottsliga gär-

ningen. För att utvidgat förverkande skall kunna ske skall emellertid enligt utredningens förslag inte krävas att åklagaren förmår precisera genom vilket konkret brott lagöverträdaren har berikat sig; det skall i som detta hänseende tillräckligt att åklagaren gör sannolikt att lagvara Överträdarens egendom härrör från brottslig verksamhet eller att denne berikat sig sådan verksamhet. Avsikten är vidare att det annars genom skall möjligt att handlägga frågan utvidgat förverkande i en vara om separat rättegång efter det att fällande dom meddelats såvitt avser en det förverkandegrundande brottet, låt att huvudregeln även vid utvara vidgat förverkande skall att ansvarsfrågan och förverkandefrågan vara skall handläggas i samma rättegång. De nämnda särdragen medför att det vid utvidgat förverkande nu blir särskilt angeläget att det finns en möjlighet att tillgripa tvångsmedel i direkt syfte att säkerställa utredningen av förverkandefrågan. I följ ande avsnitt lämnas kortfattad redogörelse för gällande rätt såvitt en främst förutsättningarna för användandet av de straffprocessuella avser

tvångsmedlen.

Vi vill redan här nämna att vi enligt våra ursprungliga direktiv har att undersöka dagens regelverk tillräckliga möjligheter att i om ger samband med förverkande ingripa med tvångsmedel för att säkerställa utredning och verkställighet. Under vårt utredningsarbete har inte kunnat finna att några mera genomgripande förändringar är påkallade när det gäller dessa möjligheter. Vi har dock funnit att vissa justeringar allmän räckvidd bör göras. Vad det här gäller är att ge möjlighet att av företa husrannsakan och kroppsvisitation för att söka efter egendom kan tas i förvar se avsnitt 6.7.3. som

144 Nya regler förverkande SOU 19992147

om

6.7.2 Gällande rätt

Regleringen tvångsmedelsanvändningen i brottmål omfattar åtskilli-

av ga bestämmelser. I 2 kap. regeringsformen RF finns bestämmelser

vissa grundläggande förutsättningar för sådana ingrepp i den som anger enskildes rättssfär som användningen av tvångsmedel innefattar. Av betydelse i sammanhanget är vidare de internationella överenskommel-

som Sverige är bundet av. Av störst praktisk betydelse är här den ser europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihetema Europakonventionen. Europakonventionen är sedan den 1 januari 1995 inkorporerad med svensk rätt SFS 1994:1219

Allmänna bestämmelser om straffprocessuella tvångsmedel finns i 24 28 kap. RB. Dessa regler gäller i den mån annat inte är särskilt fö-

reskrivet. Särskilda regler om tvångsmedel finns i åtskilliga lagar, t.ex. i polislagen 1984:387 och i den ovan nämnda lagen 1952:98 med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål. Den följande redogörelsen för gällande rätt vad gäller de särskilda tvångsmedlen tar främst sikte bestämmelserna i RB och har utformats med hänsyn till vad vi sedermera föreslår. Detta innebär att redogörelsen är kort-

mera fattad när det gäller de personella tvångsmedlen.

Europakonventionen

I artikel 5 i Europakonventionen föreskrivs att envar har rätt till frihet och personlig säkerhet. I artikeln anges uttömmande de sex fall då ett frihetsberövande är tillåtet. Enligt artikel 8:1 har vidare var och rätt

en till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Inskränkningar i detta skydd får enligt artikel 8:2 ske endast under förutsättning att de har stöd i lag och att de i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till landets yttre säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd, förebyggande oordning och

av brott, hälsovården eller skyddandet av sedligheten eller andra

av personers fri- och rättigheter.

I artikel 1 i det första tilläggsprotokollet till Europakonventionen anges att envar fysisk och juridisk persons rätt till sin egendom skall lämnas okränkt. Vidare sägs där att ingen får berövas sin egendom

annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar i

som anges lag och av folkrättens allmänna grundsatser. Enligt vad i

som anges artikelns andra stycke inskränker den nämnda bestämmelsen likväl

nu inte en stats rätt att genomföra sådan lagstiftning staten finner

som erforderlig för att reglera nyttjandet av viss egendom i överensstämmelse

Nya regler förverkande 145 om

eller för säkerställa betalning av skatter med det allmännas intresse att böter och viten. eller av Europadomstolen har ansett att förverkande av Nämnas kan att förfarande för reglera utnyttjandet egendom. För egendom är ett att av åtgärd skall förenlig med konventionen krävs alltså att att en sådan vara stöd i lag, den står i överensstämmelse med det allmännas den har att och konventionsstaten att den är nödvändig. intresse att anser

Regeringsformen

Som redan nämnts innehåller också 2 kap. RF bestämmelser av grundbetydelse för tvångsmedelsanvändningen. Enligt 2 kap. 6 § är läggande varje medborgare gentemot det allmänna skyddad mot påtvingade ingrepp liksom kroppsvisitation, husrannsakan och lik-

kroppsliga mot

nande intrång undersökning brev eller annan förtrolig församt mot av och hemlig avlyssning eller upptagning telefonsamtal sändelse mot av eller annat förtroligt meddelande. Varje medborgare är vidare enligt 2 kap. 8 § gentemot det allmänna skyddad frihetsberövande och även i övrigt tillförsäkrad frihet att mot förflytta sig inom riket och att lämna detta. Skyddet enligt bl.a. 2 kap. 6 och 8 §§ får enligt 2 kap. 12 § första stycket begränsas lag. En sådan begränsning får enligt andra genom stycket paragraf göras endast för att tillgodose ett ändamål som samma godtagbart i demokratiskt samhälle. En begränsning får aldrig är ett vad är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har förutöver som anlett den. Begränsningen får inte heller sträcka sig så långt att den uthot den fria åsiktsbildningen såsom folkstyrelsens gör ett mot en av

grundvalar.

Det finns inte något allmänt grundlagsskydd för äganderätten. Den bestämmelse egendomsskydd som har tagits in i 2 kap. 16 § RF avom endast expropriation och annat sådant förfogande. ser

Ytterligare allmänna principer för tvångsmedelsanvändning

För användningen tvångsmedel under förundersökning gäller bl.a. av den allmänna regeln i 23 kap. 4 § RB. Denna bestämmelse innebär att förundersökning skall bedrivas så att inte någon i onödan utsätts för misstanke eller får vidkännas kostnad eller olägenhet. Vidare föreskrivs i paragrafen undersökningen skall bedrivas så skyndsamt omstänatt digheterna medger samt att den skall läggas ned, det inte längre om finns anledning att fullfölja den.

146 Nya regler om förverkande SOU 19991147

I samtliga kapitel i RB som behandlar tvångsmedel 24 28 kap.

har införts bestämmelser genom vilka den s.k. proportionalitetsprincipen har lagfästs. Denna princip anses ha generell räckvidd och innebär att ett tvångsmedel får användas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång som den innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse.

Proportionalitetsprincipen kommer också till uttryck i 8 § polislagen, som gäller för olika slag av polisingripanden. Detta lagrum ger även uttryck för en annan viktig princip för användning av tvångsmedel, nämligen den s.k. behovsprincipen, som bl.a. innebär att ett tvångsmedel inte får användas annat än om det är nödvändigt för att uppnå det avsedda resultatet och någon mindre ingripande åtgärd inte är tillräcklig.

Häktning m. m.

Gripande, anhållande och häktning är straffprocessuella tvångsmedel genom vilka den misstänkte berövas friheten. Detta är således de tvångsmedel som är mest ingripande och därför helt naturligt främst är tänkta för grövre brottslighet.

Enligt huvudregeln i 24 kap. 1 § första stycket RB krävs det för att någon skall få häktas att han på sannolika skäl är misstänkt för ett brott, för vilket det är föreskrivet fängelse i ett år eller däröver. För grövre fall finns en presumtion för häktning medan vid bötesbrott råder i princip häktningsförbud.

För häktning fordras det att någon av de s.k. särskilda häktningsförutsättningarna flyktfara, kollusionsfara eller recidivfara föreligger i

- det enskilda fallet. Flyktfara föreligger det finns risk för att den

om misstänkte avviker eller annat sätt undandrar sig lagföring eller straff. Med kollusionsfara risk för att den misstänkte

avses en genom att undanröja bevis eller något annat sätt försvårar sakens utredning. Och recidivfara innebär risk för att den misstänkte fortsätter sin brottsliga verksamhet.

Endast domstol kan besluta häktning 24 kap. 5 § RB. I avvak-

om tan rättens prövning av häktningsfrågan kan den misstänkte anhållas av åklagare. Huvudregeln är att skäl till häktning skall föreligga för att anhållande skall få ske 24 kap. 6 § första stycket RB. Även det

om inte finns fulla skäl för häktning, kan emellertid den är skäligen

som misstänkt för ett häktningsgrundande brott anhållas, förutsatt det

är av synnerlig vikt att han tas i förvar i avvaktan ytterligare utredning.

Om det finns skäl att anhålla någon, får han gripas polisman

av 24 kap. 7 § första stycket RB. När den begått ett brott, vilket

som

l

Nya regler förverkande 147 SOU 1999: 147 om

r

påträffas "bar gärning eller flyende fot", får även kan följa fängelse, gripa honom. Detsamma gäller i fråga om den som är en privatperson brott. I de berörda fallen skall den gripne skyndsamt efterlyst för nu till polisman 24 kap. 7 § andra stycket RB. överlämnas närmaste Avslutningsvis kan erinras häktning i vissa fall kan ske med om att bestämmelser än de finns i 24 kap. RB, t.ex. enligt stöd av andra som för överträdelse reseförbud eller underlåtelse att 25 kap. 9§ RB av

anmälningsskyldighet, enligt 36 kap. 21 § RB som tvångsmedel

iaktta vittne, enligt 2 kap. 12§ och 6 kap. 9 § konkurslagen 1987:672 mot tvångsmedel konkursgäldenär samt enligt 2 kap. 16 § utsöksom mot ningsbalken tvångsmedel mot gäldenär eller tredje man. som

Reseförbud och anmälningsskyldighet

Reseförbud innebär förbud för den misstänkte att lämna anvisad ett vistelseort, medan anmälningsskyldighet innebär en skyldighet för den misstänkte på vissa angivna tider anmäla sig hos en anvisad polisatt myndighet. Meddelas beslut reseförbud, kan det kombineras med om anmälningsskyldighet. Reseförbud och anmälningsskyldighet kan enligt 25 kap. l § RB användas i stället för anhållande och häktning i fall där syftet med såen dan åtgärd kan tillgodoses reseförbud eller anmälningsskyldiggenom het. Både åklagaren och rätten kan besluta reseförbud eller anmälom ningsskyldighet. Om den misstänkte Överträder ett reseförbud eller underlåter att anmälningsskyldighet eller villkor förenats med iaktta en ett som en sådan åtgärd, skall han omedelbart anhållas eller häktas, såvitt det inte är uppenbart att skäl till detta inte förekommer 25 kap. 9 § RB.

Kvarstad

Kvarstad får beslutas någon är skäligen misstänkt för brott och det om skäligen kan befaras att han undandrar sig att betala bl.a. böter, värdet förverkad egendom eller skadestånd kan antas komma att ådöav som honom grund brottet. Ett kvarstadsförordnande får avse så mas av mycket den misstänktes egendom att fordringen kan antas bli täckt av vid utmätning 26 kap.1 § RB. Beslut kvarstad meddelas rätten. Fråga kvarstad får tas om av om yrkande undersökningsledaren, åklagaren eller målsäganden. upp av Efter åtalet får rätten också självmant ta upp frågan om kvarstad. Om

148 Nya regler om förverkande SOU 1999: 147

fråga kvarstad väcks skall förhandling äga rum inför rätten så snart

om det kan ske 26 kap. 2 § RB.

I avbidan rättens beslut får undersökningsledaren eller åklagaren ta lös egendom i förvar. Om det är fara i dröjsmål, får även polisman vidta en sådan åtgärd. Han skall i sådant fall skyndsamt anmäla åtgärden till undersökningsledaren eller åklagaren, omedelbart skall

som pröva om egendomen skall kvarbli i förvar 26 kap. 3 § RB.

Har undersökningsledaren eller åklagaren tagit lös egendom i förvar eller beslutat att sådan egendom skall kvarbli i förvar, skall han senast fem dagar därefter göra en framställning till rätten om kvarstad. Gör han inte det, skall egendomen omedelbart återställas. När en framställning om kvarstad inkommit till rätten, skall rätten senast fjärde dagen därefter hålla förhandling i saken. Om huvudförhandling sätts ut att hållas inom en vecka efter att framställningen korn in till rätten, får förhandlingen i kvarstadsfrågan anstå till huvudförhandlingen. Beslutar rätten om kvarstad skall egendomen, om rätten inte beslutar annat, bli kvar i myndighetens vård tills beslutet har verkställts 26 kap. 4 §.

När rätten förordnar om kvarstad skall den även utsätta den tid inom vilken åtal skall väckas. När målet avgörs skall rätten pröva kvar-

om staden skall bestå 26 kap. 6 § RB.

I fråga om verkställandet av kvarstad finns bestämmelser i 16 kap. UB. Vid sådan verkställighet får tas i anspråk egendom inte är

som undantagen grund av bestämmelse i UB eller på grund särskild före-

av skrift 16 kap. 13 § jämförd med 4 kap. 2 § UB. Detta innebär

att reglema om undantag från utmätning för gäldenärs beneficium i 5 kap. UB är tillämpliga även vid verkställigheten av ett kvarstadsbeslut.

När egendom har belagts med kvarstad för fordran får svaranden inte överlåta egendomen eller till skada för sökanden förfoga över den på annat sätt, om inte kronofogdemyndigheten medger det. Om lös egendom som har belagts med kvarstad för fordran hastigt faller i värde eller kräver alltför kostsam vård, får den begäran part säljas i den

av ordning som gäller för utmätt egendom 16 kap. 14 § UB.

Den som olovligen förfogar över egendom är föremål för kvar-

som stad kan enligt 17 kap. 13 § BrB dömas för överträdelse myndighets

av bud till böter eller fängelse i högst ett år.

Beslag

Föremål som skäligen kan antas äga betydelse för utredning brott

om eller vara avhänt någon genom brott eller förverkat grund

vara av brott får tas i beslag 27 kap. 1 § RB.

SOU 1999: 147 Nya regler om förverkande 149

Beslag får enligt 27 kap. 2 § första meningen RB inte läggas en skriftlig handling, dess innehåll kan antas sådant att befattom vara ningshavare eller i 36 kap. 5 § RB, t.ex. en advokat, annan som avses inte får höras vittne därom. Hinder mot beslag föreligger dock ensom dast handlingen innehas honom eller den till förmån för vilken om av

tystnadsplikten gäller.

Hos den misstänkte eller honom närstående, i 36 kap. 3 § som avses RB, får beslag inte heller läggas skriftligt meddelande mellan den misstänkte och någon honom närstående eller mellan sådana närstående inbördes. Detta förbud mot beslag gäller dock inte när det är fråga om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två ett år 27 kap. 2 § andra meningen RB. Brev, telegram eller försändelse, finns hos ett post- eller annan som telebefordringsföretag, får tas i beslag endast det för det aktuella om brottet är föreskrivet fängelse i ett år eller däröver och försändelsen hade kunnat tas i beslag hos mottagaren 27 kap. 3 § RB. Den med laga rätt griper eller anhåller en misstänkt eller verksom ställer häktning, husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning får föremål därvid påträffas i beslag. Föremål påträffas i ta som som fall får i beslag efter beslut undersökningsledaren eller annat tas av åklagaren. Om det är fara i dröjsmål, får även utan sådant beslut åtgärden vidtas polisman, förutsatt att det inte är fråga om brev, telegram av eller försändelse finns hos ett post- eller telebefordringsföannan som Om beslag verkställs än undersökningsledaren eller retag. av annan åklagaren och denne inte har beslutat beslaget skall anmälan skyndsamt göras hos honom och han skall då omedelbart pröva om beslaget skall bestå 27 kap. 4 § RB. Även rätten kan förordna beslag. Det skall då vara fråga om föom remål företes vid rätten eller som annars är tillgängligt för beslag. som En fråga beslag får tas rätten yrkande av undersökningsom upp av ledaren eller åklagaren. Efter åtal får rätten även yrkande av en målsägande eller självmant ta upp en sådan fråga. Väcks vid rätten fråga beslag, skall så snart det kan ske förhandling om beslagsfrågan äga om inför rätten. Är det fara i dröjsmål, kan rätten interimistiskt förrum beslag 27 kap. 5§ RB. ordna om Om beslag har verkställts utan rättens förordnande kan den som drabbats beslaget begära rättens prövning åtgärden. Om sådan av av en begäran inkommer till rätten, skall förhandling i frågan hållas senast fjärde dagen därefter. Utsätts huvudförhandling att hållas inom en vecka efter begäran framställdes, kan förhandlingen anstå till det att huvudförhandlingen 27 kap. 6 § RB.

150 Nya regler om förverkande SOU 19991147

När rätten förordnar om beslag skall den utsätta den tid inom vilken åtal skall väckas. När målet avgörs skall rätten pröva beslaget fort-

om farande skall bestå 27 kap. 8 § RB.

Föremål som tagits i beslag skall huvudregel tas i förvar den

som av som verkställt beslaget. Den från vilken beslag har skett får inte överlåta föremålet eller annat sätt förfoga över det i strid mot ändamålet med beslaget 27 kap. 10 § RB.

Den som olovligen förfogar över egendom som är föremål för beslag kan enligt 17 kap. 13§ BrB dömas för överträdelse myndighets

av bud till böter eller fängelse i högst ett år.

Hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning, m. m.

Hemlig teleavlyssning innebär att telemeddelanden, befordras till

som eller från ett telefonnummer, en kod eller annan teleadress, i hemlighet avlyssnas eller tas genom ett tekniskt hjälpmedel för återgivning

upp av innehållet i meddelandet 27 kap 18 § första stycket RB. Med hemlig teleövervakning förstås att uppgifter i hemlighet hämtas in tele-

om meddelanden som expedierats eller beställts till eller från viss telea-

en dress eller att sådana meddelanden hindras från att nå fram 27 kap. 19 § första stycket RB.

Den hemliga teleövervakningen kan exempelvis innefatta registrering av till vilka telefonnummer samtal befordras från det överva-

som kade telefonnumret, vid vilka tidpunkter befordran och

äger rum samtalens längd. Vid mobiltelefonsamtal är det vidare möjligt få infor-

att mation om från vilket geografiskt område ett telefonsamtal rings och var mottagaren befinner sig.

Med telemeddelanden avses ljud, text, bild, data eller infonnation i övrigt som förmedlas med hjälp radio eller ljus eller elekt-

av genom romagnetiska svängningar som utnyttjar särskild anordnad ledare 1 § telelagen 1993:597. Definitionen omfattar bl.a. telefonsamtal, telefaxmeddelanden och telegram.

För såväl hemlig teleavlyssning hemlig teleövervakning gäller

som att förundersökningen skall avse brott av viss svårhetsgrad. Som ytterligare förutsättningar gäller att någon skall skäligen misstänkt för

vara brottet i fråga och att åtgärden är synnerlig vikt för utredningen 27

av kap. 20 § första stycket.

Hemlig teleavlyssning får inte ske telefonsamtal eller andra tele-

av meddelanden mellan den misstänkte och hans försvarare.

I 9 kap. 8 § sekretesslagen finns vidare bestämmelser sekretess

om som gäller för myndigheter som driver televerksamhet. Likaså finns i

Nya regler förverkande 151 SOU 1999: 147 om

1993:597 bestämmelser tystnadsplikt i enskild televerktelelagen om samhet. teleövervakning kan även ske enligt reglerna i Teleavlyssning och med särskilda bestämmelser tvångsmedel i vissa lagen 1952:98 om brottmål, bl.a. vissa allmänfarliga brott och vissa brott som som avser säkerhet. I förhållande till RBzs bestämmelser innebär denhotar rikets hänseenden utvidgade möjligheter att använda dessa lag i vissa na

tvångsmedel.

Även enligt lagen 1991:572 särskild utlänningskontroll får om teleavlyssning och hemlig teleövervakning tillgripas i vissa fall. hemlig lag syftar i princip till att förebygga terrordåd Åtgärder enligt denna alltså inte sikte att skaffa bevisning om redan begångna och tar brott. fullständighets skull kan i detta sammanhang även erinras om För hemligt straffprocessuellt tvångsmedel, nämligen hemlig kaett annat meraövervakning. Lagen 1995:1506 hemlig kamera-övervakning om trädde i kraft den 1 februari 1996. Regleringen innebär att polisen under vissa förutsättningar har möjlighet att bedriva spaning mot personer använda dolda fjärrrnanövrerade övervakningskameror. genom att användningen detta tvångsmedel ansluter nära till vad Reglerna om av gäller i fråga teleavlyssning. Regler om hemlig kameraöversom om vakning finns också i 1952 års tvångsmedelslag. Slutligen skall nämnas att Buggningsutredningen i sitt slubetänkande Om buggning och andra hemliga tvångsmedel SOU 1998:46 har föreslagit straffprocessuellt tvångsmedel, buggning, skall inatt ett nytt föras. Med buggning att tal i samtal eller förhandlingar avses enrum, vid sammanträde eller sammankomst allmänheten inte har annan som tillträde till i hemlighet avlyssnas eller tas upp genom tekniska hjälpmedel för återgivning av ljud. Härutöver har utredningen bl.a. föreslagit vissa förändringar i fråga tillämpningsområdena för hemlig teleavlyssning, hemlig teleöverom vakning och hemlig kameraövervakning.

Husrannsakan

Allmänna bestämmelser husrannsakan finns i 28 kap. RB. Med husom rannsakan här ett eftersökande i hus, rum eller slutet förvaringsmenas ställe. Som slutet förvaringsställe räknas exempelvis stängda bilar och bankfack SOU 1938:44 s. 328. Husrannsakan i syfte att söka efter föremål är underkastat besom slag eller för utröna omständigheter kan få betydelse för att annars som

152 Nya regler om jörverkande SOU 1999: 147

utredningen ett brott får enligt 28 kap. l § RB ske, det före-

om om kommer anledning att det förövats ett brott på vilket fängelse kan följa.

Hos annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet få dock husrannsakan i något av de nyss angivna syftena företas endast om brottet har förövats hos honom eller om den misstänkte gripits där eller om det annars finns synnerlig anledning anta att åtgärden kommer att leda till åsyftat resultat.

För husrannsakan hos den misstänkte får aldrig åberopas dennes samtycke, om inte den misstänkte själv har begärt åtgärden 28 kap. 1 § tredje stycket RB.

Husrannsakan kan under vissa förutsättningar även företas för att eftersöka viss person 28 kap. 2 och 2 §§.

a

I 28 kap. 3 § RB finns en särskild regel om husrannsakan i lägenhet som är tillgänglig för allmänheten" eller som "plägar utgöra tillhåll för lösdrivare eller förbrytare" eller där gods som eftersöks "plägar uppköpas eller mottagas som pant". I de nu nämnda fallen får husrannsakan ske utan andra villkor än att det är fråga om sådana ändamål sägs i

som 28 kap. 1 eller 2 § RB.

I 28 kap. 4 och 5 §§ RB finns bestämmelser befogenheten att

om besluta om husrannsakan. Huvudregeln är att förordnande husrann-

om sakan kan meddelas av undersökningsledare, åklagare eller domstol.

Kroppsvisitation och kroppsbesiktning

Kroppsvisitation och kroppsbesiktning i brottsutredande syfte regleras också i 28 kap. RB. Med kroppsvisitation enligt 28 kap. 11 §

avses tredje stycket en undersökning av kläder och annat någon bär

som sig samt av väskor, paket och andra föremål någon har med sig.

som Kroppsbesiktning definieras i 28 kap. 12 § andra stycket under-

som en sökning av människokroppens yttre och inre samt tagande från

av prov människokroppen och undersökning av sådana Detta institut,

prov. som saknar intresse för vårt vidkommande, förbigås i det följande.

Om det finns anledning att anta att det begåtts ett brott vilket fängelse kan följa, får enligt 28 kap. 11 § första stycket RB kroppsvisitation göras den skäligen kan misstänkas för brottet i syfte

som att söka efter föremål som kan tas i beslag eller för utröna

annars att omständigheter som kan betydelse för utredning brottet.

vara av om

I den nyss nämnda paragrafens andra stycke föreskrivs även

att annan än den som skäligen misstänks för brottet får kroppsvisiteras. En förutsättning härför är dock att det finns synnerlig anledning att anta att det genom åtgärden kommer att anträffas föremål kan i beslag

som tas eller att det annars är betydelse för utredningen brottet.

av om

Nya regler förverkande 153

sou 1999:147 om

kap.13 § RB finns regler för förfarandet vid kroppsvisitation. I I 28 första stycke vad föreskrivs i 3 8 och paragrafens anges att som a, kap. angående husrannsakan i tillämpliga delar skall gälla 9 samma vid kroppsvisitation. Detta innebär bl.a. att beslut om kroppsvisiäven tation får fattas undersökningsledare, åklagare eller domstol. Ar det av fara i dröjsmål, får beslut härom även fattas av polisman.

6.7.3 överväganden och förslag

Vårt förslag: När det föreligger skäl för kvarstad enligt 26 kap. 1 § RB och det rör sig ett brott för vilket fängelse är föreskrivet, om skall det generellt möjligt att ingripa med husrannsakan och vara kroppsvisitation för att söka efter egendom som kan tas i förvar. För säkerställa verkställigheten ett utvidgat förverkande skall att av kvarstad, tagande i förvar och, under de angivna förutsättningnyss husrannsakan och kroppsvisitation kunna användas. För att arna, säkra utredningen fråga utvidgat förverkande skall beslag, av en om husrannsakan och kroppsvisitation kunna tillgripas. Några andra straffprocessuella tvångsmedel skall inte kunna användas i dessa

syften.

Som redan konstaterats inledningsvis kommer vid utvidgat förverkande behovet att tillgripa tvångsmedel för att säkerställa utredningen av förverkandefrågan i blickpunkten ett annat sätt än vid förverkande grund brott enligt nuvarande regler. Detta hänger främst samman av med att det utvidgade förverkandet i första hand tar sikte utbyte av brottslighet i viss mening är oidentifierad och alltså normalt sett som inte omfattas något i målet fört åtal. Av betydelse i sammanhanget av är även det förhållandet att det av praktiska skäl är angeläget att frågan sådant förverkande inte nödvändigtvis måste prövas i samma rätteom gång åtalet för det brott utgör en förutsättning för att utvidgat som som förverkande skall kunna komma i fråga. Frågan är då till en början vilka tvångsmedel som bör kunna användas i detta sammanhang. En avvägning måste även här ske mellan effektivitetshänsyn och hänsynen till motstående intressen. En utgångspunkt för våra överväganden är att ingrepp som innefattar kränkningar frihet och integritet generellt sett är allvarligare än inav en persons avser egendom eller ekonomiska intressen. grepp som En möjlighet att beröva lagöverträdaren i fråga friheten och ålägga honom restriktioner, begränsar hans kontakter med omgivningen, som

154 Nya regler förverkande SOU 19991147

om

skulle säkerligen i många fall kunna vara verkningsfull när det gäller

främja effektiv utredning förverkandefrågan. Häktning är det att en av mest ingripande de straffprocessuella tvångsmedlen. I dag är häkt-

av ning enligt bestämmelserna i 24 kap. RB att se som en provisorisk åtgärd i förhållande till det förväntade åtalet och domen i ett mål om an-

för viss gärning. Att öppna en möjlighet att beröva någon friheten svar för att säkerställa utredningen av en förverkandefråga skulle utan tvekan innebära systemförändring, långt utöver vad vi föreslår i fråga

en

det utvidgade förverkandet. Det får vidare anses i hög grad tvekom samt sådan ordning skulle vara förenlig med artikel 5 i Europa-

om en konventionen, uttömmande i vilka fall någon får berövas sin

som anger frihet.

Som framgått av redogörelsen i föregående avsnitt kan häktning även ske med stöd av vissa andra bestämmelser än de som finns i 24 kap. RB. Så kan t.ex. enligt 2 kap. 1.6§ UB häktning användas i mål

utmätning eller kvarstad för fordran i syfte att tvinga en gäldenär om eller tredje man att fullgöra sin skyldighet att lämna uppgifter m.m. enligt vissa närmare angivna bestämmelser i UB. Bestämmelsen förutsätter att gäldenären respektive tredje först har fått ett föreläg-

mannen gande som han inte iakttagit. För häktning krävs vidare att synnerliga skäl föreligger. En häktningsbestämmelse av detta slag, som syftar till att säkerställa en i lag föreskriven skyldighet, är förenlig med Europakonventionens bestämmelser se artikel 5.1 b. Det torde emellertid inte vara möjligt att motsvarande sätt föreskriva en upplysningsskyldighet för den som är föremål för en särskild ekonomisk undersökning. Med hänsyn till den särskilda undersökningens karaktär skulle en sådan ordning sannolikt komma i konflikt med den rätt för den misstänkte att förhålla sig passiv under en brottsutredning som följer av artikel 6 i Europakonventionen.

Även det från effektivitetssynpunkt kunde önskvärt att i

om vara vissa situationer kunna beröva lagöverträdaren friheten i syfte att säkerställa utredningen av frågan om utvidgat förverkande, bör det med hänsyn till det nyss anförda inte komma i fråga att införa en möjlighet att i detta syfte tillgripa häktning eller andra åtgärder som avses i 24 kap. RB.

Delvis likartade invändningar kan göras mot att i här angivet syfte ge möjlighet att ålägga reseförbud eller någon liknande frihetsinskränkning. Ett sådant i förhållande till häktning mindre kännbart ingrepp skulle för övrigt här knappast fylla någon mera påtaglig praktisk funktion.

I sammanhanget bör även erinras om att de föreslagna förutsättningarna för utvidgat förverkande torde leda till att det så gott som alltid kommer att vara i samband med mera allvarlig brottslighet som frågan

SOU 1999: 147 Nya regler om förverkande 155

sådant förverkande aktualiseras. Det finns därför anledning att räkom

med den misstänkte i ett inte obetydligt antal av dessa fall komna att

häktad med anledning brottsmisstanken och att påföljmer att vara av den i än fler dessa fall kommer att bestämmas till ett kännbart fäng-

av elsestraff. I praktiken kommer alltså den blir föremål för särskild

som ekonomisk undersökning många gånger att vara berövad friheten under tid undersökningen pågår, även det inte finns någon möjlighet

som om att tillgripa häktning i syfte att säkerställa en sådan undersökning.

Hemlig teleavlyssning är också ett tvångsmedel starkt integri-

av tetskränkande karaktär. Det bör därför krävas särskilt starka skäl för att utvidga möjligheterna att använda detta tvångsmedel. Det kan inte an-

att tillräckliga skäl föreligger för att tillåta ett sådant tvångsmedel ses enbart i syfte att säkerställa utredningen frågan om utvidgat förver-

av kande.

Även hemlig teleövervakning utgör påtagligt integritetskränkan-

en de åtgärd, låt att kränkningen typiskt sett inte är lika allvarlig som

vara vid hemlig teleavlyssning. Mot bakgrund av att den praktiska nyttan av hemlig teleövervakning torde begränsad vid en utredning av förut-

vara sättningarna för utvidgat förverkande, bör hänsynen till integritetsintressena även här få väga över. Enligt vår mening bör alltså inte heller hemlig teleövervakning användas i förevarande sammanhang.

Beträffande hemlig kameraövervakning kan föras motsvarande resonemang som beträffande hemlig teleavlyssning. Av integritetsskäl bör alltså inte heller detta tvångsmedel kunna komma till användning under den särskilda ekonomiska undersökningen.

övervägande skäl talar alltså enligt vår uppfattning för att varken sådana frihetsberövande eller frihetsinskränkande tvångsmedel som av-

i 24 och 25 kap. RB, hemlig telekontroll eller hemlig kameraöverses vakning bör få användas i syfte att säkerställa utredningen av frågan om förutsättningar för utvidgat förverkande föreligger. En annan sak är att tvångsmedel detta slag kan komma till användning under förun-

av dersökningen avseende det förverkandegrundande brottet och att detta ibland kan få till följd att även utredningen av förverkandefrågan underlättas. Om det t.ex. i samband med hemlig teleavlyssning kommer fram uppgifter som inte har samband med det brott för vars utredande tvångsmedlet utnyttjas men som är relevanta för bedömningen av frågan om utvidgat förverkande, bör sådan överskottsinformation sedvanligt sätt kunna utnyttjas även vid den särskilda ekonomiska undersökningen.

Man får också betänka att det av oss föreslagna utvidgade förverkandet nyhet straffrättens område varför viss försiktighet bör

är en iakttas även det nu aktuella området. Om våra förslag godtas, kan

156 Nya regler förverkande SOU 1999: 147

om

det med tiden visa sig att en längre gående tvångsmedelsanvändning blir oundviklig.

När det gäller frågan, vilka tvångsmedel som bör kunna användas i direkt syfte att säkerställa utredningen eller verkställigheten av ett utvidgat förverkande, kommer i första hand kvarstad samt beslag och husrannsakan i blickpunkten.

Eftersom utvidgat förverkande enligt utredningens förslag utgör en form värdeförverkande är det i första hand reglerna om kvarstad

av som är av intresse för möjligheterna att säkra verkställigheten av ett beslut sådant förverkande. Det torde vara uppenbart att det finns ett

om behov av att kunna förordna om kvarstad i detta syfte.

Till början bör kvarstad naturligtvis kunna läggas egendom

en tillhörig den som är skäligen misstänkt för ett brott som kan leda till utvidgat förverkande. Som förutsättning bör här kunna gälla att det skäligen skall kunna befaras att lagöverträdaren undandrar sig att betala belopp som han kan antas komma att förpliktas att utge grund av utvidgat förverkande. Det är emellertid angeläget att regleringen ges en sådan utformning att kvarstad även kan läggas egendom tillhörig en sådan lagöverträdaren närstående hos vilken förverkande kan ske enligt den särskilda bestämmelsen härom.

Av redogörelsen för gällande rätt i föregående avsnitt har framgått att undersökningsledaren eller åklagaren som en provisorisk åtgärd i avvaktan rättens beslut om kvarstad får ta lös egendom i förvar. När det föreligger fara i dröjsmål kan åtgärden även vidtas av en polisman. I sådant fall skall anmälan skyndsamt göras hos undersökningsledaren eller åklagaren, som har att omedelbart pröva om egendomen skall bli kvar i förvar 26 kap. 3 § RB. Dessa bestämmelser och de kompletterande reglerna i 26 kap. 4 § RB, om skyldighet att inom viss tid efter det att egendom tagits i förvar göra framställning om kvarstad hos domstolen, bör givetvis vara tillämpliga även när det är fråga om att säkerställa verkställigheten av en fordran grund av utvidgat förverkande.

Ett problem som har påtalats i anslutning till de nu nämnda reglerna är att det enligt gällande rätt saknas möjligheter att företa husrannsakan och kroppsvisitation för att söka efter egendom som kan tas i förvar. I praktiken tycks problemet dock inte ställas sin spets fullt lika ofta som man kanske i förstone skulle kunna förmoda. Förklaringen torde vara att det inte är ovanligt att det i fall där det finns anledning att ta egendom i förvar också finns skäl för husrannsakan eller kroppsvisitation i syfte att eftersöka föremål som kan tas i beslag eller

som annars kan vara av betydelse för utredning av brottet.

Det kan emellertid antas att avsaknaden av en möjlighet att företa husrannsakan och kroppsbesiktning i syfte att söka efter egendom som

Nya regler förverkande 157 SOU 1999: 147 om

i förvar stundom skulle kunna försvåra utredningsarbetet i samkan tas band med utvidgat förverkande ett helt annat sätt än vid värdeförverkande enligt gällande regler. Som tidigare framhållits förutsätter nu utvidgat förverkande visserligen att det begåtts ett brott, som enligt ett de särskilda reglerna härom kan läggas till grund för ett sådant förverkande, förverkandet här typiskt sett utbyte från annan, i viss men avser mening oidentifierad brottslighet. Vidare skall särskild ekonomisk en undersökning enligt förslaget kunna bedrivas även efter det att förundersökningen avseende det förverkandegrundande brottet avslutats. Det kan därför förutses det här ofta kommer att uppstå situationer där att det är angeläget att kunna ta egendom i förvar för att säkerställa verkställigheten framtida förverkandeförklaring samtidigt som det av en saknas skäl att företa husrannsakan eller kroppsvisitation enligt nu gällande bestämmelser därom. Intresset att kunna säkerställa verkställigheten av ett utvidgat av förverkande talar alltså starkt för införandet möjligheter till husav rannsakan och kroppsvisitation i syfte att söka efter egendom som kan i förvar för detta ändamål. Goda skäl kan emellertid anföras för att tas dessa tvångsmedel skall få användas för att söka efter egendom som kan i förvar även i övriga fall där förutsättningar för kvarstad enligt tas 26 kap. 1 § RB föreligger. Avgörande för om tillfälle ges att ta egendom i förvar blir i dag många gånger huruvida en husrannsakan eller en kroppsvisitation enligt 28 kap. 1 respektive 11 § RB kommer till stånd. En sådan ordning framstår inte som ändamålsenlig. Vad särskilt gäller förverkande är det vidare svårt att att det allmänt sett skulle vara se mindre angeläget att kunna säkerställa verkställigheten när det är fråga ett värdeförverkande än när det rör sig om ett sakförverkande. Kan om fängelse följa det brott misstanken avser, föreligger i det sesom fallet enligt gällande rätt möjligheter att ingripa med såväl husnare rannsakan som kroppsvisitation. Med hänsyn till det integritetsintrång som typiskt sett är förknippat med en husrannsakan eller en kroppsvisitation finns det i och för sig all anledning att återhållsam med att öppna möjligheter till sådavara nya ingripanden. Intresset att effektivt kunna säkerställa verkställigna av heten av sådan betalningsskyldighet som avses i 26 kap. 1 § RB i dess av oss föreslagna lydelse väger dock enligt vår mening så tungt, att en ordning som innebär att dessa tvångsmedel får användas för att söka efter egendom som kan tas i förvar bör kunna accepteras, förutsatt att man här uppställer motsvarande krav i fråga om det misstänkta brottets svårhet, som det som i dag gäller för att husrannsakan och kroppsvisitation skall få användas för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller annars till utrönande av omständighet som kan ha betydelse för ut-

158 Nya regler förverkande SOU 19991147

om

redningen brottet. Det bör alltså krävas att fängelse kan följa på

av brottet.

Mot bakgrund det nu anförda föreslår vi att husrannsakan och

av kroppsvisitation skall få företas för att söka efter egendom som kan tas

1 i förvar, det föreligger skäl för kvarstad enligt 26 kap. 1 § RB och

om fängelse kan följa brottet. Annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet eller som har dömts för detta bör dock inte kunna bli föremål för sådana åtgärder med mindre än att det finns synnerlig anled-

därigenom skall anträffa sådan egendom. ning att anta att man

En brist har påtalats när det gäller kvarstadsinstitutet är

annan som att det i dag saknas någon motsvarighet till tagande i förvar när det

i

gäller fast egendom. Denna fråga rymmer dock sådana principiella i implikationer den får falla för vårt uppdrag. l

att anses utom ramen

För att skapa förutsättningar för ett effektivt utredningsförfarande är i första hand beslag och husrannsakan av intresse. Åklagaren måste här ges möjlighet att säkra bevisning, t.ex. bokföringsmaterial och korrespondens, som kan vara av betydelse för bedömningen av förverkandefrågan. Behovet av att i detta syfte kunna ingripa med beslag och husrannsakan under den särskilda ekonomiska utredningen torde vara så uttalat att det är motiverat att sådana möjligheter ges. För att det skall vara möjligt att säkra bevisning som någon bär med sig, t.ex. handlingar i en portfölj, bör det även vara möjligt att företa kroppsvisitation under den särskilda ekonomiska undersökningen. Däremot torde det i

. detta sammanhang inte föreligga något behov av att kunna företa l kroppsbesiktning.

När det gäller beslag bör den grundläggande bestämmelsen innebära i

att föremål som skäligen kan antas äga betydelse för utredning ut-

om l vidgar förverkande får tas i beslag.

i

En ytterligare utgångspunkt bör vara att reglerna om användning av

l husrannsakan och kroppsvisitation i samband med utvidgat förverkande ges en sådan utformning att åtgärderna i fråga kan vidtas såväl hos lag- 1 överträdaren, dvs. den som gjort sig skyldig till det förverkandegrundande brottet, som hos en honom närstående hos vilken utvidgat förverkande kan ske enligt den särskilda bestämmelsen härom. Även hos annan torde emellertid en sådan åtgärd böra kunna komma i fråga, förutsatt att det finns synnerlig anledning att anta att man kommer att anträffa föremål som kan vara av betydelse för utredningen förverkan-

av defrågan.

I fråga om husrannsakan och kroppsvisitation bör den grundläggande förutsättningen vara att det finns anledning att anta att ett brott

som kan föranleda utvidgat förverkande har begåtts.

Vad slutligen gäller den lagtekniska lösningen kan de nödvändiga bestämmelserna lämpligen infogas i respektive tvångsmedelskapitel i

SOU 1999: 147 Nya regler om förverkande 159

RB, dvs. 26 28 kap. Vi återkommer i författningskommentaren till

frågan om bestämmelsernas närmare utfomming.

Begreppen utbyte och vinning 161

7 utbyte och vinning

Begreppen

1 Inledning

Det har i olika sammanhang framhållits brist i den nuvarande som en förverkanderegleringen att innebörden av såväl begreppet utbyte i 36 kap. 1 § BrB begreppet vinning i 6 § narkotikastrafflagen och som del andra specialstraffrättsliga förverkanderegler i vissa avseenden en är oklar. Bakgrunden till de oklarheter som föreligger synes vara att lagstiftaren överlämnat vissa i sammanhanget centrala frågor till rättstillämpningen, samtidigt praxis området är ytterst knappsom händig. I detta kapitel behandlar vi de frågeställningar som hänger med avgränsningen av dessa begrepp. samman

7.2 Gällande rätt

Genom 1948 års strafflagsrevision infördes förverkanderegler med tilllämpning inom strafflagens hela omrâde. En bestämmelse om förverkande muta, förlag och vederlag som var avsett för främjande av av brott liksom vinning av i strafflagen straffbelagd handling av annan fick då sin placering i 2 kap. 16 § strafflagen. En förutsättning för förverkande enligt denna bestämmelse var att vinningen inte motsvarades skada för någon enskild. Bestämmelsen överfördes vid BrB:s tillav komst till 36 kap. 1 § BrB. År 1968 ändrades bestämmelsen så sätt att uppräkningen muta, vederlag och vinning utgick. I stället föreav skrevs att utbyte brott inte motsvarades skada för enskild av som av skulle förverkas, det inte var uppenbart obilligt. Vidare angavs att om detsamma gällde förlag för brott eller dess värde, förlaget mottagits om och mottagandet utgjorde brott enligt BrB prop.1968:79, 1 LU 33, rskr 229, SFS 1968:165. Bestämmelsen i 36 kap. 1 § BrB har därefter ändrats år 1986, då det dittills gällande hindret mot förverkande när utbytet motsvaras av skada för enskild avskaffades prop. 1986/87:6, JuU rskrl986/87:43, SFS 1986:1007. Ändringen genomfördes i syfte att möjliggöra förverkande främst i fall där tjuvgods i tjuvens eller hälarens händer representerar ett större värde än motsvaras skadan för målsäganden och i fall som av

162 Begreppen utbyte och vinning SOU 1999: 147

där tjuv har avyttrat stöldgodset och det samtidigt inte kan påräknas

en något skadeståndsanspråk från målsägandens sida, t.ex. därför att denne är okänd.

I det lagförslag remitterades till lagrådet i 1968 års lagstift-

som ningsärende talades inte om utbyte av brott utan om vinning av brott.

Departementschefen angav i lagrådsremissen att med ordet vinning

skulle förstås dels den ursprungliga vinningen, dvs. själva föremålet, dels egendomens värde prop. 1968:79 s. 47. Enligt lagrådets mening kunde emellertid inte lägga in denna innebörd i den föreslagna

man formuleringen. Lagrådet påpekade att vinning är ett rättsligt begrepp som förekommer flera ställen i BrB och anförde att detta begrepp inte ett konkret föremål utan en ändring av ett förrnögenhetsläge,

avser alltså en abstrakt ekonomisk differens. Den remitterade lagtexten medgav därför enligt lagrådet inte att, som avsikten var, ett konkret föremål förklarades förverkat. Lagrådet förordade grund härav att man i stället skulle använda ordet utbyte, vilket skulle kunna fattas såsom

avseende såväl föremål som abstrakt vinning a. prop. s. 76. Departementschefen biträdde lagrådets förslag a. prop. s. 79.

Termen utbyte i 36 kap. 1 § BrB avser alltså såväl den konkreta egendom som mottagits som värdet av det mottagna. Förverkande av utbyte enligt denna bestämmelse kan således alternativt ske sak-

genom eller värdeförverkande. Om egendomen finns i behåll bör dock i allmänhet denna förverkas och inte värdet a. prop. s. 47.

Med termen utbyte avses i detta sammanhang endast nettoutbytet. Utgifter för förvärvet skall alltså i princip dras av vid beräkningen

av utbytet. Enligt Straffrättskomrnittén skulle dock härvid den begränsningen gälla, att avdrag skulle ske endast i den mån utgifterna inte var sådana att de stred mot lag eller goda seder. Som exempel utgifter för vilka avdrag sålunda inte kunde komma i fråga nämnde kommittén muta eller dylik ersättning till medbrottsling NJA 1948 s. 179. Lagrådet ifrågasatte emellertid riktigheten av den ståndpunkten och anförde:

Redan den omständigheten, att en sådan ersättning efter åtal mot med-

brottslingen kan förklaras i dennes hand förverkad, torde, då förverkande

två gånger av samma penningbelopp lärer böra ifrågakomma, utvisa, att

ersättningen åtminstone under vissa förhållanden bör avdragas. Som den

föreslagna lagtexten emellertid ger utrymme för ett fritt bedömande av vin-

ningens storlek och uppkommande frågor härom torde man kunna lämna

-

rättspraxis att avgöra saknas anledning framställa erinran mot förslaget i

-

denna del.

SOU 1999: 147 Begreppen utbyte och vinning 163

Vid 1986 års reform uttalade sig departementschefen om avdrag för kostnader i samband med bedrägeri och stöld. Han anförde därvid följande prop. 1986/87:6 s. 37.

Har viss egendom förvärvats vid bedrägeri, kan enligt min mening någon

tvekan knappast råda om att det eventuella vederlag som varit förenat med

bedrägeriet bör dras från egendomens värde vid ett förverkande. Beträf-

av

fande värdeförverkande vid stöld torde det å andra sidan stå klart att kost-

nader för brottets genomförande i princip inte kan vara avdragsgilla jfr NJA 1977 s. 735. En annan sak är att det vid bestämmande av förverkan-

dets omfattning kan finnas anledning att beakta exempelvis om ett till en

medbrottsling utgett vederlag förklaras förverkat.

Departementschefen konstaterade vidare i detta lagstiftningsärende att även den köper eller annat sätt förvärvar stöldgods eller någon

som

egendom har frånhänts annan genom brott normalt har utannan som byte av sitt brott. Han fortsatte:

Utbytet torde få antas uppgå till egendomens värde med avdrag för eventu-

ella anskaffningskostnader. Med stöd av 36 kap. 5 § första stycket d BrB

kan emellertid, om egendomen inte finns i behåll, hela värdet av egendo-

men förklaras förverkat hos hälaren. Har hälaren senare avyttrat egendo-

men, torde hans utbyte därav anses uppgå till den ersättning han erhållit

minskad med anskaffningskostnaden. Även egendomen skulle finnas

om

tillgänglig för att återlämnas till ägaren, kan ett sådant utbyte förklaras för-

verkat.

Har hälaren haft vinning genom att exempelvis hyra ut egendomen, kan

också denna vinning förklaras förverkad, förutsatt att förfarandet i sig upp-

fyller rekvisiten för sakhäleri.

Frågan, om vilka kostnader och utgifter för brottet som skall dras av vid beräkningen av det brottsutbyte som kan göras till föremål för förverkande, har sålunda berörts i några lagstiftningsärenden. I huvudsak har dock frågan överlämnats till rättspraxis. Praxis är emellertid mycket sparsam när det gäller denna frågeställning. De rättsfall som främst är av intresse i sammanhanget NJA 1977 s. 735 och NJA 1991 s. 387

- gäller förverkande av värde och vinning av narkotika. En redogörelse för dessa rättsfall lämnas i det följande.

Egendom som erhållits som utbyte av brott kan ha förändrats under tiden mellan brottet och avgörandet av förverkandefrågan. I samband med 1968 års ändring av 36 kap. l § BrB uttalade lagrådet att det förhållandet att ett föremål som utgör utbyte minskat och därigenom ned-

164 Begreppen utbyte och vinning SOU 19991147

gått i värde sällan torde förtjänt av beaktande prop. 1968:79

vara s. 76.

Frågeställningen berördes även i förarbetena till 1986 års ändringar. Departementschefen anförde därvid följande prop. 1986/87:6 s. 37.

När det gäller värdet av egendom som frånhänts annan genom brott bör

detta motsvara minst det värde egendomen hade när brottet begicks.

anses

Att det därefter genom förslitning eller annat sätt eventuellt har sjun-

- -

kit i värde bör inte anses påverka värdet av själva utbytet. Det kan däremot

beaktas vid avgörande om endast partiellt förverkande bör komma i fråga.

Klart är också att i de fall då värdeförverkande tillämpas gentemot en tjuv

har avyttrat stöldgodset det som regel är befogat att låta förverkande-

som

förklaringen stanna vid värdet av det vederlag som han erhållit, i den mån

detta kan utrönas.

I 1968 års lagstiftningsärende uppmärksammade lagrådet också frågan om förverkande kunde ske av avkastning som upplupit under tiden mellan mottagandet egendomen och avgörandet förverkandefrå-

av av gan. Lagrådet menade att det var tänkbart att göra gällande att domstolens förverkandeförklaring i dessa fall kan avse dels saken, dels den överstigande vinning erhållits genom uppbärande avkastningen.

som av En annan konstruktion skulle, enligt vad lagrådet vidare anförde, kunna vara att betrakta ett föremål som förverkat redan i och med brottet och av detta skäl anse den därefter uppkommande avkastningen ingå i brottet. Enligt lagrådet förlorade betänkligheter mot så långt gående förverkandemöjligheter i styrka genom att det enligt förslaget alltid stod domstolen öppet att underlåta förverkandeförklaring eller låta förverkande bli endast partiellt. Lagrådets slutsats blev att frågan kunde överlämnas rättstillämpningen utan att några uttryckliga regler angavs i lagtexten.

I samband med 1986 års reform förklarade departementschefen att det enligt hans mening inte fanns någon anledning att inta någon annan ståndpunkt i denna fråga med hänsyn till de i det lagstiftningsärendet aktuella förslagen. Han tillade att detsamma gällde den situationen att egendomen har ökat i värde efter brottet till följd av andra faktorer än avkastning. Dessa frågor kunde alltså även fortsättningsvis överlämnas

rättstillämpningen. I sammanhanget underströk emellertid departementschefen att förverkande förutsätter att fråga är om utbyte som uppstått i och med brottet. Om en tjuv har använt stulna pengar till

en vinstgivande affär, kan denna vinst sålunda inte utbyte

anses som av stöldbrottet a. prop. s. 37.

Några rättsfall i vilka frågan om förverkande av avkastning tas

upp föreligger inte från tiden efter 1968 års reform. I rättsfallet NJA 1965

Begreppen utbyte och vinning 165 SOU 1999: 147

förverkande belopp enligt 17 § valutaförords. 97 H ansåg HD att av omfattade ränta efter beslag upplupit de insatta ningen även som betalningsmedlen. också det förhållandet att objektet för förverkandet Påpekas bör att brott innebär att i efterhand lämnad belöning anges som utbyte av en för ett brott inte kan förklaras förverkad. stycket första meningen narkotikastrafflagen 1968:64 I 6 § första narkotika varit föremål för brott enligt lagen eller föreskrivs att som vinning sådant brott skall förklaras förverkat, om värdet därav samt av uppenbart obilligt. Bestämmelsen infördes vid narkotikadet inte är strafflagens tillkomst prop. 1968:7, 2 LU1, rskr 81 och har alltjämt

samma lydelse.

Narkotikastrafflagen infördes före 1968 års revision av BrB:s förverkanderegler. I förarbetena till narkotikastrafflagen anförde departementschefen bl.a. vinning borde räknas även egendom som utatt som lön för brottet. Något klart besked vilken närmare innegått som om börd begreppet vinning har i narkotikastrafflagen ger motiven emellertid inte. I rättsfallet NJA 1981 1076 har HD dock slagit fast att vins i narkotikastrafflagen även omfattar konkreta föremål ningsbegreppet utgjort betalning för narkotika. som Värdeförverkande kan enligt 6 § narkotikastrafflagen ske även i det fall narkotikan finns i behåll. Enligt vad departementschefen anföratt i förarbetena kan det dock här knappast komma i fråga att underlåta de förverka själva egendomen, denna är åtkomlig för förverkande. att om Departementschefen förklarade också att det enligt hans mening i regel borde obilligt att förklara värdet narkotika förverkat till den anses av del den innehafts endast för eget bruk a. prop. s. 121. I NJA 1977 735 konstaterade HD att innebörden av såväl begreps. värde vinning i 6 § narkotikastrafflagen är oklar och att man, pet som fråga förverkande vederlag vid överlåtelse av narkotika, när är om av tolkning för alla situationer skulle begränsa inte kan acceptera em som kan förverkas till det legala marknadsvärdet och överlåtarens vad som nettovinst. Som skäl för denna ståndpunkt framhölls att pengar som beslagtagits hos säljaren borde kunna förklaras förverkade hos honom hinder han haft att redovisa dem till Vidare framhölls utan av att annan. att det inte skulle rimligt förverkande av vederlag hos den som vara om i skala handlat med narkotika skulle, utöver utredning om vederlastor gets storlek, förutsätta kanske omfattande utredning angående kosten naderna för verksamheten. HD anförde att vid överlåtelse av narkotika bör därför hela det vederlag uppburits anses i och för sig undersom kastat förverkande och att det därvid inte finns anledning att söka skilja mellan värdet den försålda narkotikan och vinningen av försäljningav en.

i l

166 Begreppen utbyte och vinning SOU 1999: 147

l

l

Å andra sidan, framhöll HD, medför narkotikabrott, till skillnad från de flesta andra i specialstraffrätten straffbelagda gärningar som är förenade med förverkande, så allvarlig påföljd att det inte finns behov från allmänpreventiv synpunkt att använda förverkande som en skärpning

påföljden. HD anförde också att det i allmänhet saknas möjlighet att av driva in mera avsevärda belopp när den tilltalade skall undergå ett långt frihetsstraff, att den tilltalades sociala situation ofta är sådan att det krävs stora ansträngningar för att han skall kunna anpassa sig till ett ordnat liv och att skyldigheten att betala ett stort belopp som förverkats kan motverka hans anpassning. Det är därför, enligt HD, ofta från kriminalpolitisk synpunkt olämpligt att förplikta den tilltalade att utge

, hela det belopp som i och för sig kan förklaras förverkat.

g

En riktpunkt borde enligt HD vara att den tilltalade inte skall få någon ekonomisk fördel genom sitt narkotikabrott. HD påpekade också l att narkotikastrafflagen ger utrymme för en skälighetsprövning i fråga om hur stort belopp som bör förklaras förverkat. När den mot vilken talan om förverkande förs huvudsakligen har uppträtt förmedlare

som borde, enligt HD, huvudregeln vara att ett belopp motsvarande vad han uppburit för egen räkning förklaras förverkat. Förverkandebeloppet bestämdes i målet till den del av vad den tilltalade uppburit betalning

som för narkotikan som motsvarade vad han behållit för räkning.

egen

I NJA 1991 s. 387 behandlades frågan i vad mån den tilltalades ekonomiska förhållanden vid tiden för domen bör beaktas vid bestämmande av det belopp som skall förverkas i fall som rör vederlag för överlåten narkotika.

HD uttalade här bl.a. att om man har som riktpunkt att förverkande skall omfatta vad som motsvarar den ekonomiska fördelen narkoti-

av kabrottsligheten, innebär det att vad den tilltalade betalat för narkotikan i princip skall dras av från vederlaget. HD konstaterade att det är förenat med uppenbara vanskligheter att tillägga den tilltalades ekonomiska förhållanden vid tiden för domen någon långtgående betydelse,

mera i synnerhet i fall då den tilltalade i stor skala har handlat med narkotika, eftersom det inte sällan förutsätter omfattande utredning att söka

en klarlägga dessa förhållanden och de antaganden kan göras

som grundval av en sådan utredning ofta måste bli osäkra. HD anförde att det, om det kan styrkas att den tilltalade har god ekonomi, inte är utan vidare givet att förverkandebeloppet detta skäl skall sättas högre än

av vad som svarar mot den ekonomiska fördel han kan antas ha

som erhållit genom brottsligheten och att det är sak att förekomsten

en annan av betydande tillgångar hos den tilltalade jämte utredning ibland

annan kan läggas tillgrund för antagande den ekonomiska fördelens stor-

om lek.

Begreppen utbyte och vinning 167 SOU 1999: 147

HD anförde vidare att det å andra sidan inte följer omedelbart att förverkandebeloppet bör jämkas den tilltalade har förbrukat de meom han erhållit försäljning narkotika och i stort sett saknar del genom av tillgångar vid tiden för domen. Jämkning kan dock i sådan situation en HD motiverad även andra omständigheter talar därför, enligt vara om skyldighet betala ett stort förverkandebelopp bedöms kunna t.ex. om att i väsentlig mån motverka den tilltalades resocialisering. I det aktuella målet fann HD att samlad bedömning av utredningen inte föranledde att det hos den tilltalade förverkades ett högre been lopp kunde ungefärligen motsvara hans ekonomiska fördel än som grund brottsligheten. Vid uppskattningen denna ekonomiska förav av del beräknade HD vinsten narkotikaöverlåtelserna till försäljningav spriset med avdrag för inköpspriset. HD anförde också att den tilltalade uppenbarligen hade haft kostnader för verksamheten utöver vad han erlagt för inköp narkotikan, t.ex. för resor. Dessa kostnader borde av enligt HD inte beaktas i vidare mån än att de motiverade en viss avrundning nedåt det belopp skulle förklaras förverkat. HD uttaav som lade vidare sådan avrundning påkallad även med hänsyn till att en var det på grundval den tilltalades uppgifter fick antas att han själv att av hade förbrukat del av narkotikan. en Begreppen utbyte och vinning har varit föremål för diskussion även i samband med Sveriges tillträde till ett par internationella konventionämligen Förenta Nationemas konvention den 19 december 1988 ner, olaglig hantering narkotika och psykotropa ämnen FN:s narkomot av

tikabrottskonvention och Europarådets konvention om penningtvätt,

efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott förverkandekonventionen.° I FNzs narkotikabrottskonvention föreskrivs i artikel 5 bl.a. att parterna skall till att förverkande kan ske dels av vinning som härrör se från narkotikabrott eller av egendom som motsvarar värdet av vinningdels narkotika, material, utrustning och andra hjälpmedel som en, av använts eller varit avsedda att användas vid sådant brott. Vidare skall vinning narkotikabrott har omvandlats eller omsatts till annan av som egendom kunna förverkas i samma utsträckning som det ursprungliga brottsutbytet. Om vinning har blandats med egendom som har förvärvats legitimt skall sådan egendom kunna förverkas till den del som motsvarar vinningen. Dessutom skall intäkter och annat utbyte som härrör från vinning, från egendom vinningen har omvandlats till som eller egendom med vilken vinningen har blandats kunna förverkas samma sätt och i samma omfattning som vinning. Frågan Sveriges tillträde till FN:s narkotikabrottskonvention beom handlades i 1990/91:127. När det gäller de krav som konventioprop. ställer de nationella förverkandereglema konstaterade departenen

168 Begreppen utbyte och vinning

mentschefen att såväl narkotikastrafflagen som BrB ger möjligheter att i stället för viss egendom förverka egendomens värde och att det däri-

är möjligt att förverkande kan ske trots att egendomen t.ex. efter genom

försäljning inte längre går att komma åt. Genom dessa bestämmelser en var, enligt vad departementschefen anförde, narkotikakonventionens krav på förverkande i det fall egendomen omsatts till annan egendom tillgodosedda. Departementschefen anförde vidare a. prop. s. 26:

När det gäller möjligheterna att förverka intäkter från egendom som härrör

från brott har under remissbehandlingen satts i fråga om svensk rätt ger

möjlighet till förverkande i den utsträckning som konventionen kräver.

Därvid har påpekats att konventionen föreskriver att förverkande skall ske

av intäkter eller annat utbyte som härrör från egendom med vilken vinning-

en har blandats och att det då också skulle kunna gälla egendom som inte

kan hänföras till brottslig verksamhet.

För egen del menar jag att hänvisningen i konventionen till att förver-

kande i dessa fall skall kunna ske samma sätt och i samma omfattning

som vinning måste tolkas så att förverkande skall kunna ske till den del som

motsvarar vinningen. Det ger de svenska förverkandereglerna utrymme för.

Några remissinstanser har anfört att det är tveksamt svensk rätt alls

om

ger möjlighet att förverka avkastning från brottsligt förvärvad egendom.

Frågan berördes vid tillkomsten av förverkandebestämmelserna i 36

kap. brottsbalken. I det lagstiftningsärendet anförde lagrådet att betänklig-

heterna mot att förverka även avkastning av brottsligt åtkommen egendom

förlorade i styrka genom att det alltid stod öppet för domstolen att underlåta

förverkande eller låta förverkande bli endast partiellt. Enligt lagrådet borde

frågan kunna överlämnas rättstillämpningen utan några uttryckliga regler

i lagtexten prop. 1968:79 s. 76 f..

Förverkandebestämmelserna utesluter således inte att även avkastning

kan förverkas. Avgörandet torde bero omständigheterna i det enskilda

fallet. Enligt min mening finns det i nuvarande läge inte behov någon la-

av

gändring. I det fall det i framtiden visar sig att nuvarande regler är otill-

räckliga, får frågan tas upp för nytt övervägande.

Även i samband med Sveriges tillträde till förverkandekonventionen berördes begreppsbildningen området helt kort. Förverkandekonventionens inledande artikel innehåller definitioner vissa termer

av som skall gälla vid konventionens tillämpning. I artikeln föreskrivs bl.a. att i konventionen med vinning varje ekonomisk fördel brottsliga

avses av garmngar.

I prop. 1995/96:49, där frågan Sveriges tillträde till förverkan-

om dekonventionen behandlades, uttalades att begreppet utbyte brott i

av

Begreppen utbyte och vinning 169 SOU 1999: 147

allt väsentligt torde motsvara vinning med den innebörd som detta uttryck har enligt förverkandekonventionen a. prop. s. 10.

7.3 överväganden och förslag

Vårt förslag: I 36 kap. l § BrB införs en regel genom vilken begreppet utbyte brott preciseras. Det görs på så sätt klart att även

av egendom har trätt i stället för utbyte och avkastning av utbyte

som

kan förverkas. Vidare föreslås uttrycklig regel om att avdrag för

en

kostnader har samband med brottet inte skall göras vid fast-

som

ställande utbytets omfattning. Begreppsbestänmingen skall vara

av

tillämplig även specialstraffrättens område.

Vidare föreslår vi att begreppet vinning i förekommande fall ut-

mönstras de specialstraffrättsliga förverkandebestämmelsema och

ur

ersätts med begreppet utbyte.

Vi skall enligt våra direktiv lägga fram förslag som innefattar en effektivare förverkandelagstiftning. Som framgått vad vi tidigare anfört

av avsnitt 6.1 6.7 föreslår vi en ny och utvidgad form av förverkande.

- Det hittillsvarande förverkandet enligt 36 kap. 1 § BrB skall dock även för framtiden vara utgångspunkten för systemet. Med hänsyn till det nu sagda måste ändringar övervägas även i fråga om det traditionella förverkandets utformning och då med siktet inställt ökad effektivitet. Härtill kommer intresset av en bättre terminologisk klarhet. Vid en översyn 36 kap. 1 § BrB måste man således hålla i minnet att läget

av numera är ett annat än när hithörande problem tidigare övervägts. Den ekonomiska brottsligheten och den organiserade brottsligheten i övrigt utgör i dag betydande samhällsproblem. Utvecklingen har lett till att en av huvudfrågoma inom det internationella kriminalpolitiska arbetet kommit att bli att utveckla effektiva instrument för att beröva gärningsmännen vinsterna från sådan brottslighet. Härtill kommer vissa konventionsåtaganden som Sverige måste uppfylla. Situationen påkallar ett delvis förändrat synsätt. Vad vi föreslår i fråga om ett utvidgat förverkande återverkar också det traditionella förverkandets närmare utformning.

En första fråga rör ramen kring vad som skall kunna förverkas. Idag används olika begrepp i BrB utbyte och narkotikastrafflagen och vissa andra specialstraffrättsliga förverkanderegler vinning. Av betydelse är här att de frågeställningar som blir aktuella vid förverkande av utbyte enligt bestämmelserna i 36 kap. BrB och förverkande av vinning

170 Begreppen utbyte och vinning

enligt bl.a. 6 § narkotikastrafflagen är i huvudsak desamma. I båda fallen uppkommer t.ex. sådana frågor som i vad mån det vid beräkningen

förverkandebeloppet bör medges avdrag för kostnader och utgifter av

har varit förknippade med genomförandet av brottet liksom i vilsom ken utsträckning förverkande bör kunna avse värdestegring eller av-

kastning av det ursprungliga utbytet respektive den ursprungliga vins-

ten. Oavsett om det är fråga om ett förverkande enligt BrB eller narkotikastrafflagen, gör sig vidare enligt vår mening i allt väsentligt samma synpunkter gällande när man har att ta ställning till dessa frågor. Det sagda leder till slutsatsen att det nuvarande bruket av olika begrepp i förverkandereglema i BrB och narkotikastrafflagen inte är sakligt motiverat utan snarast bidrar till att göra båda regleringama oklara.

Terminologin bör alltså i nu aktuellt hänseende vara enhetlig i BrB och på det specialstraffrättsliga området. Mot bakgrund av de invändningar lagrådet hade mot begreppet vinning i samband med 1968 års reform av BrB:s förverkanderegler föreslår vi att uttrycket utbyte

kommer till användning även i narkotikastrafflagen och övriga special-

straffrättsliga författningar där begreppet vinning i dag används. Begreppet utbyte används för övrigt både i de danska och norska förverkandereglema.

Som framgått i det föregående definieras inte begreppet utbyte i BrB. Frågan är om det, mot bakgrund av att innebörden av begreppet i dag är i vissa hänseenden oklar, skulle vara en fördel om begreppets närmare innebörd reglerades i lagen. Det ligger i sakens natur

att man också med en legaldefinition även fortsättningsvis måste överlåta en rad frågor som rör begreppets närmare avgränsning till rättstillämpningen. Det är inte heller möjligt att arbeta fram en praktiskt användbar definition med en sådan utfomming att skälighetsbedömningar av olika slag framdeles skulle bli överflödiga. En del av de oklarheter som föreligger i dag bör dock kunna undanröjas genom en lagfäst begreppsbestärrming. Vi föreslår därför att innebörden av begreppet utbyte lagregleras. Härvid finns det enligt vår mening skäl att också ge begreppet en något vidgad betydelse. I det följande skall diskutera vad som närmare bestämt bör innefattas i detta begrepp.

Med termen utbyte av brott avses i 36 kap. 1 § BrB såväl konkret egendom som någon kommit över genom brott som det till ett penningbelopp uppskattade värdet av vad som åtkommits. När det är aktuellt att förverka den konkreta egendomen uppkommer i allmänhet inga tolkningssvârigheter; i detta fall skall förverkandet avse just den åtkomna egendomen. Vid värdeförverkande måste däremot värdet det eko-

av nomiska utbytet av brottet beräknas. Som framgått av redogörelsen för gällande rätt avses med utbyte i detta sammanhang endast nettoutbytet. I princip skall alltså utgifter och omkostnader dras av vid beräkningen

SOU 1999: 147 Begreppen utbyte och vinning 171

utbytet. Denna princip gäller emellertid inte utan undantag jämför exempelvis departementschefens uttalande i prop. 1986/87:6 s. 37. Nå-

sammanhållen hur hithörande frågor bör lösas kan inte gon mera syn utläsas förarbetsuttalanden och refererad praxis. Olika kostnader

av

är att hänföra till genomförandet av brott tycks oklara grunder som behandlas olika.

När det gäller förverkande av värde av försåld narkotika har HD i NJA 1977 735 slagit fast att hela det vederlag som uppburits bör an-

s.

i och för sig underkastat förverkande och att det därvid inte ses vara finns anledning att söka skilja mellan värdet av den försålda narkotikan och vinningen försäljningen. En annan sak är att det kan vara

av olämpligt att förplikta den tilltalade att utge hela det belopp som sålunda i och för sig kan förklaras förverkat och att det i enlighet med narkotikastrafflagens bestämmelser kan finnas skäl att nedsätta beloppet

billighetsskäl. I det aktuella fallet förverkades ett belopp motsvaranav de vad den tilltalade hade uppburit för egen räkning.

Enligt det nyss nämnda avgörandet finns det alltså inte skäl att redan vid beräkningen vinningen medge avdrag för utgifter och om-

av kostnader. Sådana omständigheter får i stället beaktas inom ramen för prövningen frågan ett förpliktande att utge bruttobeloppet skulle

av om vara uppenbart oskäligt. Vi anser att motsvarande bör gälla generellt vid förverkande enligt BrB och narkotikastrafflagen. Utgångspunkten bör alltså vara att det är bruttoutbytet som är underkastat förverkande. Vi föreslår därför att det i 36 kap. 1 § BrB uttryckligen föreskrivs att avdrag för kostnader som har samband med genomförandet av brottet inte skall beaktas vid beräkningen av utbytet. Denna bestämmelse formuleras på sådant sätt att den blir tillämplig även specialstraffrättens område. Vårt förslag till en bruttomodell har sina motsvarigheter andra håll. Som exempel kan nämnas de tyska och norska regler för vilka redogjorts i avsnitt 3.1 respektive 3.4.1. Vid vårt besök i Nederländerna angavs också att kostnadsfrågan var synnerligen svårhanterlig. Av kanske något teoretisk karaktär är det fall där en organiserad

mer verksamhet är blandad natur, dvs. både legal och illegal verksamhet

av förekommer. Att för sådana fall allokera kostnader till den ena eller andra delen förefaller vara uppgift som bör te sig något främmande

en ur sanktionssynpunkt.

Frågan är då i vilken utsträckning kostnader hänförliga till genomförandet av brottet bör beaktas inom ramen för skälighetsprövningen och alltså leda till att rätten av billighetsskäl stannar för att endast förklara en del av utbytet förverkat. Vi bortser här från sådana individualpreventiva överväganden som hänger samman med återanpassningsfrågor m.m. I övrigt finns det enligt vår mening här all anledning att iaktta restriktivitet. En utgångspunkt bör vara, att ingen skall kunna komma i ett

172 Begreppen utbyte och vinning SOU 1999: 147

bättre ekonomiskt läge genom att fullfölja ett brottsligt förfarande i stället för att avbryta detta. Kostnader, som den tilltalade skulle ha fått bära fullt han avbrutit sitt brottsliga förfarande ett tidigare

ut om stadium, bör alltså i princip inte beaktas när det är fråga om att förverka utbytet det fullbordade brottet. Kostnader för resor och uppehälle

av kan helt lärrmas därhän. Detsamma gäller utgifter som hänger samman med transporter, förvaring, anskaffande av redskap, lokaler m.m.

När det gäller kostnader avseende förvärv eller tillverkning av gods

saknar ett legalt marknadsvärde i gämingsmannens händer, såsom som narkotika eller olovligen tillverkad sprit, bör huvudregeln vara att hän-

vid skälighetsbedönmingen inte tas till dessa. Om gärningsmannen

syn hade ertappats med att inneha godset hade sakförverkande kunnat ske och därvid hade inte någon hänsyn tagits till mot vilka motprestationer han förvärvat godset eller vilka produktionskostnader han fått vidkännas. Han bör då inte ställas i ett bättre läge om ingripandet mot honom sker först sedan han fått tillfälle att begå ytterligare en straffbar handling, nämligen att överlåta godset.

Normalt sett finns det inte heller skäl att vid skälighetsbedömningen beakta ersättning den mot vilken förverkandetalan förs utgett till

som

medbrottsling för brottets genomförande. Att ta hänsyn till sådana en kostnader skulle vara i det närmaste lika stötande som att i detta sammanhang beakta värdet av den förres arbetsinsats vid genomförandet av brottet.

Framstår det emellertid som sannolikt att ett utgivet vederlag kom-

att förverkas hos den som mottagit vederlaget, bör dock intresset mer av att undvika dubbelförverkande leda till att hänsyn tas till vederlaget vid bestämmande av det belopp som skall förklaras förverkat hos den som utgett vederlaget. Denna bedömning bör göras med hänsyn till det aktuella läget. Det bör krävas, förutom att mottagaren är klart identifierad, att någon form av åtgärder vidtagits, t.ex. att förundersökning inletts.

En ytterligare central fråga vid avgränsningen av begreppet utbyte är i vilken utsträckning förverkande bör kunna ske av avkastning som upplupit under tiden mellan mottagandet av det ursprungliga utbytet och förverkandefrågans avgörande. Den osäkerhet som föreligger denna punkt torde hänga samman bl.a. med att förverkande anses i princip förutsätta att det är fråga om ett utbyte som uppstått i och med brottet. Eftersom avkastningen definitionsmässigt är något som lagöverträdaren uppbär först i ett senare skede faller det sig här inte naturligt tala utbyte uppstått i och med brottet. Å andra si-

att om ett som dan är det svårt att se något tyngre vägande skäl till varför vederbörande skulle ha rätt att behålla avkastningen. En uttrycklig regel enligt vilken även avkastning på utbyte av brott är att räkna som utbyte bör där-

Begreppen utbyte och vinning 173 SOU 1999: 147

för införas i 36 kap. 1 § BrB. Bestämmelsen bör vara tillämplig även vid utbytesförverkande sker enligt bestämmelser utanför BrB. Vi som återkommer i författningskommentaren till frågan hur nära samband det ursprungliga brottsutbytet och avkastningen bör fordras mellan som denna skall kunna förverkas. I enlighet härmed måste även efterför att värdestegring kunna fångas in, t.ex. då stulen tillgång säljs

följande en

belopp vida överstigande dess värde vid den olovliga åtkomsten. till ett visst samband med frågan förverkande avkastning står I ett om av frågan det finns skäl-att medge sakförverkande av egendom som om i stället för det ursprungliga brottsutbytet. För närvarande är såträtt dant förverkande inte möjligt. Om lagöverträdare exempelvis säljer en det ursprungliga brottsutbytet och använder den erhållna köpeskillingförvärva viss egendom, kan denna egendom alltså inte förveren för att kas. I sådant fall är hänvisad till att i stället förverka värdet av ett man

det ursprungliga utbytet.

En regel, innebär att även egendom som trätt i stället för utbyte som skall räknas utbyte, skulle få praktisk betydelse främst därigenom som den i förening med den i det föregående föreslagna regeln om föratt verkande avkastning skulle leda till att möjligheterna att förverka av avkastning ökade rätt betydligt. Det skulle t.ex. bli möjligt att förverka avkastning från aktier inköpts med det ursprungliga brottsutbytet. som Vi sådan ordning är befogad och föreslår följaktligen att anser att en det i 36 kap. 1 § BrB föreskrivs att även egendom trätt i stället för som utbyte skall utbyte. Även denna regel bör generell utanses som ges en forrrming. Den svenska förverkanderegleringen kommer därmed bättre än för närvarande mot de krav ställs i FN:s narkotisvara som kabrottskonvention, enligt vilken parterna bl.a. skall se till att förverkande kan ske även intäkter eller annat utbyte som härrör från vinav ning eller egendom vinning har omvandlats eller omsatts till. som Enligt gällande regler kan en förverkandeförklaring under närmare angivna förutsättningar 36 kap. 5 § BrB riktas även mot annan än gärningsmannen. De förslag som vi nu lägger fram innebär inga ändringar i den delen. De framlagda förslagen kommer, om de genomförs, att leda till en

påtaglig utvidgning möjligheterna att beröva en lagöverträdare de

av ekonomiska fördelar han uppnått genom sitt brott. Man måste emellertid i sammanhanget komma ihåg att förverkande även med den föreslagna bestämning begreppet utbyte kommer att fordra att ett samav band mellan det begångna brottet och det ursprungliga utbytet samt dettas direkta samband med efterföljande händelser kan styrkas. Antag att 1 miljon kr kan knytas till ett bestämt brott och att just dessa medel visas ha använts till synnerligen lyckosamma snabba aktieaffärer och att värdet sålunda på kort tid ökat till 2 miljoner kr. Vid de av oss an-

174 Begreppen utbyte och vinning

givna brotten som möjliggör ett utvidgat förverkande kan även värdestegringen dras in. Enligt vår uppfattning bör så möjligt generellt

vara sett.

Från principiella utgångspunkter skulle det kunna övervägas

att även införa en regel som medgav förverkande i efterhand lämnad

av en belöning för brott. Den nuvarande ordningen, innebär att ett sådant

som förverkande inte anses möjligt, rimmar mindre väl med principen

att ingen bör få någon ekonomisk fördel sin brottslighet. En sådan

genom regel skulle emellertid enligt vår bedömning få så begränsad prak-

en tisk betydelse att avstår från att lägga fram något förslag i denna del. Belöningar av förevarande slag torde i praktiken kunna knytas till någon form av utfästelser i tiden före brotten och därmed åtkomliga

vara redan enligt gällande rätt.

Vissa särskilda frågor 175 SOU 1999: 147

8 Vissa särskilda frågor

8.1 av att för-

Ersättningsanspråk grund

utan förbehåll

verkad egendom försäljs

för en bestående särskild rättighet

l l Direktiven

. Utöver vår huvuduppgift att överväga åtgärder för att effektivisera ut- bytesförverkande vid kvalificerad brottslighet har enligt direktiven behandla vissa speciella frågor som avser förverkandeäven att mera regleringen. En sådan fråga gäller behovet särskilda bestämmelser av ersättning till rättighetsinnehavare drabbas av skada om en som grund förverkad egendom säljs utan förbehåll för en bestående av att särskild rätt i egendomen.

8.1.2 Bakgrund

Justitiekanslerns uppdrag

I 36 kap. 5 § tredje stycket BrB föreskrivs att särskild rätt till egendom förklaras förverkad består, inte även den särskilda rätten försom om klaras förverkad. Med särskild rätt enligt förarbetena begränsade avses sakrätter panträtt och retentionsrätt även en säljares rätt till som men gods har sålts med äganderättsförbehåll prop. 1968:79 s. 63. som Numera torde hit även att hänföra sådan återtaganderätt som en vara säljare kan förbehålla sig enligt konsumentkreditlagen 1992:830 eller lagen 1978:599 avbetalningsköp mellan näringsidkare. Däremot om är nyttjanderätt till lös sak inte att anse som en sådan särskild rätt en i ifrågavarande bestämmelse se NJA 1975 s. 528. som avses Med anledning ett ärende, som avsåg ersättningsanspråk grundat av på att förverkad egendom försålts utan att förbehåll gjorts för en i egendomen bestående särskild rätt, konstaterade regeringen att gällande rättsregler inte syntes med erforderlig tydlighet anvisa ordning för en prövning sådana anspråk. Regeringen uppdrog därför den 8 januari av 1987 Justitiekanslern JK att se över de rättsregler som rör prövning

176 Vissa särskilda frågor SOU 1999: 147

av anspråk mot staten till följd av särskild rätt i förverkad egendom. Uppdraget innefattade också att lämna förslag till de ändringar i rättsreglema som kunde behöva genomföras.

Justitiekanslerns förslag

JK redovisade i december 1991 uppdraget i promemorian Prövning av ersättningsanspråk grundat på särskild rätt i förverkad egendom. I promemorian föreslås att det i 36 kap. 17 § BrB införs en bestämmelse som innebär att, om förverkad egendom försäljs utan förbehåll för en bestående särskild rättighet, för den skada som orsakats

staten svarar rättighetsinnehavaren intill värdet av vad som har tillfallit staten grund av förverkandet. För att sådana ersättningsanspråk skulle kunna prövas enligt kungörelsen 1972:416 om statsmyndighetemas skadereglering i vissa fall föreslogs även vissa kompletterande ändringar i denna kungörelse. Kungörelsen i fråga har sedermera upphävts och ersatts av förordningen 1995:1301 om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten. J Kzs promemoria har fogats till betänkandet som bilaga

Remissinstanserna

Promemorian har remissbehandlats. Flertalet remissinstanser Hovrätten över Skåne och Blekinge, Riksdagens ombudsmän, Sveriges Advokatsamfund, Svenska Bankföreningen och Finansbolagens förening har tillstyrkt J K:s förslag eller lämnat det utan erinringar. Även Riksåklagaren RÅ har förklarat sig inte ha erinra

något att mot att förslaget genomförs. Samtidigt har RÅ dock förordat förtydligande

ett av den föreslagna lagtexten vad gäller begränsningen ersättnings-

av beloppet. RÅ har också redovisat avvikande i

en uppfattning fråga om

ikraftträdandet.

Ett par remissinstanser Leasingutredningen Ju 1988:01 och

- Kommittén för översyn av det allmännas skadeståndsansvar Ju 1989:03 har ställt sig kritiska till den del förslaget tar sikte

- av som de materiella förutsättningarna för ersättning i den angivna situationen.

Leasingutredningen har anfört att J Kzs förslag, om att statens ersättningsskyldighet skall begränsas till vad som tillfallit staten för-

genom verkandet, är oförenligt med bestämmelsen i 36 kap. 5 § tredje stycket BrB, som innebär att särskild rätt består vid förverkande, inte också

om den särskilda rätten förklaras förverkad. Enligt Leasingutredningens uppfattning motiverar inte heller de argument som JK har anfört för

Vissa särskilda frågor 177 SOU 1999: 147

lösningen avsteg görs från allmänna regler om staden föreslagna att skadeståndsansvar. Förslaget bör därför, enligt Leasingutredningtens i denna del inte läggas till grund för lagstiftning. en,

remissyttrande har Leasingutredningen anfört att förtydligande

I sitt särskild ställning vid förverkande däremot kan vara

lagregler om rätts

innebörden bestämmelsen i 36 kap. 5 tredje påkallade. Den närmare av nämligen enligt utredningens uppfattning oklar. Leastycket BrB är har förordat förtydligande bestämmelser utformas

singutredningen att

försäljningsregler förebild, låt vara att av-

med utsökningsbalkens som

anledning förverkandeinstitutets särart kan visa sig vikelser med av motiverade. De JK föreslagna förfarandereglema har Leasingutredningen av lämnat utan erinran. heller Kommittén för översyn det allmännas skadestånds- Inte av har haft något att invända mot förslaget att uttryckligen ålägga ansvar alla anspråk grundar sig särskild rätt i JK att pröva mot staten som förverkad egendom. Mot bakgrund att frågan om utformningen av av det allmännas ingick i kommitténs uppdrag och att uppdraget, ansvar vid tiden för remissvaret, skulle redovisas inom relativt kort tid, ifråga-

kommittén däremot grund av den framlagda promemosatte om man rian borde genomföra de JK förordade ändringarna i ersättningsrätav Eftersom frågan omfattades kommitténs uppdrag, borde den enten. av ligt kommitténs mening i det sammanhanget. tas upp Kommittén för översyn det allmännas skadeståndsansvar har seav dermera lagt fram betänkandet Det allmännas skadeståndsansvar SOU 1993:55. I betänkandet behandlas bl.a. frågan om ersättningsanspråk

särskild rätt i förverkad egendom. Kommittén gör bedöm-

grundat

ningen vanliga civilrättsliga och skadeståndsrättsliga regler bör att gälla även här samt anför:

Om underlåter att beakta bibehållen särskild rätt vid försäljning av staten en egendom förverkats utgör detta ett fel och det torde i ett sådant fall i som regel föreligga fel eller försummelse i skadeståndslagens mening. Den särkan då kräva ersättning enligt 3 kap. 2 § SkL, utan några skilde rättsägaren inskränkningar. Mot bakgrund de överväganden som vi i övrigt gör i detta betänkanav de kan det inte föreligga något skäl att just i detta fall införa ett ananses vållande. Om det inte har förekommit någon oaktsamhet svar oberoende av från myndigheternas sida torde den enskilde rättsinnehavaren, om han är

bibehållen sin rätt, ha möjlighet att vända sig mot den myndighet eller motsvarande genomfört försäljningen den förverkade egendomen och som av kräva sin den influtna köpeskillingen. Detta står i överensstämmelse rätt ur med bl.a. de uttalanden gjordes i prop. 1986/87:81 om ändring i lagen som

178 Vissa särskilda frågor SOU 19991147

1951:649 om straff för vissa trafikbrott m.m. och i rättsfallet NJA 1988

s.

80, som också tas upp i Kzs promemoria.J

Kommittén lämnar sålunda frågan med konstaterandet att det inte föreligger något behov av en särskild skadeståndsregel för här aktuella fall.

8.1.3 överväganden och

förslag

Vår bedömning: Vi finner inte skäl att införa särskild lagregel

en om rätten till ersättning i de fall där en särskild rätt i förverkad egendom upphör till följd av att egendom har försålts utan att förbehåll har gjorts för den särskilda rätten. Vi inte heller att det

anser finns behov av att införa särskilda lagregler i syfte att närmare klargöra en särskild rätts ställning vid förverkande. Vi förordar att JK anförtros uppgiften att företräda staten i ärenden ersätt-

som avser ningsanspråk grundade särskild rätt i förverkad egendom och att reglerna i förordningen 1995:1301 om handläggning skade-

av ståndsanspråk mot staten görs tillämpliga även sådana anspråk.

Behövs det särskild regel de materiella förutsättningarna för

en om ersättning

Bestämmelserna i 36 kap. 5 § BrB utgår från principen att ingen

genom förverkande grund av brott skall kunna berövas egendom eller

en rättighet, om inte förverkandeförklaring riktas mot honom. En för-

en verkandeförklaring förutsätter i sin tur att talan förs mot vederbörande om ansvar eller förverkande. Förs sådan talan endast mot ägaren till viss egendom och förklaras egendomen förverkad, innebär bestämmelsen i paragrafens tredje stycke att särskild rätt till egendomen består,

en och detta oberoende av om förbehåll härom görs i samband med för-

verkandeförklaringen eller ej.

Enligt 36 kap. 17 § första stycket BrB tillfaller förverkad egendom staten, om inte annat är föreskrivet. I lagen 1974:106 förfarandet

om med förverkad egendom och hittegods finns närmare bestämmel-

m.m. ser om hur staten skall förfara med sådan egendom. Huvudregeln när det gäller förverkad egendom är att den skall försäljas. Om därvid förverkad egendom, i vilken en särskild rätt består, försäljs utan att något förbehåll görs för den särskilda rätten, torde det stå klart egendomen

att i köparens hand inte blir belastad med den särskilda rätten, förutsatt

att

Vissa särskilda frågor 179

vid förvärvet jämför här vad gäller vid exekutiv denne är i god tro som försäljning enligt 14 kap.1 § utsökningsbalken. till godtrosförvärv innebär att det måste anses åligga Möjligheten bestående särskild rätt vid försäljningen av förverstaten att beakta en Om försummar detta torde det ofta föreligga fel kad egendom. staten i den mening i skadeståndslagen SkL. eller försummelse som avses regeln det allmännas skadeståndsansvar

Den grundläggande om

i 3 kap. 2 § SkL. Enligt denna regel ansvarar det allmänna stat, finns andra sammanslutningar för personskada, sakskakommun och vissa förmögenhetsskada vållats fel eller försummelse da och ren som genom myndighetsutövning i verksamhet för fullgörande det allmänna vid vars särskilt intresse i förevarande sammanhang är att det allsvarar. Av enligt 3 kap. 2 § SkL omfattar även förmögenhetsmännas ansvar ren sådan förmögenhetsskada uppkommer utan samband skada, dvs. som någon lider eller sakskada. Detta sträcker sig med att person- ansvar det grundläggande ansvaret för eget vållande enligt så sätt längre än 2 kap. l § SkL och principalansvaret enligt 3 kap. 1 § SkL. med vad generellt gäller i SkL är det i 3 kap. 2 § frå- I enlighet som för styrkt vållande. Enligt vad uttalas i motiven ga om ett ansvar som 1972:5 497 bör dock frågan, huruvida skadeståndsansvar föprop. s. religger, här avgöras grundval objektiv bedömning av det av en mer förfarande har orsakat skadan. Att det visar sig omöjligt att som vara konstatera subjektiv oaktsamhet hos någon bestämd befattningshaen utesluter sålunda inte att det allmänna åläggs att utge ersättning vare skada. Ansvaret enligt 3 kap. 2 § SkL omfattar också s.k. kurnuför en lerade fel, dvs. den situationen att det förekommit ett antal mindre eller förbiseenden, inte för sig väl tillsammans får misstag som var men infatta fel eller försummelse. Detsamma gäller andra fel som kan anses framstå ursäktliga från subjektiv synpunkt. som När skyldighet utge skadestånd för förmögenhetsskada föreatt ren ligger enligt 3 kap. 2 § SkL, skall ersättningen i princip bestämmas till

belopp fullt ut motsvarar den lidna skada. ett som Om förverkad egendom försäljs utan beaktande bibehållen av en särskild rätt, är ersättningsfrågan för närvarande således i första hand bedöma enligt 3 kap. 2 § SkL. Vållande i den angivna meningatt ovan torde ofta föreligga i dessa fall. Om någon oaktsamhet inte föreen kommit från det allmännas sida torde, som Kommittén för översyn av det allmännas skadeståndsansvar konstaterat i det ovan citerade avsnittet sitt betänkande, den enskilde rättsinnehavaren ha möjlighet av vända sig den myndighet haft ansvaret för försäljningen i att mot som fråga och kräva sin rätt den influtna köpeskillingen. Frågan är nu om ur det finns skäl att, i överensstämmelse med JKzs förslag eller annat

sätt, särreglera den här diskuterade situationen.

180 Vissa särskildafågor SOU 19991147

JK:s förslag innebär i materiellt hänseende till en början att rätten till ersättning skall omfatta värdet av vad som tillfallit staten genom förverkandet. Härmed avses såvitt framgår promemorian den köpe-

av skilling som staten erhållit vid försäljningen. Med J Kzs förslag begränsas alltså den rätt till ersättning som den skadelidande i dag har

om anspråket prövas enligt 3 kap. 2 § SkL. Den av JK förordade lösningen innebär vidare att det allmänna åläggs ett strikt ansvar; rätten till ersättning skall alltså enligt förslaget i den här aktuella situationen inte vara knuten till något krav oaktsamhet från det allmännas sida.

Som skäl för att införa en speciell regel rätten till ersättning när

om en särskild rätt i förverkad egendom upphört till följd av att egendomen försålts utan att förbehåll gjorts för den särskild rätten, har JK anfört främst lösning, som bygger allmänt skadeståndsrättslig

att en en syn och innebär att ersättningen skall bestämmas till det värde den sär-

som skilda rätten representerade vid försäljningstillfället, skulle stämma mindre väl med den princip som slås fast i 36 kap. 17 § andra stycket BrB.

Bestämmelsen i 36 kap. 17 § andra stycket BrB infördes år 1986, när möjligheten till förverkande utsträcktes till att även utbyte

avse av brott som motsvaras av skada för enskild. Om förverkande sker i ett sådant fall, har staten enligt denna bestämmelse att i stället för den hos vilken förverkandet skett svara gentemot den skadelidande intill värdet av vad som tillfallit staten grund av förverkandebeslutet.

JK framhåller att samma princip för bestämmande ersättningen

av som i den nyss behandlade bestämmelsen gäller även enligt 8 § andra stycket lagen om förfarandet med förverkad egendom och hittegods

m.m.

Som påpekats av såväl Leasingutredningen Kommittén för

som översyn av det allmännas skadeståndsansvar är emellertid jämförelserna med de nu nämnda lagrummen inte särskilt träffande.

I de fall som JK:s förslag tar sikte har tredje typiskt

man sett drabbats av en skada på grund av ett felaktigt förfarande från statens sida. Bestämmelsen i 36 kap. 17 § andra stycket däremot inte

avser en situation där staten har förfarit felaktigt. Det föreskrivs för

ansvar som staten i den bestämmelsen har följaktligen inte heller karaktären ett

av skadeståndsansvar. Regleringen syftar här till att undvika såväl

att en lagöverträdare skall drabbas dubbel betalningsskyldighet för-

av en

verkande och skadestånd att ett förverkande skall visa sig gå

- som ut över målsäganden genom att det försämrar lagöverträdarens förmåga att betala skadeståndet.

Inte heller bestämmelsen i 8 § andra stycket lagen förfarandet

om med förverkad egendom och hittegods situation där

m.m. avser en staten förfarit felaktigt. I detta lagrum regleras den enskildes rätt till

er-

Vissa särskilda fiågor 181 SOU 1999: 147

efterfrågat eller gjort anspråk sin egendom och sättning när han inte med gällande regler försålts. På grund av denna denna därför i enlighet till sin egendom till vad influtit passivitet begränsas här hans rätt som Skulle försäljningen däremot ha kommit till stånd vid försäljningen. försummelse hos myndigheterna, har vederbörande grund av fel eller ersättning motsvarande hela den förlust han drabbats av. rätt till det allmännas skadeståndsansvar Som Kommittén för översyn av betänkande SOU 1993:55 162 torde ofta förutsättkonstaterar i sitt s. ersättning enligt 3 kap. 2 § SkL uppfyllda i ningarna för att kräva vara K:s förslag sikte på. Att i dessa fall begränsa ersättde fall som J tar JK föreslagit bör enligt vår mening inte

ningsmöjligheten sätt som

fråga. Det förhållandet att det i praktiken endast undantagsvis komma i särskild rätt i här avsedda fall har ett värde som torde förekomma att en klart överstiger den influtna köpeskillingen utgör inte ett godtagbart

skäl för sådan begränsning.

en Frågan i vilken utsträckning det allmänna bör åläggas ett ansvar oberoende vållande har nyligen varit föremål för övervägande av av för det allmännas skadeståndsansvar. Som Kommittén översyn av föregående ansåg kommittén inte att det förelåg skäl att

framgått i det

sådant i just det här aktuella fallet. Vi gör för vår del införa ett ansvar ingen annan bedömning. framlagda förslaget bör alltså enligt vår mening inte ge- Det av JK nomföras i vad det de materiella förutsättningarna för ersättning. avser i övrigt finns det skäl överväga några ändringar härvid- Inte heller att civilrättsliga och skadeståndsrättsliga regler bör således lag. Allmänna tillämpas även framgent. Leasingutredningens remissyttrande aktualiserar frågan det finns om sidan bestämmelsen i 36 kap. 5 § tredje stycket BrB inskäl att vid av särskilda lagregler i syfte att närmare klargöra särskild rätts ställföra ning vid förverkande. Under utredningens arbete har inte i något annat sammanhang framförts önskemål införandet sådana lagregler. Avsaknaden av en om av utförlig lagreglering avseende särskild rätts ställning vid förverkande

alltså inte utgöra något påtagligt praktiskt problem. Som vi konsynes i det föregående får det åligga staten att vid försäljningen staterat anses förverkad egendom beakta särskild rätt som någon har till egenav en domen. Detta kan ske att egendomen säljs med förbehåll för den genom särskilda rätten eller, rättighetsinnehavaren enligt lag eller avtal är om skyldig betalning i förtid, att staten i förtid betalar att ta emot genom den fordran den särskilda rätten är knuten till. Någon uttrycklig regel skyldigheter i detta hänseende är enligt vår mening inte erom statens forderlig. Det ligger vidare i sakens natur att rättighetsinnehavaren vid

försäljning förverkad egendom med förbehåll för den särskilda en av

182 Vissa särskilda frågor

rätten ofta, t.ex. då fråga är om säljares rätt vid äganderätts- eller återtagandeförbehåll, får finna sig i ett gäldenärsbyte liksom att förvärvaren i de nu nämnda fallen efter förvärvet svarar för köparens skyldigheter enligt det aktuella avtalet. Inte heller i dessa eller andra hänseenden finns det enligt vår bedömning anledning att vid sidan 36 kap.

av 5§ tredje stycket BrB införa uttryckliga lagregler särskild rätts

om ställning vid förverkande grund brott.

av

F örfarandereglerna

Som framgått ovan innefattade J Kzs förslag även vissa kompletteringar av den då gällande skaderegleringskungörelsen. Förslaget syftade i denna del till att ge JK rätt att företräda staten vid ersättningsanspråk av här aktuellt slag och att göra kungörelsens förfaranderegler tillämpliga vid prövningen av ersättningsanspråken. Som framgått i det före-

gående har skaderegleringskungörelsen sedermera upphävts och ersatts av förordningen 1995:1301 handläggning skadeståndsanspråk

om av mot staten. Bestämmelser om i vilka fall JK handlägger ersättningsanspråk mot staten finns i denna förordnings 3

numera

Mot bakgrund av den osäkerhet förelegat, när det gäller i vilken

som ordning anspråk grundade särskild rätt i förverkad egendom bör prövas, är ett förtydligande här sin plats. Det är enligt vår mening lämpligast att JK anförtros uppgiften att pröva sådana anspråk,

oavsett om de grundar sig en påstådd oaktsamhet från statens sida eller Bestämmelser med denna innebörd bör alltså under det fortsatta lagstiftningsarbetet införas i den nämnda förordningen.

nyss

8.2 med stöd 36

Ersättningsanspråk av kap.

17 §

andra stycket BrB

8.2. 1 Direktiven

I direktiven åläggs vidare att överväga bestämmelserna i 36 kap.

om 17 § andra stycket BrB, för närvarande är tillämpliga endast vid

som förverkande enligt BrB, bör ändras så att de blir tillämpliga då

även förverkande utbyte brott sker med stöd

av av av någon special-

straffrättslig författning.

Vissa särskilda frågor 183 SOU 1999: 147

8.2.2 Bakgrund

stycket BrB bl.a. att utbyte brott enligt I 36 kap. l § första anges av skall förklaras förverkat, det inte är uppenbart oskäligt. denna balk om enligt denna bestämmelse utbyte, svarar mot skada för en- Har som förverkat hos någon, staten enligt 36 kap. 17 § skild, förklarats svarar i dennes ställe för ersättning den skadelidande inandra stycket BrB vad har tillfallit staten grund beslutet om förtill värdet av som av Enligt vad föreskrivs i styckes andra mening har verkande. som- samma verkställigheten sådant beslut den hos vilken förverkandet vid av ett räkna vad han visar sig ha utgett ersättning till den skett rätt att av som skadelidande. Bestämmelsen i 36 kap. 17 § andra stycket BrB infördes år 1986,

möjligheten till förverkande enligt 36 kap. l § BrB utsträcktes till när utbyte brott motsvaras skada för enskild. Regatt även avse av som av till undvika förverkande skall försämra målsäleringen syftar att att ett möjligheter få ersättning för sin skada också till att gandens att men förhindra lagöverträdare drabbas såväl förverkande som föratt en av pliktelse skadestånd i sådan utsträckning att detta tillhopa att utge kommer högre belopp än brottsutbytet i fråga. Att staatt motsvara ett i stället för den hos vilken förverkandet skett innebär sålunda ten svarar denne i motsvarande mån befrias från sitt skadeståndsansvar. att

Med anledning ärende avsåg ersättningsanspråk fram-

av ett som ställda under åberopande bestämmelsen i 36 kap. 17 § andra stycket av BrB sedan förverkande brottsutbyte skett enligt en specialav straffrättslig bestämmelse, har JK uppmärksammat regeringen att

bestämmelsen i fråga är tillämplig endast när det är utbyte av brott enligt BrB har förverkats. I sitt avgörande anförde JK bl.a. att det som kan finns anledning överväga inte bestämmelsen också bör vara att om tillämplig då förverkande utbyte sker med stöd någon bestämmelav av

se i en specialförfattning.

8.2.3 överväganden och förslag

Vårt förslag: Tillämpningsområdet för bestämmelserna i 36 kap. 17 § andra stycket BrB utvidgas till att gälla även fall där förverkan-

de utbyte brott sker med stöd bestämmelser utanför BrB. av av av

För närvarande är således bestämmelserna i 36 kap. 17 § andra stycket

BrB tillämpliga endast vid förverkande av utbyte av brott enligt BrB.

184 Vissa särskilda frågor SOU 19993147

De skäl som kan anföras för att staten bör träda in vid förverkande av utbyte av brott enligt BrB talar emellertid enligt vår mening med styrka för att detsamma bör gälla när förverkande sker av brottsutbyte enligt andra bestämmelser och utbytet svarar mot skada för enskild. Såvitt vi kan bedöma skulle det inte heller vara förknippat med några egentliga nackdelar att göra bestämmelserna i 36 kap 17 § andra stycket BrB

mera generellt tillämpliga. Vi föreslår därför att tillämpningsområdet för dessa bestämmelser utvidgas till att avse även fall där förverkande

av utbyte sker med stöd av bestämmelser utanför BrB.

8.3 Förfarandet med förverkad

egendom

8.3. l Direktiven

Enligt våra direktiv har också att undersöka behovet förändrade

av regler vad gäller hur man skall förfara med förverkad egendom. I direktiven anges att nuvarande regler har utsatts för kritik med anledning av att myndigheterna i vissa fall sett sig skyldiga att försälja förverkade knivar. Vidare konstateras att det finns behov att över regleringen

av se även mot bakgrund av att det bolag tidigare svarat för försäljning-

som en av förverkad egendom inte längre består.

8.3.2 Bakgrund

Föreskrifter om vilka åtgärder skall vidtas med förverkad egendom

som finns i lagen 1974:1066 förfarande med förverkad egendom och

om hittegods förfarandelagen. Förutom förverkad egendom gäller

m.m. lagens bestämmelser även egendom tillfallit staten enligt lagen

som 1938:121 om hittegods liksom egendom tagits i förvar enligt la-

som gen 1974:1065 om visst stöldgods Bestämmelserna i förfaran-

m.m. delagen gäller om annat inte är särskilt föreskrivet.

Enligt 4§ i förfarandelagen får myndighet har hand

en som om egendom som omfattas lagens bestämmelser omedelbart låta

av försälja

egendomen, om det föreligger fara för att den blir förstörd,

annars om vården av den är förenad med stora kostnader eller det finns

annars särskilda skäl för ett sådant förfaringssätt. Egendom kan befaras

som komma till brottslig användning eller är olämplig för för-

som annars säljning skall enligt 5 § oskadliggöras. Har egendomen inte försålts eller oskadliggjorts enligt de nyss nämnda bestämmelserna skall den

enligt 6§ säljas den myndighet eller det bolag regeringen be-

av som stämmer. I förordningen 1979:536 försäljning förverkad

om av egen-

Vissa särskilda frågor 185

dom och hittegods föreskrivs att egendomen skall säljas av Allm.m. Solna Aktiebolag. År 1992 försattes emellertid detta bolag i material i konkurs. Innan förfarandelagen trädde i kraft den 1 juli 1975 fanns det inte några generella bestämmelser vilka åtgärder skulle vidtas med om som förverkad egendom. Liksom i dag innehöll dock en del författningar särskilda regler beträffande förfarandet med egendom förverkats i som enlighet med bestämmelser i den aktuella författningen. Vidare fanns det i upphandlingskungörelsen 1952:496 vissa bestämmelser om försäljning lös egendom tillhörande staten. Den upphandlingskungörelav den l januari 1974 ersatte 1952 års kungörelse innehöll dock se som inte någon motsvarighet till dessa försäljningsregler. Genom förfarandelagen infördes ordning med förfaranderegler en skall tillämpas inte annat särskilt föreskrivs. I lagens 6§ ansom om huvudregel att egendom omfattades av lagens bestämgavs som som melser skulle säljas Förenade Fabriksverken FFV. genom Bakgrunden till införandet ordning med centraliserad försäljav en ning det dittillsvarande systemet för försäljning ansågs tungrott var att och kostnadskrävande samtidigt som intäkterna var låga. Genom att skapa ett försäljningssystem innebar att man nådde en bredare som kundkrets hoppades kunna öka intäkterna. FFV hade redan tidigaman i viss utsträckning anlitats för försäljning av sådanegendom som re omfattades bestämmelserna i förfarandelagen och erfarenheterna av därav ansågs goda. År 1979 ombildades FFV, dittills varit ett affärsdrivande verk, som till ett aktiebolag. I samband härmed ändrades förfarandelagen prop. 1978/79:125, bil ll, SFS 1979:535. I 6 § angavs att egendomen skulle säljas "myndighet eller bolag som regeringen bestämmer". I anslutav ning därtill föreskrevs i den tidigare nämnda förordningen att försäljningen förverkad egendom skulle ske genom FFV Allmaterial av m.m. Aktiebolag. FFV Allmaterial Aktiebolag blev år 1990 ett privatägt bolag under finna Allmaterial i Solna Aktiebolag och i 1979 års förordning anges framgått, att egendomen i fråga skall försäljas genom numera, som detta bolag. Med anledning det nämnda bolagets konkurs upprättades år av nyss 1992 inom Justitiedepartementet en promemoria med förslag till ny lydelse av 6 § förfarandelagen. Förslaget har remissbehandlats. I promemorian anges att underhandskontakter med andra departement har visat att det torde vara svårt att lägga över den aktuella försäljningen någon myndighet eller något statligt bolag. Mot bakgrund härav konstateras att den lösning som återstår är att all försäljning skall ske den förvarande myndighetens försorg. I anslutning härtill genom

186 Vissa särskilda frågor SOU 1999: 147

att detta inte innebär att den myndighet som förvarar egendomen anges själv behöver anordna försäljningen. Vidare anförs:

Det bör således inte finnas något hinder mot att myndigheterna träffar avtal

om att någon annan skall sköta försäljningen. Det kan dock vara lämpligt

att detta sker centralt genom Rikspolisstyrelsen eller Generaltullstyrelsen.

Inte heller bör det finnas något hinder mot att viss försäljning sker centralt

och att annan försäljning, t.ex. av hittegods av begränsat värde, sker genom

någon försäljningskanal den ort där egendomen förvaras. Rikspolisstyrelsen bör ges befogenhet att meddela tillämpningsföreskrifter.

Övervägandena utmynnar i ett förslag om att 6 § förfarandelagen skall ha följande lydelse.

Egendom som inte har sålts enligt 4 § eller oskadliggjorts enligt 5 § skall

säljas genom den förvarande myndighetens försorg. Kan egendomen inte

säljas, får den förstöras.

Enligt promemorian bör vidare förordningen 1979:536 försäljning

om av förverkad egendom och hittegods m.m. genast upphävas eftersom den inte längre fyller något syfte och är ägnad att skapa oklarhet. Det anges att egendomen, i avvaktan att lagändringen genomförs, bör kunna säljas genom den förvarande myndighetens försorg med stöd

av undantagsregeln i nuvarande 6 som formellt ger stöd för detta.

Ingen av remissinstanserna Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Ge-

neraltullstyrelsen och Riksrevisionsverket har haft några erinringar mot föreslaget. Generaltullstyrelsen har anfört bl.a. att den föreslagna lösningen i praktiken är den enda möjliga.

sou 1999:147 Vissa särskilda frågor 187

8.3.3 överväganden och förslag

Vårt förslag: Vi föreslår att förverkad egendom skall säljas genom

den förvarande myndighetens försorg.

Vi gör vidare bedömningen att den nuvarande bestämmelsen i 5 §

lagen 1974: 1066 förfarande med förverkad egendom och hitte-

om

gods tillräckliga möjligheter att förhindra att egendom som

m.m. ger

kan komma till brottslig användning eller annars får anses

som

olämplig för försäljning åter kommer ut marknaden.

I direktiven nämns att kritik har förts fram mot reglerna om hur man skall förfara med förverkad egendom därför att myndigheterna i vissa fall sett sig skyldiga att försälja förverkade knivar.

Enligt 5 § förfarandelagen skall egendom som kan befaras komma till brottslig användning eller som annars är olämplig för försäljning oskadliggöras. Egendom kan oskadliggöras olika sätt. En möjlighet är naturligtvis att egendomen förstörs. Ibland är det möjligt att i stället genom lämpliga åtgärder utesluta att egendomen kommer till brottslig användning men ändå behålla den i sådant skick att den kan utnyttjas ekonomiskt. I lagens förarbeten att egendomen i så fall skall för-

anges säljas sedan sådan åtgärd vidtagits. I förarbetena nämns också det måhända något udda fallet att egendomen kan vara av värde som förevisnings- och studiemateriel inom polisutbildningen eller i liknande sammanhang. Om egendomen kommer till sådan användning får den enligt departementschefen anses oskadliggjord utan att någon annan åtgärd vidtagits se prop. 1974:124 s. 65.

Enligt vår mening är den nuvarande bestämmelsen i 5 § ändamålsenligt utformad. Den synes ge fullt tillräckliga möjligheter att förhindra att egendom som kan komma till brottslig användning eller som annars får anses olämplig för försäljning, t.ex. förverkade knivar eller illegala spelautomater, åter kommer ut marknaden. Mot bakgrund av att det i praktiken tydligen i vissa fall uppstått tveksamhet om hur bestämmelsen bör tillämpas, finns det emellertid skäl att i sammanhanget framhålla vikten av att respektive centralmyndighet vinnlägger sig om att lämna klargörande riktlinjer för bestämmelsens tillämpning.

Vad därefter gäller frågan, vem som skall handha försäljningen i de fall där egendomen skall försäljas i enlighet med huvudregeln i 6 § förfarandelagen, kan till början konstateras att det i 1979 års förordning

en

188 Vissa särskilda frågor SOU 19991147

p

angivna aktiebolagets konkurs gör det nödvändigt att överväga den nuvarande ordningen.

Vi gör bedömningen att den i Justitiedepartementets promemoria

presenterade lösningen bör genomföras. Något ändamålsenligt al-

nu ternativ till den i promemorian föreslagna ordningen synes inte förelig-

Vi föreslår följaktligen att 6§ förfarandelagen ändras i enlighet ga. med förslaget i promemorian. I samband därmed bör 1979 års förordning upphävas.

8.4 Förverkande av s.k. narkotikatillbehör

m.m.

8.4. 1 Direktiven

Ytterligare fråga av mera detaljbetonad karaktär som tas upp i våra

en direktiv avser förverkande av vissa slag av tillbehör vid hantering av narkotika, främst pipor som används för att röka hasch. I direktiven an-

att rättsläget här synes vara oklart. I vårt uppdrag ingår således att ges undersöka behovet av regeländringar även inom detta område.

8.4.2 Gällande rätt

Enligt 6§ andra stycket narkotikastrafflagen l968:64 får egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt den lagen förklaras förverkad, om det är påkallat till förebyggande av brott eller annars särskilda skäl föreligger. Detsamma gäller i fråga om egendom med vilken tagits befattning som utgör brott enligt narkotikastrafflagen. I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat.

Den nu nämnda bestämmelsen kompletteras av en regel i 6 § tredje stycket avseende injektionssprutor eller kanyler, som kan användas för insprutning i människokroppen, och andra föremål, som är särskilt ägnade att användas för missbruk eller annan befattning med narkotika, t.ex. haschpipor, kokainskedar och vågar. Oavsett vem de tillhör, skall sådana föremål förklaras förverkade, om de påträffas hos någon som har begått ett brott enligt narkotikastrafflagen eller i ett utrymme som disponeras av honom eller i förbindelse med narkotika som har varit föremål för sådant brott. En förutsättning för förverkande är dock att det inte är uppenbart obilligt. i

I samband med den senaste ändringen av 6 § tredje stycket anmärktes i propositionen prop. l982/83:141 s. 38 att de angivna förutsättningarna för förverkande innebar att förverkande med stöd av denna

Vissa särskilda jiågor 189

bestämmelse inte utan vidare kunde ske av exempelvis haschpipor som innehas som souvenirer. fråga injektionssprutor och kanyler finns vidare bestämmelser i I om förordningen 1968:70 med vissa bestämmelser om injektionssprutor och kanyler och i i anslutning till denna meddelad kungörelse en l968:71. I förordningen finns bl.a. bestämmelse 7 § om förveren kande eller kanyl, saluhållits eller överlåtits i strid mot av spruta som förordningen eller mot föreskrift meddelats med stöd av denna. som Även här kan alternativt värdeförverkande ske. När föremål det slag som direktiven här åsyftar anträffas utan av samband med narkotikabrott eller, såvitt gäller injektionssprutor och kanyler, utan att de hanterats i strid med bestämmelserna i den nyss nämnda förordningen, kan frågan förverkande enligt den allmänna om regeln i 36 kap. 3 § 1 BrB aktualiseras. För förverkande enligt denna bestämmelse fordras sålunda inte att något brott har begåtts. I stället är förutsättning för förverkande att föremålet i fråga grund av sin en särskilda beskaffenhet kan befaras komma till brottslig användning. Före den reform BrB:s förverkanderegler genomfördes år av som 1968 i lagtexten dyrk och falskt mynt som exempel sådana angavs utpräglade brottsverktyg som kunde förverkas enligt motsvarande bestämmelse. I samband med 1968 års revision slopades emellertid exemplifieringen. Någon ändring i sak avsågs dock inte prop. 1968:79 50. Dyrk och falskt mynt kan alltså fortfarande anföras som exempel s. föremål kan förklaras förverkade enligt denna bestämmelse. I som förarbetena till den ursprungliga bestämmelsen nämndes härutöver bl.a. fotografier, kartor och teckningar tillkommit i spionerisyfte, falska som skuldebrev och konstverk med falsk signatur SOU 1944:69 s. 71. Från rättspraxis kan anföras rättsfallet NJA 1980 s. 64, i vilket bestämmelsen tillämpades vid förverkande av stansar och myntringar, som använts för tillverkning av kopior av gamla mynt. För att förverkande skall kunna ske enligt 36 kap. 3 § 1 BrB är det emellertid inte tillräckligt att föremålet i och för sig är sådan beskafav fenhet att det kan befaras komma till brottslig användning. Härutöver fordras att omständigheterna i övrigt ger stöd för sådana farhågor. Frågan förverkande av s.k. haschpipor med stöd av 36 kap. 3 § 1 om BrB har varit föremål för Svea hovrätts, avd prövning hovrättens dom den 17 december 1996 i mål B 1663/96. Hovrätten, som i likhet med tingsrätten ansåg att varje beslagtaget föremål skulle ses för sig när det gällde att avgöra föremålet i och för sig hade sådan särom en skild beskaffenhet att det kunde befaras komma till brottslig användning, fann att vissa de pipor åklagarens talan avsåg sådan av som var av särskild beskaffenhet medan andra inte var det. Enligt hovrätten var det en förutsättning för att en pipa skulle kunna förklaras förverkad enligt

190 Vissa särskilda frågor SOU 1999: 147

det tillämpliga lagrummet att alternativa användningsmöjligheter kunde utmönstras som osannolika. Hovrätten ansåg dock att det därvid saknade betydelse om pipan kunde tjäna som prydnadsföremål eller utgöra ett Samlarobjekt, eftersom varje föremål kan ges en sådan användning. Däremot fäste hovrätten avseende vid om en pipa typiskt sett var olämplig för cigarettrökning eller annan tobaksrökning. Hovrätten fann att förhållandena i övrigt gav stöd för antagandet att de pipor, som man funnit i och för sig vara av sådan särskild beskaffenhet som förutsätts för förverkande, kunde befaras komma till brottslig användning och förklarade följaktligen dessa pipor förverkade.

8.4.3 Våra överväganden

Vår bedömning: Någon ändring av bestämmelserna i 36 kap. 3 §

BrB om förverkande av föremål som kan befaras komma till brotts-

lig användning är inte påkallad.

Det i föregående avsnitt refererade hovrättsavgörandet rönte viss uppmärksamhet i massmedia och torde ha bidragit till att frågan om förverkande av tillbehör vid hanteringen av narkotika kom att tas i vå-

upp ra direktiv.

Det ligger i sakens natur att det, för att förverkande skall kunna ske

ett föremål utan samband med att något brott har begåtts, måste kräav vas att föremålet i fråga är av sådan särskild beskaffenhet att det finns en påtaglig risk för att det kommer till brottslig användning. Frågan är då hur detta krav skall komma till uttryck i förverkandebestämmelsen.

Enligt vår bedömning är det inte möjligt att genom preciseringar i lagtexten eliminera den typ av gränsdragningssvårigheter som var för handen i det nyss nämnda fallet. Det torde sålunda inte möjligt att

vara formulera en legaldefinition av begreppet brottsverktyg som är så precis att den kan ge någon närmare vägledning. Att i 36 kap. 3 § BrB återinföra någon form av exemplifiering farliga föremål skulle enligt vår mening inte heller vara ägnat att underlätta tillämpningen. Det torde knappast vara möjligt att med hjälp av exempel närmare avgränsa tillämpningsområdet utan att lagbestämmelsen i fråga blir Otymplig och svåröverskådlig. Det finns vidare en uppenbar risk för att sådan

en exemplifiering relativt snart framstår som föråldrad. En generellt formulerad bestämmelse är därför att föredra. Den närmare avgränsningen av bestämmelsens tillämpningsområde måste här, vi det, även

som ser fortsättningsvis överlämnas till de rättstillämpande myndigheterna. Vi

Vissa särskilda frågor 191

har följaktligen inte funnit skäl att lägga fram något förslag om ändrad

bestämmelsen i 36 kap. 3 § BrB. lydelse av

8.5 Rätt för att förstöra förverkade al-

polis

koholhaltiga drycker m.m.

8.5.1 Inledning

Rikspolisstyrelsen har fäst utredningens uppmärksamhet det förhållandet, att bestämmelserna i lagen 1986:381 om förfarandet i vissa fall vid förverkande innebär att polisman under vissa förutsätt-

m.m. ningar kan besluta förverkande, men att polismannen saknar befo-

om genhet att förstöra alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel

har förverkats med stöd av dessa bestämmelser. Enligt Rikspolissom styrelsens mening skulle hanteringen kunna rationaliseras om polisman fick sådan befogenhet.

8.5.2 Gällande rätt

Det vanligaste är att en fråga om förverkande tas upp i samband med lagföringen för ett brott. Det förekommer emellertid en rad situationer där förverkandet rör någon som inte kan eller bör lagföras. Förverkande enligt 36 kap. 3 § BrB förutsätter över huvud taget inte att brott har begåtts. Även i fall där brott har begåtts kan förhållandena emellertid

vara sådana att lagföring inte skall ske, t.ex. grund av att gärningsmannen är underårig eller när särskild åtalsprövning är föreskrivet för brottet. En annan situation där förverkandetalan inte kan föras mot gämings-

föreligger då denne inte äger den aktuella egendomen. I sådant mannen fall måste yrkandet om förverkandeförklaring i stället riktas mot ägaren.

I lagen 1986:1009 om förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m. finns bestämmelser som reglerar förfarandet vid en prövning av fråga om förverkande av egendom till det allmänna i fall där frågan rör annan än den som är tilltalad för brott. Huvudregeln är att en sådan talan prövas av tingsrätt efter särskild talan. Om inte annat föreskrivs i 1986 års lag gäller för sådan talan i tillämpliga delar RB:s regler om åtal för brott vilket inte kan följa svårare straff än böter. I

prop. l999/2000:26 har regeringen föreslagit att det i 1986 års lag skall införas bestämmelser som gör det möjligt för rätten att under vissa förutsättningar avgöra mål som bara rör förverkande av egendom utan att hålla huvudförhandling. I viss utsträckning har emellertid åklagare och

192 Vissa särskilda frågor SOU 19991147

polisman rätt att själva besluta om förverkande av beslagtagen egendom.

Enligt 3 § fjärde stycket 1986 års lag får polisman sålunda besluta

förverkande beslagtagen egendom utan samband med lagföring om av för brott, egendomen saknar saluvärde eller dess värde understiger

om

tiondel det basbelopp enligt lagen 1962:381 om allmän försäken av ring gällde då beslaget verkställdes och det är uppenbart att för-

som verkande skall ske.

Den angivna befogenheten för polisman att själv besluta om för-

nu verkande infördes år 1995. Som exempel föremål som lämpar sig för

sådan befogenhet nämndes i det lagstiftningsärendet bl.a. föremål en

kan komma till brottslig användning, mindre narkotikapartier och som alkoholdrycker prop. 1994/95:23 s. 112.

När en polisman har beslutat om förverkande av beslagtagen egendom med stöd 3 § i 1986 års förfarandelag, har den som drabbats av

av beslaget möjlighet att hos polismyndigheten anmäla missnöje med förverkandebeslutet. Sådan anmälan skall göras inom en månad från det att vederbörande fick del av beslutet. Anmäls missnöje, skall beslutet

förverkande inte längre gälla. Finns det anledning att vidhålla att om egendomen skall förverkas, skall ärendet överlämnas till åklagare. För att förverkande skall kunna ske måste i sådant fall åklagaren väcka särskild talan förverkande vid domstol. Väcks inte talan inom må-

om en nad från det att anmälan kom in, skall beslaget åter 3 § andra

tredje styckena.

I lagen 1958:205 om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. finns bestämmelser om att förverkande i vissa fall skall ske av alkoholhaltiga drycker och andra medel som har trafikfarlig påverkan. Detta gäller bl.a. i fråga sådana drycker eller medel, påträffas hos

om som någon som gjort sig skyldig till olika former av trafiknykterhetsbrott samt spritdrycker, vin eller starköl, som påträffas hos den som förtär eller förvarar sådana drycker i strid med vissa bestämmelser i ordningslagen 1993:1617 eller i strid med lokal ordningsföreskrift.

I 1958 års lag föreskrivs också att beslagtagen egendom som skall förklaras förverkad enligt lagens bestämmelser får bevisligen förstöras om dess värde är ringa eller egendomens förstörande annars måste anses försvarligt. I annat fall får egendomen försäljas sätt närmare

som anges i lagen. Beslut om förstörande eller försäljning meddelas av undersökningsledaren eller åklagaren. I fall där förundersökning enligt 23 kap. 22 § första stycket RB inte behöver genomföras, får beslut om förstörande eller försäljning meddelas polismyndigheten.

även av

Går ett beslag åter i fall där egendomen har förstörts eller försålts enligt de nu nämnda bestämmelserna, skall ersättning av allmänna

medel utgå med belopp som motsvarar egendomens pris vid försäljning

Vissa särskilda frågor 193 SOU 1999: 147

eller är skäligt. Beslut ersättning medtill allmänheten som annars om åklagren. Om den drabbats beslaget är missnöjd med delas av som av beslut ersättning, har han möjlighet att inom månad från det ett om en beslutet påkalla rättens prövning detta 2 § 1958 års han fick del av av . gBestännnelserförverkande bl.a. sprit och alkoholdrycker om av finns i 11 kap. alkohollagen 1994:1738. I ll kap. 4 § alkohollaäven föreskrivs 1958 års lag i tillämpliga delar skall gälla i fråga om gen att sprit, alkoholdrycker eller mäsk kan antas bli förverkade. som

8.5.3 överväganden och förslag

Vårt förslag: Ifall där polisman med stöd av 3 § lagen 1986:1009 förfarandet i vissa fall vid förverkande har beslutat förom m.m. om verkande alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel av skall han även få besluta att egendomen skall förstöras. om

I de fall där polisman kan besluta om förverkande av beslagtagen alen koholhaltig dryck är det i praktiken inte möjligt att inom polismyndigheten besluta förstoring eller försäljning av egendomen förrän tiden om för rnissnöjesanmälan har löpt ut eller talan förverkande slutligt avom gjorts. Därefter kan egendomen förstöras eller försäljas enligt bestämmelserna i lagen 1974:1066 förfarandet med förverkad egendom om och hittegods m.m. Om möjlighet införs för polisman att i samband med att han been slutar förverkande beslagtagna alkoholhaltiga drycker omedelom av bart förstöra dessa, skulle detta sålunda innebära angelägen förenken ling förfarandet. Erfarenheterna den år 1995 införda ordningen av av med rätt för polisman att i vissa uppenbara fall besluta om förverkande har, såvitt kunnat finna, varit goda. Mot bakgrund härav och med hänsyn till den rätt till ersättning föreligger enligt 1958 års lag när som beslag går åter, bör enligt vår mening införandet av en befogenhet för polisman att i här aktuella fall förstöra beslagtagna alkoholhaltiga drycker och andra berusningsmedel inte ge anledning till några betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt. Vi föreslår därför att 1958 års lag kompletteras med bestämmelse som ger polisman sådan befogenhet. en

Internationella aspekter 195 SOU 1999: 147

9 Internationella aspekter

1 Allmänt

9.1.1 Inledning

I våra direktiv framhålls betydelsen ett internationellt samarbete när

av det gäller förverkande grund brott. I uppdraget ingår sålunda att

av följa utvecklingen i fråga det internationella samarbetet förver-

om kandeornrådet samt att, vid behov, utarbeta förslag till lagändringar eller andra åtgärder för att effektivisera detta samarbete. Vissa frågor med anknytning till det internationella samarbetet tas upp särskilt i våra tilläggsdirektiv. Dessa frågor behandlar i avsnitt 9.2 och 9.3. När-

skall diskutera i vad mån vi särskilt bör några andra fråmast ta upp gor i syfte att främja detta samarbete.

9.1.2 för att främja det internationella

Åtgärder

samarbetet

Vår bedömning: Flera våra förslag är allmänt sett ägnade att un-

av

derlätta det internationella samarbetet i förverkandefrågor. Vi har

därutöver inte utarbetat några förslag som direkt tar sikte detta

samarbete.

Den ökade rörligheten mellan olika länder har tillsammans med införandet modem informationsteknologi lett till att brottsligheten nu-

av

i betydligt större utsträckning än tidigare är gränsöverskridande. mera Särskilt den organiserade brottsligheten bedrivs i dag ofta internationell basis. Denna utveckling ställer utan tvekan ökade krav det internationella samarbetet. Av redogörelsen i kapitel 4 framgår också att det i rad olika internationella fora bedrivs ett omfattande arbete

en som är inriktat på att förbättra förutsättningarna för internationell samverkan i bl.a. förverkandefrågor.

Av avgörande betydelse i sammanhanget är att utveckla möjligheterna till ömsesidig rättslig hjälp i brottmål så att förfarandet i sådana

196 Internationella aspekter

ärenden blir smidigt och handläggningstidema korta. Det reformbehov som onekligen föreligger i fråga om de svenska nationella reglerna på området synes emellertid bli väl tillgodosett om de förslag nyligen

som lagts fram i departementspromemorian Ömsesidig rättslig hjälp i brottmål Ds 1999:56 genomförs. I promemorian föreslås

bl.a. att en ny lag om internationellt rättsligt samarbete i brottmål skall införas. Förslaget innebär allmänt sett att lagstiftningen blir mer överskådlig och enhetligt utformad för olika former av rättslig hjälp samtidigt

som

kommunikationsvägama förkortas och antalet handläggnings- och be-

slutsnivåer minskar. Den föreslagna regleringen medför också att Sveriges möjligheter att bistå med olika former av rättslig hjälp ökar, något som är av betydelse inte minst mot bakgrund av att många stater kräver l ömsesidighet i den meningen att de inte lämnar stat biträde i

en annan i större utsträckning än vad den staten är beredd att göra.

l

I departementspromemorian behandlas också den viktiga frågan

om l s.k. asset sharing, dvs. möjligheterna för stater som samarbetat i

en viss brottsutredning att dela egendom som förverkas som en följd av samarbetet. Som framgått av redogörelsen i kapitel 4 pågår bl.a. inom EU diskussioner om att utöka möjligheterna till asset sharing. Sådana möjligheter anses kunna utgöra ett incitament för stater att aktivt

samarbeta för att bekämpa internationell kriminalitet.

Frågan om asset sharing regleras för svenskt vidkommande i 36 § lagen 1972:260 om internationellt samarbete rörande verkställighet

i av brottmålsdom. Huvudregeln är här att egendom förklaras för-

som verkad med stöd av den lagen tillfaller staten. Om det är ett föremål som har förklarats förverkat, kan dock regeringen begäran den i

av stat som gjort framställningen om verkställighet av förverkandebeslutet i fråga förordna att föremålet skall återlämnas till den staten. I departementspromemorian föreslås att den nämnda paragrafen skall

nyss ändras så att möjligheterna att dela förverkad egendom med stat

annan utvidgas dels till att omfatta all förverkad egendom, t.ex. även

penningmedel och andra finansiella tillgångar, dels så att delning med

en annan stat skall kunna ske inte bara när verkställighet sker i Sverige

av ett utländskt förverkandebeslut utan även när förverkande sker i Sverige och den andra staten bistått Sverige ett eller annat sätt under brottsutredningen.

Vi ställer oss bakom de förslag som lagts fram i departementspromemorian och finner inte anledning att för egen del lägga fram några förslag som avser möjligheterna till ömsesidig rättslig hjälp i brottmål.

En allmän förutsättning för att internationellt samarbete skall kunna fungera väl är vidare att de berörda ländernas nationella regler på det aktuella området inte skiljer sig mera markant. Ett viktigt mål för det utvecklingsarbete som bedrivs inom olika internationella är så-

organ

Internationella aspekter 197

lunda ofta åstadkomma tillnärmning av olika länders lagstiftning att en strategiskt viktiga områden. Här kan konstateras att de av oss framförslagen, de genomförs, kommer att medföra att de svenska

lagda om

förverkandereglema ansluter närmare än för närvarande till vad som gäller i flera länder i vår närhet. Av särskild betydelse i detta hänseende förslaget utvidgat förverkande. I viss mån verkar emellertid även är om vårt förslag precisering begreppet utbyte i samma riktning. om en av De nämnda förslagen torde sålunda allmänt sett gynna förutsättnu ningarna för det internationella samarbetet i frågor som gäller förverkande utbyte brott. Som redan nämnts tar vidare i det följande av av särskilda frågor med internationell anknytning. Enligt vår upp ett par bedömning finns det inte anledning för oss att härutöver utarbeta några förslag direkt tar sikte det internationella samarbetet. som mera

9.2 EU:s och förver-

gemensamma åtgärd

kandekonventionen

9.2.1 Direktiven

I våra tilläggsdirektiv fick i uppdrag bl.a. att överväga den närmare innebörden artikel 1 i inom EU antagen gemensam åtgärd EGT av a en L 333, 9.12.1998, 1 och att undersöka vilka åtgärder som behöver s. vidtas för att Sverige skall kunna återkalla eller i största möjliga utsträckning begränsa den förklaring till artikel 2 punkt 1 i Europarådets konvention år 1990 penningtvätt, efterforskning, beslag och förav om verkande vinning brott förverkandekonventionen som Sverige av av i samband med att man tillträdde konventionen. avgav

9.2.2 Bakgrund

Den 3 december 1998 antogs, som framgått i avsnitt 4.3, inom EU en

åtgärd om penningtvätt, identifiering, spårande, spärrande,

gemensam beslag och förverkande hjälpmedel och vinning av brott. Åtgärden av kompletterar förverkandekonventionen. Medlemsstaterna åtar sig i den åtgärden bl.a. att se till att deras lagstiftning om pengemensamma ningtvätt och förverkande är mer generellt tillämplig och inte begränsad till vissa brott eller vissa brottstyper. Artikel 1 i den gemensamma åtgärden har sålunda följande lydelse.

198 Internationella aspekter

För att till stånd effektivare åtgärder mot den organiserade brottsligheten skall medlemsstaterna se till att inga reservationer görs eller vidhålls mot följande artiklar i Europarådets konvention från 1990 penningtvätt, efom terforskning, beslag och förverkande av vinning brott nedan kallad av 1990 års konvention:

a Artikel om brottet bestraffas med frihetsberövande eller frihetsberövande åtgärd där högsta straffet är än ett år. mer b Artikel om det gäller allvarliga brott. Sådana brott bör under alla förhållanden innefatta de brott som bestraffas med frihetsberövande eller frihetsberövande åtgärd där högsta straffet är mer än ett år, eller, när det gäller de stater som har en minimitröskel för brott i sitt rättssystem, brott besom straffas med frihetsberövande eller frihetsberövande åtgärd där lägsta straffet är mer än sex månader.

Led a skall inte påverka reservationer har gjorts avseende förverkande som av vinning av brott som bestraffas enligt skattelagstiftning.

Medlemsstaterna skall enligt artikel 8 vidta alla lämpliga åtgärder för att genomföra den gemensamma åtgärden så snart den träder i kraft. I den mån det krävs lagändringar för genomförande artikel 1 skall av medlemsstaterna inom tre år från ikraftträdandet lägga fram lämpliga förslag. Den åtgärden trädde i kraft den 9 december gemensamma 1998, då den publicerades i Europeiska gemenskapernas officiella tid-

ning. I samband med att förverkandekonventionen tillträddes utnyttjade Sverige rätten att göra förbehåll avseende bl.a. artiklarna 2 och I det lagstiftningsarbete som föregick Sveriges tillträde till konventionen angav regeringen att vid framtida överväganden beträffande förman verkandebestämmelsema bör ta hänsyn till konventionens bestämmelser med målsättningen att dessa skall få så vidsträckt tillämpning en som möjligt prop. 1995/96:49 ll. Riksdagen godtog detta. s. Artikel 6 punkt 1 behandlar penningtvättsbrott och föreskriver att parterna skall straffbelägga vissa åtgärder vidtas med egendom som som utgör vinning av brott. Sverige förklarade vid tillträdet artikeln att endast skulle gälla egendom härrör från brottsligt förvärv. Sedan som riksdagen antagit de förslag till ändringar i BrB:s bestämmelser om häleri som regeringen lade fram i propositionen 1998/99:19, beslöt regeringen att återkalla förklaringen med verkan från den 1 juli 1999

dnr

Ju1999/2704/L5. I tilläggsdirektiven konstateras det därför inte att längre finns anledning för att, i enlighet med vad i de oss som angavs ursprungliga direktiven, överväga häleribestämmelsema bör ändras. om

1999:147 Internationella aspekter 199 SOU

Enligt artikel 2 punkt 1 i förverkandekonventionen skall varje part vidta sådana lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som kan vara nödvändiga för att kunna förverka hjälpmedel och vinning eller egendom värde motsvarar sådan vinning. I samma artikels punkt 2 anvars kan förklara att punkt 1 i artikeln skall vara tillämplig ges att en part endast på vissa brott eller kategorier av brott. Sverige utnyttjade denna möjlighet och förklarade i samband med ratifikationen att bestämmeli artikel 2 punkt 1 för Sveriges del skall tillämplig sådant sen var utbyte brott och sådana hjälpmedel vid brott som kan förverkas enav ligt bestämmelserna i BrB, narkotikastrafflagen 1968264 eller lagen 1991:1969 förbud mot vissa dopningsmedel. Beträffande annan om brottslighet förbehöll sig Sverige rätten att, i den utsträckning så är motiverat med hänsyn till brottstypen, föreskriva förverkande i mer begränsad omfattning SÖ 1996:19.

9.2.3 Överväganden och förslag

Vårt förslag: Förverkande enligt 36 kap. 2 § BrB skall kunna ske även egendom varit avsedd att användas som hjälpmedel vid av som brott, förutsatt att brottet i fråga fullbordats eller kommit till straffbart försök eller straffbar förberedelse eller stämpling. Bestämmeli 36 kap. 1 § BrB förverkande av utbyte av brott skall, om serna om inte annat är särskilt föreskrivet, gälla även i fråga om utbyte av utanför balken straffbelagda gärningar för vilka stadgas fängelse i än ett år. Motsvarande utvidgning görs av tillämpningsområdet mer för bestämmelserna i 36 kap. 2 § BrB om förverkande av egendom använts eller varit avsedd att användas som hjälpmedel vid som brott. De specialstraffrättsliga författningar som redan i dag innehåller regler förverkande kompletteras i den mån detta är påkalom lat med hänsyn till EU:s gemensamma åtgärd om penningtvätt, m.m.

Den åtgärden innebär, redan framgått, bl.a. ett åtagemensamma som gande från medlemsstaternas sida att se till att artikel 2 i förverkandekonventionen får fullt genomslag i fråga om brott för vilka föreskrivs fängelse i än ett år. När det gäller brott av sådan svårhetsgrad skall mer alltså den interna lagstiftningen göra det möjligt att förverka inte bara vinning eller egendom vars värde motsvarar vinningen utan även hjälpmedel. Med "hjälpmedel" avses härvid all slags egendom som något sätt, helt eller delvis, använts eller varit avsedd att användas för att begå brottslig gärning eller brottsliga gärningar artikel 1 c.. Och

200 Internationella aspekter SOU 19992147

"vinning" definieras i förverkandekonventionen som varje ekonomisk fördel brottsliga gärningar artikel 1 a.

av

För att Sverige skall kunna återkalla sin förklaring avseende artikel 2 punkt l i förverkandekonvention i den utsträckning som följer av artikel 1 i den gemensamma åtgärden, fordras att befintliga förverkanderegler i anslutning till brott för vilka föreskrivs fängelse i mer än ett år bringas i överensstämmelse med konventionens krav. I den mån det förekommer att det saknas möjligheter till förverkande i specialstraffrättsliga författningar, i vilka föreskrivs fängelse av angiven längd, måste dessa vidare kompletteras med förverkandebestämmelser som uppfyller konventionskraven.

Vad gäller de allmänna reglerna om förverkande i 36 kap. BrB kan till en början konstateras att begreppet utbyte av brott i 36 kap. 1 § torde, med de av oss föreslagna preciseringama se kapitel 7, i allt väsentligt motsvara vad som avses med "vinning" i förverkandekonventionen. De föreslagna preciseringarna av begreppet utbyte av brott är generellt formulerade och alltså avsedda att vara tillämpliga även när detta begrepp förekommer i specialstraffrättsliga författningar. För närvarande är emellertid bestämmelserna i 36 kap. 1 § tillämpliga endast i fråga om utbyte av brott enligt BrB.

I fråga om hjälpmedel vid brott enligt BrB anges i 36 kap. 2 § BrB att egendom som har kommit till sådan användning kan förklaras förverkad, om det är påkallat till förebyggande av brott eller annars särskilda skäl föreligger. Detsamma gäller egendom som frambragts genom brott enligt BrB eller vars användande utgör sådant brott eller med vilken annars tagits befattning som utgör brottsbalksbrott. Den sist nämnda bestämmelsen möjliggör förverkande bl.a. i fall då det förelig-

ger sådan befattning med t.ex. dyrkar, vapen eller förfalskningsverktyg

som enligt 23 kap. 2 § BrB utgör straffbelagd förberedelse till brott. Liksom i fråga om utbyte av brott kan i stället för egendomen dess värde förklaras förverkat.

Som framgått i det föregående avses emellertid med hjälpmedel i

förverkandekonventionen utöver egendom som har använts vid brott också egendom som har varit avsedd att komma till sådan användning. Det senare innebär ett krav på längre gående förverkandemöjligheter än de som föreligger enligt BrB:s nuvarande regler, även om sådan egendom i många fall torde kunna förklaras förverkad enligt 36 kap. 2 eller 3 § BrB. I den sist nämnda paragrafen har meddelats vissa regler om sakförverkande i fall där något brott inte har bl.a. i fråga om

ägt rum, föremål som grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning. Här åsyftas inte endast brott enligt BrB utan även specialstraffrättsliga brott.

Internationella aspekter 201

Under vårt utredningsarbete har vi i och för sig inte hört några önskemål vidgade möjligheter att förverka hjälpmedel vid brott enligt om BrB, för regleringen bättre skall motsvara konventionens krav i men att detta hänseende, föreslår vi att 36 kap. 2 § BrB kompletteras så sätt förverkande under de i paragrafen i övrigt angivna betingelsema kan att föremål varit avsedda att komma till brottslig användske även av som ning. Förverkandekonventionen kräver dock inte att sådan egendom skall kunna förverkas i andra fall än när ett brott verkligen har förövats. Detta framgår förverkande i konventionen definieras som sådant av att straff eller åtgärd beslutad domstol efter rättegång grund annan av brottslig gärning eller brottsliga gärningar som innebär slutgiltigt av berövande egendom. Det finns inte anledning att här ge möjlighet av till förverkande i vidare mån än vad följer konventionens stadsom av ganden. För förverkande egendom varit avsedd att användas av som hjälpmedel vid brott bör följaktligen krävas att brottet i fråga fullsom bordats eller att straffbart försök eller straffbar förberedelse eller

stämpling föreligger. När det därefter gäller specialstraffrätten har vi, mot bakgrund av de ställs i förverkandekonventionens artikel 2 punkt gått igekrav som samtliga författningar för närvarande innehåller förverkandenom som regler och i vilka samtidigt stadgas fängelse i mer än ett år. För att avgöra vilka författningar tillhör denna grupp har vi bl.a. gjort söksom ningar i den databas med SFS i fulltext som finns inom informationssystemet Rixlex. Genomgången har resulterat i att vi föreslår de ändringar framgår författningsförslagen 8 6 §, 12, 14 17 som av och 19. Ändringama, belyses närmare i författningskommentaren, som har utformats mot bakgrund av vad som i det följande föreslås i fråga de specialstraffrättsliga författningar i dag helt saknar förverom som kanderegler och i vilka föreskrivs fängelse i mer än ett år. De författningar redan innehåller förverkanderegel avseende som en hjälpmedel saknar för närvarande i allmänhet möjlighet till förveren kande även egendom visserligen inte kommit till användning av som hjälpmedel vid brottet varit avsedda att få en sådan som men som funktion. Av delvis speciell natur är i detta hänseende förverkandebestämmelserna i alkohollagen 1994: 1738. Har sprit eller alkoholdrycktillverkats olovligen, skall enligt 11 kap. 2 § första stycket alkohollaer förverkandeförklaring meddelas avseende destillationsapparater, gen en apparatdelar och redskap använts vid tillverkningen, råärnnen som som uppenbarligen varit avsedda för tillverkningen och beredningen samt kärl och emballage förvarats Detsamma gäller förråd av som varorna renings- och filtreringsmedel vilka uppenbarligen avsetts för rening och filtrering olovligen tillverkad sprit. Till bilden hör att tillverkning, av överlåtelse eller innehav destillationsapparat eller apparatdel i strid av

202 Internationella aspekter

med lagens bestämmelser därom i sig är ett brott 10 kap. 1 a §, till vilket har kopplats en bestämmelse om att bl.a. apparat eller apparatdel som varit föremål för sådant brott skall förklaras förverkad 11 kap. 2 § andra stycket. Sådana föremål som typiskt sett kommer till användning i samband med brott mot alkohollagen synes sålunda i betydande utsträckning kunna förklaras förverkade. Enligt vår uppfattning får regleringen anses godtagbar.

Nämnas kan vidare att bestämmelserna i lagen 1958:205 om förverkande av alkoholhaltiga drycker enligt vår bedömning erbju-

m.m. der tillfredsställande förverkandemöjligheter såvitt avser brott enligt 13 kap. 1 § luftfartslagen 1957:297 och brott enligt 30 § fjärde stycket jämvägssäkerhetslagen 1990:1157.

När det gäller vamsmugglingslagen 1960:418 har avstått från att lägga fram några förslag i nu aktuell del. Bakgrunden härtill är att en ny lag om straff för smuggling m.m. nyligen har föreslagits i promemorian Ny smugglingslag Ds 1998:53. Promemorian bereds för närvarande inom regeringskansliet. Vi förutsätter att man därvid beaktar den inom EU antagna gemensamma åtgärden.

I fråga om övriga specialstraffrättsliga författningar i vilka stadgas

fängelse i mer än ett år, dvs. de författningar detta slag i dag

av som inte innehåller några förverkandebestämmelser, är det inte möjligt att inom den till buds stående utredningstiden göra någon heltäckande

genomgång för att därefter utarbeta förslag till förverkandebestämmelser för varje enskild författning där sådana bestämmelser kan påkal-

anses lade. I och för sig är det rimligt att anta att det praktiska behovet

av förverkanderegler typiskt sett har övervägts i samband med författningens tillkomst. Vad frågan nu gäller är emellertid i vad mån regleringen motsvarar de mer generella krav på förverkandemöjligheter som uppställs i förverkandekonventionens artikel 2 punkt Enligt vår bedömning bör en framgångsväg här kunna att göra bestämmelserna i 36

vara kap. 1 och 2 §§ BrB tillämpliga även vid brott enligt dessa författningar. Vi föreslår följaktligen att det i ett nytt sista stycke i 36 kap. 1 § anges att bestämmelserna i paragrafen, om inte annat särskilt föreskrivits, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om utbyte i lag

av annan eller författning straffbelagd gärning för vilken stadgas fängelse

i mer än ett år. I fråga om 36 kap. 2 § föreslås att motsvarande ändring görs avseende hjälpmedel som använts eller varit avsett att användas vid sådant brott.

Lagtekniskt företer den föreslagna lösningen likheter med den lösning som kom till användning när den allmänna medverkansregleringen i 23 kap. 4 § utvidgades till att gälla även utanför BrB straffbelagda gärningar för vilka fängelse är föreskrivet prop. 1993/94:l30, SFS 1994:458.

SOU 1999: 147 Internationella aspekter 203

Den föreslagna generella regleringen om förverkande av utbyte

nu respektive hjälpmedel det specialstraffrättsliga området har alltså i

enlighet med vad krävs för att uppfylla de åtaganden som följer av

som den åtgärden begränsats till att avse brott för vilka fö-

gemensamma reskrivs fängelse i än ett år. Samtidigt innebär flera av de föreslag-

mer

författningsändringama att en möjlighet att förverka egendom, som na varit avsedd att användas hjälpmedel vid brott, öppnas även i an-

som slutning till brott har ett lindrigare straffmaximum. Detta gäller

som dels vid brottsbalksbrotten, dels i fall där det i en specialstraffrättslig författning finns både brott med ett sådant lindrigare straffmaximum och åtminstone något brott för vilket stadgas fängelse i än ett år

mer och där det i dag också finns en för dessa brott gemensam förverkandebestämmelse. Möjligen skulle det kunna hävdas att vårt förslag i detta hänseende inte är helt konsekvent.

Att införa ordning med generella förverkanderegler utan några

en begränsningar med avseende straffskalan skulle emellertid enligt vår mening föra alltför långt. Å andra sidan kan det sig omotiverat i

te att

viss författning, som redan i dag innehåller en regel om förverkande en

hjälpmedel, begränsa tillämpningen av en bestämmelse om förav ny verkande av egendom, som varit avsedd att användas som hjälpmedel, till att avse endast vissa av de gämingstyper som straffbeläggs i författningen. Finns det inga andra sakliga skäl för en sådan begränsning än att EU:s gemensamma åtgärd i och för sig endast fordrar att sådant förverkande kan ske vid vissa av gärningstypema, bör man enligt vår mening även framgent behålla en ordning med en enhetlig reglering av möjligheterna till förverkande enligt författningen i fråga. Att i dessa fall begränsa förverkandemöjligheterna angivet sätt skulle också rimma mindre väl med de uttalanden som gjordes under det lagstiftningsarbete som föregick Sveriges ratifikation av förverkandekonventionen. Som närrmts i det föregående uttalades i den av riksdagen godtagna propositionen 1995/96:49 att förverkandekonventionens bestämmelser vid framtida överväganden av den svenska lagstiftningen borde beaktas med syfte att dessa bestämmelser skall få en så vidsträckt tilllämpning som möjligt a. prop. s. 11.

Det bör i sammanhanget framhållas att utrymmet för att underlåta förverkande under hänvisning till den i 36 kap. 1 § BrB upptagna regeln, att förverkande av utbyte skall ske endast om inte åtgärden framstår som uppenbart oskälig, naturligt nog ökar när regleringen utvidgas till att gälla även områden där man tidigare över huvud taget inte funnit anledning att meddela några regler förverkande. Även när

om det gäller hjälpmedel m.m. torde man få räkna med att ett förverkande ofta kan framstå som opåkallat, när det rör sig om utanför balken straffbelagda gärningar till vilka man hitintills inte ansett sig böra

i i

i

204 Internationella aspekter

i

i

l

knyta någon förverkandemöjlighet. Motsvarande resonemang kan föras beträffande de författningar i vilka det för närvarande i och för sig även finns förverkandebestämmelser, där vi mot bakgrund av de krav men ställs i förverkandekonventionen funnit skäl att utvidga möjligsom nu heterna till förverkande. framlagda förslagen genomförs, bör enligt vår bedömning Om de nu Sverige kunna återkalla sin förklaring till artikel 2 punkt 1 i förverkandekonventionen i den utsträckning som artikel l i den gemensamma åtgärden kräver. Eftersom vårt uppdrag i denna del är att lägga fram de förslag erfordras för att åstadkomma en sådan anpassning till försom verkandekonventionens krav har vi inte ansett några ytterligare övervä-

gande påkallade.

9.3 OECD-konventionen om bestickning i

internationella affärsförbindelser och

den svenska förverkandelagstiftningen

9.3. 1 Direktiven

Som framgått redogörelsen i avsnitt 4.5 har inom OECD förhandlats av fram konvention bekämpande av bestickning av utländska ofen om fentliga tjänstemän i internationella affärsförbindelser. Artikel 3.3 i konventionen innebär bl.a. att varje part åläggs att vidta de åtgärder är nödvändiga för att säkerställa att mutan och vinsten av besticksom ning utländsk offentlig tjänsteman, eller ett värde som motsvarar av en sådan vinst, kan beslagtas och förverkas. I tilläggsdirektiven utvidgades vårt uppdrag till att även gälla frågan om den närmare innebörden av åtagandet i den nämnda artikeln och dess konsekvenser för svensk lagstiftning.

9.3.2 Bakgrund

Syftet med konventionen är att bekämpa korruption i internationella affärsrelationer. Artikel 1.1 innehåller det centrala konventionsåtagandet, att straffbelägga bestickning utländska offentliga tjänstemän i av internationella affärsrelationer. Kriminaliseringen skall närmare bestämt att i avsikt att vinna eller bibehålla en affärsmässig fördel avse eller otillbörlig fördel i internationella affärsförbindelser dien annan rekt eller mellanhänder uppsåtligen erbjuda, utlova eller lämna genom otillbörliga penningförmåner eller andra förmåner till en sådan tjäns-

Internationella aspekter 205

för dennes räkning eller för tredje räkning, för att han teman, mans skall vidta eller underlåta åtgärd i tjänsten. Enligt artikel 1.2 skall en till även medverkan till bestickning utländska offentparterna se att av liga tjänstemän är straffbart. Dessutom skall försök och stämpling till sådan bestickning straffbart i samma mån som försök och stämpvara ling till bestickning parts egna offentliga tjänstemän. av en Konventionen innehåller även bestämmelser om bl.a. ansvar för juridiska förverkande, jurisdiktion, penningtvätt, bokföringspersoner, regler, ömsesidig rättslig hjälp och utlänming. Förverkande och beslag behandlas i artikel 3.3 som har följande lydelse.

Varje part skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att mutan och vinsten bestickning av en utländsk offentlig tjänsteman, eller av egendom ett värde motsvarar sådan vinst, kan beslagtas och förverav som kas eller att penningsanktioner med motsvarande verkan kan tillämpas.

Frågan Sveriges tillträde till konvention behandlades i propositioom 1998/99:32. Regeringen gjorde där den bedömningen att svensk nen rätt huvudsakligen redan uppfyllde åtagandena i konventionen. Dock borde det, enligt vad i propositionen, göras straffbart i Svesom angavs rige att besticka utländsk parlamentsledamot eller minister och vissa en andra utövare offentliga funktioner. Vidare menade regeringen att av det borde klargöras att straffansvaret för bestickning omfattar mutor är avsedda att tillfalla eller tillfaller någon annan än den vars som - tjänsteutövning gärningen Regeringen föreslog följaktligen att avser. bestämmelsen bestickning i 17 kap. 7 § BrB kompletterades i enom lighet med det sagda. När det gäller konventionsbestämmelsen om förverkande och de svenska förverkandereglema anfördes följande i propositionen s. 61.

Enligt 36 kap. 1 § brottsbalken skall utbyte av brott förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. I begreppet utbyte ligger att någon mottagit egendom eller något värde. Det innebär att en muta kan förverkas hos den som mottagit den och därmed gjort sig skyldig till mutbrott. Däremot torde något förverkande inte kunna ske när mutan inte överlämnats, t.ex. om den kvarblivit hos den som erbjudit eller utlovat den. Det torde med hänsyn härtill kunna ifrågasättas om svensk lag till fullo uppfyller åtagandet i konventionen att själva mutan skall kunna förverkas.

Regeringen ansåg att frågan den närmare innebörden av konvenom tionsåtagandet i denna del och dess konsekvenser för svensk lagstiftning lämpligen borde hanteras inom ramen för Förverkandeutredning- Enligt regeringens uppfattning borde detta emellertid inte medföra en.

206 Internationella aspekter

att Sverige i avvaktan vårt ställningstagande skulle förhindrat vara att tillträda konventionen. Regeringen föreslog alltså att riksdagen skulle godkänna OECD-konventionen. Riksdagen beslutade i enlighet med de i propositionen framlagda förslagen bet. l998/99:JuUl6, rskr. 1998/99:167. Lagändringama trädde i kraft den l juli 1999. Regeringen beslutade den 6 maj 1999 att Sverige skulle ratificera konventionen dnr UD 1999/619/IH.

9.3.3 Våra

överväganden

Vår bedömning: Vi har inte funnit tillräckliga skäl föreslå några att lagändringar med anledning av bestämmelserna i artikel 3.3 i OECD:s konvention bekämpande bestickning utländska om av av offentliga tjänstemän i internationella affärsförbinde lser.

Frågan är alltså artikel 3.3 i OECD-konventionen kräver om att en muta skall kunna förklaras förverkad även den inte överlämnats utan bliom vit kvar hos den som erbjudit eller utlovat den. I artikeln talas det om att mutan skall kunna förverkas utan något närmare angivande i vilav ket skede detta skall kunna ske. Att det här inte har uppställts några uttryckliga begränsningar kan möjligen sägas tala för att förverkande bör kunna ske oavsett om mutan har överlämnats eller ej. Denna sluts. ts är dock inte självklar. Den kommentar som har utarbetats i anslutning till konventionen ger inte någon ledning vid tolkningen den av nu aktuella bestämmelsen. Av intresse i sammanhanget är den övervakning och uppföljning av konventionsstatemas genomförande konventionen sker i enligav som het med artikel 12. Detta arbete bedrivs inom för OECD Worramen king Group on Bribery in International Business Transactions. Utvärderingen skall ske i flera faser och utvärderingsrapportema är i formellt hänseende preliminära fram till dess att rapporten över den aktuella utvärderingsfasen överlämnas till OECD:s ministerråd. Än så länge befinner man sig i den första fasen utvärderingsarbetet. av I samband med utvärderingen har arbetsgruppen särskilt uppmärksammat frågan huruvida konventionen kräver att mutan kan förverkas när den fortfarande finns kvar hos bestickaren. I preliminär utvärdeen ringsrapport konstaterar arbetsgruppen att konventionen inte uttryckligen reglerar denna fråga "The Convention does not specifically address this matter". Vidare sägs i rapporten inom arbetsgruppen att man

Internationella aspekter 207

enades den diskuterade frågan förverkande av muta väckte

om att om

allmän fråga tolkningen av artikel 3.3. en om

Sveriges genomförande konventionen utvärderades vid arbets-

av

möte i Paris den 25 27 oktober 1999. Arbetsgruppen gjorde gruppens därvid den bedömningen att Sverige uppfyller konventionsåtagandena.

Mot bakgrund det anförda nödgas konstatera att det är oklart

av vad artikel 3.3 kräver i fråga ännu inte överlärrmats. Nå-

om muta som

kritik har emellertid hitintills inte riktats mot de svenska reglernas gon utformning i detta hänseende. Med hänsyn härtill, och då det såvitt

kunnat finna inte i något sammanhang gjorts gällande att det skulle fö-

religga ett praktiskt behov av att utvidga förverkandemöjligheten till att omfatta icke överlämnad muta, gör bedömningen att det för när-

en varande inte finns skäl att vidta några lagändringar med anledning av

bestämmelserna i artikel 3.3.

Ikraftträdande och övergångsjiågor 209

SOU 1999: 147

10 Ikraftträdande och övergångsfrågor

10.1 för ikraftträdandet

Tidpunkten

framlagda lagförslagen bör kunna träda i kraft Vår bedömning: De den l januari 2001.

de lagändringar vi föreslår ett visst förberedande I och för sig kräver i form utbildningsinsatser. Tidpunkten för ikraftträarbete, främst av främst avhängig den tid kan beräknas åtgå för redandet är dock som

för beredningsarbetet inom regeringskansliet och

rnissförfarandet samt Vi bedömer mot bakgrund härav att lagändring-

riksdagsbehandlingen.

skall kunna träda i kraft den l januari 2001. ama

10.2 Övergångsfrågor

De föreslagna lagändringama kräver inte några Vår bedömning:

särskilda Övergångsbestämmelser.

Grundläggande bestämmelser strafflags tillämplighet i tiden finns i om första stycket regeringsformen RF, 5 § BrP samt i artikel 2 kap. 10 § europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rät- 7 i den frihetema SÖ 1952:35, Europakontigheterna och de grundläggande ventionen, vilken sedan den l januari 1995 gäller som lag i Sverige. regel i fråga tillämpningen gammal eller ny förver-

En uttrycklig om av

finns emellertid endast i den först nämnda bestäm-

kandelagstiftning

Enligt 2 kap. 10 § regeringsformen får sålunda förverkande och melsen. andra särskilda rättsverkningar brott inte retroaktiv tillämpning av ges till nackdel för den enskilde. förverkande i realiteten har bestraffande funktion, torde Om ett en det emellertid få jämställas med straff i den mening som avses i artikel jämför Europadomstolens avgörande i målet

7 i Europakonventionen

Storbritannien l/1994/448/527. I sådant fall blir alltså Welch mot artikel 7 i Europakonventionen tillämplig frågan om retroaktiv även tillämpning. Eftersom bestämmelsen i RF och den nämnda artinyss

210 Ikraftträdande och övergångmågor

keln i Europakonventionen har samma innebörd i aktuellt hänseende

nu är emellertid den praktiska betydelsen av förverkandets karaktär begränsad.

Bestämmelsen i 2 kap. 10 § första stycket RF blir sålunda avgörande för om de rättstillämpande myndigheterna efter ikraftträdandet skall tillämpa de gamla eller nya förverkandereglema. De föreslagna ändringarna kräver alltså inte några särskilda Övergångsbestämmelser.

Den övergripande målsättningen för vårt arbete har i enlighet med direktiven varit att åstadkomma effektivisering gällande för-

en av nu verkanderegler. Naturligt nog innebär därför de lagändringar vi föreslår i stort sett genomgående att möjligheterna till förverkande vidgas. Frågan huruvida gammal eller ny lag är tillämplig måste visserligen alltid avgöras genom en prövning i det särskilda fallet. Mot bakgrund för-

av slagens allmänna inriktning kan emellertid förutses att en sådan prövning regelmässigt kommer att ge vid handen att förverkandefrågan, i de fall där gärningen i fråga företagits före ikraftträdandet, skall bedömas efter den lag då gällde, eftersom detta leder till det lindrigaste

som resultatet för den mot vilken ett yrkande förverkande framställs.

om

I tydlighetens intresse skall anmärkas att avgörande för utvidgat

om förverkande kan komma i fråga givetvis blir vid vilken tidpunkt det brott begåtts till vilket denna rättsverkan är knuten. Har ett sådant brott begåtts efter ikraftträdandet, kan frågan utvidgat förverkande aktu-

om aliseras och det saknas därvid betydelse huruvida den egendom

som läggs till grund för beräkningen av förverkandebeloppet sannolikt härrör från brottslig verksamhet som bedrivits före eller efter ikraftträdandet. Om man vid denna beräkning enbart beaktade egendom kan

som knytas till brottslig verksamhet i tiden efter ikraftträdandet, skulle detta medföra att de nya reglerna fick genomslag först i avlägsen framtid.

en Inte minst det förhållandet, att ett utmärkande drag hos det utvidgade förverkandet i den föreslagna utfommingen är det inte krävs

att att åklagaren förmår precisera från vilket konkret brott utbytet härrör, skulle här leda till svårigheter. Även med bortseende från praktiska konsekvenser av detta slag är det emellertid med hänsyn till detta förverkandeinstituts konstruktion enligt vår mening naturligt det, när

att det gäller frågan om tillämplig lag, fästs avseende endast vid när den gärning företogs enligt de bestämmelserna kan läggas till

som nya grund för ett utvidgat förverkande.

Kostnader m.m. 211 SOU 1999: 147

11 Kostnader m.m.

1 1.1 Kostnader

Vår bedömning: Våra förslag kan antas ge statskassan viss

förstärkning.

De förslag vi lägger fram innebär allmänt sett att möjligheterna att förverka utbyte brott vidgas. Av central betydelse är här förslaget av införande utvidgat förverkande och de föreslagna preciseom av utbytesbegreppet. Även förslaget att utvidga tillämpringarna av om ningsområdet för bestämmelsen i 36 kap. 1 § BrB till att också avse utbyte vissa specialstraffrättsliga brott leder emellertid till att möjav lighetema till förverkande utbyte ökar något. Eftersom förverkad av egendom enligt huvudregeln i 36 kap. 17 § BrB tillfaller staten bör dessa förslag rimligen medföra att statskassan tillförs en nettointältt. Det är dock knappast möjligt att närmare beräkna hur stor denna intäkt

kan tänkas bli. Det ekonomiska utfallet är bl.a. avhängigt omfattningen av det potentiella tillämpningsområdet för det utvidgade förverkandet. Det ligger i sakens att det är svårt att bilda sig mer precis uppfattnatur en ning härom. Av avgörande betydelse är vidare att de förverkandenya möjligheterna verkligen utnyttjas i de fall där detta är möjligt. Det handlar alltså här att de brottsbekämpande myndigheterna snabbt om måste lära sig tillämpa lagstiftningen. I samband med ikraftträdandet av de reglerna finns det följaktligen skäl att genomföra särskilda nya utbildningsinsatser och andra åtgärder för att höja kompetensen i förverkandefrågor hos de berörda myndigheterna. Vid ekonomisk en bedömning bör beaktas inte bara ökade förverkandeintäkter utan även indirekta vinster den brottsavhållande effekten. genom De våra förslag begränsade frågeställningar kan av som avser mera inte antas medföra några beakatansvärda statsñnansiella konsekvenser. Av dessa förslag torde det endast vara ett som medför några ökade kostnader för det allmänna, nämligen förslaget om att utvidga tillämpningsområdet för bestämmelserna i 36 kap. 17 § andra stycket BrB till att även fall där förverkande sker med stöd av bestämavse

212 Kostnader SOU 19991147

m.m.

melser utanför BrB se avsnitt 8.2. Enligt vår bedömning kan emellertid här inte bli fråga om annat än en högst marginell kostnadsökning.

Sammanfattningsvis gör bedömningen att ett genomförande av utredningens förslag bör leda till att statskassan tillförs vissa intäkter.

11.2 15 §

kommittéförordningen

I våra ursprungliga direktiv erinrades om att hade att beakta regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare. Dessa generella direktiv direktiven om att redovisa regionalpolitiska

konsekvenser dir. 1992:50, om att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23, om att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:124, och om att redovisa konsekvenserna för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49 upphävdes den 1januari

- 1999 och ersattes av 15 § kommittéförordningen 1998: 1474.

Om förslaget i ett betänkande har betydelse för den kommunala självstyrelsen skall enligt denna bestämmelse konsekvenserna i sådant avseende anges i betänkandet. Detsamma gäller när ett förslag har betydelse för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet, för sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet, för små företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt i förhållande till större företags, för jämställdheten mellan kvinnor och män eller för möjligheten att nå de integrationspolitiska målen.

Vad gäller våra förslags betydelse för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet skall här endast noteras att den övergripande målsättningen för hela vårt utredningsarbete är att effektivisera bekämpningen av ekonomisk och annan grov och organiserad brottslighet. De frågor vi har haft att behandla är inte den karaktären att våra förslag

av i övrigt kan bedömas få några sådana konsekvenser i 15 §

som avses

kommittéförordningen.

Författningskommentar 213

SOU 1999: 147

12 Författningskommentar

om ändring i brottsbal-

12.1 Förslaget till lag

ken

36 kap.

1 §

denna balk skall förklaras förverkat, om det inte Utbyte av brott enligt oskäligt. Detsamma gäller vad någon har tagit emot som är uppenbart för kostnader i samband med ett brott, om mottagandet utgör ersättning i stället för det får dess värde förklabrott enligt denna balk; mottagna

förverkat. ras

brott vid förverkande även egendom som har

Som utbyte av anses stället utbyte och avkastning utbyte. Vid fastställande av trätt i för av skall avdrag inte göras för kostnader som har samutbytets omfattning band med brottet. bedömningen det är uppenbart oskäligt att förklara ut- Vid av om förverkat enligt första stycket skall bland andra omständigheter byte finns anledning anta att skadeståndsskyldighet i anbeaktas om det att ledning brottet kommer att åläggas eller annars bli fullgjord. av särskilt föreskrivet, skall bestämmelserna i första Om inte annat är styckena ha motsvarande tillämpning ifråga utbyte av i och tredje om

lag eller författning straf/belagd gärning, för vilken stadgas

annan fängelse i mer än ett år.

Paragrafen innehåller huvudregeln förverkande utbyte av brott om av I andra stycke preciseras begreppet utbyte i vissa enligt BrB. ett nytt hänseenden. Begreppsbestämningen är generellt formulerad och följaktligen tillämplig även specialstraffrättens område. Ändringarna,

innebär möjligheterna till förverkande vidgas, har behandlats i som att den allmänna motiveringen under kapitel Till början utbyte brott även egendom en anges att som av anses har trätt i stället för utbyte. Genom denna bestämmelse öppnas en som möjlighet till sakförverkande egendom trätt i stället för det urav som sprungliga brottsutbytet. Om tjuv säljer den stulna egendomen och en

214 F örfattningskommentar SOU 1999: 147

för den erhållna köpeskillingen förvärvar viss egendom, annan t.ex. en bil, kan alltså bilen med stöd denna bestämmelse förklaras förverav kad. I princip saknar det betydelse för bestämmelsens tillämpning .om den egendom som sålunda trätt i stället för det ursprungliga brottsutbytet i sin tur ersatts egendom. Avgörande för förverkanav annan om de kan ske av den aktuella egendomen blir otvetydigt samband om ett mellan denna egendom och det ursprungliga brottsutbytet kan styrkas. Med uttrycket egendom som trätt i stället för utbyte inte bara avses egendom som utbytet omsatts till utan även egendom utbytet som annars har omvandlats till, t.ex. föremål tillverkats material som av som åtkommits brott. genom Den nu diskuterade bestämmelsen innebär alltså möjligheterna att till sakförverkande vidgas. Detta medför bl.a. möjligheterna säkatt att ra förverkandet beslag i stället för kvarstad ökar i genom genom motsvarande mån. Som konstaterats i den allmänna motiveringen

avsnitt

7.3 torde emellertid ändringen få störst praktisk betydelse därigenom

att den i förening med den i mening upptagna regeln samma om avkastning leder till att möjligheterna att förverka avkastning ökar rätt betydligt. Mera härom i det följande.

Att även egendom som trätt i stället för brottsutbyte blir att anse som sådant utbyte innebär emellertid också att det står klart att den värdestegring som det ursprungliga brottsutbytet genomgått efter den olovliga åtkomsten kan förverkas i den utsträckning vederbörande har tillgodogjort sig värdeökningen. Om exempelvis stulen tillgång har en försålts till ett belopp vida överstigande dess värde vid tiden för stölden, har den erhållna köpeskillingen trätt i stället för det ursprungliga brottsutbytet och blir därmed i sin tur att utbyte. En föranse som verkandeförklaring kan följaktligen i ett sådant fall belopp avse ett

motsvarande köpeskillingen i fråga.

För närvarande råder viss osäkerhet i fråga i vilken om utsträckning avkastning av brottsutbyte kan förverkas. Som framgått redogörelav sen för gällande rätt i avsnitt 7.2 har lagstiftaren överlämnat

frågan om förverkande avkastning till rättstillämpningen, samtidigt

av som det i det närmaste helt saknas refererad praxis belyser

som frågan. De

knapphändiga förarbetsuttalanden trots allt gjorts tyder närmast som att det krävs ett mycket nära samband mellan det brottsut-

ursprungliga

bytet och avkastningen för att denna skall kunna förklaras förverkad

se

prop.1986/87:6 s. 37. Vårt förslag innebär att de tveksamheter som föreligger i dag undanröjs genom att det i andra styckets första mening föreskrivs att även avkastning av utbyte skall utbyte. Som redan anses som antytts i det föregående innebär de i andra styckets första mening gjorda preciseringarna av begreppet utbyte sammantaget bl.a. att även avkastning av

Författningskommentar 215

SOU 1999: 147

i stället för utbyte blir utbyte. Avkastegendom som trätt att anse som från aktier förvärvats med det ursprungliga brottsutbytet kan ning som följaktligen förklaras förverkad. Och medel åtkommits genom om som för förvärv premieobligationer, inköp av lotter, brott har använts av spel eller liknande innebär den gjorda begreppsbestämningen trav förklaras förverkade. Även avkastning att också eventuella vinster kan har investerats i laglig näringsverksamhet blir brottsutbyte som en underkastad förverkande. Det avgörande blir avkastningen kan föom tillbaka det ursprungliga brottsutbytet eller egendom som trätt ras ställe och därför är utbyte. Kan ett sådant samband i dettas att anse som styrkas skall avkastningen i princip förklaras förverkad.

Har näringsverksamheten i det nämnda exemplet endast delvis

nyss finansierats insatser utgör brottsutbyte, bör en förverkandegenom som förklaring dessa insatser svarande andel den totala avavse en mot av kastningen. Det saknar i princip betydelse huruvida avkastningen tagits verksamheten, vinstutdelning, eller Har så inte ut ur t.ex. genom skett bör den värdeökning vederbörandes rätt till andel i vinsten som undergått till följd avkastningen det i verksamheten investerade av brottsutbytet kunna förklaras förverkad. I andra stycket andra meningen anges att det vid fastställandet av utbytets omfattning inte skall göras avdrag för kostnader som har samband med utförandet brottet. För närvarande i förevarande paav avses ragraf med uttrycket utbyte i princip endast nettoutbytet. Den föreslagbestämmelsen innebär att utgångspunkten i stället blir att det är na bruttoutbytet är underkastat förverkande. En annan sak är att det som ibland kan finnas skäl att inom för skälighetsprövningen beakta ramen olika kostnader varit förknippade med utförandet brottet och som av alltså stanna för att låta förverkandeförklaring avse endast en del av utbytet. I den allmänna motiveringen har vi emellertid förordat en restriktiv linje när det gäller hänsyn detta slag. Som vi närmare utav vecklat där 7.3 bör i princip ingen kunna komma i ett förmån-

avsnitt

ligare ekonomiskt läge att fullfölja brottsplan i stället för att genom en avstå från detta. Till ett tredje stycke i paragrafen har förts bestämmelsen i nuvarande andra stycket att skadeståndsskyldighet skall beaktas vid beom dömningen det är uppenbart oskäligt att förklara utbyte förverkat av om enligt första stycket. I ett nytt fjärde stycke har införts generella regler beträffande utbytesförverkande inom det specialstraffrättsliga området. Förslaget, som hänger med inom EU antagen gemensam åtgärd avseende samman en bl.a. förverkande hjälpmedel och vinning brott, har behandlats i av av den allmänna motiveringen under avsnitt 9.2.

216 Författningskommentar SOU 19991147

Den föreslagna regleringen innebär att bestämmelserna i paragrafens första och tredje stycke, som i dag gäller endast utbyte av brott enligt BrB, görs tillämpliga även utbyte av alla specialstraffrättsliga brott för vilka är föreskrivet fängelse i mer än ett år. Dock gäller

undantag för det fall något annat är särskilt föreskrivet i fråga om förverkande av utbyte av ett sådant brott. Innehåller den specialstraffrättsliga författningen en uttrycklig förverkandereglering som tar sikte utbyte

eller vinning av brottet, kommer alltså den i egenskap lex specialis

av 1 att gälla även framgent.

Det är inte möjligt att med anspråk fullständighet här ange de specialstraffrättsliga brott som genom bestämmelserna i förevarande stycke kommer att omfattas av paragrafens regler om utbytesförverkande. Som exempel kan dock nämnas brott enligt 53 § lagen 1960:729 om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, 12 kap. 65 § andra stycket och 65 a§ andra stycket andra meningen jordabalken, 3 och 4 lagen 1990:409 om skydd för företagshemligheter, 9§ lagen 1992:1685 om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter samt grovt vapenbrott enligt 9 kap. l § andra stycket vapenlagen 1996:67.

1a§

Döms någon för grov oredlighet mot borgenärer, boldöringsbrott

som är grovt eller brott enligt denna balk förutsätter att gärningen in-

som nebär skada för målsäganden och vinning för gärningsmannen och för vilket är föreskrivet fängelse i sex år eller skall värdet hans

mer, av egendom på yrkande åklagaren förklaras förverkat även när det inte

av följer vad är föreskrivet, det är sannolikt i

av som annars om att egendomen härrör från brottslig verksamhet eller att dess värde

annars motsvarar utbyte av sådan verksamhet.

Vad som sagts iförsta stycket gäller förverkande är oskäligt.

om

Vid prövning fråga förverkande enligt första stycket skall be-

av om stämmelserna i 4 kap. 18 och 19 §§ utsökningsbalken äga motsvarande tillämpning. Härvid skall vad som där sägs om gäldenär i stället

avse den mot vilken talan förverkande förs.

om

Paragrafen är ny. Den innehåller bestämmelser s.k. utvidgat förver-

om kande. Beteckningen utvidgat förverkande, inte används i lagtex-

som ten, syftar att det av oss föreslagna förverkandeinstitutet medger förverkande i vidare mån än vad är möjligt enligt i

som huvudregeln

1 I paragrafen knyts möjligheten till utvidgat förverkande till nå-

att gon döms för vissa brott enligt BrB, Utvidgat förverkande skall emellertid enligt vårt förslag kunna ske även grund skattebrott,

av grovt

F ödattningskommentar 217

SOU 1999: 147

varusmuggling och brott enligt narkotikastrafflagen. Bestämmelgrov härom har tagits in i respektive specialstraffrättslig författning. ser utvidgade förverkandet skiljer sig från förverkande enligt hu- Det främst därigenom det för utvidgat förverkande gäller ett vudregeln att beviskrav i fråga sambandet mellan viss egendom och lindrigare om begångna brott och det inte krävs att åklagaren preciserar från vilket att utbytet härrör. Skälen för att införa möjlighet till utkonkret brott en vidgat förverkande och de överväganden ligger till grund för insom stitutets utformning har redovisats i den allmänna motiveringen avsnitt

6.2 6.7. stycket de grundläggande förutsättningarna för utvid-

I första anges

förverkande. I likhet med förverkande enligt huvudregeln i 1 § har gat det utvidgade förverkandet utformats en särskild rättsverkan av som brott. Utvidgat förverkande förutsätter alltså alltid att ett brott har blivit begånget. Det är emellertid endast vissa särskilt angivna brott som kan läggas till grund för utvidgat förverkande enligt förevarande beett stämmelse. En skillnad i förhållande till vad gäller enligt annan som huvudregeln det för utvidgat förverkande även krävs att någon är att döms för brottet i fråga. Meddelas påföljdseftergift enligt 29 kap. 6 § eller 2 kap. 6 § andra stycket, domen inte utgöra fällande dom i brottmål. Av beanses en stämmelsen i 12 § följer emellertid att rätten även i ett sådant fall kan förordna utvidgat förverkande, i den mån omständigheterna föranom leder till det. I dessa fall torde dock förhållandena många gånger vara sådana det skulle oskäligt att besluta om ett utvidgat förveratt vara kande. Bestämmelsen i 12 § är däremot inte tillämplig när ett brott begåtts under påverkan allvarlig psykisk störning och domstolen med av en tillämpning 30 kap. 6 § andra meningen förklarar att den tilltalade av skall fri från påföljd. Kravet på fällande dom innebär således vara en utvidgat förverkande inte kan komma i fråga i detta fall. Detsamma att gäller beträffande det i dessa sammanhang mindre intressanta fallet att brottet har begåtts någon inte fyllt femton år. av som Vanligtvis kan emellertid även den har begått brott under påsom verkan allvarlig psykisk störning ådömas påföljd se 30 kap. 6 §. av en Något absolut hinder mot utvidgat förverkande föreligger då inte. En skälighetsprövning enligt andra stycket kan dock leda till att förverkande inte blir aktuellt i dessa fall. Bestämmelsen i andra stycket torde för övrigt innebära att 13 § inte får någon självständig praktisk betydelse för tillämpningen det utvidgade förverkandet. av Att utvidgat förverkande har gjorts beroende att den brottslige av döms för brottet innebär också att sådant förverkande är uteslutet, om det inte längre är möjligt att döma till ansvar för brottet på grund av att

2 18 F örfattningskommentar SOU 1999: 147

den brottslige avlidit eller att brottet preskriberats. Detsamma är givetvis fallet där en gärning inte är åtkomlig enligt svensk straffrätt.

De brott som kan läggas till grund för ett utvidgat förverkande enligt förevarande bestämmelse är grov oredlighet mot borgenärer, bokföringsbrott som är grovt samt brottsbalksbrott har straffskala

som en som omfattar fängelse i sex år eller och dessutom förutsätter

mer som fönnögenhetsöverföring. Den brottsliga gärningen skall alltså här innebära såväl skada för målsäganden som vinning för gärningsmannen eller i fall som avses i 23kap. 7 § för annan. Med skada i detta

- - avses sammanhang en beaktansvärd fara för slutlig förlust och med vinning en mot skadan svarande beaktansvärd utsikt till slutlig vinst.

Flera av de viktigaste förmögenhetsbrotten förutsätter förmögenhetsöverföring. Ansvar för stöld enligt 8 kap. l § kräver dock enligt lagtextens ordalydelse i detta hänseende inte än att gämingen in-

mer nebär skada. Grov stöld, rån och grovt rån kan därför inte läggas till grund för utvidgat förverkande.

Endast fullbordade brott kan föranleda utvidgat förverkande. De brottsformer som utgör förstadier till fullbordade brott försök, förbe-

redelse och stämpling omfattas följaktligen inte av regleringen.

-

Några begränsningar i möjligheten till utvidgat förverkande har däremot inte uppställts med hänsyn till om det rör sig om gärningsmannaskap, anstiftan eller medhjälp till ett förverkandegrundande brott. Utvidgat förverkande skall alltså kunna ske inte bara vid gämingsmannaskap utan även vid andra former av medverkan. Enligt vår uppfattning behöver detta inte särskilt anges i lagtexten.

Utvidgat förverkande förutsätter att åklagaren för talan därom; till skillnad från vad som gäller i fråga om utbytesförverkande enligt huvudregeln i 1 § skall rätten alltså här inte officio pröva frågan.

ex

Objektet för det utvidgade förverkandet i författningsförslaget

anges som värdet av den egendom tillhör den döms för angivna

som som nyss brott. Sakförverkande kan alltså inte komma i fråga vid utvidgat förverkande. Ett beslut om utvidgat förverkande kommer följaktligen att,

samma sätt som ett beslut om annat värdeförverkande, ha formen

av en förpliktelse för den dömde att till staten utge det förverkade beloppet. Under de i 5 a § angivna förutsättningarna kan ett utvidgat förverkande även avse värdet egendom tillhör lagöverträdaren när-

av som en stående fysisk eller juridisk person.

I princip kan ett utvidgat förverkande värdet den berördes

avse av samtliga tillgångar. Avgörande för förverkandets omfattning blir i vad mån åklagaren förmår göra sannolikt att lagöverträdarens egendom härrör från brottslig verksamhet eller att egendomens värde

annars motsvarar vinning av sådan verksamhet.

Termen brottslig verksamhet har valts för att tydligt markera att det för utvidgat förverkande inte fordras att det är möjligt att ange från vilket konkret brott egendomen härrör, utan att det är tillräckligt att ett samband nyss angivet slag mellan egendomen och någon form av

av brottslighet görs sannolikt.

Att utvidgat förverkande kan ske redan när det görs sannolikt att värdet lagöverträdarens egendom motsvarar utbyte av brottslig

av verksamhet innebär att institutet kan tillämpas även då lagöverträdaren sannolikt har berikat sig genom brott som är konstruerade på ett sådant sätt, att det inte är möjligt att identifiera viss egendom som åtkommen

brottet, utan där utbytet av brottet i stället kan sägas bestå i en genom allmän förmögenhetsökning. Som exempel sådana brottstyper kan nämnas vissa former av skatte- och tullbrott, som innebär att skatt eller avgift undanhålls staten.

Bevisbördan för att förutsättningarna för utvidgat förverkande är för handen åvilar åklagaren. Det ankommer alltså åklagaren att göra sannolikt att lagöverträdarens egendom härrör från brottslig verksamhet eller att denne annars berikat sig genom brott. För att åklagaren skall få ett underlag för sitt beslut i frågan om han skall framställa ett yrkande

utvidgat förverkande, fordras att förutsättningarna för sådan taom en lan klarläggs. Detta skall ske inom ramen för en s.k. särskild ekonomisk undersökning. Vi har behandlat detta institut i avsnitt 6.5 i den allmänna motiveringen. Se även kommentaren till de föreslagna ändringarna i RB avsnitt 12.2.

Av grundläggande betydelse för bedömningen av om det är sannolikt att lagöverträdarens egendom härrör från brottslig verksamhet eller om han annars berikat sig genom sådan verksamhet är givetvis hans ekonomiska förhållanden. En kartläggning av dessa måste alltså genomföras. Det gäller här att söka utröna om lagöverträdarens innehav av ekonomiska tillgångar låter sig förklaras av andra förhållanden än begångna brott.

Det ligger i sakens natur att sådan kartläggning många gånger

en måste bli mycket ingående. Det måste till en början klarläggas vilka tillgångar lagöverträdaren äger. Uppgifter bör sålunda inhämtas från olika register, t.ex. inskrivningsmyndigheter och bilregister. Information bör även inhämtas från banker och andra finansiella företag. Av betydelse är här att inledandet av särskild ekonomisk undersökning skall ha samma sekretessbrytande verkan som inledandet av förundersökning. Den sekretess som gäller i de finansiella företagens verksamhet skall alltså inte anses hindra att uppgifter lämnas vid ett förhör som hålls med stöd av bestämmelserna om förhör under särskild ekonomisk undersökning.

220 F örfattningskommentar SOU 19992147

Lagöverträdarens tillgångarna måste vidare värderas. Det är också nödvändigt att så långt möjligt försöka utröna när och vilket sätt lagöverträdaren har förvärvat tillgångarna samt från vem förvärvet skett.

Av utredningen i ett mål utvidgat förverkande bör givetvis också

om framgå vilka inkomster och andra förvärv, t.ex. gåvor och arv, som har deklarerats avseende den tid är intresse i målet. För att det skall

som av

möjligt att bedöma hur stor del av de lagligt förvärvade medlen vara

har kunnat disponeras för sparande och för förvärv av olika tillsom gångar måste också uppskattning göras av hur stora levnadsomkost-

en nader lagöverträdaren har haft under den aktuella tiden.

Det bör framhållas att inte varje diskrepans mellan lagöverträdarens lagliga förvärv och det faktiska innehavet av tillgångar kan tillmätas betydelse i sammanhanget. Med hänsyn till att utredningen i vissa delar måste bygga uppskattningar inte kan göras med anspråk nå-

som

fullständig exakthet måste man här arbeta med en viss gon "säkerhetsmarginal". Det är inte lämpligt att ange i siffror hur stor den-

marginal bör vara. Utvidgat förverkande bör emellertid inte aktualina

i den mån inte diskrepansen är av sådan omfattning att den är helt seras otvetydig.

Även andra omständigheter än sådana lagöverträdarens

som avser ekonomiska förhållanden i mera inskränkt bemärkelse kan givetvis vä-

vid den här diskuterade bedömningen. Sådana omständigheter gas torde dock endast undantagsvis kunna tillmätas någon mera självständig betydelse i sammanhanget. Uppgifter som avser exempelvis lagöverträdarens tidigare brottslighet eller vandel i övrigt torde sålunda i allmänhet endast i mindre mån påverka värdet av den samlade bevisningen, men kan likväl utgöra ett värdefullt komplement till utredningen om de ekonomiska förhållandena.

Bestämmelsen utvidgat förverkande är subsidiär i förhållande

om till förverkanderegler andra håll i lagstiftningen. I första hand är det förhållandet till bestämmelsen om utbytesförverkande i 1 § som här är av intresse. Den föreslagna regleringen innebär att utvidgat förverkande kommer i fråga endast om och i den mån brottsutbyte inte kan förklaras förverkat med stöd av den bestämmelsen. Kan förverkande ske enligt någon annan bestämmelse, t.ex. i fall där vederbörande samtidigt lagförs även för annan brottslighet som aktualiserar tillämpningen av en sådan förverkanderegel, skall emellertid även denna ha företräde framför bestämmelsen om utvidgat förverkande. Utrymmet för ett utvidgat förverkande får alltså i ett sådant fall bedömas med hänsyn till vad som återstår av lagöverträdarens tillgångar sedan hänsyn tagits till beslut om förverkande enligt andra tillämpliga bestämmelser.

Författningskommentar 221

I andra stycket föreskrivs att utvidgat förverkande inte får ske, om det skulle oskäligt. Det utvidgade förverkandet kan alltså sägas vavara så till vida fakultativt att förverkande skall ske, om det inte är oskära ligt. Den fakultativa konstruktionen innebär bl.a. att det utvidgade för-

verkandet kan ske partiellt. Enligt huvudregeln utbytesförverkande i 1 § skall förverkande om ske, det inte är uppenbart oskäligt. Likaså gäller enligt 16 § som en om generell regel förverkande kan underlåtas, åtgärden skulle vara att om uppenbart oskälig. I förevarande paragraf har inte uppställts något krav på det utvidgade förverkande skall framstå som uppenbart oskäligt att för åtgärden skall få underlåtas. När det är fråga utvidgat förveratt om kande finns det alltså förhållandevis stort utrymme för att underlåta ett förverkande eller jämka förverkandebeloppet i syfte att undvika oskäliresultat. Enligt vår uppfattning får det t.ex. i allmänhet anses oskäga ligt låta ett utvidgat förverkande ett större belopp än vad som att avse motsvarar värdet av lagöverträdarens utmätningsbara tillgångar. Som vi närmare utvecklat i den allmänna motiveringen avsnitt 6.3.2 bör huvudprincip vara att hänsyn inte tas till lagöverträdarens en skulder vid beräkningen förverkandebeloppet. I vissa särskilda situav ationer kan det emellertid vara oskäligt att inte ta sådana hänsyn. Det förhållandet att bestämmelsen om utvidgat förverkande är subsidiär till förverkanderegler andra håll i lagstiftningen innebär, som framgått i det föregående, att utvidgat förverkande skall ske endast om och i den mån brottsutbyte inte kan förverkas enligt regler om förverkande av styrkt utbyte, t.ex. huvudregeln i 1 Har förverkande emellertid skett i annat mål ännu inte verkställts när frågan om utvidgat förverkande men prövas, bör hänsyn härtill tas enligt oskälighetsregeln. Den nyss angivhuvudprincipen att hänsyn inte skall tas till lagöverträdarens skulna der vid beräkningen förverkandebeloppet skall även ses mot bakav grund våra förslag i fråga förverkande enligt 1 Vi föreslår där av om en övergång till en mer bruttoinriktad modell. Även i fall där det kan förutses att lagöverträdaren kommer att förpliktas att utge skadestånd grund av brott, som handläggs i samma rättegång frågan utvidgat förverkande, kan det ofta vara skäligt som om att hänsyn tas till denna omständighet vid fastställande av förverkandebeloppet. Principen att hänsyn inte skall tas till lagöverträdarens skulder vid beräkningen förverkandebeloppet avser såväl skulder till enskilda av skatteskulder och andra skulder till det allmänna. Som skatteskulsom der räknas härvid debiterade sådana. De latenta skatteskulderna intar en särställning. l de fall som är av intresse för vårt vidkommande torde en inte helt ovanlig situation vara att vederbörande är föremål för intresse från såväl skattemyndighetemas som polis- och åklagarmyndighetemas

222 F örfattningskommentar

sida. Här måste en samordning ske på sådant sätt att inte s.k. "fiscal overkill" eller liknande åstadkoms. Den mest lätthanterliga lösningen

detta problem är att förverkandeyrkandet anpassas med hänsyn till de skatteanspråk som är aktuella. Några särskilda lagregler om detta synes knappast erforderliga. Den naturliga ordningen är att den enskilde åklagaren i dessa fall gör en avstämning med skattemyndigheten för att närmare bestämma underlaget innan han väcker talan om utvidgat förverkande.

Som redan nämnts torde förhållandena i fall där påföljdseftergift meddelas ofta vara sådana att ett utvidgat förverkande skulle vara oskäligt. Även i fall där gärningsmannen begått brottet under påverkan av en allvarlig psykisk störning eller där gärningsmannen är ung kan det oftare än annars finnas skäl att underlåta utvidgat förverkande grund av billighetsskäl.

Däremot kan det givetvis inte komma i fråga att tillämpa oskälighetsregeln enbart därför att det i visst fall framstår som tveksamt hur det förhåller sig med äganderätten till någon förrnögenhetstillgång. Domstolen måste här med tillämpning vanliga civilrättsliga regler

av och de i tredje stycket meddelade hjälpreglema ta ställning till

om egendomen i fråga skall ingå i underlaget för beräkningen förver-

av kandebeloppet eller ej.

Enligt bestämmelsen i första stycket krävs det att det framgår att egendomen tillhör lagöverträdaren för att den skall få bilda underlag för beräkningen av förverkandebeloppet. Detta framgår av att objektet för det utvidgade förverkandet där anges som värdet av hans egendom. I tredje stycket föreskrivs emellertid att bestämmelserna i 4 kap. 18 och 19 §§ UB skall äga motsvarande tillämpning vid prövning fråga

av om utvidgat förverkande och att härvid vad som sägs i dessa bestämmelser om gäldenär i stället skall avse den mot vilken talan förverkande

om förs. Innebörden av denna regel är att en presumtion uppställs avseende lagöverträdarens äganderätt till den lösa egendom han har i sin besittning. Skälen för en sådan ordning liksom den närmare innebörden

av den valda lösningen har redovisats i den allmänna motiveringen under avsnitt 6.3.2.

2§

Egendom som använts som hjälpmedel vid brott enligt denna balk får förklaras förverkad, om det är påkallat till förebyggande brott eller

av annars särskilda skäl föreligger. Detsamma gäller egendom varit

som avsedd att användas som hjälpmedel vid brott enligt denna balk,

om brottet har füllbordats eller kommit till straffbart försök eller strafbar förberedelse eller stämpling.

SOU 1999: 147 F örfattningskommentar 223

Vad som sagts iförsta stycket gäller även beträffande egendom som frambragts genom brott enligt denna balk samt egendom vars användande utgör sådant brott eller med vilken annars tagits befattning som utgör brott enligt denna balk.

I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat. Om inte annat är särskilt föreskrivet, skall bestämmelserna i första

och tredje styckena ha motsvarande tillämpning i fråga om egendom som använts eller varit avsedd att användas som hjälpmedel vid i annan lag eller författning strafbelagd gärning, för vilken stadgas fängelse i mer än ett år.

l paragrafen finns regler om förverkande av bl.a. hjälpmedel vid brott och produkter av brott. Bestämmelserna gäller i dag endast i fråga om brott enligt BrB. Ändringama är i huvudsak föranledda den i avsnitt

av 9.2 behandlade gemensamma åtgärd som antagits inom EU.

Genom ett tillägg i första stycket har möjligheterna till förverkande vidgats till att omfatta även egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott. För att sådan egendom, som alltså inte faktiskt kommit till användning som brottshjälpmedel, skall kunna förverkas fordras enligt nu gällande rätt att det är fråga om egendom med vilken tagits sådan befattning som enligt 23 kap. 2 § utgör straffbelagd förberedelse till brott eller att de i 3 § angivna förutsättningarna för förverkande är uppfyllda, dvs. att egendomen grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning. Genom det föreslagna tillägget blir det möjligt att även i andra fall förverk.a egendom som varit avsedd att komma till

användning hjälpmedlel vid brottsbalksbrott. Ändringen innebär att

som regleringen bringas i överensstämmelse med bestämmelserna i Förverkandekonventionen, vars definition av begreppet hjälpmedel innefattar också egendom vatrit avsedd att användas som hjälpmedel vid

som brott. En förutsättning ftör att egendomen i fråga skall kunna förklaras förverkad är dock att ett brott har förövats; det händelseförlopp i vilket egendomen har varit avsedd att komma till användning skall alltså ha realiserats i sådan mån att brottet i fråga kommit till fullbordan eller att ett straffbart försök eller straffbar förberedelse eller stämpling föreligger. Skulle det t.ex. föreligga ett sådant fall av frivilligt tillbakaträdande från försök, förberedelse eller stämpling att gärningsmannen enligt 23 kap. 3 § inte skall fällas till ansvar, kan följaktligen egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brottet inte förklaras förverkad med stöd av förevarande bestämmelse.

I paragrafen har vidare gjorts vissa redaktionella förändringar. Förutom bestämmelsen om förverkande hjälpmedel vid brottsbalksbrott

av finns i första stycket för närvarande även regler förverkande

om av

SOU 19991147

224 F örfattningskommentar

egendom frambragts sådant brott eller vars användande ut-

som genom gör brott enligt BrB eller med vilken annars tagits befattning som utgör sådant brott. Dessa regler har i sak oförändrade brutits ut och fått bilda

andra stycke. Bestämmelsen i nuvarande andra stycket har i sin ett nytt tur förts till ett nytt tredje stycke.

I fjärde stycket, är nytt, har i fråga om egendom som använts

som

brott införts i eller varit avsedd att användas som hjälpmedel vid motsvarande bestämmelser finns i förslagets l § fjärde stycket beträffan-

som J de brottsutbyte. Regleringen innebär att paragrafens bestämmelser i

. dessa delar blir tillämpliga även vid specialstraffrättsliga brott för vilka

i

är föreskrivet fängelse i än ett år. Undantag gäller dock för det fall

mer i något annat är särskilt föreskrivet i fråga förverkande av hjälpmedel

om vid sådant brott. I anslutning till specialstraffrättsliga brott kan förekomma bestämmelser i olika hänseenden avviker från vad som fö-

som reskrivs förverkande av hjälpmedel i förevarande paragraf. Det kan

om också så att det till ett sådant brott har knutits regler om åtgärder

vara

utan att i strikt mening ha karaktär av förverkande, till sin funksom, tion så nära ansluter till förverkandeinstitutet att de i detta sammanhang måste jämställas med förverkandebestämmelser. Som exempel kan anföras regleringen i 55 § lagen 1960:729 om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk upphovsrättslagen. Enligt detta lagrum kan den

gör sig skyldig till upphovsrättsintrång under i paragrafen angivna som förutsättningar förpliktas att mot lösen avstå bl.a. trycksats, kliché, 1 form och liknande hjälpmedel, som kan användas endast för framställ- l ning olagliga exemplar visst verk. Alternativt kan föreskrivas att i

av av egendomen skall förstöras eller visst sätt ändras eller att andra åtgärder skall vidtas för att förebygga missbruk. Sådan föreskrift får dock inte meddelas, förverkande eller åtgärd till förebyggande miss- i

om av

i bruk skall beslutas enligt BrB. Har någon annan typ av föremål än de nyss nämnda använts som hjälpmedel vid framställning av exemplar av verk som utgör brott enligt upphovsrättslagen, får föremålet eller dess värde under vissa förutsättningar förklaras förverkat. I förevarande paragrafs mening får här annat anses vara särskilt föreskrivet även beträffande trycksats, kliché, form och liknande hjälpmedel.

5§

Förverkande till följd brott egendom eller dess värde får, om

av av annat har föreskrivits, ske hos a gärningsmannen eller annan som medverkat till brottet, b den i vars ställe gärningsmannen eller annan medverkande var, c den som genom brottet beretts vinning eller näringsidkare som avses

i 4

F örfattningskommentar 225

SOU 1999: 147

den efter brottet förvärvat egendomen genom bodelning eller d som på grund eller testamente eller gåva eller som efter av arv genom brottet förvärvat egendomen annat sätt och därvid haft vetskap eller skälig anledning till antagande om egendomens samband om med brottet. Tillhörde egendomen vid brottet någon dem som anges i första av stycket c, får den förklaras förverkad. Vad sagts hindrar a som nu inte egendom enligt 1 § andra stycket skall som utbyte att som anses

förklaras förverkad

Särskild rätt till egendom förklarats förverkad består, om som även den särskilda rätten förklaras förverkad. Sådan rätt har vunnits utmätning eller betalningssäkring som genom upphör, egendomen förklaras förverkad, såvida av särskild anom ledning förordnas att rätten skall bestå.

I paragrafen förverkandeförklaring kan riktas. I anaanges mot vem en stycket finns för närvarande bestämmelse som är avsedd att förra en hindra att ägare står helt främmande för brottet drabbas av förversom kande 1968:79 53 och 63. Bestämmelsens ordalydelse inse prop. s. nebär emellertid att den inte är förenlig med en ordning som innebär att egendom har trätt i stället för brottsutbyte kan förklaras förverkad. som Genom ett tillägg till andra stycket har klargjorts att bestämmelsen i fråga inte utgör något hinder mot sådant förverkande.

5a§

Har ifall som avses i 1 a 11 § lagen 1960:418 om strof för varusmuggling, § narkotikastraflagen 1 968.64 eller 18 § skatte- 6 a brottslagen 1971369 en närstående till den brottslige inom fem år födet att brottet begicks förvärvat egendom från denne, får, i den mån re inte fullgott vederlag utgått vid förvärvet, förverkande ske hos den närstående avseende värdet den förvärvade egendomen. Förverkandet av får dock aldrig värdet egendom som den närstående förvärvat avse av mer än tio år före talans väckande. Som närstående till den brottslige anses den är gift med den brottslige eller är syskon eller släkting i som rätt eller nedstigande led till den brottslige eller besvågrad uppmed honom i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, den som på annat sätt står den brottslige personligen särskilt nära, . näringsidkare eller juridisk person med vilken den brottslige har en . väsentlig gemenskap är grundad på andelsrätt eller därmed som jämförligt intresse,

226 Författningskommentar SOU 1999I147

näringsidkare eller juridisk med vilken den brottslige inte

person

tillsammans med närstående till honom har sådan

ensam men en

gemenskap under

som avses

juridisk i vilken den brottslige genom en ledande ställning

person

har ett bestämmande inflytande samt

den är närstående till någon enligt 3 5 är närstående.

som som -

Redan enligt gällande rätt finns möjligheten att med stöd av 5 § rikta ett förverkandeyrkande mot annan än den brottslige, dvs. gärningsman-

har medverkat till brottet jämför terrninologin i 36 nen eller annan som kap. 14 §. En motsvarande möjlighet måste finnas även i fråga om det utvidgade förverkandet. I förevarande lagrum, som är nytt, finns bestämmelser härom. Skälen för att öppna en möjlighet till sådant förverkande hos den närstående har redovisats i den allmänna motiveringen under avsnitt 6.4.

För att utvidgat förverkande skall få ske hos en närstående till den brottslige fordras enligt första stycket till en början att den närstående inom fem år före det att det förverkandegrundande brottet begicks förvärvat egendom från den brottslige. Som en begränsning gäller vidare att sådant förverkande får ske endast i den mån fullgott vederlag inte utgått vid överlåtelsen. Ett självklart krav är dessutom att förutsättningarna för ett utvidgat förverkande hos den brottslige är uppfyllda. Det krävs alltså att värdet av egendomen i fråga hade kunnat förklaras förverkat hos denne, om han fortfarande hade haft egendomen i sin ägo. Detta krav framgår av den hänvisning som görs till de särskilda bestämmelserna om utvidgat förverkande.

Något krav att den närstående skall ha varit i ond tro beträffande egendomens samband med brottslig verksamhet har inte uppställts.

Ett förverkande enligt förevarande paragraf kan maximalt avse värdet av den överlåtna egendomen. I princip bör värdet vid överlåtelsetillfället tas som utgångspunkt vid beräkningen av förverkandebeloppet. Har egendomen ökat i värde efter överlåtelsetillfället och är den närstående fortfarande ägare till egendomen, bör man emellertid i stället kunna utgå från värdet vid tillfället för förverkandefrågans prövning. Om vederlag har utgått, skall ett belopp motsvarande detta dras av vid fastställande av förverkandebeloppet.

I fråga överlåtelsen gäller det i brottmål gängse beviskravet. Det

om skall alltså vara ställt utom rimligt tvivel att den brottslige har fört över egendom till den närstående utan att fullgott vederlag utgått.

Ett brott är att anse som begånget i och med att brottet blivit fullbordat. Femårsfristen skall alltså räknas med utgångspunkt från när fullbordanspunkten uppnåddes. Utöver femårsfristen gäller ab-

även en solut tidsfrist. Utvidgat förverkande får enligt första styckets andra me-

1999:147 Författningskommentar 227

SOU

ningen sålunda aldrig värdet av egendom som förvärvats mer än avse tio år före förverkandetalans väckande. Bakgrunden till denna regel är femårsfristen vid brott med långa preskriptionstider inte alltid skulle att något hinder att frågan förverkande hos närstående akutgöra mot om tualiserades även avsevärd tid efter det att överlåtelsen ägt rum. Det bör framhållas att ett förverkande enligt förevarande paragraf bara blir aktuellt då det i målet inte framgår annat än att det är fråga om reell överlåtelse. Skulle så inte vara fallet skall i stället egendomens en värde förverkas hos den brottslige. Bestämmelsen utvidgat förverkande hos närstående har en faom kultativ utfomining; förverkande får under de i paragrafen angivna förutsättningarna ske hos den närstående. Utrymmet för att av billighetsskäl avstå från förverkande eller att låta förverkandeförklaringen mindre belopp än vad i och för sig skulle kunna förverkas avse ett som är större än då förverkandet riktas direkt mot den brottslige. Det kan sålunda finnas skäl att beakta skuldsättning i jämförelsevis större utsträckning vid förverkande med stöd av förevarande paragraf än vid förverkande enligt bestämmelserna utvidgat förverkande hos den om brottslige. Det skulle t.ex. kunna framstå som oskäligt att vid bestämmande förverkandebeloppet inte beakta ett lån som den närstående av tagit för att finansiera förbättringsarbeten på den fastighet som han fått gåva den brottslige. Det kan vidare många gånger finnas skäl att som av utnyttja möjligheten att avstå från förverkande i fall där en närstående, varit i god tro, sedermera har avyttra egendomen och förbrukat vesom derlaget. I andra stycket regleras vilka är att anse som närstående vid som tillämpningen bestämmelsen i första stycket. Avgränsningen av närav ståendekretsen bygger det närståendebegrepp som används vid återvinning i konkurs jämför 4 kap. 3 § konkurslagen. Förarbetsuttalanden och praxis avseende det konkursrättsliga närståendebegreppet bör följaktligen kunna ledning även vid tillämpning av förevarande bege stämmelse.

17§

Förverkad egendom och företagsbot tillfaller staten, om annat är föreskrivet. Har utbyte brott som svarar mot skada för enskild förklarats förav verkat hos någon, svarar staten i dennes ställe för ersättning den skadelidande intill värdet av vad som har tillfallit staten grund av beslutet förverkande. Vid verkställighet av detta beslut har den hos om vilken förverkandet skett rätt att räkna av vad han visar sig ha utgett som ersättning till den skadelidande.

228 Författningskommentar SOU 19991147

För närvarande är bestämmelserna i förevarande paragrafs andra stycke tillämpliga endast när förverkande skett av utbyte av brott enligt BrB. Ändringen, behandlats i den allmänna motiveringen under avsnitt

som 8.2, innebär att bestämmelserna blir tillämpliga även när utbytesförverkande skett enligt bestämmelser utanför BrB.

12.2 till om i rätte-

Förslaget lag ändring gångsbalken

22 kap. Om förverkande i vissa fall

a 1 §

Talan förverkande enligt 36 kap. 1 eller 5 § brottsbalken, 11 §

om a a

lagen 1960:418 strajâ"för varusmuggling, 6 a § narkotikastrafjla-

om

1968:64 eller 18 § skattebrottslagen 1971:69 förs allmän gen av åklagare i samband med åtal för det brott på vilket talan grundas.

i

Föreligger särskilda skäl, får rätten medge att talan som avses i första stycket förs särskilt. Vill åklagaren föra särskild talan, skall 3 framställning härom göras senast i samband med att åtal väcks för

á brottet. När sådan framställning kommit in till rätten, skall denna så snart det kan ske meddela beslut den fortsatta handläggningen av

om förverkandejrågan.

Har talan förverkande som avses i första stycket tagits upp till

om behandling i samband med åtalet, får rätten förordna att talan skall handläggas som särskilt mål, om en fortsatt gemensam handläggning skulle medföra väsentliga olägenheter. Paragrafen reglerar i vilken ordning talan om utvidgat förverkande i

skall föras. I första stycket slås fast att huvudregeln är att sådan talan skall föras av åklagaren i samband med åtalet för det förverkandegrun- E dande brottet. Skälen för en sådan ordning har redovisats i den allmän-

i

motiveringen under avsnitt 6.6. l na

En möjlighet att föra talan om utvidgat förverkande särskilt har emellertid öppnats i andra stycket. Där föreskrivs att rätten kan medge att talan förs särskilt, om det föreligger särskilda skäl för en sådan handläggning. När det gäller frågan, om vad som skall anses utgöra särskilda skäl i lagrummets mening, är det framför allt behovet av utredning för att klarlägga förutsättningarna för ett utvidgat förverkande som måste beaktas. Ett särskilt skäl för separat handläggning kan sålunda vara att det krävs en omfattande utredning för att förverkandefrågan skall kunna avgöras och att denna utredning inte kan förebringas utan att avgörandet av ansvarsfrågan fördröjs avsevärt. Mål med inter-

nationell anknytning torde utgöra exempel på fall där en särskild talan denna anledning många gånger kan bli nödvändig. Ett mindre av dröjsmål bör i princip inte anses utgöra ett tillräckligt skäl för att handlägga och förverkandefrågoma för sig. I brottmål för ansvars- var vilka korta tidsfrister gäller, t.ex. mål mot häktade, kan dock även risken för mindre fördröjning utgöra ett särskilt skäl för en separat en handläggning; det bör givetvis inte komma i fråga att någon är berövad friheten längre tid än vad fordras med hänsyn till utredningen av som ansvarsfrågan. En förutsättning för att talan utvidgat förverkande skall få föen om separat är, framgått i det föregående, att domstolen medger att ras som så får ske. Domstolen skall ta ställning till denna fråga redan i samband med att ansvarsfrågan anhängiggörs. I andra stycket andra meningen följaktligen att åklagaren, om han vill föra talan separat, har att anges göra framställning därom till rätten senast i samband med att åtal väcks för det förverkandegrundande brottet. Den sålunda föreskrivna 0rdningen är avsedd att bidra till att frågan om utvidgat förverkande aktualiseras ett tidigt stadium då någon misstänks för ett brott som kan läggas till grund för sådant förverkande. Tanken är också att den omständigheten, att åklagaren måste redovisa skälen för en separat handläggning förverkandefrågan redan i samband med att åtal väcks, av skall medföra att handläggning av ansvarsfrågan och frågan om utvidgat förverkande så långt möjligt sker i ett sammanhang. Det är naturligtvis angeläget att åklagaren snabbt får besked om huruvida de av honom åberopade skälen för en separat handläggning av förverkandefrågan godtas eller I andra styckets sista mening har därför intagits bestämmelse innebär att domstolen, då en framen som ställning om separat handläggning inkommit från åklagaren, har att meddela beslut om förverkandefrågans fortsatta handläggning så snart det kan ske. I normalfallet torde det inte bereda domstolen några svårigheter att omgående ta ställning till en sådan framställning. Domstolens avgörande utgör ett beslut under rättegången och kan enligt 49 kap. 7 § överklagas part att beslutet medför att målet av som anser försenas i onödan. Som framgått är dock huvudregeln att talan om utvidgat förverkande skall föras i samband med åtalet för det förverkandegrundande brottet. Givetvis måste man emellertid räkna med att det ibland, när förverkandefrågan har tagits upp till behandling i samband med åtalet, sederkommer att visa sig att en gemensam handläggning är förenad mera med nackdelar. Det kan t.ex. under handläggningen frarnkomma uppgifter som gör det nödvändigt att komplettera den särskilda ekonomiska undersökningen, vilket vid en fortsatt gemensam handläggning skulle kunna leda till att avgörandet av målet i övrigt fördröjdes. I tredje

l

230 Författningskommentar SOU 19991147

i

1 stycket har mot bakgrund härav rätten getts möjlighet att, sedan talan i

utvidgat förverkande tagits till behandling i samband med åtaom upp let, förordna att förverkandetalan skall handläggas som särskilt mål, om

fortsatt gemensam handläggning skulle medföra väsentliga olägenen heter.

Är den tilltalade anhållen, häktad eller ålagd reseförbud, får

även en mindre fördröjning av nyss nämnt slag anses innebära en väsentlig olägenhet jämför den föreslagna regleringen i 45 kap. 14 § fjärde stycket och 51 kap. 15 § tredje stycket. Ett förordnande om separat handläggning bör emellertid kunna meddelas även i andra situationer, t.ex. om en fortsatt gemensam handläggning skulle leda till att åtalsfrågans avgörande fördröjdes avsevärt eller att en påbörjad huvudförhandling måste skjutas upp.

2§

Angående förfarandet vid talan som avses i 1 § gäller, om inte annat föreskrivs, reglerna i denna balk om allmänt åtal för brott för vilket det finns anledning att döma till fängelse i än månader.

mer sex

Särskilda bestämmelser om utredningen och förfarandet i sådana mål finns i 23 a, 26 28, 45, 51 och 58 kap. Bestämmelserna i 24 och

- 25 kap., 27 kap. 18 25 §§, 28 kap. 12 § och 36 kap. 5 § fjärde stycket

skall inte tillämpas vid förverkandetalan.

I paragrafen ges ytterligare föreskrifter om förfarandet vid talan

en om utvidgat förverkande. Enligt första stycket gäller i fråga förfarandet

om RB:s regler om allmänt åtal för brott för vilket det finns anledning att döma till fängelse i mer än sex månader, såvida annat inte är föreskrivet.

Hänvisningen till balkens regler om sådana brottmål innebär att särregler för mål angående brott för vilka inte är föreskrivet svårare straff än fängelse i sex månader inte skall tillämpas i mål utvidgat förver-

om kande. Detsamma gäller sådana regler förutsätter att påföljden be-

som stäms till annat än fängelse eller fängelse i högst månader.

sex

Bestämmelsen om tillämpliga brottmålsregler innebär bl.a. att tingsrätt är domför med en lagfaren domare och tre nämndemän. Får

en av nämndemännen förhinder sedan huvudförhandlingen påbörjats, är dock rätten domför med två närrmdemän 1 kap. 3 b §. Även i hovrätten skall nämndernän medverka vid avgörandet 2 kap. 4 § andra stycket.

Allmänna brottmålsregler gäller också i fråga vilken tingsrätt

om som skall ta upp en talan om utvidgat förverkande. En sådan talan kan följaktligen anhängiggöras vid rätten i den ort där det förverkandegrundande brottet förövades 19 kap. 1 § första stycket. Talan ut-

om

SOU 1999: 147 Författningskommentar 231

vidgat förverkande kan också väckas vid den domstol där den som talan

skall i tvistemål i allmänhet eller vid domstolen i den ort avser svara där han varaktigt uppehåller sig, förutsatt att domstolen med hän-

mera

till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finner syn det lämpligt 19 kap. 1 § tredje stycket. Förs talan om utvidgat förverkande gemensamt med åtalet kan även andra bestämmelser i 19 kap. få betydelse för forumfrågan, t.ex. 19 kap. 3 eller 6

Även bestämmelsen i 20 kap. 9 § rätt till frikännande dom vid

om nedläggande av åtal blir tillämplig vid talan om utvidgat förverkande. Om åklagaren återkallar en sådan talan den grunden att tillräckliga skäl för utvidgat förverkande inte föreligger, har den som talan avser alltså rätt att begära att domstolen ogillar förverkandeyrkandet.

Reglerna i 21 kap. den misstänkte och hans försvar skall också

om tillämpas i mål om utvidgat förverkande. Enligt utredningens bedömning kommer det relativt ofta att finnas särskilda skäl att förordna offentlig försvarare i sådana mål. Kan ett utvidgat förverkande i det enskilda fallet förutses bli mycket ingripande, t.ex. med hänsyn till att egendom till ett betydande värde har tagits i förvar, torde ett behov av offentlig försvarare normalt sett föreligga. Detsamma gäller när målet

svåröverskådliga sakförhållanden eller rymmer komplicerade beavser visfrågor. De här avsedda fallen täcks, enligt utredningens uppfattning, av uttrycket "med hänsyn till vad målet rör" i 21 kap. 3 a § andra stycket

I fråga om omröstning i samband med domstolens avgörande av en fråga utvidgat förverkande skall reglerna i 29 kap. tillämpas. Om-

om röstningen i fråga utvidgat förverkande skall ske fristående från

en om en omröstning i en annan fråga om ansvar för brott som prövas samtidigt.

Rättens avgörande av en fråga om utvidgat förverkande sker genom dom 30 kap. 1 §. Regeln i 30 kap. 6 § första stycket första meningen om utfärdande av dom i förenklad form är inte tillämplig.

När det gäller frågan om rättskraft av en dom avseende en talan om utvidgat förverkande måste detta förverkandeinstituts särdrag beaktas. Klart är till en början att bestämmelsen i 30 kap. 9 § första stycket innebär att en dom, varigenom en talan om utvidgat förverkande prövats, utgör hinder mot att en talan om sådant förverkande på grund av samma brott prövas nytt i samma instans.

Som redan framhållits i det föregående tar det utvidgade förverkandet emellertid typiskt sett sikte utbyte av annan brottslighet än det förverkandegrundande brottet. Utmärkande för detta institut är vidare att det för förverkande inte fordras att åklagaren förmår precisera från vilket konkret brott utbytet härrör. Det är här tillräckligt att åklagaren gör sannolikt att egendom tillhörig lagöverträdaren härrör från något

232 Författningskommentar

slags brottslig verksamhet eller att dess värde annars motsvarar vinning av sådan verksamhet.

Det nu anförda aktualiserar frågan om en dom avseende en talan om utvidgat förverkande under vissa förutsättningar även skall anses hindra att en talan om utvidgat förverkande grund av ett nytt förverkandegrundande brott upptas till prövning, nämligen i den mån talan tar sikte brottslig verksamhet som i tiden ligger före den tidigare domen. Motsvarande frågeställning blir aktuell när det gäller en förverkandetalan avseende styrkt utbyte som förs i samband med åtalet för ett brott som förövats före det att den tidigare domen utvidgat förver-

om kande meddelades.

Enligt utredningens mening bör den tidigare domens rättskraft

omfatta dessa fall, om det inte står klart att den senare talan avser brottslighet som inte varit föremål för bedömning i det tidigare målet. Om det t.ex. visar sig att någon, som har varit föremål för en talan om utvidgat förverkande, innan dom meddelades avseende denna talan, hade förövat ett narkotikabrott och att utbytet från detta brott hade gömts undan på ett sådant sätt att det inte kan ha inverkat den tidigare prövningen av frågan om utvidgat förverkande, så bör den tidigare domens rättskraft inte hindra att frågan om förverkande av utbytet tas

upp till prövning i samband med åtalet för narkotikabrottet.

I sammanhanget bör också uppmärksammas det fallet att frågan

om utvidgat förverkande aktualiseras beträffande någon som tidigare har dömts för brott som givit visst utbyte. Den tidigare brottmålsdomens rättskraft omfattar här även frågan om förverkande av utbytet. Har

av någon anledning förverkande av utbytet inte skett i det tidigare målet, kan det följaktligen inte heller ske inom ramen för ett utvidgat förverkande. Det ifrågavarande värdet måste således i ett sådant fall få avräknas vid ett senare bestämmande av underlaget för ett utvidgat förverkande. Detta förutsätter givetvis att det något sätt är möjligt att bestämma det förstnämnda beloppets storlek. För vad blir över

som s.a.s. gäller den nya sannolikhetsregeln.

Av 45 kap. 1 § följer att talan om utvidgat förverkande väcks

genom ansökan om stämning. En särskild bestämmelse vad ansökan

om en om stämning i ett sådant mål skall innehålla har tagits in i 45 kap. 4

a

Har den mot vilken talan om utvidgat förverkande riktas uteblivit

en från huvudförhandlingen eller infunnit sig ombud då han har fö-

genom relagts att infinna sig personligen, får förverkandefrågan trots detta

avgöras, om saken kan utredas tillfredsställande och de i 46 kap. 15§ andra stycket 2 eller 3 angivna förutsättningarna är för handen, dvs.

om vederbörande, sedan stämning delgetts honom, har avvikit eller håller sig undan sådant sätt att han inte kan hämtas till huvudförhandlingen

SOU 1999: 147 F örfattningskommentar 233

eller han lider allvarlig psykisk störning och hans närvaro

om av grund därav inte är nödvändig.

Prövningstillstånd krävs inte vid överklagande av tingsrättens dom i mål utvidgat förverkande 49 kap. 13 §. Hovrätten får avgöra ett

om sådant mål utan huvudförhandling under de förutsättningar som anges i 51 kap. 13 § första stycket l dvs. om åklagaren överklagat endast

till motpartens fömiån, denne överklagat och ändringsyrkandet

om godtas av åklagaren eller om det är uppenbart att ändringsyrkandet är ogrundat.

I andra stycket har intagits en erinran om att det i 23 a, 26 28, 45,

- 51 och 58 kap. finns särskilda bestämmelser utredningen och förfa-

om randet i mål utvidgat förverkande. När det gäller användningen av

om tvångsmedel i samband med talan om utvidgat förverkande har häktning, anhållande, gripande, reseförbud, hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning samt kroppsbesiktning särskilt undantagits. Vidare har föreskrivits att inte heller regeln i 36 kap. 5 § fjärde stycket skall tilllämpas i mål om utvidgat förverkande.

I 36 kap. 5 § finns bestämmelser som i vissa fall begränsar möjligheterna att ställa frågor till ett vittne. I paragrafens andra stycke föreskrivs tillhörande vissa där angivna yrkeskategorier ad-

att personer vokater, läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, psykologer, psykoterapeuter, farniljerådgivare enligt socialtjänstlagen och deras biträden samt vissa personer med anknytning till statistisk verksamhet

får höras som vittnen om något som anförtrotts dem i deras yrkesutövning eller som de i samband därmed erfarit eller, såvitt gäller den sist nämnda kategorin, uppgifter som omfattas av sekretess enligt 9 kap. 4 § sekretesslagen, endast om det är medgivet i lag eller om den, till vars förmån tystnadsplikten eller sekretessen gäller, samtycker till det. Enligt 36 kap. 5 § tredje stycket får rättegångsombud, biträden eller försvarare höras som vittnen om vad som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten medger det. Regleringen i paragrafens fjärde stycke innebär bl.a. att annan än försvarare utan hinder av de nyss angivna bestämmelserna i andra och tredje stycket är skyldig att svara på alla frågor i mål som avser brott för vilka inte är föreskrivit lindrigare straff än fängelse i två år eller brott enligt 4 eller 6 kap. BrB, som begåtts mot någon som inte fyllt 18 år.

Genom bestämmelsen i förevarande paragrafs andra stycke klargörs att den inskränkning i frågeförbudet som görs i 36 kap. 5§ fjärde stycket inte avser mål om utvidgat förverkande. Regleringen innebär också motsvarande begränsningar i editionsplikten och i domstols möjlighet att förordna om att allmän handling skall tillhandahållas se 38 kap. 2 respektive 8 §.

234 Författningskommentar

3§

Talan enligt 1 § skall väckas inom två år från det att domen avseende det brott på vilket talan grundas vann laga kraft.

Paragrafen innehåller föreskrifter om den tid inom vilken åklagaren har att anhängiggöra en talan om utvidgat förverkande. Utgångspunkten för fristen är den dag då domen avseende det förverkandegmndande brottet

laga kraft. Fristen kan inte förlängas. Skälen för att uppställa en vann frist för talans väckande har redovisats under avsnitt 6.6 i den allmänna motiveringen.

I

23 a kap. Om särskild ekonomisk undersökning

1 §

En särskild ekonomisk undersökning får inledas så snart någon kan misstänkas för ett brott som kan utgöra grund för förverkande enligt 3 6 kap. 1 a § brottsbalken, 11 § lagen 1960:418 om strof för varusmuggling, 6 a § narkotikastraflagen 1968364 eller 18 § skattebrottslagen 1 971 69:

.

I paragrafen anges förutsättningarna för inledande av särskild ekono-

i

misk undersökning. En sådan undersökning får inledas så snart någon

i kan misstänkas för ett brott som kan utgöra grund för utvidgat förverkande, dvs. grov oredlighet mot borgenärer, grovt bokföringsbrott, grov l varusmuggling, i

grovt skattebrott, narkotikabrott eller ett brottsbalksbrott som förutsätter förmögenhetsöverföring och för vilket är föreskrivet fängelse i sex år eller mer. Det ankommer åklagaren att i det

enskilda fallet pröva om särskild ekonomisk undersökning skall inledas se 3 §. Någon absolut plikt att inleda en sådan undersökning när någon är misstänkt för ett brott som kan ligga till grund för utvidgat förverkande föreligger alltså inte. Anledningen härtill är främst att förhållandena kan variera kraftigt mellan olika sådana fall och att det,

exempelvis vid misstanke om vissa narkotikabrott, många gånger torde vara möjligt att utan några närmare kontroller konstatera att den misstänktes ekonomiska förhållanden inte är sådana att det finns förutsättningar för ett utvidgat förverkande. En ordning innebärande att en särskild ekonomisk undersökning måste inledas även i sådana fall skulle medföra en onödig belastning polis och åklagare. Självfallet är det emellertid angeläget att en särskild ekonomisk undersökning kommer till stånd i samtliga fall där omständigheterna är sådana att det kan fin-

SOU 1999: 147 Författningskommentar 235

anledning att närmare undersöka huruvida förutsättningar för utnas vidgat förverkande är för handen.

särskild ekonomisk undersökning skall få inledas måste

För att en misstanken ett konkret brott. I så måtto föreligger ingen skillnad i

avse förhållande till vad som gäller beträffande inledande av förundersökning. Härtill kommer, redan nämnts, att det skall vara fråga om ett

som brott kan utgöra grund för utvidgat förverkande. Det ligger vidare i

som sakens natur att det inte kan komma i fråga att inleda en särskild ekonomisk undersökning, inte brottsmisstankarna kan riktas mot någon

om bestämd I paragrafen kommer detta till uttryck genom att det

person.

att sådan undersökning får inledas "så snart någon kan misstänanges kas" för brott angivet slag. Uttrycket "kan misstänkas" får an-

av nyss ses innefatta även fall där bevisningen mot den misstänkte är mycket

jämför Per Olof Ekelöf, Rättegången V, 6:e uppl s. 105f. svag

2§

Under den särskilda ekonomiska undersökningen skall förutsättning-

för förverkande enligt 36 kap. 1 a eller 5 § brottsbalken, 11 § arna a lagen 1960:418 om strajf för varusmuggling, 6 a § narkotikastrafla-

0968:64 eller 18 § skattebrottslagen 1971:69 utredas samt gen målet så beredas, att bevisningen vid huvudförhandlingen kan förebringas i ett sammanhang.

I paragrafen anges syftet med den särskilda ekonomiska undersökningen. I första hand gäller det att skapa underlag för ett beslut i frågan huruvida ett yrkande om utvidgat förverkande skall framställas eller

Frågan, om den misstänkte har gjort sig skyldig till ett brott som är av den beskaffenheten som krävs för att ett förverkande enligt bestämmelserna om utvidgat förverkande skall kunna komma i fråga, utreds vanligt sätt inom ramen för en förundersökning. Förundersökningen torde regelmässigt kunna bedrivas parallellt med den särskilda ekonomiska undersökningen men kan också redan vara avslutad när denna inleds. Den särskilda ekonomiska undersökningen skall alltså ta sikte på förutsättningarna i övrigt för ett utvidgat förverkande. Det sagda innebär nämnare bestämt att det under den särskilda ekonomiska undersökningen gäller att utröna om det med hänsyn till misstänktes eller dömdes ekonomiska och personliga omständigheter är sannolikt att han har egendom som härrör från brott och, om så skulle befinnas vara fallet, hur stort belopp som kan förverkas. Till början måste alltså

en en kartläggning av vederbörandes ekonomi genomföras. Som närmare utvecklats i kommentaren till 36 kap. 1 a § BrB kan emellertid även andra än rent ekonomiska omständigheter vara av viss betydelse i sam-

236 Författningskommentar SOU 19991147

manhanget. Även relevanta omständigheter av detta slag skall klarläg-

och dokumenteras under den särskilda ekonomiska undersökninggas en.

Under den särskilda ekonomiska undersökningen skall också utre-

förutsättningar föreligger för förverkande hos någon närstående das om till lagöverträdaren enligt 36 kap. 5 a § BrB.

Avsikten är vidare att utredningen under den särskilda ekonomiska undersökningen skall bringas i sådant skick, att bevisningen vid en kommande huvudförhandling kan läggas fram i ett sammanhang. Lik-

vid förundersökning är det vid en särskild ekonomisk undersom en sökning angeläget att förutsättningar skapas för ett koncentrerat domstolsförfarande.

3§

Beslut att inleda en särskild ekonomisk undersökning skall fattas av åklagaren.

En särskild ekonomisk undersökning skall ledas åklagaren. Vid

av undersökningens verkställande får åklagaren anlita biträde av polismyndigheten. Åklagaren får också uppdra åt polisman att vidta en viss åtgärd hör till den särskilda ekonomiska undersökningen, om det

som är lämpligt med hänsyn till åtgärdens beskajfenhet.

I likhet med vad gäller i fråga om förundersökning förutsätter in-

som ledandet av en särskild ekonomisk undersökning ett formligt beslut. Detta framgår av första stycket. Medan såväl åklagaren som en polismyndighet är behörig att inleda en förundersökning kan beslut om att inleda en särskild ekonomisk undersökning fattas endast av åklagaren. Skälen härför har redovisats i den allmänna motiveringen under avsnitt 6.5.

I det helt övervägande antalet fall där frågan om utvidgat förverkande aktualiseras torde åklagaren redan från början vara förundersökningsledare. Vid viss brottslighet som kan utgöra grund för sådant förverkande, t.ex. narkotikabrott av inte alltför allvarlig beskaffenhet, är däremot polismyndigheten regelmässigt förundersökningsledare, i vart fall intill dess att någon skäligen kan misstänkas för brottet och ofta även därefter. Det förhållandet, att rätten att fatta beslut inledande

om av särskild ekonomisk undersökning tillkommer åklagaren ensam, ställer krav på rutiner som leder till att frågan om inledande av sådan undersökning i de nu nämnda fallen kommer under åklagarens bedömning så snart det finns underlag för ett beslut därom. Eftersom det för inledande av särskild ekonomisk undersökning endast fordras att någon kan misstänkas för ett brott som kan utgöra grund för utvidgat förver-

SOU 1999: 147 Författningskommentar 237

kande, kan det finnas förutsättningar för att besluta om sådan undersökning redan innan bevisningen nått sådan styrka att vederbörande en skäligen kan misstänkas för brottet och åklagaren enligt huvudregeln i 23 kap. 3 § första stycket har att överta ledningen av förundersökning-

en. Bestämmelsen i 2 § första stycket förundersökningskungörelsen 1947:948, enligt vilken undersökningsledaren, då förundersökningen leds någon än åklagaren, skall hålla åklagaren underrättad om av annan förundersökningens gång, i den mån det behövs med hänsyn till brottets beskaffenhet, får anses innebära att det ankommer undersökningsledaren att i här diskuterade fall uppmärksamma åklagaren omständigheter talar för att det kan finnas anledning att inleda en särsom skild ekonomisk undersökning. I andra stycket finns regler om förhållandet mellan polis och åklagaunder verkställandet särskild ekonomisk undersökning. I första re av en meningen anges att undersökningen skall ledas av åklagaren; denne har alltså ingen möjlighet att överlämna ledningen av undersökningen till polismyndigheten. Av praktiska skäl bör det undvikas att ledningen av förundersökningen och ledningen den särskilda ekonomiska undersökningen utav övas olika befattningshavare. Om åklagaren beslutar att inleda en av särskild ekonomisk undersökning i ett fall där han inte redan leder förundersökningen, bör han följaktligen samtidigt överta ledningen av denna. Av andra stycket framgår vidare att åklagaren, motsvarande sätt under förundersökning, vid verkställandet av en särskild ekosom en nomisk undersökning får anlita biträde av polismyndigheten eller uppdra polisman att företa en viss åtgärd som hör till undersökningen, en det är lämpligt med hänsyn till åtgärdens beskaffenhet. Vi föreslår om att åklagaren under den särskilda ekonomiska undersökningen även skall få anlita biträde skattemyndigheten. En bestämmelse härom av skall enligt förlaget tas in i lagen 1997:1024 om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar 2 a §.

4§

Skall enligt 21 kap. 3 § tredje stycket 3 offentlig försvarare utses för a den är föremål för särskild ekonomisk undersökning, åligger det som åklagaren att göra anmälan om det hos rätten.

Som anförts i kommentaren till 22 kap. 2 § kommer det, enligt utreda ningens bedörrming, relativt ofta att finnas särskilda skäl att förordna offentlig försvarare i mål utvidgat förverkande. Skall offentlig förom

238 F örfattningskommentar SOU 19991 147

svarare förordnas för den som undersökningen avser, åligger det enligt förevarande paragraf åklagaren att, även utan framställning från den undersöktes sida, göra anmälan härom hos rätten.

Det ligger i sakens natur att ett sådant förordnande i fall där en offentlig försvarare redan förordnats under förundersökningen regelmässigt bör meddelas denne.

5§

Om användande av tvångsmedel under en särskild ekonomisk undersökning finns bestämmelser i 26 28 kap.

-

Av denna paragraf framgår att möjligheterna att använda tvångsmedel under en särskild ekonomisk undersökning regleras av bestämmelserna i 26 28 kap.

-

6§

När någon skäligen misstänks för brott som kan utgöra grund för förverkande enligt 36 kap. 1 a § brottsbalken, 11 § lagen 1960:418

om straff för varusmuggling, 6 § narkotikastraflagen 196864 eller

a 18 § skattebrottslagen 1971 .69 och en särskild ekonomisk undersökning har inletts, skall den misstänkte, då han hörs, underrättas

om undersökningen.

När det under särskild ekonomisk undersökning skäligen kan

en antas att förutsättningar för förverkande enligt 36 kap. 5 § brottsbal-

a ken föreligger, skall den som förverkandet kan komma att under-

avse rättas härom då han hörs.

En särskild ekonomisk undersökning får enligt 1 § inledas så snart någon kan misstänkas för ett brott som kan ligga till grund för utvidgat förverkande. Detta innebär sådan undersökning får inledas redan

att en innan bevisningen mot den misstänkte nått en sådan styrka att han är skäligen misstänkt för ett sådant brott. När bevisningen nått sådan

en styrka att han är skäligen misstänkt, skall han, enligt vad före-

som skrivs iförsta stycket, underrättas att särskild ekonomisk under-

om en sökning pågår. Bestämmelsen syftar till den är föremål för

att ge som en särskild ekonomisk undersökning motsvarande möjligheter att ta till vara sina intressen under denna undersökning den misstänkte

som erhåller vad gäller förundersökning för brott i och med

en om ansvar att han underrättas om misstanken enligt 23 kap. 18 Bedrivs förundersökningen avseende det brott som kan utgöra grund för utvidgat förverkande och den särskilda ekonomiska undersökningen parallellt redan

i

1999:147 Författningskommentar 239

SOU

i

från tidigt skede, kommer underrättelse enligt det nyss nämnda lagett och underrättelse enligt förevarande paragraf att ske samtidigt. rummet Inleds den särskilda ekonomiska undersökningen först efter det att vederbörande underrättats brottsrnisstanken enligt 23 kap. 18 skall om underrättelse enligt förevarande paragraf däremot ske redan i samband med beslutet inleda särskild ekonomisk undersökning; i den om att en situationen är i fråga redan skäligen misstänkt för ett brott personen kan utgöra grund för utvidgat förverkande. som I andra stycket finns bestämmelse underrättelseskyldighet när en om det under den särskilda ekonomisk undersökningen framkommer omständigheter aktualiserar frågan ett utvidgat förverkande hos en som om närstående till lagöverträdaren. Innebörden av denna bestämmelse är den närstående, när undersökningen kommit så långt att det skäligen att kan förutsättningarna för ett utvidgat förverkande enligt 36 antas att kap. 5 § föreligger, skall underrättas härom när han hörs i undersöka ningen. Av 7 § följer att det under den särskilda ekonomiska undersökningi övrigt gäller motsvarande regler i fråga förundersökning en som om såvitt den insyn i och det inflytande över undersökningen som avser tillkommer den är föremål för denna. som

7§

Angående den särskilda ekonomiska undersökningen skall i tillämpliga delar gälla vad föreskrivs förundersökning i 23 kap. 9 som om 15 och 1 7 §§, 18 § första stycket andra -fjärde meningarna och and- och tredje styckena, 19 och 20 §§, 21 § första, andra och fjärde ra styckena samt 23

Som konstaterats i den allmänna motiveringen bör beträffande den särskilda ekonomiska undersökningen i långa stycken gälla samma regler beträffande förundersökning. I förevarande paragraf anges de lagsom i 23 kap. som skall äga motsvarande tillämpning beträffande den rum särskilda ekonomiska undersökningen. I 23 kap. 4§ första stycket föreskrivs att objektivitet skall iakttas under förundersökning. Vidare anges att undersökningen, om möjligt, skall bedrivas med iakttagande av diskretion och så att inte någon får vidkännas kostnad eller olägenhet. Enligt paragrafens andra stycke skall förundersökningen bedrivas så skyndsamt som möjligt. I andra stycket finns också regel att förundersökningen skall läggas ned, en om det inte längre finns anledning att fullfölja den. om Det i 23 kap. 4 § angivna objektivitetskravet bör givetvis gälla även för den särskilda ekonomiska undersökningen. Relevanta omständig-

240 Författningskommentar

heter skall sålunda dokumenteras och bevis säkras oavsett om omständigheten eller beviset är till för- eller nackdel för den som undersökningen avser.

Det ligger i sakens natur att det under en undersökning, som syftar till att klarlägga huruvida det är sannolikt en viss persons tillgångar härrör från brott, måste vidtas utredningsåtgärder som kan innebära att vederbörande utsätts för misstanke om brott. Så långt möjligt bör emellertid diskretion iakttas under den särskilda ekonomiska undersökningen. Det är vidare angeläget att intresset av att inte någon i onödan drabbas av kostnader eller olägenheter beaktas även under den särskilda ekonomiska undersökningen, t.ex. vid bestämmande av tid och plats för förhör.

Frågan om utvidgat förverkande kan visserligen handläggas i en separat rättegång, vilket innebär bl.a. vid genomförandet

att man av en särskild ekonomisk undersökning inte behöver ta hänsyn till sådana särskilda tidsfrister som i vissa situationer gäller för väckande åtal,

av t.ex. då den misstänkte är häktad. Effektivitetshänsyn talar emellertid allmänt sett för att en särskild ekonomisk undersökning skall genomföras utan onödig tidsutdräkt.

En särskild ekonomisk undersökningen skall i likhet med en förundersökning läggas ned, om det inte längre finns skäl att fullfölja den. Denna regel blir tillämplig bl.a. när förundersökningen avseende det förverkandegrundande brottet läggs ned, när det inte längre finns

anledning att anta att ett brott som kan utgöra grund för utvidgat förverkande har begåtts, när den person som undersökningen inte läng-

avser re är misstänkt för brottet eller när resultatet av vidtagna undersökningar talar så starkt för att tillgångarna förvärvats lagligt sätt att det inte framstår som meningsfullt att driva undersökningen vidare.

Undantagsvis kan det finnas skäl att lägga ned särskild ekono-

en misk undersökning även i fall där det inte kan uteslutas att ytterligare utredningsåtgärder skulle kunna leda till att det framstod sannolikt

som att viss egendom härrör från brott, t.ex. då de erforderliga utredningsåtgärdema skulle kräva sådana kostnader att de inte står i rimligt förhållande till värdet av egendomen i fråga.

Att en särskild ekonomisk undersökning har lagts ned utgör inget hinder mot att undersökningen senare åter tas upp. Frågan ett åter-

om upptagande kan aktualiseras exempelvis omständigheter,

när nya som talar för att egendom härrör från brott, har framkommit eller ti-

när en digare nedlagd förundersökning beträffande ett brott kan utgöra

som grund för utvidgat förverkande tas på nytt.

upp

I 23 kap. 6 § finns en allmän regel om åklagarens rätt att låta

anställa förhör med dem som kan antas ha kännedom förhållanden

om av betydelse för bedömningen förverkandefrågan. 23 kap. 7 och 8

av

F örfattn ingskommentar 24 1 SOU 1999: 147

innehåller regler hämtning till förhör respektive skyldighet att kvarom stanna för förhör, m.m. §§ ytterligare regler för förfarandet vid förhör l 23 kap. 10 12 ges förundersökningen. I 10 § vilka får närvara vid sådant under anges som frågan, vilka möjligheter den är närvarande med förhör, medan som 10 § har ställa frågor till den hörde, regleras i 11 Vidare stöd av att 12§ meddelats bestämmelser förbud mot vissa otillbörliga har i om förfaringssätt vid sådant förhör. Möjligheten hålla -vittnesförhör redan under förundersökningen att i 23 kap. 13 I 23 kap. 14 § finns bestämmelser om inhämregleras tande yttrande från sakkunnig och möjligheten att hos rätten av en om föreläggande skriftligt bevis skall företes eller föremål begära om att tillhandahållas för besiktning, liksom att påkalla att rätten förordnar att handling, kan ha betydelse bevis, skall tillhanallmän som antas som dahållas vid undersökningen. 23 kap. 15 § har möjlighet öppnats att redan under förunder- I en sökningen bevisning avsedd att användas omedelbart vid den ta upp kommande huvudförhandlingen. Och enligt 23 kap. 17 § föreligger en skyldighet för polismyndigheten att i mån behov undersökningsav ledaren till handa när förhör eller åtgärd under förundersökningannan erfordras på ort utom dennes tjänstgöringsområde. en Samtliga angivna lagrum skall alltså äga motsvarande tillämpnu ning vid särskild ekonomisk undersökning. I 6 § har meddelats bestämmelse att den är föremål för en om som särskild ekonomisk undersökning i ett visst skede skall underrättas en sådan undersökning pågår. Bestämmelsen utgör närmast en om att en motsvarighet till regeln i 23 kap. 18 § första stycket första meningen. Då förutsättningarna för underrättelseskyldigheten måste utformas nåannorlunda när fråga är särskild ekonomisk undersökning, har got om det emellertid här inte varit möjligt att endast hänvisa till bestämmelsen i 23 kap. 18 De regler i övrigt enligt 23 kap. 18 § gäller i fråga som den misstänktes insyn i och inflytande över förundersökningen likom åklagarens möjlighet att före åtalsbeslutet anordna ett särskilt som om Sammanträffande med den misstänkte och hans försvarare skall därtillämpas motsvarande sätt vid särskild ekonomisk underemot en sökning. I 23 kap. 19 § finns regler de möjligheter som tillkommer den om misstänkte att få till stånd domstolsprövning av frågan om utreden ningens komplettering. Även dessa regler skall äga motsvarande tilllämpning vid särskild ekonomisk undersökning. Detsamma gäller bestämmelsen i 23 kap. 20 § att förundersökningen skall avslutas med om ett forrnligt beslut i åtalsfrågan.

242 F örfattningskommentar SOU 1999: 147

Ett beslut att inte väcka talan utvidgat förverkande hindrar inte om 1 att den särskilda ekonomiska undersökningen återupptas och senare att g sådan talan väcks, omständigheter betydelse för frågans l t.ex. om nya av bedömning framkommer. Någon bestämmelse om att talan om utvidgat förverkande skall

väckas inom viss tid efter det att beslut därom fattats, har inte ansetts nödvändig. På motsvarande sätt i fråga väckande åtal får det som om av anses ligga i åklagarens allmänna tjänsteplikt att väcka talan utvidom gat förverkande så snart omständigheterna medger det. Också reglerna förundersökningsprotokoll i 23 kap. 21 § första, om andra och fjärde styckena skall i tillämpliga delar gälla vid särskild ekonomisk undersökning. Liksom förundersökningsprotokollet bildar

underlag för åtalsfrågans bedömning och för anordnandet huvudförav handlingen vid rätten, är protokollet över den särskilda ekonomiska

undersökningen avsett att utgöra underlag för åklagarens bedömning

av g frågan om talan om utvidgat förverkande skall anställas och för rättens å

anordnande av huvudförhandlingen i de fall där sådan talan väcks. Av betydelse för utredningen är typiskt uppgifter vil- y sett som avser ka tillgångar den undersökte äger, när och hur dessa anskaffats samt vilket värde de kan beräknas ha. Detsamma gäller uppgifter den om undersöktes inkomstförhållanden och ekonomiska , omständigheter i öv- Å rigt vid tiden för anskaffandet tillgångarna i fråga, liksom vilka av överlåtelser till närstående fysiska och juridiska personer som skett. Som berörts i kommentaren till bl.a. 36 kap. 1 § BrB kan även andra a än rent ekonomiska omständigheter viss betydelse för bedömvara av ningen av förverkandefrågan. Även vad framkommit i

som fråga om

omständigheter av detta slag skall givetvis protokollföras. Slutligen skall även bestämmelsen i 23 kap. 23 § komplettering om av förundersökning sedan åtal väckts äga motsvarande tillämpning vid särskild ekonomisk undersökning. När sådan komplettering blir aktuell skall alltså reglerna i förevarande kapitel gälla i tillämpliga delar. Lik-

som vid en komplettering förundersökning bör den förver-

av en som kandetalan riktar sig mot och hans försvarare tillfälle del ges att ta av den nya utredningen innan den till rätten. ges

8§

Närmare föreskrifter åklagarens verksamhet under särskild ekoom en nomisk undersökning, underrättelse enligt 18 § första stycket fjärde om meningen samt om protokoll vid särskild ekonomisk

en undersökning

meddelas regeringen. av

Författningskommentar 243

SOU 1999: 147

Paragrafen regeringen rätt att i vissa avseenden meddela närmare ger särskilda ekonomiska undersökningen. Föreskrifföreskrifter om den fråga finns i förordningen särskild ekonomisk undersökning. terna i om

26 kap.

1 §

Är någon skäligen misstänkt för brott och kan det skäligen befaras, att han avvika eller att undanskaffa egendom eller angenom att genom norledes undandrager sig att betala böter, värdet av förverkad egendom, företagsbot eller ersättning till det allmänna eller skadestånd elannan ler ersättning till målsägande, kan antagas komma att annan som grund brottet ådömas honom, får förordnas kvarstad så myckav om hans egendom att fordringen kan antas bli täckt vid utmätning. et av Är någon skäligen misstänkt för brott kan utgöra grund för försom verkande enligt 31 kap. 1 § brottsbalken, 11 § lagen 1960:418 om a stra/j för varusmuggling, 6 § narkotikastrajflagen 1968:64 eller a 18 § skattebrottslagen 1971 :69 eller har han dömts för sådant brott och kan det skäligen befaras att han genom att förfara på sätt som sägs i första stycket undandrar sig att betala belopp som kan antas komma förklaras förverkat enligt bestämmelserna i de nämnda paragraferatt får förordnas kvarstad på så mycket hans egendom att fordna, om av ringen kan bli täckt vid utmätning. Sådant förordnande får också antas meddelas, det skäligen kan antas att förverkande enligt 36 kap. om § brottsbalken får ske hos någon och det skäligen kan befaras att 5 a han förfara på angivet sätt undandrar sig att betala belopp genom att förverkandet kan antas komma att avse. som Kvarstad får beslutas endast skälen för åtgärden uppväger det om intrång eller i övrigt åtgärden innebär för den misstänkte eller men som något annat motstående intresse.

I paragrafen förutsättningarna för kvarstad i brottmål. I ett nytt anges andra stycke har meddelats bestämmelser kvarstad till säkerställanom utvidgat förverkande. Kvarstad kan enligt dessa bestämmelser de av riktas den är misstänkt för ett brott kan föranleda utvidgat mot som som förverkande, den har fällts till för ett sådant brott eller en som ansvar sådan lagöverträdaren närstående person hos vilken förverkande kan ske enligt 36 kap. 5 a En förutsättning för kvarstad är i det först nämnda fallet att brottsmisstanken viss styrka. Liksom enligt första stycket krävs är av här i fråga är skäligen misstänkt för brottet. När utvidgat att personen

244 F örfattningskommentar SOU 19991147

förverkande hos närstående ifrågasätts, krävs för förordnande kvar-

om stad att det skäligen kan antas att sådant förverkande får ske hos den närstående. I samtliga här avsedda fall fordras dessutom, liksom enligt första stycket, att det skäligen kan befaras att vederbörande undandrar sig betalning genom att avvika, undanskaffa egendom eller annat sätt. Kvarstad kan alltså inte grundas varje åtgärd genom vilken personen i fråga sätter sig ur stånd att betala det belopp som kan antas bli förklarat förverkat. Bestämmelsen tar sikte på illojala förfaranden som äventyrar möjligheten att betala. Hit hör inte bara att egendom döljs utan även exempelvis att tillgångar används för inköp egendom ut-

av omlands eller eljest sådant sätt att egendomen blir svåråtkomlig för

exekutiva åtgärder.

2§

Beslut om kvarstad meddelas av rätten.

Fråga om kvarstad enligt 1 § första stycket får upptagas yrkande av undersökningsledaren, åklagaren eller målsäganden. Efter åtalet får rätten även självmant upptaga fråga därom.

Fråga om kvarstad enligt 1 § andra stycket får upptas endast på

yr-

kande av åklagaren.

I anledning av målsägandens anspråk skadestånd eller

annan ersättning får undersökningsledaren eller åklagaren yrka kvarstad endast om anspråket anmälts hos honom. Rätten får endast yrkande förordna därom.

Väcks fråga om kvarstad, skall, så snart det kan ske, förhandling därom äga rum inför rätten. Om sådan förhandling gäller i tillämpliga delar vad sägs i 24 kap. 17 Är det fara i dröjsmål, får rätten

som omedelbart bevilja åtgärden att gälla till dess annorlunda förordnas.

I paragrafens nuvarande andra och tredje stycken finns bestämmelser om initiativrätten beträffande kvarstadsfrågor i brottmål. Genom ett tillägg i andra stycket har kvarstad till säkerställande utvidgat

av ett förverkande undantagits från tillämpningsområdet för bestämmelserna i detta stycke. I stället föreskrivs i tredje stycket, är nytt, att fråga

som om kvarstad för sådant ändamål får upptas endast yrkande åkla-

av garen. En sådan ordning är naturlig, eftersom utvidgat förverkande förutsätter att åklagaren för talan därom.

6a§

När fråga om förverkande enligt 36 kap. 1 eller 5 § brottsbalken,

a a 11 § lagen 1960:418 straff för varusmuggling, 6 § narkotika-

om a

F örfattningskommentar 245

SOU 1999: 147

§ skattebrottslagen 0971:69 inte skall straflagen 0968:64 eller 18 med åtalet, skall rätten då den förordnar om handläggas gemensamt andra stycket utsätta den tid inom vilken talan om kvarstad enligt 1 § skall väckas. fråga sådan tidsfrist skall be-

sådant förverkande om

stämmelserna 5 och 6 §§ äga motsvarande tillämpning. i

utvidgat förverkande skall i regel handläggas gemensamt Frågan om brottet. Meddelas kvarstad till

med åtalet för det förverkandegrundande

utvidgade förverkandet, gäller i sådant fall besäkerställande av det 6 beträffande utsättande tid för åtals väckstämmelserna i 5 och av Om det föreligger särskilda skäl, kan dock rätten medge att ande, m.m. frågan utvidgat förverkande handläggs var för sig. Har ett åtalet och om handläggning redan meddelats när rätten förordnar beslut om separat § andra stycket, skall rätten, enligt vad som förekvarstad enligt 1 om skrivs i förevarande paragraf, utsätta den tid inom vilken talan om ut-

skall väckas. Hänvisningen till bestämmelserna i 5 vidgat förverkande innebär motsvarande regler i fråga om utsatt tid för och 6 §§ att som gälla för denna tidsfrist. Tiden får sålunda åtals väckande kommer att längre än är oundgängligen erforderligt. Visar sig inte bestämmas som tiden otillräcklig, kan rätten medge förlängning, förutsatt att den utsatta framställning därom görs före tidens utgång. Väcks inte talan inom en och har inte heller någon begäran förlängning inkommit utsatt tid om skall rätten omedelbart häva kvarstaden. till rätten,

27 kap.

1 §

Föremål, skäligen kan antagas äga betydelse för utredning om som brott någon avhänt eller grund brott förbrott eller vara genom av verkat, må tagas i beslag. Detsamma gäller i fråga om föremål som

skäligen kan antas betydelse för utredning av en fråga om förvara av verkande enligt 36 kap. 1 eller 5 § brottsbalken, 11 § lagen a a 0960:418 för varusmuggling, 6 § narkotikastraflagen

om strof a

0968:64 eller 18 § skattebrottslagen 0971:69.

Vad i detta kapitel stadgas föremål gälle ock, i den mån annat om är föreskrivet, skriftlig handling. om enligt detta kapitel får beslutas endast skälen för

Tvångsmedel om

åtgärden uppväger det intrång eller i övrigt som åtgärden innebär men för den misstänkte eller för något annat motstående intresse.

246 F örfattningskommentar SOU 1999: 147

I paragrafen finns de grundläggande bestämmelserna beslag. Geom nom ett tillägg i första stycket har möjlighet öppnats i beslag en att ta föremål som kan antas betydelse för utredningen fråga vara av av en om utvidgat förverkande.

3§

Brev, telegram eller försändelse finns hos eller annan som ett post- telebefordringsföretag, får tas i beslag endast försändelsen hade kun- l om nat tas i beslag hos mottagaren och fråga är brott för vilket är föom reskrivet fängelse i ett år eller däröver eller förverkande enligt 36 om kap. 1 eller 5 § brottsbalken, 11 § lagen 1960:418 strayf a a om för varusmuggling, 6 a § narkotikastrajflagen 1968:64 eller 18 § skatte-

brottslagen 1971 J69.

I paragrafen regleras möjligheterna att beslagta försändelser hos ett post- eller telebefordringsföretag. Ändringen innebär, förutom en redaktionell justering, att möjlighet hos sådana företag ges att ta i beslag försändelser skäligen kan ha betydelse för som antas utredningen av en fråga om utvidgat förverkande. För att sådant beslag skall få ske krävs dock att försändelsen hade kunnat i beslag hos tas mottagaren, om den hade avlämnats till denne jämför 2 §.

5§

Rätten må förordna beslag å föremål, företes vid eller om som rätten eljest är tillgängligt för beslag. Fråga om beslag enligt 1 § första stycket första meningen må av

rätten upptagas yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren.

Efter åtalet äge rätten även yrkande målsäganden av så ock självmant upptaga fråga därom. Fråga beslag enligt 1 § första stycket andra om meningen får upptas endast på yrkande åklagaren. av Väckes vid rätten fråga beslag, skall, så om snart ske kan, förhandling därom äga inför rätten. Om sådan

rum förhandling gälle i tillämp-

liga delar vad i 24 kap. 17 § är stadgat. Är fara i

dröjsmål, må rätten

omedelbart förordna beslag gälla, till dess annorlunda om att förordnas.

Bestämmelser får besluta finns i om vem som om beslag 4§ samt i förevarande paragraf. De gjorda ändringarna motsvarar dem som gjorts i 26 kap. 2

1999: 147 Författningskommentar 247

SOU

8a§

När fråga förverkande enligt 36 kap. 1 eller 5 § brottsbalken,

om a a 11 § lagen 1960:418 strof för varusmuggling, 6 § narkotikaom a straflagen 1968.°64 eller 18 § skattebrottslagen 1971 :69 inte skall handläggas gemensamt med åtalet, skall rätten, då den förordnar om beslag enligt 1 § första stycket andra meningen eller fastställer sådant beslag, utsätta den tid inom vilken talan sådant förverkande skall om väckas. fråga sådan tidsfrist skall bestämmelserna i 7 och 8 §§ om äga motsvarande tillämpning.

Paragrafen är Vad föreskrivs i paragrafen i fråga om beslag ny. som de bestämmelser meddelats i 26 kap. 6 a§ beträffande motsvarar som kvarstad kommentaren till den paragrafen.

se

28 kap.

1 §

Förekommer anledning, att brott förövats, varå fängelse kan följa, må i hus, eller slutet förvaringsställe husrannsakan företagas för efterrum sökande föremål, som är underkastat beslag, eller eljest till utrönanav de omständighet, kan äga betydelse för utredning om brottet. av som Kan någon misstänkas för ett brott kan utgöra grund för försom verkande enligt 36 kap. 1 § brottsbalken, 11 § lagen 1960:418 om a i sirap för varusmuggling, 6 § narkotikastraflagen 1 968.64 eller a 18 § skattebrottslagen 1971:69 eller har han dömts för sådant brott,

l

får husrannsakan sägs iförsta stycket företas för att söka efterfösom remål kan tas i beslag eller för att utröna omständigheter som annars

kan ha betydelse för utredningen av fråga om sådant

som eller förverkande enligt 36 kap. 5 a § brottsbalken. Hos än den skäligen kan misstänkas för brottet må husannan som rannsakan enligt första stycket dock företagas, allenast om brottet förövats hos honom eller den misstänkte gripits där eller eljest synnerlig anledning förekommer, att rannsakningen föremål, som är ungenom derkastat beslag, skall anträffas eller annan utredning om brottet vin- Husrannsakan enligt andra stycket får företas hos annan än den nas. skäligen kan misstänkas för brottet eller den har dömts för som som detta endast det finns synnerlig anledning att anta att det därigeom kommer att antrafas föremål kan tas i beslag eller att det nom som

annars är av betydelse för utredningen av jörverkandefrågan.

248 F örfattningskommentar SOU 1999: 147

må för husrannsakan hos den misstänkte i något fall åberopas hans samtycke, med mindre han själv begärt åtgärden.

I paragrafen finns bestämmelser om s.k. reell husrannsakan. I andra stycket, som är nytt, finns en bestämmelse som innebär att husrannsakan får företas i hus, rum eller slutet förvaringsutrymme för att säkra utredning av betydelse för en fråga om utvidgat förverkande. Att undersökning för sådant ändamål får företas också annan plats även om den inte är tillgänglig för allmänheten följer av 10 Beviskravet för husrannsakan enligt andra stycket överensstämmer med det som enligt 23 a kap. l § gäller för inledande särskild av en ekonomisk undersökning. Till skillnad från vad gäller för husrannsom sakan enligt paragrafens första stycke är det alltså här ett minimikrav att någon bestämd person kan misstänkas för brottet i fråga. Hos annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet eller den som har dömts för detta får husrannsakan enligt andra stycket företas endast under de i tredje stycket andra meningen angivna förutsättningarna. Denna bestämmelse avser alltså husrannsakan såväl hos den som över huvud taget inte är misstänkt för brottet som hos den visserlisom gen är misstänkt men där misstanken inte når til den angivna styrupp kan.

1a§

Föreligger skäl för kvarstad enligt 26 kap. 1 § och kan fängelse följa på brottet, får husrannsakan företas i hus, eller slutet förvaringsrum utrymme för att söka efter egendom kan tas i förvar. som Hos annan än den skäligen kan misstänkas för brottet eller som som har dömts för detta får husrannsakan företas endast det finns om synnerlig anledning att anta att egendom i första stycket skall som avses antráfas genom åtgärden.

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser husrannsakan i syfte om att söka efter egendom som kan tas i förvar enligt 26 kap. 3 Skälen för att införa möjlighet att använda husrannsakan för detta ändamål har en redovisats i den allmänna motiveringen under avsnitt 6.7.3. Tagande i förvar enligt 26 kap. 3 § utgör provisorisk åtgärd i en avvaktan på rättens beslut kvarstad enligt 26 kap. 1

om Förutsättning-

arna för att ta egendom i förvar är också desamma för kvarstad. som För husrannsakan i här aktuellt syfte uppställs följaktligen i första stycket till en början det kravet, att skäl för kvarstad enligt 26 kap. 1 § skall vara för handen. Härutöver fordras, motsvarande vid sätt som

Författningskommentar 249

SOU 1999: 147

fängelse kan följa brottet. Fängelse skall husrannsakan enligt l att alltså ingå i straffskalan för det aktuella brottet. Liksom vid husrannsakan enligt 1 § gäller enligt förevarande parakrav än enligt första stycket för husranngrafs andra stycke strängare den skäligen kan misstänkas för brottet eller sakan hos annan än som För husrannsakan skall få ske hos sådan som har dömts för detta. att en sålunda, utöver vad i första stycket, att det person fordras som anges anledning anta att egendom som kan tas i förvar

finns synnerlig att

anträffas åtgärden. Det krävs alltså att det föreligger någon skall genom omständighet påtagligt visar att med fog kan förvänta som mera man åtgärden skall leda till avsett resultat. sig att

4§

Förordnande husrannsakan meddelas, utom i fall som avses i tredje om stycket, undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Förordnande av husrannsakan för delgivning skall alltid meddelas rätten. Kan i om av fall husrannsakan antas bli stor omfattning eller medföra synannat av nerlig olägenhet för den hos vilken åtgärden företas, bör, om det inte är

fara i dröjsmål, åtgärden inte vidtas utan rättens förordnande. Fråga husrannsakan får rätten ta yrkande av undersökom upp ningsledaren eller åklagaren. Efter åtalet får rätten även yrkande av målsäganden eller självmant sådan fråga. Fråga husrannta upp en om sakan enligt 1 § andra stycket får endast på yrkande åklatas upp av Detsamma gäller fråga husrannsakan enligt 1 a när åtgaren. om gärden egendom kan tas i förvar för fordran på grund av avser som sådant förverkande i 1 § andra stycket. Fråga om husrannsasom avses kan för delgivning tas av rätten självmant eller yrkande av poupp lismyndighet eller åklagaren. Förordnande husrannsakan för eftersökande den som skall om av häktas enligt beslut i 24 kap. 17 § tredje stycket eller hämtas som avses till inställelse vid rätten meddelas polismyndighet eller polisman av enligt bestämmelser i polislagen 1984:387.

Andra stycket, innehåller bestämmelser om vems initiativ rätten som får fråga husrannsakan, har kompletterats med en regel ta upp en om husrannsakan företas i syfte att säkerställa utredning som avser som beträffande förutsättningarna för utvidgat förverkande eller som företas för söka efter egendom kan tas i förvar för fordran grund att som en sådant förverkande. Enligt den föreslagna regeln skall rätten få ta av fråga sådan husrannsakan endast yrkande av åklagaren. upp en om En sådan ordning ligger i linje med vad som föreslås gälla beträffande

250 F örfattningskommentar SOU 1999: 147

initiativrätten vid kvarstad, beslag och kroppsvisitation se 26 kap. 2 27 kap. 5 § och förevarande kapitels 13 §.

11§

Om det finns anledning att anta att ett brott har begåtts vilket fängelse kan följa, får kroppsvisitation göras den som skäligen kan misstänkas för brottet för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om brottet.

Kan någon misstänkas för ett brott som kan utgöra grund för förverkande enligt 36 kap. 1 a § brottsbalken, 11 § lagen 1960:418

om straff för varusmuggling, 6 a § narkotikastrajflagen 1 968.64 eller 18 § skattebrottslagen 0971:69 eller har han dömts för sådant brott, får kroppsvisitation göras på honom för att söka efter föremål, kan

som tas i beslag, eller annars för att utröna omständigheter kan ha

som betydelse för utredningen av fråga om sådant förverkande eller förverkande enligt 36 kap. 5 a § brottsbalken.

Annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet får kroppsvisiteras enligt bestämmelserna iförsta stycket, om det finns synnerligen anledning att anta att det därigenom kommer att anträffas föremål

som kan tas i beslag eller att det annars är av betydelse för utredningen

om brottet. Kroppsvisitation enligt andra stycket får företas på än

annan den misstänkte eller den som dömts för brottet endast det finns

om synnerlig anledning att anta att det därigenom kommer att anträyfas föremål som kan tas i beslag eller att det annars är betydelse för utred-

av

ningen av förverkandefrågan.

Med kroppsvisitation avses en undersökning kläder och annat

av som någon bär på sig samt av väskor, paket och andra föremål nå-

som gon har med sig.

Paragrafen innehåller bestämmelser kroppsvisitation. I ett nytt ana-

om ra stycke har en möjlighet öppnats till kroppsvisitation i syfte att säkra utredning av betydelse för en fråga om utvidgat förverkande. Kroppsvisitation får under de i tredje stycket andra meningen angivna förutsättningarna företas även på än den misstänkte eller den har

annan som dömts för brottet.

11a§

Föreligger skäl för kvarstad enligt 26 kap. I § och kan fängelse följa på brottet, får kroppsvisitation göras för att söka efter egendom

som kan tas iförvar.

Annan än den skäligen kan misstänkas för brottet eller den

som

har dömts för detta får kroppsvisiteras endast det finns synsom om nerlig anledning att anta att egendom i första stycket skall

som avses antråfas genom åtgärden.

Paragrafen är Den innehåller bestämmelser om kroppsvisitation i

ny. syfte att söka efter egendom kan tas i förvar enligt 26 kap. 3

som Skälen för att införa möjlighet att företa kroppsvisitation i detta

en syfte har redovisats i den allmänna motiveringen under avsnitt 6.7.3. Regleringen motsvarar vad i 1 § har föreslagits i fråga om hus-

som a rannsakan. Vi hänvisar till vad som anförts i kommentaren till den paragrafen.

l3§

Beträffande kroppsvisitation och kroppsbesiktning skall i tillämpliga

delar gälla vad i 3 a, 8 och 9 §§ är föreskrivet om husrannsakan. Fråga kroppsvisitation enligt 11 § andra stycket får tas upp av

om rätten endast på yrkande åklagaren. Detsamma gäller fråga om

av kroppsvisitation enligt 11 när åtgärden egendom som kan

a avser tas i förvar för fordran på grund sådant förverkande som avses i

av 11 § andra stycket. Är fara i dröjsmål, får kroppsvisitation och kroppsbesiktning beslutas av polisman.

Förrättning, som är av mera väsentlig omfattning, skall verkställas inomhus och i avskiljt rum. Verkställs den av någon annan än en läka-

skall såvitt möjligt förrättningsmannen anmodat trovärdigt re, ett av vittne närvara. Blodprov får inte tas av någon annan än en läkare eller legitimerad sjuksköterska. Annan mera ingående undersökning får utföras endast av läkare.

Kroppsvisitation eller kroppsbesiktning av en kvinna får inte verkställas eller bevittnas av någon annan än en kvinna, läkare eller legitimerad sjuksköterska. Kroppsvisitation enbart innebär att föremål

som som en kvinna har med sig undersöks och kroppsbesiktning som enbart innebär att blodprov eller alkoholutandningsprov tas får dock verkställas och bevittnas av en man.

I första stycket anges att beträffande kroppsvisitation och kroppsbesiktning i tillämpliga delar skall gälla vad som i vissa hänseenden är föreskrivet beträffande husrannsakan. Detta gäller bl.a. i fråga om vems initiativ rätten skall ta upp en sådan fråga. Genom det föreslagna tillägget klargörs att rätten endast yrkande av åklagaren får ta upp en fråga om kroppsvisitation som syftar till att säkerställa utredning rörande förutsättningarna för utvidgat förverkande eller som företas för

252 F örfattningskommentar SOU 1999 147

att söka efter föremål kan tas i förvar för en fordran på grund av

som sådant förverkande. Motsvarande ordning gäller beträffande samtliga tvångsmedel kan komma till användning i samband med utvidgat

som förverkande.

45 kap.

4a§

I ansökan stämning, vilken en talan som avses i 22 a kap. 1 §

om genom väcks, skall åklagaren uppge

den mot vilken talan förs,

den brottsliga gärning som utgör grund för förverkandetalan,

de omständigheter i övrigt på vilka talan grundas,

de bevis åberopas och vad skall styrkas med varje särskilt

som som

bevis samt

de omständigheter som grundar rättens behörighet, om denna inte

framgår vad som anförts i övrigt.

av

Ansökan undertecknad åklagaren.

skall vara av

I paragrafen anges vilka uppgifter en ansökan om stämning i ett mål om utvidgat förverkande skall innehålla.

7a§

När talan om sådant förverkande som avses i 22 a kap. I § väcks eller så snart som möjligt därefter, skall åklagaren till rätten ge in utskrift

protokoll fån den särskilda ekonomiska undersökningen samt de av skriftliga handlingar eller föremål som han vill åberopa bevis. Så-

som dant som inte rör talan bör dock inte in.

ges

I paragrafen föreskrivs att åklagaren i samband med han väcker taÃ

att lan om utvidgat förverkande har att till rätten ge in protokollet från den särskilda ekonomiska undersökningen. Enligt sista meningen

i paragrafen bör dock endast material som är relevant för den väckta talan

ges in. Regleringen motsvarar vad som föreskrivs i 7 § i fråga om ingivande förundersökningsprotokoll eller anteckningar gjorda under för- l

av undersökningen när åtal väcks.

11§

Om det, för målet skall kunna slutföras i ett sammanhang, är nödatt vändigt att förundersökningen eller den särskilda ekonomiska undersökningen kompletteras eller, förundersökning ägt att sådan om rum, företas, får rätten meddela åklagaren föreläggande om det.

Paragrafen innehåller för närvarande en bestämmelse som ger rätten möjlighet att förelägga åklagaren att vidta erforderliga åtgärder i fall där rätten finner verkställd förundersökning är ofullständig eller, att en när förundersökning inte har ägt att en sådan bör genomföras. I rum, paragrafen har den ändringen gjorts att rätten getts möjlighet att förordna komplettering även av en särskild ekonomisk undersökning, om detta är nödvändigt för att huvudförhandlingen skall kunna slutföom i ett sammanhang. Härutöver har vissa språkliga förändringar gjorts. ras

l4§

Rätten bestämme, så snart ske kan, tid för huvudförhandlingen. För behandling rättegångsfråga eller del saken, som må avgöras särskilt, av av må huvudförhandling utsättas, ehuru målet i övrigt är berett till huvudförhandling. Är den tilltalade anhållen eller häktad, skall huvudförhandling hållas inom vecka från den dag, då åtalet väcktes, till följd av åten om gärd, som avses i 11 eller 12 eller annan omständighet längre uppskov är nödvändigt. Har den tilltalade häktats efter åtalet, skall tiden räknas från dagen för hans häktande. Är den tilltalade ålagd reseförbud, skall huvudförhandling hållas inmånad från den dag då åtalet väcktes, om inte längre uppskov är om en nödvändigt till följd av åtgärd som avses i 11 eller 12 § eller annan omständighet. Har reseförbudet meddelats efter åtalet, skall tiden räknas från dagen för delgivning av beslutet. Förs talan sådant förverkande i 22 kap. 1 § i om som avses a samband med åtal för brott på vilket talan grundas, får uppskov med huvudförhandlingen i mål där den tilltalade är anhållen, häktad eller ålagd reseförbud inte ske till följd av en omständighet som är av betydelse för prövningen förverkandefrågan inte hindrar att av men som målet i övrigt avgörs.

Paragrafen innehåller regler om bestämmande av tid för huvudförhandling i brottmål vid tingsrätt. I ett nytt fjärde stycke föreskrivs att uppskov med huvudförhandlingen i mål där den tilltalade är anhållen, häktad eller ålagd reseförbud inte får ske till följd av en omständighet

254 Fötfattningskommentar SOU 19991147

är betydelse enbart för prövningen samtidigt med åtalet som av av en förd talan utvidgat förverkande. Bestämmelsen syftar till att säker-

om ställa att inskränkningar i den tilltalades frihet inte får längre varaktighet än vad är absolut nödvändigt. Om det i ett mål av här avsett

som slag visar sig nödvändigt att utredningen avseende förverkande-

vara frågan kompletteras och det kan förutses att en sådan komplettering vid

fortsatt gemensam handläggning skulle leda till att målet i sin helhet en kom att avgöras än annars kunnat ske, får domstolen enligt

senare som 22 a kap. 1 § tredje stycket förordna att talan om utvidgat förverkande skall handläggas som särskilt mål. I och för sig hade det kunnat övervägas att i stället göra deldomsinstitutet tillämpligt i den här aktuella situationen. Vi har emellertid stannat för den nyss angivna ordningen, eftersom detta enligt vår bedömning enklare lösning.

utgör en

51 kap.

12 §

Om hovrätten anser att det behövs, skall hovrätten besluta att yttrande av sakkunnig inhämtas, skriftligt bevis läggs fram, föremål tillhandahålls för syn eller besiktning, bevis tas upp utom huvudförhandling eller någon annan förberedande åtgärd företas.

Om en part vill att en åtgärd enligt första stycket skall företas, skall han så snart som möjligt begära det hos hovrätten.

Behöver i mål om allmänt åtal åtgärd enligt 23 kap. företas, får hovrätten meddela åklagaren föreläggande om det. Detsamma gäller beträffande åtgärd enligt 23 a kap. i mål i vilket talan förs om sådant förverkande som avses i 22 kap. 1

a

Paragrafen innehåller bestämmelser om komplettering utredning i

av brottmål sedan tingsrättens avgörande överklagats till hovrätten. Genom ett tillägg i tredje stycket har klargjorts att hovrätten i ett mål om utvidgat förverkande vid behov kan förelägga åklagaren att komplettera den särskilda ekonomiska undersökningen.

15§

Om inte målet enligt 13 § avgörs utan huvudförhandling, skall hovrätten bestämma tid för sådan förhandling. Tiden skall möjligt be-

om stämmas efter samråd med parterna. För behandling av en rättegångsfråga eller sådan del saken får avgöras särskilt får huvudför-

av som

i

l

l Författningskommentar 255 sou 1999:147

handling sättas ut även målet i övrigt inte är färdigt för huvudförom handling. Om den tilltalade är häktad, skall huvudförhandling hållas inom fyra veckor efter utgången den tid som anges i 2 om det inte till följd av åtgärder i 12 § eller andra omständigheter är nödvändigt av som avses med längre uppskov. Har den tilltalade häktats efter utgången av den tid i 2 skall tiden räknas från den dag han häktades. som anges F örs talan sådant förverkande i 22 kap. I § i samom som avses a band med åtal för det brott på vilket talan grundas, får uppskov med huvudförhandlingen i mål där den tilltalade är häktad eller underkastad reseförbud inte ske till följd omständighet som är av betydelav en för prövningen förverkandefrågan inte hindrar att målet se av men som i övrigt avgörs.

I paragrafen finns regler bestämmande av tid för huvudförhandling om i brottmål i hovrätt. I ett nytt tredje stycke har motsvarande bestämmeli 45 kap. 14 § fjärde stycket införts. Vi hänvisar till vad som ser som anförts i författningskommentaren till det lagrummet.

58 kap.

2a§

Sedan dom i ett mål om sådant förverkande som avses i 22 a kap. en 1 § vunnit laga kraft, får resning beviljas till förmån för den som förverkandetalan avsett förhållandena är sådana som avses i 2 § 1 3 eller om åtalet för det brott förverkandetalan grundades på sederom som ogillats eller om brottet hänförts under en annan strayfbestämmera melse och därför inte kan läggas till grund för sådant förverkande, eller någon omständighet eller något bevis, som inte tidigare föreom bringats, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle ha lett till att förverkandetalan ogillats eller att ett inte obetydligt lägre belopp hade förklarats förverkat, eller om det med hänsyn till vad som sålunda åberopas och i övrigt förekommer, finns särskilda skäl att på nytt pröva förverkandefrågan.

256 F örfattningskommentar SOU 19991147

3a§

Sedan dom i ett mål sådant förverkande som avses i 22 a kap.

en om 1 § vunnit laga kraft, får resning beviljas till men för den som förverkandetalan avsett

något sådant förhållande i 2 § 1 eller 3förelegat och

om som avses detta kan antas ha medverkat till att förverkandetalan ogillats eller att förverkandet kommit att ett väsentligt lägre belopp än det som

avse borde ha förklarats förverkat, eller

någon omständighet eller något bevis, inte tidigare har fö-

om som rebringats, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle ha lett till att förverkandetalan bifallits eller att ett väsentligt högre belopp hade förklarats förverkat än det som förverkandet kom att avse.

Resning får inte beviljas på grund av förhållanden som avses i första stycket inte åklagaren gör sannolikt att han inte vid den

om rätt meddelat domen eller genom fullföljd från denna hade kunnat

som åberopa omständigheten eller beviset eller han annars haft giltig ursäkt att inte göra det.

I paragrafema, är nya, har tagits in bestämmelser om resning i mål

som om utvidgat förverkande. Det kan i och för sig diskuteras om en särreglering här är oundgänglig. Enligt vår mening passar emellertid ordalydelsen i 2 och 3 §§ i vissa avseenden mindre väl när det är fråga om en dom utvidgat förverkande.

Den i 2 a § 2 angivna grunden för resning tar sikte bl.a. på fall där talan utvidgat förverkande har förts närstående till lagöver-

om mot en trädaren. Har avgörandet vunnit laga kraft mot den närstående men bortfaller grunden för förverkandet genom att en annan bedömning görs i frågan om ansvar för det förverkandegrundande brottet, kan resning enligt denna punkt beviljas till förmån för den närstående. I övrigt ansluter resningsgrundema nära till vad som gäller för andra brottmål enligt 2 respektive 3

12.3 till om i

Förslaget lag ändring rniljöbal-

ken

29 kap.

12 §

Djur, växter, produkter som utvunnits av djur eller växter, kemiska produkter, biotekniska organismer eller varor innehållande kemiska

Författningskommentar 257

SOU 1999: 147

produkter eller genetiskt modifierade organismer eller produkter som innehåller eller består gentekniskt modifierade organismer vilka har av varit föremål för brott enligt l 9 eller 10 § få förklaras förver- kade, det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller värdet av om egendomen eller utbytet av sådant brott. Fortskaffningsmedel och andra hjälpmedel har använts eller som medförts vid brott enligt 1 9 eller 10 § får förklaras förverkade, det behövs för förebygga brott eller finns särskilda skäl. om att annars Detsamma gäller egendom varit avsedd att användas som hjälpsom medel vid brott enligt 1 9 eller 10 om brottet har fullbordats eller kommit till strajibart försök. I stället för egendomen kan dess värde helt eller delvis förklaras förverkat.

Genom tillägg i andra stycket har möjligheterna till förverkande ett vidgats till omfatta även egendom inte använts eller medförts vid som brottet likväl varit avsedd att användas som hjälpmedel därmen som vid. En förutsättning för sådant förverkande är att brottet i fråga kommit till fullbordan eller till straffbart försök. Anmärkas kan att såvitt gäller de här aktuella brotten föreskrivs för försök endast vid ansvar brott enligt 8 § första stycket 24 överträdelse av förbud mot dumpning eller förbränning avfall enligt 15 kap. 31 §. av I andra styckets sista mening har endast gjorts en språklig följdänd-

ring. Ändringama skall mot bakgrund av den gemensamma åtgärd ses EU antagit avseende bl.a. förverkande av hjälpmedel och vinning som brott den allmänna motiveringen, avsnitt 9.2 samt författnings-

av se

kommentaren till ändringarna i 36 kap. 2 § BrB, avsnitt 12.1.

12.4 Förslaget till lag om ändring i lagen

1951:649 om straff för vissa trafikbrott

7§

Ett fordon har använts vid brott enligt denna lag får förklaras försom verkat, det behövs för att förebygga fortsatt sådan brottslighet och om förverkande inte är oskäligt. Detsamma gäller annan egendom som anhjälpmedel vid brott enligt denna lag. vänts som Första stycket gäller även ifråga egendom som varit avsedd att om användas hjälpmedel vid brott enligt denna lag, brottet har som om fizllbordats.

258 F örfattningskommentar

För närvarande är möjligheterna till förverkande enligt denna paragraf inskränkta till gälla det fordon har använts vid brottet. Änd-

att som ringarna i första stycket innebär att det blir möjligt att förverka även

egendom som använts som hjälpmedel vid brott enligt trafikannan brottslagen. I linje med de ändringar som föreslås i 36 kap. 2 § BrB och flera specialstraffrättsliga förverkandebestämmelser har vidare i ett nytt andra stycke öppnats möjlighet att låta förverkandeförklaring

en en träffa även egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid sådant brott. En förutsättning för ett sådant förverkande är att brottet i fråga har kommit till fullbordan. Beträffande sistnämnda ändring kan hänvisas till vad som anförts i författningskommentaren i anslutning till de föreslagna ändringarna i 36 kap. 2 § BrB. Ändringarna i förevarande paragraf torde få praktisk betydelse främst i fråga om utrustning för trimning av mopeder och liknande.

12.5 Förslaget till lag om i

ändring lagen

1958:205 om förverkande av

alkoholhaltiga drycker m.m.

2§

Angående beslag av egendom som avses i 1 § skall vad i allmänhet är stadgat om beslag i brottmål äga motsvarande tillämpning, med följande avvikelser:

Beslagtagen egendom må bevisligen förstöras dess värde är

om ringa eller egendomens förstörande eljest måste anses försvarligt. I

annat fall må egendomen försäljas, spritdrycker, vin, starköl och öl till den som är berättigad att tillverka eller att bedriva partihandel med sådana varor enligt alkohollagen 1994: 1738 och annan egendom på sätt som med hänsyn till egendomens beskaffenhet finnes lämpligt. Belopp, som erhållits vid försäljning av beslagtagen egendom, tillfaller kronan.

Beslut om förstörande eller försäljning meddelas av undersökningsledaren eller åklagaren. I fall som avses i 23 kap. 22 § första stycket första punkten rättegångsbalken får sådant beslut meddelas även av polismyndigheten.

Har polisman enligt 3 §jjärde stycket lagen 1986:1009 förfa-

om randet i vissa fall vid förverkande m.m. beslutat förverkande

om av egendom som avses i 1 får han även besluta förstörande

om av egendomen.

l

l l

SOU 1999: 147 F örfatmingskommentar 259 i

l

Går beslag åter och är egendomen jämlikt denna paragraf förstörd eller såld, skall ersättning allmänna medel utgå med belopp, som av egendomens pris vid försäljning till allmänheten eller eljest motsvarar ersättning meddelas åklagaren. Är den finnes skäligt. Beslut om av som drabbats beslaget missnöjd med beslut om ersättning, äge han inom av månad från det han erhöll del beslutet påkalla rättens prövning en av därav. Ansökan härom göres vid den domstol, som ägt upptaga fråga beslagets bestånd. Ersättning utbetalas länsstyrelsen efter framom av ställning av åklagaren. Om polisman verkställer beslag och förelägger förverkande av den beslagtagna egendomen i föreläggande av ordningsbot, skall anmälan beslaget göras hos polismyndigheten. om Ifråga sådana drycker avses i 1 § tredje stycket och som om som förtärs eller förvaras i strid med villkor enligt 2 kap. 16 § andra stycket första meningen eller med 2 kap. 18 § eller med 4 kap. 4 § ordningsla- 1993:1617 eller med 25 a § järnvägssäkerhetslagcn 1990:1157 gen har den tjänstgör som ordningsvakt vid en allmän sammankomst som eller offentlig tillställning eller inom ett trafikföretags område eller dess färdmedel eller som befattningshavare i säkerhets- eller ordningstjänst vid järnväg samma rätt att ta egendomen i beslag som enligt rättegångsbalken tillkommer polisman. Ordningsvakt eller befattningshavare i säkerhets- eller ordningstjänst vid järnväg som har verkställt beslag skall skyndsamt anmäla detta till polismyndigheten och överlämna den beslagtagna egendomen.

Enligt 3 § fjärde stycket lagen 1986:1009 om förfarandet i vissa fall vid förverkande kan polisman under vissa förutsättningar besluta m.m. förverkande beslagtagen egendomen. Ändringen i förevarande om av paragraf, som har behandlats i den allmänna motiveringen under avsnitt 8.5, innebär att polisman, som med stöd av den nyss nämnda bestämmelsen i 1986 års lag beslutar om förverkande av alkoholhaltiga dryckeller andra berusningsmedel, får befogenhet att även besluta att er egendomen skall förstöras.

260 F örfattningskommentar SOU 19993147

12.6 till lag om ändring i lagen Förslaget

om straff för

1960:418 varusmuggling

11§

i Döms någon för varusmuggling är att anse som grov, skall värdet som hans egendom på yrkande av åklagaren förklaras förverkat även av när det inte följer vad är föreskrivet, om det är sannoav som annars likt egendomen härrör från brottslig verksamhet eller att dess värde att motsvarar utbyte sådan verksamhet. annars av Vad har sagts i första stycket gäller om förverkande är som oskäligt. a Vid prövning fråga förverkande enligt första stycket skall beav om g stämmelserna i 4 kap. 18 och 19 §§ utsökningsbalken äga motsvarande 9 tillämpning. Härvid skall vad där sägs gäldenär i stället avse som om vilken talan förverkande förs. i den mot om l å Paragrafen, är ny, innehåller bestämmelser om utvidgat förverkansom de på varusmuggling. Se vidare kommentaren till 36 kap. grund av grov 5 1 a § BrB.

12.7 Förslaget till lag om ändring i lagen

om till litterära

1960:729 upphovsrätt

I

och konstnärliga verk

l

55§

Den som vidtager åtgärd som innebär intrång eller överträdelse varom i 53 § sägs är skyldig att, såvitt det finnes skäligt, mot lösen avstå egendom med avseende vilken intrång eller överträdelse föreligger till upphovsmannen eller hans rättsinnehavare. Detsamma gäller i fråga om trycksats, kliché, form och liknande hjälpmedel, som kan användas endast för framställning av egendom som nu har sagts. I stället för att förordna om inlösen enligt första stycket får rätten, på yrkande av upphovsmannen eller hans rättsinnehavare, efter vad som finnes skäligt föreskriva, att egendom som där avses skall förstöras eller visst sätt ändras eller att andra åtgärder skall vidtagas med den till förebyggande av missbruk. Sådan talan får väckas även åklagare, av

F örfattningskommentar 26 1

det påkallat allmän synpunkt. Föreskrift som här avses skall om är ur meddelas, förverkande eller åtgärd till förebyggande av missinte om bruk skall beslutas enligt brottsbalken. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller mot den som i förvärvat egendomen eller särskild rätt till den och heller om god tro det olagliga förfarandet bestått i utförande av byggnadsverk. Har föremål än i första stycket använts som hjälpannat som avses medel vid sådan framställning exemplar verk som utgör brott enav av ligt denna lag, får föremålet eller dess värde förklaras förverkat, om det till förebyggande brott eller särskilda skäl föreligär påkallat av annars Vad har skall tillämpas också i fråga föremål, ger. som nu sagts om har använts vid försök till brott avses här, eller som omfattas som som åtgärd utgör förberedelse till sådant brott. av som Fjärde stycket gäller även i fråga om ett föremål som varit avsett användas hjälpmedel vid brott där sägs, brottet har att som som om

eller kommit till stra/fbart försök eller strafbar förberedel-

fullbordats

se.

Paragrafen innehåller bestämmelser åtgärder mot olagligt framom ställda exemplar verk skyddas enligt upphovsrättslagen och mot av som föremål använts hjälpmedel vid intrång i upphovsrätten eller som som försök eller förberedelse därtill. I fråga om vissa typer av hjälpmedel trycksats, kliché, form och liknande, kan användas endast för som framställning olagliga exemplar visst skyddat verk gäller särav av skilda regler inlösen eller föreskrift säkerhetsåtgärder. Andra om om föremål, har använts hjälpmedel vid framställning som utgör som som brott enligt upphovsrättslagen eller försök eller förberedelse till sådant brott, kan enligt fjärde stycket förklaras förverkade. Alternativt kan i stället föremålets värde förklaras förverkat. I ett nytt femte stycke föreskrivs att bestämmelserna i fjärde stycket skall gälla även i fråga föremål som varit avsedda att användas vid om sådant brott mot upphovsrättslagen i fjärde stycket. En försom avses utsättning för förverkande sådana föremål är dock enligt den föreav slagna bestämmelsen att ett brott har förövats. Det fordras alltså att brottet fullbordats eller att ett straffbart försök eller straffbar förberedelse kommit till stånd. Ändringen skall ses mot bakgrund av den gemensamma åtgärd som EU antagit avseende bl.a. förverkande av hjälpmedel och vinning av brott se den allmänna motiveringen, avsnitt 9.2.

262 Författningskommentar SOU 19992147

12.8 till om i narkotika-

Förslaget lag ändring strafflagen 1968:64

6§

Narkotika som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet där-

samt utbyte sådant brott skall förklaras förverkat, det är av av om uppenbart obilligt. Detsamma gäller förlag för sådant brott eller dess värde, om förlaget mottagits och mottagandet utgör brott enligt denna lag.

Egendom som använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag eller egendomens värde får förklaras förverkat, det är påkallat till

om förebyggande av brott eller annars särskilda skäl föreligger. Detsamma gäller egendom varit avsedd att användas hjälpmedel vid

som som brott enligt denna lag, om brottet har fullbordats eller kommit till strafbart försök eller strafbar förberedelse eller stämpling, samt egendom med vilken har tagits befattning som utgör sådant brott.

Påträffas injektionssprutor eller kanyler, kan användas för in-

som sprutning i människokroppen, eller andra föremål, är särskilt äg-

som nade att användas för missbruk av eller befattning med narkoti-

annan ka, hos någon som har begått brott enligt denna lag eller i ett utrymme som disponeras av honom eller i förbindelse med narkotika har

som varit föremål för brott enligt denna lag, skall föremålen, oavsett de

vem tillhör, förklaras förverkade, det är uppenbart obilligt.

om

I paragrafen finns bestämmelser om förverkande vid brott enligt narkotikastrafflagen. I första stycket har uttrycket vinning bytts ut mot utbyte. Ändringen, som har behandlats i den allmänna motiveringen under kapitel innebär att terminologin i aktuellt hänseende blir enhetlig

nu i narkotikastrafflagen och i BrB och att de preciseringar begreppet

av utbyte av brott som föreslås införda i 36 kap. 1 § andra stycket BrB blir avgörande för i vilken utsträckning förverkande kan ske även enligt förevarande paragraf.

Genom ett tillägg i andra stycket har möjligheterna till förverkande vidgats till att omfatta även egendom varit avsedd att användas

som

som hjälpmedel vid brott mot narkotikastrafflagen. En förutsättning för

att egendomen i fråga skall kunna förverkas är dock att ett sådant brott har förövats. Ändringen, innebär att regleringen bringas i överens-

som stämmelse med Förverkandekonventionens bestämmelser, är föranledd av den gemensamma åtgärd EU antagit avseende bl.a. förverkande

som av hjälpmedel och vinning av brott se den allmänna motiveringen,

avsnitt 9.2.

SOU 1999: 147 F örfattningskommentar 263

6a§

Döms någon för brott som avses i 1 3 a §§, skall värdet av hans egendom på yrkande åklagaren förklaras förverkat även när det inte av följer av vad som annars är föreskrivet, om det är sannolikt att egendomen härrör från brottslig verksamhet eller att dess värde annars motsvarar utbyte av sådan verksamhet. Vad har sagts i första stycket gäller om förverkande är som oskäligt. Vid prövning av fråga om förverkande enligt första stycket skall bestämmelserna i 4 kap. 18 och 19 §§ utsökningsbalken äga motsvarande tillämpning. Härvid skall vad där sägs om gäldenär i stället avse som den mot vilken talan om förverkande förs.

Paragrafen, är innehåller bestämmelser om utvidgat förverkansom ny, de på grund av narkotikabrott, narkotikabrott som är att anse som ringa, grovt narkotikabrott eller vårdslöshet med narkotika. Se vidare kommentaren till 36 kap. 1 a § BrB.

12.9 till om i skatte-

Förslaget lag ändring

brottslagen 1971:79

18§

Döms någon för grovt skattebrott, skall värdet av hans egendom på yrkande av åklagaren förklaras förverkat även när det inte följer av vad som annars är föreskrivet, om det är sannolikt att egendomen härrör från brottslig verksamhet eller att dess värde annars motsvarar utbyte av sådan verksamhet. Vad som har sagts i första stycket gäller om förverkande är oskäligt. Vid prövning av fråga om förverkande enligt första stycket skall bestämmelserna i 4 kap. 18 och 19 §§ utsökningsbalken äga motsvarande tillämpning. Härvid skall vad som där sägs om gäldenär i stället avse den mot vilken talan om förverkande förs.

Paragrafen, som är innehåller bestämmelser om utvidgat förverkanny, de grund av grovt skattebrott. Se vidare kommentaren till 36 kap. 1 a § BrB.

264 F örfatmingskommentar SOU 1999: 147

12.10 Förslaget till lag om ändring i lagen

1974: 1066 om förfarande med

förverkad egendom och m.m.

hittegods

6§

Egendom som inte har sålts enligt 4 § eller oskadliggjorts enligt 5 § skall säljas genom den förvarande myndighetens försorg. Kan egendomen inte säljas, får den förstöras.

Paragrafen innehåller regler om försäljning egendom har till-

av som fallit staten genom förverkande eller enligt lagen 1938:121 om hittegods eller som har tagits i förvar enligt lagen 1974:1065 visst

om stöldgods m.m. För närvarande anges att sådan egendom, om den inte redan har sålts eller oskadliggjorts enligt 4 respektive 5 i första hand skall säljas av myndighet eller bolag som regeringen bestämmer. I förordningen 1979:536 om försäljning av förverkad egendom och hittegods m.m. föreskrivs att egendomen skall säljas Allmaterial i Solna

av Aktiebolag. Detta bolag försattes emellertid i konkurs år 1992. Ändringen, som har behandlats i den allmänna motiveringen under avsnitt 8.3, innebär att all försäljning av egendom som omfattas denna lag

av skall ske genom den förvarande myndighetens försorg.

12.11 Förslaget till lag om i sekretess-

ändring

lagen 1980:100

Skap.

1§

Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till

förundersökning i brottmål,

angelägenhet, som avser användning tvångsmedel i sådant mål

av eller i annan verksamhet för att förebygga brott, verksamhet som rör utredning i frågor näringsförbud,

om åklagarrnyndighets, polismyndighets, skattemyndighets, Tullverkets eller Kustbevakningens verksamhet i övrigt för att förebygga,

upp-

daga, utreda eller beivra brott,

Finansinspektionens verksamhet som rör övervakning enligt insi-

derlagen 1990:1342 eller efterlevnaden 7 kap. I § lagen

av

1991:980 om handel med finansiella instrument, eller

F örfattningskommentar 265

SOU 1999: 147

särskild ekonomisk undersökning enligt bestämmelserna i 23 a kap.

rättegångsbalken,

det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder om motverkas eller den framtida verksamheten skadas uppgiften röjs. om För uppgift hänför sig till sådan underrättelseverksamhet som som i 3 § polisdatalagen 1998:622 eller i annat fall hänför sig avses som till Säkerhetspolisens verksamhet för att förebygga eller avslöja brott rikets säkerhet eller förebygga terrorism gäller sekretess, om det mot inte står klart uppgiften kan röjas utan att syftet med beslutade eller att förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas. Detsamma gäller uppgift hänför sig till sådan underrättelseverksom samhet i 2§ lagen 1999:90 om behandling av personuppsom avses gifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar. Sekretessen enligt första och andra styckena gäller i annan verk-

samhet hos myndighet för att biträda åklagarmyndighet, polismyndig-

het, skattemyndighet, Tullverket eller Kustbevakningen med att uppdautreda eller beivra brott samt hos tillsynsmyndighet i konkurs och ga, inom exekutionsväsendet för uppgift som angår misstanke om att en gäldenär har begått brott som avses i ll kap. brottsbalken eller annat brott som har samband med gäldenärens näringsverksamhet. I fråga uppgift i allmän handling som hänför sig till sådan unom derrättelseverksamhet som avses i andra stycket gäller sekretessen i högst sjuttio år. I fråga uppgift i allmän handling i övrigt gäller sekom retessen i högst fyrtio år.

I denna paragraf finns bestämmelser till skydd för det allmännas brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet. Ändringen innebär att i dessa hänseenden samma regler kommer att gälla för uppgifter som hänför sig till särskild ekonomisk undersökning som för uppgifter som hänför sig till förundersökning i brottmål.

9 kap.

17 §

Sekretess gäller för uppgift om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden, om inte annat följer av 18 § i utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål, i angelägenhet, avser användning av tvångsmedel i sådant mål som eller i annan verksamhet för att förebygga brott, angelägenhet som avser registerkontroll och särskild personutredning enligt säkerhetsskyddslagen 1996:627,

266 Författningskommentar SOU 1999: 147

åklagarmyndighets, polismyndighets, skattemyndighets, Statens krirninaltekniska laboratoriums, Tullverkets eller Kustbevakningens verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott, i Statens biografbyrås verksamhet att biträda Justitiekanslern, all-

män åklagare eller polismyndighet i brottmål, i register som förs av Rikspolisstyrelsen enligt polisdatalagen

1998:622 eller som annars behandlas där med stöd av samma lag, i register som förs enligt lagen 1998:621 om misstankeregister,

i register som förs av Riksskatteverket enligt lagen 199:90 om be-

handling av personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i

brottsutredningar eller som annars behandlas där med stöd av sam-

ma lag, i utredning enligt bestämmelserna särskild ekonomisk under-

om

sökning i 23 a kap. rättegångsbalken,

om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde

eller någon honom närstående lider skada eller men.

Sekretess gäller i verksamhet, som avses i första stycket, för anmälan eller utsaga från enskild, om det kan antas att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.

Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i den särskilda lagstiftningen om unga lagöverträdare och i säkerhetsskyddslagen 1996:627 samt i förordning som har stöd i denna lag. Utan hinder sekretessen får uppgift vidare lämnas ut

av enligt vad som föreskrivs i lagen 1998:621 om misstankeregister, polisdatalagen 1998:622 och lagen l999:90 om behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar samt i förordningar som har stöd i dessa lagar.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

18§

Sekretessen enligt 17 § första stycket gäller inte

beslut huruvida åtal skall väckas, beslut om att förundersökning inte

skall inledas samt beslut om att förundersökning skall läggas ned,

uppgift i ärende om strafföreläggande eller föreläggande ord-

av ningsbot, uppgift som avser omhändertagande enligt 13 § andra stycket polislagen 1984:387,

beslut huruvida talan skall väckas förverkande enligt 36 kap. 1

om

a eller 5 a § brottsbalken, 11 § lagen 1960:418 strayâ för

om va-

rusmuggling, 6 a § narkotikastraflagen 1 968.64 eller 18 § skatte-

SOU 1999: 147 F örfattningskommentar 267

brottslagen 0971:69, beslut att särskild ekonomisk undersök-

om

ning skall inledas samt beslut att sådan undersökning skall läg-

om

gas ned.

Sekretessen enligt 17 § första stycket upphör att gälla, om uppgiften lämnas till domstol med anledning åtal eller talan om sådant förver-

av kande i första stycket såvida inte sekretess för uppgiften

som avses skall gälla hos domstolen enligt 16 eller uppgiften uppenbarligen saknar betydelse i målet eller finns i handling som har erhållits från an-

myndighet där sekretess gäller för uppgiften. nan

I dessa paragrafer finns regler om sekretess beträffande förundersökning till skydd för enskilds intressen. Ändringama innebär att

m.m. motsvarande regler beträffande förundersökning och åtal kommer

som att gälla i fråga om särskild ekonomisk undersökning och talan om utvidgat förverkande.

14 kap.

2 §

Sekretess hindrar inte att uppgift i annat fall än som avses i 1 § lämnas till myndighet, uppgiften behövs där för

om

förundersökning, rättegång, ärende om disciplinansvar eller skiljan-

de från anställning eller annat jämförbart rättsligt förfarande vid

myndigheten mot någon rörande hans deltagande i verksamheten vid den myndighet där uppgiften förekommer, omprövning beslut eller åtgärd av den myndighet där uppgiften

av förekommer, eller

tillsyn över eller revision hos den myndighet där uppgiften före-

kommer.

Sekretess hindrar inte att uppgift lämnas i muntligt eller skriftligt yttrande sakkunnig till domstol eller myndighet som bedriver förun-

av dersökning i brottmål eller särskild ekonomisk undersökning.

Sekretess hindrar inte att uppgift om enskilds adress, telefonnummer och arbetsplats lämnas till en myndighet, om uppgiften behövs där för delgivning enligt delgivningslagen 1970:428. Uppgift hos myndighet bedriver televerksamhet enskilds telefonnummer får

som om dock, om den enskilde hos myndigheten begärt att abonnemanget skall hållas hemligt och uppgiften omfattas av sekretess enligt 9 kap. 8§ tredje stycket, lämnas ut endast om den myndighet som begär uppgiften finner att det kan antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det annars finns synnerliga skäl.

268 F örfattningskommentar SOU 19991147

Sekretess hindrar inte att uppgift som angår misstanke om brott lämnas till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet

har att ingripa mot brottet, fängelse är föreskrivet för brottet som om och detta kan antas föranleda påföljd än böter. Sekretess hindrar

annan inte heller uppgift kan antas ha betydelse för särskild

att annan som en ekonomisk undersökning lämnas till åklagarmyndighet eller polismyndighet.

För uppgift omfattas sekretess enligt 7 kap. 1 6 och 34 §§,

som av - 8 kap. 8 § första stycket, 9 eller 15 § eller 9 kap. 4 eller 7 8 § första eller andra stycket eller 9 § andra stycket gäller vad som föreskrivs i fjärde stycket endast såvitt angår misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Dock hindrar sekretess enligt 7 kap. 4 eller 34§ inte att uppgift som angår misstanke om brott enligt 4 eller 6 kap. brottsbalken mot någon som inte har fyllt

arton år lämnas till åklagarmyndighet eller polismyndighet.

Tredje och fjärde styckena gäller inte uppgift som omfattas av sekretess enligt 9 kap. 9 § första stycket.

Sekretess enligt 7 kap. 1 § och 4 § första och tredje styckena hindrar inte att uppgift enskild, inte fyllt arton år eller som fortgående

om som missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel, eller närstående till denne lämnas från myndighet inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten till annan sådan myndighet, om det behövs för att den enskilde skall få nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Detsamma gäller ifråga om lämnande av uppgift om gravid kvinna eller närstående till henne, om det behövs för en nödvändig insats till skydd för det väntade barnet.

I paragrafen regleras uppgiftslämnande i en rad olika situationer. Regleringen innebär begränsningar i den sekretess som annars gäller enligt 1 13 kap.

-

Genom en ändring i andra stycket har klargjorts att sekretess inte hindrar att sakkunnig lämnar uppgifter till polisen eller åklagarmyndigheten under en särskild ekonomisk undersökning.

I fjärde stycket finns en bestämmelse om myndighets rätt att lämna uppgifter som angår misstanke om brott till åklagar- eller polismyndighet eller till någon annan myndighet som har att ingripa mot brottet. Ett sådant uppgiftslärnnande är enligt bestämmelsen tillåtet brottet kan

om antas föranleda annan påföljd än böter.

I femte och sjätte styckena görs vissa undantag från den generella bestämmelsen i fjärde stycket. Femte styckets första mening avser uppgifter som omfattas av särskilt sträng sekretess enligt vissa bestämmelser i sekretesslagen. Sådana uppgifter får länmas endast om de angår misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än

i

Författningskommentar 269

i två år. Undantagen sådan sekretess där inte heller den fängelse avser i 3 § är tillämplig. De sekretessbestämmelser det

s.k. generalklausulen

hälso- och sjukvården samt socialtjänsten 7 kap. 1 6 §§, gäller avser svenska kyrkans försarnlingsvårdande verksamhet 7 kap. 33 §, Bam- 7 kap. 34 §, Riksbankens kassarörelse, m.m. och ombudsmannen Riksgäldens upplåningsverksamhet 8 kap. 8 § första stycket, myndiguppdragsverksamhet för enskildas räkning 8 kap. 9 §, medheternas ling i arbetstvister 8 kap. 15 §, framställning statistik 9 kap. 4 §, av teknisk bearbetning och lagring för annans räkning av personuppgifter 9 kap. 7 §, uppgifter angår särskilda postförsändelser och telesom meddelanden 9 kap. 8 § första och andra styckena samt notarius publicus verksamhet 9 kap. 9 § andra stycket. I femte styckets andra meinskränks det nämnda undantaget i vissa hänseenden såvitt ning nu avseende misstanke vissa typer brott mot någon gäller uppgifter om av ännu inte fyllt 18 år. som En hel del uppgifter är intresse vid särskild ekonomisk som av en undersökning torde sådant slag att de kan sägas angå misstanke vara av brott. Även andra uppgifter än sådana direkt avser en missom som tanke konkret brott är emellertid betydelse vid sådan unom ett av en dersökning. Det kan t.ex. röra sig om uppgifter som avser lagöverträdalegala inkomster under viss period eller någon närståendes ekorens en nomiska förhållanden. Mot bakgrund härav har i fjärde stycket föreskrivits att sekretess inte heller hindrar att andra uppgifter som kan anbetydelse för särskild ekonomisk undersökning lämnas tas vara av en till polis eller åklagare. Bestämmelsens placering i fjärde stycket innede i femte stycket föreskrivna undantagen blir tillämpliga även i bär att sådant uppgiftslämnande. Dessa undantag torde emellertid här fråga om mindre praktisk betydelse. vara av Det förtjänar att framhållas att bestämmelserna i paragrafen endast sikte under vilka förutsättningar uppgifter får lämnas. Enligt 15 tar kap. 5 § skall emellertid myndighet på begäran av en annan myndighet lämna uppgift, den förfogar över, i den mån hinder inte möter som grund bestämmelse sekretess eller hänsyn till arbetets behöriav om av gång. Prövningen förutsättningarna för att lämna ut uppgifga av om terna är uppfyllda ankommer dock alltid primärt den myndighet som

innehar uppgifterna.

270 F örfattningskommentar SOU 1999 147

12.12 till i utlän-

Förslaget lag om ändring

ningslagen 1989:529

10 kap.

6 §

Utbyte av brott enligt 2 a 3 § 1 eller 5 § skall förklaras förverkat,

om det inte är uppenbart oskäligt.

Transportmedel eller annan egendom använts hjälpmedel

som som vid brott som avses i 2 § eller 5 § får förverkas ägaren eller befäl-

a om havaren eller någon annan som var i ägarens ställe förövat gärningen eller medverkat till denna och förverkandet behövs för att förebygga brott eller det annars finns särskilda skäl till detta. Detsamma gäller egendom som varit avsedd att användas hjälpmedel vid brott

som som avses i 2 a § eller 5 om brottet har fullbordats eller kommit till strafbart försök eller strafbar förberedelse. Förverkande får dock inte ske om det är uppenbart oskäligt.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förverkande vid vissa brott mot utlänningslagen. I första stycket föreskrivs för närvarande att ersättning som har lämnats till den som har begått vissa angivna brott skall förklaras förverkad. Här har den ändringen gjorts att det i stället att det

anges

utbytet av brotten i fråga som skall förklaras förverkat. Ändringen innebär att möjligheterna till förverkande vidgas. Av betydelse är därvid de preciseringar av begreppet utbyte av brott som föreslås få sin placering i 36 kap. 1 § andra stycket BrB.

Även ändringarna i andra stycket innebär

vidgade möjligheter till förverkande. Det blir sålunda enligt förslaget möjligt förklara också

att andra hjälpmedel än transportmedel förverkade. Vidare skall även egendom som varit avsedd att användas hjälpmedel vid de angivna

som brotten kunna förverkas, förutsatt att brottet fullbordas eller straff-

att bart försök eller straffbar förberedelse kommit till stånd. Anmärkas kan att ansvar för försök och förberedelse föreskrivs i fråga brott enligt

om 2 a § men inte beträffande brott i 5

som avses

Ändringarna i andra stycket skall mot bakgrund den

ses av gemensamma åtgärd som EU antagit avseende bl.a. förverkande hjälpme-

av del och vinning vid brott se den allmänna motiveringen, avsnitt 9.2, samt författningskommentaren till ändringarna i 36 kap. 2§ BrB,

avsnitt 12.1.

i

12.13 Förslaget till lag om ändring i insiderlagen 1990: 1342

27§

Utbyte brott enligt 20§ skall förklaras förverkat, om det inte är av oskäligt.

I paragrafen, gäller förverkande vid insiderbrott, har ordet vinning som bytts ut mot utbyte. Ändringen innebär att terminologin i nu aktuellt hänseende kommer att överensstämma med den i BrB och att de preciseringar begreppet utbyte brott föreslås få sin placering i 36 av av som kap. l § andra stycket BrB blir avgörande för i vilken utsträckning förverkande kan ske även enligt förevarande paragraf.

12.14 Förslaget till lag om ändring i lagen

om förbud mot vissa

1991:1969

dopningsmedel

5§

Medel varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet därav som samt utbyte av sådant brott skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller förlag för sådant brott eller dess värde, förlaget mottagits och mottagandet utgör brott enligt denna om lag. Egendom har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag som eller egendomens värde får förklaras förverkat, om det är påkallat till förebyggande av brott eller annars särskilda skäl föreligger. Detsamma gäller egendom varit avsedd att användas som hjälpmedel vid som brott enligt denna lag, brottet har fullbordats eller kommit till om

straffbart försök eller strafbar förberedelse, samt egendom med vilken

har tagits befattning som utgör sådant brott.

I paragrafen har gjorts motsvarande ändringar som i 6§ narkotikastrafflagen. Vi hänvisar till vad som anförts i författningskommentaren till den paragrafen se avsnitt 12.8.

272 Författningskommentar SOU 1999: 147

12.15 till om i

Förslaget lag ändring lagen

1992: 1685 om skydd för kretsmönster

för

halvledarprodukter

14§

Har ett annat föremål än som avses i 12 § använts hjälpmedel vid

som sådan framställning av exemplar av kretsmönstret som utgör brott

enligt denna lag, får föremålet eller dess värde förklaras förverkat, det

om behövs för att förebygga brott eller om det finns andra särskilda skäl till det. Detsamma gäller föremål som har använts vid försök till brott som avses i denna paragraf eller som omfattas åtgärd utgör för-

av som beredelse till sådant brott.

Första stycket gäller även ifråga ett föremål varit avsett att

om som användas som hjälpmedel vid brott där sägs, brottet har full-

som om bordats eller kommit till strafbart försök eller strajbar förberedelse.

I ett nytt andra stycke föreskrivs att bestämmelserna i första stycket skall gälla även i fråga om föremål som varit avsedda att användas vid sådant brott. En förutsättning för förverkande av sådana föremål är att ett brott förövats. På motsvarande sätt som enligt den föreslagna bestämmelsen i 55§ femte stycket upphovsrättslagen krävs för förverkande här att brottet fullbordats eller att ett straffbart försök eller

en straffbar förberedelse kommit till stånd.

Bakgrunden till ändringen har behandlats i den allmänna motiveringen under avsnitt 9.2. Se även författningskommentaren till ändringarna i 36 kap. 2 § BrB avsnitt 12.1.

12.16 till om i lotteri-

Förslaget lag ändring lagen 1994:1000

58§

Utbyte av brott enligt denna lag skall förklaras förverkat, det inte är

om uppenbart oskäligt. Detsamma gäller utrustning, handlingar

och annan egendom som har använts vid eller varit föremål för ett sådant brott. Om en spelautomat förverkas skall även dess innehåll förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.

Första stycket gäller även ifråga egendom varit avsedd att

om som användas som hjälpmedel vid brott där sägs, brottet har full-

som om bordats.

F örfattningskommentar 273

Förverkande kan, utöver vad framgår 36 kap. 5 § brottsbalsom av ske hos den yrkesmässigt tillhandahållit egendomen. I stället ken, som för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

föreskrivs i dag att bl.a. insatser tagits emot vid I första stycket som enligt lotterilagen skall förklaras förverkade. Här har den ändbrott gjorts det i stället att utbyte brott enligt denna lag ringen att anges av skall förklaras förverkat. Förverkande kommer därmed att kunna ske i utsträckning än för närvarande. Av betydelse är därvid de precistörre seringar begreppet utbyte brott föreslås få sin placering i 36 av av som kap. 1 § andra stycket BrB. Genom andra stycke har möjligheterna till förverkande vidett nytt till omfatta även egendom varit avsedd att användas som gats som hjälpmedel vid brott enligt förevarande lag. En förutsättning för sådant förverkande är att brottet i fråga kommit till fullbordan. Ändringen skall mot bakgrund den gemensamma åtgärd som ses av EU antagit avseende bl.a. förverkande hjälpmedel och vinning av av brott den allmänna motiveringen, avsnitt 9.2 samt författningskom-

se

till ändringarna i 36 kap. 2 § BrB, avsnitt 12.1. mentaren

12.17 Förslaget till lag om ändring i lagen

om vissa internationella sank-

l996:95

tioner

12§

Egendom har använts hjälpmedel vid brott enligt 8 § eller som som har kommit till ett sådant brott får förklaras förverkad, om som genom det behövs för förebygga brott eller det finns särskilda skäl. att annars Detsamma gäller egendom varit avsedd att användas vid brott ensom ligt 8 brottet har fullbordats, samt egendom med vilken någon om har tagit sådan befattning som utgör sådant brott. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

Lagen vissa internationella sanktioner innehåller föreskrifter om om genomförandet vissa sådana sanktioner. I lagens 8 § finns en straffav bestämmelse åsidosättande uppsåtligen eller av grov oaktsom avser samhet förbud har meddelats enligt lagens bestämmelser. - av som Förevarande paragraf innehåller bestämmelser förverkande av om hjälpmedel vid brott enligt 8 Ändringen innebär att en möjligm.m. het öppnas förverka även egendom varit avsedd att användas att som

274 Författningskommentar

vid ett sådant brott. Ändringen skall mot bakgrund den ses av gemensamma åtgärd som EU har antagit avseende bl.a. förverkande hjälpav medel och vinning av brott se den allmänna motiveringen, avsnitt 9.2 samt författningskommentaren till de föreslagna ändringarna i 36 kap. 2 § BrB, avsnitt 12.1.

12.18 till om i

Förslaget lag ändring lagen 1997: 1024 om skattemyndigheters

medverkan i

brottsutredningar

1§

Skattemyndighetemas verksamhet enligt denna lag omfattar brott enligt

skattebrottslagen 1971:69,

19 kap. 1 § första stycket 4 aktiebolagslagen 1975:1385, 11 § tredje stycket lagen 1967:531 tryggande pensionsutom av fastelse m.m.,

folkbokföringslagen 1991:481 samt

11 kap. 5 § brottsbalken.

En skattemyndighet får medverka vid undersökning också i fråga

om annat brott än som anges i första stycket, åklagaren finner om att det finns särskilda skäl för detta. En skattemyndighet får även medverka vid särskild ekonomisk undersökning enligt 23 a kap. rättegångsbalken.

2a§

Åklagare som leder särskild ekonomisk undersökning

enligt 23 a kap

rättegångsbalken får vid undersökningens verkställande anlita biträde

av skattemyndigheten. Skattemyndigheten får inte verkställa beslut

om tvångsmedel.

Ändringama innebär att åklagare, leder särskild ekonomisk som en un-

dersökning, ges möjlighet att anlita biträde skattemyndighet vid

av ge-

nomförandet av undersökningen.

F örfattningskommentar 275

SOU 1999: 147

12.19 till lag om ändring i lagen Förslaget

l 12 om ansvar för elektroniska

1998:

anslagstavlor

8§

Datorer och andra hjälpmedel har använts vid brott enligt 7 § densom lag får förklaras förverkade, åtgärden behövs för att förebygga na om fortsatt brottslighet eller det finns särskilda skäl. Detsamma annars gäller egendom varit avsedd att användas vid brott enligt 7 om som har Förverkande får helt eller delvis underlåtas om

brottet fullbordats.

förverkandet är oskäligt.

Ändringen innebär möjligheterna till förverkande vidgats till att omatt egendom varit avsedd att användas hjälpmedel vid fatta även som som brott enligt förevarande lag. En förutsättning för sådant förverkande är att brottet i fråga har kommit till fullbordan. Ändringen skall mot bakgrund den gemensamma åtgärd som ses av EU antagit avseende bl.a. förverkande hjälpmedel och vinning av av brott den allmänna motiveringen, avsnitt 9.2 samt författningskom-

se

till ändringarna i 36 kap. 2 § BrB, avsnitt 12.1. mentaren

Bilaga 1 277

Komrnittédirektiv

brott Dir.

Förverka vinning av 1997:48

Beslut vid regeringssammanträde den 20 mars 1997

Sammanfattning av uppdraget

särskild utredare tillkallas för att utreda frågor att förverka vinning En om av brott. Utredaren skall, bakgrund utvecklingen i fråga ekonomisk mot av om och och organiserad brottslighet, särskilt narkotikabrottslighet, annan grov undersöka dagens regler att förverka vinning brott är tillräckliga om om av för kunna angripa denna brottslighet ett effektivt sätt. att Utredningen skall hela kedjan i förverkandeförfarandet, från avse spaning och utredning till verkställande beslut förverkande. En av om huvuduppgift överväga i vad mån utländska erfarenheter från förverär att kandeområdet kan användas utgångspunkt för att göra den svenska som en förverkandelagstiftningen effektivare. Utredaren skall också överväga häleribestärnmelsema bör ändras om kriminalisera straffvärda i dag brottsliga förfaranden i fråga för att men tillgångar tillkommit ett brottsligt sätt. Ett exempel kan vara att om som hjälpa någon med omsätta utgör undandragen skatt annan att pengar som eller tull. Också andra åtgärder än lagändringar skall övervägas, exempelvis förbättringar i fråga arbetsmetoder, myndighetssamarbete, intematioom

nellt samarbete och kompetenshöjning.

Uppdraget skall redovisas före utgången av mars 1999.

Nuvarande regler om förverkande

Reglerna förverkande finns i 36 kap. brottsbalken. Skilda regler finns om förverka utbyte vinning brott respektive hjälpmedel vid brott. för att av När det gäller vinning innebär reglerna att förverkande skall ske, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller i fråga sådant som någon om har tagit ersättning för kostnader i samband med brott. Reglerna emot som tar endast sikte brott enligt brottsbalken.

278 Bilaga 1

Om brott begås i utövningen näringsverksamhet och det uppkommer av fördelar för näringsidkaren, skall värdet därav förverkas, det inte är om oskäligt. Förverkande kan ske hos gärningsmannen eller andra i lagen särskilt angivna personer, exempelvis har medverkat till brottet, den i annan som vars ställe gärningsmannen eller annan medverkande eller den var som beretts vinning brottet. Förverkande kan också genom ske hos den som efter brottet förvärvat egendomen bodelning eller på grund genom av arv eller testamente eller genom gåva eller efter brottet förvärvat som egendomen annat sätt och därvid haft vetskap eller skälig anledning som att anta att egendomen hade samband med brottet. Förverkande beslutas av domstol talan åklagare. Också åklagare av och polismyndighet kan under vissa förutsättningar besluta förverkanom de. Också inom specialstraffrätten finns regler förverkande, i om som många fall hänvisar till reglerna i brottsbalken. På det mellanstatliga planet kan erinras bl.a. den konvention om om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande brott

av vinning av

förverkandekonventionen, Europarådet den 8 som antogs av november 1990.

Behov av en översyn

Regeringens strategi mot ekonomisk brottslighet

Regeringen beslutade i april 1995 strategi för samlade åtgärder en mot den ekonomiska brottsligheten. Strategin redovisades för riksdagen, som inte hade någon erinran mot innehållet skr. 1994/95:217, bet. 1994/95:JuU25, rskr, 1994/95:412. Det i strategin uppställda målet är att påtagligt minska den ekonomiska

brottsligheten genom åtgärder sammantaget innebär kraftig ökning

som en av samhällets insatser mot sådan kriminalitet. En utveckling och effektivisering skall ske bl.a. när det gäller att förebygga, upptäcka, utreda och lagföra ekobrottslighet. Utvecklingen den internationella

av ekobrottslig-

heten gör det därvid mycket viktigt att lägga betydligt större tonvikt vid en den internationella dimensionen i det brottsbekämpande arbetet hittills. än

Vinning av brott

Att effektivisera förverkandet vinning från den kvalificerade

av brottslig-

heten har under år utvecklats till senare en av huvudfrågoma inom det internationella kriminalpolitiska samarbetet.

Bilaga 279

En viktig aspekt i detta sammanhang är åtgärder mot penningtvätt. Den huvudpunktema i regeringens ekobrottsstrategi och har frågan utgör en av betydande ansträngningar i andra länder och i internationella även ägnats organisationer. kan utgöra vinning både från ekonomisk brottslig- Pengar som tvättas och från kriminalitet, inte minst narkotikahandel. Oavsett het annan faller dock åtgärder mot penningtvätt inom ramen för pengamas ursprung strategin ekonomisk brottslighet. En särskild utredare har tillkallats mot utarbeta förslag till effektivare regler mot penningtvätt Fi 1995: 18, för att dir. 1995:132. I strategin förutskickas utredning för att överväga ytterligare åtgären der för finna vägar för att förverka de mycket stora vinsterna från brott. att Förverkande vinning från brott kan andra sidan av samma mynt av ses som åtgärderna mot penningtvätt. I bägge fallen handlar det om att staten som olika angriper den kvalificerade brottslighetens blodomlopp, med på sätt andra ord strömmama har åtkommits brottsligt sätt eller av pengar som har samband med kriminalitet. som annars Från utredningen penningtvätt har upplysts att man i betänkandet om kommer behandla sambandet mellan effektivisering av åtgärderna att en penningtvätt och skärpning reglerna att förverka vinning mot en av om från brott. Regeringens ekobrottsberedning har under sitt arbete fått åtskilliga indikationer frågan vinning från brott är stor och växande att om av betydelse såväl internationellt i Sverige. Uppgifterna kommer från som polis, åklagare och tull samt från internationella organ. Den bild som

framtonat är följande. Utvecklingen under år har inneburit att den kvalificerade senare brottsligheten mycket vinster. Detta gäller inte minst i fråga om ger stora organiserad brottslighet bedrivs internationell basis i form av som ekonomisk brottslighet, narkotikabrottslighet eller annat sätt. Men också ekonomisk brottslighet utan omfattande internationella förgreningar

kan generera betydande vinster. De mycket vinsterna från brott tvättas ofta genom en serie snabba stora transaktioner gör dem mycket svåra att spåra i efterhand. Inte sällan som förs tillgångarna utanför myndigheternas räckvidd till ett utländskt konto

eller sätt. Tillgångama kan sedan användas skilda sätt. De kan annat exempelvis återinvesteras i brottsliga aktiviteter. Allt vanligare synes nya det bli vinning från brott investeras i legal näringsverksamhet eller att i verksamhet i sig inte är kriminell. Det uppges sålunda att annars som vinning brottslighet i östeuropeiska länder förs till Västeuropa och här av investeras i näringsverksamhet, fastigheter m.m. I Sverige har polisen fastigheter i ökande omfattning förvärvas av köpare i rapporterat att Västeuropa med vars ursprung är dunkelt. pengar

280 Bilaga 1

På den internationella scenen drivs frågorna åtgärder mot penningtom vätt och om förverkande av vinning från brott med stor kraft den s.k. av Financial Action Task Force FATF. Såväl Sverige åtskilliga andra som länder medverkar i FATF. I sin årsrapport 1995/96 har FATF starkt betonat vikten av att de nationella reglerna förverkande vinning från om av brott är effektiva. FATF har därvid sin mening anfört de svenska som att reglerna om vinningsförverkande bör över. ses Frågan har inom EU också uppmärksammats den s.k. högnivågruppav en mot organiserad brottslighet.

Lagstiftning i vissa andra länder

Vissa länder har, under intrycket av hoten från den kvalificerade brottsligheten, flyttat fram sina positioner påtagligt när det gäller lagstiftningen om att förverka vinning från brott. Det handlar bl.a. att öppna möjlighet om en att förverka tillgångar från dömts för kvalificerad brottsligpersoner som het, såvida de inte kan göra sannolikt att tillgångarna har anskaffats på ett lagligt sätt. Detta kan uttryckas så att de mest kvalificerade, dömda brottslingama i samhället själva får bära bevisbördan för hur de har skaffat sig fastigheter, värdepapper, banktillgodohavanden och andra tillgångar. I Tyskland infördes regler denna innebörd i strafflagstiftningen år av 1992. Reglerna innebär att förverkande tillgångar skall ske omstänav om digheterna berättigar till antagande att tillgångarna har varit inblandade i eller har samband med straffbar handling. Detta gäller endast i fråga en om vissa i lagstiftningen särskilt angivna gärningar såsom penningtvätt, människohandel och narkotikabrott. Däremot krävs inte den tilltalade att döms för de brott har samband med den egendom förverkas. Det som som krävs heller inte att det anges vilken konkret handling det handlar om, utan det räcker att omständigheterna visar att tillgångarna härrör från straffbara aktiviteter. I Nederländerna genomfördes år 1993 omfattande strafflagsreforrn en med syfte att kunna förverka vinning från brott effektivare Bl.a. ett sätt. infördes regler innebär att döms för vissa slag som om en person av allvarligare brottslighet, så kan domstolen under vissa förutsättningar besluta att förverka vinning från allvarlig brottslighet det finns annan som skäl att anta att den tilltalade har begått. Till grund för sådant förverkande skall ligga s.k. finansiell utredning. Reglerna sikte främst en tar överträdelser av sådana straffbestämmelser riktar sig organiserad som mot brottslighet. Också i Storbritannien finns liknande regler förverkande vinning om av från viss allvarlig brottslighet. När det gäller narkotikabrottslighet fick reglerna sin nuvarande lydelse år 1994. Reglerna gör det möjligt att förverka vinsten från alla narkotikabrott domstolen finner den som att

tilltalade har begått, inte endast det eller de brott som vederbörande fälls till för. Vid bedömande av vinstens storlek skall domstolen utgå ansvar från den tilltalades hela förmögenhet och de tillgångar som vederbörande har tillförts eller förbrukat under de senaste sex åren. Ett belopp motsva- .rande dessa tillgångar skall förverkas, om inte den tilltalade visar att de inte härrör från narkotikabrottslighet. Också utanför narkotikaornrådet finns regler vinningsförverkande som skärpts i flera omgångar, senast om år 1995. Reglerna är dock inte lika långtgående som när det gäller narkotikabrottslighet. Också i andra länder, såsom Frankrike och USA, finns regler om förverkande av vinning som härrör från organiserad brottslighet."

Aktuella nordiska förslag

I Norge har ett förslag i den angivna riktningen nyligen lagts fram. I förverkandekommitténs betänkande från september 1996, Mer effektiv inndragning vinning, föreslås att de vanliga reglerna om förverkande av av vinning skall kompletteras med regel som innebär att man i vissa fall en skall kunna göra undantag från kravet konkretisering av den straffbara handling medfört vinningen. Denna möjlighet att förverka avser som endast befunnits skyldiga till grövre straffbara handlingar personer som är sådan karaktär att de kan ge betydande vinning. Regeln tar som av en sikte fall där sannolikheten är stor för att hela den berörda personens förmögenhet är förvärvad i samband med brottslig verksamhet utan att kan hänföra egendomen till någon konkret straffbelagd gärning. man Förverkande enligt den föreslagna regeln skall inte omfatta medel som vederbörande har förvärvat tillåtet sätt eller med tillåtet förvärvade medel. Kommittén föreslår att det skall finnas möjlighet att förverka all egendom den berörda inte kan göra sannolikt härrör från ett som personen tillåtet förvärv. Förverkandekommittén föreslår också att det införs processuella regler för att säkerställa att de nya förverkandereglema kan tillämpas effektivt i praktiken. Reglerna handlar bl.a. om tillgång till en effektiv insamling av finansiella upplysningar och om att verkställa beslut om förverkande. I Danmark beslutade regeringen i november 1996 om en proposition med förslag till lag ändring i strafflagen, rättegångsbalken och vapenom lagen. Propositionen ingår som ett led i den danska regeringens handlingsplan mot organiserad brottslighet och s.k. rockerkriminalitet mckriminalitet. Bl.a. föreslås ändringar i strafflagen för att möjliggöra förverkande vinster från icke identifierbar kriminalitet. I sistnämnda del av bygger förslaget det ovan nämnda norska utredningsförslaget.

282 Bilaga 1

Synpunkter som framförts på behovet av en översyn

Från polis- och åklagarhåll har framhållits att de nuvarande reglerna

om förverkande av vinning från brott inte fungerar särskilt effektivt. Det beror bl.a. att det ofta är svårt att få fram full bevisning sambandet mellan en viss tillgång och brottslighet. Exempelvis kan det inträffa att grovt

en kriminellt belastad person har betydande ekonomiska tillgångar

som man

goda grunder kan misstänka härrör från brottslig verksamhet

men som inte går att härleda till visst eller vissa brott.

Det har också framhållits att polisen inte har hållit jämna steg med utvecklingen när det gäller kompetens och arbetsmetoder för att spåra tillgångar som utgör vinning från brott.

Generaltullstyrelsen har framhållit att det finns ett stort behov att

av förverka vinning av brott som hänför sig till varusmugglingslagens ornråde.

Det har vidare, från polis- och åklagarhåll, förts fram del

en mera detaljbetonade synpunkter förverkandereglemas nuvarande utformning. Bl.a. har sagts att rättsläget synes vara osäkert när det gäller förverkande av vissa slag av tillbehör vid hantering av narkotika, främst pipor

som används för att röka hasch. Kritik har vidare förts fram mot reglerna

om hur man skall förfara med förverkad egendom. Nuvarande regler har i vissa fall lett till att myndigheterna har sett sig skyldiga att försälja förverkade knivar, åtgärd har uppfattas stötande och inbju-

en som som rentav dande till farlig brottslighet. Det har också påtalats att det finns behov

av att se över förfarandereglema mot bakgrund av att det bolag tidigare

som svarat för försäljningen av förverkad egendom inte längre finns.

Vissa speciella frågor

Justitiekanslern JK har föreslagit regeringen att det i 36 kap. l7 § brottsbalken införs en bestämmelse som innebär att förverkad egendom

om försäljs utan förbehåll för bestående särskild rättighet, så

en svarar staten för den skada som orsakats rättighetshavaren intill värdet vad har

av som tillfallit staten grund förverkandet. JK har i anslutning härtill föror-

av dat vissa regeländringar som rör förfarandet i sådana fall.

JK har också uppmärksammat regeringen bestämmelsen i 36 kap. 17 § andra stycket brottsbalken, innebär att utbyte brott

som om av som svarar mot skada för enskild förklarats förverkad hos någon, staten i

svarar dennes ställe för ersättning den skadelidande intill värdet vad

av som tillfallit staten grund av förverkandebeslutet. Bestämmelsen är endast tillämplig förverkande enligt brottsbalken. JK att det finns skäl

menar att överväga om inte staten borde träda in också då förverkande utbyte

av av brott sker med stöd av någon bestämmelse i specialförfattning.

en

Av intresse i sammanhanget är också brottsbalkens bestämmelser om häleri. Häleribestämmelsema tar huvudsakligen sikte på egendom som är frånhänd någon brott eller vissa andra sätt härrör från brott.

genom som Utanför häleribestämmelsema faller däremot en del förfaranden som, har det sagts, kan så straffvärda, såsom befattning med medel som

vara nog undandragits eller åtkommits genom skattebrott.

F örverkandekonventionen

I Europarådets förverkandekonvention av år 1990 finns regler om vidgat internationellt samarbete vid brottsutredningar och vid förverkande av brottsligt förvärvade tillgångar m.m. Sverige har tillträtt konventionen med vissa förbehåll som hänger samman med att konventionen går längre än svensk lagstiftning i vissa avseenden prop. 1995/96:49, bet. 1995/96:JuUl0, rskr. 1995/96:59. I propositionen framhölls därvid att vid framtida överväganden av den svenska lagstiftningen bör förverkandekonventionens bestämmleser tas i beaktande med syfte att konventionens bestämmelser skall få så vidsträckt tillämpning möjligt. Riksdagen

en som godtog detta.

Utredningsuppd raget

En särskild utredare tillkallas för att se över frågor om att förverka vinning av brott.

Utredaren skall, mot bakgrund av utvecklingen i fråga om ekonomisk och annan grov och organiserad brottslighet, särskilt narkotikabrottslighet, undersöka om dagens regler om att förverka vinning av brott är tillräckliga för att kunna angripa denna brottslighet ett effektivt sätt.

Utredaren skall undersöka hur nuvarande regler fungerar i praktiken och vilka rättsliga eller andra hinder som kan finnas för en effektivare hantering. Därvid bör beaktas bl.a. möjligheten att styrka kopplingen mellan tillgångar och brott samt det rättsstatliga intresset att förhindra att stora förmögenheter kontrolleras av kriminella element. Det är också viktigt att beakta den svårighet som kan ligga i att medel förs mellan olika länder.

Vid bedömande av refonnbehoven skall utredaren också väga in de erfarenheter av den kvalificerade brottslighetens utveckling som finns i Sverige och i andra jämförbara länder, exempelvis andra länder inom EU. Utredaren skall därvid särskilt ta reda erfarenheterna av den långtgående lagstiftning området som finns i vissa av dessa länder. Det är en huvuduppgift för utredaren att överväga i vad mån de utländska exemplen bör användas som utgångspunkt för de skärpningar som kan behövas i

fråga om den svenska förverkandelagstiftningen.

284 Bilaga 1

I uppdraget ligger inte bara att i förekommande fall föreslå behövliga

i skärpningar i fråga om själva förverkandereglema. Också angränsande regler kan behöva ändras för att förverkandereglema skall få genomslag. Det gäller särskilt reglerna om utredning och om förfarandet vid förverkande, således de straffprocessuella reglerna i vid mening. En viktig fråga är därvid om dagens regelverk ger tillräckliga möjligheter att ingripa med tvångsmedel för att säkerställa utredning och verkställighet i sammanhanget.

En fråga bör behandlas är kopplingen mellan vinningsför-

annan som verkande och brottmålshantering i övrigt, med andra ord i vad mån förverkandefrågan bör kunna behandlas för sig utan att nödvändigtvis ingå i ett

l

förfarande som leder fram till att någon döms för brott.

l

Utredaren skall ta reda utvecklingen i fråga om det internationella samarbetet det gäller förverkande. detta också i

när I ligger att analysera

j behovet av sådant samarbete samt behovet av att förverkandereglema i de olika ländernas rättssystem korresponderar för att samarbetet skall fungera väl. Utredaren skall i det sammanhanget undersöka behovet att ytterli-

av gare utveckla det internationella samarbetet, exempelvis att

genom utveckla internationella avtal området. Vid behov skall utredaren utarbeta förslag till lagändringar eller andra åtgärder behövs för att

som effektivisera detta samarbete.

Även huvudändamålet med utredningen effektivisera förver-

om är att kande i mera kvalificerade brottsliga sammanhang, skall utredaren också undersöka behovet av regeländringar inom mera speciella områden, exempelvis sådana frågor om förverkande narkotikatillbehör, försälj-

av ning av förverkad egendom m.m. som berörts ovan.

Utredaren skall också överväga om häleribestämmelsema bör ändras för att krirninalisera straffvärda men i dag brottsliga förfaranden i fråga om tillgångar som på ett eller annat brottsligt har brottslig anknytning.

en Ett exempel på sådant förfarande kan att hjälpa någon med att

vara annan omsätta pengar som utgör undandragen skatt, tull eller avgift. Utredaren bör således ur ett vidare perspektiv bedöma vilka brottstyper skall

som kunna medföra en kriminalisering efterföljande befattning med

av en egendom från brott.

Det är viktigt att polisen och andra berörda myndigheter har effektiva rättsliga instrument och arbetsmetoder samt adekvat kompetens för att

en kunna spåra upp tillgångar som kan utgöra vinning från brott. Efter beslut om förverkande är det viktigt att beslutet kan verkställas ett effektivt sätt. Utredaren bör därför undersöka reformbehovet i fråga hela kedjan

om i förverkandeproceduren, från spaning till verkställighet. Det kan därvid bli aktuellt att överväga inte bara lagändringar utan också åtgärder

av annat slag, såsom arbetsmetoder, former för myndighetssamarbete, internationellt samarbete och kompetenshöjning.

Bilaga 1 285

Bestämmelserna i Europarådets förverkandekonvention skall beaktas med ambitionen att dennas tillämpningsområde kan göras så vidsträckt

möjligt jämför bet. 1995/96:JuU1O s.5. som

Övrigt

Utredaren skall samråda med Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Riksskatteverket, Generaltullstyrelsen och Finansinspektionen.

I 1997 års budgetproposition aviseras att en ny myndighet, Ekobrottsmyndigheten, skall inrättas under år 1997 prop. 1996/97:1. Utredaren skall samråda även med den myndigheten. Utredaren skall också samråda med den arbetsgrupp inom Justitiedepartementet, som tillsatts i oktober 1996 med uppgift att kartlägga hotbilder och utvecklingstendenser i fråga om den internationella ekobrottsligheten och att utarbeta förslag till inriktningen det kriminalpolitiska reformarbetet

av inom det området Internationella ekobrottsgruppen.

I utredningsarbetet skall beaktas vad som kommit fram i Penningtvättutredningens Fi 1995:18 arbete.

För utredningen gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare, rörande bl.a. prövning av offentliga åtaganden samt redovisning av konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet.

Arbetet skall slutredovisas före utgången av mars 1999.

Justitiedepartementet

1:525if:IEIåfi§Q3i-EJ

å

Jksägåüx çaijiaf5M han ;4"3-

SOU 1999: 147 Bilaga 2 287

Kommittédirektiv

Tilläggsdirektiv till utredningen Förverka Dir.

vinning av brott Ju 1997:48 1999:48

Beslut vid regeringssammanträde den 17 juni 1999.

Sammanfattning av uppdraget

Förverkandeutredningen Ju 1997:02 ges i uppdrag att utöver vad som anges i de ursprungliga direktiven utreda ytterligare två frågor.

För det första skall utredningen undersöka om möjligheterna att förverka mutor samt vinster från bestickning eller mutbrott bör utvidgas för att därigenom bättre uppfylla åtagandet i den inom OECD upprättade konventionen om bekämpande av komiption i internationella affärsförbindelser.

För det andra skall utredningen mot bakgrund av ett beslut inom EU undersöka vilka åtgärder som behöver vidtas för att Sverige skall kunna återkalla eller i största möjliga mån begränsa förklaringen till artikel 2 punkt 1 i Europarådets förverkandekonvention av år 1990. Artikeln föreskriver att parterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att kunna förverka hjälpmedel och vinning av brott och Sverige har förklarat att artikeln skall vara tillämplig endast vissa typer av brott.

Utredningen skall lämna de förslag till författningsändringar som den finner nödvändiga.

Tiden för uppdraget förlängs till utgången av oktober 1999.

Huvuddirektiven

Regeringen beslutade den 20 mars 1997 om direktiv till en särskild utredare med uppgift att utreda frågor om att förverka vinning av brott Dir. 1997:48. Utredningen antog namnet Förverkandeutredningen.

Huvuduppgiften för utredningen är att, mot bakgrund av utvecklingen i fråga om ekonomisk och annan grov organiserad brottslighet, särskilt narkotikabrottslighet, undersöka om dagens regler om att förverka vinning av brott är tillräckliga för att kunna angripa denna brottslighet ett effektivt sätt. Utredningen skall också överväga om häleribestämmelsema bör ändras för att kriminalisera straffvärda, men i dag brottsliga förfa-

288 Bilaga 2 SOU 1999: 147

randen i fråga tillgångar som ett eller annat sätt har brottslig an-

om knytning.

Utredningen skall ta reda på utvecklingen i fråga det internationella

om samarbetet när det gäller förverkande. Vid behov skall utredaren utarbeta förslag till lagändringar eller andra åtgärder som behövs för att effektivisera detta samarbete.

Bestämmelserna i Europarådets förverkandekonvention av år 1990 skall beaktas med ambitionen att tillämpningsområdet skall göras så vidsträckt som möjligt.

OECD-konventionen

Inom OECD har konvention förhandlats fram om bekämpande av

en bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförbindelser. Sverige undertecknade konventionen den 17 december 1997. Nödvändiga lagstiftningsåtgärder för att Sverige skall kunna tillträda konventionen har vidtagits prop. 1998/99:32, bet. 1998/99:JuU16, rskr. 1998/991167. Lagändringarna träder i kraft den 1 juli 1999. Regeringen beslutade den 6 maj 1999 att Sverige skall ratificera konventionen dnr UD1999/619/IH.

Artikel 3.3 i konventionen föreskriver bl.a. att varje part skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att mutan och vinsten av bestickning av en utländsk offentlig tjänsteman, eller egendom av ett värde som motsvarar sådan vinst, kan beslagtas och förverkas.

Enligt 36 kap. 1 § brottsbalken skall utbyte av brott förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. I begreppet utbyte ligger att någon mottagit egendom eller något värde. Det innebär att en muta kan förverkas hos den som mottagit den och därmed gjort sig skyldig till mutbrott. Däremot torde förverkande inte kunna ske när mutan inte överlämnats, t.ex. om den blivit kvar hos den som erbjudit eller utlovat den. Det kan därför ifrågasättas om svensk lag till fullo uppfyller åtagandet i konventionen att själva mutan skall kunna förverkas. Regeringen ansåg att detta inte torde medföra att Sverige skulle vara förhindrat att tillträda konventionen, men att den närmare innebörden av åtagandet i denna del och dess konsekvenser för svensk lagstiftning borde hanteras inom ramen för den pågående utredningen om förverkande a. prop. s. 61. Under riksdagsbehandlingen framfördes inte några synpunkter regeringens bedömning i denna del. Utredningens uppdrag bör mot denna bakgrund utvidgas till att gälla frågan om den närmare innebörden av åtagandet i artikel 3.3 i konventionen och dess konsekvenser för svensk lagstiftning.

Bilaga 2 289

Den gemensamma åtgärden och förverkandekonventionen

Den 3 december 1998 antogs inom EU en gemensam åtgärd om penningtvätt, identifiering, spårande, spärrande, beslag och förverkande av hjälpmedel och vinning av brott EGT L 333, 9.12.1998, s. l. Åtgärden kompletterar Europarådets förverkandekonvention av år 1990. Medlemsstaterna åtar sig i den åtgärden att till att deras lagstiftgemensamma se ning penningtvätt och förverkande är mer generellt tillämplig och inte om begränsad till vissa brott eller brottstyper. Medlemsstaterna skall inte utnyttja rätten till reservationer till förverkandekonventionen och de skall vidta lämpliga åtgärder för att genomföra den gemensamma åtgärden så snart den träder i kraft. I den mån det krävs lagändringar skall medlemsstaterna inom tre år lägga fram de förslag som krävs. I samband med att förverkandekonventionen ratificerades utnyttjade till reservationer avseende bl.a. artiklarna 2 och 6 SÖ Sverige rätten 1996:19. I det lagstiftningsarbete som föregick Sveriges ratifikation regeringen att man vid framtida överväganden av den svenska angav lagstiftningen bör beakta förverkandekonventionens bestämmelser med syfte att konventionens bestämmelser skall få en så vidsträckt tillämpning möjligt prop. 1995/96:49 s. ll. Riksdagen godtog detta. som Artikel 6 punkt l behandlar penningtvättsbrott och föreskriver att parterna skall straffbelägga vissa åtgärder som vidtas med egendom som utgör vinning brott. Sverige förklarade att artikeln endast skall gälla av egendom härrör från brottsligt förvärv. Regeringen har vidtagit som nödvändiga åtgärder för att förklaringen skall kunna återkallas. I proposition till riksdagen om ändringar i lagen 1993:768 om åtgärder mot penningtvätt, m.m. prop. l998l99zl9 gjorde regeringen bl.a. den bedömningen att förklaringen kunde återkallas med hänsyn till regeringens förslag till ändringar av brottsbalkens bestämmelser om häleri. Riksdagen har, i samband med antagandet av de i propositionen framlagda förslagen till ändringar i brottsbalken, lämnat regeringens bedömning om att förklaringen kan återkallas utan erinran bet. 1998/99:JuU8, rskr. 1998/99: 134. Lagändringama träder i kraft den 1 juli 1999. Regeringen beslutade den 10 juni 1999 att förklaringen, med verkan fr.o.m. den 1 juli 1999, skall återkallas dnr Jul999/2704/L5. Detta innebär att det inte längre finns anledning för utredningen att överväga om häleribestämmelsema bör ändras. Enligt artikel 2 punkt 1 i förverkandekonventionen skall varje part vidta sådana lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som är nödvändiga för att kunna förverka hjälpmedel och vinning eller egendom vars värde motsvarar sådan vinning. Enligt artikel 2 punkt 2 kan en part förklara att punkt l i artikeln är tillämplig endast de brott eller kategorier av brott anges i förklaringen. I samband med att konventionen ratificerades som

l 290 Bilaga 2

förklarade Sverige att bestämmelsen i artikel 2 punkt 1 för Sveriges del skall tillämplig sådant utbyte av brott och sådana hjälpmedel vid

vara brott som kan förverkas enligt bestämmelserna i brottsbalken, narkotikastrafflagen 1968:64 eller lagen 1991:1969 om förbud mot vissa dopningsmedel. Beträffande annan brottslighet förbehöll sig Sverige rätten att, i den utsträckning så är motiverat med hänsyn till brottstypen, föreskriva förverkande i begränsad omfattning SÖ 1996: 19.

mer

Begreppet utbyte av brott torde i allt väsentligt motsvara vinning med den innebörd som detta uttryck har enligt förverkandekonventionen. Trots detta ger konventionens förverkandebestämmelser anledning till vissa tillämpningsproblem. Även förverkande utbyte kan komma i fråga

om av vid brottsbalksbrotten och många brott inom specialstraffrätten, så sträcker sig lagstiftningen inte alltid lika långt som förverkandekonventionen. Detta gäller t.ex. lagen 1960:418 om straff för varusmuggling varusmugglingslagen. Enligt 9 § varusmugglingslagen kan sålunda i fråga om egendom som varit föremål för varusmugglingsbrott endast egendomen förklaras förverkad eller, om egendomen inte längre finns i behåll, dess värde förklaras förverkat. Förverkande kan alltså inte ske i fråga om annat utbyte av ett varusmugglingsbrott. Med hjälpmedel avses enligt artikel 1 i förverkandekonventionen egendom som använts eller "varit avsedd att användas" vid brott. Detta senare går längre än vad

som är generellt möjligt att förverka enligt svensk lag, även om egendom av detta slag i många fall kan förverkas enligt 36 kap. 2 eller 3 § brottsbalken prop. 1995/96:49 s. 10.

Det är lämpligt att frågan om innebörden den åtgär-

av gemensamma dens bestämmelser vad gäller Sveriges förklaring till artikel 2 punkt 1 i förverkandekonventionen, behandlas av utredningen. Uppdraget bör därför utvidgas till att gälla denna fråga. Det bör i detta sammanhang nämnas att Finansdepartementet nyligen har gjort en översyn varusmugglingslagen

av Ds 1998:53. I promemorian föreslås bl.a. att även vinning av varusmugglingsbrott skall kunna förverkas. Promemorian bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Uppdraget

Utredaren skall överväga den närmare innebörden av artikel 3.3 i OECDkonventionen och artikel 1 a i den gemensamma åtgärden.

Utredningen skall därvid utarbeta förslag till författningsändringar eller andra åtgärder som kan krävas för att Sverige dels till fullo skall uppfylla angivna åtaganden i OECD-konventionen åtgärden,

och den gemensamma dels kunna återkalla, eller i största möjliga mån begränsa, förklaringen till artikel 2 punkt 1 i förverkandekonventionen.

BiIaga2 291

Övrigt

Dessa tilläggsdirektiv föranleder att den tid inom vilken utredningens uppdrag skall fullgöras bör förlängas. Utredningen medges därför förlängning med slutredovisa arbetet till utgången av oktober 1999.

att

Justitiedepartementet

x ä.veganImse

vágszaåâêtálarggsii;

. 4ma;

Bilaga 3 293

JUSTITIEKANSLERN Datum Dnr

1991-12-06 752-87-40

Regeringen

justitiedepartementet

Prövning ersättningsanspråk grundat särskild rätt i förverkad

av egendom Ju 3034-86

Regeringen uppdrog den 8 januari 1987 justitiekanslem att se över de rättsregler som rör prövning av anspråk mot staten till följd av särskild rätt i förverkad egendom. Uppdraget innebar också att justitiekanslem skulle lärrma förslag till de ändringar i rättsreglema som kunde behöva genomföras.

BAKGRUND

I beslutet den 8 januari 1987 uppdrog regeringen också justitiekanslem att för statens räkning pröva en framställning från FinansSkandic

viss ersättning. Den ersättning bolaget begärde motsvarade den AB om nettointäkt som influtit till staten vid en försäljning genom förenade fabriksverken FFV:s försorg av en segelbåt. Båten hade förverkats till staten genom en dom av Stockholms tingsrätt den 5 maj 1986. Enligt bolaget hade detta särskild rätt i den förverkade egendomen genom

en ett äganderättsförbehåll upptagits i ett köpekontrakt avseende bå-

som ten. Förbehållet bestod vid tiden för FFV:s försäljning av båten enligt 36 kap 5 § brottsbalken BrB.

Regeringen konstaterade i sitt beslut att vad som förekommit i ärendet syntes ge vid handen att gällande rättsregler inte med erforderlig tydlighet anvisade en ordning för prövning av anspråk av det slag som hade aktualiserats, varför regeringen gav justitiekanslem det tidigare nämnda uppdraget att se över reglerna och att lämna eventuella ändringsförslag.

Sedan viss utredning skett prövade justitiekanslem i beslut den 9 januari 1989 bolagets ersättningsanspråk. Justitiekanslern fann därvid att

294 Bilaga 3

någon ersättning inte kunde lämnas till bolaget, eftersom bolaget saknade rätt till den köpeskilling som influtit för båten.

GÄLLANDE RÄTT

De grundläggande reglerna om förverkande finns i 36 kap. brottsbalken BrB. Enligt 1 § första stycket skall utbyte av brott enligt BrB förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband med ett brott, om mottagandet utgör brott enligt BrB. I stället för det mottagna får dess värde förklaras förverkat.

Enligt 2 § får egendom som använts som hjälpmedel vid brott enligt BrB eller som frambragts genom sådant brott förklaras förverkad, om det är påkallat till förebyggande av brott eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller egendom vars användande utgör brott enligt BrB eller med vilken annars tagits befattning som utgör sådant brott. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat. I 3 § finns bestämmelser om förverkande av föremål i andra fall än som avses i 2 Det gäller föremål som genom bl.a. sin särskilda beskaffenhet kan befaras komma till brottslig användning eller som är ägnade att användas som vapen eller hjälpmedel vid vissa brott m.m.

I 4 § finns bestämmelser om förverkande av värdet av ekonomiska fördelar vid brott begångna i utövningen av näringsverksamhet.

I 5 § första och andra stycket finns de allmänna bestämmelserna

om hos vem förverkande av egendom eller dess värde till följd av brott får ske. Förverkande får ske hos gärningsmannen eller med-

annan som verkat till brottet, hos den i vars ställe gärningsmannen eller

annan medverkande var eller hos den som genom brottet beretts vinning eller hos en sådan näringsidkare som avses i 4 Tillhörde egendomen vid tiden för brotten inte någon av de nu nämnda får den inte förklaras förverkad.

När det gäller den som förvärvat egendomen efter brottet får förverkande ske hos denne om han eller hon vid förvärvet haft vetskap

om eller skälig anledning till antagande egendomens samband med

om brottet.

Enligt 5 § tredje stycket består särskild rätt till egendom förkla-

som ras förverkad, om även den särskilda rätten förklaras förverkad. Däremot upphör enligt 5 § sista stycket sådan har vunnits

rätt som genom utmätning eller betalningssäkring, om egendomen förklaras förverkad, såvida av särskild anledning förordnas att rätten skall bestå. Enligt 17 § första stycket tillfaller förverkad egendom staten om inte annat är föreskrivet.

Bilaga 3 295

Bestämmelserna i 36 kap. BrB kompletteras av lagen 1986:1009 förfarandet i vissa fall vid förverkande I lagen regleras förfaom m.m. randet vid prövning frågor om förverkande av egendom till det allav männa eller särskild rättsverkan av brott, när frågan inte anom annan går den som är tilltalad för brottet. Förfarandet med den förverkade egendomen regleras närmare i la- 1974:1066 förfarande med förverkad egendom och hittegods gen om Huvudregeln när det gäller förverkad egendom är att denna skall m.m. Allmateriel i Solna Aktiebolag, tidigare FFV Allmateriel AB säljas av 6 § jfrd med förordningen, 1979:536, om försäljning av förverkad egendom och hittegods m.m.. I lagen regleras också bl.a. frågor om ersättning till den rätt trätts för när det gäller egendom som tagits i vars förvar polismyndighet med stöd lagen 1974:1065 om visst av av stöldgods och därefter sålts för statsverkets räkning enligt reglerm.m. i lagen förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. na om Ägaren eller rättsinnehavare har rätt till ersättning av staten. Erannan sättning utgår dock inte med högre belopp än som influtit vid försäljningen. Ansökan ersättning skall ges in till rikspolisstyrelsen som om prövar frågan om ersättning. När det gäller ersättning vid förverkande av utbyte av brott enligt BrB finns regler detta i 36 kap. 17 § andra stycket BrB. Har enligt om kapitlets 1 § utbyte som svarar mot skada för enskild förklarats förverkat hos någon, staten för ersättning den skadelidande intill svarar värdet av vad som har tillfallit staten grund av beslutet om förverkande. I detta fall staten för ersättningsskyldigheten i stället för svarar den hos vilken förverkande skett. Enligt 1 och 2 kungörelsen 1972:416 om statsmyndighetemas skadereglering i vissa fall skaderegleringskungörelsen prövas bl.a. ersättningsanspråk som riktas mot staten med stöd av 2 kap. l § eller 3 kap. l eller 2 § skadeståndslagen 1972:207 av justitiekanslem om anspråket grundas påstående om felaktigt beslut eller underlåtenhet att meddela beslut. Enligt l och 2 §§ skaderegleringskungörelsen prövas också ersättningsansprâk enligt 36 kap. 17 § andra stycket BrB av justitiekanslem. Däremot finns inte några särskilda regler för behandlingen av anspråk mot staten grundar sig särskild rätt till egendom som försom verkas, när den egendom som förverkas inte utgör utbyte av brott. Frågan den särskilda rättens ställning vid förverkande behandlaom des i prop. 1986/87:81 om ändring i lagen 1951:649 om straff för vistrafikbrott Frågan i anslutning till det fall att ett på sa m.m. togs upp avbetalning med äganderättsförbehåll köpt fordon förverkas grund av trafikbrott.

Om avbetalningssäljarens rätt konstaterade föredragande statsrådet att denna rätt skyddades utan att särskilt förbehåll behövde göras. Statsrådet fortsatte:

Detta framgår av bestämmelsen i 36 kap. 5 § tredje stycket BrB som gäller även utanför brottsbalkens område. Där föreskrivs att särskild rätt till egendom som förklaras förverkad består,

om även den särskilda rätten förklaras förverkad. Med särskild rätt förstås enligt motiven bl.a. säljares rätt till gods har sålts

som under äganderättsförbehåll jfr SOU 1970:61 s. 280. Innebörden av denna reglering torde vara att avbetalningssäljaren behåller sin rätt gentemot staten och att han kan vända sig till den myndighet eller det bolag som sålt det förverkade fordonet i

allmänhet FFV Allmateriel Aktiebolag se SFS 1979:536 med

anspråk den del av köpeskillingen som tillkommer honom,

om försäljningen skulle ha skett utan förbehåll för hans rätt. Då regleringen i sistnämnda hänseende emellertid enligt min mening inte kan anses vara fullt tydlig, har regeringen i annat

sammanhang på min föredragning uppdragit JK att se över den.

Högsta domstolen har i ett avgörande NJA 1988 80; också NJA

s. se 1968 s. 336 som avsåg förverkande bil i mål olovlig körning,

av en om berört frågan om äganderättsansprâk från tredje I målet hade på-

man. ståtts att bilen överlåten till syster till gärningsmannen, Högsta

var en domstolen uttalade om denna invändning bl.a. följande.

Det är inte möjligt att bedöma överlåtelsen verkligen ägt

om rum, om den i så fall varit allvarligt menad och systern eljest

om gjort ett giltigt förvärv av bilen. Skulle så förhållandet är

vara systern, om hon kan styrka förvärvet, oförhindrad att framställa anspråk med hänvisning härtill utan hinder av att bilen förklaras förverkad på talan mot J jfr Berg m Brottsbalken 111, 3 uppl

s 427 f samt vad i prop l986/87:81 12 sägs avbetalningssäl-

s om jares rätt. Från Js invändning om överlåtelsen kan därför bort-

ses.

Frågan om äganderättens ställning vid förverkande har senast berörts av högsta domstolen i ett beslut den 7 oktober 1991 SB 392 i ett mål B 7231/2/90 om förverkande. Domstolen har bl.a. uttalat att dom, varigenom viss egendom förklaras förverkad, i regel får gälla

anses endast i förhållande till den mot vilken talan förverkande har förts.

om Om någon annan rätteligen var ägare till egendomen vid tiden för förverkandet, är han bibehållen vid sin rätt enligt domstolen.

ÖVERVÄGANDEN

Som anförs i 1986/87:81 torde innebörden av den nuvarande

prop. regleringen av förhållandet mellan den särskilda rätten och förverkandet att rätten bibehålls gentemot staten och att rättsinnehavaren

vara kan vända sig mot den myndighet eller det statliga bolag som sålt den förverkade egendomen när egendomen sålts utan iakttagande av den särskilda rätten. Högsta domstolen synes också, i den utsträckning som domstolens sakprövning föranlett det, ha anslutit sig till denna mening. Det anspråk rättsinnehavaren kan framställa mot staten torde, i

som enlighet med vad som sägs i den nämnda propositionen, efter egendomens försäljning utgöra ett anspråk del i den köpeskilling som influtit vid försäljningen av egendomen.

Mitt utredningsuppdrag avser ordningen för prövning av anspråk mot staten som grundas den särskilda rätten till den egendom som förverkats och sålts utan iakttagande av denna särskilda rätt.

En lösning som ligger nära till hands vore att betrakta en försäljning utan iakttagande bestående särskild rätt som ett sådant fel eller en

av en sådan försummelse i myndighetsutövning som medför skadeståndsskyldighet för staten. Anspråket mot staten får då bygga skadeståndslagen och i första hand prövas i den ordning som anges i skaderegleringskungörelsen.

Förutom invändningen sådan allmän skadeståndstalan medför

att en de juridiska komplikationer som en prövning enligt skadeståndslagen kan innebära kan det också invändas att förverkandeförfarandet är så speciellt att den enskilde som oförskyllt drabbas inte bör vara hänvisad till allmänna regler som inte är anpassade till den särskilda situation som nu är i fråga. I stället bör han ha en särskilt anvisad möjlighet att få sin rätt till ersättning prövad. Detta är också förhållandet när det gäller sådana anspråk som behandlas i 36 kap. 17 § andra stycket BrB och ersättningsanspråk beträffande egendom som tagits i förvar med stöd av lagen om visst stöldgods m.m.

En särskild ordning för prövning av anspråk som bygger att en bestående särskild rätt inte iakttagits vid försäljning av förverkad egendom bör därför införas. Någon anledning att skilja mellan olika särskilda rättigheter torde inte finnas utan regleringen bör omfatta alla typer av särskilda rättigheter, äganderättsförbehåll torde vara

även om den rättighet som i första hand kan bli aktuell.

I och för sig torde det inte vara nödvändigt att slå fast rätten till ersättning. Mitt utredningsuppdrag är också begränsat till själva ordningen för prövning av ersättningen. En ledning för en sådan ordning skulle kunna sökas i vad som gäller för prövning av anspråk enligt 36 kap. 17 § andra stycket BrB. Ett tillägg kan göras till skaderegle-

298 Bilaga 3 SOU 1999: 147

ringskungörelsen i enlighet härmed. Justitiekanslern får sålunda företräda staten vid ersättningsanspråk som grundas att särskild rät-

en tighet iakttagits vid försäljning av förverkad egendom och skaderegleringskungörelsens förfaranderegler blir tillämpliga.

Vid fastställandet av en ordning för prövning aktuella anspråk

av nu uppkommer emellertid frågan om vilka principer som bör gälla för bestämmandet av ersättningen. De överväganden därvid kommer i

som fråga är av samma art som de som förekom vid utformningen av nuvarande 36 kap. 17 § andra stycket BrB.

En allmänt skadeståndsrättslig skulle innebära att ersättningen

syn borde bestämmas till det värde som den särskilda rätten representerade vid förverkandetillfället eller snarare vid det tillfälle då egendomen försåldes utan iakttagande den särskilda rätten.

av

Detta stämmer emellertid mindre väl med den princip som slås fast i 36 kap. 17 § andra stycket BrB. Statens ansvar är i det sammanhanget begränsat till värdet av vad som har tillfallit staten på grund förver-

av kandebeslutet. Detta är också förhållandet när det gäller rätten till

ersättning när försäljning skett av sådan egendom tagits i förvar med

som stöd av lagen om visst stöldgods Föredragande statsrådet

m.m. synes också i sitt tidigare nämnda uttalande i prop. 1986/87:81 ha utgått från att ersättningsrätten är begränsad till den till staten influtna köpeskillingen.

Vid tillkomsten av nuvarande 36 kap. 17 § andra stycket BrB diskuterades huruvida ersättningen i stället skulle motsvara värdet den

av egendom som förklarats förverkad prop. 1986/87:6 20 Denna

s. lösning avvisades med hänvisning till att målsäganden i så fall skulle ställas i en avsevärt bättre situation än han vanligt sätt fört

om en skadeståndstalan.

Huruvida ramen för ersättningsanspråket bör värdet den sär-

vara skilda rätten eller den köpeskilling influtit till staten torde i många

som fall bygga på en skenbar motsättning. De fall då värdet skulle kunna sägas klart överstiga den influtna köpeskillingen torde sällsynta.

vara Liksom när det gäller förverkande vid utbyte brott skulle också

av en ersättning utöver vad som influtit innebära ett omotiverat gynnande

av den som drabbas av förverkandet. Målsäganden är vidare oförhindrad att i talan enligt vanliga regler mot än staten begära ersättning

annan när det gäller den del värdet den särskilda rätten inte ersatts

av som av staten. Möjligheterna till framgång med en sådan talan kan dock i en del fall naturligtvis diskuteras.

Till det nu sagda kommer svårigheterna att värdera särskild rät-

en tighet. Det mest rättvisande torde att vid värderingen

vara som utgångspunkt ha det värde som den rättigheten omfattade egendomen

av visat sig ha vid en försäljning. När det sedan gäller att närmare be-

Bilaga 3 299

stämma värdet av rättigheten, dvs. hur stor del av köpeskillingen som skall tas i anspråk, kan detta naturligtvis stöta svårigheter. Dessa får lösas utifrån förutsättningarna i varje särskilt fall. När det gäller återtaganderätt enligt konsumentkreditlagen 1977:981 eller lagen 1978:599 avbetalningsköp mellan näringsidkare får ledning sökas

om i avräkningsreglema när värdet återtaganderätten skall bestämmas.

Enligt min mening bör ersättningsrätten således begränsas till vad som tillfallit staten grund av förverkandebeslutet. En sådan begränsning uttryckligen reglerad.

bör vara

För att införa den föreslagna regeln krävs i klarhetens intresse att den grundläggande rätten till ersättning också slås fast. Utöver ett fastställande i skaderegleringskungörelsen av ordningen för prövning av nu ifrågavarande anspråk bör därför en särskild bestämmelse införas som slår fast ersättningsrätten och dennas begränsning. Denna bestämmelse bör lämpligen återfinnas i 36 kap. BrB.

Till skillnad från vad som skett i 36 kap. 17 § andra stycket BrB bör någon reglering av förhållandet mellan staten och den hos vilken förverkande sker inte göras. heller synes det vara påkallat eller praktiskt möjligt att reglera statens ersättningsskyldighet i förhållande till eventuellt andra personer. Grunden för statens ersättningsskyldighet i nu förevarande fall bygger ett felaktigt förfarande från statens sida och inte på ett utbyte av egendom som kan jämställas med det utbyte som skulle tillfallit den hos vilken förverkande skett om inte just förverkandet ägt rum. Av allmänna skadeståndsregler följer att den skadelidande för det fall han fått ersättning staten inte kan vända sig

- av mot någon annan med anspråk avseende den skada för vilken han fått ersättning.

Det nya skadeståndsansvaret för staten bör liksom vid införandet

av ersättningsregeln i nuvarande 36 kap. 17 § endast bli tillämpligt

sådana förverkanden som sker till följd av brott som begås efter ikraftträdandet av ändringen.

FÖRSLAG

Jag föreslår att det i 36 kap. 17 § BrB införs bestämmelse inne-

en som bär att, om förverkad egendom försäljs utan förbehåll för en bestående särskild rättighet, staten svarar för den skada som orsakats rättighetshavaren intill värdet av vad som har tillfallit staten på grund av förverkandet. Vidare bör skaderegleringskungörelsen ändras så att justitiekanslem får rätt att företräda staten vid ersättningsanspråk aktu-

av nu ellt slag och att skaderegleringskungörelsens förfaranderegler blir till-

300 Bilaga 3 lämpliga vid prövning av ersättningsanspråken. De föreslagna författningsändringama framgår av bilaga till detta beslut.

Mitt uppdrag är härmed avslutat.

Hans Stark

Göran Håkansson

SOU 1999: 147 Bilaga 3 301

Bilaga

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga brottsbalken att 36 kap. 17 § skall ha om följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 kap. 17 §

Förverkad egendom och företagsbot tillfaller staten, om annat är föreskrivet.

Har enligt 1 § utbyte som svarar mot skada för enskild förklarats förverkat hos någon, svarar staten i dennes ställe för ersättning den skadelidande intill värdet av vad som har tillfallit staten grund av beslutet förverkande. Vid verkställighet av detta beslut har den hos om vilken förverkandet skett rätt att räkna av vad han visar sig ha utgett ersättning till den skadelidande. som

Har egendom, vari särskild rätt består, förklarats förverkad till följd av brott och har därefter den särskilda rätten upphört genom försäljning av egendomen trots att den särskilda rätten förklarats förverkad, svarar staten för ersättning den som innehaft den särskilda rätten intill värdet av vad som tillfallit staten genom förverkandet.

Denna lag träder i kraft den I fråga om brott som har begåtts . före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.

Senaste lydelse 1986: 1007

302 Bilaga 3

2 Förslag till

Förordning om ändring i kungörelsen 1972:416 om statsmyndighetemas skadereglering i vissa fall p

l

l

Härigenom föreskrivs i fråga om kungörelsen 1972:416 statsmyn-

om dighetemas skadereglering i vissa fall att 1 och 2 §§ skall ha följande l lydelse.

l

1§2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna kungörelse gäller i fråga Denna kungörelse gäller i fråga om ersättningsanspråk som riktas om ersättningsanspråk riktas

som mot staten med stöd av 36 kap. mot staten med stöd 36 kap.

av 17 § andra stycket brottsbalken, 17 § andra eller tredje stycket 2 kap. 1 § eller 3 kap. 1 eller 2 § brottsbalken, 2 kap. 1 § eller 3

skadeståndslagen 1972:207, 23 kap. l eller 2 § skadeståndslagen

§ datalagen 1973:289, lagen 1972:207, 23 § datalagen 1974:515 om ersättning vid fri- 1973:289, lagen 1974:515

om hetsinskränkning eller 21 § lagen ersättning vid frihetsinskränk- 1978:880 om betalningssäkring ning eller 21 § lagen 1978:880 för skatter, tullar och avgifter. betalningssäkring för skatter,

om

tullar och avgifter.

2§3

Anspråk på ersättning med stöd skadeståndslagen 1972:207 fram-

av ställes hos justitiekanslem, om anspråket grundas påstående fel-

om aktigt beslut eller underlåtenhet att meddela beslut. Anspråk enligt skadeståndslagen på annan grund framställes hos den centrala förvaltningsmyndighet inom vars verksamhetsområde skadan inträffat eller, om för viss verksamhet sådan myndighet finnes, hos justitiekanslem.

Anspråk ersättning med Anspråk ersättning med stöd av 36 kap. 17 § andra styck- stöd 36 kap. 17 § andra år

av et brottsbalken, datalagen tredje stycket brottsbalken, da- 1973:289, lagen 1974:515 om talagen 1973:289, lagen

Kungörelsen omtryckt 1976:319 2 Senaste lydelse 1989:1006 3 Senaste lydelse 1989: 1006

SOU 1999: 147 Bilaga 3 303

ersättning vid frihetsinskränk- 1974:515 om ersättning vid frining eller lagen 1978:880 om hetsinskränkning eller lagen betalningssäkring för skatter, 1978:880 om betalningssäkring tullar och avgifter framställs hos för skatter, tullar och avgifter justitiekanslem. framställs hos justitiekanslem.

Denna förordning träder i kraft den

KUNGL. BIBL.

2000 -02- 03

STOCKHOLM

1999 Statens Offentliga utredningar

i

s

Kronologisk förteckning

Nyatönnånsrättsregler Bilagor. Ju.+ 32.Utvecklingssamarbete rättsområdet.Ju.

Z SteriliseringsñåganiSverige1935-1975. 33. Botryggt Betalarätt.Särskildaboendeforrnerför - Ekonomiskersättning.S. äldresamtavgifterför äldre-ochhandikappomsorg.

Yrkesfrsketskonkurrenssituation.Jo.

Godsedi forskningen.U. 34.Svensktmedborgarskap.Ku.

Effektivavärme-ochmilj ölösningar.N. 35.Fastighetsmäklamärrmdeneffektivaretillsyn. Fi. - EffektivareTotaltörsvarsstödiÖstersjöomrâdet.Fö. 36.Likvidationavaktiebolag.Ju.

Märkväl Fi. 37.Underrättelsetjänstenänsten enöversyn.Fö. - Invandrarskapochmedborgarskap. 38.Följdleveranseri sambandmedexportav

Demokratiutredningensskriftserie.Ju. la-igsmateriel.UD.

Att slaktaettfår iGudsnamn.Omreligionsfrihet 39.Vuxenutbildningför alla Andraåretmed

ochdemokrati.Demokratiutredningensskriftserie. Kunskapslyñet.U.

Ju. 40.Demokratini denoffentligasektornsförändring.

10.Demokratinsförgörare. Demokratiutredningensskriñserie.Ju.

Demokratiutredningensskriftserie.Ju. Bevaradokumentärñlmenskulturarv.Åtgärdstör- . Bördemokratinavnationaliseras slagsamtförslagtill ettcentrumfördokumentärfilm . Demokratiutredningensskriftserie.Ju. ochenñlmvårdscentral.Ku.

Elektroniskdemolaati.Demokratiutredningens 42. Nyluñfartslag.N. . skriñserie.Ju. 43.Oberoende,ägandeochtillsyn i revisions-

wEtik ochdemokratiskstatskonst. verksamhet.Ju. . Demokratiutredningensskriftserie.Ju. Öppenelmarknad.N.

Denframtidakommersiellalokalradion.Ku. 45.Slutförvaringavkärnavfall.Kommunernaoch

Nytt systemför prövningavhyres-och platsvalsprocessen.M.

arrendemål.Ju. Ökadesocialbidrag.Enstudieominkomsteroch

Ökadrättssäkerheti asylärenden.UD. socialbidragåren1990till 1996.

GarantipensionochBosättningstilläggförpersoner 47.Mervärdesskatt Frivillig skattskyldighet.Fi. töddaär1937ellertidigare. LäraavEstonia.Denandradelrapportenoch

Frågortill detindustriellasamhället.Ku. slutredovisning.N. . Artikel 7 EGi :svartunärkesdirektiv. 49.Invandraresomföretagare.Ku. . Ändringarivanrmärkeslagen.Ju. 50.skyddsjaktpåvarg.M.

2 Sverigeochjudarnastillgångar.UD. Smittskydd,samhälleochindivid.DelA+B. S. . M- Lindqvistsnia nio vägarattutvecklabemötandet 52.Inkomstprövningavbostadstilläggtill pensionärer. . av personermedfunktionshinder. S demokratins Ekonomiskbrottslighetochsekretess.Ju. 22.Denskyddadeprovinsen.Enessäom . värdeochvärdighet.Demokratiutredningens Ennytullag.Fi. . skriñserie.Ju. Konvergensochförändring.Samordningav . Utveckling mänskligaresurseri arbetslivet. lagstiñningenför medie-ochtelesektorema.Ku. av . demokratin. Förslagtill inriktningavnyamål3inom EG:s Globaliseringenoch

sn-ulcmrfonder.N. Demokratiutredningenssluiftserie.Ju.

24.EG:sstrukturstöd.Ny organisationför degeogra- Rikstrafiken Ennymyndighet.N. . fiskt avgränsadestrukturfondsprogrammen.N. Löserj uridikendemokratinsproblem . Samema ettursprungsfolki Sverige. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. . - Införsel beskattadevaror.Fi. Begränsadfastighetsskatt.Fi. . av . 27.Delta Utredningenomdeltidsarbete,tillfälliga Kundvänligaretaxi.N. - . jobb ocharbetslöshetsersättningen.N. Brottsförebyggandearbetei landetskommuner.Ju. . Kontantrnetodförsmåföretagare.Fi. Bilen,miljön ochsäkerheten.Fi. . . 29.Internationellkonflikthantering attförberedasig Att läraochleda Enlärarutbildningför samverkan - . tillsammans.Fö. ochutveckling.U.

30.Yttrandefrihetenochkonkurrensen Förslagtill 64.Representativdemokrati.Demokratiutredningens mediekoncentrationslag.rnm.Ku. skriftserie.Ju.

31.Tillsynöveradvokatermm.Ju.

Statens offentliga 1999 utredningar

Kronologisk förteckning

65. Barnombudsmannenföreträdareför barnoch- 8 Narkotikastatistik.Omsamhälletsbehovav

ungdomar. information narkotikautveckling. om 66. Godvårdpålika villkor omstatensstyrningav Enöversynavjämställdhetslagen.N. hälso-ochsjukvården+2bilagor. Premiärförpersonval.Ju. 67.KÄRNAVFALL metod plats Det folkstyret. - - - unga Forskan/olymVI. miljökonsekvens.KASAMs yttrandeöverSKBs Demokratiutredningen.Ju.

FUB-program98.M. Förmånerochökadelevnadskostnader.Fi.

68. Brandkatastrofeni Göteborg. Småskaligelproduktionsamtmätningoch . DrabbadeMedierMyndigheter.Ku. debitering elförbrukning.N.av

69. Individenocharbetslivet.Perspektivpå det 8 Statistikreformen.Utvärderingochförslagtill

samtidaarbetslivetkring sekelskiftet2000.N. utveckling.Bilaga: Uppsatserskrivnaför

70.Genteknilcnämnden.U. utvärderingen reformen.Ju.av

71. Oseriösabostadsfönnedlare.S. Socialtjänsti utveckling.

72.Boendesocialaeffekteravkonkurseroch DelA ochB Bilagor. S. rekonstruktioner bostadsrättsföreningaroch Likvärdigavillkor U. - . egnahem. Översynavstiftelsenför internationell

Handikappombudsmannensframtida rapportering läkemedelsbiverlmingar.av S.

förutsättningaroch arbetsuppgifter. Bibeln-textema. . 74. Demokratinochdetgemensammabästa. GamlatestamentetVolym 1 Demokratiutredningens . skriftserie.Ju. GamlatestamentetII. Volym

Rättplatsför vindkraften.Del l och Del M. Tillägg till Gamlatestamentet.Deapokryfa . 76. Maktdelning.Forskarvolym ellerdeuterokanoniskaskriftema.Volym

Demokratiutredningen.Ju. Nyatestamentet.Volym 4. Ku.

Demokratiteoriochmedborgarskap.Forskar- -O Olydigamedborgare.Omflyktinggömmare . . volymII. Demokratiutrednirtgen.Ju. ochdjurrättsalçtivister.

Jordbrukochmiljönytta nyttmiljöprogramför Demokratiutredningensskriftserie.Ju. . jordbruket.Jo. Ansvarsfördelningför internationellaprogram . Källskattpåutdelningochroyalty till begränsat på utbildnings-ochungdomsområdet.U.

skattskyldiga.Fi. Regionrefonnpåförsök förstastegenmot . - Demokratiopinioner. ennyregionalsamhällsorganisation.Ju. . Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 104.Nyasarnboregler.Ju.

Förhandlingsersätming hyresgästorganisation.till 105.Skatt Tull Exekution Normerförbehandling . - - Ju. avpersonuppgifter.Fi.

Vårdslöskreditgivningsamtsekretessibanker 106.KonsumenternaochIT- utredning datorer, . en om m.m.Fi. handelochmarknadsföring.Fi.

Globalisering.ForskarvolymIX. Demokrati- 107.Nyamål för3 utvecklingavmänskliga . resurser utredningen.Ju. i arbetslivet.N.

Civilsaitnhället.ForskarvolyrnVIII. Handläggning ungdomsmålav utvärdering . . - en av Demokratiutredningen.Ju. 1995årsungdomsmålsreform.Ju.

Bredbandför tillväxt i helalandet. 109.Behandlingavpersonuppgifterinomsocialtjänsten. . Närings-,regional-ochvälfärdspolitiska

aspekterpåIT-inñastrulcturen.N. 110.Ledandeforskning för säkerhetsskull. Fö. - PC:n död-länge levePC:n Nyamöjligheterär lll. Att sökakostnadseffektivalösningarinom . för Sverige. klimatormådet.N.

Enrapportfrånhearingen"Eñer PC:n"anordnad l 12.Civilsamhället demokratins som arena. avIT-kommissionenjuni 1999.N. Någrakritiska

Vagnbolagförjåmvägen.N. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. . Granskningskommissionensbetänkandeianledning 113.Medborgarnaserfarenheter.ForskarvolymV. . avBrottsutredningeneftermordetpå statsminister Demokratiutredningen.Ju.

OlofPalme.Ju. ll4. Mat sommedicin.

89. statsbidragtill handikapporganisationer. 115.Handelmedgasi konkurrens.N.

Statens 1999

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

116.Denregionalasamhällsorganisationeni vissa 142.Miljöbalksutbildningen dokumentation, europeiskastater. utvärderingochförslag.M. Enöversättningi urvalavantologinThe 143.Rapportomtörskrivningsregler.Förtydligandeom IntennediateLevelofGovernmentin European gällandereglerför attettläkemedelskallingåi States.ComplexityversusdemocracyJu. läkemedelstönnånen. l 17.IT i demokratinstjänst.ForskarvolymVII. 144.Demokrati remiss.Demokratiutredningens Demolqatiutredningen.Ju. skriftserie.Ju. 118.Kommunaluppdragsverksamhetinom 145.Nordiskmiljömärkning detstatligaengagemanget. kollektivtrafiken utvärderingav FL försöksverksamheten.Ju. 146.sammanhållenrovdjurspolitik. Bilagor.M.+ l19.Utvärderingen KY. U.av 147.Effektivareförverkandelagstiñning.Ju. 120.Frånenarttill enarman transplantationfrån djurtill människa.S. 121.Avkorporativiseringochlobbyism. ForskarvolymXIII. Demokratiutredningen.Ju. 122.KY- Kvalificeradyrkesutbildning.U. 123.Mötesplatsför designochkonsthantverk.Ku. 124.Konstunentprisindcx.Ju. 1%.NäringslivsutvecklingiÖstersjöregionen.UD. 126.Politikensmedialisering.Forskarvolymlll. Demokratiuüedningen.Ju. 127.Grönanyckeltal följ denekologiska omställningen.M. 128.Jatill fyrverkerier menmedfärreskador.Fö. - 129.Demokratinsestetik.FortskarvolymIV. Demokratiutredningen.Ju. 130.Demokratinstrotj änarelokaltpartiarbeteförrochnu.ForskarvolymX. Demokratiutredningen.Ju. 131.Närmarknadenbestämmer.ForskarvolymXI. Demokratiutredningen.Ju. 132.Valdeltagandeiförändring.ForskarvolymXII. Demokratiutredningen.Ju. 133.Kommunkontosystemetoch rättvisan momsen,kommunernaochkonkurrensen.Fi. 134.FramtidssäkerIT-infrastruktirrförSverige.N. 135.Stödtill ÖrebrouniversitetetochSödertörns högskolaförförbättringavledning,kontroll ochekonomiadministrativañmktioner.U. 136.Personval1998. Enutvärderingavpersonvalsreforrnen.Ju. 137.Hälsapålikavillkor andrastegetmot nationellafolkhälsomål.S. 138.Fråncallcentertill kontaktcenter. Trender,möjligheterochproblem.N. 139.Effektivareoffentligupphandling. Förfortsattvälfärd,trygghetochtillväxt. 140.Ett nyttresegarantisystem.Fi. 141 FrånKunskapslyñettill enstrategiför livslångt . lärande.U.

Statens 1999

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Premiärförpersonval.92

DetungaFolkstyret.ForskarvolymVI. Nyatönnånsrättsregler+Bilagor. l Demokratiutredningen.93 Invandrarskapochmedborgarskap.Demokratiutredningensskriftserie.8 Statistikreformen. Utvärderingochförslagtill-

slakta utveckling.Bilaga: Uppsatserskrivnaför utvärderingen Att ettfâr i Gudsnanm.Omreligionsfrihetoch avreformen.96 demokrati.Demokratiutredningensskriftserie.9 Demokratinstörgörare. Olydigamedborgare.Omflyktinggömmare

ochdjurrättsalctivister. Demokratiulredningensskriftserie.10 Demokratiutredningensskriftserie. 01l Bördemokratinavnationaliseras Demokratiutredningensskriñserie.1 1 Regionreformpåförsök förstastegenmot-

ennyregionalsamhällsorganisation.103 Elektroniskdemolcrati.Demokratiutredningens skriltserie.12 Nyasamboregler.104

Handläggning ungdomsmål-enutvärderingav av1995års Etik ochdemokratiskstatskonst. ungdomsmålsreform.08l Demokratiutredningensskriftserie.1 3 CivilsamhälletsomdemokratinsarenaNågrakritiska Nytt systemför prövningavhyres-ocharrendemål.15 reflektioner.Demokratiutredningensskriñserie.1 12 Artikel iEGzsvarumärkesdirektiv.7 Medborgarnaserfarenheter.ForskarvolymV. Ändringari vanimärkeslagen.19 Demokratiutredningen.1 13 Denskyddadeprovinsen.Enessäomdemokratins värdeochvärdighet.Demokratiutredningens Denregionalasamhällsorganisationeni vissaeuropeiska skriftserie stater.Enöversättningi urvalavantologinThe 22 Tillsynöveradvokater 3 1 IntermediateLevelof Government EuropeanStates. mm. Complexityversusdemocracy.1 61 Utvecklingssamarbetepårättsområdet.32 Likvidation aktiebolag.3 6 IT i demokratinstjänst.ForskarvolymVII. av Demokratini denoffentligasektornsförändring. Demokratiutredningen.1 17

Kommunaluppdragsverksamhetinomkollektivtrafiken Demokratiutredningensskriñserie.40 Oberoende,ägandeochtillsyn i revisionsverksarnhet. utvärdering forsöksverksamheten.av l 18 43 - Ekonomiskbrottslighetochselcretess.53 Avkorporativiseringochlobbyism.ForskarvolymXIII.

Demokratiutredningen.12 1 Globaliseringenochdemokratin. Konsumentprisindex.124 Demokratiutredningensskriftserie.56 Politikensmedialisering. orskarvolymF III. Löserj uridikendemokratinsproblem Demokratiutredningen.126 Demokratiutredningensskriftserie.58 Brottsförebyggandearbetei landetskommuner.61 Demokratinsestetik.ForskarvolymIV.

Demokratiutredningen.129 Representativdemokrati.Demokratiutredningens Demokratinstrotjänare lokaltpartiarbeteförr ochnu. skriftserie.64 - Forskarvolym Demokratiutredningen.X. 1 30 Demokratinochdetgemensammabästa.Demokrati- Närmarknadenbestämmer.orskarvolymF XI. utredningensskriñserie.74 Demokratiutredningen.13 1 Maktdelning.Forskarvolym Demokratiutredningen. 76 Valdeltagandeiförändring.ForskarvolymXII.

Demokratiutredningen.132 Demokratiteoriochmedborgarskap.ForskarvolymII. Personval1998. Demokratiutredningen.77 Enutvärderingavpersonvalsreforrnen.136 Demokratiopinioner. Demokratipåremiss. Demokratiutredningensskriftserie.80 Demokratiutredningensskriftserie.144 Förhandlingsersättningtill hyresgästorganisation.81 Effektivareförverkandelagstiñning.147 Globalisering.Forskarvolym Demokratiutredningen.D.

83 Utrikesdepa rtementet Civilsamhället.ForskarvolymVHI. Demokratiutredningen. 84 Ökadrättssäkerhetiasylärenden.16

Granskningskommissionens Sverigeochjudarnastillgångar.20 betänkandei anledningav Brottsutredningeneftermordetpå statsminister Följdleveranserisambandmedexportavkrigsmateriel.

OIofPaJme.88 38 NäringslivetsutvecklingiÖstersjöregionen.125

"T

Statens 1999

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Försvarsdepartementet Märkväll 7

Införselavbeskattadevaror.26 EffektivareTotalförsvarsstödiÖstersjöområdet.6

Kontantrnetodförsmåföretagare.28 Internationellkonflikthantering attförberedasig

- Fastighetsmäldamänmden-effektivaretillsyn. 3 5 tillsarmnans.29

MervärdesskattFrivillig skattskyldighet.47 Underrättelsetjänsten enöversyn.37 -

- tullag.54

för säkerhetsskull. 1 10 Enny Ledandeforskning- Begränsadfastighetsskatt.59

Jatill fyrverkerier-menmedfärreskador.128

Bilen,miljönochsäkerheten.62

Socialdepartementet Källskattpåutdelningochroyalty till begränsat-

skattskyldiga.79 Steriliseringsfrågani Sverige1935-1975.Ekonomisk

Vårdslöskreditgivningsamtselqetessibanlcerm.m.82 ersättning.2

Förmånerochökadelevnadskostnader.94 GarantipensionochBosättningstilläggför personer

Skatt Tull- Exekution Normerför behandlingav föddaår 1937ellertidigare.17 - -

personuppgifter.l05 Lindqvistsnia nio vägarattutvecklabemötandetav

- KonsumenternaochIT- enutredningomdatorer, personermedfimktionshinder.2 l

handelochmarknadsföring. 06l Bo Betalarätt.Särskildaboendeformerför äldre

tryggt- Kommunkontosystemetoch rättvisan

avgifterför äldre-ochhandikappomsorg.33 samt ochkonkurrensen.133

momsen,kommunerna Ökadesocialbidrag.Enstudieominkomsteroch

Effektivareoffentligupphandling. socialbidragåren1990till 1996.46

Förfortsattvälfärd,trygghetochtillväxt. 139 Smittskydd,samhälleochindivid.DelA+B. 5 l

Ett nyttresegarantisystem.140 Inkomstprövningavbostadstilläggtill pensionärer.52

Nordiskmiljömärkning detstatligaengagemanget. Barnombudsmarmenföreträdareför barnoch -

- 145 ungdomar.65

Godvårdpå likavillkor omstatensstyrning Utbildningsdepartementet

avhälso-ochsjukvården 2+ bilagor. 66

Godsedi forskningen.4 Oseriösabostadsfönnedlare.71

Vuxenutbildningföralla Andraåretmed Boendesocialaeffekteravkonkurseroch

Kunskapslyñet.39

bostadsrättsföreningaroch rekonstruktioner- Att läraochleda Enlärarutbildningför samverkan

egnahem.72 -

ochutveckling.63 Handikappombudsmannensframtidaförutsättningaroch

Gentelcnilaiänmden.70 arbetsuppgifter.73

Likvärdigavillkor.98 statsbidragtill handikapporganisationer.89 Narkotikastatistik.Omsamhälletsbehov information Ansvarsfördelningfor internationellaprogram

av

påutbildnings-ochungdomsområdet.102 omnarkotikautveckling.90

Utvärderingen KY.av 1 19 Socialtjänstiutveckling.Del ochA B Bilagor.97

- KY-Kvaliñcerad yrkesutbildning.122 Översyn stiftelsenfor internationellrapporteringav

av Örebro och Södertörnshögskola

Stödtill universitet läkemedelsbiverlaringar.99

för förbättringavledning,kontroll och Behandlingavpersonuppgifterinomsocialtjänsten.

ekonomiadministrativafunktioner.1 53 109

FrånKunskapslyftettill enstrategiför livslångtlärande. Matsommedicin.l 14

141 Frånenarttill enannan transplantationfråndjur till

människa.120

Jordbruksdepartementet Hälsapålika villkor andrastegetmotnationella

folkhälsomål.137 Yrkesñsketskonkurrenssituation.3

Rapportomforskrivningsregler.Förtydligandeom Sarnema ettursprungsfolki Sverige.25

gällandereglerforattettläkemedelskallingåi Jordbrukochmiljönytta nyttmiljöprogramfor jordbru-

läkemedelsfönnånen.143 ket.78

Finansdepartementet

Statens 1999

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Kulturdepartementet Nyamål för utveckling3 avmänskligaresurseri

arbetslivet.107 Dentiamtidakommersiellalokalradion.14

Att sökakostnadseffektivalösningarinom Frågortill detindustriellasamhället.18

klimatområdet1 11 Yttrandefrihetenochkonkurrensen Förslagtill

- Handelmed ikonkurrens.1 15 mediekoncentrrationslag 30 gas

m.m.

FramtidssäkerIT-inüastrulcturför Sverige.134 Svensktmedborgarskap.34

Åtgärdsförslag Fråncallcentertill kontaktcenter. Bevaradokumentärfilmenskulturarv.

Trender,möjligheterochproblem.138 samtförslagtill ettcentrumför dokumentärfilmochen ñlmvårdscentral.4 1

Miljödepartementet Invandraresomföretagare.49 Konvergensochförändring.Samordning lagstiñ- Slutförvaring kämavfall.Kommunernaochav

av ningenför medie-ochtelesektorema.55 platsvalsprocessen.45 Brandkatastrofeni Göteborg. skyddsjaktpåvarg.50

KÄRNAVFALL metod plats milj ökonsekvens. DrabbadeMedierMyndigheter.68 - - - Bibeln-textema. KASAMsyttrandeöverSKBsFUD-program98.67

Gamla Volym l Rättplatsför vindkraften.Del l ochDel 75

testamentet

. Grönanyckeltal följ denekologiskaomställningen.

GamlatestamentetII. Volym - Tillägg till Gamla Deapokryfaeller 177

testamentet.

deuterokanoniskaskriñema.Volym Miljöbalksutbildningen dokumentation,utvärdering

-

Nya Volym4.100 ochförslag.142

testamentet. Mötesplatsför designochkonsthantverk.123 sammanhållenrovdjurspolitik. Bilagor.146+

Näringsdepartementet

Effektivavärme-ochmiljölösningar.5 Utvecklingavmänskligaresurseri arbetslivet. Förslagtill inriktningavnyamål3 inomEG:sstrukturfonder.23 EG:sstrukturstöd.Ny organisationför degeograñskt avgränsadestrukturfondsprogrammen.24 Delta Utredningenomdeltidsarbete,tillfälliga jobb

och arbetslöshetsersättningen.27 Nyluñfartslag.42 Öppenelmarknad.44

LaraavEstonia.Denandradelrapportenoch slutredovisning.48 Rikstrafiken Ennymyndighet.5 7

- Kundvänligaretaxi.60 Individenocharbetslivet.Perspektivpådetsamtida arbetslivetkringsekelskiftet2000.69 Bredbandför tillväxt i helalandet.Närings-,regionalochvälfärdspolitiskaaspekter IT-inñastrukturen.på 85 PC:n död-länge leveär PC:n Nyamöjligheterför Sverige.Enrapportfrånhearingen"EfterPC:n" anordnad IT-kommissionenav juni 1999.86 Vagnbolagförjärnvägen.87 EnÖversynavjämställdhetslagen.9 l Småskaligelproduktionsamtmätningochdebitering aveltörbrukning.95