Kriminalunderrättelseregister - DNA-register : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

w

W911’

KRHVIDIALUNDERRATTELSEREGISTER DNA-REGISTER

Delbetänkande

av registerutredningen

SOU 1996235

Öcc 7

KV

‘ 3%

Statens offentliga utredningar

WW 1996:35

w Justitiedepartementet

Kriminalunder-

rättelseregister

DNA-register

Delbetänkande

av Registerutredningen

Stockholm 1996

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 91 90

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993. En liten broschyr underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - som Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Arkiv- och informationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-405 24 81

ISBN 91-38-20203-4 NORSTEDTS TRYCKERI AB ISSN 0375-250X Stockholm 1996

Till statsrådet och chefen

för Justitiedepartementet

Regeringen beslutade den 30 mars 1995 att tillkalla särskild en utredare med uppdrag att utarbeta förslag till rättslig reglering en av belastningsregistret och rnisstankeregistret samt överväga vilka ändringar som behövdes i polisregisterlagen. I uppdraget ingick också att utarbeta förslag till en rättslig reglering polisunderrättelseav register och DNA-register. Uppdraget omfattade inte säkerhetspolisens register. Den 14 mars 1996 beslutade regeringen tilläggsdirektiv att genom den inskränkning i uppdraget som undantog säkerhetspolisens register inte längre skulle gälla. Den 31 mars 1995 förordnades f.d. generaldirektören Mats Börjesson som särskild utredare. Som experter förordnades fr.o.m. samma dag chefsjuristen Ulf Berg, advokaten Claes Borgström, polisöverintendenten Anders Danielsson, hovrättsassessom Thomas Ericsson, professorn Ingvar Kopp, tekniska chefen Anita Lagerkvist, byråchefen Nils Rekke samt kammarrättslagmannen Sten Wahlqvist. Till sekreterare utredningen fr.o.m. den 8 maj 1995 förordnades den 5 maj 1995 hovrättsassessom Eva Lönqvist. Utredningen har antagit namnet Registerutredningen. Härmed överlämnas utredningens delbetänkande Kriminalunderrättelseregister DNA-register. Experterna står bakom förslagen, vilket inte innebär att det inte har funnits avvikande meningar i vissa fall. Där avvikelserna har varit större betydelse har de kommenterats i av den allmänna motiveringen till förslagen. Utredningsarbetet fortsätter i enlighet med direktiven.

Stockholm i mars 1996

Mats Börjesson

/Eva Lönqvist

331515-33311 "smash

Innehåll

Sammanfattning 9

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsfärslag 21

1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förslag till lag om polisens underrättelseregister 21

. . . . .

2 Förslag till lag register med uppgifter

om om

DNA-analys i brottmål 24

3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken 27

. . . . . . .

4 Förslag till lag ändring i lagen 1965:94

om om

polisregister m.m. 28

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Förslag till lag ändring i sekretesslagen

om

1980:100 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Utredningens uppdrag och arbete

31 . . . . . . . . . . . . . . . 1 1 Våra direktiv 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utredningsarbetet 33

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

AVDELNING 1

Register i polisens underrättelseverksamhet

2 Bakgrund 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Kriminalunderrättelseverksarnhet 35 . . . . . . . . . . . . . . .

2.2 ADB-register i underrättelseverksamheten 38

. . . . . . . . .

2.3 Förundersökning 40

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Gällande rätt 45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Internationella konventioner m.m. 45 . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Internationellt polissamarbete 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.1 Europol 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.2 EIS 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Svensk rätt 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.4 Befintliga underrättelseregister

54 . . . . . . . . . . . . . . . .

3.4.1 Säkerhetspolisens register 55

. . . . . . . . . . . . . .

3.4.2 Finanspolisens analys- och spaningsregister 56

. . .

3.5 Allmärma spaningsregistret ASP 60

. . . . . . . . . . . . . .

3.6 Förundersökningsregister 65

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Innehåll sou 1996:35

4 överväganden om underrättelseregister 69

. . . . . . . . . . . 4.1 Utvecklingen av informationstekniken inom

polisväsendet 69

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Den rättsliga utvecklingen 70 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Förutsättningarna för registrering av

kriminalunderrättelseuppgifter med hjälp av ADB 73

. . . .

4.3.1 Vissa grundläggande förutsättningar för

registrering 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.2 Registrens ändamål 77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.3 Registrens innehåll 82 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4 Utlärnnande uppgifter ur registren 90 av . . . . . . . . . . . . 4.5 Gallring uppgifter 95 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6 Kontroll och säkerhet 98 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.7 Befintliga register i förhållande till den nya lagen 100 . . . . . 4.8 Kostnader 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

AVDELNING 2

DNA-analys inom för straffprocessen

ramen

5 Bakgrund 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Inledning 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Vad är DNA-analys 106 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Hur kan DNA-analys användas 110 . . . . . . . . . . . . . . .

5.4 Hur kan DNA-register användas 117

. . . . . . . . . . . . . . .

6 Gällande rätt 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Om DNA-register 121 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1.1 Internationella konventioner m.m. 121 . . . . . . . . . 6.1.2 Svensk rätt 122 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.1.3 Fingeravtrycksregistret 123

. . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Om DNA-analys 125 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.1 Internationella konventioner m.m. 125 . . . . . . . . . 6.2.2 Svensk rätt 126 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 överväganden om DNA-register m.m. 131

. . . . . . . . . . . . 7.1 Inledning 131 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 DNA-register 136 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.1 Registrens ändamål 136 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.2 Registrens innehåll 137 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.3 Utlärnnande uppgifter registren 142 av ur . . . . . . . 7.2.4 Gallring uppgifter 143 av . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.5 Särskilda överväganden spårregistret 146 om . . . . . 7.3 Provtagning och analys 147 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll 7

7.3.1 Provtagning och analys den är

av som misstänkt 147 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.2 Obligatorisk provtagning och analys den av som är anhållen eller häktad 150 . . . . . . . . . . . . 7.3.3 Provtagning och analys än den av annan som är misstänkt 153 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.4 Spâranalys 156 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.5 Användning av prover och analysresultat som inte har tagits fram i brottsutredande syfte 157 . . . . 7.3.6 Bevarande av prover 159 . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4 Europarådets rekommendation 161 . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.1 Provtagning och analys som inte behövs för

utredning om visst brott 161 . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.2 Bevarande av prover 165 . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5 Kostnader 165 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

AVDELNING 3

8 Författningskommentar 167 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Förslag till lag om polisens underrättelseregister 167 . . . . . 8.2 Förslag till lag register med uppgifter om om DNA-analys i brottmål 178 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.3 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken 184

. . . . . . .

8.4 Förslag till lag om ändring i lagen 1965:94

om

polisregister m.m. 185

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.5 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen

1980:100 185 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

1 Kommittédirektiv 1995:38 187 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Några uppgifter om utländsk rätt 199 . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Europarådets rekommendation om användningen av personuppgifter inom polissektorn 209 . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Europarådets rekommendation om användningen av

DNA-analys inom ramen för det straffrättsliga

systemet 237 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 9

Sammanfattning

Några utgångspunkter

Vi har i uppdrag att utarbeta förslag till en rättslig reglering ett av belastningsregister och ett misstankeregister samt överväga vilka

ändringar som behövs i polisregisterlagen. Arbetet skall ske med utgångspunkt i de riktlinjer för registerstrukturen i

som anges

regeringens proposition 1994/95:144 Riktlinjer för registrering

av

påföljder m.m. I en första etapp skall vi dock utreda frågan om att författningsreglera kriminalunderrättelseregister och DNA-register samt utarbeta förslag till en sådan reglering. Det är resultatet vårt

av arbete i denna del som redovisas i detta betänkande.

Kriminalunderrättelseregister och DNA-register blir att anse som polisregister i polisregisterlagens mening. Det har därför varit

naturligt för oss att överväga hur de lagar som föreslås reglera dessa register skall kunna passas in i en reviderad polisregisterlag. Hur en sådan skall utformas har vi av naturliga skäl inte tagit ställning till

ännu. Arbetet på de författningar som vi nu föreslår har emellertid gett anledning till en del reflektioner rörande den tekniska och rättsliga miljö i vilken kriminalunderrättelseregister och DNA-register skall hanteras. I inledningen av avsnitt 4 redovisar vi några tankar i detta

avseende.

Krirninalunderrättelseregister

Bakgrund

Polisens verksamhet för att förebygga, uppdaga och beivra brott kan bedrivas inom ramen för en förundersökning enligt rättegångsbalken, men kan också vara en uppgift som faller utanför förundersöknings-

förfarandet. I våra direktiv används begreppet polisunderrättelseverksamhet för sådan verksamhet som innebär att polisen samlar in och bearbetar uppgifter om personer som visserligen kan antas ägna sig brottslighet, men som inte kan utpekas som misstänkta för brott som

är så konkretiserade att det finns grund för att inleda förundersökning.

Polisunderrättelseverksarnhet eller kriminalunderrättelseverksarnhet kan bedrivas i flera syften, bl.a. för att identifiera och karaktärsbe-

stämma hot mot samhället som det är polisens uppgift att förebygga

eller för att ge polisen det underlag som behövs för att brott skall

10 Sammanfattning

kunna förhindras, upptäckas, avslöjas eller avbrytas. Underrättelseverksamheten kan också vara inriktad att få fram underlag som kan leda till beslut om inledande av förundersökning. Om det genom kriminalunderrättelseverksarnhet kommer fram information som gör att det "finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats" skall naturligtvis förundersökning inledas. Det utmärkande för kriminalunderrättelseverksamheten är dock just den omständigheten att verksamheten kan bedrivas trots att något konkretiserat brott inte är känt och det därför inte finns förutsättningar att inleda förundersökning. Det är inte vår uppgift att föreslå en för alla tänkbara sammanhang definition av begreppet kriminalunderrättelseverksamhet. gemensam Vad vi kan göra är emellertid att beskriva vilken innebörd begreppet skall ha vid tillämpning av den tänkta registerlagen. Mot anses bakgrund vad vi har anfört menar vi att med underrättelseav ovan

verksamhet i registerlagen skall avses polisverksamhet som syftar till

att klarlägga brottslig verksamhet har förekommit eller pågår eller om kan förutses och inte utgör förundersökning enligt rättegångssom balken. I kriminalunderrättelseverksarnhet får inte personregister föras med hjälp ADB utan tillstånd Datainspektionen. Hittills är det bara av av

Säkerhetspolisen och Rikspolisstyrelsens finanspolis som har fått föra sådana register. Rikspolisstyrelsen har visserligen begärt tillstånd att få föra kriminalunderrättelseregister även för den övriga polisverksarn-

heten, sådant tillstånd har inte beviljats. Frågan om kriminalmen underrättelseregister har emellertid fått förnyad aktualitet genom Sveriges medlemskap i EU framför allt genom Sveriges anslutning -

till Europolkonventionen och utvecklingen i övrigt när det gäller

bekämpning internationell eller kvalificerad brottslighet. Vi av annan har därför ålagts att lämna förslag till utformning av ett kriminalunderrättelseregister.

Våra förslag

Vi föreslår att Rikspolisstyrelsen och de polismyndigheter som leds av länspolismästare i praktiken länspolismästarnas underrättelseenheter

skall få föra dels analysregister, dels infonnationsregister. Skillnaden mellan de olika typerna register är att analysregistren skall vara av knutna till tidsbegränsade undersökningar underrättelsekaraktär och av i princip få innehålla alla uppgifter är nödvändiga för undersom sökningen, medan inforrnationsregistren skall vara permanenta och få

innehålla uppgifter visserligen inte omedelbart föranleder någon

som särskild undersökning, som har sådan karaktär att de senare kan men

komma att behövas. Om uppgifter i ett infonnationsregister inte har

Sammanfattning ll

lett till någon åtgärd inom ett år skall uppgifterna i princip gallras. De

närmare förutsättningarna för registrering beskrivs nedan.

Brottslighet som skall få föranleda registrering

Det är bara vid misstanke om allvarlig brottslighet registrering som

skall få förekomma. Med allvarlig brottslig verksamhet menar vi i

första hand sådan brottslighet som omfattar brott med högt straffvärde,

t.ex. grov ekonomisk brottslighet. Dessutom brottslighet

avses som

kan utgöras av omfattande brott som inte är av lika allvarligt slag, exempelvis seriebrottslighet, ligabrottslighet eller utbredd brottslighet

inom en viss bransch. För att upplysningar om allvarlig brottslighet skall få registreras skall det vara tillräckligt att det finns anledning anta att sådan brottslig verksamhet förekommer eller har förekommit. Kravet att det skall finnas "anledning anta" att viss verksamhet förekommer motsvarar i

styrka vad som gäller för inledande av förundersökning.

Registrens ändamål

När Rikspolisstyrelsen eller en länspolismästare har beslutat inleda en

särskild undersökning av underrättelsekaraktär för att få underlag för

beslut att inleda en förundersökning enligt rättegångsbalken eller att vidta särskilda åtgärder för att förebygga eller förhindra brott, skall analysregister föras i verksamheten med hjälp av ADB. Ett beslut att inrätta ett analysregister skall innehålla uppgifter bl.a. registrets om benämning och ändamål, varvid ändamålet med registret skall sammanfalla med ändamålet med den undersökning för vilken registret upprättas. Samtidigt skall också anges hur länge undersökningen i

fråga beräknas pågå och hur länge registret skall bestå.

För att underrättelseverksamhet skall kunna bedrivas i form av särskilda undersökningar för särskilda ändamål behöver polisen samla in och registrera uppgifter som kan utgöra underlag för beslut om inledande av sådana undersökningar. Dessa uppgifter bör få samlas i permanenta informationsregister.

Registrens innehåll

En grundläggande förutsättning för registrering i ett underrättelseregis-

ter skall vara att registreringen är nödvändig för registrets ändamål. Såvitt gäller inforrnationsregister skall uppgifter som kan hänföras till en enskild person få registreras endast om personen konkreta grunder kan antas antingen ägna eller ha ägnat sig brottslig

12 Sammanfattning

verksamhet av allvarligt slag eller komma att begå brott av allvarlig beskaffenhet. Det skall alltså i det enskilda fallet finnas konkreta omständigheter som kan läggas till grund för antagandet att en person tar befattning med brottslig verksamhet. Kravet att det skall finnas

konkreta grunder till stöd för antagandet är avsett att motsvara

innebörden av begreppet skälig misstanke i rättegångsbalken. Analysregistren skall till skillnad från infonnationsregistren i princip

få innehålla alla uppgifter som behövs för ändamålet med undersökningen. I undersökning som företas i ett väl definierat syfte bör

en

det vara möjligt att föra in uppgifter även om personer som inte kan

misstänkas ta befattning med brottslig verksamhet, men som kanske umgås med eller affärskontakter eller på annat sätt har genom anknytning till någon som kan antas vara inblandad i brottslighet.

Uppgifter sådana personer skall dock inte få registreras om inte

om

uppgifterna är nödvändiga för undersökningen. Även de krav vi har nämnt är uppfyllda är det inte givet

om nyss

att varje tillgänglig uppgift som kan vara av intresse skall få registre- Vilka slag uppgifter som bör få förekomma i ett under-

ras. av rättelseregister bör dock inte regleras i lag. Sådana bestämmelser är emellertid nödvändiga, särskilt vad avser infonnationsregistren. Det bör ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att utforma bestämmelserna. Därigenom kan kravet på ett

fullgott integritetsskydd tillgodoses samtidigt som effektivitetssynpunkterna kan beaktas.

Vissa uppgifter är emellertid så känsliga till sin karaktär att det bör

framgå lagen att en person inte får registreras enbart på grund av

av

sådan uppgift. Det gäller uppgifter om en persons etniska ursprung,

en

hälsa eller sexuella läggning, religiösa tro eller övertygelse i övrigt

eller medlemskap i fackförening. En bestämmelse om förbud mot

registrering enbart på grund sådana särskilt känsliga uppgifter bör

av således införas i lagen. Att anteckning medborgare i allmänt om register inte utan hans samtycke får grundas enbart på hans politiska åskådning följer av 2 kap. 3 § regeringsfonnen. Om andra omständigheter gör att det finns anledning att registrera

information vi att polisen undantagsvis bör få

om en person anser registrera också sådana känsliga uppgifter har sagts. Ett krav som nyss

för registrering skall dock vara att uppgiften är oundgängligen

nödvändig med hänsyn till registrets ändamål.

Utlämnande av uppgifter

Uppgifter kriminalunderrättelseregister skall enligt vårt förslag på

ur begäran lämnas ut till JO, JK och Datainspektionen samt till domstol

behöver uppgifterna för omprövning av beslut angående utläm-

som nande uppgift register. Uppgifter skall vidare lämnas till av ur

Sammanfattning 13

åklagare som behöver uppgifterna för en förundersökning. Vi föreslår också att uppgifter skall lämnas ut till myndighet annan om regeringen för visst slag av ärenden eller för särskilt fall tillstånd ger till det. Uppgifter ur registren skall också få lämnas till polismän vid andra polismyndigheter än den som är ansvarig för det aktuella registret. Huvudregeln bör vara att uppgifter skall lämnas de behövs i ett om särskilt ärende. Även i vissa andra situationer kan uppgifter behöva lämnas ut. Närmare bestämmelser om polisens tillgång till registren skall enligt vårt förslag meddelas regeringen eller den myndighet av som regeringen bestämmer. Slutligen skall uppgifter också få lämnas till utländska myndigheter och mellanfolkliga organisationer om det följer internationell av en konvention som Sverige har biträtt. Det vi framför allt tänker på är den skyldighet att lämna ut uppgifter följer Europolkonsom av ventionen. Regeringen avses också få förordna om utlämnande av uppgifter i internationella förhållanden i andra fall.

Gallring av uppgifter

Uppgifter i ett underrättelseregister skall gallras när uppgifterna inte längre behövs för registrets ändamål. Ett analysregister skall gallras senast vid den tidpunkt som bestämdes vid registrets inrättande. Om undersökningen vid den tidpunkten inte har avslutats kan registret undantagsvis få bestå ytterligare en tid, dock endast om det är av särskild betydelse för att undersökningen skall kunna avslutas. Uppgifter i informationsregistren skall gallras senast ett år från det att uppgifterna registrerades. Om det dessförinnan har förts in nya uppgifter om en registrerad person eller om det har inletts ett särskilt underrättelseprojekt bör uppgifter i informationsregistret kunna få stå kvar under längre tid.

DNA-register

Bakgrund

Sedan lång tid tillbaka har polisen i samband med brottsutredningar

använt sig av olika metoder för att identifiera personer som misstänks för brott. Man har bl.a. letat efter fingeravtryck och andra spår på brottsplatser och tagit olika prover från misstänkta personer för att kunna jämföra dem med vad man har funnit en brottsplats. De olika tekniker för identifiering som man hittills har använt sig av kan vara till nytta både i det inledande skedet av en förundersökning, då

14 Sammanfattning

man genom spaning försöker finna den misstänkte, och senare under utredningen då den misstänkte, genom att konfronteras med uppgifter t.ex. tyder att han har befunnit sig på brottsplatsen, kanske som väljer att erkänna. Uppgifterna kan också användas som bevis i en senare rättegång. Metoder som innebär att man kan identifiera har befunnit sig på en brottsplats kan naturligtvis också personer som leda till att misstänkta frias från misstankar om brott. De olika metoderna för identifiering av individer kan således utgöra

betydelsefulla hjälpmedel i det brottsutredande arbetet. DNA-tekniken

har i det här sammanhanget inneburit ett stort framsteg. DNA år ett ämne som finns i varje cell i människokroppen och som är sammansatt ett sådant sätt att det, bortsett från enäggstvillingar, är unikt för varje individ. DNA kan utvinnas t.ex. blod, saliv, sperma eller ur hårstrån som man har funnit som fläckar på klädesplagg eller som spår brottsplats. Resultatet av en analys av det DNA som har en utvunnits sådana fläckar eller spår kan sedan jämföras med ur analysresultat har tagits från den misstänkte. som avser prover som Med DNA-teknikens hjälp kan personer därför numera identifieras analys mycket små mängder blod, saliv eller sperma eller genom av genom analys av hårstrån. I avsnitt 5.3 vi några exempel fall då DNA-analys har ger använts i Sverige. Exemplen belyser fördelarna med DNA-analys, men visar också på del de problem som är förknippade med DNAen av tekniken. Det kan sammanfattningsvis konstateras att DNA-tekniken sedan ett antal år tillbaka har använts med framgång både som ett hjälpmedel under utredning ett brott och som bevis i rättegång. om Om DNA-analys har behövts för utredning om ett brott har en

nödvändiga kunnat tas i enligt med rättegångsbalkens regler om

prover

kroppsbesiktning. Reglerna provtagning och analys inom ramen

om för förundersökning har i och för sig inte visat sig vara otillen räckliga. Det frågan gäller är om register över analysresultat bör nu upprättas ett ytterligare hjälpmedel för polisen. som Med hjälp datoriserade DNA-register skulle polisen kunna av utnyttja DNA-tekniken redan på spaningsstadiet, dvs. innan misstankar har kunnat riktas mot viss person. DNA-tekniken gör det möjligt en för polisen att under brottsutredning med viss grad av säkerhet en uttala sig huruvida en misstänkt har befunnit sig på brottsplatsen om

eller Det förutsätter att det finns något spår från brottsplatsen som

kan analyseras och att jämförelseprov också kan tas från den misstänkte. Utredningen måste alltså ha kommit så långt att en viss person kan pekas misstänkt. Om det upprättas ett DNA-register med ut som

uppgifter människors DN A-profiler kan spåranalyser jämföras med

om DNA-profilerna i registret, vilket kan ett mycket snabbt besked om ge har lämnat ett spår på en brottsplats. Det kan i sin tur vem som underlätta förundersökning avsevärt. Ett DNA-register skulle alltså en

Sammanfattning 15

kunna göra det lättare att identifiera har avsatt ett spår en person som en brottsplats. Resultatet av en jämförelse mellan spâranalys och ett DNAen register behöver naturligtvis inte alltid bli finner DNAatt man en profil som överensstämmer med resultatet spåranalysen. Ju fler av personer som finns i registret, desto större är emellertid chansen att den som har avsatt ett visst spår skall påträffas. Sett enbart ur utredningssynpunkt vore det alltså värdefullt om ett DNA-register kunde innehålla uppgifter om alla dem som kan förväntas begå brott. Här gör sig dock integritetsskälen starkt gällande. Liksom i andra fall,

då det är fråga om att underkasta människor provtagningar olika

av

slag eller att med hjälp av ADB registrera uppgifter deras

om personliga förhållanden, krävs avvägning mellan vad en noggrann som

är önskvärt av hänsyn till intresset av så effektiva brottsutredningar som möjligt och vad som kan accepteras med hänsyn till intresset

av skydd för den personliga integriteten. Det man i första hand tänker när man talar om DNA-register är troligen den typ av register som innehåller uppgifter vissa om personers DNA-profiler. Polisen kan emellertid också ha intresse av att registrera resultat från spåranalyser i de fall då det inte har kunnat utredas vem som har avsatt spåret. Med hjälp av ett register med

uppgifter om resultat från spåranalyser kan man på ett enkelt sätt klarlägga sambandet mellan olika brott, under förutsättning att gärningsmannen har lämnat något analyserbart spår efter sig.

Resultatet kan t.ex. bli att man med viss säkerhet kan påstå att en och samma person har avsatt samtliga spår från flera brott. Utredningarna om brotten kan därmed samordnas och vittnesmål och annan bevisning kan sammanställas. Möjligheterna för polisen att utreda brotten ökar därigenom också. I våra direktiv anförs att det är mycket viktigt att skapa goda förutsättningar för användandet av DNA-analys. Vi har därför ålagts

att lämna förslag till utformning av ett DNA-register. Behovet av

uppgifterna för polisiära ändamål skall enligt direktiven vägas mot

integritetsskyddsaspekten. Vi har strävat efter att ställa upp sådana kriterier för registrering av analysresultat att riskerna för opåkallade

intrång i den personliga integriteten motverkas.

Våra förslag

Registrens ändamål

Vi har konstaterat att polisen har behov av tvâ olika DNA-register. Det är för det första fråga om ett personregister som innehåller upplysningar om identifierade personer personregistret och för det andra ett register med uppgifter som inte kan hänföras till en viss person

16 Sammanfattning sou 1996:35

Spårregistret. Ändamålet med båda registren skall underlätta

vara att identifieringen av personer i samband med utredning om brott.

Personregistrets innehåll

Av integritetsskyddshänsyn har vi föreslagit att personregistret skall begränsas till uppgifter om dem som har dömts för tämligen allvarliga brott. Det skall enligt förslaget vara fråga om ett sådant brott mot en

persons liv eller hälsa, personliga integritet eller säkerhet som avses

i 12, eller 17 kap. brottsbalken eller ett allmänfarligt brott

som avses i 13 kap. brottsbalken, om det på brottet kan följa fängelse

i mer än två år. Personregistret bör dessutom få innehålla uppgifter om dem som har dömts för försök, förberedelse, stärnpling, anstiftan eller medhjälp till något av de brott som nyss har nämnts. Vid DNA-analyser undersöks för närvarande en ytterst liten del av arvsmassan och en del där variationen mellan olika individer är mycket stor. Avsikten med analysen är att man skall försöka få fram

en s.k. DNA-profil. Med DNA-profil avses här en bestämning av

vilken eller vilka genetiska varianter som förekommer en viss plats

i arvsmassan. Bestämningen skall göras minst fem olika platser i

arvsmassan och på ett sådant sätt att risken för att samma kombination förekommer hos mer än en individ är 1 på 1 000 000 eller mindre. En

DNA-profil kan för närvarande inte ge någon upplysning om vederbörandes personliga egenskaper. DNA-profiler kan således bara

användas för att genom jämförelser med annat material fastställa en persons identitet. Enligt vårt förslag skall det bara vara tillåtet att registrera sådana analysresultat som ger information om den registrerades identitet.

Spárregistrets innehåll och användning

Spårregistret skall enligt vårt förslag få innehålla uppgifter om resultat DNA-analys som har gjorts för utredning om brott och som inte av kan hänföras till en viss person. Så snart ett spår från en brottsplats kan knytas till en viss person, skall analysresultatet gallras ur

spårregistret. Uppgifter i spårregistret skall jämföras med andra analysresultat

som inte kan hänföras till en viss person. På det sättet kan man klarlägga samband mellan tidigare ouppklarade brott. Vidare skall det tillåtet att jämföra uppgifter i spårregistret med uppgifter i det vara DNA-register innehåller upplysningar om dömda personer och som med resultat från DNA-analys som är misstänkta för brott. av personer Därigenom kan ta reda på misstänkt eller tidigare dömd man om en också kan misstänkas för ett tidigare ouppklarat brott. Vi har person

Sammanfattning 17

däremot inte ansett det rimligt att analysresultat som polisen förfogar över efter en blodprovstagning som en målsägande eller någon annan icke-misstänkt person frivilligt har medverkat till för att främja en brottsutredning, samkörs med ett spårregister eller på annat sätt

utnyttjas för att ta reda på om personen i fråga kan misstänkas för

något ouppklarat brott. Det skall därför inte vara tillåtet att jämföra

uppgifter i spårregistret med analysresultat som härrör från målsägan-

de och andra som inte är misstänkta.

Utlämnande av uppgifter

Utlämnande av uppgifter från personregistret skall få förekomma

endast i begränsad omfattning. Den registrerade själv skall dock ha en ovillkorlig rätt att få ta del av uppgifter om sig själv.

Gallring av uppgifter

Uppgifter i DNA-registren skall enligt vårt förslag gallras så snart de inte längre behövs för ändamålet. Uppgifter i personregistret skall gallras senast tio år efter det att påföljden för brottet till fullo har verkställts eller armars har upphört, medan uppgifter i spårregistret skall gallras senast trettio år efter registreringen. Dessutom skall

uppgifter i spårregistret naturligtvis utgå när det inte längre finns förutsättningar för registrering, dvs. så snart ett spår kan knytas till en

viss person.

Provtagning och analys

Bestämmelser provtagning för DNA-analys för utredning om brott om finns i 28 kap. rättegångsbalken. Vi redogör för dessa regler i avsnitt 7 och konstaterar där bl.a. att den som är skäligen misstänkt för ett brott får underkastas provtagning under vissa förutsättningar. Om

dessa förutsättningar inte är uppfyllda får den misstänktes samtycke inte åberopas som stöd för provtagning. Provtagning av en målsägande

eller någon annan som inte är misstänkt är för närvarande inte reglerat i lag, men anses ändå kunna företas med vederbörandes samtycke. Vi föreslår inga ändringar förutsättningarna för provtagning och av analys för utredning om brott. Den misstänktes medgivande skall

följaktligen inte heller fortsättningsvis få åberopas om lagliga

förutsättningar att tvångsvis ta prov saknas. Någon särreglering i

rättegångsbalken av förutsättningarna för att ta blodprov för DNA-

analys av den som inte är misstänkt bör inte införas.

18 Sammanfattning

I avsnitt 7 har vi också tagit frågan det, med hänsyn till ett

upp om kommande DNA-register, bör införas möjlighet att ta prov för DNAanalys av en misstänkt, även det inte behövs för utredning det om om

påstådda brottet. Vår slutsats är att de rättsliga möjligheterna att företa DNA-analys i straffrättsliga sammanhang bör utvidgas något. I likhet

med vad som föreskrivs beträffande fingeravtryck bör för DNAprov analys i vissa fall få tas oavsett om provet behövs för utredning om brottet eller ej. Sådan provtagning bör bara komma i fråga beträffande den som är anhållen eller häktad som misstänkt för ett brott. Därmed försäkrar man sig om att en person inte kommer att underkastas

obligatorisk provtagning för DNA-analys förrän misstanken mot

honom har nått viss styrka. En fördel är att ett beslut annan om

provtagning är lätt att verkställa om den som berörs redan är

frihetsberövad. Det krävs t.ex. inga särskilda regler medtagande om för provtagning eller husrannsakan för eftersökande den skall av som lämna prov.

Kravet på svårhetsgrad hos de brott som skall kunna föranleda

registrering har satts högt; påföljden skall kunna bli än två års mer fängelse. Med hänsyn härtill finns det inte anledning att inskränka möjligheterna till obligatorisk provtagning till endast vissa av dessa

brott. I fråga om den som är anhållen eller häktad för ett brott som i händelse av en fällande dom skall föranleda registrering bör därför obligatorisk provtagning få förekomma. För att minimera olägenheterna med vårt förslag om obligatorisk provtagning och för att

stärka skyddet för den personliga integriteten bör inte tas prov som av utredningsskäl inte heller få analyseras förrän det finns en lagakraftvunnen dom som visar att den som har lämnat provet skall föras in i DNA-registret. Om det visar sig att någon DNA-analys inte skall genomföras skall provet förstöras. Närmare bestämmelser om analys efter obligatorisk provtagning skall enligt vårt förslag meddelas av regeringen.

Slutligen har vi också tagit frågan bevarande

upp om av prover.

Utgångspunkten i gällande rätt torde vara att prover som har tagits för en brottsutredning inte skall bevaras längre än vad som behövs av

hänsyn till utredningen. Om nya metoder för DNA-analys tas i bruk behöver man emellertid kunna göra de analyser redan om som avser registrerade personer eftersom de gamla analysresultaten sannolikt inte kommer att kunna jämföras med resultat tas fram med de som nya metoderna. En sådan ny analys gamla förutsätter i sin tur av prover att proverna finns kvar. Prover som har tagits för DNA-analys bör därför få sparas så länge analysresultatet skall registrerat. Om vara den person som har fått lämna ett prov inte döms för ett brott som

skall föranleda registrering skall provet följaktligen förstöras. Avser

analysen en person som inte är misstänkt skall provet inte heller få sparas efter det att målet slutligt har avgjorts. Bestämmelser bevaom

Sammanfattning 19

rande har tagits för DNA-analys bör enligt vår mening av prover som inte tas in i rättegångsbalken. De bör i stället meddelas av regeringen.

Europarådets rekommendation om användningen av DNA-analys inom strajprocessen

Vi har under vårt arbete haft att ta hänsyn till Europarådets rekommendation No. R 92 1 om användningen av DNA-analys inom straffprocessen. Vi har i några hänseenden ansett att det ñms skäl att

frångå vad sägs i rekommendationen. Det gäller för det första

som

vårt förslag att det skall vara möjligt att företa DNA-analys under en

brottsutredning, även det inte behövs utredningsskäl. För det om av

andra innebär vårt förslag att prover skall få sparas efter lagakraftvun-

dom också ett avsteg från rekommendationen. En rekommendation nen

är emellertid inte folkrättsligt bindande på samma sätt som en internationell konvention, vilket följer redan av själva beteckningen. Vi har därför inte ansett att våra förslag behöver vara bundna till vad som föreskrivs i rekommendationen om det finns avgörande skäl för

en annan ordning.

Vi har funnit att bör tillgodose polisens behov av att registrera

man alla dem döms för vissa allvarliga brott och som av erfarenhet som

kan antas återfalla i brott. Det torde i sin tur förutsätta att möjligheteratt företa kroppsbesiktning i någon mån utvidgas så att DNA-analys

na

kan få företas i något fler fall än för närvarande. Mot bakgrund av detta har vi ansett det motiverat med ett visst avsteg från Europarådets rekommendation såvitt gäller möjligheterna att ta prov för DNA-

analys. Vi har också ansett det motiverat att i viss utsträckning frångå

rekommendationens princip att prover som har tagits från en

om för DNA-analys inte får sparas sedan man slutligt har avgjort person det fall för vilka har använts. Skälet för vårt ställningsproverna

tagande är att vi har velat göra det möjligt för polisen att på ett enkelt sätt ta i bruk metoder för DNA-analys, utan att tidigare upprättade

nya register därigenom blir oanvändbara.

mrxxaáåøaz

gang: M1i i4

mifiwnaa

:nå: rgi.,;.;;3;;{; i

341;: ."{§Ef£J-1"KH € .1 im nomaq

az:§m:.:

smita 21:31::

Författningsförslag

1 Förslag till lag om polisens underrättelseregister

Härigenom föreskrivs följande.

l § I underrättelseverksamhet som avser allvarlig brottslighet får Rikspolisstyrelsen och polismyndigheter där en länspolismästare är chef föra underrättelseregister i form av analysregister och informationsregister. Registren får föras med hjälp av automatisk databehandling. Ett analysregister får inrättas när en särskild undersökning rörande viss allvarlig brottslighet har inletts.

Lagen gäller inte för säkerhetspolisen. Vid tillämpning av denna lag eller förordning som har stöd i lagen

skall registrens särskilt integritetskänsliga karaktär beaktas.

Definition

2 § Med underrättelseverksanthet avses i denna lag polisverksamhet som syftar till att klarlägga om brottslig verksamhet har förekommit, pågår eller kan förutses och inte utgör förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken. -

Registrens ändamål

3 § Ändamålet med ett analysregister skall att underlag för vara ge beslut förundersökning eller särskilda åtgärder för att föreo1n om bygga eller förhindra brott. Ändamålet med ett infonnationsregister skall att underlag vara ge för beslut om särskilda undersökningar som sägs i 1 § första stycket.

Beslut om register

4 § Ett beslut att inrätta ett analysregister skall innehålla uppgifter om registrets benänming och ändamål och när det skall upphöra samt de föreskrifter i övrigt behövs för att förebygga otillbörligt intrång som i de registrerades personliga integritet. Rikspolisstyrelsen skall föra en förteckning över beslut att inrätta analysregister. Analysregister skall inte anmälas till Datainspektionen.

22 Författningsförslag

Registrens innehåll

5 § Innehållet i registren skall begränsas till uppgifter är nödsom

vändiga för registrens ändamål.

6 § I ett analysregister får föras in uppgifter som kan hänföras till en

enskild person. Till registret får också hämtas in uppgifter från andra personregister som förs av polisen.

7 § I ett informationsregister får föras in uppgifter som kan hänföras

till en enskild person endast om den som avses med uppgiften på kon-

kreta grunder kan antas ägna sig eller ha ägnat sig allvarlig brottslighet eller komma att begå allvarliga brott.

8 § Uppgifter om en person får inte registreras enbart på grund

av vad som är känt om personens etniska ursprung, hälsa eller sexuella

läggning, religiösa tro eller övertygelse i övrigt eller medlemskap i en

fackförening

När ett register redan innehåller uppgifter om en person, får de

kompletteras med sådana uppgifter som avses i första stycket, om det är oundgängligen nödvändigt för registrets ändamål.

Utlämnande av uppgifter ur registren

9 § Uppgifter ur registren skall på begäran lämnas ut till

riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern och Datainspektionen,

2. domstolar som behöver uppgifterna för omprövning av beslut om utlänmande av uppgifter ur ett register, åklagare som behöver uppgifterna med anledning av en förundersökning, 4. andra myndigheter om och i den utsträckning regeringen för vissa slag av ärenden eller för särskilda fall ger tillstånd till detta. Uppgifter får också lämnas ut till en polismyndighet, om de behövs i ett särskilt ärende. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om utlämnande av

uppgifter inom polisen och om terminalátkomst till registren. Uppgifter får vidare lämnas ut till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation, om utlänmandet följer av en internationell konvention som Sverige har biträtt. Regeringen får förordna att uppgifter får lämnas ut även i andra fall.

Författningsförslag 23

Gallring av uppgifter

10 § Uppgifterna om en person i ett register skall gallras när de inte längre behövs för registrets ändamål och senast vid den tidpunkt som anges nedan.

Uppgifterna i ett analysregister skall gallras när registret skall

upphöra. Registret får dock bestå längre än som har bestämts, om det är av särskild betydelse för att den särskilda undersökningen skall kunna avslutas.

Uppgifterna i ett inforrnationsregister skall gallras ett âr efter det att

en sådan uppgift om personen som enligt 7 § kan föranleda registrering sista gången infördes. Har en särskild undersökning som rör en registrerad person inletts, får dock uppgifter stå kvar till dess att undersökningen har avslutats.

Övriga bestämmelser

11 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter för registren.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

24 Författningsförslag

2 Förslag till lag om register med uppgifter DNA-

om

analys i brottmål

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Ett personregister och ett spârregister med uppgifter om resultat

av DNA-analys får föras av Rikspolisstyrelsen med hjälp av automatisk databehandling.

Definition

2 § I denna lag avses med DNA-analys varje förfarande kan som

användas för analys av deoxyribonukleinsyra deoxyribonucleic acid.

Ändamålet med registren

3§ Registrens ändamål skall vara att underlätta identifiering av

personer i samband med utredning om brott.

Personregistrets innehåll

4 § Personregistret får innehålla uppgifter resultatet DNAom av en analys som har gjorts under utredning om ett brott och som avser en person som har dömts för ett sådant brott mot en persons liv eller hälsa, personliga integritet eller säkerhet som avses i 12 eller 17 kap. brotts-

balken, om brottet kan leda till fängelse i mer än tvâ år,

ett allmänfarligt brott som avses i 13 kap. brottsbalken, om

brottet kan leda till fängelse i mer än tvâ år eller

försök, förberedelse, stämpling, anstiftan eller medhjälp till ett sådant brott som avses i 1 eller 2.

5 § Registreringen av ett analysresultat skall begränsas till uppgifter som ger information om den registrerades identitet. Analysresultat som kan ge upplysning om den registrerades personliga egenskaper

får inte registreras.

Utöver vad som sägs i första stycket får personregistret endast

innehålla upplysningar som visar i vilket ärende analysen har gjorts

och vem analysen avser.

Spårregistrets innehåll och användning

6 § Spärregistret får innehålla uppgifter om resultatet av en DNA-

analys som har gjorts under utredning om ett brott. Uppgifterna får

inte kunna hänföras till en viss person. Därutöver får spârregistret

Författningsförslag 25

endast innehålla upplysningar som visar i vilket ärende analysen har gjorts.

7 § Uppgifter i spårregistret får endast jämföras med

analysresultat som inte kan hänföras till en viss person spåranalys,

2. uppgifter i personregistret, och

resultatet från en DNA-analys av en person som är misstänkt för brott.

Utlämnande av uppgifter ur registren

8 § Uppgifter ur registren skall begäran lämnas ut till riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern och Datainspektionen, 2. domstolar som behöver uppgifterna för omprövning av beslut om utlånmande av uppgifter ur register, åklagare eller polisman, om uppgifterna behövs för utredning om brott,

4. polis- eller åklagarmyndigheter i en stat som är ansluten till

Internationella kriminalpolisorganisationen eller till denna organisation, om uppgifterna behövs för utredning om brott, och en registrerad person, i den utsträckning uppgifterna avser den registrerade. Regeringen får besluta att personuppgifter i ett visst ärende får lämnas ut även till någon annan. Ett sådant beslut får förenas med förbehåll som inskränker den enskildes rätt att lämna uppgiften vidare eller utnyttja den. Regeringen får vidare förordna om terrninalåtkomst till registren.

9 § För vetenskapliga eller därmed jämförliga undersökningar får

uppgifter lämnas ut, om det står klart att de inte kommer att miss-

brukas till men för någon enskild. Uppgift får inte lämnas ut om vem

analysen avser.

Gallring av uppgifter

10 § Uppgifter i ett register skall gallras när de inte längre behövs för

registrets ändamål och senast vid den tidpunkt som anges nedan.

Uppgifter om en person i personregistret skall gallras tio år efter det att påföljden för brott som avses i 4 § till fullo har verkställts eller

annars upphört.

Uppgifter i spårregistret skall gallras trettio år efter registreringen.

26 Författningsförslag

Prover som härrör från personer som inte är misstänkta för brott

ll § Om ett prov har tagits för DNA-analys i samband med utreden ning om brott, från någon som inte är misstänkt för brottet, får provet inte användas för något annat ändamål än det för vilket det togs. Ett sådant prov får inte heller sparas efter det att målet slutligt har avgjorts.

Övriga bestämmelser

12 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om förutsättningarna för registrering.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Författningsförslag 27

3 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att det i 28 kap. 12 a§ skall införas en ny

paragraf av följande lydelse.

28 Kap. Om husrannsakan samt kroppsvisitation och kroppsbesiktning

12 a §

Kroppsbesiktning för analys av DNA deoxyribonucleic acid får, även

om det inte behövs för utredning om brott, företas med avseende på den som är anhållen eller häktad för ett brott som kan föranleda

registrering enligt lagen 1996:000 om register med uppgifter om

DNA-analys i brottmål. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om förutsättningarna för kroppsbesiktning enligt denna bestämmelse och om bevarande av prover som har tagits för DNA-analys.

28 Författningsförslag

4 Förslag till lag om ändring i lagen 1965:94 om polisregister m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen 1965:94 om polisregister m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § Med polisregister förstås i denna lag register som förs hos rikspolisstyrelsen eller någon annan polismyndighet för att tjäna till upplysning om brott, för vilka någon har misstänkts, åtalats eller dömts, eller om någons personliga förhållanden i övrigt.

Som polisregister anses dock inte det allmänna kriminalregistret.

Denna lag gäller inte register som avses i lagen 1996:000 om personregister i polisens underrättelseverksamhet eller lagen 1996:000 om register

med uppgifter om DNA-analys i

brottmål. I 10 a och b finns bestämmelser om vissa register hos tullmyndigheter och statens kriminaltekniska laboratorium.

Författningsförslag

5 Förslag till lag ändring i om sekretesslagen 1980:100

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 17 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Sekretess gäller i verksamhet Sekretess gäller i verksamhet som avser förande av eller uttag förande eller uttag som avser av

ur allmänt kriminalregister eller ur allmänt kriminalregister eller

register som förs enligt lagen register förs enligt lagen som 1965:94 om polisregister 1965:94 om polisregister m.m. för uppgift som har till- m.m., lagen 1996:000 om förts registret. Om utlämnande personregister i polisens underav sådan uppgift gäller vad som rättelseverksamhet eller lagen

är föreskrivet i lag om register 1996:000 register med

om som nu har nämnts och i för- uppgifter DNA-analys i om

ordning som har stöd i sådan brottmål, för uppgift har

som lag. Föreskrifterna i 14 kap. tillförts registren. Om utlämgäller inte i fråga om sekretes- nande sådan uppgift gäller av sen enligt denna paragraf. vad som är föreskrivet i lag om register som nu har nämnts och i förordning som har stöd i sådan lag. Föreskrifterna i 14 kap. gäller inte i fråga om sekretessen enligt denna paragraf.

3‘-W L v A

.".3Il -fw,

Utredningens uppdrag och arbete

1.1 Våra direktiv

Registerutredningen har i uppdrag att utarbeta förslag till rättslig

en

reglering av belastningsregistret och misstankeregistret överväga

samt

vilka ändringar som behövs i polisregisterlagen. Arbetet skall ske med utgångspunkt i de riktlinjer för registerstrukturen i

som anges

regeringens proposition 1994/95:144 Riktlinjer för registrering

av

påföljder m.m. I en första etapp skall vi dock utreda frågan att

om

författningsreglera kriminalunderrättelseregister och DNA-register samt utarbeta förslag till en sådan reglering. Det är resultatet vårt

av

arbete i denna del som redovisas i detta betänkande. För överskådlighetens skull behandlar vi ämnena för vår utredning i två skilda avdelningar.

Polisen bedriver underrättelseverksamhet enligt de allmärma reglerna i polislagen om polisens skyldighet att förebygga, uppdaga

och beivra brott. Insamling uppgifter t.ex. kan

av om personer som

tänkas planera brott och om olika tillhåll år verksamhet

m.m. en som

torde bedrivas inom varje polisavdelning har med brottsbe-

som kärnpning att göra. Det frågan nu gäller är enligt våra direktiv dir.

1995:38, se bilaga 1 om de uppgifter samlas in också skall få

som registreras med hjälp av ADB. Det är enligt vad som anförs i direktiven ett starkt samhälleligt intresse att polisen har tillgång till effektiva medel i sin brottsbe-

kämpande verksamhet, i all synnerhet när det är fråga brottslighet

om

av allvarligt slag. Ett tillåtande av datoriserade kriminalunderrättelse-

register skulle enligt direktiven ökade möjligheter för polisen ge att bearbeta och sammanställa det material kommit fram under som underrättelseverksamheten, vilket i sin tur torde leda till effektivare en

brottsbekämpning. Från denna synpunkt finns det enligt direktiven

följaktligen starka skäl som talar för att tillåta sådana register.

I direktiven anförs vidare att åtgärd detta slag måste vägas

en av mot integritetsintresset. Vi skall således särskilt beakta de risker för obefogade intrång i enskildas integritet underrättelseregister kan som

innebära. I detta sammanhang skall vi också uppmärksamma

att man vid underrättelseverksamhet släpper sambandet med ett konkret brott,

vilket kan innebära risker för alltför vidlyftig registrering.

en

Frågan om kriminalunderrättelseregister har enligt vad anförs

som i direktiven fått förnyad aktualitet vårt medlemskap i EU en genom

32 Utredningens uppdrag och arbete

samt utvecklingen i övrigt när det gäller bekämpning av internationell eller kvalificerad brottslighet. I många sammanhang framhålls annan kriminalunderrättelse som en av de effektivare metoderna för att

bekämpa sådan brottslighet se t.ex. prop. 1993/94:100 bil. 3 s. 95

samt EU-gränskontrollutredningens betänkande Skyddet vid den inre

gränsen, SOU 1994:131 s. 172.

Mot bakgrund det anförda åligger det oss att lämna förslag till

av utformning kriminalunderrättelseregister. Därvid skall vi särskilt av överväga sådana register bör tillåtas endast för vissa brott och för om

vissa specificerade ändamål. Vi skall dessutom utreda bl.a. om det bör

föreligga andra förutsättningar, t.ex. viss misstankegrad, för att registrering skall få ske. Andra viktiga frågor är enligt direktiven vem skall få del uppgifter ur registren och hur gallring skall ske. som av Vi skall också beakta det pågående internationella arbetet för att bekämpa och utreda brott, som Sverige genom medlemskapet i EU kommer att delta Det gäller t.ex. det kommande samarbetet inom

Europol och det arbete pågår inom EU med en konvention för ett

som

europeiskt informationssystem EIS. Sedan direktiven skrevs har Sverige dessutom ansökt om observatörsskap med sikte på med-

lemskap i Schengen-samarbetet.

Vad har sagts kriminalunderrättelseregister kan enligt som om

direktiven få betydelse också för Tullverkets framtida möjligheter att

inrätta ett sådant register.

I direktiven anförs vidare att DNA-analyser för polisiära ändamål

har visat sig ett mycket värdefullt hjälpmedel i polisarbetet. Det vara är enligt direktiven mycket viktigt att skapa goda förutsättningar för användandet därav. Vi skall mot demia bakgrund lämna förslag till utformningen av ett

DNA-register för resultat erhållits vid DNA-analyser och hur en

som

författningsreglering registret skall ske. Behov uppgifterna för

av av

bl.a. polisiära ändamål skall härvid vägas mot integritetsskyddsaspek-

ten. Vid utformningen författningsregleringen är vi fria att föreslå av den rättsliga reglering vi anser erforderlig. Viss ledning av vilka frågor bör behandlas kan enligt direktiven stå att finna i Rikssom

polisstyrelsens rapport DNA-register RPS rapport 1994:2. Av

intresse är också hur frågan har reglerats i andra länder.

Även beträffande DNA-register är det enligt direktiven viktigt att överväga registerändamålet, när registrering får ske, vilka uppgifter skall antecknas i registret, gallring m.m. I vårt uppdrag ingår

som också att ta ställning till vissa frågor beträffande själva blodprovstagningen och hur de har tagits bör hanteras. En närstående prover som fråga vi enligt direktiven bör ta ställning till är om blodprov skall som få tas tvångsvis på än den som är misstänkt för brottet. annan

Utredningens uppdrag och arbete 33

Vi skall beakta Sveriges internationella åtaganden, bl.a. Europarådets rekommendation, No. R 92 angående analyser deoxyriboav nukleinsyra DNA inom rättsväsendet.

1 .2 Utredningsarbetet

I enlighet med direktiven har samråd med Rikspolisstyrelsen, ägt rum Datainspektionen och Riksarkivet. Utredaren och sekreteraren har hos

Rikspolisstyrelsen orienterat sig om vilka personregister som förs för

polisens räkning och hur dessa är uppbyggda. Studiebesök har

företagits hos fmanspolisen och polismyndigheten i Göteborg.

Upplysningar har inhämtats från Institutionen för medicinsk genetik

vid Uppsala universitet. Vidare har synpunkter i vissa frågor inhämtats

från Justitiekanslern. Uppgifter om utländsk rätt har vi inhämtat bl.a. genom Interpol och genom kontakter med vissa ambassader. Vi har också haft kontakter med det norska justis- och politidepartementet och det finska inrikesministeriet. Med anledning Europarådets rekommendation av om

användning av DNA-analyser inom straffprocessen har vi haft samtal

med företrädare för juridiska direktoratet vid Europarådet. Vid ett besök hos Statens kriminaltekniska laboratorium i Linkö-

ping, vid vilket experterna deltog, har utredningen fått information

om

hur DNA-analyser går till, hur resultaten tolkas och hur de kan

användas.

2 16-0268

9088-33I

AVDELNING 1

Register i polisens underrättelseverksamhet

2 Bakgrund

I detta avsnitt tar vi först upp frågan om innebörden begreppet av

kriminalunderrättelseverksamhet avsnitt l. I sådan verksamhet har

register hittills inte fått föras med hjälp av ADB. Vi belyser i avsnitt 2.2 översiktligt skälen till att frågan att tillåta datoriserade register om har fått ökad betydelse. I avsnitt 2.3 redovisar vi gällande bestämmel-

ser om inledande av förundersökning, vilka har betydelse för gränsdragningen mellan underrättelseverksamhet och förundersökning.

Särskilt berörs frågan om innebörden kravet på att det skall finnas av

anledning anta att ett konkret brott har begåtts för att förundersökning

skall få inledas.

2. 1 Kriminalunderrättelseverksamhet

Underrättelseverksarnhet bedrivs för att identifiera och karaktärsbestämma hot mot allmän ordning och säkerhet. Den kan också

syfta till att ge underlag för beslut att inleda förundersökning eller

att vidta åtgärder för att förebygga eller förhindra brott. Verksam-

heten har getts olika benämningar. Som ett samlande begrepp

använder vi uttrycket kriminalunderrättelseverksarnhet.

Polisens verksamhet för att förebygga, uppdaga och beivra brott kan

ske inom ramen för en förundersökning enligt rättegångsbalkens

bestämmelser, men kan också utgöra verksamhet som faller utanför en

förundersökning. Sådan verksamhet, som faller utanför rättegångs-

balkens regler, företas med stöd av de allmärma bestämmelserna i 2 § polislagen, enligt vilka det till polisens uppgifter hör att inte bara

bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under allmänt

åtal, utan även att förebygga brott och andra störningar den av allmänna ordningen och säkerheten. I olika sammanhang har man försökt beskriva den verksamhet som förekommer innan förundersökning har inletts.

36 Bakgrund

Underrättelseverksamheten kan utövas i syfte att identifiera och karaktärsbestänuna hot mot samhället som det är polisens uppgift att förebygga. Sådan strategisk verksamhet kan t.ex. innebära en

kartläggning narkotikans vägar, en beskrivning av den s.k.

av mafñabrottslighetens struktur, en redogörelse för gängbrottslighetens karaktär e.d. Den strategiska kriminalunderrättelseverksarnheten kan syfta till att förse polismyndigheterna med underlag för mera övergripande och långsiktiga beslut om inriktningen av polisverksamheten

och kan därmed utgöra ett stöd för den brottsförebyggande verksam-

heten. Den kan också utlösa framställningar till regeringen om ny eller ändrad lagstiftning. När verksamheten har den inriktningen saknas det

emellertid oftast anledning att över huvud taget utnyttja personuppgif-

ter. Syftet med kriminalunderrättelseverksarnhet kan också vara att ge polisen det underlag behövs för att brott skall kunna förhindras. som Inför exempelvis demonstrationer, fotbollsmatcher, konserter och andra större samlar polisen in sådan information som evenemang behövs för att insatserna skall kunna planeras. Det kan t.ex. vara upplysningar tid och plats för evenemanget, det förväntade antalet om deltagare, den väg de förväntas ta till platsen, de transportsätt de

förväntas använda, de platser de förväntas uppehålla sig på samt

särskild information de deltagare som kan betraktas som presumtiom ordningsstörare, deras mål och beteenden. Sammanställning av va

sådan information, regelmässigt omfattar personuppgifter, kan i

som många fall avgörande för polisens möjlighet att förhindra att brott vara begås. Underrättelseverksarnhet kan också på annat sätt vara operativt inriktad. Den kan sålunda syfta till att sådan kunskap om brottslig ge verksamhet kan hjälpa polisen att upptäcka och avbryta pågående som brottsliga aktiviteter. Underrättelseverksarrtheten kan då leda till beslut om inledande av förundersökning. Den verksamhet beskrivs ovan har behandlats i olika sammansom hang. Därvid har olika aspekter på verksamheten lyfts fram och getts särskilda beteckningar. I 1981 års polisberednings betänkande delade in polisens åtgärder före förundersökningens inledande i två man

spaning och underrättelseförfarande Ds Ju 1983: 10,

grupper,

bilaga C, s. 195‘. Med spaning menade Polisberedningen sådant

arbete är inriktat på att få underlag för bedömning av om försom en undersökning skall inledas, dvs. om det finns anledning anta att ett brott har begåtts. Termen underrättelseförfarande omfattade enligt Polisberedningen sådan verksamhet som inte i främsta rummet är

1 Rikspolisstyrelsens framtida uppgifter och organisation, Rikskrirninalen m.m., Bilaga C till 1981 års Polisberednings PB 81 betänkande Ds Ju 1983:10 Polisorganisationen.

sou 1996:35 Bakgrund 37

inriktad på frågan om förundersökning skall inledas eller

utan som i stället går ut att samla in, bearbeta och analysera informationer som kan ha betydelse i ett framtida spanings- eller utredningsarbete.

I prop. 1987/88: 122 om ändringar i kriminal- och polisregisterlagar-

na behandlades även registreringen uppgifter från s.k. förspaning av

eller underrättelseförfarande. Med dessa begrepp, vilka enligt

vad som

anfördes ipropositionen brukade användas avsågs metod

synonymt, en som innebär att polisen samlar in uppgifter förhållanden tyder om som

på brottslig verksamhet och kan in-

om personer som antas vara

blandade i brottslig verksamhet utan att någon klar misstanke

men om

ett individualiserat brott föreligger. Begreppet förspaning omfattade

enligt propositionen för det första sådan spaning bedrivs som i ett mera allmänt, informativt syfte och syftar till att polisen som ge allmän kunskap om brottskänsliga verksamheter och brottsbenägna om grupper i samhället. Dessutom omfattar begreppet sådan spaning som innebär att man samlar in, bearbetar och utvärderar information om

personer som kan antas inbegripna i kriminalitet, dock

vara utan att direkt brottsmisstanke föreligger.

I Åklagarutredningens betänkande Ett reformerat åklagarväsende

SOU 1992:61, s. 271 ff. behandlades också de olika åtgärder som

polisen kan vidta innan förundersökning formellt inleds. För det

en

första nämnde man sådan primärutredning polisman får göra

som enligt 23 kap. 3 § fjärde stycket rättegångsbalken och för det andra sådana åtgärder som avser att skapa underlag för närmare prövning en

av om förundersökning skall inledas eller De senare åtgärderna

kunde enligt Åklagarutredningen uppdelas i förutredning respektive förspaning. Med förutredning enligt Åklagarutredningen

avses

punktvisa utredningsåtgärder som en undersökningsledare behöver vidta för att få ett tillräckligt underlag för beslut formell för-

om undersökning skall inledas eller ej. Det kan röra sig åtgärder om av

skilda slag, såsom kompletterande upplysningar från anmälare

en i ett bestämt syfte eller kontroll av att anmäld händelse inträffat. Med en

förspaning menade Åklagarutredningen ett utredningsarbete som är

mer abstrakt än en förutredning och som inte i första hand är inriktat på frågan om förundersökning skall inledas eller Som exempel

nämnde Åklagarutredningen sådana åtgärder som vidtas med anledning

av att rykten har börjat cirkulera skumraskaffärer eller att om stöldgods förekommer i stor utsträckning inom viss bransch. en

Förspaning skulle i ett sådant fall enligt Åklagarutredningen kunna

innebära att polisen tar reda på vilka orten har personer som anknytning till branschen i fråga, vad de har för bakgrund och vad de för närvarande ägnar sig åt. Rikspolisstyrelsen har i sin rapport Kriminalunderrättelseverksamhet RPS Rapport 1994:5 använt uttrycket kriminalunderrättelseverksamhet såväl för sådana åtgärder som syftar till att utreda och avslöja brott som för sådana som utgör ett stöd för den polisiära verksamhet som

38 Bakgrund

syftar till att förebygga brott, upprätthålla allmän ordning och säkerhet

samt förhindra brott.

I våra direktiv slutligen används begreppet polisunderrättelseverksamhet för sådan verksamhet innebär att polisen samlar in och

som

bearbetar uppgifter visserligen kan antas ägna sig

om personer som brott, utan att det finns misstanke om något konkret brott. Det men vidare i direktiven att begreppen förspaning och kriminalanges

underrättelseverksamhet har använts synonymt med polisunderrättelse-

verksamhet. Den fråga vi har att ta ställning till är i vilken utsträckning som

datoriserade personregister bör få upprättas över uppgifter som inte

har någon konkret anknytning till ett visst brott dir. 1995:38 s. 10.

För sådana register använder vi termen kriminalunderrättelseregister eftersom den tydligare sätt visar att underrättelsearbetet skall

ett

syfta till att förebygga, förhindra, upptäcka eller avslöja sådana

störningar den allmänna ordningen och säkerheten som kan av innefatta brottslig verksamhet. Termen överensstämmer dessutom väl med den engelska termen criminal intelligence.

i underrättelseverksamheten

2.2 ADB-register

Polisen har fått avslag framställningar att få föra datoriseom rade underrättelseregister. Frågan kriminalunderrättelseregister om

har emellertid fått förnyad aktualitet Sveriges medlemskap

genom

i EU och utvecklingen i övrigt när det gäller bekämpning av inter-

nationell eller kvalificerad brottslighet. Vi har därför ålagts annan lämna förslag till utformning ett kriminalunderrättelseatt av register.

I den tidigare nämnda propositionen 1987/88:l22 om ändringar i kriminal- och polisregisterlagarna m.m. anförde föredragande stats-

rådet bl.a. att arbetsmetoder som polisunderrättelseverksamhet i viss

mån nödvändigt inslag i kampen mot den grövsta och mera var ett

svårartade kriminaliteten. Insamling av uppgifter om t.ex. personer

kan tänkas planera brott och olika tillhåll m.m. är en som om

verksamhet enligt vad anfördes i propositionen, rent faktiskt

som, som

torde bedrivas inom varje polisavdelning har med brottsbe-

som

kämpning göra. Det frågan gäller är om de uppgifter som

att nu

samlas in också skall få registreras med hjälp av ADB. I propositionen betonade departementschefen att systematisk behandling av

en mera

erhållits polisunderrättelseverksamhet måste ske

uppgifter som genom

restriktivt och begränsas till att särskilt och svårutredd avse grov brottslighet såsom narkotikabrott och vissa former ekonomisk av

brottslighet. Som framgått redogörelsen för direktiven se avsnitt

av

sou 1996:35 Bakgrund 39

1.1 finns det emellertid starka skäl talar för sådana numera som att register skall tillåtas. Sveriges internationella åtaganden och EU-samarbetet har betydelse

för frågan om datoriserade underrättelsregister bör tillåtas. I det mellanstatliga samarbetet mellan medlemsländerna i EU, den s.k.

tredje pelaren, pågår det för närvarande ett arbete med konvention en

om ett europeiskt informationssystem EIS. EIS-konventionen har

ett nära samband med den yttre gränskontrollkonventionen YGK.

YGK:s huvudsakliga syfte är att slå fast principer för

gemensamma genomförandet av yttre gränskontroller. YGK innehåller regler bl.a. om villkor som en resande skall uppfylla för att tillåtas in på resa medlemsländemas omrâde. Det skall upprättas spärrlista en gemensam

för tredjelandsmedborgare som är oönskade medlemsländernas

territorium på grund av att de utgör hot mot den allmänna ordningen och säkerheten. Det synes inte finnas något krav på att den skall som uppföras på spärrlistan också skall misstänkt för ett konkret brott. vara EIS är ett register som är avsett bl.a. att för den spärrlista svara som förutsätts i YGK. Därutöver kommer EIS att innehålla andra uppgifter som är av betydelse för det internationella polissamarbetet

när det gäller att bekämpa grov internationell brottslighet, bl.a.

uppgifter om personer är efterlysta eller kan misstänkas som annars för grova brott. EIS avses ta över de uppgifter ankommer på som

Schengen Information System SIS enligt Schengenavtalets tillämpningskonvention. Ett fullt utvecklat informationsutbyte inom för

ramen EIS kan enligt vad som anförs i våra direktiv förväntas ge mycket värdefulla bidrag bl.a. till den svenska polisens underrättelseverksamhet. Medlemsstaterna i EU har vidare Europolkonventionen genom beslutat upprätta europeisk polisbyrå, Europol. Europol är avsedd en

att bli ett organ för internationellt polissamarbete inom EU i fråga

om kriminalunderrättelseverksamhet på bl.a. narkotikaområdet. Europol kan förutses få sitt mandat utvidgat också till andra slag av grov

internationell brottslighet.

I många sammanhang framhålls kriminalunderrättelseverksamhet som en av de effektivare metoderna för att bekämpa sådan brottslighet

se t.ex. prop. 1993/942100 bil. 3 s. 95 samt SOU 1994:131 s. 77 och

172. Uppgifter som kommer fram vid underrättelseverksamhet bör

kunna göras till föremål för automatisk databehandling. Vi har därför ålagts att lämna förslag till utfomming av kriminalunderrättelseregis-

ter.

40 Bakgrund

2.3 Förtmdersökning

Det karaktäristiska för kriminalunderrättelseverksamhet är bl.a. att den inte utgör förundersökning. För att bättre kunna avgränsa begreppet kriminalunderrättelseverksamhet redogör vi i det här

avsnittet för vad som gäller om förundersökning.

Syftet med förundersökning

Av 23 kap. 2 § kan utläsa att förundersökningen har två man huvudsakliga syften. Det är att fastslå ett brott har begåtts och ena om i så fall skäligen kan misstänkas för brottet samt att ge vem som underlag för bedömning frågan åtal skall väckas. Det andra av om

huvudsyftet är att förbereda målet så att bevisningen kan presenteras

i sammanhang vid huvudförhandlingen. Ett tredje syfte, som inte ett nämnt i 2 § är väl så väsentligt, är att den misstänkte är men som ge inblick i åklagarens bevismaterial och göra det möjligt för honom att få detta justerat och berikat för att därigenom underlätta för den misstänkte att förbereda sitt försvar prop. 1994/95:23 s. 73 samt Per- Olof Ekelöf, Rättegång, femte häftet, 6 upplagan, 93 cit. Rättegång s. V. Ytterligare ett syfte med förundersökningen är att klargöra om

det finns något enskilt anspråk och vilka omständigheter det i så fall

grundas på 22 kap. 2 § rättegångsbalken.

Inledande av förundersökning

Förundersökning skall enligt 23 kap. 1 § rättegångsbalken inledas så

det på grund angivelse eller annat skäl finns anledning att

snart av av

att ett brott hör under allmänt åtal har förövats. Detta gäller

anta som dock inte det är uppenbart att brottet inte går att utreda eller om om det finns förutsättningar för s.k. förundersökningsbegränsning 23 kap. 4 § andra stycket. Vidare gäller att förundersökning inte behöver a göras brottet inte kan antas leda till påföljd än böter och det om annan ändå finns tillräckliga skäl för åtal. Förundersökning krävs inte heller i fråga brott begås under rättegång. I de fall då en formell om som

förundersökning inte genomförs tillämpas ett förenklat förfarande som syftar till tillräckligt underlag för prövningen skuld- och

att ge ett av

påföljdsfrågan. Beslut att inleda förundersökning skall fattas av polismyndig-

om heten eller åklagaren 23 kap. 3 § rättegångsbalken. Har förav

undersökningen inletts polismyndigheten och är saken inte av enkel

av beskaffenhet, skall ledningen förundersökningen avseende brottet av åklagaren, så snart någon skäligen kan misstänkas för övertas av

Bakgrund 41

brottet. Åklagaren skall också i annat fall överta ledningen när det är

påkallat av särskilda skäl. En förundersökning kan avslutas på två sätt. Finns det inte längre

anledning att fullfölja förundersökningen skall den läggas ned enligt

4 Reglerna om förundersökningsbegränsning i 4 a § innebär också att förundersökningen läggs ner. Har en fullständig förundersökning

utförts skall enligt 20 § beslut i frågan åtal skall väckas meddelas. om

Anledning anta att brott har förövats

Av 23 kap. 1 § rättegångsbalken följer således att förundersökning

skall inledas så snart det finns anledning att anta att ett brott hör som under allmänt åtal har förövats. Vad innebär då den omständigheten att det skall finnas "anledning anta" att ett brott har begåtts Processlagberedningen anförde i motiven till 28 kap. 1 § rättegångsbalken att det inte måste ha "konstaterats, att ett brott, varå frihetsstraff kan följa, förövats, utan allenast, att anledning till misstanke därom förekommer" SOU 1938:44 s. 328. Någon närmare vägledning vid tolkningen av begreppet "anledning anta" således inte. Enligt ges

kommentaren till rättegångsbalken krävs det att det finns en misstanke om ett konkret brott, även om gärningsmarmen är okänd Peter Fitger,

Rättegångsbalken s. 23:6. Inte heller Ekelöf anser att man behöver känna till någon gärningsman och tillägger att det i övrigt inte krävs bevisning av någon nänmvärd styrka Rättegång V, 98. Ekelöf s. stöder också uppfattningen att det skall vara fråga om ett konkret brott Ekelöf i Svensk Juristtidning 1982, s. 658 cit. Ekelöf i SvJT. Visserligen behöver man enligt Ekelöf inte känna till den ifrågavarande gärningens alla detaljer och inte heller exakt var den utförts. Det räcker dock inte att det finns anledning att anta att någon ägnar sig

viss brottslig verksamhet, t.ex. att införa större partier narkotika till

Sverige och att här försälja densamma, såvida man inte känner till något konkret fall härav. En sådan verksamhet är enligt Ekelöf något som kan "utövas", men inte "förövas" som det sägs i 23 kap. 1 § rättegångsbalken. Kravet på att det skall finnas anledning anta att ett brott har begåtts är således något som närmast har avseende på frågan om gärningen är sådan att den utgör brott. Att det är fråga ett om ganska lågt beviskrav torde stå klart jfr JO 1986/87 s. 83. JO har t.o.m. framhållit att förundersökning kan inledas "på mycket vaga misstankar, så snart dessa avse något som kan vara ett brott JO 1953 s. 107.

42 Bakgrund

Misstanke om brott

När en utredning har kommit så långt att polisen misstänker en viss för den antagna gärningen, kan polisen med stöd av rättegångsperson balkens regler använda olika tvångsmedel. Ju högre misstankegraden är, desto integritetskränkande tvångsmedel får användas. Den mer lägsta graden misstanke mot en person torde vara att han "kan av misstänkas för det antagna brottet. Beviskravet förekommer i 23 kap. 9 § rättegångsbalken, där det regleras hur länge den som kan misstänkas för brottet är skyldig att stanna kvar för förhör. Enligt Ekelöf innefattar uttrycket kan misstänkas även fall där det rör sig mycket bevisning mot den misstänkte Rättegång V, s. 106. om svag Uttrycket "skälig misstanke innebär ett större krav på styrkan av misstanken mot viss person. JO har i olika ärenden understrukit att en kravet skälig misstanke om att en person har begått ett brott innebär att det skall finnas konkreta omständigheter av viss styrka som

pekar på att den misstänkte har begått brottet JO 1986/87 s. 83, se

även JK 1991 s. 57. Att någon är skäligen misstänkt för ett brott innebär emellertid inte att det måste ha fastslagits att den gärning som har begåtts utgör ett brott. Det räcker att det finns anledning att anta att ett brott har begåtts. En kan således vara skäligen misstänkt redan innan person har fått full klarhet i om de objektiva brottsrekvisiten verkligen man är uppfyllda och om gärningen således utgör ett brott JO i bilaga till 1975 års ärnbetsberättelse, s. 43. En annan sak är att osäkerhet om förhållandets straffbarhet kan få betydelse vid bedömningen av om det är lämpligt att t.ex. tillgripa tvångsmedel. Om det t.ex. å ena sidan är osäkert gärning verkligen utgör ett brott, men det å andra sidan om en i så fall bara finns möjlig gärningsman, torde det få krävas någon en ytterligare utredning själva brottet för att det skall vara försvarligt om att ingripa med tvångsmedel. JO har under de senaste åren meddelat flera beslut där frågan om skälig misstanke mot en person har varit central. I de fall då JO inte har ansett att det hade förelegat skälig misstanke om att en person har begått ett brott, synes det närmast ha berott på att det inte fanns anledning anta att det hade begåtts något brott över huvud taget. JO har bl.a. framhållit JO 1993/94 s. 101 att en skälig misstanke mot aldrig kan grundas bara allmänna kunskaper om en viss en person livsföring eller tidigare brottslighet. Enbart det förhållandet att persons någon är känd i narkotikasarmnanhang är enligt JO inte tillräckligt för att grunda skälig misstanke att denne har gjort sig skyldig till en om narkotikabrott. Inte heller sådana omständigheter som att en person med denna bakgrund är i sällskap med någon annan som också är känd i narkotikasamrnanhang eller att han påträffas i anslutning till en bostad eller lokal där sådana personer brukar uppehålla sig kan annan enligt JO utgöra tillräcklig grund för att personen skall kunna anses

sou 1996:35 Bakgrund 43

anses vara skäligen misstänkt för ett brott. Det krävs enligt JO att det

tillkommer någon omständighet som på ett mera specifikt sätt pekar på att personen i fråga har gjort sig skyldig till ett bestämt brott.

Frågan om det finns skäl att inleda förundersökning är som framgår bl.a. av J Ozs beslut inte alltid lätt att avgöra. Man kan fråga sig varför man har valt "anledning att anta att ett brott har begåtts" gräns

som

för inledande av förundersökning, när det i praktiken kan svårt

vara att bedöma om misstanken är tillräckligt konkretiserad för att det skall

vara fråga om brott och inte brottslig verksamhet. Vanligen inleds

en

förundersökning av att ett konkret brott har anmälts av en målsägande eller av en polisman som iakttagit den brottsliga gärningen. Så ligger

det emellertid sällan till i exempelvis grova narkotikarnål. Vid grova

narkotikabrott är det i regel fråga s.k. initiativärenden, där polisen

om

genom spaning får fram de första tecknen den brottsliga verksam-

heten. Ekelöf antar Ekelöf i SvJT, s. 658 f. att antalet sådana ärenden var avsevärt mycket mindre på 1930-talet, då förslaget till

rättegångsbalk utarbetades, än för närvarande. Förmodligen förklarar detta att 23 kap. 1 § rättegångsbalken har utformats som ett krav på

att en konkret brottslig gärning har angetts eller anmälts.

Ekelöf har i den nyssnämnda artikeln föreslagit att anledning att det har förövats brottslig verksamhet av visst slag skulle utgöra en

alternativ förutsättning för öppnande av förundersökning Som

exempel på när förundersökning inte kan öppnas med de nuvarande

reglerna tar Ekelöf upp det fallet att polisen har kunnat konstatera att

en person lever på stor fot, att denne inte tycks ha någon ordinär

yrkesverksamhet, att han då och då träffar personer som misstänks syssla med narkotika och att han ibland reser med flyg till Amsterdam för att sedan åter dyka upp i Stockholm utan att man alltid kan

fastställa hur han kommit in i landet. Om förundersökning fick inledas redan vid misstanke om brottslig verksamhet skulle förundersökning i det här fallet kunna öppnas även om polisen inte hade några som helst tecken att mannen hade fört in ett visst parti narkotika eller försålt ett sådant. Att förundersökning skulle kunna öppnas i ett sådant

fall medför enligt Ekelöf inga nämnvärda förändringar, men det skulle ha den praktiska betydelsen att rättegångsbalkens bestämmelser om tvångsmedel kunde tillämpas på ett tidigare stadium. Bevismaterialet

torde enligt Ekelöf emellertid bli mer svårbedömt då det är fråga om

brottslig verksamhet.

2 Per Henrik Lindblom instämmer i vad Ekelöf har anfört, se artikeln Tomt prat ur Festskrift till Hans Thomstedt, s. 490, not 39.

3 Gällande rätt

Avsnitt 3 innehåller en kort redogörelse för internationella och svenska

bestämmelser av betydelse för polisens möjligheter att registrera uppgifter om någons personliga förhållanden. En redogörelse för utländsk rätt finns i bilaga 2. Som bakgrund till övervägandena i avsnitt 4 finns i avsnitt 3.4 en beskrivning av de befintliga underrättelseregistren. I avsnitt 3.5 redogörs för det allmärma spaningsregistret ASP och i avsnitt 3.6 för

förundersökningsregistren.

3.1 Internationella konventioner m.m.

Avsnittet innehåller en redogörelse för vissa av bestämmelserna i Europakonventionen om mänskliga rättigheter och Europarådets rekommendation om användningen av personuppgifter inom polissektorn.

Att spara uppgifter om en persons personliga förhållanden torde utgöra en sådan inskränkning i rätten till skydd för privatlivet som avses i artikel 8:1 i den europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna jfr Danelius, Mänskliga rättigheter, 5 upplagan, s. 194 samt Europakommissionens beslut i fallet Mc Veigh m.fl.. Inskränkningar i rätten till skydd för privatlivet får enligt artikel 8:2 i denna konvention Europakonventionen förekomma om det är föreskrivet i lag och det dessutom i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till bl.a. "förebyggandet av oordning eller brott". Man bör också uppmärksamma artikel 6:2, den s.k. oskuldspresumtionen, enligt vilken envar som blivit anklagad för brottslig gärning, skall betraktas som oskyldig intill dess att hans skuld lagligen har fastställts. Denna artikel i Europakonventionen skulle eventuellt kunna ha betydelse för polisens möjlighet att spara uppgifter om en person som inte längre är misstänkt eller som har frikänts, men som genom att uppgifterna

sparas framstår som brottslig se fallet Mc Veigh m.fl. samt kommen-

taren till Europarådets rekommendation, paragraf 48. Kriminalunderrättelseuppgifter kan sparas i manuellt förda register och med hjälp av ADB. Då det gäller dataregistrering av uppgifter finns bestämmelser av betydelse i EU:s nya datadirektiv och i

46 Gällande rätt

konventionen om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av

personuppgifter SÖ 1982:50. Även OECD har utfärdat riktlinjer på

dataområdet liksom FN Guidelines for the Regulation of Computeri-

zed Personal Data Files, Adopted by the General Assembly resolution 45/95 of 14 December 1990. År 1987 inom Europarådet rekommendation antogs en om an-

vändningen av personuppgifter inom polissektorn Recommendation

No. R 87 15 of the Committee of Ministers to member states regulating of data in the police sector. Rekommenda-

the use personal tionen innehåller speciella dataskyddsregler för personuppgifter som

polisen samlar in, lagrar, använder eller överför i syfte att förhindra eller bekämpa brott eller för att upprätthålla allmän ordning. Av punkt 2.1 i rekommendationen följer att polisen i princip bara får samla in

sådana uppgifter som är nödvändiga för att förhindra en verklig fara

eller ett visst brott necessary for the prevention of a real danger or

the suppression of a specific criminal offence. Man får dock göra undantag från vad som anges i punkt 2.1, om förutsättningarna härför i lag. I punkt 2.4 anges att det skall vara förbjudet att samla in anges

uppgifter om personer enbart grund av deras ras, religiösa

övertygelse, sexuella läggning, politiska uppfattning eller tillhörighet

till viss organisation som inte är förbjuden i lag. Uppgifter om sådana förhållanden får enligt punkt 2.4 inhämtas endast om det är absolut

nödvändigt för särskild utredning. en

I punkt 3 i rekommendationen finns principer för lagring av uppgifter. Så långt det är möjligt skall lagringen enligt punkt 3.1 begränsas till sådana uppgifter som är korrekta och som är nödvändiga för att polisen skall kunna fullgöra de uppgifter som följer av lag eller

internationella överenskommelser. I punkt 3.2 föreskrivs att olika kategorier uppgifter så långt det är möjligt skall skiljas från av varandra med hänsyn till hur korrekta och tillförlitliga uppgifterna är. Uppgifter baserade på fakta skall därför skiljas från uppgifter baserade på personliga uppfattningar.

Av punkt 7.1 i rekommendationen följer vidare att personuppgifter

i ett register skall tas bort när de inte längre behövs för det ändamål för vilket de först lagrades. Man bör därvid särskilt ta hänsyn till följande faktorer:

...the need to retain data in the light of the conclusion of an inquiry into a particular case; a final decision, in particular an

acquittal; rehabilitation; spent convictions; arnnesties; the age of the data subject; particular categories of data.

I punkt 7.2 sägs slutligen att det skall finnas bestämmelser som har till

syfte att fastställa lagringstider för olika kategorier av personuppgifter liksom regelbundna kontroller av uppgifternas kvalitet.

Gällande rätt 47

3.2 Internationellt polissamarbete

Utbyte av information mellan polismyndigheter i olika länder har sedan länge varit ett viktigt inslag i kampen mot brottsligheten. I

detta avsnitt redovisas översiktligt vad som kommer att gälla för samarbetet inom Europol när Sverige har biträtt Europolkonventionen. Vidare behandlas det tilltänkta samarbetet kring EIS, European Information System, som främst syftar till att upprätthålla den gränskontroll som förutsätts enligt Yttre gränskontrollkonventionen.

3.2. 1 Europol

Medlemsstaterna i EU har genom Europolkonventionen beslutat upprätta en europeisk polisbyrâ som benämns Europol. Målsättningen med Europol är att förbättra effektiviteten hos behöriga myndigheter i medlemsstaterna och deras samarbete vad gäller förebyggandet av och kampen mot viss brottslighet. För att gradvis kunna förverkliga den målsättning som anges ovan har konventionsstaterna beslutat att inledningvis begränsa Europols

behörighet. Europol skall således förebygga och bekämpa den olagliga

narkotikahandeln, den olagliga handeln med nukleära och radioaktiva ämnen, de illegala nätverken för invandring, människohandeln och handeln med stulna fordon. Behörigheten omfattar även penningtvätt som har samband med dessa typer av brottslighet eller deras särskilda former. Dessutom omfattas andra brott som hör samman med den brottslighet som Europol skall ägna sig åt, nämligen brott som begås för att anskaffa medel för att begå andra brott inom Europols

behörighet, brott som begås för att underlätta eller utföra sådana gärningar och brott som begås i syfte att undgå lagföring och straff för

sådana brott. Inom två år efter det att konventionen har trätt i kraft skall Europol dessutom ha tagit sig an terroristbrott. Rådet kan enhälligt besluta att

ge Europol i uppgift att arbeta även med vissa andra former av

brottslighet som räknas upp i en bilaga till konventionen. Europols arbetsuppgifter skall i första hand bestå i att underlätta informationsutbytet mellan medlemsstaterna, inhämta, sammanställa och analysera information och underrättelser samt delge de nationella enheterna de underrättelser som berör deras länder. Europol skall ansvara för de databaser som skall byggas upp. Bland ytterligare arbetsuppgifter som skall ankomma på Europol kan nämnas att ge strategiska underrättelser för att underlätta och främja en effektiv och rationell användning av disponibla resurser på nationell nivå för operativa aktiviteter.

48 Gällande rätt sou 1996:35

All förbindelse mellan Europol och ett medlemsland skall ske genom landets "nationella enhet". Varje nationell enhet skall sända minst en sambandsman till Europol med uppdrag att representera dess intressen. Det förutsätts att infonnationsutbytet mellan en nationell enhet och Europol och dess tjänstemän sker genom sambandsmännen. Europol skall ha ett informationssystem bestående av ett informationsregister med begränsat och tydligt angivet innehåll, tillåter snabb sökning av de uppgifter som finns hos medlemsstasom terna och hos Europol, arbetsregister av olika varaktighet inrättade för analysändamâl och innehållande detaljerad information samt ett indexregister som innehåller delar som kommer från arbetsregistren för analys. Informationssystemet får inte i något fall samköras med andra systern för automatiserad databehandling än de nationella enheternas system för sådan databehandling.

I informationsregistret får endast sådana uppgifter lagras, ändras

och användas som är nödvändiga för att Europol skall kunna utföra

sina arbetsuppgifter. De uppgifter som införs skall gälla

personer som enligt nationell lagstiftning misstänks för att ha begått eller ha varit delaktiga i ett brott inom Europols behörighet eller som har dömts för sådant brott eller 2. personer för vilka vissa graverande omständigheter i förhållande till

nationell lagstiftning ger anledning anta att de kommer att begå brott

inom Europols behörighet.

De personuppgifter som får registreras får enbart tillhöra vissa uppräknade kategorier såsom personens identitet, brott och gärningbe-

skrivning, medel som använts eller misstänks kunna användas,

misstanke tillhörighet till en kriminell organisation samt fällande

om domar rörande brott som Europol får ta befattning med. Dessa

uppgifter får registreras även om de ännu inte hänvisar till personer.

Rätten att söka uppgifter i registret är förbehållen de nationella

enheterna, sambandsmännen och behöriga tjänstemän hos Europol.

Överföringen av information mellan de nationella enheterna och de

behöriga myndigheterna i medlemsstaterna regleras av nationell

lagstiftning. För särskilt analysarbete får Europol, förutom uppgifter som inte

rör enskilda personer, lagra, ändra och i andra register använda uppgifter om brott som omfattas av dess behörighet och som rör personer enligt punkterna 1 och 2 ovan, personer som kan kallas som vittnen, blivit offer för brott eller som antas kunna bli personer som offer för brott, kontakter eller medhjälpare samt personer som kan

lämna uppgifter de brott som utreds. Uppgifterna får införas i

om

arbetsregister för analysändamål, vilket definieras som hopsmilandet,

behandlingen eller användandet av uppgifter för att underlätta förundersökningar. För analysarbetet bildas arbetsgrupper som

Gällande rätt 49

sammanför analytiker och andra tjänstemän från Europol med sambandsman och/eller andra sakkunniga från de medlemsstater som uppgifterna kommer från eller som berörs av analysen. Endast analytikerna har rätt att registrera och använda uppgifter i det register som avses. Om det är förenligt med den nationella lagstiftningen skall de nationella enheterna sända över alla uppgifter som Europol behöver i ett analysprojekt. Europol kan besluta att nödvändiga uppgifter inhämtas från andra organ. Det finns även föreskrifter om hur analysresultatet skall delges medlemsstaterna. För varje automatiserat arbetsregister för analysändamål som innehåller personuppgifter skall Europol ange registrets benämning och ändamål, de kategorier av personer om vilka uppgifter finns registrerade, de typer av personuppgifter som registret ger tillgång till, hur överföring skall ske, hur länge uppgifterna skall lagras, när de skall kontrolleras, hur rapporter skall upprättas m.m. För uppgifter som finns lagrade i arbetsregistren för analysändamål skall Europol upprätta ett indexregister. Behöriga Europoltjänstemän och sambandsmännen får rådfråga indexregistret och detta skall vara så konstruerat att en sambandsman kan utläsa av de uppgifter som rådfrågas om uppgifterna berör hans hemstat.

3.2.2 EIS

Förhandlingar pågår inom EU om ett europeiskt informationssystem, EIS. Parterna är överens om att det informationssystem som byggts upp för det s.k. Schengensamarbetet skall övertas av unionen när en konvention om EIS föreligger. Det senaste konventionsutkastet är daterat 1.12.1995. Utkastet innehåller bl.a. följande. Systemet skall bestå av en nationell enhet i varje medlemsland och gemensam teknisk enhet som Frankrike skall ansvara för och som en skall lokaliseras till Strasbourg. Varje medlemsland bestämmer vilka myndigheter i landet som skall få tillgång till rapporter om personer och objekt med automatiska sökmetoder. Ändamålet med sökningen skall vara att genomföra gränskontroll eller annan polis- eller tullkontroll inom ett lands territorium, att utfärda visa eller uppehållstillstånd eller att underlätta utlänningsadministrationen, allt i enlighet med den Yttre gränskontrollkonventionen. De databaser ländernas nationella enheter skall bygga upp skall som tekniskt sett vara identiska för att underlätta snabb kommunikation. Men uppgifterna i ett lands databas skall inte vara sökbara från ett annat land. Vid den tekniska Stödenheten i Strasbourg skall finnas en databas innehåller rapporter om personer och objekt från som medlemsländerna som är av gemensamt intresse.

50 Gällande rätt sou 1996:35

Ändamålet med EIS skall för det första bidra till vara att upprätthållande av allmän ordning och säkerhet, även statens säkerhet. För det andra skall EIS syfta till att öka effektiviteten i den Yttre gränskontrollkonventionen, särskilt att främja principen genom om individernas fria rörlighet inom unionen. Innehållet i EIS skall bara vara data av de kategorier som anges i artikel 3 och tillhandahålls av medlemsstaterna. Därjämte krävs att uppgifterna överensstämmer med något av de ändamål som anges i artiklarna 4 och De kategorier av uppgifter som enligt artikel 3 får förekomma är uppgifter om rapporterade personer, rapporterade objekt som nämns i artikel 9 och rapporterade fordon som nämns i artikel 8. Av artikel 3 framgår vidare att endast vissa slag personuppgifter av får förekomma, nämligen uppgift identitet, uppgift om en persons om att personen i fråga är beväpnad eller våldsam, anledningen till att personen har rapporterats samt vilken åtgärd som önskas vidtagen. För att personer, objekt eller fordon skall rapporteras krävs att det är fråga om: personer som skall omhändertas för utvisning Art. 4, personer som skall vägras tillträde till medlemsstaterna enligt Yttre gränskontrollkonventionen Art. 5, försvunna personer eller om personer som behöver skydd Art. 6, vittnen, åtalade eller andra personer som skall delges ett rättsligt beslut eller som skall avtjäna straff Art. 7, personer eller fordon för vilka det begärs hemlig övervakning eller den speciella kontroll som behövs enligt Yttre gränskontrollkonventionen Art. 8 eller

gods som eftersöks för att tas i beslag eller för att användas som

bevis i brottmål Art. 9. Avsnittet i konventionsutkastet om säkerhet och dataskydd är omfattande. Bestämmelserna innebär bl.a. att behöriga myndigheter bara får söka sådan information som är nödvändig för att de skall kunna utföra sina uppgifter, data som rapporterats för ett ändamål inte får användas för något annat ändamål, rapporter från andra medlemsländer inte får kopieras, data inte får användas för administrativt bruk, det land som har lämnat en uppgift är ansvarig för att uppgiften är riktig och att tillägg till eller ändringar eller avlägsnande av uppgifter bara får företas av detta land samt att uppgifter skall bevaras i systemet endast så länge det behövs för det ändamål som de rapporterats; behovet skall omprövas efter tre år, i vissa fall redan efter ett år. Enskilda personers rätt att få del av uppgifter i systemet som rör dem prövas i enlighet med nationell lag. En begäran att få ta del av uppgifter får avslås om syftet med registreringen skulle äventyras om

sou 1996:35 Gällande rätt 51

uppgifterna lämnades ut eller om det behövs för att skydda annans rätt eller frihet.

3.3 Svensk rätt

Avsnittet innehåller en kort redogörelse för de rättsregler som har betydelse för polisens möjligheter att föra datoriserade kriminalunderrättelserregister och för Rikspolisstyrelsens ansökan om att få föra sådana register.

I 2 kap. 3 § andra stycket regeringsforrnen föreskrivs att varje medborgare skall skyddas mot att hans personliga integritet kränks

genom att uppgifter om honom registreras med hjälp av ADB. Begränsningar i skyddet får enligt 2 kap. 12 § andra stycket göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. En begränsning får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. Regler av betydelse finns också i datalagen och i polisregisterlagen.

Med personregister förstås enligt 1 § datalagen register, förteckning

eller andra anteckningar som förs med hjälp av automatisk databe-

handling och innehåller personuppgift som kan hänföras till den

som

med uppgiften. Personregister får endast föras under de

som avses särskilda förutsättningar som anges i datalagen. Med polisregister förstås enligt 1 § polisregisterlagen ett register

som förs hos Rikspolisstyrelsen eller någon annan polismyndighet för att tjäna till upplysning om brott, för vilket någon har misstänkts,

åtalats eller dömts, eller någons personliga förhållanden i övrigt. om

Av 2 § följer att innehållet i polisregister skall begränsas till uppgifter

är nödvändiga för att polisen skall kunna förebygga och uppdaga som brott samt fullgöra sin verksamhet i övrigt. Ytterligare preciseringar vilka uppgifter får och skall tas in i polisregister finns i av som

polisregisterkungörelsen. Av 2 och 3 §§ i kungörelsen följer att det får antecknas uppgifter om den som har dömts till påföljd eller genom godkänt strafföreläggande bötfällts för något av vissa angivna brott.

I 4 och 5 §§ anges vilka uppgifter som särskilt skall anmärkas bl.a.

sådana uppgifter i 3 5 §§ lagen om allmänt kriminal-

som avses register. Även uppgifter den inte har dömts för brott får om som

under vissa förutsättningar föras in i polisregister. Om det är nöd-

vändigt för att polisen skall kunna förebygga och uppdaga brott samt fullgöra sina uppgifter i övrigt och det särskild betydelse för är av

brottsspaning får Rikspolisstyrelsen enligt 6 § polisregisterlagen föra

in uppgifter den är misstänkt för brott och uppgifter om om som

någon personliga förhållanden. Uppgift får enligt samma

annans

Gällande rätt

bestämmelse också föras in den mot vilken åklagare inlett om

utredning i mål om förvandling av böter.

Det förs för närvarande ett stort antal olika personregister inom po-

lisen, både centralt hos Rikspolisstyrelsen och lokalt hos polismyndig-

heterna. De centrala registren är allmänna spaningsregistret ASP,

ñngeravtrycksregistret, signalements- och känneteckensregistret, personefterlysnings- och U-boksregistret, förundersökningsregistret, brottsanrnälansregistret, centrala brottsspaningsregistret, Interpolregistret, register över efterlysta fordon och registreringsskyltar, godsregistret, medborgarskapsregistret, ordningsbotsregistret, strafförelägganderegistret, domsrutin med maskinella registenneddelanden, körkortsregistrets belastningsdel, och belastnings-

personregistret, passregistret, beslags- och analysregistret, register för

kontroll av kvantitativa alkoholutandningsprov, register för identifie-

ring av försvunna personer, polisens adressdatabas, polisens historikdatabas, polisens familjedatabas samt polisens fastighetsdatabas. På regional nivå förs personregistret "rationell anmälansrutin" RAR. Dessutom tillkommer vissa personregister som förs säkerhetspoliav

sen. Rikspolisstyrelsen för också personregister huvudsakligen

som används för polisväsendets administration. Vissa av de ovan uppräknade registren förs med stöd förav ordningen 1970:517 om rättsväsendets informationssystem RI-

förordningen och utgör därmed så kallade statsmaktsregister, medan andra inte omfattas av RI-förordningen och därför inte får föras med hjälp av ADB utan tillstånd av Datainspektionen. Många av registren

utgör polisregister i polisregisterlagens mening, medan andra inte anses vara sådana polisregister. Att det förhåller sig på det sättet beror

på att polisregisterlagen inte är avsedd att uttömmande reglera frågan

om vilka personregister polisen får föra. Det ursprungliga förslaget till polisregisterlag, som för övrigt benämndes "lag uppgiftslämnande om från polisregister innehöll inga bestämmelser registrens innehåll. om , Departementschefens avsikt med förslaget var att reglera frågan om sekretess och uppgiftslänmande från polisregister, mot vilket det tidigare hade riktats kritik. Lagen skulle därför endast omfatta de register beträffande vilka uppgiftslämnande och sekretess borde regleras prop. 1965: 18 s. 49 och 86. På lagrådets inrådan infördes emellertid en bestämmelse om att registreringen i polisregister skulle

begränsas till uppgifter vilka påkallades för att främja den verksamhet

som till förebyggande och uppdagande brott samt i övrigt ankom av på polisen prop. 1965:18 s. 103 ff.. Lagen kom därför också att betecknas "lag om polisregister m.m.. Det finns ingen antydan i propositionen om huruvida den ändring som gjordes på inrådan av lagrådet skulle ha någon betydelse för lagens omfattning. Det torde i sin tur få tolkas på det sättet att det är tillåtet att föra personregister för polisens verksamhet vilka inte omfattas polisregisterlagens av bestämmelser.

sou 1996:35 Gällande rätt 53

Sådana personregister som förs i polisens underrättelseverksarnhet torde dock omfattas av polisregisterlagens bestämmelser. Det framgår av 1 § polisregisterlagen enligt vilken register får föras för att "tjäna till upplysning om...någons personliga förhållanden i övrigt. I den

ursprungliga lydelsen paragrafen användes i stället uttrycket

av någons vandel i övrigt". Paragrafen ändrades år 1988 för att

klargöra att polisregisterlagen gav rättsligt stöd för registrering av förspaningsuppgifter. I prop. l987/88:122 om ändringar i kriminal-

och polisregisterlagarna m.m. anförde föredragande statsrådet bl.a. s.

24 att arbetsmetoder som polisunderrättelseverksamhet i viss mån var

ett nödvändigt inslag i kampen mot den grövsta och mera svårartade

kriminaliteten men att en mera systematisk behandling av uppgifter som erhållits genom polisunderrättelseverksamhet måste ske restriktivt

och begränsas till att avse särskilt grov och svårutredd brottslighet såsom narkotikabrott och vissa former av ekonomisk brottslighet.

Förspaning visserligen knappast aktuell som metod i egentlig

var

mening när polisregisterlagen antogs och det förekom därför inte några uttalanden i frågan i lagens förarbeten till l § polisregisterlagen. Emellertid ansåg departementschefen, med hänsyn till att l § gav

utrymme för att i polisregister ta in uppgifter om någons vandel, att det fanns rättslig grund för att registrera sådana uppgifter som framkom under förspaning och som hade anknytning till viss person. Eftersom det hade rått viss tvekan området borde regeln i polisregisterlagen dock preciseras så att denna tvekan blev undanröjd. Manuella kriminalunderrättelseregister får således för närvarande

föras med stöd polisregisterlagen. För att ett kriminalunderrättelse-

av

register utgör personregister skall föras med hjälp av ADB

som fordras enligt datalagen antingen att regeringen eller riksdagen har

beslutat att inrätta ett sådant dataregister eller att Datainspektionen har

gett tillstånd till registret.

I den nyss nämnda propositionen tog departementschefen också upp frågan tillåtligheten datoriserade polisunderrättelseregister och

om av

frågan huruvida polisunderrättelseuppgifterna skulle föras in i ett

om särskilt register hos Rikspolisstyrelsen eller inordnas i något befintligt

polisregister. Departementschefen anförde att goda skäl talade för att registrering förspaningsuppgifter, i den mån det skulle ske med

av ADB, borde ske inom ramen för det allmänna spaningsregistret ASP. Det borde dock ankomma på Rikspolisstyrelsen att nämnare ta ställning till frågan och överväga behovet av att ansöka om tillstånd enligt datalagen till sådan registrering. Därvid fick enligt departeen mentschefen övervägas om registreringen i enlighet med vad som tidigare anförts borde begränsas till viss, särskilt allvarlig brottslighet.

Departementschefens uttalanden lämnades utan erinran av riksdagen

godtog den föreslagna lagändringen. som

54 Gällande rätt sou 1995:35

Rikspolisstyrelsens ansökan

Rikspolisstyrelsen ansökte år 1991 hos Datainspektionen om tillstånd att föra ett förspaningsregister med stöd ADB. Enligt ansökningen

av skulle registret användas för spanings- och utredningsinsatser rörande grov och svårupptäckt brottslighet, främst ekonomisk brottslighet, narkotikabrottslighet och grov organiserad brottslighet. Registret skulle enligt ansökan innehålla uppgifter som tydde på allvarlig brottslig verksamhet och om personer som kunde antas inblandade i vara kriminalitet men utan att misstanke om ett konkretiserat brott förelåg.

I en bilaga till ansökan angav Rikspolisstyrelsen att registret skulle handhas av tvâ till tre personer vid rikskriminalpolisen. Det skulle bygga uppgifter som i spaningspromemorior och liknande doku-

mentation skulle komma att lämnas av poliser i hela landet. I registret skulle bara antecknas förhållanden och omständigheter vid som en

objektiv bedömning gav anledning att anta att det pågick brottslig

verksamhet av allvarligt slag. Polismyndighetema skulle via terminal få möjlighet att ta reda om en person eller ett företag fanns med i registret. För att få uppgift om vad som var antecknat skulle polismyndigheterna emellertid vara hänvisade till att ta kontakt med

Rikspolisstyrelsen som, innan några uppgifter lämnades ut, skulle

pröva myndighetens behov av informationen. Datainspektionen avslog ansökningen med bl.a. den motiveringen att den avsedda registreringen inte kunde anses förenlig med den restriktivitet och de begränsningar som statsmakterna avsett enligt den nyss nämnda propositionen. Rikspolisstyrelsen överklagade Datainspektionens beslut till

regeringen. I beslut den 14 november 1991 dnr Ju91/1133 avslog

regeringen överklagandet. Enligt beslutet gällde frågan om polisunderrättelseregister den svåra avvägningen mellan intresset av skyddet för den enskildes integritet och vikten av en effektiv brottsbe-

kämpning. Enligt den dåvarande regeringen borde den avvägningen

göras i samband med översynen av polisregisterlagstiftningen.

3.4 Befintliga underrättelseregister

Avsnittet innehåller en beskrivning av de befintliga kriminalunderrättelseregistren, nämligen säkerhetspolisens register och

finanspolisens analys- och spaningsregister.

SOU l996:35 Gällande rätt 55

3.4.1 säkerhetspolisens register

För säkerhetspolisens verksamhet för att förebygga och beivra brott mot rikets säkerhet förs ett särskilt register. I registret, som i första hand är avsett för spaning, antecknas uppgifter av betydelse för kontraspionaget och terroristbekämpningen. Där antecknas också uppgifter misstänkt subversiv verksamhet, dvs. försök att om undergräva och omstörta det rådande statsskicket. Även säkerhetspolisens register är ett polisregister i polisregisterlagens mening. Det innebär således att de begränsningar för anteckning i polisregister som gäller enligt 2 § polisregisterlagen är tillämpliga också på säkerhetspolisens register. För säkerhetspolisens register

finns dessutom särskilda föreskrifter i 2 § personalkontrollkungörel-

Där att i registret får antecknas uppgifter som behövs för sen. anges säkerhetspolisens verksamhet. I 2 § andra stycket föreskrivs att anteckning i registret inte får göras enbart av det skälet att någon tillhörighet till organisation eller annat sätt har gett uttryck genom för en politisk uppfattning. Denna föreskrift knyter an till förbudet

mot politisk âsiktsregistrering i 2 kap. 3§ regeringsforrnen som

innebär att en anteckning om en medborgare i allmänna register inte utan hans samtycke får grundas enbart på hans politiska åskådning. För tillämpningen den angivna bestämmelsen i 2 § personalkonav trollkungörelsen har regeringen utfärdat särskilda bestämmelser, dels

genom öppna föreskrifter den 22 september 1972, dels genom hemliga

föreskrifter den 3 december 1981. I de hemliga föreskrifterna ges

anvisningar för i vilka fall registrering får ske sympatisörer till

av

politiska extremistorganisationer.

Förutom när det gäller registrering av personers politiska hemvist har inte ansett det nödvändigt att ställa upp några närmare villkor man för insamlande och registrering av uppgifter i säkerhetspolisens register. SÄPO-kommittén föreslog säkerhetspolisens arbetsmetoder,

personalkontroll och meddelarfrihet, SOU 1990:51, s. 146 ff. att

reglerna säkerhetspolisens register i stort sett oförändrade skulle om

föras över till en särskild lag, vilket skulle innebära att polisregisterla-

bestämmelser inte skulle bli tillämpliga på säkerhetspolisens gens

register. För registrering av tillhörighet till politisk gruppering borde enligt SÄPO-kommittén alltjämt finnas särskilda, preciserade

mer

regler huvudsakligen innehåll som de nuvarande före-

av samma skrifterna. Dessa regler borde enligt kommittén föras över till de riktlinjer för säkerhetspolisens verksamhet som regeringen skall utfärda varje år. SÄPO-kommitténs förslag har i dessa delar ännu inte lett till lagstiftning.

56 Gällande rätt sou 1996:35

3.4.2 Finanspolisens analys- och spaningsregister

Bakgrund till finanspolisens analys- och spaningsregister

Riksdagen beslutade i april 1992 bet. 1991/92:JuU23, rskr. 230 att det vid Rikspolisstyrelsen skall finnas en finanspolis vars huvudsakliga uppgift skall vara att bedriva spaning för att uppdaga brott i samband med s.k. tvättning av pengar som utgjort vinning brottslig av verksamhet. En av finanspolisens uppgifter är att ta emot uppgifter som banker och andra företag är skyldiga att lämna till polisen enligt lagen 1993:768 om åtgärder mot penningtvätt penningtvättlagen. Penningtvättlagen, som trädde i kraft den l januari 1994, har till syfte att förhindra sådana åtgärder med avseende på egendom har som

förvärvats genom brott, som kan medföra att denna egenskap hos

egendomen fördöljs, att den brottslige får möjlighet att undandra sig rättsliga påföljder eller att återskaffandet av egendomen försvåras, samt sådana åtgärder som innefattar förfogande över och förvärv, innehav eller brukande av egendomen, dvs. penningtvätt. Sådana förfaranden som avses i 1 § kan vara straffbara häleri eller som häleriförseelse. För att man skall kunna förhindra penningtvätt har man i lagen ålagt banker, livförsäkringsföretag m.fl. liknande företag att granska transaktioner beträffande vilka företaget har skäl att anta

att transaktionen avser medel som härrör från ett brottsligt förvärv

av

allvarligare slag. Företaget skall därvid lämna uppgifter om alla

omständigheter som kan tyda på penningtvätt. Uppgifterna skall lämnas till Rikspolisstyrelsens ñnanspolis. I augusti 1993 ansökte Rikspolisstyrelsen hos Datainspektionen om tillstånd att inrätta och föra personregistret "Finanspolisens analys och

spaningsregister". Registret skulle enligt Rikspolisstyrelsen användas

för registrering, bearbetning, analys och delgivning av meddelanden om penningtransaktioner avsändare, mottagare, konton, adresser etc.. Den strukturerade information som skulle komma att bearbetas omfattade personuppgifter, adress-, konto- och transaktionsuppgifter, knytning till företag m.m. Denna infonnation skulle tillsammans med viss ostrukturerad information registreras i dataregister med diariefunktioner. All lagrad information skulle vara sökbar. Genom ett beslut den 20 september 1993 lämnade Datainspektionen ansökan utan bifall. Datainspektionen fann att registret skulle komma

att innehålla förspaningsuppgifter och att det skulle möjliggöra

registrering och bearbetning av uppgifter om ett stort antal personer -

kriminella som oförvitliga som vaga grunder skulle komma att

-

kopplas ihop med brottslighet. En stor mängd uppgifter som saknade

relevans för polisens brottsbekämpande verksamhet skulle komma att registreras. De som skulle bli registrerade skulle sakna insynsrätt och någon myndighet som hade till uppgift att kontrollera uppgifternas riktighet fanns inte. Mot denna bakgrund fann Datainspektionen att

Gällande rätt 57 -

synnerliga skäl enligt 4§ första stycket datalagen inte förelåg. Datainspektionen framhöll också att den tidigare hade förordat att grämer för den förspaningsregistrering som borde få förekomma tydligt borde regleras i lag. Rikspolisstyrelsen överklagade beslutet till regeringen och anförde bl.a. att ñnanspolisen inte skulle kunna bedriva någon meningsfull verksamhet Datainspektionens beslut skulle ligga fast. om Justitiekanslern tillstyrkte bifall till överklagandet och anförde bl.a. att lagen åtgärder mot penningtvätt medförde att en relativt stor om mängd information skulle komma att lämnas till polisen samt att dessa uppgifter måste analyseras och bearbetas .för att ha något värde. Värdet av den rapportering som banker och andra företag hade ålagts

skulle enligt Justitiekanslern bli helt beroende av hur effektiv polisens

analys skulle komma att bli. Effektiviteten vid utvärderingar av en stor mängd uppgifter kunde enligt Justitiekanslern avsevärt förbättras genom användandet av ADB. Frågan var om de integritetsrisker som ADB-användning kunde innebära i detta fall skulle bli sådana att polisen måste avstå från att arbeta effektivast möjliga sätt. Justitiekanslern framhöll att det, till skillnad från vad som tidigare hade anförts beträffande förspaningsregister, skulle bli fråga om registrering av ett uppgiftslärnnande som var reglerat i lag. Den lättåtkomlighet lagstiftaren tidigare hade befarat i fråga om som datoriserade förspaningsregister kunde enligt Justitiekanslern elimineras genom omfattande behörighetskontroll. Justitiekanslern ansåg att de åtgärder vidtagits statsmakterna för att komma till rätta med som av tvätt pengar skulle komma att brista i trovärdighet om inte av Rikspolisstyrelsen på ett effektivt sätt skulle få möjlighet att snabbt sortera och söka i den inhämtade infonnationen. Justitiekanslern tillstyrkte därför överklagandet men tillade att saken, i vart fall på sikt, borde lagregleras. Även Finansinspektionen tillstyrkte överklagandet. Riksåklagaren fann det däremot tveksamt om sådana samhällsvinster kunde anses föreligga att effektivitetssträvandena borde få väga över behovet av skydd för den enskildes personliga integritet. Om man, trots de nackdelar ett register skulle innebära ur integritetssynpunkt, ändå skulle överväga att införa ett sådant register var det enligt Riksåklagaren en fråga som borde lagregleras. Riksåklagaren framhöll särskilt att det låg i sakens natur att ett förspaningsregister skulle komma att innehålla uppgifter även som var oskyldiga till om personer brott och att det var särskilt betänkligt om sådana uppgifter skulle komma att spridas i polisens internationella samarbete. Avgränsningen mellan de till oförenliga intressena av effektiv brottsbekämpning synes och skydd för den enskildes integritet borde enligt Riksåklagaren därför göras av lagstiftaren. Regeringen anförde inledningsvis att de uppgifter som skulle samlas in skulle komma att utgöras av förspaningsuppgifter och att det i första

Gällande rätt

hand inte skulle föreligga konkreta misstankar brott beträffande de om personer som kunde komma att registreras. Registret skulle vidare

komma att utgöra ett polisregister enligt polisregisterlagen. För

tillstånd krävdes enligt regeringen att det förelåg synnerliga skäl enligt

4 § datalagen.

Regeringen pekade vidare år 1991 visserligen hade

att man avslagit en ansökan från Rikspolisstyrelsen om att inrätta ett

förspaningsregister trots att det i och för sig ansågs föreligga synnerli-

ga skäl för ansökan. Avslagsbeslutet hade emellertid den gången motiverats av att den tänkta registreringen inte hade varit tillräckligt precis. Den aktuella ansökan skiljde sig enligt regeringens mening från den tidigare på så sätt att Riksdagen hade beslutat att det skulle finnas en ñnanspolis vars uppgift skulle vara att bedriva spaning för att

uppdaga brott i samband med penningtvätt. Genom lagen om åtgärder mot penningtvätt hade också bestämts att transaktioner avseende medel som kunde antas härröra från brottsliga förvärv allvarligare slag

av skulle rapporteras till polisen. För att uppdaga brott i samband med

penningtvätt fick det enligt regeringens uppfattning förutsättas att

förspaning måste ske. Med hänsyn härtill fann regeringen att det förelåg synnerliga skäl att inrätta och föra det aktuella registret. Det fanns enligt regeringens mening ett starkt allmänt intresse av att

polisen har tillgång till effektiva hjälpmedel i denna brottsbekämpande

verksamhet. Regeringen framhöll också särskilt att syftet med lagen om åtgärder mot penningtvätt, enligt vad Rikspolisstyrelsen hade

uppgett, inte skulle kunna uppfyllas om inte polisen effektiva

gavs möjligheter att samla in och behandla den aktuella infonnationen,

vilket syntes förutsätta registrering med stöd av ADB.

Mot intresset av skydd för den enskildes integritet skulle enligt regeringen ställas betydelsen av att polisen skulle kunna verka enligt den lagstiftning som riksdagen beslutat om. Eftersom ramarna för registrering var givna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och i första hand avsåg transaktioner som hade samband med narkotikabrottslighet eller annan brottslighet av allvarligare slag, fann regeringen att ett tillstånd att inrätta och föra finanspolisens analys- och spaningsregister borde ges till Rikspolisstyrelsen.

Innehållet i finanspolisens register samt gallring av uppgifter

Datainspektionen har meddelat föreskrifter för Finanspolisens analysoch spaningsregister Datainspektionens beslut den 27 januari 1994, dnr 7838-93. Regeringen har efter överklagande ändrat Datainspektionens beslut ivissa delar. Av ändamålsföreskriften framgår att registret

1 Skäl för bedömningen angavs inte i beslutet.

Gällande rätt 59

skall utgöra ett hjälpmedel i Rikspolisstyrelsens spanings- och analysverksamhet i ärenden hos myndighetens finanspolisenhet som avser sådana förfaranden som anges i l § lagen 1993:768 om åtgärder mot penningtvätt. Registret får användas även för framställning av statistik. Registret får enligt föreskrifterna innehålla uppgifter som rapporteras till Rikspolisstyrelsen enligt 9 och 12 penningtvättlagen eller

från andra polismyndigheter eller motsvarande utländska samarbets-

partners eller som framkommit i finanspolisens spanings- och analysverksamhet, under förutsättning att det finns skäl att anta att transaktionen avser medel som härrör från ett brottsligt förvärv av allvarligare slag. Personregistret får även innehålla uppgifter som rapporteras till Rikspolisstyrelsen från tullmyndigheter eller tullmyndigheternas utländska samarbetspartners i deras polisiära verksamhet under förutsättning att det finns skäl att anta att transaktionen avser medel som härrör från ett brottsligt förvärv av allvarligare slag. Vidare får registret innehålla uppgifter som härrör från andra källor

än vad som anges ovan, under förutsättning att de har ett klart

samband med uppgifter som registrerats enligt vad som sågs ovan och bedöms vara av betydelse för utredningen av det aktuella ärendet.

Innan uppgifter som har rapporterats enligt penningtvättlagen tillförs

registret skall en bedömning göras av en kvalificerad tjänsteman hos Rikspolisstyrelsens finanspolisenhet att det finns skäl att anta att transaktionen avser medel som härrör från ett brottsligt förvärv av allvarligare slag. Uppgifter till registret får inhämtas genom automatisk databehandling från personregistret ’ ’Finanspo1isens diarium’ Uppgifter får även inhämtas genom automatisk databehandling av andra personregister, under förutsättning att det rör sig om enstaka

personuppgift och att den tillförs registret i form av ordbehandlings-

dokument. Personuppgifter i ett ärende skall tas bort gallras så snart det inte längre finns skäl att anta att transaktionen avsett medel som härrör från brottslig verksamhet av allvarligare slag eller när fem år förflutit sedan ärendet senast tillfördes uppgifter. I en bilaga till Rikspolisstyrelsens ansökan om tillstånd att föra personregistret finns en beskrivning av hur registret skall användas. Information som kommer in till ñnanspolisen skall enligt denna beskrivning omgående registreras i ett inforrnationsregister med diariefunktion. Därefter skall den ingivna informationen granskas av en beslutsfattare som skall ta ställning till om informationen skall bearbetas vidare eller om den år ointressant och därför omedelbart skall avföras. Därnäst skall man kontrollera om polisens egna register kan ytterligare information. Även finner att informationen ge om man inte bör bearbetas vidare skall den ändå finnas kvar viss tid och vara möjlig att söka uppgifter På det sättet kan finanspolisen undersöka om en transaktion utgör en del i ett återkommande mönster eller om person, ett konto, ett företag eller en mellanhand har förekommit en

60 Gällande rätt

i misstänkta sammanhang tidigare. Om i stället att man anser informationen bör bearbetas vidare genom fördjupad analys eller spaning, skall informationen i förekommande fall tillsammans med andra tidigare inkomna meddelanden registreras ett bearbet- - som ningsärende i ett ärenderegister med diariefunktion. I större spaningsärenden kan man använda ett särskilt analysverktyg, dvs. ett dataanalysprogram som kan göra översiktliga grafiska bilder av invecklade skeenden. Analysprograrnrnet lagrar inhämtad information i form av bilder. Det kan också känna av om lagrade uppgifter har förändrats eller om nya uppgifter har tillkommit och dessutom uppdatera den lagrade informationen.

3.5 Allmänna spaningsregistret ASP

I detta avsnitt finns en redogörelse för allmänna spaningsregistret ASP, vilket i viss utsträckning innehåller uppgifter av underrättelsekaraktär.

Allmänna spaningsregistret ASP är ett register vars syfte är att utgöra underlag för systematisering av uppgifter med anknytning till konstaterad eller misstänkt brottslighet att användas i polisens brottsutrednings- och spaningsverksamhet. ASP anses vara ett

polisregister i polisregisterlagens mening. Datainspektionen har lämnat Rikspolisstyrelsen tillstånd enligt datalagen att föra registret med hjälp

av ADB.

Innehållet i ASP enligt Datainspektionens tillstånd

I Datainspektionens tillstånd beslut den 18 maj 1977, dnr 74-77 har

under rubriken registerändamål antecknats följande:

Registret skall lagra och systematisera uppgifter med anknytning till misstänkt eller konstaterad brottslighet för att användas i

polisens spanande och brottsutredande verksamhet och är avsett

att ersätta de nuvarande manuellt förda spaningsregistren. Uppdatering av registren skall ske dels av rikspolisstyrelsen, dels av den lokala polisorganisationen. För uppdateringen skall företrädesvis användas terminaler. Terrninalanvändarna skall kunna initiera systematiseringar och sammanställningar av registrerade uppgifter.

Av beslutet framgår vidare att registret endast får innehålla de uppgifter som angetts i Rikspolisstyrelsens ansökan och att registret

Gällande rätt 61

också skall gallras på det sätt som angetts där. Den närmare redogörelse för ASP som följer nedan utgår därför, annat inte särskilt om sägs, från innehållet i Rikspolisstyrelsens ansökan tillstånd samt om

från Datainspektionens olika beslut om utvidgning registret.

av

Innehållet i registret delas upp i huvudgrupper, i vilka sådana

sex uppgifter sammanförs som på ett eller annat sätt anses höra ihop. De

sex huvudgrupperna är uppgifter om person, om modus operandi, om

vård, om fordon och om farkoster samt slutligen så kallade notiser. Huvudgruppen uppgifter om personer får innehålla uppgift bl.a. om

personnummer, namn, kön, medborgarskap, kännetecken, brottsspeci-

alitet och s.k. A-markering, vilket indikerar att det är fråga om en

svårt brottsbelastad person. I huvudgruppen modus operandi får det

föras in uppgifter om tillvägagångssätt, angreppsobjekt, medel, vinningsobjekt och lokalitet. Huvudgruppen uppgift om vård får innehålla uppgift om kriminalvård eller annan brottspåföljd. Det som får anges är vårddatum, vårdtyp och vårdmyndighet. Huvudgrupperna fordon och farkoster är avsedda att innehålla uppgifter båtar och om flygplan, t.ex. typ, årsmodell, färg och registreringsnummer. I huvudgruppen notiser får vissa angivna notistyper förekomma. För det första får en sarnlingsrubrik för viss typ av brottslighet anges, t.ex. våld, väpnat rån eller narkotika, och därunder anteckna "misstankar om planerad, förberedd, pågående eller fullbordad brottslighet". Under sarnlingsrubriken får det också anges ’ ’redan konstaterat brott

Notistypen span får innehålla "spaningsinformation har

som samband med misstankar om planerad, förberedd, pågående eller fullbordad brottslighet, där specifikation av brottet inte kan ske". Notistypen "tillhåll" får innefatta uppgifter om tillhåll, exempelvis hotell, klubbar, lägenheter etc dit planerad, förberedd, pågående eller fullbordad brottslighet kan misstänkas vara knuten". Förutom de nu nämnda notistyperna finns det ytterligare tre vilka får innehålla uppgift om en registrerad persons bostadsadress, uppgift om att han har anhållits eller häktats samt uppgift om att han har avlidit. Under en notistyp får slutligen också anges vissa typer av brott under förutsättning att de är av intresse ur spaningssynpunkt. Det är för det första fråga om de flesta brottsbalksbrott, nämligen brott mot 3 kap., 4 kap., 6 kap., 8 14 kap., 16 kap. och 17 kap. brottsbalken. Man får också anteckna brott mot skattebrottslagen, narkotikabrott, smuggling, olovlig/olaga jakt, olovligt fiske, olovlig tillverkning av sprit, olaga sprithantering, olaga vapcninnehav, dataintrång, brott mot ransone-

ringslagstiftning, valutabrott, organiserad illegal invandring samt brott

mot knivlagen. De uppgifter som får föras in i registret får endast kombineras på vissa bestämda sätt. En uppgift om person får i princip förekomma fristående eller i förening mednotiser eller uppgifter modus om operandi eller om vård. Uppgifter om fordon och farkoster får också förekomma fristående eller i förening med notiser. Även notiser får

62 Gällande rätt sou 1996:35

registreras fristående. Till notiser får också knytas uppgifter om personer, fordon och farkoster. Det kan redan här noteras att det i praktiken inte kan förekomma fristående uppgifter om personer. Av gallringsföreskrifterna framgår nämligen att en registrerad person skall tas bort registret så snart samtliga notiser har gallrats beträffande ur denne. En uppgift om person måste därför alltid vara förenad med minst notis och kan dessutom förekomma i förening med uppgifter en

om modus operandi eller om vård. Däremot får en uppgift om en

person inte förenas direkt med en uppgift om någon annan person.

Uppgifter om en person A kan dock kopplas till en notis, som i sin tur kopplas till uppgifter person B. På samma sätt kan uppgifter

om en om en person via en notis kopplas till uppgifter om t.ex. ett visst fordon.

Innehåller ASP uppgifter av kriminalunderrättelsekaraktär

Det kan noteras att Rikspolisstyrelsens ansökan, utöver vad som

framgår registerändamålet, inte innehåller något om förutsätt-

av ningarna för registrering Det tyder på att man skulle av en person. kunna registrera en person redan om han, som det står i Datainspektionens tillstånd, har anknytning till misstänkt eller konstaterad brottslighet Det skulle således räcka att en person har anknytning till brottslighet, inte att han misstänks för brott. Frågan är om det över huvud taget krävs att polisen har anledning anta att ett konkret brott har begåtts. Enligt Rikspolisstyrelsens ansökan får man i ASP

anteckna uppgifter bl.a. planerad...brottslighet, något som

om ligger tämligen långt från ett konkret brott även om stämpling och förberedelse till brott i vissa fall kan vara straffbart. En person skulle därmed kunna registreras i ASP han på ett eller annat sätt har om anknytning till exempelvis planerad narkotikabrottslighet och det finns anledning att i notis anteckna spaningsinforrnation om honom. en Uppgifter sådan karaktär får betraktas som kriminalunderrättelav

seuppgifter. Ãndamålsbeskrivningen i Datainspektionens tillstånd

liksom Datainspektionens föreskrifter för registret i övrigt får i vart fall, tolkade efter sin ordalydelse, anses innefatta ett tillstånd för

Rikspolisstyrelsen att registrera personunderrättelseuppgifter.

Datainspektionen har emellertid i en rapport den 29 september 1989

efter granskning Rikspolisstyrelsens personregister anfört syn-

av punkter frågan om registrering i ASP av förspaningsuppgifter, dvs. uppgifter förhållanden som tyder brottslig verksamhet och om om kan antas inblandade i brott men utan att någon personer som vara klar misstanke ett individualiserat brott föreligger. Begreppet om

förspaningsuppgifter hade enligt Datainspektionen inte kommit i bruk

när tillståndet för ASP meddelades. Av ändamålsföreskriften, vilken enligt Datainspektionen tämligen allmänt hållen och borde var

sou 1996:35 Gällande rätt 63

preciseras, framgick likväl att avsikten inte hade varit att Rikspolisstyrelsen skulle få registrera sådana uppgifter. Datainspektionen framhöll särskilt att det beträffande svårt brottsbelastade personer

förekom kontinuerliga anteckningar i registret, även det inte fanns

om

några konkreta misstankar mot dessa brottslighet. Det

personer om ny kunde enligt Datainspektionen starkt ifrågasättas inte uppgifterna om

under sådana förhållanden har karaktär förspaningsuppgifter.

av Datainspektionen framhöll vidare att Europarådets rekommendation m användningen av personuppgifter ställer krav lagstöd för

insamling och registrering på ADB-medium förspaningsuppgifter.

av

För att uppfylla rekommendationens krav torde det enligt Datainspek-

tonens mening därför inte vara till fyllest med tillstånd enligt

datalagen till insamling och registrering på ADB-medium sådana

av

Lppgifter. För ett sådant integritetskänsligt register det allmänna

som spaningsregistret borde kriterierna för vilka uppgifter får som

registreras i stället fastställas av riksdagen. Rikspolisstyrelsen anförde i yttrande över Datainspektionens rapport at någon registrering av förspaningsuppgifter i ASP inte förekommer.

Rikspolisstyrelsen har också utfärdat föreskrifter RPS FS 1994:14, PAP 448-1, vilka kraftigt inskränker polisens möjligheter att registrera personer i ASP. Enligt 1 § i Rikspolisstyrelsens föreskrifter får i ASP införas Lppgifter endast om den är misstänkt för vissa angivna brott, som

mder förutsättning att den aktuella uppgiften särskild

är av betydelse

får brottsspaning jfr 6 § polisregisterkungörelsen. De brott

som

avses är huvudsakligen desamma som enligt Rikspolisstyrelsens

ansökan om tillstånd får antecknas i notiser, nämligen brott mot 8 -14, 16 och 17 kap. brottsbalken, narkotikabrott, smuggling,

jaktbrott, olovligt fiske, olovlig tillverkning sprit, olaga vapeninne-

av lav, dataintrång, brott mot ransoneringslagstiftning samt valutabrott.

Därutöver tillkommer brott mot skattebrottslagen, brott mot knivförbJdslagen, dopningsbrott, olovlig/olaga sprithantering och organise-

rid illegal invandring. Eftersom Rikspolisstyrelsens förskrifter innebär at en person inte får registreras om han inte är misstänkt för ett visst trott, innebär föreskrifterna samtidigt att det måste finnas åtminstone anledning att anta att just detta brott har begåtts.

Vad som har sagts ovan om registrering gäller även

av personer

ngistrering av fordon och farkoster. Utöver vad som framgår

av

rcgisterändamålet innehåller Rikspolisstyrelsens

ansökan inte något om förutsättningarna för registrering ett fordon eller farkost. Av av en

gallringsföreskrifterna framgår emellertid att uppgift om ett fordon

eler en farkost skall tas bort registret så snart samtliga tillhörande ur mtiser har gallrats. I den tidigare nämnda rapporten har Datainspektbnen påpekat att också uppgifter om fordon kan utgöra ett personregister, eftersom fordonet genom sitt registreringsnummer kan knytas til en enskild person. Datainspektionen framhöll därför att bl.a. man

64 Gällande rätt sou 1996:35

såvitt gällde ASP borde vara särskilt vaksam vid registrering av fordon inte fordonet kunde sättas i samband med misstänkt eller om

konstaterad brottslighet. Rikspolisstyrelsens föreskrifter 2 RPS FS

1994: 14 innebär emellertid i den här delen att det i ASP får införas

uppgifter fordon, farkoster, företag eller liknande endast under

om förutsättning att de kan sättas i samband med misstanke om visst brott. Detta synes innebära ett krav på att det skall finnas åtminstone anledning att anta att detta brott har begåtts. De brott som enligt

Rikspolisstyrelsens föreskrifter får föranleda registrering är desamma

som beträffande registrering av personer.

Gallring av uppgifter ur ASP

Allmänna regler gallring av uppgifter i polisregister finns i 14 §

om

polisregisterkungörelsen. Härutöver har Datainspektionen meddelat föreskrifter gallring uppgifter i ASP. Enligt dessa föreskrifter

om av

skall uppgifter tas bort ASP så snart samtliga notiser

om en person ur

har gallrats beträffande denne. Om det i anslutning till uppgift om en finns anteckningar om vård, uppgifter om modus operandi eller

person "spärr" skall personen inte tas bort ur registret förrän han har om fyllt 80 år eller uppgiften i annat fall inte behövs för registret. Detsamma gäller registrerad är "A-markera , vilket om en person indikerar att han är svårt brottsbelastad. Registrerade fordon och farkoster skall också tas bort ur registret när alla anknytande notiser

har gallrats bort. Notiser gallras enligt huvudregeln 18 månader efter

den sista tidpunkten för iakttagelse eller händelse. Det finns en en flera undantag från huvudregeln. Gallringstiden för notiser med

samlingsrubriken narkotika, organiserad illegal invandring eller

rån/väpnat rån är fem år, för inbrott i kassaskåp tre år och för sedlighetsbrott och allmänfarliga brott två år. För notiser med

beteckningen tillhåll är gallringstiden tre år. Spaningsuppgifter som

endast är knutna till fordon skall gallras efter sex månader. Om det före utgången gallringstiden har antecknats en ny händelse i av registret skall både den gamla och den anteckningen stå kvar. nya Gallringstiden kommer då att räknas från den senaste händelsen i enlighet med vad som anges ovan.

Då det gäller gallring har Datainspektionen i sin rapport den 28 september 1989 anfört s. 33 att polisregisterlagens gallringsbestämmelser visserligen innebär att gallringstidema för ASP är långa, att reglerna på grund av anvisningar som Rikspolisstyrelsen har

men

utfärdat i praktiken tillämpas restriktivt. I Rikspolisstyrelsens föreskrifter RPS FS 1994: 14 anges i 4 § att en uppgift som har tagits

in i ASP skall utgå registret när misstanke brott inte längre ur om föreligger.

Gällande rätt 65

Förundersökningsregister

Avsnittet innehåller en beskrivning de förundersökningsregis-

av ter som för närvarande får föras och i viss mån kan sägas som

utgöra en pendang till de kriminalunderrättelseregister vi föreslår i avsnitt 4. Inom Rikspolisstyrelsen arbetar för närvarande

man

med ett projekt som skall leda till att förundersökningar kan föras med hjälp av ADB i mycket större utsträckning än vad är

som nu möjligt.

Förundersökningsregister är tillfälliga register som utgör hjälpmedel för att lagra, systematisera och återvinna uppgifter i förundersökningar

med komplicerat eller omfattande utredningsmaterial. Det första

förundersökningsregistret fördes av Rikspolisstyrelsen efter tillstånd av Datainspektionen beslut den 5 maj 1976, dnr 13068-74. Registret skulle enligt ändamålsbeskrivningen ett hjälpmedel i utredningen

vara av svåra våldsbrott och omfattande seriebrottslighet vari upplysningar

om sådana brott, vilka kommer fram under brottsutredningen, registreras. I ändamålsbeskrivningen antecknades vidare att registret var ett polisregister och att det sålunda reglerades av bestämmelserna

i polisregisterlagen. De uppgifter som var avsedda att föras in i registret var i huvudsak namn på uppgiftslänmare, tidpunkt och plats för iakttagelser, uppgifter om personer som kunde sättas i samband med brottsligheten i fråga, uppgifter fordon, olika fynd och andra om iakttagelser som bedömdes ha samband med utredningen samt andra liknande uppgifter. Avsikten med registret också att skulle var man kunna hämta ut sammanställningar, systematiseringar och urval av uppgifterna i registret i olika hänseenden bedömdes kunna som gagna brottsutredningen. I juni 1984 fick Göteborgs polismyndighet tillstånd att föra

förundersökningsregister beslut den 9 juli 1984, dnr 1533-84.

Registret var enligt Datainspektionen att betrakta som ett polisregister.

Enligt ändamålsbeskrivningen skulle registret vara ett administrativt hjälpmedel vid omfattande förundersökningar avseende svårutredda

skattebrott, gäldenärsbrott och andra ekonomiska brott samt allvarliga våldsbrott och narkotikabrott. Registret skulle vidare ett underlag vara för systematisering, sortering och erforderliga sammanställningar av uppgifter. De uppgifter som skulle få registreras och hämtas ut ur registret motsvarade i stort sett vad gällde för Rikspolisstyrelsens som register. Det kan anmärkas att Göteborgs polismyndighet i ansökan angav att antalet registrerade personer skulle kunna komma att variera från 200 i utredningar om ekonomisk brottslighet till 2 000 i utredningar om våldsbrott. I september 1984 ansökte Rikspolisstyrelsen om tillstånd att ändra registerändamâlet för förundersökningsregister. Av Datainspektionens

3 16-0268

66 Gällande rätt sou 1996:35

beslut den 5 maj 1976 framgick att förundersökningsregister fick

användas endast i samband med utredning av svåra våldsbrott och

omfattande seriebrottslighet. Rikspolisstyrelsen menade att för-

undersökningsregister borde få upprättas ialla förundersökningar med komplicerat eller omfattande utredningsmaterial. Samtidigt ansökte

Rikspolisstyrelsen, ombud för 37 polismyndigheter, om tillstånd

som för dessa att föra förundersökningsregister. Av betydelse för pröv-

ningen ansökan frågan förundersökningsregister kan anses

av var om utgöra polisregister. Justitiekanslern hade i ett beslut den 23 oktober

1984 dnr 2423-84-22 beträffande Datainspektionens beslut angående Göteborgs polisdistrikts förundersökningsregister funnit att det

kunde diskuteras ifrågavarande register var ett polisregister i om

polisregisterlagens mening. Rikspolisstyrelsen uppgav i det aktuella

ärendet att registren inte skulle tjäna till upplysning om brott som någon misstänkts, åtalats eller dömts för och att de därför inte utgjorde

polisregister. Datainspektionen delade denna bedömning Registret

skulle således inte behandlas som polisregister och något annat

författningsstöd för registren fanns inte. Datainspektionen ansåg att beslut att inrätta register detta känsliga slag inte borde meddelas om av administrativ myndighet utan av riksdagen. I avsaknad av utav tryckligt lagstöd för registren avslog därför Datainspektionen ansökan.

Rikspolisstyrelsen klagade över beslutet för egen del och som ombud för polismyndighetema. Justitiekanslern yttrade sig i ärendet

och anförde att registret var avsett att omfatta bl.a. personer som kunde sättas i samband med brott, vilket innebär att registrering kunde komma ske på ett betydligt tidigare stadium än vad som i övrigt att

gällde för polisiära register. Det förhållandet att registrering skulle kunna ske på ett så tidigt stadium och utan närmare precisering pâ vilken grund, gjorde enligt Justitiekanslern att registret från den

2 anledning Datainspektionens beslut tillstånd för Göteborgs Med av att ge polismyndighet att föra förundersökningsregister tog JK upp frågan om sådana register kunde utgöra polisregister. JK Bengt Hamdahl anförde i beslutet att han inte anses hade funnit anledning att överklaga Datainspektionens beslut då förandet av registret enligt hans bedömning inte kunde innbära risk för otillbörligt intrång i de anses registrerades personliga integritet. JK ställde sig dock tveksam till om innehållet i registret överensstämde med de föreskrifter som Rikspolisstyrelsen hade meddelat om innehållet i polischefs register. Aven i övrigt kunde det enligt JK:s uppfattning diskuteras ifrågavarande register ett polisregister enligt lagens mening. om var Rikspolisstyrelsen anförde i yttrande till JK att styrelsen, som tidigare hade ansett att registret utgjorde ett polisregister, hade ändrat uppfattning och gjorde den numera bedömningen att det inte fråga ett polisregister. Registret skulle enligt var om Rikspolisstyrelsen därmed inte omfattas av polisregistersekretessen utan av sekretessbestämmelserna i 5 kap. l § och 9 kap. 17 § sekretesslagen. Göteborgsregistret skulle inte heller omfattas av Rikspolisstyrelsens föreskrifter om lokala polisregister. JK fann inte anledning att vidta annan åtgärd med anledning av vad Rikspolisstyrelsen hade anfört än att översända kopia av beslutet till Datainspektionen. 3 bedömningen inte i beslutet. Skäl för angavs

Gällande rätt 67

enskildes synpunkt kunde komma att upplevas ett påtagligt intrång som i den personliga integriteten. Justitiekanslern menade att det fanns anledning att fråga sig om en så långt gående registrering borde eller kunde accepteras. Det var enligt Justitiekanslern vidare tveksamt om sekretessreglerna i sekretesslagen innebar ett tillfredsställande skydd för de registrerades personliga integritet. Mot bakgrund härav ansåg Justitiekanslern att tillstånd inte borde på administrativ väg. ges

Frågan om ett så känsligt register som förundersökningsregister skulle

få inrättas var från rättssåkerhetssynpunkt så principiell innebörd av att den borde bli föremål för lagstiftning. Justitiekanslern ville i vart fall avråda från att registret inrättades innan ytterligare noggranna överväganden gjorts om vilka uppgifter borde få ingå i registret som samt hur uppgifterna skulle göras tillgängliga och hur de skulle utlämnas och användas. I princip borde reglerna enligt JK i dessa avseenden vara överensstämmande med reglerna i polisregisterlagen och polisregisterkungörelsen. Regeringen ansåg att det fanns ett mycket starkt intresse att få av föra förundersökningsregister, särskilt vid större eller komplicerade förundersökningar beträffande grova våldsbrott, ekonomisk brottslighet och narkotikabrott. Det fick enligt regeringen förutsättas att de begärda registren var avsedda att användas främst vid sådan brottslighet. Regeringen ansåg att sekretesslagens bestämmelser ett gav tillfredsställande skydd för integriteten och att otillbörliga integritetsintrång kunde förhindras genom föreskrifter skulle om vem som tillgång till uppgifterna samt om gallring. Regeringen upphävde därför Datainspektionens beslut och meddelade myndigheterna tillstånd att

inrätta och föra förundersökningsregister. Regeringen ansåg också att

Rikspolisstyrelsens framställning om ändrad ändamålsföreskrift borde bifallas och upphävde Datainspektionens beslut även i den delen. Regeringens beslut innehåller inget tydligt ställningstagande i frågan om registren utgör polisregister eller inte.

Innehållet i förundersökningsregister och gallring av uppgifter

Datainspektionen har genom beslut den 21 januari 1986 dnr 151-86

meddelat föreskrifter för de förundersökningsregister förs de som av lokala polismyndigheterna. Av ändamålsbeskrivningen framgår att registren skall utgöra hjälpmedel för att lagra, systematisera och återvinna uppgifter i förundersökningar med komplicerat eller omfattande utredningsmaterial.

Förundersökningsregister får enligt Datainspektionens beslut endast

innehålla uppgift om: diarienummer tidpunkt för iakttagelse, kontroll, förhör eller liknande namn på uppgiftslämnare -

68 Gällande rätt

uppgifter om platsen för en iakttagelse uppgifter person som kan sättas i samband med brottet, dvs. - om en bostadsadress, arbetsplats och beskrivning namn, personnummer, av personens bil

beskrivning av förekommande fordon beskrivning av förekommande personer uppgift namngiven person är uppgiftslämnare eller om han - om en har blivit förhörd under utredningen

uppgift om att man har slagit i olika register

-

uppgifter om fynd och om brottsplatsen

-

uppgifter från brottsplatsundersökning

-

uppgifter från specialundersökningar

beskrivning av iakttagelser uppgifter ur förhör -

uppgifter adresser till kända "tillhå1l och "kvartar"

- om

Uppgifter har tagits in i ett förundersökningsregister skall enligt

som Datainspektionens föreskrifter tas bort så snart dom eller beslut i

ärendet har vunnit laga kraft eller, det är fråga om ett ouppklarat om brott, senast i samband med att förundersökningen läggs ner.

Informationen skall då överföras papper.

överväganden

4 underrättelse-

om

register

I avsnitt 4.1 och 4.2 tar vi frågor de tekniska och rättsliga upp om miljöer som en kommande lag polisens underrättelseregister om

kommer att tillämpas I avsnitt 4.3 behandlar vi förutsättningarna för registrering av underrättelseuppgifter med hjälp ADB. Frågan

av om utlämnande av uppgifter belyses i avsnitt 4.4. I avsnitt 4.5 4.8 tar vi -

upp frågor om gallring uppgifter, kontroll och säkerhet, befintliga

av register i förhållande till den nya lagen samt kostnader. om

Utvecklingen av informationstekniken inom polisväsendet

Polisens verksarnhetsfonner påverkas i mycket hög grad den av inforrnationstekniska utvecklingen i samhället. Den verksamhets-

gren som underrättelsetjänsten utgör kan knappast i längden förbli oberörd av den utvecklingen.

Datorkapaciteten och tekniken för informationsöverföring utvecklas

nu

i snabb takt inom polisväsendet. Det kan förutses att praktiskt taget

allt skrivarbete inom polisen i framtiden kommer att utföras med hjälp

av någon form av infonnationsbehandlingsteknik. Brottsanmälningar, protokoll över förhör och tvångsmedelsanvändning liksom förunder-

sökningsprotokoll och promemorior kommer i ökad utsträckning att lagras på datarnedium. Dessutom använder sig redan i viss man nu mån av scanning, en teknik innebär att dokument kommer som som in till polismyndigheterna bildfångas för sedan skall kunna att man arbeta med dokumentet på elektronisk väg. Man kan förutse ökad en

användning av sådan teknik och sikt ett system som innebär att man

helt och hållet arbetar med elektroniska akter inom för bl.a. ramen förundersökningsförfarandet. Utskrifter på kommer under papper sådana förhållanden att förekomma bara i de fall då det behövs av något särskilt skäl, t.ex. för att domstolar och försvarare skall kunna

få tillgång till förundersökningsprotokoll.

Polisens myndigheter på lokal, regional och central nivå utvecklar dessutom egna ADB-system. Databaserna i dessa system lagras vanligen i en databas-server som knyts med persondatorer i samman

lokala nätverk inom myndigheterna. De lokalt placerade

systemen kommer många gånger också att utgöra del ett större system på en av

70 överväganden om underrättelseregister

regional och central nivå. Nätverken kan då kopplas samman till ett

enda nätverk, gemensamt för hela polisväsendet.

Vissa verksamheter inom polisen utgör centraliserade funktiosom kommer troligen även fortsättningsvis att kopplade till ner vara centrala databaser i stordatorer. I stora drag kommer således polisens datasystem att bygga samverkan mellan ett antal mindre datorer och några få stordatorer.

servrar

Den decentraliserade infonnationsstrukturen och nätverket medför

i princip varje användare persondator som är knuten till nätet

att av en

kommer kunna få tillgång till viss uppgift oavsett i vilken server

att en fimis lagrad. Den använder stordator kan

i nätet uppgiften som en

också använda elektronisk post för att via nätet skicka en

givetvis förfrågan uppgift till viss mottagare eller krets av mottagare.

om en en

Begreppet personregister är centralt i datalagen realiseras

som

uppenbarligen i sådan miljö på ett tekniskt annorlunda sätt än

en

tidigare. Därtill kommer det förhållandet att polisen till övervägande

del kommer att arbeta med elektroniska akter. Det kommer att medföra svårigheter avgöra vilken information som skall anses att

tillhöra register och till följd därav underkastad särskilda

ett vara bestämmelser.

Behovet sammanföra uppgifter på ett särskilt datamedium som

av att

centralt inom polisen minskar också uppgifterna kan tas

hanteras om

den information finns lagrad olika håll i

fram direkt ur som

Detta gäller inte bara uppgifter ingår i dagens centrala

systemet. som

register. Rent konkret kommer vilka konstellationer av uppgifter som

helst att kunna ställas samman efter behov.

Ett sådant system kan rationellt från effektivitetssynpunkt.

synas

tekniskt möjligt är emellertid inte också rättsligt godtag-

Allt som är

skyddet den personliga integriteten och andra viktiga

bart. Om av hänsyn kräver det måste begränsningar kunna införas. Det blir en

viktig uppgift för att vid revideringen av polisregisterlagen ta

oss

till i vilken utsträckning sådana begränsningar bör införas.

ställning emellertid svårt just underrättelseverksamheten skall Det är att se att bedrivas utan ett effektivt datorstöd.

4.2 Den rättsliga utvecklingen

register i polisens underrättelseverksamhet måste av En lag om

naturliga skäl utformas för in i gällande lagstiftning.

att passa Genomgripande förändringar i den rättsliga miljö lagen skall

verka i kan emellertid emotses.

Överväganden om underrättelseregister 71

Polisregisterlagen

Enligt 1 § polisregisterlagen är lagen tillämplig på register

som innehåller uppgifter som tjänar till upplysning brott för vilket om

någon har misstänkts, åtalats eller dömts. Den är också tillämplig på register som tjänar till upplysning om någons personliga förhållanden i övrigt. Som framgått tidgare omfattar den fonnuleringen

senare register som förs i underrättelseverksamhet.

I en senare etapp av vårt utredningsarbete skall vi lägga fram förslag till nya lagar om belastningsregister och misstankeregister.

Redan av det skälet får vi anledning att överväga ändrad definition en

av begreppet polisregister. Vi har emellertid under vårt hittillsvarande arbete funnit att en relativt omfattande bearbetning polisregisterla-

av gen är påkallad också av andra skäl.

Det är angeläget att den oklarhet polisregisterlagens omfattning

om

undanröjs som kom till uttryck vid handläggningen Rikspolisstyrel-

av

sens ansökan om att inrätta och föra förundersökningsregister

se

avsnitt 3.6, en oklarhet vi har stött även i andra sammanhang.

som

En utväg kan visa sig vara att låta lagen omfatta alla register förs

som i polisverksamheten, administrativa register givetvis undantagna. En

sådan förändring får dock inte leda till att register inte behöver

som vara underkastade polisregistersekretess kommer att omfattas av denna.

Det förhåller sig vidare så att definitionen begreppet polisregister

av tar sikte på bl.a. register som förs över brott för vilket någon har misstänkts. Det vill alltså register över är synas som om personer som

misstänkta för brott inte skulle omfattas lagens bestämmelser. Så

av

tolkas lagen uppenbarligen inte i dag. Polisregisterlagen är skriven med tanke manuellt förda register,

men är tillämplig också på dataregister. För att få föra polisregister

med hjälp av ADB krävs dock författningsstöd eller tillstånd

av Datainspektionen. Pâ motsvarande sätt förhåller det sig med register som förs av polisen utan att de utgöra polisregister. Som anses

Datainspektionen framhållit i sin granskningsrapport år 1989 är det önskvärt att polisens rätt att utnyttja datorstöd i sin registerföring blir

föremål för en enhetlig reglering.

En ny datalag

Av stor betydelse för nya författningar kriminalunderrättelseregis-

om

ter är naturligtvis den lagstiftning som kan komma att ersätta den

nuvarande datalagen. En parlamentariskt sammansatt kommitté dir. 1995:91 skall analysera vilket sätt det EG-direktivet skydd nya om

för personuppgifter skall införlivas i svensk lagstiftning samt lägga

fram förslag till en ny lag på området. Kommittén skall också föreslå

72 överväganden om underrättelseregister

de ändringar i tryckfrihetsförordningens bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet som är motiverade för att grundlagsregleringskall anpassad till den nya tekniken och terminologin

en vara

området. Enligt direktiven skall den lagen vara teknikoberoende.

nya En sådan utformning lag har länge tett sig önskvärd men har av en ny

nyligen blivit nödvändig till följd av EG:s dataskyddsdirektiv.

Direktivet omfattar inte bara sådana ADB-baserade sammanställningar

personuppgifter kan betraktas register i konventionell

av som som

mening. Därutöver omfattas all behandling av personuppgifter som

helt eller delvis företas på automatisk väg, liksom annan behandling

automatisk personuppgifter ingåri eller kommer att ingå i

än av som

ett register, dvs. strukturerad samling av personuppgifter som är

en enligt särskilda kriterier. Direktivet torde visserligen inte

tillgänglig omfatta behandlingen personuppgifter inom polisens område men

av

bör ändå tjäna vägledning i vårt arbete, i synnerhet som en ny

som

datalag kommer att utgå från dataskyddsdirektivet.

Internationella åtaganden

Som framgått avsnitt 3.2 har Sverige biträtt EU:s beslut att inrätta av

polisbyrâ benämns Europol. Ett ökat inforrnationsuten europeisk som byte elektronisk väg, även av uppgifter om personer som inte är misstänkta för konkreta brott, utgöra hörnpelare i samarbetet

avses en

mellan medlemsländernas polis. Sverige deltar också i arbetet pä en

konvention ett europeiskt informationssystem, EIS. Inom ramen om det samarbete EIS skall främja i viss utsträckning utbyte för som avses uppgifter underrättelsekaraktär äga med hjälp av datorer. av av rum Ratiñcering konventionerna torde förutsätta att lagliga förutav sättningar har skapats i vårt land för att föra underrättelseregister med

automatisk databehandling. stöd av

Europarådets rekommendation om användning av personuppgifter

No. R 87 15 har också betydelse för hur en

inom polissektorn framtida reglering kriminalunderrättelseregister bör utformas.

av Rekommendationen är visserligen inte fonnellt bindande i sig, men respekteras eftersom Sverige har anslutit sig till den

bör i princip ändå

reservation. Rekommendationen får dessutom en starkare utan

ställning Europolkonventionen. I artikel 14.1 i konventionen

genom

sig vidta de lagstiftningsåtgärder behövs för

förbinder staterna att som

säkerställa skyddsnivå som i vart fall följer av Europarådets

att en och därvid även ta hänsyn till rekommendatio-

dataskyddskonvention bestämmelser. I rekommendationen sägs att personuppgifter för

nens ändamål får samlas in endast det är nödvändigt för att polisiära om skall kunna förebygga verklig fara eller beivra ett konkret

polisen en

Varje undantag från regeln skall ha stöd i lag. Det är ett sådant brott.

lagstöd vi skall utforma.

överväganden om underrättelseregister 73

4.3 Förutsättningar för registrering kriminal-

av

underrättelseuppgifter med hjälp av ADB

4.3.1 Vissa grundläggande förutsättningar för registrering

I en lag om personregister i polisens underrättelseverksamhet bör med sådan verksamhet förstås polisverksamhet som syftar till att klarlägga om brottslig verksamhet har förekommit eller pågår eller kan förutses och som inte utgör förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken. Register i underrättelseverksamhet bör få förekomma endast om verksamheten avser brottslighet av allvarlig beskaffenhet. För att register skall få föras bör det dessutom krävas att verksamheten

bedrivs av rikskriminalpolisen eller av de polismyndigheter där

en

länspolismästare är chef, i praktiken länspolismästarnas under-

rättelseenheter.

Avgränsning av kriminalunderrättelseverksamhet

Vårt uppdrag består i att lägga fram ett förslag till författningsreglering av datoriserade kriminalunderrättelseregister. Inledningsvis är det nödvändigt att försöka avgöra vad som förstås med begreppet kriminalunderrättelseverksarnhet och hur det bör avgränsas i en registerlag.

Polisens verksamhet för att förebygga, uppdaga och beivra brott kan ske inom ramen för en förundersökning enligt rättegångsbalkens be-

stämmelser, men kan också utgöra verksamhet som faller utanför en förundersökning. Motsvarande verksamhet bedrivs också av tullen. I våra direktiv används begreppet polisunderrättelseverksarnhet för sådan verksamhet som innebär att polisen samlar in och bearbetar uppgifter om personer som visserligen kan antas ägna sig brott, men som inte kan utpekas som misstänkta för brott som är så konkretiserade att det finns grund för att inleda förundersökning. Just den omständigheten att polisunderrättelseverksamheten kan bedrivas

när något visst brott inte är känt skiljer den från verksamhet som bedrivs inom ramen för en förundersökning.

Om det kommer fram information som gör att det finns anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats skall förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken inledas. I avsnitt 2.3 har vi relativt ingående beskrivit bestämmelserna om förundersökning. Den noggranna regleringen torde främst vara påkallad av att tvångsmedel får användas för genomförande av en förundersökning. Fördelningen av uppgifter mellan polis- och åklagarmyndigheter kräver också fasta regler. När förutsättningar för att inleda för-

74 Överväganden om underrättelseregister

undersökning föreligger, skall polisens arbete för att utreda brottet bedrivas enligt rättegångsbalkens regler. Något utrymme för underrättelseverksamhet avseende brottet finns inte. Kriminalunderrättelseverksamhet bedrivs inte med stöd av rättegångsbalkens regler. Sådan verksamhet utövas i stället med stöd av de allmänna bestämmelserna i 2 § polislagen, enligt vilka det till polisens uppgifter inte bara hör att bedriva spaning och utredning i fråga om brott hör under allmänt åtal, utan även att förebygga brott och som andra störningar av den allmänna ordningen och säkerheten. Närmare bestämmelser om formerna för underrättelseverksamhet saknas. Samma behov av en reglering gör sig inte heller gällande eftersom användning tvångsmedel inte kan bli aktuell i underrättelseverksamav heten och denna bedrivs helt inom polisväsendet hår bortses från tullens motsvarande verksamhet. Polisens arbete med att förebygga brott och andra störningar av den allmänna ordningen och säkerheten utförs i olika former. En sådan Verksamhetsgren är underrättelseverksarnheten. I avsnitt 2.1 har vi redovisat olika beskrivningar på polisiära aktiviteter som har ansetts utgöra kriminalunderrättelseverksarnhet. Gemensamt för beskrivningarna att de avser aktiviteter riktade mot brottslig synes vara verksamhet och inte mot konkreta brott. Det ligger i underrättelseverksamhetens natur att den kan vara inriktad på brottslighet som såvitt man vet är avslutad. Den skiljer sig då från förundersökningen endast genom att något konkret brott inte är känt. Verksamheten kan i andra fall avse brottslighet som antas pågå och återigen i andra fall hot om framtida brottslighet. Polisens underrättelseverksamhet torde i huvudsak vara inriktad just på att förebygga eller förhindra brott. Någon gränsdragning mellan skeenden i förfluten, närvarande eller tillkommande tid är varken möjlig eller lämplig. För vårt syfte räcker det att slå fast att kriminalunderrättelseverksamhet utövas för att klarlägga om brottslig verksamhet har ägt rum, pågår eller kan befaras. Det är inte vår uppgift att föreslå en för alla tänkbara sammanhang definition begreppet kriminalunderrättelseverksarnhet. gemensam av Vad vi kan göra är emellertid att beskriva vilken innebörd begreppet skall ha vid tillämpning den tänkta registerlagen. Med den anses av definition begreppet som vi ger i lagförslaget blir hur som helst av

personregistrering med hjälp av ADB inte tillåten i underrättelseverk-

samhet faller utanför definitionen. som

Brottslighet som får föranleda registrering

Enligt direktiven åligger det oss att särskilt överväga om registrering

kriminalunderrättelseuppgifter skall tillåtas endast för vissa brott

av och för vissa specificerade ändamål. Man skulle kunna tänka sig att

överväganden om underrättelseregister 75

för registrering kräva att det finns anledning anta att det

av en person pågår eller kan befaras någon särskild brottslig verksamhet. I typ av olika sammanhang har man tidigare övervägt möjligheterna att

begränsa ett kriminalunderrättelseregister till att omfatta endast sådana

uppgifter som har anknytning till särskilt allvarlig brottslighet. Iprop. 1987/88: 122 om ändringar i kriminal- och polisregisterlagarna m.m. anförde föredragande statsrådet bl.a. att en mera systematisk behandling av uppgifter som erhållits genom polisunderrättelseverksamhet måste ske restriktivt och begränsas till att avse särskilt grov och svårutredd brottslighet såsom narkotikabrott och vissa former av ekonomisk brottslighet. Enligt Rikspolisstyrelsens ansökan till Datainspektionen om att föra ett förspaningsregister skulle detta register endast innehålla uppgifter som tydde på allvarlig brottslig verksamhet samt om personer som kunde antas vara inblandade i kriminalitet, i första hand grov ekonomisk brottslighet, narkotigrov kabrottslighet och grov organiserad brottslighet. Datainspektionen anförde i sitt avslagsbeslut att det med hänsyn till uttalandena i propositionen bara kunde komma i fråga att vissa former av grov ekonomisk brottslighet fick utgöra grund för registrering. Rikspolisstyrelsen anförde i överklagandet av Datainspektionens beslut att det förspaningsstadiet ofta inte var möjligt att veta vilken typ av ekonomisk brottslighet som kunde vara aktuell. Det kunde t.ex. vara fråga om skattebrott, gäldenärsbrott eller medverkan till penningtvätt. Har man sådan information som gör det möjligt att närmare avgränsa det brott det kan vara fråga om, torde också förutsättningarna för förundersökning vara uppfyllda. Rikspolisstyrelsen menade därför att det inte var möjligt att begränsa förspaningsregistret till vissa former av ekonomisk brottslighet. Såvitt vi kan finna är det inte mer angeläget att ADB-stöd får användas i underrättelseverksamheten om verksamheten inriktas på viss särskild typ av brottslighet än på någon annan typ av brottslighet. Behovet av ADB-stöd torde också vara lika stort oavsett den förmodade brottslighetens straffvärde. Av integritetsskäl bör användningen av datorstöd emellertid begränsas till de verkligt allvarliga fallen. Man kan i och för sig tänka sig att ställa upp krav att underrättelseverksamheten skall avse brottslighet av viss art eller med visst minsta straffvärde. Som Rikspolistyrelsen har anfört kan en sådan

ordning bli svår att tillämpa. Dessutom bör det beaktas att brott som tagna var för sig inte kan betraktas som allvarliga, ändå kan få mycket

svåra konsekvenser om de förekommer i tillräckligt stor omfattning. I sådana fall av t.ex. seriebrottslighet, ligabrottslighet eller utbredd brottslighet inom en viss bransch bör registrering få förekomma. Vi anser sålunda att en lämplig avgränsning av de fall då underrättelseregister bör få förekomma är att underrättelseverksamheten avser brottslighet av allvarlig beskaffenhet. Med allvarlig brottslig verksamhet menar vi för det första sådan brottslighet som kan innefatta brott

76 överväganden om underrättelseregister

med högt straffvårde, t.ex. grov ekonomisk brottslighet. Dessutom brottslighet är allvarlig grund av sin omfattning. avses som Uppgifter i underrättelseregister bör således få registreras endast under förutsättning att de ger anledning anta att brottslig verksamhet

av allvarlig beskaffenhet har förekommit eller pågår eller kan

förväntas förekomma. Vi anser inte att det finns anledning att för

registrering personuppgifter ställa upp något högre krav

av bevisning att det förekommer brottslig verksamhet. Det bör i om

stället vara tillräckligt att polisen har anledning anta att sådan

verksamhet förekommer, har förekommit eller kan befaras. Detta motsvarar vad som gäller för inledande av förundersökning rörande ett konkret brott och är ett tämligen lågt ställt krav.

Frågan vilka myndigheter som bör få föra underrättelseregister om

Register i underrättelseverksamhet bör enligt vår uppfattning få förekomma endast om verksamheten bedrivs av Rikspolisstyrelsen eller av polismyndighet där länspolismästare är chef, i praktiken läns-

en en

polismästarens underrättelseenhet. Därigenom blir antalet register

begränsat samtidigt får en garanti för att verksamheten som man bedrivs under kvalificerad ledning. Det kan i det här sammanhanget finnas anledning att ta upp frågan inte också åklagarna borde kunna få inrätta underrättelseregister om

eller i vart fall ha ett inflytande över hur sådana register förs. Det

ligger ofta i polisens intresse att hålla åklagaren underrättad om

pågående underrättelseverksamhet. Någon lagstadgad skyldighet att

underrätta åklagaren finns dock inte. Det kan i vissa fall vara till nytta för underrättelseverksamheten att åklagaren ett tidigt stadium får insyn i den verksamhet senare eventuellt kommer att mynna ut i som

ett beslut om inledande av förundersökning. Åklagaren kan därigenom

medverka på ett sådant sätt att verksamheten renodlas och effektivise- En åklagare har emellertid inte formell rätt att leda underras. rättelseverksamhet. Det finns därför inget behov för åklagare att få föra underrättelseregister. Även det således inte finns skäl att generellt låta åklagare om nu föra underrättelseregister, bör det övervägas om saken ställer sig annorlunda då polis och åklagare samarbetar mer formellt på det sätt för närvarande sker inom REKO, Riksenheten mot ekonomisk som

brottslighet. Inom denna enhet samverkar statsåklagarmyndigheten for speciella mål, rikskriminalpolisens rotel för utredning om ekonomisk brottslighet samt företrädare för skatteförvaltningen och exekutionsvä-

sendet. Överäklagaren för statsåklagarmyndigheten för speciella mål

leder enheten. Om enheten skulle komma att bedriva underrättelseverksamhet och därför ha behov av underrättelseregister, kan sådana

register föras Rikspolisstyrelsen, med en rotel ingår i REKO.

av som

Överväganden om underrättelseregister 77

Några särskilda regler om åklagares rätt att föra underrättelseregister behövs enligt vår mening därför inte med anledning den samverkan av som förekommer inom REKO. En annan situation då åklagarens roll särskilt bör uppmärksammas är då polisen bedriver underrättelseverksamhet ett område rör som tryckfriheten. Sådan underrättelseverksamhet kan t.ex. avse att utreda om det finns skäl att inleda förundersökning för bampornograñbrott. Justitiekanslern är enligt 9 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen ensam behörig att inleda förundersökning rörande ett sådant brott eller något annat tryckfrihetsbrott. Däremot synes polisen formellt vara oförhindrad att bedriva underrättelseverksamhet detta område. Med hänsyn till de svåra frågor som kan uppstå med anledning av för-

modad tryckfrihetsbrottslighet och ärendenas särskilt känsliga karaktär,

anser vi emellertid att det inte bör inrättas några analysregister avseende misstänkt tryckfrihetsbrottslighet utan att Justitiekanslern har lämnat sitt medgivande. Justitiekanslern bör också ges möjlighet att

fortlöpande följa undersökningen för att kunna överta ansvaret så snart

det finns skäl att inleda förundersökning. Några särskilda bestämmelser härom behövs enligt vår mening inte i lag. Det får förutsättas att interna föreskrifter meddelas som uppmärksammar polismyndigheterna

på dessa frågor.

4.3.2 Registrens ändamål

Om en särskild undersökning rörande viss allvarlig brottslighet har inletts bör tillfälliga analysregister inrättas. Registrens ändamål skall vara att utgöra underlag för beslut om förundersökning eller om särskilda åtgärder för att förebygga eller förhindra brott. Därutöver bör permanenta inforrnationsregister få föras. Dessa registers ändamål skall vara att utgöra underlag för beslut om särskilda undersökningar av underrättelsekaraktär.

Det ligger i samhällets intresse att polisen kan utnyttja datatekniken i sin underrättelseverksamhet. Tekniken kan utnyttjas för att lagra bl.a. anteckningar om iakttagelser och tips eller underrättelser från utländska polismyndigheter. Uppgifterna kan sedan sammanställas på

1 ekobrottsberedning, Effektivare ekobrottsbekärnpning len rapport från regeringens Ds 1996:1, föreslås att det inrättas en ny myndighet, Ekobrottsmyndigheten. Myndigheten skall enligt förslaget ha till uppgift att svara för åklagaruppgifter och polisiära uppgifter när det gäller ekobrottsbekämpning. Häri ingår även underrättelseverksamhet i fråga om ekonomisk brottslighet. Beredningen har föreslagit att ñnanspolisen överförs till den nya myndigheten.

78 Överväganden om underrättelseregister

skilda sätt, t.ex. till register över olika dokument eller till förteckningar över de personer som berörs av undersökningen. Därigenom kan polisen få överblick över det inhämtade materialet ett sätt som annars hade varit svårt att åstadkomma. Materialet kan också bearbetas så att det kastar ljus över annars svåröverskådliga sammanhang. Här kan även elektroniska analysprogram som finns utarbetade bli till stor

hjälp. Använd det här sättet kan datatekniken således underlätta

analysen av det material som inhämtas i underrättelseverksamhet. Med hänsyn till de fördelar som användning av datateknik innebär för underrättelseverksamheten bör datoriserade personregister få förekomma. Som vi tidigare har framhållit är det emellertid, med hänsyn till sådana registers särskilt integritetskänsliga karaktär, av stor betydelse att de avgränsas på ett lämpligt sätt. Vi har tidigare konstaterat att det saknas grundläggande regler om hur kriminalunderrättelseverksamhet skall bedrivas. Sett ur registersynvinkel hade det i och för sig varit en fördel om kriminalunderrättel-

severksarnheten hade varit närmare reglerad. Förutsättningarna för registrering personuppgifter som inhämtas i kriminalunderrättelse-

av verksamhet hade då kunnat knytas till förutsättningarna för verksamheten som sådan och reglerna om gallring hade kunnat kopplas till reglerna om dokumentation av kriminalunderrättelseverksamhet. Det kan emellertid inte anses ingå i vårt uppdrag att in frågor om vilka förutsättningar som skall gälla för kriminalunderrättelseverksamhet eller hur sådan verksamhet skall organiseras. Vad vi däremot kan göra är att ställa upp kriterier för polisens rätt att föra personregister med hjälp av ADB i underrättelseverksamhet. Vi har tidigare konstaterat att register i underrättelseverksamhet bör

få föras endast om verksamheten avser brottslighet av allvarlig

beskaffenhet. Dessutom bör det krävas att verksamheten bedrivs under kvalificerad ledning, antingen av Rikspolisstyrelsen eller av en polismyndighet där en länspolismästare är chef. Utöver vad vi nu har angett är ändamålet med personregistren av grundläggande betydelse. Inom den ändamålsbeskrivningen ställer upp kan dock inte ram som vilka uppgifter som helst få antecknas. Det kan exempelvis behöva ställas krav vpå att den som registreras har viss anknytning till brottsligheten i fråga. Vidare behövs det bestämmelser om hur länge en person skall få vara antecknad i ett register och om sekretessen

kring uppgifterna etc. I detta avsnitt behandlar vi endast frågan om

registrens ändamål, medan övriga frågor tas upp i följande avsnitt.

Analysregister

Av integritetsskyddsskäl är det nödvändigt att tydligt avgränsa de fall då underrättelseregister skall få föras. Vi har därvid haft det noggrant reglerade förundersökningsförfarandet som förebild. Personregister i

överväganden om underrdttelseregister 79

underrättelseverksamhet bör enligt vår uppfattning således i första hand föras om verksamheten bedrivs i form av undersökningar för bestämda ändamål. Liksom register får föras för att underlätta arbetet

med en förundersökning avseende ett visst brott skall register få föras

som stöd i arbetet att komma viss allvarlig brottslighet.

Som vi tidigare har sagt bör en första förutsättning för att register

skall föras i underrättelseverksamhet vara att verksamheten avser brottslighet av allvarlig beskaffenhet. Det skall därför åtminstone finnas anledning anta att viss sådan brottslighet förekommer, har förekommit eller kan förutses. Det motsvarar kravet på att det skall finnas anledning anta att ett visst brott har förövats för att förundersökning skall inledas. För att register skall föras bör det vidare krävas att en under-

sökning, motsvarande en förundersökning, rörande den antagna

brottsligheten har inletts. Vi kan därmed anknyta till det sätt vilket underrättelseverksarnheten faktiskt bedrivs i dag vid rikskriminalpolisen och länspolismästarnas underrättelsenheter, nämligen i form av

undersökningar för preciserade ändamål. Undersökningen skall vara

väl avgränsad och avse viss angiven brottslig verksamhet t.ex. inom en utpekad grupp av personer, en bransch eller liknande. Eftersom

uppgifter i underrättelseregister bör få registreras endast under förutsättning att underrättelseverksamheten avser brottslighet av

allvarligt slag, är det endast sådana underrättelseprojekt som avser

allvarlig brottslighet som enligt vår mening bör få föranleda ADBregistrering av personuppgifter. Som vi tidigare har anfört bör en

ytterligare förutsättning för registrering vara att undersökningen leds antingen av Rikspolisstyrelsen eller av en polismyndighet där en länspolismästare är chef. Om en sådan preciserad undersökning har inletts av någon av de nu angivna myndigheterna bör också arbetsregister

som motsvarar förundersökningsregistren få inrättas.

Ändamålet med förundersökningsregister är att "lagra, systematisera och återvinna uppgifter i förundersökningar med komplicerat eller omfattande utredningsmaterial. Registren kan därigenom underlätta

arbetet med stora utredningar. Även det inte framgår direkt

om av ändamålsbeskrivningen torde tanken med registren dessutom vara att de skall underlag för beslut i âtalsfrågan. Ändamålet med de underge rättelseregister som enligt vårt förslag skall få föras i anslutning till undersökningar av underrättelsekaraktär bör motsvarande sätt vara att underlätta polisens arbete med att analysera inhämtat material och ge underlag för slutsatser och beslut om åtgärder. Registren bör med tanke på deras tänkta användning kallas analysregister. Vi har tidigare definierat underrättelseverksarnhet som sådan polisverksarnhet som syftar till att klarlägga om brottslig verksamhet

har förekommit eller pågår eller kan förutses och som inte utgör förundersökning enligt 23 kap. Mer preciserat kan ändamålet med analysregister därför sägas vara att utgöra underlag för beslut om för-

80 överväganden om underrättelseregister

undersökning eller om särskilda åtgärder för att förebygga eller förhindra brott. Det är naturligtvis viktigt att ett så preciserat registerändamål som möjligt anges i samband med att ett register inrättas. Registerändamålet kommer, med hänsyn till registrets funktion, att överensstämma med ändamålet för underrättelseprojektet. Vi kommer senare att ta upp frågorna om vilka uppgifter som bör få förekomma i ett analysregister och vilka gallringsbestämrnelser som bör gälla för dem. Av särskild betydelse från integritetsskyddssynpunkt är att registren normalt bara får en kort varaktighet i tiden. Förundersökningsregister är tillfälliga register, vilket följer av att förundersökningen är tänkt att pågå endast under viss begränsad tid. Det ligger också i den särskilda undersökningens natur att det är fråga om en uppgift som skall genomföras inom viss tid. Ett analysregister upprättas för en särskild undersökning skall följaktligen vara som avsett att bestå under viss bestämd tid. Liksom ett beslut om inrättande ett analysregister bör innehålla en beskrivning av registrets ändamål av bör det också innehålla uppgift om hur länge registret skall bestå.

Sedan denna tid har gått till ända skall registret upphöra i vissa

undantagsfall bör tiden dock kunna förlängas, se avsnitt 4.5. För att underlätta kontrollmyndighetemas tillsyn bör det hos Rikspolisstyrelsen finnas en aktuell förteckning över beslut om inledande sådana särskilda undersökningar som avses här och som också har av föranlett upprättande ADB-register. Datainspektionen bör vidare få av bemyndigande att meddela generella föreskrifter för registren. Vi tar frågor kontroll och säkerhet ytterligare i avsnitt 4.6. upp om

Informationsregister

Förutom att underrättelseverksarnhet bedrivs i form av undersökningar med preciserade ändamål förekommer också en annan form av underrättelseverksarnhet alla nivåer inom polisväsendet, inte minst i det vardagliga polisarbetet ute på fältet. Genom egna iakttagelser, tips eller upplysningar samlar polisen oavbrutet in information som ger anledning att misstänka att brottslig verksamhet förekommer, även om något konkret brott inte är känt och att grund för att inleda förundersökning alltså inte föreligger. Det internationella samarbetet på brottsbekämpningens område leder också till att polisen, kanske främst rikskriminalpolisen, får uppgifter från utländska polismyndigheter vilka tyder att svenska medborgare ägnar sig brottslig verksamhet. Sådan information kan naturligtvis vara så intressant att den omedelbart föranleder en närmare undersökning. Mycket ofta torde det dock nödvändigt att lämna informationen utan omedelbar åtgärd. vara Anledningen kan vara att de upplysningar som erhållits inte är så pålitliga krävs eller att den brottslighet som informationen avser som inte är särskilt allvarlig art. Men även när uppgifterna verkar av

överväganden om underrättelseregister 81

tillförlitliga och brottsligheten förefaller vara nog så allvarlig blir det ofta nödvändigt att lämna informationen utan vidare åtgärd. Polisens är begränsade och det är nödvändigt att prioritera arbetsinresurser satserna. Det är emellertid viktigt att sådan information tas till vara.

Tillsammans med andra uppgifter kan information som tills vidare har

fått läggas sidan bli av betydelse. Det förekommer att poliser på olika håll i organisationen har upplysningar om brottslig verksamhet, vilka inte var för sig ger anledning till någon åtgärd men sammanställda skulle utlösa en undersökning. Det är naturligt att pröva om datatekniken kan utnyttjas för att information som kommer till polisens kännedom bättre skall kunna tas till vara, utan att detta dock sker på ett sätt innebär ett otillbörligt intrång i människors personliga som integritet. En sådan prövning är också påkallad av att minnesanteckningar och rapporter i ökande utsträckning skrivs in direkt numera datamedium. Det är knappast en framkomlig väg att hänvisa till

fortsatt manuell hantering av sådana uppgifter och alltså förbjuda

polisen att använda datorer för ändamålet. Om man begränsar polisens rätt att registrera underrättelseuppgifter till sådana fall då underrättelseverksamheten bedrivs i form av särskilda undersökningar, utnyttjas datatekniken således inte så rationellt som möjligt. Enligt vår uppfattning bör polisen i viss utsträckning därutöver få registrera information som inhämtas i

polisunderrättelseverksamheten, men som inte föranleder en särskild undersökning. Syftet med en sådan registrering skulle vara att uppgifterna eventuellt i förening med andra uppgifter, skulle

senare, kunna utgöra underlag för beslut om inledande av en särskild undersökning rörande misstänkt brottslighet. Register med sådana

uppgifter, inforrnationsregister, bör till skillnad från analysregistren

få föras fortlöpande, dvs. utgöra permanenta register. Ett liknande informationsregister skall som framgått av vår

översiktliga redogörelse för innehållet i Europolkonventionen avsnitt

3.2.1 också finnas inom Europol. Registret kommer att utgöra en

viktig del det gemensamma datasystem som medlemsländerna inom av EU har beslutat inrätta. Europols informationsregister skall innehålla

uppgifter bl.a. om personer för vilka vissa graverande omständigheter i förhållande till nationell lagstiftning anledning anta att de

ger kommer att begå brott inom Europols behörighet. Infonnationsregistret blir därmed i den delen att anse som ett underrättelseregister. Vid utfornmingen konventionstexten har från svensk sida gjorts av

sonderingar rörande övriga länders syn de integritetsskyddssynpunkter kan läggas på sådana register. Inte från något deltagar-

som land någon tveksamhet ha uttalats till förekomsten av register uppges för underrättelseverksamhet. Även med hänsyn härtill vi att anser liknande permanenta inforrnationsregister bör kunna accepteras för svensk del.

82 överväganden om underrättelseregister

Enligt vår uppfattning bör polisen således inrätta och föra

datoriserade inforrnationsregister för sin underrättelseverksamhet. Ändamålet med registren skall underlag för beslut vara att utgöra om inledande av särskilda undersökningar rörande misstänkt brottslighet. Sådana register måste betraktas som mycket integritetskänsliga. Det är därför viktigt att registrens innehåll och användning regleras noggrant. Vi återkommer till det i de följande avsnitten.

4.3.3 Registrens innehåll

Innehållet i ett underrättelseregister skall begränsas till uppgifter

som är nödvändiga för registrets ändamål. Ett informationsregister skall endast få innehålla uppgifter om personer som konkreta grunder kan antas ägna sig eller ha ägnat sig brottslig verksamhet av allvarlig beskaffenhet eller komma att begå brott av allvarlig beskaffenhet. Tillfälliga analysregister som upprättas för en särskild under-

sökning bör i princip få innehålla alla uppgifter som är nöd-

vändiga för undersökningens ändamål. Till analysregister skall

också få inhämtas uppgifter från andra dataregister som förs av

polisen. En uppgift om en persons etniska ursprung, hälsa eller sexuella läggning, religiösa tro eller övertygelse i övrigt eller medlemskap i fackförening skall aldrig ensam få ligga till grund för registrering. Om en person på annan grund har registrerats i ett underrättelseregister bör dock sådana särskilt känsliga uppgifter få registreras om det är oundgängligen nödvändigt för registrets ändamål.

I datalagen definieras de grundläggande begreppen personuppgift och

personregister. Med personuppgift avses upplysning som avser enskild person och med personregister register, förteckning eller andra uppgifter som förs med hjälp av ADB och som innehåller personuppgift som kan hänföras till den som avses med uppgiften. I rättspraxis har dessa begrepp efter hand fått en väl avgränsad innebörd, främst genom ett antal avgöranden av regeringen. Enligt vår mening är det lämpligt att knyta an till datalagens begreppsapparat vid tolkning och tillämpning av en registerlag som den vi föreslår. Behovet av att

begränsa registreringen av uppgifter som i och för sig avser enskild

person men som inte kan knytas till personen är naturligen inte lika

framträdande som då det gäller registrering av direkt eller indirekt

personanknutna uppgifter. Uppgifter som inte kan hänföras till den person som uppgiften avser bör, liksom uppgifter som inte alls avser enskild person, kunna få förekomma i betydligt större utsträckning än

överväganden om underrättelseregister 83

personanknutna uppgifter. Det som bör regleras i en registerlag är förutsättningarna för registrering av uppgifter som kan hänföras till en viss person. Denna ståndpunkt medför att det blir av särskild betydelse för

polisen att kunna avgöra om en uppgift skall anses inte bara "ge

upplysning enskild person ’ utan också kunna ’ hänföras till den

om en med uppgiften". En uppgift om att en bil eller en telefon som avses har använts i ett misstänkt sammanhang eller att ett bankkonto har

utnyttjats i ett sådant sammanhang är ofta en uppgift som kan hänföras

till viss enskild Bilens registreringsnummer kan som regel person. hänföras till den registrerade ägaren, medan telefonnumret och bankkontot kan hänföras till innehavaren av abonnemanget eller kontot. Om ägaren eller innehavaren är juridisk person kan en

uppgiften över huvud taget inte betraktas som en personuppgift. Det

bör då inte finnas något hinder mot att anteckna uppgiften i fråga. Om det i stället visar sig att det aktuella telefonabonnemanget visserligen

gäller för bestämd fysisk person, men telefonen obestridligen

en

används också andra kan uppgiften inte alltid anses

av personer, hänförlig till den som avses med uppgiften. Används telefonen uteslutande abonnenten torde det å andra sidan inte råda någon av tvekan att uppgiften kan sägas hänföras till denne. Frågan om om huruvida uppgift kan anses hänförlig till den som avses med en

uppgiften får avgöras mot bakgrund av samtliga omständigheter i det

särskilda fallet.

Anknytning till brottsligheten som krav för registrering

I våra direktiv sägs att vi bör överväga om det bör föreligga t.ex. viss

misstankegrad eller andra förutsättningar för att personuppgifter skall registreras i ett polisunderrättelseregister. Begreppet "misstanke"

har hittills använts endast i samband med att viss person misstänks en för ett konkret brott. Då det nu är fråga om personer som man tror ägnar sig brottslig verksamhet finns det skäl att undvika själva begreppet "misstanke" för att undvika sammanblandning med den terminologi är vedertagen vid förundersökning. Däremot finns det som

anledning att överväga för registrering i ett kriminalunderrät-

om man

telseregister bör ställa krav motsvarar dem vilka innefattas

upp som i kraven misstanke av viss styrka. Exempelvis skulle man som villkor för registrering i ett kriminalunderrättelseregister av en person kunna kräva att det finns konkreta omständigheter av viss styrka som

pekar på i fråga ägnar sig brottslig verksamhet visst

att personen av slag, såsom ekonomisk brottslighet eller grov narkotikabrottsliggrov het. Sådana föreskrifter tar emellertid bara sikte en del av dem som kan behöva registreras i samband med kriminalunderrättelseverksam-

84 överväganden om underrättelseregister

het. Det kan många gånger vara nödvändigt att samla in uppgifter om en persons arbetsförhållanden och fritidsverksamhet, vilket involverar en mängd personer som åtminstone för ögonblicket inte själva kan antas vara delaktiga i den brottsliga verksamheten. I vissa fall bör det vara tillåtet att registrera uppgifter också dessa särskilt om personer, inom ramen för en kartläggning av en förmodat kriminell organisation. Ä sidan går det ena knappast att ställa upp detaljerade regler för när det bör vara tillåtet att registrera en person. I vart fall går det inte att konkretisera kravet på anknytning till den förmodade brottsliga verksamheten sådant sätt det blir praktiskt Å ett att tillämpbart. andra sidan inger det betänkligheter att tillåta en obegränsad regimering av uppgifter om personer som inte ens misstänks för att ha någon anknytning till den förmodade brottsliga verksamheten. Vi har därför ansett att skilda regler bör gälla för de båda slag av underrättelsercgister som vi föreslår. Informationsregistren bör endast få innehålla uppgifter om sådana personer som själva antas ägna sig den aktuella brottsligheten. Det bör sålunda krävas att konkreta skäl av viss styrka pekar på att viss en person ägnar sig eller har ägnat sig brottslig verksamhet av allvarligt slag eller att han kommer att begå brott av allvarlig beskaffenhet. Beviskravet är avsett att motsvara det gäller för att som en person skall anses skäligen misstänkt för att ha begått brott och därmed kunna införas i person- och belastningsregistret. Begreppet skälig misstanke bör som vi tidigare har sagt emellertid undvikas eftersom det hittills har använts endast då någon kan pekas ut som misstänkt för ett brott som är så konkretiserat att det ñmis grund för att inleda förundersökning. Styrkan i beviskravet skall dock vara densamma. Det kan enligt vår mening således inte accepteras att slutsatsen att en person tar befattning med brottslig verksamhet grundas enbart på tidigare erfarenheter. Det skall i stället krävas att det i det enskilda fallet finns konkreta omständigheter som kan läggas till grund för antagandet att en person på något sätt tar befattning med brottslig verksamhet. Uppgifter om t.ex. familjemedlemmar och affärsbekanta bör således inte få föras in i ett inforrnationsregister enbart den grunden att de har anknytning till registrerad en person. Vad JO har anfört om innebörden av begreppet skälig misstanke kan tjäna till vägledning vid tolkning det föreslagna rekvisitet avsnitt

av se

2.3. I ett analysregister, som skall styras av en strikt ändamålsbestämmelse, bör uppgifter om andra personer kunna få registreras. Ett krav bör då vara att uppgifterna är nödvändiga för undersökningen. Vi föreslår att det införs en särskild bestämmelse härom i lagtexten. Det vore naturligtvis bra om kravet för registrering kunde preciseras mer än så. Det är enligt vår mening emellertid knappast möjligt eftersom de särskilda undersökningarna har så olika inriktning och behoven av uppgifter till följd därav skiljer sig starkt. I vissa fall kan det vara

överväganden om underrättelseregister 85

nödvändigt att registrera person även om det inte finns något som en pekar på att denne ägnar sig brottslig verksamhet. I andra fall kan det så att uppgiften visserligen kan komma att behövas, men den vara nödvändig för den pågående undersökningen. Det kan inte sägas vara kan också tänkas att det skulle utgöra ett så stort integritetsintrång att registrera uppgifter om en eller flera personer att man av det skälet bör avstå. Det är fråga så många och så mångskiftande situationer om att uttömmande beskrivning av förutsättningarna för registrering av en än den konkreta grunder kan antas ägna sig allvarlig annan som brottslighet, inte gärna kan ges. Det är alltså enligt vår mening tillräckligt att som krav för att en

uppgift skall få registreras att den skall vara nödvändig för

ange undersökningen. En tillräckligt noggrann ändarnålsbeskrivning för varje undersökning och det därtill hörande registret gör det dessutom möjligt för JO, JK och Datainspektionen att i efterhand kontrollera

underrättelseverksamheten och den registrering av personuppgifter

har förekommit i samband därmed. Dessa kontrollmöjligheter är som

enligt vår mening ytterligare garanti för att personuppgifter inte

en registreras i samband med underrättelseverksarnhet annat än när det är nödvändigt och ändamålsenligt. Det kan dock finnas anledning att överväga det bör införas några särskilda regler om att vissa typer om

personuppgifter inte får ingå i registret. Den frågan tas upp nedan.

av Dessförinnan går vi in på frågan om vilka uppgifter om en person som bör få tas in i registren.

Ett lägre krav för vissa typer av uppgifter

Enligt vårt lagförslag får uppgifter som kan hänföras till en person

införas i ett infonnationsregister endast om den som avses med uppgiften kan antas ta befattning med allvarlig brottslighet och övriga kriterier för registrering dessutom är uppfyllda. Som vi har framhållit

inledningsvis i detta avsnitt kan också en upplysning om en bil, ett

telefommummer eller ett bankkonto utgöra en sådan uppgift som kan

hänföras till enskild En upplysning om att t.ex. en bil har

en person. förekommit i ett misstänkt sammanhang får under sådana förhållanden inte registreras inte ägaren på konkreta grunder kan antas ta om

befattning med den aktuella brottsligheten och uppgiften är nödvändig

för registrets ändamål.

Experter i utredningen från polisväsendet har anfört att polisen ofta

har ett stort intresse att kunna registrera sådana uppgifter som av indirekt kan hänföras till viss person, även om den som avses med en uppgiften är fysisk inte konkreta grunder kan antas en person som befattning med den aktuella brottsligheten. Så kan t.ex. vara fallet ta polisen har iakttagit en bil utanför en lokal där man tror att om narkotikaaffärer görs men det framkommer att bilen disponeras upp,

86 överväganden om underrättelseregister

av någon annan än den registrerade ägaren. Det har anförts att bilens registreringsnummer, trots att ägaren inte kan knytas till brottslig-

heten, ändå borde antecknas i inforrnationsregistret för att polisen

skall få möjlighet att kontrollera fordon dyker i något om samma upp

annat sammanhang. För att begränsa risken för otillbörligt integritets-

intrång skulle man kunna tänka sig att uppgifterna skulle gallras efter kortare tid än som annars gäller. En anteckning om ett fordons registreringsnummer kan emellertid som regel hänföras till den registrerade ägaren och det torde i de flesta fall ligga nära till hands att misstänka denne för delaktighet i brottsligheten. Flertalet experter har gått på utredarens linje och funnit att det

tidigare uppställda kravet på anknytning till brottsligheten bör upprätthållas också i dessa situationer. Om en uppgift direkt eller indirekt kan

hänföras till en bestämd person bör uppgiften således inte få registreras om inte den som avses med uppgiften konkreta grunder kan antas ta befattning med brottsligheten. Det är mycket svårt att överblicka vilka effekter det skulle att överge det kravet. I vart fall står det helt klart att informationsregistren därmed skulle få en avsevärt större omfattning än vad som följer av vårt nuvarande förslag.

Uppgifter som får registreras

Vi har tidigare uppehållit oss vid vilka krav som bör ställas den

brottslighet som underrättelseverksamheten skall gälla för att registrering skall få ske och vilka krav anknytning till denna brottslighet bör gälla för att skall få registreras. Även dessa som en person om krav är uppfyllda är det inte givet att varje tillgänglig uppgift som kan vara av intresse skall få registreras. Det är angeläget att motverka en alltför extensiv registrering av uppgifter som ger upplysning om enskilda människor. Föreskrifter bör därför meddelas så tydligt som som möjligt anger vilka kategorier personuppgifter får av som registreras. En grundläggande förutsättning för registrering uppgifter över av

huvud taget bör som redan framgått vara att registreringen är

nödvändig för registrets ändamål. En motsvarande bestämmelse finns

i 2 § polisregisterlagen. Kravet att en uppgift inte får registreras

om den inte är nödvändig gäller i och för sig beträffande alla typer av uppgifter, men har främst betydelse vad avser sådana personuppgifter som kan hänföras till den som avses med uppgiften. En utgångspunkt för bedömningen av vilka personanknutna uppgifter som bör få registreras i ett informationsregister skulle kunna vara det motsvarande register som skall ingå i Europols informationssystem. Därvid mäste emellertid beaktas att det registret kommer att innehålla uppgifter även om personer som misstänks för att ha begått ett konkret brott eller har dömts för brott. Om sådana kan personer en

Överväganden om underrättelseregister 87

omfattande registrering ofta försvarlig är motiverad mera vara än som i underrättelseregister. En kategori uppgifter måste få förekomma i ett informaav som tionsregister är sådana gäller den registrerades identitet. Dit hör som uppgifter om nanm, kön, födelsetid, personnummer, bostadsadress, arbetsplats, nationalitet, täcknanm o.d. Att det också får antecknas uppgifter om den brottslighet som kan antas pågå och de konkreta

grunder knyter personen till brottsligheten får anses följa av

som registrets natur. Det kan till och med sägas att dessa uppgifter inte bara är försvarbara för registrets funktion utan också är betydelsefulla

för en kontroll av att lagens registreringsförutsättningar är uppfyllda.

Utöver uppgifter de slag har nämnts bör hänvisning få av som nu göras till andra registrerade personer som antas ta befattning med brottslighet. Uppgift att information om den registrerade samma om även finns i ett analysregister bör alltid förekomma. Infortnationsregistret fungerar därmed som ett indexregister till analysregistren. Uppgifter administrativ art varifrån en registrerad uppgift av som härstammar och förekommer i annat register bör också att personen vara tillåtna. Vi har tidigare framhållit vikten att det tydligt framgår vilka av

uppgifter får tas in i informationsregister. Inom utredningen har

som

meningarna brutit sig i frågan de kategorier uppgifter som skall

om av få registreras i ett inforrnationsregister bör anges i lagen eller överlämnas för reglering i administrativ ordning. Därvid har betydelsen att riksdagen får ta ställning i denna för integritetsskyddet av viktiga fråga anförts som skäl för en lagreglering. Majoriteten har emellertid anslutit sig till utredarens uppfattning att närmare bestämmelser bör meddelas i administrativ ordning. Avgörande har

därvid varit att de kriterier för registrering som anges i förslaget ger

fast vid utfomuningen bestämmelser i förordning och en ram av

tillämpningsföreskrifter. Dessa måste emellertid bli tämligen utförliga för att avspegla lagstiftarens intentioner. Bestämmelserna lämpar sig

därför inte för reglering i lag.

I ett analysregister bör samma slag av uppgifter få förekomma som

i informationsregister. Även i fråga inte själva ett om personer som antas ta befattning med brottslighet men som det har ansetts nödvändigt att registrera bör motsvarande uppgifter få föras in. Analysregister skall endast få föras när särskilda undersökningar med noga

preciserade ändamål genomförs. Vilka uppgifter som då behöver

samlas in måste avgöras från fall till fall. Att i lag begränsa upp-

giftsinsamlandet till att avse vissa kategorier av uppgifter framstår som

mindre lämpligt.

I vilken omfattning uppgifter olika slag bör få registreras i ett

av underrättelseregister har samband med frågan om hur länge uppgifterna kommer att finnas i registret. Gallringsfrâgor tar vi upp i avsnitt 4.5. Beträffande uppgifter skall förstöras efter kort tid kan som

88 överväganden om underrättelseregister

en mindre restriktiv syn försvaras än om uppgifterna skall bevaras under längre tid. Sammanfattningsvis vill vi förorda att den närmare regleringen av såväl informations- som analysregistrens innehåll i huvudsak får ske i administrativ ordning. Därigenom kan integritetsskyddsaspekterna avvägas mot registrens ändamål ett smidigare sätt än vid en lagreglering. En sådan ordning medger också ett bättre hänsynstagande såväl till den tekniska utvecklingen inom polisväsendet det som internationella polissamarbetets krav. Begränsningar i rätten att registrera vissa särskilt känsliga uppgifter bör emellertid regleras i lag, liksom rätten att sambearbeta uppgifter från andra register. Vi tar upp

dessa frågor nedan.

Sambearbetning av uppgifter i andra register

Uppgifter om personer som berörs av en särskild undersökning kan ibland finnas i andra register som förs av polisen. Det är naturligt att polisen kontrollerar om en person som skall registreras i ett analysregister också förekommer i exempelvis allmänna spaningsregistret eller person- och belastningsregistret. Att föra in uppgifter från dessa eller andra polisregister i ett analysregister utgör emellertid en sådan

sarnbearbetning som enligt 2 § andra stycket 4 datalagen inte får före-

tas utan stöd av författning eller Datainspektionens beslut. Detta gäller oavsett om uppgifterna inhämtas manuellt eller automatisk väg. Det är närmast självklart att polisen i en särskild undersökning

liksom i en förundersökning utnyttjar den information som finns tillgänglig. Vi kan inte se att det finns några invändningar ur in-

tegritetsskyddssynvinkel mot att uppgifterna också överförs till ett analysregister. Det bör därför införas en bestämmelse medger som sarnbearbetning av analysregister med andra register som förs av polisen. Innan en person registreras i ett informationsregister torde polisen som regel också göra en sådan registerkontroll som vi nyss har nämnt. Frågan om personen tidigare är dömd för brott eller om han är

misstänkt för brott kan stor betydelse för bedömningen av frågan

om och när en särskild undersökning skall inledas. Det är emellertid inte givet att anteckningar om tidigare domar eller pågående för-

undersökningar skall få föras in i inforrnationsregistren. Som vi

tidigare har understrukit bör innehållet i dessa register begränsas väsentligt mer än vad som bör krävas för analysregister. Sambearbetning av informationsregister med andra register bör därför inte tillåtas. Däremot bör det i ett informationsregister få antecknas uppgift om att en person förekommer också i andra register. Vid bedömningen av frågan huruvida uppgifter i olika polisiära register bör få sambearbetas bör det uppmärksammas att polisen i dag

överväganden om underrättelseregister 89

förfogar över dataprogram medger bearbetning av stora mängder som information i olika register. Sådana bör kunna utnyttjas för program

sammanställning av uppgifter i ett analysregister. Utan medgivande

från Datainspektionen torde dock inte kunna användas för programmen att inrätta andra register.

Registrering av vissa särskilt känsliga uppgifter

I punkt 2.5 i Europarådets rekommendation om användningen av

personuppgifter inom polisen att uppgifter person inte får

anges om en samlas in enbart på grund dennes etniska ursprung, religiösa överav tygelse, sexuella läggning eller politiska åskådning eller hans tillhörig-

het till sammanslutning som inte är förbjuden i lag. Uppgifter av

en

sådant slag får över huvud taget inte föras in i polisregister om det

inte är oundgängligen nödvändigt.

I artikel 8 i EG:s datadirektiv finns liknande bestämmelse. I en denna bestämmelse jämställs med de uppgifter som nämns ovan upplysningar hälsa och medlemskap i fackförening. om en persons om Av 2 kap. 3 § regeringsformen följer att anteckning om medborgare i allmänt register inte utan hans samtycke får grundas enbart på hans politiska åskådning. Någon bestämmelse det behövs därför inte i om lag polisens underrättelseregister. Något annat absolut förbud en om

mot att i ett dataregister registrera uppgifter av det ovan uppräknade

slaget enbart grund persons etniska ursprung etc. torde inte av en finnas. Om ett sådant förbud böra införas, torde det i och för sig anses

rätteligen höra hemma i polisregisterlagen. Frågan bör dock prövas i

detta sammanhang såvitt polisens underrättelseregister och utan avser att resultatet vårt fortsatta arbete avvaktas. av

Enligt vår mening är det naturligt att lagstiftningen i vårt land

till rekommendationen om det inte finns särskilda skäl emot anpassas det. Några sådana skäl inte föreligga. Vi anser därför att en synes

regel bör införas i lagen beträffande uppgifter om någons etniska

sexuella läggning, religiösa tro eller övertygelse i övrigt. ursprung, Även EG:s datadirektiv inte är direkt tillämpligt ett polisiärt om underrättelseregister vi att motsvarande bestämmelser bör gälla anser

för uppgifter hälsa eller om hans medlemskap i

om en persons fackförening. En bör sålunda aldrig få registreras i ett person

underrättelseregister enbart grund av en upplysning om något av

de nämnda förhållandena. Därigenom förhindras en omfattande nyss

kartläggning etniska eller religiösa minoriteter och människor med

av sexuellt avvikande beteende. För informationsregistrens del torde

bestämmelsen i och för sig sakna aktualitet eftersom en uppgift om

visst etniskt aldrig i sig kan utgöra konkret grund t.ex. ursprung anses för att tar befattning med brottslig verksamhet. Det att anta en person

förbud vi föreslår får framför allt betydelse vid registrering i analys-

90 överväganden om underrättelseregister

registren av personer som inte själva misstänks ha någon anknytning till den brottsliga verksamheten. Sådana skall enligt vad vi personer

tidigare har föreslagit få registreras det är nödvändigt för

om

undersökningens ändamål. Den nu föreslagna bestämmelsen medför dessutom att registreringen inte enbart får grundas på uppgift

en om personens etniska ursprung etc. Om andra omständigheter gör att det finns anledning att registrera

information om en person i ett underrättelseregister bör polisen undantagsvis samla in och registrera också uppgifter det slag

av som avses nu. Upplysning om en persons etniska kan ursprung

sålunda vara en legitim uppgift i beskrivningen identitet.

av en persons Även uppgift sexuell läggning, religiös om tro eller övertygelse i övrigt kan i vissa fall behöva registreras. I enlighet med rekommenda-

tionen bör dock ett krav uppställas att registreringen skall

vara oundgängligen nödvändig.

4.4 Utlämnande

av uppgifter ur registren

Uppgifter i kriminalunderrättelseregister skall få lämnas ut till JO,

JK och Datainspektionen, till domstol behöver uppgifterna som för omprövning av beslut angående utlämnande uppgifter av ur register, till åklagare som behöver uppgifterna för förunderen sökning, till andra myndigheter i vissa fall samt till utländska myndigheter och mellanfolkliga organisationer det följer om av en internationell konvention Sverige har biträtt. Regeringen skall som få meddela närmare föreskrifter.

Vårt förslag om en särskild lag kriminalunderrättelseregister om medför att polisregisterlagens bestämmelser bl.a. utlänmande om av

uppgifter inte blir tillämpliga på uppgifter i kriminalunderrättelseregis-

ter. Det behövs därför särskilda regler utlämnande uppgifter om av från sådana register.

I 3 § första stycket l polisregisterlagen anges att utdrag eller

av upplysning om innehållet i polisregister skall meddelas, när framställning därom görs av Justitiekanslern, riksdagens ombudsmän,

Rikspolisstyrelsen, den centrala utlänningsmyndigheten, länsstyrelse,

länsrätt, polismyndighet, allmän åklagare eller Alkoholinspektionen. Detsamma gäller enligt 3 § första stycket 2 när framställning görs av annan myndighet, om och i den mån regeringen för visst slag av ärenden eller för särskilt fall ger tillstånd därtill. Närmare bestämmelser om utlämnande av uppgifter till myndigheter finns i polisregisterkungörelsen.

Av 3 § första stycket 3 polisregisterlagen följer att enskild har rätt

att få ut uppgifter ur polisregister om han behöver utdraget för att ta

överväganden om underrättelseregister 91

till sin rätt i främmande stat, för att få tillstånd att inresa, vistas, vara bosätta sig eller arbeta i främmande stat eller för att pröva fråga om

anställning eller uppdrag i verksamhet, som avser vård eller som är

betydelse för rikets säkerhet eller för förebyggandet eller beivrandet av

brott, och regeringen i förordning medgivit att utdrag eller

av

upplysning lämnas för sådant ändamål eller, i annat fall, om den

enskilde styrker att hans rätt är beroende av upplysning ur registret och regeringen medger att upplysningen meddelas. Närmare bestäm-

melser finns i polisregisterkungörelsen. Enligt 9 § andra stycket har

en enskild person också rätt att få del av uppgifter om andra om uppgifterna behövs för vetenskaplig eller därmed jämförlig undersökning.

Uppgifter polisregister lämnas ut till myndigheter i tämligen stor

ur omfattning. Bestämmelserna härom har emellertid den innebörden att utlämnande skall uppgifter om personer som är dömda eller avse

misstänkta för brott, dvs. uppgifter ur person- och belastningsregistret.

Personalkontroll medför dessutom regelmässigt slagning även i säkerhetspolisens register.

Utlämnande till enskild

I punkt 6.2 i Europarådets rekommendation om användning av personuppgifter inom polissektorn sägs att den registrerade i princip skall ha rätt att tillgång till uppgifter i register. Rätten att få tillgång till uppgifter få: dock begränsas om det är oundgängligt för att polisen skall kunna utföra sina uppgifter eller det är nödvändigt för att

om skydda den registrerade eller andra personers fri- och rättigheter. Av 7 kap. 17 § sekretesslagen följer att det gäller absolut sekretess

för uppgifter i polisregister. Uppgifter sådana register får enligt

ur

paragrafen bara lämnas ut i enlighet med vad som sägs i polis-

registerlagen och kriminalregisterlagen. Som vi har redovisat i inledningen avsnittet polisregisterlagen emellertid endast små av ger möjligheter för en enskild person att få ut uppgifter om sig själv. Med hänsyn till att sekretessen enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen gäller till skydd för den enskildes personliga förhållanden kan detta förhållande något egendomligt, vilket i sig talar för att den enskildes rätt att synas få ut uppgifter sig själv borde stärkas. Det kan också ifrågasättas om det inte med hänsyn till vad anges i punkt 6.2 i rekommendaom som tionen borde införas en rätt för den enskilde att ta del av uppgifter om sig själv. Även det skulle införas formell rätt för enskild att få ut om en en

uppgifter ett underrättelseregister torde polisen med stöd av 5 kap.

ur 1 § lag så undantagslöst komma vägra att lämna samma gott som att ut uppgifter med motiveringen att underrättelseverksarnheten skulle

kunna skadas allvarligt. Frågan om utlämnande av uppgifter till den registrerade är komplicerad fråga bör lösas i ett sammanhang

en som

92 överväganden om underrättelseregister

för alla typer av spaningsregister. Vi därför inte att det finns anser nu anledning att införa regler som ger en enskild person rätt att få ut uppgifter om sig själv i underrättelseregister. Det fortsatta utredningsarbetet kan dock eventuellt leda till att ställningstagandet måste omprövas. Enligt 9 § polisregisterlagen får uppgifter i polisregister lämnas ut för vetenskaplig eller därmed jämförlig undersökning. Med hänsyn till

det särskilt integritetskänsli ga innehållet i kriminalunderrättelseregister

anser vi att uppgifter ur sådana register inte skall lämnas ut för forskningsändamål. Uppgifter som härrör från sådana särskilda undersökningar som har avslutats bör dock kunna få lämnas ut. Vi återkommer till det i avsnitt 4.5.

Utlämnande till andra myndigheter än polismyndigheter

Uppgifter om personer som kan antas ha samröre med brottslig verksamhet är av så integritetskänslig natur att reglerna utlämom nande generellt bör vara mer restriktiva än vad som gäller beträffande uppgifter om konkreta brottsmisstankar och påföljder brott. Av de myndigheter som har upptagits i 3 § första stycket 1 polisregisterlagen synes endast tillsynsmyndigheterna, dvs. Justitiekanslern, riksdagens ombudsmän och Datainspektionen böra tas upp i lagen. Dessutom bör uppgifter få lämnas till åklagare som behöver uppgifterna med hänsyn till en förundersökning. Vidare bör uppgifter få lämnas ut till annan myndighet om regeringen för visst slag ärenden eller för särskilt av fall ger tillstånd till det. Som framgår ovan anser vi inte att en registrerad för person närvarande bör ges rätt att få ut uppgifter om sig själv ur ett underrättelseregister. En enskild som får avslag på en begäran om att få ut uppgifter har enligt 15 kap. 7§ sekretesslagen rätt att överklaga beslutet. Eftersom den enskilde enligt vårt förslag inte har någon formell rätt att få ut uppgifter kan domstolen i princip bara pröva om den uppgift som begärs utlämnad ingår i ett polisregister på vilket underrättelseregisterlagen är tillämplig. Domstolen bör för att kunna göra denna prövning ha rätt att få ta del av de aktuella uppgifterna. Vi föreslår därför att uppgifter ur underrättelseregister på begäran skall lämnas ut även till domstol som behöver uppgifterna för omprövning av beslut angående utlämnande av uppgifter register. Den absoluta ur sekretessen enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen gäller enligt 12 kap. 2 § samma lag även hos domstolen. En fråga att uppmärksamma när det gäller utlänmande till myndigheter är vad som bör gälla om utlämnande vid personalkontroll; registren har ingen motsvarighet i dag. Sådan kontroll företas för närvarande främst beträffande personer som innehar eller bli avses utnämnda till innehavare av tjänster som tillhör någon skyddsklass.

Överväganden om underrättelseregister 93

Antalet skyddsklasser är tre. När personalkontroll skall företas gör myndigheten framställning till Rikspolisstyrelsen som prövar om uppgift ur polisregister bör lämnas ut. Beträffande tjänster i de två högsta skyddsklasserna gäller att varje uppgift som ñmis i polisregister får lämnas ut, förutsatt givetvis att den kan ha någon betydelse i det ärende i vilket personalkontrollen företas. Personalkontrollkungörelsen torde komma att ersättas av bestämmelser i en ny lag om säkerhetsskydd prop. l995/96:129. I likhet med vad som gäller för närvarande torde den nya lagen komma att medge utlämnande av uppgifter i de bägge högsta skyddsklasserna. I de högsta skyddsklasserna är sådana tjänster placerade, vilkas innehavare skulle kunna anförtros uppgifter av mycket integritetskänslig natur. Det vore närmast egendomligt om polisen vid personalkontroll inte fick lämna ut uppgifter som utvisar att en sådan person kan antas ta befattning med brottslig verksamhet av allvarlig natur. Vi anser därför att uppgifter ur kriminalunderrättelseregister bör få länmas ut vid kontroll avseende personer i de två högsta säkerhetsklasserna. Det behövs en särskild bestämmelse härom. Uppgifter i polisregister får enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen för närvarande inte lämnas ut annat än i enlighet med vad som sägs i lagen om polisregister. En ändring i sekretesslagen föreslås emellertid i den ovan närrmda propositionen. Denna ändring avses medföra att

uppgifter i polisregister skall få lämnas ut också i enlighet med vad som sägs i säkerhetsskyddslagen. Vi föreslår att den ändrade regeln i

7 kap. 17 § sekretesslagen görs tillämplig även på lagen om under-

rättelseregister.

Utlämnande m.m. inom polisväsendet

Den information som kommer in till underrättelseenheterna vid Rikspolisstyrelsen och hos länspolismästarna skall enligt vad vi har inhämtat hanteras endast vid dessa enheter. Det anses betydelsefullt för

tilltron till verksamheten att uppgifterna inte sprids mer än nödvändigt. Till skillnad från vad som normalt gäller för utlämnande av uppgifter

ur polisregister till olika polismyndigheter anses det därför också att uppgifter i underrättelseregister inte bör lämnas till andra inom polisen utan en föregående prövning i varje enskilt fall. Det synes alltså förhålla sig så att de bestämmelser om registrens hantering inom polisen vilka kan behöva ställas upp för att underrättelseverksarnheten skall kunna bedrivas effektivt, ligger väl i linje med vad som behövs för att otillbörliga intrång i de registrerades personliga integritet skall kunna förebyggas. Inom polisväsendet behövs enligt vår mening bestämmelser inte bara om utlämnande av uppgifter till andra myndigheter utan också om rätten att tillföra registren uppgifter och om behörighet att använda

94 Överväganden om underrättelseregister

registren. Det kan inte komma i fråga att låta varje polisman få

registrera uppgifter i underrättelseregistren. Kretsen av tjänstemän som

får föra in uppgifter bör i stället begränsas kraftigt. Det ger dessutom bättre kontrollmöjligheter och därmed en garanti för att bestämmelserna om förutsättningarna för registrering följs så noga som möjligt. Kretsen av personer som inom polisen har rätt att få ut uppgifter ur registren bör också vara så begränsad som möjligt. I första hand skall registren naturligtvis användas av respektive myndighet, men i viss utsträckning bör uppgifter även kunna lämnas ut till polismän vid andra myndigheter. Uppgifter i kriminalunderrättelseregister bör få lämnas ut till tjänstemän inom polisväsendet som behöver uppgifterna med anledning av särskild undersökning av underrättelsekaraktär eller en förunderen sökning. Dessutom bör uppgifter kunna få lämnas ut även i vissa andra fall än de nyss nänmda. Det vi bl.a. tänker är regler om vilka tjänstemän som skall få ha tillgång till den egna myndighetens register. Ett informationsregister bör som regel få göras tillgängligt för dem som arbetar myndighetens underrättelseenhet, medan ett analysregister inte bör få göras tillgängligt för andra än dem som deltar i det aktuella underrättelseprojektet. Dessutom kan det vara lämpligt att de tjänstemän inom polisväsendet som sysslar med underrättelseverksamhet får rätt att genom terminalâtkomst få besked om huruvida en person förekommer eller i ett informationsregister som förs av en annan myndighet. Enligt vår mening är det emellertid mindre lämpligt att meddela bestämmelser härom i lag, eftersom bestämmelserna i stor utsträckning skulle komma att bli beroende av hur underrättelseverksamheten organiseras och av hur registren byggs Reglerna skulle sannolikt också bli mycket detaljerade. Vi upp. föreslår därför att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får besluta i vilken utsträckning tjänstemän inom polisväsendet skall ha tillgång till uppgifter i registren. Dä beslut fattas om vem som skall lägga in och ta ut uppgifter ur registren skall registrens integritetskänsliga karaktär tillmätas särskild betydelse.

Utlämnande till utländska myndigheter

Uppgifter ur kriminalunderrättelseregister bör i vissa fall kunna få lämnas ut till utländska myndigheter och mellanfolkliga organisationer.

Pâ grund av registrens integritetskänsliga karaktär bör det dock krävas

att utlärrmandet följer internationell konvention som vårt land av en har biträtt. Vad vi i första hand tänker på är utlämnande av uppgifter till den europeiska polisbyrån Europol det behövs för fullgörande om av Sveriges förpliktelser enligt Europolkonventionen eller andra förpliktelser har samband med Sveriges medlemskap i EU. som

Överväganden om underrättelseregister 95

Regeringen bör också få förordna om utlämnande av uppgifter i internationella förhållanden i andra fall.

4.5 Gallring uppgifter

av

Uppgifter i tillfälliga analysregister skall enligt vårt förslag gallras

när de inte längre behövs för undersökningen och senast när registret enligt vad som tidigare har bestämts skall upphöra. Skulle undersökningen inte ha avslutats vid denna tidpunkt bör registret undantagsvis få bestå längre tid, om det är särskild av betydelse för att undersökningen skall kunna avslutas. Personuppgifter i informationsregistren skall gallras när de inte längre behövs och senast ett år från det att uppgifterna registrerades. Om det dessförinnan har förts in nya uppgifter om en registrerad person eller om det har inletts ett särskilt underrättel-

seprojekt bör uppgifter i informationsregistret kunna få stå kvar

under längre tid.

Vid bedömande av om och hur uppgifter i register skall bevaras för framtiden skall bestämmelserna i arkivlagen 1990:782 och arkivförordningen 1991 :446 uppmärksammas. Enligt arkivlagen får allmänna handlingar hos bl.a. statliga myndigheter gallras, dvs. förstöras. Huvudregeln är dock att handlingarna skall bevaras. Gallring skall ske med beaktande av att arkiven är en del av det nationella kulturarvet och på ett sådant sätt att det återstående arkivmaterialet fyller ändamålet med arkiven, dvs. rätten att ta del av allmänna handlingar, behovet av information för rättskipningen och förvaltningen samt forskningens behov. Särskilda bestämmelser om gallring får meddelas i lag. Det år naturligt att uppgifter i polisregister gallras efter viss tid eftersom mängden information blir ohanterligt stor. Även av annars av integritetshänsyn är det angeläget att uppgifter i polisregister inte får stå kvar hur lång tid som helst. Det finns härvid anledning att framhålla att personuppgifter enligt punkt 7 i Europarådets rekommendation om användning av personuppgifter inom polissektorn skall gallras om de inte längre är nödvändiga för de ändamål för vilka de lagrades. Det skall enligt samma punkt i rekommendationen också finnas bestämmelser om hur länge olika kategorier av personuppgifter får bevaras. Dessa bestämmelser kan antingen stå i lag eller tas fram i samarbete med den nationella tillsynsmyndigheten. I polisregisterlagen finns för närvarande inga bestämmelser om gallring av uppgifter i polisregister. Däremot finns en gallringsbestämmelse i 14 § polisregisterkungörelsen. Enligt denna bestämmelse skall uppgifter som har intagits i polisregister utgå under vissa

96 Överväganden om underrättelseregister

förutsättningar. En av de viktigaste förutsättningarna är att det är

möjligt att gallra uppgifterna "med hänsyn till registrets tekniska

beskaffenhet". Dessa bestämmelser kommer dock inte att bli tillämp-

liga på uppgifter i kriminalunderrättelseregister. Det behövs därför särskilda regler om gallring av uppgifter i sådana register.

Analysregister

Uppgifter i analysregister bör i princip inte få stå kvar i registren

längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med registreringen. De bör därför gallras när de inte längre behövs för undersökningen, t.ex. när undersökningen i fråga har avslutats. Uppgifterna skall dock gallras senast när registret enligt vad som ursprungligen bestämts skall upphöra. Skulle en undersökning undantagsvis avslutad vid den tidpunkt då registret enligt inte vara tidigare beslut skall upphöra, bör huvudregeln ändå vara att registret skall förstöras. Analysregistren är avsedda att vara tillfälliga och kan inte få bestå under i stort sett obegränsad tid av det skälet att

undersökningen har tagit längre tid än beräknat. I exceptionella fall

bör registret dock kunna få bestå efter den beräknade sluttiden. Det

bör dock endast få förekomma om det är av särskild betydelse för att

undersökningen skall kunna avslutas.

När en undersökning har avslutats skall uppgifterna i analysregistret

således gallras. Uppgifter i registret kan med stöd av bestämmelserna utlämnande dessförinnan ha överförts till något annat analysom register eller till en förundersökning om de behövs där. På något sätt bör dessutom uppgifter sparas för forsknings- och kontrolländamål. Det behöver emellertid inte nödvändigtvis ske genom att registren som sådana bevaras. Av 23 kap. rättegångsbalken framgår att det under en förunder-

sökning skall upprättas protokoll över vad som har förekommit av

betydelse. Närmare bestämmelser om innehållet i förunder-

sökningsprotokoll finns i förundersökningskungörelsen. Protokollet

blir en allmän handling och skall som regel arkiveras. Uppgifter som har tagits in i ett förundersökningsregister kommer också, om de har haft betydelse för förundersökningen, att ingå i protokollet. Därigeblir registeruppgifterna tillgängliga för bl.a. forskning om de inte nom skyddas förundersökningssekretess eller sekretess med hänsyn till av exempelvis skyddet för enskilds personliga förhållanden. Såvitt gäller kriminalunderrättelseverksamheten finns inga regler om

att protokoll skall upprättas. I underrättelseverksamhetens natur ligger

emellertid att den bör mynna ut i en rapport om den brottsliga verksamhet har undersökts samt ett beslut om att polisen skall som företa någon viss åtgärd, t.ex. att överlämna ärendet för inledande som

förundersökning. De uppgifter som har tagits in i ett analysregister

av

överväganden om underrättelseregister 97

och som bedöms intressanta för slutsatsen i rapport bör tas in där. en En rapport över vad som har förekommit i särskild undersökning en

kan liksom ett förundersökningsprotokoll underkastad för-

vara

undersökningssekretess enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen eller sekretess

med hänsyn till exempelvis skyddet för enskilds personliga förhållanden enligt 9 kap. 17 § sekretesslagen. Det förtjänar anmärkas att

att förundersökningssekretess gäller i högst 40 år. Om sekretess inte gäller kan uppgifterna användas för t.ex. forskning. Uppgifterna kan

också återanvändas inom polisen. Enligt vår mening är det visserligen angeläget att uppgifter har som inhämtats i polisens underrättelseverksamhet bevaras så att det i efterhand blir möjligt att kontrollera polisens arbete. Vi anser dock att det är tillräckligt att de upprättade rapporterna bevaras. I och för sig hade det varit en fördel om det hade funnits regler innebar som en skyldighet för polisen att dokumentera vad förekommer i som kriminalunderrättelseverksarnheten. I avvaktan på att sådana regler

införs får det förutsättas att Rikspolisstyrelsen meddelar anvisningar

om dokumentation av sådan verksamhet. Vi förutsätter alltså att det skall upprättas och bevaras rapporter över vad som har förekommit under undersökning underen av rättelsekaraktär. Därutöver finns det enligt vår mening inte något behov av att för t.ex. forskningsändamål bevara också registren som sådana. Syftet bakom regeln i 14 § datalagen, ADB-upptagning att en skall tillföras handlingarna i ärendet i läsbar form, får tillräckligt anses tillgodosett genom att relevanta uppgifter förs in i rapporten.

Informationsregister

Uppgifter i infonnationsregistren bör gallras när de inte längre behövs. Det är vidare angeläget att uppgifterna gallras efter viss tid om de inte har lett till ett särskilt underrättelseprojekt. I annat fall finns det risk för att ett stort antal obestyrkta uppgifter kommer att finnas antecknade om en person under lång tid. Gallringstiden bör enligt vår mening vara ett år från det att uppgifterna registrerades. Om det dessförinnan har förts in uppgifter registrerad nya om en person,

vilka i och för sig skulle kunna föranleda registrering, bör även äldre

uppgifter om samma person få stå kvar. Har det inletts särskild en undersökning som berör en viss är det angeläget att uppgifter person

om honom i infonnationsregistret också står kvar så länge under-

sökningen pågår. Det är i och för sig inte nödvändigt att samtliga

uppgifter om personen i fråga får stå kvar i informationsregistret.

Huvudsaken är att det finns en hänvisning till det aktuella pågående

ärendet. Inforrnationsregistret kan därigenom fungera

som ett indexregister till de olika analysregistren.

4 16-0268

98 Överväganden om underrättelseregister SOU 199635

Experter från polisväsendet i utredningen har framhållit att gall-

ringstiden för Europols informationsregister är betydligt längre än ett

år, huvudregel tre år, och att en motsvarande gallringstid skulle

som önskvärd även för de svenska registren. Utredaren och majoritevara har emellertid varit angelägna om att bestämma en ten av experterna

tämligen kort gallringstid för inforrnationsregistren. Det är enligt vår mening betydelsefullt att registren blir föremål för bearbetning cch inte bara får tjäna uppsamlingsplats för uppgifter som inte anses

som förtjäna särskild undersökning inleds. Har uppgifter om en att en inte lett till någon åtgärd inom ett år från den senaste registreperson ringen bör samtliga uppgifter således gallras.

Med hänsyn till den särskilt integritetskänsliga karaktär som in-

formationsregistren har vi att det inte bör bevaras uppgifter ur anser dessa register för forsknings- eller kontrolländamål om de inte leder till särskild undersökning. en

4.6 Kontroll och säkerhet

Vi föreslår Datainspektionen rätt att meddela generella att ges föreskrifter för underrättelseregister. Särskilda föreskrifter för vart de tillfälliga registren bör därmed kunna undvaras. Som och ett av följd härav föreslår vi att analysregister inte heller skall en anmälas till Datainspektionen. För att underlätta gransknings-

myndigheternas kontroll analysregistren föreslår vi dock att

av

Rikspolisstyrelsen skall föra förteckning över samtliga analys-

en register, både de centrala och de regionala.

Kriminalunderrättelseregister kommer att innehålla mycket känslig information. Det är därför viktigt att skyddet för den enskildes tillfredsställande datasäkerhet. Av 7 §

integritet upprätthålls genom en

följer också personregister skall inrättas och föras så att datalagen att

uppkommer otillbörligt intrång i den registrerades personliga

det inte

integritet. Det är i första hand den registeransvarige som har ansvaret

datasäkerheten hålls tillfredsställande nivå. Den registerför att en ansvarige skall bl.a. till att uppgifter inte samlas in, lämnas ut eller se används än i överensstämmelse med registrets ändamål eller vad annat i övrigt gäller för registret 7 § första stycket 4 samt att som registret skyddas bl.a. otillåten ändring eller

uppgifterna i mot

spridning 7 § första stycket 5. Datainspektionen kan enligt 6 och §§ datalagen också meddela föreskrifter om det behövs för att 6 a

förebygga risker för otillbörligt intrång i de registrerades personliga

integritet. Om regeringen eller riksdagen i samband med inrättandet har meddelat föreskrifter i ett visst hänseende får av registret

Överväganden om underrättelseregister 99

Datainspektionen dock inte meddela ytterligare föreskrifter 6 a§ datalagen. Den förhållandevis ingående reglering registren följer av som av vårt förslag medför att utrymmet för Datainspektionen att meddela föreskrifter blir begränsat. Ett sådant utrymme finns emellertid särskilt i fråga om kontroll och teknisk säkerhet. För att skyddet för enskildas personliga förhållanden skall bli så effektivt möjligt är det viktigt som att bestämmelser härom utformas med beaktande utvecklingen av dataornrådet. Den snabba tekniska utvecklingen talar mot att frågorna regleras i lag. Ansvaret för dataskyddsfrågor bör i stället vila Rikspolisstyrelsen i samarbete med Datainspektionen. Såvitt gäller analysregistren vi att det mindre lämpligt anser vore om Datainspektionen skulle behöva meddela särskilda föreskrifter för vart och ett av de register de olika polismyndigheterna kommer som att inrätta. Ett sådant system skulle bli tämligen tungrott. Det förefaller särskilt opraktiskt såvitt gäller de tillfälliga analysregistren. I stället bör Datainspektionen få meddela generella föreskrifter för registren, varvid Rikspolisstyrelsen bör kunna meddela de ytterligare detaljföreskrifter som kan behövas. Av 8 kap. 7 § regeringsformen framgår att riksdagen får bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter skydd för personlig integritet om vid registrering av uppgifter med hjälp automatisk databehandling. av Bestämmelsen är avsedd att öppna möjlighet för regeringen att ge Datainspektionen rätt att utfärda generella föreskrifter vad om som skall gälla för inrättande och förande personregister utöver av bestämmelserna i datalagen och i särskilda registerförfattningar prop. 1993/942116 s. 14. Med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen har i 19 § datalagen intagits en bestämmelse enligt vilken Datainspektionen efter regeringens bemyndigande får meddela generella föreskrifter för register som ofta förekommer inom viss verksamhet för ett visst en ändamål. Avsikten med bestämmelsen är att generella föreskrifter för vissa typer av register skall kunna ersätta Datainspektionens tillstånd jfr 2 a § första stycket 2 datalagen, även 1993/94: 217 se prop. s. 13 ff.. Bestämmelsen i 19 § datalagen således främst tillämplig synes på tillståndspliktiga register och inte på sådana register i likhet som med de nu aktuella regleras i lag. Datalagen inte i övrigt synes ge Datainspektionen rätt att meddela generella föreskrifter för vissa typer av register. Det behövs därför särskild delegationsbestämmelse i en lagen om underrättelseregister. Vi föreslår således att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela närmare föreskrifter för informations- och analysregister. För att Datainspektionen skall kunna fullgöra sina skyldigheter att meddela föreskrifter för de register inrättas efter beslut som av regeringen eller riksdagen skall sådana register anmälas till Datainspektionen om de innehåller vissa typer särskilt känsliga uppgifter av 7 § andra stycket dataförordningen. Kriminalunderrättelseregister har

100 Överväganden om underrättelseregister

sådan karaktär att de skall anmälas till Datainspektionen. Vi har emellertid föreslagit att Datainspektionen inte skall utfärda föreskrifter för vart och registren. Registren behöver därför egentligen inte ett av anmälas till Datainspektionen. Framför allt vore det opraktiskt om varje nytt analysregister inrättas måste amnälas. Kontroll och som tillsyn över registren kan upprätthållas även utan en sådan anmälan

eftersom den registeransvarige enligt 7 § datalagen är skyldig att

a upprätta förteckning över de register han är ansvarig för. Vi en som föreslår därför bestämmelse i registerlagen om att analysregister en inte skall behöva anmälas till Datainspektionen. För att underlätta kontroll och tillsyn registren bör, utöver vad som följer av 7 a av förteckning föras vid Rikspolisstyrelsen över samtliga de analysen register som förs inom polisen.

4.7 Befintliga register i förhållande till den nya

lagen

Den föreslagna lagen skall inte gälla Säkerhetspolisen men väl finanspolisen. De oklarheter finns beträffande vissa uppgifter som får registreras i ASP kräver ytterligare överväganden. Detta som register berörs därför inte av vårt förslag.

Som framgår avsnitt 3.4 förekommer det redan i dag datoriserade av personregister kriminalunderrättelsekaraktär inom polisväsendet. av Hur påverkas dessa lag register i polisens underrättelseav en ny om verksamhet Av våra direktiv framgår att säkerhetspolisens register inte omfattas utredningen. Vårt förslag till lag kriminalunderrättelseregister av om gäller därför inte för säkerhetspolisen. Något skäl att undanta finanspolisen däremot inte föreligga. Om vårt förslag genomförs synes bör därför beslut reglerar finanspolisens register upphöra att som gälla. Det allmänna spaningsregistret ASP innehåller bl.a. uppgifter om vilka misstanke brott kvarstår efter det att förunderpersoner mot om sökning har lagts ned eller frikännande dom har meddelats. Så som kriterierna har utformats för de register enligt vårt förslag skall som föras i polisens underrättelseverksamhet hör sådana uppgifter inte få hemma där. brottsbelastade finns registrerade i ASP utan att det Tungt personer misstanke brott. Det kan finnas skäl att medge sådan finns om nya

registrering, det faktum att person kanske upprepade gånger

men en har dömts för allvarliga brott kan inte anses utgöra en sådan konkret grund för registrering i ett underrättelseregister som kommer att

enligt vårt förslag. Från Rikspolisstyrelsen har inhämtats att det

krävas

Overväganden om underrättelseregister 101

anses angeläget att ASP får föras fortsättningsvis i avvaktan på

resultatet av utredningens arbete i nästa etapp. Vi har godtagit den stândpunkten. Frågan ASP:s framtid är alltså inte avgjord med det om förslag som nu läggs fram.

4.8 Kostnader

Kostnaderna för införande underrättelseregister beräknas kunna

av

rymmas inom ramen för polisens normala budget.

Enligt vårt förslag skall register få föras med hjälp ADB i polisens

av underrättelseverksamhet. Sådan verksamhet bedrivs redan inom nu

polisen, bl.a. vid rikskriminalpolisens underrättelseenhet. Under-

rättelseverksamhet som arbetsmetod få allt större betydelse och synes verksamheten kan beräknas öka i omfattning. Ett tydligt tecken på det är de underrättelseenheter håller på att upprättas hos länssom nu polismästarna. Kostnaderna för underrättelseverksanlheten sådan som kan som en följd härav beräknas öka. Därtill kommer de särskilda kostnaderna för inrättandet av nya dataregister. Polisen är emellertid

för närvarande inne i ett skede då användningen datorer ökar

av kraftigt. Denna expansion kan utnyttjas också för inrättandet av nya underrättelseregister. Att inrätta datoriserade register i underrättelseverksamheten torde därför inte kräva några större resurstillskott. Dessutom torde det vara kostnadseffektivt att bedriva undermer rättelseverksamhet med datorstöd än att föra manuella register. genom Sammanfattningsvis torde våra förslag om nya register inte innebära några nämnvärda kostnadsökningar för underrättelseverksamheten. De

kostnadsökningar som eventuellt uppstår måste naturligtvis vägas mot

nyttan med reglerna.

AVDELNING 2

DNA-analys inom ramen för straffprocessen

5 Bakgrund

I avsnitt 5.1 finns en inledning till bakgrundsavsnittet. Avsnitt 5.2

innehåller bl.a. en redogörelse för vad DNA-analys är, hur analysen går till och hur den utvärderas. I avsnitt 5.3 några exempel fall ges då DNA-analys har använts i Sverige. Avsnitt 5.4 innehåller kort en beskrivning av hur DNA-register skulle kunna användas i den brottsutredande verksamheten.

5. 1 Inledning

DNA-analys är en förhållandevis metod för identifiering

ny av personer som misstänks för brott. Metoden har fått stor betydelse och har också visat sig ha stora utvecklingsmöjligheter.

Sedan läng tid tillbaka har polisen i samband med brottsutredningar använt sig av olika metoder för att identifiera misstänks personer som för brott. Man har letat efter fingeravtryck och andra spår brottsplatser och tagit olika prover från misstänkta för att personer kunna jämföra dem med vad har funnit på brottsplats. Polisen man en har också kunnat finna spår från ett brott på målsägandes kläder; en spår som senare har kunnat härledas till viss därmed en person som har blivit misstänkt för brottet. De olika tekniker för identifiering som man hittills har använt sig kan till nytta både i det inledande av vara

skedet av en förundersökning, då spaning försöker finna

man genom den misstänkte, och senare under utredningen då den misstänkte, genom att konfronteras med uppgifter t.ex. tyder pä att han har som befunnit sig på brottsplatsen, kanske väljer att erkänna. Uppgifterna kan också användas som bevis i rättegång. Metoder en senare som innebär att man kan identifiera personer som har befunnit sig på en brottsplats kan naturligtvis också leda till att misstänkta frias från misstankar om brott. En i inledningsskedet person som av en utredning misstänks vara gärningsmannen kan kanske efter en kriminalteknisk undersökning uteslutas från utredningen. De kriminal-

104 Bakgrund sou 1996:35

tekniska metoderna för identifiering har mycket stor betydelse en också i det här hänseendet.

En de metoder har haft störst betydelse år fingeravtryckstek-

av som niken. Den har under årens lopp utvecklats till alltmer säker och en

effektiv metod, i synnerhet sedan det har blivit möjligt att registrera de insamlade fingeravtrycken med hjälp ADB. Datoriseringen har

av

medfört att det har blivit lättare att jämföra fingeravtryck från en brottsplats med tidigare insamlade fingeravtryck, vilket i sin tur har

medfört effektivisering. På motsvarande sätt kan man jämföra en identifiera Även handstilar och hand- och fotavtryck för att personer. blodgrupper kan jämföras. Metoderna utvecklas också ständigt. Som exempel kan nämnas att polisen för närvarande arbetar med att få fram

för jämförelse röster genom talanalys.

system av Eftersom människor skiljer sig så tydligt i de nyss nämnda

hänseendena kan de olika metoderna för identifiering av individer

betydelsefulla hjälpmedel i det brottsutredande arbetet.

utgöra

Fingeravtryck är, liksom hand- och fotavtryck, helt unika för varje

individ. Jämförelser mellan sådana avtryck därför ett mycket ger

säkert resultat. Med blodgruppsanalys kan man inte komma lika långt.

Det är så många människor har blodgrupp att polisen, som samma

med ledning blodgruppsanalys, bara kan avgöra om det kan

av en uteslutas eller två härrör från person. DNAatt prover samma tekniken har inneburit ett stort framsteg såvitt gäller blodanalyser. Med DNA-teknikens hjälp kan identifieras också personer numera

analys t.ex. salivprov eller hårstrån.

genom av DNA finns i varje cell i människokroppen och som är ett ämne som på sådant sätt att det är unikt för varje individ med är sammansatt ett för enäggstvillingar. DNA kan utvinnas t.ex. blod, saliv, undantag ur eller hårstrån har funnit fläckar klädesplagg sperma som man som eller spår på brottsplats. Resultatet en analys av det DNA som en av

har utvunnits sådana fläckar eller spår kan sedan jämföras med

som ur har tagits från den misstänkte.

analysresultat som avser prover som Om analysresultaten överensstämmer kan man med viss grad av

det år den misstänkte har avsatt spåret på säkerhet säga att som brottsplatsen. Även sammansättningen DNA är unik för varje om av människa kan skäl hänför sig till undersökningstekniken, man, av som aldrig med fullständig visshet uttala sig att en viss person har om visst spår. Det beror att bara analyserar en mindre avsatt ett man cellens DNA, vilket i sin tur leder till att det alltid finns en viss del av

risk för slumpmässig överensstämmelse med någon annan person.

DNA-analys under brottsutredning användes för första gången år en

England. Fallet gällde mord på två flickor som också

1987 i unga hade hade förövats med två års mellanrum. Sedan

våldtagits. Brotten

anhållen hade erkänt det sista mordet men nekat till det en person DNA-analys spår från brottsplatserna och

första, gjorde man av ett av

blodprov från den anhållne. Analysen visade dels att samma man

Bakgrund 105

måste ha begått båda brotten, dels att den anhållne inte var gärningsmannen. Polisen uppmanade därför alla män mellan 13 och 30 år i grannskapet att lämna blodprov. Två personer vägrade att vara med, men övriga 5 509 lämnade prov. Genom andra metoder än DNAanalys uteslöts de flesta, varefter 496 prover analyserades utan att man fann någon överensstämmelse med fyndet från brottsplatsen. Det avslöjades emellertid att en man hade fått en arbetskamrat att mot betalning lämna blodprov i hans namn. Mannen anhölls och man lät utföra DNA-analys honom. Analysen visade entydigt att provet överensstämde med proverna från brottsplatserna och mannen erkände också bägge morden. Alla andra blodprov förstördes, men analysresultaten sparades. Genom att jämföra dessa analysresultat med spår från ouppklarade brott, kunde man också finna den person som hade

gjort sig skyldig till en dittills ouppklarad våldtäkt Garde, DNA i

straffeprocessen, Nordisk Tidskrift for Kriminalvidenskab, 1995/1 s. 2 cit. Garde. Exemplet visar hur man på ett effektivt sätt med hjälp av DNAanalys, dels kunde fria en misstänkt, dels kunde lösa två mord. Samtidigt det på vissa av de problem som man ställs inför vid ger prov användningen av DNA-analys. I vilken utsträckning bör det vara

tillåtet att genomföra undersökningar av stora grupper av människor,

utan att någon i gruppen är misstänkt för det aktuella brottet Hur skall man göra om någon i gruppen vägrar att medverka till provtagning Bör det vara tillåtet att använda prover som har tagits av inte är misstänkta för brott, för att på måfå undersöka personer som någon dem kan misstänkas för något annat, ännu inte uppklarat om av brott

Ett annat tidigt exempel kommer från Tyskland år 1990 Garde s.

17. I syfte att utreda ett fall av våldtäkt och mord DNA-analyserades spermarester fann hos den mördade. De tvâ personer som som man polisen ursprungligen hade misstänkt kunde därigenom avföras från utredningen. Kort därefter inträffade ett likartat mord i samma stad. Eftersom vanlig spaning inte gav något resultat, beslöt man sig för att göra DNA-undersökning på ett större antal män. 92 män valdes ut, en informerades att undersökningen var frivillig och uppmanades om därefter att lämna prov för DNA-analys. 89 av dessa lämnade frivilligt och beträffande de tre sista beslutades det om tvångsmässigt prov

tagande av blodprov. En misstänkt avslöjades bland de 89. Han

erkände morden vid förhör, men tog inför rätten sedermera tillbaka erkännandet. Trots det fälldes han, varvid domstolen uttryckligen godtog analysresultatet som bevis. Efter de första fall då DNA-tekniken hade visat sig vara ett effektivt redskap, ofta på så sätt att den misstänkte efter att ha fått del av analysresultatet hade erkänt sig skyldig, blev DNA-analys ett flitigt använt medel, först i England och i andra länder. I Danmark senare genomfördes år 1988 och 1989 DNA-analys vid utländska laboratorier

106 Bakgrund

i 1 respektive 7 fall och därefter av Retsgenetisk Afdeling i 151 fall

under åren 1991 t.0.m. 1993 Garde s. 2. I Norge fick Rettsmedi-

sinsk institutt år 1992 in analysmaterial rörande 331 brott, varav 168 gällde våldtäkt och 42 andra sexualbrott. DNA-analys utfördes i 190 av dessa fall och i 140 av fallen fick man fram en DNA-profil som gjorde att man antingen kunde binda en person till brottet eller avföra honom från utredningen NOU 1993:31, DNA-analyse i straffesaker, s 14 f.. I Sverige har DNA-analyser i brottsutredande syfte sedan 1991 utförts av Statens kriminaltekniska laboratorium SKL samt av Institutionen för medicinsk genetik vid Uppsala universitet. Under ett par år dessförinnan utfördes DNA-analyser begäran av SKL i England. År 1995 fick SKL in 932 ärenden för DNA-analys från polismyndigheterna. I dessa ärenden utförde SKL 3 500 spåranalyser och hade 1 000 blodprov att jämföra med. DNA-analys har kommit att användas mer och mer allt eftersom tekniken har utvecklats. Testerna har förfinats, de tar allt kortare tid att genomföra och kan utföras material som inte tidigare kunde analyseras. Utvecklingen av inforrnationsteknologin är också viktig i sammanhanget. Den har medfört att DNA-tekniken kan utnyttjas ett mer effektivt sätt. I England och Holland har man upprättat dataregister som innehåller upplysningar om dömda personers DNA-profiler. Ett sådant register kommer också att byggas upp i Norge. Registren, närmast motsvarar fingeravtrycksregistren, kan användas som åtminstone två sätt för att underlätta för polisen att utreda brott. För det första kan polisen med registrens hjälp jämföra t.ex. spår från en brottsplats med analysresultat som avser tidigare dömda personer. Om gärningsmannen är en person som tidigare har dömts för brott och i samband dänned har blivit föremål för DNA-analys, kan han därigenom spåras ett enkelt sätt. Spår från brottsplatser kan också jämföras med spår från andra, tidigare ouppklarade brott. På det sättet kan klarlägga om samma person har lämnat spår på flera man brottsplatser och det alltså finns anledning att söka efter en och om samma gärningsman till flera brott. I avsnitt 5.4 kommer vi att gå närmare in på frågan om hur registren kan användas.

5.2 Vad är DNA-analys

Avsnittet innehåller en kortfattad beskrivning av hur DNA-analys går till och hur analysresultaten tolkas.

Med hjälp DNA-tekniken kan människor identifieras genom analys av de flesta typer av biologiska spår, som blod, sperma, vaginalsekret, av saliv, snor, vävnad, ben, urin m.m. Mycket små mängder DNA räcker för fullständig analys. Exempelvis räcker den saliv man kan en

Bakgrund 107

ñnna på fimpar, frimärken och rånarluvor. De flesta spår kan med visshet knytas till en bestämd person. Med undantag för enäggstvillingar är varje människas DNA unikt. Varje persons DNA är också konstant genom hela livet och likadant i alla typer av kärnförande celler. Det innebär att man får samma analysresultat från en individ oberoende av om det är blod, sekret, hårrötter eller vävnad man undersöker.

Vad är DNA

DNA DeoxyriboNucleic Acid är det kemiska namnet för vår

arvsmassa, våra gener. DNA finns i alla kämförande celler i hela kroppen och vi ärver hälften av DNA från respektive förälder. DNA-molekylen består av två sammanbundna strängar som är uppbyggda av fyra olika baser A adenin, T tymin, C cytocin och G guanin. På fackspråk kallas dessa för nukleotider eller kvävebaser. De två strängarna kan sägas vara varandras komplement eftersom ett A i den ena strängen alltid motsvaras av ett T i den andra och ett C i den ena av ett G i den andra. Arvsmassan består av 3 miljarder

sådana par. Deras ordningsföljd längs DNA-molekylen bestämmer

våra egenskaper.

Vad i arvsmassan är det som analyseras

Dagens teknik gör det inte praktiskt möjligt att analysera hela DNAmolekylen. Vid kriminalteknisk DNA-analys analyseras ungefär en en miljondel av arvsmassan i områden som varierar mycket mellan olika

individer. Dessa områden kallas för STR Short Tandem Repeats. Förutom att de uppvisar stor variation mellan olika individer, har de såvitt man känner till ingenting att göra med en persons synliga

egenskaper såsom utseende eller personlighet. STR-ornrâdena består av sekvenser om 2 5 baser, vilka upprepas många gånger. Det som varierar mellan olika individer är antalet upprepningar. Det är också antalet upprepningar mäts vid analysen. SKL undersöker för som närvarande rutinmässigt fem STR-områden. Dessa benämns THOl, VWA, F13, FES och SE33.

Hur går en DNA-analys till

Analysen bygger en kopieringsmetod, PCR Polymerase Chain

Reaction. Metoden innebär att valda delar av arvsmassan, STRomrâdena, kopieras ungefär 30 gånger cykler. För varje cykel fördubblas antalet kopior. Resultatet blir miljoner kopior av STR-

108 Bakgrund

områdena. PCR-metoden efterliknar kroppens egen process vid en celldelning, då arvsmassan från en cell skall fördubblas för att två celler skall kunna bildas. Den nobelprisbelönade PCR-metoden är en förutsättning för att små mängder DNA skall kunna analyseras, t.ex. DNA från en enda hårrot. Metoden har inneburit att många spår, som för några år sedan ansågs omöjliga att analysera, i dag kan bindas till en individ. Före kopieringen måste proverna förbehandlas. DNA extraheras från cellkärnorna och eventuella föroreningar i proverna tas bort. Sedan blandas DNA med s.k. startsekvenser, enzymer och baser A, C, G och T. En kopieringscykel sker i tre temperaturreglerade steg. I första steget upphettas provet till 95°C varvid bindningarna som håller ihop de båda strängarna av DNA brister. Det resulterar i sin tur i två enkelsträngade DNA-molekyler. I det andra steget sänks temperaturen till 54°C och startsekvenserna fäster på enkelsträngarna. Två startsekvenser bestående av 20 baser

vardera söker upp ett specifikt område DNA-strängen. Området har

en bassekvens som är komplementär till startsekvenserna A är komplementär till T och C till G. Om startsekvensen har sekvensen AATCG fäster den därför vid sekvensen TTAGC på den ursprungliga enkelsträngen. Genom att välja startsekvenser styr man vilken del av DNA som kopieras. Vid det tredje steget höjs temperaturen till 72°C. Nu börjar enzymet DNA-polymeras att bygga upp en ny dubbelsträng av DNA av baserna A,T, C och G. Från en dubbelsträngad DNA-molekyl har det således bildats en kopia av ett specifikt område, en så kallad PCR-produkt. De

ursprungliga DNA-strängarna och PCR-produkten fungerar sedan i sin

tur som mallar vid syntes av nya kopior. Efter ca 30 cykler finns miljoner kopior av det utvalda DNA-området. Hela processen utförs automatiskt i en PCR-maskin, som i princip består av ett programmerbart värmeblock. Efter PCR-reaktionen bestäms PCR-produktens längd. Produkterna mäts med hjälp ett elektriskt fält, s.k. elektrofores. DNA, som är minusladdat, rör sig mot pluspolen med en hastighet som är proportionell mot längden. Den utrustning som används mäter längden

med hjälp av laserfluorescens vid PCR-processen har PCR-produkten

märkts in med fluorescerande molekyler. Från ett och samma prov kan de fem STR-områdena VWA, THO1, F13, FES och SE 33 analyseras samtidigt. Fyra av dessa områden kan även kopieras samtidigt i samma rör, s.k. multiplex PCR.

Bakgrund 109

Vad är en DNA-profil

Som resultat mätningarna av ett antal STR-områden erhålls en av sifferkombination, s.k. DNA-profil. DNA-profiler som har erhållits en från ett spår från brottsplats jämförs med profiler som har erhållits en från jämförelseprover från inblandade personer. Om en persons profil skiljer sig från spårets profil är det uteslutet att personen i fråga har avsatt spåret. Om profil överenstämmer med spårets profil personens kan däremot ha avsatt spåret. En statistisk beräkning grundad personen databas över profiler från svensk nonnalbefolkning anger hur en vanligt förekommande spårets DNA-profil är. Nedan ges ett exempel på tre DNA-profiler har erhållits från en blodfläck en som brottsplats, från offret och från den misstänkte. Siffrorna under varje

STR-område vilka varianter som påträffats i de olika materialen.

anger VWA 14/18 betecknar varianterna 14 och 18 repetitioner i VWAomrâdet. För blodfläcken har även frekvensen beräknats, dvs. hur vanlig den aktuella kombinationen varianter är i svensk normalbeav folkning.

STR-ornråden VWA THO1 F13 FES SE33 Frekvens Blodfläck 14/18 6/9 6/8 10/11 271/273 1 på 1 miljon Offer 12/13 6/7 8/8 12/14 251/255 Misstänkt 14/18 6/9 6/8 10/11 271/273

Blodfläckens och den misstänktes profiler överensstämmer i ovanstående exempel eftersom hela sifferkombinationen är densamma. Det kan dessutom uteslutas att blodfläcken kommer från offret eftersom några siffrorna i kombinationerna skiljer sig åt. Risken för av slumpmässig överensstämmelse är i exemplet mindre än 1 1 miljon. Om det inte kan uteslutas att ett spår från brottsplats härrör från en

viss misstänkt person, men risken för slumpmässig överensstäm-

en melse med någon är större än 1 på 100, anger SKL att annan person det "inte kan uteslutas" att spåret härrör från den misstänkte. Om sannolikheten för överensstämmelse är mindre än 1 på 100, men större än l på 10 000, SKL att "skäl talar för" att spåret härrör från anger den misstänkte. Är sannolikheten mindre än 1 10 000, men större 1 1 000 000 SKL att övervägande skäl talar för att den anser misstänkte har avsatt spåret. Den lägsta frekvens som SKL anger är 1 på 1 000 000. I sådana fall SKL att "det kan hållas för visst" anser

att spåret härrör från den misstänkte. I det ovanstående exemplet blir

slutsatsen således att "det kan hållas för visst att blodet kommer från den misstänkte.

110 Bakgrund sou 1996:35

Mitokondriellt DNA, mtDNA

Vissa biologiska spår, exempelvis spontant avlossade hårstrån, ben eller tänder som legat nedgrävda i marken i åratal, delvis förruttnade likdelar och avföring, innehåller mycket små mängder kärnbundet DNA. Kvaliteten är också så dålig att STR-baserade analyser ofta misslyckas. I dessa material finns däremot tillräckligt mycket DNA av en annan typ än det kämbundna. I cellernas cytoplasma utanför cellkärnan finns mitokondrierna som är cellernas energiverk. De har en egen liten mängd DNA, mtDNA. Flera kopior av detta DNA finns i varje mitokondrie och det finns många mitokondrier cell. per MtDNA är uppbyggt samma sätt som kärnbundet DNA med de fyra baserna A, T, C och G. Det är däremot mycket kortare i längd och har också lägre variation mellan individer. MtDNA nedärvs endast från modern, vilket innebär att syskon har samma mtDNA sin som mor, mormor och andra släktingar på mödernet. MtDNA ändrar sig långsamt genom mutationer. Vid en mtDNA-analys avläses sekvensen av baserna längs en DNAsträng. Tekniken bygger även här på PCR-processen och vid själva analysen läses bas för bas. Skillnader mellan individer ses som en variation i ordningen mellan baserna. Sekvensen beskrivs rad som en med bokstäver, exempelvis: TCA CCC ATC AAC CG etc. En annan person kan ha en annan sekvens: TCA CTC ATC AAC CA etc. Prov som inte har samma sekvens kommer från olika individer, medan prov som har samma sekvens kan vara från samma person eller från en släkting mödernet. En frekvens anges för hur vanligt förekommande sekvensen är. Man kan inte mtDNA-analys genom erhålla så låg frekvens att en identifikation kan göras med visshet. MtDNA-analyser planeras att introduceras i SKL:s rutinverksarnhet under år 1997.

5.3 Hur kan DNA-analys användas

I avsnitt 5.3 ges några exempel på fall då DNA-analys har använts i Sverige. Exemplen belyser fördelarna med DNA-analys, men visar också på en del av de problem som är förknippade med kriminalteknik i allmänhet och DNA-teknik i synnerhet.

Som vi tidigare har framhållit kan DNA-analys vara ett mycket

effektivt hjälpmedel vid brottsutredningar, antingen för att fria oskyldigt misstänkta eller för att fälla gärningsmän. Det bör dock framhållas att en DNA-analys sällan ensam kan vara avgörande för en fällande dom. För det första är det inte alltid tillräckligt att bevisa att den misstänkte har befunnit sig på brottsplatsen. Beroende på vilken

Bakgrund 1 l l

brottstyp det är fråga krävs det ofta ytterligare bevisning om vad om den misstänkte gjorde platsen och vilket uppsåt han hade. För det andra bör de begränsningar är förknippade med tekniken som uppmärksammas. Bevisvärdet analysen är beroende av kvaliteten av på det har tillgång till och den analysmetod som prov som man används. Dessutom måste hänsyn tas till hur stor risken är för att det har DNA-profil. Även DNAfinns mer än en person som samma om analys inte alltid kan räcka ensamt bevis i ett mål, kan analyssom resultatet dock utgöra ett viktigt indicium som tillsammans med andra omständigheter kan leda till en fällande dom. De exempel som vi redogör för i detta avsnitt bild av hur DNA-analys kan ger en användas i olika mål och vilken betydelse analysen kan få för

utgången i målet.

Mord otillräcklig bevisning trots DNA-analys -

hade hittats död i sin lägenhet. Den döde hade ett stort antal En man sticksår i och bröstet samt sår i huvudet. Dödsorsaken visade magen sig sticksår i hjärtat. Polisen fann en stor mängd blod i hallen, vara där kroppen låg, också i köket vid en avskuren telefonsladd. SKL men lät utföra DNA-analys blodfläck från köket samt av muskelprov av en från den döde och blodprov från person som misstänktes för mord en på honom. Resultaten visade dels att blodfläcken vid telefonsladden inte kom från den döde, dels att det mycket troligt att den kom var från den misstänkte. Chansen att slumpmässigt vald person skulle en ha DNA-profil hade funnit i blodfläcken var mindre samma som man än 1 på 1 000 000. SKL lät också utföra DNA-analys på cigarrettfimpar polisen hade funnit i lägenheten. Det gick inte att få fram som någon fullständig DNA-profil från fimparna, de två genetiska men varianter åtta möjliga kunde påvisas överensstämde med den av som misstänkte. Det kunde därför inte uteslutas att den misstänkte hade rökt cigarretterna, risken för slumpmässig överensstämmelse var men 1 på 28. Den misstänkte åtalades för mord, förnekade och frikändes. Såväl tingsrätten hovrätten fann det klarlagt att blodfläckarna i köket som härrörde från den åtalade. Han hade emellertid sagt att han hade besökt den döde flera månader tidigare, att han då hade varit skadad och blodspåren kunde härröra från det tillfället. Blodfläckarna att kunde inte tidsbestämmas och den åtalades berättelse kunde inte lämnas avseende. Bevisningen i övrigt inte tillräcklig för att utan var den åtalade skulle kunna bindas vid brottet.

1 12 Bakgrund

Mord nära släktingar -

En person påträffades död med en hårslinga i handen. En undersökning visade att håret hade ryckts bort från någons huvud, dock inte från den döde själv. Omständigheterna i övrigt utvisade att den döde hade bragts om livet. En syster till den döde misstänktes för mord och

DNA-analys utfördes på hårslingan och på blodprov från systern. Analyserna visade att hârslingan inte kunde komma från systern. Eftersom fyra av de åtta gentiska varianterna i systems DNA-profil överensstämde med hårslingan kunde emellertid anta att håret

man kom från någon nära släkting till den misstänkta. DNA-analys utfördes därför på blodprov från syskonens mor. Analysen resulterade i samma DNA-profil som man hade funnit i hårslingan. Det bör i det här sammanhanget framhållas att nära släktingars DNA-proñler företer stora likheter. I det här fallet lades förundersökningen ned, bl.a. av det skälet att DNA-analysen inte med

tillräcklig säkerhet visade att hårslingan korn från modern och inte från någon annan nära släkting.

Våldtäkt de misstänkta erkände efter DNA-analys

-

Två män misstänktes för våldtäkt och misshandel kvinna i av en en bil. Märmen förnekade inledningsvis gårningama. DNA-analys utfördes av ett vaginalprov från kvinnan. Analysresultatet utvisade att provet innehöll DNA-profiler från tre personer. Två profilerna av överensstämde med de två misstänkta och den tredje med kvinnans

egen DNA-profil. De båda misstänkta erkände då att de hade haft

samlag med kvinnan, men förnekade våldtäkt. De dömdes sedermera mot sitt nekande för grov våldtäkt.

Försök till grovt rån nyare metoder bättre analysresultat - gav

I ett mål som gällde åtal mot flera för delaktighet i ett flertal personer grova rån åtalades N. för bl.a. försök till grovt rån. Rånförsöket, som riktades mot en posttransportbil utanför en postterrninal, misslyckades på grund av omständigheter N. inte rådde över. Den postiljon som

som hade lastat bilen såg rånarna röra sig inne i postbilen samt på lastbryggan vid postterminalen. Sedan de hade försvunnit

i en annan

bil upptäckte han färska blodspår både i bilen och på lastbryggan.

Själv hade han inte skadat sig. N. förnekade rånförsöket och påstod

att han hade befunnit sig på helt ort vid den tidpunkt då

en annan brottet skulle ha begåtts. DNA-analys utfördes på blodfläckarna. Blodmängden var emellertid så liten att analysen gav tämligen dåligt resultat risken för slump- -

Bakgrund 113

mässig överensstämmelse var 1 på 18 000. Tingsrätten ansåg att det fanns visst utrymme för att någon annan än N. hade avsatt spåren och åtalet mot N ogillades därför. Inför hovrättsförhandlingarna gjordes ytterligare typbestärnningar av andra platser i arvsmassan. Dessa typbestårnningar, som nyligen hade börjat användas vid SKL, gav trots den ringa blodmängden ett säkrare resultat än tidigare. Av det utlåtande som åberopades i hovrätten framgick att det fick hållas för

visst att det på postbilen avsatta blodspâret härrörde från N. Eftersom

N. inte hade gjort gällande att han vid något annat tillfälle hade varit

i kontakt med postbilen eller hade lämnat någon annan förklaring till blodspåret, ansåg hovrätten det utrett att N. hade avsatt spåret i

postbilen i samband med rånförsöket. N. dömdes därför för försök till grovt rån.

Mord utan lik

Polisen hade fått tips om att en man hade skjutits ihjäl i en stuga. Vid husrannsakan farm polisen stora mängder blod under golvet på

övervåningen. På väggar och tak påträffades stänk av mänskligt blod

och mänskliga vävnader. En bit av en tand påträffades golvet. Andra fynd visade att det hade funnits ett hagelgevär på platsen. Misstankar mord riktades mot de personer som skulle ha uppeom

hållit sig i stugan vid tidpunkten då personen ifråga skulle ha skjutits.

En dessa H. Under brottsutredningen framkom det att det var av var

som hade dödats. Hans kropp påträffades inte.

SKL gjorde DNA-analys av blod som fanns golvbrädoma,

vävnadsfragment samt den del av en tand som hade påträffats.

Analyserna jämfördes med analys av blodprov från J :s föräldrar samt blodfläck från ett sovtäcke som hade använts av Enligt SKL:s av en utlåtande sannolikheten 1 1 000 000 för att blodet från var

golvbrädan, vävnaderna och blodet från sovtäcket skulle komma från

obesläktade personer. Motsvarande sannolikhet för tanden var 1 på 210 000. Sannolikheten var enligt SKL 720 000 gånger större att ett barn till J föräldrar skulle överensstämma med blodet golvbrädan :s och vävnaden än att slumpvis tagen ur svensk nonnalbeen person

folkning skulle göra det. övervägande skäl talade därför för att spåren

kom från ett barn till J :s föräldrar. H. förnekade först att han skulle ha skjutit Vid det sista förhöret under förundersökning presenterades DNA-analysen för honom och han erkände då brottet. H. dömdes för mord.

114 Bakgrund sou 1996:35

Försök till grov utpressning analys av salivrester på bl.a. frimärken -

Ett bageriföretag hade under åren 1990 t.o.m. 1994 utsatts för utpressningsförsök. Företrädare för bageriföretaget hade under denna period fått flera anonyma brev där företaget krävdes stora summor pengar, mellan en och fem miljoner kronor. Breven innehöll också hot om vad som skulle hända om företaget inte betalade. Ett stort antal anonyma hotelsebrev hade också skickats till bl.a. bageriföretagets kunder. I vissa av breven fanns spikar och nålar. Under samma period hade en okänd person stuckit in nålar och andra vassa föremål i bröd och andra livsmedel som fanns till försäljning hos företag som var kunder till bageriföretaget. Bageriföretaget betalade trots hoten aldrig ut några pengar i enlighet med instruktionerna i breven. Under förundersökningen lät åklagaren genomföra DNA-analys av del de 332 brev som hade skickats. Analysen gick till en av anonyma på det sättet att SKL försökte utvinna DNA ur salivrester kuvertens klisterkanter och frimärkena. Misstankar hade riktats mot B. som , anställd i bageriföretaget, och DNA-analys utfördes därför även var på honom. I sju fall kunde SKL utvinna DNA från klisterkanterna. Resultatet att det beträffande fyra kuvert kunde hållas för visst att var

det Bzs DNA som fanns klisterkanten frekvens 1/1 000 000

var

eller lägre, att skäl talade för detta i ett fall frekvens 1/170 samt att

i ytterligare ett fall en blandning av DNA från minst två personer påvisats, där det inte kunde uteslutas att B. var en av dem. I ett fall hade typbestämningen inte kunnat utvärderas. SKL hade vidare utvunnit DNA från sju frimärken. Resultatet blev att det i tre fall kunde hållas för visst att det var Bzs DNA som fanns på frimärkena

frekvens 1/1 000 000, att skäl talade för detta i två fall frekvens 1/3 000 och 190 samt att det i ett fall inte kunde uteslutas frekvens

16. I ett fall hade typbestänmingen inte kunnat utvärderas. De åberopade analyserna avsåg brev som, med ett undantag, hade

poststämplats under en och samma sexmånadersperiod. Försvararen framhöll att SKL hade testat ytterligare 13 brev från samma period

utan att DNA hade kunnat påvisas samt 38 brev som var avsända Endast i 1 av de 38 fallen hade man kunnat påvisa DNA och senare. analysen visade att det DNA som fanns på brevet inte kunde komma från B.

B. åtalades för bl.a. försök till grov utpressning, grovt olaga tvång

och grovt olaga hot. Han förnekade gärningarna.

Tingsrätten nämnden dömde B. för försök till utpressning. I skälen

angavs bl.a. att det vid en kritisk granskning inte fanns någon möjlighet att komma förbi DNA-bevisningen utan att finna den bindande för B. i skuldfrågan. Andra omständigheter pekade på att skulle ha skrivit samtliga i målet förekommande brev. samma person Tingsrätten ansåg därför att B. var bunden till samtliga brev och att åtalet var styrkt.

sou 1996:35 Bakgrund 115

Rättens ordförande var skiljaktig och ville ogilla åtalet. Ordföranden lade vikt vid att DN A-analyserna visserligen vägde tungt i bevishänseende, men att de inte kunde visa annat än att B. hade befattat sig med ett begränsat antal försändelser under en begränsad tid. B. kunde enligt ordförandens mening inte alls bindas till de övriga breven. Även om B. i övrigt hade försökt förklara DN A-förekomsten på ett sätt som föreföll verklighetsfrämrnande, ansåg ordföranden att det inte var

möjligt att bygga en fällande dom enbart den enligt hans mening

begränsade omfattningen av DNA-analyserna och att sedan låta analysresultatet bli vägledande för tolkningen av övrig bevisning, ’ när andra förklaringar, hur osannolika de än må vara, likväl inte kan uteslutas". Domen överklagades. Ytterligare DNA-analyser utfördes. Hovrätten konstaterade att det 15 av de försändelser som hade skickats mellan februari 1990 och oktober 1991 fanns 19 spår som med varierande grad av säkerhet kunde antas härröra från B. Det rådde full visshet i fråga om tio spår. Hovrätten godtog inte B:s invändning att DNAspåren måste ha satts dit av någon annan, utan ansåg det styrkt att B. hade frankerat och förslutit breven. Enligt hovrätten fanns det visserligen skäl att utgå från att någon mer än B. kunde ha varit inblandad i brotten, men B. måste ändå förutsättas ha känt till brevens innehåll och även haft del i spridningen av dem. Utredningen gav enligt hovrätten inte utrymme för någon annan slutsats än att B. tagit så aktiv del i hanteringen att han måste hållas ansvarig för samtliga brev som hade skickats mellan februari 1990 och oktober 1991 och därmed också för de sabotage som hängde samman med breven. Hovrätten ansåg därför åtalet styrkt för tiden fram till och med oktober 1991 och dömde B. för att- ensam eller tillsammans med ha förövat försök till utpressning. Beträffande tiden därefter annan fanns enligt hovrätten inte övertygande bevisning om B:s medverkan i brotten. Domen hade vid betänkandets tryckning inte vunnit laga kraft.

Som vi tidigare har nämnt utvecklas tekniken för DNA-analys oavbrutet. Nya metoder gör det möjligt att företa analys i fall då man tidigare inte skulle ha lyckats. Analysresultaten blir genom förbättrad teknik också tillförlitligare. Vi ger nedan två exempel fall där Institutionen för medicinsk genetik vid Uppsala universitet har gjort DNA-analys med användning av ny teknik.

Mord analys av mitokondrie-DNA -

I 1992 dödades en kvinna i sin lägenhet genom fjorton slag i mars huvudet med ett verktyg. Hennes misstänktes för brottet. Polisen man säkrade blodspår på bl.a. ett svängjärn som kunde ha använts vid brottet, på nagelskrap från kvinnan, på mannens kalsonger och på en

1 16 Bakgrund

handduk. Det togs jämförelseprover från den döda och från den misstänkte. SKL konstaterade i juni 1992 att skäl talade för att blodet svängjärnet kom från kvinnan och att det kunde uteslutas att det kom från mannen. I övriga fall kunde SKL inte typbestämma blodet. Vid Institutionen för medicinsk genetik genomfördes en DNA-analys med hjälp av PCR-metoden av nagelskrap från kvinnan samt av två blodfläckar kalsongerna. Enligt ett yttrande från januari 1994 visade analyserna att blodet i nagelskrapen kom från kvinnan. Det kunde inte uteslutas att den ena blodfläcken på kalsongerna kom från kvinnan samt att huvuddelen av materialet i den andra blodfläcken också kom från henne. Sannolikheten för att blodet skulle komma från någon annan person var ungefär 2 5 %. -

På begäran av åklagaren utfördes ytterligare en undersökning av

samma material, för att man om möjligt skulle kunna få större säkerhet vid bedömningen. Institutionen för medicinsk genetik utförde en analys av mitokondrie-DNA som visade att de två blodfläckarna på kalsongerna innehöll en mitokondrie-DNA-typ som var identisk med kvinnans DNA-typ, men som skiljde sig från mannens i 13 positioner". Den genetiska typ av mitokondrie-DNA som kvinnan bar på förekom hos 1,7 % av en engelsk befolkningsgrupp. Med hänsyn till att man tidigare hade gjort PCR-analys av fläckarna kunde den sammanlagda sannolikheten beräknas till ungefär 6 10 000. Tingsrätten konstaterade att dödsfallet kunde ha inträffat någon gång före kl. 9.00, att mannen hade begett sig till arbetet kl. 06.15 och att någon därför hade kunnat ta sig in i lägenheten och mörda annan hustrun. Vidare påpekade tingsrätten att blodfläckarna kalsongerna kunde ha uppkommit vid ett tidigare tillfälle. Tingsrätten ogillade därför åtalet. Domen överklagades och hade vid betänkandets tryckning inte vunnit laga kraft.

Rån analys av mitokondrie-DNA -

Fallet avser grovt rån vid tre olika tillfällen, dels mot två värdetransporter, dels mot en bank. Tre män, N., B. och M., misstänktes för rånen. Hårstrån säkrades från rånarnas kläder, men eftersom hårstråna i stort sett saknade rötter fanns det så lite cellrester att SKL inte kunde utföra någon typbestämning med sedvanliga metoder. Även rånarluundersöktes med avseende på besudlingar. I ett tänkt läge för vorna påvisades mikroskopiskt lite cellrester, men inte heller dessa munnen kunde typbestämmas. Institutionen för medicinsk genetik kunde med hjälp av mitokondrieanalys typbestämma både hårstrån och besudlingar rånarluvoma. De genetiska typerna för de olika undersökningsmaterialen visade sig

vara identiska med typerna för jämförelsematerialet från de tre

misstänkta. Resultaten jämfördes med en databas innehållande

Bakgrund 117

mitokondrie-DNA från 925 individer. Av dessa 925 individer hade 292 europeiskt och de övriga afrikanskt, sudanesiskt eller urpsrung asiatiskt ursprung. Resultatet visade att den genetiska typ av mitokondrie-DNA N. bar förekom hos ungefär en procent av den som europeiska populationen medan motsvarande tal för B. och M. var 0,3 procent. Institutionen kunde också utföra en annan typ av DNA-analys

analys av HLA-DRB1 genen avseende en salivbesudling en av

rånarluvorna förekom i samband med rånet mot banken. som Resultatet identiskt med analysresultat av jämförelseprovet från N. var Risken för slumpmässig överensstämmelse angavs till cirka 4 på 100. Med hänsyn till analysen mitokondrie-DNA kunde den sarnrnanlagav

da risken för slumpmässig överensstämmelse såvitt avsåg N. beräknas

till 4 på 10 000. Institutionens slutsats var att det sammantaget inte

kunde uteslutas att undersökningsmaterialet kom från de tre männen.

De tre männen åtalades för rånen. De förnekade gärningarna. DNAanalyserna utgjorde den centrala bevisningen. Dessutom hade

fingeravtryck från N. återfunnits i en lägenhet där bytet från ett rån påstods ha delats upp. I övrigt åberopade åklagaren i huvudsak

indicier. Tingsrätten ansåg att undersökningsresultaten även vid en försiktig värdering skulle tillmätas stor betydelse i sammanhanget. Det förelåg enligt tingsrätten visserligen en liten osäkerhetsfaktor när det gällde frågan slumpmässig överensstärmnelse. Tingsrätten ansåg om emellertid att det förhållande att gärningsmännen efter rånet hade lämnat kvar spår med DNA-profiler som överensstämde med envar av N., B. och M. inte kunde vara någon slump. Till det korn att de åtalade över lag hade valt att inte medverka under förundersökningen att inte på frågor och inte heller ge förklaringar till de genom svara resultat polisen under utredningen hade kommit fram till. Vid en som sarrunantagen bedömning DNA-analysen och vad som i övrigt hade av

framkommit i målet fann sig tingsrätten övertygad om att N., B. och

M. hade begått de åtalade gärningarna. Tingsrättens dom hade vid betänkandets tryckning inte vunnit laga kraft.

5.4 Hur kan DNA-register användas

Avsnitt 5.4 innehåller en kort beskrivning av hur DNA-register skulle kunna användas i den brottsutredande verksamheten samt

ett exempel på fall då flera brottsutredningar hade kunnat samord-

nas med hjälp av ett register.

De exempel vi har redovisat i föregående avsnitt visar att DNAsom analys kan användas både ett hjälpmedel under utredning om ett som brott och bevis i rättegång. Exemplen visar också att analyssom

118 Bakgrund sou 1996:35

resultaten ofta ger en god hjälp i utredningsarbetet och att de som regel också tillmäts stort värde i bevishänseende. Den fortlöpande utvecklingen av DNA-tekniken kommer med stor sannolikhet att göra analyserna till än mer tillförlitliga hjälpmedel. Användningen av informationsteknik kan också öka effektiviteten. Med hjälp av datoriserade DNA-register skulle polisen kunna utnyttja DNA-tekniken redan på spaningsstadiet, dvs. innan misstankar har kunnat riktas mot en viss person. DNA-tekniken gör det möjligt för polisen att under en brottsutredning med viss grad av säkerhet uttala sig om huruvida en misstänkt har befunnit sig på brottsplatsen eller Det förutsätter att det finns något spår från brottsplatsen som kan analyseras och att jämförelseprov också kan tas från den misstänkte. Utredningen mäste alltså ha kommit så långt att en viss person kan pekas ut som misstänkt. Om det upprättades ett DNA-register med uppgifter om människors DNAprofiler skulle spåranalyser kunna jämföras med DNA-profilerna i registret, vilket skulle kunna ge ett mycket snabbt besked om vem som har lämnat ett spår en brottsplats. Det skulle i sin tur kunna underlätta en förundersökning avsevärt. Ett DNA-register skulle alltså kunna göra det lättare att identifiera en person som t.ex. har avsatt ett spår en brottsplats. Resultatet av en jämförelse mellan en spåranalys och ett DNAregister behöver naturligtvis inte alltid bli att man finner en DNAprofil som överensstämmer med resultatet av spåranalysen. Ju fler personer som finns i registret, desto större är emellertid chansen att den som har avsatt ett visst spår skall påträffas. Sett enbart ur utredningssynpunkt vore det alltså värdefullt om ett DNA-register kunde innehålla uppgifter om alla dem som kan förväntas begå brott. Som vi kommer att ta upp senare gör sig dock integritetsskälen starkt gällande. Liksom i andra fall, då det är fråga om att underkasta människor provtagningar av olika slag eller att med hjälp av ADB registrera uppgifter om deras personliga förhållanden, krävs en noggrann avvägning mellan vad som är önskvärt av hänsyn till intresset av så effektiva brottsutredningar som möjligt och vad som kan accepteras med hänsyn till intresset av skydd för den personliga integriteten. Till dessa frågor återkommer vi senare i våra överväganden. Det man i första hand tänker när man talar om DNA-register är troligen den typ av register som vi har berört ovan. Polisen kan emellertid också ha intresse av att registrera resultat från spåranalyser i de fall då det inte har kunnat utredas vem som har avsatt spåret. Hur ett sådant register skulle kunna komma till användning framgår av följande exempel.

1996:35 Bakgrund 1 19 SOU

Fyra våldtäkter

Under och hösten 1994 våldtogs fyra kvinnor i Stocksommaren holmsområdet för dem okända män. Den första våldtäkten av förövades i Skärholmen 1994. Målsäganden trodde sig ha sommaren hört ett smeknamn gärningsmannen, men kunde i övrigt inte ge något signalement. I Tyresö förövades därefter två våldtäkter vid ett och tillfälle hösten 1994. Målsägandena kunde ge en god samma beskrivning gärningsmannen. Den fjärde våldtäkten förövades av under hösten 1994 i Skärholmen. Mâlsäganden kunde i det senare fallet beskriva ansikte. Polisen säkrade fläckar med sperma mannens från alla brotten. Fläckarna analyserades inte, bevarades nedfrysta men hos SKL. Det signalement mâlsägandena hade lämnat ledde till att de tre som våldtäkterna kopplades samman. I februari 1995 greps en man senare misstänkt för de brotten. Han förnekade gärningarna. DNAsom analys företogs på den misstänkte. De nedfrysta spermafläckarna analyserades också. Eftersom den misstänktes namn hade vissa likheter med det smeknamn målsäganden i det första våldtäktsfallet hade som uppfattat, gjorde man dessutom en analys av fläckarna från det brottet. Analyserna visade att den misstänktes DNA-profil överensstämde med de DNA-profiler hade erhållit från spermafläckarna i de fyra man fallen. Mannen medgav att han hade haft samlag med alla fyra senare kvinnorna. Han erkände våldtäkt i två av fallen, men dömdes för samtliga fyra brott. I det här fallet det närmast slump att man kopplade ihop de var en olika utredningarna. Om det hade funnits ett register med uppgifter resultat från spåranalyser hade man emellertid på ett enkelt sätt om kunnat klarlägga sambandet mellan brotten, under förutsättning att spermafläckarna omedelbart hade analyserats och analysresultatet därefter registrerats. DNA-profilen från den andra våldtäkten skulle ha kunnat jämföras med registret, varvid man skulle ha funnit att den från det första brottet. Även de överensstämde med DNA-profilen

sista våldtäkterna hade spårregistret kunnat kopplas ihop med

genom de två första. Det hade inneburit att man med viss säkerhet hade kunnat påstå att och hade avsatt samtliga spår. en samma person Utredningarna hade också kunnat samordnas och vittnesmål och annan bevisning hade kunnat sammanställas. Möjligheterna för polisen att utreda brotten hade därmed sannolikt ökat.

1 g. r

1996:35 121 sou

6 Gällande rätt

6.1 Om DNA-register m.m.

I följande avsnitt beskrivs vad som enligt internationella överenskommelser och svensk rätt gäller beträffande polisens befogenhet resultatet DNA-analys och att upprätta ett databaatt spara av en serat DNA-register. Motsvarande förutsättningar beträffande fingeravtryck beskrivs också. En redogörelse för utländsk rätt finns i bilaga 2.

6.1.1 Internationella konventioner m.m.

Att uppgifter någons personliga förhållanden torde utgöra en

spara om sådan inskränkning i rätten till skydd för privatlivet avses i artikel som

8:1 i Europakonventionen se bl.a. paragraf 47 i kommentaren till

Europarådets rekommendation användning DNA-analys i

om av straffprocessen. Sådana inskränkningar får enligt artikel 8:2 i

Europakonventionen förekomma det är föreskrivet i lag och det

om dessutom i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till

bl.a. förebyggandet oordning eller brott". Man bör också

av

uppmärksamma artikel 6:2, den s.k. oskuldspresumtionen, enligt

vilken blivit anklagad för brottslig gärning, skall betraktas envar som oskyldig intill dess att hans skuld lagligen har fastställts. Denna som

artikel i Europakonventionen skulle eventuellt kunna ha betydelse för polisens möjlighet att uppgifter om en person som inte längre är

spara misstänkt eller har frikänts, genom att uppgifterna som men som framstår som brottslig. sparas

Uppgifter analysresultat eller fingeravtryck kan sparas i manuellt

om förda register och med hjälp ADB. Då det gäller dataregistrering av

uppgifter finns bestämmelser betydelse i EU:s datadirektiv och

av av

i Europarådets konvention skydd för enskilda vid automatisk

om SÖ 1982:50. Även OECD och FN

databehandling av personuppgifter

har utfärdat riktlinjer på dataområdet.

År 1987 inom Europarådet rekommendation om an

antogs en

vändningen av personuppgifter inom polissektorn Recommendation

No. R 87 15 of the Committe of Ministers to member states

regulating the of personal data in the police sector. Rekommenda-

use

tionen innehåller speciella dataskyddsregler för personuppgifter som

122 Gällande rätt

polisen samlar in, lagrar, använder eller överför i syfte förhindra att eller bekämpa brott eller för att upprätthålla allmän ordning. Av särskilt intresse här är punkt 3 i rekommendationen, enligt vilken man endast bör spara sådana uppgifter år korrekta och är som som

nödvändiga för att polisen skall kunna fullgöra sina lagstadgade

uppgifter. Av punkt 7 i rekommendationen följer vidare att personuppgifter som har sparats för något de nämnda syftena skall av nyss förstöras när de inte längre behövs för det angivna ändamålet. Även i Europarådets rekommendation om användningen av DNAanalys inom straffprocessen finns regler betydelse i det här av sammanhanget. Det bör framhållas att rekommendationen enligt punkt l inte bara tar sikte på dataregister utan varje samling analysav resultat, således även sådana register förs manuellt. Av punkt 8 som i rekommendationen följer och andra kroppsvävnader att prover som har tagits från personer för DNA-analys inte får sedan sparas man slutligen har avgjort det fall där eller vävnaderna har proverna använts. Man får dock göra undantag från huvudregeln det är om nödvändigt för något ändamål som är direkt förknippat med syftet till att man tog provet. Av punkt 8 följer vidare att resultatet av en DNAanalys och information som erhålls från analysresultatet skall förstöras när de inte längre behövs för det ändamål för vilket de har använts. Man får dock spara analysresultat och information den om person som berörs har blivit dömd för ett allvarligt brott liv, integritet mot annans eller säkerhet. För sådana fall skall det i lag hur länge noga anges uppgifterna får sparas. I vissa fall kan prover och andra kroppsvävnader samt analysresultat sparas längre än vad har angetts, som ovan nämligen då en person begär det samt då provet inte kan härledas från en bestämd person, t.ex. då det är fråga om spår från en brottsplats. Punkt 8 innehåller också särskilda regler om bevarande uppgifter av i de fall att rikets säkerhet berörs. Dessutom följer punkt 4 i av rekommendationen att prover som har tagits för DNA-analys och resultat av sådan analys får användas för forsknings- och statistikändamål under förutsättning att den enskildes identitet inte röjs.

6. 1.2 Svensk rätt

I 2 kap. 3 § andra stycket regeringsformen föreskrivs att varje medborgare skall skyddas mot att hans personliga integritet kränks genom att uppgifter om honom registreras med hjälp ADB. av Begränsningar i skyddet får enligt 2 kap. 12 § andra stycket göras i lag och endast för att tillgodose ändamål är godtagbara i ett som demokratiskt samhälle. En begränsning får aldrig utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål har föranlett den. som Regler av betydelse finns också i polisregisterlagen och i datalagen. Med polisregister förstås enligt 1 § polisregisterlagen ett register som

Gällande rätt 123

förs hos Rikspolisstyrelsen eller någon annan polismyndighet för att

tjäna till upplysning brott, för vilket någon har misstänkts, åtalats om eller dömts, eller någons personliga förhållanden i övrigt. Av 2 § om följer att innehållet i polisregister skall begränsas till uppgifter som är nödvändiga för att polisen skall kunna förebygga och uppdaga brott fullgöra sin verksamhet i övrigt. Polisregisterlagen innehåller samt också föreskrifter bl.a. utlämnande av uppgifter och gallring. om

För att DNA-register utgör personregister skall få föras med

som

hjälp ADB fordras enligt datalagen antingen att regeringen eller

av riksdagen har beslutat att inrätta sådana dataregister eller att Datain-

spektionen har gett tillstånd till registren.

Det kan påpekas att det enligt nuvarande regler förefaller möjligt att inrätta ett manuellt fört DNA-register och, med tillstånd av Datainspektionen, ett databaserat register. Eftersom ett dataregister skulle

komma att innehålla uppgift att de registrerade har dömts för

om

brott, skulle det krävas synnerliga skäl för att tillstånd skulle meddelas

4 § datalagen. Varken Rikspolisstyrelsen eller Statens kriminaltekniska laboratorium har ansökt tillstånd att föra ett DNA-register. om

1 Fingeravtrycksregistret

Fingeravtrycksregistret kan i flera hänseenden liknas vid de tänkta DNA-registren. Vi lämnar därför i detta avsnitt en redogörelse för

vilka regler som gäller för Fingeravtrycksregistret. I fingeravtrycksregistret samlas uppgifter om fingeravtryck som har

tagits bl.a. anhållna och häktade Registret används av personer. framför allt på så sätt att spår från brottsplatser jämförs med fingerav-

trycksregistret, för att möjligt skall kunna finna en person

man om

med fingeravtryck. Eftersom en människas fingeravtryck är

samma helt unikt och inte kan förväxlas med någon annans, kan man vid

överensstämmelse mellan ett spår och registrerad persons fingerav-

en tryck konstatera att personen i fråga måste ha varit brottsplatsen.

Fingeravtrycksregistret kan på det sättet vara till stor hjälp i ut-

redningsarbetet.

Fingeravtrycksregistret, vilket är ett sådant polisregister som avses i polisregisterlagen, förs för närvarande med Datainspektionens tillstånd beslut den 23 december 1974, dnr 13066-74 samt den 23 augusti 1989, dnr 1918-89. Datainspektionen har också meddelat föreskrifter för registret. I tillståndet har under rubriken registerända-

mål antecknats följande:

Registret omfattar daktylogram fingeravtryck angående de

varit föremål för åtgärd enligt 28 kap. 14 § rättepersoner som

gångsbalken. Fingeravtryck skall enligt 6 § kungörelsen 1947:950 fingeravtryck insändas till rikspolisstyrelsen.

om

124 Gällande rätt soU 1996:35

Registret är ett hjälpmedel dels i brottsspanings-sarmnanhang, dels för identifiering av person med okänd eller tvistig

identitet. Registret är ett polisregister och regleras sålunda av

bestämmelserna i lagen 1965:94 om polisregister

m.m.

Av 7 § förordningen 1992:824 fingeravtryck följer att

om m.m. fingeravtryck som har tagits med stöd 28 kap. 14 § rättegångsav balken, utlänningslagen eller lagen om särskild utlänningskontroll skyndsamt skall sändas till Rikspolisstyrelsen tillsammans med en beskrivning av personen. Detta gäller dock inte fingeravtryck som med stöd av 2 § förordningen om fingeravtryck har tagits m.m. av den som inte är misstänkt för brott. Bortsett från fingeravtryck tas som med stöd av utlänningslagarna är det således bara fingeravtryck från misstänkta som registreras. Om fingeravtryck under förunderen

sökning har tagits i järnförelsesyfte av annan än den misstänkte, skall

det fingeravtrycket således inte sändas in till Rikspolisstyrelsen för

registrering. Det framgår visserligen inte uttryckligen av fingerav-

trycksförordningen att sådana avtryck som inte skall registreras i stället skall förstöras, men det kan antas att det har varit avsikten. I Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd upptagning om av fingeravtryck m.m. FAP 473-1 rekommenderas i punkt 7 att sådana fingeravtryck återsänds till den polismyndighet som har begärt den jämförande undersökningen. Det anges också att fingeravtrycken kan makuleras vid rikskriminalpolisen om den lokala polismyndigheten särskilt anger det.

Datainspektionen meddelade ursprungligen inte några föreskrifter i

samband med tillståndet eftersom det beträffande polisregister gäller särskilda bestämmelser i polisregisterlagen och polisregisterkungörelsen. Bestämmelserna i dessa författningar skulle således gälla beträffande bl.a. rätten att få uppgifter ur registret och gallring av uppgifter. Av 14 §polisregisterkungörelsen följer således att uppgifter i fingeravtrycksregistret skall gallras bl.a. om misstanke som antecknats inte längre föreligger eller om domstol har frikänt den misstänkte. Datainspektionen anförde efter en granskning av Riks-

polisstyrelsens personregister beslut den 28 september 1989, dnr

2366-88 att gallringsfrågan var otillfredsställande reglerad i polis-

registerkungörelsen såvitt avsåg bl.a. fingeravtrycksregistret och att

nya gallringsföreskrifter borde meddelas för registret. I ett ärende om

kompletterande föreskrifter för person- och belastningsregistret dnr

3323-92 anförde Datainspektionen i delbeslut den 3 mars 1992 bl.a. att slutligt beslut skulle fattas sedan gallringsfrågorna beträffande person- och belastningsregistret och vissa andra personregister, häribland ñngeravtrycksregistret, hade utretts särskilt. Datainspektionen ansåg sedermera att någon åtgärd i detta hänseende inte var påkallad och avskrev därför ärendet genom slutligt beslut den 3 januari 1995.

Gällande rätt 125

6.2 Om DNA-analys m.m.

Detta avsnitt innehåller en kort redogörelse för vad som enligt internationella överenskommelser och svensk rätt gäller beträffande polisens befogenhet att ta prover för DNA-analys. Som

jämförelse beskrivs även förutsättningarna för att polisen skall få ta fingeravtryck av en person och spara fingeravtrycket.

6.2.1 Internationella konventioner m.m.

Enligt artikel 8:1 i Europakonventionen har var och en rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Kroppsvisitation och kroppsbesiktning är exempel på åtgärder som inskränker rätten till skydd för privatlivet. I skyddet för den personliga integriteten ingår också skydd mot medicinska undersökningar, även

sådana av mindre betydelse, fotografering av misstänkta samt tagande

fingeravtryck och blodprov P. van Dijk och G.J.H. van Hoof, av Theory and Practice of the European Convention on Human Rights, 2 upplagan, 373. Inskränkningar i det i artikel 8:1 föreskrivna s. skyddet kan enligt artikel 8:2 godtas endast under förutsättning att de har stöd i lag och om de i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till bl.a. förebyggandet av oordning eller brott. År ministerkommitté deklaration 1992 antog Europarådets en om användningen DNA-analys inom ramen för det straffrättsliga av

systemet Recommendation No. R 92 1 of the Committee of

Ministers to member states the use of analysis of the deoxyriboon nucleic acid DNA within the framework of the criminal justice system. Rekommendationen är enligt punkt 2 tillämplig insamlandet för användning DNA-analys i syfte att identifiera av prover av misstänkt eller någon person inom ramen för utredande och en annan beivrande brott. Av punkt 3 följer att prover som har tagits för av

DNA-analys och uppgifter som erhålls från sådan analys, vilken har

gjorts i syfte att utreda eller beivra brott, inte får användas för något annat syfte. Prover som har tagits från levande personer i medicinskt syfte och uppgifter från sådan analys får enligt samma punkt inte användas för utredande eller beivrande brott, annat än under de av

förutsättningar som anges i lag. I punkt 4 anges att prover för DNA-

analys bara får tas under de förutsättningar som anges i lag. Om det enligt lagen är tillåtet att prover tas utan samtycke från den miss-

tänkte, får sådan provtagning genomföras endast om det är försvarligt med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet.

126 Gällande rätt sou 1996:35

6.2.2 Svensk rätt

Regeringsformen

Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp. Uttrycket kroppsligt ingrepp avser främst våld mot människokroppen men också läkarundersökningar, mindre ingrepp som vaccinering och blod-

provstagning samt andra liknande åtgärder som faller under begreppet

kroppsbesiktning prop. 1975/76:209 147. Även tagande s. av fingeravtryck är enligt förarbetena till regeringsformen så integritetskränkande att det bör betraktas som ett kroppsligt ingrepp i grundlagens mening SOU 1975:75 s. 359. Skyddet mot påtvingat

kroppsligt ingrepp får enligt 2 kap. 12 § första stycket regerings-

formen begränsas enbart genom lag. Av andra stycket i samma paragraf följer att en sådan begränsning får göras endast för att tillgodose ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får vidare aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. Bestämmelsen i 2 kap. 12 § andra stycket kan sägas vara ett uttryck för den ändamålsprincip som anses vedertagen i svensk rätt och som innebär att ett tvångsmedel inte får användas i något annat syfte än det som framgår av den tillämpade bestämmelsen.

Om DNA-analys och provtagning för sådan analys

Som framgår av avsnittet ovan kräver både Europakonventionen och regeringsformen att en person inte utsätts för t.ex. provtagningar eller åläggs att lämna fingeravtryck annat än i enlighet med vad som sägs i lag. Bestämmelser om sådana provtagningar som behövs för en DNA-analys, dvs. kroppsbesiktning, finns i 28 kap. 12 § rättegångs-

balken. Med kroppsbesiktning avses enligt paragrafen undersökning

av människokroppens yttre och inre samt tagande av prov från

människokroppen och undersökning av sådana prov. Av lagtexten

följer efter ändring den i januari 1994, SFS 1993:1408, prop.

1993/94:24 att det inte bara är själva provtagningen som utgör en kroppsbesiktning i lagens mening, utan också analysen av ett prov som har tagits från människokroppen. Den som är skäligen misstänkt för ett brott vilket fängelse kan följa, får enligt 28 kap. 12 § kroppsbesiktigas för att polisen skall kunna bl.a. utröna omständigheter som kan ha betydelse för utredning om brottet. I princip tillåter rättegångsbalken alla former av undersökningar, provtagningar och analyser. Den enda begränsningen är att kroppsbesiktning enligt 28 kap. 12 § inte får utföras så att den undersökte riskerar framtida ohälsa eller

Gällande rätt 127

skada. Ändamålsprincipen medför också att ett prov inte får analyseras

i annat syfte än det för vilket provet togs. Bestämmelsen i rättegångsbalken är inte tillämplig i alla fall av DNA-analys under en brottsutredning. Begreppet kroppsbesiktning är nämligen inte avsett att omfatta en undersökning av kroppsprodukter påträffas utan samband med någon provtagning, vilket tydligt som framgår av förarbetena till den nyss nämnda ändringen av 28 kap. 12 § rättegångsbalken prop. l993/94z24 s. 46. I det till lagrådet remitterade förslaget hade departementschefen ursprungligen föreslagit att det med kroppsbesiktning skulle avses undersökning och provtagning av människokroppens yttre och inre samt av dess produkter". Lagrådet ansåg emellertid att begreppet genom den definitionen skulle bli alltför vittomfattande. Även provtagningar som inte gjordes från människokroppen, t.ex. provtagningar av kroppsprodukter som anträffas en brottsplats, skulle enligt lagrådets mening komma att omfattas. Undersökningar av kroppsprodukter som gjordes utan samband med provtagning skulle med den föreslagna definitionen också komma att utgöra kroppsbesiktning. Lagrådet ansåg att en sådan vid omfattning av begreppet inte kunde anses lämplig och föreslog därför att begreppet kroppsbesiktning gavs den definition som numera finns intagen i 28 kap. 12 Departementschefen var ense med lagrådet och anförde att begreppet kroppsbesiktning skulle omfatta såväl själva provtagningen som undersökningen av de kroppsprodukter åtkoms genom eller vid provtagningen. Däremot skulle inte som undersökning kroppsprodukter som påträffas utan samband med av någon provtagning omfattas av begreppet kroppsbesiktning. Det är således inte fråga om kroppsbesiktning då man undersöker ett blodspår brottsplats. Det torde inte heller vara fråga om en kroppsbesiktning om man undersöker ett prov som har tagits från en för utredning ett tidigare brott och därefter har sparats. person om Man skulle t.ex. kunna tänka sig att polisen i samband med en utredning om våldtäkt låter analysera ett blodprov som har tagits från den misstänkte för alkoholanalys i samband med en tidigare misstanke om rattfylleri. Eftersom begreppet kroppsbesiktning enligt departementschefens uttalande endast är avsett att omfatta undersökning av sådana prover åtkommits genom en provtagning för utredning om brott, kan det som inte heller fråga kroppsbesiktning då man analyserar ett vara om blodprov har tagits den misstänkte i något annat syfte än för som av brottsutredning, t.ex. medicinska skäl. För undersökning av en av som har tagits för annat ändamål än för utredning om brott prover liksom för undersökning ett spår från brottsplatser finns inga av lagregler alls. Av punkt 3 i Europarådets rekommendation om användningen DNA-analys följer emellertid att prover som har av tagits från levande i medicinskt syfte och uppgifter från sådan personer

128 Gällande rätt sou 1996:35

analys inte får användas för utredande eller beivrande av brott, annat än under de förutsättningar som anges i lag. Bestämmelsen i 28 kap. 12 § rättegångsbalken reglerar bara undersökningar som måste kunna genomföras mot en persons vilja. Det tvång som kroppsbesiktning innebär får bara utnyttjas mot den som är skäligen misstänkt för ett brott. Det innebär dock inte att det

inte skulle förekomma motsvarande undersökningar

även av andra.

Tvärtom underkastas målsägande tämligen ofta olika former

av

undersökningar. Det anses sålunda att undersökning av t.ex. en målsägande i brottsutredande syfte får företas, trots att uttryckligt

lagstöd saknas, om den undersökte eller hans ställföreträdare sarntycker till åtgärden. En undersökning av målsäganden för att finna sådana spår efter den misstänkte som kan DNA-analyseras kan alltså företas med målsägandens samtycke. Detsamma gäller provtagning för DNAanalys av målsäganden i jämförelsesyfte. Med samtycke kan man också utföra DNA-analys andra som inte är misstänkta för brott.

Om fingeravtryck

Bestämmelser om tagande av fingeravtryck i samband med en brottsutredning finns i 28 kap. 14 § rättegångsbalken. Enligt paragrafen får fotografi och fingeravtryck tas, för det första, av den som är anhållen eller häktad och, för det andra, av annan om det "erfordras för vinnande av utredning om brott, varå fängelse kan följa". Närmare bestämmelser om tagande av fingeravtryck har meddelats i

förordningen 1992:824 fingeravtryck m.m. Förordningen

om innehåller bestämmelser om fotografi och fingeravtryck som tas med stöd av rättegångsbalken, utlänningslagen, eller lagen om särskild utlänningskontroll. I 2 § första stycket fingeravtrycksförordningen anges de tre situationer då fingeravtryck och fotografi med stöd av föreskrifterna i 28 kap. 14 § rättegångsbalken alltid skall tas. Fingeravtryck och fotografi skall enligt denna bestämmelse tas av den som har häktats som misstänkt för brott, den som har anhållits som misstänkt för brott, om den anhâllne är okänd och undandrar sig att uppge namn, hemvist eller födelsetid

eller lämnar uppgifter om dessa förhållanden som kan antas vara

osanna samt

1 Förordningen 1992:824 om fingeravtryck m.m. ersatte den 1 augusti 1992 den tidigare gällande kungörelsen 1947:950 om fingeravtryck m.m. l de hänseenden som här är av intresse innehåller förordningen inte några ändringar i sak i förhållande till vad som tidigare gällde.

Gällande rätt 129

den som har anhållits som misstänkt för brott, om fingeravtryck eller fotografi kan behövas för att utreda om den anhållne har begått

brottet eller något annat brott eller annars få till stånd erforderlig utredning eller om den anhållne anses farlig för den allmänna

säkerheten eller laglydnaden.

Av 2 § andra stycket fingeravtrycksförordningen framgår också att

fingeravtryck får tas i vissa andra situationer. Om det behövs för att utreda brott på vilket fängelse kan följa, får fingeravtryck och fotografi tas också av den som misstänks för brottet utan att vara anhållen eller häktad för detta samt av den som inte är misstänkt för brottet.

Enligt 4 § får avtryck även tas av hand och fot av den som är

anhållen eller häktad. Detsamma gäller i fråga om andra personer, om

det behövs för utredning om brott på vilket fängelse kan följa. Beslut om att ta avtryck eller fotografi fattas av förundersökningsle-

daren i de fall åtgärden behövs för utredning om brottet. I övriga fall fattas beslut av polismyndigheten.

5 16-0268

överväganden

om DNA-register m.m.

I det inledande avsnittet 7.1 redovisar vi några allmänna synpunkter DNA-analys och DNA-register. I avsnitt 7.2 behandlar vi frågor om ändamål med och innehåll i de register som föreslås samt om utlämnande och gallring av uppgifter. Därefter tar vi i avsnitt 7.3 upp frågor om provtagning och analys. I avsnitt 7.4 slutligen redovisar vi skillnaderna mellan vårt förslag och Europarådets rekommendation om användningen av DNA-analys inom ramen för straffprocessen samt våra skäl att avvika från rekommendationen.

7. 1 Inledning

DNA-analys används för närvarande som hjälpmedel under utredning om brott och som bevis i rättegång. Ett DNA-register med uppgifter om människors DNA-profiler skulle ytterligare kunna underlätta för polisen att utreda vem som kan ha lärrmat ett visst spår en brottsplats. Ett sådant register bör därför upprättas. Kriterierna för registrering av analysresultat bör uppställas så att riskerna för otillbörliga intrång i den personliga integriteten motverkas. En viktig uppgift är att bestämma vilken information om den enskilde som skall få registreras. Bestämmelserna om register med uppgifter om DNA-analys i brottmål bör införas i en särskild lag. Rikspolisstyrelsen bör vara registeransvarig.

DNA-tekniken är den senaste av de tekniker som har utvecklats för att tillgodose bl.a. polisens behov av att kunna skilja mellan individer. Tekniken har visat sig ge en värdefull hjälp vid identifieringar och kan därigenom underlätta brottsutredningar. Det kan genom DNA-analys bli lättare både att fram bevis mot en misstänkt och, omvänt, att klarlägga att en misstänkt person inte har varit inblandad i brottet. DNA-analys kan utföras redan om man har en förhållandevis liten mängd av någon substans från människokroppen, t.ex. en blodfläck på ett klädesplagg eller salivrester en cigarettfimp. Analysen kan därigenom bli ett viktigt instrument framför allt vid utredningar om våldsbrott och sexualbrott, där det ofta går att finna något analyserbart spår från gärningsmannen. Som framgått av avsnitt 5 har DNA-tekniken såväl utomlands som i Sverige tagits i bruk med stor framgång. Det har i vårt land kunnat

132 överväganden om DNA-register m.m.

ske inom ramen för rättegångsbalkens bestämmelser om kroppsbesiktning. Något framträdande behov av ändring i dessa bestämmelser synes inte föreligga. Vad vårt uppdrag främst avser är att undersöka under vilka förutsättningar datoriserade register över resultat av DNAanalys vid utredning brott kan accepteras och att föreslå en om författningsreglering av registret. Av våra direktiv framgår visserligen att det ankommer utredningen att ta ställning till vissa frågor som rör själva blodprovstagningen och hur de prover som har tagits bör hanteras samt om blodprov skall få tas tvångsvis annan än den som är misstänkt för brottet. Dessa frågor, som vi tar upp längre fram, torde i huvudsak ha förutsetts bli aktuella som en konsekvens av att DNA-register skall föras.

DNA-register

I avsnitt 5.3 har vi redogjort för ett antal rättsfall då DNA-analys har kommit till användning. Redogörelsen visar att DNA-analys kan användas både ett hjälpmedel under utredning om ett brott och som bevis i rättegång. Med hjälp av DNA-tekniken kan experter under som brottsutredning med viss grad säkerhet uttala sig om huruvida en av misstänkt t.ex. har befunnit sig på brottsplatsen eller ej. Det i en förutsätter emellertid att man har möjlighet att analysera något spår från brottsplatsen och att man också kan ta jämförelseprov från den misstänkte. Utredningen måste alltså ha kommit så långt att man kan peka ut en viss person som misstänkt.

Ett DNA-register med uppgifter om människors DNA-profiler

skulle, som vi har beskrivit i avsnitt 5.4, ytterligare kunna underlätta för polisen att utreda vem som kan ha lämnat ett visst spår en

brottsplats. DNA-profilen i ett spår från en brottsplats skulle då kunna

jämföras med de i registret införda DNA-proñlerna, vilket i ett antal fall skulle kunna ge ett mycket snabbt besked om vem som kan ha lämnat ett spår på en brottsplats. Detta skulle i sin tur i många fall kunna förenkla och påskynda spaningsarbetet. Chansen att man vid en jämförelse med ett DNA-register skall kunna finna den person som har

avsatt ett visst spår blir naturligtvis större fler personer som har

registrerats. Sett enbart ur utredningssynpunkt vore det alltså värde-

fullt ett DNA-register kunde innehålla uppgifter om alla dem som

om kan förväntas begå brott. Av rättsstatistiken framgår att många av dem har dömts för allvarliga brott också återfaller i brott. Polisen kan som därför i vart fall antas ha behov av att registrera dem som har dömts för sådana brott erfarenhetsmässigt medför en risk för återfall. som Vid övervägande av hur krav på en effektiv brottsbekämpning skall

avvägas mot integritetsskyddssynpunkter i en lag om DNA-register för att ligga i linje med motsvarande avvägningar i andra registerlagar och

andra sammanhang har det förefallit naturligt att i första hand göra

Overväganden om DNA-register m.m.

jämförelser med bestämmelserna om tagning och registrering av fingeravtryck med anledning av en brottsutredning. En sådan jämförelse skulle som framgått av tidigare beskrivningar innebära bl.a. att blodprov skulle få tas och DNA-analys utföras av den som är anhållen eller häktad som misstänkt liksom av den som inte är misstänkt för brottet. Fingeravtryck som tas med stöd av dessa bestämmelser registreras centralt hos Rikspolisstyrelsen i ett ADBregister. Registreringen av fingeravtryck synes ha fortgått genom åren utan att, såvitt bekant, ge anledning till någon debatt om att registreringen medför ett otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet. Det synes emellertid uppenbart att ett annat synsätt måste ligga till grund för såväl provtagning för DNA-analys som för registrering av de erhållna resultaten. DNA-analys i brottsbekärnpningen är en förhållandevis ny metod som befinner sig i stark utveckling. Redan detta förhållande motiverar en viss försiktighet. Det är emellertid det faktum att DNA innehåller genetisk information om en person som gör att det kan vara särskilt känsligt ur den enskildes synvinkel att inhämta och lagra sådan information. Genom analys av DNA skulle man t.ex. kunna få kännedom om fysiska särdrag hos en person eller om hans mottaglighet för vissa sjukdomar. I propositionen om användningen av

genteknik på människa prop. 1990/91:52 s. 10 f. redovisar man

några av de framtida användningsmöjligheterna av genteknik. Redan i dag är det möjligt att med konventionella kromosomanalyser och DNA-analyser diagnosticera ett antal genetiska sjukdomar. Tack vare gentekniken blir det möjligt att med större exakthet fastställa om en individ har ett bestämt sjukdomsanlag och därmed löper risk för att utveckla en viss sjukdom. Allteftersom olika gener identifieras kommer man att få ökad kunskap om sådana sjukdomar som är förorsakade av ärftliga faktorer. Man kommer troligen också att få kunskap om sjukdomar som förorsakats av både ärftliga faktorer och miljöfaktorer, t.ex. hjärt-kärlsjukdomar, diabetes och reumatologiska sjukdomar. I förlängningen kommer man att kunna förutsäga vilka

individer som kommer att insjukna i vissa genetiska sjukdomar eller

löpa risk för att bli sjuka. Eftersom genetiska undersökningar med användning av DNA-analys när in i privatlivets innersta sfär har det ansetts vara av vikt att tekniken står under sådan kontroll att den enskilde skyddas mot opåkallat intrång anförda prop. s. 24. Denna inställning har kommit till uttryck i bl.a. lagen 1991:114 om användningen av viss genteknik vid allmänna hälsoundersökningar, enligt vilken det fordras särskilt tillstånd för att undersöka människors arvsmassa med utnyttjande av DNA-analys om undersökningen utgör eller ingår ett led i allmän hälsoundersökning. Tillstånd får som en enligt lagen lämnas endast om undersökningen är inriktad på att söka

134 Överväganden om DNA-register m.m.

kunskap om sjukdomsförhållanden som är av allvarlig art eller armars särskild betydelse för hälso- och sjukvården. av Den grundsyn här kommer till uttryck bör prägla även som användningen av DNA-teknik inom ramen för utredningsförfarandet i brottmål. Det dock fullt möjligt att uppställa sådana kriterier synes för provtagning och DNA-analys liksom för registrering av analysresultat att riskerna för opåkallade intrång i den personliga integriteten motverkas. Det handlar om att bestämma vilken information om den enskilde skall få sparas i ett register. Detta hänger nära samman som med vilken analysmetod som används.

analysmetod Val av

Det finns för närvarande inga bestämmelser som begränsar polisens

befogenhet att analysera prov som har tagits under en brottsutredning.

Allmänt sett gäller att analysen måste stå i överensstämmelse med

syftet med provtagningen, att man inte får söka efter annan in-

formation än den som behövs för brottsutredningen och att det måste försvarligt med hänsyn till motstående intressen att genomföra en vara viss analys. Generellt är det emellertid tillåtet att genomföra DNAanalys med den metod som man finner lämplig och att därvid söka efter all information kan till nytta för brottsutredningen. som vara Med hänsyn till vad har anförts tidigare om de integritetsrisker som DNA-tekniken är förknippad med, finns det skäl att överväga om som

det bör införas några särskilda begränsningar för DNA-analyser.

Syftet med DNA-analys under brottsutredning är att fastställa en en identitet. Det medför att man endast får söka efter sådan en persons

information behövs för att man exempelvis skall kunna fastställa

som att det är viss har avsatt ett spår en brottsplats. en person som

Analysresultatet från ett prov kan sedan jämföras med DNA-profilen

från ett spår på en brottsplats. Om de båda proñlerna stämmer överens kan ofta med en hög grad av sannolikhet dra slutsatsen att den man har lämnat provet också har avsatt spåret på brottsplatsen. som Den teknik används för närvarande ger inte upplysning om en som

individs personliga egenskaper. Sett ur spaningssynpunkt skulle det i

och för sig kunna värdefullt om man ur ett spår från en brottsvara plats också kunde få fram information om hur den person som har

avsatt spåret ut. Det skulle t.ex. kunna vara av värde att få uppgift

ser den eftersöktes kön, ålder, ögonfärg och hudfärg. Sådan inom formation kan knappast betraktas som särskilt integritetskänslig. För närvarande är det endast möjligt att få fram uppgifter om kön, men det i framtiden skulle bli möjligt att få fram ytterligare information om hur en person ser ut finns det enligt vår mening inte skäl att införa om något förbud häremot.

Overväganden om DNA-register m.m. 135

Man kan också tänka sig fall då det skulle vara önskvärt att kunna företa en analys som visserligen ger ett mer tillförlitligt resultat, men som samtidigt röjer mycket integritetskänslig information. Med de analysmetoder SKL för närvarande använder är det inte möjligt att ta fram sådana mycket känsliga uppgifter om t.ex. sjukdomsanlag eller personlighetsdrag hos den som har avsatt ett spår eller lämnat ett prov. DNA-tekniken utvecklas emellertid snabbt och man kan därför tänka sig att det i framtiden kommer att finnas förfinade metoder som kan polisen mycket integritetskänslig infonnation. Även den ge om situationen skulle uppstå bör enligt vår mening några restriktioner beträffande analysen inte uppställas nu. Det kan däremot finnas anledning att begränsa rätten att spara resultat av DNA-analys till sådana upplysningar som inte ger någon information om personliga egenskaper. En sådan begränsning bör framgå av lagen. Vi tar upp den frågan i avsnitt 7.2.2.

En särskild DNA-registerlag

Ett ADB-register med upplysningar om identifierade personers DNAprofil skulle komma att utgöra ett personregister i datalagens mening. Dessutom skulle det utgöra ett polisregister i polisregisterlagens mening, eftersom det skulle komma att innehålla uppgifter om de

registrerades personliga förhållanden. Ett register som innehåller uppgifter som inte kan hänföras till en viss person ett spårregister är

däremot inte ett personregister och inte heller ett polisregister i

polisregisterlagens mening. Ett datoriserat spärregister kan enligt gällande rätt införas utan särskilt stöd i lag eller tillstånd av Datain-

spektionen. Bestämmelserna om register med uppgifter om DNA-analys i brottmål bör för närvarande införas i en särskild lag. I det senare

skedet av utredningens arbete, då polisregisterlagen skall ses över, kan

det bli aktuellt att ta ställning till om DNA-registerlagen kan infogas i en ny lag om polisens personregister.

Registeransvar

Vid registrering av DNA-profiler används en sifferkombination som bestäms av analysresultatet. Endast den som är kompetent att avläsa analysresultatet kan svara för att sifferkombinationen blir korrekt. Den helt avgörande delen av alla DNA-analyser i brottmål företas vid SKL. Någon ändring därvidlag är inte att vänta, åtminstone inte i en nära framtid. Detta förhållande talar för att SKL får det formella ansvaret för registren.

136 Överväganden om DNA-register m.m.

Enligt datalagen är den registeransvarig för vars verksamhet ett register förs, om han förfogar över registret. Att registren kommer att föras för polisens verksamhet kan knappast ifrågasättas. Det är polisen är skyldig att avslöja brott och utreda om misstänkta gärningsmän som kan lagföras. Därvid använder sig polisen av det sakkunniga organet på kriminalteknik, SKL, som avger utlåtanden i ärendena. Det torde därför stå i bäst överensstämmelse med såväl datalagen som den ändamälsbestämrnelse beträffande registren som vi föreslår att Rikspolisstyrelsen anses vara registeransvarig.

Det blir sålunda Rikspolisstyrelsen som får ansvara för att uppgifter

registreras, utlämnas och används i överensstämmelse med lagen.

Rikspolisstyrelsen, som enligt sin instruktion förordning 1989:773,

omtryckt 1996:55 är chefsmyndighet för SKL, bör kunna uppdra

SKL att för hanteringen registren. En bestämmelse som ger svara av Rikspolisstyrelsen rätt att lämna ett sådant uppdrag till SKL bör meddelas i förordning.

7.2 DNA-register

Två DNA-register behövs. Ett som innehåller uppgifter om

identifierade personregistret och ett som innehåller

personer uppgifter som inte kunnat hänföras till en viss person spârregistret. Ändamålet med båda registren skall att underlätta identivara fieringen personer i samband med utredning om brott. av

Analysresultat skall få införas i personregistret endast beträf-

fande den dömts för ett allvarligt brott mot en persons liv som eller hälsa, personliga integritet eller säkerhet eller för ett allvarligt allmänfarligt brott.

Uppgifter i personregistret skall få lämnas ut endast i begränsad omfattning. Den registrerade själv skall dock ha rätt att få ut

uppgifter. Personuppgifter skall gallras senast tio år från det att påföljden

för brottet har verkställts eller annars upphört.

Spärregistrets användning begränsas.

7.2.1 Registrens ändamål

Vi har tidigare konstaterat att det bör upprättas ett personregister med

uppgift om vissa personers DNA-profil. DNA-profilen i ett spår från

brottsplats kan då jämföras med de DNA-profiler som finns i en DNA-registret, vilket kan ge ett snabbt besked om vem som har avsatt spåret. Detta skulle i sin tur i många fall kunna förenkla och påskynda

överväganden om DNA-register m.m. 137

spaningsarbetet. Ändamålet med register över människors DNAett profiler skulle således vara att underlätta identifiering av personer i samband med utredning om brott.

Förutom ett personregister med uppgifter om vissa personers DNA-

profil har polisen också behov av ett spårregister som innehåller

upplysningar om analysresultat som inte kan knytas till en bestämd

person. I ett sådant register kan man spara uppgifter från ouppklarade

brott för att kunna jämföra dem med t.ex. nya spår från andra

brottsplatser och på så vis klarlägga samband mellan olika brott. Man kan också jämföra uppgifter i spårregistret med uppgifter i personregistret och med uppgifter avseende misstänkta som inte finns antecknade i personregistret. Ändamålet med spårregistret skulle

följaktligen också vara att underlätta identifiering av personer i

samband med utredning om brott.

7.2.2 Registrens innehåll

Personregistrets innehåll

Ändamålet med personregistret tillgodoses självfallet i högre grad omfattande registret blir. Återfall i brott är mycket vanliga och mera möjligheterna att identifiera den som t.ex. avsatt spår på en brottsplats ökar om en vidlyftig registrering tillåts. Som vi framhållit förut kan

det dock inte komma i fråga att lika långt när det gäller att

registrera analysresultat från DNA-undersökningar som när det gäller fingeravtryck. En förutsättning för registrering av en person bör till en början vara att han dömts för brott. Den som misstänkts för brott och med anledning därav underkastats DNA-analys men som inte döms för brottet bör inte få registreras. Det bör gälla oavsett om åtalet mot honom har ogillats eller om förundersökningen lagts ner utan att åtal väckts. Vi anser det uppenbart att det inte skall vara tillåtet att registrera resultat av analyser som i jämförelsesyfte har företagits av málsägande och andra icke misstänkta personer. Vilka brott som helst bör inte få föranleda registrering. Tvärtom måste en stark begränsning ske med hänsyn såväl till brottets karaktär som till dess svårighetsgrad. Vad till en början gäller brottstyper som kan vara aktuella bör det för registrering krävas att det är fråga om brott som erfarenhetsmässigt medför risk för återfall. Man bör också väga in att DNAtekniken kan ha större eller mindre betydelse för utredning av olika brottstyper. I vissa fall kan det vara av avgörande betydelse om man kan få fram uppgifter som visar att en person har befunnit sig på en viss plats. Våldsbrott och sexualbrott är typiska exempel på sådana fall. Det är angeläget att personer som har dömts för sådana brott i

138 Överväganden om DNA-register m.m.

stor utsträckning skall kunna förekomma i ett DNA-register. I andra fall är DNA-tekniken av mindre betydelse, även om man med dess hjälp kan slå fast att en person befunnit sig på en viss plats eller befattat sig med ett visst föremål. Det gäller framför allt sådana brott

där mer eller mindre komplicerade rättsfrågor kommer i centrum,

exempelvis bedrägeri, förskingring, gäldenärsbrott eller skattebrott. Vi anser det mindre angeläget att registrera den som har begått och på nytt kan förväntas begå brott av sådan typ.

Vid en jämförelse med Europarådets rekommendation såvitt avser registrering analysresultat finner vi att våra överväganden ligger väl

av i linje med rekommendationen vad avser karaktären av brott. Där talas om brott mot en persons liv eller hälsa, personliga integritet eller säkerhet samt om brott mot statens säkerhet, varmed i sammanhanget

främst torde förstås terroristbrott. Den avgränsning som gjorts i

rekommendationen bör komma till uttryck i DNA-registerlagen, vilket medför att även vissa allmänfarliga brott bör kunna föranleda registrering. Vad därefter kravet på brottets svârhetsgrad som registreavser

ringsförutsättning vi att det finns skäl att placera ribban ganska

anser högt. Det bör röra sig om brott som allmänt bedöms som allvarliga, vilket också stå bäst i överensstämmelse med rekommendationen synes talar "serious offences. Det kravet synes bli uppfyllt om det som om

på brottet kan följa fängelse i mer än två år.

De brottsbalksbrott med hänsyn till sin karaktär och svårhetssom fällande dom i princip bör kunna föranleda registrering grad efter en skulle bli följande: mord, 3 kap. 1 dråp, 3 kap. 2 misshandel, 3 kap. 6 - grov vållande till död som bedöms som grovt, 3 kap. 7 § andra - annans

stycket,

människorov, 4 kap. 1 olaga frihetsberövande inte bedöms som mindre grovt, 4 kap. - som 2 § första stycket, försättande i nödläge inte bedöms som mindre grovt, 4 kap. 3 § - som första stycket, olaga tvång bedöms grovt, 4 kap. 4 § andra stycket, - som som olaga hot bedöms grovt, 4 kap. 5 § andra stycket, - som som våldtäkt och grov våldtäkt, 6 kap. 1 grovt sexuellt tvång, 6 kap. 2 § andra stycket, grovt sexuellt utnyttjande, 6 kap. 3 § andra stycket, grovt sexuellt utnyttjande underårig, 6 kap. 4 § andra stycket, - av sexuellt umgänge med barn, 6 kap. 5 grov stöld, 8 kap. 4 rån, 8 kap. 5 grovt rån, 8 kap. 6 -

Överväganden om DNA-register m.m. 139

tillgrepp av fortskaffningsmedel som bedöms som grovt, 8 kap. 7 § andra stycket, grov skadegörelse, 12 kap. 3 våld eller hot mot tjänsteman som inte bedöms som ringa, 17 kap. - 1 § samt förgripelse mot tjänsteman som bedöms som grovt, 17 kap. 2§ andra stycket. Vi har ovan angett de fullbordade brott som bör få föranleda registrering. Skälen för registrering är emellertid lika starka även om brottet inte har fullbordats utan stannat vid straffbart försök. Försök kan dessutom i princip föranleda samma straff som det fullbordade brottet. Den som döms för försök till något av de uppräknade brotten bör därför också införas i DNA-registret. Straffbar förberedelse och stämpling bör i princip också föranleda registrering. Dessa brott kan visserligen inte föranleda fängelse i mer än två år utom i de fall då det fullbordade brottet kan ge mer än åtta års fängelse 23 kap. 2 § tredje stycket brottsbalken. Som exempel kan nänmas att stämpling till rån kan föranleda högst två års fängelse medan det fullbordade brottet kan ge sex år 8 kap. 5 och 12 §§ brottsbalken. För stämpling till grovt rån får emellertid dömas till mer än två års fängelse eftersom maximistraffet för det fullbordade brottet är fängelse i tio år 23 kap. 6 och 12 §§. Enligt vär uppfattning är skälen för registrering lika starka i båda fallen. Samtliga fall av förberedelse eller stämpling till något av de tidigare angivna brotten bör därför få leda till registrering. En person som visserligen inte döms som gärningsman, men som

anstiftare eller medhjälpare till något av de nyss nämnda brotten bör

också införas i DNA-registret. De brott som har nämnts ovan har det gemensamt att de riktar sig mot en persons liv eller hälsa, personliga integritet eller säkerhet. Det finns en del brott som visserligen inte brukar betraktas som brott mot person i egentlig mening men som ändå har sådan karaktär att de rent fysiskt kan komma att drabba många människor. Det är framför allt fråga om de så kallade allmänfarliga brotten enligt 13 kap. brottsbalken. Dessa brott är som regel så allvarliga att resultat av DNA-

analys bör få sparas också om en person döms för ett allmänfarligt

brott. De allmänfarliga brott som bör föranleda registrering är: mordbrand, 13 kap. 1 grov mordbrand, 13 kap. 2 allmänfarlig ödeläggelse, 13 kap. 3 sabotage, 13 kap. 4 grovt sabotage, 13 kap. 5 kapning samt sjö- eller luftfartssabotage, 13 kap. 5 a flygplatssabotage, 13 kap. 5 b spridande av gift eller smitta, 13 kap. 7 § samt -

140 överväganden om DNA-register m.m.

förgöring som bedöms som grov, 13 kap. 8 § andra stycket. - På de skäl som vi tidigare har anfört bör också försök, förberedelse, stämpling, anstiftan och medhjälp till de ovan uppräknade brotten leda

till registrering.

Av punkt 8 i Europarådets rekommendation framgår att ett register också bör kunna få innehålla uppgifter om analysresultat som har inhämtats i samband med utredningar om brott mot statens säkerhet

the security of state. Om det uttryckligen medges i lag bör prover

och analysresultat enligt punkt 8 få sparas även om personen i fråga i sådana fall inte har åtalats eller dömts för brottet. Då det i punkt 8 talas fall som berör "the security of state avses uppenbarligen om inte bara sådana brott som i svensk rätt betraktas som brott mot rikets säkerhet jfr 19 kap. brottsbalken. Av kommentaren till rekommendationen framgår det att man särskilt har tänkt på terroristbrott. Vad först gäller spioneri och vissa andra brott enligt 19 kap. brottsbalken som är så allvarliga att de skulle kunna få föranleda registrering är enligt vår mening risken för återfall i sådana brott så liten att registrering inte är påkallad. Av samma skäl har vi underlåtit att ta med högmålsbrott 18 kap. brottsbalken, brott av krigsmän 21 kap. och landsförräderi 22 kap. i vissa fall kan utgöra brott mot m.m. som rikets säkerhet. Terroristbrott utgör inte särskild kategori av brott. Det karaktäen ristiska är i stället att de har politiska förtecken. Vanligast torde vara sabotage och vissa andra brott enligt 13 kap. brottsbalken, men politiska motiv kan också ligga bakom olika brott mot person. Sådana

brott kommer att föranleda registrering enligt vad som följer av våra

tidigare redovisade förslag. Någon särbehandling av terroristbrott vad rätt att bevara prover och analysresultat anser vi inte påkallat. avser År 1993 dömdes ungefär 5 800 för något de brott personer av som

enligt vårt förslag skall leda till registrering i DNA-registretl. Av

dessa dömdes ungefär 90 för mord, 60 för dråp, 530 för grov misshandel, drygt 100 för våldtäkt och ungefär lika många för sexuellt umgänge med barn, l 500 för stöld, 600 för rån, 130 för grovt grov rån och 120 för mordbrand. Mellan 2 000 och 3 000 personer dömdes för våld eller hot mot tjänsteman som inte bedömdes som ringa.

1 1993, tabell huvudbrott tabell Kriminalstatistik, För brott lagförda personer samt samtliga lagrum som tillämpats under 1993.

Överväganden om DNA-register m.m. 141

Närmare föreskrifter beträffande personregistrets innehåll bör meddelas i förordning

Registerlagen bör inte tyngas av en uppräkning av de brott som bör få föranleda registrering. Det kan i stället vara tillräckligt att i lagen ange huvudprinciperna för lagring av analysresultat, nämligen att resultatet skall avse en person som har dömts för ett sådant brott mot en persons liv eller hälsa, personliga integritet eller säkerhet som avses i 12, 13 eller 17 kap. brottsbalken, om det på brottet kan följa fängelse i mer än två år. En bestämmelse utformad på det sättet måste visserligen kompletteras med detaljerade regler om vilka brott som skall föranleda registrering. Sådana kompletterande bestämmelser kan enligt vår mening lämpligen meddelas i förordning. Regeringen bör därför bemyndigas att meddela närmare föreskrifter vilka brott som skall föranleda registrering. Vi anser t.ex. att våld om eller hot mot tjänsteman, som visserligen är ett allvarligt brott, inte

alltid bör föranleda registrering. Registrering bör förekomma endast

det är fråga våld mot tjänsteman av sådan karaktär att brottet om om föranleder fängelse, eventuellt av viss längd. De allvarligaste fallen av våld mot tjänsteman skall bedömas som våld mot tjänsteman och grov misshandel kommer därigenom alltid att föranleda registrering. Även i andra hänseenden kan det behövas närmare föreskrifter om vilka brott skall föranleda registrering. Exempelvis bör barnadråp som

3 kap. 3 § brottsbalken undantas. Den allmänna beskrivning som vi

föreslår skall tas in i lagen omfattar också vissa brott som på grund av sin karaktär egentligen inte behöver föranleda registrering, nämligen

koppleri och grovt koppleri 6 kap. 8 och 9 §§ brottsbalken samt

fall de allmänfarliga brotten otillbörligt verkande vid grova av röstning, övergrepp i rättssak, skyddande av brottsling och främjande flykt. Detsamma gäller grova fall av olovlig kraftledning 8 kap. av 10 § brottsbalken, som emellertid inte kan sägas vara ett brott mot liv eller hälsa. Det kan visserligen antas att DNA-analys mycket sällan eller aldrig förekommer i samband med utredning om dessa brott. För att man skall undvika registrering i andra fall än då det verkligen kan sägas behövas och det dessutom kan anses vara försvarligt, bör regeringen även i dessa fall meddela föreskrifter om vilka brott som skall föranleda registrering. Vi har tidigare konstaterat att SKL för närvarande inte använder sig sådana analysmetoder som kan ge särskilt känsliga upplysningar om av personliga egenskaper integritetskänslig karaktär. Även någons av om utvecklingen kan tänkas leda till att polisen så småningom får tillgång till teknik avsiktligt eller oavsiktligt ger sådana upplysningar, som, anser vi inte att det finns skäl att nu ställa upp några restriktioner beträffande vilka analysmetoder som får användas. Däremot kan det finnas anledning att begränsa rätten att spara resultat av DNA-analys till sådana upplysningar som inte ger någon integritetskänslig

142 överväganden om DNA-register m.m.

information om personliga egenskaper. Ett DNA-register bör enligt

vår mening inte innehålla sådana upplysningar, utan endast de uppgifter som behövs för att man skall kunna identifiera en person.

Spârregistrets innehåll

Spårregistret bör få innehålla uppgifter om resultat av DNA-analys som har företagits under utredning om ett brott och som inte kan hänföras till en viss person. Det innebär att man i spårregistret skall kunna registrera uppgifter om analysresultat från spår som man har funnit på en brottsplats eller på målsägandens kläder eller kropp, om man inte kan finna vem det är som har avsatt spåret. Så snart

förutsättningarna för registrering inte längre föreligger skall uppgifter i spårregistret naturligtvis gallras. Det innebär att en uppgift som har

tagits in i spårregistret skall tas bort så snart det finns information som visar vem det analyserade spåret härrör från. Vi anser inte att det behövs några bestämmelser i lag om när uppgifter skall få föras in i registret. Det är emellertid väsentligt att rutinerna ordnas så att det inte finns någon risk för att uppgifter om ett spår kan komma att stå kvar i spårregistret trots att det finns information om vem som har avsatt spåret. Ett sätt kan vara att man inte registrerar en spâranalys förrän utredningen har slutförts och det står klart att man inte har kunnat finna vem det är som har avsatt spåret. Om uppgifter förs in i spårregistret på ett tidigt stadium av utredningen, måste det finnas en kontrollfunktion som gör att de

registrerade analysresultaten tas bort när det står klart vem som har

avsatt spåret.

7.2.3 Utlämnande av uppgifter ur registren

Av 7 kap. 17 § sekretesslagen följer att sekretess till skydd för enskilds personliga förhållanden gäller i verksamhet som avser förande av eller uttag ur. .register som förs enligt lagen 1965:94 om . polisregister m.m. för uppgift som har tillförts registret". Om utlärrmande av sådan uppgift gäller enligt 7 kap. 17 § vad som är föreskrivet i lag om register som nu har nämnts och i förordning som har stöd i sådan lag. För uppgifter som har tillförts polisregister gäller således sekretess. Uppgifterna får bara lämnas ut i enlighet med vad som sägs i polisregisterlagen och polisregisterförordningen. Det DNAregister som är tänkt att innehålla upplysningar om dömda personers DNA-profil kommer att utgöra ett polisregister i polisregisterlagens mening men skall inte omfattas av denna. En särskild bestämmelse om utlämnande av uppgifter bör därför införas i DNA-registerlagen. Den senare översynen av polisregisterlagen kan komma att leda till sådana

överväganden om DNA-register m.m. 143

ändringar i polisregisterlagens bestämmelser om utlämnande av

personuppgifter att särskilda regler beträffande DNA-register inte

kommer att behövas. De bör ha rätt att få ut uppgifter är för det första de olika som kontroll- och tillsynsmyndigheterna, dvs. riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern och Datainspektionen. Dessutom bör uppgifter lämnas ut till domstol som behöver dem för omprövning av ett beslut

angående utlämnande av uppgifter ur registret. En åklagare eller en

polisman bör naturligtvis också ha rätt att ut de uppgifter som

behövs för utredning om brott. Uppgifter bör vidare kunna få lämnas

ut till polis- eller äklagarmyndigheter i länder som är anslutna till Interpol, uppgifterna behövs för utredning om ett brott. SKL måste om givetvis också ha tillgång till registren för att kunna fullgöra uppdrag på begäran polis, åklagare eller enskilda. Det bör lämpligen ordnas av genom att SKL får terminalåtkomst till registren.

Det bör vidare finnas möjlighet för den registrerade att få tillgång

till de uppgifter finns honom i personregistret. De möjligheter som om polisregisterlagen erbjuder att utlämna uppgifter till enskild är som

mycket begränsade. Det förtjänar att påpekas att polisregisterlagen i

det här avseendet inte står i överenstämmelse med vad som sägs i punkt 6 i Europarådets rekommendation om användningen av person-

uppgifter inom polisen se Datainspektionens rapport s. 29. Såvitt

gäller andra polisregister kan det ibland finnas anledning att vägra lämna ut uppgifter till den registrerade, t.ex. av hänsyn till en särskild brottsutredning. Uppgifterna i DNA-registret kommer emellertid inte att ha den karaktären att det skulle vara till men för polisens verksamhet att begäran upplysa att han finns i registret och en person om

samtidigt lämna ut hans DNA-profil. DNA-registret, som endast

kommer att beröra dem som har dömts för brott, kan i det här hänseendet närmast jämställas med kriminalregistret, vilket en

registrerad har undantagslös rätt att få utdrag ur.

person Uppgifter i DNA-registren bör slutligen också kunna fâ lämnas ut för forskning, om det står klart att uppgifterna inte kommer att missbrukas till för enskild person. Endast avidentifierade men uppgifter bör få lämnas ut.

7.2.4 Gallring av uppgifter

Enligt punkt 7 i Europarådets rekommendation om användning av personuppgifter inom polissektorn skall åtgärder vidtas så att person-

uppgifter gallras de inte längre är nödvändiga för de ändamål för om vilka de lagrades. Det skall enligt punkt i rekommendationen samma också finnas bestämmelser hur länge olika kategorier av personom uppgifter får bevaras. Dessa bestämmelser kan antingen stå i lag eller fram i samarbete med den nationella tillsynsmyndigheten. tas

144 Överväganden om DNA-register m.m.

I polisregisterlagen finns för närvarande inga bestämmelser om gallring av uppgifter i polisregister. Sådana regler finns dock i

polisregisterkungörelsen. Dessa kommer dock inte att bli tillämpliga

på uppgifter i DNA-register. Det behövs därför särskilda regler om

gallring av uppgifter i sådana register.

Gallring av uppgifter ur personregistret

Avgörande för hur länge uppgifter om en persons DNA-profil skall få sparas är i vilken utsträckning den enskildes intresse av att inte behöva

vara registrerad bör vika för polisens intresse av att ha tillgång till

uppgifterna jfr punkt 8 i Europarådets rekommendation om användningen av DNA-analys. Personregistret kommer framför allt att bli användbart då en tidigare registrerad person återfaller i brott.

Under sådana förhållanden kan polisen lättare spåra gärningsmannen,

om denne har lämnat något analyserbart spår på brottsplatsen. Så länge en registrerad person fortsätter att begå brott finns det sett ur samhällets synvinkel naturligtvis skäl att bevara uppgifter om honom

i registret. Om han under en längre tid inte har gjort sig skyldig till

något nytt brott, måste risken för att han senare skall komma att återfalla i brott vara mycket mindre. Därmed bör också samhällets

intresse av att ha kvar uppgifter om personen i fråga antas minska. I

vart fall kan det av integritetsskäl inte anses försvarligt att uppgifter

om en persons DNA-profil får finnas kvar mycket lång tid efter det

han senast dömdes för något brott som skulle kunna föranleda registrering. Det kan i det här sammanhanget finnas skäl att jämföra med vad som gäller beträffande kriminalregistret. Av 7 § lagen om allmänt

kriminalregister följer att uppgift som beträffande någon har intagits

i registret skall utgå bl.a. om domstol efter resning har frikänt honom, när han har avlidit eller när han har fyllt åttio år. I 10 § finns regler om s.k. rehabilitering, vilket innebär att uppgifter om en person under vissa förutsättningar inte skall tas med i utdrag ur registret. Av 10 § första stycket l följer att det i registerutdrag inte skall tas med anteckning om villkorlig dom, skyddstillsyn, fängelse som har ådömts i förening med skyddstillsyn eller överlämnande till särskild vård,

sedan tio år har förflutit från domen. Uppgift om fängelse i annat fall

skall enligt 10 § första stycket 2 inte tas med i registerutdrag sedan tio år förflutit från frigivningen. Har det före utgången av den tid som sägs i 10 § första stycket beträffande samma person meddelats dom eller beslut som skall antecknas i registret skall enligt 10§ andra stycket båda anteckningarna upptas i registerutdrag så länge någon av dem enligt första stycket skall tas med. Motsvarande bestämmelser finns i 7 § polisregisterlagen.

Överväganden om DNA-register m.m. 145

Enligt vår uppfattning bör inte stå kvar i DNA-registret en person när han inte längre skall vara registrerad i det allmänna kriminalregistret eller när uppgift honom inte längre skall tas med i utdrag om

registret. När anteckningar om tidigare domar inte längre skall

ur belasta honom bör han inte heller belastas av att finnas med i DNA-

registret. Gallringsreglerna för DNA-registret bör därför i princip

överensstämma med vad gäller gallring och rehabilitering i som om kriminalregisterlagen. Av 10 första stycket 1 § lagen allmänt kriminalregister följer att om det i registerutdrag inte skall tas med anteckning om villkorlig dom,

skyddstillsyn, fängelse har ådömts i förening med skyddstillsyn

som eller överlämnande till särskild vård, sedan tio år förflutit från domen.

Uppgift fängelse i annat fall skall enligt 10 § första stycket 2 inte

om med i registerutdrag sedan tio år förflutit från frigivningen. En tas frist på tio år skulle i fråga DNA-registret också kunna vara om

lämpligt. Till skillnad från vad som gäller enligt kriminalregisterlagen bör fristen oavsett påföljd räknas från den tidpunkt då påföljden var

till fullo verkställd eller hade upphört. Om den registrerade annars före fristens utgång gör sig skyldig till ett nytt brott som skall föranleda registrering, skall frist räknas från verkställigheten av en ny

påföljden. Om det redan innan fristen har gått står klart att

den nya ut

uppgifterna av något skäl inte behövs, t.ex. för att den registrerade har avlidit, skall uppgifterna naturligtvis gallras.

Vi kommer i den delen vårt arbete att se över gallringssenare av

regeln i kriminalregisterlagen. Det är möjligt att den översynen leder till bestämmelse kan tillämpas också uppgifter i DNA-

en som

register. Med hänsyn härtill bör den här föreslagna regeln om gallring

betraktas tillfällig lösning. Vi får således anledning att senare som en

återkomma till frågan om gallring.

Gallring av uppgifter i spårregistret

Uppgifter i spårregistret skall för det första gallras så snart förut-

sättningarna för registrering inte längre föreligger. Det innebär att

uppgifter i spårregistret skall tas bort så snart det finns information

visar ett analyserat spår härrör från. Det är av stor vikt att som vem registret byggs på ett sådant sätt att det inte finns någon risk för upp

att uppgifter ett spår kan komma att stå kvar i spårregistret trots

om det finns information har avsatt spåret. Som vi att om vem som

tidigare har nämnt avsnitt 7.2.2 kan t.ex. vänta med att

man

registrera spåranalys till dess att utredningen har slutförts och det

en står klart inte har kunnat finna det är som har avsatt att man vem spåret.

För det andra bör uppgifter i spårregistret gallras så snart de inte längre behövs för ändamålet. Det innebär att alla registrerade spår

146 Överväganden om DNA-register

m.m.

som härrör från ett och samma brott skall gallras när brottet har klarats upp eftersom uppgifterna då inte längre behövs. Om ett brott förblir ouppklarat anser vi att spåranalyser härrör som från brottet bör kunna få förbli registrerade under ganska lång tid. Eftersom spårregistret inte är avsett att innehålla uppgifter enskilda om personer bör gallringstiden kunna vara betydligt längre än vad som bör gälla beträffande uppgifter i personregistret. Av punkt 8 i Europarådets rekommendation följer också att uppgifter DNAom analys som inte kan hänföras till en identifierad person får sparas under längre tid än vad som gäller i fråga om personuppgifter. Uppgifter i spårregistret bör dock enligt vår uppfattning gallras senast när trettio år har förflutit från registreringen. Vi har valt fristen med hänsyn till bestämmelsen i 35 kap. 6 § 3 brottsbalken, enligt vilken påföljd i intet fall får ådömas sedan trettio år har förflutit från den dag då brottet begicks.

7.2.5 Särskilda överväganden om spårregistret

Avsikten med spårregistret är bl.a. att polisen skall kunna använda det för att ta reda om en person som har lämnat prov för DNA-analys kan ha gjort sig skyldig till något ännu inte uppklarat brott. Det sker genom en metod som i England kallas a speculative search och som innebär att man, utan att ha särskild anledning att tro att har en person begått ett visst brott, gör en slumpmässig jämförelse med spårregistret för att se om personens DNA-profil överensstämmer med analys-

resultatet från något spår från ett brott som tidigare inte har kunnat

klaras upp. Metoden skiljer sig således från den jämförelse som förekommer under utredning om ett visst brott och som innebär att DNA-profilen hos den misstänkte jämförs med analysresultat från spår som härrör från det brott som personen i fråga misstänks för. Frågan är om det enligt gällande rätt är tillåtet att använda information om en persons DNA-profil för sådan jämförelse med spårregistret som kan betraktas som a speculative search" samt i vilken utsträckning det i så fall bör vara tillåtet. I svensk rätt finns inte, till skillnad från vissa utländska rättssystem, några övergripande regler om myndigheternas möjligheter att tillgodogöra sig och vidarebefordra eller på annat sätt använda sig av information. Det finns t.ex. varken i rättegångsbalken eller andra författningar om tvångsmedel några generella bestämmelser om hur polisen skall hantera information som har inhämtats med hjälp av tvångsmedel. För att skydda anonymitets- och integritetsintressen inskränks i stället polisens möjligheter att skaffa information genom att exempelvis företa husrannsakan eller kroppsvisitation eller genom att ta föremål i beslag. Det torde innebära att polisen fritt kan utnyttja

Överväganden om DNA-register m.m. 147

all information har inhåmtats. Vissa inskränkande regler finns som emellertid, framför allt i sekretesslagen och på dataområdet. Eftersom utgångspunkten i svensk rätt är att information får användas fritt det inte finns några uttryckliga begränsningar i om något hänseende, torde det utan uttryckligt författningsstöd vara tillåtet att samköra ett analysresultat från ett prov med innehållet i spårregistret. Enligt vår mening bör det också vara tillåtet att det sättet försöka ta reda på misstänkt person kan misstänkas för om en ytterligare brott. Detsamma gäller den som har registrerats i personregistret. Däremot är det inte rimligt att analysresultat som polisen

förfogar över efter blodprovstagning som en målsägande eller

en någon icke-misstänkt frivilligt har medverkat till för att annan person främja brottsutredning samkörs med ett spårregister eller på annat en sätt utnyttjas för att ta reda personen i fråga kan misstänkas för om något ouppklarat brott. Det bör med hänsyn härtill införas en regel av vilken det framgår att har tagits från målsägande och andra prov som inte är misstänkta, inte får användas för att jämföras med som

spårregistret.

7.3 Provtagning och analys

Den misstänktes medgivande till provtagning och analys skall inte

få åberopas lagliga förutsättningar att tvångsvis vidta åtom gärderna saknas. Provtagning och analys skall i viss omfattning få förekomma analysresultatet inte behövs för utredningen. även om

Någon särreglering i rättegångsbalken förutsättningarna för

av blodprov just för DNA-analys den som inte är misstänkt att ta av bör inte införas. Prover för DNA-analys i medicinskt syfte och resultat av sådan

analys bör inte annat än i undantagsfall fâ komma till användning

brottsutredning. i en Prover tagits för DNA-analys skall få sparas så länge som

analysresultatet skall vara registrerat.

7.3.1 och analys den är misstänkt

Provtagning av som

Provtagning den är skäligen misstänkt av som

Bestämmelser sådana provtagningar som behövs för en DNA-

om

analys, dvs. kroppsbesiktning, finns i 28 kap. 12 § rättegångsbalken. Med kroppsbesiktning enligt paragrafen undersökning av

avses människokroppens yttre och inre samt tagande prov från människoav

148 Överväganden om DNA-register m.m.

kroppen och undersökning av sådana Av lagtexten följer det prov. att

inte bara är själva provtagningen utgör kroppsbesiktning i

som en lagens mening, utan också analysen av ett prov som har tagis från

människokroppen. Den som är skäligen misstänkt för ett blott på

vilket fängelse kan följa, får enligt 28 kap. 12 § kroppsbesiktigas för att polisen skall kunna bl.a. utröna omständigheter kan ha som betydelse för utredning om brottet. I princip tillåter rättegångsmlken

alla former av undersökningar, provtagningar och analyser. Den enda begränsningen är att kroppsbesiktning enligt 28 kap. 12 § inte får

utföras så att den undersökte riskerar framtida ohälsa eller skazla.

Reglerna i rättegångsbalken innebär att endast den är skäligen

som

misstänkt för ett brott får underkastas ett påtvingat kroppsligt ingrepp

om det behövs för utredning om brottet angående DNA-analys IV den som inte är misstänkt, se avsnitt 7.3.3. Om misstanken mot en person inte är så stark att den kan sägas skälig kan provtagning för vara DN A-analys således inte utföras med stöd rättegångsbalkens regler av om kroppsbesiktning. Frågan är om det t.ex. med stöd samtycke av från den misstänkte är möjligt att genomföra undersökning i ie fall en

då rättegângsbalkens regler inte medger det.

Provtagning av den som visserligen är misstänkt, men inte skäligen

misstänkt

Det anses i praxis att målsägande och andra som inte är misstänkta för

brott kan underkastas kroppsundersökningar i brottsutredande syfte,

om den som skall undersökas samtycker till åtgärden. Att samtycke accepteras i sådana fall torde bero på att undersökningar av andra än misstänkta över huvud taget inte är reglerat i lag. Då det gäller undersökning av dem som är misstänkta för brott finns emellertid regler i 28 kap. 12 § rättegångsbalken. Det kan å ena sidan antas att lagstiftaren med bestämmelsen har avsett att uttömmande reglera när undersökning misstänkta får företas. Å andra sidan finns det inget av uttryckligt förbud mot att åberopa samtycke från en misstänkt som grund för kroppsbesiktning, motsvarande det gäller för hussom rannsakan enligt 28 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken. Av 28 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken, som avser husrannsakan för eftersökande av föremål s.k. reell husrannsakan, följer att den misstänktes samtycke inte får åberopas som grund för sådan husrannsakan, om han inte själv har begärt åtgärden. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i fråga om husrannsakan för eftersökande av personer och regler om verkan av samtycke saknas också vad gäller övriga tvångsmedel som regleras i 28 kap. rättegångsbalken, nämligen kroppsvisitation och kroppsbesiktning. JO har anfört JO 1991/92 s. 114 ff. att grundlagens rättighetsskydd allvarligt skulle urholkas om man godtog att den enskilde som huvudregel alltid kunde efterge detta

överväganden om DNA-register m.m. 149

med bl.a. den följden att tvångsmedel de slag som nu regleras i av

rättegångsbalken fritt skulle få tillgripas också i situationer där lagliga

förutsättningar för åtgärden saknas. JO anförde vidare att regerings-

fonnens utgångspunkt i stället fick den motsatta, nämligen

anses vara samhälleliga inte fick göra ingripanden inom det grundatt organ

lagsskyddade området annat än med stöd i lag i enlighet med vad som sägs i2 kap. 12 § regeringsformen. Enligt JO:s uppfattning kunde den

enskildes samtycke i princip inte åberopas till stöd för ett intrång

det grundlagsskyddade området, uttryckligt lagstöd för ett sådant

om

åberopande saknades. Det kunde enligt JO därför inte anses förenligt med regeringsformens lagkrav att hävda att förbudet mot att åberopa

den misstänktes samtycke grund för reell husrannsakan medför att som

samtycke till andra tvångsmedel skulle kunna göra sådana åtgärder

rättsenliga även de i lagen fastlagda förutsättningarna inte är om

uppfyllda.

Den oklarhet föreligger polisens rätt att företa kroppsbesom om siktning stöd i rättegångsbalken efter medgivande av den utan men

misstänkte torde endast kunna undanröjas genom ett avgörande av

Högsta domstolen eller lagändring. Polisrättsutredningen har genom en föreslagit det under vissa förutsättningar skall vara tillåtet att företa att

kroppsbesiktning även än den är skäligen misstänkt.

av annan som Förslaget innebär SOU 1995:47, 45 att den som visserligen är s. misstänkt, inte skäligen misstänkt, skall kunna underkastas men

kroppsbesiktning, t.ex. provtagning för DNA-analys, om det för

brottet föreskrivet fängelse i två år eller däröver och det finns är synnerlig anledning att anta att åtgärden kommer att leda till det avsedda resultatet, nämligen att ta reda på omständigheter som kan ha betydelse för utredning brottet. Medgivande skall inte kunna om

åberopas, inte begäran från den misstänkte att kroppsbesiktning

ens en skall företas. Polisrättsutredningens förslag väl motiverat och skulle synes medföra bättre ordning än den råder i dag. Om reglerna en som

rörande kroppsbesiktning inte ändras i enlighet med förslaget eller på generellt sätt, kunde överväga att införa en speciell

annars ett man

regel provtagning och DNA-analys dem som visserligen är

om av misstänkta inte skäligen misstänkta. Vi anser emellertid inte att men

någon sådan regel är påkallad.

Det förekommer enligt vad vi har erfarit DNA-analyser av misstänkta redan innan misstanken är så stark att den kan personer betraktas skälig. Man ber helt enkelt den misstänkte att lämna ett som

blodprov, att detta dokumenteras som en kroppsbesiktning. Det

utan

också förekomma polisen t.ex. i samband med förhör bjuder

lär att den misstänkte på cigarett och sedan skickar fimpen till SKL för en analys. Ett sådant förfarande kan i och för sig vara rättsligt korrekt,

det kan å andra sidan också betraktas som ett kringgående av

men eftersom den misstänkte ofrivilligt har

kroppsbesiktningsreglerna

150 Överväganden om DNA-register m.m.

lämnat ett salivprov. Frågor undersökning föremål behandlas om av nämnare i avsnitt 7.3.4.

Behörighet att besluta DNA-analys om

Beslut om kroppsbesiktning, dvs. provtagning och analys, skall enligt gällande rätt fattas förundersökningsledare eller, vid fara i

av dröjsmål, av polisman. Frågan år emellertid det är tillfredsstälom en

lande ordning att ett beslut DNA-analys i vissa fall får fattas

om av en

polisman som inte är förundersökningsledare. I andra länder före-

kommer det att endast rätten eller åklagaren får besluta DNAom analys. Så är t.ex. fallet i Nederländerna, där det finns särskild lag en om DNA-analys i brottmål. Beslutet att DNA-analys skall företas

ankommer i Nederländerna på undersökningsdomaren the examining

magistrate. Det är också undersökningsdomaren har att som ensam utse den expert som skall utföra DNA-analysen. l Tyskland får provtagningar för DNA-analys för närvarande inte heller företas annat än efter beslut av åklagaren. Man arbetar emellertid med ett särskilt

lagförslag om DNA-analys, vilket enligt uppgift kommer att innebära att befogenheten att besluta om DNA-analys uteslutande anförtros rätten, medan beslut om provtagningar även fortsättningsvis skall

kunna fattas av åklagaren. Enligt vad vi har erfarit förekommer det i praktiken aldrig att en

polisman med åberopande av fara i dröjsmål beslutar DNA-analys.

om

Frågor om sådan analys synes alltid prövas förundersökningsleda-

av

ren. Som regel är åklagaren förundersökningsledare i de fall då fråga

om DNA-analys uppkommer. Med hänsyn härtill vi inte att det anser för närvarande behövs särskilda regler behörigheten att besluta om om DNA-analys.

7.3.2 Obligatorisk provtagning och analys den är

av som anhållen eller häktad

Av avsnitt 7.3.1 framgår att det enligt svensk rätt är tillåtet att ta prover för DNA-analys av den som är skäligen misstänkt för brott, om

det behövs för utredning brottet. I avsnitt 7.2.2 har vi föreslagit

om att det i ett kommande DNA-register skall få föras in uppgifter om personer som har dömts för ett allvarligt brott mot en persons liv eller hälsa, personliga integritet eller säkerhet i 12 som avses eller 17 kap. brottsbalken, ett allvarligt allmänfarligt brott som avses i 13 kap. brottsbalken eller för försök, förberedelse, stämpling, anstiftan eller medhjälp till ett sådant brott.

överväganden om DNA-register m.m. 151

För närvarande får DNA-analys bara genomföras enligt reglerna om kroppsbesiktning i rättegångsbalken. En väsentlig begränsning i polisens befogenhet att genomföra provtagning för DNA-analys ligger

i bara får tas det behövs för utredning om brottet. Man att prov om kan visserligen det ofta finns behov DNA-analys i samband anta att av med utredningar allvarliga våldsbrott om det finns något analyserom bart spår jämföra med. Det gäller naturligtvis först och främst i de att fall då den misstänkte nekar. Men även den misstänkte har erkänt om gärningen kan det, åtminstone i vissa fall, befogat med en DNAvara

undersökning. Bevisläget kan ändras innan den rättsliga prövningen

är slutförd. Även det alltså i och för sig finns möjligheter att ta prov för om DNA-analys i samband med många utredningar om allvarligare brott kan inte bortse från att det också förekommer att en person döms man för sådant brott utan att DNA-analys har behövt företas av hänsyn ett

till utredningen. Förhållandet kan det att något spår att jämföra

vara

analysresultatet med inte har säkrats. Den dömde kommer under

sådant förhållande inte att kunna registreras i DNA-registret. Frågan

registrering skulle, med de nuvarande reglerna om kroppsbe-

om siktning, i praktiken bli beroende analys har behövt företas av om under utredningen. En har erkänt det brott han misstänks person som för och därför inte har underkastats DNA-analys kommer därför som inte heller registreras, även han döms för brottet, medan att om senare den nekar till typ brott och därför blir föremål för som samma av DNA-analys också kommer att registreras i DNA-registret i samband med domen. Sett samhällets synvinkel är behovet registrering ur av emellertid lika stort i båda fallen, eftersom risken för återfall kan antas

vara lika stor. Det kan här finnas anledning att jämföra med hur reglerna om tagande fingeravtryck har utformats. Fingeravtryck får enligt av nämligen i betydligt större utsträckning än vad som

gällande rätt tas beträffande provtagning för DNA-analys. Av 28 kap. 14§ gäller rättegångsbalken följer att fingeravtryck utan särskilda villkor får tas den är anhållen eller häktad. I fingeravtrycksförordningen

av som

vidare att fingeravtryck skall tas häktade och i vissa fall även

anges av anhållna det behövs för utredningen eller inte. Att av oavsett om reglerna har utformats det här sättet torde bero på att man har velat

få ett så stort jämförelsematerial som möjligt.

Ett DNA-register kan i många avseenden jämföras med fingerav- Syftet med registren år detsamma; att underlätta

trycksregistret. utredning brott. Registren kan också användas samma sätt; spår

om

från brottsplatser kan jämföras med uppgifter i registret och resultatet jämförelsen kan frågan som kan ha avsatt

av ge svar om vem spåret. Vi har tidigare vår mening anfört att man, under vissa som förutsättningar, bör tillgodose samhällets behov att registrera alla av dem döms för vissa allvarliga brott och som av erfarenhet kan som

152 överväganden om DNA-register

m.m.

antas återfalla i brott. Den registrering vi föreslår blir emellertid

betydligt snävare än vad som gäller för fingeravtryck. För att registreringen efter en fällande dom skall bli likfonnig, bör dock möjligheterna att företa kroppsbesiktning i någon mån utvidgas

så att DNA-analys, i likhet med fingeravtryck, i vissa fall kan företas även om det inte behövs av hänsyn till utredningen.

Förslag till regler om provtagning för DNA-analys, oavsett det om behövs för utredning om brott eller

Rikspolisstyrelsen har i en rapport RPS Rapport 1994:2, DNAregister föreslagit att prov för DNA-analys alltid skall tas

av en person som har dömts för något av vissa uppräknade allvarliga brott, oavsett om det behövs av utredningsskäl eller Om inte har prov

tagits under förundersökningen med stöd rättegångsbalkens regler,

av skall det enligt förslaget kunna tas i efterhand med stöd särskilda av regler i en av Rikspolisstyrelsen föreslagen lag DNA-typning och om DNA-register m.m.

Rikspolisstyrelsens förslag inger enligt vår mening vissa betänklig-

heter. Det kan visserligen lämpligt att avvakta med provtagning synas till dess att dom i målet har vunnit laga kraft. Som regel torde den dömde vara berövad friheten häktad, vilket gör det förhållandevis som enkelt att ta ett prov av honom. För de fall den dömde är på fri fot

medför den av Rikspolisstyrelsen föreslagna ordningen emellertid att

polisen också måste ges befogenhet att hämta och hålla kvar den som skall underkastas provtagning. Det kan också behövas regler om husrannsakan för eftersökande den skall registreras i DNAav som registret. Vi anser det tveksamt om sådana intrång i privatlivet kan accepteras med hänsyn till att syftet med åtgärderna endast är att samla in uppgifter för ett register. En lösning innefattar ett mindre som

integritetsintrång är den som har valts för tagande av fingeravtryck.

Vi förordar därför en modell som innebär att för DNA-analys i prov

vissa fall skall kunna få tas under brottsutredning, oavsett

en om provet behövs för utredning om brottet eller Nästa fråga är i vilka fall obligatorisk provtagning kan anses motiverat och godtagbart. Vi anser att sådan provtagning bara bör komma i fråga beträffande den som är anhållen eller häktad som misstänkt för ett brott. Därmed försäkrar man sig att om en person inte kommer att underkastas obligatorisk provtagning för DNA-analys förrän misstanken mot honom har nått viss styrka. En fördel är annan att ett beslut om provtagning är lätt att verkställa den berörs om som redan är frihetsberövad. Det krävs t.ex. inga särskilda regler om medtagande för provtagning eller husrannsakan för eftersökande av den som skall lämna prov.

överväganden om DNA-register m.m. 153

Kravet svárhetsgrad hos de brott som skall kunna föranleda registrering har satts högt; påföljden skall kunna bli mer än två års fängelse. Med hänsyn härtill finns det inte anledning att inskränka

möjligheterna till obligatorisk provtagning till vissa särskilt grova

brott. I fråga den är anhållen eller häktad för ett brott som i om som händelse av en fällande dom skall föranleda registrering bör därför obligatorisk provtagning få förekomma. Det kan tänkas att den som har varit anhållen eller häktad för något av de nyss nämnda brotten och därför har fått lämna prov för DNAanalys, sedermera frikänns eller döms för något annat brott som inte har sådan karaktär att det skall föranleda registrering. I sådana fall kan det i efterhand hävdas att det var onödigt att företa en DNA-analys.

För att minimera olägenheterna med vårt förslag om obligatorisk provtagning och för att stärka skyddet för den personliga integriteten

vi att prov som inte tas av utredningsskäl inte skall få analyseras anser förrän det finns lagakraftvunnen dom visar att den som har en som lämnat provet skall föras in i DNA-registret. Om det visar sig att någon DNA-analys inte skall genomföras skall provet förstöras jfr avsnitt 7.3.6. Förslaget leder till att det inte blir möjligt att göra en

s.k. speculative search, dvs. en jämförelse med spårregistret, förrän

det står klart att den har fått lämna provet skall registreras i som DNA-registret. En sådan jämförelse kan dock göras under utredningens gång om provet har tagits med stöd av de nuvarande reglerna i rättegångsbalken, dvs. om provet behövs för utredningen.

En fullständig uppräkning av de brott som avses bör av praktiska

skäl inte införas i rättegångsbalken. Det kan enligt vår mening i stället tillräckligt att i lagen att för DNA-analys får tas, även vara ange prov det inte behövs för utredning brott, den som är anhållen om om eller häktad för ett brott som kan föranleda registrering enligt lagen register med uppgifter DNA-analys i brottmål. Bestämmelser om om i dessa fall, inte bara får, utan också skall tas kan om att prov lämpligen tas in i förordning.

7.3.3 Provtagning och analys av annan än den som är

misstänkt

Bestämmelsen i 28 kap. 12 § rättegångsbalken reglerar bara undersökningar måste kunna genomföras mot en persons vilja. Det som emellertid att undersökning t.ex. målsägande i brottsutreanses av en

dande syfte får företas, trots att uttryckligt lagstöd saknas, om den

undersökte eller hans ställföreträdare samtycker till åtgärden. En undersökning målsäganden för att finna sådana spår efter den av misstänkte kan DNA-analyseras kan alltså företas med målsägansom dens samtycke. Detsamma gäller provtagning för DNA-analys av

154 överväganden om DNA-register m.m.

målsäganden i järnförelsesyfte. Med samtycke kan man också utföra DNA-analys på andra som inte är skäligen misstänkta för brott det om behövs av jämförelseskäl. Det kan exempelvis tänkas att resultatet av DNA-analys visar att ett spår med stor sannolikhet har avsatts av den

misstänkte eller någon av hans nära släktingar. Genom DNA-analys jämförelseprov från släktingarna kan närmare precisera

av man sannolikhetsgraden.

Den nuvarande ordningen förutsätter således att målsägande och andra som inte är misstänkta frivilligt underkastar sig de under-

sökningar som behöver genomföras för att ett brott skall kamma

utredas. Denna ordning är emellertid inte oproblematisk. JO har i flera beslut pekat på de problem som följer av att man i detta hänseende

bygger frivillighetens grund och bl.a. framhållit att samtycke för att kunna accepteras måste lämnas av en behörig person under sådana omständigheter att det inte råder något tvivel om att det är fråga om

ett allvarligt menat samtycke, lämnat med full insikt om de relevanta

förhållandena samt att detta inte är resultatet av några underför- -

stådda eller uttryckliga påtryckningar från myndighetsföretrâdarnas

sida JO 1991/92 s. 117.

Som JO har påpekat får ett samtycke inte tvingas fram genom underförstådda eller uttryckliga påtryckningar från polisens sida. En målsägande bör därför för det första alltid upplysas om att hon har rätt att avstå från att underkasta sig exempelvis blodprovstagning i jämförelsesyfte eller, vid misstanke om våldtäkt, en gynekologisk undersökning i syfte att finna spermarester från gärningsmannen. Om

hon väljer att inte medverka till provtagning, bör hennes beslut för det andra respekteras utan att man försöker övertala henne att ändra sig. Resultatet kan i sådana fall bli att förundersökningen måste läggas ner

i brist på bevis. Målsäganden bör naturligtvis upplysas om att utredningen kanske inte kan drivas vidare om hon inte är beredd att

medverka till kan genomföra DNA-analys. Å andra sidan att man en kan målsäganden därigenom känna sig tvingad att genomgå undersökningen och hennes samtycke kan inte längre anses fullt frivilligt

lärrmat. Det finns alltså en konflikt mellan å ena sidan lagstiftarens

inställning att undersökningar av målsägande bara fâr företas på frivillighetens grund, och å andra sidan det allmännas intresse av att utreda och beivra brott. Denna konflikt medför att det finns en klar risk för att en målsägande utsätts för påtryckningar från polisens sida i det i och för sig goda syftet att försöka driva utredningen om ett misstänkt brott framåt. Risken för att ett samtycke från målsäganden

inte alltid kan betraktas som ett uttryck för verklig frivillighe: talar i och för sig för att det vore bättre att reglera under vilka förutsätt-

ningar en målsägande skall vara skyldig att underkasta sig kroppsbe-

siktning.

Polisrättsutredningen har föreslagit att det införs bestämmeber om kroppsbesiktning av annan än den som är skäligen misstänk SOU

Överväganden om DNA-register m.m. 155

1995:47, s. 272 ff.. Förslaget innebär att målsägande och andra som inte är skäligen misstänkta skall underkastas undersökningar av kroppens yttre samt tagande av bl.a. hårprov, salivprov och blodprov för utredning om brott för vilket är föreskrivet fängelse i två år eller mer, om det dessutom finns synnerlig anledning att anta att åtgärden kommer att leda till det avsedda resultatet, nämligen att ta reda på omständigheter som kan ha betydelse för utredning om brottet. Undersökningar av kroppens inre och provtagningar i samband därmed skall enligt förslaget få företas vid misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två är, om det dessutom finns synnerlig anledning att anta att åtgärden kommer att leda till det avsedda resultatet. Det föreslås vidare att beslut om den lindrigare formen av kroppsbesiktning skall få fattas av rätten, åklagaren eller annan förundersökningsledare medan den mer ingripande formen av kroppsbesiktning skall kräva beslut av rätten eller, i brådskande fall, av åklagaren. Även provtagning från inte misstänks för brott för om personer som närvarande inte kan genomföras med stöd av rättegångsbalkens regler, förekommer sådana undersökningar i praktiken i stor omfattning efter medgivande. Särskilt gäller detta målsägande. Dessa undersökningar ger med säkerhet viktiga bidrag till att allvarliga våldsbrott kan klaras upp. En målsägande får naturligtvis inte utsättas för påtryckningar som gör medgivandet illusoriskt. Men en reglering av förutsättningarna för

kroppsbesiktning av en målsägande bör inte utformas så att den får till följd att brottsbekämpningen försvåras. Polisrättsutredningens förslag

synes, som vi tidigare har anfört, väl motiverat och skulle medföra en bättre ordning än den som råder i dag. Om förslaget genomförs kommer undersökningar av målsägande och andra icke misstänkta att omfattas av rättegångsbalkens regler. Några särskilda bestämmelser om provtagning för DNA-analys kommer då inte att behövas. Rättegångsbalkens regler kan i dessa hänseenden anses tillräckliga. Om Polisrättsutredningens förslag inte leder till lagstiftning om

kroppsbesiktning synes det däremot nödvändigt att införa vissa

bestämmelser hur som har tagits från sådana personer skall om prover behandlas. Det behövs för det första en bestämmelse om att prov från personen i fråga eller resultatet av en analys av provet inte får användas för annat syfte än det för vilket provet togs eller analysen utfördes. Med hänsyn till Europarådets rekommendation om användning av DNAanalys behövs det vidare en särskild bestämmelse om hur länge man

får spara prov som har tagits från en icke-misstänkt se vidare avsnitt

7.3.6. I avsnitt 7.2.5 behandlar vi vissa registerfrågor och framhåller där att det inte är rimligt att analysresultat som polisen förfogar över efter en blodprovstagning som t.ex. en målsägande frivilligt har medverkat till för att främja en brottsutredning samkörs med ett

156 Överväganden om DNA-register m.m. SOU 1096:35

spårregister eller på annat sätt utnyttjas för att utröna om målsägaiden kan misstänkas för något ouppklarat brott.

7.3 .4 Spâranalys

Rättegângsbalkens regler om kroppsbesiktning är inte tillämpligai alla fall av DNA-analys under en brottsutredning. Begreppet kroppsbe-

siktning är inte avsett att omfatta en undersökning av kroppsprodikter som påträffas utan samband med någon provtagning, t.ex. undersökning av ett blodspår från en brottsplats. Det finns för närvarande inga uttryckliga regler för analys av sådana spår. Fingeravtryck eller

fotavtryck en brottsplats får således undersökas fritt. DNA-malys av blodspår eller sperrnafläckar kan emellertid inte helt liknas vid undersökningar av t.ex. fotavtryck. För att en DNA-analys skall lsunna genomföras måste man först hitta t.ex. en fläck av blod, saliv eller sperma, sedan lösa upp fläcken och slutligen extrahera DNA ur provet. Fläckar återfinns oftast på klädesplagg eller någon annanforrn av textilier. Dessa kan med stöd av 27 kap. 1 § rättegångsbalken tas

i beslag om de skäligen kan antas ha betydelse för utredning om brott. Även det för närvarande inte finns några särskilda regler

om om undersökning av beslagtagna föremål, anses det att sådana föremål ändå får undersökas i den utsträckning det behövs med hänsyn till brottsutredningen. Av 27 kap. 4 § första stycket rättegångsbalken följer att den som med laga rätt griper eller anhåller en misstänkt eller verkställer

häktning, husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning får

lägga beslag på föremål som därvid påträffas". I andra stycket av

samma paragraf föreskrivs att "föremål, som i annat fall påträffas, får

i beslag efter beslut undersökningsledaren eller åklagaren. Är tas av

det fara i dröjsmål får även utan sådant beslut åtgärden vidtas av

polisman", om det inte är fråga om en sådan försändelse som avses

i nuvarande 27 kap. 3 Om ett beslag verkställs av annan än mder-

sökningsledaren eller åklagaren och denne inte har besluta om beslaget, skall anmälan enligt sista stycket i 27 kap. 4 § skyndsamt göras hos honom, som har att omedelbart pröva, om beslaget skall bestå. I de allra flesta fall får en polisman således besluta om beslag.

Även polisman därmed också skulle kunna besluta DNA-

om en om undersökning av det beslagtagna föremålet, torde beslutet om DNAanalys dock som regel fattas av den polis eller åklagare mm i egenskap av förundersökningsledare fastställer beslaget.

Det är angeläget att frågor om DNA-analys prövas av åklagare i de

fall då det kan vara tveksamt om sådan analys med hänsyn till

proportionalitetsprincipen bör företas. Vi tänker framför allt på analys

prover som inte har tagits i brottsutredande syfte utan karske i av medicinskt syfte, men som har tagits i beslag för utredning om brott.

överväganden om DNA-register m.m. 157

Som vi tidigare har nämnt lär det också förekomma att polisen t.ex. i samband med förhör bjuder den misstänkte på en cigarett och sedan skickar fimpen till SKL för analys. Ett sådant förfarande kan betraktas

som ett kringgående av kroppsbesiktningsreglerna eftersom den

misstänkte ofrivilligt har lämnat ett salivprov. Frågan om DNA-analys

bör även i ett sådant fall prövas av åklagaren. Som regel torde

åklagare vara förundersökningsledare i de fall då mer komplicerade frågor om DNA-analys uppkommer. Vi anser därför inte att det nu är nödvändigt att införa särskilda regler om behörigheten att besluta om DNA-analys av beslagtagna föremål. Beslagtagen egendom skall enligt 27 kap. 10 § tredje stycket rättegångsbalken väl vårdas, och noggrann tillsyn skall hållas däröver, att det icke förbytes eller förändras eller annat missbruk sker därmed". Sedan beslaget har upphört skall egendomen återlämnas till den från vilken man tog egendomen. Föremål som skickas till SKL för DNA-analys skall således i oskadat skick återställas till den från vilken

man tog föremålet, antingen det är den misstänkte eller en målsägan-

de. En DNA-analys gär emellertid ofta till på sådant sätt att det beslagtagna föremålet blir förstört. Det förefaller rimligt att den som drabbas av undersökningen i vissa fall skall ha rätt till ersättning för skadan. Utöver skadeståndslagens regler om ansvar för det allmänna finns inte några särskilda bestämmelser om statens ansvar för skada egendom som tvångsvis omhändertagits. JK har vid åtminstone ett tillfälle ålagt Rikspolisstyrelsen att utbetala ersättning för förkommet beslagtaget gods JK 1985 s. 245. Det har enligt uppgift från polismyndigheterna också förekommit ersättningsanspråk i samband med DNA-analyser. Liknande anspråk tycks förekomma i samband med andra förstörande undersökningar, t.ex. då polisen spränger en väska som man tror innehåller en bomb. Frågan om rätt till ersättning i sådana sammanhang bör enligt vår mening regleras på något sätt. Det är emellertid inte en fråga som denna utredning bör ta ställning till.

7.3.5 Användning av prover och analysresultat som inte

har tagits fram i brottsutredande syfte

Eftersom begreppet kroppsbesiktning i gällande rätt endast är avsett att omfatta undersökning av sådana prover som åtkommits genom en provtagning för utredning om brott, är det inte fråga om kroppsbesiktning då man analyserar ett blodprov som har tagits av den misstänkte i något annat syfte än för en brottsutredning, t.ex. av medicinska skäl. För undersökning av prover som har tagits för annat ändamål än för utredning om brott liksom för undersökning av ett spår från brottsplatser finns inga lagregler alls.

158 Överväganden om DNA-register m.m.

I Europarådets rekommendation No. R 92 "Genetic testing and screening for health care purposes", anges i punkt 13.1 att prover har samlats in för ett visst medicinskt eller vetenskapligt syfte inte som utan medgivande får användas ett sätt som skulle kunna vara till

skada för i fråga be used in ways which could be harmful

personen to the persons concerned. I punkt 13.2 sägs att användningen av genetisk information för befolkningsstudier och liknande undersökningar måste vara underkastad regler om datasäkerhet, i synnerhet regler om anonymitet och sekretess. Detsamma gäller publicerandet sådana uppgifter. Av punkt 3 i Europarådets rekommendation om av användningen av DNA-analys följer emellertid att prover som har tagits från levande i medicinskt syfte och uppgifter från sådan personer analys inte får användas för utredande eller beivrande av brott, annat än under de förutsättningar som anges i lag. Huvudregeln är enligt DNA-rekommendationen således att prover tagna för medicinska ändamål inte bör få undersökas för utredning om brott. Det skulle normalt uppfattas alltför integritetskränkande åtgärd för den som en har lämnat blodprov t.ex. i samband med någon medicinsk som behandling. I undantagsfall skulle det enligt rekommendationen dock kunna vara tillåtet. Som exempel nämns i kommentaren till punkt 3 att den har lämnat provet medger att det används för utredning om som brott eller att det är fråga om ett mycket allvarligt brott. Det poängtei rekommendationen att det bör vara fråga om exceptionella fall. ras

Det torde enligt gällande rätt möjligt för polisen att utföra

vara DNA-analys prover som har tagits för medicinska ändamål. Provet av får då tas i beslag med stöd 27 kap. 1 § rättegångsbalken, varefter av

det kan undersökas. Proportionalitetsprincipen medför dock att en

sådan undersökning får förekomma endast om den är försvarlig med hänsyn till motstående intressen. Vad som anförs i Europarådets rekommendation särskilt skydd för prover som har tagits för om medicinska ändamål bör få stor betydelse för bedömningen av om en

DNA-analys med hänsyn till proportionalitetsprincipen bör genomföras

eller Enligt vår mening torde prövningen, som enligt gällande rätt regel görs åklagaren, leda till att undersökningar i straffprosom av cessuellt syfte blodprov har tagits i medicinskt syfte bara kan av som få förekomma i undantagsfall. Några särskilda regler i det här avseendet behövs inte. De båda rekommendationerna från Europarådet är inte tillämpliga bara på som har tagits för medicinskt bruk, utan också på prover resultatet DNA-analys proverna. Sådana analysresultat bör enligt av av vår mening inte få användas för utredning om brott annat än i undantagsfall. Om det inom hälso- och sjukvården finns uppgifter om en persons

DNA-profil, får uppgifterna enligt gällande rätt lämnas ut för

utredning brott endast i vissa fall. Huvudregeln är att sekretess om gäller inom hälso- och sjukvården för uppgift om enskilds hälsotill-

överväganden om DNA-register m.m. 159

stånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon annan honom närstående lider men 7 kap. 1 § sekretesslagen. Sekretessen hindrar dock inte att uppgift som angår misstanke om brott lämnas till åklagarrnyndighet, polismyndighet eller annan myndighet om det för brottet är föreskrivet minst två års fängelse. Sekretessen hindrar inte heller att uppgift som angår misstanke om brott enligt 4 eller 6 kap. brottsbalken mot någon som inte har fyllt arton år lämnas till åklagarmyndighet eller polismyndighet 14 kap. 2 § fjärde och femte styckena sekretesslagen. Även inom den enskilda hälso- och sjukvården finns bestämmelser om tystnadsplikt som hindrar att uppgifter om DNA-profil lärrmas ut. Av 8 § lagen 1994:953 om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården följer att läkare och andra inte obehörigen får röja vad de har fått veta om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Dessa bestämmelser är enligt vår uppfattning tillräckliga för att skydda en person mot att uppgifter om hans DNA-profil, vilka har tagits fram av medicinska skäl, kommer till användning för utredning om brott. Sådana uppgifter kan visserligen också inhämtas t.ex. genom beslag av handlingar som innehåller informationen i fråga. Som vi har anfört tidigare kan det emellertid bara i undantagsfall anses förenligt med proportionalitetsprincipen att beslagta handlingar som innehåller information om resultat av DNAanalys för medicinska syften.

7.3.6 Bevarande av prover

Det fim1s för närvarande inga uttryckliga regler i rättegångsbalken om vad som gäller beträffande bevarande av prover som har tagits i samband med en kroppsbesiktning. Allmänt sett torde rättegångsbalken dock bygga på tanken att prover inte skall bevaras längre än vad som behövs av hänsyn till utredningen. Till utredningen har emellertid framförts att det finns ett starkt behov av att i vissa fall spara prover som har tagits för DNA-analys. Behovet har samband med den snabba utvecklingen av olika tekniker för DNA-analys. Det kan nämligen förutses att SKL inom loppet av några år kommer att ha tillgång till ny analysteknik som för närvarande befinner sig utvecklingsstadiet. Allmänt sett kan man säga att utvecklingen har gått mot mer förfinade och säkrare analysmetoder, vilka dessutom tar kortare tid i anspråk och är billigare att använda. Det är emellertid inte säkert att en ny teknik ger analysresultat som är jämförbara med gamla analysresultat. Om man i framtiden analyserar ett spår från en brottsplats med hjälp av en ny analysmetod kan man kanske inte jämföra analysresultatet med det personregister som kommer att upprättas och som kommer att innehålla resultat av DNA-analyser som har företagits med någon annan, äldre metod. Om en ny metod skall

160 överväganden om DNA-register m.m.

kunna införas behöver kunna göra en ny DNA-analys med samma man metod av de personer som redan finns registrerade och av de spår som också ñmis registrerade. För att ett så enkelt sätt som möjligt kunna åstadkomma en sådan förnyad DNA-analys skulle man kunna

de som har använts för den ursprungliga analysen.

spara prover Vi anser inledningsvis att det bör vara möjligt att införa ny teknik fördelarna med tekniken är tillräckligt stora och analysmetoden om dessutom kan så tillförlitlig och så tillfredsställande ur anses vara integritetssynpunkt att den bör kunna fä ligga till grund .för registrering. Om det inom loppet några år efter det att personregistret har av tagits i bruk finns skäl att införa ny teknik för DNA-analys bör det därför möjligt att göra en förnyad analys av de prover som härrör vara

från registrerade När det har gått en längre tid och antalet

personer.

registrerade personer har stigit till 20 000 30 000 torde det emeller-

-

tid praktiska och ekonomiska skäl knappast vara tänkbart att

av

genomföra sådan omkodning samtliga prover. Vår slutsats leder

en av

till att det i samband med att personregistret inrättas bör vara tillåtet

att Frågan bevarande av prover bör dock tas upp till spara prover. om prövning igen efter några år. Vi föreslår således att prover som har tagits för DNA-analys skall få så länge analysresultatet skall vara registrerat enligt den sparas

föreslagna DNA-registerlagen. När uppgifter om en person skall utgå

DNA-registret skall de prover som analysen har utförts på ur följaktligen förstöras.

Prover i jämförelsesyfte har tagits från målsägande eller

som en någon icke-misstänkt person bör enligt vår mening aldrig få annan

efter det att ett mål slutligt har avgjorts. Visserligen torde

sparas rättegångsbalken bygga på tanken att prover inte skall bevaras längre än vad behövs hänsyn till utredningen. Rättegångsbalkens som av regler omfattar emellertid inte sådana prover som tas från ickemisstänkta Vi därför att det behövs en särskild personer. anser bestämmelse att sådana prover inte får sparas sedan målet har om avgjorts. Bestämmelsen bör införas i den nya registerlagen. Om

undersökning målsägande skulle komma att regleras i rättegångs-

av

balken kan bestämmelsen i registerlagen undvaras.

Överväganden om DNA-register 161

m.m.

7.4 Europarådets rekommendation

Vi har under vårt arbete haft att ta hänsyn till Europarådets rekommendation No. R 92 1 om användningen av DNA-analys inom straffprocessen. Vi har i två hänseenden ansett att det finns skäl att frängå vad som sägs i rekommendationen. Det gäller för det första vårt förslag att det skall vara möjligt att ta blodprov för senare DNA-analys, även om det inte behövs av utredningsskål

avsnitt 7.3.2. För det andra innebär vårt förslag att prover skall

få sparas efter lagakraftvunnen dom också ett avsteg från rekom-

mendationen avsnitt 7.3.6. I det här avsnittet redovisar vi vad

som sägs i rekommendationen i dessa hänseenden samt våra skäl för att avvika därifrån.

7.4.1 Provtagning och analys som inte behövs för

utredning om visst brott

Innebörden av Europarådets rekommendation

Sådan provtagning för DNA-analys som företas utan att analysen behövs för utredning om brottet, har ett annat syfte än den provtagning som enligt gällande rätt får förekomma under en förundersökning. I det senare fallet är ändamålet med provtagning och DNAanalys att det skall underlätta utredning om brottet och i det förra att den dömde skall kunna registreras i DNA-registret. Registreringen syftar i sin tur till att underlätta utredning om nya brott som den registrerade eventuellt kan komma att begå. I den mån provtagning och DNA-analys inte företas för utredning om brott, kan det således sägas företas för eventuellt framtida bruk. Den första fråga vi har anledning att ta ställning till är om det enligt Europarådets rekommendation bör få förekomma provtagning för DNA-analys annat än för utredning om ett brott, dvs. för eventuellt framtida bruk. Någon uttrycklig bestämmelse om vilka förutsättningarna bör vara för att DNA-analys skall få genomföras finns inte. Däremot finns det flera bestämmelser som allmänt sett synes utgå från tanken att DNA-analys alltid genomförs för ett bestämt syfte, nämligen för utredning om ett specifikt brott. Den första av dessa bestämmelser är punkt 2 i rekommendationen, vilken avser rekommendationens räckvidd. Under rubriken "scope and limitations sägs följande:

This recommendation applies to the collection of samples and use of DNA analysis for the purposes of the identification of a

162 Överväganden om DNA-register m.m.

suspect or any other individual within the framework of the investigation and prosecution of criminal offences.

Ordalydelsen punkt 2 ger närmast vid handen att rekommendatioav nen endast avser DNA-analys som genomförs för att underlätta identifiering misstänkt eller någon annan person under en av en

pågående brottsutredning Att man inte har tänkt sig att DNA-analys

skulle få förekomma i andra fall, t.ex. för eventuellt framtida bruk, stöds även av punkt 8 i rekommendationen. Av denna framgår nämligen att prover inte får sparas sedan man slutligen har avgjort det mål i vilket har använts. Även resultat från DNA-analys provet en skall enligt punkt 8 som huvudregel förstöras när det inte längre är nödvändigt att behålla analysresultatet för det syfte för vilket det har använts:

Measures should be taken to ensure that the results of DNA analysis and the information so derived deleted when no longer necessary to keep for the purposes for which was used. I paragraferna 49 och 50 i kommentaren sägs vidare följande:

Since the primary aim of the collection of samples and the carrying out of DNA analysis on such samples the identifica-

tion of offenders and the exoneration of suspected persons, the

data should be deleted once persons have been cleared of suspicion. The issue then arises to how long the DNA findings as and the samples on which they were based can be stored in the case of a finding of guilt. The general rule should be that the data are deleted when they longer necessary for the purposes of which they are no collected and used. This would in general be the case were when final decision has been rendered as to the culpability of a the offender.

Av citaten följer att Europarådet i princip har tänkt sig att all ovan DNA-information skall förstöras så snart en brottsutredning är avslutad och målet är avgjort. Man har emellertid i punkt 8 i rekommendationen godtagit att analysresultaten sparas under förutsättning att den har dömts för något allvarligt brott person som avses

serious offences. Rekommendationen synes således närmast utgå

2 Uttrycket "within the framework of the criminal justice system innebär dock att rekommendationen är tillämplig även då analysresultatet behövs för att målsäganden skall kunna driva fråga skadestånd med anledning av brott paragraf 38 i en om kommentaren till rekommendationen.

Överväganden om DNA-register 163

m.m.

från att provet har tagits under utredningen, eftersom de omständigheterna att den misstänkte har dömts för brottet och att det är fråga om ett allvarligt brott endast har betydelse för frågan om huruvida analysresultatet får sparas sedan målet väl har avgjorts. Den omständigheten att man i rekommendationen inte uttryckligen nämner provtagning och DNA-analys uteslutande för registret, kan enligt vår uppfattning inte tas till intäkt för antagandet att sådan provtagning och analys är tänkt att få förekomma fritt. Av de ovan angivna citaten kan man i stället dra slutsatsen att rekommendationen utgår från tanken att DN A-analys bara får genomföras för ett specifikt syfte, nämligen för omedelbar användning under en brottsutredning.

Provtagning och analys enbart för eventuellt framtida bruk skulle

således inte vara förenligt med punkt 8 i rekommendationen.

Betydelsen av Europarådets rekommendation

Provtagning och analys enbart för eventuellt framtida bruk kan alltså inte anses förenligt med Europarådets rekommendation. Frågan är vilken betydelse rekommendationen bör tillmätas. En rekommendation är inte folkrättsligt bindande samma sätt som en internationell konvention, vilket följer redan av själva beteckningen.

I Norge har man lagt fram en proposition om upprättande av ett

DNA-register Ot. prp 1994-55, vilket i vissa delar liknar det av Rikspolisstyrelsen framlagda förslaget. Det norska förslaget innebär att bl.a. den som har dömts för något av vissa uppräknade allvarliga brott skall registreras i ett DNA-register. Har DNA-analys inte utförts under utredningen om brottet får prover tas och analys genomföras efter det att dom i målet har vunnit laga kraft. Det gäller även den som har dömts för brott innan den föreslagna lagen har trätt i kraft. DNA-analys skall enligt det norska förslaget följaktligen få

genomföras oavsett om det behövs av utredningsskäl eller Förslaget

står i denna del enligt vår uppfattning inte i överensstämmelse med Europarådets rekommendation. Norge har emellertid reserverat sig mot punkt 8 i rekommendationen, vilken bl.a. reglerar förutsättningarna för att analysresultat skall få registreras. Av uppgifter från det norska Justisdepartementets politiavdelning framgår att Norge genom reservationen har velat deklarera en vilja att inrätta ett tämligen omfattande register och att man därigenom också anser sig berättigad att tillåta provtagning och analys i alla de fall då man vill kunna registrera en person.

I England har man också inrättat ett DNA-register. Registret skall

i princip inte innehålla andra sökbara DNA-profiler än sådana som härrör från som är föremål för utredning eller som har dömts personer för brott som karaktäriseras som "recordable offence sådana brott kan som regel föranleda fängelse. Därutöver får registret innehålla

164 Överväganden om DNA-register m.m.

resultat DNA-analys i terroristmål, oavsett utgången i målet. av

Prover för DNA-analys, "criminal justice samples och "Casework samples, får tas både under utredning om ett brott och sedan dom har meddelats. Med criminal justice samples avses prover som tas av

det skälet att han är misstänkt eller dömd för ett brott, en person av

i syfte att registrera hans DNA-profil för framtida bruk. Casework samples tas under brottsutredning för jämförelse med ett spår.

en

Criminal justice samples får, oberoende av samtycke, tas av en person

som har åtalats för ett brott som karaktäriseras som "recordable offence, underrättats om att han kommer att rapporteras för ett sådant brott eller dömts för ett sådant brott. Blodprov får inte förekomma, endast salivprov och hårprov. Det kan anmärkas att

England, i likhet med Sverige, inte har reserverat sig mot Europarå-

dets rekommendation. Även i Nederländerna har det införts ett DNA-register och en

särskild lagstiftning om användningen av DNA-analys på det straffrättsliga området. Av de begränsade upplysningar som vi har fått fram synes framgå att DNA-analys i princip bara kan beslutas på order av förundersökningsdomare under utredning om brott. Nederländerna

en

har reserverat sig mot punkt 8 i rekommendationen.

Vårt land har i motsats till bl.a. Norge anslutit sig till rekommendationen utan någon reservation. Sverige kan därigenom anses ha avgett

viljeförklaring att, om det behövs, anpassa sin nationella lagstift-

en ning till de krav ställs i rekommendationen. Rekommendationer som

emellertid inte folkrättsligt bindande. Även utgångspunkten är

är om

att rekommendationen skall respekteras bör det enligt vår mening vara möjligt att frångå den det finns betydande skäl som talar för det.

om Eftersom det är fråga rekommendation och inte en konvention om en

har riksdagen inte heller getts möjlighet att ta ställning till frågan om inte de rättspolitiska skälen för ett DNA-register väger så tungt att ett

visst avsteg från rekommendationens bestämmelser är motiverat. Riksdagen kan således inte bunden rekommendationen. Även anses av detta talar för att vårt förslag inte skall behöva vara bundet till vad föreskrivs i rekommendationen, om det finns avgörande skäl för som en annan ordning.

Slutsats

Redogörelsen för olika rättsfall i avsnitt 5 visar enligt vår mening att

ett DNA-register skulle kunna utgöra en hjälp för polisen i det

brottsutredande arbetet. Vi har tidigare som vår mening anfört att man

bör tillgodose polisens behov av att registrera alla dem som töms för

vissa allvarliga brott och erfarenhet kan antas återfall: i brott. som av Det torde emellertid, som vi också har redovisat, förutsätta att

möjligheterna att företa kroppsbesiktning i någon mån utvidgs så att

Overväganden om DNA-register m.m. 165

DNA-analys kan få företas i något fler fall än för närvarande. Mot bakgrund av detta anser vi att ett visst avsteg från Europarådets rekommendation är motiverat.

7.4.2 Bevarande av prover

I punkt 8 i Europarådets rekommendation anges att prover som har tagits från en person för DNA-analys inte får sparas sedan man slutligt har avgjort det fall för vilka proverna har använts. Undantag får dock göras om det är nödvändigt för något ändamål som är direkt för-

knippat med det syfte för vilket proverna togs. Prover får dessutom

sparas efter ett slutligt avgörande om personen i fråga begär det, t.ex. för att provet behövs som bevis i samband med resning i målet. Prover som inte kan knytas till en viss person, exempelvis sådana som har hittats på en brottsplats, får enligt punkt 8 i rekommendationen också sparas efter slutligt avgörande. Vi har i avsnitt 7.3.6 föreslagit att prover som har tagits för DNAanalys skall få sparas så länge analysresultatet skall vara registrerat enligt den föreslagna DNA-registerlagen. När uppgifter om en person skall utgå ur DNA-registret skall de prover som analysen har utförts på däremot förstöras. Om prover härrör från en person som inte döms för brott och som därför inte skall registreras skall provet förstöras så snart domen har vunnit laga kraft. Detsamma gäller prover som har tagits från målsägande och andra icke-misstänkta personer. Vårt förslag innebär otvivelaktigt ett avsteg från vad som sägs i rekommendationen. På de skäl vi har anfört i föregående avsnitt anser vi emellertid att våra förslag inte behöver vara bundna till vad som föreskrivs i rekommendationen om det finns avgörande skäl för en annan ordning. Vi anser att det i det här fallet är motiverat att i viss utsträckning frångå rekommendationen för att göra det möjligt för polisen att på ett enkelt sätt ta i bruk nya metoder för DNA-analys, utan att tidigare upprättade register därigenom blir oanvändbara.

7.5 Kostnader

DNA-registren kommer enligt SKL inledningsvis att kosta 1 900 000 kr och därefter 2 515 000 kr i driftkostnader per år. Dessa kostnader får rymmas inom ramen för den normala budgeten för polisverksamheten.

Enligt vårt förslag skall Rikspolisstyrelsen få inrätta och föra två DNA-register. SKL har beräknat kostnaderna för detta och för det ökade antal DNA-analyser som är en följd av vårt förslag om

166 Överväganden om DNA-register m.m.

obligatorisk analys. Kostnaderna för att föra ett register där 3 000 införs årligen är enligt SKL uppskattningsvis 1 900 000 kr personer i startkostnader samt 2 515 000 kr i driftkostnader per år. Kostnaderna fördelar sig följande sätt:

Startkostnader Laboratorieutrustning och datorer l 400 000 kr

Programutveckling 200 000 kr

Lokalombyggnad och inredning 300 000 kr

Driftkostnader per år

Underhåll, service och förbrukningsmaterial 250 000 kr Lokalhyra 265 000 kr Personal 2 000 000 kr

Rikspolisstyrelsen skall enligt förslaget registeransvarig. Det blir

vara således Rikspolisstyrelsen som får svara för kostnaderna för registren. Dessa kostnader torde i viss mån uppvägas av de effektivitetsökningar som kan förutses. Därtill kommer den effekt som knappast kan mätas i ekonomiska termer ändå är väl så viktig, nämligen att men som registren med stor sannolikhet kan bidra till att ett ökat antal brott klaras I övrigt får kostnaderna rymmas inom ramen för polisens upp. normala budget. SKL:s verksamhet måste ses som en del av polisverksamheten i stort. Även de ökade kostnaderna för DNA-analys bör därför täckas omdisponering de medel som ställs till förfogande för genom en av polisverksamheten.

AVDELNING 3

8 Författningskommentar

8.1 Förslag till lag om polisens underrättelseregister

1 § I underrättelseverksamhetsom avser allvarlig brottslighet får Riks-

polisstyrelsen och polismyndigheter där en länspolismästare är chef föra underrättelseregister i form av analysregister och informa-

tionsregister. Registren får föras med hjälp av automatisk databehandling. Ett analysregister får inrättas när en särskild undersökning rörande viss allvarlig brottslighet har inletts. Lagen gäller inte för säkerhetspolisen. Vid tillämpning av denna lag eller förordning som har stöd i lagen skall registrens särskilt integritetskänsliga karaktär beaktas.

Av paragrafen framgår att det får föras två typer av underrättelseregister med hjälp ADB, nämligen analysregister som får tillfällig av karaktär och infonnationsregister som får permanent karaktär. Lagen är uteslutande tillämplig på register som förs med hjälp av ADB. För den händelse att polisen vid sidan om de datoriserade registren även

skulle föra manuella underrättelseregister, omfattas dessa av polis-

registerlagens bestämmelser. Under den senare delen av vårt arbete får vi sannolikt anledning att återkomma till frågan om vad som skall gälla beträffande manuella register i allmänhet. Datoriserade underrättelseregister skall enligt första stycket få föras endast underrättelseverksamheten avser allvarlig brottslighet. Med om allvarlig brottslighet framför allt sådan brottslighet som kan avses förmodas innefatta brott med högt straffvärde, t.ex. grova ekonomiska brott eller narkotikabrott. Dessutom avses sådana fall då det kan grova förmodas förekomma brott tagna var för sig inte är av lika som allvarligt slag, men som förekommer i så betydande omfattning att brottsligheten ändå måste betraktas som allvarlig. Det kan exempelvis fråga om skattebrott som har fått stor utbredning i en viss vara bransch. Som allvarlig brottslighet bör också kunna betraktas seriebrottslighet olika slag, t.ex. omfattande stöldturnéer eller fusk med av taxor. Farlig ligabrottslighet hör också hit. Det avgörande för om registrering bör förekomma eller inte skall vara om den förmodade brottsligheten vid samlad bedömning av alla tillgängliga fakta kan en

betraktas som allvarlig se vidare avsnitt 4.3.1.

168 Författningskommentar

Med hänsyn till den integritetsrisk som kriminalunderrättelseregister innebär bör sådana register inte få föras lokal nivå inom polisen. Underrättelseregister bör endast få föras av Rikspolisstyrelsen och av

de polismyndigheter som leds av länspolismästare. Dessa myndigheter

är registeransvariga för sina respektive register. Av datasäkerhetsskäl och integritetsskyddsskäl bör det vara så få som möjligt som har tillgång till och för uppgifterna. Det är därvid tillräckligt att ansvar registren görs tillgängliga för dem som tjänstgör på underrättelseenheterna. Uppgifter registren skall dock begäran kunna få lämnas ur

ut till andra tjänstemän inom polisen som har behov av uppgifterna se

vidare 9 § andra stycket samt avsnitt 4.4. För att analysregister skall få inrättas fordras enligt sista meningen i första stycket att Rikspolisstyrelsen eller en länspolismästare har beslutat inleda särskild undersökning rörande viss allvarlig en brottslighet. Registeransvarig är den myndighet där undersökningen bedrivs. Ett analysregister skall vara tillfälligt eftersom det endast skall få upprättas i anslutning till en i tiden begränsad undersökning. Det skall å andra sidan innehålla fler och känsligare uppgifter än ett informationsregister. Lagen är inte avsedd att gälla för säkerhetspolisen. Underrättelseverksamhet rikets säkerhet skiljer sig i en del hänseenden som avser från den kriminalunderrättelseverksarnhet som bedrivs inom polisväsendet i övrigt. Något sådant skäl för att undanta finanspolisens

underrättelseverksamhet från lagens tillämpningsområde finns inte.

Lagens avses därför gälla även för finanspolisen. Vid tillämpning av lagen skall enligt paragrafens tredje stycke registrens särskilt integritetskänsliga karaktär beaktas. Hänsyn skall således tas till registrens särskilda karaktär både när föreskrifter med stöd lagens delegationsbestämmelse meddelas om t.ex. registrens av innehåll och utlämnande uppgifter ur registren och när dessa av bestämmelser liksom bestämmelserna i lagen tillämpas.

Definition

2 § Med underrättelseverksamhet avses i denna lag polisverksamhet

som syftar till att klarlägga om brottslig verksamhet har förekommit, pågår eller kan förutses och inte utgör förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken. -

I paragrafen beskrivs vilken innebörd begreppet kriminalunderrättelse-

verksamhet skall anses ha vid tillämpning av registerlagen se avsnitt

4.3. l. Avsikten är däremot inte att en för alla tänkbara sammange hang definition av begreppet kriminalunderrättelseverksamgemensam het.

Färfattningskommentar 169

Med underrättelseverksamhet skall enligt paragrafen avses polisverksamhet som syftar till att klarlägga om brottslig verksamhet har

förekommit eller pågår eller kan förutses och som inte utgör förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken. Undersökningar som

syftar till att utröna om brott har begåtts kan i och för sig förekomma

också inom ramen för en förundersökning. Förundersökning skall

inledas om det finns anledning anta att ett konkret brott har begåtts. I andra fall, som då polisen endast har anledning anta att brottslig verksamhet har förövats, får undersökningen företas som ett underrättelseprojekt. Om man under pågående underrättelseverksamhet får fram tillräckligt underlag för att inleda förundersökning, skall de uppgifter som har legat till grund för beslutet naturligtvis kunna överföras till ett

förundersökningsregister för att därigenom bilda grunden för utredning om det påstådda brottet. Samtidigt kan det finnas anledning att behålla

samma uppgifter i kriminalunderrättelseregistret, nämligen om de behövs för fortsatt underrättelseverksamhet avseende ytterligare brottslighet. Man kan också behöva samordna uppgifter om flera konkreta brott för att kunna upptäcka eventuella samband mellan brotten. Har förundersökning inletts beträffande något av brotten bör sådan samordning ske inom ramen för förundersökningen. Det gäller även om det ännu inte finns någon misstänkt eller om det bara finns en person som misstänks för något eller några av brotten. Om brotten däremot inte är så konkretiserade att förundersökning kan inledas, kan utredningarna samordnas inom ramen för kriminalunderrättelseverksamhet. Detsamma bör kunna gälla om man vill undersöka eventuella samband mellan brott som tidigare har varit föremål för förundersökning för att om möjligt ta upp förundersökning på nytt.

Registrens ändamål m.m.

3 § Ändamålet med analysregister skall att underlag för ett vara ge

beslut om förundersökning eller om särskilda åtgärder för att före-

bygga eller förhindra brott. Ändamålet med ett informationsregister skall att underlag vara ge för beslut särskilda undersökningar som sägs i I § första stycket. om

I paragrafen anges ändamålet med analys- och infonnationsregister. Förslagen kommenteras närmare i avsnitt 4.3.2.

I första stycket anges ändamålet med analysregister, dvs. sådana

register som upprättas med anledning av en viss undersökning av underrättelsekaraktär. Registren skall föras i syfte att ge polisen underlag för beslut att inleda en förundersökning enligt rättegångsbalken eller att vidta särskilda åtgärder för att förebygga eller förhindra brott.

170 Författningskommentar

Andra stycket av paragrafen handlar om infonnationsregister. I inforrnationsregister skall sådan information samlas som kan utgöra underlag för beslut om inledande av en särskild undersökning av underrättelsekaraktär. Som framgår av 7 § skall informationsregistren inte få innehålla lika känsliga analysregistren. Å andra uppgifter som sidan är de avsedda att vara permanenta. Uppgifter i informationsregistren skall dock gallras efter ett år om de inte har lett till någon ytterligare registrering eller till ett beslut om inledande av en särskild undersökning.

Beslut om register

4 § Ett beslut att inrätta ett analysregister skall innehålla uppgifter om registrets benämning och ändamål och när det skall upphöra samt de föreskrifteri övrigt behövs för att förebygga otillbörligt intrång som i de registrerades personliga integritet. Rikspolisstyrelsen skall föra en förteckning över beslut att inrätta analysregister. Analysregister skall inte anmälas till Datainspektionen.

Av paragrafen följer att ett beslut att inrätta ett analysregister skall om innehålla uppgifter om registrets benämning, ändamål och varaktighet i tiden. Då registret enligt detta beslut skall upphöra skall samtliga uppgifter i registret gallras. Om undersökningen vid denna tidpunkt inte har hunnit avslutas kan registret undantagsvis få bestå längre tid

se 10 §.

Den som beslutar inrätta registret skall också meddela de föreskrifter i övrigt behövs för att förebygga intrång i de registrerades som personliga integritet. Vilka föreskrifter som behövs beror på ändamålet med undersökningen. Det kan t.ex. behöva förordnas om hur information skall få inhämtas, hur spaning skall ske och hur ofta och på vilket sätt arbetet skall avrapporteras. Av 7 a § datalagen framgår att den registeransvarige skall upprätta förteckning över de register som han är ansvarig för. För att en underlätta kontroll och tillsyn registren skall dessutom vid av Rikspolisstyrelsen en förteckning föras över samtliga de analysregister som förs inom polisen. Av datalagen följer att Datainspektionen har befogenhet att meddela föreskrifter datasäkerhet för varje tillfälligt analysregister som om inrättas. Det är emellertid ändamålsenligt att Datainspektionen mer meddelar generella säkerhetsföreskrifter för samtliga analysregister. I 11 § har öppnats möjlighet för regeringen att ge Datainspektionen befogenhet att meddela sådana generella föreskrifter. Som regel skall Datainspektionen således inte behöva meddela särskilda föreskrifter datasäkerhet för enskilda analysregister. Med om

Författningskommentar 171

hänsyn härtill har det i tredje stycket intagits ett undantag från skyldigheten enligt datalagen att anmäla varje analysregister till Datainspektionen. Registren kan enligt datalagen kontrolleras av Datainspektionen, varvid inspektionen kan utgå från den förteckning som skall föras av Rikspolisstyrelsen. Kompletterande föreskrifter kan meddelas om det i ett enskilt fall skulle vara nödvändigt.

Registrens innehåll

5 § Innehållet i ett underrättelseregister skall begränsas till uppgifter som är nödvändiga för registrets ändamål.

I paragrafen har tagits in en allmän bestämmelse enligt vilken innehållet i ett underrättelseregister skall begränsas till uppgifter som är nödvändiga för registrets ändamål. Bestämmelsen motsvarar 2 § polisregisterlagen.

6 § I ett analysregister får föras in uppgifter som kan hänföras till en enskild person. Till registret får också hämtas in uppgifter från andra personregister som förs av polisen.

Ett analysregister skall vara knutet till en undersökning av underrättelsekaraktär, vilken har inletts för ett visst bestämt ändamål. Om

en sådan undersökning har inletts får i princip alla uppgifter som är

nödvändiga för registrets ändamål, dvs. för den särskilda undersökningen, antecknas i ett analysregister paragrafen kommenteras närmare i avsnitt 4.3.3, se även 5 §. Undersökningen skall i sin tur avse allvarlig brottslighet 1 §. Ett analysregister får bl.a. innehålla uppgifter om andra personer än de som antas befatta sig med den brottsliga verksamheten. För att kartlägga en förmodat kriminell organisation kan polisen t.ex. behöva registrera dem som umgås med vissa personer. På motsvarande sätt kan vissa personers kontaktnät behöva registreras för att polisen skall kunna klarlägga hur narkotika i särskilda fall smugglas in och sprids

i landet. Proportionalitetsprincipen gör sig särskilt starkt gällande då

det gäller registrering av personer som inte kan antas vara delaktiga i brottslig verksamhet. Som framgår av 5 § får uppgifter över huvud taget inte föras in i ett underrättelseregister om de inte är nödvändiga med hänsyn till registrets ändamål. Det är således inte tillåtet att utan vidare registrera alla personer som på ett eller annat sätt har beröring med kan antas ägna sig allvarlig brottslighet. Kravet en person som att det skall nödvändigt att behandla uppgifterna medför att en vara noggrann prövning mäste göras i varje enskilt fall.

Av paragrafen följer vidare att uppgifter till ett analysregister får

inhämtas från något annat nersonregister som förs av polisen.

172 Författningskommentar

Bestämmelsen är avsedd att ge stöd för sådan sambearbetning av uppgifter som enligt 2 § andra stycket 4 datalagen annars inte skulle

få förekomma utan Datainspektionens tillstånd. Uppgifter kan inhämtas

antingen manuellt eller automatisk väg, t.ex. med hjälp av de särskilda analysprogram som polisen förfogar över.

7 § I ett informationsregister får föras in uppgifter som kan hänföras

till enskild person endast om den som avses med uppgiften på konen kreta grunder kan antas ägna sig åt eller ha ägnat sig åt allvarlig brottslighet eller komma att begå allvarliga brott.

I paragrafen anges förutsättningarna för att uppgifter som kan hänföras

till en enskild person skall få föras in i ett informationsregister. Utöver

vad följer paragrafen får i ett sådant register också föras in

som av

uppgifter som visserligen avser en enskild person men som inte kan hänföras till den som avses med uppgifterna. För att sådana uppgifter,

liksom uppgifter som över huvud taget inte avser enskild person skall få registreras krävs inte annat än att uppgifterna är nödvändiga för registrets ändamål jfr 5 §. Uppgifter kan hänföras till enskild person får enligt paragrafen som registreras endast om personen i fråga konkreta grunder antingen kan antas ägna sig eller ha ägnat sig brottslig verksamhet av allvarligt slag eller kan antas komma att begå brott av allvarlig beskaffenhet. Ändamålet med registreringen skall enligt 3 § att få fram vara underlag för djupgående undersökning av underrättelsekaraken mer tär, vilken i sin tur skall kunna leda fram till en förundersökning eller något annat beslut av brottsförebyggande eller brottsförhindrande karaktär. För registrering i ett informationsregister krävs således att det ñmis konkreta omständigheter som med viss styrka talar för att en person ägnar sig brottslig verksamhet. Beviskravet motsvarar i styrka vad i samband med förundersökningar sammanfattas i begreppet som

"skälig misstanke se avsnitt 4.3.3.

Även de nämnda förutsättningarna är uppfyllda bör om nyss informationsregister inte få innehålla varje tillgänglig uppgift om en

registrerad Av hänsyn till integritetsskyddsintresset bör

person. föreskrifter meddelas som så tydligt som möjligt anger vilka kategorier

personuppgifter får registreras se avsnitt 4.3.3. De uppgifter

av som

bör få förekomma är för det första upplysningar om den

som registrerades identitet, t.ex. nanm, personnummer, nationalitet, adress och arbetsplats. Av 8 § andra stycket följer att även uppgift om t.ex. etniskt får del identitetsuppgiften om det är ursprung anges som en av oundgängligen nödvändigt för registrets ändamål. Förutom uppgifter den registrerades identitet bör i informationsregister anges de om omständigheter som ligger till grund för bedömningen att den registrerade antas ta befattning med brottslig verksamhet. Det är de konkreta

i

Författningskommentar 173

omständigheterna i det särskilda fallet som bör anges. De bör vidare så utförligt att det är möjligt att kontrollera att registreringen anges står i överensstämmelse med lagen. Registret bör också innehålla upplysning om brottslighetens karaktär, dvs. de omständigheter som gör att polisen har funnit anledning anta att viss brottslig verksamhet förekommer, har förekommit eller kan förväntas. Av uppgifterna bör

tydligt framgå varför brottsligheten kan betraktas som allvarlig i

lagens mening. I infonnationsregister bör också få förekomma hänvisningar till andra registrerade personer som antas ta befattning med brottslighet samt upplysningar att en särskild undersamma om sökning har inletts och att personen förekommer i annat register. Närmare bestämmelser innehållet i infonnationsregister bör medom delas i administrativ ordning.

8 § Uppgifter om en person får inte registreras enbart på grund av

vad är känt personens etniska ursprung, hälsa eller sexuella som om läggning, religiösa tro eller övertygelse i övrigt eller medlemskap i en fackförening.

När ett register redan innehåller uppgifter om en person, får de kompletteras med sådana uppgifter som avses i första stycket, om det

är oundgängligen nödvändigt för registrets ändamål.

Av paragrafens första stycke framgår att en person aldrig får registreenbart på den grunden att han t.ex. har visst etniskt ursprung. Det ras följer såvitt gäller infonnationsregister också indirekt av 7 enligt vilken det för registrering krävs att det finns konkreta omständigheter grundar ett antagande om att någon befattar sig med brottslig som verksamhet. Att registrering medborgare aldrig utan hans samom en

tycke får grundas enbart på hans politiska åskådning följer av 2 kap.

3 § första stycket regeringsformen.

Om andra skäl än dem som nyss har nänmts har en person av registrerats i ett kriminalunderrättelseregister, får särskilt integritetskänsliga uppgifter i viss mån antecknas om personen i fråga. Det krävs dock att uppgifterna är oundgängligen nödvändiga för registrets ändamål. Polisen kan t.ex. i samband med en undersökning om misstänkt öststatsbrottslighet behöva anteckna uppgifter om etnisk hemvist beträffande de misstänks vara delaktiga i personer som

brottsligheten. Om ett kriminalunderrättelseprojekt avser barnpornograñbrott och det finns särskilda omständigheter som gör det nöd-

vändigt att registrera misstänks ägna sig sådan personer som

verksamhet, kan det oundgängligen nödvändigt att också anteckna

vara uppgifter de registrerades sexuella läggning. Sådana särskilt om

känsliga uppgifter det här är fråga får registreras även såvitt

som om gäller kontaktpersoner och andra inte i sig misstänks för delsom

aktighet i den brottsliga verksamheten. Det bör dock observeras att

174 Författningskommentar

sådana personer inte får antecknas i registret om det inte är nödvändigt för undersökningens ändamål jfr 5 §.

Utlänmande av uppgifter ur registren

9 § Uppgifter ur registren skall på begäran lämnas ut till 1 riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern och Datainspektionen, . domstolar som behöver uppgifterna för omprövning beslut av om

utlämnande av uppgifter ur ett register,

åklagare som behöver uppgifterna med anledning förunderav en sökning, andra myndigheter om och i den utsträckning regeringen för vissa

slag av ärenden eller för särskilda fall ger tillstånd till detta.

Uppgifter får också lämnas ut till en polismyndighet, om de behövs i ett särskilt ärende. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om utlämnande av uppgifter inom polisen och om terminalâtkomst till registren. Uppgifter fär vidare lämnas ut till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer internationell av en konvention som Sverige har biträtt. Regeringen får förordna att uppgifter får lämnas ut även i andra fall.

I paragrafen, som motiveras närmare i avsnitt 4.4, regleras förutsättningarna för utlämnande av uppgifter ur registren. Uppgifter ur registren skall för det första lämnas ut till de olika tillsynsmyndigheterna, dvs. riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern och Datainspektionen. Lagen ger inte den enskilde någon rätt att få ut uppgifter om sig själv. En enskild har emellertid alltid rätt att överklaga ett avslag på en begäran om utfående av uppgifter. För att ett sådant överklagande skall kunna prövas har domstol enligt paragrafen rätt att på begäran fä ut de uppgifter som behövs. Som regel torde domstolen bara ha att pröva om de begärda uppgifterna ingår i ett underrättelseregister och därmed omfattas av denna lags bestämmelser om utlämnande. Uppgifter skall vidare få lärrmas ut till åklagare som behöver uppgifterna med anledning av en förundersökning. Andra myndigheter än de nu närrmda avses inte kunna få del av uppgifter ur registren om inte regeringen har förordnat därom med stöd av bemyndigandet i första stycket 4. Bemyndigandet innebär dels att regeringen kan förordna att uppgifter skall lämnas ut för ett visst slag av ärenden, dels att uppgifter får lämnas ut i särskilt fall. Punkt 4 omfattar enligt sin ordalydelse även polismyndighet. I andra

stycket har emellertid intagits en särskild bestämmelse om utlänmande

av uppgifter inom polisen. Huvudregeln är att uppgifter skall få lämnas till en polismyndighet om de behövs i ett särskilt ärende.

Författningskommentar 175

Några detaljerade bestämmelser har inte införts i lagen eftersom

frågan vilket sätt uppgifter bör kunna få spridas inom polisen

om är beroende hur polisen organiserar underrättelsearbetet. Närmare av bestämmelser bör i stället meddelas av regeringen. Av det bemyndigande har intagits i andra stycket följer att regeringen också avses som

få meddela föreskrifter om terrninalåtkomst till registren inom polisen.

Det förtjänar att påpekas att begreppet terminalåtkomst ursprungligen

torde ha avsett möjlighet att få ta del av uppgifter i ett register med

en

hjälp så kallade "dumma terminaler". Här används det emellertid

av för att regeringen befogenhet att förordna om rätt för tjänstemän ge

inom polisen att bearbeta register att lägga in och ta ut

genom

uppgifter.

I avsnitt 4.4 har vi redovisat vår frågan om vilka tjänstemän syn

inom polisen som bör få rätt att lägga in och ta uppgifter ur registren. Såvitt gäller andra polisregister är huvudregeln visserligen att polisen har fri tillgång till uppgifter i registren. Beträffande de nu aktuella

registren finns det emellertid anledning att vara mer restriktiv. Då man

ställning till i vilken omfattning uppgifter i dessa register skall få

tar

göras tillgängliga inom polisen skall särskild hänsyn tas till registrens integritetskänsliga karaktär jfr 2 § andra stycket. Av paragrafens tredje stycke följer att uppgifter i vissa fall får lämnas även till utlandet. På grund underrättelseregistrens särskilt

av

integritetskänsliga karaktär har medgivandet att lämna uppgifter begränsats till de fall då uppgiftslämnandet följer av en internationell

konvention Sverige har biträtt. Bestämmelsen tar framför allt som sikte på utlämnande uppgifter till Europol. Däremot kan uppgifter av registren inte lämnas till Interpol eller till de länder som visserligen ur

ingår i Interpol, inte i Europol. Det bör dock påpekas att de upp-

men

gifter ingår i registren kan komma att lämnas ut till andra länder

som i form bearbetade underrättelser. Polisens rätt och skyldighet att av lämna sådana underrättelser till andra länder följer av vad som allmänt

gäller internationellt polissarnarbete. Regeringen får också

om förordna uppgifter skall länmas ut i internationella förhållanden i att andra fall än de som nu har närrmts.

Gallring av uppgifter

10 § Uppgifterna i ett register skall gallras när de inte

om en person

längre behövs för registrets ändamål och senast vid den tidpunkt som

anges nedan.

skall gallras när registret skall Uppgifterna i ett analysregister

upphöra. Registret får dock bestå längre än har bestämts, om det som

särskild betydelse för den särskilda undersökningen skall

är av att kunna avslutas.

176 Fötfattningskommentar

Uppgifterna i ett informationsregisterskall gallras ett år efter det att

en sådan uppgift om personen enligt 7§ kan föranleda regisom strering sista gången infördes. Har en särskild undersökning rör som en registrerad person inletts, får dock uppgifter stå kvar till dess att

undersökningen har avslutats.

Paragrafen innehåller bestämmelser gallring. Den närmare om motiveringen finns i avsnitt 4.5. Av första stycket följer att uppgifter i ett underrättelseregister alltid skall gallras så snart uppgiften inte längre behövs för registrets ändamål. Bestämmelsen innebär ett krav på aktiv registervård. Behovet av uppgifter som registreras bör fortlöpande prövas under registrets livslängd. För analysregistrens del innebär vad som sägs i paragrafens första stycke att uppgifterna alltid skall förstöras när undersökningen avslutas. I andra och tredje styckena anges de tidpunkter då registren

skall gallras även om uppgifterna alltjämt kan behövas för sitt

anses urprungliga ändamål. Uppgifter i analysregister skall enligt andra stycket således gallras vid den tidpunkt då registret enligt 4 § skall upphöra. Om undersökningen vid denna tidpunkt inte skulle ha upphört kan registret i undantagsfall bestå längre tid, dock endast under förutsättning att det är av särskild betydelse för att undersökningen skall kunna avslutas. Det förtjänar att framhållas att analysregistren är avsedda att utgöra tillfälliga register. De skall därför inte få bestå under obegränsad tid i avvaktan att en undersökning slutförs. Av 9 § följer att uppgifter som har registrerats i en viss undersökning får lärrmas ut till åklagare om uppgifterna behövs med hänsyn

till en särskild förundersökning. Härav följer att uppgifter som har

lagrats för ett visst ändamål och som enligt 10 § skall utplânas, ändå kan komma att bevaras för något annat ändamål. Innan undersökningen avslutas bör en rapport upprättas över det arbete som har utförts. Rapporten bör som regel mynna ut i ett beslut om vad undersökningen skall leda till. De uppgifter som finns i registret och som är relevanta för beslutet eller som har betydelse för

framtida forskning bör föras över till rapporten som kan bevaras för

granskning av polisens verksamhet, för polisens eget behov eller för forskning. Den omständigheten att gallrade uppgifter i sparas en

skriftlig rapport står inte i motsats till kravet på gallring. Det som är väsentligast ur integritetssynpunkt är att uppgifterna inte längre är så

lättillgängliga som då de är möjliga att söka i ett ADB-register. Datainspektionen har meddelat en föreskrift beträffande förundersökningsregistren som säger att innehållet i registren skall överföras till papper innan registren förstörs. Någon sådan bestämmelse har inte föreslagits för underrättelseregistren. De regler som har uppställts i lagförslaget till skydd för den personliga integriteten skulle urholkas

Författningskommentar 177

avsevärt om datatekniken fick utnyttjas för framställande av manuella register i stor skala.

Uppgifter i ett informationsregister skall enligt tredje stycket gallras

inom en mycket kort tid ett år från det att uppgiften infördes. Har - det innan denna tid har gått till ända förts in nya uppgifter om samma person börjar en ny ettårsfrist löpa. Det krävs dock att det är fråga om uppgifter som avses i 7 dvs. uppgifter som i och för sig är tillräckliga för att personen i fråga skulle föras in i registret. Det skall alltså vara en uppgift om att personen konkreta grunder kan antas ägna sig eller ha ägnat sig brottslig verksamhet av allvarligt slag eller att han kan komma att begå brott av allvarlig beskaffenhet. Andra uppgifter om t.ex. ny adress eller arbetsplats är inte av den karaktären att en ny gallringsfrist skall börja löpa. Har inte kvalifice-

rade uppgifter förts till registret och har den befintliga uppgiften inte

heller lett till ett beslut om inledande av en särskild undersökning eller något annat beslut, skall uppgiften således utgå ur registret. Har en

särskild undersökning inletts skall uppgiften i inforrnationsregistret

däremot kunna få kvarstå. Avsikten är att inforrnationsregistren skall fungera som ett slags indexregister till analysregistren.

Övriga bestämmelser

11 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter för registren.

I paragrafen har intagits ett bemyndigande för regeringen att meddela

närmare föreskrifter för underrättelseregister. Bemyndigandet är avsett att utnyttjas på framför allt två områden, nämligen såvitt gäller föreskrifter datasäkerhet 0.d. samt föreskrifter om registrens om innehåll. I kommentaren till 4 § har vi påpekat att Datainspektionen visserlihar befogenhet att meddela föreskrifter för varje tillfälligt gen analysregister som inrättas, men att det vore mer ändamålsenligt att Datainspektionen meddelade generella föreskrifter för samtliga analysregister. Bemyndigandet i denna paragraf öppnar möjlighet för regeringen att Datainspektionen befogenhet att meddela sådana ge

generella föreskrifter se även avsnitt 4.6.

Regeringen avses med stöd av denna paragraf även få meddela före-

skrifter registrens innehåll. Föreskrifterna skall komplettera de om regler har tagits in i 5 8 §§. Det är framför allt angeläget att som innehållet i inforrnationsregistren regleras närmare. I kommentaren till

7 § vilka typer uppgifter kan behöva tas in i sådana

anges av som register.

178 Författningskommentar SOU 19$6:35

8.2 Förslag till lag register med uppgifter

om om

DNA-analys i brottmål

1 § Ett personregister och ett spårregister med uppgifter om resiltat av DNA -analys får föras av Rikspolisstyrelsen med hjälp av automatisk databehandling.

Av paragrafen framgår att det får finnas två olika ADB-basefade

DNA-register. Det är dels fråga om ett personregister, vilket erligt

4 § får innehålla uppgifter om resultat av DNA-analys som har företagits under utredning om ett brott och som avser en person :om har dömts för ett visst allvarligt brott. Det är vidare fråga om ett spårregister vilket enligt 6 § får innehålla resultat av DNA-analyser :om inte kan hänföras till en viss person. Rikspolisstyrelsen skall vara an-

svarig för registren i datalagens mening se vidare kommentaren till

8 §.

Definition

2 § I denna lag avses med DNA-analys varje förfarande som kan användas för analys av deoxyribonukleinsyra deoxyribonucleic add.

Paragrafen innehåller en definition av begreppet DNA-analys. Lagen innehåller inte några bestämmelser om hur och vilka villkor DNAanalys får genomföras här gäller rättegångsbalkens regler utan - endast regler om registrering av resultat av DNA-analys jfr Cock 11 §.

Ändamålet med registren

3 § Registrens ändamål skall vara att underlätta identifiering av personeri samband med utredning om brott.

I paragrafen anges ändamålet med registren. Personregistret skall användas så sätt att DNA-profilen i ett spår från en brottsçlats jämförs med de DNA-profiler som finns i DNA-registret, vilket kan besked har spåret. Ändamålet med ge om vem som avsatt personegistret är således att underlätta identifiering av personer i samband med utredning om brott. Spårregistret skall innehålla resultat av DNA-analys som har gjarts på spår från ouppklarade brott. Dessa analysresultat kan jämföras med resultat av DNA-analys av nya spår från andra brottsplatser, varvid samband mellan olika brott kan klarläggas och den misstänkte lätare

Författningskommentar 179

återfinnas. Uppgifter i spârregistret kan också jämföras med uppgifter

i personregistret och med uppgifter avseende misstänkta som inte finns

antecknade i personregistret. Ändamålet med spârregistret är följ

också att underlätta identifiering av personer i samband med

gen utredning om brott.

Personregistrets innehåll

4 § Personregistret får innehålla uppgifter om resultatet av en DNAanalys som har gjorts under utredning om ett brott och som avser en person som har dömts för

ett sådant brott mot en persons liv eller hälsa, personliga in-

tegritet eller säkerhet som avses i 12 eller 17 kap. brotts-

balken, om brottet kan leda till fängelse i mer än två år,

ett allmänfarligt brott som avses i 13 kap. brottsbalken, om brottet kan leda till fängelse i mer än två år eller

försök, förberedelse, ståmpling, anstiftan eller medhjälp till ett

sådant brott som avses i I eller

I paragrafen förutsättningarna för att uppgifter skall få registre-

anges ras i personregistret. Paragrafen motiveras närmare i avsnitt 7.2.2. Bestämmelsen innebär att en person som har dömts för något av de

uppräknade brotten får registreras i DNA-registret. Däremot innefattar paragrafen inte någon skyldighet för polisen att registrera den dömde.

Avsikten är inte heller att alla de nämnda brotten måste föranleda ovan registrering. Närmare bestämmelser om vilka brott som skall föranleda

registrering skall enligt 11 § paragrafen meddelas av regeringen.

Regeringen kan därvid undanta lindrigare fall av vissa brott och sådabrott som i och för sig omfattas av förevarande paragraf men som na olika skäl inte bör leda till registrering, t.ex. barnadrâp, koppleri av och grovt koppleri samt grova fall av de allmänfarliga brotten otillbörligt verkande vid röstning, övergrepp i rättssak, skyddande av brottsling och främjande av flykt. En uppräkning av de brott som bör leda till registrering finns i avsnitt 7.2.2.

5 § Registreringen av ett analysresultat skall begränsas till uppgifter

information om den registrerades identitet. Analysresultat som

som ger

kan upplysning den registrerades personliga egenskaper får inte

ge om registreras. Utöver vad sågs i första stycket får personregistret endast som

innehålla upplysningar som visar i vilket ärende analysen har gjorts

och vem analysen avser.

Av paragrafen följer att registrering av ett analysresultat skall begränsas till uppgifter information om den registrerades

som ger

180 Författningskommentar

identitet. Det skall inte vara tillåtet att registrera analysresultat som kan ge upplysning om den registrerades personliga egenskaper.

Spårregistrets innehåll och användning

6 § Spårregistret får innehålla uppgifter om resultatet av en DNAanalys som har gjorts under utredning om ett brott. Uppgifterna får inte kunna hänföras till en viss person. Därutöver får spårregistret

endast innehålla upplysningar som visar i vilket ärende analysen har

gjorts.

I spårregistret fâr endast antecknas uppgifter om resultat av DNAanalys som har företagits under utredning om ett brott och som inte kan hänföras till en viss person. Sá snart ett spår kan knytas till en viss person skall analysresultatet avseende spåret gallras ur spårregistret. Spårregistret utgör därför inte ett personregister i datalagens mening. Utöver uppgifter om resultat av DNA-analys får spårregistret endast innehålla upplysningar som utvisar i vilket ärende analysen har

företagits. Paragrafen motiveras närmare i avsnitt 7.2.2.

7 § Uppgifter i spårregistret får endast jämföras med analysresultat som inte kan hänföras till en viss person spåranalys. uppgifter i personregistret, och resultatet från en DNA-analys av en person som är misstänkt för brott.

Paragrafen innehåller regler om användningen av spårregistret. De

närmare övervägandena bakom bestämmelsen redovisas i avsnitt 7.2.5. Uppgifter i spårregistret får för det första jämföras med analys-

resultat som inte kan hänföras till en viss person, dvs. andra spåranalyser, i syfte att finna samband mellan olika brott. spårregistret får också jämföras med uppgifter i personregistret. På det sättet kan man få veta om en person som har registrerats i personregistret har avsatt något av de spår som har registrerats i spårregistret och därigenom kan misstänkas för ett tidigare ouppklarat brott. Slutligen får spårregistret också jämföras med resultat från DNAanalys av en person som är misstänkt för brott. Jämförelsen får göras så snart analysen har företagits under en förundersökning. Det bör observeras att detta endast gäller om DNA-analysen har företagits med stöd av de nuvarande reglerna i rättegångsbalken. Den föreslagna bestämmelsen i 28 kap. 12 a § rättegångsbalken om obligatorisk provtagning för DNA-analys i vissa fall är avsedd att förenas med en föreskrift om att själva analysen inte skall utföras förrän det av en

Författningskommentar 181

lagakraftvunnen dom framgår att personen i fråga skall införas i DNAregistret. Om har tagits med stöd av den bestämmelsen kan prov någon jämförelse med spårregistret således inte företas under förundersökningen.

Det är endast i de uppräknade fallen jämförelser med

ovan som

spårregistret får göras. Spårregistret får således inte användas för

jämförelser med analysresultat som avser målsägande eller andra ickemisstänkta personer.

Utlänmande uppgifter ur registren av

8 § Uppgifter ur registren skall på begäran lämnas ut till

1 riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern och Datainspektionen,

.

domstolar behöver uppgifterna för omprövning av beslut om

som utlämnande av uppgifter ur register,

åklagare eller polisman, om uppgifterna behövs för utredning om

brott, polis- eller åklagarmyndigheter i en stat som är ansluten till

Internationella kriminalpolisorganisationen eller till denna organisa-

tion, uppgifterna behövs för utredning om brott, och om

registrerad i den utsträckning uppgifterna avser den

en person,

registrerade. Regeringen får besluta att personuppgifter i ett visst ärende fär

lämnas även till någon Ett sådant beslut får förenas med ut annan.

förbehåll inskränker den enskildes rätt att lämna uppgiften vidare

som eller utnyttja den. Regeringen får vidare förordna om terminalätkomst till registren.

Paragrafen reglerar utlämnande av uppgifter ur registren se avsnitt

7.2.3. Uppgifter registren skall länmas i mycket begränsad omfattning. ur

Den registrerade skall dock ha en ovillkorlig rätt att få upplysning om de uppgifter har registrerats honom. I övrigt skall uppgifter

som om

begäran lämnas till tillsynsmyndigheterna, dvs. JO, JK och Datainspektionen. Uppgifter skall också kunna länmas till en domstol behöver uppgifterna för omprövning beslut angående utläm-

som av

nande uppgift från register. Eftersom den registrerade avses få en

av absolut rätt att få tillgång till uppgifter sig själv, torde frågan om om utlämnande nästan aldrig behöva komma under domstols prövning. Uppgifter skall vidare få lämnas till åklagare eller en polisman, om en uppgifterna behövs för utredning ett brott. Under samma förutom

sättningar skall uppgifter också få lärrmas till Interpol och till polis-

eller åklagarrnyndighet i stat som är ansluten till Interpol. Regeen

ringen får också besluta att personuppgifter i ett visst ärende får

lämnas även till I samband med sådant utlämnande får ut annan.

182 Författningskommentar

regeringen uppställa förbehåll som inskränker mottagarens rätt att lämna uppgiften vidare eller utnyttja uppgiften jfr 14 kap. 9 § sekretesslagen. Av 1 § framgår att Rikspolisstyrelsen skall ha det juridiska ansvaret för registren. Det är således Rikspolisstyrelsen skall för att som svara uppgifter registreras, lämnas ut och i övrigt används i enlighet med registerlagen. DNA-analyserna kommer huvudregel att utföras som av SKL och det är också SKL som kommer att göra de av polisen begärda jämförelserna mellan olika prover å ena sidan och de båda registren å den andra. SKL bör således ha direkt tillgång till registren, varför regeringen i andra stycket av paragrafen har bemyndigats att förordna om terminalâtkomst. Begreppet tenninalåtkomst torde ursprungligen ha avsett endast en rätt att ta del uppgifter i ett av register med hjälp av så kallade dumma terminaler". Här används det emellertid för att ge regeringen befogenhet att förordna rätt för om SKL att bearbeta registren.

9 § För vetenskapliga eller därmed jämförliga undersökningar får uppgifter lämnas ut, om det står klart att de inte kommer att missbrukas till men för någon enskild. Uppgift får inte lämnas ut om vem analysen avser.

Av paragrafen framgår att uppgifter ur registren under vissa förutsättningar fär lärrmas ut för vetenskapliga eller därmed jämförliga

undersökningar. Det är endast avidentiñerade uppgifter som skall få lämnas ut för detta ändamål.

Gallring av uppgifter

10 § Uppgifter i ett register skall gallras när de inte längre behövs för registrets ändamål och senast vid den tidpunkt som anges nedan.

Uppgifter om en person i personregistret skall gallras tio år efter det att påföljden för brott som avses i 4 § till fullo har verkställts eller

annars upphört.

Uppgifter i spårregistretskall gallras trettio år efter registreringen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om gallring se vidare avsnitt

7.2.4. Som hvudregel gäller att uppgifter i DNA-registren skall gallras så snart de inte längre behövs för ändamålet. Uppgifter i personregistret skall gallras senast när tio år har förflutit från det att påföljden för brottet till fullo har verkställts eller annars har upphört. Fristen motsvarar i stort sett vad som gäller beträffande gallring av uppgifter i kriminalregistret. Till skillnad från vad som gäller enligt kriminal-

sou 1996:35 Författningskommentar 183

registerlagen räknas fristen i detta fall från den tidpunkt då påföljden

till fullo har verkställts, oavsett vilken påföljd det är fråga om. Om registrerad person före utgången av tioårsfristen döms för ett en nytt brott skall föranleda registrering skall en ny frist räknas från som

det att den senast ådömda påföljden har verkställts eller annars

upphört.

Prover härrör från personer som inte är misstänkta för brott som

11 § Om har tagits för DNA-analys i samband med en utredett prov ning brott, från någon inte är misstänkt för brottet, får provet om som inte användas för något annat ändamål än det för vilket det togs. Ett

sådant får inte heller efter det att målet slutligt har av-

prov sparas gjorts.

Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser om prover som härrör

från målsägande och andra inte misstänks för brott. Ett prov som som har tagits från sådan för DNA-analys i samband med utreden person brott får för det första inte användas för annat ändamål än det ning om för vilket avsnitt 7.3.3. Analysresultatet får t.ex. inte

provet togs se

jämföras med spårregistret jfr 7 §. Ett sådant prov får inte heller

efter det att målet slutligt har avgjorts se avsnitt 7.3.6.

sparas Motsvarande bestämmelser har tagits från missom prover som tänkta finns för närvarande inte. Vi har emellertid i 28 kap. 12 a § rättegångsbalken föreslagit att regeringen bemyndigas meddela föreskrifter bevarande prover som har tagits för DNA-analys. om av

I övrigt kan rättegångsbalkens regler i detta hänseende anses tillräckliga. Om undersökningar målsägande skulle komma att regleras

av

i rättegångsbalken kan förevarande paragraf därför undvaras.

Övriga bestämmelser

12 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får

meddela närmare föreskrifter förutsättningarna för registrering.

om

I har intagits bemyndigande för regeringen att meddela

paragrafen ett

närmare föreskrifter för DNA-register. Regeringen avses med stöd av

paragrafen framför allt få meddela föreskrifter om personregistrets

innehåll. Föreskrifterna skall komplettera de regler som har tagits in i 4 I avsnitt 7.2.2 i den allmänna motiveringen och i kommentaren till 4 § något hur föreskrifterna bör kunna utformas. Beanges om stämmelserna kan lämpligen införas i särskild förordning tillen

med de bestämmelser om obligatorisk provtagning m.m. som

sammans

184 Författningskommentar SOU 196:35

regeringen avses meddela med stöd av 28 kap. 12 § rättegångsa balken.

8.3 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

28 kap. 12 a §

Kroppsbesiktning för analys av DNA deoxyribonucleic acid får, även

om det inte behövs för utredning om brott, företas med avseenle på den som är anhållen eller häktad för ett brott som kan förazleda

registrering enligt lagen 1996:000 om register med uppgifter

om DNA-analys i brottmål. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela närmare föreskrifter om förutsättningarna för kropasbe-

siktning enligt denna bestämmelse och om bevarande av prover som har tagits för DNA-analys.

Paragrafen, som motiveras nämnare i avsnitt 7.3.2, innelåller bestämmelser om provtagning för DNA-analys i vissa fall, oavset om det behövs för utredning om brott eller Avsikten med bestämmelsen är att alla de som döms för ett så

allvarligt brott att det kan föranleda registrering i DNA-reghtret,

också skall kunna föras in i registret. Enligt gällande rätt får prcv för

DNA-analys dock tas endast under förutsättning att det behövs för

utredning om brott. Förevarande paragraf innebär att prov får tas även om denna förutsättning saknas. Avsikten är inte bara att prov skill få tas, utan att det också skall tas. Bestämmelser om att prov skdl tas bör emellertid inte införas i rättegångsbalken. Regeringen avses i stället med stöd av bemyndigandet i andra stycket få meddela föreskrifter härom. Ett prov som inte har tagits för utredning om brott bör inte analyseras förrän det står klart att analysresultatet behövs för NAregistret, dvs. först då det finns en lagakraftägande dom som

registreringen kan grundas på. Om det visar sig att någon DNA-aialys

inte skall genomföras bör provet förstöras. Regler härom har inte heller ansetts böra tas in i rättegångsbalken. Bestämmelser bör i s:ället meddelas av regeringen med stöd av bemyndigandet. Regeringen avses med stöd av andra stycket även få meddela föreskrifter om bevarande av prover som har tagits för DNA-aialys med stöd av 28 kap. 12 § eller 12 a § rättegångsbalken. Prover som har tagits för DNA-analys skall som regel förstöras sedan målet är slutligt avgjort. Under vissa förhållanden bör prover emellertd få

sparas se avsnitt 7.3.6, nämligen om resultatet av DNA-analys av

provet skall registreras i DNA-registret. Ett prov bör få sparas lika

Författningskommentar 185

länge som analysresultat skall vara registrerat. När analysresultatet gallras bör provet följaktligen förstöras. Prover som har tagits från någon som inte har varit misstänkt, t.ex. jämförelseprover från målsägande bör dock omedelbart förstöras om förundersökningen läggs ned och i annat fall när målet är slutligt avgjort, dvs. när det finns en lagakraftvunnen dom. Detsamma gäller prover som har tagits från en misstänkt som sedermera inte blir dömd för ett brott som skall föranleda registrering.

8.4 Förslag till lag om ändring i lagen 1965:94 om polisregister m.m.

1 § Med polisregister förstås i denna lag register som förs hos rikspolisstyrelsen eller någon annan polismyndighet för att tjäna till upplysning brott, för vilka någon har misstänkts, åtalats eller om dömts, eller om någons personliga förhållanden i övrigt. Som polisregister anses dock inte det allmänna kriminalregistret. Denna lag gäller inte register som avses i lagen 1996:000 om polisens underrättelseregister eller lagen 1996:000 om register med uppgifter om DNA-analys i brottmål.

I 10 a och b §§ finns bestämmelser om vissa register hos tullmyn-

digheter och statens kriminaltekniska laboratorium.

Av denna paragraf följer att polisregisterlagens bestämmelser inte omfattar de register i lagen om polisens underrättelsom avses seregister och inte heller de båda DNA-registren. Genom ett tillägg till 7 kap. 17 § sekretesslagen gäller samma sekretess för dessa register för polisregister i polisregisterlagens mening. som

8.5 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen

1980:100

7kap.17§

Sekretess gäller i verksamhet som avser förande av eller uttag ur allmänt kriminalregister eller register som förs enligt lagen 1 965 :94 om p0lisregisterm.m., lagen 1996:000 om polisens underrättelseregister eller lagen 1996:000 register med uppgifter om DNAom analys i brottmål, för uppgift som har tillförts registren. Om utlämnande sådan uppgift gäller vad är föreskrivet i lag om register av som har nämnts och i förordning som har stöd i sådan lag. Föresom nu

skrifterna i 14 kap. gäller inte i fråga om sekretessen enligt denna

paragraf.

186 Författningskommentar

Ändringen innebär att samma sekretess gäller för de register som

avses i lagen om polisens underrättelseregister och lagen om register med uppgifter om DNA-analys i brottmål, som för polisregister i polisregisterlagens mening.

SOU 1995:35 187

Bilaga 1

Kommittédirektiv

Registrering av påföljder m.m.

Beslut vid regeringssammanträde den 30 mars 1995

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall utarbeta förslag till en rättslig reglering av belastningsregistret och misstankeregistret samt överväga vilka ändringar behövs i polisregisterlagen. som

Arbetet skall ske med utgångspunkt i de riktlinjer för registerstrukturen i regeringens proposition 1994/952144

som anges Riktlinjer för registrering av påföljder m.m. Utredaren skall också utreda frågan att författningsreglera polisunderom rättelseregister och DNA-register samt utarbeta förslag till en sådan reglering. Vid arbetet skall utredaren särskilt beakta det behov ett ökat informationsutbyte som föranleds av den av internationella utvecklingen.

Bakgrund

Gällande be.stc"immelser m. m.

För det allmänna kriminalregistret gäller bestämmelserna i lagen 1963:197 allmänt kriminalregister kriminalom registerlagen och kriminalregisterkungörelsen l973:58. Registret innehåller sådana uppgifter som behövs i domstolarverksamhet för att brottsbalkens regler i 34 kap. om samnas manträffande brott och förändring påföljd skall kunna av av tillämpas. Registret innehåller uppgifter om personer som har dömts till andra påföljder än enbart böter. Bötesstraff anteck-

nas endast om förvandlingsstraff har ålagts.

188 Bilaga 1 sou 1995:35

Rikspolisstyrelsen för med stöd av automatisk databehandling ADB olika slag av polisregister. Det största polisregistret är person- och belastningsregistret PBR. Olika polismyndigheter for också vissa lokala register. För dessa gäller bestämmelserna i lagen l965:94 om polisregister m.m. polisregisterlagen och polisregisterkungörelsen l969:38. Kriminalregistret är i praktiken en integrerad del av PBR. För detta register gäller alltså olika regelkomplex beroende om det är fråga om dess användning som kriminalregister eller som polisregister; innehållet till den del som gäller kri-

minalregistret regleras av kriminalregisterlagen och för PBR i övrigt gäller polisregisterlagen.

PBR innehåller till större delen uppgifter om påföljder och andra belastningsuppgifier som skall antecknas enligt kriminalregister- eller polisregisterförfattningarna. Dessutom antecknas uppgifter enligt den s.k. personbladsrutinen, bl.a. uppgifter om den som är skäligen misstänkt for brott. Körkortsregistret innehåller identitetsuppgifter, körkortsuppgifter och belastningsuppgifter. Bestämmelser om körkortsregistret finns i körkortsförordningen 1977:722. Körkortsregistrets belastningsdel förs av Rikspolisstyrelsen. PBR och körkortsregistrets belastningsdel förs med stöd av

ADB. Kriminal- och polisregisterförfattningarna och kör-

kortsforordningen är emellertid inte skrivna med utgångspunkt från att dessa register skall datoriserade. Det formella vara stödet för att föra registren med stöd ADB finns i förordningen 1970:517 om rättsväsendets informationssystem RIförordningen. PBR liksom de övriga datoriserade register som har beskrivits i det föregående är personregister i den mening som i datalagen 1973:289 avses

Polisunderrättelseregister

Polisunderrättelseverksamhet också benämnt förspaning eller kriminalunderrättelseverksamhet innebär i korthet att polisen

sou 1995:35 Bilaga 1 189

samlar och bearbetar uppgifter personer som kan antas om ägna sig brott men utan att det finns misstanke om något konkret brott. Polisunderrättelseverksamhet bedrivs enligt de allmänna reglerna i polislagen om polisens skyldighet att uppdaga och beivra brott. Polisunderrättelseregister förs enligt polisregisterlagen men för att de skall få föras med stöd av ADB krävs tillstånd Datainspektionen jfr prop. av l993/94:217. l 1987/881122 om ändringar i kriminal- och prop. polisregisterlagarna anförde föredragande statsrådet bl.a. m.m.

att arbetsmetoder som polisunderrättelseverksamhet i viss mån

var ett nödvändigt inslag i kampen mot den grövsta och mera svårartade kriminaliteten men att en mera systematisk behandling uppgifter erhållits genom polisunderrättelseav som verksamhet måste ske restriktivt och begränsas till att avse särskilt och svårutredd brottslighet såsom narkotikabrott grov och vissa former av ekonomiskt brottslighet.

Regeringen avslog den 14 november 1991 dnr Ju91/ll33

ansökan Rikspolisstyrelsen om att fâ föra datoriserade en av poIisunderrättelseregister. Enligt beslutet gällde frågan om polisunderrättelseregister den svåra avvägningen mellan intresset skyddet för den enskildes integritet och vikten av en av effektiv brottsbekämpning. Enligt den dåvarande regeringen borde den avvägningen göras i samband med översynen av polisregisterlagstiñningen. Rikspolisstyrelsen ansökte därefter om att få föra "F inanspolisens analys- och spaningsregister" för uppgiñer enligt lagen 1993:768 åtgärder mot penningtvätt. Datainom spektionen lämnade ansökan utan bifall men regeringen tillät

den 16 december 1993 dnr .lu93/3636 registret. Enligt

regeringen skall mot intresset skyddet för den enskildes av

integritet ställas betydelsen av att polisen skall kunna verka

enligt den lagstiftning som riksdagen beslutat om. Genom att för registreringen är angivna i lagen om åtgärder mot ramarna penningtvätt och i forsta hand avser transaktioner som har samband med brottslighet av allvarligare slag, fann regeringen

190 Bilaga 1 sou 1995:35

att Rikspolisstyrelsen bör tillåtas att inrätta och föra det sökta registret.

DNA -register Enligt 28 kap. 14 § rättegångsbalken och förordningen 1992:824 fingeravtryck m.m. får, under vissa förutsättom ningar, fingeravtryck och fotografi tas såväl av den som är misstänkt för brott målsägare eller annan. som av Bestämmelser om fingeravtryck och fotografering finns också i utlänningslagen 1989:529 och i lagen om särskild utlänningskontroll 1991:572. Enligt 28 kap. och 12 rättegångsbalken får kroppsbesiktning bl.a. blodprov, salivprov och hårprov utföras — den är skäligen misstänkt för brott under vissa förutsom sättningar. Gällande rätt medger dock inte att s.k. jämförelsetas tvångsvis målsägande eller annan som inte är missprov tänkt för brott. Av rättegångsbalken följer att blodprov m.m. får tas på den misstänkte. Dessa prover och prover som tas på en brottsplats kan bli föremål för DNA-analyser. Rikspolisstyrelsen överlämnade den 18 1994 rapport DNA-register mars en om 199422 till regeringen. l rapporten föreslås att det inrättas ett DNA-register, förs vid Statens kriminaltekniska laborasom torium SKL, och att detta register regleras av en särskild lag med förordning.

Propositionen om den framtida påföljdsregislmringen m. m.

l Justitiedepartementet färdigställdes år 1992 departements-

promemorian Lag kriminalregister, m.m. Ds 1992:32. 1

om promemorian läggs fram förslag om att ersätta PBR med en ny registerstruktur. Det föreslås tre nya lagar; en lag om kriminalregister, en lag om misstankeregister och en lag om polisregister.

sou 1995:35 Bilaga 1 191

Promemorian har remissbehandlats och fick när det gällde de nu angivna huvuddragen ett i stort sett positivt mottagande. Regeringen har för riksdagens godkännande lagt fram en

proposition med riktlinjer för uppbyggnaden av den registerstruktur som skall ersätta PBR. Regeringen har härvid föreslagit att PBR skall ersättas av ett belastningsregister och att det skall inrättas ett misstankeregister. Den registrering som i dag sker i körkortsregistrets belastningsdel skall samordnas med registreringen i belastningsregistret. Dessutom skall det även i fortsättningen finnas polisregister. Belastningsregistret skall regleras av en sammanhållen lag-

stiftning. l registret skall endast uppgifter om utdömda påföljder och andra belastningsuppgifter tas in. I misstankeregistret skall bl.a. antecknas uppgifter om den

som är skäligen misstänkt för brott enligt den s.k. personbladsrutinen.

E U-samarbetet l det mellanstatliga samarbetet mellan medlemsländerna i EU, den s.k. tredje pelaren, pågår det för närvarande ett arbete med en konvention om ett europeiskt informationssystem EIS. EIS-konventionen har ett nära samband med den yttre gränskontrollkonventionen YGK. YGK:s huvudsakliga syfte är att slå fast gemensamma principer för genomförandet av yttre gränskontroller. YGK innehåller regler bl.a. om villkor som en resande skall uppfylla för att tillåtas resa på medlemsländernas område. Det skall upprättas en gemensam spärrlista för tredjelandsmedborgare som är oönskade medlemsländernas territorium grund av att de utgör hot mot den allmänna ordningen och säkerheten. EIS är ett register som är avsett bl.a. att svara för den spärrlista som förutsätts i YGK. Därutöver kommer EIS att innehålla andra uppgifter som är av betydelse för det internationella polissamarbetet när det gäller att bekämpa grov internationell brottslighet, bl.a. uppgifter om personer som är

192 Bilaga 1 SOU 1995:35

efterlysta eller annars kan misstänkas för grova brott. EIS avses ta över de uppgifter som ankommer Schengen lnformation System SIS enligt Schengenavtalcts tillämpningskonvention. Ett fullt utvecklat informationsutbyte inom ramen for EIS kan förväntas ge mycket värdefulla bidrag bl.a. till den svenska polisens underrättelseverksamhet. Arbete pågår också med att utarbeta konventionstext for en

en europeisk polisbyrå. Europol Europolkonventionen. Euro-

pol är avsedd att bli för internationellt polissamarbete ett organ i fråga polisunderrättelse bl.a. narkotikaområdet inom om EU. Europol kan förutses tå sitt mandat utvidgat också till andra slag internationell brottslighet. av grov

föl-utredningen Regeringen tillsatte den 30 juni I994 dir. 1994160 en särskild utredare för att över lormen för samordning av informase tioitsförsüijningen inom rättsväsendet. Utredningen, som antagit namnet Rl-tttredniitgen. överlämnade sitt betänkande, lT och verksamhetsförityelse inom rättsväsendet SOU l995:32, till regeringen den l7 I995. I betänkandet föreslogs att mars myndighet Myndigheten för rättsväscntlets informaen ny tionsförsöriitittg. RIN skall inrättas för samordning inom rättsväsendets informationssystem.

Uppdraget

Lagreglerin g av regislerfrfiigorrza I den proposition regeringen har förelagt riksdagen lämsom riktlinjer för uppbyggnaden de register som skall nas av nya ersätta PBR. Det har föreslagits ett nytt belastningsregister och att ett nytt misstankeregister inrättas. Vid sidan av dessa register skall det finnas polisregister. Utredarens uppgift med utgångspunkt i angivna är att A riktlinjer och eventuella riksdagsuttalanden utarbeta forslag -

SOU 1995:35 Bilaga 1 193

till rättslig reglering belastningsregistret och misstankeen av registret. l uppdraget ingår också att överväga om det behövs

några ändringar i polisregisterlagen med anledning att nya

av register skall ersätta PBR. Utredaren skall vidare överväga och lämna förslag till andra närliggande forfaltningsändringar som kan komma att aktualiseras under arbetets gång. Uppdraget omfattar dock inte Säkerhetspolisens register. Den lösning som i första hand bör övervägas är tre nya flir-

fattningar; en för belastningsregistret, en lör misstankeregistret

och en för polisregister. Det finns emellertid utrymme att föreslå även andra alternativ. En utgångspunkt För utredningsarbetet bör vara att skapa

enkla och lättbegripliga regler som är anpassade efter den

tekniska Litvecklingen. Det skall särskilt uppmärksammas att den enskildes personliga integritet får ett erforderligt skydd. Hänsyn måste tas till Sveriges internationella åtaganden, bl.a. Europarådets konvention till skydd För enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter, den s.k. dataskyddskonventionen och Europarådets rekommendation, No. R 87 användningen personuppgifter inom polissektorn. l5, om av Som nämnts ovan har Rl-utredningen nyligen avlämnat sitt betänkande om den framtida samordningen inom rättsväsendets inforntationstörsörjning. Den nu tillsatte utredaren skall ta del av de förslag som Rl-utredningen har lagt fram och följa det därpå följande beredningsarbetet samt beakta de förslag och förändringar som föranleds därav. Författningsregleringen bör i övrigt ske med huvudsaklig utgångspunkt i de i dag gällande materiella bestämmelserna i

kriminal- och polisregistertörfattningarna. Av särskild vikt är

att forfattningarna utformas i överensstämmelse med data-

lagens reglering till skyddet för den personliga integriteten.

Inom denna ram står det dock utredaren fritt att föreslå de Förändringar de frågor som kan anses erforderliga. Några av som bör tas upp behandlas i det följande. Registerändamålet skall ge ramen för registrets innehåll och användning. Varken kriminal- eller polisregisterlagen innehåller någon ändamålsbestämmelse. Såväl Europarådets rekom-

7 l6-0268

194 Bilaga 1 SOU 1995:35

mendation användningen av personuppgifter inom polisom sektorn datalagen tillmäter emellertid ändamålsbestämsom

melserna grundläggande betydelse. Det är alltså av vikt att det

utformas ändamålsbestämmelser för registren. Det kommer även i framtiden att ñnnas behov av polisregister för bl.a. polisens utreduings- och spauingsverksamhet. Eftersom PBR inte längre skall regleras av polisregisterlagen måste emellertid denna lag ses över. Det bör då bl.a. övervägas definitionen polisregister bör ändras. om av Beträffande belastningsregistret bör utgångspunkten vara att registreringen skall motsvara registreringen av belastningsuppgifter i PBR. Det bör dock övervägas vilken nivå som bör gälla registrering bötesstraff. Även beträffande körkortsav havare m.fl. enligt 83 § körkortsforordningen skall ansom tecknas i registret bör utgångspunkten vara att registrering skall ske i utsträckning som i dag. Den närmare omsamma

fattningen registreringen bör dock övervägas av utredaren.

av Även frågan registrering åtalsunderlåtelser skall överom av vägas. Misstankeregistret är i första hand avsett för samordning av pågående brottsutredningar men kommer om samma person, också att ha viss betydelse vid brottsspaning och lämpligen hetsprövningar. Även beträffande misstankeregistret bör utgångspunkten vara att det däri skall registreras samma uppgifter i dag registreras enligt den s.k. personbladsrutinen. som Uppgifter den är skäligen misstänkt for brott skall om som alltså tas i registret. Förutom uppgifter enligt personbladsrutinen skall i misstankeregistret antecknas talan om förvandling böter. Utredaren bör därutöver överväga vilka ytterav ligare uppgifter lämpligen bör tas i registret. som

Bestämmelserna i kriminal- och polisregisterforfattningama

när uppgifter skall utgå registret och om rehabilitering om ur bör ersättas med regler gallring. Gallringsreglerna bör utom formas med utgångspunkt i de regler gäller i dag. som Inriktningen bör dock att uppgifterna inte skall bevaras vara längre än nödvändigt med hänsyn till ändamålet med registret. Det bör också övervägas det med beaktande av arkivlagens om

SOU 1995:35 Bilaga 1 195

1990:782 och arkivförordningens 1991:446 bestämmelser skall göras undantag från regeln om gallring, t.ex. genom att uppgifter fär bevaras för forskningens behov. En annan fråga som skall övervägas är i vilken utsträckning myndigheter och enskilda skall få del av uppgifter ur registren. Utgångspunkten bör vara de i dag gällande bestämmelserna i kriminal- och polisregisterförfattningama. Den närmare omfattningen av uppgiftslämnandet bör dock övervägas. Inriktningen bör vara att utlämnande av uppgifter skall ske restriktivt och att fler uppgifter inte skall lämnas än det föreligger behov av. Det kan alltså behövas särskilda bestämmelser för t.ex. körkortsändamål. En annan viktig fråga är uppgiftslämnandet till utländska myndigheter och utländska organ. Reglerna härom behöver ses över inte minst mot bakgrund av Sveriges anslutning till EU. Det skall också

övervägas inte den enskildes rätt att del av de uppgifter

om som finns om honom själv i registren bör utvidgas. Vid utlormningen av lörtattningsregleringen kan det också komma att bli nödvändigt att överväga om det behövs några ändringar i sekretesslagen 1980:100. Det står utredaren fritt att utöver de frågor som angivits ta upp andra närliggande frågor i den utsträckning så bedöms erforderligt.

Polisunderrättelseregister Polisen bedriver underrättelseverksamhet enligt de allmänna reglerna i polislagen polisens skyldighet att förebygga, om uppdaga och beivra brott. Insamling av uppgifter om t.ex.

personer som kan tänkas planera brott och om olika tillhåll m.m. är en verksamhet som torde bedrivas inom varje polisavdelning som har med brottsbekämpning att göra. Det

frågan nu gäller är om de uppgifter som samlas också skall registreras med hjälp av ADB. Det är ett starkt samhälleligt intresse att polisen har tillgång till effektiva medel i sin brottsbekämpande verksamhet, i all

196 Bilaga 1 sou 1995:35

synnerhet när det är fråga brottslighet allvarligt slag. om av Ett tillåtande datoriserade polisunderrättelseregister skulle av ökade möjligheter för polisen att bearbeta och sammanställa ge det material kommit fram under underrättelseverksom samheten vilket i sin tur torde leda till en effektivare brottsbekämpning. Från denna synpunkt finns det följaktligen starka skäl talar för att tillåta sådana register. som En åtgärd detta slag måste dock vägas mot integritetsav intresset. Utredaren måste således särskilt beakta de risker för obefogade intrång i enskildas integritet som underrättelse-

register kan innebära. I detta sammanhang skall uppmärksam-

vid underrättelseverksamhet släpper sambandet mas att man med ett konkret brott, vilket kan innebära risker för en alltför vidlyftig registrering.

Frågan polisunderrättelseregister har fått en förnyad

om aktualitet vårt medlemskap i EU samt utvecklingen i genom övrigt när det gäller bekämpning internationell eller annan av kvalificerad brottslighet. l många sammanhang framhålls polisunderrättelse de effektivare metoderna för att som en av

bekämpa sådan brottslighet se t.ex. prop. 1993/94: 100 bil. 3 s.

95 samt SOU l994zl3l s. 77 och l72. Det åligger utredaren att, mot bakgrund av det anförda,

lämna förslag till utformning av ett polisunderrättelseregister.

Därvid skall särskilt övervägas sådana register bör tillåtas om endast för vissa brott och för vissa specificerade ändamål. Det skall dessutom utredas bl.a. det bör föreligga andra om förutsättningar, t.ex. viss misstankegrad, for att registrering skall få ske. Andra viktiga frågor är skall få del av vem som uppgifterna registren och hur gallring skall ske. ur Utredaren skall beakta det pågående internationella arbetet för att bekämpa och utreda brott, som Sverige genom medlemskapet i EU kommer att delta Det gäller t.ex. det arbete pågår inom EU med en konvention för ett europesom iskt informationssystem EIS och en konvention för en

europeisk polisbyrå Europol.

SOU 1995:35 Bilaga I 197

Vad som sagts om polisunderrättelseregister kan få betynu delse också för Tullverkets framtida möjligheter att inrätta ett sådant register.

DNA-register DNA-analyser for polisiära ändamål har visat sig vara ett mycket värdefullt hjälpmedel i polisarbetet. Det är mycket viktigt att skapa goda Förutsättningar for användandet därav. Utredaren skall mot denna bakgrund lämna förslag till utformningen ett DNA-register for bl.a. resultat som av erhållits vid DNA-analyser och hur författningsreglering av en registret skall ske. Behov av uppgifterna för bl.a. polisiära ändamål skall härvid vägas mot integritetsskyddsaspekten. Vid utformningen författningsregleringen är utredaren fri av att föreslå den rättsliga reglering han erforderlig. Viss anser ledning vilka frågor bör behandlas kan stå att finna i av som Rikspolisstyrelsens rapport. Av intresse är också hur frågan har reglerats i andra länder. Liksom beträffande de övriga registren är det viktigt att överväga registerändamålet, när registrering får ske, vilka upp-

gifter skall antecknas i registret, gallring m.m. l ut-

som redarens uppdrag ingår också att ta ställning till vissa frågor beträffande själva blodprovstagningen och hur de prover som har tagits bör hanteras. En närstående fråga som utredaren bör ta ställning till är blodprov skall få tas tvångsvis annan om än den är misstänkt för brottet. som Utredaren skall beakta Sveriges internationella åtaganden, bl.a. Europarådets rekommendation, No. R 92 angående analyser deoxiribonukleinsyra DNA inom rättsväsendet. av

Utredningsarbetet

För utredaren gäller regeringens direktiv till samtliga kommit-

téer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23 och att redovisa regionalpolitiska konsekvenser

198 Bilaga 1 sou 1995:35

dir.1992:50. Förslaget skall också innehålla en redovisning

av de jämställdhetspolitiska effekterna dir. 1994:124.

Under arbetet bör utredaren samråda med Rikspolisstyrelsen och Datainspektionen. Samråd bör också ske med Riksarkivet och Brottsförebyggande rådet. Uppdraget skall såvitt avser polisunderrättelse- och DNAregister redovisas senast den 31 mars 1996 och i övrigt senast den 31 mars 1997. i

Justitiedepartementet

Tryckt av REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL Stockholm1995

Bilaga 2

Några uppgifter om utländsk rätt

Danmark

DNA-register

I Danmark finns inte någon särskild lagstiftning om användningen av DNA-analys under en brottsutredning. Prover för DNA-analys får tas enligt de allmänna reglerna om "legemsundersøgelse" i samband med utredning om ett brott. Med legemsundersøgelse avses närmare undersökningar av kroppen, tagande av blodprov och andra prover röntgenundersökningar och liknande. Legemsundersøgelse får samt enligt reglerna i retsplejeloven företas om det finns begrundet mistanke om att en person har gjort sig skyldig till ett brott för vilket är stadgat fängelse i ett och ett halvt år eller mer. Dessutom krävs det att ingreppet kan antas vara av avgörande betydelse för utredning om brottet. Legemsundersøgelse av personer som inte är "sigtet" får endast förekomma med stöd av samtycke. I Danmark finns för närvarande inget DNA-register, men Justitsministeriet har tillsatt en arbetsgrupp som skall behandla frågan om ett sådant register skall inrättas.

England

DNA-register

I England skiljer man mellan "intimate samples och "non-intimate samples". Med intimate samples menas bl.a. blodprov och med nonintimate samples t.ex. hårprov och salivprov. Man skiljer också mellan "criminal justice samples" och "Casework samples. Med criminal justice samples avses prover som tas av en person av det skälet att han är misstänkt eller dömd för ett brott, i syfte att registrera hans DNA-profil för framtida bruk. Casework samples tas under en brottsutredning för jämförelse med ett spår. Casework samples får tas med stöd av de i någon mån ändrade reglerna i the Police and Criminal Evidence Act. Den som är frihetsberövad får underkastas t.ex. blodprovstagning eller andra former av intimate samples om det finns skäl att tro att han har varit inblandad i ett brott som karaktäriseras som recordable offence

200 Bilaga 2 sou 1996:35

sådana brott kan som regel föranleda fängelse och det finns anledning anta att provet kan bidra till utredningen. Dessutom krävs att personen i fråga samtycker till att provet tas. Blodprov och andra

intimate samples får tas även den som inte är frihetsberövad, om

av

non-intimate samples tidigare har tagits men proverna har visat sig

otillräckliga för analys. Även i det fallet förutsätts samtycke. vara Non-intimate samples, t.ex. hårprov och salivprov, får även utan samtycke tas från den som är berövad friheten som misstänkt för ett brott som karaktäriseras som "recordable offence och det finns anledning anta att provet kan bidra till utredningen. Criminal justice samples får tas med stöd av nya regler i the Criminal Justice and Public Order Act. Reglerna gäller endast nonintimate samples och innebär att sådana prover, oberoende av

samtycke, får tas av en person som har åtalats för ett brott som

karaktäriseras recordable offence, underrättats om att han som kommer att rapporteras för ett sådant brott eller dömts för ett sådant brott. Prover skall förstöras om den person som har lämnat provet blir frikänd eller han inte åtalas. Detsamma gäller i princip sådana om

i järnförelsesyfte har tagits av någon som inte är misstänkt

prover som

men som har lämnat prov för jämförelse. Ett sådant prov behöver

dock inte förstöras det finns någon i samma utredning som har om dömts för brott. Även jämförelseproverna kan då behövas vid ett en

eventuell omprövning målet. Prover som har tagits i terroristmål

av behöver inte heller förstöras.

Information härrör från prover, t.ex. DNA-profiler, behöver

som inte förstöras. Om informationen härrör från ett prov som enligt vad sägs skall förstöras, får informationen dock inte användas som som bevis mot personen i fråga eller i samband med någon brottsutredning. Avsikten är att DNA-registret inte skall innehålla andra sökbara DNAproñler än sådana som härrör från personer som är föremål för

utredning eller har dömts för brott recordable offence. Dess-

som utom skall registret innehålla resultat av DNA-analys i terroristmål, oavsett utgången i målet. Prover och analysresultat härrör från någon som har arresterats som

misstänkt för ett brott recordable offence får jämföras med

som andra eller analysresultat som polisen har tillgång till. Ett prov prover

har tagits utredningsskäl casework sample kan således

som av

jämföras med tidigare tagna och registrerade Criminal Justice samples och med spåranalyser. Syftet med sådan jämförelse, "speculative

en search", är att skall kunna undersöka om den som har lämnat man misstänkt för ett visst brott också kan misstänkas för något prov som

annat, ännu inte uppklarat brott. Uppgifter i DNA-registret skall sparas lika länge som uppgifter i

kriminalregistret. I samband med att uppgifter gallras ur registret skall motsvarande prover också förstöras.

Bilaga 2 201

Finland

DNA-register

I Finland fmns inga särskilda regler om provtagning för DNA-analys och inte heller något DNA-register. Prover för DNA-analys under en brottsutredning får tas med stöd av de allmänna reglerna om kroppsbesiktning i finska tvångsmedelslagen. Kroppsbesiktning innebär enligt 5 kap. 9 § tvångsmedelslagen en undersökning av kroppen och kan dessutom innebära att blodprov tas eller att annan undersökning av kroppen utförs. En sådan undersökning får med stöd av 5 kap. 11 § företas bl.a. för att utröna omständighet som kan ha betydelse för brottsutredningen. Det krävs att den undersökte på sannolika skäl är misstänkt antingen för ett brott för vilket det strängaste straffet är mer än sex månaders fängelse eller för rattfylleri.

Kriminalunderrättelseregister

En ny lag om polisens personregister trädde i kraft den l oktober 1995. Den nya lagen innehåller bestämmelser om registret över misstänkta och skyddspolisens funktionella datasystem, bestämmelser om insamling och registrering av uppgifter som inte hänför sig till ett enskilt uppdrag, känsliga uppgifter och uppgifter inhämtade genom avlyssning, polisens rätt att i form av massutlämnande få uppgifter av vissa andra myndigheter, den registrerades rätt till insyn, lämnande av uppgifter till polisen, till vissa andra myndigheter genom teknisk anslutning samt till utländska polismyndigheter, om tillförlitlighetsutlåtanden samt om gallring av uppgifter. Registret över misstänkta är ett permanent personregister som är avsett för polisens riksomfattande bruk och som förs med hjälp av automatisk databehandling. För registret över misstänkta får inhämtas och i registret införas uppgifter som behövs för förebyggande och utredning brott och gäller personer som "skäligen kan av som

misstänkas begå eller ha begått ett brott vilket kan följa fängelse

eller medverka eller ha medverkat till ett brott på vilket kan följa fängelse i mer än sex månader". Andra personregister än registret över misstänkta och skyddspoliregister får beroende på användningsändamålet inrättas för sens polisens riksomfattande bruk, för flera än en polisenhets bruk, för en polisenhets bruk eller för att användas av en person som hör till polispersonalen eller av en arbetsgrupp som består av flera sådana Bestående personregister som förs med ADB för polisens personer. riksomfattande bruk skall regleras i förordning. I övrigt får polisen

202 Bilaga 2

besluta om inrättande av tillfälliga eller manuella register för riksomfattande bruk samt om register som inte är avsett för sådant bIIK. Då beslutar att inrätta ett register skall man enligt lagförslaget alltid man ange det ändamål för vilket registret skall användas. I lagen finns särskilda bestämmelser om registrering av uprgifter som inte hänför sig till ett visst uppdrag. Information som har eriållits i samband med ett visst uppdrag som ankommer polisen ocl som behövs för att polisen skall kunna fullgöra sina uppgifter enligt 1 §

1 mom. polislagen, men som inte hänför sig till uppdraget i råga,

får endast inhämtas för och registreras i registret över misstänkta eller skyddspolisens register eller ett sådant tillfälligt register som är avsett för en persons eller en arbetsgrupps bruk. Det finns också särskilda regler om registrering av sådana kätsliga

uppgifter som avses i den allmänna personregisterlagen. Uppgifter om

brottslig gärning eller straff eller annan påföljd för brott får registreras under förutsättning att de behövs med tanke på det ändamå som registret används för. Beträffande vissa andra kategorier av uppgifter är villkoren strängare. Uppgifter om en persons ras eller ttniskt

ursprung; om någons samhälleliga eller politiska uppfattning eller

religiösa övertygelse; någons hälsotillstånd, sjukdom eller om

handikapp, om vård eller därmed jämförbara åtgärder avseerrle en

någons sexuella beteende; om socialservice, utkomsstöd, person; om

sociala understöd samt därmed sammanhängande socialvårdstjinster

någon erhållit får registreras endast om det är nödvändigt :ör att som ett visst uppdrag som ankommer på polisen skall kunna fullgöra; eller det är nödvändigt för tryggande av den registrerades egen säkerhet om

eller polisens skydd i arbetet. Uppgifter erhållits genom teknisk avlyssning och son inte

som hänför sig till ett brott eller den hänför sig till något annat brott än om förhindrande eller avbrytande avlyssningen får ske, får det för vars

inte införas i personregister, såvida inte uppgiften gäller ett brott för

förhindrande eller avbrytande avlyssning får ske. Särskilda vars bestämmelser registrering av uppgifter som erhålls genom om teleavlyssning eller hemlig teknisk avlyssning finns i tvångsmetelslagen. Förutom de bestämmelser som nämnts. ovan finns i lagen om

polisens personregister dessutom regler om polisens rätt till uppgifter

vissa register, om andra myndigheters registrering av uppgifter i ur

polisregistren genom direkt anslutning, om den registrerades ritt till

insyn samt utlämnande och användning av uppgifter. om

l finska polislagen framgår polisens uppgift är rätts- Av l § 1 mom. att att trygga och samhällsordningen, upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att fdebyga brott, reda ut brott och sörja för att brott blir föremål för åtalsprövning.

sou 1996:35 Bilaga 2 203

Frankrike

Kriminalunderrättelseregister

Den nationella polisen i Frankrike har två typer av register. Det är för det första fråga om register över personer som har dömts för brott ordagrant; ’ ’krimina1brott som vederbörligen har fastställts. Registret

innehåller uppgifter om efterlysningar och antecedentia.

Den andra typen av register är handläggningsregister, vilka tillfälligt innehåller uppgifter om personer som kan tänkas ägna sig om-

fattande brottslighet. Registret är bara tillgängligt för centrala

polispatruller och för regionala kriminalpolismyndigheter. Registret är anmält till den myndighet som motsvarar Datainspektionen och

uppgifterna kan kontrolleras av allmän åklagare vid cour d’appel i

Paris.

Nederländerna

DNA-register

I Nederländerna har införts en särskild lagstiftning om användningen

av DNA-analys på det straffrättsliga området.

DNA-analys kan i princip bara beslutas på order av en förundersökningsdomare. Förundersökningsdomaren kan, antingen på eget initiativ eller på begäran av åklagaren eller den misstänkte, utse en expert att utföra analysen. Om den misstänkte vägrar att lämna ett prov kan förundersökningsdomaren besluta om blodprovstagning under förutsättning att utredningen gäller ett brott som kan föranleda åtta ârs fängelse eller mer eller om det är fråga om ett sexualbrott eller ett våldsbrott. Den misstänkte har rätt till ett motsakkunnigutlétande.

Såvitt angår DNA-register har utredningen endast fått fram

uppgifter som utvisar att det finns en databank som innehåller uppgifter om analysresulat avseende ’ misstänkta/anklagade ’ personer samt uppgifter om spåranalys.

Kriminalunderrättelseregister

I Nederländerna finns en särskild lag om integritetsskydd i anslutning

till polisregister. Enligt denna lag skall polisregister inrättas för ett

visst ändamål. I register får antecknas endast sådana personuppgifter som överensstämmer med ändamålet. I lagen definieras inte de olika registren. Det finns emellertid en särskild förordning som reglerar kriminalunderrättelseregister.

204 Bilaga 2 sou 1995:35

Av förordningen framgår att det dels finns en central underrättelseenhet, dels regionala underrättelseenheter. Underrättelseen-

heterna criminele inlichtingendiensten har till uppgift att uppdaga

allvarliga brott, att spåra personer som har gjort sig skyldiga till sådana brott och samla in uppgifter om deras ekonomiska situation

samt att förebygga allvarliga brott. Underrättelseenheterna skall

utväxla information kan viktig vid spaning och för att som vara

förebygga brott bedrivs i organiserad form och som stör den

som allmänna ordningen. De skall också genomföra särskilda under-

sökningar CID-undersökningar för att samla in uppgifter om

är registrerade i underrättelseregister samt bearbeta, personer som analysera och vidarebefordra informationen. Dessutom skall de försöka finna samband mellan uppgifter i olika register så att olika

uppgifter bl.a. pågående undersökningar kan utnyttjas bättre av de

om som har tillgång till registren.

De regionala underrättelseenheterna skall inrätta två typer av

register, nämligen underrättelseregister CID-register och register för

den gråa För att samarbetet mellan underrättelseenheterna skall

zonen. koordineras skall det dessutom inrättas ett centralt underrättelseregister och ett centralt register för den gråa zonen. I dessa register skall framför allt antecknas uppgifter som är viktiga ur nationell eller internationell synpunkt och dessutom bl.a. uppgifter om pågående undersökningar. Underrättelseregister skall inrättas för att underrättelseenheterna

skall kunna fullgöra de uppgifter har angetts ovan, dvs. att

som förebygga, uppdaga och utreda allvarliga brott. I sådana register får

antecknas uppgifter om fysiska eller juridiska personer som är

misstänkta eller kan förmodas bli misstänkta för ett sådant brott som får registreras CID-subjekt. Det är endast brott som utförs i organiserad form eller allvarligt stör den allmänna ordningen som som får föranleda registrering.

Beträffande CID-subjekt får införas uppgifter om personalia eller

juridisk identitet, uppgifter om CID-subjektets om en persons ekonomiska förhållanden, medborgarskap, id-handlingar, utseende,

karaktäristiska egenskaper, personliga omständigheter, utbildning och

yrke, livsstil, kontakter och kontaktadresser, vistelseorter, var brukar röra sig, kommunikationsmedel, transportmedel, personen

kriminella aktiviteter och planerade sådana, modus operandi samt

tidigare frihetsberövanden. Dessutom får underrättelseregister

innehålla hänvisningar till andra uppgifter, bild personen samt

uppgifter har sitt utanför underrättelseenheternas som ursprung

ordinarie arbetsområde. Uppgift eller medicinska eller

om ras

psykologiska kännetecken får anges endast om det anses ound-

gängligen nödvändigt för identifiering personen eller för "en av korrekt bedömning ett brott när det gäller brottsoffer eller av

gärningsmannens motiv". Religiös eller politisk tillhörighet samt

Bilaga 2 205

sexuell läggning får registreras endast om det är av betydelse för "den allmänna bilden av offret eller av gärningsmannens motiv. Beträffande de två senast angivna grupperna av information skall alltid hur tillförlitliga uppgifterna är samt vem som har lämnat anges uppgifterna. I underrättelseregister får också föras in uppgifter om fysiska eller juridiska som har sainröre med CID-subjekt. Det skall i personer registret vilken sorts kontakt personen har och varför registreanges ringen nödvändig. Beträffande personer som inte själva betraktas anses CID-subjekt får registreras uppgifter om personalia eller uppgifter som juridisk identitet, ekonomiska förhållanden, medom en persons borgarskap, id-handlingar, utseende, utbildning och yrke, kontakter och kontaktadresser, vistelseorter, var personen brukar röra sig, kommunikationsmedel, transportmedel, kriminella aktiviteter och

planerade sådana, tidigare frihetsberövanden samt hänvisningar till

andra uppgifter, bild på och uppgifter som har sitt ursprung personen utanför underrättelseenheternas ordinarie arbetsorriråde. Uppgift om eller medicinska eller psykologiska kännetecken får anges endast ras det oundgängligen nödvändigt för identifiering av personen. om anses I sådant fall skall dessutom anges hur tillförlitliga uppgifterna är samt

har lämnat uppgifterna. Beträffande alla uppgifter gäller att

vem som de får registreras endast under förutsättning att de har samband med CID-subjekten.

Uppgifter i underrättelseregister skall gallras när de inte längre är

nödvändiga eller senast fem år efter senaste ändring. Tiden skall förlängas med den tid som betraktas som CID-subjekt är en person frihetsberövad. Register för den gråa zonen får föras för utredning av om en person kan bli registrerad i ett underrättelseregister. I sådana register får föras in uppgifter fysiska eller juridiska personer som är misstänkta eller om rimligtvis kan förmodas bli inblandade i ett brott som tillåter som registrering i ett underrättelseregister, fast personen ännu inte kan betraktas ett CID-subjekt. Beträffande de personer som registreras som

i gråa zon-register får endast införas uppgifter personalia och

om utseende eller uppgifter för identifiering en juridisk person förav

efternamn, organisationstillhörighet, titel och funktion, orsaken

nanm, till och tidpunkten för registreringen, hänvisning till andra sarnord-

ningsregister, uppgift om hur man har erhållit informationen samt om

de aktiviteter genomförs för att uppnå resultat. Uppgift om ras som

eller medicinska eller psykologiska kännetecken får anges endast om

det oundgängligen nödvändigt för identifiering personen eller anses av för "en korrekt bedömning ett brott när det gäller brottsoffer eller av

gärningsmannens motiv". Religiös eller politisk tillhörighet samt

sexuell läggning får registreras endast om det är av betydelse för den allmänna bilden offret eller gärningsmannens motiv". Beav av träffande de två senast angivna information skall alltid grupperna av

206 Bilaga 2 soU 1996:35

anges hur tillförlitliga uppgifterna är samt vem som har lämnat uppgifterna. Uppgifter i gråa zon-register skall gallras senast sex månader efter första registreringen. Sådana uppgifter skall omedelbart förstöras om de inte tillsammans med andra uppgifter visar sig vara tillräckliga för att personen i fråga skall registreras i ett underrättelseregister.

Norge

DNA-register

I Norge lades i maj 1995 fram ett förslag till lag om ändringar i

straffeprosessloven, vilka syftade till att möjliggöra ett DNA-register.

Provtagning för DNA-analys och annan "legemsundersøkelse kunde

tidigare med stöd av straffeprosessloven företas med avseende på

någon som skjellig grunn kunde misstänkas för en handling som

kunde medföra frihetsstraff, om undersökningen kunde antas vara av betydelse för utredningen och inte framstod som ett oproportionerligt ingripande. Enligt de föreslagna ändringarna skall provtagningar för DNA-analys kunna företas med stöd av samtycke även om kravet på skjellig grunn till mistanke inte är uppfyllt. Det norska förslaget innebär också att det skall bli tillåtet att inhämta prover för DNA-analys efter det att dom i målet har vunnit laga kraft. Om DNA-analys inte har utförts under förundersökningen, men den misstänkte senare döms för ett brott som skall föranleda registrering, skall ett prov tas och DNA-analys genomföras för att den dömde skall kunna registreras i DNA-registret. Av Övergångsbestärnrnelserna till lagförslaget följer att prov också skall tas av den som har dömts innan lagen trädde i kraft om denne fortfarande avtjänar straff, är under sikring" eller är villkorligt frigiven prøveløslatt. Om villkoren för registrering är uppfyllda får analys också företas av prover som har inhämtats innan lagen trädde i kraft. Avsikten är att det skall upprättas två DNA-register, ett spårregister och ett personregister. Personregistret är tänkt att framför allt innehålla uppgifter om dem som har dömts för något av vissa uppräknade allvarliga brott. Om en domstol har ansett det bevisat att en person har begått något av dessa brott, men frikänt vederbörande grund av psykisk otillräknelighet, får den frikände också registre-

ras. Detsamma gäller den som inte är straffrnyndig, om åklagarmyn-

digheten anser det bevisat att denne har begått det påstådda brottet. De kategorier av brott som enligt förslaget skall kunna föranleda registrering är våldsbrott, sexualbrott, allmänfarliga brott samt rån. Dessutom avses registrering få ske vid försök till sådana brott. I de närmare föreskrifter som skall meddelas om lagens tillämpning avser

Bilaga 2 207

man att föreskriva obligatorisk registrering såvitt gäller de allvarligaste brotten, nämligen våldtäkt, otuktigt umgänge med barn under 14 år, incest, otuktigt umgänge med fosterbarn eller styvbarn, grovt vållande till kroppsskada, dråp och grovt rån. Detta skall gälla såväl för de har dömts för brottet, som för de som har frikänts grund av som otillräknelighet och de är underâriga och därför inte har åtalats. som I övriga fall skall registrering inte vara nödvändigt. Av utredningens förslag följer att det är statsadvokaten som skall besluta om en person

skall införas i registret eller Några regler gallring uppgifter ur registren föreslås inte. Om

om av

det blir känt att en registrerad person har avlidit skall uppgifter om honom i personregistret dock gallras.

Kriminalunderrättelseregister

I Norge finns ett register för "kriminaletterretningsinforrnasjon" KRIMSYS. Registret är ett hjälpregister till det centrala "straffe- og politiopplysningsregisteret" SSP, vilket förs med stöd av lagen om

strafferegistrering. KRIMSYS är ett rikstäckande register som innehåller upplysningar kan betydelse för polisens arbete med att förebygga,

som vara av

efterforska och utreda brott. Varje polisdistrikt har avdelats ett område i databasen och- ansvarar för lokal registrering av information. Det

finns dessutom särskilda delregister för ekonomisk kriminalitet, brottslighet har samband med utlänningsärenden, olovlig som invandring, barnpornografi m.m. En del av databasen är tillgänglig

endast för den som äger infonnationen och för krirninalpoliscentralen

som är registeransvarig.

Tyskland

DNA-register

I Tyskland finns inga särskilda regler om provtagning för DNA-analys och inte heller något DNA-register. Prover för DNA-analys under en

brottsutredning får tas med stöd av de allmänna reglerna i den straffprocessuella lagstiftningen. Blodprov och andra prover får enligt

dessa regler oavsett samtycke tas misstänkt person om det av en behövs för utredning brottet. Beslut om undersökning eller om

208 Bilaga 2

provtagning skall fattas av rätten eller, i brådskande fall, av åklagaren.

Andra än misstänkta får endast i vissa fall underkastas undersökningar och provtagningar utan samtycke. Exempelvis får en undersökning av en mâlsägande genomföras oavsett samtycke om det behövs för att fastställa om målsägandens kropp uppvisar några spår av brottet. Blodprov får också tas utan samtycke om det är oundgängligen nödvändigt. Den som avses bli föremål för en undersökning eller provtagning kan vägra medverka i samma utsträckning som han

kan vägra vittna. Beslut om undersökning eller provtagning fattas av rätten eller i brådskande fall av åklagaren. Direkt tvång får användas

endast efter särskilt beslut av rätten och förutsätter antingen att

personen i fråga insisterar på att inte medverka till undersökningen

trots att man har fastställt ett vitesbelopp eller att det är fråga om ett brådskande fall.

1995:35 209 SOU

Bilaga 3

Europarådets rekommendation om användningen av personuppgifter inom polissektom

RECOMMENDATION No. R 87 15 OF THE COMMITTEE OF MINISTERS TO MEMBER STATES REGULATING THE USEOF PERSONAL DATA IN THE POLICE SECTOR‘

Adopted by the Committee of Ministers on 17 September 1987 at the 410th meeting of the Ministers’ Deputies

The Committee of Ministers, under the terms of Article 15.b of the Statute of the Council of Europe, Considering that the aim of the Council of Europe to achieve a greater unity between its members; Aware of the increasing use of automatically processed personal data the police sector and of the possible benefits obtained through the of computers and other technical means this field; use Taking account also of concern about the possible threat to the privacy of the individual arising through the misuse of automated processing methods; Recognising the need to balance the interests of society the prevention and suppression of criminal offences and the maintenance of public order the hand and the interests of the individual and his on one right to privacy on the other; Bearing mind the provisions of the Convention for the Protection of individuals with regard to Automatic Processing of Personal Data of 28 January 1981 and particular the derogations permitted under Article

Whenthis Recommendation was adopted: accordance withArticle10.2.c ot the Rulesof Procedure lor the meetingsoi the Ministers’ —— with not, Deputies, the Representative oi Ireland reservedthe right of his Government to comply or the Representativethe oi UnitedKingdom reserved theright oi her Government to compiy not or with Principles 2.2 and 2.4 ot the Recommendation. and the Representative of the FederalRepublic ot Germany reservedthe right ot his Government compiy not to or with Principle2.1 ot the Recommendation; accordance with Article10.2.dot the said Rulesot Procedure. the Representative ot Swit- — compiywith not and zerland absiained,stating that he reservedthe right of his Government to or underlining that hisabstention should not be interpreted as expressing disapproval of the Recommendation a as whole.

210 Bilaga 3 SOU 1995:35

6 RECOMMANDATION No. R 87 15

Aware also of the provisions of Article 8 of the Convention fcr the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms, Recommends the governments of member states to: be guided their domestic law and practice by the principles — appended to this Recommendation, and ensure publicity for the provisions appended to this Recom"nen— — dation and particular for the rights which its application confers on individuals.

Appendix to Recommendation N0. R 8 7 15

Scope and definitions

The principles contained this Recommendation apply to the collection, storage, use and communication of personal data for police purposes which are the subject of automatic processing. For the purposes of this Recommendation, the expression personal data" covers any information relating to an identified or identifiable individual. An individual shall not be regarded identifiable identifias cation requires an unreasonable amount of time, cost and manpower. The expression for police purposes" covers all the tasks which the police authorities must perform for the prevention and suppression of criminal offences and the maintenance of public order. The expression responsible body" controller of the file denotes the authority, service or any other public body which competent according to national law to decide on the purpose of automated file, the an categories of personal data which must be stored and the operations which are to be applied to them. A member state may extend the principles contained this Recommendation to personal data not undergoing automatic processing. Manual processing of data should not take place the aim to avoid the provisions of this Recommendation. A member state may extend the principles contained this Recommendation to data relating to groups of associations, founpersons, dations, companies, corporations or any other body consisting directly or indirectly of individuals, whether not such bodies legal or possess personality.

SOU 1995:35 Bilaga 3 211

RECOMMANDATION No. R 87 15 7

The provisions of this Recommendation should not be interpreted as limiting or otherwise affecting the possibility for a member state to extend, where appropriate, certain of these principles to the collection, storage and use of personal data for purposes of state security.

Basic principles

Principle notification 1 — Control and

1.1. Each member state should have an independent supervisory authority outside the police sector which should be responsible for ensuring respect for the principles contained this Recommendation. 1.2. New technical means for data processing may only be introduced all reasonable measures have been taken to ensure that their use complies with the spirit of existing data protection legislation. 1.3. The responsible body should consult the supervisory authority advance any case where the introduction of automatic processing methods raises questions about the application of this Recommendation. 1.4. Permanent automated files should be notified to the supervisory authority. The notification should specify the nature of each file declared, the body responsible for its processing, its purposes, the type of data contained the file and the persons to whom the data are communicated. Ad hoc files which have been set up at the time of particular inquiries should also be notified to the supervisory authority either accordance with the conditions settled with the latter, taking account of the specific nature of these files, or accordance with national legislation.

Principle Collection of data 2 — 2.1. The collection of personal data for police purposes should be limited to such as necessary for the prevention of a real danger or the suppression of a specific criminal offence. Any exception to this provision should be the subject of specific national legislation.

2.2. Where data concerning an individual have been collected and stored without his knowledge, and unless the data are deleted, he should be informed, where practicable, that information held about him as soon as the object of the police activities no longer likely to be prejudiced.

212 Bilaga 3 SOU 1995:35

8 RECOMMANDATION No. R 87 15

2.3. The collection of data by technical surveillance or other automated means should be provided for specific provisions. 2.4. The collection of data on individuals solely on the basis that they have a particular racial origin, particular religious convictions, sexual behaviour or political opinions or belong to particular movements or organisations which are not proscribed by law should be prohibited. The collection of data concerning these factors may only be carried out absolutely necessary for the purposes of particular inquiry. a

Principle 3 Storage of data — 3.1. As far as possible, the storage of personal data for police purposes should be limited to accurate data and to such data as are necessary to allow police bodies to perform their lawful tasks within the framework of national law and their obligations arising from international law.

3.2. As far as possible, the different categories of data stored should be distinguished accordance with their degree of reliability accuracy or and, particular, data based on facts should be distinguished from data based on opinions or personal assessments.

3.3. Where data which have been collected for administrative purposes are to be stored permanently, they should be stored a separate file. any case, measures should be taken so that administrative data are not subject to rules applicable to police data.

Principle 4 Use of data by the police — 4. Subject to Principle personal data collected and stored by the police for police purposes should be used exclusively for those purposes.

Principle 5 Communication of data —— 5.1. Communication within the police sector

The communication of data between police bodies to be used for police purposes should only be permissible there exists legitimate a interest for such communication within the framework of the legal powers of these bodies.

5.2.i. Communication to other public bodies

Communication of data to other public bodies should only be permissible a particular case:

a. there exists a clear legal obligation or authorisation, with the or authorisation of the supervisory authority, or

Bilaga 3 213 SOU 1995:35

RECOMMANDATIONNo. R 87 15 9

b. these data indispensable to the recipient to enable him to fulfil are provided that the aim of the collection his own lawful task and or processing to be carried out by the recipient not incompatible with the original processing, and the legal obligations of the communicating body are not contrary to this. 5.2.ii. Furthermore, communication to other public bodies exceptionally permissible a particular case: the communication undoubtedly the interest of the data a. subject and either the data subject has consented or circumstances are such as to allow a clear presumption of such consent, or b. the communication necessary so as to prevent a serious and imminent danger. 5.3.i. Communication to private parties The communication of data to private parties should only be permissible particular case, there exists a clear legal obligation or a authorisation, with the authorisation of the supervisory authority. or 5.3.ii. Communication to private parties exceptionally permissible a particular case: the communication undoubtedly the interest of the data a. subject and either the data subject has consented or circumstances are such as to allow a clear presumption of such consent, or b. the communication necessary so as to prevent a serious and imminent danger. 5.4. International communication Communication of data to foreign authorities should be restricted to police bodies. should only be permissible: a. there exists a clear legal provision under national or international law, the absence of such a provision, the communication necessary for the prevention of a serious and imminent danger or necessary for the suppression of a serious criminal offence under ordinary law, and provided that domestic regulations for the protection of the person are not prejudiced. 5.5.i. Requests for communication Subject to specific provisions contained national legislation or international agreements, requests for communication of data should

214 Bilaga 3 SOU 1995:35

10 RECOMMANDATION No. R 87 15

provide indications as to the body or person requesting them well as as the reason for the request and its objective.

5.5.ii. Conditions for communication

As far as possible, the quality of data should be verified at the latest at the time of their communication. As far as possible, all communications of data, judicial decisions, as well as decisions not to prosecute,

should be indicated and data based opinions personal assessments

on or checked at source before being communicated and their degree of

accuracy or reliability indicated.

discovered that the data are no longer accurate and to date, up they should not be communicated. data which longer accurate are no or up to date have been communicated, the communicating body should inform as far as possible all the recipients of the data of their nonconformity.

5.5.iii. Safeguards for communication

The data communicated to other public bodies, private parties and foreign authorities should not be used for other than those purposes specified the request for communication.

Use of the data for other purposes should, without prejudice to paragraphs 5.2 to 5.4 of this principle, be made subject to the agreement of the communicating body.

5.6. Interconnection of files and on-/ine to files access

The interconnection of files with files held for different purposes subject to either of the following conditions:

a. the grant of an authorisation by the supervisory body for the purposes of an inquiry into a particular offence, or

compliance with a clear legal provision.

Direct access/on-line access to a file should only be allowed accordance with domestic legislation which should take account of Principles 3 to 6 of this Recommendation.

Principle 6 Publicity, right of access to police files, —— right-of rectification and right of appeal

6.1. The supervisory authority should take measures so as to satisfy itself that the public informed of the existence of files which are the subject of notification as well as of its rights regard these to files. Implementation of this principle should take account of the specific nature of ad hoc files,

SOU 1995:35 Bilaga 3 215

RECOMMANDATION No. R 87 15 11 ü particular the need to avoid serious prejudice to the performance of a legal task of the police bodies. 6.2. The data subject should be ab|e to obtain access to a police file at reasonable intervals and without excessive delay accordance with the arrangements provided for by domestic law. 6.3. The data subject should be able to obtain, where appropriate, rectification of his data which are contained a file. Personal data which the exercise of the right of access reveals to be inaccurate which found to be excessive, inaccurate or irrelevant or are application of the other principles contained this Recommenof any dation should be erased corrected or else be the subject of a corrective or statement added to the file. Such corrective measures should extend as far as posserasure or ible to all documents accompanying the police file and, not done immediately, should be carried out, at the latest, at the time of subsequent processing of the data or of their next communication. 6.4. Exercise of the rights of access. rectification and erasure should only be restricted insofar a restriction indispensable for the performance as of legal task of the police or necessary for the protection of the data a subject or the rights and freedoms of others. the interests of the data subject, a written statement can be excluded by law for specific cases. 6.5. A refusal or a restriction of those rights should be reasoned writing. should only be possible to refuse to communicate the reasons insofar this indispensable for the performance of a legal task of the police or as necessary for the protection of the rights and freedoms of others. 6.6. Where refused, the data subject should be able to appeal access to the supervisory authority or to another independent body which shall satisfy itself that the refusal well founded.

Principle 7 Length of storage and updating of data — 7.1. Measures should be taken so that personal data kept for police deleted they are no longer necessary for the purposes for purposes are which they were stored. For this purpose, consideration shall particular be given to the following criteria: the need to retain data the light of the conclusion of inquiry into a particular case; a final judicial decision, particular an an acquittal; rehabilitation; spent convictions; amnesties; the age of the data subject; particular categories of data.

216 Bilaga 3 sou 1995:35

12 RECOMMANDATION No. R 87 15

7.2. Rules aimed at fixing storage periods for the different categories of personal data as well as regular checks on their quality should be established agreement with the supervisory authority or accordance with domestic law.

Principle 8 Data security -— The responsible body should take all the necessary measures to ensure the appropriate physical and logical security of the data and prevent unauthorised access, communication or alteration. The different characteristics and contents of files should, for this purpose, be taken into account.

SOU 1995:35 Bilaga 3 217

EXPLANATORY MEMORANDUM

Introduction

Although the data protection principles laid down the Convention for the Protection of Individuals with regard to Automatic Processing of Personal Data known also as the Data Protection Convention, of 28 January 1981, are of general application to the collection, storage, use, etc. of personal data both the private and public sectors, has been felt necessary to adapt them to the specific requirements of particular sectors.

This sectoral approach" to data protection has so far led to the adoption by the Committee of Ministers of the Council of Europe of four recommendations elaborated by its intergovernmental Committee of experts on data protection CJ-PD: Recommendation No. R 81 1 on regulations for automated medical data banks 23 January 1981, Recommendation No. R 83 10 on the protection of personal data used for scientific research and statistics 23 September 1983, Recommendation No. R 85 20 on the protection of personal data used for purposes of direct marketing 25 October 1985, and Recommendation No. R 86 1 on the protection of personal data used for social security purposes 23 January 1986.

3. Within the framework of this sectoral approach, the Committee of experts on data protection believed was appropriate to reflect on the data protection problems created by the use of personal data the police sector with a view to preparing a legal instrument setting out a number of principles designed to regulate the collection, storage, use, communication and conservation of personal data by the police and which would be inspired by the norms laid down the Data Protection Convention.

Given the increased activities of police forces the lives of individuals necessitated by new threats to society posed by terrorism, drug

TheConvention enteredinto force on 1 October 1985.At the dateol publicationol the explanatory memorandum, the Convention hasbeenratifiedby the following slates: Austria, Federal RepublicofGermany, France,Luxembourg, Norway,Spain.SwedenandtheUnitedKingdom; hasbeen signedby Belgium,Cyprus, Denmark, Greece, Iceland,lreland,llaly,Netherlands, PortugalandTurkey.

218 Bilaga 3 sou 1995:35

14 EXPLANATORY MEMORANDUM

delinquency, etc. as well as a general increase criminality, was felt even more necessary to establish clear guidelines for the police sector which indicate the necessary balance needed our societies between the rights of the individual and legitimate police activities when the latter have recourse to data-processing techniques. 5. Bearing mind that Article paragraph of the Convention makes possible for member states to derogate from the Conventions basic data protection principles the interests of, inter alia, "the suppression of criminal offences", the committee of experts mandated a working party to identify the sort of problems raised by the use of personal data the police sector and to formulate concrete proposals for their solution. The working party was composed of experts from Belgium, France, Italy, the Netherlands, Portugal, Sweden, Switzerland and the United Kingdom. Under the chairmanship of Dr R. schweizer Switzerland, the working party met on five occasions. the course of the first meeting 19 and 20 December 1983, the working party attempted to identify the extent to which the Iegislation of the member states contained specific provisions regulating the use of personal data the police sector. addition, gained a broad view of the sort of problems which this sector poses for data protection. this regard, the task of the working party was facilitated by a study prepared by a consultant, Professor H. Maisl France. At its second meeting 18 to 20 June 1984, the members of the working party explored the issues further, taking account of the replies which were submitted by the member states to response a questionnaire. addition, the working party analysed the relevant case-law of the European Court and European Commission of Human Flights the context of Article 8 of the European Convention on Human Rights, which has a bearing on the collection, use, storage, etc. of personal data by the police. A preliminary draft instrument emerged from the discussions which reflected the working partys provisional views of regulaton ways ing the use of personal data the police sector. At its third meeting 17 to 19 December 1984, the working party proceeded to revise the preliminary draft instrument. Careful consideration was given particular to the scope of the derogation set out Article paragraph of the Data Protection Convention. The working party proceeded on the basis that would be appropriate to establish a special set of data protection principles for the classic and crucial tasks of the police while at the same time adapting them to take account of particular requirements, notably respect of the suppression of criminal offences".

SOU 1995:35

EXPLANATORYMEMORANDUM 15

9. Building on the comments and observations submitted by the plenary committee which was kept informed of the working partys progress, the working party expanded its analysis its subsequent meetings 5 to 7 June 1985; 27 to 29 November 1985 so as to deal with such issues as the communicating of data by the police to third parties. particular transborder data flows. The finalised text was submitted to the plenary committee along with a draft explanatory memorandum prepared by the Secretariat. 10. The committee of experts approved the draft recommendation and draft explanatory memorandum at its 13th meeting 4 to 7 November 1986 after detailed examination and decided to submit these texts to the European Committee on Legal Co-operation CDCJ for examination and approval. 11. The draft recommendation and draft explanatory memorandum were approved by the European Committee on Legal Co-operation on 22 May 1987. 12. Recommendation No. R 87 15, regulating the use of personal data the police sector, was adopted by the Committee of Ministers of the Council of Europe on 17 September 1987.

Detailed comments

Preamble 13. Technology inevitably facilitates the work of the police. a sector where the collection and storage of a vast amount of personal information are indispensable view of the wide-ranging and important role of police forces society, the advantages to be gained from the use of technology are apparent. Sophisticated criminality inevitably requires access to countervailing sophisticated methods of law enforcement. Computers, particular, have allowed the police to enhance its efficiency the collection and storage of personal data and have contributed to more rapid decision-making law enforcement for the benefit of society. 14. However, the concerns which prompted the elaboration of the Convention for the Protection of Individuals with regard to Automatic Processing of Personal Data of 28 January 1981 regard to the increasing recourse to automation all sectors are most acutely felt the police sector. For this domain that the consequences of violation of the a basic principles laid down the Convention could weigh most heavily on the individual.

220 Bilaga 3 SOU 1995:35

16 EXPLANATORY MEMORANDUM

15. The preamble recognises the need to strike a balance between the interests involved the interests of the individual and his right to privacy -and the interests of society the prevention and suppression of criminal offences and the maintenance of public order. 16. Not surprisingly, the balance difficult to achieve the police sector. Both Article paragraph of the European Convention on Human Rights and Article 9 of the Data Protection Convention allow for exceptions to be made to the rights which they offer. 17. Although the preamble refers to the possible threat to the privacy of the individual through the misuse of automated processing methods, should be borne mind that privacy not to be interpreted simply terms of protection of one’s private sphere against intrusive conduct. for this reason that the preamble draws attention to Article 8 of the Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Free doms, and the legality of certain technical surveillance means to obtain data on individuals must be tested against the provisions of Article 8 and the relevant rulings of the European Court of Human Rights. 18. Recourse to wire—tapping and interception of mail are examples of abuse of one’s private life sir/cto sensu. The European Court of Human Rights has so ruled on two occasions Case of Klass and others, judgment of 6 September 1978, Series A, No. 28; Malone Case, judgment of 2 August 1984, Series No. 82. Principles 2.2 and 2.3, particular, must be interpreted the light of the Court’s case—law. 19. However, the preamble also refers to the provisions of the Convention for the Protection of individuals with regard to Automatic Processing of Personal Data, of 28 January 1981, which goes beyond traditional privacy notions and sets out a series of basic protective principles designed to regulate the collection, storage, use and communication of personal data. 20. Specific reference made the preamble to the derogations permitted under Article 9 of the Data Protection Convention and will be recalled that a derogation from the provisions of Article 5 "quality of data", Article 6 rules for specific categories of data" and Article 8 additional safeguards for the data subject" authorised only provided for by law and constitutes a necessary measure a democratic society the interests of, inter alla, the suppression of criminal offences". Bearing mind that the European Court of Human Rights its judgment the Malone Case laid down number of strict criteria a precision, certainty, foreseeability, etc., thought that the principles contained this non-binding legal instrument can provide helpful guidance to the legislator as to the interpretation of the derogation Article

SOU 1995:35 Bilaga 3 221

EXPLANATORY MEMORANDUM 17 Vi i

paragraph of the Data Protection Convention when regulating the collection. use, etc. of personal data the police sector. This point should be borne mind, for example, the context of paragraph 2.1. 21. As so worded, the scope of the derogation narrower than the societal interests outlined the fifth paragraph of the preamble. However, the aim of the present Recommendation to establish a special set of data protection principles for the classic and crucial tasks of the police while at the same time adapting the principles to take account of particular requirements, notably respect of the suppression of criminal offences". goes without saying that personal data collected and used for tasks not falling within classic police activities, for example for administrative purposes, are subject to general data protection norms.

Scope and definitions 22. The principles are intended to regulate all the crucial stages where data protection becomes an issue collection, storage, use and com- — munication of personal data. will be noted that these activities are linked to the finality of police purposes. The latter term defined the light of the interests at stake for society, already referred to the fifth paragraph of the preamble. However, will be recalled that this statement of finality will be the subject of refinement at later stages the text so as to ensure that the principles will treat differently the tasks which the police must perform regard to the suppression of criminal offences and the tasks which must carry out at the level of prevention and the maintenance of public order. 23. The Recommendation refers simply to police authorities". should be borne mind that, depending on the legal system question, different police forces can coexist. may not always be easy to distinguish between them from the point of view of division of labour. However, regardless of nomenclature, the principles should apply to any body with police functions involved the collection, storage, use and transfer of personal data for the purposes set out the third paragraph of this section. 24. The Recommendation primarily concerned with automated personal data, and the term personal data defined so as to be consistent with its use earlier recommendations of the Council of Europe the field of data protection. worth repeating that whether or not an individual to be regarded as identifiable" to be determined objectively, bearing mind the sophistication of methods of identification at the disposal of the police, for example fingerprint techniques, voice recognition systems, data base surveillance, etc.

222 Bilaga 3 SOU 1995:35

18 EXPLANATORY MEMORANDUM

25. The responsible body" referred to this section reality, to use the terminology of the Convention, the controller of the file. Accordingly, this body will have ultimate responsibility for the file. will be seen Principle 1.4 that the name of the responsible body for a particular file should be notified to the supervisory body.

26. Although the instrument confines itself to automated personal data as the case for the laws of a certain number of member states, -it — recognised that certain member states of the Council of Europe still rely heavily on manual files. addition, other countries where police computerisation highly advanced the data stored on computers may sometimes only be intelligible reference made to manual files. would be undesirable, therefore, to exempt manual files and for this reason that the instrument accepts that member states have the freedom to extend the principles to data held manual form. Paragraph 38, will be seen, provides guidance on how member states can treat the issue of manually held data.

27. With the passage of time, of course, more and more data which are presently held manual form will be automated and the principles contained this instrument will extend to them. should not be permissible, however, for a member state to deliberately circumvent the guarantees laid down this instrument by transferring personal data from automated files to manual files. recognised, however, that may be difficult to determine whether there has been a deliberate circumvention when data are deleted pursuant to Principle 7 but a print-out of the data has been retained.

28. ln accordance with Article paragraph oi the Data Protection Convention, the instrument also accepts that member states have the possibility of applying the principles to legal persons.

29. Finally, with regard to matters of state security, which the explanatory report to the Data Protection Convention describes as protecting national sovereignty against internal or external threats, including the protection of the international relations of the state", would seem desirable to recognise the freedom of member states to extend of some the safeguards which are set out this instrument to the field of state security wherever their application seems feasible and relevant.

30. Over and above t-he particular contexts of state security and legal persons, should be remembered that the principles outlined the Recommendation were considered by the drafters as minimum guarantees and that member states retain the liberty of course to lay down stronger measures of protection.

SOU 1995:35 Bilaga 3 223

EXPLf£lATORY MEMORANDUM 19

Principle 1 Control and notification — 31. Data protection authorities or commissioners play a central role the framework of domestic data protection laws. Where such bodies exist, they should be entrusted with the tasks set out this Recommendation. would be undesirable to create a competing, separate organ for the purposes of the Recommendation. However, any new organ created should be genuinely independent of police control, a crucial quality given that the Recommendation at certain stages provides for the possibility of conferring decision—making powers on involving the evaluation of the limits of police action with regard to the use of personal data. 32. The constitutional structure of certain member states may necessitate the creation of several independent supervisory authorities where data protection authorities or commissioners do not already exist. The body need not necessarily be a collegiate one. would be possible tor an individual to discharge the role of ensuring respect for the principles contained this Recommendation". However, given the importance of this role, desirable that the supervisory authority, regardless of the form which takes, should have sufficient resources to enable to be effective. 33. Finally, should be stressed that the absence of general data protection legislation does not constitute a bar to the creation of an independent supervisory authority for the police sector. The principles set out this Recommendation are addressed to all member states and can be taken up by countries which have yet to adopt general norms for data protection. 34. The preamble recognises that, addition to computers, techninew cal means for data processing present advantages for police work, for example voice-recognition systems, machine-readable identification cards, computer-based surveillance techniques, electronic tracking systems. However, given their possible misuse, essential that their introduction and use are accompanied by awareness of their implications for the individual. for this reason that Principle 1.2 recommends that careful consideration be given to their introduction so as to that ensure they will not undermine the spirit of existing data protection legislation. addition, public debate would seem desirable regard to the introduction of new technologies which pose possible threats to privacy and which were not the mind of the legislator at the time of adoption of data protection norms. 35. this regard, the independent supervisory authority has useful role a to perform. accordance with Princip/e 1.3, should be empowered to make observations, at the request of the responsible body, when the

224 Bilaga 3 SOU 1995:35

20 EXPLANATORY MEMORANDUM

latter intends to introduce automatic data-processing methods which possibly problems for the application of the Recommendation. may pose Principle 1.3 does not imply a right of veto on the introduction of such methods. However, allows the supervisory authority to examine the proposed methods to see whether they will, for example, escape the guidelines concerning the communication of data Principle 5. could advise the responsible body on the sort of measures to be taken so as to ensure respect for the Recommendation’s principles. 36. For the of this instrument, police files cover all structured/ purpose organised personal data which are managed by the police services to meet their requirements regard to the prevention or suppression of criminal offences or the maintenance of public order. Police files as so defined enable the police to retrieve information relating to identified or identifiable persons. Principle 1.4 obliges the police, or perhaps some other body designated by national law, to notify its automated files to the supervisory authority and to specify certain details concerning each automated file. 37. will be noted that this a general requirement of notification. No exception laid down favour of files appertaining solely to the suppression of criminal offences. As stated previously, the Recommendation attempts to lay down particular rules for the classic tasks of the police, only departing from them where found necessary to take account of the particular requirements of the police the context of the suppression of criminal offences". 38. Although the rule on notification restricted to automated police files, may be the case that certain member states will avail of their right to extend the principles laid down this instrument to manual police files. Should this be the case, a member state may oblige the police to keep a description of each type of manual file kept, the controller of the file, its purpose, the sort of data contained and the persons to whom the data are communicated. Such general descriptions would be notified to the supervisory authority. Alternatively, the need to notify every description could be obviated each police force were required to ensure that its manual files conformed to a certain description drawn up at central level. a police force did not comply with this general description, could be obliged to make its own description and to notify to the supervisory authority. 39. Other ways of extending the principles to manual files are, of course, possible. 40. The second sub-paragraph of Principle 1.4 addresses the issue of ad hoc files which have been set up at the time of particular lnquiries.

SOU 1995:35 Bilaga 3 225

lSPLANATORY MEMORANDUM h

Notification of every ad hoc file could create unacceptable bureaucracy. However, such files should not escape some sort of notification. National law may lay down the circumstances which they are to be brought to the attention of the supervisory authority. may be that domestic law will only require notification of the existence of such files or a global notification of ad hoc files of a particular type, allowing the supervisory authority to inquire into them so as to ensure that they conform to the principles of data protection. 41. Alternatively, the absence of guidance from national law, the supervisory authority, collaboration with the responsible body referred to previously, could work out guidelines governing the notification ad hoc files. For example, may emerge from the dialogue between the supervisory authority and the responsible body that such files should be notified after they have been existence for a reasonable time, or can be presumed that they will be existence for a reasonable time. Other criteria for notification will be found. 42. Files brought into existence for the purposes of a particular inquiry which quickly cleared up should not need to be notified.

Principle 2 Collection of data -— 43. Principle 2.1 excludes an open—ended, indiscriminate collection of data by the police. expresses a qualitative and quantitative approach to Article 5.c of the Data Protection Convention which stipulates that personal data must be adequate, relevant and not excessive relation to the purposes for which they are stored. Given that Article 9.a of the convention allows a derogation from this principle regard to the suppression of criminal offences, Principle 2.1 of the Recommendation attempts to fix the boundaries to this exception by limiting the collection of personal data to such as are necessary for the prevention of a real danger or the suppression of a specific criminal offence, unless domestic law clearly authorises wider police powers to gather information. Real danger" to be understood as not being restricted to a specific offence or offender but includes any circumstances where there reasonable suspicion that serious criminal offences have been or might be committed to the exclusion of unsupported speculative possibilities. By way of example, reasonable suspicion that unspecified drugs were being illegally brought into a country through a port by unidentified private yachts would justify the collection of data on all such yachts using that port, but not all yachts, their owners and passengers using every port that country. 44. Principle 2.2 addresses the issue of the collection and storage of data without the data subject being aware of this and attempts to offer a

8 16-0268

226 Bilaga 3 SOU 1995:35

22 EXPLANATORY MEMORANDUM

regulatory principle when decided to retain the data so collected, namely the person on whom data have been collected without his knowledge should be informed that data are being held on him as soon as the object of the police activities no longer likely to be prejudiced. Of course this procedure will be unnecessary the police has decided to delete the data collected unbeknown to the individual.

accepted that Principle 2.2 may prove difficult to implement where street videos and similar mass surveillance methods are an issue and information has been collected on a great number of persons. for this reason that the principle recommends informing those subjected to a secret surveillance that data are still held on them only where practicable". The police themselves will be expected to take the decision.

45. thought that member states may tind this principle of value when considering the case-law of the European Commission of Human Rights which, the context of Article 8 of the European Convention Human on Rights, has recognised that the collection and storage of data on an individual without his knowledge could raise an issue of data protection Application No. 8170/78, X v. Austria, Application No. 9248/81. Leander v. Sweden.

46. While Principle 2.2 places the emphasis on the storage of personal data collected unbeknown to the data subject, whether by secret means 0r non-secret means for example, asking questions of the data subjects neighbours, Principle 2.3 focuses on the collection of data by technical Surveillance or other automated Specific provisions national means. law should govern collection of data by such methods. particular, the case-law of the European Court of Human Rights should be borne mind when recourse had to wiretapping. The judgment the Malone case states that such a form of technical surveillance must be authorised with reasonable precision accessible legal rules that sufficiently indicate the scope and manner of exercise of the discretion conferred the on authorities and be accompanied by adequate guarantees against abuse.

47. Law—enforcement agencies work within the confines of the law and their data collection activities are thus circumscribed. Accordingly, domestic legal provisions, which must take their minimum basis the as provisions of the Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms,l950, must be respected. this regard, account must also be taken of the case-law of the European Commission and European Court of Human Rights the of arrest detention for areas or questioning, search and seizure, methods of interrogation, the taking of body samples, fingerprints and photographs, etc. without saying goes

SOU 1995:35 Bilaga 3 227

E.fiL,ANf‘lQi"‘_EM_Q3A_N_DUM..__- .. N

that the relevant domestic legislation must conform to the provisions of the Convention as interpreted by the European Court of Human Rights. 48. Principle 2.4 treats the issue of sensitive data and reflects the concern expressed Article 6 of the Data Protection Convention that the collection and storage of particular categories of data should be restricted. may be the case that the collection of certain sensitive data will be necessary for the purposes set out Principle 2.1. However, no circumstances should such data be collected simply order to allow the police to compile a file on certain minority groups whose behaviour or conduct within the law. The collection of such data should only be authorised absolutely necessary for the purposes of a particular inquiry". The expression a particular inquiry" should be seen as a general limitation; such an inquiry should be based on strong grounds for believing that serious criminal offences have been or may be committed. The collection of sensitive data such circumstances should, moreover, be absolutely necessary" for the needs of such inquiries. The reference to sexual behaviour does not apply where an offence has been committed.

Principle 3 Storage of data - 49. Personal data when collected will subsequently be the subject of a decision concerning their storage police files. Principle 3.1 addresses the requirements of accuracy and storage limitation. The data stored should be accurate and limited to such data as are necessary to enable the police to perform its lawful tasks. Principle 3.1 recognises that, addition to national law, international law which for the purposes of this Recommendation taken to include international co-operation within the framework of Interpol, may also be the source of lawful police work for example, international legal agreements on co-operation between national police forces which justifies the storage of data. 50. This principle important given the fact that the commitment of personal data to a police file may lead to a permanent record and indiscriminate storage of data may prejudice the rights and freedoms of the individual. also the interests of the police that has only accurate and reliable data at its disposal. 51. will be noted that Principle 3 as a whole a general requirement aimed at all types of data collected for police purposes defined as previously. 52. Principle 3.2 encourages the implementation of a system of data Classification. thought that should be possible to distinguish

228 Bilaga 3 SOU 1995:35

24 EXPLANATORY MEMORANDUM

between corroborated data and uncorroborated data, including assessments of human behaviour, between facts and opinions, between reliable information and the various shades thereof and conjecture, between reasonable cause to believe that information accurate and a groundless belief its accuracy. 53. Data collected and stored by the police for administrative purposes for example, information on firearms certificates granted, lost property, etc. are of course subject to the general principles of data protection. Principle 3.3 recommends that such data be held separately from data stored for police purposes within the meaning of this instrument when decided to retain them indefinitely. would be wrong principle to allow the special regime for police data, with its particular approach to data protection the police sector, to extend to them. 54. However, may not always be feasible to ensure a strict separation between the two types of data. Nevertheless, such a case, member states should examine the sort of measures which could be taken the event of unavoidable mixing so as to ensure that administrative data remain fully subject to the general rules of data protection.

Principle Use of data by the police 4 — 55. Principle 4 states clearly the notion of finality: personal data collected for the prevention and suppression of criminal offences or for the maintenance of public order police purposes must only be used for those purposes. However, the absolute nature of this rule modified part by Principle

Principle 5 Communication of data — 56. Principle 5 structured such a way as to regulate separately the various forms of data transfer that can legitimately take place while at the same time providing general principles applicable to all the transfers envisaged. 57. Transfer of data within the police sector made conditional on the receiving police authority possessing a legitimate interest obtaining the data, for example that the data are needed by the recipient for the prevention or suppression of criminal offences or the maintenance of public order. accepted that a police body requesting information from another police body may communicate certain data so that its request for information can be met provided that both parties to the communication fulfil the legitimate interest requirement laid down Principle 5.1. 58. Outside the framework of communication within the police sector,

SOU 1995:35 Bilaga 3 229

EXPLANATORY MEMORANDUM 25

the conditions governing transfer are stricter. given the fact that the communication may be for non-police purposes slricto sensu. The exceptional nature of the circumstances allowing communication set out Principles 5.2 and 5.3 stressed. will be noted that circumstances a and b both Principles 5.2.ii and 5.3.ii are specifically referred to as exceptional. 59. The public bodies referred to Principle 5.2 could, for example, be social security authorities or inland revenue authorities investigating fraud, or immigration control, customs authorities and so on. 60. The general conditions for data transfer to such bodies are set out Principle 5.2.i, sub-paragraphs a and b. will be noted that Principle 5.2.i.a envisages the possibility of the supervisory authority authorising a data transfer. with this sort of role mind that emphasis was placed Principle 1 on the need for the supervisory authority to be independent of the police sector. The "clear legal authorisation referred to Principle 5.2.i.a could be provided by a magistrate. 61. Mutual assistance between police authorities and the sort of public bodies suggested above also possible the absence of the circumstances set out Principle 5.2.i.a. Principle 5.2.i.b would, for example, allow a social security institution investigating fraud the social security sector to have access to relevant police data the data are essential to its inquiry. recognised that the sort of public bodies referred to

paragraph 59 engage activities which are similar some ways to police

activities and information held by the police may be of value to those activities. The notion of compatibility referred to Principle 5.2.i.b reflects Article 5.b of the Data Protection Convention and therefore data may only be communicated for such related activities. The "legal obligations of the police are to be interpreted accordance with domestic law. 62. Principle 5.2.ii sets out two additional circumstances justifying communication, and will be recalled that they will only exceptionally" allow communication. By way of illustration of a, may be the case that a social security office, faced with a claim for benefit presented by a migrant, may need to verify the latters legal status the country concerned by consulting a police file. This would also be the interest of the claimant. will be noted that the danger referred to b must be both serious and imminent. was thought appropriate to qualify the danger this way given that Principle 5.2.ii only concerned with exceptional cases justifying communication. Where a serious but non-imminent danger exists, communication could take place accordance with the provisions of Principle 5.2.ii.a.

230 Bilaga 3 SOU 1995:35

26 EXPLANATORY MEMORANDUM

63. may occasionally be necessary for the police to communicate data to private bodies, although not on the same scale as envisaged the case of mutual assistance between the police and other public bodies. Sometimes the police will make data available on known confidence tricksters to shops and banks, or information concerning stolen credit cards and cheques. Once again, Principle 5.3 treats these as exceptional cases, requiring a clear legal obligation or authorisation for example the consent of a magistrate, or the consent of the supervisory authority. the absence of these factors, Principle 5.3 repeats the same conditions set out Principle 5.2.ii.

64. to be understood that the provisions of Principles 5.2 and 5.3 cover the diffusion or broadcasting to public bodies or private persons of ldentiklt pictures or photographs of suspected persons which result from automated data processing.

65. Principle 5.4 relates to the international transfer of police data the strict sense between police bodies. The reference to international law refers not only to international agreements concerning mutual assistance criminal matters but also to co-operation within the framework of Interpol. addition, this principle also takes account of the existence or conclusion of agreements between neighbouring states which are designed to improve transfrontier data communication between police bodies.

66. As regards the term, police bodies", recognised that certain member states certain types of police work may be carried out by authorities which are not stricto sensu police bodies. Alternatively, may be the case that certain functions which are thought to be within the competence of the police certain member states may actually be discharged by non-police agencies other member states.

67. For the purposes of Principle 5.4, therefore. the term "police bodies" should be understood a broad sense. The question to be asked whether the body performing a function related to the prevention or suppression of criminal offences or to the maintenance of public order. Finally, Principle 5.4 should not be interpreted as excluding the possibility that data may be transferred to foreign judicial authorities where such authorities exercise functions concerning the prevention and suppression of criminal offences. goes without saying that the requirements laid down Principle 5.4 must be respected.

68. international communication of personal data between police bodies should only take place accordance with the conditions set out either a or Principle 5.4.b will be operative the recipient state not a

SOU 1995:35 Bilaga 3 231

EXPIANATORY MEMORANDUM 27

member of Interpol or there does not exist a treaty authorising communication of data to the recipient. 69. The text of Principle 5.4 reflects to some extent the provisions of Article of the Data Protection Convention which treats the issue of transborder data flows. will be noted that the clause and provided that domestic regulations for the protection of the person are not prejudiced" a counterpart to the concept of equivalent protection the recipient state contained paragraph 3.2 of Article l2. Accordingly, the sending authority should satisfy itself as to the level of data protection for police data existing the receiving state. Should the sending authority impose conditions on the use of the data the receiving state for example as to the length of conservation, to be understood that these conditions are to be respected. Both Principles 5.4.a and b are governed by the proviso. 70. Principle 5.5 sets out a number of rules which should govern the different forms of communication referred to above. addressing the rules which should govern the communicating of data. the drafters were inspired to some extent by the provisions contained the "Rules on international police co-operation and on the internal control of lnterpo|s archives. addition, the provisions of the European Convention on Mutual Assistance Criminal Matters of 20 April 1959 are reflected the text. 71. The criteria outlined Principle 5.5.i are aimed at ensuring that the communication of data can be justifiably carried out. will be recalled that Principle 5.1 obliges a police body requesting data from another police body within the police sector to have a legitimate interest obtaining the data. However, Principle 5.5.i envisages both internal and international exchanges of data being made subject to a justification requirement. 72. accepted however that domestic law or provisions international agreements may dispense with the requirement of a reasoned request. 73. Principle 5.5.ii not absolute nature. The conditions set out are as far as possible" to be satisfied. For example, accepted that certain countries judicial decisions are not always relayed back to the police. 74. As stated previously, the interest of both the police itself as well as the individual that data are accurate. 75. Principle 5.5.ii flexible to the extent that appreciated that

232 Bilaga 3 SOU 1995:35

28 EXPLANATORY MEMORANDUM

different monitoring periods exist the various countries. for this that verification of the quality of data made possible right up to reason the moment of communication. 76. Principle 5.5.iii may exceptionally allow the data to be used for other than the purposes justifying the initial request for compurposes munication. essential that the communicating body be informed of an intention to so use the data. must be borne mind that the different purposes must relate to one or more of the factors contemplated Principles 5.2 to 5.4. 77. Principle 5.5.iii does not apply to communication within the police sector. The rules outlined Principles 4.1 and 5.1 are applicable to that case. 78. While Principle 2 constitutes a general principle for the collection of data by the police, Principle 5.6 concerns the particular situation where the police may seek to collect data by linking up its files with files held for different purposes, for example social security bodies, passenger lists kept by airlines, trade union membership files, etc. Alternatively, may be sought to match up a number of files to see they provide a clear profile of a certain type of delinquency and the sort of persons likely to engage such delinquency. 79. The legitimacy of such practices made conditional on the grant of either of the types of authorisation laid down a and b. The "clear legal provision" referred to Principle 5.6.b should state the conditions under which interlinkage can take place. 80. The possibility of the police having a direct computerised access to files held by different police bodies or by other bodies discussed the final sub-paragraph of Principle 5.6. Direct access these circumstances must be accordance with domestic legislation which should reflect certain key principles of the Recommendation.

Principle 6 Publicity, right of access to police files, — right of rectification and right of appeal 81. The requirement of publicity for the existence of police files as well as regard to the rights of individuals vis-a-vis police files of fundamental importance. Principle 6.1 entrusts the task of publicity to the supervisory authority, although member states will no doubt find additional ways of implementing this requirement. 82. The requirement of publicity should apply principle to all automated files. However, recognised that the amount of information which can be given to police files will depend on particular circum-

SOU 1995:35 Bilaga 3 233

EXPLANATORY MEMORANDUM 29

stances. For example, a more general description could be given to an ad hoc file related to a delicate inquiry progress. 83. The individual should the first instance be enabled to direct a request for access to a police file to the controller of the file. At the very least, this right should be exercised through the intermediary of the supervisory authority. Domestic law should determine the appropriate means of exercising the right. addition, Principle 6.2 seeks to guarantee access by the data subject at reasonable intervals and without undue delay. 84. principle, requests for access to data should not be registered as registration of requests could inhibit exercise of the right. However, a member state does operate a system of registration, care should be taken to ensure that the register of requests kept separate from the normal criminal files held by the police. consideration should also be given to the destruction of the register after the lapse of a reasonable period of time. 85. Where data have been shown to be inaccurate as a result of the exercise of the right of access or found to be inaccurate. irrelevant or excessive as a result of the application of other principles, Principle 6.3 provides that the police should ensure that the relevant file put order. This can be done by erasing inaccurate data, or rectifying the information so as to make correspond to the rightful situation. As an alternative to erasure, Principle 6.3 makes possible for data to be retained on the file but subject to an accompanying statement which sets out the true position. This could be the case, for example, for statements made by witnesses which have been shown to be inaccurate. Rather than removing the statement entirely from the file. may be desirable to retain while at the same time attaching a true version of events. 86. The second sub-paragraph of Principle 6.3 sets out a timetable for erasure or for corrective measures to be taken. to be noted that these precautions are not confined to the file itself, but must, as far as possible, be applied to every other document linked to the file. 87. Experience at least one member state has shown that principle should be possible to authorise access the vast majority of cases. Principle 6.4 recognises that the right of access and thus the rights of

rectification and erasure may be refused the cases set out.

88. will be noted that the restriction favour of the data subject or the rights and freedoms of others has been taken over from Article subparagraph 2.b of the Data Protection Convention. the context of the police sector, this expression could cover the need to protect witnesses or police informers.

234 Bilaga 3 SOU 1995:35

30 EXPIANATORY MEMORANDUM

89. The alternative justification for restricting indispensable access ——for the performance of a legal task of the police does not have —- an exact counterpart Article 9 of the Convention. However, believed that, within the context of the restrictions on the right of access, the Convention derogation for the suppression of criminal offences" best interpreted along those lines.

90. An individual may be pressurised into obtaining a copy of his police file, for example by a prospective employer. may not be his interests to receive a written copy or a statement of what contained the file. such a case, domestic law may authorise oral communication of the file contents.

91. Principles 6.5 and 6.6 set out certain procedural guarantees the event of a refusal or restriction of the rights of rectification access, or erasure. the first place, a refusal or restriction must be motivated writing. important to demonstrate that the duty conferred the on police by Principle 6.4 to weigh the rights of the data subject against — the superior interests stated therein has been exercised. — 92. will be noted that communication of the only be reasons may denied for the same reasons that justify refusal restriction of the a or rights of access. rectification or erasure. The data subject should be told of his right to appeal against a refusal of access. This right should be stated the reasoned decision envisaged Principle 6.5. However, even no reasons are given for a refusal of access, because a superior interest thought by the police to be at stake, information should still be given to the individual on how to challenge the decision.

93. Principle 6.6 drafted such to take account of the a way as different practices the various member states regard to the exercise of the right of access. certain countries be the that the may case individual will have no direct right of to police file he access a and will be obliged to gain access through the intermediary of the supervisory authority.

94. The reference to "or another independent body indicates that certain countries a court or tribunal may replace the supervisory authority for appeal purposes. But irrespective of this possibility, the data subject will of course enjoy the right to to court tribunal go a or to seek rectification of a file, or completion of file, etc. where this has been a refused.

95. Domestic law will determine the interventionist of the powers supervisory authority or other independent body regard to the examination of the contested police file. may be that the inspecting body not obliged

SOU 1995:35 Bilaga 3 235

EXPLANATORYMEMORANDUM 31

to actually communicate the data to the individual even there no justification for refusing access. The data subject could be simply informed that a verification of the police file has taken place, and that the file order. Alternatively, the inspecting body may decide to release the data contained on the file to the data subject.

Principle 7 Length of storage and updating of data — 96. essential that periodic reviews of police files are undertaken to ensure that they are purged of superfluous or inaccurate data and kept up to date. Principle 1 lists certain considerations which should be borne mind when determining whether or not data continue to be necessary for the prevention and suppression of crime or for the maintenance of public order. 97. Principle 7.2 expresses the desire that the quality of the data should be regularly checked pursuant to fixed rules and that data should also be the subject of rule-based conservation periods. Implementation of this principle would facilitate the task conferred on the police by Principle 5.5, sub-paragraph 98. Domestic law may authorise the means for laying down such rules. Alternatlvely, rules could be formulated by the supervisory authority itself consultation with police bodies. Should the police itself elaborate rules, the supervisory authority should be consulted as to their content and application. 99. accepted that police data are of obvious value for research and statistical purposes. Domestic laws on archives will provide ways of dealing with any problems which arise this context. Where relevant, reference should also be made to the provisions of Recommendation No. R 83 10 on the protection of personal data used for scientific research and statistics.

Principle 8 Data security — 100.Princip/e 8 reflects the requirements of both physical security and confidentiality. The responsible body referred to previously should ensure that only specifically authorised personnel have access to terminals and that communications of data carried out pursuant to requests made under Principle 5 are authorised. For this purpose, a log could possibly be kept by the responsible body recording the sort of information contemplated Principle 5.5.i.

SOU 1995:35 237

Bilaga 4

Europarådets rekommendation om användningen av DNA-analys inom ramen för det straffrättsliga syste-

met

Recommendation No. R 92 1

A of the Committee of Ministers to member states analysis of deoxyribonuclelc acid DNA on the use of within the framework of the criminal justice system‘

Adopted by the Committee of Ministers on 10 February 1992

at the 470th meeting of the Ministers’ Deputies

The of Ministers, under the terms of Article 15.b of the

Committee

Statute of the Council of Europe, Considering that the aim of the Council of Europe to achieve a greater unity between its members; Having regard to the Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms and the Convention for the Protection of Individuals with regard to Automatic Processing of Personal Data of 28 January 1981 "the Data Protection Convention"; Considering that the fight against crime calls for the use of the most modern and effective methods;

Convinced of the need to pursue a common criminal policy aimed at the

protection of individuals and the society which they live; Bearing mind that the techniques of DNA analysis can offer advantages to the criminal justice system, particular the determination of innocence or guilt;

Bearing mind, however, that such techniques, which are continuous-

evoiving, should be carried out a reliable manner;

When this recommendation adopted and in application of Rule 10.2.: of the Rules was of Procedurefor the meetings of the Ministers’ Deputies, the Representative of Denmark reservedthe right of her government to comply or not — with the recommendation asa whole; the Representatives of Germany, the Netherlands and Norway reservedthe right of their government to comply or not with Prindple 8 of the recommendation.

238 Bilaga 4 SOU 1995:35

6 The use of analysis of DNA

Mindful, however, that the introduction and of these techniques use should take full account of and not contravene such fundamental principles as the inherent dignity of the individual and the respect for the human body, the rights of the defence and the principle of proportionality the carrying out of criminal justice, Recommends that the governments of member states be guided their legislation and policy the principles and recommendations set out below; Instruct the Secretary General to bring the contents of this recommendation to the attention of the non-member states and international organisations which have participated its preparation.

Principles and recommendations

Definitions For the purposes of this recommendation: "DNA analysis" refers to any procedure which be employed the may analysis of deoxyribonucleic acid DNA, the basic genetic material of human and other living beings. "Samples" refers to any substance of living origin which be utilised may for the purpose of DNA analysis. "DNA file" refers to any structured collection of the results of DNA analysis tests whether retained material form, manually held as records, or on a computerised database.

Scope and Limitations This recommendation applies to the collection of samples and of use DNA analysis for the of the identification of suspect purposes a or any other individual within the framework of the investigation and prosecution of criminal offences.

Use of samples and information derived therefrom Samples collected for DNA analysis and the information derived from such analysis for the purpose of the investigation and prosecution of

SOU 1995:35 Bilaga 4 239

RecommendationNo. R 92 1 7

criminal offences must not be used for other However, where purposes. the individual from whom the samples have been taken wishes, the so information should be given to him.

Samples collected from living for DNA analysis for medical persons purposes, and the information derived from such samples, not be used may for the purposes of investigation and prosecution of criminal offences unless circumstances laid down expressly by the domestic law.

Samples taken for DNA analysis and the information derived be so may needed for research and statistical purposes. Such uses are acceptable provided the identity of the individual cannot be ascertained. Names or other identifying references must therefore be removed prior to. their use for these purposes.

Taking of samples for DNA analysis

The taking of samples for the purpose of DNA analysis should only be carried out circumstances determined the domestic law; being understood that states this necessitate specific authorissome may ation from a judicial authority.

Where the domestic law admits that samples be taken without the may consent of the suspect, such sampling should only be carried out the circumstances of the case warrants such action.

Recourse to DNA analysis

Recourse to DNA analysis should be permissible all appropriate cases, independent of the degree of seriousness of the offence.

Accreditation of laboratories and institutions and control of DNA analysis

DNA analysis sophisticated scientific procedure which should a only be performed laboratories possessing the appropriate facilities and experience.

The member states should that list be drawn of ensure a up ac-

credited laboratories institutions which satisfy the following criteria:

or high professional knowledge - and skill, coupled with appropriate quality control procedures;

240 Bilaga 4 SOU 1995:35

8 The use of analysis of DNA

scientific integrity; — adequate security of the installations and of the substances — under investigation; adequate safeguards to absolute confidentiality - ensure respect of the identification of the person to whom the result of the DNA analysis relates; and guarantees that the conditions laid down this recommen- — dation are followed. The member states should institute of exercising regular a means supervision of their accredited laboratories.

7. Data protection

The collection of samples and the use of DNA analysis must be conformity with the Council of Europes standards of data protection as laid down the Data Protection Convention and the Recommen-

dations data protection and particular Recommendation No. R 87 15

on regulating the use of personal data the police sector.

8. Storage of samples and data

Samples other body tissues taken from individuals for DNA analysis or should not be kept after the rendering of the final decision the case for which they used, unless necessary for purposes directly were linked to those for which they were collected.

Measures should be taken to that the results of DNA analysis ensure and the information derived deleted when no longer necessary so to keep for the purposes for which was used. The results of DNA analysis and the information so derived may however be retained where the individual concerned has been convicted of serious offences against the life, integrity and security of persons. such cases strict storage periods should be defined domestic law.

Samples and other body the information derived from them, tissues, or may be stored for longer periods:

when the person concerned so requests; or

SOU 1995:35 Bilaga 4 241

RecommendationNo. R 92 1 9

when the sample cannot be attributed to an individual, for example when found at the scene of an offence. Where the security of the State involved, the domestic law of the member state may permit retention of the samples. the results of DNA analysis and the information so derived even though the individual concerned has not been charged or convicted of an offence. such cases strict storage periods should be defined domestic law. The establishment and operation of any DNA file for purposes of the investigation and prosecution of criminal offences should be regulated by law.

Equality of arms States should that DNA analysis specific of proof ensure as a means equally accessible to the defence, either by decision of a judicial authority or through the use of an independent expert. Where the quantity of substances available for analysis limited, care should be taken to that the rights of the defence not ensure are impaired.

10. Technical standards The member states should promote standardisation of the methods of DNA analysis both at national and international levels. This involve may interlaboratory collaboration validation of the analytical and control procedures.

11. Intellectual property

While acknowledging that the intellectual property rights associated

with particular methods of DNA analysis may be vested certain lab-

oratories, member states should that this does not impede

ensure access to the use of DNA analysis.

12. Transborder exchange of information

DNA analysis may be obtained from a laboratory institution estab-

or

lished another country provided that the laboratory institution

or satisfies all the requirements laid down this recommendation.

9 I6-0268

242 Bilaga 4 sou 1995:35

10 The use of analysisof DNA

Transborder communication of the conclusions of DNA analysis should only be carried out between states complying with the provisions of this recommendation and particular accordance with the relevant international treaties on exchange of information criminal matters and with Article 12 of the Data Protection Convention.

SOU 1995:35 243

Bilaga 4

Draft explanatory memorandum

Introduction The Council of Europe has interested itself for a number of years the impact of new technologies on matters relating to human rights and fundamental freedoms. has done so the belief that, on the one hand, the evolution and use of these new technologies are necessary and justified in the interest of the progress of society but, on the other hand, that the use of such technologies sometimes carries an inherent risk of infringing human rights and fundamental freedoms the proper balance not struck between opposite interests accordance with what necessary a democratic society.

The Ad hoc Committee of Experts on Bioethics CAHBI studied a number of these new technologies and their impact matters relating on to ethics and human values. realised during these studies that a new technique, analysis of deoxyribonucleic acid DNA, had been developed recently during the 1970s and particular during the 1980s. In 1985, a case the United Kingdom used so-called multilocus probe

analysis see the glossary Appendix l and became the first of

use

DNA technology a forensic case A.J. Jeffreys et al, Positive

Identification of an Immigration Test Case Using Human DNA

Fingerprints", Nature 317 2818-819, 1985. The technique could par-

ticular prove valuable for identifying an individual the investigation and prosecution of criminal offences, that would be possible either to exculpate a suspect or prove his guilt by the of the technique. use was at the same time evident that use of the technique itself carried risks, not only the technical application but also, and particular, as regards fundamental rights such as the rights to respect for the private

and family life, the right to fair trial and the respect of the human

a body. The CAHBI decided therefore to to the European propose Committee on Crime Problems CDPC the setting of working up a party to study the use of DNA analysis the investigation and the prosecution of criminal offences.

244 Bilaga 4 SOU 1995:35

12 The use of analysis of DNA

Following this initiative the Working Party genetic testing for on police and criminal justice purposes CAHBI/CDPC-GT was set up 1990. 4. The CAHBI/CDPC-GTs terms of reference to examine the were issue of DNA analysis and to make a recommendation on the matter. 5. The CAHBl/CDPC-GT composed of experts from eight was Council of Europe member states Austria, Belgium, France, Germany, Malta, Sweden, Switzerland and the United Kingdom. Four of the experts nominated the CAHBI and four the CDPC. This prowere cedure resorted to so as to ensure that the working party would was consist of experts covering wide of expertise such as forensic a range sciences, social sciences and ethics, biomedical sciences, as well as criminal law experts and judges. Dr T. Rothwell United Kingdom was elected Chairman of the working party. addition, the working party assisted by experts on data protection at different stages of its prowas ceedings. The Secretariat was provided by the Directorate of Legal Affairs of the Council of Europe. 6. The CAHBl/CDPC-GT held its first meeting September 1990. A preliminary draft recommendation which had prepared during the meeting was discussed by the CAHBI at a meeting December 1990 and by a working party set up the Committee of Experts on data protection February 1991. revised the draft recommendation on the basis of the comments made during these meetings and of answers to a questionnaire sent out to the Heads of Delegations to the CDPC on the question of the possibility to take blood samples without the consent of the suspect. The draft was discussed the CDPC at its 40th plenary session June 1991. The CAHBI approved the text of the draft recommendation at its plenary session November 1991 and transmitted the draft to the Committee of Ministers which adopted the text at the 470th meeting of their Deputies on 10 February 1992 and authorised the publication of the explanatory memorandum.

General considerations and commentary on the preamble The use of DNA analysis in the field of criminal justice 7. The fight against crime a prime concern within all the member states of the Council of Europe, and this fight needs to be pursued with

SOU 1995:35 245

Bilaga 4

Explanatory memorandum 13

the most modern and effective means at the disposal of the investigator. Forensic science can offer considerable assistance the investigation of crime, taking advantage, as does, of scientific developments many different fields. One of these developments has been the introduction of DNA analysis, or genetic profiling as often called. This a method which an individual may be identified through an examination of a very small amount of his blood or other body tissues.

The use of DNA analysis during the investigation of an offence may provide proof that a suspected person was involved the crime; conversely, and certainly just as important, may positively eliminate an individual from an inquiry.

9. When a technique with a potential as great as that of DNA analysis

introduced into the criminal justice system right that certain safe-

guards should be applied. The Council of Europe, with its overview of the activities of its many member states, well placed to offer guidelines on the proper application of these procedures.

10. The complexity of DNA analysis necessitates a high level of sophistication the working methods of laboratories undertaking such examinations. The governments of member states need to be assured, not just of the reliability of results produced laboratories within their own spheres of influence, but that work done neighbouring member states of a similarly high standard, because crime not necessarily constrained national boundaries.

11. also essential to ensure that fundamental principles are observed. These will include proper respect for the human body and the inherent dignity of the individual. While all member states recognise basic human rights, domestic law differs between countries. For example, during its deliberations the working party noted particular differences this respect the which blood other body manner or samples might be obtained for examination. such instances these recommendations provide the principle, while the detail determined the law of the member state concerned.

12. DNA analysis can be an expensive and time consuming procedure, and its use may thus be inappropriate relatively minor cases. However, even minor cases important to remember that the

246 Bilaga 4 SOU 1995:35

14 The use of analysis of DNA

technique exonerate an individual from involvement a crime. The can rights of the defence should not be overlooked either this regard or other: information and access to DNA analysis should be availany on able the basis to both prosecution and defence. on same 13. A properly proved fingerprint accepted as being unique to the individual, and suspect may be convicted solely on such evidence. a Although DNA analysis sometimes referred to as DNA fingerprinting" the analogy incorrect. The differentiation achieved a genetic profile will depend number of factors, such as the techon a

nique employed and, particularly, the quality of the original material. At

best profile provide odds of several million to one against the a may DNA having originated from someone other than the individual involved. At the other end of the scale the differentiation achieved may be low. accordingly not possible to generalise over the use of DNA analysis the sole basis for conviction: will be for the court to as a decide any particular case. 14. should always be borne mind that DNA analysis a rapidly evolving science. These recommendations are designed to ensure that the techniques are employed a sensible manner; there no intention to stifle scientific development. should, however, be possible for DNA analysis to evolve and develop without compromising any of the basic principles enshrined these recommendations.

The need to differentiate between individuals

15. many walks of life there a need for reliable means of distinguishing between individuals. This differentiation can take many forms. At the most basic level, for instance, obvious that hair colour varies, and this can be used to distinguish one person from another. Within the criminal field fingerprints have been used for many years for such a purpose, for, as far as known, each individual possesses a different fingerprint pattern.

For any system of differentiation to be reliable and credible must be part of the fundamental make-up of the individual. this respect a characteristic such as hair colour of little value for, although may reflect the genetic constitution of the individual, be readily may changed the actions of that person.

SOU 1995:35 Bilaga 4 247

Explanatory memorandum 1 5

The blood groups are a good example of characteristics which are reliable for use distinguishing between individuals. Blood groups are determined genetically. Therefore any individuals blood group reflects the contributions made child by each of its parents. And these to a blood groups, once determined, are immutable throughout the course of that individuals life.

The use of blood groups

16. The first blood group system to be discovered Landsteiner - 1901 was the ABO system. This still the most well known, although many others have been found subsequently. The medical importance of blood groups lies blood transfusion, which compatible groups have to be used to prevent adverse reactions the patient.

The techniques have been adopted for the purposes of differentiating between individuals for criminal justice and other legal purposes. For instance, during an assault blood from the victim may be spattered on to the assailants jacket. Grouping this blood may provide some evidence to link the suspected assailant to the crime.

These groups are not restricted to blood, for similar substances occur most body fluids. Thus, following a sexual assault, may be possible to determine the blood group of the assailant testing semen left a as result of the offence.

Because the blood groups any individual reflect the genetic contributions made by each parent, blood grouping can be useful the investigation of disputed paternity. For instance, examination of the groups present the blood of a child, its mother, and the putative father can provide evidence of a relationship between the and the man child.

The grouping of blood has thus for many years been important tool an the armoury of the forensic scientist. The finding of, for example, blood of group A on a suspects jacket could indicate that attack had an been perpetrated on a victim of this group. Within populations many group A occurs about two persons every five. Accordingly this finding provides limited evidence to connect suspect and crime. some - — On the other hand, a full DNA analysis may provide evidence showing

248 Bilaga 4 SOU 1995:35

16 The use of analysis of DNA

only twenty million chance that the blood came from anyone a one other than the victim of the attack.

The advent of DNA analysis must be considered against this background. the latest a line of techniques developed to meet the needs of the lawyer and the criminal investigator to distinguish between individuals. however, potentially vastly more powerful tool than a previously used, and right that its use should be subject to any certain safeguards.

DNA as the basis of inheritance

17. Although knowledge of the structure and function of DNA not a needed order to understand the value of DNA analysis the criminal justice system, some background information and an introduction to the terms common use may assist those not familiar with the topic.

18. The human body composed of millions of tiny cells, the basic building block of every living organism. These cells are too small to be seen the eye without the use of a microscope. Within most cells a structure called the nucleus, and this turn contains the chromosomes which are the vehicles of inheritance. Chromosomes are minute structures visible only with specialised microscopic techniques.

19. The mechanism of inheritance, the genetic code which specifies the structure of the individual, contained within a complex substance called deoxyribonucleic acid short, DNA which makes up the - chromosomes. The DNA itself composed of many thousands of even smaller units, arranged particular sequences; the form and arrangement of these sequences which constitutes the genetic code, and which turn controls the production of the various substances which lead to the development of the individual.

20. A chromosome a ribbon-like structure: there forty-six chroare

mosomes the human cell, two basically similar sets of twenty-three.

One set will have originated from the mother and the other set from the father. Inherited characteristics controlled each of which are genes, consists of a small section of the DNA strand. The locations of genes on the chromosome are fixed. For instance, the colour of the eyes will be controlled a gene at a specific locus; that a particular point on a

SOU 1995:35 Bilaga 4 249

Explanatory memorandum 1 7

particular chromosome. This locus will be present on one chromosome the set contributed by the mother, and on a corresponding chromosome the set contributed by the father. These matching chromosomes, which bear equivalent gene loci, are known as homologous. Any particular characteristic of an individual will accordingly be the result of the activity of two genes, one from each parent.

21. Thus, at the ABO blood group locus which on chromosome 9, the gene on the chromosome originating from the mother may be group A while the other, contributed the father, may be group The actual blood group of the individual will therefore be group AB. Such an individual referred to as heterozygous with respect to the ABO blood group. both mother and father contributed a group A gene, the individuals actual blood group would be group A and he would be said to be homozygous with respect to the ABO blood group. The genes responsible for different aspects of a particular characteristic such as the groups A and B within the ABO blood group system are known as alleles.

22. Not all cells contain two sets of chromosomes. When the gametes

egg or sperm are formed only half the total complement of chromo-

somes goes into each, although one of each of the twenty-three types of chromosomes present. On fertilisation of the the egg a sperm gametes fuse, and the chromosome set from one gamete pairs up with the chromosome set from the other, to give the developing individual its full complement of genetic material. This the procedure which ensures that the individual receives equal contributions to its genetic code from each parent. Identical formed twins are by a splitting of the developing embryo. Thus each twin will the genetic code. possess same

23. Variations the sequences of units present the DNA are responsible for the physical differences between individuals; other factors, such as the susceptibility to certain diseases, may also be function of a the structure of the DNA.

24. Analysis of the DNA, or genetic profiling as often called, iden-

tifies the sequences present the material, and thus gives to access one

of the most powerful methods ever developed for identifying people

as individuals.

250 Bilaga 4 SOU 1995135

18 The use of analysis of DNA

The analysis of DNA an outline of the technique - 25. The DNA which comprises the chromosome a long chain-like molecule, coiled into spiral structure. The chain built up from a large a number of small sub-units. There are four types of these sub-units. and the sequence which they occur which constitutes the genetic code. The chain actually consists of a double strand of material, which the sequence on one strand always matched a complementary

sequence on the adjoining strand. The two strands together form the

famous "double helix" structure postulated Watson and Crick some forty years ago. Analysis of the DNA depends on the isolation and identification of the various sequences present the chain.

26. One method of analysis focuses on sections of the DNA chain which short sequences are repeated, sometimes many times over. The number of repeats varies between individuals, and these sections of the DNA are usually known as variable number tandem repeats" VNTRs or "hypervariable minisatellite regions". These sections of the DNA do not generally form part of a gene, but appear to punctuate the gene sequence. These highly variable regions of the chain are often referred to as non-coding DNA. There some ethical advantage using such non-coding DNA for criminal justice purposes; genetic profiling can then lead only to the identification exclusion of individual and or an nothing can be deduced about their physical characteristics because no genes a-re included the analysis.

27. The technique of analysis involves extracting and purifying the

DNA from a suitable source of cellular material such as blood or semen. The purified DNA then mixed with restriction enzyme chemical — a which cuts the relatively large DNA molecule into small fragments. does this recognising a certain the DNA and attacking sequence

the structure at this point. By choosing appropriate the VNTR

enzymes sequences can be cut out of the DNA chain. Any particular DNA sample will be cut into a number of fragments of different but quite specific

sizes. Different individuals’ DNA generates fragments of different

length, and the distribution of the fragment sizes which constitutes

the DNA profile. These sub-microscopic fragments then separated

are

by electrophoresis. a process which sorts them into the basis

groups on of their size along a gradient created by electric current. an

SOU 1995:35 Bilaga 4 251

Explanatory memorandum 19

The fragments of DNA are then treated with a probe order that they can be seen and permanently recorded. A probe a specially prepared type of DNA which can recognise and attach itself to specific sequences the DNA being analysed. The probe usually radioactive, which allows the presence of the material to be recorded photographic on a film. After processing, the film will show dark corresponding to areas the position of particular fragments of DNA produced the analysis.

28. Genetic profiles produced during earlier stages of the development of the technique had the appearance of bar-code, used to price a as goods the retail trade. Each bar" corresponded concentrated to a band of DNA fragments of a particular size. Profiles of this nature were produced using multi-locus probes MLPs specifically prepared mate- —rials designed to render visible the whole range of DNA fragments resulting from the analysis.

Comparison of profiles, for example, from semen produced as a result of a sexual assault and from the blood of the assailant, performed placing the profiles side by side and comparing the relative positions of the bands of DNA. the DNA the samples examined good was condition a large number of bands perhaps fifteen be - or more — may located, the relative positions of which are the same on both profiles.

this process of identifying the various points at which the profiles

match which produced the analogy with fingerprints and led to use of

the term "DNA fingerprinting". However, DNA analysis not analogous to a fingerprinting procedure and the term best avoided.

29. Although an analysis resulting from MLP use can lead to high a

degree of differentiation between individuals thus reinforcing

the probative value of the analysis, the profile iscomplex and may be difficult to interpret. Degraded DNA that DNA which for - one reason or another has deteriorated since the blood other body tissue shed or was may yield an inadequate profile which few bands visible. For — are these reasons, more recent work has focused the of single locus on use

probes SLPs which suffer to a Iesser extent from these disadvantages.

30. The initial stages of the analysis are similar, but the single locus probe does not react with all the DNA fragments. Instead, the SLP responds to a particular structure the DNA chain at specific genetic a locus, and the photographic film which the end product of analysis

252 Bilaga 4 SOU 1995:35

20 The use of analysis of DNA

shows that the profile consists of two bands only. the individone or ual homozygous both alleles at that genetic Iocus are identical, and a single band of DNA fragments the profile. The individual appears heterozygous at that locus carries.two different alleles which will turn

give rise to two bands of DNA fragments the profile. An SLP profile

accordingly simpler and easier to interpret than one derived using the MLP procedure.

31. As with the MLP procedure the relative position of the DNA

bands revealed the profile which important. Comparison of profiles performed a similar fashion, placing them side side and noting whether the bands the relative positions. While occupy same reliability of the SLP procedure as high as that involving MLPs, inherently less differentiating and number of different single locus a probe analyses will usually be performed order to improve the differentiation between the individuals concerned.

32. Single locus probes can be superior to MLPs circumstances

which the DNA degraded; the overall sensitivity of the procedure also improved, so that smaller samples of material are required for analysis. The information resulting from SLP use can be coded a form suitable for manipulation and storage a computer. This turn can lead to requests from criminal investigators and others to institute a

DNA register; database of DNA profiles against which new profiles

a can be compared order to link offences with individuals already convicted of serious crime. 33. One of the next steps the development of DNA analysis likely to be the introduction of the polymerase chain reaction PCR procedure. This technique makes use of the inherent powers of the DNA for se|f—replication under suitable conditions. The PCR technique can be used to prepare relatively large amounts of DNA from a small seed of the material: the DNA thus prepared identical to the original. Such a procedure renders the DNA analysis much more sensitive, and will allow a genetic profile to be obtained from much smaller samples of material than presently the case.

34. All developments science have both positive and negative aspects, however. In the case of PCR, the amplification process will multiply the quantity of unwanted DNA the sample DNA, perhaps, -

SOU 1995:35 Bilaga 4 253

Explanatory memorandum 21

present bacteria contaminating the sample being examined as well increasing the quantity of the DNA of interest. Introduction of this as procedure thus have to be linked procedures for ensuring may to new the integrity and cleanliness of the materials under investigation.

Application of DNA analysis

35. DNA analysis can be applied to a wide range of samples originating from the human body. This because DNA present the nucleus of the cells which comprise the body. For any individual, the same profile will be obtained whatever the sample examined, whether be blood or other tissues such as the roots of hairs. Body fluids, such as saliva, which generally contain very few cells are unlikely to yield sufficient DNA to produce a satisfactory profile; semen from a vasectomised man falls into this category. Blood, a fluid which contains many cells, a suitable material for analysis although should be noted that only the white cells which contribute to the profile. The much more numerous red cells contain no nuclei, and thus no chromosomal DNA. The analysis of DNA therefore finds wide application the investigation of assaults and sexual offences. And the technique not necessarily limited to material of human origin, as the genetic code of other animals and plants similarly constituted of DNA.

36. DNA profiling a new scientific technique. As such rapidly evolving: tests which are more sensitive, more robust, take less time to accomplish and provide better differentiation are steadily being developed. Accordingly, important that guidelines for the use of these tests should not simply take into account what being achieved today but should look to the future, allowing DNA analysis to mature within a secure legal and ethical framework.

Commentary on the recommendations

Definitions

37. The working party thought necessary to include the recommendation only definitions of words which were necessary for the proper understanding of the recommendation. considered whether was necessary to define what was meant "criminal offence" the

254 Bilaga 4 sou 1995:35

22 The use of analysis of DNA

recommendation but decided against it. was considered best to leave the matter to national legislation, which could, for instance, include or exclude administrative penal sanctions such as Ordnungswidrigkeiten Germany.

The working party had before a glossary of terms which had been prepared the field of genetic testing and screening for health care purposes another working party set up the CAHBI CAHBI-GT- GS. taking into account the high scientific value of the glossary prepared the CAHBI-GT-GS, the CAHBI/CDPC-GT decided to draft its own glossary for the intention of another target group, namely judges, lawyers, legislators and other |aymen"/non-scientists who, perhaps, would read about DNA analysis for the first time the Council of Europe publication and who would usually not be familiar with the

highly specialised terminology used the experts. ltalso bore mind

the fact that the case of a trial jury the purpose of DNA analysis should be explained to the jurors plain and clear language. This why the working party chose to adopt a functional and simplified approach the drafting of the glossary of terms which appended to the explanatory memorandum, see Appendix

The working party discussed what term should be used to properly describe the collection and of DNA for criminal justice use purposes. Genetic fingerprinting" was often used the but not press was considered accurate. DNA-profiling" had the disadvantage that could raise questions as to the limit of the methods whereas "DNA-testing" or DNA-typing" were considered too vague. DNA-identification" would have been a proper term to indicate that, when used for criminal justice purposes, the method concerned only the identification of per-

sons and not, for instance, diseases. The working party finally elected to

use the more neutral term "DNA-analysis".

"DNA analysis" would not necessarily include only laboratory l procedures. Computer analysis would also fall under the definition.

Samples" refers to any material of living origin which be utilised may for the purpose of DNA analysis. Some jurisdictions, particular the common law countries, make a distinction between "intimate" and "non-intimate" samples for the purposes of the possibility of taking

SOU 1995:35 Bilaga 4 255

Explanatory memorandum 23

samples without the consent of the suspect. The term "sample" refers to both categories of samples.

The term "DNA file" chosen instead of DNA register" at the was request of data protection specialists who felt that the term "DNA register" would create the impression that a prolonged storage of the data was necessary. The term "DNA file" suggests that the data will not be stored either for long periods or on large sections of the population, see the commentary under Recommendation

Scope and limitations

38. The working party thought important to limit the scope ofapplication of the operative provisions to the use of DNA analysis for the purposes of the identification of an individual within the framework of the criminal justice system. This makes clear that identification of an individual for other purposes, for instance for health care purposes or an immigration case, not included within the scope of application of the recommendation. Recommendation paragraphs 2 and 3 provide however for two exceptions, see the commentary under these pro- VlSlOllS. The working party discussed whether would recommend that the use of DNA analysis should be restricted to non-coding DNA, as had been suggested some countries. thought however that this would unnecessarily restrict those countries which allowed for use of coding DNA.

The scope of application of the recommendation not limited to the suspect. also applies to other persons who might be involved the investigation of offences, for instance victims. The law of most countries usually provides that samples may be collected from third parties with their consent. Cases have occurred where this has taken place on a number of persons who were neither victims nor suspects, for instance the entire population of a village. the national law allows such procedures, the recommendation will apply also to such cases.

The recommendation applies "within the framework of the criminal jus-

tice system" see its title. By adopting this wide language, the experts

wanted to indicate that results of a DNA-analysis may be used, for

256 Bilaga 4 SOU 1995:35

24 The use of analysis of DNA

instance, when victim of offence claims compensation from the a an perpetrator, although such proceedings might some countries be considered "civil" and not criminal. The claim however, such cases, raised following the commission of criminal offence. a possible that DNA analysis exceptional circumstances might be used to identify the modus operandi of an offender. Since the purpose also such a case would be the identification of the offender, the CAHBl considered that the case was covered by the recommendation.

Although the recommendation applies to the collection of samples, this does not necessarily mean that the samples themselves constitute

personal data for the purposes of data protection legislation see

Recommendation 7.

Use of samples and information derived therefrom

39. People have a fear, legitimate or not, that samples collected for DNA analysis might be used for purposes other than those for which they were collected. therefore important that clear and unambiguous rules are given so that the fear of unlawful use of samples and information derived from be eased. On the other hand, acceptable, when particularly legitimate interests warrant exceptions, that the samples and information may be used for other purposes. Some exceptions were identified the working party. Where the individual from whom the samples were taken so wishes, the information should be given to him. He would then be a position to use the information, for instance, for health Another exception would be research and purposes. statistical purposes. Where the individual deceased, his relatives or legal representatives might wish to have access to the information, for instance reasons of health. Where the domestic law so permits, they should such cases be given to the information. access The second paragraph refers to the which nota priori covered case the scope of application of the recommendation, that to when say

samples have been collected for medical purposes. Such samples and

the information derived from them should not be used the investigation and prosecution of criminal offences unless there circumstances are to warrant an exception. These circumstances might be where the cases patient gives his consent or where medical secrecy might be lifted

Bilaga 4 257 SOU 1995:35

Explanatory memorandum 25

according national law serious The CAHBI thought that to very cases. such circumstances remain exceptional.

without saying that these exceptions not be construed so as goes may permit the police prosecuting authority to have free access to to or medical records. Such each member state, circumscribed access with appropriate legal safeguards the domestic legislation. The right

for doctors generally recognised member to professional secrecy

states.

By "domestic law" the second paragraph of the principle not meant that to have specific Iegislation on the subject. The

necessary any

"identifying references" referred to the third paragraph might be personal identification numbers, so called PlNs.

Regarding the samples themselves this referred to the commentary

under Recommendation 7.

4. Taking of samples for DNA analysis

40. The working party conducted the possibility the

a survey on member states to take samples for the purposes of DNA analysis criminal investigations without the consent of the suspect, the victim or third party who not involved the offence. The survey shows that a the issues raised to some countries that no specific legislation are so new

jurisprudence exists. general, difference noticeable between

or a law countries and the continental law countries that the common law countries would usually require consent, sometimes common written, whereas the continental law countries may often use constraint to obtain blood sample. On the other hand, consent usually a required respect of victims third persons. The common law or countries the only which to make a distinction between are ones seem intimate and non-intimate samples.

The of constraint regarding the suspect would be permitted, either

use

grounds of specific legislation or because of proposals or an inter-

on pretation of the law in, for instance, all five Nordic countries, Germany, Greece, Luxembourg, the Netherlands and Switzerland.

The decision to take sample usually tied to several procedural

a guarantees the taking of the sample may only be authorised under or

258 Bilaga 4 sou 1995:35

26 The use of analysis of DNA

certain circumstances or particular such there strong cases as: a suspicion that the suspect has committed the offence; the offence punishable deprivation of liberty of certain length most cases a or constitutes a serious offence under the legislation; when there are reasons to believe that the analysis of crucial importance to the investigation; the taking of the sample

or the examination can be carried

out without risk considerable pain; there special law which or a allows for the taking of the sample; the public interest;

not contrary to the principle of proportionality; the analysis limited to non-coding DNA.

Consent required France and, respect of certain samples the United Kingdom where the situation differs slightly between England, Wales, Scotland and Northern Ireland. The legal situation differs also respect of intimate blood, etc. and non-intimate samples hair, sperm, nails etc.. The taking of intimate samples would, generally speaking,

seem to require written consent, suspicion of serious offence and a reasonable ground to believe that the taking of the sample will confirm or disprove the suspects involvement the offence. A suspects refusal to give his written consent be used the court against him may as corroborating evidence. Reasonable constraint be used the may taking of non-intimate samples when the suspect police detention and authorisation has been given superior police officer. a

Taking of samples not allowed Cyprus, at least not samples which would involve intrusion into the human body. an Belgium, the taking of samples which would involve an intrusion into the human body may be authorised, but only under the strict condition that the person involved consents; constraint be used for this no may purpose. Reasons invoked relate to human dignity, the Constitution and the European Convention on Human Rights.

Concerning the taking of samples respect of the victim or third persons consent general required. Germany samples be ä may taken only

where indispensable for the determination of the truth;

all other options must be excluded. Scotland the police might technically obtain a warrant, but not envisaged as a practical possibility.

Most countries require that decision to order the taking of sample a a must be made the judge Norway, Denmark other samples than -

SOU 1995:35 Bilaga 4 259

Explanatory memorandum 27

blood samples unless written consent; Sweden, Iceland, Luxembourg,

Switzerland, Germany.

Exceptional situations such as urgency or written consent may warrant that the taking of the sample ordered a prosecutor or a senior police officer which the decision may be reviewed the court. case Blood samples general only be taken by qualified medical staff, may that to physicians Some laws contain special rules say or nurses. indoors, separate written records general rules which may rooms, or apply to these right to counterexpertise, right to lodge an appeal cases against a decision but not all countries.

countries private practitioners who not public service may some are refuse to out the test Denmark, Switzerland whereas some carry countries the inverted situation regulated, that to say that physicians public service not refuse to carry out the test unless extramay ordinary exist Norway, Denmark may refuse hazardous, reasons — painful, risky the patient bad physical condition; Sweden, or Switzerland, Germany doctors working for the police. — the United Kingdom and Iceland the doctor may refuse to carry out

the test on grounds of breach of professional medical ethics.

41. The working party studied decisions the European - some Commission Human Rights Application No. 8239/78 and 8278/78 on respect of applications made persons who had been subjected to blood tests paternity who were under suspicion of having a case or committed the offence of drunken driving.

noted that the Commission of the opinion that enforcing a blood was test deprivation of liberty which would fall under on a person a Article 5 of the European Convention on Human Rights even the

deprivation of very short length. However, sub-paragraph 1.b of

Article 5 permits detention of person for non-compliance with the a lawful order of the Court order to secure the fulfilment of any or obligation prescribed law.

The Commission further noted that a compulsory medical intervention, of minor importance, must be considered as an interference even with the right to respect for private life guaranteed under Article 8 of as the Convention. must therefore be examined the light of the

260 Bilaga 4 SOU 1995:35

28 The use of analysis of DNA

requirements under Article paragraph 2 of the Convention, whether the interference justified not. Paragraph 2 of the article requires or that interference the right to respect for private life must be accordance with the law and necessary democratic society the a interests of certain defined areas such as for the prevention of disorder or crime or for the protection of the rights and freedoms of others. There should be a certain number of guarantees which exclude arbitrary decisions or abuse. Where vital interests at stake and other alterare no native exists, an infringement with the right guaranteed under Article 8 must be permitted. the case of drunken driving, the protection of the society and particular road traffic safety and the protection of other peoples health, justify an exception to Article paragraph 1 of the European Convention.

42. Having noted that the Codes of Penal Procedure to vary a considerable degree and having particular taken into account the case law of the organs of the European Convention Human Rights, the on working party adopted cautious approach the drafting. The taking a of samples must, accordance with the decisions made the European Commission, be determined the law and justifiable for reasons stated the European Convention.

The working party noted that the of screening of large use mass groups may entail a difficult question respect of the presumption of innocence. a person declines to take part screening procedure this a should not automatically lead to suspicion. There valid may exist grounds for refusal to take part screening exercise. a

43. The principle of proportionality the of coercive use powers recognized all member states, sometimes the constitutions. This principle expressly referred to the second paragraph. matter for a each state to decide the of refusal submit blood consequences a to to a test.

Recourse to DNA analysis

44. The purpose of Recommendation 5 to point that should out be possible to have practice to DNA analysis to all kinds of recourse cases and not only the serious This particular important the ones. to

defence which would perhaps, through the of DNA analysis, be

use a

Bilaga 4 261 SOU 1995:35

Explanatory memorandum 29

the guilt of the suspect. This why the principle of position to exclude been mentioned this paragraph since the

proportionality has not

defence might wish to have recourse to DNA analysis minor cases.

another matter that practice recourse to DNA analysis, particusuch analysis requested carried out by the prosecution, would be lar or limited obvious that DNA analysis, not only for to serious cases. of cost/efficiency, should not be carried out simple cases of reasons shop-lifting at all possible minor road traffic offences. The use or of the word "recourse" instead of access" shows this distinction. The rule of the best evidence must however be taken into account.

Accreditation and control of DNA analysis

Properly carried out, DNA analysis would allow a much higher level 45. of differentiation than blood testing, but the use of the technique

constantly evolving and involves highly sophisticated technical equip-

ment. therefore important, when the technique used the criminal justice system, that only such laboratories used which meet the are highest standards of scientific integrity and technical skills and experi- One of ensuring this would be to institute some form of ence. way accreditation and control system. In France, for instance, the Ministry of the Interior had investigated 18 laboratories and found that only five of them met the standards required the Ministry. Investigating judges recommended the Ministry to use only these laboratories. On were the other hand, not possible to order judges to have recourse to certain laboratories, since this would infringe the liberty of the upon judge to choose the expert. However, with system of accredia proper tation and control, judges would probably resort to the accredited laboratories which most suitable to handle the analysis. were

DNA analysis provided number of public authorities, for instance

a the Home Office the United Kingdom, police laboratories such as that of the Bundeskriminalamt Germany, etc. This fact would, at least theory, problems respect of the notion of independence of pose some the laboratories. On the other hand, those tests provided by private companies could be accused of being prejudiced favour of the person who paid for the analysis. laboratory meets the standard of "sciena tific integrity" required the recommendation, such misgivings are fully met.

262 Bilaga 4 SOU 1995:35

30 The use of analysis of DNA

thus important that the methods of analysis with high specificity should be developed so as not to obtain irrelevant information, for instance information relevant to the health of the individual.

Data protection

46. The recommendation reminder, together with the serves as a preamble, that particular the data protection aspects of the matter are of importance. this context, Recommendation No. R 81 1 on regulations for automated medical data banks should be recalled although a new recommendation, which also would genetic data, cover currently being drafted.

The collection of the samples do not constitute personal data for per se the purposes of data protection legislation. At the most, they very are capable of being so regarded when the samples analysed and inforare mation deduced from them. This why the collection itself of the samples not carried out accordance with data protection legislation but under normal rules governing police the codes of penal powers or procedure. Storage of the data and of the information would use however be governed, inter alia, data protection legislation.

so far as the collection of the information concerned, reference made to Principle No. 2 Recommendation No. R 87 15 regulating the use of personal data the police sector. This principle requires that the collection of personal data for police purposes should be limited to such as necessary for the prevention of real danger the a or suppression of a criminal offence. Any exception to this provision should be the subject of specific national legislation. This principle excludes an open-ended, indiscriminate collection of data by the police. "Real danger" to be understood not being restricted to specific offence as a or offender but includes circumstance where there reasonable any suspicion that serious criminal offences have been might be or committed to the exclusion of unsupported speculative possibilities.

Storage of samples and data

47. The working party well that the drafting was aware of Recommendation 8 delicate matter, involving different was a protected interests of a very difficult nature. strike the was necessary to right

Bilaga 4 263 SOU 1995:35

Explanatory memorandum 31

balance between these interests. Both the European Convention on Rights and the Data Protection Convention provide exceptions Human the interests of the suppression of criminal offences and the profor tection of the rights and freedoms of third parties. However, the excep-

only allowed to the extent that they compatible with what

tions are are necessary a democratic society.

Under Recommendation No. R 87 15, Principles 3 and the

48.

of personal data should be limited to accurate data and to such

storage

data to allow police bodies to perform their lawful

as are necessary

tasks. The data should be deleted when theyare longer necessary for

no the for which they were stored. purposes

49. Since the primary aim of the collection of samples and the carrying out of DNA analysis such samples the identification of offenders on and the exoneration of suspected the data should be deleted persons, have been cleared of suspicion. The issue then arises as to once persons

how long the DNA findings and the samples which they were based

on can be stored the case of a finding of guilt.

50. The general rule should be that the data are deleted when they are longer for the for which they were collected and no necessary purposes

used. This would general be the case when a final decision has been

rendered to the culpability of the offender. By "final decision" the as CAHBI thought that this would normally, under domestic law, refer to a judicial decision.

However, the working party recognised that there was a need to set up

data bases and for specific categories of offences which

certain cases could be considered to constitute circumstances warranting another solution, because of the seriousness of the offences. The working party to this conclusion after a thorough analysis of the relevant provicame sions the European Convention on Human Rights, the Data Protection Convention and other legal instruments drafted within the

framework of the Council of Europe. addition, the working party

took into consideration that all member states keep a criminal record and that such record may be used for the purposes of the criminal jus-

tice system see Recommendation No. R 84 10 on the criminal record

SOU 1995:35

32 The use of analysis of DNA

and rehabilitation of convicted persons. took into account that such an exception would be permissible under certain strict conditions:

when there has been conviction; - a

when the conviction serious offence committed against — concerns a the life, integrity and security of a person;

the storage period limited strictly;

-

the storage defined and regulated law;

-

the storage subject to control Parliament independent — or an supervisory body.

51. a matter for each state to define what meant by "serious offences against the life, integrity and security of persons". the intention of the drafters of the recommendation that such DNA files should be limited only to those which merit the storage of DNA cases information.

52. The working party the need to make other exceptions to

saw some the main rule. When the concerned requests, samples body person so or tissues might be stored for longer periods, for example to provide evidence about a possible miscarriage of justice. Another exception relates to samples which were found at the of crime and which not scene a may be attributed to individual. Such samples be stored until the an may prosecution of the offence statute barred, the be under as case may domestic law.

The exception laid down paragraph four of Principle 8 concerns cases

where the national security of country involved. drafting this

a pro-

vision, the working party took into account that Article 8 of the

European Convention on Human Rights allows for exception the an

interests of national security. thought that this exception would

particular apply to terrorist offences which have for long been a time a priority concern of the Council of Europe see, for instance, the

European Convention the suppression of terrorism, 1977 European

on Treeaty Series, No. 90 and Recommendation No. R 82 1 concerning international co-operation the prosecution and punishment of acts of terrorism.

SOU 1995:35 Bilaga 4 265

Explanatory memorandum 33

9. Equality of arms This recommendation takes into account that the codes of criminal 53. different the member states and, particular, that the procedure are of investigation and prosecution different states which system

apply the adversarial system and those which apply the inquisitorial sys-

tem. important that the DNA analysis should be accessible to the

defence, particular states where the laboratories are operated

the prosecuting authorities order to obtain a second opinion. The or fact that the decision to have to DNA analysis could be taken recourse the judge accordance with criteria defined the law would not be contrary to this principle.

54. The heading "equality of arms" refers to a terminology which often used respect of the concept of a fair trial under the European Convention Human Rights. the danger exists that the test material on might be completely wasted, the defence should be informed so as to permit that its expertise, wherever practicable, may follow the proown cedures. The equality of arms of particular importance this context. DNA analysis also an instrument for the defence to acquit a person from further suspicions.

10. Technical standards

55. Work already being carried out at national and European level order to promote the standardisation of various methods of DNA analysis, for instance the Swiss Academy of Medical Sciences and the "EDNAP" which collaboration between 15 laboratories from differa ent states which work sub-group of the International Society of as a Forensic Haemogenetics. The recommendation intended to encoursuch work which seen as absolutely necessary order to achieve age

the highest possible standards, both at national and international level.

11. Intellectual property

56. This recommendation intended to warn against monopolies certain biomedical firms or police laboratories which at present seem to dominate the market. Such monopolies might prevent particular the defence from gaining to DNA analysis, which would be contrary access to the spirit of the recommendation. On the other hand, must be

266 Bilaga 4 SOU 1995:35

34 The use of analysis of DNA

recognised that intellectual property rights exist which might be associated with certain methods of DNA analysis. Such rights are of course not questioned by this recommendation, which encourages the holder of the property rights to give access to the technique.

12. Transborder exchange of in formation

57. all the requirements of this recommendation are satisfied, and particular the requirements concerning professional knowledge, etc., Recommendation No. should be possible to obtain a DNA analysis from another country which could be used before the courts of the requesting country. Cases have occurred, for instance Germany, where courts have used analysis from laboratories situated the United Kingdom. The courts should such have the that the cases assurance standards laid down the recommendation met. the other are on hand these standards are not met, states should not resort to international co-operation with laboratories situated countries which do not apply them. Such requirement would apply also to non-member a states of the Council of Europe.

58. Transborder communication of the conclusions, or for that matter of the samples, may be carried out under the relevant treaties on exchange of information criminal matters, particular the European Convention on Mutual Assistance Criminal Matters European Treaty Series, No. 30. Such assistance may take forms, for instance many as a letter rogatory under Article 3 of the convention requesting expert an a laboratory performing DNA analysis to give evidence oath. on 59. Article 12 of the Data Protection Convention provides that state a shall not, for the sole purpose of the protection of privacy, prohibit or subject to special authorisation transborder flows of personal data going to the territory of another state. Two exceptions to this rule made are the convention.

SOU 1995:35 Bilaga 4 267

Glossary of terms

Alleles Alternative forms of a gene occurring at the same locus on a particular chromosome. Allelic genes control the same inherited characteristic, for example the ABO blood group, but produce variations of that character, for example blood group A, B or O. Cell These structures are tiny, and visible only under the microscope, yet constitute the basic building blocks of every tissue and organ, whether plant or animal. Living organisms are made up of millions of cells. Chromosomes The elements inside the nucleus which carry the means of inheritance. The human cell has forty-six chromosomes, existing as two basically similar sets. One set will have been inherited from the mother and the other from the father. Chromosomes are ribbon-like structures carrying the genes along their length. DNA Deoxyribonucleic acid the complex chemical substance which found in the chromosomes. composed of a very large number of small sub-units that are arranged sequences. The size of the sequence and the organisation of the sub-units within characteristic of the individual. DNA fingerprint Another term used to describe agenetic profile, more specifically the complex pattern of DNA fragments resulting from multi-locus probe analysis see probe. The procedure not analogous to ordinary fingerprinting and the term best avoided. Oamete The cell involved the reproductive process; the female gamete the ovum egg and the male gamete, the spermatozoon sperm. Gene The fundamental physical and functional unit of heredity. Genes control the development of inherited characteristics of the individual, for instance, the colour of the eyes. Each gene composed of a sequence of DNA and all the genes have their own specific locations on particular chromosomes. Because the cell contains two basically similar sets of chromosomes, one from each parent, the specific location responsible

268 Bilaga 4 SOU 1995:35

36 The use of analysis of DNA

for the control of a particular characteristic will occur twice each cell. Every characteristic thus controlled by two genes, one originating from each parent.

Genetic code The information which determines inheritance.

Gene mapping The process of determining the relative locations of different genes on a particular chromosome.

Genetic profiling A technique for analysing the DNA. involves breaking up the DNA structure into small fragments consisting of sequences of sub-units. The size and organisation of the sequences will be characteristic of the individual. Rendering these groups of DNA fragments visible, using one of a number of biochemical techniques, reveals the genetic profile of that individual.

Genome All the genetic material a cell or, more specifically, carried a gamete. Heterozygote An individual having two different forms alleles of a gene at a given locus on homologous chromosomes. For instance, a blood group AB person would possess the gene for group A on one chromosome and the gene for group B on the other chromosome at the locus controlling the ABO blood group.

Homologous The corresponding chromosomes, one originating from the chromosomes mother and one the father, which bear the same genes. Homozygote An individual having two identical forms alleles of a gene at a given locus on homologous chromosomes.

Locus The site of a gene or some other DNA chrosequence on a mosome. The locus may be occupied one of a number of alleles.

Non-coding Those parts of the DNA which do not represent genes, and DNA therefore do not control physical characteristics but any which may in some circumstances be analysed genetic profiling.

Nucleus The nucleus structure found inside the cell. Almost a every cell contains a nucleus, the most notable exception being the human red blood cell. The nucleus contains the chromosornes.

Bilaga 4 269 SOU 1995:35

Glossary 37

Polymerase A technique for increasing the sensitivity of DNA analysis. chain reaction a means of amplifying a sequence of the DNA, identical PCR structure to the initial seed material, in order to provide sufficient DNA for analysis. Probe A sample of specially prepared DNA used to visualise the DNA during analysis. Single-locus probes SLPs react only with particular fragments of the DNA, revealing just a part of the genetic profile. Multi-locus probes MLPs reveal a large number of profiles. Restriction A "biological scissor" produced certain bacteria, used to enzyme cut the DNA into small fragments.

Statens offentliga 1996 utredningar

Kronologisk förteckning

Den nya gymnasieskolan hur går det U. 26. Ny kurs i trañkpolitiken + Bilagor. K. - 2. Samverkansmönster i svenskforsknings- 27. En strategiför kunskapslyftoch livslångt lärande. finansiering.U. U. Fritid i förändring. 28. Det forskningspolitiska landskapeti Norden Om kön och fördelning av fritidsresurser.C. 1990-talet.U. 4. Vem bestämmervad EU:s internaspelreglerinför 29. Forskningoch Pengar.U. regeringskonferensen 1996. UD. 30.Borgenärsbrotten en översyn av ll kap. - Politikomrádenunderlupp. Frågor om EU:s första brottsbalken.Fi. pelare inför regeringskonferensen 1996.UD. 31.Attityder och lagstiftningi samverkan Ett år med EU. Svenskastatstjänstemäns + bilagedel.C. erfarenheter av arbeteti EU. UD. 32.Mössoch människor. Exempel bra 7. Av vitalt intresse. EU:s utrikes- och IT-användningbland barn och ungdomar.SB. säkerhetspolitikinför regeringskonferensen. UD. 33. Banverketsmyndighetsroll m.m. K. Batterierna en laddad fråga. M. 34. Aktiv arbetsmarknadspolitik expertbilagor.A. + - 9. Om järnvägenstrafikledning m.m. K. 35.Kriminalunderrättelseregister 10. Forskning för vår vardag.C. DNA-register. Ju. ll. EU-mopeden. Ålders- och behörighetskravför tvâ- och trehjuliga motorfordon.K. 12.Kommuneroch landstingmedbetalningssvârigheter.Fi. 13. Offentlig djurskyddstillsyn.Jo. 14.Budgetlag regeringensbefogenheter ñnansmaktensområde.Fi. 15.Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga och ekonomiskaaspekter av EU:s sjätte utvidgning. UD. .Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, utträdesrätt,medborgarskapoch mänskliga rättigheteri EU. UD. Bättretrafik medväginformatik.K. . .Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier efter muck, bostadsbidrag,dagpenning, försäkringar. Fö. 19.Sverige,EU och framtiden. EU 96-kommitténs bedömningarinför regeringskonferensen 1996. UD. 20. Samordnadrollfördelning inom teknisk forskning. U. 21. Reform och förändring. Organisationoch verksamhetvid universitetoch högskolorefter 1993års universitets-och högskolereform.U. 22. Inflytande riktigt Om elevers rätt till inflytande, delaktighetoch ansvar. U. 23. Kartläggningoch analys av den offentliga sektorns upphandling av varor och tjänstermed miljöpåverkan.N. 24. Från Maastrichttill Turin. Bakgrundoch övriga EU-länders förslag ochdebattinför regeringskonferensen1996.UD. 25. Från massmediatill multimediaatt digitaliserasvensktelevision.Ku.

1996 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Utbildningsdepartementet

Möss och människor.Exempel bra Den nya gymnasieskolan hur går det l - IT-användning blandbarn och ungdomar.32 Samverkansmönster i svensk forskningsfinansiering.2 Samordnadrollfördelning inom teknisk forskning. 20 Justitiedepartementet Reform och förändring. Organisationoch verksamhet Kriminalunderrättelseregister vid universitetoch högskolor efter 1993 års DNA-register. 35 universitets-och högskolereform.21 Inflytande riktigt Om eleversrätt till - Utrikesdepartementet inflytande,delaktighetoch ansvar. 22 vad EU:s internaspelreglerinför En strategiför ktmskapslyft och livslångt lärande. 27 Vem bestämmer regeringskonferensen 1996. 4 Det forskningspolitiska landskapeti Norden Politikomráden under lupp. Frågor EU:s första 1990-talet.28 om pelare inför regeringskonferensen 1996.S Forskningoch Pengar. 29 Ett år medEU. Svenskastatstjänstemäns Jordbruksdepartementet erfarenheter av arbeteti EU. 6 Av vitalt intresse.EU:s utrikes-och Offentlig djurskyddstillsyn. 13 säkerhetspolitikinför regeringskonferensen. 7 Arbetsmarknadsdepartementet Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilagor. 34 utvidgning. 15 rättigheter.Om folkomröstningar, Kulturdepartementet Förankringoch utträdesrätt,medborgarskapoch mänskliga Från massmediatill multimedia rättigheter i EU. 16 att digitaliserasvensk television. 25 Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs bedömningar inför regeringskonferensen 1996. 19 Näringsdepartementet Från Maastrichttill Turin. Bakgrundoch övriga Kartläggningoch analys den offentliga sektorns av EU-ländersförslagoch debattinför upphandling och tjänster med av varor regeringskonferensen 1996. 24 miljöpåverkan.23

Försvarsdepartementet Civildepartementet

Totalförsvarspliktigam95. Förslag om jobb/studier Fritid i förändring. efter muck, bostadsbidrag, dagpenning, Om kön och fördelning fritidsresurser. 3 av försäkringar. 18 Forskningför vår vardag. 10 Attityder och lagstiftning i samverkan Kommunikationsdepartementet + bilagedel.31 Om järnvägenstrafikledning m.m. 9 EU-mopeden. Ålders- och behörighetskravför Miljödepartementet tvá- och trehjuliga motorfordon. 11 Batterierna laddadfråga. 8 - en Bättre trafik med väginformatik. 17 Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. 26 Banverkets myndighetsroll m.m. 33

Finansdepartementet

Kommuneroch landstingmedbetalningssvârigheter.12 Budgetlag regeringensbefogenheter ñnansmaktens område.14 Borgenärsbrotten en översyn av ll kap. brottsbalken.30

aim/o é å m

’¢c;q-0

POSTADRESS: 10647 STOCKHOLM FAX 08-205021, TELEFON 08-6909190

ISBN 91-38-20203-4 ISSN 0375-250X