SOU

Polisens register : slutbetänkande

Beteckning: SOU 1997:65
Typ: SOU

Hänvisat till av

Förarbeten

+2 fler

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

POLISENS REGISTER

j Slutbetänkande . .

av Reglsterutrednlngen

Å:

720g

Occ Saw

5l :

i m

w Statens offentliga utredningar

MW 1997:65

Justitiedepartementet

Polisens

Slutbetänkande av Registerutredningen

Stockholm 1997

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: F ritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90

Svara på remiss. Hur och Varfor. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet for den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningsavdelning Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 1010 Telefon: 08-405 10 25

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20590-4 Stockholm 1997 ISSN O375—250X

Till statsrådet och chefen

för Justitiedepartementet

Regeringen beslutade den 30 mars 1995 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utarbeta förslag till en rättslig reglering av belastningsregistret och misstankeregistret samt överväga vilka ändringar som behövdes i polisregisterlagen. I uppdraget ingick också att utarbeta förslag till en rättslig reglering av polisunderrättelse-

register. Den 14 mars 1996 beslutade regeringen genom tilläggsdirektiv att den inskränkning i uppdraget som undantog Säkerhetspolisens register inte längre skulle gälla. Den 31 mars 1995 förordnades f.d. generaldirektören Mats Börjesson som särskild utredare. Som experter förordnades fr.0.m. samma dag chefsjuristen Ulf Berg, advokaten Claes Borgström, polisöverintendenten Anders Danielsson, hovrättsassessorn Thomas Ericsson, professorn Ingvar Kopp, tekniska chefen Anita Lagerkvist, byråchefen Nils Rekke samt kammarrättslagmarmen Sten Wahlqvist. Den 2 maj 1996 entledigades Claes Borgström och Ingvar Kopp

från sina uppdrag. Samma dag förordnades verksjuristen Bo

Blomqvist, överdirektören Claes Gränström samt advokaten Tom Placht som experter. Till sekreterare utredningen fr.0.m. den 8 maj 1995 förordnades den 5 maj 1995 hovrättsassessorn Eva Lönqvist. Utredningen, som har antagit namnet Registerutredningen, har tidigare avgett delbetänkandet Kriminalunderrättelseregister DNA- register SOU 1996:35. Härmed överlämnas utredningens slutbetänkande Polisens register. Experterna har ställt sig bakom förslagen, vilket inte innebär att det inte funnits avvikande meningar i vissa fall. En avvikelse av större betydelse, såvitt avser sekretess för vissa uppgifter, har kommenterats i den allmänna motiveringen. Uppdraget är härigenom slutfört.

Stockholm i april 1997

Mats Börjesson

/Eva Lönqvist

Innehåll

Sammanfattning 11

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag 21

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Förslag till lag om det allmänna belastningsregistret 21

. . .

2 Förslag till lag om misstankeregister 27

. . . . . . . . . . . . .

3 Förslag till lag om polisens behandling av personuppgifter m.m. polisdatalag 30

. . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen 1980:100 37

5 Förslag till lag om ändring i arkivlagen 1990:782 43

. . .

6 Förslag till lag om ändring i säkerhetsskyddslagen

1996:627 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 Förslag till förordning om det allmänna belastnings-

registret 46 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Förslag till förordning om misstankeregister 51

. . . . . . . .

Utredningens uppdrag och arbete 55

. . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Utredningens direktiv 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.2 Utredningsarbetet 57

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Gällande rätt 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.1 Inledning. 59

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.2 Kriminalregistret 60

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Polisregister m.m. 60 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.3.1 Polisregisterlagstiftningen 60

. . . . . . . . . . . . . .

2.3.2 Person- och belastningsregistret 61

. . . . . . . . . .

2.3.3 Vissa andra polisregister 62

m.m. . . . . . . . . . . .

2.4 Körkortsregistret 63

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.5 Datalagen 63

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.6 Sekretesslagen 64

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.7 Europarådets rekommendation användningen

om av

personuppgifter inom polissektom m.m. 65 . . . . . . . . . .

3 Frågornas tidigare behandling 67

. . . . . . . . . . . . . . . . .

3.1 Tidigare förslag 67

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.2 Utgângspunkter för det fortsatta arbetet enligt princip-

propositionen 70 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.3 Ett belastnings- och ett misstankeregister 72

. . . . . . . . . .

4 Några utgångspunkter för vårt arbete 75

. . . . . . . . . . . .

6 Innehåll

Utvecklingen IT 75 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Den rättsliga ramen för informationsbehandling

förändras 77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.2.1 EG:s dataskyddsdirektiv 77

. . . . . . . . . . . . . . .

4.2.2 Datalagskommitténs förslag 79

. . . . . . . . . . . . . 4.3 Konsekvenser för vårt arbete 82 . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4 Säkerhetspolisen 83 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5 Sekretessfrågor 84 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sekretess för uppgiften polis- och kriminalregister 85 . . . . Gällande rätt 86 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.1.1 Tryckfrihetsförordningen 86

. . . . . . . . . . . . . . 5.1.2 Sekretesslagen 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Bakgrund till reglerna 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.2.1 Kriminalregister 91

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.2 Polisregister 92 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Kritik den nuvarande ordningen 95 av . . . . . . . . . . . . . . 5.3.1 Reglerna är ålderdomliga 95 . . . . . . . . . . . . . . 5.3.2 Jämförelse med andra Sekretessregler 96 . . . . . . .

5 3 3 Reglerna inskränker offentlighetsprincipen

. . än vad är försvarligt 98 mer som . . . . . . . . . . . 5.3.4 Olika regler gäller för samma typ av uppgifter

beroende hur de är representerade 98 . . . . . . . 5.4 Inriktningen reform 99 av en . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5 Skaderekvisit 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.5.1 Sekretess för uppgifter i kriminalregistret 102

. . . .

5.5.2 Sekretess för uppgifter i polisregister 103

. . . . . . . 5.6 Sekretess även för uppgift om enskilds ekonomiska

förhållanden 106 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.7 Tidsbegränsning sekretessen 107

av . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8 Sekretess enligt 7 kap. 18 § sekretesslagen 107 . . . . . . . . . 5.8.1 7 kap. 18 § första stycket 1 107 . . . . . . . . . . . . . 5.8.2 7 kap. 18 § första stycket 2 108 . . . . . . . . . . . . . 5.8.3 7 kap. 18 § första stycket 3 108 . . . . . . . . . . . . . 5.8.4 7 kap. 18 § första stycket 4 109 . . . . . . . . . . . . . 5.8.5 7 kap. 18 § tredje stycket 109 . . . . . . . . . . . . . .

5.9 Undantag från sekretess enligt 9 kap. 18 § sekretess-

lagen 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Överföring av sekretess 110

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utlärnnande uppgifter enligt 14 kap. sekretesslagen 111

av . 5.11.1 Utlärrmande till regeringen och riksdagen 112 . . . . 5.11.2 Utlärrmande till domstolar och tillsyns-

myndigheter 112 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.11.3 Utlämnande mellan polis- och åklagar-

myndigheter 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.11.4 Utlämnande till enskild 115 . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll 7

5.1l.5 Regeringens dispensrätt 124 . . . . . . . . . . . . . . .

5.12 Förbehåll och inskränkningar i meddelarfriheten 125

. . . . .

5.l2.1 9 a § polisregisterlagen 126

. . . . . . . . . . . . . . .

5.12.2 9 § och 10 b § polisregisterlagen samt 12 § kriminalregisterlagen 126

. . . . . . . . . . . . . . . . . 5.13 Utlänmande av uppgifter till utlandet 128 . . . . . . . . . . . .

6 Belastningsregistret 129

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Registrets ändamål 130 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Registrets innehåll 132 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.1 Disposition av avsnittet 132 . . . . . . . . . . . . . . .

6.2.2 Påföljder 132

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.2.3 Åtalsunderlâtelse, rapporteftergift 136

m.m. . . . . .

6.2.4 Uppgifter från utlandet 145

. . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.5 Andra uppgifter som skall registreras 146 . . . . . . . 6.3 Utlärrmande uppgifter 148 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.1 Gällande rätt 148 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.2 Tidigare förslag 149 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.3 Allmänna överväganden 150 . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.4 Vilka uppgifter som skall lämnas i utdrag till

myndigheter 156 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.3.5 Myndigheter har begärt rätt till

som

registerutdrag 159 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.3.6 Utdrag till enskild 165

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.7 Utlämnande av uppgifter till utlandet 166 . . . . . . .

6.3.8 Vandelsintyg 167

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.4 Gallring 169

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.1 Gällande rätt 169 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.4.2 Tidigare förslag 171

m.m. . . . . . . . . . . . . . . . .

6.4.3 överväganden om gallring 172

. . . . . . . . . . . . .

6.4.4 överväganden om undantag från gallring 176

. . . .

7 Misstankeregister 181

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Registrets ändamål 182 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Registrets innehåll 183 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.2.1 Disposition avsnittet 183

av . . . . . . . . . . . . . . .

7.2.2 Misstankar brott begångna i riket 183

om . . . . . . .

7.2.3 Misstankar brott begångna i utlandet 185

om . . . . .

7.2.4 Talan förvandling böter 186

om av . . . . . . . . . . .

7.2.5 Begäran utlämning för brott

om 186 . . . . . . . . . .. 7.2.6 Andra uppgifter skall registreras 187 som . . . . . . . 7.3 Utlämnande uppgifter av 188 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.1 Gällande rätt 188 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.2 Tidigare förslag m.m. 188 . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.3 Allmänna överväganden 189 . . . . . . . . . . . . . . 7.3.4 Vilka uppgifter bör lämnas i utdrag som 190 . . . . .

8 Innehåll

7.3.5 Myndigheter som har begärt rätt till register-

utdrag 191 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4 Gallring 192 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.1 Gällande rätt 192 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.2 Tidigare förslag 192 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . .

7.4.3 överväganden 193

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Polisdatalag 195 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Polisdatalagens tillämpningsområde 195

. . . . . . . . . . . . .

8.1.1 Förhållandet till persondatalagen 195

. . . . . . . . . . 8.1.2 Ljud och bild 197 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Begrepp används 198 som . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.2.1 Personuppgifter 198

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.2.2 Behandling personuppgifter 199

av . . . . . . . . . . .

8.2.3 Register med personuppgifter 199

. . . . . . . . . . . .

8.3 När behandling personuppgifter skall vara tillåten 201

av . . 8.3.1 Allmärma förutsättningar 201 . . . . . . . . . . . . . .

8.3.2 Behandling av uppgifter om etniskt ursprung, politiska eller religiösa åsikter 203

m.m . . . . . . . .

8.3.3 Behandling av uppgifter om lagöverträdelser

och brottsmisstankar

8.4 Grundläggande krav all behandling av person-

uppgifter 205 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.4.1 God sed vid behandling personuppgifter 205

av . . .

8.4.2 Åtskillnad mellan olika uppgifter 207

typer av . . . . 8.4.3 Gallring 208 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.5 Information till den registrerade 209

. . . . . . . . . . . . . . . . 8.6 Rättelse 211 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.7 Säkerhet vid behandlingen 213 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.8 Utlärnnande uppgifter 213 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.8.1 Utlänmande uppgifter inom riket 213 av . . . . . . . .

8.8.2 Utlärrmande uppgifter till utlandet 214

av . . . . . . . 8.8.3 Terminalâtkomst 215 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.8.4 Sambearbetning uppgifter 215

av . . . . . . . . . . . . 8.9 Anmälan 216 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.10 Sanktioner 217 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.11 Datainspektionens befogenheter 218

. . . . . . . . . . . . . . . . 8.12 Sammanfattning 219 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.13 Behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelse

verksamhet 219 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1 Persondatalagen lägger en ny grund för ADB-

användning i kriminalunderrättelseverksamhet 219 . 8.l3.2 Vissa ytterligare bestämmelser behövs 220 . . . . . . 8.13.3 Gallring 222 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Särskilda bestämmelser register 223 om . . . . . . . . . . . . . Kriminalunderrättelseregister 224 . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll 9

DNA-register 224 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.17 Fingeravtrycks- och signalementsregister 225

. . . . . . . . . .

8.17.1 Fingeravtrycksregistret 226

. . . . . . . . . . . . . . . .

8.17.2 Signalements- och känneteckensregistret 227

. . . . .

8.17.3 överväganden 227

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.18 Register över kvarstående brottsmisstankar 229 . . . . . . . . . 8.19 Register som förs för övervakning 230 av personer . . . . . . 8.19.1 Gällande rätt 230 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.19.2 överväganden beträffande personer som är

dömda för brott 231 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.19.3 överväganden beträffande personer inte

som är dömda för brott 232 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.20 Andra register 234 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.20.1 Anmälan till Datainspektionen 234

. . . . . . . . . . . 8.20.2 Gallring 234 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9 Behandling personuppgifteri Säkerhetspolisens

av verksamhet 239 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1 Bakgrund 239 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.1 Säkerhetspolisens plats i polisorganisationen 239 . .

9.1.2 Utredningar om Säkerhetspolisen 240

. . . . . . . . . 9.1.3 Kommentar 241 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.2 Persondatalagen grund för behandling

som av person-

uppgifter vid Säkerhetspolisen 242

. . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.1 Behovet av särbestäxrlmelser avseende all

behandling 242

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.2 Behovet av särskilda bestämmelser i under-

rättelseverksamhet 243 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.3 Särskilda bestämmelser register 244 om . . . . . . . .

9.3 SÄPO-registret 244

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.3.1 Vad är SÄPO-registret 244

Ändamål . . . . . . . . . . . . . . . 9.3.2 245 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3.3 Innehåll 246 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3.4 Utlänmande av uppgifter 251 . . . . . . . . . . . . . . .

9.3.5 Gallring 252

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.4 Utredningens synpunkter och förslag 254

. . . . . . . . . . . .

- 9.4.1 SÄPO-registret 254

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4.2 Registrets ändamål 255 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4.3 Registrets innehåll 256 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.4.4 Gallring 264

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.5 Sekretess 267 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.5.1 Sekretessreglerna bör ändras 268

. . . . . . . . . . . . 9.5.2 Utlämnande uppgifter 270 av . . . . . . . . . . . . . . .

10 Övergångsbestämmelser 273

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Innehåll

11 Kostnader 275 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12 Författningskømmentar 277

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.1 Förslag till lag det allmänna belastningsregistret 277 . . . . . 12.2 Förslag till lag misstankeregister 295 om . . . . . . . . . . . . . 12.3 Förslag till lag polisens behandling av om

personuppgifter 305

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.4 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen

1980:100 331 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.5 Förslag till lag ändring i arkivlagen 1990:782 343 om . . . 12.6 Förslag till lag om ändring i säkerhetsskyddslagen

1996:627 343 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.7 Övriga förslag 345

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

1 Kommittédirektiv 1995:38 347 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Kommittédirektiv 1996:22 359 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Datalagskommitténs förslag till persondatalag 365

. . . . . . . . . 4 Europarådets rekommendation om användningen av

personuppgifter inom polissektorn 383

. . . . . . . . . . . . . . . . 5 Personregister inom polisen 413 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning

Några utgångspunkter

I mars 1996 lade vi fram ett delbetänkande, Kriminalunderrättelseregister DNA-register SOU 1996:35. Vi har därefter i enlighet -

med de ursprungliga direktiven och tilläggsdirektiven fortsatt vårt arbete med att bl.a. utarbeta förslag till rättslig reglering

en av ett nytt

belastningsregister och ett misstankeregister. I uppdraget har också ingått att överväga om det behövs några ändringar i polisregisterlagen

med anledning av att register skall ersätta polisens och nya person-

belastningsregister. Vi har vidare haft i uppdrag att lämna förslag till andra närliggande författningsändringar kan komma att aktualise-

som

ras under arbetets gång. Uppdraget har även omfattat Säkerhetspoli-

sens register.

Vi har arbetat med utgångspunkt i regeringens proposition 1994/952144 Riktlinjer för registrering påföljder I denna

av m.m.

principproposition, vilken har godkänts riksdagen, föreslog

regeringen att det person- och belastningsregister förs hos Riks-

som

polisstyrelsen skall ersättas ett belastningsregister och nyinrättat

av ett

misstankeregister. Den registrering av påföljder i dag sker

m.m. som

i körkortsregistrets belastningsdel skall enligt propositionen samordnas med registreringen i belastningsregistret. Ibelastningsregistret

skall tas

in uppgifter om ådömda påföljder och liknande. I misstankeregistret skall huvudsakligen tas in uppgifter den är skäligen misstänkt

om som

för brott enligt den s.k. personbladsrutinen. Mot bakgrund härav har det ankommit att utarbeta författningsregler med oss huvudsaklig

utgångspunkt i de nu gällande materiella bestämmelserna i kriminal-

och polisregisterförfattningarna. Vi har haft två viktiga utgångspunkter för vårt arbete, nämligen utvecklingen av infonnationstekniken och förändringen den rättsliga

av ramen. Det pågår för närvarande ett intensivt arbete inom polisen och

inom rättsväsendet i övrigt med att förbättra inforrnationsförsörj ningen

genom ökat datorstöd och säker telekommunikation. De regler som ger den rättsliga ramen för detta utvecklingsarbete behöver reformeras så snart som möjligt. Datalagen har hittills varit bestämmande för de särskilda regler som finns polisens rätt föra personregister om att med

hjälp av automatisk databehandling. Datalagen kommer emellertid

att ersättas av en ny lag till följd EG-direktivet skydd för enskilda av om

personer med avseende på behandling personuppgifter och det

av om fria flödet sådana uppgifter. Datalagskommittén har av nyligen lagt

12 Sammanfattning

fram förslag till sådan lag; persondatalagen. Vi har funnit det

ett en lämpligt utforma den särreglering belastnings- och misstankeatt av

och polisens behandling personuppgifter som vi har

registren om av

i föreslå, med utgångspunkt i persondatalagen. I det uppgift att

vi kort de konsekvenser detta har fått för vårt

följande redovisar arbete. ingående redogörelse finns i avsnitt 4.

En mer

För det första kan det konstateras att persondatalagen i princip skall gälla all behandling personuppgifter och inte bara sådana uppgifter

av ingår i register. Det gör att frågor om behandling av personuppsom

måste få generell lösning än vad för gifter inom polisen en mera som närvarande är förhållandet i polisregisterlagen. Det medför också att

behovet särbestämmelser för vissa register liksom för närvarande av

får tillgodoses genom särskild lagstiftning. En utgångspunkt för persondatalagen är att behandling av person-

tillåten endast i de fall och på de villkor anges i

uppgifter är som lagen. Kriterierna för behandling personuppgifter anges i person-

datalagen på sådant sätt att den särlagstiftning som förutsätts

ett skilda områden inte behöver inledas med ett medgivande till som nu

automatisk databehandling. Vi har granskat den föreslagna persondata-

lagens bestämmelser och övervägt behovet av bestämmelser som avviker från den lagen i olika hänseenden. Våra förslag till författningar för belastnings- och misstankenya

persondatalag. Övervägandena i dessa delar redovisas nedan och

utförligare i avsnitten 6 och 7. Annorlunda förhåller det sig med den

lag skall ersätta polisregisterlagen. Våra överväganden i den delen

som

har förutsatt genomgång bestämmelserna i den

en noggrann av

föreslagna persondatalagen. Vad vi framför allt har haft att ta ställning

till är i vilken utsträckning polisen behöver i förhållande till en

persondatalagen vidgad rätt att behandla personuppgifter och i vilka hänseenden polisens rätt att behandla personuppgifter av integritetshäneller andra skäl bör inskränkas i förhållande till persondatalagen.

syn Vi behandlar även dessa frågor nedan och utförligt i avsnitt där mer vi också lägger fram ett förslag till lag om behandling av personuppgifter inom polisen.

Sekretess

Reglerna sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister är för

om närvarande utformade ett för sekretesslagen ovanligt sätt. Av 7 kap. 17 § sekretesslagen följer nämligen att absolut sekretess gäller för

uppgifter i kriminalregister eller register som förs enligt lagen om polisregister. Uppgifter i sådana register får lämnas ut endast i enlighet med vad som sägs i kriminalregisterlagen, polisregisterlagen

Sammanfattning 13

och säkerhetsskyddslagen samt i anslutande förordningar. De sekretessbrytande reglerna i 14 kap. sekretesslagen är inte tillämpliga på

registren. Sekretessen är inte heller begränsad i tiden. Vi har ansett att

frågan om sekretessens utformning bör omprövas. Våra motiv

redovisas i avsnitt En av våra slutsatser är att reglerna om sekretess för polis- och

kriminalregister bör ändras så att de bl.a. ger samma skydd för

känsliga uppgifter oavsett hur de är representerade. Vi föreslår därför

att sekretessen för uppgifter i det allmänna belastningsregistret,

misstankeregistret och polisens register i övrigt regleras på motsvaran-

de sätt som för andra känsliga uppgifter. Uppgifter i sådana register bör således kunna lämnas ut efter skadeprövning. För belastnings-

och misstankeregistrens del bör ett omvänt skaderekvisit gälla. Det

innebär att uppgifter skall lämnas ut bara det står klart att om utlärrmandet inte kan vålla men för den registrerade eller någon honom närstående. Såvitt gäller uppgifter i polisregister vi att ett anser omvänt skaderekvisit bör gälla för uppgifter att är dömd om en person för brott, misstänks för eller har varit misstänkt för brott, kan antas ägna sig eller ha ägnat sig brottslig verksamhet eller kan komma att begå allvarliga brott. Andra uppgifter i polisregister skall enligt vårt

förslag omfattas av ett rakt skaderekvisit. Sekretess skall således gälla

om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Vi föreslår vidare att sekretessen för uppgifter i polisens register skall omfatta uppgifter om enskilds ekonomiska förhållanden och att

den skall gälla högst 70 år. Reglerna i 14 kap. sekretesslagen bör också bli tillämpliga. De Sekretessregler som redovisas är avsedda att skydda den

ovan

enskildes personliga eller ekonomiska intressen. För uppgifter hos polisen gäller enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen även sekretess med hänsyn till intresset av att förebygga eller beivra brott. Uppgifter i bl.a. förundersökningar eller i polisens verksamhet i övrigt för

att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott får således inte lämnas ut om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas uppgiften röjs. om Vi föreslår att ett omvänt skaderekvisit skall gälla för uppgifter som

hänför sig till Säkerhetspolisens verksamhet. Sådana uppgifter skall

således inte få lämnas ut om det inte står klart att det inte finns någon risk för skada.

Polisen har under vissa förhållanden ett berättigat intresse

av att kunna avslå en begäran utlämnande uppgifter, utan det om av att av

beslutet framgår de efterfrågade uppgifterna finns eller För

om att

den ökade öppenhet som våra förslag medför inte skall få sådana

konsekvenser för polisens arbete inte kan godtas, föreslår som vi att

förvaltningsdomstolarna under vissa förutsättningar skall kunna sekretessbelägga domskäl gentemot part i mål utlärrmande

om av

14 Sammanfattning

uppgifter. Förslaget gäller dock endast uppgifter hos Säkerhetspolisen.

Det allmänna belastningsregistret

Det belastningsregister som skall ersätta person- och belastnings-

nya

registret skall enligt våra direktiv innehålla uppgifter om påföljd för brott och liknande uppgifter samt samordnas med påföljdsregistrering-

en i körkortsregistret. Ändamålet med det registret skall enligt vårt förslag att nya vara underlätta tillgången till sådana belastningsuppgifter som behövs i verksamhet hos polis- och tullmyndigheter för att förebygga, uppdaga

och utreda brott, hos åklagarmyndigheter för förundersökning och åtal

samt vid utfärdande strafföreläggande och slutligen hos allmänna av

domstolar för straffmätning och val av påföljd. Uppgifter i registret skall också få användas av polismyndigheter och andra myndigheter vid sådan lämplighetsprövning och tillståndsgivning som anges i författning samt enskilda om det är av särskild betydelse i den

av enskildes verksamhet.

Registret bör få innehålla uppgift om den som dom eller strafföreläggande ålagts påföljd för brott för vilket

- genom

inte endast penningböter är föreskrivet,

har ålagts förvandlingsstraff för böter, på grund av åklagares beslut enligt lagen om unga lagöverträdare inte har åtalats för ett allvarligare brott, skall utlämnas enligt någon av utlämningslagarna eller har meddelats besöksförbud. -

Körkortsinnehavare skall i viss utsträckning registreras även med anledning av brott som endast kan föranleda penningböter. Vissa

uppgifter den som är dömd i utlandet skall också registreras.

om Uppgifter ibelastningsregistret skall kunna lämnas ut enligt vad som

följer tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen. Dessutom bör

av det i lag och förordning finnas bestämmelser om myndigheter som

oavsett sekretess skall ha rätt till uppgifter ur registret. Sådana bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter till vissa myndigheter som behöver dem för lämplighetsprövning och tillståndsgivning finns för närvarande i registerförfattningarna. De nya reglerna avses i huvudsak motsvara de nuvarande. Uppgifter bör liksom för närvarande i viss

utsträckning kunna lämnas till myndigheter och organisationer utomlands.

Uppgifter i belastningsregistret skall enligt vårt förslag gallras

när förutsättningar för registrering inte längre föreligger, dvs. om -

den registrerade frikänns efter överklagande eller beslut om resning, om strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot har undan-

Sammanfattning 15

röjts,

om beslut om förvandlingsstraff för böter har upphävts,

om åklagares beslut att inte åtala har återkallats eller om besöksförbud har upphävts. -

Uppgifter i belastningsregistret bör också gallras när viss tid förflutit.

Vårt förslag innebär att uppgifter regel skall gallras tio år från som dom eller beslut. Uppgift bötesdomar skall dock gallras efter fem om år. Uppgift om domar som medfört fängelse eller rättspsykiatrisk vård

skall gallras tio år efter frigivningen.

Misstankeregistret

Ett nytt misstankeregister skall enligt vårt förslag föras för under-

att lätta tillgången till sådana uppgifter om skälig misstanke brott om som

behövs i verksamhet hos polis- och tullmyndigheter för att förebygga, uppdaga och utreda brott samt hos åklagarmyndigheter för förunder-

sökning och åtal. Uppgifter i registret bör också få användas av

polismyndigheter och andra myndigheter vid sådan lämplighetsprövning och tillståndsgivning i författning enskilda

som anges samt av om det är av särskild betydelse i den enskildes verksamhet.

Misstankeregistret bör innehålla uppgifter den har fyllt 15

om som år och som är skäligen misstänkt för något brott brottsbalken eller mot för något annat brott för vilket svårare straff än böter är föreskrivet. Uppgifter bör också föras in den är skäligen misstänkt för om som ett motsvarande brott utomlands, om frågan lagföring för brottet skall om

avgöras i Sverige. Registret avses vidare innehålla uppgifter den

mot vilken det har inletts talan förvandling böter och den

om av om som har begärts utlämnad för brott.

Uppgifter i misstankeregistret skall kunna lämnas enligt vad

ut som

följer av tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen. Dessutom bör det i lag och förordning finnas bestämmelser myndigheter

om som oavsett sekretess skall ha rätt till uppgifter registret. Sådana ur

bestämmelser skyldighet att lämna uppgifter till vissa myndigheter

som behöver dem för lämplighetsprövning och tillståndsgivning finns för närvarande i registerförfattningarna. De reglerna bör i

nya huvudsak motsvara de nuvarande. Uppgifter bör liksom för närvarande i viss utsträckning kunna lämnas till myndigheter och organisationer

utomlands.

Vi föreslår att uppgifter i misstankeregistret skall gallras

när en för-

undersökning har avslutats utan att åtal väckts med anledning

av misstanken, när åtal har lagts ned eller när dom eller beslut har

meddelats. Har den misstänkte frikänts skall uppgift misstanken stå om

kvar i misstankeregistret till dess att den frikännande domen har

16 Sammanfattning

vunnit laga kraft. Uppgifter person som har begärts utlämnad

om en för brott skall gallras när begäran har avslagits eller verkställts.

En polisdatalag

Den nuvarande polisregisterlagen skall enligt vårt förslag ersättas med polisdatalag. Den skall bygga den kommande persondatalagen

en och alltså bara innehålla de bestämmelser behövs i stället för eller som

utöver reglerna i persondatalagen. Lagen föreslås bli tillämplig på behandling personuppgifter i polisens verksamhet för att

av förebygga brott och andra störningar av den allmänna ordningen och säkerheten, 2. övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra störningar

därav samt ingripa när sådana har inträffat och

bedriva spaning och utredning i fråga brott som hör under om allmänt åtal.

Polisdatalagen bör, liksom persondatalagen, endast gälla sådan behandling personuppgifter som är helt eller delvis automatisk samt

behandling personuppgifter ingår i eller är avsedda att

annan av som ingå i ett register. Persondatalagen enligt vår mening stöd för den behandling av ger

personuppgifter krävs i den egentliga polisverksamheten. Vi har

som

funnit att de grundläggande krav enligt persondatalagen skall gälla

som

för behandling personuppgifter också bör gälla på polisens område.

Vi tar i avsnitt 8 de olika bestämmelserna i persondatalagen och

upp

belyser deras betydelse för polisens behandling av personuppgifter. I anslutning därtill vilka särbestämmelser som enligt vår mening

anges

behövs i polisdatalagen vid all behandling av personuppgifter. Vi har

funnit anledning att för polisens del göra undantag för persondatalagens förbud mot behandling av uppgifter som avslöjar ras eller etniskt politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse ursprung, eller medlemskap i fackförening eller rör hälsa eller sexuell som läggning. Uppgifter om en person bör inte få behandlas enbart på grund vad är känt honom eller henne i dessa hänseenden. av som om

Om uppgifter en person behandlas på annan grund bör uppgifterna

dock få kompletteras med sådana känsliga uppgifter, om det är oundgängligen nödvändigt för syftet med behandlingen. Vi föreslår vidare särskild bestämmelse att personuppgifter som behandlas

en om

hos polisen normalt skall förses med upplysningar om uppgiftsläm-

trovärdighet och uppgifternas sakriktighet. Dessutom föreslår vi nares särskild bestämmelse om utlämnande av uppgifter till utlandet. en Förutom dessa bestämmelser, vilka skall gälla all behandling av

personuppgifter, föreslår vi särskilda bestämmelser för behandling av

Sammanfattning 17 sou 1997:65

personuppgifter i underrättelseverksamhet. Automatisk behandling av

i sådan verksamhet få förekomma endast i

personuppgifter avses samband med särskilda undersökningar har vissa i lagen angivna

som

ändamål, allvarlig brottslighet och som leds av Rikspolis-

som avser styrelsen eller en länspolismästare. vi frågan vilka särskilda bestämmelser som bör Slutligen tar upp om

gälla för egentliga register. Det kan lätt insedda skäl inte gärna

av i fråga reglera alla polisens register i lag eller förordning. komma att sådant skulle bli alltför stelbent. Regleringen i lag bör i Ett systern stället begränsas till särskilt omfattande register och sådana att avse

på grund kriterierna för registreringen får anses

melser i polisdatalagen underrättelseregister, vilka bör motsvara

om de i delbetänkandet föreslagna reglerna för inforrnationsregister av oss

underrättelseverksamhet. Även de regler DNA-register

i polisens om

vi tidigare har föreslagit bör överföras till polisdatalagen.

som

Vi föreslår vidare regler för fingeravtrycks- och signalementsregister

för underlätta identifiering i samband med som förs att av personer

Sådana register skall endast innehålla uppgifter om misstänkta

brott.

dömda Uppgifter misstänkt person skall som

och personer. om en regel förundersökning eller åtal mot honom läggs ned eller

gallras när

åtal ogillas. Om den misstänkte döms skall uppgifterna om honom när

få bevaras till dess att samtliga uppgifter om honom har gallrats ur det

allmänna belastningsregistret. Uppgifter att anses misstänkt för brott trots att

om en person honom har lagts ned skall enligt vårt förslag få

förundersökning mot

endast under vissa särskilda förutsättningar. Sådana registreras skall regel gallras inom tre år. Om åtal mot en person

uppgifter som har lagts ned eller ogillats skall uppgift att personen i fråga ändå

anses misstänkt inte få registreras.

endast innehålla uppgifter allvarligt kriminellt belastade

om eller kan farliga för säkerhet. personer personer som antas vara annans

Uppgifter i ett sådant register bör gallras senast när

om en person

samtliga uppgifter i fråga gallras ur det allmänna

om personen belastningsregistret. För andra permanenta register än dem vi nu har nämnt bör, utöver allmänna bestämmelser skall gälla för all behandling av de som vissa särskilda bestämmelser anmälan till

personuppgifter, gälla om och gallring. Register skall innehålla Datainspektionen om som

är dömd för brott, är eller har varit

uppgifter om att en person

misstänkt för brott eller kan ta befattning med brottslig verksamantas

het skall enligt vårt förslag alltid anmälas till Datainspektionen innan i bruk. Vi har dessutom ansett att register integritetsskäl

det tas av huvudregel bör gallras och således inte bevaras för forskningssom ändamål. En tid för gallring skall därför alltid bestämmas när ett nytt

Sammanfattning

register inrättas. Dessutom skall registrets ändamål och innehåll fastställas. Dessa regler bör enligt vår mening inte avse manuella register. För sådana register bör de allmänna bestämmelserna i

polisdatalagen vara fullt tillräckliga. De bör inte heller gälla behandling av personuppgifter i samband med förundersökning eller

annan undersökning eller utredning.

Säkerhetspolisens register

I avsnitt 9 tar vi frågan behandling

upp om av personuppgifter i

Säkerhetspolisens verksamhet till sammanhållen genomlysning.

Avsnittet inleds med kort bakgrundsteckning, där bl.a.

en tidigare utredningar som starkt har påverkat dagens förhållanden nämns. Därefter behandlas frågan konsekvenserna för

om Säkerhetspolisens vidkommande att persondatalagen kommer av att utgöra bakgrund för all behandling av personuppgifter. Vi har funnit de allmänna

att be-

stämmelserna i vårt förslag till polisdatalag bör gälla

även för

Säkerhetspolisen, däremot inte de särskilda bestämmelserna be-

handling av personuppgifter i underrättelseverksamhet. Särskilda före-

skrifter bör meddelas för SÄPO-registret.

Vi föreslår att Säkerhetspolisen skall föra register

ett som har till

ändamål att underlätta spaning i syfte förebygga

att och avslöja brott

mot rikets säkerhet eller bekämpa terrorism och

att utgöra underlag för registerkontroll enligt

säkerhetsskyddslagen. Uppgifter som kan

hänföras till enskilda

personer personuppgifter skall föras in i

registret endast

om det finns anledning anta att den med uppgiften

som avses

ägnar sig eller har ägnat sig brottslig verksamhet innefattar

som hot mot rikets säkerhet eller terrorism eller kommer begå

att allvarliga

brott av sådant slag, 2. om personen har undergått registerkontroll enligt säkerhets-

skyddslagen 1996:627 och därefter fått den anställning eller det

uppdrag eller fått delta i den verksamhet kontrollen som avsett eller om det annars finns särskilda skäl till det.

Regeringen bör bemyndigas att meddela närmare bestämmelser

om registrets innehåll.

Personuppgifterna skall avlägsnas registret efter på förhand

ur en bestämd tid, det inte framkommit något beträffande om den registrera-

de som föranleder att registreringen måste finnas kvar. Uppgifter som avlägsnas ur registret och de handlingar uppgifterna hänvisar

som till bör av integritetsskäl normalt förstöras i samband med att uppgifterna utgår registret. Om

ur en förundersökning eller en annan utredning

företagits talar dock forsknings- och insynsintressena för

att materialet bevaras för framtiden. Det kan också finnas andra speciella skäl som

Sammanfattning 19

motiverar uppgifter bevaras. Regeringen föreslås meddela be-

att stämmelser när material skall bevaras. Säkerhetspolisen bör stå om under Riksarkivets tillsyn.

Övrigt

det allmänna belastningsregistret, lagen misstankeregis- Lagen om om

och lagen polisens behandling personuppgifter m.m. bör

ter om av

kraft den 1 januari 1999, då även persondatalagen skall träda

träda i i kraft.

Vårt val rättsliga lösningar för polisens behandling av personupp-

av gifter inte medföra nâgra ökade kostnader. synes

Författningsförslag

1 Förslag till lag om det allmänna belastningsregistret

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Hos Rikspolisstyrelsen skall föras ett allmänt belastningsregister.

Ändamål

belastningsregistret skall föras för att underlätta till-

2 § Det allmänna

till sådana belastningsuppgifter behövs i verksamhet hos

gången som

tullmyndigheter för att förebygga, uppdaga och utreda

polis- och brott, för förundersökning och åtal samt vid utfär-

2. åklagarmyndigheter

strafföreläggande, dande av

allmänna domstolar för straffrnätning och val av påföljd eller och andra myndigheter vid sådan lämplig- 4. polismyndigheter

och tillståndsgivning i författning.

hetsprövning som anges Registret får användas också för att till enskild länma uppgift som särskild betydelse i dennes verksamhet.

är av

Innehåll

I riket meddelade domar eller beslut

3 § I registret skall föras in uppgifter om den som dom eller strafföreläggande har ålagts påföljd för brott för

genom

vilket inte endast penningböter är föreskrivet, 2. har ålagts förvandlingsstraff för böter.

30 kap. 6 § brottsbalken har förklarats fri

med tillämpning av från påföljd,

åklagares beslut enligt 9 eller 17 § lagen 1964: 167

4. grund av särskilda bestämmelser lagöverträdare inte har åtalats

med om unga

enligt åklagarens bedömande skulle ha lett till fängelse,

för brott, som

Villkorlig dom eller skyddstillsyn,

skall utlämnas enligt lagen 1957:668 utlärrming för brott om lagen 1959:254 utlämning för brott till Danmark, eller enligt om

22 Författningsförslag

Finland, Island och Norge eller har meddelats besöksförbud enligt lagen 1988:688

om besöksförbud.

4 § Utöver vad som följer 3 § skall i registret föras in uppgift

av om den som har körkort, traktorkort eller körkortstillstånd och som har

ålagts böter för annat brott vid förande motordrivet fordon eller

spårvagn. Vad som nu har sagts gäller dock inte brott 3 § lagen

mot 1971:965 straff för trañkbrott begåtts utomlands om som eller överträdelse av 72 § 7 eller 74 § första stycket 3

vägtrañklcungörelsen

1972:603. Vad som sägs i första stycket gäller även den för vilken

begränsad giltighetstid enligt 19 § körkortslagen 1977:477 eller spärrtid enligt

21 § samma lag har beslutats ännu inte har löpt

men ut. Uppgift om den som har utländskt körkort skall in i registret tas endast om han eller hon är folkbokförd här i landet.

Domar och beslut meddelas i utlandet som

5 § Uppgifter om den med dom eller beslut i utlandet

som avses en ett skall föras in i registret, uppgiftens innehåll vad om motsvarar som sägs i 3 § och uppgiften

kommer från en myndighet i stat tillhör Internationella

en som

kriminalpolisorganisationen, från denna organisation eller från Europol, och avser svensk medborgare eller den har hemvist här

som i riket eller

lämnas från en stat enligt överenskommelse mellan Sverige

en och den staten.

Uppgifter som skall tillföras registret

6 § Beträffande den som skall registreras enligt 3-5 skall registret tillföras de uppgifter regeringen bestämmer.

Utlämnande uppgifter

Inom riket

7 § En myndighet eller enskild har rätt till utdrag eller som upplysning

ur registret skall, i varje särskilt fall, pröva behovet informanoga av

tion. Utdrag eller upplysningar registret får begäras endast

ur om

skälet till det uppväger det intrång eller i övrigt det innebär för

men den som berörs.

1997:65 Författningsförslag 23

SOU

8 § Utöver vad följer 14 kap. sekretesslagen 1980: 100 skall som av

utdrag eller upplysning innehållet i registret lärrmas när

ett ur en om detta begärs av

myndighet i den utsträckning regeringen för vissa slag av

ärenden ger tillstånd till det eller enskild än den registrerade annan

iden utsträckning regeringen för vissa typer av fall ger tillstånd

till det och det behövs för att pröva en fråga om anställning eller uppdrag i verksamhet vård eller är av betydelse för en som avser som förebyggande eller beivrande av brott eller i annat fall, den enskilde styrker att hans rätt är beroende av om -

upplysning registret och regeringen medger att upplysningen

ur meddelas.

9 § Uppgifter är nödvändiga för att framställa rättsstatistiken skall

som länmas till Brottsförebyggande rådet.

Till utlandet

10 § Ett utdrag eller upplysning om innehållet i registret skall ur en

lämnas till domstol eller polis- eller åklagarmyndighet i Danmark,

Finland, Island eller Norge det begärs för utredning i brottmål. om

Uppgifter får vidare lämnas till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation, utlämnandet följer av en internationell

om konvention Sverige har biträtt. som Uppgifter fär begäran även lämnas till domstol eller polis- eller

åklagarmyndighet i är ansluten till internationella kriminal-

en stat som

polisorganisationen eller till denna organisation om det behövs för att myndigheten eller organisationen skall kunna förebygga, uppdaga,

utreda eller beivra brott eller för ett utlänningsärende. Regeringen får meddela föreskrifter att uppgifter får lämnas till om

domstol eller polis- eller åklagarmyndighet i annan stat än som sägs

i tredje stycket, det behövs för utredning i ett brottmål eller ett om utlänningsärende.

Regeringen får också meddela föreskrifter om att uppgifter

beträffande den är medborgare i främmande stat eller som har som en

hemvist där, får lämnas till en myndighet i den staten. Att uppgifter får lämnas ut även i vissa andra fall framgår av 1 kap.

3 § tredje stycket sekretesslagen 1980:100.

11 § Om verkställighet påföljd än böter har förts över hit

av annan från Danmark, Finland, Island eller Norge eller härifrån till någon av dessa stater, får uppgifter den som avses med beslutet om överom flyttning lämnas till den stat från eller till vilken överflyttning har skett. Detsamma gäller i fråga anteckning, som gjorts rörande om

24 Författningsförslag

tillämpningen av 14 eller 21 § lagen samarbete med Danmark, om Finland, Island och Norge angående verkställighet straff av m.m. Om verkställighet av påföljd har flyttats över hit från annan stat eller härifrån till stat enligt lagen 1972:260 internationellt annan om samarbete rörande verkställighet brottmålsdom eller lagen av 1978:801 om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet, tillämpas första stycket, första meningen. Regeringen får meddela närmare föreskrifter utlämnande om av uppgifter enligt denna paragraf.

Utlämnande myndighet

12 § En begäran om utlänmande av uppgifter prövas Rikspolisav styrelsen. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får dock meddela föreskrifter att polismyndighet i vissa fall får om en lämna ut uppgifter.

Gallring

13 § En uppgift skall gallras registret ur om överrätt genom dom eller beslut vunnit laga kraft, som frikänt den registrerade för den åtalade gärningen eller funnit honom skyldig till denna men inte dömt honom till en påföljd skall som antecknas i registret, om en domstol efter resning har meddelat dom eller beslut som avses i om strafföreläggande eller föreläggande ordningsbot har av undanröjts, 4. om överrätt har upphävt ett beslut förvandlingsstraff för om böter, om åklagares beslut att inte åtala har återkallats, om besöksförbud har upphävts eller 7. när den registrerade har avlidit.

14 § Utöver vad som följer av 13 § skall uppgift om fängelse eller förvandlingsstraff för böter gallras sedan tio år förflutit från frigivningen, uppgift om fängelse som skall anses helt verkställt genom tidigare frihetsberövande eller från vilket någon beslut nåd har genom om befriats helt gallras sedan tio år förflutit från domen eller beslutet, uppgift om fängelse som har fallit bort enligt 35 kap. 8 eller 9 § brottsbalken eller förvandlingsstraff för böter har fallit bort om som enligt 18 eller 21 § bötesverkställighetslagen 1979:189 gallras sedan fem år förflutit från det att straffet föll bort,

Författningsförslag 25

4. uppgift skyddstillsyn eller Villkorlig dom gallras sedan tio år

om förflutit från domen eller beslutet, uppgift överlämnande till vård inom socialtjänsten eller vård om enligt lagen 1988:870 vård av missbrukare i vissa fall gallras om sedan tio år förflutit från domen eller beslutet,

uppgift om överlämnande till rättspsykiatrisk vård gallras sedan

tio är förflutit från utskrivningen,

7. uppgift böter gallras sedan fem år förflutit från dom, beslut

eller godkännande strafföreläggande eller föreläggande av ordnings-

av bot,

uppgift att någon enligt 30 kap. 6 § har förklarats fri från

om påföljd gallras sedan tio år förflutit från dom eller beslut, uppgift åklagares beslut att inte åtala brott gallras sedan tre om år förflutit från beslutet och

10. uppgift beslut besöksförbud gallras sedan tio år förflutit

om om från beslutet.

15 § Om det före utgången den tid som anges i 14 § har gjorts en av anteckning enligt 3 eller 5 § beträffande samma person, skall ingen ny

uppgifterna gallras så länge någon dem skall finnas kvar i

av av registret. Detta skall dock inte gälla den nya anteckningen avser om

penningböter.

En uppgift skall alltid gallras sedan tjugo år förflutit från den dom eller det beslut föranledde att uppgiften fördes in i registret. I som

fråga uppgift i 14 § 1 eller 6 gäller detta endast om de

om som avses tidsfrister anges där har gått ut. som

Skall uppgift som avses i 3-5 §§ gallras enligt denna paragraf,

en skall även sådana uppgifter som har antecknats i anslutning därtill

gallras, inte regeringen förordnar annat.

Sekretess

16 § Den som med stöd av denna lag har fått del av uppgifter om personliga förhållanden får inte obehörigen röja vad han

annans sålunda erfarit. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen 1980: 100.

Rättelse och skadestånd

17 § Persondatalagens regler rättelse och skadestånd gäller vid om

behandling personuppgifter enligt denna lag eller föreskrifter som

av har meddelats med stöd av lagen.

26 Författningsförslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999, då lagen 1963: 197 om allmänt kriminalregister upphör att gälla.

Författningsförslag 27

2 Förslag till lag om misstankeregister

Härigenom föreskrivs följande.

l § Hos Rikspolisstyrelsen skall föras ett register för uppgifter om skälig misstanke om brott misstankeregistret.

Ändamål

2 § Misstankeregistret skall föras för att underlätta tillgången till sådana uppgifter om skälig misstanke om brott som behövs i verksamhet hos polis- och tullmyndigheter för att samordna förundersökningar

mot samma person och förebygga, uppdaga och utreda brott,

2. åklagarmyndigheter för förundersökning och åtal eller

polismyndigheter och andra myndigheter vid sådan lämplig-

hetsprövning och tillståndsgivning som anges i författning. Registret får användas också för att till enskild lämna uppgift som särskild betydelse i dennes verksamhet. är av

Innehåll

3 § I registret skall föras in uppgifter om den som har fyllt femton är och som enligt förundersökningsledarens bedömning är skäligen misstänkt för brott mot brottsbalken, 2. annat brott för vilket svårare straff än böter är föreskrivet eller 3. sådant brott utomlands som enligt svensk lag motsvarar brott enligt 1 eller under förutsättning att frågan om lagföring för brottet skall avgöras i Sverige.

Uppgifter skall även föras in om den mot vilken allmän åklagare

har inlett utredning i mål om förvandling av böter och om den som har begärts utlämnad för brott. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva att registreringen skall begränsas visst sätt.

4 § Beträffande den som skall registreras enligt 3 § skall registret tillföras de uppgifter regeringen bestämmer.

28 Författningsförslag

Utlänmande av uppgifter

Inom riket

5 § En myndighet eller enskild som har rätt till utdrag eller upplysning ur registret skall i varje särskilt fall, noga pröva behovet av information. Utdrag eller upplysningar ur registret får begäras endast om skälet till det uppväger det intrång eller men i övrigt det innebär för den som berörs.

6 § Utöver vad som följer av 14 kap. sekretesslagen 1980:100 skall ett utdrag ur eller en upplysning om innehållet i registret länmas när

detta begärs av myndighet i den utsträckning regeringen för vissa slag av ärenden ger tillstånd till det samt 2. enskild iden utsträckning regeringen för vissa typer av fall ger tillstånd -

till det och det behövs för att pröva en fråga om anställning eller

uppdrag i en verksamhet som avser vård eller som är av betydelse för förebyggande eller beivrande av brott eller i annat fall, om den enskilde styrker att hans rätt är beroende av -

upplysning ur registret och regeringen medger att upplysningen

meddelas.

7 § Uppgifter som är nödvändiga för att framställa rättsstatistiken skall lämnas till Brottsförebyggande rådet.

Till utlandet

8 § Ett utdrag ur eller en upplysning om innehållet i registret får länmas till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av en internationell konvention som Sverige har biträtt. Uppgifter får på begäran även länmas till polis- eller åklagarmyndighet i en stat som är ansluten till internationella kriminalpolisorganisationen eller till denna organisation om det behövs för att myndigheten eller organisationen skall kunna förebygga, uppdaga, utreda

eller beivra brott eller för ett utlärmingsärende.

Regeringen får meddela föreskrifter om att uppgifter får länmas till

polis- eller åklagarmyndighet i annan stat än som sägs i andra stycket,

om det behövs för utredning i ett brottmål eller ett utlänningsärende. Regeringen får också meddela föreskrifter om att uppgifter beträffande den som är medborgare i en annan stat eller som har hemvist där, lämnas till en myndighet i den staten.

Att uppgifter får länmas ut även i vissa andra fall framgår av

sou 1997:65 Färfattningsförslag 29

1 kap. 3 § tredje stycket sekretesslagen 1980:100.

Utlämnande myndighet

9 § En begäran om utlänmande uppgifter prövas Rikspolisav av styrelsen. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får dock meddela föreskrifter om att polismyndighet i vissa fall fâr en lämna ut uppgifter.

Gallring

10 § En uppgift skall gallras

när en förundersökning har avslutats utan att åtal väckts med anledning av misstanken,

2. när åtal som har väckts med anledning av misstanken har lagts ned, när domstol har meddelat dom eller beslut med anledning av misstanken eller den misstänkte har godkänt strafföreläggande som har utfärdats i anledning av misstanken. Om den tilltalade har frikänts skall uppgift i misstankeregistret gallras först när domen har vunnit laga kraft eller

4. när en begäran om utlämning har avslagits eller verkställts. Vad som sägs i första stycket skall i tillämpliga delar gälla även uppgifter om talan om förvandling av böter.

Sekretess

11 § Den som med stöd av denna lag har fått del av uppgifter om annans personliga förhållanden får inte obehörigen röja vad han sålunda erfarit. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen 1980: 100.

Rättelse och skadestånd

12 § Persondatalagens regler om rättelse och skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

30 Författningsförslag

3 Förslag till lag om polisens behandling av personuppgifter m.m. polisdatalag

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 § Vid behandling av personuppgifter inom polisen gäller person-

datalagen 000O:OO om inte avvikande bestämmelser meddelas i denna

lag.

2 § Lagen gäller vid behandling av personuppgifter i polisens

verksamhet för att förebygga brott och andra störningar av den allmänna ordningen och säkerheten, övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra störningar därav samt ingripa när sådana har inträffat eller bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under allmänt åtal. Lagen gäller också behandling av sådana uppgifter som avses i 26 och 27 §§.

3 § Lagen gäller inte för behandling av personuppgifter som företas

med stöd av lagen 00OO:0O om det allmänna belastningsregistret eller

lagen 0000:O0 om misstankeregister. Lagen gäller inte heller vid insamling av personuppgifter genom teleavlyssning, teleövervakning eller kameraövervakning.

Definitioner

4 § Med underrättelseverksamhet avses i denna lag polisverksamhet som syftar till att klarlägga om brottslig verksamhet har förekommit, -

pågår eller kan förutses och

inte utgör förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken. - Med kriminalunderrättelseverksamhet avses annanunderrättelseverk-

samhet än den som bedrivs av Säkerhetspolisen.

Med DNA-analys varje förfarande som kan användas för avses deoxyribonukleinsyra deoxyribonucleic acid. analys av

Författningsförslag 31

Behandling av personuppgifter

5 § Uppgifter om en person får inte behandlas enbart pâ grund vad av som är känt om personens ras eller etniska politiska åsikter, ursprung,

religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening eller hälsa eller sexuella läggning.

Om uppgifter om en person behandlas på grund får uppgifterannan na kompletteras med sådana uppgifter i första stycket, som avses om

det är oundgängligen nödvändigt för syftet med behandlingen.

6 § Personuppgifter som behandlas skall förses med upplysningar

om uppgiftslärnnares trovärdighet och uppgifternas riktighet i sak. Sådana

upplysningar behöver dock inte lämnas om det saknar betydelse för

syftet med behandlingen.

Utlänmande av uppgifter

7 § Uppgifter som är nödvändiga för att framställa rättsstatistiken skall lämnas till Brottsförebyggande rådet.

8 § Uppgifter får lämnas ut till en utländsk myndighet eller mellan-

en folklig organisation, om utlärrmandet följer internationell av en konvention som Sverige har biträtt. Regeringen får meddela föreskrifter att uppgifter på begäran får om

lämnas till polis- eller åklagannyndighet i stat är ansluten till

en som

internationellakriminalpolisorganisationen ellertilldennaorganisation,

om det behövs för att myndigheten eller organisationen skall kunna förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott.

Att uppgifter får lämnas ut även i vissa andra fall framgår 1 kap.

3 § tredje stycket sekretesslagen 1980: 100.

9 § Regeringen får förordna att uppgifter får lämnas ut även i andra fall än som sägs i 7 och 8 §§.

Rättelse och skadestånd

10 § Persondatalagens regler om rättelse och skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd lagen. av

32 Författningsförslag

Särskilda bestämmelser om behandling av personuppgifter

i kriminalunderrättelseverksamhet

ll § I kriminalunderrättelseverksamhet får personuppgifter behandlas

helt eller delvis automatiskt endast i särskilda undersökningar rörande viss allvarlig brottslighet vilka syftar till att ge underlag för beslut om förundersökning eller särskilda åtgärder för att förebygga eller förhindra brott och om

som leds av Rikspolisstyrelsen eller en polismyndighet där en

länspolismästare är chef. Personuppgifter får också samlas in och lagras i kriminalunderrättel-

seregister.

12 § Ett beslut att inleda sådan behandling av personuppgifter som i 11 § skall innehålla uppgifter ändamålet med behandlingen

avses om och när den särskilda undersökning som avses skall vara avslutad samt de föreskrifter i övrigt behövs för att förebygga otillbörligt som

intrång i de registrerades personliga integritet. Rikspolisstyrelsen skall föra en förteckning över beslut att behandla personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet.

13 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter behandling personuppgifter i

om av kriminalunderrättelseverksarnhet.

Särskilda bestämmelser om register

14 § De särskilda bestämmelserna om register gäller inte behandling personuppgifter i samband med en förunder-

—— av sökning eller undersökning eller utredning eller annan manuella register. ——

15 § Om inte annat sägs är Rikspolisstyrelsen persondataansvarig för de register i denna lag och för andra register som förs för

som avses

hela polisväsendets behov.

Underrättelseregister

Säkerhetspolisens register

16 § Hos Rikspolisstyrelsen skall föras ett register som har till

ändamål

Författningsförslag 33

att underlätta spaning i syfte att förebygga och avslöja brott mot — rikets säkerhet eller bekämpa terrorism och att utgöra underlag för registerkontroll enligt säkerhetsskydds- lagen 1996:627. Säkerhetspolisen är persondataansvarig för registret som benämns

SÄPO-registret.

17 § I SÄPO-registret får föras in uppgifter som kan hänföras till en

enskild person endast om det ñmis anledning anta att den som avses med uppgiften ägnar sig eller har ägnat sig brottslig verksamhet som innefattar hot mot rikets säkerhet eller terrorism eller kommer att begå brott av sådant slag, om personen har undergått registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen 1996:627 och därefter fått den anställning eller det uppdrag eller fått delta i den verksamhet som kontrollen avsett eller om det annars finns särskilda skäl till det. Regeringen får meddela närmare föreskrifter om registrets innehåll.

18 § Uppgifter i SÄPO-registret skall lämnas till länsstyrelse för sådan

prövning av personal hos ett auktoriserat bevakningsföretag som avses i lagen 1974:191 om bevakningsföretag. Detsamma gäller vid prövning av föreståndaren för verksamheten eller av ledamöter i bevakningsföretags styrelse.

19 § Uppgifter som kan hänföras till en enskild person skall gallras när de inte längre behövs för sitt ändamål. Regeringen får meddela föreskrifter om att uppgifter i stället får bevaras för forskningsändamål.

Kriminalunderrättelseregister

20 § I kriminalunderrättelseverksamhet får register föras endast för att ge underlag för beslut om särskilda undersökningar som avser viss allvarlig brottslighet. Sådana register får föras även av en polismyndighet där en länspolismästare är chef.

21 § I ett kriminalunderrättelseregister får föras in uppgifter som kan hänföras till en enskild person endast om den som avses med uppgiften konkreta grunder kan antas ägna sig eller ha ägnat sig allvarlig brottslighet eller kan antas komma att begå allvarliga brott. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får registreras.

2 170542

34 Författningsförslag sou 1997:65

22 § Uppgifterna i ett kriminalunderrättelseregister skall gallras ett är

efter det att en sådan uppgift om personen som enligt 21 § kan föranleda registrering sista gången infördes. Har särskild underen sökning som rör en registrerad person inletts, får dock uppgifter stå kvar till dess att undersökningen har avslutats.

23 § Register med uppgifter om resultat av DNA-analys får endast föras för att underlätta identifiering av personer i samband med

utredning om brott.

balken, om brottet kan leda till fängelse i mer än två år,

2. ett allmänfarligt brott som avses i 13 kap. brottsbalken, om brottet kan leda till fängelse i mer än två âr eller försök, förberedelse, stämpling, anstiftan eller medhjälp till ett sådant brott som avses i 1 eller 2. Regeringen får meddela föreskrifter om vilka brott som skall föranleda registrering.

25 § Registreringen av ett analysresultat skall begränsas till uppgifter som ger information om den registrerades identitet. Analysresultat som

kan ge upplysning om den registrerades personliga egenskaper får inte

registreras. Utöver vad som sägs i första stycket får ett register med personuppgifter endast innehålla upplysningar som visar i vilket ärende analysen har gjorts och vem analysen avser.

26 § Ett spårregister får innehålla uppgifter om resultatet av en DNAanalys som har gjorts under utredning om ett brott. Uppgifterna får inte kunna hänföras till en viss person. Därutöver får spårregister endast innehålla upplysningar som visar i vilket ärende analysen har gjorts.

27 § Uppgifter i spårregister får endast jämföras med analysresultat

som inte kan hänföras till en viss person spåranalys, 2. som finns i DNA-register med personuppgifter eller som kan hänföras till en person som är misstänkt för brott.

28 § Personuppgifter skall gallras senast tio år efter det att påföljden för brott som avses i 24 § till fullo har verkställts eller armars upphört.

i Fdflattningsférslag 35

Uppgifter i spárregister skall gallras senast trettio år efter registreringen.

29 § Om ett prov har tagits för DNA-analys i samband med en utredning om brott, från någon som inte är misstänkt för brottet, får provet inte användas för något annat ändamål än det för vilket det togs. Ett sådant prov får inte heller sparas efter det att målet slutligt har avgjorts.

Fingeravtrycks- och signalementsregister

30 § Bestämmelserna i 31 och 32 gäller endast sådana register med uppgifter om fingeravtryck, signalement och särskilda kännetecken, som förs för att underlätta identifiering av personer i samband med brott. Register som förs för detta ändamål får användas för identifiering av okända personer även i andra fall.

31 § Register som avses i 30 § får endast innehålla uppgifter om den som är misstänkt eller dömd för brott eller som har fått lämna fingeravtryck enligt 19 § lagen 1991:572 om särskild utlänningskontroll. I sådant register får endast antecknas uppgifter om fingeravtryck, signalement och särskilda kännetecken samt om ärendenummer och den registrerades identitet.

32 § Uppgifter om en misstänkt person skall gallras när förundersökning eller åtal mot honom läggs ned eller när åtal ogillas. Upp-

gifterna får dock bevaras längre om andra uppgifter om den misstänkte

skall bevaras med stöd av 33 När dessa uppgifter gallras skall även uppgifter i fingeravtrycks- och signalementsregister gallras. Om den misstänkte döms får uppgifterna om honom bevaras till

dess att samtliga uppgifter om honom har gallrats ur det allmänna be-

lastningsregistret. Regeringen får meddela föreskrifter om gallring av uppgifter avseende den som har fått lämna fingeravtryck enligt lagen om särskild utlänningskontroll.

33 § Om en förundersökning mot en person har lagts ned på grund av bristande bevisning får uppgifter om brottsmisstanken lagras i register endast under förutsättning att den misstänkte enligt åklagares bedömning alltjämt är skäligen misstänkt för brottet och

36 Författningsförslag i

uppgifterna behövs för att förundersökningen skall kunna

- tas upp på nytt. Uppgifterna skall gallras senast efter tre är, om inte särskilda skäl föranleder annat.

34 § Uppgift om att en person är misstänkt för brott får inte lagras i register om åtal mot den misstänkte har lagts ned eller han om genom lagakraftvunnen dom har frikänts.

35 § Register som förs för att underlätta övervakning av personer som kan antas komma att begå brott, får endast innehålla uppgifter om dömda personer som antingen är allvarligt kriminellt belastade eller som kan antas vara farliga för armans personliga säkerhet.

Personuppgifter skall gallras senast när samtliga uppgifter om personen har gallrats ur det allmänna belastningsregistret.

Närmare föreskrifter om innehållet i registret meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Andra register

36 § Innan ett register inrättas skall registrets ändamål och innehåll bestämmas samt tiden för gallring av uppgifterna i registret fastställas.

Registret skall ges en särskild benänming. Regeringen får föreskriva att uppgifter i ett register får bevaras.

37 § Om ett register skall innehålla uppgifter som ger upplysning om

att en person är dömd för brott, är eller har varit misstänkt för brott eller kan antas ta befattning med brottslig verksamhet skall registret tre veckor i förväg amnälas till Datainspektionen för förhandskontroll.

Denna lag träder i kraft den l januari 1999 då polisregisterlagen l965:94 upphör att gälla. Beträffande sådan behandling av person-

uppgifter som pågår vid denna tidpunkt skall den äldre lagen gälla till den tidpunkt regeringen bestämmer, dock längst till den 1 oktober

2001.

Fözfattningsförslag 37

4 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen 1980:100

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 7 kap. 17 och 18 §§, 9 kap.

17 14 kap. 5 §0ch 16 kap. 1 § sekretesslagen 1980:100 skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap. Sekretess med hänsyn främst till intresset att förebygga eller beivra brott

1 §

Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål,

2. angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott, verksamhet som rör utredning i frågor näringsförbud, om

4. åklagarmyndighets, polismyndighets, tullmyndighets eller kustbevakningens verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda

eller beivra brott, eller Finansinspektionens verksamhet som rör övervakning enligt

insiderlagen 1990:1342 eller efterlevnaden 7 kap. 1 § lagen

av 1991:980 om handel med finansiella instrument, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas uppgiften röjs. om För uppgift som hänför sig till

Säkerhetspolisensverksamhetför att förebygga eller avslöja brott

mot rikets säkerhet eller förebygga terrorism, gäller sekretess om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den

framtida verksamheten skadas

om uppgiften röjs. Motsvarande sekretess gäller Sekretess som avses i första i annan verksamhet hos myndig- och andra styckena gäller i het för att biträda åklagarmyn- verksamhet hos myndigannan

dighet, polismyndighet, tull- het för att biträda âklagannynmyndighet eller kustbevakning- dighet, polismyndighet, tullen med att uppdaga, utreda eller myndighet eller kustbevakning-

beivra brott samt hos tillsyns- en med att uppdaga, utreda eller myndighet i konkurs och inom beivra brott samt hos tillsyns-

38 Författningsförslag

exekutionsväsendet för uppgift myndighet i konkurs och inom angår misstanke exekutionsväsendet för uppgift som om att en gäldenär har begått brott som som angår misstanke om att en i ll kap. brottsbalken gäldenär har begått brott som avses eller annat brott har i ll kap. brottsbalken som sam- avses band med gäldenärens närings- eller annat brott som har samverksamhet. band med gäldenärens näringsverksamhet.

I fråga uppgift i allmän I fråga om uppgift i allmän

om handling gäller sekretessen i handling gäller sekretessen i högst fyrtio år. högst fyrtio år. Om särskilda

skäl föranleder det får dock

regeringen föreskriva att sekretessen enligt andra stycket får gälla under längre tid.

7 kap. Sekretess med hänsyn främst till skyddet för enskilds

personliga förhållanden

Sekretess gäller i verksamhet Sekretess gäller för uppgift i förande eller uttag register förs enligt lagen som avser av som allmänt kriminalregister eller 0000:00 det allmänna beur om register förs enligt lagen lastningsregistret och lagen som

1 965 :94 polisregisterm. 0000:00 om misstankeregister,

om m.

för uppgift har tillförts för uppgift enskilds personli-

som om registret. Om utlämnande förhållanden, om det inte av ga

sådan uppgift gäller vad är står klart att uppgiften kan röjas

som

föreskriveti lag register utan att den enskilde eller nå-

om som har nämnts och i säkerhets- honom närstäende lider nu gon

skyddslagen 1996:627 samt i men om uppgiften röjs. förordningar har stöd i I fråga om uppgift i allmän

som dessa lagar. Föreskrifterna i handling gäller sekretessen i 14 kap. gäller inte i fråga om högst sjuttio år. sekretessen enligt denna Utan hinder av sekretessen para-

graf får uppgift lämnas ut enligt vad

sägs i lagen 0000:00 om som det allmänna belastningsregistret, lagen 0000:00 om misstankeregister och säkerhetsskyddslagen 1996:627 samt i

förordningar har stöd i

som dessa lagar.

Författningsförslag

I annat fall än i Sekretess gäller för uppgift i

som avses 1 7 § gäller sekretess i verksam- särskilt register, förs över som

het som avser förande eller strajförelägganden och före-

av uttag ur register lägganden ordningsbot, och av

för uppgift som har tillförts inte hänför sig till registrering

särskilt register, som förs över i 15 kap. 1 det som avses om

strajföreläggande och föreläg- inte står klart att uppgiften kan

gande av ordningsbot, och inte röjas den enskilde eller utan att

hänför sig till registrering någon honom närstående lider

som

avses i 15 kap. 1 uppgiften röjs.

men om

för annan uppgift hos Riks- Sekretessen enligt första

polisstyrelsen, som angår brott stycket gäller inte i ärende om

eller den som har misstänkts, strafföreläggande eller föreåtalats eller dömts för brott, om läggande ordningsbot.

av uppgiften har lämnats dit för

databehandling inom rättsväsen-

dets informationssystemi annat register än som avses i

för belastningsuppgift som har tillförts körkortsregistret, för uppgift som har till- Sekretess gäller för uppgift

förts särskilt register som för- har tillförts särskilt register som

fattningsenligt förs hos myndig- som författningsenligt förs hos

het angående brott eller tjänste- myndighet angående brott eller

förseelser begångna tjänsteförseelser begångna

av personer av som är eller har varit verksam- personer är eller har varit som ma hos myndigheten. verksamma hos myndigheten. Sekretessen enligt första stycket 1 gäller inte i ärende om strafldreliiggande eller före-

läggande av ordningsbot.

Sekretess gäller hos luftfartsverket i verksamhet, förande som avser

av eller uttag ur certiñkatregistret, för uppgift angår brott eller

som enskilds hälsotillstånd, det kan antas att den enskilde eller någon om honom närstående lider uppgiften röjs. men om I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Författningsförslag

9 kap. Sekretess med hänsyn till skyddet för enskilds förhållanden

såväl personlig som ekonomisk natur

Sekretess gäller, inte Sekretess gäller för uppgift

följer 18 i enskilds personliga och

annat av om

ekonomiska förhållanden, om

inte annat följer av 18 utredning enligt bestäm- i utredning enligt bestämmelserna förundersökning i melserna förundersökning i om om brottmål, brottmål,

2. angelägenhet, avser i angelägenhet, som avser

som användning tvångsmedel i användning tvångsmedel i av av sådant mål eller i verk- sådant mål eller i annan verkannan samhet för förebygga brott samhet för att förebygga brott, att

eller som avser registerkontroll i angelägenhet som avser och särskild personutredning registerkontroll och särskild enligt säkerhetsskyddslagen personutredning enligt säker-

1996:627, hetsskyddslagen 1996:627,

åklagannyndighets, polis- i åklagarrnyndighets, polis-

myndighets tullmyndighets eller myndighets tullmyndighets eller , , kustbevakningens verksamhet i kustbevakningens verksamhet i övrigt för förebygga, övrigt för att förebygga, uppatt uppdaga, utreda eller beivra brott daga, utreda eller beivra brott,

för uppgift enskilds personli- som ingår i register som

eller ekonomiska förhållan- förs av Rikspolisstyrelsen enligt

den, det kan antas att den lagen 0000:00 om polisens

enskilde eller någon honom behandling av personuppgifter

närstående lider skada eller eller som annars behandmen m.m.

uppgiften rojs. las där med stöd av samma lag

om samt i verksamhet som avser databehandling inom rättsväsendets informationssystem.

För uppgift om att en person är dömd för brott,

— är eller har varit misstänkt —

för brott eller

kan antas ta befattning med brottslig verksamhet, gäller sekretessen enligt första stycket det inte står klart att om

uppgiften kan röjas utan att den

enskilde eller någon honom närstående lider men. För andra

uppgifter gäller sekretessen om

Färfattningsförslag 41

det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Sekretess gäller i verksamhet, i första stycket, för som avses anmälan eller utsaga från enskild, det kan antas att fara uppkommer om

för att någon utsätts för våld eller annat allvarligt uppgiften

men om 10S. Utan hinder av sekretessen Utan hinder sekretessen av får uppgift lämnas till enskild får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i den enligt vad föreskrivs i den som

särskilda lagstiftningen om unga särskilda lagstiftningen

om unga -

lagöverträdare. lagöverträdare. Uppgifter får

vidare lämnas ut enligt vad som

sägs i säkerhetsskyddslagen

1996:627 och lagen 0000:00

om polisens behandling

av personuppgifter m.m. samt i för-

ordningar som har stöd i dessa

lagar. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

14 kap. Bestämmelser om vissa begränsningar i sekretessen och

om förbehåll

5 § Sekretess hindrar inte att sökande, klagande eller part i mål annan eller ärende hos domstol eller myndighet tar del handling annan av eller annat material i målet eller ärendet. Handling eller annat material får dock inte lämnas ut, i den mån det hänsyn till allmänt eller av

enskilt intresse är av synnerlig vikt att sekretessbelagd uppgift i

materialet inte röjs. I sådant fall skall myndigheten på annat sätt lämna

parten upplysning om vad materialet innehåller, iden mån det behövs

för att han skall kunna ta till sin rätt och det kan ske vara utan allvarlig skada för det intresse som sekretessen skall skydda. Sekretess hindrar aldrig att part i mål eller ärende tar del dom av eller beslut i målet eller ärendet. Inte heller innebär sekretess begränsning i parts rätt enligt rättegångsbalken att få del alla av omständigheter som läggs till grund för avgörande av mål eller ärende. Första och andra styckena Första och andra styckena

tillämpas inte, om avvikande be- tillämpas inte, om avvikande be-

stämmelser har meddelats i lag. stämmelser har meddelats i lag.

Andra stycket tillämpas inte

heller i mål om utlämnande av uppgifter som förekommer i

42 Författningsförslag

Säkerhetspolisens verksamhet om det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet eller därför att det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder annars motver-

kas eller den framtida polisverk-

samheten skadas.

16 kap. Om ansvar på tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagens områden för brott mot tystnadsplikt

1 § Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 4 § 1-8 samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall uppsåtligt âsidosättande tystnadsplikt, i vilka av av nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av

12. förbehåll enligt 9 a § lagen 1 965 :94 om polisregister m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

Författningsförslag 43

5 Förslag till lag i om ändring arkivlagen 1990:782

Härigenom föreskrivs att punkt 4 i övergångsbestämmelserna till arkivlagen 1990:782 skall upphöra att gälla den 1 januari 1999.

Författningsförslag

6 Förslag till lag om ändring i säkerhetsskyddslagen

1996:627

Härigenom föreskrivs att 12 21 och 22 §§ samt 25 § säkerhets-

skyddslagen 1996:627 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med registerkontroll avses att Med registerkontroll avses att uppgifter hämtas från polisregis- uppgifter hämtas från register

omfattas av lagen

ter. som 000O:00 om det allmänna belastningsregistret, lagen 0000:00 om misstankeregister

och lagen 0000:00 om polisens behandling av personuppgifter

m.m.

21§

Utlärrmande uppgifter från Utlämnande uppgifter vid

av av

polisregister vid registerkon- registerkontroll får omfatta

troll får omfatta för säkerhetsklass 1 eller

för säkerhetsklass 1 eller 2: varje uppgift som finns till-

2: varje uppgift finns till- gänglig om den kontrollerade som

gänglig i polisregister den och, om det är oundgângligen

om kontrollerade och, det är nödvändigt, om make eller om oundgângligen nödvändigt, sambo, och om make eller sambo, och 2. för säkerhetsklass för säkerhetsklass uppupp-

gifter den kontrollerade i gifter om den kontrollerade i det

och belastningsregistret allmänna belastningsregistret,

personmisstankeregistret och SÄPO-

hos Rikspolisstyrelsen och i

Säkerhetspolisens register. registret.

Vid registerkontroll enligt Vid registerkontroll enligt

14 § får utlärnnandet omfatta 14 § fâr utlänmandet omfatta

alla uppgifter den kontrolle- alla uppgifter om den kontrolle-

rade finns i Säkerhetspoli- rade finns i SÄPO-registret

som som register samt de uppgifter samt de uppgifter om den konsens den kontrollerade finns trollerade som finns i det allom som och belastningsregist- männa belastningsregistret och i person-

hos Rikspolisstyrelsen misstankeregistret om dom eller

ret om

Författningsförslag 45

dom eller misstanke om brott misstanke brott avsesi om som som avses i

3 kap. 5 och 6 §§ brottsbalken,

4 kap. 1-6, 8 och 9 §§ brottsbalken,

6 kap. 1 och 2 brottsbalken,

8 kap. 4-6 §§ brottsbalken,

- 9 kap. 3 och 4 brottsbalken, - 12 kap. 3 och 5 §§ brottsbalken, - 13 kap. 1-5 b och 7 brottsbalken, - 16 kap. 1-3, 6 och 8 §§ brottsbalken, -

17 kap. 1 §brottsbalken,

18 kap. 1 och 3-5 §§ brottsbalken,

19 kap. brottsbalken,

1 och 3 §§ narkotikastrafflagen 1968:64, och

9 kap. 1 § vapenlagen 1996:67.

T Aven uppgift om försök och förberedelse till dessa gärningar får lämnas ut.

Innan en uppgift som har Innan uppgift har en som kommit fram vid registerkon- kommit fram vid registerkontroll eller särskild personutred- troll eller särskild personutred-

ning får lämnas ut för säker- ning får lämnas ut för säkerhetsprövning, skall den som hetsprövning, skall den

som

uppgiften avser ges tillfälle att uppgiften avser ges tillfälle att yttra sig över uppgiften. Detta yttra sig över uppgiften. gäller dock inte om uppgiften Om uppgiften omfattas

av omfattas av sekretess i förhål- sekretess i förhållande till den

lande till den enskilde enligt enskilde gäller detta dock ennågon annan bestämmelse i dast den enskildes intresse om

sekretesslagen 1980:100 än av att fâ yttra sig skäligen bör 7kap. I 7 ha företräde framför det intresse

Även uppgiften

om omfattas som sekretessen skall skydda.

av sådan sekretess, skall den

som uppgiften avser ges tillfälle att yttra sig innan uppgiften

lämnas ut, om hans eller hennes intresse av att få yttra sig skäli-

gen bör ha företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

46 Författningsförslag SOU 1995:65

7 Förslag till förordning om det allmänna belastnings-

registret

Härigenom föreskrivs följande.

l § Med belastningsregister i denna förordning det register som avses

i lagen 0O0O:00 om det allmänna belastningsregistret.

avses

Innehåll

2 § Beträffande den registreras enligt 3-5 §§ lagen O00O:O0 om som

det allmänna belastningsregistret skall registret tillföras uppgifter om och eller de andra uppgifter som behövs för

namn personnummer

identifiering av den registrerade,

domen eller beslutet,

de brott som den registrerade har begått och om påföljden,

4. att ett brott, för vilket någon har dömts till böter, villkorlig dom

eller skyddstillsyn, enligt domen har begåtts under påverkan av en sådan allvarlig psykisk störning avses i 30 kap. 6 § brottsbalken,

som

5. beslut om förlängning av prövotid, förklaring att viss påföljd skall avse även annat brott, att den skall undanröjas eller träda i stället för annan påföljd,

7. beslut helt eller delvis förverkande av villkorligt medgiven om frihet,

domstols beslut utvisning Sverige enligt 4 kap. 7 § utlän-

om ur ningslagen 1989:529,

förordnande omedelbar verkställighet eller sådant till-

om om

godoräknande i 33 kap. 5 och 6 §§ brottsbalken,

som avses

10. företagen personutredning, 11. beslut enligt 34 kap. 10 eller 18 § brottsbalken eller jämlikt

19 § andra stycket bötesverkställighetslagen 1979:189,

12. att dom eller beslut såvitt angår den ådömda påföljden har

vunnit laga kraft eller har överklagats,

13. tidpunkt för verkställighet fängelse eller förvandlingsstraff

för böter, tidpunkt för frigivning från sådana straff samt, vid Villkorlig

frigivning, prövotid och återstående strafftid, 14. intagning i eller utskrivning från sjukvårdsinrättning av den som domstol har överlämnat till rättspsykiatrisk vård,

15. förordnande att övervakningen med anledning av en dom på

skyddstillsyn skall anstå eller att vidare verkställighet inte får äga rum,

16. överrätt undanröjt dom eller beslut och visat målet åter till att lägre rätt, -

17. att regeringen nåd har efterskänkt eller ändrat straff eller

SOU 1995:65 Författningsförslag 47

annan påföljd som har antecknats i registret

samt om

18. att resning har beviljats i ett mål i vilket har dömts till påföljd

som har antecknats i registret.

3 § I registret skall också antecknas beslut av myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge om överflyttning till den staten av verkställighet fängelse eller överav vakning av den som villkorligt frigivits eller dömts till skyddstillsyn, 2. annat beslut av myndighet i främmande stat verkställighet om av här i landet âdömd påföljd, beslut av svensk domstol eller myndighet enligt 10, 14, 17

eller 21 § lagen 1963:193 samarbete med Danmark, Finland,

Island och Norge angående verkställighet straff verkstäl-

av m.m., om

lighet, övervakning, undanröjande eller förverkande

samt om

4. beslut av svensk domstol eller myndighet enligt 10§ lagen

1978:801 om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet.

Utlänmande av uppgifter

Inom riket

4 § Fullständigt utdrag ur belastningsregistret skall lämnas begäran

det statsråd som är föredragande i ärende enligt lagen 1991:572 om särskild utlänningskontroll, i ärende om utlämning för brott eller

om nåd i brottmål, i ärende om upphävande domstols beslut av om

utvisning grund av brott enligt utlänningslagen 1989:529 eller i ärende om överförande av straffverkställighet enligt lagen 1972:260

om internationellt samarbete rörande verkställighet brottmålsdom; av

eller den statsrådet bemyndigar därtill, för utredning i sådant ärende

och i fråga om den prövningen gäller, som 2. det statsråd som är föredragande i ärende enligt lagen 1950:382

om svenskt medborgarskap eller utlänningslagen 1989:529, eller den statsrådet bemyndigar därtill samt Utlänningsnämnden, för utredning i sådant ärende och i fråga om den som prövningen gäller, chefen för Utrikesdepartementet eller den han bemyndigar,

om utdraget behövs för fullgörande av skyldighet som åvilar Sverige enligt Överenskommelse med främmande stat,

4. länsstyrelse, i ärende då länsstyrelsen enligt lag eller förordning

skall inhämta sådant utdrag, Statens invandrarverk, av myndighet, som äger besluta om frihetsberövande åtgärd

enligt lagarna om utlämning för brott eller utlänningslagen, med anledning av ärende vari fråga uppkommit om sådan åtgärd, Kriminalvårdsstyrelsen i fråga om den som styrelsen avser att

48 Författningsförslag SOU 1995:55

anställa inom kriminalvården eller anlita som övervakare inom frivården eller som förtroendeman enligt lagen 1991:2041 om

särskild personutredning i brottmål, m.m., Kriminalvårdsstyrelsen, regiomnyndighet, anstalt eller häkte inom

kriminalvården, när uppgiften behövs för prövning av en fråga enligt lagen 1974:203 kriminalvård i anstalt eller lagen 1976:371 om om

behandlingen häktade och anhållna mfl.,

Kriminalvårdsnärrmden, när uppgiften behövs för prövning av en

fråga om villkorlig frigivning eller

10. Övervakningsnämnd eller frivårdsmyndighet, i ärende om

övervakning den villkorligt frigivits, dömts till skyddstillsyn av som eller överförts till vård utom anstalt, i fråga om den som ärendet rör, eller beträffande den är intagen anstalt men erhållit tillstånd att som vistas utom denna.

5 § Uppgift brott har föranlett annan påföljd än penningböter om som skall lämnas begäran av

Högskolans avskiljandenämnd, i fråga om den som nämnden vid prövning enligt högskolelagen 1992: 1434 överväger att avskilja från

utbildningen, Riksbanken, i fråga den banken avser att anställa som om

bevaknings- och transportpersonal,

4. statlig, kommunal eller landstingskommunal myndighet som

beslutar anställning personal inom psykiatrisk sjukvård, vård

om av utvecklingsstörda eller vård barn och ungdom, i fråga om den av av myndigheten avser att anställa, som Försvarsmakten, i fråga om den som myndigheten avser att anställa i utlandsstyrkan,

6. Lotteriinspektionen, i fråga om den som myndigheten vid prövning enligt lotterilagen 1994: 1000 överväger att ge tillstånd att få anordna roulettspel, tärningsspel och kortspel, Sprängämnesinspektionen, i fråga den myndigheten vid

om som

lämplighetsprövning enligt förordningen 1988:1145 om brandfarliga

och explosiva varor, överväger att ge tillstånd, Socialnämnd, i ärende adoption eller vårdnad om barn, om Socialnämnd, i ärende medgivande att ta emot barn m.m. om

enligt 25-28, 30 och 31 socialtjänstlagen 1980:620 samt åtgärder

enligt lagen 1990:52 med särskilda bestämmelser om vård av unga eller lagen 1988:870 vård av missbrukare i vissa fall om

10. Luftfartsverket, i fråga den som myndigheten vid lämplig-

hetsprövning enligt luftfartsförordningen 1986: 171, överväger att ge

tillstånd,

11. Vägverket, i fråga den som myndigheten vid lämplighets-

prövning enligt 64, 68 och 69 körkortsförordningen 1977:722,

överväger att ge tillstånd samt

12. Alkoholinspektionen, för införande i myndighetens register över

Författningsförslag 49

SOU 1995:65

tillstånd alkohollagen eller är företrädare för

dem som har enligt som tillståndspliktig verksamhet samt i fråga om den som myndigheten vid

7 kap. 1 § alkohollagen 1994: 1738

lämplighetsprövning enligt

överväger att ge tillstånd.

brott 8-11, 14 eller 15 kap. brottsbalken eller

6 § Uppgift om mot skattebrottslagen 1971:69 skall, uppgiften har föranlett an-

mot om

påföljd än penningböter, lämnas begäran av

nan

i fråga den myndigheten vid Finansinspektionen, om som ägare enligt försäkringsrörelselagen

lämplighetsprövning av större

bankrörelselagen 1987:617, lagen 1991:981 om

1982:713,

eller lagen 1992: 1610 kreditmarknadsbolag

värdepappersrörelse om

överväger att ge tillstånd,

i fråga den myndigheten vid

2. Fastighetsmäklarnämnden, om som enligt fastighetsmäklarlagen 1995:400, överlämplighetsprövning

väger att ge tillstånd,

Revisorsnärrmden, i fråga den myndigheten vid lämplig-

3. om som enligt lagen 1995:528 revisorer, överväger att ge

hetsprövning om

tillstånd samt kommun, i fråga den har anmält ett förvärv av hyres- 4. om som

fastighet enligt lagen 1975:1132 om förvärv av hyresfastighet, om

förvärvstillstånd får vägras.

brott 3 eller 4 kap., 6 kap. 1 eller 2 8 kap. 5

7 § Uppgift om mot

§ eller 13 kap. brottsbalken, 1 eller 3 § narkotikaeller 6 12 kap. 3 l968:64, 3 § lagen 1991:1969 förbud mot vissa strafflagen om

eller 9 kap. 1 eller 2 § vapenlagen 1996:67 eller dess dopningsmedel

motsvarighet enligt äldre lag skall länmas på begäran av Totalförsva-

och Försvarsmakten i fråga totalförsvarspliktiga som rets pliktverk om in eller är inskrivna för värnplikt enligt lagen 1994:1809 om

skrivs

uppgifter något sådant brott förekommer, totalförsvarsplikt. Om om

andra antecknade brott lämnas ut, de har

får också uppgifter om om föranlett annan påföljd än böter.

enligt 5-7 får inte innehålla uppgift som har antecknats

8 § Utdrag

§ 3-6 lagen O000:00 det allmänna belastningsregistret.

enligt 3 om

Socialnämnd har dock rätt till uppgift åklagares beslut att inte

En om besöksförbud. åtala samt om

skall underrätta Vägverket dom, beslut,

9 § Rikspolisstyrelsen om och föreläggande ordningsbot i enlighet med vad strafföreläggande av

i 83 och 84 körkortsförordningen 1977:772. som sägs

10 § brott har föranlett påföljd än penning- Uppgift om som amian

böter, får begäran lämnas till larrninstallationsföretag, i lagen 1983: 1097 med vissa som avses

50 Författningsförslag

SOU 1995:65

bestämmelser om larmanläggningar i m.m., fråga om den som företaget avser att anställa för lanninstallationer eller 2. enskild sammanslutning eller beslutar

person som om anställning av personal inom psykiatrisk sjukvård, vård utvecklingsstörda av eller vård av barn och ungdom, i fråga den om som den enskilde avser att anställa. Utdrag får inte innehålla uppgift har antecknats enligt som 3 § 3-6

lagen 0000:00 om det allmänna belastningsregistret.

Till utlandet

11 § Uppgifter om påföljd än böter vilka har tillförts

annan be-

lastningsregistret och avser den är medborgare eller har hemvist

som i Danmark, Finland, Island eller Norge skall

ofördröjligen meddelas

registreringsmyndigheten i den staten.

Sådana uppgifter överflyttning om av verkställighet som avses i

11 § första stycket lagen 0O0O:00 det allmärma

om belastnings-

registret, skall genast redovisas till

registreringsmyndighet i den stat

från eller till vilken verkställigheten har flyttats över.

Utlämnande myndighet

12 § Rikspolisstyrelsen får bestämma utdrag enligt

att 10 § första

stycket lagen 0O0O:00 det allmänna belastningsregistret

om eller

4-7 §§ eller 11 § denna förordning får lämnas av en polismyndighet.

Gallring

13 § En uppgift om utvisning på grund brott, vilken har antecknats

av enligt 2 § skall inte gallras förrän den utvisade enligt beslutet har rätt att återvända till Sverige.

Övrigt

14 § Den som i tjänsten tar del uppgifter det allmänna av ur belast-

ningsregistret och därvid får anledning anta att registrets innehåll är oriktigt, skall genast anmäla det till Rikspolisstyrelsen.

15 § Rikspolisstyrelsen får meddela föreskrifter hur

om utdrag ur registret skall begäras och utformas.

Författningsförslag 51 SOU 1995:65

8 Förslag till förordning om misstankeregister

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Med misstankeregister förstås i denna förordning det register som

i lagen O000:00 om misstankeregister. avses

Innehåll

den registreras enligt 3 § lagen 00OO:00 om 2 § Beträffande som misstankeregister skall registret tillföras uppgifter om eller de andra uppgifter som behövs för nanm och personnummer identifiering den registrerade, av 2. de brott misstanken avser, som ärendenummer och vid vilken myndighet som ärendet handläggs, har övertagit ledningen förundersökning som 4. om åklagare av en har inletts av en polismyndighet, misstänkte har underrättats misstanke om brott enligt om den om 23 kap. 18 § rättegångsbalken, väcka åtal eller talan förvandling av böter och 6. beslut att om anhållande, häktning eller intagning i anstalt 7. beslut som gäller 1991:1122 psykiatrisk tvångsvård eller eller för vård enligt lagen om 1988:870 vård missbrukare i vissa fall. lagen om om

misstanke skall inte antecknas misstanken gäller 3 § Uppgifter om om eller sjukdom i samband med trafikvållande till kroppsskada olycka enligt 3 kap. 8 § brottsbalken, förfarande bestående i olovlig uppställning av fordon 2. egenmäktigt enligt 8 kap. 8 § brottsbalken eller på någon annans parkeringsplats beteende enligt 16 kap. 16 § brottsbalken. förargelseväckande

föreskriva registrering enligt 3 och 4 §§ 4 § Rikspolisstyrelsen får att misstankeregister skall begränsas utöver vad som följer av lagen om denna förordning.

Utlämnande av uppgifter

Fullständigt utdrag misstankeregistret skall lämnas på begäran 5 § ur

av föredragande i ärende enligt lagen 1991:572 det statsråd som är ärende nåd i brottmål, i ärende särskild utlärmingskontroll, i om om domstols beslut utvisning grund av brott om upphävande av om

52 Författningsförslag

sou 1995:65

enligt utlänningslagen 1989:529 eller i ärende överförande

om av

straffverkställighet enligt lagen 1972:260 internationellt

om sam-

arbete rörande verkställighet brottmålsdom; eller

av den statsrådet

bemyndigar därtill, för utredning

i sådant ärende och i fråga om den som prövningen gäller,

det statsråd som är föredragande i ärende enligt lagen

1950:382

om svenskt medborgarskap eller utlänningslagen 1989:529,

eller den

statsrådet bemyndigar därtill Utlärmingsnämnden,

samt för utredning

i sådant ärende och i fråga om den prövningen gäller,

som

länsstyrelse, i ärende då länsstyrelsen enligt lag eller förordning skall inhämta sådant utdrag

4. Statens invandrarverk samt

Försvarsmakten, i fråga den myndigheten

om som avser att

anställa i utlandsstyrkan.

6 § Uppgift om misstanke om brott för vilket åtal eller talan om

förvandling av böter har väckts, skall lämnas på begäran till Kriminalvårdsstyrelsen i fråga den myndigheten

om avser att anställa inom kriminalvården eller anlita övervakare inom frivården som eller som förtroendeman enligt lagen 1976:371

om behandlingen av

häktade och anhållna,

Kriminalvårdsstyrelsen, regionmyndighet, anstalt eller häkte

inom kriminalvården när uppgiften behövs för prövning

av en fråga

enligt lagen 1974:203 kriminalvård i anstalt eller lagen om

1976:371 om behandlingen häktade och anhållna mfl.,

av Kriminalvårdsnämnden när uppgiften behövs för prövning av en

fråga om Villkorlig frigivning,

4. Övervakningsnämnd eller frivårdsmyndighet i ärende över-

vakning av den villkorligt frigivits, dömts till som skyddstillsyn eller

överförts till vård utom anstalt, i fråga den ärendet eller om som rör,

beträffande den är intagen på anstalt erhållit tillstånd

som men att vistas utom denna,

Riksbanken i fråga den myndigheten

om som avser att anställa

som bevaknings- eller transportpersonal, statlig, kommunal eller landstingskommunal myndighet

som beslutar anställning personal inom psykiatrisk sjukvård, om av vård

av utvecklingsstörda eller vård av barn och ungdom, i fråga den

om som myndigheten avser att anställa,

Lotteriinspektionen i fråga den myndigheten vid prövom som

ning enligt lotterilagen 1994:1000 överväger tillstånd få

att ge att

anordna roulettspel, tärningsspel och kortspel, Sprängärrmesinspektionen i fråga den myndigheten vid

om som

lämplighetsprövning enligt förordningen 1988: 1145 brandfarliga

om och explosiva varor, överväger att tillstånd, ge 9. Socialnämnd i ärende adoption eller vårdnad barn, om om 10. Socialnämnd i ärende medgivande att ta barn om emot m.m.

Författningsförslag 53

SOU 1995:65

enligt 25-28, 30 och 31 §§ socialtjänstlagen 1980:620 samt åtgärder enligt lagen 1990:52 med särskilda bestämmelser om vård av unga eller lagen 1988:870 vård missbrukare i vissa fall, om av

11. Luftfartsverket i fråga om den som myndigheten vid lämplighetsprövning enligt luftfartskungörelsen 1961:558, överväger att ge

tillstånd,

12. Vägverket i fråga den myndigheten vid lämplighets-

om som enligt 64, 68 och 69 körkortsförordningen 1977:722,

prövning

överväger att ge tillstånd,

13. Finansinspektionen i fråga om den som myndigheten vid lämplighetsprövning större ägare enligt försäkringsrörelselagen

av 1982:713, bankrörelselagen 1987:617, lagen 1991:981 om värde-

pappersrörelse eller lagen 1992: 1610 om kreditmarknadsbolag över-

väger att ge tillstånd,

14. Fastighetsmäklarnärrmden i fråga den som myndigheten vid

lärnplighetsprövning enligt fastighetsmäklarlagen 1995:400, över-

väger att ge tillstånd,

15. Revisorsnämnden i fråga den myndigheten vid lämplig-

om som

hetsprövning enligt lagen 1995:528 om revisorer, överväger att ge

tillstånd, 16. Totalförsvarets pliktverk och Försvarsmakten i fråga om totalförsvarspliktiga skrivs in eller är inskrivna för värnplikt enligt som

lagen 1994: 1809 om totalförsvarsplikt, 17. Alkoholinspektionen, för införande i myndighetens register över

dem har tillstånd enligt alkohollagen eller är företrädare för som som

verksamhet i fråga den myndigheten vid tillståndspliktig samt om som lämplighetsprövning enligt 7 kap. 1 § alkohollagen 1994:1738 över-

väger att ge tillstånd samt

18. kommun, i fråga den har anmält ett förvärv av hyres-

om som

fastighet enligt lagen 1975:1132 om förvärv av hyresfastighet, om

förvärvstillstånd får vägras.

7 § Uppgift misstanke brott för vilket åtal eller talan om

om om förvandling böter har väckts, får begäran lämnas till av lanninstallationsföretag, i lagen 1983: 1097 med vissa som avses

bestämmelser larrnanläggningar i fråga den som före-

om m.m., om anställa för larrninstallationer eller taget avser att enskild sammanslutning eller beslutar om anställning person som

personal inom psykiatrisk sjukvård, vård av utvecklingsstörda eller

av vård barn och ungdom, i fråga den som den enskilde avser att av om anställa.

54 Författningsförslag SOU 1995:65

Utlämnande myndighet

8 § Rikspolisstyrelsen får bestämma att utdrag enligt 5-6 §§ denna förordning får lämnas av en polismyndighet.

Övrigt

9 § Den som i tjänsten tar del uppgifter det allmänna belastav ur ningsregistret och därvid får anledning anta att registrets innehåll är oriktigt, skall genast anmäla det till Rikspolisstyrelsen.

10§ Rikspolisstyrelsen får meddela föreskrifter hur utdrag om ur registret skall begäras och länmas.

l Utredningens uppdrag och arbete

1.1 Utredningens direktiv

Utredningen har i uppdrag att utarbeta förslag till en rättslig reglering

belastningsregister och ett misstankeregister. I uppdraget av ett nytt ingår också överväga det behövs några ändringar i polisatt om registerlagen med anledning att nya register skall ersätta polisens av och belastningsregister PBR. Utredningen skall vidare person-

överväga och lämna förslag till andra närliggande författningsändring-

kan komma att aktualiseras under arbetets gång. Uppdraget ar som omfattar även Säkerhetspolisens register.

En utgångspunkt för utredningsarbetet skall vara att skapa enkla och

lättbegripliga regler är anpassade efter den tekniska utvecklingen. som Det medför bl.a. att reglerna bör utgå från att register skall få föras

med hjälp ADB. Det skall särskilt uppmärksammas att den

enskildes personliga integritet får ett erforderligt skydd.

Utredningen skall också ta hänsyn till Sveriges internationella åtaganden, bl.a. Europarådets konvention till skydd för enskilda vid

automatisk databehandling personuppgifter, den s.k. dataskydds-

av konventionen och Europarådets rekommendation, No. R 87 15, om

användningen av personuppgifter inom polissektorn. Författningsregleringen skall i övrigt ske med huvudsaklig utgångspunkt i de i dag gällande materiella bestämmelserna i kriminaloch polisregisterförfattningarna. Av särskild vikt är att författningarna utformas i överensstämmelse med datalagens reglering till skydd för den personliga integriteten. Inom denna ram står det dock utredningen

fritt föreslå de förändringar kan erforderliga. Några av att som anses de frågor skall behandlas i det följande. som tas upp

Registerändamålet skall för registrets innehåll och använd-

ge ramen

ning. Varken kriminal- eller polisregisterlagen innehåller någon ändamålsbestärmnelse. Såväl Europarådets rekommendation om användningen personuppgifter inom polissektorn datalagen tillmäter

av som

emellertid ändamâlsbestämrnelserna grundläggande betydelse. Det är

alltså vikt det utformas ändamålsbestämmelser för registren. av att

kommer även i framtiden att finnas behov polisregister för

Det av

bl.a. polisens utrednings- och spaningsverksamhet. Eftersom personoch belastningsregistret inte längre skall regleras av polisregisterlagen

måste denna lag ses över. Det bör då bl.a. övervägas om definitionen

polisregister bör ändras.

56 Utredningens uppdrag och arbete

Beträffande belastningsregistret skall utgångspunkten vara att registreringen skall motsvara registreringen belastningsuppgifter i av person- och belastningsregistret. Det skall dock övervägas vilken nivå som bör gälla registrering bötesstraff, - av den närmare omfattningen registrering enligt 83 § körkortsför- - av ordningen och i vilken utsträckning åtalsunderlåtelser skall registreras. -

Misstankeregistret är i första hand avsett för samordning pågående av brottsutredningar om samma person, men kommer också att ha viss en betydelse vid brottsspaning och lämplighetsprövningar. Beträffande misstankeregistret skall utgångspunkten att det däri skall vara registreras samma uppgifter som i dag registreras enligt den s.k. personbladsrutinen. Uppgifter bl.a. den är skäligen misstänkt om som för brott och som vid brottets förövande fyllt 15 år skall alltså in tas i registret. Förutom uppgifter enligt personbladsrutinen skall i misstankeregistret antecknas talan om förvandling av böter. Utredningen skall därutöver överväga vilka ytterligare uppgifter som lämpligen bör tas in i registret. Bestämmelserna i kriminal- och polisregisterförfattningama när om uppgifter skall utgå ur registret och rehabilitering skall ersättas om med regler om gallring. Gallringsreglerna skall utformas med utgångspunkt i de regler som gäller i dag. Utredningen skall, bl.a. mot bakgrund av att rehabiliteringsreglerna skall tas bort, överväga hur reglerna skall utformas för att uppgifter inte skall bevaras längre än nödvändigt med hänsyn till ändamålet med registret och för att tillgodose arkivlagens krav. -

Av tilläggsdirektiven framgår att utredningen beträffande Säkerhetspolisens register skall lämna förslag till hur registren skall bli mer tillgängliga för allmänheten. Uppdraget kan uppfattas så att absolut sekretess inte längre skall gälla. Utredningen kan enligt direktiven förutsättningslöst överväga olika lösningar, t.ex. tidsbegränsad sekretess eller en sekretessbestämmelse med ett skaderekvisit. En annan fråga som skall övervägas är i vilken utsträckning myndigheter och enskilda skall få del av uppgifter registren. ur Utgångspunkten skall vara de i dag gällande bestämmelserna i kriminal- och polisregisterförfattningama. Utredningen skall dock särskilt beakta att uppgifter skall lämnas ut restriktivt och att fler uppgifter inte skall lämnas än det finns behov Mot bakgrund härav av. skall utredningen överväga den närmare omfattningen uppgiftslärrmandet, - av om det behövs särskilda bestämmelser för t.ex. körkortsändamål, -

Utredningens uppdrag och arbete 57

omfattningen uppgiftslärrmande till utländska myndigheter och

- av utländska organ samt

den enskildes rätt att del av de uppgifter som finns om

- om honom själv i registren bör utvidgas.

Utredningsdirektiven har tagits in som bilaga 1 och Till utredningen har överlämnats fem ärenden rörande tillgång till

innehållet i polisregister. För det första har Rikspolisstyrelsen begärt regionchef eller styresman för anstalt inom kriminalvården skall ha

att

fâ uppgifter polisregister direkt från polisstyrelse. Vidare

rätt att ur har från Utrikesdepartementet överlärrmats frågan om Kommerskolle-

giet vid prövning ansökningar om auktorisation eller godkännande

revisor, tolk eller översättare bör få tillgång till polisregister.

som

Värnpliktsverket har begärt rätt att utdrag polisregister få

genom ur

uppgift vilken domstol som har avgjort ett mâl om värnpliktsbrott.

Riksskatteverket har begärt att kronofogdemyndighet genom en ändring i polisregisterlagen generell rätt till uppgifter ur

ges en

polisregister eller, i andra hand, att regeringen ger kronofogdemyndigheterna rätt att få uppgifter våldsbrott. Slutligen har Hyres-

om gästernas Riksförbund framfört önskemål om att kommunerna skall

tillgång till uppgifter polisregister vid prövning av förvärvstill-

ges ur

stånd enligt lagen 1975:1132 om förvärv av hyresfastighet m.m. Vid utformningen författningsregleringen kan det också komma

av bli nödvändigt att överväga det behövs några ändringar i att om sekretesslagen. Av direktiven framgår slutligen att utredningen, utöver

de frågor har angivits får ta andra närliggande frågor

som ovan, upp i den utsträckning utredningen bedömer det erforderligt.

1 Utredningsarbetet

lade i 1996 fram delbetänkande, Kriminal-

Utredningen mars ett

underrättelseregister DNA-register SOU 1996:35. Vi har därefter -

i enlighet med de ursprungliga direktiven och tilläggsdirektiven fortsatt

värt arbete med att bl.a. utarbeta förslag till en rättslig reglering av

dels belastningsregister och ett misstankeregister, dels polisens

ett nytt

behandling personuppgifter i övrigt. I samband därmed har vi

samrâtt med Datainspektionen, Rikspolisstyrelsen och Brottsförebyggande rädet. Vi har vid ett flertal tillfällen inhämtat synpunkter frän de tjänstemän på Rikspolisstyrelsen arbetar med uppbyggna-

som den de belastnings- och misstankeregistren. Utredaren har av nya vidare orienterat sig Säkerhetspolisens register. Slutligen har vi om

haft fortlöpande kontakter med Datalagskommittén.

2 Gällande rätt

Detta avsnitt innehåller översiktlig beskrivning av reglerna om en kriminalregister, polisregister och körkortsregistrets belastningsdel samt bestämmelserna i datalagen och sekretesslagen. En närmare redogörelse i samband med våra överväganden i ges olika delar. Avslutningsvis ges en kort beskrivning av Europa-

rådets rekommendation om användningen av personuppgifter

inom polissektorn m.m.

2. 1 Inledning

Det allmänna kriminalregistret innehåller uppgifter om personer som har dömts till andra påföljder än böter. Registret förs av Rikspolisstyrelsen. För registret gäller bestämmelserna i lagen 1963:197 om allmänt kriminalregister kriminalregisterlagen och kriminalregister-

kungörelsen 1973 :58. Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna för

också olika slag polisregister. För dessa gäller bestämmelserna i av

lagen 1965:94 polisregister polisregisterlagen och polis-

om m.m.

registerkungörelsen l969:38.

År 1971 fördes det allmänna kriminalregistret över från Kriminal-

vårdsstyrelsen till Rikspolisstyrelsen. Skälen till detta var önskemål om minska den dubbelregistrering då förekom och de kostnader

att som hängde samman därmed. I samband med överföringen sammansom

fördes kriminalregistret med det centrala personregister som fördes hos Rikspolisstyrelsen. Det samordnade registret, som förs med hjälp

automatisk databehandling ADB, kallas och belastningsav personregistret. För detta gäller olika regler beroende om det är fråga om

dess användning kriminalregister eller polisregister. I det förra

som

fallet gäller kriminalregisterlagen och i det senare polisregisterlagen.

Överföringen det allmänna kriminalregistret från Kriminal-

vârdsstyrelsen till Rikspolisstyrelsen utgjorde en del av uppbyggnaden rättsväsendets informationssystem RI-systemet. Detta projekt, som

påbörjades år 1967, leddes tidigare samarbetsorganet för rättsväsen-

av dets informationssystem, SARI. Numera skall i stället frågor om upp-

byggnad eller standarder i systemet beredas av den registeran-

om svariga myndigheten i samråd med övriga berörda centrala myndigheter.

60 Gällande rätt

RI-systemet regleras i kungörelsen 1970:517 rättsväsendets om informationssystem RI-förordningen. Enligt denna skall det finnas ett informationssystem grundat på ADB för att insamla, lagra, bearbeta och lämna uppgifter som har samband med verksamheten inom polis-, åklagar- och domstolsväsendet samt kriminalvården. Inforrnationssystemet skall bestå av olika delsystem. De systern som hittills har utvecklats inom för RI-projektet ramen tillhör med några undantag följande grupper: BROTTSRI. System för brottmålsförfarandet i vid mening hos polis, åklagare och de allmänna domstolarna samt för förfarandet inom kriminalvården. RÃTTSDATA/LAGRI. System för - diarieföring, beslutsregistrering, textbehandling och informationssökning. PLANRI. System för planering och uppföljning inom rättsväsendet. -

Krirninalregistret

Bestämmelser om kriminalregister finns i kriminalregisterlagen och kriminalregisterktmgörelsen. Som nämnts är kriminalregistret i praktiken en del av person- och belastningsregistret. Registret innehåller sådana uppgifter främst behövs i domsom stolarnas verksamhet för att brottsbalkens regler om Sammanträffande av brott och förändring av påföljder skall kunna tillämpas. I registret förs in uppgifter om domar på fängelse, Villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård liksom uppgifter åtgärder om enligt 34 kap. brottsbalken. Registret skall också innehålla uppgifter om strafföreläggande avseende villkorlig dom. Bötesstraff antecknas inte i registret i andra fall än då förvandlingsstraff har ålagts. I registret skall vidare antecknas uppgifter om straffverkställighet, nåd och resning. I registret finns också vissa uppgifter om påföljder som har ådömts i något annat land.

2.3 Polisregister

m.m.

2. 1 Polisregisterlagstiftningen

Bestämmelser om polisregister finns i polisregisterlagen och polisregisterkungörelsen. Med polisregister avses enligt polisregisterlagen register förs som hos Rilspolisstyrelsen eller någon annan polismyndighet för att tjäna till upplysning om brott, för vilka någon har misstänkts, åtalats eller dömts, eller om någons personliga förhållanden i övrigt.

Gällande rätt 61

Enligt polisregisterlagen skall innehållet i polisregister begränsas till uppgifter som är nödvändiga för att polisen skall kunna förebygga och uppdaga brott samt fullgöra sin verksamhet i övrigt. Närmare föreskrifter om innehållet i Rikspolisstyrelsens polisregister finns i 2-7 polisregisterkungörelsen. Dessa regler innebär bl.a. att det i polis-

register, förutom sådana uppgifter som skall antecknas i kriminalregistret, skall tas in uppgifter om vissa bötesdomar och godkända strafförelägganden, åtalsunderlåtelser i vissa fall, beslut om utvisning enligt 4 kap. 7 § utlänningslagen 1989:529, beslut om utlämning och beslut om besöksförbud. Innehållet i polisregister är enligt l § polisregisterlagen inte

begränsat till anteckningar om påföljder. Med stöd 2§ andra

stycket polisregisterlagen har i 6§ polisregisterkungörelsen föreskrivits att i polisregister fär föras in även uppgifter om den som är misstänkt för brott och uppgifter om någon annans personliga

förhållanden. Som villkor för sådan registrering gäller att denna är nödvändig för att polisen skall kunna förebygga och uppdaga brott och att uppgifterna är av särskild betydelse för brottsspaning. I polisregister får vidare tas in bl.a. uppgifter har kommit in som från annat nordiskt land eller från en stat är ansluten till Interpol som

eller från denna organisation, under förutsättning att uppgiftens innehåll motsvarar en sådan uppgift som enligt det föregående får

antecknas i polisregister.

I polisregisterlagen finns dessutom bestämmelser om vissa särskilda register som inte utgör polisregister i polisregisterlagens mening. Bestämmelserna gäller dels register hos Generaltullstyrelsen och andra

tullmyndigheter i deras brottsbekämpande verksamhet, dels ett register som förs hos Statens kriminaltekniska laboratorium för dess sakkunnigutlåtanden.

2.3.2 Person- och belastningsregistret

Person- och belastningsregistret är det största polisregistret. Det är främst ett belastningsregister och innehåller uppgifter om påföljder och

därmed sammanhängande beslut som skall antecknas enligt kriminal-

Enligt 6 § polisregisterkungörelsen får i polisregister tas in uppgift om den som är misstänkt för brott, om det är av särskild betydelse för brottsspaning. Med stöd av denna bestämmelse registreras uppgifter enligt den s.k. personbladsrutinen, som omfattar bl.a. den som är skäligen misstänkt för brott. Personbladen ingår i RI-systemet. Uppgifter enligt personbladsrutinen är de enda uppgifter missom

tankar som förs in i person- och belastningsregistret. Övriga uppgifter

62 Gällande rätt SOU 1997:55

om misstankar registreras i andra typer av polisregister.

Person- och belastningsregistret förs med hjälp av ADB. Varken kriminal- eller polisregisterförfattningarna är skrivna med utgångspunkt i att kriminal- eller polisregister skall vara datoriserade. Det formella stödet för att föra registret med ADB finns i stället i kungörelsen 1970:517 om rättsväsendets informationssystem RIförordningen.

Inom polisen används uppgifterna i registret såväl vid spaning och

brottsutredning som vid ordnings- och trañkpolisverksamhet. Uppgifterna används också som underlag i bl.a. körkortsärenden.

Uppgifter ur person- och belastningsregistret får under vissa förut-

sättningar användas också av andra myndigheter, t.ex. i olika tillstândsärenden. Hos domstolar och åklagare används uppgifterna för handläggningen av brottmål.

2.3.3 Vissa andra polisregister m.m.

Hos Rikspolisstyrelsen förs med stöd av polisregisterlagen flera andra register än person- och belastningsregistret. Dessa register används

framför allt för brottsspaning. Hit hör bl.a. brottsanmälansregistret,

det allmänna spaningsregistret, signalements- och känneteckensregistret, ñngeravtrycksregistret, U-boken med uppgifter om

utvisningar, del Interpolregistret samt beslags- och analysregistret. av

Till polisregistren hör också Finanspolisens analys- och spaningsregister. Dessa register förs med hjälp av ADB. Dessutom finns det

ett manuellt register, fotoregistret.

Även Säkerhetspolisens register regleras polisregisterlagen.

av Särskilda föreskrifter för detta register finns i 5 a § förordningen

1989:773 med instruktion för Rikspolisstyrelsen förordningen

ändrad genom SFS 1996:731.

Rikspolisstyrelsen för dessutom andra register som inte är polis-

register i polisregisterlagens mening. Till dessa hör godsregistret och registret för efterlysta fordon samt passregistret. Utöver de register nämnts ovan förs vid olika polismyndigheter som vissa lokala register. Det gäller bl.a. lokala spaningsregister av typen tillhållsregister" samt register för intern samordning av pågående

utredningar. Även dessa register omfattas polisregisterlagen. Dess-

utom finns det andra typer av lokala register för vilka polisregisterlainte gäller, t.ex. förundersökningsregister, dvs. tillfälliga register

gen som gäller en viss förundersökning. I bilaga 5 har tagits in vissa kortfattade beskrivningar av centrala och lokala register som förs inom polisen.

sou 1997:65 Gällande rätt 63

2.4 Körkortsregistret

Av 2 § körkortsförordningen 1977:722 framgår att det skall finnas ett för landet gemensamt körkortsregister. Körkortsregistret innehåller tre slag av uppgifter, nämligen identitetsuppgifter, körkortsuppgifter och belastningsuppgifter. Belastningsuppgiftema gäller dels uppgifter om sådana brott som anges i 83 § körkortsförordningen, dels vissa andra uppgifter, t.ex. om anmälan till länsstyrelse att körkortsinneen havare inte längre uppfyller förutsättningarna för att få ha körkort. Enligt 90 § körkortsförordningen skall Vägverket föra körkortsregistret med hjälp av ADB. I fråga om uppgifter brott om som anges i 83 § körkortsförordningen förs registret dock Rikspolisstyrelsen av i enlighet med 21 § kungörelsen 1970:517 rättsväsendets inforom mationssystem RI-förordningen. Denna del av registret kallas här körkortsregistrets belastningsdel. Registreringen i belastningsdelen fyller huvudsakligen två syften. Den skall dels lämna underlag för prövningen i körkortsmål, dels ge information till åklagare och domstolar i trafikmål om tidigare trañkbrottslighet. Bestämmelser om innehållet i körkortsregistret finns i 90 och 91 §§ körkortsförordningen. I den del av registret som förs av Rikspolisstyrelsen skall enligt 91 § körkortsförordningen tas in uppgifter om brott enligt 83 § samma förordning, dvs. uppgifter dom, beslut, om strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot varigenom körkortshavare, innehavare traktorkort, innehavare utländskt av av körkort eller någon för vilken spärrtid beslutats ännu inte löpt ut men har funnits skyldig till vissa brott. Det gäller främst brott mot trafikbrottslagen, andra trañkförfattningar, narkotikastrafflagen samt vissa brottsbalksbrott såsom misshandel och andra våldsbrott. I fråga de om allra flesta brottsbalksbrott sker dock ingen registrering, påföljden om stannat vid böter. Regleringen i körkortsregistret är följaktligen på gång en mera omfattande och mera begränsad än registreringen i och personbelastningsregistret; i vissa fall sker anteckning då penningböter har dömts ut, i andra bara påföljden är strängare än böter. om

2.5 Datalagen

Person- och belastningsregistret liksom de övriga datoriserade register som har beskrivits i det föregående är personregister i den mening som avses i datalagen 1973:289. Därmed avses register, förteckning eller andra anteckningar som förs med hjälp ADB och av som innehåller personuppgift som kan hänföras till den med som avses uppgiften. Datalagen innehåller allmänna bestämmelser förande om av

64 Gällande rätt sou 1997:65

personregister. Reglerna är avsedda att skydda mot otillbörliga intrång i enskildas personliga integritet och ställer upp villkor för bl.a. insamling av uppgifter, databehandling och användning av person-

register. Personregister får inrättas bara av den som fått licens av Datainspektionen. Härutöver kan Datainspektionens tillstånd krävas. Tillståndsplikten gäller för personregister som skall innehålla uppgifter som allmänt sett kan antas medföra särskild risk för otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Tillstånd krävs bl.a. för person-

register som innehåller uppgifter om att någon misstänks eller har dömts för brott eller har undergått påföljd för brott och andra liknande uppgifter. För att få tillstånd att inrätta ett sådant register krävs

med visst undantag synnerliga skäl. - Undantagna från tillståndsplikt är s.k. statsmaktsregister, dvs. sådana register vars inrättande har beslutats av riksdagen eller regeringen. Person- och belastningsregistret liksom körkortsregistrets belastningsdel är statsmaktsregister. Även statsmaktsregister står dock under Datainspektionens tillsyn. Det innebär bl.a. att Datainspektionen har generell rätt att ta del av uppgifter i kriminal- och polisregister. Om det behövs för att förebygga otillbörligt integritetsintrång, skall

Datainspektionen meddela föreskrifter även för statsmaktsregister i den mån inte regeringen eller riksdagen har meddelat föreskrifter i samma

hänseende. Flera av de övriga polisregistren som redovisats i det föregående är dock inte statsmaktsregister. I stället förs de efter tillstånd av Datainspektionen. Det är numera också möjligt för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Datainspektionen att meddela närmare föreskrifter för personregister som ofta förekommer inom en viss verksamhet för ett visst ändamål. Register som förs med stöd av sådana generella regler

undantas från tillståndsplikt.

2.6 Sekretesslagen

I 5 kap. l § sekretesslagen 1980: 100 finns regler om sekretess m.m.

med hänsyn främst till intresset att förebygga eller beivra brott.

Bestämmelsen gäller bl.a. för uppgifter i polisregister. En förutsättning för att sekretess skall gälla är att det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas, om uppgiften röjs. Sekretessen gäller i första hand hos åklagar-, polis- och tullmyndigheterna. Eftersom sekretessen gäller för uppgift som "hänför sig till"

brottsförebyggande eller brottsbeivrande verksamhet, följer sekretessen

Gällande rätt 65

med uppgiften den lämnas vidare till myndighet. Även om en annan en myndighet som i annan verksamhet biträder åklagare eller polis i brottsbekämpande verksamhet är underkastad sekretess till skydd för spaning och utredning.

Bestämmelserna i 5 kap. 1 § sekretesslagen är till för att skydda det

allmännas brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet. I

9 kap. 17 § sekretesslagen finns korresponderande regler till skydd för

enskildas integritet när det gäller uppgifter som inte ingår i kriminalregistret eller i polisregister. Enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen gäller vidare sekretess i verksamhet som avser förande av eller uttag ur allmänt kriminalregister eller register som förs enligt polisregisterlagen för uppgift som har tillförts registret. Sekretessen enligt denna bestämmelse är absolut, dvs. något skaderekvisit ställs inte upp som villkor för Sekretessen. Uppgifter från registren får lämnas ut endast under de förutsättningar som anges i

kriminalregisterlagen eller polisregisterlagen eller i förordning som har

stöd i dessa lagar. Sekretessen enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen gäller också i förhål-

lande till den enskilde. Kriminalregisterlagen och polisregisterlagen

innehåller dock bestämmelser om utlämnande av uppgifter till den registrerade själv. I 7 kap. 18 § sekretesslagen finns bestämmelser om sekretess för bl.a. belastningsuppgifter som har tillförts körkortsregistret. I likhet med vad som gäller enligt 7 kap. 17 § är sekretessen absolut.

2.7 Europarådets rekommendation om användningen av personuppgifter inom polissektom m.m.

År 1987 inom Europarådet rekommendation, No. R 87 15, antogs en om användningen av personuppgifter inom polissektom. Rekommendationen innehåller speciella dataskyddsregler för personuppgifter som polisen samlar in, lagrar, använder eller överför med hjälp av ADB i syfte att förhindra och bekämpa brott eller upprätthålla allmän ordning. Endast sådana personuppgifter som är nödvändiga för att förhindra en verklig fara eller bekämpa ett visst brott får samlas in, om inte den nationella lagstiftningen tillåter ett mer omfattande

uppgiftssamlande. Skilda kategorier av lagrade uppgifter skall så långt

som möjligt kunna skiljas från varandra efter graden av riktighet och

tillförlitlighet the different categories of data stored should be

distinguished in accordance with their degree of accuracy or reliability. I synnerhet skall uppgifter som grundar sig pâ fakta kunna skiljas från uppgifter som grundar sig på omdömen eller personliga värderingar.

3 170542

66 Gällande rätt

Rekommendationen har fogats till detta betänkande som bilaga I oktober 1988 inledde Datainspektionen en granskning av Rikspolisstyrelsens personregister. Granskningen syftade till att undersöka om nuvarande författningsreglering av polisens rätt att registrera uppgifter om enskilda svarade mot den europeiska rekommendationen om polisregister. Undersökningen gällde också hur Rikspolisstyrelsens personregister förhöll sig till den nuvarande författningsregleringen och till de föreskrifter som Datainspektionen meddelat. I en skrivelse den 28 september 1989 överlämnade Datainspektionen till regeringen en rapport över granskningen. I skrivelsen anges att inspektionen fått intrycket att Rikspolisstyrelsens verksamhet med registren präglas av en strävan att undvika otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Samtidigt noteras dock att författningsregleringen av polisens rätt att registrera uppgifter om enskilda personer är bristfällig mot bakgrund av den europeiska rekommendationen. Dessa brister anges bl.a. avse vissa frågor avseende utlärmrande av uppgifter från registren samt sammanblandningen av belastnings- och misstankeuppgifter i person- och belastningsregistret.

3 Frågornas tidigare behandling

I avsnitt 3.1 lämnas en redogörelse för de tidigare förslag till ny författningsreglering av kriminalregistret och person- och belastningsregistret som har betydelse för vårt arbete. Av särskild vikt är propositionen 1994/95: 144 med förslag till riktlinjer för registrering av påföljder m.m. I denna principproposition, vilken godkändes av riksdagen, föreslog regeringen att person- och

belastningsregistret skall ersättas av ett belastningsregister och ett nyinrättat misstankeregister. Den registrering av påföljder m.m.

som i dag sker i körkortsregistrets belastningsdel skall samordnas

med registreringen i belastningsregistret. I belastningsregistret

skall tas in uppgifter om ådömda påföljder och liknande. I misstankeregistret skall huvudsakligen tas in uppgifter om den som är skäligen misstänkt för brott enligt den s.k. personbladsrutinen. I avsnitt 3.2 återges regeringens utgångspunkter för sitt förslag och i avsnitt 3.3 regeringens ställningstagande i fråga om upp-

delningen av person- och belastningsregistret i ett belastningsoch ett misstankeregister.

3.1 Tidigare förslag

Frågan om en författningsreglering av person- och belastningsregistret

har behandlats i olika sammanhang. Inom SARI utarbetades sålunda under 1981 rapporten Registerlagstiftning inom BROTTSRI. I den grundval av denna rapport ut-

arbetade promemorian Ds Ju 1985:8 Lag om brottsregister

m.m. lades bl.a. fram ett förslag om att ersätta och belastningspersonregistret med ett nytt centralt brottsregister, benämnt det allmänna

brottsregistret. Vidare föreslogs en ny lag om brottsregister avsedd att

reglera detta register. Utöver sådana uppgifter som registrerades i person- och belastningsregistret skulle brottsregisterlagen också reglera

det centrala kriminalvårdsregistret hos Kriminalvårdsstyrelsen. Enligt

promemorian skulle brottsregisterlagen ersätta kriminalregisterlagen. Polisregisterlagen var däremot behövlig för regleringen av övriga centrala och lokala polisregister. I prop. 1987/88:122 om ändringar i kriminal- och polisregister-

lagarna m.m., som avsåg bl.a. förslag om enskildas möjligheter att få

68 Frågornas tidigare behandling

upplysningar om sig själva, gjordes vissa ställningstaganden av betydelse för den framtida utformningen av författningsregleringen.

Det anfördes bl.a. att registreringen av påföljder i körkortsregistret

borde integreras med den registrering som skedde i person- och belastningsregistret. Enligt propositionen borde man vidare överväga en lösning som innebar att belastnings- och misstankeuppgifter skulle intas i skilda register. Därmed skulle det öppnas möjlighet för insyn i belast-

ningsregistret för den enskilde i fråga om samtliga uppgifter om

honom själv.

Dessa uttalanden i propositionen lämnades utan erinran av riksdagen

bet. 1987/88:JuU34, rskr. 1987/882283. Inom SARI tillsattes år 1988 en arbetsgrupp för att studera frågan om att ersätta person- och belastningsregistret och körkortsregistrets belastningsdel med ett nytt centralt brottsregister. Arbetsgruppens bedömningar redovisades i SARI:s rapport 1989:2 Nytt kriminalregister m.m. Arbetsgruppens uppgift var främst att studera den tekniska ut-

forrrmingen av den framtida brottsregistreringen. I uppdraget ingick inte att lägga fram förslag till författningsändringar, men i arbetsgruppens rapport länmas ändå vissa synpunkter författningarnas

utfomming. Utgångspunkten för dessa synpunkter var att det enligt arbetsgruppen i sakligt hänseende inte fanns skäl för några större avvikelser från de nuvarande reglerna om registrering. Förslaget till regler om bl.a. registerinnehåll, registerutdrag och gallring utformades därför på ett sätt som ligger inom ramen för de gällande reglerna. Med dessa utgångspunkter föreslogs i rapporten att person- och

belastningsregistret och körkortsregistrets belastningsdel skulle ersättas av ett kriminalregister för registrering av ådömda påföljder och ett misstankeregister för registrering av brottsmisstankar. Det senare registret skulle vara avsett för sådana uppgifter som i dag tas från

personbladen. Enligt rapporten borde båda registren regleras av en registerlag i datalagens mening, dvs. det skulle framgå av lagtexten att registren fördes med hjälp av ADB. För andra register inom polisen, såväl ADB-register som manuella register, borde det fortfarande finnas en polisregisterlag.

Vid anmälan av datalagsfrågor m.m. i 1991 års budgetproposition

prop. 1990/91:10O bil. 4 s. 16 f. tog föredragande departements-

chefen upp frågan om den framtida utformningen brottsregistrering-

en. Departementschefen sade sig i stort ansluta sig till SARI:s förslag till förändringar av lagstiftningen brottsregister och anförde vidare

att det fortsatta tekniska utvecklingsarbetet brottsregistreringen

borde ske efter de riktlinjer som SARI föreslagit. Departementschefen

anmälde samtidigt att promemoria med förslag till brottsen ny

registerlagstiftning var under utarbetande i Justitiedepartementet.

Frágornas tidigare behandling 69

I 1992 års budgetproposition prop. 1991/92:10O bil. 3 53 ff. s. förklarade sig den dåvarande departementschefen kunna ansluta sig till de överväganden tidigare gjorts i ärendet. Uppbyggandet som av brottsregistreringen borde således utformas efter de riktlinjer SARI föreslagit. Vidare anmäldes att arbetet med utfommingen förslaget av

till ny brottsregisterlagstiftning pågick inom Justitiedepartementet,

att utgångspunkten härvid var de förslag till kriminal- och misstankeregister SARI lagt fram samt att de registren till sitt innehåll i nya huvudsak borde motsvara vad i dag registreras i och som personbelastningsregistret och registret över påföljder har betydelse i som körkortsfrågor. I betänkandet 1991/92:JuU25 nytt kriminalregister om m.m. anförde Justitieutskottet bl.a. att det inte fann anledning till erinran mot vad som anförts i budgetpropositionen riktlinjerna för om uppbyggnaden av ett nytt kriminalregister och ett nytt misstankeregister. Utskottet inskärpte dock vikten skyndsamhet i översynsarbetet av och hänvisade till sina tidigare uttalanden på området bet. 1984/85:JuU27, 1987/88:JuU34 och 1990/91:JuU1. Arbetet inom Justitiedepartementet ledde fram till departementspromemorian Lag kriminalregister, Ds 1992:32, i vilken om m.m. ett nytt förslag till en författningsreglering av den framtida brottsregistreringen lades fram. Promemorian innehöll förslag till tre olika författningar, nämligen en kriminalregisterlag, en lag om misstankeregister och lag en om polisregister. I anslutning till dessa lagar lades också fram förslag till förordningsbestämmelser. Enligt förslagen skulle den centrala registreringen av påföljder ske i ett register, kriminalregistret. I detta register skulle också ingå sådana påföljdsuppgifter som för närvarande antecknas i körkortsregistret. Vidare skulle särskilt ett misstankeregister inrättas. I detta skulle antecknas uppgifter skälig misstanke om om brott. Polisregisterlagen skulle enligt förslaget gälla för de register som förs av polisen för spanings- och utredningsändamål. I vissa delar innebar förslagen anpassning till en hur den centrala brottsregistreringen i dag är anordnad tekniskt. I fråga registrens om innehåll och utlänmande uppgifter behölls i huvudsak den av nuvarande ordningen. Vissa förändringar föreslogs dock bl.a. i fråga om gallring. Promemorian remissbehandlades. I 1993 års budgetproposition prop. 1992/932100 bil. 3 46 anmäldes därefter förslag till s. att ett en ny lagstiftning på området förbereddes med utgångspunkt i den nämnda promemorian. I mars 1995 lade regeringen fram ett förslag till riktlinjer för uppbyggnaden struktur avseende de brottsregister av en ny m.m. som i dag förs hos Rikspolisstyrelsen prop. 1994/95:144. Förslaget innebar att person- och belastningsregistret skulle ersättas av ett

70 Frågornas tidigare behandling

belastningsregister och att det skulle inrättas ett misstankeregister.

Körkortsregistrets belastningsdel föreslogs samordnad med belastningsregistret.

Utgångspunkten för förslagen att belastningsregistret skulle

var innehålla de belastningsuppgifter i dag antecknas i person- och som

belastningsregistret och i körkortsregistrets belastningsdel. Miss-

tankeregistret skulle innehålla uppgifter bl.a. om den som är skäligen

misstänkt för brott enligt den s.k. personbladsrutinen.

Propositionen innehöll inga lagförslag. Regeringen beslutade emellertid samtidigt direktiv för en översyn av den rättsliga reglering-

registren Registerutredningens direktiv för att senare åter-

en av komma till riksdagen med förslag till den nännare utformningen av registren jämte lagförslag, konsekvenser för anslagsposter på statsbudgeten m.m.

Riksdagen godkände bet.1994/95:JuU21, rskr. 1994/95:378 vad regeringen i den nyssnämnda princippropositionen hade anfört om riktlinjer för uppbyggnaden registerstruktur. Vad som sägs

av en ny

i propositionen är således jämte direktiven av grundläggande betydelse

för vårt utredningsarbete. I avsnitt 3.2 återges därför regeringens utgångspunkter för sitt förslag och i avsnitt 3.3 regeringens ställnings-

tagande i fråga uppdelningen av person- och belastningsregistret

om i ett belastnings- och ett misstankeregister.

3.2 Utgångspunkter för det fortsatta arbetet enligt princippropositionen

I proposition 1994/95: 144 anförde regeringen bl.a. följande s. 11 ff.:

Den i dag gällande kriminal- och polisregisterlagstiftningen ñck

sin huvudsakliga utfomming på 60-talet. Inte minst med hänsyn till den tekniska utvecklingen är det naturligt att lagstiftningen i flera avseenden framstår som föråldrad. Som exempel kan nänmas att PBR, alltså är ett enda register och som förs med som ADB, styrs två olika lagar som dessutom utgår från att det av förs manuellt. Dagens lagstiftning har också inslag som kan uppfattas som brister i skyddet för den personliga integriteten. Det gäller

särskilt kravet att uppgifter bör hållas åtskilda efter graden av

riktighet och tillförlitlighet. Sådana krav framställs bl.a. i

Europarådets rekommendation, No. R 87 15, om användningen av personuppgifter inom polissektorn. Ett exempel på att bekräftade och obekräftade uppgifter antecknas i samma register är att uppgifter såväl âdömda påföljder som brottsmisstankar

om antecknas i PBR.

Frågornas tidigare behandling 71

En annan brist i dagens registerlagstiftning den är omfattande dubbelregistrering av uppgifter förekommer. Dubbelregistresom ring innebär dels ökad spridning uppgifterna, dels en av ökade kostnader för registreringen. Dubbelregistrering sker bl.a. genom att samma påföljder i stor utsträckning antecknas i både PBR och i körkortsregistrets belastningsdel.

En reformering av registerlagstiftningen framstår angiven mot bakgrund som nödvändig. Detta är också något riksdagen vid som flera tillfällen har uttalat jfr bet. 1991/92 JuU25. I den ovan nämnda promemorian Lag om kriminalregister m.m. lades det fram förslag om att ersätta den nuvarande centrala brottsregistreringen hos Rikspolisstyrelsen med register. I nya promemorian föreslogs också lagreglering registren. ny av Förslaget innebär införandet lag kriminalregister, i av en ny om vilket endast påföljder och liknande skall in. Vidare tas föreslogs en lag om misstankeregister, i vilket skall antecknas uppgifter om skälig misstanke om brott enligt den s.k. personbladsrutinen.

Därutöver föreslogs det lag polisregister. en ny om Enligt regeringens mening bör reformering en av registerlagstiftningen bygga huvudsakligen på de principer i som angavs promemorian. Att nu lägga fram ett fullständigt förslag till reglering innebär dock vissa nackdelar. En reformering i angiven riktning medför krav teknisk uppbyggnad flera år i som tar anspråk. Till följd härav skulle framlagd en lagreglering inte kunna träda i kraft förrän flera år. Förutsättningarna för om regleringen kan då ha förändrats i väsentliga hänseenden genom den utveckling skett såväl inom landet. I som som utom sammanhanget kan nämnas att konventionen ett europeiskt inforrnaom tionssystem EIS och konventionen europeisk polisbyrå om en Europolkonventionen förutsätter att det byggs informationsupp system som innehåller uppgifter är betydelse för polissom av underrättelsetjänst. Dessutom kan konventionerna förväntas innehålla förslag till bestämmelser på andra påverkar som sätt registerlagstiftningens utformning.

De angivna svårigheterna att genomföra nu en fullständig refonnering av registerförfattningarna bör emellertid inte tillåtas

att ytterligare försena uppbyggnaden den registerstruktur av som bör ersätta PBR. I denna proposition lärrmas därför för riksdagens godkännande förslag till riktlinjer för sådan en uppbyggnad. Samtidigt bör dock den lagreglering skall gälla längre sikt som förberedas. Regeringen har därför beslutat direktiv till en utredning avseende lagstiftningen registreringen om av påföljder, misstankar och uppgifter för polisiära ändamål. Uppdraget omfattar att utarbeta förslag till rättslig reglering en av belastningsregistret och misstankeregistret.

72 Frâgornas tidigare behandling

3.3 Ett belastnings- och ett misstankeregister

Som tidigare har nämnts gäller för och belastningsregistret personskilda regelkomplex beroende på det är fråga om registrets om kriminalregister eller polisregister. För registrets användning som som kriminalregister gäller kriminalregisterlagen. För användning som i övrigt gäller polisregisterlagen. Dessa lagar är skrivna för registret förs manuellt. I praktiken förs dock person- och belastregister som ningsregistret med stöd av ADB. kriminalregisterpromemorian Ds 1992:32 föreslogs att registre- I belastningsuppgifter i körkortsregistret skulle samordnas ringen av med den övriga brottsregistreringen. Vidare föreslogs att registrering

brottsmisstankar skulle hållas åtskild från registrering av olika av och särskilt misstankeregister skulle inrättas. påföljder för brott att ett remissinstansema tillstyrkte förslaget eller lämnade Majoriteten av erinran. Rikspolisstyrelsen avstyrkte dock att de uppgifter som det utan närvarande registreras i körkortsregistrets belastningsdel skulle för registreras i det belastningsregistret. Statskontoret komma att nya författningsmässig reglering, särskilt i de delar av ansåg att en hanteringen misstankeuppgifter, borde brottsregistreringen som rör av anstå i avvaktan den tekniska översynen av BROTTSRIatt

avslutas. Sveriges Advokatsamfund framförde kritik mot bl a.

systemen . förutsättningarna för registrering i och utlämnande av uppgifter ur

misstankeregistret och ansåg att ärendet bör bli föremål för en parla-

mentarisk utredning. anförde regeringen följande s. 13 ff.: I princippropositionen Arbetet med registerlagstiftning bör inriktas på att regelverny skall efter de faktiska förhållandena och de tekniska ket anpassas förutsättningar gäller. Vidare bör beaktas de översom numera i Europarådets rekommendation, gripande principer som upptas No. R 87 15, användningen av personuppgifter inom om Detta innebär bl.a. att olika kategorier av uppgifter polissektom. så långt det är möjligt skall hållas åtskilda efter graden av och tillförlitlighet. l linje med rekommendationen bör riktighet uppgifter påföljder och misstankar bör först övervägas om om delas och således tas in i olika register. upp använder uppgifterna i PBR bl.a. för sin brottsföre- Polisen brottsbekämpande verksamhet. För dessa ändamål byggande och har emellertid polisen även andra register, t.ex. det allmänna Uppgifterna i PBR används också myndigspaningsregistret. av tillstândsärenden, enskilda och myndigheter för anställheter i av och domstolarna i den dömande verksamheten. ningsändamål av PBR i register för påföljder och ett En uppdelning av ett m.m. register för misstankar skulle inte innebära att myndigheter eller

sou 1997:65 Frågornas tidigare behandling 73

enskilda går miste om någon information. För de ändamål för vilka PBR används är det inte nödvändigt att uppgifter om påföljder och misstankar finns i samma register. För den enskilde är det dessutom en fördel om uppgifter om påföljder och misstankar finns i olika register eftersom det öppnar en möjlighet för

honom att få del av samtliga belastningsuppgifter sig själv.

om Enligt regeringens mening talar således starka skäl för att uppgifter om påföljder och uppgifter om brottsmisstankar bör hållas åtskilda i olika register. Riksdagen har vid flera tillfällen

uttalat sig för en sådan uppdelning jfr bet. 1991/92 JuU25.

Åtgärden stöds också av remissinstanserna. Med hänsyn härtill

bör en sådan uppdelning nu göras. Uppdelningen bör ske genom att PBR ersätts av dels ett register i vilket endast påföljder och liknande tas in och dels ett nyinrättat misstankeregister. I det senare registret skall antecknas uppgifter om bl.a. den som är skäligen misstänkt för brott enligt den s.k. personbladsrutinen.

Därutöver bör övervägas en samordning av det nya belastningsregistret och körkortsregistrets belastningsdel. Inledningsvis kan anmärkas att det i dag i många fall sker en registrering samtidigt i såväl PBR som körkortsregistret. I PBR antecknas varje år

omkring 50 000 domar och av dessa antecknas hälften också i

körkortsregistret. I PBR antecknas årligen 50 000 strafföreläggan-

den. Hur många av dem som också antecknas i körkortsregistret är inte känt men det torde röra sig om ett inte ringa antal. Antalet

ordningsförelägganden som årligen registreras i körkortsregistret

är drygt 150 000. Dessa antecknas dock inte i PBR. Körkortsregistrets belastningsdel har till syfte dels att lämna information till åklagare och domstolar i trafikmål, dels att ge

underlag för prövningen i körkortsmål. Även belastnings-

registret och körkortsregistrets belastningsdel således har delvis

olika användningsområden talar enligt regeringens mening övervägande skäl för en samordning. Uppgifterna i båda registren kommer i stor utsträckning från källor och uppgifterna samma dubbelregistreras i dag i betydande utsträckning. Till detta

kommer att belastningsregistret och den del av körkortsregistrets

belastningsdel som innehåller uppgifter brott förs och om av en samma myndighet, nämligen av Rikspolisstyrelsen. Särregleringen är heller inte större än att bestämmelserna tämligen lätt kan

samordnas, även om specialregler för körkortsfrågor t.ex.

-—

bestämmelser om utlärrmande uppgifter förmodligen inte

av —— kan undvikas helt och hållet. Härtill kommer att den totala kostnaden för registren kan förväntas minska. Regeringen anser

att fördelarna med en samordning är större än nackdelarna. Registreringen av belastningsuppgifter i körkortsregistret bör därför samordnas med den övriga påföljdsregistreringen.

4 Några utgångspunkter för vårt arbete

Vi har haft två viktiga utgångspunkter för vårt arbete, nämligen utvecklingen av infonnationstekniken och förändringen av den rättsliga ramen. Ett intensivt arbete pågår inom polisen och inom rättsväsendet

i övrigt med att förbättra informationsförsörjningen se avsnitt

4.1. Det är av stor vikt att de regler som ger den rättsliga ramen för detta utvecklingsarbete reformeras så snart som möjligt. Datalagen har varit bestämmande för de särskilda regler som finns om polisens rätt att föra personregister med hjälp av automatisk databehandling. Den kommer att ersättas av en ny lag till följd av EG-direktivet om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet

av sådana uppgifter se avsnitt 4.2.1. Datalagskommittén har

nyligen lagt fram ett förslag till en sådan lag; persondatalagen

avsnitt 4.2.2. Vi har funnit det lämpligt att utforma den särreg-

lering av belastnings- och misstankeregistren och om polisens behandling av personuppgifter som vi har i uppgift att föreslå, med utgångspunkt i persondatalagen. I avsnitt 4.3 redogör vi något för vilka konsekvenser persondatalagen får för vårt arbete i olika hänseenden.

Frågor som rör Säkerhetspolisen behandlas särskilt. Skälen för

det redovisas i avsnitt 4.4. Uppgifter i kriminal- och polisregister får i dag lämnas ut endast i enlighet med vad som sägs i kriminal- och polisregister-

lagarna. Reforrneringen av dessa lagar bör medföra en ny reglering av sekretessfrågorna avsnitt 4.5.

4.1 Utvecklingen av IT

Användningen av informationsteknologi IT ökar i snabb takt inom nu rättsväsendet. Det beror bl.a. att tekniken som sådan utvecklas, blir säkrare, lättare att använda och billigare. Utbyggnaden av IT är dessutom mycket betydelsefull för att polisen skall kunna effektivisera verksamheten i all den utsträckning det är nödvändigt med hänsyn till samhällets utveckling och brottslighetens internationalisering. En ökad användning av IT är vidare nödvändig för att polisen skall kunna möta

76 Några utgångspunkter för vårt arbete

statsmaktemas krav kostnadseffektiv och i övrigt rationell en mera

verksamhet. Det pågår därför ett intensivt arbete med att utveckla IT

dels för polisens interna behov, dels för ett förbättrat samarbete mellan rättsväsendets myndigheter.

Detta arbete torde bl.a. komma att medföra att praktiskt taget allt skrivarbete inom polisen i framtiden utförs med hjälp av någon form

informationsbehandlingsteknik. Brottsanmälningar, protokoll över av

förhör och tvångsmedelsanvändning liksom förundersökningsprotokoll

och promemorior kommer i ökad utsträckning att lagras på datamedium. En ökad användning scanning kan också förutses, en teknik av

innebär att dokument som kommer in till polismyndigheterna

som bildfångas för att man sedan skall kunna arbeta med dokumentet på elektronisk väg. På sikt kommer det att leda till att polisen helt och hållet arbetar med elektroniska akter inom ramen för bl.a. förunder-

sökningsförfarandet. Inom Rikspolisstyrelsen drivs också för närvarande ett projekt kallat "Datoriserad utredningsrutin Tvängsmedel"

DurTvâ , vars syfte är att det skall kunna införas ett ADB-system för

handläggning förundersökningar och för dokumentation av av

tvångsmedel inte har samband med brott.

som

Som vi inledningsvis har nämnt förbättras användningen av

informationsteknik också för att samarbetet mellan rättsväsendets myndigheter skall kunna förbättras. Det finns för närvarande ett system för informationsutbyte inom rättsväsendet, det s.k. RIsystemet, vilket regleras av förordningen 1970:517 om rättsväsendets informationssystem. Detta system bygger emellertid den datateknik fanns på 1970-talet och är i dag i teknisk mening föråldrat. som Därtill kommer att systemet till följd av det ökade informationsbehovet

blivit mycket komplext och svåröverskådligt.

RI-utredningen lade i sitt betänkande IT och verksamhetsförnyelse inom rättsväsendet SOU 1995:32 därför fram förslag till nya samverkansforrner. Bl.a. borde för rättsväsendet övergripande strategi för en infonnationsförsörjning utarbetas och en ny IT-struktur utvecklas. Även Samred-utredningen har haft synpunkter på informationshanteringen inom rättsväsendet och i sitt betänkande Rättsväsendets resultat så kan det redovisas SOU 1995: 136, föreslagit åtgärder som skall göra det möjligt att koppla ihop information från olika system inom

rättsväsendet, dvs. polisens brottsanmälanssystem, åklagarväsendets

ärenderegister, domstolsväsendets målhanteringssystem och kriminalvårdens system för klientadministrativa mälhanteringssystem. Däriskulle kunna följa ett anmält brott eller en misstänkt genom man genom den rättsliga processen. Domstolsverket, Riksâklagaren, person

Rikspolisstyrelsen, Kriminalvârdsstyrelsen, Brottsförebyggande rådet,

Generaltullstyrelsen och Riksskatteverket har därefter i den så kallade

Strategiutredningen lagt fram förslag till hur utbytet av information

inom rättsväsendet skall kunna förbättras, vilket i sin tur förväntas

Några utgångspunkter för vårt arbete

leda till en effektivare, bättre och rättssäkrare verksamhet. Utredningen ansåg att vad som inledningsvis behövde samordnas var informationsförsörjningen inom brottmålsförfarandet i vid mening. Samordningen skulle kunna avse frågor om verksamhet, teknik och

administration. Till en början borde Samordningen dock begränsas till

de mest aktuella frågorna, bl.a. arbetet med struktur för en ny belastnings- och misstankeregistren som skall ersätta person- och belastningsregistret. Samordningen skulle därefter successivt kunna

utökas. Utredningen föreslog också att det skulle inrättas ett råd för rättsväsendets informationsförsörjning RIP-rådet, vilket skulle bestå

av företrädare för varje myndighet.

I det internationella brottsbekämpande samarbetet har utvecklingen

av informationstekniken också stor betydelse. Både Europolkonventionen och Schengenkonventionen bygger att upplysningar kan utväxlas mellan konventionsstaterna med hjälp av modern informationsteknik. Sverige avser att delta i både Europol- och Schengensamarbetet, vilket i sin tur medför att polisen måste få tillgång till den

informationsteknik som är nödvändig för att samarbetet skall fungera. Den redogörelse som vi har lämnat ovan ger en föreställning

om hur omfattande det utvecklingsarbete är bedrivs för att effektivisesom

ra inforrnationsförsörjningen inom polisen och rättsväsendet i övrigt. Redogörelsen är ingalunda fullständig. Sammanfattningsvis kan vi ändå konstatera att utvecklingen av informationsteknik främjas starkt av statsmakterna. Det är därför angeläget att det så snart möjligt

som

också tas fram en lagstiftning som ger den rättsliga för

ramen

myndigheternas utvecklingsarbete. Samtidigt måste sådana viktiga samhällsintressen som upprätthâllandet offentlighetsprincipen och

skyddet för den personliga integriteten noga beaktas. Det är i skär-

ningspunkten mellan samtliga de angivna intressena vi skall nu som

utforma våra förslag. En utgångspunkt för vårt arbete är att hinder för

ett rationellt utnyttjande av datorstöd och kommunikationsteknik inte bör ställas upp i större utsträckning än vad är nödvändigt med som hänsyn till intresset av skydd för den personliga integriteten.

4.2 Den rättsliga för ramen infonnationsbehandling

förändras

4.2.1 EG: s dataskyddsdirektiv

Den 24 oktober 1995 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv

om skydd för enskilda personer med avseende behandling

personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. Syftet med direktivet är att det skall skapas en gemensam, hög nivå på integritets-

Några utgångspunkter för vårt arbete

skyddet, vilket i sin tur skall leda till att personuppgifter skall kunna

flöda fritt mellan medlemsländerna. Medlemsstaterna får inom den i direktivet närmare precisera villkoren för när beram som ges

handling personuppgifter får förekomma. Dessa preciseringar får

dock inte hindra det fria flödet personuppgifter inom unionen.

En viktig utgångspunkt är att ett EG-direktiv är direkt bindande för

medlemsstaterna i fråga det resultat som skall uppnås. Sverige kan om sitt medlemskap i EU sägas ha åtagit sig att införa dataskyddsgenom direktivet. Bestämmelserna i direktivet måste dock i princip införlivas

i varje medlemsstats rättsordning för att bli gällande rätt i den staten

och det är de nationella myndigheterna som bestämmer vilket sätt direktivet skall införlivas. I det här fallet är direktivet utformat på ett sådant sätt att det inte är tillåtet för t.ex. svenska myndigheter att föreskriva sig ett bättre eller ett sämre skydd för den personliga vare

integriteten vid behandling av personuppgifter eller för det fria flödet sådana uppgifter, än vad som följer av direktivet. Då dataskydds-

av direktivets regler skall inarbetas i svensk rätt är Sverige således starkt bundet till vad föreskrivs i direktivet. Det gäller i synnerhet som som EG-domstolen på talan någon annan medlemsstat eller kommissioav kan ta fråga att Sverige inte har uppfyllt sitt åtagande nen upp en om

att på ett riktigt och fullständigt sätt införa dataskyddsdirektivet. EG-

domstolen kräver att den form medlemsstat väljer för att som en införliva ett direktiv med den nationella rättsordningen säkerställer en fullständig tillämpning direktivet på ett klart och korrekt sätt, så att av de enskilda personer som berörs av direktivet skall kunna få fullständig kännedom sina rättigheter och kunna göra gällande dem inför om de nationella myndigheterna. EG:s medlemsstater har tre år sig att införliva dataskyddsdirektivet i den nationella lagstiftningen. Sådan behandling som pågår när de nationella bestämmelser som antas till följd av direktivet träder i kraft, skall till de nya bestämmelserna inom tre år. I fråga anpassas manuella register gäller dock övergångstid på tolv år. om en En viktig aspekt för svensk del är att dataskyddsdirektivet omfattar

all behandling personuppgifter som helt eller delvis företas på

av automatisk väg liksom annan behandling än automatisk av personupp-

gifter som ingår i eller kommer att ingå i ett register. Den svenska datalagen dock endast datoriserade personuppgifter och är även

avser i övrigt uppbyggd på ett sådant sätt att den inte kan anpassas till direktivet. Det betyder att datalagen måste ersättas av en ny lag senast den 24 oktober 1998.

Några utgångspunkter för vårt arbete 79

4.2.2 Datalagskommitténs förslag

Med anledning av EG:s dataskyddsdirektiv tillsatte regeringen i juni

år 1995 en kommitté, Datalagskommittén, med uppgift att göra en total revision av datalagen och analysera på vilket sätt EG-direktivet skulle införlivas i svensk rätt. Kommittén skulle också anpassa grundlagsreglerna om allmänna handlingars offentlighet till den nya tekniken. Datalagskommittén har nyligen lagt fram sitt betänkande Integritet Offentlighet Informationsteknik SOU 1997:39. Be- -- tänkandet innehåller dels ett förslag till persondatalag skall ersätta som den nuvarande datalagen, dels förslag till ändringar i tryckfrihetsför-

ordningen.

Förslag till grundlagsändringar

12 kap. tryckfrihetsförordningen slås offentlighetsprincipen fast. Den

innebär att varje medborgare har rätt att ta del allmänna handav lingar. Med handling förstås enligt 2 kap. 3 § första stycket tryck-

frihetsförordningen en framställning i skrift eller bild eller

en upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel. I princip anses varje sammanställning av sakligt sammanhängande uppgifter myndighet kan göra med som en

hjälp av tillgängliga program utgöra en handling, så kallad

potentiell handling. Datalagskommittén har föreslagit att regleringen i 2 kap. tryckfrihetsförordningen anknyts till uppgiftsbegreppet i stället för till handlingsbegreppet. Ordet uppgift är enligt kommittén teknikneutralt och knyter ihop sekretessreglerna med tryckfrihetsförordningen.

Handlingsbegreppet skall enligt kommittén finnas kvar återfå sin men

egentliga betydelse. Med handling skall således framställning

avses en som har ett bestämt innehåll. När det gäller uppgifter inte finns som

i egentliga handlingar skall insynsrätten enligt kommitténs förslag

knytas direkt till den logiska lagringsenheten, vilken kommittén av kallas databas. Uppgifter i handlingar precis bli avses som nu

allmänna när en handling är inkommen eller upprättad. Detta skall

gälla oavsett om det är fråga om en traditionell handling eller en elektronisk. Uppgifter i databaser bli allmänna så fort databasen avses har färdigställts för införing.

Den nya begreppsapparaten innebär enligt kommittén att allmän-

hetens insynsrätt inte längre knyts till tekniken. Vidare skall det inte längre kunna krävas att myndigheter sammanställer uppgifter ur

handlingar till nya handlingar. Däremot skall myndighet alltjämt

vara skyldig att göra andra sammanställningar uppgifter i databaser.

Några utgångspunkter för vårt arbete

Förslaget till persondatalag

Datalagskommittén har haft att utgå från att dataskyddsdirektivet är bindande för Sveriges räkning och har därför i stort sett återgett direktivets innehåll i den föreslagna persondatalagen. i Persondatalagen få generell räckvidd på motsvarande sätt som avses datalagen. Några bestämmelser som särskilt avser sådan behandling av personuppgifter som faller utanför gemenskapsrätten avses inte ingå i lagen. Det betyder bl.a. att behandling av personuppgifter inom polisen kommer att omfattas av persondatalagen. Särbestärmnelser som kan behövas olika områden förutsätts få sin plats i särskilda registerlagar eller registerförordningar. Sådana särbestämmelser kommer att gälla framför persondatalagen. Persondatalagen skall enligt förslaget gälla inte bara register, utan all behandling personuppgifter är helt eller delvis automatisk. av som Därutöver omfattas även annan behandling av personuppgifter som ingår i eller avses ingå i register. Till skillnad från den nuvarande datalagen skall persondatalagen således gälla även för manuella register. En utgångspunkt för persondatalagen är att behandling av personuppgifter är tillåten endast i de fall och de villkor som anges i lagen. I andra fall skall behandling av personuppgifter inte få förekomma. Något tillståndsförfarande motsvarande det nuvarande har inte föreslagits. Om en behandling av personuppgifter är tillåten enligt persondatalagen, skall behandlingen dock anmälas till Datainspektionen för tillsyn. Om den som är ansvarig för en behandling, persondataansvarig, har inrättat ett persondataombud, skall behandlingen i stället anmälas till denne. Persondataombudet skall se till att behandlingen går korrekt och lagligt till, påpeka eventuella brister och anmäla missförhållanden till Datainspektionen. Datainspektionen skall i första hand försöka åstadkomma rättelse genom påpekanden och liknande förfaranden. Om det inte går eller om det är riskfyllt att vänta skall inspektionen vid vite få förbjuda en behandling. I förslaget till persondatalag tas upp vissa grundläggande krav behandlingen personuppgifter. Personuppgifter skall enligt dessa av behandlas på ett lagligt och korrekt sätt. Uppgifter får samlas in endast för ett bestämt ändamål och får inte sedan behandlas för något ändamål som är oförenligt med det ursprungliga. Behandling av personuppgifter för historiska, vetenskapliga eller statistiska ändamål skall dock aldrig anses oförenliga med de ursprungliga ändamålen. De personuppgifter behandlas skall vidare vara adekvata och som relevanta i förhållande till ändamålet. Fler uppgifter än som är nödvändiga med hänsyn till ändamålet skall inte få behandlas. Vidare skall personuppgifter som behandlas vara riktiga och aktuella. Alla rimliga åtgärder skall vidtas för att rätta, blockera eller utplåna

Några utgångspunkter för vårt arbete 81

felaktiga, missvisande eller ofullständiga uppgifter. Personuppgifter

skall inte heller få bevaras under längre tid än vad som är nödvändigt hänsyn till ändamålet med behandlingen. För historiska, med

vetenskapliga eller statistiska ändamål skall dock personuppgifter få

bevaras under längre tid. en

Behandling särskilt känsliga uppgifter skall i princip vara

av Från förbudet finns dock flera undantag. Med känsliga förbjudet.

personuppgifter avslöjar eller etniskt uruppgifter avses som ras

åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller

sprung, politiska

medlemskap i fackförening. Det skall vidare vara förbjudet att

behandla sådana personuppgifter rör hälsa eller sexualliv. Några

som

bestämmelser behandling uppgifter som visar att särskilda om av någon har misstänkts eller dömts för brott har däremot inte tagits in

i lagen.

Lagen innehåller vidare bestämmelser om den persondataansvariges

skyldighet informera den registrerade om behandling som rör

att Sådan information skall dels länmas självmant av den honom.

persondataansvarige, dels med anledning av den registrerades begäran. persondataansvarige skall vidare skyldig att rätta, blockera

Den vara

uppgifter och underrätta dem har fått eller utplåna felaktiga m.m. som

det förhållandet. Det finns särskilda

del av sådana uppgifter om rätta

bestämmelser automatiserade beslut och om säkerheten vid om

behandling personuppgifter. Datainspektionen föreslås få besluta

av kan behövas för behandling och att få

om de skyddsåtgärder som en

förena beslutet med vite.

I princip skall det förbjudet att föra över personuppgifter till

vara utanför EU. Från detta förbud finns dock flera undantag. Det länder

viktigaste det skall tillåtet att överföra uppgifter till de

är att vara

länder har anslutit sig till Europarådets dataskyddskonvention.

som

Slutligen har bestämmelse om den persondataansvariges

en skadeståndsskyldighet föreslagits. Ersättning skall utges om person-

uppgifter har behandlats i strid med persondatalagen och den person-

dataansvarige inte visar felet inte berodde på honom. Ersättningen att

skall både ekonomisk skada och den kränkning av den personliga

avse

integriteten behandlingen har inneburit.

som

Persondatalagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1999, då

datalagen skall upphöra att gälla. Beträffande sådan behandling som ikraftträdandet skall till den 1 oktober 2001 den äldre lagen

pågår vid

tillämpas.

Några utgångspunkter för vårt arbete

4.3 Konsekvenser för vårt arbete

Reformarbete på lagstiftningens område måste normalt utgå från

gällande rätt. Våra direktiv, beslutades innan dataskyddsdirektivet som antogs, säger inget om det då förväntade EG-direktivet. Snarare pekar

olika formuleringar i våra direktiv på att vi förväntas lägga fram förslag med utgångspunkt i den lagstiftning gäller. Det skulle

som

innebära att de lagförslag vi skall lägga fram

i denna andra etapp av

vårt arbete skulle utgå från 1973 års datalag. Att förfara så dock

vore

inte meningsfullt. I vart fall skulle det förslag vi skulle lägga fram till en ny eller reviderad polisregisterlag inte kunna läggas till grund för lagstiftning utan en omfattande överarbetning och anpassning till den kommande persondatalagen. I stället för att utgå från 1973 års datalag

har vi därför valt att utgå från persondatalagen. Vi redogör i detta avsnitt något för vilka konsekvenser persondatalagen får för vårt

arbete i olika hänseenden. En närmare genomgång persondatalagens

av bestämmelser finns i avsnitt

De av Datalagskommittén föreslagna grundlagsändringarna

synes

inte direkt betydelse för de förslag vi skall lägga fram. Det får däremot förslaget till persondatalag, vilket helt ändrar förutsätt-

ningarna för vårt arbete jämfört med den nuvarande datalagen.

Eftersom persondatalagen bli tillämplig även på polisområdet

avses måste vi ta ställning till några särbestämmelser behövs för polisens om del i förhållande till vad som avses följa persondatalagen. Om det av behövs, får sådana särbestämmelser meddelas eftersom polisens verksamhet inte omfattas dataskyddsdirektivet. av För det första kan det konstateras att persondatalagen skall gälla all

behandling av personuppgifter och inte bara sådana uppgifter

som

ingår i register. Det gör att frågor behandling personuppgifter

om av inom polisen måste få en mera generell lösning än vad för som

närvarande är förhållandet i polisregisterlagen. Begreppet register får

också en mindre avgörande betydelse än vad det har i den nuvarande datalagen, vilken endast gäller för så kallade personregister. Detta är

i och för sig en bra lösning eftersom lagstiftningens uppbyggnad kring registerbegreppet inte längre ger önskat skydd mot integritetsintrâng. Begreppet som sådant har också utvidgats så att det har blivit allt

svårare att hantera. Som Datalagskommittén har anfört förefaller

begreppet register visserligen ändamålsenligt när det gäller att avgöra vad som är ett manuellt register. I fråga automatiskt behandlade

uppgifter synes registerbegreppet enligt kommittén däremot mestadels skapa tillämpningsproblem. Trots det har Datalagskommittén

ansett att

det även fortsättningsvis både kan och bör meddelas bestämmelser för

vad som faktiskt är regelrätt datoriserade register, dvs. strukturerade

Några utgångspunkter för vårt arbete 83

samlingar personuppgifter är tillgängliga för sökning eller

av som sammanställning enligt särskilda kriterier.

En utgångspunkt för persondatalagen är att behandling av person-

tillåten endast i de fall och på de villkor i

uppgifter är som anges lagen. Kriterierna för behandling personuppgifter anges i person-

datalagen på sådant sätt att den särlagstiftning som förutsätts på

ett

områden inte behöver inledas med ett medgivande till

skilda som nu

automatisk databehandling. Däremot måste vi granska persondata-

lagens bestämmelser och överväga behovet av bestämmelser som avviker från den lagen i olika hänseenden. Vad vi framför allt har att

till i vilken utsträckning polisen behöver en i för-

ta ställning är

hållande till persondatalagen vidgad rätt att behandla personuppgifter och i vilka hänseenden polisens rätt att behandla personuppgifter av

eller andra skäl bör inskränkas i förhållande till

integritetshänsyn persondatalagen. Våra överväganden i fråga författningar för belastnings- och

om nya

misstankeregister torde endast i ringa grad påverkas av att datalagen

ersätts persondatalag. Övervägandena i dessa delar redovisas i

av en 6 och 7. Annorlunda förhåller det sig med den lag som skall avsnitt

polisregisterlagen. Våra överväganden i den delen förutsätter

ersätta förhållandevis redovisning bestämmelserna i den en noggrann av

persondatalagen, framför allt de gäller de grund-

föreslagna som

läggande kraven behandling personuppgifter, behandling av

särskilt känsliga uppgifter, information till den registrerade, rättelse, vid behandlingen, utlämnande uppgifter, anmälan till

säkerhet av sanktioner Datainspektionens befogenheter.

Datainspektionen, samt

särskilda bestämmelser för de register polisen för Behovet av som måste också övervägas. Vi behandlar dessa frågor i avsnitt där vi

också lägger fram ett förslag till lag behandling av personuppgifter

inom polisen.

4.4 Säkerhetspolisen

Av våra tilläggsdirektiv framgår att den inskränkning i det ursprungliundantog Säkerhetspolisen inte skall gälla. Vidare ga uppdraget som uttalas den författningsreglering för polisregister som utredningen

att

lägger fram skall omfatta alla former av polisregister. De frågor föranleds reglering av Säkerhetspolisens

som av en ny register kräver förhållandevis omfattande belysning. Vi har därför en

det lämpligt att behandla alla spörsmål som rör Säkerhetspolisen

ansett sammanhang. Våra överväganden redovisas i avsnitt i ett

84 Några utgångspunkter för vårt arbete

Sekretessfrågor

Av 7 kap. 17 § sekretesslagen följer att sekretess gäller i verksamhet som avser förande av eller uttag allmänt kriminalregister eller ur register som förs enligt lagen polisregister för uppgifter om m.m. som har tillförts registret. Om utlämnande sådana uppgifter gäller av enligt samma paragraf vad som är föreskrivet i nämnda lagar och i säkerhetsskyddslagen samt i förordningar som har stöd i dessa lagar. De sekretessbrytande reglerna i 14 kap. sekretesslagen är inte tillämpliga på registren. Sekretessen är inte heller begränsad i tiden. Vi har funnit att sekretessen kring personuppgifter som lagras i belastnings- och misstankeregistren liksom för uppgifter behandsom las hos polisen bör regleras på annat sätt än i dag. Våra överväganden i denna del redovisas i nästa avsnitt.

5 Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister

I detta avsnitt vi frågor sekretess för uppgifter i polis-

tar upp om

och kriminalregister. Avsnittet inleds med redogörelse för

gällande rätt avsnitt 5.1 och beskrivning av bakgrunden till

gällande rätt avsnitt 5.2.

I avsnitt 5.3 redovisar vi vår på den nuvarande ordningen. syn

Vår slutsats reglerna sekretess för polis- och kriminal-

är att om

att ger samma

uppgifter oavsett hur de är representerade.

Vi föreslår i avsnitt 5.4 att sekretessen för polis- och kriminalregister regleras motsvarande sätt för andra känsliga som

Uppgifter i sådana register bör således kunna lämnas uppgifter.

efter skadeprövning. För kriminalregistrets del bör ett ut en

omvänt skaderekvisit gälla avsnitt 5.5.1. Såvitt gäller uppgifter i vi omvänt skaderekvisit bör gälla för polisregister anser att ett uppgifter är dömd för brott, misstänks för eller

om att en person har varit misstänkt för brott, kan antas ägna sig eller ha ägnat sig brottslig verksamhet eller kan komma att begå allvarliga brott.

Andra uppgifter i polisregister skall enligt vårt förslag omfattas

ett rakt skaderekvisit. av

Vi föreslår vidare att sekretessen för uppgifter i polisens register skall omfatta också uppgifter enskilds ekonomiska

förhållanden avsnitt 5.6 och att den skall gälla högst 70 år

avsnitt 5.7.

Avsnitt 5.8 innehåller vissa förslag till följdändringar i 7 kap. 18 § sekretesslagen. I avsnitt 5.9 behandlar vi bestämmelsen i

9 kap. 18 vissa undantag från sekretess. Överföring av

om sekretess tas upp i avsnitt 5.10. Vårt förslag medför reglerna i 14 kap. sekretesslagen blir att

tillämpliga på uppgifter i polis- och kriminalregister. Det medför

i sin vissa de nuvarande bestämmelserna om utlämtur att av nande uppgifter till myndigheter inte längre behövs. Vi tar av frågor kring detta i avsnitt l En särskild svårighet är att upp polisen under vissa förhållanden har ett berättigat intresse av att kunna avslå begäran utlämnande uppgifter, utan att det en om av beslutet framgår de efterfrågade uppgifterna finns eller ej. av om

86 Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister

För att den ökade öppenhet våra förslag medför inte skall få som sådana konsekvenser för polisens arbete inte kan godtas, som

föreslår vi att förvaltningsdomstolarna under vissa förutsättningar skall kunna sekretessbelägga domskäl gentemot part i mål

om utlämnande av uppgifter. Förslaget gäller dock endast uppgifter hos Säkerhetspolisen.

I avsnitt 5.12 tar vi upp frågor förbehåll inskränker

om som den enskildes rätt att lämna uppgifterna vidare och förbehållens

förhållande till meddelarfriheten. Avsnitt 5.13 slutligen handlar

om sekretess i förhållande till utländska myndigheter. Frågan om hur de sekretessbestämmelser skall gälla för som Säkerhetspolisen bör utformas behandlas närmare i avsnitt

5.1 Gällande rätt

1 1 Tryckfrihetsförordningen

I 2 kap. tryckfrihetsförordningen finns de grundläggande bestämmelserna om offentlighetsprincipen. I 1 § sägs sålunda att varje svensk medborgare har rätt att ta del av allmänna handlingar. Denna rätt får

enligt 2 § begränsas endast det är påkallat vissa uppräknade om av

speciella intressen, bl.a. intresset att förebygga eller beivra brott

av och skyddet för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden.

Begränsningar i rätten att ta del av allmänna handlingar skall

noga anges i en särskild lag eller annan lag den särskilda lagen som

hänvisar till. Den särskilda lag åsyftas är sekretesslagen.

som

Av 2 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen framgår att allmän

handling som får lämnas ut begäran, genast eller så snart det är

möjligt på stället skall tillhandahållas den önskar ta del därav. som Handlingen får även skrivas avbildas eller tas i anspråk för av,

ljudöverföring. Kan handlingen inte tillhandahållas utan att sådan del

därav som inte får lämnas ut röjs, skall den i övriga delar göras

tillgänglig för sökanden i avskrift eller kopia. Om betydande hinder

möter är en myndighet enligt samma paragraf dock inte skyldig att

tillhandahålla handlingen stället. Mot avgift har den vill del

som ta

av allmän handling enligt 13 § även rätt att få avskrift eller kopia

handlingen. En sådan begäran skall behandlas skyndsamt. Om

myndighet avslår en begäran att få ta del allmän handling eller

lämnar ut handlingen med förbehåll inskränker sökandens

som rätt att

yppa dess innehåll eller eljest förfoga över den, får sökanden föra talan mot beslutet. I 15 kap. 7 § sekretesslagen att beslutet

anges som regel får överklagas till kammarrätten.

Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister 87

1 .2 Sekretesslagen

I sekretesslagen finns bestämmelser om tystnadsplikt i det allmännas

verksamhet och om förbud att lämna ut allmänna handlingar. I sistnämnda hänseende innefattar bestämmelserna begränsningar i den i tryckfrihetsförordningen stadgade rätten att ta del av allmänna

handlingar. Bestämmelsema avser förbud att röja uppgift, vare sig det

sker muntligen eller genom att allmän handling länmas ut eller det sker på annat sätt sekretess. Av 1 kap. 2 § följer att uppgift för vilken sekretess råder inte får röjas för enskild i andra fall än som anges i lagen eller i lag eller förordning till vilken sekretesslagen hänvisar. Av 3 § framgår att uppgift inte får röjas för myndighet i andra fall än som anges i lagen eller i lag eller förordning till vilken sekretesslagen hänvisar. Sekretess hindrar enligt 14 kap. 1 § dock inte att uppgift lärrmas till regeringen eller riksdagen och inte heller att

uppgift lämnas till annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av

lag eller förordning. I 14 kap. finns ytterligare bestämmelser om under vilka förutsättningar sekretessen bryts. I 15 kap. sekretesslagen finns bestämmelser om utlämnande av allmänna handlingar. Bestämmelserna kompletterar reglerna i

tryckfrihetsförordningen. Enligt tryckfrihetsförordningen har med-

borgarna rätt att ta del av allmänna handlingar. Detta innebär dock

ingen skyldighet för myndigheten att lämna ut uppgifter ur sådana handlingar. I 4 och 5 §§ har emellertid tagits in regler om myndigheters upplysningsskyldighet gentemot allmänheten och myndigheter. Av bestämmelsen i 4 som går ett steg längre än tryckfrihetsför-

ordningen, framgår att myndighet på begäran av enskild skall lämna uppgift allmän handling som förvaras hos myndigheten i den mån ur

hinder inte möter på grund bestämmelse om sekretess eller av

hänsyn till arbetets behöriga gång. I paragrafens andra stycke erinras

att bestämmelser om tillhandahållande av allmän handling finns i om 2 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen. Enligt 5 § skall myndighet på

begäran myndighet lämna uppgift som den förfogar över i

av annan

den mån hinder inte möter på grund av sekretess eller av hänsyn till arbetets behöriga gång. En myndighet som får avslag på en begäran uppgift från en annan myndighet kan överklaga beslutet. Däremot

kan enskild inte överklaga ett sådant avslagsbeslut om det inte

en innebär avslag på begäran att få ta del av själva handlingen prop. en 198l/82:l86 59 f., RÅ82 2:68 s.

88 Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister

Sekretess med hänsyn främst till rikets säkerhet

Enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen gäller sekretess för uppgift angår

som Sveriges förbindelser med annan stat det kan antas att det m.m. om stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller pâ annat sätt skadar landet om uppgiften röjs. Sekretessen är tidsbegränsad till 40 år. Av 2 kap. 2 § följer att sekretess gäller bl.a. för uppgift rör som totalförsvaret om det kan antas att det skadar landets försvar eller pâ annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgiften röjs. Sekretessen

gäller högst i 40 år. Om särskilda skäl föranleder det får regeringen dock förordna om längre tid.

Sekretess med hänsyn främst till intresset att förebygga och beivra

av brott

Enligt 5 kap. 1 § gäller sekretess för uppgift hänför sig till som

förundersökning i brottmål,

2. angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i sådant mål

eller i annan verksamhet för att förebygga brott, eller âklagarmyndighets, polismyndighets, tullmyndighets eller kustbevakningens verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda

eller beivra brott, det kan antas att syftet med beslutade eller om

förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas

om uppgiften röjs. Sekretessen gäller i högst 40 år.

Av 5 kap. 4 § följer vidare att sekretess gäller inom polisväsendet och

kriminalvården för uppgift om åtgärd har till syfte att hindra som

rymning eller fritagning, om det kan antas att syftet med åtgärden

motverkas om uppgiften röjs.

Enligt 5 kap. 5 § gäller sekretess hos polismyndighet för verksam-

het som avser förande av eller uttag vapenregister, för uppgift ur som har tillförts registret, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan

fara för att vapen eller ammunition kommer till brottslig användning.

Sekretess med hänsyn till skyddet för enskilds förhållanden

av personlig eller ekonomisk natur

I 7 kap. 17 § sekretesslagen sägs att sekretess gäller i verksamhet

som

avser förande av eller uttag ur allmänt kriminalregister eller register

som förs enligt lagen polisregister för uppgift har om m.m. som tillförts registret. Om utlämnande sådan uppgift gäller enligt av samma paragraf vad som är föreskrivet i lag om register har nämnts som nu

och i säkerhetsskyddslagen samt i förordningar har stöd i dessa

som

Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister 89

Föreskrifterna i 14 kap. sekretesslagen gäller inte i fråga om lagar. sekretessen enligt denna paragraf. Det innebär bl.a. att uppgifter ur ett inte får lämnas till andra myndigheter enligt bestämmelpolisregister sekretesslagen, sekretessen gäller även i förhållande till den serna i att regeringen inte enligt sekretesslagens bestämmelser registrerade och att får medge undantag från sekretessen. Sekretessen är inte heller

begränsad i tiden. bestämmelsen i 7 kap. 17 § finns andra sekretessbe- Förutom tillämpliga på uppgifter hos polisen. Enligt 7 kap. stämmelser som är § gäller sekretess i verksamhet förande av eller uttag ur 18 som avser inte är polisregister i polisregisterlagens mening. vissa register som Bestämmelsen omfattar, såvitt här är av intresse, tillförts register förs över strafföreläggande uppgift som har som

ordningsbot sekretessen gäller inte diarieupp-

och föreläggande av heller i ärende strafföreläggande eller föreläggande gifter och inte om

av ordningsbot, hos Rikspolisstyrelsen, angår brott eller den som 2. annan uppgift som misstänkts, åtalats eller dömts för brott, om uppgiften har lämnats har databehandling inom rättsväsendets informationssystem i annat dit för register än det avses i l samt, som belastningsuppgift har tillförts körkortsregistret. som enligt 7 kap. 18 § är absolut. Den är inte heller Sekretessen tiden. Bestämmelserna i 14 kap. sekretesslagen är dock begränsad i tillämpliga.

19 § första stycket följer vidare att sekretess gäller hos Av 7 kap. sådan uppgift enskilds personliga förhållanden polismyndighet för om hänför sig till som verksamhet enbart innefattar hjälp eller annat bistånd som enskild, 2. ärende omhändertagande eller handräckning enligt lagstiftningen om tvångsvård eller rättspsykiatrisk vård eller om vård av om psykiatrisk missbrukare utan samtycke inom socialtjänsten,

ärende handräckning enligt lagstiftningen om omsorger om om utvecklingsstörda eller vård utan samtycke inom psykiskt av unga socialtjänsten, 4. ärende i 21 kap. föräldrabalken samt som avses

verksamhet innefattar handräckning enligt smittskyddslagstift-

som ningen eller bistånd smittskyddsläkare, om det kan antas att annat enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften den uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst 70 röjs. I fråga om

år.

stycke följer sekretess också gäller i Av samma paragrafs andra att ärende enligt lagen besöksförbud for uppgift om enskilds personliom

Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister

ga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom

närstående lider men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock inte

beslut i ärendet och är i övrigt tidsbegränsad till 70 år. Enligt 7 kap. 20 § gäller sekretess hos polismyndighet

i ärende om

omhändertagande som avses i punkt 2 för anmälan eller

ovan, annan utsaga av enskild om det kan antas att fara uppkommer för den att enskilde eller någon honom närstående utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. Sekretess gäller högst 50 år. Enligt 9 kap. 17 § gäller, inte följer 18 om annat av sekretess i

utredning enligt bestämmelserna förundersökning i brottmål,

angelägenhet som avser användning tvångsmedel i sådant mål

eller i annan verksamhet för förebygga brott

att eller som avser

registerkontroll och särskild personutredning enligt säkerhetsskydds-

lagen 1996:627,

áklagarrnyndighets, polismyndighets, tullmyndighets eller kustbevakningens verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga,

utreda och beivra brott för uppgift någons personliga eller om ekonomiska förhållanden, det kan antas den enskilde eller om att någon honom närstående lider skada eller uppgiften röjs. men om

Sekretess gäller vidare i verksamhet som avses ovan, för anmälan eller utsaga från enskild det kan antas fara uppkommer för om att att någon

utsätts för våld eller annat allvarligt uppgiften röjs.

men om Sekretessen enligt 9 kap. 17 § hindrar inte uppgifter att lämnas enligt vad föreskrivs i lagen lagöverträdare. som om unga I övrigt gäller sekretessen i högst 70 år. I 9 kap. 18 § finns bestämmelser att sekretessen enligt 17 § i om vissa fall inte gäller. Det är fråga om

beslut huruvida åtal skall väckas, beslut att förundersökning inte

skall inledas och beslut att förundersökning skall

om läggas ned,

uppgift i ärende strafföreläggande eller om föreläggande av ordningsbot samt uppgift som avser omhändertagande enligt 13 § andra

stycket polislagen.

Förutom de redovisade bestämmelserna direkt ovan som tar sikte på

polisens verksamhet finns ytterligare Sekretessregler i vissa fall

som

kan vara tillämpliga på handlingar hos polisen. Enligt

7 kap. 14 § gäller således sekretess för uppgift rör

som utlänning, om det kan

antas att röjande av uppgiften skulle medföra fara för någon att utsätts

för övergrepp eller annat allvarligt men som föranleds förhållandet

mellan utlänningen och utländsk stat eller myndighet

eller organisation

av utlänningar. Vidare gäller sekretess i verksamhet för kontroll över utlänningar och i ärende om svenskt medborgarskap för uppgift

om enskilds personliga förhållanden det inte står klart om att uppgiften

Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister 91

kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider Sekretessen omfattar inte myndighets beslut och gäller i övrigt men. högst 50 år. Enligt 7 kap. 26 § gäller sekretess i verksamhet som avser delgiv-

ning enligt delgivningslagen för uppgift om enskilds personliga

förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider uppgiften röjs. Sekretessen gäller i högst 70 men om ar. Sekretess gäller vidare enligt 7 kap. 32 § för sådan uppgift om enskilds personliga förhållanden som har inhämtats med övervakningskamera i lagen om övervakningskameror, om det kan antas som avses att den uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller högst 70 år.

5.2 Bakgrund till reglerna

5.2. 1 Krirninalregister

I den tidigare gällande sekretesslagen, 1937 års lag om vissa inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar 1937 års lag, fanns bestämmelse om sekretess för straffregister som en motsvarade den nuvarande bestämmelsen om kriminalregister i 7 kap. 17 § sekretesslagen. Bestämmelsen hade sitt ursprung i de ännu äldre regler sekretess vilka fanns intagna i 1812 års tryckfrihetsförom

ordning. I 1 § tryckfrihetsförordningen stadgades efter ändringar

genom SFS 1933:441 bl.a. att: utdrag det i riket inrättade straffregister mä meddelas i av

vidsträcktare mån, än som föranledes av lag, stiftad i den ordning

87 § regeringsformen stadgar.

År 1937 bröts sekretessreglerna tryckfrihetsförordningen och

ut ur intogs i särskild sekretesslag, lagen om vissa inskränkningar i rätten en att utbekomma allmänna handlingar SFS 1937:249, prop. 1937: 197. De flesta reglerna i lagen fick formen direkta förbud mot utlämav vissa fall blev dock Sekretessen inte uttömmannande av handlingar. I

de reglerad 1937 års lag. Lagen innehöll nämligen några

genom bestämmelser innebar att handlingar inte fick länmas ut i andra som fall än i lag. En sådan konstruktion av sekretesssom angavs annan

reglerna skulle enligt förarbetena bara förekomma undantagsvis, huvudsakligen i fall då tryckfrihetsförordningen upptog motsvarande

förbud. Genom att bibehålla denna konstruktion i 1937 års lag kunde undvika ändringar i de lagar när handlingar fick man som angav

lämnas ut trots förbud mot utlärrmande i tryckfrihetsförordningen

92 Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister

prop. 1937:107 s. 34. Sekretessen för uppgifter i dåvarande straffregistret konstruerades på det här sättet eftersom det i tryck-

frihetsförordningen fanns en bestämmelse sekretess i sin

om som tur

hänvisade till vad föreskrevs i lagen straffregister. I 11 § i

som om 1937 års lag föreskrevs:

Uppgifter eller anteckningar tillhöra det i riket inrättade

som

straffregistret må utlänmas i annat fall eller ordning än

annan i lagen om straffregister sägs.

Liknande bestämmelser intogs beträffande handlingar inkommit

som eller upprättats enligt lagen angående monopolitiska företag 20 §

samt beträffande handlingar i patentärende 23 §. Dessa bestämmelser hade också sin motsvarighet i 1812 års tryckfrihetsförordning och innehöll bara hänvisning till regler i författning bestämmel-

en annan

serna motsvaras nu av 8 kap. 6 och 13 sekretesslagen.

År 1963 den antogs nya lagen om allmänt kriminalregister SFS 1963:197, prop. 1963:39. Där intogs, motsvarande sätt

som tidigare, bestämmelser utlärrmande uppgifter registret till om av ur myndigheter och enskilda. Konstruktionen sekretessbestämmelsen av i 1937 års lag berördes inte i förarbetena.

Vid tillkomsten av 1980 års sekretesslag förde i princip över

man

bestämmelsen i 11 § i 1937 års lag till 7 kap. 17 § sekretesslagen.

Frågan om konstruktionen registersekretessen berördes inte av närmare i förarbetena.

5.2.2 Polisregister

1937års lag om vissa inskränkningari rätten att utbekomma allmänna handlingar

I 1812 års tryckfrihetsförordning fanns inga bestämmelser

sekretess för handlingar hos polisen. I praxis ansågs emellertid

att

handlingar rörande viss undersökning kunde hemlighållas så länge undersökningen i fråga ännu pågick prop. 1937:107 48. Först i

1937 års lag infördes en uttrycklig bestämmelse sekretess hos

om polisen. I 10 § föreskrevs:

1 Liknande bestämmelser fanns i 1812 års tryckfrihetsförordning även beträffande utdrag ur kyrkoböcker, läkares och Medicinalstyrelsens utlåtanden enligt lagen m.m. om äktenskaps ingående och upplösning, handlingar i ärende om alkoholistvård, handlingar i ärende enligt lagen om åtgärder mot utbredning av könssjukdomar samt handlingar itaxeringsärende. Dessa synes dock inte ha fått någon motsvarighet i 1937 års lag.

Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister 93

Handlingar rörande polismyndighets, tullmyndighets eller allmän åklagares verksamhet till förekommande eller beivrande av brott må utlämnas, såvida skäligen kan befaras, att utlänmande skulle motverka brotts upptäckande eller brottmåls utredning eller åtgärder till förekommande av brott eller ock vara menligt för rikets säkerhet eller för enskild person; dock må handling i något fall hemlighållas längre tid än sjuttio år från dess datum, och vare Konungen obetaget att, där särskilda omständigheter det

påkalla, medgiva utlämnande utan hinder av vad ovan stadgas.

Något särskilt stadgande om sekretess för polisregister, motsvarande regeln om sekretess för straffregister, intogs inte i 1937 års lag. Är 1965 antogs den nu gällande polisregisterlagen. Dessförinnan var polisens registrering av brott och "vandelsuppgifter i övrigt över huvud taget inte lagreglerad. Det hade emellertid framförts viss kritik mot den bristfälliga sekretessen för polisens register och systemet att använda registren för utfärdande av vandelsintyg. Kritiken ledde till att det utarbetades ett lagförslag som syftade dels till att tillgodose det

allmänna rättssäkerhetskravet att polisregistren fick ett innehåll som

gjorde dem till effektiva instrument framför allt för brottsbekämp-

ningen, dels den enskildes rättsskyddsintresse av att samlade uppgifter om hans vandel inte skulle göras tillgängliga i större omfattning än

som krävdes av allmänna skäl. Det väsentligaste för den enskildes

rättsskyddsintresse var nämligen enligt departementschefen vilka

uppgifter som fick lämnas ut för andra ändamål än brottsbekämpandet prop. 1965:18 s. 49. Den enskilde skulle vinna ett väsentligt skydd

om användningen av polisregister utanför brottsbekämpandets område

strängt begränsades och registren som sådana undantogs från offentlig-

heten. Departementschefen ansåg därför att det endast var frågorna om uppgiftslärnnande och om sekretess som skulle regleras i lag.

Polisregisterlagen kom således att innehålla bestämmelser om

utlämnande av uppgifter ur polisregister. Det framhölls emellertid att

regleringen av uppgiftslämnandet inte omfattade sekretessen för registren, dvs. för de uppgifter och anteckningar som tillhörde registren prop. 1965:18 s. 85. Om 10 § i 1937 års lag alltjämt skulle ha gällt för uppgifter i polisregister skulle den lagen ha tillämpats om

någon begärde att få ta del av en handling i ett register, men polis-

registerlagen om någon begärde att få uppgifter ur registret beträffande viss namngiven person. En begäran om att få ta del av en handling i

ett register skulle således ha kunnat leda till att uppgifter i registret

hade lämnats ut i större utsträckning än vad som följde av polis-

registerlagens regler om registerutdrag. Departementschefen ansåg

emellertid att det inte förelåg någon saklig skillnad mellan tillhandahållande av en handling i ett register och lämnande av uppgifter ur registret. Det borde därför inte vara möjligt att få ta del av handlingar

94 Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister

i polisregister i större omfattning än vad som framgick av polisregisterlagens bestämmelser om utlämnande av uppgifter. En bestämmelse i 1937 års lag som motsvarade den beträffande krirninal-

registerlagen, skulle enligt departementschefen medföra att sekretessen för de handlingar som skulle komma att utgöra polisregister blev reglerad på samma sätt som uppgiftslänmandet ur dessa register.

Den lagtekniska lösningen innebar att 11 § i 1937 års lag, vilken

dittills bara hade avsett kriminalregister, ändrades så att uppgifter och

anteckningar, vilka hade tillförts register som avsågs i lagen om

allmänt kriminalregister och lagen om polisregister m.m., inte fick

lämnas ut i annat fall eller annan ordning än som sades i de nämnda

lagarna. I polisregisterlagen reglerades noggrant när uppgifter fick lämnas ut till enskild samt till svenska och utländska myndigheter.

10 § i 1937 års lag, vilken innehöll bestämmelser om sekretess för handlingar hos polismyndighet, ändrades inte i samband med ändringen i 11 Det innebar att två olika Sekretessregler kom att gälla för handlingar beroende om de ingick i ett polisregister eller inte.

1980 års sekretesslag

År 1980 infördes sekretesslag. En väsentlig nyhet i förhållande en ny till 1937 års lag var att det i den nya sekretesslagen inte bara togs in

föreskrifter handlingssekretess, utan också om tystnadsplikt och

om om undantag från meddelarfriheten. De två formerna av sekretess samordnades så sätt att sekretess, dvs. handlingssekretess och

tystnadsplikt, skulle uppgifter sådana, oavsett om de

avse som förekom i en allmän handling eller inte. En betydelsefull skillnad i förhållande till 1937 års lag är att den sekretesslagen innehåller en reglering av sekretessen, inte bara i nya förhållande till allmänheten, utan också i förhållandet mellan myndigheter 1 kap. 3 § sekretesslagen. I 14 kap. sekretesslagen, där bestämmelser begränsningar i sekretessen har tagits in, finns bl.a. om

regler om utlänmande av sekretessbelagda uppgifter till myndigheter.

I 14 kap. 4 § finns också en bestämmelse som innebär att sekretess

inte gäller i förhållande till den som sekretessen är avsedd att skydda.

14 kap. 8 § vidare regeringen generell rätt att förordna om

ger en undantag från sekretess. Vid tillkomsten av 1980 års sekretesslag förde man i princip över

bestämmelsen i ll § i 1937 års lag till 7 kap. 17 § sekretesslagen. Av l

den nuvarande bestämmelsen i 7 kap. 17 § följer: l

Sekretess gäller i verksamhet som avser förande av eller uttag ur

allmänt kriminalregister eller polisregister för uppgift som har

tillförts registret. Om utlänmande av sådan uppgift gäller vad som är föreskrivet i lag om register som nu har nämnts och i säker-

Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister 95

hetsskyddslagen 1996:627 samt i förordningar som har stöd i

dessa lagar. Föreskrifterna i 14 kap. gäller inte i fråga om sekretess enligt denna paragraf.

l propositionen med förslag till sekretesslag togs inte frågan

om konstruktionen av registersekretessen upp till omprövning. Departementschefen konstaterade endast att det mest ändamålsenligt att var låta frågan om utlämnande av uppgift register regleras uteslutande ur i de särskilda registerförfattningarna och att bestämmelserna i 14 kap.

sekretesslagen därför inte borde vara tillämpliga i fråga om polis- och kriminalregistersekretess prop. 1979/80:2 del A, s. 214. Registersekretessens konstruktion berördes inte av Offentlighets- och sekretesslag-

stiftningskommittén OSK i betänkandet Lag allmänna handlingar om SOU 1975:22 och inte heller i promemorian Handlingssekretess och

tystnadsplikt Ds Ju 1977: 11, vilken låg till grund för propositionen.

5.3 Kritik av den nuvarande ordningen

5.3.1 Reglerna är ålderdomliga

Konstruktionen av de nuvarande reglerna om sekretess för kriminal-

frihetsförordning. När man år 1937 införde bestämmelse en om absolut sekretess i vår första sekretesslag var det för att slippa ändra i den då gällande straffregisterlagen, vilken innehöll regler om utlämnande av uppgifter. I samband med införandet av den nya

kriminalregisterlagen år 1963 hade det i och för sig varit lämpligt att

pröva om sekretessen för registret inte borde kunna regleras i 1937 års lag. Frågan togs emellertid inte upp. Det anfördes inte heller några

nya skäl till varför sekretessen för kriminalregister uteslutande borde

regleras i registerlagen.

Det kan tyckas naturligt att sekretessen för polisregister konstruera-

des på motsvarande sätt då polisregisterlagen infördes. Det angivna

motivet för bestämmelsernas utfomming var emellertid inte att de båda

typerna av register skulle bli likforrniga, utan att sekretesskyddet för polisregistrens del annars inte skulle bli tillfredsställande. Det förtjänar att framhållas att 1937 års lag inte reglerade sekretessen mellan myndigheter. Polisregisterlagen måste därför utformas så att det tydligt framgick att uppgifter inte fick lämnas till myndigheter i andra fall än som angavs i den lagen. Uppenbarligen var utgångspunkten för resonemanget i förarbetena till polisregisterlagen att inte heller medborgarna borde ha rätt att få ta del av registren i större omfattning

96 Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister

än vad framgick polisregisterlagen, vilket krävde en be-

som av stämmelse i 1937 års lag om absolut sekretess. Mot bakgrund den kritik som hade riktats mot den bristande av

sekretessen för uppgifter i polisens lokala register och det omfattande

utlänmandet uppgifter för så kallade vandelsintyg är det tydligt att av

det behövdes regler för utlämnande av uppgifter till olika myndigheter. Det framgår däremot inte lika tydligt varför uppgifter inte borde få lämnas till enskilda i större omfattning än vad som framgick av

polisregisterlagens regler om uppgiftslämnande. Det vill synas som om i allt väsentligt undanröjde nackdelarna med den tidigare man ordningen redan genom att reglera uppgiftslänmandet till myndigheter, vilket tidigare hade varit helt fritt, och genom att väsentligt inskränka användningen vandelsintyg. Om absolut sekretess inte hade införts, av utan 10§ i 1937 års lag hade fått fortsätta att gälla, skulle det i

princip ha inneburit att en enskild hade kunnat få ut uppgifter ur

registren om det inte skäligen hade kunnat befaras att "utlämnande skulle motverka brotts upptäckande eller brottmåls utredning eller åtgärder till förekommande av brott eller ock vara menligt för rikets säkerhet eller för enskild person". Det framgår inte av förarbetena varför en sådan ordning inte ansågs kunna godtas. Det kan möjligen tolkas att det egentliga skälet till att absolut sekretess infördes för som polisregistren trots allt var att man ville uppnå likformighet med den

reglering som gällde för krirninalregistret. Då 1980 års sekretesslag infördes togs inte frågan om registersekre-

tessen till omprövning. Frågan är dock om det inte nu, i samband upp

med den omfattande översyn av kriminal- och polisregisterlagarna som vi har i uppdrag att genomföra, finns skäl att överväga om ett tillfredsställande sekretesskydd för kriminal- och polisregistren kan uppnås genom en annan konstruktion av sekretessreglema. Redan den

omständigheten att den nuvarande bestämmelsen om sekretess för kriminalregister har övertagits från 1937 års lag och att bestämmelsen i denna lag i sin tur utformades med hänsyn till 1812 års tryckfrihetsförordning, kan sägas utgöra tillräckliga skäl för en omprövning. Som framgår avsnitt 5.2.1 har motsvarande konstruktion av sekretessbeav stämmelserna på andra områden successivt övergetts.

5.3.2 Jämförelse med andra Sekretessregler

Bestämmelser i likhet med 7 kap. 17 § sekretesslagen föreskriver som absolut sekretess förekommer visserligen, men är ovanliga. Huvudregeln är att sekretessreglema är försedda med ett skaderekviannars sit. Absolut sekretess gäller visserligen enligt 7 kap. 18 § för vissa andra register hos polisen än dem som avses i 7 kap. 17 Detta

Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister 97

synes dock närmast vara en följd av att absolut sekretess gäller för de register som avses i 7 kap. 17 Till skillnad från vad som gäller enligt 7 kap. 17 § får uppgifter i de register som sägs i 7 kap. 18 § lämnas ut i enlighet med bestämmelserna i 14 kap. sekretesslagen. I båda fallen är sekretessen dock obegränsad i tiden. Andra personregister än de som förs av polisen omfattas som regel av Sekretessregler med skaderekvisit. Ett undantag är skatteregister, för vilka det i princip gäller absolut sekretess 9 kap. 1 §. Uppgifter får dock lämnas ut till myndigheter och till den registrerade i enlighet med vad sägs i 14 kap. sekretesslagen. Även i övrigt är besom stämmelsen försedd med flera undantag och sekretessen gäller dessutom i högst 20 år. Den omständigheten att regler om absolut sekretess är så ovanliga

beror på att även sådana uppgifter om enskildas personliga för-

hållanden, vilka kan vara väl så känsliga som uppgifter om brottsmisstankar, åtal och domar, som regel anses kunna ges ett tillfredsställande sekretesskydd genom Sekretessregler förenade med skaderekvisit. Ett exempel det är reglerna om sekretess inom sjukvård och socialvârd. I förarbetena till sekretesslagen konstaterades att sjukvården hör till de områden där kraven på sekretess kring enskildas personliga förhållanden gör sig starkt gällande och att behovet av sekretess inom socialvården i stort sett är lika starkt prop. 1979/80:2 del A,

s. 161 ff.. Departementschefen tog därför upp frågan om man borde

införa absolut sekretess för sjukvårdens och socialvårdens del. Han konstaterade emellertid att en regel om absolut sekretess skulle innebära ett generellt undantag från offentlighetsprincipen inom ett mycket vidsträckt område av det allmännas verksamhet. Med en sådan regel skulle uppgifter från social- och sjukvård inte kunna lämnas ut, även det klart kunde konstateras att utlämnandet inte skulle om medföra någon som helst skada. Vidare skulle intresset av insyn och

kontroll åsidosättas. Regeln kunde också ge upphov till krav på

liknande avsteg från offentlighetsprincipen på andra områden. Problemet att en regel av denna innebörd skulle ge för mycket

sekretess kunde enligt departementschefen inte heller lösas genom i

författningarna uppställda undantag från sekretessen, eftersom det knappast möjligt att i lagstiftningen förutse alla de fall då ett var legitimt utlämnande kunde komma i fråga. Den avvägning mellan

olika intressen som måste göras borde enligt departementschefen i

stället åstadkommas genom en sekretessregel med ett lämpligt utformat

skaderekvisit. Numera gäller därför sekretess för uppgift om enskildas

personliga förhållanden inom sjukvården och socialvården om det inte

står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller hans

närstående lider men. Sekretessen är tidsbegränsad till 70 år och gäller inte beslut vissa tvångsingripanden mot enskilda. om

4 170542

Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister

En regel om absolut sekretess ansågs således varken nödvändig eller lämplig ens för så känsliga uppgifter som de som förekommer inom sjukvården och socialvården. Även det talar för utformningen att av polis- och kriminalregistersekretessen bör omprövas.

5.3.3 Reglerna inskränker offentlighetsprincipen mer än

vad som är försvarligt

Ett starkt skäl för att reglerna om sekretess bör förändras är att uppgifter ur sådana register inte kan lämnas ut i vidare omfattning än vad som framgår av registerlagarna, även om det kan konstateras att utlärnnandet inte skulle medföra någon som helst skada. Reglerna inskränker därmed offentlighetsprincipen mer än vad som kan anses försvarligt. Det kan också medföra en risk för att intresset av insyn och kontroll åsidosätts jfr prop. 1979/80:2 del A, s. 163, vilket i sin tur kan leda till att förtroendet för polisens verksamhet skadas. Nackdelarna med den absoluta sekretessen har också nyligen tagits

upp av regeringen i samband med en ändring i polisregisterlagen,

vilken syftade till att göra det möjligt för regeringen att för ett särskilt fall och om det finns synnerliga skäl, förordna om undantag från sekretess för uppgifter i Säkerhetspolisens register SFS 1996:418. Departementschefen framhöll i propositionen att det såvitt gällde dessa register var av stor betydelse för tilltron till vår offentlighetslagstiftning att möjlighet öppnades för fler att tillgång till historiska uppgifter i registren prop. 1995/962178 s. 10. Dispensmöjligheten är enligt propositionen endast avsedd att utgöra en tillfällig lösning och

vi har genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att lämna förslag till hur

Säkerhetspolisens register skall bli mer tillgängligt för allmänheten. Vårt uppdrag avser i denna del visserligen endast Säkerhetspolisens register, men de skäl som ligger bakom den nyligen införda dispensmöjligheten och våra tilläggsdirektiv talar än starkare för en motsvarande ändring av sekretessen för andra polisregister.

5.3.4 Olika regler gäller för typ uppgifter

samma av

beroende på hur de är representerade

För närvarande gäller enligt 9 kap. 17 § ett rakt skaderekvisit för bl.a.

uppgifter i en förundersökning om personer misstänkta för brott,

medan uppgifter i person- och belastningsregistret om personer misstänkta för brott omfattas av den absoluta registersekretessen. Olika regler om sekretess gäller således för samma typ av uppgifter beroende på hur de är representerade. Detta är enligt vår uppfattning

Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister 99

inte en lämplig ordning, även om en sammanställning av uppgifter normalt sett är mer integritetskänslig än en enstaka uppgift; ett synsätt som har kommit till uttryck i datalagen. Utgångspunkten bör i stället vara att samma sekretess skall gälla för samma typ av uppgifter oavsett om de förekommer i register eller Antalet register har sedan bestämmelsen i 7 kap. 17 §sekretesslagen infördes ökat kraftigt, vilket har inneburit att allt fler uppgifter hos polisen har kommit att omfattas av den absoluta sekretessen. Tillämpningsområdet för den särskilda bestämmelsen om registersekretess har således utvidgats betydligt. Allteftersom användningen av ADB-stöd ökar inom polisen kommer ännu fler uppgifter att tas in i vad som

betraktas som polisregister och därmed omfattas av den absoluta sekre-

tessen i stället för, som tidigare, av den mindre stränga sekretessen enligt 9 kap. 17 och 18 §§. Den omständigheten att det finns särskilda Sekretessregler för uppgifter i register får således den konsekvensen att sekretessen skärps genom användningen av ny teknik. Ett ytterligare skäl för att inte ha kvar särskilda regler om sekretess för uppgifter i register är att registerbegreppet har visat sig svårt att tolka och tillämpa.

Sammanfattning

Det kan således vara tid att överväga en annan utfomming av nu sekretessreglerna i syfte att åstadkomma en reglering som inte sekretess än vad som är oundgängligen nödvändigt för - ger mer att skydda det intresse som föranlett regleringen och som ger samma skydd för känsliga uppgifter oavsett hur de är represen- terade.

5.4 Inriktningen av en reform

Mot bakgrund av vad som har anförts bör utgångspunkten för det

fortsatta arbetet att sekretessen för uppgifter i polis- och kriminalvara register skall regleras på motsvarande sätt som sekretessen för andra känsliga uppgifter förekommer i det allmännas verksamhet. som Sekretessen bör således inte längre vara absolut utan förses med ett

skaderekvisit avsnitt 5.5 och 5.6. Sekretessen bör vidare tidsbegränsas avsnitt 5.7. Vissa följdändringar kommer att bli nödvändiga,

bl.a. i 7 kap. 18 § sekretesslagen se avsnitt 5.8. Vi behandlar i

samband därmed även bestämmelsen i 9 kap. 18 § sekretesslagen om

undantag från sekretess avsnitt 5.9. De sekretessbrytande reglerna i

14 kap. sekretesslagen bör inte längre undantas. I avsnitt 5.11

100 Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister SOU 1997265

redovisar vi vilka följdändringar som behövs med hänsyn härtill och i avsnitt 5.12 frågor om förbehåll och inskränkningar i meddelarfriheten. Det bör påpekas att vi här utgår från gällande registerlagstiftning och att vi alltså med polisregister avser sådana register som omfattas av polisregisterlagen. Vissa regler om utlämnande av uppgifter ur polis- och kriminalregister kommer att få sin naturliga plats i den nya registerlagstiftning som vi kommer att föreslå. Det gäller t.ex. regler om skyldighet att lämna uppgifter till myndigheter i vissa fall oberoende av skadeprövning jfr 14 kap. l § sekretesslagen. Sådana regler torde behövas framför allt såvitt gäller kriminalregistret och det register som kommer att motsvara det nuvarande person- och belastningsregistret och innehålla uppgifter om personer misstänkta för brott. Vi tar upp frågor kring detta i de olika avsnitt som berör respektive register. Särskilda regler kan vidare behövas om utlämnande av uppgifter till utländska myndigheter. Av l kap. 3 § tredje stycket sekretesslagen framgår att en sekretessbelagd uppgift i princip inte får röjas för en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation. Två undantag gäller emellertid från denna princip. För det första får uppgifter lämnas om det sker i enlighet med lag eller förordning. Det behöver inte vara fråga om en uppgiftsskyldighet, utan det räcker om föreskriften innebär att uppgifter får lämnas ut prop. 1981/822186 s. 61 f.. För det andra får en uppgift lämnas om uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas till svensk myndighet och det står klart att det är förenligt med svenska intressen att lämna uppgiften. Vid denna bedömning får beaktas bl.a. Sveriges intresse av internationellt samarbete med organet i fråga. Med stöd av det andra undantaget torde polisen i och för sig som regel kunna lämna ut uppgifter till exempelvis Interpol och andra utländska samarbetspartners. En bedömning av huruvida ett utlämnande är förenligt med svenska intressen skall emellertid göras av myndigheten som sådan, vilket kan innebära en onödig administrativ omgång. Om det går att urskilja typsituationer då ett mer omfattande utlämnande av uppgifter skall få förekomma kan det därför vara lämpligt att i de olika polis- och kriminalregisterförfattningarna föreskriva när uppgifter får lämnas ut till utländska myndigheter. Dessa frågor berörs något i avsnitt 5.13 och mer ingående i de avsnitt som berör respektive register. Det kan också här noteras att det alltjämt kommer att behövas särskilda regler om utlänmande i enlighet med säkerhetsskyddslagen. Med hänsyn till bestämmelserna i 1 kap. 2 och 3 §§ sekretesslagen bör en hänvisning till säkerhetsskyddslagen motsvarande den som nu finns i 7 kap. 17 §tas in i de bestämmelser som fortsättningsvis kommer att den nämnda paragrafen. Även följdändringar i säkermotsvara nyss hetsskyddslagen kommer att behövas. Vi tar upp frågor om detta i avsnitt 12.5.

Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister 101

5.5 Skaderekvisit

Den viktiga och svåra frågan i sammanhanget är hur en sekretessbestämmelse för polis- och kriminalregister bör utformas. Sekretessbestämmelserna har som förut nänmts byggts upp med hjälp av tre skilda rekvisit prop. 1979/80:2 s. 72 ff.. Förenklat kan säga att man byggstenarna är av tre slag: rekvisit som rör föremålet för sekretessen, sådana som utstakar sekretessens räckvidd och sådana som anger dess styrka. Sekretessens föremål utgörs av information med visst innehåll och anges i lagen genom ordet uppgift i förbindelse med en mer eller

mindre långtgående precisering av uppgiftens art se t.ex. 5 kap. 1 §

enligt vilken sekretess gäller för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål. Sekretessens räckvidd begränsas på så sätt att det anges att sekretessen för vissa uppgifter endast gäller i viss verksamhet eller i ärende av angivet slag eller mera undantagsvis vid viss myndighet. I en del fall har sekretessbestämmelserna utan -

ytterligare begränsning gjorts tillämpliga på det allmännas verksamhet

i dess helhet jfr försvarssekretessen enligt 2 kap. 2 §. För att ange sekretessens styrka används som regel skaderekvisit, dvs. villkor som för sekretess kräver att det i det särskilda fallet finns viss sannolikhet för att skada av viss art skulle uppstå, om en uppgift länmades ut. För att åstadkomma en sekretessbestämmelse för polis- och

kriminalregister måste man alltså ta ställning till vilka uppgifter

sekretessen skall gälla och om sekretessen skall begränsas till

verksamhet av viss art. Dessutom måste man ta ställning till om det

bör införas ett rakt skaderekvisit, som innebär presumtion för

offentlighet, eller ett omvänt skaderekvisit, som innebär presumtion

för sekretess. Innan vi tar upp dessa frågor se avsnitt 5.5.1 och 5.5.2

ges i detta avsnitt en närmare beskrivning av skillnaden mellan de båda typerna av skaderekvisit. Det raka skaderekvisitet innebär att tillämparen kan göra sin bedömning inom ganska vida ramar. Skadebedömningen skall i huvudsak kunna göras med utgångspunkt i själva uppgiften. Det innebär att frågan huruvida sekretess gäller eller inte i första hand inte behöver knytas till en skadebedömning i det enskilda fallet. Avgörande skall i stället vara om uppgiften som sådan är av den arten att ett utlänmande typiskt sett kan vara ägnat att medföra skada för det intresse som skall skyddas genom bestämmelsen. Om uppgiften är sådan att den genomsnittligt sett måste betraktas som harmlös, skall den normalt falla utanför sekretessen. Skulle uppgiften å andra sidan vara av sådant slag att den lätt kan komma att missbrukas skall den i de flesta fall anses vara omfattad av sekretess prop. 1979/ 80:2 del A, s. 80.

102 Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister

Det raka skaderekvisitet medför vidare att frågan om vem som

begär uppgift kan få betydelse när sekretessfrågan avgörs. Om det

en i ett särskilt fall framgår att den som begär att få ut en uppgift kan antas använda den för att t.ex. trakassera den som uppgiften berör eller i något annat illegitimt syfte, skall uppgiften just i den situationen omfattad av sekretess anförda prop. s. 81. anses vara Det omvända skaderekvisitet utgår från att sekretess är huvudregel. Att sekretess gäller, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan skada, innebär att tillämparen har ett ganska begränsat utrymme för

sin bedömning. I praktiken innebär det också att tillämparen många gånger inte kan lämna ut uppgift som omfattas av en sådan

en sekretessregel utan att ha kännedom om mottagarens identitet och om dennes avsikter med uppgiften anförda prop. s. 82.

5.5.1 Sekretess för uppgifter i kriminalregistret

Syftet med kriminalregistret är i första hand att polis, åklagare och domstolar skall kunna få tillgång till de upplysningar en misstänkt om kriminella förflutna, vilka krävs för att myndigheterna skall persons

ha tillgång till erforderligt beslutsunderlag i olika hänseenden.

Kriminalregistret fyller i detta avseende en viktig funktion, men har samtidigt den nackdelen att det kan försvåra en kriminell persons återanpassning uppgifter i registret blir kända för t.ex. presumtiva om arbetsgivare eller för allmänheten. Europarådets ministerråd har antagit rekommendation om användningen av kriminalregister en

Recommendation No. R 84 10 the criminal record and the

rehabilitation of convicted persons vilken, hänsyn till den dömdes

av återanpassning, utgår från att uppgifter ur kriminalregister endast i exceptionella fall skall få lämnas ut till andra myndigheter än de råttsvårdande och endast under förutsättning att myndigheten i fråga

har ett berättigat intresse vissa uppgifter. Den absoluta sekretess

för närvarande gäller för uppgifter i kriminalregister torde också

som bäras principen att den dömdes återanpassning inte skall upp av försvåras. Det är angeläget att uppgifter kriminella förflutna om en persons

inte sprids än vad är absolut nödvändigt. Med hänsyn till

mer som

offentlighetsprincipen bör dock absolut sekretess inte längre gälla beträffande kriminalregistret. Uppgifter bör kunna lämnas ut, men av hänsyn till den dömdes möjligheter till rehabilitering bara om det står klart att uppgiften inte kan orsaka skada. Vi föreslår därför att ett omvänt skaderekvisit införs i bestämmelsen om sekretess för uppgifter

i kriminalregistret.

Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister 103

5.5.2 Sekretess för uppgifter i polisregister

Bestämmelsen i 7 kap. 17 § sekretesslagen är inte den enda sekretessregel som är tillämplig handlingar hos polisen. Enligt 9 kap. 17 § gäller, om inte annat följer 18 sekretess till

av skydd för enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i utredning

enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål, angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i

annan verksamhet för att förebygga brott eller registerkontroll och som avser

särskild personutredning enligt säkerhetsskyddslagen samt åklagarmyndighets, polismyndighets, tullmyndighets eller kustbevakningens verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda och beivra

brott, för uppgift om någons personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften rojs. De allra flesta uppgifter i polisregister skulle omfattas denna av sekretessbestämrnelse om den absoluta registersekretessen upphävdes. I något fall skulle kanske regeln i 7 kap. 19 sekretess i polisens om

hjälpande verksamhet och i samband med viss handräckning,

vara tillämplig. Även den regeln innehåller rakt skaderekvisit. ett Detta talar möjligen för att ett rakt skaderekvisit borde införas för de uppgifter som nu omfattas av regeln i 7 kap. 17 För uppgifter inom sjukvård och socialvård gäller emellertid ett omvänt skaderekvisit. För uppgift om enskilds personliga förhållanden gäller således sekretess om det inte står klart att uppgiften kan rojas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider 7 kap. men 1 § sekretesslagen. Det kan tyckas naturligt att uppgifter i polis- och

kriminalregister borde ha ett åtminstone lika starkt sekretesskydd

som

uppgifter inom sjuk- och socialvård, vilket talar för att ett omvänt

skaderekvisit borde införas för uppgifter i polisregister. Innan vi går vidare med frågan om huruvida ett rakt eller omvänt skaderekvisit bör införas för uppgifter i polisregister vill vi återigen framhålla att vi om möjligt vill försöka komma bort från den ordning som innebär att olika sekretess gäller för typ uppgifter, samma av beroende på hur de år representerade. Utgångspunkten bör i stället vara att samma sekretess skall gälla för samma typ uppgifter av oavsett om de förekommer i register eller Det kan åstadkomman ma genom att låta samma skaderekvisit gälla för uppgifter i polisregister som för uppgifter som omfattas 9 kap. 17 och 18 §§. Om av ett omvänt skaderekvisit införs för uppgifter i polisregister borde i så fall bestämmelsen i 9 kap. 17 § ändras och ett omvänt skaderekvisit införas även där. Det är emellertid möjligt att det också går att åstadkomma en något sätt differentierad sekretess. Nedan diskuteras möjligheterna att införa skilda Sekretessregler med hänsyn till det om

Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister

är fråga uppgifter som är särskilt känsliga eller mindre känsliga, om

om uppgifterna ingår i särskilt känsliga eller mindre känsliga register eller om uppgifterna förekommer i viss verksamhet. Vi har övervägt möjligheten av att i sekretesshänseende skilja

mellan särskilt känsliga register och mindre känsliga register. Det som mest angeläget att skydda är register som innehåller uppgifter synes

misstänkta för brott. Sådana uppgifter förekommer

om personer emellertid i ett stort antal register. Vissa av dessa innehåller både

mycket känsliga och mindre känsliga uppgifter. Vi har därför funnit

att det är svårt att skilja ut de register som innehåller så integri-

tetskänsliga uppgifter att det klart motiverar en strängare sekretess än

vad bör gälla för andra register. En nackdel med en sådan som ordning den här skisserade är dessutom att den skulle medföra att som det alltjämt skulle gälla olika Sekretessregler för samma typ av

uppgifter beroende på uppgifterna förekommer i register eller på

om annat sätt. Även ett omvänt skaderekvisit skulle gälla för exempelom vis misstankeuppgifter intagna i misstankeregistret, skulle motsvarande uppgifter i förundersökning fortfarande omfattas av ett rakt en skaderekvisit. Vi därför inte att detta är en lämplig lösning. anser Ett annat alternativ skulle kunna att i sekretesshänseende skilja vara

mellan uppgifter förekommer i olika verksamhetsgrenar inom

som polisen. Vi har tidigare konstaterat att bestämmelsen i 9 kap. 17 § sekretesslagen i de flesta fall skulle bli tillämplig på uppgifter i polisregister den absoluta sekretessen togs bort. Denna bestärnrnelom

gäller för uppgifter i förundersökning, för uppgifter om användning

tvångsmedel och för polismyndighets verksamhet i övrigt för att

av förebygga, uppdaga, utreda och beivra brott, om det kan antas att en enskild eller någon honom närstående lider men om en uppgift röjs.

Bland de delar polisverksamheten som omfattas av 9 kap. 17 § kan

bl.a. Säkerhetspolisens och kriminalunderrättelsetjänstens arbete

urskiljas. Säkerhetspolisens verksamhet har i och för sig sådan

karaktär att det är möjligt att klart avgränsa den från andra delar av polisverksamheten. Frågan sekretess för uppgifter hos Säkerhets-

polisen kommer vi emellertid att ta upp senare i betänkandet se

avsnitt 9. Kriminalunderrättelseverksamheten är inte på samma sätt

Säkerhetspolisen organisatoriskt väl avgränsad del av polisen.

som en Det upprättas visserligen för närvarande underrättelseenheter hos länspolismästama, verksamheten förekommer också integrerad med men polisens arbete i övrigt. En regel om särskilt sträng sekretess för uppgifter förekommer i krirninalunderrättelseverksarnheten skulle som därför bli svår att tillämpa. Möjligen skulle man kunna knyta en strängare sekretessregel till de särskilda underrättelseenheterna. Det dock inte lämpligt att binda sekretessregleringen till en viss synes

Organisationsform. Med reservation för vad vi senare kan komma fram till beträffande uppgifter förekommer hos Säkerhetspolisen,

som

r . Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister 105

förefaller det således inte lämpligt att i sekretesshänseende skilja mellan uppgifter som förekommer inom olika verksamhets inom grenar polisen. Mot bakgrund av vad vi ovan har redovisat har vi funnit det lämpligast att låta olika uppgifters olika grad av känslighet bli avgörande för frågan om vilket skaderekvisit bör väljas. Man som skulle således i sekretesshänseende skilja mellan särskilt känsliga uppgifter, som förtjänar ett starkare sekretesskydd i form ett av omvänt skaderekvisit, och mindre känsliga uppgifter, som bör kunna omfattas av ett rakt skaderekvisit. Det krävs naturligtvis att reglerna utformas på ett sätt som gör det enkelt att tillämpa dem. De olika typerna av uppgifter måste alltså delas upp så att det inte finns utrymme för någon tvekan om vilken sekretessregel som skall tillämpas i ett visst fall. Vi har tidigare konstaterat att uppgifter i kriminalregistret är så känsliga att de bör ha ett starkt skydd i form ett omvänt skadeav rekvisit. Uppgifter om att en person är eller har varit misstänkt för brott får som regel anses vara minst lika känsliga. Sådana uppgifter kan registreras redan på grund av en anmälan från den som påstår sig utsatt för ett brott och utan att påståendets riktighet har prövats av förundersökningsledare eller domstol. Detta talar för att uppgifter i polisregister brottsmisstankar bör ha ett minst lika starkt skydd om som uppgifter om domar och påföljder. Eftersom samma sekretess bör gälla för samma typ av uppgifter oavsett på vilket sätt de är representerade bör i så fall ett omvänt skaderekvisit införas även för misstankeuppgifter som inte förekommer i register. Sådana uppgifter i t.ex. personblad och annat förundersökningsmaterial omfattas emellertid för närvarande av ett rakt skaderekvisit 9 kap. 17 § sekretesslagen. Att införa ett omvänt skaderekvisit för alla misstankeuppgifter skulle innebära en viss skärpning i förhållande till vad som gäller enligt 9 kap. 17 Det har i och för sig inte kommit fram något som tyder på att sekretessen enligt 9 kap. 17 § inte skulle vara tillräcklig, vilket talar mot att strängare sekretess bör införas, i synnerhet som man inte skall åstadkomma mer sekretess än vad som är oundgängligen nödvändigt för att skydda ett visst intresse. Ett omvänt skaderekvisit för alla misstankeuppgifter är enligt vår mening emellertid nödvändigt för att de misstankeuppgifter som nu omfattas av absolut sekretess skall få ett tillfredsställande skydd när den absoluta sekretessen avskaffas. Den skärpning av sekretessen enligt 9 kap. 17 § som detta innebär bör kunna accepteras med hänsyn till skyddet för den enskildes integritet. Vi föreslår således att uppgifter om att en person misstänks för eller har varit misstänkt för brott inte skall få lämnas ut om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan skada eller men för den enskilde eller någon honom närstående. Samma skaderekvisit bör även gälla för

Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister

likartade uppgifter av samma känslighetsgrad, nämligen uppgifter om att en person kan antas ägna sig eller ha ägnat sig brottslig verksamhet eller kan komma att begå allvarliga brott liksom uppgift om att en person är dömd för brott. Däremot finns det enligt vår uppfattning inte skäl att omgärda andra uppgifter hos polisen med samma stränga sekretess. Det bör i stället vara tillräckligt att sådana uppgifter omfattas av ett rakt skaderekvisit. Vi föreslår därför att uppgifter som förekommer i sådan verksamhet som sägs i 9 kap. 17 § första stycket, och som inte ger upplysning om brottsmisstankar e.d., inte får lämnas ut om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs.

5.6 Sekretess även för uppgift om enskilds

ekonomiska förhållanden

Av bestämmelsen i 7 kap. 17 § framgår inte uttryckligen att den är begränsad till uppgifter om enskilds personliga förhållanden. Paragrafens placering i 7 kap. talar emellertid för att så är förhållandet

Corell m.fl., Kommentaren till sekretesslagen, 2:a uppl., s. 200. Regeringsrätten har också funnit att bestämmelsen inte är tillämplig när det är fråga om utlämnande av utdrag ur polisregister som inte

innehåller rörande någons personliga förhållanden RÅ 82 uppgifter 2:68. Bestämmelsen i 9 kap. 17 § gäller däremot både för uppgifter om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden.

En uppgift om att någon har dömts för brott är en uppgift om den dömdes personliga förhållanden. En bestämmelse om sekretess för uppgifter i kriminalregister bör därför alltjämt ha sin plats i 7 kap. Då det gäller andra uppgifter som förekommer hos polisen finns det dock

anledning att överväga om inte en annan ordning är lämpligare.

I polisregister förekommer inte bara uppgifter om enskilds personliga förhållanden utan också de registrerades ekonomiska för-

om hållanden. Något skäl till varför inte också dessa uppgifter skall skyddas inte finnas. Det gäller i synnerhet som utgångspunkten synes är att samma sekretess fortsättningsvis skall gälla för uppgifter som har tagits in i register och för andra uppgifter som förekommer hos polisen. Vi föreslår därför att sekretessen för uppgifter i polisens register skall omfatta också uppgifter om enskilds ekonomiska förhållanden.

Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister 107

5.7 Tidsbegränsning sekretessen

Sekretessen för uppgifter i polis- och kriminalregister är för närvaran-

de inte begränsad i tiden. Som regel upphör emellertid sekretess för andra uppgifter vid en viss angiven tidpunkt. Skälet till att sådana

tidsbegränsningar har införts i sekretesslagen är uppgift endast

att en bör vara underkastad sekretess i det fall där det verkligen medför en risk för skada att röja den. Denna risk minskar normalt med tiden. Det kan visserligen tyckas ordning med sekretesstider principiatt en

ellt sett inte är förenlig med en reglering som bygger på skaderekvisit.

En sådan reglering utgår från att en handling inte bör lämnas ut så länge utlämnandet medför risk för skada. Samma regel borde då gälla oavsett hur lång tid som har förflutit. I förarbetena till sekretesslagen framhölls emellertid de praktiska aspekterna prop. 1979/80:2 del A, s. 87. Det kunde enligt departementschefen t.ex. bli mycket svårt att

efter lång tid enbart med utgångspunkt från ett skaderekvisit avgöra om en viss handling alltjämt skulle omfattas sekretess eller inte.

Det ansågs därför att sekretesslagen gång för alla borde avgöra vid

en vilken tidpunkt som skaderisken senast skall anses upphöra. En sådan bestämmelse synes därför böra införas även såvitt gäller uppgifter i polis- och kriminalregister. Av sekretesslagen framgår att en tidsgräns på 70 år är vanligast i de regler som syftar till att skydda enskildas personliga integritet, medan gränsen i de regler som gäller ekonomiska förhållanden normalt har satts till 20 år. Den sekretess enligt 9 kap. 17 § gäller för andra som uppgifter inom polisen gäller högst i 70 år. Vi det därför anser

lämpligt med en tidsgräns på 70 år för uppgifter i polis- och kriminal-

5.8 Sekretess enligt 7 kap. 18 § sekretesslagen

5.8.1 7 kap. 18 § första stycket 1

Enligt 7 kap. 18 § första stycket 1 gäller absolut sekretess för uppgift som har tillförts de särskilda register som förs över strafförelägganden

och förelägganden av ordningsbot förordning register för

om strafföreläggande, föreläggande ordningsbot, SFS av m.m.; 1992:1027. Sekretessen gäller inte för registrering i som avses 15 kap. 1 dvs. för uppgifter i diariet. Av 7 kap. 18 § andra stycket

följer att sekretess inte heller gäller för uppgift i ärende om strafföre-

läggande eller föreläggande av ordningsbot. Bestämmelserna i 14 kap.

sekretesslagen är dessutom tillämpliga. Uppgifter ur registren får

108 Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister

således i enlighet med dessa bestämmelser lämnas till myndigheter och

till den registrerade.

Bestämmelsen i 7 kap. 18§ första stycket 1 tillkom år 1992 i

samband med registren över strafförelägganden och ordningsbot

att förändrades prop. 1991/92:73. Tidigare fördes sådana register

centralt och uppgifter i registren omfattades den absoluta sekretess

enligt 7 kap. 18 § första stycket 2 då gällde för uppgift hos

som

Rikspolisstyrelsen, angick brott eller den som hade misstänkts,

som

åtalats eller dömts för brott, uppgiften hade lämnats till Riks-

om för databehandling inom rättsväsendets informations-

polisstyrelsen

Att det ansågs att absolut sekretess borde gälla för dessa system. torde ha berott det enligt 7 kap. 17 § rådde absolut

uppgifter att sekretess för polis- och kriminalregister. Vi har emellertid föreslagit

absolut sekretess inte längre skall gälla för sådana register som att i 7 kap. 17 Det inte heller finnas skäl att låta registren avses synes

strafföreläggande och föreläggande ordningsbot omfattas av

över av

absolut sekretess. I likhet med kriminalregistret bör uppgifterna i

stället omfattas ett omvänt skaderekvisit. av

5.8.2 7 kap. 18 § första stycket 2

Av 7 kap. 18 § första stycket 2 följer att absolut sekretess gäller för

uppgift hos Rikspolisstyrelsen, som angår brott eller den som

annan

har misstänkts, åtalats eller dömts för brott, om uppgiften har lämnats

dit för databehandling inom rättsväsendets informationssystem. Uppgifter har lämnats till kriminalregistret eller person- och som

belastningsregistret ännu inte har tillförts registret omfattas

men som sekretess enligt denna punkt. Bestämmelserna i 14 kap. sekretessav

lagen är tillämpliga. Uppgifter får således lämnas till myndigheter och

till den registrerade. Som följd vårt förslag beträffande sekretessen för polis- och en av

kriminalregister, föreslår vi att också de uppgifter det här är fråga om

skall omfattas ett omvänt skaderekvisit. av

5.8.3 7 kap. 18 § första stycket 3

Absolut sekretess gäller enligt 7 kap. 18§ första stycket 3 för

belastningsuppgift har tillförts körkortsregistret. Bestämmelserna

som i 14 kap. sekretesslagen är tillämpliga. Uppgifter får således lämnas

till myndigheter och till den registrerade. våra direktiv följer den registrering i dag sker i

Av att som

körkortsregistrets belastningsdel skall samordnas med registreringen

Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister 109

i belastningsregistret dir. 1995238 5. De uppgifter för

s. som

närvarande finns i körkortsregistrets belastningsdel kommer därmed att omfattas av bestämmelsen sekretess för belastningsregister. Den

om särskilda bestämmelsen om sekretess för uppgifter i körkortsregistrets

belastningsdel kan dänned upphävas.

5.8.4 7 kap. 18 § första stycket 4

Enligt 7 kap. 18 § första stycket 4 gäller sekretess för uppgift har som

tillförts särskilt register författningsenligt förs hos myndighet

som angående brott eller tjänsteförseelse begångna av personer är eller som har varit verksamma hos myndigheten. Bestämmelsen omfattar straffregister förs myndighet som av en

med särskilt författningsstöd. I likhet med vad gäller beträffande

som

kriminalregistret gäller absolut sekretess för sådana register.

Det synes

i och för sig naturligt följd vårt förslag beträffande

att, som en av

sekretessen för polis- och kriminalregister, göra motsvarande ändring beträffande uppgifter i myndighets straffregister. Vi har emellertid inte

överblick över vilka register som omfattas bestämmelsen och av

följaktligen inte heller över konsekvenserna av en sådan ändring. En

eventuell ändring av bestämmelsen bör i stället övervägas i samband

med en genomgång av de myndighetsregister berörs.

som

5.8.5 7 kap. 18 § tredje stycket

Av 7 kap. 18 § tredje stycket följer att sekretess gäller hos luft-

fartsverket i verksamhet, som avser förande eller uttag certifikatav ur registret, för uppgift som angår brott eller enskilds hälsotillstånd om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Våra förslag föranleder inga ändringar detta stadgande. av

5.9 från

Undantag sekretess enligt 9 kap. 18 § sekretesslagen

Vårt förslag till ändring reglerna sekretess för polisregister

av om innebär att bestämmelsen i 9 kap. 17§ sekretesslagen efter vissa

ändringar fortsättningsvis kan gälla för uppgifter i sådana register. I

9 kap. 18 § ñmis bestämmelser undantag från sekretess enligt

om 9 kap. 17 § första stycket. Sekretess gäller således inte för

110 Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister

beslut huruvida åtal skall väckas, beslut om att förundersökning inte skall inledas och beslut om att förundersökning skall läggas ned, 2. uppgift i ärende om strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot samt

uppgift omhändertagande enligt 13 § andra stycket

som avser polislagen.

De uppgifter i punkt 2 är sådana som har likheter med

som avses domstols dom. Eftersom förfarandet inför domstol är omgivet av en vidsträckt offentlighet ansågs det i förarbetena till sekretesslagen att handläggningen av strafförelägganden och förelägganden av ordningsbot inte heller borde vara underkastade sekretess. Såvitt gäller undantaget i punkt 1 anfördes i förarbetena till sekretesslagen att det vanskligt att ge offentlighet förundervore sökning som inte resulterar i åtal eller strafföreläggande eftersom hänsynen till den misstänkte talade för bibehållen sekretess. En rimlig avvägning ansågs att från sekretessen undanta åklagarens beslut vara i åtalsfrågan liksom beslut om nedläggning av förundersökning.

Undantaget i punkt 3 avser omhändertagande enligt 13 §polislagen.

Undantaget motiverades i förarbetena med att det fanns ett starkt rättssäkerhetsintresse att sådana ingripanden underkastades offentlig av kontroll. Vårt förslag till ändring av sekretessen för polisregister synes inte

medföra något behov av följdändring av 9 kap. 18

5.10 Överföring av sekretess

Den nuvarande bestämmelsen i 7 kap. 17 § innebär inte att polis-

registersekretessen automatiskt förs över till de myndigheter som enligt registerförfattningarna har rätt att få ut uppgifter. Bestämmelsen

skiljer sig härigenom från regeln om förundersökningssekretess i 5 kap. 1 § sekretesslagen. Enligt denna gäller sekretess med hänsyn till polisens verksamhet även för uppgifter som lämnas ut från polisen till någon myndighet. Den sekretess som enligt 7 kap. 17 § annan gäller till skydd för enskilds personliga förhållanden överförs endast ide i 13 kap. sekretesslagen angivna fallen. Sekretess för uppgifterna kan i vissa fall också gälla enligt de bestämmelser som är tillämpliga hos den mottagande myndigheten. Exempelvis gäller sekretess hos en

länsstyrelse i ärende om prövning av någons lämplighet att inneha

körkort eller traktorkort 7 kap. 31 §.

Uppgifter som lämnas ur kriminalregistret eller person- och

belastningsregistret till andra myndigheter omfattas långt ifrån alltid

sekretess till skydd för den enskildes personliga integritet. Den nya

Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister 111

persondatalagen kommer att medföra att en myndighet inte får använda en uppgift för annat ändamål än det för vilket uppgiften samlades in. Det torde dock inte hindra att uppgiften lämnas ut enligt

offentlighetsprincipen, vilket innebär att uppgifterna kan komma att

lämnas ut och användas för andra ändamål än vad ursprungligen som

var avsett. De föreslagna ändringarna av sekretessreglerna medför

visserligen ingen ändring i detta hänseende i förhållande till vad som gäller i dag. Med hänsyn till de risker för en olämplig spridning av uppgifter som den rådande ordningen medför har vi ändå övervägt att t.ex. föreslå en bestämmelse i registerlagarna om att uppgifter som länmas ut inte får användas för annat ändamål. En sådana regel

föreslogs av Säkerhetsskyddsutredningen i säkerhetsskyddslagen

Säkerhetsskydd, SOU 1994:149. Bestämmelsen ansågs dock inte passa in i den reglering om begränsningar i sekretessen som finns i

14 kap. sekretesslagen och togs därför inte in i lagen prop.

1995/962129. Vi föreslår därför inte någon sådan bestämmelse i

belastnings- och misstankeregisterlagarna.

Vi har i stället övervägt en generell regel om att sekretessen för

uppgifter i belastnings- och misstankeregistren

skall gälla också hos en myndighet som får del av sådana uppgifter. Ett sådant förslag bör dock inte läggas fram utan att det först noga har utretts vilka konsekvenser ändringen fâr. Vi har inte haft möjlighet att göra en sådan utredning inom ramen för vårt uppdrag och har därför inte heller lagt

fram något förslag om överföring av sekretess. Frågan om i vilken

utsträckning sekretess bör gälla för uppgifter som lämnas från belastnings- och misstankeregistren till en myndighet bör dock tas upp till senare behandling.

5.11 Utlämnande uppgifter enligt 14 av kap.

sekretesslagen

1 14 kap. sekretesslagen finns bestämmelser om vissa begränsningar i sekretessen och om förbehåll. Med stöd av dessa bestämmelser kan uppgifter under vissa förhållanden lämnas ut till myndigheter och till en enskild.

Reglerna i 14 kap. sekretesslagen är till följd av bestämmelsen i

7 kap. 17 § för närvarande inte tillämpliga på uppgifter i polis- och kriminalregister. Vårt förslag att den absoluta sekretessen för sådana uppgifter skall upphöra innefattar emellertid att uppgifterna fortsätt-

ningsvis skall omfattas av 14 kap. sekretesslagen. Det medför i sin tur

bl.a. att vissa bestämmelser om utlänmande av uppgifter inte längre behövs i de särskilda registerlagarna.

112 Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister

5.11.1 Utlärrmande till regeringen och riksdagen

Av 14 kap. 1 § sekretesslagen följer att sekretess inte hindrar att uppgifter länmas till regeringen eller riksdagen. Sekretess gäller alltså i princip över huvud taget inte gentemot dessa två organ. Det beror bl.a. pâ att det har ansetts principiellt oriktigt att landets tvâ högsta statsorgan skall vara hindrade från att få uppgifter från myndigheterna

i landet Corell m.fl., Kommentar till sekretesslagen, 3:e uppl., s. 368

f.. Det generella undantag från sekretessreglema som enligt denna bestämmelse gäller i förhållande till regeringen och riksdagen omfattar dock inte uppgifter i polis- och kriminalregister eftersom reglerna i 14 kap. sekretesslagen över huvud taget inte är tillämpliga på sådana

uppgifter.

Av förarbetena till sekretesslagen framgår inte varför regeringen

och riksdagen inte ansågs böra få tillgång till uppgifter i polisens register i utsträckning som till andra uppgifter hos myndig-

samma heter. Enligt vår uppfattning finns det i vart fall inte anledning att vidmakthålla den nuvarande skillnaden. Vårt förslag att 14 kap.

sekretesslagen fortsättningsvis skall tillämpas även på uppgifter i polis-

och kriminalregister medför också att sådana uppgifter med stöd av 14 kap. 1 § kommer att kunna lämnas ut till regeringen och riksdagen.

5.11.2 Utlämnande till domstolar och tillsynsmyndigheter

l 8 § första stycket 1 och 2 kriminalregisterlagen finns bestämmelser att uppgifter kriminalregister på begäran skall lämnas till om ur domstol, Justitiekanslern, justitieombudsman samt Datainspektionen.

Av 3 § första stycket l polisregisterlagen följer att Justitiekanslern,

Riksdagens ombudsmän och länsrätt har rätt till utdrag ur polisregister. Av 14 kap. 1 § sekretesslagen följer att sekretess inte hindrar att

uppgifter lärrmas till arman myndighet än regeringen eller riksdagen, uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. Bestämmelser om

uppgiftsskyldighet fimis bl.a. i 12 kap. 6 § andra stycket regeringsformen såvitt gäller JO:s rätt till uppgifter, i 9 § lagen 1975:1339

justitiekartslerns tillsyn såvitt gäller JK och i 17 § datalagen om såvitt gäller Datainspektionen.

I 14 kap. 2 § sägs vidare att sekretess inte hindrar att uppgift i annat fall än som sägs i l § lärrmas till myndighet om uppgiften

behövs där för förundersökning, rättegång, ärende om disciplinansvar eller

skiljande från anställning eller annat jämförbart rättsligt förfarande vid

Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister 113

någon rörande hans deltagande i verksamheten vid myndigheten mot den myndighet där uppgiften förekommer, beslut eller åtgärd den myndighet där uppgiften 2. omprövning av av förekommer, eller tillsyn över eller revision hos den myndighet där uppgiften

förekommer.

Punkt 2 det fallet att den mottagande myndigheten skall ompröva avser eller överpröva ett beslut eller åtgärd av den myndighet där uppgiften 1979/80:2 del A, 324. En domstol som skall förekommer prop. s. överpröva avslag begäran om utfående av uppgifter ur ett ett en har med stöd denna bestämmelse rätt att få ta del av polisregister, av uppgifterna. i sekretesslagen vi har redovisat ovan kommer med De regler som förslag polisen rätt att lämna ut sekretessbelagda registervårt att ge till domstolar i samband med överprövning och till de olika uppgifter Med stöd generalklausulen i 14 kap. 3 § tillsynsmyndigheterna. av sekretesslagen torde polisen även kunna lämna ut de uppgifter ur det kommande belastningsregistret domstol behöver för påföljdsval som en och straffmätning. Några särskilda regler om utlänmande av uppgifter till de nämnda myndigheterna behövs därför inte i registerlagama. nu

5.11.3 Utlärnnande mellan polis- och åklagarmyndigheter

§ första stycket 1 polisregisterlagen finns bestämmelser om att

I 3 eller upplysning innehållet i polisregister begäran utdrag av om meddelas bl.a. polismyndighet och allmän åklagare. Av 8 § skall följer allmän

första stycket 1 och 2 kriminalregisterlagen vidare att

åklagare och Rikspolisstyrelsen har rätt till utdrag ur kriminalregistret. betingade att det enligt 7 kap. 17 § Dessa bestämmelser är av får lämnas några upplysningar polis- och sekretesslagen inte ur kriminalregister än i enlighet med vad som sägs i registerförfattannat s.k. absolut sekretess. Vi har emellertid föreslagit att ningarna, bestämmelsen absolut sekretess tas bort. Frågan är om det om fortfarande behövs bestämmelser om utlänmande av uppgifter ur register till polis- och åklagarmyndigheter. vill vi peka på att det råder Som utgångspunkt för resonemanget

mellan de olika polismyndigheterna, liksom mellan polis-

sekretess å sidan och åklagarmyndigheter å den andra. Polis myndigheter ena inte under förundersökning utgöra en sådan och åklagare anses ens en arbetsenhet de kan betraktas myndighet i sekretesslagens att som en mening RÅ 1987 not 273. Material som har färdigställts av polisen förundersökning kan dock regel överlämnas till i en pågående som

114 Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister

åklagaren utan hinder av sekretesslagens bestämmelser. Sådana handlingar anses nämligen inte upprättade förrän förundersökningen har avslutats eller protokollet har fárdigställts och utgör följaktligen inte heller allmänna handlingar. För att uppgifter i allmänna handlingar skall kunna lämnas mellan polismyndigheter eller från polis till åklagare krävs antingen att uppgifterna är offentliga eller någon att sekretessbrytande bestämmelse är tillämplig. Som regel torde uppgifter enskilda misstänks för brott om som omfattas av sekretessbestämmelsen i 9 kap. 17 § sekretesslagen. Utan hinder av sekretessen får uppgifterna dock lämnas det finns ut om en sådan sekretessbrytande bestämmelse uppgiftsskyldighet om som avses i 14 kap. 1 Av 3 § polislagen framgår visserligen polisen skall att samarbeta med åklagarmyndigheterna, detta kan inte betraktas men som en bestämmelse om uppgiftsskyldighet gentemot åklagarmyndigheterna prop. 1983/84:1l1 57 Corell m.fl., Kommentar s. samt till

sekretesslagen, 3:e uppl., s. 370. Av 2 § förundersökningskungörel-

sen framgår vidare att undersökningsledaren skall hålla åklagaren underrättad om förundersökningens gång, i den mån det behövs med hänsyn till brottets beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt. Inte heller detta kan dock anses utgöra bestämmelse en om uppgiftsskyldighet. Någon allmän bestämmelse polisens skyldighet lämna om att uppgifter till åklagaren finns inte. Av 14 kap. 2§ fjärde stycket följer uppgift att en som angår misstanke om brott utan hinder sekretess får lämnas till åklagarav myndighet, polismyndighet eller annan myndighet har att ingripa som mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda amian påföljd än böter. Denna bestämmelse dock inte synes vara avsedd för kommunikationen mellan polis och åklagare utan är avsedd att göra det möjligt för andra myndigheter att lämna uppgifter till polis- eller åklagarmyndigheter. Paragrafen är inte heller tillämplig i alla de fall då uppgifter behöver lämnas mellan polismyndigheter och åklagarmyndigheter. Den bestämmelse som i stället tillämplig är generalklausulen synes i 14 kap. 3 § sekretesslagen. Enligt denna får, utöver vad som följer av l och 2 §§, sekretessbelagda uppgifter lämnas till myndighet, om det är uppenbart att intresset att uppgiften lämnas har företräde av framför det intresse sekretessen skall skydda. Av förarbetena som framgår att generalklausulen särskilt ger utrymme för infomiationsutbyte när det är fråga om myndigheter med sakliga behörighet samma men med skilda lokala kompetensornråden eller myndigheter har som närbesläktade funktioner och båda har rättslig befogenhet som att direkt fordra in de utväxlade uppgifterna prop. 1979/80:2 del A, s. 326. Även rutinmässigt uppgiftslämnande som inte är författningsreglerat kan förekomma med stöd generalklausulen. Den inav tresseavvägning som skall göras enligt bestämmelsen kan ske

Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister

förhand och behöver inte prövning individuella fall anförda

avse av

prop. s. 327.

Generalklausuleni 14 kap. 3 § sekretesslagen synes ge polismyndig-

heterna tillräckliga möjligheter att utbyta sekretessbelagd information

det behövs för verksamheten. Samma bestämmelse gör att polisen om

också får lämna uppgifter till åklagare, uppgifterna behövs för

en om särskild förundersökning eller ett visst mål. Några särskilda en

sekretessbrytande bestämmelser därför inte behövas i registerla-

synes

Med hänsyn till bestämmelserna i 3 § polislagen och 2§

garna.

förundersökningskungörelsen vi att det inte heller behövs några

anser

särskilda regler att uppgifter på begäran skall lämnas till en

åklagare. Vi förutsätter att det meddelas generella råd om tillämp-

ningen bestämmelsen i 14 kap. 3 § sekretesslagen om det skulle av visa sig finnas ett behov av det.

5.11.4 Utlämnande till enskild

föreslagit de sekretessbrytande reglerna i 14 kap. sekre- Vi har att

tesslagen skall bli tillämpliga polis- och kriminalregister. Enligt

4 § gäller sekretess till skydd för enskild inte i förhållande till 14 kap. enskilde älv. Bestämmelsen medför att enskild fortsättningsvis den en

få uppgifter sig själv inte sekretess till skydd

skall ha rätt att ut om om

för något intresse lägger hinder i vägen. Om polisen exempelvis

annat

uppgift inte kan lämnas ut utan risk för att polisverksam-

anser att en

heten i visst hänseende skadas, kan en framställan från en registrerad utfående uppgifter avslås enligt 5 kap. 1 § sekretessla-

person om av

gen. kriminalregistret innebär vårt förslag i denna del ingen Såvitt gäller i förhållande till dagsläget. Den enskilde har enligt 9 § ändring

kriminalregisterlagen redan ovillkorlig rätt att få utdrag ur

nu en beträffande sig själv och kommer, till följd regeln i registret av § sekretesslagen, även fortsättningsvis att kunna få ta del av 14 kap. 4

själv. För polisregistrens del leder förslaget emelleruppgifter om sig

tid till betydande ändring. en

närvarande får utdrag polisregister enligt 3 § första stycket 3

För ur meddelas till enskild endast under förutsättning att

polisregisterlagen

han behöver utdraget för att

ta till sin rätt i främmande stat, - vara tillstånd inresa, bosätta sig eller arbeta i främmande stat, få att fråga anställning i verksamhet som avser värd eller som pröva om -

betydelse för rikets säkerhet eller för förebyggandet eller

är av beivrandet brott och regeringen i förordning medgivit att utdrag av eller lämnas för sådant ändamål eller

upplysning

Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister

i annat fall, om den enskilde styrker att hans rätt är beroende - av

upplysning ur registret och regeringen medger att upplysningen

lämnas.

Den reform av sekretessreglema vi har som föreslagit medför att

polisregistren blir öppnare än för närvarande, både i förhållande till den registrerade och till andra enskilda. Genom denna ökade öppenhet

garanteras den enskilde insyn i registren så långt det är möjligt med

hänsyn till bl.a. det brottsförebyggande och brottsbeivrande arbetet. Samtidigt är det angeläget att polisens verksamhet inte försvåras eller

äventyras genom denna ökade öppenhet. Behovet kunna av att

hemlighålla uppgifter med hänsyn till rikets säkerhet eller det brottsförebyggande eller brottsbeivrande arbetet tillgodoses i och för sig genom reglerna i 2 och 5 kap. sekretesslagen. Därutöver krävs det enligt vâr uppfattning att polisen i vissa fall kan avslå begäran

en om

utlämnande av uppgifter, utan att det beslutet framgår huruvida de

efterfrågade uppgifterna finns eller Om ett avslagsbeslut skulle innehålla upplysning att i fråga förekommer

om personen i registret,

men polisen med hänsyn till den skada kan uppkomma inte

som anser

sig kunna lämna ut uppgiften, kan skadan nämligen bli lika

stor som om uppgiften faktiskt hade länmats ut. Som regel anser sig polisen kunna lämna besked om att en person inte förekommer i ett register, det finns också fall då men en sådan

upplysning skulle vara direkt olämplig att länma. Å andra sidan finns

det situationer då polisen mycket väl sig kunna upplysa anser en person om att han är registrerad. För polisens del är det vikt av stor att en begäran om utfâende vissa uppgifter kan avslås blankt, av utan att beslutet kan tolkas varken i den riktningen eller den andra. På ena motsvarande sätt är det i vissa fall angeläget att uppgift huruvida om

en person är registrerad eller ej, inte blir tillgänglig i samband

med att

ett avslagsbeslut överklagas. I det följande tar vi frågan

upp om

polisen och förvaltningsdomstolarna har tillräckliga möjligheter

att avslå en begäran utfående uppgifter om av utan att ange om personen

i fråga finns registrerad eller inte.

Sekretessreglemas förhållande till reglerna rätten till partsinsyn

En grundläggande princip i ett rättssamhälle är i mål

att en part ett

eller ärende skall ha fri insyn i de förhållanden kan läggas till

som grund för en dornstols eller myndighets avgörande prop. en 1979/80:2, del A, 332. Det den sekretess s. anses att som annars

gäller i mycket stor omfattning bör vika för rätten till partsinsyn. I

14 kap. 5 §sekretesslagen finns bestämmelser reglerar kollisionen

som

mellan partsinsyn och sekretess.

1997:65 Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister 117 SOU

Enligt första stycket 14 kap. 5 § hindrar inte sekretess att sökande, klagande eller part i mål eller ärende hos domstol eller annan annan myndighet del handling eller annat material i målet eller tar av ärendet. Handling eller annat material får dock inte lämnas ut, i den mån det hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig av vikt att sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs. I sådant fall skall myndigheten på annat sätt lämna parten upplysning om vad materialet innehåller, i den mån det behövs för att han skall kunna ta till vara sin rätt och det kan ske utan allvarlig skada för det intresse som sekretessen skall skydda. En möjlighet nämnt slag att undanhålla en part viss utredning av nu främmande för handläggningen vid allmän domstol. har ansetts vara Därför har bestämmelsen i paragrafens andra stycke tillkommit. Denna regel innebär att bestämmelserna i första stycket inte är tillämpliga i fråga parts rätt enligt rättegångsbalken att ta del av sådana om en omständigheter läggs till grund för avgörandet av ett mål eller som ärende. Det sägs vidare sekretess aldrig hindrar att part i mål eller att del dom eller beslut i målet eller ärendet. Härav följer ärende tar av i sin att sekretesslagens regelsystem över huvud taget inte kan tur åberopas mot parten i dessa hänseenden. Bestämmelsen i 14 kap. 5 § sekretesslagen reglerar inte, lika lite andra paragrafer i kapitlet, myndighets skyldighet att lämna ut som en handlingar eller uppgifter i form prop. 1979/80:2 del A, annan 333 f.. I paragrafen endast att sekretessen viker för parts rätt s. anges till insyn i handläggningen och hur långt sekretesskraven efterges. Huruvida part är berättigad att få del material i mål eller ärende av eller skälen för avgörandet framgår av regler i annan lag. Dessa av regler redovisas nedan.

Regler parts rätt att ta del av handlingar i ärende hos polisen om

Bestämmelser parts rätt att ta del material ñmis bl.a. i 16 § om av förvaltningslagen, enligt vilken en sökande, klagande eller annan part har rätt att ta del det tillförts ärendet, om detta avser myndigav som hetsutövning mot någon enskild. Denna bestämmelse om partsinsyn gäller enligt 32 § förvaltningslagen emellertid inte i en polismyndighets brottsbekämpande verksamhet. då med uttrycket "brottsbekämpande verksamhet i 32 § Vad avses Av förarbetena till paragrafen prop. 1985/86:80 förvaltningslagen 82 framgår den avsågs få räckvidd som en motsvarande s. att samma paragraf i den äldre förvaltningslagen vilken undantog myndighets verksamhet till förekommande eller beivrande av brott". Departementschefen vidare att de olika typer av polisverksamhet som angav

Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister

avsågs var den brottsförebyggande verksamheten, huvuddelen

av övervakningsverksamheten samt polisens spanings- och utredningsverksamhet. Det synes innebära att det inte finns någon rätt till partsinsyn i exempelvis ett ärende utlämnande uppgifter i om av polisregister. Den som begär att få ut sådana uppgifter kan således inte

få ta del av sekretessbelagda handlingar i ärendet.

Regler om parts rätt att ta del skäl för polisens avslagsbeslut

Av 20 § förvaltningslagen följer att ett beslut varigenom myndighet

en avgör ett ärende skall innehålla skälen för beslutet. Denna bestämmel-

se gäller enligt 32 § förvaltningslagen dock inte för polismyndigheternas brottsbekämpande verksamhet. Polisen är således inte skyldig

att ange skäl för ett beslut att avslå begäran utlämnande en om av uppgifter ur polisregister.

Regler om parts rätt att ta del handlingar i mål hos

förvaltningsdomstol

Enligt 18 § förvaltningsprocesslagen har part hos förvaltnings-

en en domstol rätt att, innan målet avgörs, få kännedom det har om som

tillförts målet. Denna underrättelseskyldighet begränsas bestärnrnel-

av serna i 14 kap. 5 Rätten att ta del av uppgifter gäller således inte den mån det av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av

synnerlig vikt att sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs".

Beträffande avvägningen mellan sekretessintresset och parts intresse av att få kännedom om och kunna bemöta det material åberopas som mot honom i ett ärende angavs i förarbetena till nuvarande 16 § för-

valtningslagen prop. 1971:30 s. 444 att det i de flesta ärenden borde

vara möjligt att åtminstone upplysa part förekomsten visst om av hemligt material. Det borde sålunda så långt möjligt undvikas att en myndighets avgörande grundades på material, existens parten vars saknade kännedom om. Några allmänna riktlinjer i vilken om

utsträckning part borde ges närmare kännedom om innehållet i materialet kunde enligt departementschefens mening knappast ställas

upp. Frågan syntes i stället få besvaras med ledning vad i det av som enskilda fallet bedömdes som rimligt med hänsyn till styrkan i sekretessintresset samt partens intresse att få insyn i ärendet. av Departementschefen framhöll särskilt att vissa intressen skyddas som

enligt sekretesslagen, t.ex. hänsyn till rikets säkerhet, typiskt

sett var sådana att partens behov insyn skulle få vika i större grad än i av andra fall.

Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister 119

Det finns en omfattande praxis som berör paragrafens tillämpning

på bl.a. polisområdet se Corell mfl., Kommentaren till sekretessla-

3:e uppl., 407. Denna praxis berör naturligt nog inte frågor gen, s.

utlämnande uppgifter ur polis- och kriminalregister, eftersom

om av sekretessen för sådana register för närvarande är absolut. Av praxis kan emellertid utläsas att handlingar i förundersökningar i vissa fall

sekretessbeläggas för RÅ84 Ab 176. Även uppgift

anses kunna part har gjort anmälan om brott har ansetts kunna hållas om vem som för den misstänkte RÅ 1974:118. hemlig Enligt vår mening råder det ingen tvekan om att bestämmelsen i

14 kap. 5 § första stycket sekretesslagen kan tolkas så sätt att uppgifter kan hemlighållas för en part om det är av synnerlig vikt för

rikets säkerhet. Den redovisade praxisen visar enligt vår ovan

uppfattning att uppgifter kan hemlighållas också om det är av

synnerlig vikt med hänsyn till intresset att förebygga eller beivra av

brott. Upplysningar innehållet i de handlingar som ligger till grund

om för beslut att avslå begäran utlämnande uppgifter torde ett en om av inte heller behöva lämnas upplysningarna skulle medföra allvarlig om skada för den brottsförebyggande eller brottsbeivrande verksamheten eller för något annat intresse som sekretessen skall skydda.

Regler parts rätt att ta del förvaltningsdomstols domskäl

om av

En förvaltningsdomstol som överprövar en polismyndighets beslut i en

sekretessfråga är enligt 30 § andra stycket förvaltningsprocesslagen skyldig utforma sitt beslut så att det därav framgår de skäl som har att bestämt utgången. Från denna regel synes inte finnas något undantag. Av 14 kap. 5 § andra stycket sekretesslagen följer vidare att en part alltid har oavvislig rätt att ta del dom eller beslut i mål eller en av

ärende. Om förvaltningsdomstol efter överklagande avslår en

begäran utlärrmande uppgifter, måste således skälen för beslutet

om av redovisas för den klagande, även om sekretess skulle gälla i förhållande till andra enskilda.

Reglerna parts rätt att ta del domskäl bör ändras om av

Reglerna rätt att ta del handlingar och beslut i ärende hos om parts av

polisen fullt tillräckliga för att tillgodose behovet för polisen av

synes

kunna ett blankt avslagsbeslut. Det är däremot inte fallet med

att ge

bestämmelserna om parts rätt att efter överklagande ta del av en

förvaltningsdomstols skäl för sitt beslut.

Av redogörelsen framgår att bestämmelsen i 30 § förvaltningsovan

processlagen tillsammans med regeln i 14 kap. 5 § andra stycket

120 Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister

sekretesslagen medför att den som har begärt att uppgifter hos polisen

skall lämnas ut, alltid har rätt att ta del domstols skäl för av en att avslå hans begäran. Som vi har anfört tidigare finns det emellertid situationer då det med hänsyn till polisens verksamhet är angeläget att

den som har begärt att få ut uppgifter ett register inte får

ur ens

kännedom om huruvida de efterfrågade uppgifterna finns hos polisen eller De upplysningar skulle offentliggöras skulle

som annars kunna vålla lika stor skada som de begärda uppgifterna hade om

lämnats ut. Det är angeläget att polisens verksamhet inte försvåras som en följd av den ökade öppenhet vårt förslag till ändring

av sekretessreglema innebär. Vi har därför ställt oss frågan det om vore

möjligt och lämpligt att ge förvaltningsdomstolarna möjligheter att under vissa förutsättningar underlåta att ange skäl för beslut eller att hemlighålla skälen. Vår utgångspunkt är att ett undantag, hur det än

formuleras, bara skall gälla i de fall det är särskilt angeläget.

Ett alternativ skulle kunna vara att inskränka den i 14 kap. 5 § andra stycket sekretesslagen föreskrivna rätten för part att oavsett

sekretess ta del av dom eller beslut i mål eller ärende. I 14 kap. 5 §

tredje stycket sekretesslagen i och för sig att bestämmelserna i

anges

paragrafens första och andra stycke inte skall tillämpas om avvikande

bestämmelser har meddelats i lag. Bestämmelser innebär som

avvikelse från andra stycket finns numera genom 14 § fjärde stycket

lagen 1991:572 om särskild kontroll av vissa utlänningar. Avvikelsen

innebär att den begränsning i en parts insynsrätt enligt 14 kap.

som

5 § andra stycket andra meningen sekretesslagen gäller i bl.a. ärenden

om utlänningskontroll också finns i sådana ärenden när de enligt 1991

års lag handläggs i allmän domstol. Däremot innebär avvikelsen inte någon inskränkning i parts rätt att ta del av dom eller beslut.

Även det för närvarande inte ñmis någon

om inskränkning i parts rätt att ta del av dom eller beslut skulle sådan inskränkning

en nu l

kunna införas för de begränsade ärendetyper det här är fråga

om. En sådan nyordning skulle i så fall innebära l

att en förvaltnings-

domstol som överprövar en polismyndighets beslut att avslå en

begäran om utfående av uppgifter visserligen alltid skulle skyldig

vara

att ange skäl för sitt beslut, men under vissa förutsättningar eller vid prövning av vissa ärenden skulle kunna sekretessbelägga skälen.

Fördelen med det, jämfört med en ordning som innebär att domstolen i vissa fall inte behöver ange domskäl, är bl.a. att det finns domskäl

tillgängliga för överrätten i samband med ett eventuellt överklagande.

Å andra sidan är överrätten inte beroende av underrättens skäl för

en överprövning av beslutet. Handlingarna i ärendet torde vara fullt tillräckliga. Detsamma gäller tillsynsmyndigheterna vars gransknings-

möjligheter inte heller är beroende av att domstolen har motiverat sitt beslut, även om den omständigheten att det finns domskäl naturligtvis ‘

måste underlätta granskningen. Det är också viktigt att framhålla att

Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister 121

domskälen framför allt är till för att klargöra för de inblandade parterna varför domstolen har kommit fram till ett visst beslut. Om domskälen inte får göras tillgängliga för parterna förlorar de följaktligen sin viktigaste funktion. Ett annat alternativ skulle då kunna vara att under vissa förutsättningar eller för vissa angivna fall göra

undantag från den i 30§ andra stycket förvaltningsprocesslagen angivna skyldigheten för förvaltningsdomstolarna att ange skäl för

beslut. En bestämmelse att domskäl under vissa förhållanden inte om behöver redovisas för part i målet medför visserligen att domskälen förlorar sin viktigaste funktion. Det har emellertid ett värde för

överinstanser och granskningsmyndigheter att domstolen trots allt har

redovisat skäl för beslutet. Vi därför att den lärnpligaste anser lösningen är att i 14 kap. 5 § sekretesslagen införa ett tillägg, enligt vilket parts rätt att få ta del av domskäl i vissa fall fâr vika för sekretess.

Vårt förslag

En fråga måste ta ställning till är om möjligheten att sekretessbe-

man lägga domskäl i förhållande till part skall gälla under vissa angivna förutsättningar eller vid prövningen vissa typer av ärenden. Som vi av tidigare har nämnt är det framför allt uppgifter som förekommer hos Säkerhetspolisen behöver skyddas genom en undantagsregel av som det diskuterade slaget. Det kan i och för sig ifrågasättas om inte nu

behovet att hemlighålla uppgifter är lika stort i vissa andra delar av

polisverksamheten i övrigt, nämligen i den brottsutredande verksam-

heten och i kriminalunderrättelseverksarnheten. Som framgår nedan har vi emellertid funnit skäl talar emot bestämmelse som också som en omfattar dessa verksamheter.

De hemliga personuppgifter som förekommer hos Säkerhetspolisen finns i praktiken i polisregister i polisregisterlagens mening. Säkerhetspolisens personuppgifter omfattas därför av den absoluta register-

sekretessen enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen. En begäran om att få ta

del sådana uppgifter kan utan nämnare motivering avslås med

av hänvisning till denna bestämmelse. Annorlunda förhåller det sig med uppgifter i den brottsutredande verksamheten. Vissa sådana uppgifter

registreras visserligen i polisregister, exempelvis upplysningar om den är skäligen misstänkt för ett brott. Uppgifter av sådan karaktär att

som

de kan behöva hållas hemliga, t.ex. uppgifter om spaningsresultat, förekommer dock som regel inte i polisregister och omfattas inte

heller bestämmelsen i 7 kap. 17 § sekretesslagen om absolut sekreav tess. Om begär att få veta om han förekommer i en fören person undersökning eller ej, kan hans begäran således inte utan motivering

Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister

avslås. Om det efter sekretessprövning uppgifterna inte

en anses att kan lämnas ut utan risk för att utredningen skadas, kan hans framstäl-

lan emellertid avslås med hänvisning till 5 kap. 1 § sekretesslagen. Är

det en domstol som avgör frågan måste skälen för beslutet och anges

redovisas för parten. Vad har sagts sekretessprövning i

som nu om samband med en begäran om utfående av uppgifter i polisens brottsutredande verksamhet, synes på motsvarande sätt gälla begäran om avser uppgifter som förekommer i polisens underrättelseverksamhet. Gällande rätt innebär således domstol regel måste att en som ange

skäl för sitt beslut att inte lämna ut uppgifter i förundersökning

eller uppgifter från kriminalunderrättelsetjänsten. Såvitt gäller uppgifter som förekommer i en förundersökning har det inte fram-

kommit något som tyder på att den rådande ordningen är förenad med så allvarliga olägenheter att en ändring bör övervägas. Då det gäller uppgifter som förekommer i kriminalunderrättelseverksamheten kan det i och för sig finnas skäl att öppna en möjlighet att sekretessbelägga

domskäl. Kriminalunderrättelsetjänsten är emellertid inte urskiljbar

Verksamhetsgren samma sätt som Säkerhetspolisen. En bestämmelse

om särskild sekretess för uppgifter som förekommer i polisens underrättelseverksamhet kan därför bli svår att tillämpa. Vi föreslår

inte heller någon sådan bestämmelse, utgår från att utvecklingen

men

på området noga följs och att frågan tas nytt det skulle visa

upp om sig befogat. Experter från polisväsendet har förordat att den ordning

som vi här föreslår i fråga om Säkerhetspolisen skall gälla även såvitt

avser uppgifter som förekommer inom den öppna polisens spaningsoch underrättelseverksamhet. Förvaltningsdomstolarna bör således endast befogenhet att ges

sekretessbelägga domskäl i förhållande till part i ärenden som avser utlämnande av uppgifter som förekommer i Säkerhetspolisens

verksamhet. Det bör dessutom krävas att situationen är sådan att det

är nödvändigt att utelänma domskälen med hänsyn till rikets säkerhet

eller därför att det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida polisverksamheten annars

skadas. Domskäl bör således kunna sekretessbeläggas både för det fall

att det vore olämpligt att upplysa om att vissa uppgifter finns registrerade och då det skulle kunna vara till skada att tala om att polisen inte har några uppgifter beträffande en viss person. För att en domstol skall kunna bedöma om situationen är sådan att domskäl inte bör anges, kan polisen lämpligen lämna nödvändiga uppgifter i en

promemoria som enligt 14 kap. 5 § första stycket sekretesslagen inte

behöver lämnas ut till parten. En regel av det slag vi nu har föreslagit kan utgöra mycket synas en allvarlig inskränkning i den betydelsefulla rätten till partsinsyn. Det är emellertid samtidigt viktigt att hålla i minnet att förslaget är följd en av vårt förslag att den absoluta sekretessen för polisregister skall

Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister 123

upphävas. Säkerhetspolisen är en del av polisverksamheten som det är särskilt angeläget att skydda och det föreslagna undantaget från

domstolars skyldighet att redovisa domskäl har inte långa vägar lika

stora nackdelar för den enskilde som den nuvarande regleringen om absolut sekretess.

Förslagets förhållande till Europakonventionen

Vi har övervägt om den föreslagna undantagsregeln är förenlig med den europeiska konventionen om skydd för mänskliga rättigheter. Att med hjälp av ADB lagra uppgifter om en person torde i och för sig få betraktas ett intrång i den i artikel 8:1 inskrivna rätten till skydd som

för privatlivet. Med hänsyn till de begränsningar som ställs upp för

sådan lagring och de rättsmedel som står till buds för den registrerade

torde kraven i artikel 8:2 dock vara uppfyllda. Den omständigheten att begär att få ta del personuppgifter i vissa fall inte

en person som av skulle få veta varför han får avslag på sin begäran torde, med hänsyn framför allt till den föreslagna undantagsregelns begränsade tillämpningsområde, inte innebära någon ändring i detta hänseende. Det gäller i synnerhet som svensk rätt för närvarande medför att uppgifter polisens register som regel inte lagligen kan lärrmas ut till den ur registrerade, vilket i sin tur medför att domskälen vid ett eventuellt överklagande av ett avslagsbeslut inte innebär annat än en hänvisning

till reglerna om absolut sekretess. Vår uppfattning är således att förslaget inte står i strid med artikel 8 i Europakonventionen. Av artikel 6 i Europakonventionen följer att en dom skall avkunnas

offentligt. Det är emellertid tveksamt om en fråga om utlämnande av uppgifter från polisen är sådan civil right" att artikel 6 är tillämpen lig. Det framgår inte heller av konventionsbestärnrnelserna om kravet på offentligt avkunnande av domar innebär att domarna måste offentliggöras i sin helhet. Enligt Danelius torde det väsentliga vara att själva domslutet blir offentligt, medan det kan finnas skäl att i begränsad omfattning sekretessbelägga vissa domskäl Danelius, Mänskliga Rättigheter, 5:e uppl., s. 161. Det synes således inte förhålla sig så att Europakonventionen ställer upp något krav på att domskäl skall anges för part i målet.

Förslagets förhållande till Europarådets rekommendation

Vi har vidare övervägt vårt förslag står i överensstämmelse med om

Europarådets rekommendation om användning av personuppgifter

inom polissektorn Recommendation No. R 87 15 regulating the use

of personal data in the police sector.

124 Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister

Enligt artikel 6.2 i rekommendationen skall den registrerade som huvudregel ha rätt att få tillgång till uppgifter om sig själv. Han skall enligt artikel 6.3 också ha rätt att få korrigerat felaktiga uppgifter och sådana uppgifter som inte står i överensstämmelse med rekommendationens principer. Den registrerades rätt att få tillgång till uppgifter om sig själv och att få felaktiga uppgifter rättade får enligt artikel 6.4 inskränkas om det är oundgängligen nödvändigt för att polisen skall kunna fullgöra sina lagstadgade uppgifter eller om det är nödvändigt för att skydda den registrerade själv eller andras fri- och rättigheter. Avslag på en begäran att lämna ut uppgifter skall enligt artikel 6.5 motiveras skriftligen. Undantagsvis får man göra avsteg från kravet på att en skriftlig motivering skall lämnas, nämligen om det är oundgängligen nödvändigt för att polisen skall kunna fullgöra sina uppgifter eller för att skydda andras fri- och rättigheter. Av artikel 6.6, slutligen, följer att den registrerade skall ha rätt att överklaga ett avslag på en begäran om att få tillgång till uppgifter. I kommentaren till dessa bestämmelser i rekommendationen påpekas att artikel 6.5 och 6.6 ger vissa procedurmässiga garantier för det fall att exempelvis en begäran om utfående av vissa uppgifter avslås. Det är enligt kommentaren viktigt att det framgår att ett beslut grundas på en sådan avvägning mellan den enskildes intressen och andra motstående intressen som förutsätts i artikel 6.4. Det är därför det i artikel 6.5 anges att polisen som regel skall ange skäl för avslagsbeslut. I anslutning till artikel 6.6 sägs i kommentaren att det genom nationell lagstiftning får bestämmas i vilken utsträckning domstolar eller andra myndigheter skall kunna ingripa till följd av ett överklagande. Det är enligt kommentaren inte nödvändigt att ålägga domstolen skyldighet att lämna ut uppgifter, ens om det konstateras att det inte fanns skäl att vägra lämna ut dem. Den registrerade kan helt enkelt upplysas om att registret i fråga har kontrollerats och att det är i sin ordning. Ett annat alternativ kan vara att ge domstolen befogenhet att lämna ut uppgifterna. Som framgår av det nyss sagda har staterna stor frihet att utforma reglerna för de nationella rättsmedlen. Med hänsyn härtill anser vi att vårt förslag står i god överensstämmelse med rekommendationen i detta hänseende.

5.11.5 Regeringens dispensrätt

Av 14 kap. 8 § sekretesslagen framgår att regeringen för särskilt fall får förordna om undantag från sekretess när det är påkallat av synnerliga skäl. Denna bestämmelse gäller inte för uppgifter i polisoch kriminalregister till följd av reglerna om absolut sekretess i 7 kap.

Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister 125

17 § sekretesslagen. I polisregisterlagen har dock nyligen i 9 a§ införts en regel som ger regeringen rätt att för särskilt fall förordna om undantag från sekretess för uppgifter i Säkerhetspolisens register. För att sådana uppgifter skall få lämnas ut fordras enligt bestämmelsen att det är påkallat av synnerliga skäl. Ytterligare en bestämmelse om regeringens dispensrätt finns i 10 b § polisregisterlagen. Enligt denna får Statens kriminaltelmiska laboratorium föra ett ADB-register som omfattar laboratoriets sakkunnigutlåtanden. Uppgifter ur registret får lämnas till en annan myndighet om och i den utsträckning regeringen föreskriver eller beslutar i särskilt fall. Om synnerliga skäl föreligger får regeringen i särskilt fall också besluta att uppgifter får lämnas till enskild. Vårt förslag medför att den allmänna dispensregeln i 14 kap. 8 § sekretesslagen blir tillämplig även för uppgifter i polis- och kriminalregister. Med hänsyn härtill anser vi att regeln om undantag från sekretess i 9 a § polisregisterlagen inte längre behövs och inte heller bestämmelsen i 10 b § om utlämnande till enskild beträffande 10 b se även avsnitt 12.7.

5.12 Förbehåll och inskränkningar i meddelarfriheten

I 14 kap. 9 och 10 sekretesslagen finns bestämmelser om att förbehåll som inskränker den enskildes rätt att lämna uppgift vidare kan ställas upp i samband med att uppgifter lämnas ut. 14 kap. 9 § innehåller sådana regler om förbehåll som är generellt tillämpliga, medan 10 § ger bestämmelser om förbehåll som en myndighet kan ställa upp i vissa särskilt angivna fall, bl.a. när uppgifter länmas ut enligt 14 kap. 5 § till part. Med stöd av lO§ femte stycket kan förbehåll som inskränker den enskildes rätt att lämna uppgift vidare även ställas upp när regeringen eller riksdagen för särskilt fall förordnar om undantag från sekretess. Om förbehåll har meddelats med stöd av 14 kap. 9 eller lO§ sekretesslagen gäller tystnadsplikten enligt förbehållet framför

meddelarfriheten. Det innebär att meddelarfrihet inte gäller för dessa

uppgifter 16 kap. 1 § 4 sekretesslagen. Bestämmelserna i sekretesslagen om förbehåll vid utlämnande av uppgifter gäller för närvarande inte vid utlämnande av uppgifter ur polis- och kriminalregister. Ipolisregisterlagen finns dock tre särskilda bestämmelser om förbehåll, nämligen i 9 § andra stycket, 9 § och a 10 b § andra stycket. I 12 § andra stycket kriminalregisterlagen finns också en bestämmelse om förbehåll.

126 Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister

5.12.1 9 a § polisregisterlagen

Med stöd av den nyligen införda 9 a § polisregisterlagen får regering-

när det är påkallat synnerliga skäl, för särskilt fall förordna om en, av

undantag från sekretess för uppgifter i ett polisregister som förs av

Säkerhetspolisen. Ett sådant förordnande fâr förenas med villkor att förbehåll inskränker den enskildes rätt att lämna uppgiften vidare som eller att utnyttja den skall ställas vid utlämnande av uppgiften. Av upp

ett tillägg till 16 kap. 1 § 12 sekretesslagen framgår att tystnadsplikten

går före meddelarfriheten förbehåll har meddelats enligt 9 a § om

polisregisterlagen.

Som vi tidigare har framhållit medför vårt förslag om ändring av reglerna sekretess för polis- och kriminalregister att även beom stämmelserna i 14 kap. sekretesslagen blir tillämpliga för uppgifter i sådana register. Regeringen kommer således med stöd av 14 kap. 8 § kunna förordna undantag från sekretess och i enlighet med att om 14 kap. 10 § meddela förbehåll i samband med sådant beslut. Tystnadsplikten kommer då till följd bestämmelsen i 16 kap. 1 § av 4 sekretesslagen att före meddelarfriheten. Som framgår av avsnitt

l 1.4 behövs därför inte den särskilda regeln i 9 a § polisregisterla-

regeringens dispensrätt. Bestämmelsen om förbehåll behövs gen om

inte heller. 9 § polisregisterlagen kan därför upphävas i sin helhet,

a liksom bestämmelsen i 16 kap. 1 § 12 sekretesslagen.

5.12.2 9 § och 10 b § polisregisterlagen samt 12 §

krirninalregisterlagen

Med stöd 9 § andra stycket polisregisterlagen får uppgifter lämnas

för vetenskaplig eller därmed jämförlig undersökning. Vid utläm-

ut nande bör enligt bestämmelsen erforderliga förbehåll göras. Motsvarande bestämmelse finns för kriminalregistrets del i 12 § kriminal-

registerlagen. Med stöd 10 b § polisregisterlagen får Statens kriminaltekniska

av laboratorium föra ADB-register omfattar dess sakkunnigutlâett som tanden. Uppgifter registret får lämnas till en annan myndighet om ur och i den utsträckning regeringen föreskriver eller beslutar i särskilt fall. Om synnerliga skäl föreligger får regeringen dessutom i särskilt fall besluta att uppgifter får lämnas till enskild. I så fall får förbehåll

uppställas inskränker mottagarens rätt att lämna uppgifterna

som vidare eller utnyttja dem.

Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister 127

Förbehåll

Vårt förslag till ändrade Sekretessregler medför att de nyssnämnda bestämmelserna i polis- och kriminalregisterlagarna förbehåll inte om längre behövs. Regeln i 14 kap. 9§ sekretesslagen kan i stället tillämpas.

Meddelarfrihet

Tystnadsplikt som följer av förbehåll enligt 9 § andra stycket polisregisterlagen, 10 b § polisregisterlagen eller 12 § kriminalregisterlagen har för närvarande inte företräde framför meddelarfriheten. Bestämmelserna i 9§ andra stycket polisregisterlagen och 12 § kriminalregisterlagen infördes år 1977 och trädde i kraft den 1 januari 1978 prop. 1977/78:38. Samtidigt infördes vissa ändringar i 1937 års sekretesslag, vilka behövdes för att lagen fram till dess att den kunde ersättas med en ny sekretesslag skulle stå i överensstämmelse med de nya regler i tryckfrihetsförordningen skulle träda i kraft som den l januari 1978. Dessutom infördes av samma skäl en tillfällig lag som angav i vilka fall en föreskrift tystnadsplikt skulle bryta om igenom meddelarfriheten; lag 1977: 1035 om ansvar tryckfrihetens område för brott mot tystnadsplikt. Av denna lag följde att meddelarfrihet inte skulle gälla "om fråga är tystnadsplikt .följer om som.. av förordnande av domstol eller undersökningsledare i brottmål eller av myndighets förbehåll vid utlämnande allmän handling är av som tillgänglig för envar". Bestämmelsen innebar således att meddelarfrihet inte gällde om förbehåll hade meddelats med stöd polisregisterav eller kriminalregisterlagen. Den särskilda lagen om ansvar på tryckfrihetens område upphävdes när den nya sekretesslagen infördes. Bestämmelsen i 16 kap. 1 § innebär som vi tidigare har framhållit att endast förbehåll som meddelas med stöd av sekretesslagen har företräde framför meddelarfriheten. Av propositionen med förslag till ny sekretesslag prop. 1979/80:2 del A, s. 366 ff. framgår inte varför bestämmelsen inte kom att omfatta förbehåll meddelas enligt polis- eller kriminalsom registerlagama. Bestämmelsen i 10 b§ polisregisterlagen infördes efter det att sekretesslagen trätt i kraft. Av förarbetena framgår inte att några överväganden gjordes i fråga om meddelarfriheten prop. 1987/88: 122 s. 30. Vårt förslag medför att förbehåll vid utlämnande uppgifter av ur polis- och kriminalregister fortsättningsvis kommer att meddelas med stöd av bestämmelsen i 14 kap. 9 vilket till följd av regeln i

Sekretess för uppgifter i polis- och kriminalregister

16 kap. l § 4 kommer att medföra att meddelarfriheten får vika för tystnadsplikten.

5.13 Utlämnande av uppgifter till utlandet

Sekretesslagens regler om myndigheter avser i princip bara svenska myndigheter. I 1 kap. 3 § tredje stycket sekretesslagen finns emellertid specialbestämmelse utlämnande av uppgifter till utländska en om myndigheter och mellanfolkliga organisationer. Huvudregeln är att sekretessbelagda uppgifter inte får lämnas ut till sådana myndigheter eller organisationer. Två undantag gäller emellertid från denna princip. För det första får uppgift lämnas ut om den i motsvarande en fall skulle få lämnas till en svensk myndighet och det dessutom enligt den utlänmande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften länmas. För det andra får sekretessbelagda uppgifter lämnas ut om det sker i enlighet med lag eller förordning. Det behöver inte vara fråga om en uppgiftsskyldighet prop. 1981/82:186 61. Det räcker att föreskriften innebär att s. uppgifter får länmas till utländska myndigheter m.fl. Sådana föreskrifter finns för närvarande i 4 och 5 §§ polisregisterlagen samt i 13 § kriminalregisterlagen. Motsvarande bestämmelser bör tas in i de författningar vi lägger fram förslag till. Frågan om hur benya som stämmelserna bör utformas tar vi upp senare i anslutning till att vi behandlar de olika registren. Det kan emellertid finnas anledning att redan här uppmärksamma bestämmelsen i 7 kap. 16 § sekretesslagen. Enligt första stycket i denna paragraf gäller sekretess för personuppgifter i personregister som avses i datalagen om det kan antas att utlämnandet skulle medföra att uppgiften används för automatisk databehandling i strid med datalagen. Sekretess gäller enligt andra stycket också det kan antas att utlämnande skulle medföra att om uppgiften används för automatisk databehandling i stat som inte har en anslutit sig till Europarådets dataskyddskonvention och att detta medför otillbörligt intrång i personlig integritet. Vid tillämpning av andra stycket ankommer det på Datainspektionen att pröva fråga om utlämnande. Datalagskomrnittén har föreslagit att bestämmelsen i 7 kap. 16 § andra stycket upphävs. Av första stycket i paragraf skall dock samma även fortsättningsvis framgå att sekretess skall gälla för personuppgift, det kan antas att ett utlämnande skulle medföra att uppgiften om behandlas i strid med persondatalagen. Förslaget medför att polisen fortsättningsvis kan lämna ut uppgifter till utlandet i enlighet med vad sägs i de föreslagna författningarna utan att frågan om som av oss utlämnande först prövas av Datainspektionen.

6 Belastningsregistret

I detta avsnitt tar vi upp frågor om det nya belastningsregister som skall ersätta person- och belastningsregistret. Registret skall endast innehålla uppgifter om påföljd för brott och liknande uppgifter samt samordnas med påföljdsregistreringen i körkortsregistret. I avsnitt 6.1 anges att ändamålet med det nya registret skall vara att underlätta tillgången till sådana belastningsuppgifter som behövs i verksamhet hos polis- och tullmyndigheter för att förebygga, uppdaga och utreda brott, hos åklagarmyndigheter för fönmdersökning och åtal samt vid utfärdande av strafföreläggande samt hos allmänna domstolar för straffrnätning och val av påföljd. Uppgifter i registret skall också få användas av polismyndigheter och andra myndigheter vid sådan lämplighetsprövning och tillståndsgivning som anges i författning samt av enskilda om det är av särskild betydelse i den enskildes verksamhet. Avsnitt 6.2 handlar om registrets innehåll. Registret skall innehålla uppgift om den som genom dom eller strafföreläggande ålagts påföljd för brott för vilket inte endast penningböter är föreskrivet, har ålagts förvandlingsstraff för böter, på grund av åklagares beslut enligt lagen om unga lagöverträdare inte har åtalats för ett allvarligare brott, skall utlämnas enligt någon av utlämningslagarna eller har meddelats besöksförbud. Körkortsinnehavare skall i viss utsträckning registreras även med anledning av brott som endast kan föranleda penningböter. Vissa uppgifter om den som är dömd i utlandet skall också registreras. I avsnitt 6.3 behandlas utlämnande av uppgifter ur registret. Uppgifter i belastningsregistret skall kunna lämnas ut enligt vad som följer av tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen. Dessutom skall det i lag och förordning finnas bestämmelser om myndigheter som oavsett sekretess skall ha rätt till uppgifter ur registret. Sådana bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter till vissa myndigheter som behöver dem för lämplighetsprövning och tillståndsgivning finns för närvarande i registerförfattningarna. De nya reglerna skall i huvudsak motsvara de nuvarande. Uppgifter bör liksom för närvarande i viss utsträckning kunna lämnas till myndigheter och organisationer utomlands.

130 Belastningsregistret

Frågor om gallring tas upp i avsnitt 6.4. Uppgifter i belast-

ningsregistret skall gallras när förutsättningar för registrering inte längre föreligger, dvs. om den registrerade frikänns efter överklagande eller beslut om resning, om strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot har undanröjts, om beslut om förvandlingsstraff för böter har upphävts, om åklagares beslut att inte åtala har återkallats eller om besöksförbud har upphävts. Uppgifter i belastningsregistret skall också gallras när viss tid

förflutit. Som regel skall uppgifter gallras tio år från dom eller

beslut. Uppgift om bötesdomar skall dock gallras efter fem år.

Uppgift om domar som medfört fängelse eller rättspsykiatrisk

vård skall gallras tio år efter frigivningen.

6.1 Registrets ändamål

Utgångspunkten för vårt arbete i denna del är att person- och

belastningsregistret skall ersättas av ett nytt register, i vilket endast uppgifter påföljd för brott och liknande uppgifter skall tas in. om

Registreringen av belastningsuppgifter i person- och belastningsregistret skall samordnas med brottsregistreringen i körkortsregistret. Frågan vilka uppgifter skall antecknas i det nya registret,

om som vilka myndigheter och enskilda som oavsett sekretess skall ha rätt till uppgifter registret och vad skall gälla om gallring av uppgifter ur som

i registret, skall avgöras med hänsyn till registrets ändamål.

Ändamålet med kriminalregistret framgår inte kriminalregisterlaav gen. Syftet med person- och belastningsregistret kan sägas följa av l § RI-förordningen. Enligt detta stadgande skall det för att insamla, lagra, bearbeta och lämna uppgifter som har samband med verksamheten inom polis-, åklagar- och domstolsväsendet samt kriminalvården finnas ett informationssystem grundat automatisk databehandling". Informationssystemet består delsystem. Bestämmelserna om vad de av skall innehålla täcker de uppgifter som skall ingå i körkortsregistrets

belastningsdel, någon särskild ändamålsbeskrivning av detta

men register ñmis inte.

Det övergripande syftet med det nya belastningsregistret får anses att olika myndigheter, framför allt de brottsbekâmpande och

vara rättsvårdande myndigheterna, ett enkelt sätt skall kunna tillgång till de uppgifter som behövs i verksamheten. Det är för det första fråga uppgifter behövs i verksamhet hos polis- och tullmynom som digheter för att förebygga, uppdaga och utreda brott samt i fråga om

polismyndigheter vid sådan lämplighetsprövning och tillståndsgivning

i författning. Av statistik från Rikspolisstyrelsen framgår som anges

att polismyndigheterna gör ungefär 1 300 000 slagningar i person- och

Belastningsregistret 13 l

belastningsregistret per år. För det andra har också åklagare genom registret tillgång till de

uppgifter som behövs för förundersökning och åtal samt vid ut-

färdande av strafföreläggande. Rikspolisstyrelsen lämnar varje år

ungefär 70 000 utdrag ur kriminalregistret till åklagare och ytterligare ca 40 000 utdrag ur person- och belastningsregistret. Enligt uppgift

från Rikspolisstyrelsen lämnas också sådana utdrag direkt från polismyndigheterna. För de allmänna domstolarna har registret stor betydelse för påföljdsval och straffmätning. Varje år lämnar Rikspolisstyrelsen ca 50 000 utdrag ur kriminalregistret till domstolarna. Registret fyller också en viktig funktion för andra myndigheter i fråga om personer vilkas förhållanden år av betydelse för prövning i myndigheternas verksamhet. Drygt 40 000 utdrag ur person- och belastningsregistret lämnas årligen till sådana myndigheter av Rikspolisstyrelsen. Av dessa torde 80-90 % lämnas till Invandrarverket i bl.a. medborgarskapsärenden. Rikspolisstyrelsens enhet i Kiruna företar dessutom varje år ca 9 000 slagningar i person- och belastningsregistret på begäran av Invandrarverket och Utlänningsnämnden i asylärenden. Siffran är osäker och varierar med hänsyn till asylpolitiken. Utdrag till myndigheter lämnas också i viss utsträckning av polismyndigheter. Hur många sådana utdrag som förekommer är inte känt. Registret används vidare för utlärrmande av uppgifter till enskild. Ungefär 10 000 utdrag ur person- och belastningsregistret lämnas varje år till enskilda beträffande de enskilda själva. Dessutom får

uppgifter lämnas till enskilda vårdarbetsgivare och larminstallations-

företag. Uppgift om hur många utdrag som lämnas till lannföretagen saknas. Utdrag till vårdarbetsgivare synes i praktiken inte förekomma. I kriminalregisterpromemorian föreslogs en ändamålsbeskrivning i enlighet med de syften för ett nytt belastningsregister som beskrivits nu. Några invändningar synes inte ha riktats mot förslaget i denna del. Vi föreslår att ändamålet med belastningsregistret beskrivs i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslogs i promemorian.

Vi har övervägt om det behöver framgå av ändamålsbestämrnelsen

att registret kan komma att användas som underlag för rättsstatistik och för forskning. Tryckfrihetsförordningens och sekretesslagens regler om utlämnande av allmänna handlingar kommer att utgöra det rättsliga stödet för utlämnande av uppgifter för forskningsändamål. Den rätt som följer av dessa regler är inte beroende av vad som föreskrivs om ett registers ändamål. Det talar för att användning för forskningsändamål inte behöver anges i ändamålsbestämmelsen.

Dessutom följer det den föreslagna persondatalagen att behandling

av av uppgifter för statistik eller forskningsändamål inte kan anses strida mot det ursprungliga ändamål för vilket uppgifterna insamlades. Vi

132 Belastningsregistret

anser därför inte att det behöver anges att uppgifter ur registren får

användas för framställning av rättsstatistiken eller för forskning.

6.2 Registrets innehåll

6.2.1 Disposition av avsnittet

Registret skall innehålla olika kategorier av uppgifter, i huvudsak

motsvarande dem som i dag registreras med stöd av kriminalregister-

lagen, polisregisterlagen och polisregisterkungörelsen samt körkorts-

förordningen. Bestämmelserna om vad som enligt dessa författningar skall registreras överlappar varandra delvis. För överskådlighetens skull tar vi därför i det följande upp en redogörelse för gällande rätt, tidigare förslag och våra egna överväganden och förslag sammanhållet beträffande varje sådan kategori. Sålunda redovisas särskilt frågan om registrering av

påföljder 6.2.2,

åtalsunderlåtelse, rapporteftergift m.m. 6.2.3,

uppgifter i anslutning till sådana registreringar 6.2.4.

Vad gäller den lagtekniska utformningen av bestämmelserna om belastningsregistrets innehåll bör redan här anmärkas att vi har ansett

det lämpligast att i lagen om belastningsregister endast ange förut-

sättningarna för att skall få registreras. Närmare bestämmelen person

vilka uppgifter domen eller beslutet, brottet,

ser om om personen, påföljden etc. skall föras in bör däremot meddelas i en förordning som

om belastningsregister.

6.2.2 Påföljder

Gällande rätt

I kriminalregistret skall enligt 2 § lagen om allmänt kriminalregister kriminalregisterlagen införas uppgifter om dem som av domstol i

riket dömts till fängelse, Villkorlig dom eller skyddstillsyn, överlämnats till rättspsykiatrisk vård eller, om för brottet är föreskrivet

fängelse, till vård enligt lagen 1988:870 om vård av missbrukare i

vissa fall, eller ålagts förvandlingsstraff för böter. Registret skall

också innehålla uppgifter om dem som genom strafföreläggande har förelagts villkorlig dom ändring SFS 1996: 1463, vilken träder genom

i kraft den 1 juli 1997. belastningsregistret skall enligt 2 § första stycket

I person- och

Belastningsregistret

1 a-c samt 3 § första stycket polisregisterkungörelsen föras in upp-

gifter om den som har dömts till påföljd för brott mot brottsbalken, lagen 1992: 1602 om valuta och kreditreglering, narkotikastrafflagen

1968:64, lagen 1991:1969 om förbud mot vissa dopningsmedel,

vapenlagen 1973:1176, vapenförordningen 1974:123 och 1 § andra

stycket eller 3-5 lagen 1951:649 om straff för vissa trañkbrott, inte endast penningböter är föreskrivet för brottet. Även uppgifter om om dem som genom strafföreläggande har förelagts böter eller villkorlig dom skall antecknas ändring genom SFS 1996: 1463, vilken träder i kraft den l juli 1997. Enligt 2 § första stycket 1 d samt 3 § andra stycket polisregisterkungörelsen skall även antecknas uppgifter om den som har dömts till påföljd eller genom godkänt strafföreläggande bötfállts för brott mot 1 § första stycket eller 2 § lagen om straff för vissa trafikbrott eller

bestämmelse i annan lag eller författning, om påföljden är dagsböter

eller normerade böter, lägst 1 000 kronor, eller om annan påföljd än böter har dömts ut. Om det har dömts till gemensam påföljd för flera brott gäller enligt 3 § polisregisterkungörelsen särskilda regler. I person- och belastningsregistret registreras även uppgifter om den som har ålagts förvandlingsstraff för böter 2 § 3 polisregisterkungörelsen eller med tillämpning av 30 kap. 6 § brottsbalken har förklarats fri från påföljd 2 § 2.

I körkortsregistretsbelastningsdel registreras nära nog undantagslöst brott mot trañklagstiftningen. Samtidigt sker i vissa fall en registrering

i person- och belastningsregistret.

Enligt 91 och 83 §§ körkortsförordningen 1977:722 antecknas i

körkortsregistrets belastningsdel uppgifter om domar, beslut om strafförelägganden och förelägganden av ordningsbot, varigenom körkortshavare, innehavare av traktorkort, innehavare av utländskt körkort eller någon för vilken spärrtid löper har befunnits skyldig till vissa brott. Det gäller brott mot trañkbrottslagen 1951:649, motsvarande brott mot järnvägssäkerhetslagen 1990:1157, -

vissa andra brott vid förande av motordrivet fordon eller spårvagn,

brott mot narkotikastrafflagen 1968:64 och brott mot lagen

1960:418 om straff för varusmuggling i fråga om narkotika,

vissa brott mot brottsbalken i de fall där annan påföljd än böter har —— dömts ut.

134 Belastningsregistret

Tidigare förslag

I kriminalregisterpromemorian föreslogs såvitt avser registrering av påföljder att registret skulle innehålla uppgifter om den som dömts till påföljd eller genom strafföreläggande bötfällts för brott för vilket inte endast penningböter är föreskrivet. Vidare skulle förvandlingsstraff för böter föranleda införande i registret, liksom en förklaring enligt 30 kap. 6 § brottsbalken om att någon är fri från påföljd. Även endast penningböter är föreskrivet skulle dock uppgifter om föras in i registret beträffande den som har körkort eller trañkkort och som har befunnits skyldig till brott vid förande av motordrivet fordon eller spårvagn. Dock skulle inte uppgifter om olovlig körning utomlands och vissa förseelser mot vägtrafikkungörelsen föras in. En majoritet av remissinstanserna tillstyrkte förslaget eller lämnade

det utan erinran. Rikspolisstyrelsen avstyrkte dock förslaget med

hänvisning bl.a. till att det innebar en omfattande utvidgning av registreringen av belastningsuppgifter jämfört med den registrering som i dag sker i person- och belastningsregistret. Regeringen framhöll iprincippropositionen prop. 1994/95: 144 att det inte hade kommit fram något behov av en mer omfattande förändring av innehållet i det nuvarande person- och belastnings-

registret. Utgångspunkten borde enligt regeringen därför vara att

registreringen i belastningsregistret i huvudsak skall motsvara registreringen av belastningsuppgifter i person- och belastningsregistret. Frågan om registreringsnivån skall dock övervägas av Registerutredningen, varvid vi enligt propositionen bl.a. skall överväga i vilken utsträckning bötespåföljder, åtalsunderlåtelser och rapporteftergifter skall registreras. Regeringen ansåg vidare att registreringen av påföljder av betydelse för körkortsfrågor borde integreras med den registrering av påföljder

som skall ske inom ramen för påföljdsregistret. Det fanns enligt

regeringens mening inte något som gav anledning att begränsa den nuvarande registreringen av påföljder som har betydelse för körkortsfrågor. Även beträffande körkortshavare m.fl. enligt 83 § körsom kortsförordningen 1977:722 skall antecknas i körkortsregistret borde

alltså utgångspunkten vara att belastningsuppgifter skall registreras i

samma utsträckning som i dag.

Överväganden

Belastningsregistret bör liksom för närvarande följer av 2 § kriminal-

registerlagen innehålla uppgifter om dem som har dömts till fängelse,

Villkorlig dom eller skyddstillsyn, oavsett vilket brott det är fråga om. Registret bör vidare innehålla uppgift om andra påföljder, vilket

Belastningsregistret 135

innebär att samtliga former av överlämnande till särskild vård med stöd av 31 kap. brottsbalken bör antecknas. Det är fråga om rätts-

psykiatrisk vård, missbrukarvård och vård inom socialtjänsten.

Uppgifter om den som har överlämnats till missbrukarvård antecknas för närvarande enligt 2 § första stycket l kriminalregisterlagen endast om för brottet är föreskrivet fängelse. Det kravet gäller

inte för registrering av domar i person- och belastningsregistret

avseende vård inom socialtjänsten och bör därför utgå. Det torde för övrigt knappast förekomma att någon överlämnas till missbruksvård för ett rent bötesbrott. Även beslut om förvandling av böter enligt 25 kap. 8 § brottsbalken bör antecknas, liksom en förklaring enligt 30 kap. 6 § brottsbalken att en tilltalad är fri från påföljd. Vi övergår nu till frågan om registrering av bötesdomar. Som har

anförts i tidigare förslag till registerlagstiftning finns det starka skäl

som talar för att det skall finnas en nedre gräns för registrering av brott. Frågan är var denna gräns skall dras. Det kan å sidan ena hävdas att en förseelse av mer bagatellartad karaktär, vilken har föranlett böter, normalt inte skall behöva belasta en person- och den

framtida bedömningen honom. Å andra sidan kan inte bortse

av man från att även bötespåföljder i vissa fall kan ha betydelse. Vårt arbete utgår från att registreringen i kriminalregistret, personoch belastningsregistret och körkortsregistret skall samordnas och att

uppgifter skall antecknas i det nya registret i huvudsakligen

samma

utsträckning som i dag. Eftersom bötesbrott för närvarande registreras i viss omfattning i person- och belastningsregistret, bör bötesbrott

också antecknas i det nya belastningsregistret. Vad vi har att ta ställning till är i vilken utsträckning sådana brott skall registreras.

Den nuvarande regleringen är enligt vår mening onödigt komplicerad. Den lösning som i kriminalregisterpromemorian förordades

som den enklaste och samtidigt mest ändamålsenliga innebar att den som dömts för ett brott för vilket strängare påföljd än penningböter kunde dömas ut skulle registreras, oavsett vilken påföljden blivit i det enskilda fallet. Mot detta förslag har remissinstanserna inte haft någon erinran. Även vi förslaget är väl och föreslår därför anser att avvägt en sådan lösning. Vad som har sagts nu gäller registrering av påföljder i allmänhet. I körkortsregistret registreras för närvarande även vissa brott för vilka endast penningböter är föreskrivet. Dessa brott bör även fortsättningsvis registreras, vilket medför att det behövs särskilda regler om registrering av körkortsinnehavare m.fl. i dessa fall. De brott det är fråga om är de som anges i 83 § första stycket 2 körkortsförordningen. Vi föreslår att det i lagen om belastningsregister förs in en bestämmelse om att uppgifter om sådana brott som avses i denna bestämmelse skall antecknas i belastningsregistret.

136 Belastningsregistret

6.2.3 Åtalsunderlåtelse, rapporteftergift m.m.

Gällande rätt

Enligt 2 § 4 polisregisterkungörelsen skall åklagares beslut att inte

åtala registreras i person- och belastningsregistret psykiatrisk vård eller vård i specialsjukhus eller i vårdhem för om vuxna enligt 35 § lagen 1967:940 angående omsorger om vissa utvecklingsstörda eller insatser enligt lagen 1993:387 om stöd och service till vissa funktionshindrade kommer till stånd jfr 20 kap. 7 §

första stycket 4 rättegångsbalken, 2. om beslutet grundas på särskild åtalsprövning enligt 9 § lagen om unga lagöverträdare eller det är fråga om åtalsunderlåtelse med stöd

av 17 § samma lag eller beslutet grundas särskild åtalsprövning enligt 46 § lagen om vård missbrukare i vissa fall och av brottet enligt åklagarens bedömande skulle ha lett till fängelse, Villkorlig dom, skyddstillsyn, rättspsykiatrisk vård, vård enligt lagen vård missbrukare i vissa fall eller förvandlingsstraff för böter. om av

Enligt 83 § fjärde stycket körkortsförordningen skall åtalsunderlåtelser antecknas även i körkortsregistrets belastningsdel. Det gäller åtals-

underlåtelse enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken eller motsvarande

bestämmelse i annan författning. Om beslutet gäller brottsbalksbrott skall anteckning dock ske endast brottet enligt åklagarens beom

dömande skulle ha lett till annan påföljd än böter.

Tidigare överväganden

I kriminalregisterpromemorian togs frågan om en utvidgad registrering åtalsunderlåtelser Även frågan registrering rapport-

av upp. om av eftergift diskuterades. Det föreslogs dock ingen ändring i förhållande till gällande rätt i något dessa hänseenden. Förslaget i promemorian av överensstämde således med gällande rätt. Mot detta riktades viss kritik från polis- och åklagannyndigheter. Dessa remissinstanser ansåg det särskilt angeläget att såväl åtals-

underlåtelse som rapporteftergift för snatteri i ökad utsträckning

antecknades.

Regeringen har i princippropositionen överlämnat till oss att överväga i vilken utsträckning åtalsunderlåtelser och rapporteftergifter bör registreras. Innan vi redovisar våra överväganden i denna del,

lämnar vi redogörelse för reglerna om åtalsplikt och om undantag en från åtalsplikten.

Belastningsregistret 137

Absolut åtalsplikt

I 20 kap. 6 § rättegångsbalken anges att åklagare skall åtala brott

som hör under allmänt åtal, om inte annat är stadgat. Bestämmelsen ger uttryck för vad som brukar kallas den absoluta åtalsplikten. I den

juridiska doktrinen brukar man skilja mellan absolut och relativ

åtalsplikt. Teorin om den absoluta åtalsplikten innebära anses att åklagaren är skyldig att väcka åtal, om gärningen är straffbar och

bevisningen tillräckligt stark för att kunna ligga till grund för

en fällande dom. Enligt den relativa åtalspliktsteorin behöver däremot åtal

inte alltid väckas även om förutsättningar härför i och för sig

föreligger. Äklagare ges enligt denna princip en rätt att, utifrån

förhållandena i det enskilda fallet, pröva åtal är påkallat. Han får om

alltså göra en viss lämplighetsavvägning. Svensk rätt utgår som vi nyss nämnt från en i princip absolut

åtalsplikt. Åtalsplikten har emellertid försetts med alltmer betydande

undantag. Genom senare års lagstiftningsarbete har inskränkningarna i själva verket getts en sådan omfattning att det med fog kan hävdas

att denna kommit att i vissa fall närma sig ett system med relativ

åtalsplikt Äklagarutredningens betänkande Ett reformerat åklagarvä-

sende, SOU 1992:61, del A, s. 149. Regler undantag från om åtalsplikten är av två slag, särskild åtalsprövning och åtalsunderlåtelse.

Även förundersökningsbegränsning och rapporteftergift

kan i princip sägas utgöra undantag från den absoluta åtalsplikten.

Undantag från den absoluta åtalsplikten

A. Särskild åtalsprövning

I vissa fall har lagstiftaren uttryckligen angett att presumtionen är mot åtal. Det rör sig här om inskränkningar i åtalsplikten beträffande vissa särskilt angivna brottstyper. Åtalet har alltså i dessa fall gjorts

fakultativt. Dessa s.k. särskilda åtalsprövningsregler är intagna under

respektive straffstadgande. Reglerna har olika innehåll och markerar en varierande grad av presumtion mot åtal. I vissa fall får åtal väckas

bara om målsäganden har angett brottet till åtal och åtal finnes påkallat av särskilda skäl. Detta gäller exempelvis grova fall av vållande till kroppsskada. I andra fall får åtal väckas endast om åtal av särskilda

skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt. Exempel detta finns i bestämmelsen om olovligt förfogande över avbetalningsgods. Bestämmelser av detta slag är relativt vanliga i brottsbalken och

förekommer även inom specialstraffrätten, bl.a. i skattebrottslagen och varusmugglingslagen. De brottstyper för vilka särskild åtalsprövning

är föreskriven är i regel sådana där brottet har utpräglat civilrättsliga

138 Belastningsregistret

inslag, rör förhållandet inom familjen eller där andra sanktionsfonner gäller vid sidan av det straffrättsliga systemet. En form av särskild åtalsprövning är föreskriven beträffande personer som beretts vård med stöd av lagen 1988:870 om vård av missbrukare i vissa fall. Har någon som står under sådan vård begått brott före eller under vårdtiden och är inte strängare straff stadgat för brottet än fängelse ett år, skall åklagaren enligt 46 § nämnda lag pröva om åtal lämpligen bör äga rum. En motsvarande bestämmelse finns i 9 § lagen 1964: 167 med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Om någon med stöd av 3 § lagen 1990:52 med särskilda som, bestämmelser om vård av unga har tagits in ett sådant särskilt ungdomshem som avses i 12 § samma lag, misstänks för att ha begått brott innan vården vid hemmet har avslutats, skall åklagaren pröva om åtal lämpligen bör ske.

Åklagares beslut enligt 46 § lagen om vård av missbrukare i vissa

fall eller 9 § lagen om unga lagöverträdare, att inte åtala brott registreras i person- och belastningsregistret om brottet enligt åklagarens bedömande skulle ha lett till fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn, rättspsykiatrisk vård, vård enligt lagen om vård av missbrukare

i vissa fall eller förvandlingsstraff för böter. Andra beslut med anledning av regler om särskild åtalsprövning registreras däremot inte.

B. Ätalsunderlåtelse

Den andra typen av inskränkning i åtalsplikten utgörs av bestämrnelserna om åtalsunderlåtelse. Allmänna regler om åtalsunderlåtelse ges i 20 kap. 7 § rättegångsbalken. Enligt dessa bestämmelser får åklagare besluta att underlåta åtal under förutsättning att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse inte åsidosätts det kan antas att brottet inte skulle föranleda annan påföljd än om böter,

det kan antas att påföljden skulle bli villkorlig dom och det

om finns särskilda skäl för åtalsunderlåtelse,

3. om den misstänkte begått annat brott och det utöver påföljden för

detta brott inte krävs påföljd med anledning av det föreliggande brottet, eller

4. om psykiatrisk vård eller vård i specialsjukhus eller i vårdhem för

enligt 35 § lagen 1967:940 angående omsorger om vissa vuxna utvecklingsstörda eller insatser enligt lagen 1993:387 om stöd och service till vissa funktionshindrade kommer till stånd 20 kap. 7 § första stycket 4 rättegångsbalken.

Åtal får vidare enligt bestämmelse underlåtas det samma om av

särskilda skäl är uppenbart att det inte krävs någon påföljd för att

avhålla den misstänkte från vidare brottslighet och att det med hänsyn

Belastningsregistret 139

till omständigheterna inte heller krävs av andra skäl att åtal väcks.

Ätalsunderlåtelse enligt 20 kap. 7 § 4 rättegångsbalken registreras

i person- och belastningsregistret om brottet enligt åklagarens bedömande skulle ha lett till fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn, rättspsykiatrisk vård, vård enligt lagen om vård av missbrukare i vissa

fall eller förvandlingsstraff för böter.

Beträffande ungdomar som vid tiden för brottet inte fyllt 18 år skall frågan om åtalsunderlåtelse prövas enligt lagen 1964:167 om unga lagöverträdare. Häri ges mycket vidsträckta möjligheter till âtals-

underlåtelse för denna åldersgrupp. Även bestämmelserna i princip

om är utformade som undantag från den absoluta åtalsplikten kan sägas att presumtionen är mot åtal i dessa fall. Lagregleringen vilar på grundtanken att ansvaret för ungdomar som begår brott i första hand skall åvila socialtjänsten och inte kriminalvården SOU 1992:61, del A, s. 151. Enligt 17 § första stycket lagen om unga lagöverträdare får åtal underlåtas om den underârige blir föremål för

vård eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen

2. vård eller annan åtgärd enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga eller annan åtgärd som innebär att den underârige får hjälp eller stöd om det med skäl kan antas att därigenom vidtas vad som är lämpligast för den unge.

Ätalsunderlåtelse får också beslutas det är uppenbart brottet om att skett av okynne eller förhastande. Viss hänsyn skall tas till den unges

vilja att ersätta målsäganden och att avhjälpa eller begränsa skador uppkommit grund brottet. Ätalsunderlåtelse får dock inte

som av beslutas, om något väsentligt allmänt eller enskilt intresse därigenom

skulle åsidosättas. Vid bedömningen av om något väsentligt allmänt

intresse åsidosätts skall särskilt beaktas den tidigare har gjort om unge sig skyldig till brott. Ätalsunderlåtelse med stöd 17 § lagen lagöverträdare av om unga registreras i person- och belastningsregistret om brottet enligt åklagarens bedömande skulle ha lett till fängelse, Villkorlig dom, skyddstillsyn, rättspsykiatrisk vård, vård enligt lagen om vård av missbrukare

i vissa fall eller förvandlingsstraff för böter. Gör åklagaren den be-

dömningen att brottet skulle föranleda böter eller överlänmande till vård inom socialtjänsten skall âtalsunderlâtelsen således inte registreras.

C. Förundersökningsbegränsning

Den absoluta åtalsplikten är förenad med en absolut förundersökningsplikt 23 kap. 1 § rättegångsbalken. I likhet med vad som gäller

140 Belasmingsregistret

beträffande åtalsplikten är dock även förundersökningsplikten förenad med en rad undantag. Om åklagaren kan förutse att, för det fall en fullständig utredning skulle företas, åtal skulle komma att underlåtas till följd av någon regel om åtalsunderlåtelse i 20 kap. rättegångsbalken eller inte väckas på grund av att särskild åtalsprövning är föreskriven, får han enligt 23 kap. 4 a § rättegångsbalken besluta att inte inleda förundersökning. Har förundersökning inletts får åklagaren under samma förutsättning lägga ner förundersökningen. Förundersökningsbegränsning enligt den angivna bestämmelsen får bara ske om något väsentlig allmänt eller enskilt intresse inte åsidosätts genom åtgärden. Beslut om att inte inleda eller att lägga ned en förundersökning får också fattas enligt en s.k. proportionalitetsregel. Om en utredning skulle kräva kostnader som inte står i rimligt förhållande till sakens betydelse och det dessutom kan antas att brottet i händelse av lagföring

inte skulle leda till svårare påföljd än böter behöver utredning inte

inledas och en inledd utredning får läggas ner.

Om åtalsprövning skall ske enligt lagen om unga lagöverträdare, alltså beträffande ungdomar som begått brott innan de fyllt 18 år,

gäller i princip inte reglerna om förundersökningsbegränsning enligt rättegångsbalken, även om förutsättningarna är sådana att ett beslut om åtalsunderlåtelse kan förutses. Det har i dessa fall ansetts att förundersökningen och beslutet om åtalsunderlåtelse har en särskild

betydelse som varning för den unge lagöverträdaren SOU 1992:61

153. En viss möjlighet till förundersökningsbegränsning finns dock s. enligt 8 § lagen om unga lagöverträdare. Om den unge, sedan åtalsunderlåtelse beslutats enligt 16 § lagen om unga lagöverträdare, misstänks för att ha begått ett annat brott dessförinnan, får åklagare således besluta att inte inleda förundersökning eller att lägga ned en påbörjad förundersökning beträffande detta brott. En förutsättning för förundersökning i dessa fall är enligt paragrafen att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse inte åsidosätts genom att förundersökning inte äger rum.

Beslut om förundersökningsbegränsning registreras inte i person-

och belastningsregistret.

D. Rapporteftergift

Även institutet rapporteftergift kan i princip sägas utgöra ett undantag

från den absoluta åtalsplikten. En polisman i tjänst är i princip skyldig

att ingripa för beivrande av brott 9 § polislagen. Rapporteftergift

innebär att polismannen i stället för att rapportera ett brott nöjer sig

med ett påpekande eller en erinran till den felande. En förutsättning härför är att i händelse lagföring annan påföljd än böter inte skulle

av komma att ådömas och att övertrâdelsen, med hänsyn till omständig-

Belastningsregistret 141

heterna i det särskilda fallet, framstår som obetydlig 5 kap. 5 §

polisförordningen.

Rapporteftergifter registreras inte i person- och belastningsregistret.

Våra överväganden

Vi har i uppdrag att överväga i vilken utsträckning åtalsunderlåtelser

och rapporteftergifter fortsättningsvis skall antecknas i det register som

skall ersätta person- och belastningsregistret.

För det första vill vi ta upp frågan om registrering av rapportefiergzft. Sådan registrering förekommer för närvarande inte. För rapporteftergift krävs inte att den misstänkte har erkänt brottet. Rapporteftergift får meddelas även om den misstänkte kräver att

frågan utreds RPS FS 1990:3, FAP 1012, punkt 4.3. Mot bakgrund

av detta anser vi att någon registrering av rapporteftergift inte bör

förekomma.

I kriminalregisterpromemorian föreslogs inte heller någon registrering rapporteftergift. Mot detta riktades viss kritik från polis och

åklagarmyndigheter. Remissinstanserna ansåg det särskilt angeläget att såväl åtalsunderlåtelse rapporteftergift för snatteri i ökad

som utsträckning antecknades. Även det även enligt vår mening är om angeläget att snatterier och andra bötesbrott inte får passera utan någon reaktion från samhällets sida, anser vi inte att den bästa metoden är att tillåta registrering av beslut att inte rapportera sådana brott. Om det krävs kraftigare reaktioner på snatterier och liknande

brott bör i stället praxis i fråga om rapporteftergift förändras.

För att förundersökningsbegränsning skall få beslutas krävs inte

heller att skuldfrågan år klarlagd. Beslut om att förundersökning inte

skall inledas eller skall läggas ned kan således fattas även om den misstänkte nekar, till brottet. Den misstänkte kan visserligen begära överåklagarens överprövning i åtalsfrågan, men har inte rätt att få

skuldfrågan prövad av domstol. Att ett beslut om förundersökningsbegränsning under sådana förhållanden skulle kunna föranleda

anteckning i belastningsregistret är enligt vår mening uteslutet jfr prop. 1984/85:3 s. 48 . Återstår så frågan registrering beslut att inte åtala med om av anledning åtalsunderlåtelse eller särskild åtalsprövning. Att beslut av åtalsunderlåtelse i viss utsträckning för närvarande registreras om hänger samman med att det är fråga om undantag från en i princip

absolut åtalsplikt. Om åtalsunderlåtelse inte hade meddelats, skulle den

misstänkte följaktligen i stället ha åtalats och sannolikt dömts för brottet och dänned också antecknats i person- och belastningsregistret. Det är lätt att förstå att det under sådana förhållanden anses att inte

142 Belastningsregistret

bara domar utan också beslut om åtalsunderlåtelse bör kunna registreras. Det gäller särskilt som ett beslut om åtalsunderlåtelse anses innefatta ett konstaterande från åklagarens sida att den misstänkte har begått ett visst brott, för vilket åtal emellertid inte skall väckas Riksåklagarens allmänna råd om åtalsunderlåtelse och förundersökningsbegränsning föreskrifter viss underrättelseskyldighet, RÅC sarnt om 1:124, s. 5. Med hänsyn härtill förutsätts det för åtalsunderlåtelse, enligt Riksåklagarens anvisningar, att utredningen är fullständig och att det är klarlagt att den misstänkte har begått brottet. I praktiken fordras normalt att den misstänkte har erkänt. Det finns emellertid, trots åtalsunderlâtelseinstitutets likheter med lagakraftvunnen dom, också skäl som talar emot registrering av beslut att inte väcka åtal. En viktig omständighet är att det många gånger kan

vara en slump om ett ärende avskrivs genom åtalsunderlåtelse eller

med stöd av reglerna om förundersökningsbegränsning. Den praktiska

betydelsen av institutet åtalsunderlåtelse ligger främst däri att det utgör

utgångspunkt för bestämmelserna om förundersökningsbegränsning prop. 1984/85:3 s. 48. Eftersom ett ärende av processekonomiska skäl bör avgöras så snabbt som möjligt är det rimligt att förundersökning inte inleds om åtalsunderlåtelse kan förväntas eller att förundersökningen i vart fall läggs ned då det står klart att åtal ändå i inte kommer att väckas. Frågan om ett ärende avskrivs på ett tidigt l

stadium förundersökningsbegränsning eller först l

genom senare, genom åtalsunderlåtelse, bör dock inte vara avgörande för om den misstänkte skall antecknas i belastningsregistret eller Det blir i annat fall, som

vi nyss har påpekat, ofta slumpen som får avgöra vem som registre-

ras. I stället bör i princip samma regler gälla för registrering av åtalsunderlåtelsen som beträffande registrering av beslut att inte inleda eller att lägga ned en förundersökning. Eftersom beslut om förundersökningsbegränsning inte heller framgent bör föranleda registrering,

bör utgångspunkten således vara att beslut att inte åtala inte heller

skall registreras i belastningsregistret.

Förslag beträffande åtalsunderlåtelser enligt 20 kap. 7 § 4

rättegångsbalken

Åtalsunderlåtelser meddelas med stöd 20 kap. som av 7 § 4 rätte-

gångsbalken registreras för närvarande i person- och belastnings-

registret. För sådan åtalsunderlåtelse fordras att psykiatrisk vård eller vård i specialsjukhus eller i vårdhem för vuxna enligt 35 § lagen 1967:940 angående omsorger om vissa utvecklingsstörda eller insatser enligt lagen 1993:387 om stöd och service till vissa i funktionshindrade kommer till stånd och att brottet enligt åklagarens i bedömande skulle ha lett till fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn,

Belastningsregistret

rättspsykiatrisk vård, vård enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall eller förvandlingsstraff för böter. Det har hävdats att åtalsunderlåtelser som meddelas med stöd av denna bestämmelse i viss mån kan sägas tjäna ett annat syfte än åtalsunderlåtelser i allmänhet jfr prop. 1984/85:3 s. 48. Syftet synes närmast vara att undvika en process i domstol som ändå framstår som onödig eftersom den misstänkte får adekvat vård oberoende av åtal. Detsamma kan sägas beslut att inte åtala efter särskild âtalsprövom ning enligt 46 § lagen 1988:870 om vård av missbrukare i vissa fall. Har någon som har beretts vård enligt denna lag begått brott före eller

under vårdtiden och är inte strängare straff stadgat för brottet än

fängelse ett år, skall åklagaren enligt 46 § närrmda lag pröva om åtal lämpligen bör äga rum. Beslut enligt denna bestämmelse om att inte åtala brott registreras i person- och belastningsregistret om brottet enligt åklagarens bedömande skulle ha lett till fängelse, Villkorlig dom, skyddstillsyn, rättspsykiatrisk vård, vård enligt lagen om vård missbrukare i vissa fall eller förvandlingsstraff för böter. av Dessa två fall åtalsunderlåtelse respektive âtalsprövning utmärker av sig visserligen det sättet att erforderlig vård kommer till stånd utan Detta är enligt vår mening emellertid inte ett tillräckligt skäl process. för att beslut att inte åtala skall registreras. Som vi tidigare har anfört kan misstanke i dessa fall avskrivas enligt reglerna om förunderen sökningsbegränsning, vilket inte i något fall registreras. Om inte särskilda skäl föranleder annat talar intresset av likformighet för att beslut att inte åtala inte heller i dessa fall bör registreras. Några sådana skäl har vi inte funnit. Vi föreslår därför att beslut om åtalsunderlåtelse enligt 20 kap. 7 § 4 rättegångsbalken och särskild åtalsprövning enligt 46 § lagen om vård av missbrukare inte skall registreras i belastningsregistret. Någon omfattande ändring innebär inte detta. Av åklagarutredningens betänkande framgår nämligen att åtalsunderlåtelse med stöd 20 kap. 7 § 4 rättegångsbalken inte föreav kommer särskilt ofta. Sådan åtalsunderlåtelse meddelades år 1990 i 338 fall av sammanlagt knappt 4 000 åtalsunderlåtelser.

Förslag betrafiande åtalsunderlåtelse enligt lagen om unga

lagöverträdare

Andra synpunkter kan anläggas frågan om registrering av åtalsunderlåtelse enligt lagen om unga lagöverträdare. Sådan åtalsunderlå-

telse fyller delvis ett annat syfte än åtalsunderlåtelse i allmänhet. Som

vi tidigare har anfört har det i dessa fall ansetts att förundersökningen och beslutet om åtalsunderlåtelse har en särskild betydelse som varning för den unge lagöverträdaren. Dessutom gäller inte de vanliga

reglerna förundersökningsbegränsning enligt rättegångsbalken i

144 Belastningsregistret

sådana fall. En omständighet som talar för registrering i dessa fall är att åklagaren vid bedömning av frågan om huruvida åtalsunderlåtelse skall meddelas eller ej, särskilt skall ta hänsyn till om den unge tidigare har gjort sig skyldig till brott. Det kan därför finnas skäl att även fortsättningsvis registrera beslut om förundersökningsbegränsning eller åtalsunderlåtelse enligt lagen om unga lagöverträdare. Enligt vad vi har erfarit har emellertid registreringen av sådana åtalsunderlåtelser som det här är fråga om i många fall lett till stötande resultat. Unga, som kanske vid 15-16 års ålder har gjort sig skyldiga till ett enstaka brott, har lång tid därefter fått se sina möjligheter till exempelvis utlandsstudier eller annan tjänstgöring spolierade grund anteckningen i och belastningsregistret. Även det finns av person- om skäl att även fortsättningsvis anteckna åtalsunderlåtelser i dessa fall bör uppgifterna av hänsyn till den unges möjligheter till resocialisering gallras efter förhållandevis kort tid. Vi återkommer till den frågan i avsnittet om gallring av uppgifter i belastningsregistret. Det bör i sammanhanget också framhållas att det naturligtvis är av stor vikt att den unge i samband med att han eller hon underrättas om åtalsunderlåtelsen, också upplyses om huruvida uppgiften kommer att antecknas i belastningsregistret eller och att det beror på åklagarens bedömning i påföljdsfrågan. Det kan också vara lämpligt att underrätta den unge om möjligheterna att begära överprövning av åklagarens beslut. I de fall då bedömningen i påföljdsfrågan är mycket tveksam kan det med hänsyn till konsekvenserna i registreringshänseende vara lämpligare att överlänma frågan till domstolsprövning. Det kan i det här sammanhanget också finnas anledning att peka att en åtalsunderlåtelse eventuellt skulle kunna anses innefatta en sådan anklagelse

för brott a criminal charge som enligt artikel 6 i Europakonventionen

skall medföra att den anklagade har rätt till opartisk och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol

se fallet Adolf mot Österrike, dom den 16 mars 1982, Serie A No.

49. Någon rätt till domstolsprövning för den som motsätter sig en åtalsunderlåtelse finns inte enligt svensk rätt. Vi utgår därför från att åtalsunderlâtelse inte meddelas om den misstänkte motsätter sig det.

Förslag betrajfande dtalsunderldtelser som registreras i kérkortsregistret

Enligt 83 § fjärde stycket körkortsförordningen antecknas åtalsunderlåtelser i körkortsregistret i betydligt fler fall än i person- och belastningsregistret. Det gäller åtalsunderlåtelse enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan författning. I många fall skall ett beslut antecknas bara om det avser ett brott som enligt åklagarens bedömande skulle ha lett till annan påföljd än böter.

Belastningsregistret

År 1994 registrerades med anledning dessa bestämmelser 317 av âtalsunderlåtelser i körkortsregistret och i övrigt 23 429 domar, 29 002 strafförelägganden och 190 861 förelägganden av ordningsbot. År 1995 registrerades 265 åtalsunderlåtelser samt 21 351 domar, 25 718 strafförelägganden och 167 430 förelägganden av ordningsbot. Vår utgångspunkt är, som vi tidigare har redovisat, att åtalsunderlåtelser i princip inte skall registreras om det finns möjlighet att i motsvarande fall besluta förundersökningsbegränsning. Även om om körkortsregistret i viss mån fyller en annan funktion än det nuvarande person- och belastningsregistret har vi inte funnit några skäl att frångå den nyss nämnda principen. Registrering av åtalsunderlätelser för körkortshavare bör således inte få registreras i fall då detta inte är tillåtet beträffande andra personer.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis innebär våra förslag i denna del att vissa uppgifter registreras inte skall föras in i belastningsregistret. Det gäller som nu beslut att inte åtala enligt 20 kap. 7 § första stycket 4 rättegångsbalken, 2. rör den har körkort eller traktorkort och som har som som meddelats enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan författning eller efter särskild åtalsprövning enligt 46 § lagen om vård av missbrukare i vissa fall.

6.2.4 Uppgifter från utlandet

Gällande rätt

Kriminalregistret skall enligt 6 § första stycket kriminalregisterlagen innehålla vissa uppgifter som har anknytning till andra länder. Det är för det första fråga uppgifter som enligt till Rikspolisstyrelsen om inkommet meddelande har intagits i allmänt danskt, finskt, isländskt eller norskt kriminalregister beträffande svensk medborgare eller den har hemvist här i riket eller beträffande svensk dom eller svenskt som beslut, såvitt uppgiftens innehåll motsvarar vad som sägs i 2-5 kriminalregisterlagen. Detsamma gäller uppgift, som enligt om överenskommelse mellan Sverige och annan stat lämnas från den staten. En liknande bestämmelse finns i 7 §polisregisterk1mgörelsen, enligt vilken sådana uppgifter skall antecknas som har inkommit till

146 Belastningsregistret

Rikspolisstyrelsen från statens invandrarverk, myndighet i Damnark, Finland, Island, Norge eller stat ansluten till internationella kriminalpolisorganisationen eller från denna organisation uppgiftens om innehåll motsvarar vad som avses i 2-6 polisregisterkungörelsen. Enligt 6 § andra stycket kriminalregisterlagen skall registret också innehålla uppgift om beslut av myndighet i Danmark, Finland, Island

eller Norge om överflyttning från Sverige till den staten av verkställighet av fängelse eller övervakning av den som villkorligt frigivits eller

dömts till skyddstillsyn. Detsamma skall gälla beträffande annat beslut av myndighet i främmande stat om verkställighet i den staten av här i landet ådömd påföljd som avses i 2 § kriminalregisterlagen. Om ett sådant beslut enligt särskilt förordnande inte längre skall gälla, skall även det antecknas i registret. Av 6 § tredje stycket följer slutligen att registret skall innehålla uppgift om att svensk domstol eller myndighet jämlikt 10, 14, 17 eller 21 § lagen 1963:193 om samarbete med Danmark, Finland,

Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. har fattat

beslut om verkställighet, övervakning, undanröjande eller förverkande

eller jämlikt 10 § lagen 1978:801 om internationellt samarbete

rörande kriminalvård i frihet fattat beslut om kriminalvård i frihet. I fråga om den dom eller det beslut som meddelats i den andra staten skall bestämmelserna i 2--5 §§ kriminalregisterlagen tillämpas motsvarande sätt.

överväganden

Vi föreslår att bestämmelser motsvarande de nuvarande tas in i författningarna om belastningsregister, vilket innebär att en uppgift

från de nordiska länderna, från någon annan stat ansluten till Interpol

eller från organisationen som sådan skall antecknas i registret om uppgiften motsvarar de svenska uppgifter som skall registreras och om den avser svensk medborgare eller den som har hemvist här i riket eller svensk dom eller svenskt beslut. Vi föreslår dessutom att uppgifter som inkommer från Europol skall registreras under samma förutsättningar.

6.2.5 Andra uppgifter som skall registreras

Om en person enligt bestämmelserna i 2 § kriminalregisterlagen skall föras in i registret, skall brottet antecknas samt uppgift om verkställd 1 personutredning och om domen eller beslutet 2§ tredje stycket i kriminalregisterlagen. Vidare skall antecknas om brott, för vilket

Belastningsregistret 147

dömts till skyddstillsyn eller villkorlig dom, enligt domen begåtts under påverkan allvarlig psykisk störning 2 § andra stycket av en

kriminalregisterlagen. Av 3 § 1 kriminalregisterlagen följer att registret också skall innehålla uppgift om att prövotid har förlängts, att påföljd har

förklarats även annat brott eller att påföljd har undanröjts eller avse förklarats träda i stället för annan påföljd. Vidare skall antecknas uppgift att villkorligt medgiven frihet har förklarats helt eller om delvis förverkad 3 § 2 samt om att beslut meddelats jämlikt 34 kap. 10 eller 18 § brottsbalken eller jämlikt 19 § andra stycket bötesverkställighetslagen 1979:189 3 § 6.

Vidare skall det i registret antecknas uppgifter om verkställighetens

början beträffande den som dömts till fängelse eller ålagts förvand-

lingsstraff för böter samt frigivning från sådana straff, med angivande vid villkorlig frigivning prövotiden och den återstående strafftiden

4 § l samt förordnande om anstånd med övervakning eller om

om att vidare verkställighet får äga beträffande den som har dömts rum till skyddstillsyn 4 § 2. Kriminalregistret skall också innehålla anteckning att regeringen av nåd har efterskänkt eller ändrat straff om eller påföljd 5 § 1 och om att resning har beviljats i mål 5 § annan 2. Av 6 § tredje stycket följer slutligen att registret skall innehålla uppgift att svensk domstol eller myndighet jämlikt 10, 14, 17 om eller 21 § lagen 1963:193 om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. har fattat undanröjande eller förverkande beslut om verkställighet, övervakning, eller jämlikt 10 § lagen 1978:801 om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet fattat beslut om kriminalvård i frihet. I fråga den dom eller det beslut som meddelats i den andra staten om skall bestämmelserna i 2-5 §§ kriminalregisterlagen tillämpas på motsvarande sätt. I person- och belastningsregistret skall tas in uppgift om den som har meddelats åtalsunderlåtelse i vissa fall om brottet enligt åklagarens

bedömning skulle ha lett till påföljd än böter 2 § 4, utvisats

en annan

grund brott 2§ 5, utlämnats till annan stat 2 §6 eller

meddelats besöksförbud 2 § 7. I registret skall vidare anmärkas om

förordnande har meddelats om omedelbar verkställighet eller om

sådant tillgodoräknande som avses i 33 kap. 5 och 6 §§ brottsbalken

4 § första stycket polisregisterkungörelsen eller om överrätt har

undanröjt domen eller beslutet och visat målet åter till lägre rätt 4 § andra stycket. Liksom för närvarande bör registret innehålla uppgifter om den som skall utlämnas till stat, liksom om den som har meddelats annan

besöksförbud. Bestämmelser det bör tas in i lagen. Övriga

bestämmelser vilka uppgifter skall antecknas beträffande en

om som

Belastningsregistret

person som skall registreras enligt vårt förslag till lag om belastnings-

behålls i stort sett oförändrade i sak jämfört med vad gäller. som nu I det här sammanhanget bör dock nänmas bestämmelserna i 5 § tredje stycket polisregisterkungörelsen, enligt vilka person- och belastningsregistret får innehålla uppgifter avbrott i anstaltsvistelse. om Vidare får det antecknas att den som har dömts till rättspsykiatrisk vård under viss del eller återstoden vârdtiden får vistas utanför av

sjukvårdsinrättningens omrâde. Bestämmelserna synes närmast ha

tillkommit för att göra det möjligt för polisen att bevaka personer som

har begått grova våldsbrott och som anses farliga. Sådana uppgifter

hör enligt vår mening inte hemma i belastningsregistret, kan men

eventuellt försvara sin plats i ett polisregister. I författningarna

om belastningsregister bör därför inte tas in regler motsvarande dessa

vidare avsnitt 8.8.2.

6.3 Utlämnande

av uppgifter

6.3.1 Gällande rätt

Enligt 8 § första stycket kriminalregisterlagen och 3 § första stycket

första punkten polisregisterlagen har Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern, Justitieombudsmannen, Datainspektionen, Rikspolisstyrelsen, Statens invandrarverk, Alkoholinspektionen, länsstyrelse, länsrätt,

polis- och åklagarmyndighet samt domstol rätt till uppgifter

ur personoch belastningsregistret. Andra myndigheter har enligt 8 § andra

stycket kriminalregisterlagen och 3 § första stycket andra punkten polisregisterlagen rätt till utdrag ur registret om och i den utsträckning

regeringen för ett visst slag av ärenden ger tillstånd till det. Regeringen har också möjlighet att föreskriva att uppgiftslänmandet får begränsas.

Av 12 § kriminalregisterlagen och 9 § polisregisterlagen följer att

uppgifter får lämnas till den officiella statistiken och för andra

forskningsändamål. Brottsförebyggande rådet har beställaransvaret för

den officiella statistiken för rättsväsendet och kan välja mellan att själv producera statistiken eller lägga ut ansvaret på annan.

Av 3 § första stycket tredje punkten polisregisterlagen följer

att en

enskild har en mycket begränsad rätt till utdrag ur polisregister beträffande sig själv. Enskilda kan enligt paragraf under vissa

samma

förutsättningar även utdrag beträffande någon annan enskild. Det gäller dels arbetsgivare i vissa fall om det behövs för att pröva den

som söker anställning, dels om regeringen meddelar dispens efter individuell prövning och den enskilde kan styrka att hans rätt är

SOU 1997265 Belasmingsregistret 149

beroende av upplysningen. Enligt 13 § kriminalregisterlagen får enligt regeringens föreskrifter uppgift utländsk medborgare lämnas till dennes hemland. om Uppgifter får också lämnas till stat vid överförande av straffen annan verkställighet. Vidare kan regeringen lämna tillstånd till att uppgifter även i andra fall får lämnas ut till myndighet i främmande stat. en Enligt 4 § polisregisterlagen får upplysningar i vissa fall lämnas till utländska myndigheter. Det gäller bl.a. polis- och åklagarmyndigheter i nordiska länder eller i stat som är ansluten till Interpol. en

6.3.2 Tidigare förslag m.m.

I kriminalregisterpromemorian lades fram förslag till regler om utlämuppgifter vilka i huvudsak överensstämde med gällande rätt. nande av De remissinstanser yttrade sig i frågan tillstyrkte förslaget eller som lärrmade det utan erinran. Datainspektionen ansåg dock att det var en brist att det inte närmare hade övervägts om inte uppgiftslämnandet kunde begränsas. Beträffande uppgiftslämnandet till den officiella rättsstatistiken ansåg Datainspektionen det betänkligt att en icke polisiär myndighet vid sidan Rikspolisstyrelsen fär föra ett av belastningsregister utan lagreglering och att det borde övervägas om inte Rikspolisstyrelsen borde ansvara för framställningen av den officiella statistiken för rättsväsendet. Kriminalvårdsstyrelsen, Socialstyrelsen, Luftfartsverket, Utlänningsnärnnden och Länsstyrelsen i Stockholms län förespråkade i olika avseenden utvidgad rätt till uppgifter ur registret. en Regeringen anförde bl.a. att integritetsaspekter självfallet talar för ådömda påföljder inte bör lämnas ut det inte finns att uppgifter om om skäl för det. Å andra sidan mäste uppgifter registren få vägande ur användas i den utsträckning som motsvarar syftet med registreringen. Det fanns enligt regeringens mening inte anledning att för närvarande förändra de regler i dag gäller för uppgiftslämnande ur registren. som Utgångspunkten borde därför att myndigheter och enskilda skall vara få del uppgifter i registret i utsträckning som i dag. Den av samma registerstrukturen och det ökade kravet på uppgiftslänmande till nya utländska myndigheter medför enligt regeringen dock att reglerna på sikt måste förändras. Vi har därför i uppgift att föreslå sådana förändringar.

150 Belastningsregistret

l 6.3.3 Allmänna

överväganden

Vi har föreslagit att den absoluta sekretessen för uppgifter i bl.a.

kriminalregistret upphävs, att ett omvänt skaderekvisit införs för sådana uppgifter och att reglerna i 14 kap. sekretesslagen görs tillämpliga. Förslaget medför att många myndigheter får rätt till utdrag eller upplysning ur det kommande belastningsregistret med stöd de av sekretessbrytande reglerna i 14 kap. sekretesslagen, vilket i sin tur medför att särskilda regler om utlämnande till dessa myndigheter inte behövs i registerförfattningarna. Bl.a. krävs inga regler utlänmanom de av uppgifter till Justitiekanslern, justitieombudsman och Datainspektionen jfr 8 § första stycket 2 kriminalregisterlagen och 3 § första p l

stycket 1 polisregisterlagen. Bestämmelser domstolars rätt till om utdrag torde inte heller behövas jfr 8 § första stycket 1 kriminal-

registerlagen och 3 § första stycket 1 polisregisterlagen. De nuvarande reglerna om utlämnande uppgifter till allmän åklagare, av

polismyndighet, Rikspolisstyrelsen eller tullmyndighet kan också

undvaras jfr 8 § första stycket l och 2 kriminalregisterlagen, 3 § första stycket lpolisregisterlagen samt 16 §polisregisterkungörelsen.

Vårt förslag till ändrade Sekretessregler medför visserligen också att regeringen med stöd 14 kap. 1 § sekretesslagen har rätt till av uppgifter ur bl.a. kriminalregistret. Bestämmelsen däremot inte ger rätt för ett enskilt statsråd att vid handläggningen ärende fordra av ett in olika sekretessbelagda uppgifter. Det behövs därför alltjämt be-

stämmelser som motsvarar dem i 3 a§ 1 och 2 kriminalregisterkungörelsen och som ger vissa statsråd rätt till utdrag för prövning av olika förvaltningsärenden.

Regler om utlämnande av uppgifter till den offentliga statistiken kommer också att behövas jfr 12 § första stycket kriminalregisterlagen och 9§ polisregisterlagen. Däremot kan bestämmelser om utlämnande för vetenskaplig eller därmed jämförlig undersökning undvaras eftersom forskare fortsättningsvis kommer kunna att ut uppgifter ur registret efter sedvanlig sekretessprövning enligt sekrel tesslagen jfr 12 § andra stycket kriminalregisterlagen och 9 § andra i

stycket polisregisterlagen. I kriminal- och polisregisterförfattningarna finns bestämmelser om utlänmande av uppgifter till andra myndigheter än de nämns som ovan. Det finns också regler enskildas rätt till utdrag andra om om enskilda. Dessa regler är föranledda den absoluta sekretessen. av Fortsättningsvis kommer uppgifter i stor utsträckning att kunna länmas ut bl.a. enligt 14 kap. 3 § sekretesslagen. Om vill uppgifter man att skall kunna lämnas ut utöver vad följer de sekretessbrytande som av reglerna i sekretesslagen krävs särskilda bestämmelser utlämnande om av uppgifter i registerförfattningarna. Om myndigheter och enskilda

Belastningsregistret 15 1

även fortsättningsvis skall kunna få upplysningar ur belastningsregist-

ret oavsett sekretess, krävs särskilda bestämmelser härom i registerförfattningarna. Enligt regeringens uttalanden i riktlinjepropositionen

skall vi i vårt arbete utgå från att myndigheter och enskilda skall kunna få del uppgifter i belastningsregistret i samma utsträckning

de i dag har rätt till utdrag kriminalregistret eller person- och

som ur

belastningsregistret. Vi har emellertid också fått ett allmänt uppdrag

att föreslå de ändringar på sikt behövs med hänsyn till bl.a. den som registerstrukturen. Det finns även andra skäl för oss att ta upp nya frågor utlämnande uppgifter belastningsregistret. Så har om av ur

exempelvis ett antal myndigheter, som för närvarande inte har rätt till utdrag, i remissvar över kriminalregisterpromemorian och i skrivelser

till regeringen begärt att få sådan rätt. Vidare har Datainspektionen flera gånger påpekat behovet översyn utlämnandereglerna och av en av

slutligen har Rikspolisstyrelsen väckt frågan om inte reglerna om

begränsning av utdrag borde kunna förenklas. Utgångspunkten för våra resonemang är att belastningsregistret kommer att innehålla uppgifter som är så integritetskänsliga att de bör

omgärdas med sträng sekretess till skydd för den enskilde. Det primära syftet med registret är att det skall användas av polis, åklagare och domstolar i deras brottsutredande och brottsbeivrande verksamhet.

Uppgifter registret bör för andra ändamål inte lämnas ut annat än

ur i de fall då det verkligen är påkallat och där behovet av information

inte kan tillgodoses något annat, mindre integritetskänsligt sätt. Det står klart att det finns många fall då uppgifter bör lämnas ut för andra

ändamål än de angivna. Vi har i avsnitt 6.1 konstaterat att ett nyss

viktigt ändamål med registret är att det skall tillhandahålla sådana belastningsuppgifter framför allt myndigheter kan behöva för sin

som

verksamhet i olika hänseenden och att uppgifter länmas till olika

myndigheter i cirka 50 000 fall året. I det stora flertalet fall, enligt om

Rikspolisstyrelsen uppskattningsvis 80-90 % av fallen, går uppgifter till utlänningsmyndigheterna i asyl- och medborgarskapsärenden. I ett

inte obetydligt antal fall länmas uppgifter också till andra myndigheter för tillståndsprövningar olika slag och i samband med anställningar. av

Som vi har anfört är det viktigt att uppgiftslämnandet be-

nyss

gränsas till de fall då det är nödvändigt och försvarligt med hänsyn till motsatta intressen. Frågan om utlämnande till myndigheter och

enskilda oavsett sekretess emellertid inte någon gäng ha varit synes föremål för allmänna överväganden. Exempelvis det i samband synes med tidigare författningsändringar inte ha diskuterats vilka kriterier allmänt sett bör gälla för att en myndighet skall ha rätt till utdrag. som Man kan här jämföra med de mycket noggranna överväganden som ligger bakom bestämmelserna registerkontroll; kontroll som inte om en enbart omfattar Säkerhetspolisens register utan även det vanliga och belastningsregistret. En sådan allmän översyn är i och för person-

Belastningsregistret

sig angelägen. Vi har emellertid inom ramen för vårt uppdrag inte

möjlighet att i detalj fördjupa i frågan det berättigade i att

oss om

lämna ut uppgifter i den utsträckning som föreskrivs i gällande rätt.

Vi anser oss därför inte heller ha underlag för att företa några större ändringar i förhållande till gällande rätt det här området. Däremot

vill vi lyfta fram några allmänna principer bör beaktas både i

som

samband med framtida förändringar av bestämmelserna och vid utlämnande av uppgifter i de enskilda fallen. Det är fråga

ändamåls-, behovs- och proportionalitetsprinciperna.

Ändamáls-, behovs- och proportionalitetsprinctperna

Behovsprincipen medför i det här fallet att uppgifter inte skall lämnas ut annat än i de fall då det är nödvändigt för ett visst ändamål. Det innebär att en myndighet alltid skall pröva om uppgifter om en persons kriminalitet verkligen behövs i det aktuella ärendet eller om

ärendet kanske kan avgöras ändå. Proportionalitetsprincipen medför

att uppgifterna inte skall inhämtas om det skulle innebära ett med

hänsyn till motstâende intressen oförsvarligt intrång i den personliga integriteten. Myndigheten skall med andra ord bl.a. pröva de

om upp-

gifter som är nödvändiga kan inhämtas något annat, mindre integritetskänsligt sätt. För att behovs- och proportionalitetsprinciperna skall

kunna upprätthållas krävs att det beträffande varje myndighet ett anges

noggrant preciserat ändamål med utlänmandet. Ändamålsprincipen

medför slutligen att uppgifter naturligtvis inte får lämnas ut eller användas för något annat än det angivna ändamålet.

För att ge ökad tyngd behovs- och proportionalitetsprinciperna

föreslår vi att de skall komma till uttryck i lagtexten. Det bör således framgå att en myndighet eller enskild har rätt till utdrag eller som upplysning ur registret, i varje särskilt fall skall pröva behovet noga

av upplysningar och om det behovet kan tillgodoses på något annat, mindre integritetskärxsligt sätt. Vidare bör ändamålet med utlänmandet preciseras noga för varje myndighet. Vi har visserligen inte möjlighet

att granska ändamâlen beträffande varje enskild myndighet, har men ändå förslag till vissa generella ändringar. Av hänsyn till en tidigare dömd möjligheter till resocialisepersons

ring är det viktigt att uppgifter hans brottslighet inte kommer fram

om i fall då det inte är oundgängligen nödvändigt. I vissa fall kan det

naturligtvis ha sitt intresse, men då som en del i en samlad bild

av en

person som inte är lämplig för en viss verksamhet. Den ornständig-

heten att en person tidigare är straffad kan enligt vår mening aldrig ensam vara avgörande för att han eller hon skall diskvalificeras i något hänseende. Ett registerutdrag bör därför inte begäras förrän ett som

sista steg i en prövning. Det bör inte förekomma att registerutdrag

Belastningsregistret 153

begärs beträffande alla dem som söker en viss anställning eller ett visst uppdrag, eftersom det då finns en uppenbar risk för att uppgifterna används enkel sorteringsgrund. Registerutdrag bör i stället som en begäras sista kontroll, om övriga upplysningar visar att som en i fråga kan komma i fråga för anställning eller liknande jfr personen

18 § polisregisterkungörelsen. Det bör därför av författningstexten framgå att utdrag skall länmas-inte beträffande en person som söker

anställning utan beträffande den som myndigheten efter att ha en tagit del all information faktiskt avser att anställa. På av annan motsvarande sätt bör rätt till utdrag inte ges för prövning i ärende om tillstånd eller auktorisation visst slag, utan endast beträffande den av myndigheten på grundval av annan information i ärendet avser att som godkärma. Det måste naturligtvis också ankomma på myndigheten att

noggrant pröva de uppgifter som länmas skall tillmätas någon

om betydelse i ärendet och i så fall vilken. Som vi tidigare har framhållit bör inte den omständigheten att en person är straffad användas som en diskvaliñceringsgrund.

Det kan i sammanhanget påpekas att det beträffande vissa myndig-

heter över huvud taget inte har angetts något ändamål med utlämnande uppgifter registren. Det gäller bl.a. länsstyrelserna. Även vi av ur om inte har underlag för att föreslå en detaljerad ändamålsbestämmelnu vi det angeläget att det på sikt i författningstexten anges i se, anser vilka ärenden länsstyrelserna har behov uppgifter ur belastningsav registret. Enligt vår mening kan det inte komma i fråga att lämna ut

uppgifter annat än de behövs i ärenden som det ankommer på

om länsstyrelsen att handlägga. För närvarande används emellertid länsstyrelserna sorts remissinstans, i vart fall av Kamrnarkollesom en

giet i tolk- och översättarärenden, vilket i princip inte innebär annat än att länsstyrelsen rekvirerar registerutdrag för en myndighet som

inte själv har rätt till sådant utdrag. Detta bör enligt vår uppfattning inte få förekomma. Tills vidare anser vi att bestämmelsen om länsstyrelsernas rätt till utdrag bör kompletteras med en regel om att utdrag bara fâr lämnas i ärenden då länsstyrelsen har en författningsreglerad skyldighet att inhämta sådant utdrag.

Med hänsyn till behovs- och proportionalitetsprinciperna kan det

enligt vår mening ifrågasättas samtliga de myndigheter som nu har om rätt till utdrag även fortsättningsvis skall ha det i samma utsträckning för närvarande. Vi har emellertid inte underlag för att föreslå som

några radikala förändringar. I speciella fall föreslår vi dock

ett par ändringar.

Belastningsregistret

Myndigheter som inte längre bör ha rätt till utdrag

Enligt 3 a § 3 kriminalregisterkungörelsen har Arbetsmarknadsstyrel-

sen rätt till utdrag för utredning i ärende om kallelse till ny tjänstgöring av vapenfri tjänst, i fråga den prövningen gäller. om som Dessa ärenden har sedan flera år tillbaka handlagts av andra myndig-

heter än Arbetsmarknadsstyrelsen. Bestämmelsen behövs därför inte

i den nya lagen. Det är för närvarande pliktverket för som ansvarar vapenfriärenden. Pliktverket har vid våra kontakter inte påkallat en rätt till utdrag i dessa ärenden. Något behov av utdrag i sådana fall synes enligt vår mening inte heller föreligga. Socialstyrelsen har jämte Socialnämnd enligt 21 § polisregisterkungörelsen rätt till utdrag i ärende om adoption eller vårdnad barn. om

Socialstyrelsen har emellertid i remissvar över kriminalregisterprome-

morian anfört att styrelsen inte har något behov av att få del av registerutdrag i ärenden om adoption eller vårdnad. Bestämmelsen i 21 § kan såvitt gäller Socialstyrelsen därför utgå. I det här sammanhanget vill vi också belysa bestämmelserna i 83 och 84 §§ körkortsförordningen enligt vilka Rikspolisstyrelsen skall

underrätta Vägverket om dom, beslut, strafföreläggande eller före-

läggande av ordningsbot i viss angiven utsträckning. Vägverket skall

med anledning av en sådan underrättelse framställa ett registerblad som skall sändas till olika länsstyrelser 86 § körkortsförordningen.

I kriminalregisterpromemorian framhålls att uppgifter i körkortsregistrets belastningsdel gallras efter fem år, att uppgifterna men avses få stå kvar längre i det nya belastningsregistret. Mot bakgrund härav föreslås det i promemorian att det med stöd av 83 och 84 §§ körkortsförordningen inte skall få lämnas uppgifter som är äldre än fem år till Vägverket.

Bestämmelsen i 83 § körkortsförordningen torde emellertid tolkas

på så sätt att Rikspolisstyrelsen till Vägverket skall vidarebefordra underrättelser om domar, beslut m.m. som lämnas till Rikspolisstyrelsen enligt RI-förordningen. Regeln har därmed likheter med andra

regler om underrättelseskyldighet i RI-förordningen och inte

synes

vara avsedd att ge Vägverket rätt till utdrag körkortsregistrets be-

ur lastningsdel. Det behövs därför inga särskilda regler att underom rättelsen inte får avse uppgifter viss ålder. av Det kan i och för sig ifrågasättas om bestämmelsen inte borde ha sin

plats i RI-förordningen. I avvaktan att den författningen ses över, föreslår vi dock att det i förordningen belastningsregister införs

om en bestämmelse om underrättelse till Vägverket i enlighet med vad som

sägs i 83 och 84 §§ körkortsförordningen.

Belastningsregistret 155

Myndigheters terminalåtkomst till belastningsregistret

Med terminalåtkomst menar vi här en möjlighet att direkt via terminal få tillgång till uppgifter, dock utan att kunna bearbeta eller annat sätt påverka dem. Rätten till terminalåtkomst är för närvarande begränsad till vissa angivna myndigheter. Enligt 16 § polisregisterkungörelsen får tullen ha tenninalätkomst till polisregister. Åtkomsten får avse bl.a. domar, beslut och godkända strafförelägganden. Av 16 a § polisregisterkungörelsen följer vidare att en länsstyrelse får ha terminalåtkomst till polisregister för upplysning i ärende om körkortstillstånd, trafiktillstånd enligt yrkestrañklagen 1988:263 samt tillstånd till uthyrningsrörelse enligt lagen 1979:561 om biluthyrning. Åtkomsten skall begränsas till uppgift den ansöker att avse om som om körkortstillständ, trañktillstånd eller tillstånd till uthyrningsrörelse förekommer i registret eller inte. I avsnitt 8.8.3 tar vi upp frågor om terminalåtkomst i allmänhet. Vi konstaterar där att terminalåtkomst får betraktas som en teknisk metod

för att göra uppgifter tillgängliga för en mottagare. Mot bakgrund av

reglerna i den föreslagna persondatalagen anser vi vidare att det, utöver regler om utlärrmande av uppgifter, inte behövs några särskilda bestämmelser om terminalåtkomst i lag. De nuvarande reglerna i polisregisterkungörelsen om terminalåtkomst behöver därför inte föras över till de nya författningarna. Frågan om i vilken utsträckning tenninalåtkomst bör få förekomma bör allmänt sett avgöras med hänsyn till om det går att åstadkomma en tillfredsställande behörighetskontroll och tillräcklig säkerhet vid överföringen. I och för sig kan vi inte se något hinder mot att fler myndigheter än för närvarande får tenninalâtkomst, under förutsättning att det inte innebär ett ökat integritetsintrång. En myndighet som har rätt till fullständigt utdrag bör därför i och för sig kunna få rätt till terminalåtkomst om det på ett tillfredsställande sätt kan kontrolleras att endast den som är behörig kan begära uppgifter ur registret. Detta gäller i synnerhet domstolar och åklagarmyndigheten I andra fall, dvs. då en myndighet inte har rätt till fullständigt utdrag, är terminalåtkomst mer tveksamt.

Vissa andra överväganden

För närvarande skall utdrag enligt vissa paragrafer meddelas av Rikspolisstyrelsen, medan det i andra paragrafer anges att polismyn-

dighet skall lämna utdrag ur register. Vår utgångspunkt är att utdrag

skall lämnas av Rikspolisstyrelsen, men att Rikspolisstyrelsen bör ges

befogenhet att uppdra polismyndighet att i stället lämna utdrag. I 5 § första stycket polisregisterlagen finns en bestämmelse med

156 Belastningsregistret

stöd av vilken Rikspolisstyrelsen tidigare länmade ut uppgifter ur registret i publikationen Polisunderrättelser, vilken spreds till olika myndigheter. Bestämmelsen är obsolet och kan undvaras. I 3 § kriminalregisterkungörelsen ñmis bestämmelser om att kriminalregisterutdrag i vissa fall skall inhämtas, nämligen när framl

ställning om häktning görs samt innan någon döms till fängelse, villl

korlig dom eller skyddstillsyn, överlämnas till rättspsykiatrisk vård l l eller, om fängelse är föreskrivet för brottet, till missbrukarvård eller l åläggs förvandlingsstraff. Denna bestämmelse riktar sig till domstolar l och åklagare och bör inte ha sin plats i de kommande registerförfatt-

ningarna. Om det anses att det behövs särskilda regler om åklagares

och domstolars skyldighet att rekvirera kriminalregisterutdrag bör sådana införas i annan författning. Kriminalregisterkungörelsen innehåller vissa regler om hur en begäran om utdrag skall framställas och hur utdraget skall utformas och utlämnas 4 7 och 8 §§, 13 § samt 16 §. Det behövs inte bestämmelser om det i författning. I stället bör det ankomma på Rikspolisstyrelsen att meddela föreskrifter i dessa hänseenden.

6.3.4 Vilka uppgifter som skall lämnas i utdrag till

myndigheter

Utdrag ur polisregistret som meddelas enligt 3 § polisregisterlagen skall innehålla samtliga uppgifter i registret. Detsamma gäller utdrag

som meddelas med stöd av 21 § polisregisterkungörelsen. Om utdrag däremot lämnas enligt l7§ polisregisterkungörelsen skall utdraget enligt 19 § begränsas på visst angivet sätt. Bestämmelserna om vilka myndigheter som endast har rätt till begränsade utdrag och vilka begränsningar som skall göras synes inte ha varit föremål för några allmänna överväganden, lika lite som reglerna om vilka myndigheter som har rätt till utdrag. En översyn av reglerna om begränsning av utdrag är i och för sig mycket angeläget, eftersom det av integritets-

hänsyn vore önskvärt om utlänmandet av uppgifter kunde begränsas

så mycket som möjligt. En fullständig översyn skulle dock förutsätta att vi gick igenom varje myndighets verksamhet, den författningsreglering som styr verksamheten i fråga och den praxis som har 1 utbildats på området. Ett sådant arbete låter sig inte göras inom i ramen för vårt uppdrag. Vi föreslår därför i huvudsak att reglerna om begränsning av utdrag överförs oförändrade. Såvitt gäller utlärrmande

av uppgifter om bötesdomar föreslår vi dock vissa förändringar. Det

bör också framhållas att vårt förslag till ändrade sekretessregler

innebär att många myndigheter kommer att kunna få uppgifter ur

polisens register med stöd av de sekretessbrytande reglerna i 14 kap.

Belastningsregistret 157

sekretesslagen. I sådana fall gäller inga begränsningar i fråga om utdragets omfattning utöver vad som följer av sekretesslagens regler.

Utlämnande av uppgifter om bötesdomar

I utdrag som enligt 17 § 1-4, 10 och 13 polisregisterkungörelsen

lämnas till Kriminalvårdsstyrelsen, Riksbanken, statlig, kommunal eller landstingskommunal myndighet som beslutar om anställning av

personal inom vårdsektorn, Lotteriinspektionen och Sprängänmes-

inspektionen, får inte tas med uppgift om andra bötesdomar än sådana

som avser över fyrtio dagsböter för brott mot bestämmelse i 9 eller

14 kap. brottsbalken, för misshandelsbrott eller för annat brott som innefattar våld på person eller hot om sådant våld. Dessutom får

uppgift lämnas om böter inte bara dagsböter för sexuellt ofredande eller otillåtet förfarande med pornografisk bild eller för brott mot lagen om valuta och kreditreglering, narkotikastrafflagen, lagen om

förbud mot vissa dopningsmedel, vapenlagen eller vapenförordningen samt böter som med tillämpning av 30 kap. 6 § brottsbalken dömts ut för brott för vilket fängelse är föreskrivet.

Tanken bakom begränsningen torde vara att en myndighet av

integritetshänsyn inte skall få kännedom om brott av lindrigare karaktär, eftersom det sällan har betydelse för myndighetens prövning. Om det anses att en myndighet bör ha rätt att få kännedom om grov kriminalitet, bör myndigheten enligt vår mening som regel också kunna få kännedom om brott av lindrigare beskaffenhet. Under alla omständigheter finns det dock anledning att försöka begränsa utlärn-

nandet av uppgifter till sådana uppgifter som myndigheten i fråga verkligen har behov Regleringen också intryck av att man har

av. ger försökt att välja ut de uppgifter om bötesdomar som de angivna

myndigheterna kan behöva. Urvalet kan emellertid ifrågasättas. Det är t.ex. svårt att förstå varför uppgift skall lämnas till Sprängämnesinspektionen om sexuellt ofredande eller varför en kommun som skall

anställa sjuksköterska skall få uppgift om brott mot lagen om valuta en och kreditreglering. Exemplen visar hur svårt det är att välja ut endast de uppgifter myndighet har behov av och ändå få till stånd en som en enkel och lättillämpad reglering. Även det kan finnas anledning att om begränsa utdrag så att de inte alltid omfattar alla bötesdomar, är det enligt vår uppfattning lämpligare med en mer generell reglering.

Med hänsyn till att belastningsregistret fortsättningsvis kommer att innehålla även de uppgifter om bötesdomar som tidigare bara fanns i

körkortsregistret, vi det angelägnast att begränsa utdragen till anser

myndigheter på det sättet att de mest bagatellartade brotten inte

kommer med. I utdrag till bl.a. de myndigheter det här är fråga om

bör därför endast tas med uppgift om annan påföljd än penningböter.

158 Belastningsregistret

Samma begränsning bör gälla även andra myndigheter som enligt vårt förslag till förordning om belastningsregister skall ha rätt till utdrag ur registret, således även de myndigheter som enligt 21 § polis-

registerkungörelsen har rätt till fullständigt utdrag från polismyndighet. Uppgift om penningböter bör dock få meddelas de rättsvârdande myndigheter som här är aktuella, dvs. myndighet som beslutar om frihetsberövande åtgärd i utlämnings- eller utlänningsärenden, Kriminalvårdsstyrelsen, regiomnyndighct, anstalt eller häkte inom kriminal-

vården, Kriminalvårdsnänmden, Övervakningsnänmd samt frivårds-

myndighet. Vårt förslag innebär en praktisk förenkling av uppgiftsutlämnandet. Samtidigt medför det i viss mån att fler uppgifter om bötesbrott

kommer att lämnas ut. Vi anser emellertid utvidgningen försvarlig, med hänsyn till att vi genom att framhäva betydelsen av behovs- och

proportionalitetsprinciperna har velat skärpa de allmänna förutsättningarna för utlämnande uppgifter. Även de föreslagna

förändringarna av ändamålet med uppgiftslänmandet verkar i samma riktning. Det bör dessutom återigen framhållas det angelägna i att

varje myndighet noga prövar vilken betydelse en uppgift om tidigare

kriminalitet bör få, oavsett om uppgiften avser en dom på böter eller

någon strängare påföljd.

Övriga begränsningar av utdrag

Finansinspektionen, Fastighetsmäklarnämnden och Revisorsnärrmden bör alltjämt endast ha rätt till uppgift om brott som avses i 8-11, 14

eller 15 kap. brottsbalken eller skattebrottslagen 1971:69. Totalförsvarets pliktverk och Försvarsmakten bör ha den begränsade rätt till

utdrag om framför allt grova våldsbrott som följer av 19 § femte

stycket polisregisterkungörelsen. Uppgifter om besöksförbud lämnas som regel inte ut för närvarande. Sådana uppgifter bör inte heller fortsättningsvis lämnas till annan myndighet än socialmyndighet. Det finns enligt vår mening inte heller skäl att lämna ut uppgifter om åtalsunderlâtelse enligt lagen om unga lagöverträdare till annan myndighet än socialmyndighet. I detta

hänseende bör den unges möjligheter till resocialisering tillmätas

särskild betydelse. Slutligen anser vi inte heller att det finns anledning att till myndigheter lämna ut uppgifter om utlämning för brott, i synnerhet som en utländsk dom mot en svensk medborgare eller den som har hemvist här i riket som regel skall registreras i belastningsregistret.

Belastningsregistret 159

6.3.5 Myndigheter som har begärt rätt till registerutdrag

I remissvaren över departementspromemorian Lag om allmänt krimi-

nalregister Ds 1992:32 har vissa myndigheter begärt att få rätt till

registerutdrag. Vi har också från regeringen fått överlämnat ett antal ärenden om utlämnande av uppgifter till myndigheter.

Kriminalvården

Kriminalvårdsstyrelsen har i remissvar anfört att regionmyndighet inom kriminalvården eller frivårdsmyndighet bör ges möjlighet att få registerutdrag för lämplighetskontroll av tilltänkta övervakare och förtroendemän. Skälet är att kraven på de lekmannaövervakare som anlitas har ökat under åren och att det är viktigt att de håller en hög standard. Kriminalvârdsstyrelsen har för närvarande rätt till utdrag i fråga om den som söker anställning inom kriminalvården. Vi anser det väl så angeläget att Kriminalvårdsstyrelsen har möjlighet att kontrollera en presumtiv lekmannaövervakare inom frivården, som anställda inom kriminalvården. Kriminalvårdsstyrelsen bör därför ges samma rätt till utdrag i fråga om övervakare och förtroendemän som i fråga om anställda.

Socialstyrelsen

I remissvar över kriminalregisterpromemorian begärde Socialstyrelsen att få rätt till utdrag ur belastningsregistret för prövning av ärende enligt lagen 1980: 1 1 om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. tillsynslagen eller lagen 1984:542 om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården behörighetslagen. För närvarande skall domstol enligt förordningen 1982:117 om underrättelse till Socialstyrelsen om domar i vissa brottmål underrätta Socialstyrelsen om en dom, genom vilken en legitimerad yrkesutövare, som i sin yrkesutövning står under styrelsens tillsyn, dömts för brott som han eller hon har begått under utövning av sitt yrke eller i övrigt för något av vissa angivna brott. I betänkandet Förbättrad tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal SOU 1995:147 föreslås att det hos Socialstyrelsen inrättas ett nytt register för tillsynsändamål. Registret skall bl.a. innehålla de uppgifter som meddelas enligt den nyss nämnda förordningen. Det föreslås också att underrättelseskyldigheten

utvidgas till att omfatta alla brott som har medfört annan påföljd än

böter. Förslaget bereds för närvarande i Socialdepartementet. Med

160 Belastningsregistret

anledning av detta tar vi inte upp frågan om utlänmande av uppgifter belastningsregistret för prövning ärenden enligt tillsynslagen. å ur av i Vi har däremot anledning att ta ställning till Socialstyrelsens begäran om rätt till utdrag för prövning av ärenden enligt behörighetslagen, dvs. i ärenden då en person begär legitimation som

exempelvis läkare eller sjuksköterska.

Ett skäl att avslå en ansökan om legitimation kan vara att den

sökande visat sig uppenbart olämplig att utöva yrket. En omständighet

som kan innebära att en person som söker legitimation skall anses uppenbart olämplig att utöva yrket är, enligt Socialstyrelsen, att han , eller hon har begått enstaka allvarliga brott eller ett antal mindre 1 allvarliga brott. Socialstyrelsen har anfört att det framför allt gäller om brottet eller brotten har begåtts i yrkesutövningen, men att också brott begångna utanför yrkesutövningen många gånger kan tyda på att

personen i fråga är uppenbart olämplig för legitimation. Enligt

Socialstyrelsens mening är det därför nödvändigt att känna till alla de l

kontakter som personen i fråga haft med rättsväsendet.

Som vi tidigare har framhållit kan inte varje i författning uppställt l

krav lämplighet i visst hänseende, anses innefatta ett krav på att 3

personen i fråga skall vara ostraffad. Socialstyrelsen har inte anfört att i

den nuvarande ordningen, alltså inte innefattar någon kontroll l som av kriminalregistret, skulle ha medfört att olämpliga personer har fått rätt att verka som exempelvis läkare, trots att det enligt uppgift handläggs mellan 6 000 och 7 000 sådana ärenden per âr. Inte heller synes det på annat sätt ha inneburit några beaktansvärda nackdelar. Enligt vår mening finns det därför inte tillräckliga skäl att ge Socialstyrelsen rätt till utdrag ur kriminalregistret i samtliga legitimationsärenden.

Kammarkollegiet

I remissvar över kriminalregisterpromemorian begärde Kommerskollegium rätt att få utdrag för prövning av ärenden om auktorisation av tolkar och revisorer. Samma begäran har framställts i en skrivelse den a 29 augusti 1988 från Länsstyrelsen i Uppsala län. Skrivelsen har av regeringen överlänmats till oss. Det är numera Revisorsnämnden som prövar frågor om auktorisa- ~ tion av revisorer. Till Revisorsnänmden skall på begäran lämnas i utdrag ur person- och belastningsregistret 17 § 12 polisregisterkungörelsen. Kammarkollegiet prövar frågor om auktorisation av tolkar och

översättare enligt förordning 1985:613 om auktorisation av tolkar

och översättare. För att en person skall kunna auktoriseras som tolk 1

eller översättare skall han eller hon bl.a. vara känd för redbarhet och även i övrigt vara lämplig som tolk eller översättare" 4 § första

Belastningsregistret 161

stycket 4. Kammarkollegiet kan upphäva auktorisationen bl.a. om den auktoriserade uppsåtligen gör orätt i sin verksamhet eller på något sätt förfar oredligt 14 §.

Vi vill återigen framhålla att ett i författning uppställt krav på

redbarhet och lämplighet, inte nödvändigtvis måste anses innefatta ett krav på att personen i fråga skall vara ostraffad. Vi har för vår del svårt att se varför den som är dömd för brott skulle vara diskvalificerad som tolk. Kommerskollegium har i vart fall inte närmare förklarat varför belastningsuppgifter skulle vara nödvändiga för prövningen i tolk- och översättarärenden och vilka uppgifter som i så fall behövs. Vi anser därför inte att det finns skäl att ge Kammarkollegiet rätt till

utdrag för prövning av frågor om auktorisation av tolkar och över-

sättare. Det synes för närvarande förhålla sig så att utdrag ur person- och belastningsregistret lämnas till Kammarkollegiet genom länsstyrelsernas försorg. Det är detta förfarande som har föranlett Länsstyrelsen i Uppsala län att begära en förenkling av förfarandet på så sätt att utdrag får lämnas av Rikspolisstyrelsen direkt till Kammarkollegiet. Det synes oklart på vilken grund utdrag lämnas av länsstyrelserna till Kammarkollegiet och vad som gäller om sekretess i dessa hänseenden. Förfarandet kan enligt vår mening i vart fall inte accepteras. Om en myndighet inte har rätt till utdrag ur belastningsregistret, skall myndigheten naturligtvis inte heller kunna infordra utdraget från någon annan myndighet som har tillgång till sådana uppgifter.

Regionchef eller styresman inom kriminalvården

I en skrivelse den 5 september 1985 har Rikspolisstyrelsen begärt att regionchef eller styresman för anstalt inom kriminalvården skall ha rätt att få uppgifter direkt från polisstyrelse. Av 17 § 1 polisregisterkungörelsen följer att Kriminalvårdsstyrelsen, regiomnyndighet, anstalt och häkte inom kriminalvården har rätt

till utdrag ur register när uppgiften behövs för prövning av en fråga

enligt lagen 1974:203 om kriminalvård i anstalt eller lagen 1976:371 om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. Vi har

föreslagit att utdrag skall lämnas av Rikspolisstyrelsen eller, efter

Rikspolisstyrelsens bestämmande, av polismyndighet. Det får alltså ankomma på Rikspolisstyrelsen att avgöra om utdrag till regionchef eller styresman för anstalt inom kriminalvården skall länmas av

Rikspolisstyrelsen eller av polismyndighet.

6 170542

Belastningsregistret

Totalförsvarets pliktverk

I en skrivelse den 7 oktober 1991 har Värnpliktsverket numera

pliktverket begärt att få tillgång till polisregister för vissa särskilda fall.

I den tidigare gällande kungörelsen 1969:380 om värnpliktigas

tjänstgöring m.m. fanns bestämmelser om domstolars skyldighet att underrätta Värnpliktsverket om domar mot värnpliktiga som under vissa förhållanden hade hemförlovats. Underrättelsen hade betydelse för frågan om den värnpliktige skulle kallas till ny tjänstgöring eller inte. I den nya förordningen 1995:238 om totalförsvarsplikt finns en liknande bestämmelse. I 7 kap. 5 § anges att den domstol som avgör ett mål om ansvar för brott som avses i 10 kap. 1-5 §§ lagen 1994: 1809 om totalförsvarsplikt skall sända en kopia av domen eller beslutet till Totalförsvarets pliktverk, när avgörandet har vunnit laga kraft. Värnpliktsverket angav i den överlämnade skrivelsen att underrättelseskyldigheten enligt 68 § kungörelsen inte alltid fullgjordes av

domstolarna. Värnpliktsverket begärde därför att i stället rätt till

utdrag ur register.

Domstolarna är enligt föreskrifter i förordning skyldiga att under-

rätta pliktverket om vissa domar. Den omständigheten att underrättelseskyldigheten inte fullgörs på ett tillfredsställande sätt är enligt vår mening inte ett tillräckligt skäl för att pliktverket i stället skall få rätt till registerutdrag. Det får i stället förutsättas att sådana rutiner införs hos domstolarna att underrättelse alltid lämnas i de angivna fallen.

Kronofogdemyndighet

I en skrivelse den 26 oktober 1995 har Riksskatteverket begärt att kronofogdemyndighet för vissa särskilda fall skall få generell tillgång till polisregister. Det är framför allt uppgifter i allmänna spaningsregistret och vapenregistret kronofogdemyndigheterna är intresserade av Förbättrad säkerhet vid kronofogdemyndigheterna, RSV Rapport 1993:7, s. 59 ff.. I andra hand har Riksskatteverket begärt att kronofogdemyndigheterna skall tillgång till uppgifter om våldsbrottslighet. Syftet med förslagen är, som framgår av den nyssnämnda rappor-

ten, att förbättra säkerheten för den personal vid kronofogdemyndig-

heterna som skall genomföra en förrättning i en persons bostad eller på ett företag. Det synes framför allt vara våldsbrott som är av intresse.

Belastningsregistret 163

Det är i och för sig angeläget att kronofogdemyndigheternas personal inför en förrättning kan få information om att en gäldenär tidigare har visat sig benägen att tillgripa våld och kanske t.0.m. är dömd för våldsbrott. I sådana situationer kan det vara lämpligt att förrättningsmannen begär biträde av polismyndigheten. Enligt 3 kap. 3 § utsökningsförordningen får biträde begäras om förrättningsmannen kan antas möta motstånd vid en förrättning eller om sådant biträde av annan särskild anledning behövs för att förrättningen skall kunna genomföras. Den information som kronofogdemyndigheten kan behöva för att kunna förbereda sig inför en besvärlig förrättning genom att t.ex. begära biträde av polisen, behöver emellertid inte lämnas i form av utdrag ur belastningsregistret. De uppgifter som anges i utdraget torde inte heller vara tillräckliga för att kronofogdemyndigheten skall kunna bedöma hur riskfylld en viss förrättning är. Vi tror att det skulle vara mer effektivt med en personlig kontakt mellan förrättningsmannen och en polisman på den ort där gäldenären är bosatt eller av andra skål

känd. Polismannen kan mot bakgrund av tillgängliga registeruppgifter

och annan information göra en bedömning av om polisen bör biträda vid förrättningen eller om andra försiktighetsåtgärder bör vidtas, utan att därvid ange de omständigheter som ligger till grund för bedömningen. Även från integritetssynpunkt skulle den metoden vara att

föredra. Vi anser därför inte att kronofogdemyndigheterna bör ges rätt

till utdrag ur belastningsregistret.

Kommuner

I en skrivelse den 12 november 1996 har Hyresgästernas Riksförbund hemställt att kommuner ges tillgång till polisregister vid prövning av förvärvstillständ enligt lagen 1975:1132 om förvärv av hyresfastighet m.m. Skrivelsen har överlämnats till Registerutredningen. Av den ovan nämnda lagen framgår att det i vissa fall krävs tillstånd för förvärv av en hyresfastighet. Den som förvärvar en sådan fastighet skall, om inte någon undantagsbestämmelse är tillämplig, anmäla förvärvet till den kommun där fastigheten är belägen. Om kommunen efter en inledande förvärvsprövning anser att förvärvarens lämplighet bör prövas, får kommunen inom tre månader från det anmälan mottogs anmäla detta till hyresnämnden. Hyresnänmden skall då ålägga förvärvaren att inom en månad ansöka om förvärvstillständ hos nänmden. I 4 § första stycket 4 lagen om förvärv av hyresfastighet anges att förvärvstillständ skall vägras bl.a. "om det kan antas att förvärvaren eljest med hänsyn till brottslig gärning eller visad brist vid fullgörande av åligganden enligt lag, är från allmän synpunkt olämplig att inneha

Belastningsregistret

fastigheten". Under vissa förhållanden får tillstånd dock inte vägras

se 4 § andra stycket. Det gäller om det visas att fastigheten är

obebyggd, bebyggd med annat än hyreshus eller med hyreshus som inte innehåller fler än två lägenheter eller om förvärvet avser andel i fastigheten som förvärvas i syfte att bereda förvärvaren och hans familj bostad.

Hyreslagstiftningsutredningen framhöll i sitt betänkande Översyn av

förvärvslagen och hyreslagen Borgen och Pant SOU 1996: 148 att

kommunerna inte har rätt att inhämta belastningsuppgifter ur exempelvis polisregistret för att kontrollera om en förvärvare har gjort sig skyldig till sådan brottslig verksamhet som skulle kunna vara diskvaliñcerande enligt nämnda punkt s. 86 f.. Med hänsyn till att Register-

utredningens pågående arbete lade Hyreslagstiftningsutredningen dock

inte fram något förslag till ändrade regler i detta hänseende. Hyreslag-

stiftningsutredningen uttryckte emellertid att det torde vara av vikt för

kommunerna att få tillgång till i vart fall domar avseende ekonomisk

brottslighet för att få ett så fullständigt underlag som möjligt för

förvärvsprövningen. Av hyresförvärvslagen framgår uttryckligen att en förvärvares brottsliga belastning kan vara skäl för avslag en ansökan om förvärvstillstånd. Det är därför rimligt att den som skall pröva ansökan

har rätt att få tillgång till åtminstone vissa uppgifter om tidigare brotts-

lighet. Av hyresförvärvslagen framgår att det ankommer på hyres-

nämnden att pröva frågan om tillstånd. Frågan kommer emellertid inte

under hyresnämndens prövning om inte kommunen vid en preliminär

bedömning finner anledning att ifrågasätta en förvärvares lämplighet.

Kommunerna bör därför ges rätt till utdrag ur belastningsregistret för att kunna göra en sådan preliminär bedömning. Utdrag bör dock endast lämnas för det fall att tillstånd kan vägras. Om situationen är sådan att tillstånd inte får vägras, t.ex. därför att fastigheten är obebyggd, bör det inte komma i fråga att lämna registerutdrag. Vi har därefter att ta upp frågan om vilken omfattning registerutdrag bör ha i dessa fall. Hyreslagstiftningsutredningen anförde att

kommunerna i vart fall borde få tillgång till uppgifter om ekonomisk

brottslighet. För närvarande har Finansinspektionen rätt till uppgift om brott mot 8--11, 14 eller 15 kap. brottsbalken och mot skattebrottslagen vid lämplighetsprövning av större ägare enligt försäkringsrörelselagen, bankrörelselagen, lagen om värdepappersrörelse och lagen om kreditmarknadsbolag. Samma begränsade rätt har Fastighetsmäklarnänmden vid lärnplighetsprövning enligt fastighetsmäklarlagen och Revisorsnärnnden vid lärnplighetsprövning enligt lagen om revisorer. Vi anser att kommuner bör ges motsvarande rätt till

uppgifter i fråga om den som har anmält ett förvärv av hyresfastighet

enligt förvärvslagen, om situationen inte är sådan att förvärvstillstånd inte får vägras.

Belastningsregistret

6.3.6 Utdrag till enskild

I 9 § kriminalregisterlagen anges under vilka förutsättningar en enskild

har rätt till utdrag kriminalregister beträffande sig själv. Även i 3 § ur första stycket 3 polisregisterlagen och 17 § 8 polisregisterkungörelsen finns bestämmelser om enskilds rätt till utdrag beträffande sig själv. Vårt förslag till ändrade Sekretessregler medför att en enskild person kommer att ha rätt att ut uppgifter om sig själv med stöd av tryckfrihetsförordningens och sekretesslagens regler. Det behövs därför inte längre några särskilda bestämmelser i registerförfattningarna om enskilds rätt till utdrag om sig själv. Däremot kan det behövas regler om hur sådana utdrag som avses i 17§ 8 polisregisterkungörelsen skall utformas. Dessa utdrag länmas till enskilda som behöver dem för att ta till vara sin rätt i främmande stat eller för att inresa, vistas, arbeta eller bosätta sig där. Regler om vad utdragen skall innehålla och om hur de i övrigt skall avfattas bör inte tas in i

registerförfattningarna, utan meddelas i arman ordning.

Enligt 3 § första stycket 3 polisregisterlagen har enskild i viss utsträckning också rätt till utdrag beträffande annan än sig själv. Sådan rätt föreligger endast om utdraget behövs för att pröva fråga om anställning eller uppdrag i verksamhet, som avser vård eller som är av betydelse för rikets säkerhet eller för förebyggandet eller beivrandet av brott, och regeringen i förordning medgivit att utdrag eller

upplysning länmas för sådant ändamål eller, i annat fall, om den

enskilde styrker att hans rätt är beroende av upplysning ur registret och regeringen medger att upplysningen meddelas.

I 17 § 3 och 4 polisregisterkungörelsen har regeringen med stöd av

den nyssnämnda bestämmelsen förordnat att utdrag på begäran får lämnas till larminstallationsföretag, som avses i lagen 1983:1097 med vissa bestämmelser om lannanläggningar m.m., i fråga om den som söker sådan anställning i företaget i vilken ingår befattning med lanninstallationer och enskild sammanslutning eller person som beslutar om anställning -

av personal inom psykiatrisk sjukvård, vård av utvecklingsstörda eller

vård av barn och ungdom, i fråga om den som söker sådan anställning.

Av 18 § framgår att utdrag skall länmas endast om tillfredsställande utredning om sökandens eller den anställdes lämplighet för den

befattning det är fråga om inte kan vinnas annat sätt. Rikspolissty-

relsen skall mot bakgrund härav pröva om utdrag bör lämnas. Det är alltså inte fråga om någon uppgiftsskyldighet gentemot enskilda. En bestämmelse motsvarande 3 § första stycket 3 polisregisterlagen

Belastningsregistret

samt 17 § 3 och 4 och 18 § polisregisterkungörelsen bör enligt vår

mening införas i de nya författningarna såvitt gäller enskilds rätt att få

utdrag avseende annan enskild. I ett avseende föreslår vi en ändring i förhållande till gällande rätt. Det finns enligt vår mening nämligen inte skäl att tillåta utlämnande av uppgifter till enskild för prövande av

en fråga om anställning eller uppdrag i verksamhet som är av betydelse för rikets säkerhet. I sådana fall torde reglerna register-

kontroll vara fullt tillräckliga. Någon rätt till utdrag ur belastnings-

registret för detta ändamål behövs därför inte.

Utdrag till enskild enligt 17 § 3 och 4 polisregisterkungörelsen skall

begränsas pâ så sätt att endast vissa bötesdomar skall anges. Uppgift om besöksförbud skall inte heller anges. Vi föreslår att utdrag

fortsättningsvis skall innehålla uppgift om alla brott som inte har för-

anlett penningböter. Beslut att inte åtala brott, beslut om utlämning för brott till annan stat samt besöksförbud bör däremot inte få lämnas ut. Sist i 3 § första stycket 3 polisregisterlagen sägs att enskild också har rätt till utdrag om den enskilde styrker att hans rätt är beroende av

upplysning ur registret och regeringen medger att upplysningen meddelas. Denna dispensbestämmelse bör också överföras

till den nya

författningen.

6.3.7 Utlämnande av uppgifter till utlandet

anslutit sig till Europarådets dataskyddskonvention. Eftersom EGdirektivet inte gäller polisens område kan det i författning meddelas bestämmelser som avviker från persondatalagen. Polisen får således ges rätt att lämna ut uppgifter till utlandet i vidare omfattning än vad som framgår av persondatalagen. Bestämmelser om utlämnande av uppgifter till utlandet finns i 13 §

kriminalregisterlagen, 9 och 10 §§ kriminalregisterkungörelsen samt 4 § polisregisterlagen. Vi föreslår att det införs bestämmelser i

författningarna om belastningsregister, vilka huvudsakligen motsvarar

de nuvarande. Dessutom bör det införas möjlighet för Rikspolisstyrel-

sen att utan särskild begäran lämna ut uppgifter till Europol. Uppgifter till utländska myndigheter bör som regel lämnas av Rikspolisstyrelsen. De uppgifter som enligt vårt författningsförslag

skall lämnas till nordiska myndigheter bör dock, efter Rikspolisstyrelsens bestämmande, få lämnas även av polismyndighet.

Belastningsregistret 167

6.3. 8 Vandelsintyg

I 8 § polisregisterlagen finns bestämmelser om vandelsintyg. Av paragrafen följer att polismyndighet får utfärda intyg eller utlåtande om någons vandel, redbarhet eller lämplighet för viss verksamhet eller om annan liknande omständighet till de myndigheter som enligt 3 § första stycket 1 polisregisterlagen har en generell rätt till utdrag ur polisregister, dvs. Justitiekanslern, riksdagens ombudsmän, Rikspolis-

styrelsen, den centrala utlänningsmyndigheten, länsstyrelse, länsrätt,

polismyndighet, allmän åklagare och Alkoholinspektionen 8 § första

stycket 1. Vandelsintyg skall vidare lämnas till annan myndighet, när skyldighet därtill föreligger enligt lag eller författning 8 § första stycket 2, till enskild i de fall och den ordning lag eller författning

särskilt anger 8 § första stycket 3 samt till myndighet eller enskild i annat fall, om regeringen ger tillstånd till det 8 § första stycket 4. Före polisregisterlagens tillkomst lämnades uppgifter från polisen ut i stor omfattning genom olika typer av vandelsintyg. Förfarandet med vandelsintyg hade emellertid kritiserats för att det innebar ett alltför vidlyftigt utlänmande av uppgifter. Genom polisregisterlagens bestämmelser avsåg man bl.a. att kraftigt begränsa användningen av Vandelsintyg prop. 1965:18. Det ansågs att utdrag ur kriminalregistret i många fall borde vara tillräckligt. I de fall ett sådant utdrag inte var till fyllest, borde emellertid kompletterande upplysningar få lämnas ur polisregister. Det skulle framför allt bli fråga om situationer då även uppgifter om brottsmisstankar, bötesdomar och åtalsunderlåtelser borde få lämnas ut. Eftersom ett intyg eller utlåtande angående någons lämplighet enligt propositionen borde innehålla upplysningar om både kriminella och sociala belastningar borde de lokala polisregistren få användas för utfärdande av vandelsintyg. Vid behov borde myndigheterna dock även få vända sig till det centrala polisregistret. propositionen diskuterades två former av utlämnande av uppgifter,

nämligen lämplighetsintyg, som utfärdades till den enskilde på

begäran, och myndigheternas rätt att begära uppgifter, den s.k. remissrätten. Båda varianterna avsågs få förekomma, men tanken synes ha varit att intygsgivningen skulle ersättas med remissförfarande i samband med översyn av de skilda specialförfattningarna. Det kan noteras att lämplighetsintyg skulle lämnas i samband med ansökan om körkort, traktorkort eller luftfartscertiñkat. De fall då lämplighetsintyg skulle lämnas och då myndighet på begäran skulle ha rätt till uppgifter skulle anges i författning. I propositionen diskuterades ingående vilka

myndigheter som skulle ha rätt till uppgifter av olika slag.

Vandelsintygen har i sin ursprungliga form numera spelat ut sin roll. Utvecklingen har gått därhän att lämplighetsintyg inte längre utfärdas och att allt fler myndigheter i stället har getts rätt till utdrag

168 Belasmingsregistret

ur polisens register. Det förekommer dock vissa bestämmelser i lag om att polisen skall avge yttranden till myndigheter om personer vars lämplighet i olika hänseenden skall bedömas. Ett exempel på en sådan bestämmelse är 7 kap. 14 § alkohollagen 1994: 1738. Där sägs att en kommun som skall pröva en ansökan om serveringstillstånd inte får bifalla ansökan utan att polismyndighetens yttrande har inhämtats. Polismyndigheten skall enligt bestämmelsen i yttrandet redovisa de omständigheter som ligger till grund för myndighetens bedömning och

därvid särskilt yttra sig om sökandens allmänna lämplighet för

verksamheten. propositionen till alkohollagen, vilken hänvisar till 8 § polisregisterlagen, framhålls att kommunerna inte avsågs få rätt till utdrag ur polis- eller kriminalregister för prövning av tillståndsärenden prop. 1994/95:89 s. 107 ff.. Det fick i stället förutsättas att en

polismyndighet i sitt yttrande redovisar sådana uppgifter i den mån de

bör inverka på bedömningen av frågan om serveringstillstånd. Yttrandet skall således i förekommande fall innehålla upplysning om att den sökande har dömts för brott eller är misstänkt för brott. Av 64 § körkortsförordningen framgår att frågor om godkännande som bl.a. trafiklärare prövas av Vägverket. Intyg huruvida sökande

med hänsyn till sina personliga förhållanden får anses lämplig som

utbildningsledare eller trañklärare utfärdas enligt paragrafens andra stycke av polismyndigheten i sökandens folkbokföringsort. För prövning av ärenden enligt 64 § körkortsförordningen har Vägverket med stöd av 21 § polisregisterkungörelsen emellertid också rätt till utdrag ur person- och belastningsregistret. Ytterligare en bestämmelse om vandelsintyg finns i 11 § körkorts-

förordningen. Enligt denna paragraf skall det göras en personutredning

personer som söker körkort och som är antecknade i Rikspolisstyom relsens polisregister. Personutredningen skall göras av polismyndigheten och skall innehålla ett yttrande om sökandens lämplighet som körkortsinnehavare och en redogörelse för de omständigheter vilka yttrandet grundas. I dessa ärenden har länsstyrelsen enligt 3 § första

stycket 1 polisregisterkungörelsen också rätt till utdrag ur person- och

belastningsregistret.

Bestämmelserna om personutredning i 11 § körkortsförordningen

gäller enligt 29 § luftfartsförordningen 1986: 171 även vid personutredning i samband med ansökan om luftfartscertiñkat m.m.

Det kan antas att de uppgifter som behöver redovisas i ett vandels-

intyg ide flesta fall kan lämnas ut med stöd av reglerna om registerutdrag till olika myndigheter. Med hänsyn till den nyligen införda regeln i alkohollagen anser vi dock att det mäste övervägas om regeln i 8 § polisregisterlagen i någon form bör föras över till det nya regelverket.

Såvitt gäller de myndigheter som avses i 3 § första stycket l

polisregisterlagen behövs, utöver reglerna om rätt till utdrag ur registret, inte några bestämmelser om utlärrmande av uppgifter i form

Belastningsregistret

av vandelsintyg jfr 8 § första stycket l polisregisterlagen. Det synes inte heller behövas någon särskild bestämmelse att om uppgift ur belastningsregistret får lämnas till myndighet än amian som avses i 3 § första stycket l polisregisterlagen, det behövs för om att polismyndighet skall kunna fullgöra en skyldighet enligt lag eller förordning att utfärda intyg eller utlåtande om någons vandel, redbarhet eller lämplighet jfr 8 § första stycket 2 polisregisterlagen. Eftersom det i sådana fall är fråga uppgiftsskyldighet får om en uppgifterna lämnas ut med stöd av 14 kap. 1 § sekretesslagen. Såvitt vi har kunnat finna finns det inte längre några bestämmelser om att lämplighetsintyg skall utfärdas på begäran av en enskild. Någon bestämmelse motsvarande den i 8 § första stycket 3 polisregisterlagen behövs således inte. Av 8 § första stycket 4 polisregisterlagen följer vidare att uppgifter får lämnas ut till myndighet eller enskild i annat fall, regeringen om ger tillstånd till det. Detta bemyndigande inte ha utnyttjats, synes vilket kan bero på att bestämmelserna utdrag registret har om ur ansetts vara fullt tillräckliga. Vårt förslag ändrade Sekretessregler om medför dessutom att bestämmelsen i 14 kap. 8 § sekretesslagen om regeringens möjlighet att förordna undantag från sekretess blir om tillämplig. Regeln i 8 § första stycket 4 polisregisterlagen behöver därför inte heller föras över till belastningsregisterlagen. Sammanfattningsvis anser vi således inte att det behövs någon motsvarighet till 8 § första stycket polisregisterlagen. Vandelsintyg avses dock fortsättningsvis få lämnas i utsträckning samma som nu, huvudsakligen med stöd av 14 kap. 1 § sekretesslagen Den omständigheten att vandelsintyg alltjämt fylla funktion anses en vid sidan om det sedvanliga utlämnandet registerutdrag, bero av synes på att man har ansett det lämpligt att överlåta till polisen att bedöma vilka brott som bör få inverka en myndighets bedömning viss av en fråga. Under sådana förhållanden är det naturligtvis angeläget att polisen inte av praktiska skäl överlämnar ett utdrag belastningsur registret, utan noggrant prövar vilka uppgifter skall redovisas. som

6.4 Gallring

6.4.1 Gällande rätt

Enligt 7 § kriminalregisterlagen skall en uppgift som intagits i kriminalregistret utgå bl.a. om högre rätt frikänt någon eller ändrat till

en påföljd som inte skall vara registrerad eller om hovrätt har upphävt

tingsrätts beslut om förvandlingsstraff för böter. Detsamma gäller om den registrerade har avlidit eller fyllt 80 år. Motsvarande bestämmel-

Belastningsregistret

finns avseende polisregister i 14 § polisregisterkungörelsen och för ser körkortsregistrets del i 92 § körkortsförordningen.

Bestämmelserna om när en uppgift skall utgå ur ett register skall

hållas isär från regler s.k. rehabilitering, dvs. regler som innebär om att innehållet i ett utdrag begränsas med hänsyn till att den registrerade varit ostraffad under ett antal år. Regler om rehabilitering finns i 10 § kriminalregisterlagen. Enligt vad som föreskrivs i denna paragraf skall uppgifter om ådömda påföljder inte länmas ut om den dömde efter

domen eller frigivningen för det fall påföljden är fängelse varit

ostraffad i tio år. Motsvarande bestämmelser för polisregister finns i

7 § polisregisterlagen. Fristen är också här normalt tio år. I fråga om

böter gäller dock en frist på fem år. Rehabiliteringsreglerna gäller inte för vissa myndigheter i de fall dessa begär att få ett fullständigt utdrag 10 § femte stycket kriminal-

registerlagen och 7 a § polisregisterlagen. Bestämmelserna i 14 § polisregisterkungörelsen om när uppgifter

skall utgå har i praktiken tolkats så att uppgifter som finns i person-

och belastningsregistret och som faller under paragrafen förstörs. I vissa fall har emellertid uppgifterna grund av rehabilitering tagits

registret och lagrats särskilda magnetband. Förfarandet kallas ut ur

avställning. Avsikten är att de äldre uppgifterna inte skall belasta själva ADB-registret ändå finnas tillgängliga, om en därtill

men berättigad myndighet skulle begära ett fullständigt utdrag ur registret.

Gallring av avställda uppgifter förekommer inte. Enligt uppgift från Rikspolisstyrelsen har det aldrig förekommit

någon begäran fullständigt utdrag från person- och belastningsom registret. Enligt SARI:s rapport Nytt kriminalregister m.m. har det vid kontroll det avställda materialet visat sig att det har sådana tekniska av brister att det inte skulle kunna användas för att ta fram ett fullständigt utdrag, om någon skulle begära det.

Dessutom finns hos Rikspolisstyrelsen äldre kriminalregistennaterial

från tiden före år 1945, som aldrig förts över till person- och be-

lastningsregistret. Vid datoriseringen ansågs uppgifter som var äldre

än 25 år i regel sakna intresse. Enligt 5 § kriminalregisterkungörelsen skall anteckning dom eller beslut före den 1 januari 1945 inte tas om med i utdrag till myndighet. I stället skall det anges i utdraget att det finns äldre anteckningar. Med stöd av 6§ kungörelsen kan dock myndighet begära att få del de äldre uppgifterna. Någon sådan av begäran har emellertid aldrig framställts. Vid bedömande om och hur uppgifterna skall bevaras i framtiden av skall arkivlagens 1990:782 och arkivförordningens 1991:446 bestämmelser uppmärksammas. I arkivlagen finns bestämmelser om arkiv hos bl.a. statliga myndigheter. Enligt arkivlagen får allmänna

handlingar gallras, varmed förstöras. Huvudregeln är dock att

avses handlingarna skall bevaras. Gallring skall ske med beaktande av att

Belastnirzgsregistret 171

arkiven är en del av det nationella kulturarvet och på sådant sätt att det återstående arkivmaterialet fyller ändamålen med arkiven, dvs.

rätten att ta del av allmänna handlingar, behovet information för

rättskipningen och förvaltningen samt forskningens behov.

6.4.2 Tidigare förslag m.m.

I kriminalregisterpromemorian föreslogs att rehabiliteringstiderna

skulle göras om till frister efter vilkas utgång uppgifterna skulle tas bort ur registret. Därutöver föreslogs huvudregel att som en yttersta tidsgräns på 20 år skulle gälla för bevarande uppgifter i registret. av Oberoende av om vederbörande hade varit föremål för anteckningnya ar skulle således under alla förhållanden uppgifter äldre än 20 som var år inte längre finnas kvar i registret. Vidare skulle det material som inte längre hade sådan aktualitet att det skulle kvar i registret vara

föras över till Riksarkivet i stället för att bevaras hos Rikspolisstyrel-

sen. I promemorian behandlades också regler om när uppgifter skall utgå

grund av att förutsättningarna för registrering inte längre före-

ligger, t.ex. på grund av att högre rätt frikänt den tilltalade. I den

delen innebar förslaget inte några väsentliga förändringar i

mer

förhållande till vad som nu gäller enligt 7 § kriminalregisterlagen och

14 § polisregisterkungörelsen. Sammanfattningsvis innebar förslaget

att en anteckning skall tas bort från registret och förstöras, den om tilltalade blivit frikänd eller dömd till påföljd inte skulle som vara registrerad.

Varken för gallring eller avskiljande uppgifter i övrigt skulle

gälla någon begränsning med hänsyn till registrets tekniska karaktär av det slag som nu finns i 14 § polisregisterkungörelsen.

De remissinstanser som yttrade sig i frågan tillstyrkte förslaget eller

lämnade det utan erinran. Riksdagens ombudsmän, Kriminalvårdssty-

relsen, Rikspolisstyrelsen och Riksarkivet framhävde dock vikten av

att terminologin i registerförfattningarna stämmer överens med den i arkivförfattningama. De pekade på att gallring enligt arkivförfatt-

ningarna innebär förstöring. Riksarkivet föreslog att "gallras i

promemorieförslaget skulle ersättas med "avställas" och att "tas bort

skulle ersättas med "gallras".

Riksdagens ombudsmän ifrågasatte om de belastningsuppgifter som

skulle tas in i registret verkligen har så stor betydelse för forskningen att de i strid med integritetshänsynen borde arkiveras sedan de hade avställts ga1lrats med promemorians terminologi. Riksarkivet ansåg vidare att frågor om bevarande och gallring inom

rättsväsendets informationssystem och informationshantering borde be-

172 Belastningsregistret

handlas i ett större sammanhang, i vilket man måste ta hänsyn till hela kedjan information hos polis, åklagare, domstol och kriminalvård. av

Regeringen anförde i princippropositionen att uppgifter i be-

lastningsregistret bör förstöras om grund för registrering inte längre föreligger, t.ex. på grund frikännande dom jfr 7§ kriminalav

registerlagen och 14§ polisregisterkungörelsen. Med arkivlagens

terminologi skall uppgifterna i dessa fall alltså gallras.

Det kunde enligt regeringens mening emellertid också hända att uppgifter efter en tid anses sakna aktualitet jfr 10 § kriminalregisterlaoch 7 § polisregisterlagen. I dag får de rehabiliterade uppgifterna

gen lärrmas ut endast i mycket begränsad omfattning. Rätten att få

fullständiga uppgifter har i praktiken utnyttjats sällan eller aldrig.

Behovet dessa uppgifter kunde enligt regeringen följaktligen inte av särskilt stort. Regeringen ansåg att det med fog därför kunde vara påstås att reglerna i sin nuvarande utforrrming inte fyller något behov. Bestämmelserna rehabilitering borde därför ändras. om

I promemorian föreslogs att uppgifterna efter tidsfristens utgång

skulle gallras och överlämnas till arkivmyndigheten. Av bestämrnelutfomining framgick att uppgifterna skall bevaras. Regeringen sens

instämde i remissinstansernas påpekande om det angelägna i att tennen gallring har betydelse i olika författningar. Med beaktande av

samma

att uttrycket gallras i arkivlagen används i betydelsen förstöras ansåg regeringen att den i promemorian föreslagna lösningen var mindre

lämplig. Mot bakgrund de gällande arkivförfattningarna ansåg av nu regeringen inte heller att bestämmelsen borde ändras så att man i stället för gallring skulle tala avställning. Eftersom belastningsom registret kommer att innehålla känsliga uppgifter borde utgångspunkten enligt regeringen i stället vara att uppgifterna skall gallras, dvs. förstöras, efter utgången av viss tid. Vid bestämmande när gallring skall ske borde utgångspunkten av

enligt regeringen de i dag gällande bestämmelserna om borttagan-

vara de och rehabilitering. Regeringen anförde emellertid vidare att det också borde övervägas om det skall medges undantag från gallring, varvid arkivlagens och arkivförordningens bestämmelser borde beaktas. Det har överlämnats till utredningen att göra de närmare övervägandena i denna fråga.

6.4.3 överväganden om gallring

utgångspunkterna för vårt arbete är med hänsyn till uttalandena

En av

i princippropositionen således att uppgifter skall gallras vid de tidpunkter som gäller för borttagande. Det innebär att uppgifter skall gallras under de förhållanden som anges i 7 § kriminalregisterlagen,

Belastningsregistret 173

14 § polisregisterkungörelsen och 92 § körkortsförordningen samt då

andra beslut, som enligt vårt förslag skall föranleda registrering i belastningsregistret, har ändrats eller upphävts. Uppgifter skall således gallras om överrätt genom dom eller beslut som vunnit laga kraft, frikänt den registrerade för den åtalade gärningen eller funnit honom skyldig till denna men inte dömt honom till en påföljd som skall antecknas i registret, 2. om en domstol efter resning har meddelat dom eller beslut som avses i

om strafföreläggande eller ett föreläggande av ordningsbot har

undanröjts, 4. om en hovrätt har upphävt en tingsrätts beslut om förvandlingsstraff för böter eller om förvandlingsstraffet har bortfallit, om åklagares beslut att inte åtala har âterkallats, om besöksförbud har upphävts eller när den registrerade har avlidit.

Uppgifter i belastningsregistret skall vidare gallras vid tidpunkter som

gäller för rehabilitering. Bestämmelser om rehabilitering finns i 7 § kriminalregisterlagen, 14 § polisregisterkungörelsen och 92 § körkortsförordningen. Det bör redan inledningsvis framhållas att belastningsuppgifter i körkortsregistret inte skall bevaras i mer än fem år från dagen för den dom eller motsvarande som har föranlett registreringen. Det innebär att gallringsfristen för körkortsregistret är

kortare än motsvarande tider enligt kriminal- och polisregisterförfattningarna med undantag för bötespåföljder, för vilka gallringsfristen

också enligt de senare författningarna är fem år.

Att för körkortshavare m.fl. behålla de gallringsfrister som för

närvarande gäller för uppgifter om påföljder i körkortsregistret torde,

som påpekas i kriminalregisterpromemorian, vara ogörligt. Upp-

gifterna skall ändå finnas kvar enligt de allmänna reglerna. En konsekvens av samordningen mellan kriminalregistret och körkortsregistrets belastningsdel, måste därför bli att den generella gallringsfristen på fem år för körkortsregistret måste ändras. Fängelse som âdöms i förening med skyddstillsyn enligt 28 kap. 3 § brottsbalken skall enligt 10 § första stycket 1 kriminalregisterlagen

samt 7 § första stycket 2 polisregisterlagen inte tas med i utdrag sedan

tio år förflutit från domen. Fängelse i annat fall samt förvandlingsstraff för böter skall enligt 10 § första stycket 2 kriminalregisterlagen samt 7 § första stycket 3 polisregisterlagen inte tas med sedan tio år förflutit från frigivningen.

Huvudregeln bör enligt vår mening vara att uppgift om fängelse-

straff eller förvandlingsstraff för böter skall gallras sedan tio år förflutit från frigivningen. Uppgift om straff som skall anses helt

174 Belastningsregistret

verkställt genom tidigare frihetsberövande eller från vilket någon genom beslut om nåd har befriats helt, bör dock gallras sedan tio år förflutit från domen eller beslutet. Vidare bör uppgifter om fängelse eller förvandlingsstraff gallras viss tid efter det att pâföljdspreskription enligt 35 kap. 8 eller 9 § brottsbalken har inträtt, dvs. då påföljden

har fallit bort. Gallringstiden bör lämpligen vara fem âr från det att

påföljden har fallit bort.

Enligt 10 § första stycket 1 kriminalregisterlagen samt 7 § första

stycket 2 polisregisterlagen skall uppgift om skyddstillsyn och Villkorlig dom inte tas med i utdrag sedan tio år förflutit från domen eller beslutet. Vi föreslår ingen ändring. Enligt 10 § första stycket 1 kriminalregisterlagen samt 7 § första

stycket 2 polisregisterlagen skall uppgift om överlämnande till särskild

vård inte tas med i utdrag sedan tio år förflutit från domen eller beslutet. I kriminalregisterpromemorian föreslogs ingen ändring såvitt gällde överlämnande till vård inom socialtjänsten eller vård enligt lagen 1988:870 om vård av missbrukare i vissa fall. Däremot föreslogs det att uppgift om överlämnande till rättspsykiatrisk vård skulle gallras sedan tio år förflutit från utskrivningen. Mot detta synes remissinstanserna inte ha haft någon erinran. Vi föreslår därför samma lösning.

Enligt 7 § första stycket 1 polisregisterlagen skall uppgift om böter

inte tas med i utdrag sedan fem år förflutit från dom, beslut eller

godkännande av strafföreläggande. Vi föreslår ingen annan ändring än

att detsamma skall gälla böter som förelagts genom ordningsbot.

Enligt 7 § första stycket 2 polisregisterlagen skall uppgift om dom

varigenom någon enligt 30 kap. 6 § brottsbalken förklarats fri från

påföljd samt om beslut av åklagare att inte åtala brott inte tas med i utdrag sedan tio år förflutit från dom eller beslut. Vi föreslår ingen ändrad tidsfrist såvitt gäller en förklaring om att den dömde är fri från påföljd. Då det gäller åklagares beslut enligt lagen om vård av unga att inte väcka åtal, gör sig intresset av den unges möjligheter till resocialisering särskilt starkt gällande. Gallringsfristen bör därför inte vara längre än vad som är alldeles nödvändigt med hänsyn till ändamålet med registreringen. Att âtalsunderlåtelser i dessa fall skall registreras beror bl.a. på att tidigare brottslighet skall kunna beaktas vid ett eventuellt återfall. Om den unge inte har gjort sig skyldig till nya brott inom tre år efter det att han har fått åtalsunderlåtelse, anser vi att anteckningen bör kunna utgå. Uppgifter beslut utlämning för brott och besöksförbud 1 om om om bör gallras sedan tio år förflutit från beslutet. I 10 § andra stycket kriminalregisterlagen och 7 § tredje stycket j

polisregisterlagen finns bestämmelser om att uppgifter som enligt

huvudregeln inte skulle tas med i utdrag, ändå skall tas med eftersom

Belastningsregistret 175

ytterligare uppgifter tillkommit. Regeln innebär att en uppgift skall

finnas kvar om en ny uppgift har tagits in i registret innan fristen för den äldre uppgiften har löpt ut. Motsvarande regel bör finnas i den

nya lagstiftningen. Den bör dock inte gälla om den nya anteckningen avser penningböter.

I kriminalregisterpromemorian föreslogs en yttersta tidsgräns på 20

år. Fristen skulle räknas från dagen för den dom eller det beslut som föranledde att uppgiften fördes in i registret. Oberoende av om nya

uppgifter tagits in i registret eller ej, skulle således uppgiften utgå när

denna tid hade förflutit. Det huvudsakliga skälet till att en yttersta

tidsgräns borde gälla angavs i promemorian vara att en uppgift som

är äldre inte längre kan anses ha någon betydelse för brottsregistreringen. I likhet med vad som anfördes i kriminalregisterpromemorian anser vi att en tjugoårsgräns bör införas. Tjugoårsfristen bör dock inte vara undantagslös. En uppgift om t.ex. fängelsestraff eller överlämnande till rättspsykiatrisk vård bör finnas kvar så länge straffet inte är avtjänat eller så länge vården pågår. I fråga sådana fall bör en förutsättning för tillämpning av om tjugoärsfristen vara att den vanliga tidsfristen för gallring av sådana

uppgifter har gått ut. Då uppgift i registret skall gallras skall naturligtvis alla de

en anteckningar som har samband med t.ex. den registrerade domen också gallras. En sådan anteckning kan vara domstols beslut om utvisning enligt 4 kap. 7 § utlärmingslagen 1989:529. Eftersom det är den ådömda påföljden kommer att vara avgörande för när som uppgifter skall gallras, kommer en uppgift om utvisning att kunna utgå registret trots att förbudet att återvända hit fortfarande gäller jfr ur 4 kap. 14 § andra stycket utlänningslagen. Detta överensstämmer i

och för sig med gällande rätt. Enligt 7 § andra stycket polisregisterla-

skall nämligen sådana uppgifter tas med i utdrag under den tid gen som är föreskriven för den brottspåföljd som har ådömts jämte utvisningen.

I remissvar över kriminalregisterpromemorian har Justitiekanslern

föreslagit att en uppgift om utvisning inte skall gallras så länge ett

förbud att återvända hit alltjämt gäller. Justitiekanslern har framhållit

det angelägna i att uppgifter om utvisning finns tillgängliga i de register som regelmässigt kontrolleras i samband med att en person grips som misstänkt för brott.

En uppgift utvisning på grund av brott synes inte registreras i

om något annat register än person- och belastningsregistret. Vi anser i likhet med Justitiekanslern att en sådan uppgift bör finnas tillgänglig så länge ett förbud att återvända hit fortfarande gäller. En särskild regel härom bör införas.

176 Belastningsregistret

6.4.4 överväganden om undantag från gallring

Arkivlagen

Grunden för det offentliga arkivväsendet år principen att alla med-

borgare har rätt att ta del av allmänna handlingar. Arkivlagens utgångspunkt är således att allmärma handlingar skall bevaras. Hand-

lingar får dock gallras under vissa förutsättningar. Av 10 § andra ‘

‘ stycket arkivlagen framgår att gallring inte får ske så att ändamålet

med arkivverksamheten träds för när. Arkivet utgör en del av E

kulturarvet och det arkivmaterial som återstår efter gallring skall kunna tillgodose de ändamål som anges i 3 § tredje stycket arkivlagen. Dessa tre grundläggande ändamål är rätten att ta del av allmänna

handlingar, behovet av information för rättskipningen och förvalt-

ningen samt forskningens behov. Bestämmelser om gallring får meddelas i lag eller förordning. Sådana bestämmelser om gallring av integritetshänsyn är särskilt

vanliga i de författningar som reglerar integritetskänsliga person- l

gallringsbestämmelser

Saknas l enligt 12 § arkivförordningen meddela föreskrifter om gallring. föreskrifter får Riksarkivet i stället meddela särskilda beslut om gallring. Det bör framhållas att statliga myndigheter enligt 14§ arkivförordningen får gallra allmärma handlingar endast i enlighet med föreskrifter eller beslut av Riksarkivet, om inte särskilda gallringsföre-

skrifter ñnns i lag eller förordning eller har meddelats av Datainspek-

tionen enligt datalagens bestämmelser.

Av regeringens motivuttalanden till arkivlagen framgår närmare hur

arkivlagens regler om gallring skall tolkas. En inledande utgångspunkt i arkivpropositionen prop. 1989/90:72 är att gallring utgör en

praktisk nödvändighet. Gallringen syftar till att arkiven inte skall

tyngas av handlingar som bara utgör en dubblering av information bättre kan sökas i ett annat arkiv eller som har ett informationssom värde som är markant begränsat i tiden.

Vidare betonas i propositionen att gallring inte får äventyra arkivens roll som en del av kulturarvet eller något av de tre konkreta huvud-

målen med arkivverksamheten. Vad som fordras för att de tre huvudmålen skall tillgodoses kan

enligt propositionen förändras med tiden. Gränsen mellan de olika

intressena, som exempelvis kontrollintresset och forskningsintresset är dock sällan klar. Vissa uppgifter, särskilt av mer perifer karaktär i ett ärende, förlorar med tiden sin aktualitet. Kvar blir till sist det material som har en mer utpräglad kulturarvsaspekt och som också tjänar

forskningen kunskapskälla om förhållandena i vårt land.

som en Ytterst är det med stöd av principen om handlingars offentlighet som

Belastningsregistret 177

även äldre allmänna handlingar begärs utlämnade.

Den föreslagna persondatalagen

Av redogörelsen framgår att de svenska arkivreglerna anger tre

ovan ändamål med arkivvården; rätten att ta del av allmänna handlingar, behovet information för rättskipningen och förvaltningen samt av

forskningens behov. Vi har ställt oss frågan om i vilken utsträckning EG:s dataskyddsdirektiv och den föreslagna persondatalagen påverkar våra möjligheter att tillåta bevarande av personuppgifter för dessa

ändamål under längre tid.

Av persondatalagen följer för det första att personuppgifter skall

samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål. Senare behandling skall inte ske på ett sätt som är oförenligt med

dessa ändamål. Denna princip är emellertid inte undantagslös. Det framgår nämligen också att senare behandling av personuppgifter för

historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål inte skall anses

oförenligt med de ursprungliga ändamål för vilka uppgifterna samlades

in. Personuppgifter har samlats in för t.ex. en förundersökning som skall således också få användas för historiska, statistiska och veten-

skapliga ändamål utan att det skall anses strida mot persondatalagen. I persondatalagen sägs vidare att personuppgifter inte skall bevaras

under längre tid än vad är nödvändigt med hänsyn till en som ändamålet med behandlingen. Även denna princip är försedd med ett undantag. Personuppgifter avses nämligen få bevaras under längre tid för historiska, statistiska och vetenskapliga ändamål. Enligt Datalagskommittén kan de tidigare nämnda tre ändamål som myndig-

hetsarkiven skall tillgodose hänföras under vad som i EG-direktivet

kallas "historiska statistiska och vetenskapliga ändamål. Personda- ,

talagen skulle därmed inte hindra att uppgifter bevaras i enlighet med

som följer av arkivlagen.

Europarådets rekommendation

I Europarådets rekommendation om behanding av personuppgifter

inom polisen finns detaljerade regler om gallring än i den mer

föreslagna persondatalagen. I artikel 7.1 sägs att uppgifter som regel

skall gallras när de inte längre är nödvändiga för de ändamål för vilka de lagrades. Särskild betydelse skall tillmätas behovet av att bevara

uppgifter med hänsyn till

vad i ett visst fall har framkommit under en förundersökning, - som

utgången rättslig prövning, i synnerhet frikännande dom,

av en en den registrerades rehabilitering, ——

178 Belastningsregistret

om utdömt straff har avtjänats eller ej, —— om amnesti har utfärdats, den registrerades ålder samt skillnaden mellan olika typer uppgifter. - av

Av artikel 7.2. följer vidare att bestämda lagringstider skall och

anges att uppgifternas kvalitet skall kontrolleras med regelbundna intervall.

Behovet av att bevara uppgiften registret för forskningsändamál

Mot intresset av att bevara handlingar för bl.a. forskningens behov står intresset av att handlingar gallras hänsyn till den personliga

integriteten. Datalagens regler om gallring är ett uttryck för att integritetshänsynen i gällande rätt tillmäts speciellt stor betydelse när det gäller personregister. Bestämmelserna om gallring i den föreslagna persondatalagen och i Europarådets rekommendation också uttryck

ger l för att det läggs särskilt stor vikt vid integritetsintressena. l l

Belastningsregistret kommer att innehålla så känsliga uppgifter att det typiskt sett kan betraktas ett register där integritetsskyddshän-

som synen gör sig särskilt starkt gällande. Enligt våra direktiv och

riktlinjepropositionen 1994/95: 144 skall utgångspunkten för vårt arbete vara att uppgifterna i belastningsregistret hänsyn till den enskildes

av personliga integritet skall gallras, dvs. förstöras, efter utgången viss av tid. Vi har emellertid också i uppdrag att överväga det skall om

medges undantag från gallring, dvs. något material skall bevaras

med hänsyn till forsknings- och insynsintressena. Därvid skall arkivlagens bestämmelser beaktas.

Den första fråga vi måste ställa är det finns skäl för oss om att

framtiden bevara några uppgifter i registret under längre tid än vad vi

har angett i avsnitt 6.4.3. Den i tryckfrihetsförordningen inskrivna rätten till insyn tillgodoses enligt vår mening i tillräcklig utsträckning

genom att uppgifter om en person regel kommer att finnas kvar som i tio år eller mer. Därefter får offentlighetsintresset ha avklingat. anses

Detsamma gäller rättskipningens och förvaltningens behov

av information. Det avgörande för om uppgifter i registret skall i sparas

under ännu längre tid är om det behövs med hänsyn till forskning. Forskningens behov ställs här mot den enskildes intresse att

av , uppgifter om hans kriminella förflutna vid någon tidpunkt slutligen

glöms. I remissvar över kriminalregisterpromemorian Ds 1992:32 l ifrågasatte Riksdagens ombudsmän om de belastningsuppgifter

som skall tas in i registret verkligen har så stor betydelse för forskningen i

att de i strid med integritetshänsynen bör bevaras. I sammanhanget

borde enligt JO beaktas dels att huvuddelen det aktmaterial är av som hänförligt till registeruppgifterna torde förstöras senast efter tio år,

Belastningsregistret

dels att rättsstatistiken löpande tillförs uppgifter av det slag som tas in i kriminalregistret. Frågan om vilket intresse forskningen kan ha av de uppgifter som skall registreras i belastningsregistret torde enligt vår mening få besvaras mot bakgrund bl.a. av i vilken utsträckning uppgifterna finns tillgängliga annat sätt hos polisen eller hos någon annan myndighet inom rättsväsendet. Uppgifter om vilka brott en person har begått finns bl.a. i förundersökningsmaterialet, i domstolens akt och som regel också i domen. Dessa uppgifter är dock inte alltid fullständiga. Som JO anförde i remissvaret bör det vidare beaktas att rättsstatistiken löpande tillförs uppgifter av det slag som nu tas in i krirninalregistret.

Statistikregister över personer lagförda för brott

Av förordningen 1992: 1668 om den officiella statistiken framgår att Brottsförebyggande rådet ansvarar för statistiken på rättsväsendets område. Av lagen 1995:606 och förordningen 1995:1060 om vissa personregister för officiell statistik följer att Brottsförebyggande rådet får föra ett brottsstatistikregister, ett register om för brott lagförda och ett register över lagföringar för narkotikabrott. Det är personer framför allt registret över för brott lagförda personer som är av intresse här. Registret är avsett att användas för statistiska redovisningar av den genom dom, strafföreläggande, ordningsbotsföreläggande eller åklagabeslut åtalsunderlåtelse konstaterade brottsligheten och dennas res om fördelning efter brottets art och brottspåföljd samt om återfall i brott och brottmålsprocesser. Registret får innehålla uppgifter om innehållet i domar i brottmål, ordningsbotsförelägganden, strafförelägganden och âtalsunderlâtelser samt om nationalitet. Uppgifter till registret hämtas från Rikspolisstyrelsens personregister, brottsstatistikregistret och registret över totalbefolkningen. Bortsett från uppgifter om verkställighet av påföljd och om utländska domar innehåller det nu beskrivna registret i stort sett uppgifter kriminalregistret. Eftersom registret är avsett att samma som spegla återfall i brott är det uppbyggt så att det går att få fram uppgifter samlade kriminalitet. För närvarande om en persons innehåller registret uppgifter återfall från år 1973 och framåt. om Registret gallras inte. Sådana uppgifter som inte längre behövs för rättsstatistiken överlämnas i stället till Riksarkivet. Statistikregister omfattas av sträng sekretess. I princip får uppgifter i sådana register bara användas för statistik och forskning.

180 Belastningsregistret

Slutsatser

Registret över för brott lagförda används för närvarande ofta personer

av forskare. Det synes med hänsyn till forskningens intresse väl kunna ersätta belastningsregistret, eventuellt under förutsättning att ytterligare

nâgra typer av uppgifter tillförs statistikregistret. En fördel med

statistikregistren, sett ur forskarnas synvinkel, är att de kvalitetskon-

trolleras ett helt annat sätt än vad polisen har möjlighet att göra

med t.ex. belastningsregistret. En fördel, sett den enskildes

annan ur

synvinkel är att registren är kringgärdade så stark sekretess

av en att

uppgifter ur dem i princip bara får användas för forskning och

statistik. Mot bakgrund av vad vi har anfört vi inte att det nu anser

finns något skäl att bevara uppgifter belastningsregistret för

forskningens behov och lägger därför inte fram något förslag till

regler om undantag från den generella principen att alla uppgifter om

i belastningsregistret skall gallras efter viss tid.

7 Misstankeregister

Detta avsnitt behandlar misstankeregistret, vilket skall föras för

underlätta tillgången till sådana uppgifter skälig misstanke

att om brott behövs i verksamhet hos polis- och tullmyndigheter om som för förebygga, uppdaga och utreda brott samt hos åklagaratt

myndigheter för förundersökning och åtal. Uppgifter i registret skall också få användas polismyndigheter och andra myndig-

heter vid sådan lämplighetsprövning och tillståndsgivning som

i författning samt enskilda det är av särskild beanges av om enskildes verksamhet. Ändamålet beskrivs närmare

tydelse i den

i avsnitt 7.1. Avsnitt 7.2 handlar registrets innehåll. Misstankeregistret om

skall innehålla uppgifter den har fyllt 15 år och som är

om som misstänkt för något brott mot brottsbalken eller för skäligen för vilket svårare straff än böter är föreskrivet. något annat brott Uppgifter skall också föras in den är skäligen misstänkt om som

för motsvarande brott utomlands, om frågan om lagföring för

ett

skall avgöras i Sverige. Registret skall vidare innehålla

brottet den vilken det har inletts talan förvandling

uppgifter om mot om

böter och den har begärts utlämnad för brott. av om som

I avsnitt 7.3 tar vi frågor om utlämnande av uppgifter ur

upp

misstankeregistret. Uppgifter i misstankeregistret skall kunna

enligt vad följer tryckfrihetsförordningen och

lämnas ut som av sekretesslagen. Dessutom skall det i lag och förordning finnas

bestämmelser myndigheter som oavsett sekretess skall ha rätt

till uppgifter registret. Sådana bestämmelser om skyldighet att

till vissa myndigheter behöver dem för lämna uppgifter som lärnplighetsprövning och tillståndsgivning ñmis för närvarande i registerförfattningama. De reglerna skall i huvudsak motsva-

nya

de nuvarande. Uppgifter bör liksom för närvarande i viss

utsträckning kunna lämnas till myndigheter och organisationer

utomlands.

Frågor gallring i avsnitt 7.4. Uppgifter i misstan-

om tas upp

skall gallras när förundersökning har avslutats utan keregistret en

åtal väckts med anledning misstanken, när åtal har lagts att av eller dom eller beslut har meddelats. Har den misstänkte ned när

skall uppgift misstanken stå kvar i misstankeregistret

frikänts om den frikännande domen har vunnit laga kraft. till dess att

Misstankeregister

7.1 Registrets ändamål

I person- och belastningsregistret förs för närvarande in dels uppgifter om domar och andra belastningar, dels uppgifter antecknas på de som personblad som upprättas i förundersökningar och innehåller som upplysningar om personer som är skäligen misstänkta för brott. I princippropositionen 1994/95: 144 har utgångspunkterna för som en av

den framtida utformningen brottsregistreringen

av angetts att uppgifterna enligt den nuvarande personbladsrutinen bör föras in i ett särskilt misstankeregister. Något ändamål med det nuvarande och belastningsregistret personfinns för närvarande inte angivet i polisregisterlagen. Det övergripande syftet med det nya misstankeregistret får emellertid anses vara att framför allt polis- och mllmyndigheter på enkelt sätt skall få ett tillgång till de uppgifter som krävs för att olika förundersökningar skall kunna samordnas på ett effektivt sätt. Om det behövs utnyttjas uppgifterna i registret också på annat sätt i polisens brottsförebyggande och brottsbekärnpande verksamhet. Genom registret har vidare åklagama tillgång till uppgifter som behövs för förundersökning och åtal. Registret fyller också viktig funktion både för polisen en och andra myndigheter vid olika typer lämplighetsprövning och tillav ståndsgivning. Dessutom får uppgifter lämnas till enskilda vårdarbetsgivare och larrninstallationsföretag. I avsnitt 6.1 har vi redovisat vissa uppgifter om hur många utdrag ur person- och belastningsregistret lärrmas till åklagare och andra som myndigheter. De utdrag med dessa uppgifter innehåller som avses upplysningar om både ådömda påföljder och brottsmisstankar. Det förefaller rimligt att anta att ungefär lika många utdrag kommer att begäras ur det nya misstankeregistret. I kriminalregisterpromemorian Ds 1992:32 föreslogs ändaen målsbeskrivning i enlighet med de syften för ett nytt misstankeregister som beskrivits nu. Några invändningar inte ha riktats synes mot förslaget i denna del. Vi föreslår att ändamålet med misstankeregistret beskrivs i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslogs i promemorian. Vi har övervägt det behöver framgå ändamålsbeom av stämmelsen att registret kan komma att användas för forskning och för framställning av rättsstatistiken men har funnit att så inte är fallet jfr avsnitt 6.1.

Misstankeregister 183

7.2 Registrets innehåll

7.2.1 Disposition av avsnittet

Enligt 6 § polisregisterkungörelsen får i polisregister tas in uppgift om den är misstänkt för brott om det är nödvändigt för att polisen som skall kunna förebygga och uppdaga brott samt fullgöra sina uppgifter i övrigt och det dessutom är av särskild betydelse för brottsspaning. Med stöd denna bestämmelse registreras i person- och belastningsav

registret uppgifter enligt den s.k. personbladsrutinen se avsnitt 7.2.2.

Närmare bestämmelser om misstankeregistreringen har meddelats av Rikspolisstyrelsen. Vi tar i det följande upp frågan om vilka personer

skall registreras avsnitt 7.2.2-7.2.5 och vilka uppgifter om

som

in i registret avsnitt 7.2.6.

dessa som skall föras

7.2.2 Misstankar brott begångna i riket

Gällande rätt

Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd för personbladsrutinen FAP 441-2 åligger det lokal polismyndighet, och i vissa fall tull- och åklagarmyndighet, att upprätta ett personblad, personblad den har fyllt 15 år är skäligen misstänkt för om som a. brott mot brottsbalken, b. brott mot lagen 1951:649 om straff för vissa trafikbrott, brott mot narkotikastrafflagen 1968:64, c. valutaförordningen 1959:264 och brott mot andra lagar eller författningar då för brottet är stadgat e. svårare straff än böter eller disciplinstraff.

I föreskrifterna görs undantag från registreringen bl.a. för vissa brott mot brottsbalken och trañkbrottslagen. Sedan åklagaren har fattat beslut i åtalsfrågan upprättas ytterligare personblad Även detta sänds till Rikspolisstyrelsen. ett personblad, Uppgifter från personbladen registreras i och belastningspersonregistret.

Tidigare förslag m.m.

I kriminalregisterpromemorian föreslogs det att misstankeregistret skulle innehålla uppgift den som har fyllt 15 år och som är om skäligen misstänkt för brott mot brottsbalken eller något annat brott

184 Misstankeregister

för vilket svårare straff än böter är föreskrivet. Registret skulle också innehålla uppgift den mot vilken det inletts talan

om om förvandling

av böter.

En majoritet de remissinstanser yttrade sig i av som frågan var positiva till förslaget. Vissa synpunkter framfördes dock. Länsstyrel-

sen i Stockholms län ansåg det angeläget även den under att som är 15

år registreras eftersom misstankeregistret skall användas främst för

samordning av olika brottsutredningar beträffande

samma person. Sveriges Advokatsamfund anmärkte att det den i promemorian av

föreslagna lagtexten inte kunde utläsas skall för

vem som ansvara

bedömningen av om skälig misstanke föreligger. Regeringen anförde i princippropositionen att det misstanke-

nya

registret avsett att ersätta den registrering uppgifter

var av enligt

personbladsrutinen som i dag sker i och belastningsregistret.

person-

Misstankeregistret skulle således i första hand avsett för samord-

vara

ning av pågående brottsutredningar beträffande

samma person. Dessutom skulle registret komma att få viss betydelse för

en brottsspaning och vid olika lämplighetsprövningar, dessa användningsom-

men

råden var enligt regeringen sekundär betydelse.

av Det hade enligt regeringen inte framkommit något i fråga som om

vilka uppgifter som borde registreras anledning till gav någon mera

betydande avvikelse från den nuvarande ordningen. I registret skulle alltså i första hand föras in uppgifter om bl.a. den som har fyllt 15 år

och som är skäligen misstänkt för brott omfattas personblads-

som av

rutinen. Uttrycket skälig misstanke skulle enligt regeringen knyta

till reglerna förundersökning i brottmål

om i 23 kap. 18 § rättegångsbalken.

överväganden

Såvitt gäller brott begångna i Sverige föreslår vi i likhet med kriminalregisterpromemorian att alla brott enligt brottsbalken skall registreras,

liksom andra brott för vilka svårare straff än böter är föreskrivet. Det

innebär en viss förenkling i förhållande till gällande rätt. I

förordning om misstankeregister kan lämpligen göras undantag för de mer bagatellartade brott som inte anses böra registreras. Vi föreslår

l i det här hänseendet ingen ändring i förhållande till vad gäller som nu l

enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter.

För brott som någon har begått innan han har fyllt 15 år får enligt I

l kap. 6 § brottsbalken inte dömas till påföljd. Förundersökning kan

därför inte inledas och åtal inte heller väckas underårig mot en person. s Om någon kan misstänkas för att ha begått brott före 15 års ålder får

dock en särskild utredning rörande brottet under vissa förutsättningar inledas enligt 31 § lagen 1964: 167 lagöverträdare.

om unga En

sou 1997:65 Misstankeregister 185

sådan utredning får företas om det kan antas ha betydelse för att avgöra behovet av socialtjänstens insatser med avseende på den unge, det behövs för att klarlägga om någon som har fyllt 15 år har tagit om del i brottet, om det behövs för att efterforska gods som åtkommits brottet eller det annars är av särskild vikt att en utredning genom om äger rum.

En undersökning mot underårig person har således inte samma

syfte förundersökning. Frågan är om det ändå kan finnas

som en behov att samordna sådana undersökningar. Det kan i och för sig av antas att det i något hänseende kan finnas ett visst sådant behov. Vi har emellertid inte funnit att de skäl som talar för registrering är tillräckligt starka för att motivera att barn som inte är straffmyndiga registreras på är föremål för församma sätt som personer som undersökning eller till och med åtalade. Integritetshänsynen får i dessa fall ta över.

I remissvaren över kriminalregisterpromemorian tog Sveriges

Advokatsamfund upp frågan om vem som skall ansvara för bedömningen misstanken mot person har nått sådan styrka att av om en den kan vara skälig. Enligt vår mening är det naturligt att anses förundersökningsledaren får för bedömningen av om misstanken svara har nått den nivån att uppgifter om den misstänkte skall registreras i misstankeregistret. Det bör också framgå av lagtexten.

7.2.3 Misstankar brott begångna i utlandet

Av Rikspolisstyrelsens anvisningar framgår att personblad skall

upprättas beträffande person som på begäran av utländsk myndighet en hörs misstänkt här i landet för i utlandet begånget brott av sådant som

slag att det omfattas av personbladsrutinen. Vidare skall personblad upprättas beträffande person som av utländsk polis hörts misstänkt för i utlandet begånget brott av sådant

som

slag att det omfattas av personbladsrutinen och målet har överlämnats direkt till svensk åklagarmyndighet för beslut i åtalsfrågan. I kriminalregisterpromemorian föreslogs att det i registret skall föras in uppgifter den har fyllt 15 år och som är skäligen misstänkt

om som

för sådant brott utomlands enligt svensk lag skulle föranleda

som

registrering i misstankeregistret, under förutsättning att frågan om lagföring för brottet skall avgöras i Sverige.

Remissinstanserna inte ha haft någon erinran mot förslaget. synes

Som det anfördes i kriminalregisterpromemorian bör det i miss-

tankeregistret endast tas in uppgifter har betydelse för samordning som pågående brottsutredningar mot en och samma person. Det kan av

under vissa förhållanden finnas skäl att registrera uppgifter också om

186 Misstankeregister

brott begångna i utlandet, nämligen lagföring skall vidtas i om Sverige. I sådana fall bör uppgifter antecknas pâ villkor samma som avses gälla för brott begångna i Sverige. Uppgifterna bör föras in i

registret oberoende sådan åtalsprövning föreskrivs i 2 kap.

av om som

5 § brottsbalken ännu har företagits eller Det bör tillräckligt

vara att frågan om var personen skall lagföras skall avgöras i Sverige,

naturligtvis under den grundläggande förutsättningen att det föreligger

skäliga misstankar i fråga. mot personen

7.2.4 Talan förvandling böter

om av

Uppgift om att åklagaren inlett utredning i mål om förvandling om

böter antecknas i person- och belastningsregistret enligt 6 § polisregisterkungörelsen. Sådana uppgifter antecknas däremot inte enligt personbladsrutinen.

I kriminalregisterpromemorian föreslogs att det, utöver de uppgifter

som i dag antecknas enligt personbladsrutinen, också borde antecknas

talan om förvandling av böter.

I princippropositionen instämde regeringen i att talan om förvandling böter borde antecknas. Även i dessa fall kunde det enligt av regeringens mening uppkomma liknande samordningsfrågor i som

fråga om brottsmisstankar se t.ex. 15 § andra stycket och 19 §

bötesverkställighetslagen l979:189.

Med hänsyn till vad som ovan anförts föreslår vi att uppgift om att

åklagaren har inlett talan om förvandling av böter skall antecknas i misstankeregistret.

7.2.5 Begäran om utlämning för brott

Vi har enligt regeringens uttalanden i princippropositionen i uppdrag att överväga vilka uppgifter som, utöver misstankeuppgifter, bör tas in i misstankeregistret. Personblad skall enligt Rikspolisstyrelsens anvisningar upprättas inte

bara då någon är skäligen misstänkt för brott, utan också då någon

begärs utlämnad för brott. Enligt uppgift från Rikspolisstyrelsen antecknas dock inte uppgifter av det här slaget i person- och belastningsregistret. Kriminalregisterpromemorian innehöll inte heller något

förslag om att uppgifter om en begäran om utlämning skulle registre-

ras. Av 11 § första stycket lagen 1957:668 utlämning för brott om följer att den som är åtalad för brott, för vilket är stadgat fängelse eller som enligt dom mot honom skall undergå fängelse eller eljest

Misstankeregister 187

omhändertas anstalt, inte får utlämnas så länge hindret består.

Detsamma gäller om förundersökning har inletts för ett sådant brott som nyss har nämnts. En motsvarande bestämmelse finns i 6 § första stycket lagen 1959:254 om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island eller Norge. Enligt denna hindras utlämning endast om det är fråga om brott för vilket är föreskrivet fängelse i två âr eller däröver.

Med hänsyn till att förundersökning och åtal utgör hinder mot

utlämning bör det framgå av misstankeregistret om utlämning har begärts. Vi föreslår därför att sådan uppgifter fortsättningsvis antecknas i registret.

7.2.6 Andra uppgifter som skall registreras

På personblad skall enligt Rikspolisstyrelsens anvisningar antecknas identitetsuppgifter beträffande den misstänkte samt uppgift om brottet

och vilken myndighet som handlägger ärendet. Dessa uppgifter bör

naturligtvis antecknas även i misstankeregistret. Ett personblad skall vidare innehålla uppgifter om den misstänktes personliga förhållanden, bl.a. om körkortsinnehav, skolutbildning, anställning och hälsotillstånd. Dessutom skall på personbladet antecknas så kallade dagsbotsuppgifter, dvs. uppgifter om inkomstoch förrnögenhetsförhällanden samt försörjningsskyldighet. Uppgifter av dessa slag saknar betydelse för samordningen av förundersökningar och behövs därför inte i det kommande misstankeregistret. De kan däremot behöva antecknas annat sätt under förundersökningen.

Av Rikspolisstyrelsens anvisningar framgår också att uppgifter om frihetsberövanden under förundersökningen skall antecknas personbladet, liksom uppgifter om att åklagare har övertagit en

förundersökning som har inletts av polisen. Dessa uppgifter bedömer vi kan ha intresse ur sarnordningssynpunkt. Detsamma gäller uppgift om att en misstänkt har delgivits misstanke enligt 23 kap. 18§ rättegångsbalken. Samtliga dessa uppgifter bör därför antecknas i misstankeregistret. Slutligen skall på personblad antecknas uppgift om åtalsbeslut eller

beslut om att lägga ned en förundersökning. Uppgift om âtalsbeslut

bör även fortsättningsvis registreras i misstankeregistret. Däremot finns det inte skäl att anteckna beslut om att en förundersökning skall

läggas ned. I sådana fall skall uppgifterna i registret i stället gallras se

avsnitt 7.4.3. Vårt förslag om vilka uppgifter som skall tillföras registret beträffande den som skall registreras, överensstämmer i sak med förslaget i kriminalregisterpromemorian.

188 Misstankeregister sou 1997:65

7.3 Utlämnande av uppgifter

7.3.1 Gällande rätt

Enligt 3 § första stycket första punkten polisregisterlagen har Justitiekanslem, riksdagens ombudsmän, Rikspolisstyrelsen, den centrala utlärmingsmyndigheten, länsstyrelse, länsrätt, polismyndighet, âklagarmyndighet samt Alkoholinspektionen rätt till uppgifter ur person- och belastningsregistret. Andra myndigheter har enligt 3 § första stycket andra punkten polisregisterlagen rätt till utdrag ur registret om och i den utsträckning regeringen för ett visst slag av ärenden tillstånd till det. Regeringen har också möjlighet att föreger skriva att uppgiftslämnandet får begränsas. Bestämmelser om utlämnande av uppgifter till olika myndigheter finns i polisregisterkungörelsen. Enligt 4 § polisregisterlagen får upplysningar i vissa fall lämnas till utländska myndigheter. Det gäller bl.a. polis- och åklagarmyndigheter i nordiska länder eller i en stat som är ansluten till Interpol. Enligt 3 § första stycket 3 polisregisterlagen har en enskild en begränsad rätt att få upplysningar om sig själv. Av samma bestämmelföljer att enskilda under vissa förutsättningar kan fâ utdrag ur se polisregister beträffande någon annan enskild. Det gäller dels arbetsgivare i vissa fall om det behövs för att pröva den som söker anställning, dels om regeringen meddelar dispens efter individuell prövning och den enskilde kan styrka att hans rätt är beroende av upplysningen. Bestämmelser om enskilds rätt att få utdrag beträffande annan enskild finns i polisregisterkungörelsen. Enligt 9 § polisregisterlagen får uppgifter lämnas till den officiella statistiken och för andra forskningsändamål. Brottsförebyggande rådet har beställaransvaret för den officiella statistiken för rättsväsendet och kan välja mellan att själv producera statistiken eller lägga ut ansvaret annan.

7.3.2 Tidigare förslag m.m.

Det förslag som lades fram i kriminalregisterpromemorian överensstämmer i stort sett med gällande rätt med den avvikelsen att den enskilde skulle få del av uppgifterna när han enligt 23 kap. 18 § rättegångsbalken har underrättats om misstanken. De flesta av de remissinstanser som yttrade sig i frågan tillstyrkte förslaget eller lämnade det utan erinran. Datainspektionen ansåg att det brist att det inte närmare hade övervägts om begränsningar i var en uppgiftslärnnandet kunnat ske. Datainspektionen, liksom Malmö

Misstankeregister 189

tingsrätt och Sveriges Advokatsamfund, ansåg vidare att det borde belysas om en enskild part i ett förvaltningsärende har rätt att få del

av uppgifter ur registret med stöd av förvaltningslagen 1986:223.

Kriminalvárdsstyrelsen, Socialstyrelsen och Utlänningsnärrmden

förespråkade i olika avseende en utvidgad rätt till uppgifter ur

registret. Datainspektionen avstyrkte, samma skäl som anförts

beträffande belastningsregistret, att uppgifter skall lämnas för

framställning av den officiella statistiken. Regeringen ansåg att myndigheter och enskilda skall få del av uppgifter i misstankeregistret i samma utsträckning som de i dag har rätt till motsvarande uppgifter i person- och belastningsregistret.

7.3.3 Allmämia överväganden

I avsnitt 6.3.3 har vi redovisat allmänna överväganden beträffande

utlärrmande av uppgifter ur belastningsregistret. Dessa överväganden gäller i lika mån för utlämnande av uppgifter ur misstankeregistret. Vi

hänvisar därför till resonemangen i avsnitt 6.3.3 och konstaterar här bara sammanfattningsvis att särskilda regler om utlämnande till Justitiekanslern, justititeom- -

budsman, allmän åklagare, polismyndighet, Rikspolisstyrelsen och tullmyndighet fortsättningsvis inte behövs, att behovs- och proportionalitetsprincipema bör komma till uttryck

i en särskild bestämmelse i lagen om misstankeregister,

att ändamålet med utlänmande av uppgifter till myndigheter i flera fall bör preciseras samt

att Socialstyrelsen inte längre bör ha rätt till utdrag ur registret i

ärenden om vårdnad och adoption.

Även såvitt gäller utlämnande uppgifter till enskild eller till utlandet av

gör vi samma bedömning som beträffande belastningsregistret se av-

snitt 6.3.6 och 6.3.7, med undantag för att utdrag ur misstankeregist-

ret inte bör få lämnas till domstol i utlandet jfr 4 § polisregisterla-

gen. Detsamma gäller våra överväganden om vandelsintyg se avsnitt

6.3.8.

Misstankeregister

7.3.4 Vilka uppgifter som bör lämnas i utdrag

Utdrag till myndigheter

Utdrag som länmas av Rikspolisstyrelsen enligt 17 § 1-4 och 8-14 polisregisterkungörelsen skall enligt 19 § sjätte stycket begränsas på så sätt att anteckning om misstanke för brott får tas med endast om åtal har väckts för brottet. De myndigheter som bara har rätt till begränsat utdrag ur registret är Kriminalvårdsstyrelsen, Kriminalvårdsnärrmden, Riksbanken, statlig, kommunal eller landstingskommunal myndighet som skall anställa vårdpersonal, Finansinspektionen, Lotteriinspektionen, Fastighetsmäklarnänmden, Revisorsnämnden, Sprängämnesinspektionen och Totalförsvarets pliktverk. Rätt till fullständigt utdrag har Försvarsmakten i fråga om den som söker anställning vid utlandsstyrkan, chefen för Justitiedepartementet i bl.a. nådeärenden samt chefen för Utrikesdepartementet och utlänningsnärrmden i vissa utlänningsärenden. Vi föreslår i likhet med kriminalregisterpromemorian ingen ändring i dessa hänseenden. Det kan påpekas att gällande rätt innebär att uppgift om misstanke om brott får länmas trots att uppgift om påföljd för samma brott inte skulle få länmas ut. Av 19 § första stycket polisregisterkungörelsen följer nämligen att uppgift om bötespåföljder inte får länmas ut annat än i vissa särskilt angivna fall. Någon motsvarande inskränkning finns inte om personen i fråga ännu inte har dömts, utan endast är misstänkt för brott. Uppgifter om misstanke om bötesbrott får således länmas oavsett vilket brott det är fråga om. Av 19 § fjärde stycket polisregisterkungörelsen följer vidare att Finansinspektionen, Fastighetsmäklarnänmden och Revisorsnämnden endast har rätt till uppgifter om påföljder för ekonomisk brottslighet. Däremot får uppgifter om brottsmisstankar lämnas till dessa myndigheter oavsett vilket brott det är fråga om. Motsvarande gäller för uppgifter som länmas till Totalförsvarets pliktverk. Vårt förslag innebär ingen ändring i detta hänseende. Det kan naturligtvis ifrågasättas om inte utdrag ur misstankeregistret borde begränsas på samma sätt som utdrag ur belastningsregistret. Eftersom det skulle innebära att reglerna om hur utdrag skall utformas komplicerades ytterligare, anser vi att en ändring av det slaget inte bör införas om inte integritetsskäl talar för en sådan lösning. Misstankeregistret kommer att gallras fortlöpande. Uppgifter i registret kommer således inte att lagras på samma sätt som i belastningsregistret. Det finns därför inte samma skäl att vara restriktiv vid utformandet av utdrag ur misstankeregistret, som vid

utformandet av utdrag ur belastningsregistret. En samlad bedömning

leder oss därför till slutsatsen att det kan accepteras att uppgifter ur misstankeregistret om en person får länmas till myndigheter oavsett

Misstankeregister 191

vilket brott misstanken avser, men som regel under förutsättning att åtal har väckts mot den misstänkte. De myndigheter som enligt 21 § polisregisterkungörelsen har rätt till utdrag från polismyndighet är inte underkastade några begränsningar. I kriminalregisterpromemorian föreslogs ingen ändring härvidlag. Vi har emellertid inte kunnat finna något sakligt skäl för att upprätthålla skillnaden mellan utdrag som meddelas av Rikspolisstyrelsen och sådana som meddelas av en polismyndighet. Samma be-

gränsningar bör av integritetsskäl gälla för de myndigheter som avses

i 21 § polisregisterkungörelsen, som för det stora flertalet andra.

Övervakningsnänmd och frivârdsmyndighet, socialnänmd, Luftfarts-

verket och Vägverket bör således inte ha rätt till uppgift om misstanke förrän åtal har väckts för brottet.

Utdrag till enskild

Utdrag till enskild enligt 17 § 3 och 4 polisregisterkungörelsen skall begränsas så sätt att anteckning om misstanke om brott skall tas med endast om åtal har väckts för brottet. Vi föreslår att utdrag skall begränsas samma sätt fortsättningsvis.

7.3.5 Myndigheter som har begärt rätt till registerutdrag

I remissvaren över departementspromemorian Lag om allmänt krirni-

nalregister Ds 1992:32 har vissa myndigheter begärt att rätt till

registerutdrag. Vi har också från regeringen fått överlämnat ett antal ärenden om utlämnande av uppgifter till myndigheter. Vi hänvisar beträffande våra överväganden till avsnitt 6.3.5 och konstaterar sammanfattningsvis att Kriminalvårdsstyrelsen bör ges samma rätt till utdrag i fråga om —~ övervakare och förtroendemän som i fråga om anställda,

att Socialstyrelsen inte bör ges rätt till utdrag för prövning av

legitimationsärenden, att Kammarkollegiet inte bör ges rätt till utdrag för prövning av -ärenden om auktorisation av tolkar och översättare, att det får ankomma Rikspolisstyrelsen att avgöra om utdrag till -— regionchef eller styresman för anstalt inom kriminalvården skall

länmas av Rikspolisstyrelsen eller av polismyndighet, att Totalförsvarets pliktverk inte bör få rätt till utdrag med an-

ledning av att en författningsenlig underrättelseskyldighet inte fullgörs,

att kronofogdemyndighet inte bör ges rätt till utdrag om den hos

vilken en förrättning skall genomföras samt

192 Misstankeregister SOU 1997265

att kommun bör ges rätt till utdrag i fråga om den som har anmält —förvärv av hyresfastighet.

7.4 Gallring

7.4.1 Gällande rätt

Enligt 14 § polisregisterkungörelsen skall uppgifter utgå ur person-

och belastningsregistret bl.a. om misstanke som antecknats inte längre föreligger, framställning om utlärrming för brott inte har bifallits om

eller när den registrerade har fyllt 80 år, allt under förutsättning att

det kan ske med hänsyn till registrets tekniska beskaffenhet.

7.4.2 Tidigare förslag m.m.

I kriminalregisterpromemorian föreslogs att uppgifterna skall finnas

kvar i registret till dess att misstanken har prövats, antingen genom att förundersökningen har lagts ned utan att åtal har väckts, åtalet har lagts ned eller genom att saken har prövats av domstol.

De remissinstanser yttrade sig i frågan tillstyrkte förslaget eller

som lämnade det utan erinran. Synpunkter lämnades dock enskildheter i förslaget. Riksdagens ombudsmän, Kriminalvárdsstyrelsen och Riksarkivet

gjorde anmärkningar som beträffande belastningsregistret se

samma avsnitt 6.4.2.

Regeringen anförde att misstankeregistrets uppgift i första hand skall

att tjäna underlag för en samordning av olika ärenden vara som beträffande En uppgift om en brottsutredning är enligt samma person. regeringen betydelse för samordningen av olika ärenden bara så av länge saken omfattas utredningen inte slutligen prövats. När som av ärendet är avslutat finns det enligt regeringen inte någon anledning att

behålla uppgiften i misstankeregistret. Huvudregeln borde enligt regeringens mening därför att uppgifterna skall finnas kvar i

vara registret till dess misstanken har prövats, t.ex. genom att förundersökningen har avslutats utan att åtal väckts, åtalet har lagts ned eller

saken har prövats domstol. När detta har skett borde uppgifterna

av gallras, dvs. förstöras. I vissa fall, t.ex. vederbörande har dömts om

för brottet, skulle dock uppgifterna kunna föras över till andra register. Vad har sagts uppgifter om brottsmisstanke borde

som nu om

enligt regeringen i motsvarande delar gälla också för talan om

förvandling av böter.

Misstankeregister 193

7.4.3 överväganden

Gallring

Vi föreslår att uppgifter i misstankeregistret skall gallras när en

förundersökning har avslutats utan att åtal har väckts med anledning av misstanken, när åtal som har väckts med anledning av misstanken

har lagts ned eller när domstol har meddelat dom eller beslut med

anledning av misstanken eller den misstänkte har godkänt strafföreläg-

gande som har utfärdats i anledning av misstanken. För att uppgifter inte skall dubbelregistreras bör den omständigheten att en uppgift tas in i belastningsregistret normalt föranleda att motsvarande uppgift utgår ur misstankeregistret. Om en misstänkt har fällts för det brott som misstanken avser, skall uppgift om domen föras in i belastningsregistret redan innan domen vunnit laga kraft. Det

leder till att motsvarande uppgifter i misstankeregistret bör gallras så

snart domen har meddelats. Om den misstänkte däremot frikänns bör

uppgifterna i misstankeregistret stå kvar till dess att domen har vunnit

laga kraft.

Uppgift om utfärdande av strafföreläggande bör finnas kvar så länge

godkännande från den misstänkte saknas. Om den misstänkte godkänner föreläggandet, bör uppgiften på samma sätt som i fråga om fällande dom utgå ur misstankeregistret och i stället föras över till belastningsregistret. Samma gallringsregler bör gälla för uppgift om talan om förvandling av böter. Uppgift om begäran om utlänming om brott bör gallras om begäran inte bifalls. För det fall att utlämning beviljas bör uppgiften i misstankeregistret stå kvar till dess att beslutet om utlämning har verkställts.

Om en uppgift i misstankeregistret kan ha betydelse för fortsatt

brottsspaning kan uppgiften eventuellt tas in i något polisregister.

Undantag från gallring

Avslutningsvis tar vi upp frågan om det beträffande misstankeregistret bör införas regler om undantag från gallring med hänsyn till arkivlagens bestämmelser. Vi hänvisar till vad vi har anfört i avsnitt 6.4.4

och konstaterar här att intresset av insyn kontrollintresset samt

rättskipningens och förvaltningens behov av information synes

tillgodosedda i tillräcklig utsträckning genom att de uppgifter som tas

in i misstankeregistret också kan återfinnas i förundersökningsmaterialet. Det avgörande för om uppgifter i registret bör undantas från

7 I70542

Misstankeregister

gallring är om de behövs för forskning. Forskningens intresse av uppgifter bryts emellertid mot den enskildes intresse av skydd för sin personliga integritet. Frågan om undantag från gallring för att tillgodose forskningens behov påverkas av i vilken utsträckning uppgifterna finns tillgängliga på annat sätt hos polisen eller hos någon annan myndighet inom rättsväsendet. Förutom att uppgifterna återfinns i förundersökningsmaterialet, förs uppgifter om personer misstänkta för brott också in i brottsstatistikregistret hos Brottsförebyggande rådet. Brottsstatistikregistret är avsett att utgöra grund för statistiska redovisningar av brottslighetens sammansättning och variationer i tid och rum, återfall i brott och förekomsten av straffprocessuella frihetsberövanden. Registret får innehålla uppgifter om anmälda brott och misstänkta personer. Uppgifter till registret hämtas framför allt från person- och belastningsregistret. Registret samkörs dessutom med registret över totalbefollcningen för en kontroll av att de angivna personuppgifterna är korrekta. Samtidigt tillförs registret uppgifter om medborgarskap, civilstånd, bostadsort och födelseort. Brottsstatistikregistret används för närvarande för forskning. Det med hänsyn till forskningens intresse väl kunna ersätta misssynes tankeregistret. Som vi har anfört i avsnitt 6.4.4. är statistikregistren bättre kvalitetskontrollerade än polisens register och dessutom skyddade mot annan användning än för forskning och statistisk verksamhet. Mot bakgrund härav anser vi inte att det finns något skäl att bevara uppgifter ur misstankeregistret för forskningens behov och lägger därför inte heller fram något förslag till regler om undantag från den generella principen om att alla uppgifter i registret skall gallras.

8 Polisdatalag

Vi föreslår att polisregisterlagen ersätts med en polisdatalag som

skall bygga på den kommande persondatalagen. Persondatalagen

ger enligt vår mening stöd för den behandling av personuppgifter

som krävs i den egentliga polisverksamheten. Polisdatalagen bör därför bara innehålla de särbeståmmelser som är nödvändiga på polisomrâdet. I detta kapitel tar vi först upp persondatalagens bestämmelser och belyser deras betydelse för polisens behandling av person-

uppgifter avsnitt 8.l-8.12. I anslutning därtill vilka

anges särbestämmelser som enligt vår mening behövs i polisdatalagen

vid all behandling av personuppgifter.

Vi tar därefter upp frågan om behovet av särskilda bestämmel-

ser vid behandling av personuppgifter i underrättelseverksamhet

8.13. Slutligen anger vi vilka särskilda bestämmelser som bör gälla för egentliga register 8.14-8.20.

8.1 Polisdatalagens tillämpningsområde

Polisdatalagen bör endast innehålla de regler för polisens behandling av personuppgifter i den egentliga polisverksamheten som behövs utöver eller i stället för persondatalagens bestämmel-

ser. Lagen bör inte omfatta sådan behandling av personuppgifter som består i insamling av personuppgifter i form av ljud eller bild.

8.1.1 Förhållandet till persondatalagen

Lagstifmingsteknik

Vår utgångspunkt är att den lag som skall ersätta polisregisterlagen skall bygga på bestämmelserna i persondatalagen. Det är inte svårt att se fördelar med en heltäckande polisdatalag, där persondatalagens

Polisdatalag

bestämmelser i tillämplig omfattning har arbetats in. Mot en sådan

lagstiftningsteknik talar bl.a. den omständigheten att vi ännu inte

känner till den slutliga utfommingen av persondatalagen. Vi har därför

funnit det lämpligt att utforma en särskild lag för polisens del, vars tillämpningsområde och innehåll får avgöras med hänsyn till i vilken

utsträckning det behövs bestämmelser utöver eller i stället för bestämmelserna i persondatalagen. Om det skulle anses lämpligt att arbeta in persondatalagens regler i denna lag, kan det lämpligen göras senare under lagstiftningsarbetet.

Polisverksamhet som lagen skall tillämpas på

Polisens arbete med att upprätthålla allmän ordning och förebygga eller förhindra brott är sådan verksamhet som faller utanför EG-

direktivets tillämpningsområde. Detsamma gäller den brottsutredande och brottsbeivrande verksamheten. Säkerhetspolisens verksamhet omfattas inte heller av dataskyddsdirektivet. I dessa delar får det

således meddelas bestämmelser som avviker från persondatalagen utan att det står i strid med dataskyddsdirektivet.

Även behandling personuppgifter i samband med handläggningen

av polismyndighetsärenden kan i regel antas falla utanför direktivet. Polismyndighetemas handläggning av vapenärenden och ärenden om tillstånd till allmänna sammankomster och offentliga tillställningar

torde nämligen ytterst syfta till att förhindra brott eller andra stör-

ningar av den allmänna ordningen. På dessa områden torde det således

också vara möjligt att meddela bestämmelser som avviker från dataskyddsdirektivet. Vi har emellertid inte funnit något behov av särregler på dessa områden. Det är tveksamt om dataskyddsdirektivet gäller för sådan behandling

av personuppgifter som företas i polisens hjälpande verksamhet eller

för polisens interna administration. Vi har dock tagit som utgångspunkt att bestämmelserna i direktivet är tillämpliga. Det medför att av-

steg inte får göras från persondatalagen. Såvitt vi har kunnat finna möter det inte heller några hinder för polisen att tillämpa persondatala-

gen för dessa delar av sin verksamhet.

Sammanfattningsvis vi således att polisdatalagens bestämmel-

anser

ser bör gälla sådan behandling av personuppgifter som företas för att

polisen skall kunna förebygga brott och andra störningar av den allmänna ordningen och säkerheten, 2. övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra störningar därav samt ingripa när sådana har inträffat eller bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under allmänt åtal.

Polisdatalag

Den lag som skall ersätta polisregisterlagen betecknar vi fortsätt-

ningsvis polisdatalagen. Det beror pâ att den bör innehålla bestämrnelser även om arman behandling än sådan som innebär att register

inrättas och förs. Vi tar i det följande först upp frågor om vad

som allmänt bör gälla för behandling av personuppgifter inom polisen 8.1-8.12. Vi följer därvid systematiken i Datalagskommitténs betänkande såvitt gäller innehållet i den nya persondatalagen. Därefter

tar vi upp frågan om behovet av särskilda regler vid behandling

av personuppgifter i underrättelseverksarnhet 8.13 och slutligen vilka särskilda regler som bör gälla för register 8.14.

8.1.2 Ljud och bild

Begreppet behandling av personuppgifter är i persondatalagen avsett

att omfatta all behandling av personuppgifter helt eller delvis som företas på automatisk väg. Även insamling uppgifter omfattas. av I dataskyddsdirektivet finns inte någon definition av vad som menas med automatisk behandling av personuppgifter. I första hand torde

enligt Datalagskommittén avses automatisk databehandling, dvs.

behandling av uppgifter i binär form. Eftersom direktivet i och för sig

även omfattar behandling av ljud- och bilduppgifter se punkt 14-17

i ingressen har Datalagskommittén ställt sig frågan om bestämmelserna är avsedda att gälla också för insamling av uppgifter genom t.ex.

automatisk telefonavlyssning eller videoövervakning.

Datalagskommittén anser det osäkert om direktivet är avsett att

tillämpas på insamling av ljud- och bilduppgifter som visserligen i någon mån kan sägas vara automatisk, men som inte företas med hjälp av automatisk databehandling. Exempelvis är det enligt kommittén tveksamt om direktivet gäller för sådan insamling av personuppgifter

som innebär att datorer eller annan apparatur styr upptagningen av

ljud- och bilduppgifter genom videoövervakning eller telefonavlyss-

ning. Eftersom det är så osäkert vad som i dataskyddsdirektivet avses med automatisk behandling av personuppgifter, har Datalagskommittén inte heller tagit in någon definition av begreppet i persondatalagen. Kommittén har emellertid rekommenderat den som vill vara på den

säkra sidan att tillämpa persondatalagens bestämmelser även på automatisk behandling av personuppgifter som inte förekommer i binär

form.

Om direktivets bestämmelser skall tillämpas på sådan behandling som avses ovan krävs det enligt vår uppfattning att man också tar

ställning till vilka konsekvenser det får för tillämpningen av de särskilda reglerna i rättegångsbalken om teleavlyssning och teleöver-

vakning samt bestämmelserna om kameraövervakning. Att försöka

198 Polisdatalag sou 1997:65 .

lösa den eventuella konflikten mellan persondatalagens regler och t.ex. rättegângsbalkens regler är inte en uppgift som ankommer på oss. Polisdatalagen bör därför inte heller omfatta insamling av information teleavlyssning, teleövervakning eller kameraövervakning. Den genom särskilda lagstiftningen på detta omrâde skall i stället tillämpas, eventuellt med beaktande av persondatalagens regler. Eftersom reglerna om teleavlyssning m.m. i huvudsak bara omfattar insamlandet information på visst sätt, bör polisdatalagen dock tillämpas på den av efterföljande bearbetning eller lagring av uppgifter som kan förekomma med hjälp av ADB. Vi utgår från att dessa frågor kommer att övervägas nytt i samband med en framtida utvärdering av persondatalagen och dess konsekvenser för behandlingen av ljud- och bilduppgifter.

8.2 Begrepp används

som

De begrepp som används i vårt förslag till polisdatalag har samma betydelse som i persondatalagen.

Bestämmelser måste kunna meddelas som anknyter till ett traditionellt registerbegrepp.

I artikel 2 i dataskyddsdirektivet har tagits in vissa definitioner av

begrepp används idirektivet. Dessa begrepp kommer att användas som

persondatalagen. Eftersom polisdatalagen skall

i samma betydelse i

bygga persondatalagen är vär utgångspunkt att begreppen även i

polisdatalagen skall innebörd. Vi tar i detta avsnitt upp de ges samma definitioner som är väsentligast för värt arbete.

8.2. 1 Personuppgifter

Med personuppgift menas i förslaget till persondatalag all information

direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i som livet. Av dataskyddsdirektivet framgår att personen skall kunna identifieras, antingen direkt eller indirekt, t.ex. genom hänvisning till ett identifikationsnummer eller till en eller flera faktorer som är specifika för hans fysiska, fysiologiska, psykiska, ekonomiska, kulturella eller sociala identitet.

Av definitionen av begreppet personuppgift framgår att persondata-

lagen inte skall omfatta uppgifter om ännu inte födda eller om avlidna personer och inte heller om juridiska personer.

Polisdatalag 199

8.2.2 Behandling personuppgifter

Med behandling av personuppgifter enligt förslaget till

avses person-

datalag varje åtgärd som vidtas beträffande personuppgifter. Det kan t.ex. vara fråga om insamling, registrering, organisering, lagring,

bearbetning eller ändring, återvinning, inhämtande, användning, utlänmande genom översändande, spridning eller tillhandahålannat

lande av uppgifter, sammanställning eller samkörning, blockering, radering eller förstöring personuppgifter.

Persondatalagen avses omfatta all behandling personuppgifter

av som helt eller delvis företas på automatisk väg. Dessutom skall lagen

gälla även annan behandling än automatisk personuppgifter

av som ingår i eller är avsedda att ingå i ett register.

Den nuvarande datalagen utgår från begreppet personregister, dvs. "register, förteckning eller andra anteckningar föres med hjälp

som av automatisk databehandling och som innehåller personuppgift kan som hänföras till den som avses med uppgiften 1 § datalagen.

Jämförelsen mellan datalagens personregisterbegrepp

och person-

datalagens begrepp behandling personuppgifter" visar att

av persondatalagen är avsedd att få ett vidare tillämpningsområde än den

nuvarande datalagen.

8.2.3 Register med personuppgifter

Persondatalagen

Persondatalagen skall inte bara omfatta automatisk behandling av

personuppgifter utan även annan behandling personuppgifter, t.ex.

av manuell behandling. Det gäller dock bara uppgifterna ingår i eller om är avsedda att ingå i ett register. För att persondatalagen skall vara

tillämplig måste dock innehållet i ett register vara strukturerat efter

särskilda kriterier som avser enskilda för att lätt tillgång personer ge till personuppgifter. Avsikten med regleringen är enligt punkt 27 i

ingressen till dataskyddsdirektivet att omfattningen skyddet för

av enskilda personer inte skall bero på den teknik som används, eftersom

det i sin tur skulle skapa en allvarlig risk för kringgående.

Datalagskommittén

Ett register är enligt Datalagskommittén en samling personuppgifav ter. Kommittén har i sitt betänkande anfört att samlingen måste bestå av uppgifter om mer än en person. Det krävs enligt kommittén också

200 Polisdatalag

att samlingen har en viss beständighet. En hög lösa papper med uppgifter olika personer utgör således inte ett register, även om om dessa tillfälligtvis skulle vara ordnade i alfabetisk ordning. papper

Däremot är det inte nödvändigt att alla uppgifter i ett register är

koncentrerade till ett och samma ställe. Om alla uppgifter i ett register är tillgängliga med hjälp t.ex. ett centralt index spelar det följaktliav

ingen roll att uppgifter i handlingar eller akter som tillhör registret

gen

är geografiskt spridda. Datalagskommittén har vidare anfört att det för att uppgiftssarnling skall anses utgöra ett register krävs att sam-

lingen är strukturerad, dvs. sorterad enligt ett system. Uppgifterna måste dessutom tillgängliga för sökning eller sammanställning

vara enligt särskilda kriterier. Kommittén har pekat på att det enligt dataskyddsdirektivet fordras att dessa kriterier avser enskilda personer. Det innebär enligt kommittén att ett manuellt register som visserligen

innehåller personuppgifter, ändå inte omfattas av persondatalagen om det inte är sökbart med hjälp av personuppgifter. Som exempel har

kommittén nämnt samling akter har ordnats efter löpnummer en som

utan möjlighet att söka fram uppgifter om enskilda personer. En sådan aktsamling omfattas inte persondatalagens bestämmelser för

av manuella register. Datalagskommittén har sammanfattningsvis definierat begreppet register som en strukturerad samling av person-

uppgifter vilken är tillgänglig för sökning eller sammanställning enligt

särskilda kriterier.

Bestämmelser mäste kunna meddelas för register

Innan vi lämnar begreppet register vill vi framhålla vad Datalagskom-

mittén har anfört svårigheten att tolka registerbegreppet. om av Begreppet förefaller enligt kommittén förhållandevis ändamålsenligt när det gäller att avgränsa vilka manuella behandlingar som omfattas

dataskyddsdirektivet och den föreslagna persondatalagen. I fråga

automatiskt behandlade uppgifter finns i datorformat fram-

om som håller kommittén å sidan att det förefaller som om begreppet ena

register mestadels skapar tillämpningsproblem. Uppgifterna är i detta fall inte fästa vid något fysiskt har strukturerats och dagens teknik

som

gör att vilka uppgifter helst kan göras tillgängliga mer eller

som oberoende de finns. Å andra sidan hindrar detta enligt mindre av var

kommittén inte att det faktiskt är ett regelrätt datoriserat register

som också kallas för det. Som kommittén har påpekat rör flertalet särskilda

registerförfattningar just upprättandet och förandet av traditionella register. Registerforrnen har enligt kommittén ofta valts medvetet för

skall kunna skapa förutsebarhet och säkerhet genom föreatt man

skrifter att uppgifter skall läggas in i ett ett visst sätt strukture-

om rat register och tas fram med hjälp av vissa angivna sökkriterier.

Polisdatalag

Vår ståndpunkt

Det finns enligt vår mening ett uppenbart behov av att kunna arbeta med ett registerbegrepp av traditionellt slag på polisområdet. Svårighetema att avgränsa vad Datalagskommittén kallar "egentliga" register från sådana register som kan inrättas med modern programvara vid all elektronisk ärendehandläggning bör inte överdrivas. Det torde i praktiken inte heller innebära några svårigheter att fastställa om ett register står i begrepp att inrätta skall utgöra ett hjälpmedel som man för att hålla ordning på handlingar eller uppgifter i ett ärende eller om syftet är att lagra uppgifterna för framtida bruk. När vi i slutet av detta kapitel diskuterar behovet särskilda bestämmelser för register, av undantar vi sålunda uttryckligen automatiska register som förs i en förundersökning eller annan undersökning eller utredning. Det är i och för sig önskvärt att finna en ny benämning för sådana strukturerade datasamlingar Datalagskommittén kallar för som egentliga register. Registerbegreppet skulle därmed kunna reserveras för manuella register. Vi har emellertid ansett att överväganden i denna del bör göras i det senare skedet av lagstiftningsärendet, så att registerbegreppet får en enhetlig användning på olika rättsområden.

8.3 När behandling av personuppgifter skall vara

tillåten

Behandling av personuppgifter i den egentliga polisverksamheten får i den mån den inte utgör myndighetsutövning anses - utgöra en uppgift av allmänt intresse i persondatalagens mening och kommer därmed att bli tillåten enligt persondatalagen. Det kategoriska förbudet i persondatalagen mot registrering av vissa känsliga uppgifter bör inte gälla i polisverksamheten. Persondatalagens bestämmelser rörande behandling av uppgifter lagöverträdelser och brottsmisstankar måste kompletteom ras med bestämmelser i polisdatalagen.

8.3.1 Allmänna förutsättningar

Enligt datalagen får personregister inrättas och föras endast av den som löst licens. Om registret skall innehålla känsliga uppgifter, t.ex. om personer som dömts eller misstänks för brott krävs i regel Datainspektionens tillstånd. I förslaget till persondatalag har tagits in en bestämmelse i vilken

202 Polisdatalag

anges förutsättningarna för att behandling av personuppgifter skall anses tillåten. Persondatalagen utgår således, liksom dataskyddsdirektivet, från att behandling av personuppgifter är förbjuden utom i de fall och på de villkor som särskilt anges. Av bestämmelsen i persondatalagen framgår att det som huvudregel kommer att krävas samtycke för att personuppgifter skall behandlas. Med samtycke menas varje slag av frivillig, särskild och informerad viljeyttring genom vilken den registrerade godtar behandling av

personuppgifter som rör honom eller henne. Det står helt klart att det

för polisens del inte är tillräckligt att kunna behandla uppgifter med stöd av samtycke.

Utan samtycke får personuppgifter enligt persondatalagen behandlas

endast om behandlingen är nödvändig för att fullgöra ett avtal med den registrerade, för att på den registrerades begäran vidta åtgärder innan ett avtal träffas, för att den persondataansvarige skall kunna fullgöra en rättslig förpliktelse, för att skydda vitala intressen för den registrerade, för att utföra en arbetsuppgift av allmänt intresse, —— för att den persondataansvarige eller en tredje man till vilken — personuppgifter lämnas ut skall kunna utföra en arbetsuppgift i samband med myndighetsutövning eller för ändamål som rör ett berättigat intresse hos den persondataan- —— svarige eller hos sådana tredje män till vilka personuppgifterna lämnas ut, när detta intresse väger tyngre än den registrerades intresse.

I samtliga de nu nämnda fallen krävs det att behandlingen är nödvändig. Vad som menas med det är något oklart. I de allra flesta fall kan en uppgift utföras manuellt utan att automatisk behandling av

personuppgifter förekommer. Datalagskommittén har emellertid tolkat

nödvändighetsrekvisitet på det sättet att personuppgifter får behandlas även i de fall det är faktiskt möjligt att utföra uppgiften annat sätt, om förfarandet underlättas genom användningen av automatisk databehandling. Vissa av de nyssnämnda grunderna för behandling av personuppgifter torde över huvud taget inte vara tillämpliga för polisens del. De som kan bli aktuella är framför allt de som ger rätt att behandla

personuppgifter för utförande av en arbetsuppgift av allmänt intresse

eller som ett led i myndighetsutövning. Vi har kunnat konstatera att den behandling av personuppgifter som polisdatalagen är avsedd att omfatta som regel torde kunna anses utgöra ett led i myndighetsutövning. Skulle det undantagsvis inte vara fråga om myndighetsutövning anser vi det uppenbart att polisens arbete med att bl.a. förebygga, förhindra och utreda brott företas i ett

sou 1997:65 Polisdatalag 203

sådant allmänt intresse att den behandling personuppgifter kan av som vara nödvändig för att arbete skall kunna genomföras ändå får anses tillåten. Vår slutsats är således att den föreslagna persondatalagen kommer

att ge polisen erforderligt stöd för sådan behandling av personuppgifter

som är nödvändig för att uppgifter av allmänt intresse skall kunna utföras eller för att arbetsuppgifter i samband med myndighetsutövning skall kunna genomföras. Något lagstöd utöver persondatalagen behövs enligt vår mening inte i detta hänseende.

8.3.2 Behandling av uppgifter etniskt

om ursprung,

politiska eller religiösa åsikter m.m

Av den föreslagna persondatalagen framgår att det i princip skall vara förbjudet att behandla vissa känsliga uppgifter, nämligen sådana som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening och uppgifter om hälsa eller sexualliv. Det finns visserligen vissa undantag från förbudet, framför allt om den registrerade har samtyckt till registreringen, men varken detta eller de andra undantagen kan tillämpas i polisens arbete. Vi anser det motiverat med ett undantag i polisdatalagen från förbudet för den verksamhet som lagen omfattar. Undantaget måste utformas med beaktande av bestämmelsen i 2 kap. 3 § regeringsformen enligt vilken anteckning om medborgare i allmänt register inte utan hans samtycke får grundas enbart på hans politiska åskådning. Dessutom bör reglerna i Europarådets rekommendation beaktas. Av artikel 2.4 i Europarådets rekommendation följer att uppgifter om en person inte får samlas in enbart grund av hans etniska ursprung, sexuella läggning, politiska uppfattning eller tillhörighet till en organisation som inte är förbjuden i lag. Sådana uppgifter får dock samlas in om det är absolut nödvändigt med hänsyn till särskild en undersökning. I ett förslag till lag om polisens underrättelseregister har vi, mot bakgrund av rekommendationen och dataskyddsdirektivet, tagit in en bestämmelse enligt vilken uppgifter om en person inte får registreras enbart grund av vad som är känt om personens etniska ursprung, hälsa eller sexuella läggning, religiösa tro eller övertygelse i övrigt eller medlemskap i fackförening. När ett register redan innehåller

uppgifter om en person, skall de enligt förslaget dock kompletteras

med uppgifter av det nyssnämnda slaget, om det är oundgängligen nödvändigt för registrets ändamål.

204 Polisdatalag

En bestämmelse motsvarande den i förslaget till lag om polisens underrättelseregister bör föras in i polisdatalagen.

8.3.3 Behandling av uppgifter om lagöverträdelser och

brottsmisstankar

Uppgifter om lagöverträdelser och brottsmisstankar omfattas inte av dataskyddsdirektivets definition av begreppet känsliga uppgifter. I artikel 8.5 anges dock att sådana uppgifter i princip bara får behandlas under kontroll av en myndighet. Ett fullständigt register över brottmålsdomar får enligt samma artikel föras endast under kontroll av en myndighet. I övrigt finns i dataskyddsdirektivet inte några särregler för behandling av uppgifter om lagöverträdelser och brottmålsdomar.

Förutsatt att de grundläggande kraven för behandling av personuppgif-

ter är uppfyllda får således även sådana uppgifter behandlas. Några särskilda bestämmelser om behandling av uppgifter om domar eller brottsmisstankar har inte heller tagits in i den föreslagna persondatalagen. Lagen skiljer sig härigenom avsevärt från den nuvarande

datalagen enligt vilken det som regel krävs synnerliga skäl för att register med uppgift om att någon är misstänkt eller dömd för brott

skall få föras. Eftersom polisens verksamhet inte omfattas av dataskyddsdirektivets bestämmelser kan vi, om vi anser att det behövs, föreslå begränsningar i förhållande till persondatalagen såvitt gäller rätten att behandla uppgifter om bl.a. lagöverträdelser och brottsmisstankar. Sådana bestämmelser behövs enligt vår uppfattning såvitt gäller polisens befogenhet att behandla personuppgifter av underrättelsekaraktär. Vi har i vårt delbetänkande Kriminalunderrättelseregister - DNA-register SOU 1996:35 lämnat förslag till särskilda regler om kriminalunderrättelseregister. Dessa regler har utformats mot bakgrund av datalagen. De får emellertid ses som begränsningar av de be-

stämmelser i persondatalagen som kommer att ge polisen en allmän

befogenhet att behandla t.ex. uppgifter om personer som antas befatta

sig med brottslig verksamhet. Den föreslagna lagen om polisens

underrättelseregister bör därför inarbetas i polisdatalagen se vidare

avsnitt 8.13 och 8.14.

De inskränkningar som bör göras i fråga om polisens rätt att

behandla personuppgifter hänför sig i övrigt till rätten att inrätta och föra register. Dessa frågor tar vi upp under rubriken Särskilda bestämmelser om register i avsnitt 8.14.

Polisdatalag 205

8.4 Grundläggande krav på all behandling

personuppgifter

Persondatalagens krav vad som skall iakttas vid all behandling av personuppgifter bör enligt vår mening gälla utan inskränkning för polisen. Reglerna i persondatalagen bör kompletteras med en bestämmelse i polisdatalagen om att upplysningar normalt skall lämnas om uppgiftslämnares tillförlitlighet och uppgifters sakrilctighet. Handlingarna i en avslutad förundersökning eller särskild undersökning eller annan utredning bör i princip bevaras samma sätt oavsett om de förekommer på papper eller datamedium.

8.4.1 God sed vid behandling av personuppgifter

I den föreslagna persondatalagen tas upp vissa grundläggande krav på behandlingen av personuppgifter. Personuppgifter skall enligt persondatalagen för det första behandlas bara när det är lagligt och ett korrekt sätt. Vidare skall personuppgifter samlas in bara för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål. Senare behandling får inte ske för något ändamål som är

oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in. Behandling av

uppgifter för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål skall dock inte anses som oförenligt med de ändamål för vilka uppgifterna samlades in.

Av förslaget till persondatalag följer vidare att personuppgifter som

behandlas skall vara adekvata och relevanta i förhållande till ändamålet med behandlingen. Fler personuppgifter får inte behandlas än vad som

är nödvändigt med hänsyn till ändamålet. Uppgifterna skall vara

riktiga och, om det är nödvändigt, aktuella. Alla rimliga åtgärder skall vidtas för att rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som är felaktiga, missvisande eller ofullständiga med hänsyn till ändamålen

med behandlingen. Slutligen skall personuppgifter inte bevaras under

en längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet. Personuppgifter får dock bevaras under längre tid för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål. De grundläggande kraven i persondatalagen kan sägas uttrycka vad

som skall utgöra god sed vid behandling av personuppgifter. De

uttrycker den standard som all behandling skall hålla för att få företas. Kraven motsvarar i stora stycken vad som är föreskrivet i datalagen om den registeransvariges skyldigheter. De fångar också upp en del

Polisdatalag sou 1997:65

av de regler som brukat ställas vid tillståndsgivning enligt upp datalagen eller i samband med att ett s.k. statsmaktsregister inrättats. Genom att det i persondatalagen läggs fast vissa för all normer behandling av personuppgifter i lag kan man övergå från ett system som är baserat på tillståndskrav för personregister till ett system som baseras på tillsyn över behandling personuppgifter. av Datalagen var ägnad att tillgodose integritetsskyddet vid automatisk behandling av personuppgifter så länge tekniken satte klara gränser för möjligheterna att lagra och återvinna information. Minnesfunktionen

krävde stor datakapacitet och var följaktligen dyrbar. Återvinningen

av informationen kunde bara ske enligt bestämda mallar. Överföringen

av information från en dator till en annan var en komplicerad process med stora manuella inslag. Den bilden är i dag radikalt förändrad. Tekniska hinder för lagring

av ofantliga datamängder existerar knappast längre. Återvinnings-

system har införts som sekundsnabbt tar fram uppgifter eftersom frågas och sorterar dem efter önskemål. Informationen kan överföras till andra datorer genom direktkommunikation. Det är i den verkligheten persondatalagens regelsystem skall utgöra basen för skyddet av den personliga integriteten. De grundläggande krav som ställs upp för att behandling av personuppgifter skall få äga rum kan förefalla självklara. I själva verket torde efterlevnaden av dem förutsätta en grundlig genomgång av befintliga regler för åtkomst av personuppgifter i lagrad information. Att persondatalagen kommer att styra utfommingen data- och av nya kommunikationssystem förefaller uppenbart, liksom att betydande tekniska ingrepp kan visa sig nödvändiga i befintliga system. Det kan naturligtvis inte komma i fråga att varje uppgift i som något sammanhang lämnats till en polismyndighet eller inhämtats av myndigheten skall få lagras elektroniskt och sökbar vara av vem som helst inom polismyndigheten eller polisväsendet i dess helhet. Persondatalagens krav på att varje insamling av personuppgifter skall ske på ett lagligt och korrekt sätt och för ett bestämt ändamål samt att behandling av uppgifter för ett annat ändamål än det för vilket de inhämtats inte får förekomma är ägnade att förebygga sådan en tillämpning. Utgångspunkten måste sålunda vara att uppgifter som samlas in i en förundersökning rörande ett visst brott får utnyttjas i princip endast för ändamålet med denna. Detsamma bör gälla sådana särskilda undersökningar som förekommer i underrättelseverksamheten eller i andra utredningar. Man får tänka sig att lagringen uppgifter av sker i väl åtskilda databaser, mellan vilka kommunikation får förekomma endast under på förhand bestämda villkor. Inte minst viktigt blir det att beakta sådana villkor vid användning av s.k. scannerteknik, som gör det möjligt för polisen att lägga in hela dokument i en databas genom elektronisk kopiering. Förfarandet vid registrering av in-

Polisdatalag

kommande och inom myndigheten upprättade handlingar enligt 15 kap. sekretesslagen, liksom återsökning av information i arkiverat material, är frågor som i detta sammanhang tilldrar sig uppmärksamhet. Den frågan kan ställas om polisverksamhetens natur bör föranleda

att persondatalagens grundläggande krav behandling av personupp-

gifter bör mildras i något hänseende. Vi anser inte det. Inom polisväsendet hanteras stora mängder integritetskänslig information. Det kan därför tvärtom hävdas att betydelsen av att god sed iakttas vid

registrering av personuppgifter är särskilt framträdande inom polisen. Samtidigt förhåller det sig naturligtvis så att möjligheterna till en

förbättrad informationsbehandling i rimlig grad måste få utnyttjas för

att effektivisera polisens arbete. De avvägningar som behövs synes i

stor utsträckning få göras av regeringen och, efter bemyndigande, av berörda myndigheter efter det att persondatalagens och polisdatalagens slutliga avfattning bestämts av riksdagen. I detta kapitel har vi valt att först redovisa relevanta delar av persondatalagen och kommentera bestämmelsernas betydelse för polisens verksamhet. Det gör det lämpligt att i det här sammanhanget undersöka om det i två särskilda hänseenden behövs några bestämrneli polisdatalagen. Det är för det första frågan om i vilken utser

sträckning det bör göras åtskillnad mellan olika typer av uppgifter

8.4.2 och för det andra om det behövs särskilda regler om gallring

av personuppgifter som lagras hos polisen 8.4.3.

8.4.2 Åtskillnad mellan olika typer av uppgifter

I artikel 3.2 i Europarådets rekommendation om behandling av

personuppgifter inom polisen anges att olika kategorier av uppgifter så långt det är möjligt skall särskiljas. Hänsyn skall därvid tas till

uppgifternas riktighet och tillförlitlighet. Det är särskilt viktigt att

skilja mellan uppgifter som grundas på fakta och uppgifter som

grundas åsikter eller personliga värderingar.

Av kommentaren i rekommendationen till punkt 3.2. framgår att man bör skilja mellan bekräftade och obekräftade uppgifter, mellan fakta och åsikter, mellan pålitlig information och information som grundas på gissningar samt mellan fall då antagandet om infonnatioriktighet grundar sig konkreta skäl och fall då det inte finns nens

några sakskäl till stöd för ett sådant antagande. Bestämmelsen i punkt 3.2 i rekommendationen innefattar ett krav

på att det i den utsträckning det är möjligt bör anges hur tillförlitlig

uppgift är och om den t.ex. grundas antaganden eller på fakta.

Det bör därför i polisdatalagen tas in en bestämmelse om att person-

208 Polisdatalag

uppgifter som behandlas skall förses med upplysningar

om upp-

giftslämnares trovärdighet och uppgifternas sakriktighet. Sådana

upplysningar bör dock inte behöva länmas de saknar betydelse för om syftet med behandlingen.

8.4.3 Gallring

I avsnitt 6.4.4 har vi lämnat en redogörelse för reglerna gallring om

i EG:s dataskyddsdirektiv, Europarådets rekommendation

om användning av personuppgifter inom polisen och gällande svensk rätt. Vi hänvisar till vad vi har anfört där och konstaterar här samman-

fattningsvis att arkivlagens utgångspunkt är att allmänna handlingar skall bevaras, men att handlingar dock under vissa förutsättningar får

gallras. Av 10 § andra stycket arkivlagen framgår att det vid gallring alltid skall beaktas att arkivet utgör del kulturarvet och att det en av arkivmaterial som återstår skall kunna tillgodose de ändamål som anges i 3 § tredje stycket arkivlagen. Dessa tre grundläggande ändamål är rätten att ta del av allmänna handlingar, behovet av information för rättskipningen och förvaltningen samt forskningens behov.

Mot intresset av att bevara handlingar för bl.a. forskningens behov står intresset av att handlingar gallras hänsyn till den personliga

av integriteten. Frågan är uppgifter behandlas med stöd om som av polisdatalagen, och som allmänt sett får betraktas integrisom

tetskänsliga, bör bevaras längre än vad behövs med hänsyn till

som det ändamål för vilket uppgifterna samlades in. Vi har funnit det

lämpligt att i gallringshänseende skilja mellan å sidan uppgifter

ena som samlas in och lagras i register för framtida bruk och å andra sidan uppgifter som samlas in för att användas i ett ärende något av slag. Vi tar här upp frågan om gallring av uppgifter i förunderen sökning eller något annat ärende, oavsett uppgifterna struktureras om så att de kan sägas ingå i ett register eller om de behandlas utan att tas in i register jfr avsnitt 8.2.3. Frågan om gallring register tar vi av upp i avsnitt 8.20.

Våra överväganden om gallring avser bara sådana uppgifter

som

behandlas med stöd av polisdatalagen. En manuellt förd förundersökning omfattas inte av polisdatalagens regler, medan motsatsen gäller för elektronisk handläggning av en förundersökning. Detsamma gäller en särskild undersökning i polisens underrättelseverksamhet. Om undersökningen dokumenteras manuellt gäller inte polisdatalagen. Däremot är lagen tillämplig om undersökningen bedrivs med hjälp

av ADB. Uppgifter i förundersökningar och andra ärenden hos polisen som

sou 1997:65 Polisdatalag 209

dokumenteras på papper bevaras för närvarande för framtiden om inte akten enligt särskilda föreskrifter eller beslut från Riksarkivet får gallras. Frågan om gallring av uppgifter i sådana handlingar bör inte vara beroende av vilka tekniska hjälpmedel polisen väljer för sitt arbete. Uppgifter i en förundersökning eller en undersökning av underrättelsekaraktär bör därför, sedan ärendet har avslutats, bevaras för forskningsändamål i samma utsträckning oavsett om elektronisk handläggning förekommer eller Utgångspunkten bör dock i enlighet med vad som sägs i persondatalagen vara att uppgifterna skall gallras när de inte längre behövs för sitt ändamål. Detta hindrar inte att uppgifter bevaras under längre tid i enlighet med arkivlagens bestämmelser. Några bestämmelser utöver vad som kommer att följa av persondatalagen behövs därför inte för att Riksarkivet i enlighet med arkivlagens bestämmelser skall få meddela föreskrifter och beslut om gallring av sådana uppgifter som det här är fråga om.

8.5 Information till den registrerade

I den föreslagna persondatalagen läggs stor vikt vid att den registrerade skall informeras om att uppgifter om honom samlas in, bearbetas, lämnas ut eller på annat sätt behandlas. Den persondataansvarige skall lämna information uppgifter samlas in från den registrerade oavsett om själv eller om de samlas in på annat sätt. Information behöver dock bara länmas om sådant som den registrerade inte redan kärmer till. Det förtjänar att framhållas att det som avses här är information som den persondataansvarige skall lämna självmant. Om den som är registrerad begär att få ta del av uppgifter skall sekretesslagens regler tillämpas. Av förslaget till persondatalag följer dessutom att den registrerade skall ha gång kalenderår gratis få den information han rätt att en per begär. Den information som skall lämnas självmant av den persondataansvarige är upplysningar om den persondataansvariges identitet och ändamålet med behandlingen samt all ytterligare information som behövs för att den registrerade skall kunna ta till vara sina rättigheter. Exempelvis kan det behöva anges vilka kategorier av uppgifter som behandlingen gäller och till vilka uppgifterna kommer att lärrmas ut. Information kan också behöva lämnas om hur den registrerade kan fâ tillgång till uppgifterna och hur det går till att få dem rättaden Om uppgifter samlas in från den registrerade själv skall han i samband därmed upplysas om vad uppgifterna skall användas till. Samlas uppgifterna in från någon annan källa skall informationen lämnas när uppgifterna antecknas. Om uppgifterna är avsedda att lämnas ut till tredje behöver informationen dock lämnas först när man,

210 Polisdatalag

uppgifterna lärrmas ut för första gången. Skyldigheten att upplysa en person om att han har registrerats syftar till att göra det möjligt för honom att bevaka sina rättigheter och eventuellt begära att få ta del av de registrerade uppgifterna. In-

forrnationsskyldigheten är således en viktig del av regelverket till

skydd för den enskildes integritet. Samtidigt är det viktigt att information inte behöver lämnas det skulle kunna till skada om vara antingen för någon annan person eller för polisverksamheten. Bestämmelserna i persondatalagen innebär inte heller att information kommer att behöva länmas i alla tänkbara fall. För det första skall information inte behöva lämnas det finns bestämmelser registreom om

randet eller utlärnnandet av personuppgifter i lag eller någon

en annan

författning. Det innebär för polisens del bl.a. att information inte behöver lärrmas om registrering eller utlänmande uppgifter enligt

av de av oss föreslagna lagarna om allmänt belastningsregister och

misstankeregister. Information behöver inte heller lämnas om sådan

registrering av personuppgifter företas enligt de särskilda som

bestämmelserna i polisdatalagen om underrättelseregister, DNAregister, fingeravtrycks- och signalementsregister, register över

kvarstående brottsmisstankar samt register som förs för övervakning

av personer se avsnitt 8.14-8.l8.

Ett annat undantag innebär att information inte skall behöva lämnas

om det visar sig omöjligt eller skulle innebära en oproportionerligt

stor ansträngning. Av ingressen till dataskyddsdirektivet framgår att man vid bedömningen av om denna undantagsregel är tillämplig eller bl.a. bör kunna beakta hur många som är registrerade, hur gamla uppgifterna är och vilka åtgärder som kan vidtas i stället för att information lämnas till de registrerade. Undantagsregelns innebörd bör enligt Datalagskommittén kunna preciseras nämnare regeringen eller av

Datainspektionen. Vi konstaterar bara här att polisen i varje enskilt

fall får avgöra om regeln kan tillämpas. I de fall då denna eller den

tidigare nämnda undantagsregeln inte är tillämpliga, skulle polisen således vara skyldig att lämna information till registrerad

en person

om behandling av personuppgifter som rör honom. Det skulle

emellertid kunna stå i strid med de intressen som skyddas genom sekretesslagens bestämmelser. Enligt dataskyddsdirektivet får rätten för en registrerad person att få information om behandling av personuppgifter begränsas även med hänsyn till skyddet för den registrerades eller andras fri- och rättig-

heter. Begränsningar får också göras med hänsyn till statens säkerhet,

allmän säkerhet och intresset av att förebygga, utreda eller beivra brott. De svenska sekretessreglerna utgör enligt Datalagskommittén exempel på regler som bör få inskränka rätten till information. Kommittén har därför föreslagit en bestämmelse i persondatalagen

enligt vilken rätten att information inte skall gälla i den utsträckning

Polisdatalag

det finns särskilda regler om att uppgifterna inte får lämnas ut. Det innebär att bestämmelser om tystnadsplikt och sekretess kommer att

gälla framför reglerna i persondatalagen om rätten för den registrerade

att fä information. Polisen skulle således inte behöva informera om behandling av personuppgifter om man därigenom skulle röja sekre-

tessbelagda uppgifter om någon annan enskild. Information skulle inte heller behöva lämnas om det i ett särskilt fall kunde antas att polisens

verksamhet därigenom skulle motverkas 5 kap. 1 § sekretesslagen.

Sammanfattningsvis konstaterar vi att polisen som persondataansva-

rig skall lämna viss information till den som registreras, dels om

uppgifterna samlas in från den registrerade själv, dels om de samlas

in från någon annan källa. Om uppgifterna samlas in från den

registrerade själv torde man som regel kunna utgå från att personen i fråga känner till vad uppgifterna skall användas till. Som regel

kommer information därför inte att behöva lämnas till den som t.ex. anmäler ett brott eller hörs vittne eller misstänkt och därvid som lämnar uppgifter sin Det är också svårt att förutse någon om person.

situation då polisen måste lämna information till den registrerade med

anledning att uppgifter samlas in från någon annan än honom själv. av Ofta torde någon av undantagsreglerna vara tillämpliga. Information

behöver således inte lämnas självmant av den persondataansvarige om

det

är fråga om en författningsreglerad behandling av uppgifter,

— skulle vara omöjligt att lämna infonnationen, skulle innebära oproportionerligt stor ansträngning eller - en skulle strida mot sekretessreglerna. -

Några ytterligare undantag från skyldigheten att lämna information behövs enligt vår mening inte för polisens del.

8.6 Rättelse

Persondatalagens bestämmelser om rättelse av felaktiga uppgifter

bör gälla polisområdet. Vi föreslår en hänvisning från polis-

datalagen till persondatalagens regler i detta hänseende.

I persondatalagen har tagits in bestämmelse om rättelse av

uppgifter. Enligt denna bestämmelse skall den persondataansvarige

begäran den registrerade rätta, blockera eller utplåna sådana av

personuppgifter som inte har behandlats i enlighet med persondatala-

eller föreskrifter har utfärdats med stöd av lagen. Datagen som

lagskommittén har anfört att den persondataansvarige som regel kan

212 Polisdatalag

välja vilken metod som bör användas för att korrigera uppgift. en Rättelse innebär att en felaktig uppgift ersätts av en korrekt. Det finns

inget krav på att den felaktiga uppgiften skall utplånas. Ett alternativ

till rättelse är utplånande, vilket innebär att uppgifterna förstörs utan

att kunna återskapas. Med blockering åtgärd vidtas för

avses en som att de aktuella uppgifterna i alla sammanhang skall vara förknippade med tydlig information om att de är spärrade och om anledningen till

spärren samt för att uppgifterna inte skall lämnas ut till tredje man. Den persondataansvarige skall enligt förslaget till persondatalag

också underrätta de tredje män till vilka uppgifterna har lämnats om åtgärden, om den registrerade begär det eller underrättelse om en skulle kunna undvika mera betydande skada eller olägenhet för den registrerade. Som exempel på fall då tredje man bör underrättas har kommittén angett att en särskilt känslig personuppgift har visat sig vara felaktig, t.ex. en uppgift om att den registrerade är sjuk eller har en extrem politisk övertygelse. Tredje man skall dock inte behöva underrättas om detta visar sig vara omöjligt eller skulle innebära en oproportionerligt stor ansträngning. Kommittén har framhållit att det inte finns någon skyldighet för den persondataansvarige att hålla reda pâ till vilka uppgifter länmas ut. Skulle uppgifter ha lämnats ut till väldigt många torde underrättelse inte behöva lämnas. Vi anser att de ovan redovisade bestämmelserna bör gälla även för polisens del. Bestämmelsen i persondatalagen föreslås dock endast gälla för personuppgifter som inte har behandlats i enlighet med persondatalagen eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen. Det innebär att bestämmelsen inte skulle bli tillämplig vid behandlingar i strid med t.ex. polisdatalagen. Enligt vår mening bör samma regler om rättelse av felaktiga uppgifter gälla vid all sådan behandling av personuppgifter som i och för sig omfattas av persondatalagen,

oavsett om särskilda föreskrifter för behandlingen har meddelats i t.ex. en registerförfattning. Som förslaget till persondatalag är utformat

anser vi det emellertid nödvändigt med en uttrycklig hänvisning från polisdatalagen till persondatalagens bestämmelser om rättelse. Motsvarande hänvisningar bör också införas i belastnings- och misstankeregisterlagarna. Värt förslag medför att polisen blir skyldig att korrigera bl.a. felaktiga uppgifter och att upplysa den som har fått del av en felaktig uppgift om det rätta förhållandet. Om polisen har registrerat en person som misstänkt för visst brott, men misstanken under ett senare skede av utredningsarbetet inte längre visar sig hållbar, är den ursprungliga

uppgiften dock inte felaktig i persondatalagens mening. Det kommer därför inte att finnas någon skyldighet för polisen att underrätta tredje

man om att en person inte längre är misstänkt för brott eller, för att ta ett annat exempel, att den som dömts för ett brott efter överklagande har frikänts.

Polisdatalag 213

8.7 Säkerhet vid behandlingen

Persondatalagens bestämmelser om säkerhet vid behandlingen bör

gälla på polisområdet. Några särskilda bestämmelser behövs inte i polisdatalagen.

Datalagskommittén har föreslagit vissa bestämmelser om säkerhet vid

behandling av personuppgifter. Av dessa följer bl.a. att en persondataansvarig skall vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder

för att skydda de personuppgifter som behandlas. Åtgärderna skall

åstadkomma en säkerhetsnivå som är lämplig med beaktande av de tekniska möjligheter som finns, vad det skulle kosta att genomföra åtgärderna, —

de särskilda risker som finns med behandlingen av personuppgif-

— terna och hur pass känsliga de behandlade personuppgifterna är. -

Datainspektionen skall enligt förslaget kunna meddela föreskrifter om de säkerhetsâtgärder som behövs i enskilda fall. Vidare föreslås det att Datainspektionen skall få befogenhet att föreskriva vite för det fall att föreskrift inte följs frivilligt. en Vi att dessa bestämmelser bör gälla också för polisen. Några anser ytterligare regler säkerhet vid behandlingen behövs enligt vår om mening inte.

8.8 Utlänmande av uppgifter

För utlämnande av uppgifter inom riket behövs en bestämmelse endast till rättsstatistiken. Utlänmande till mottagare i utlandet bör kunna ske i större omfattning följer 1 kap. 3 § första stycket sekretesslaän som av gen. Särskilda regler om terrninalåtkomst till och sarnbearbetning av

8.8.1 Utlämnande av uppgifter inom riket

Vi har föreslagit att personuppgifter som förekommer hos polisen efter skadeprövning skall få lärrmas till myndigheter och till enskilda i

enlighet med bestämmelser i sekretesslagen. I de flesta fall är

214 Polisdatalag

sekretesslagens regler tillräckliga för att uppgifter hos polisen skall kunna lämnas ut till de myndigheter som kan behöva dem. Exempelvis kan uppgifter lärrmas mellan polismyndighetema och mellan polis och åklagare med stöd av generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen. Om uppgifter oavsett sekretess skall kunna lämnas till andra myndig-

heter krävs dock särskilda bestämmelser uppgiftsskyldighet i lag.

Såvitt gäller belastningsregistret och misstankeregistret

avses uppgifter få lämnas ut till olika svenska myndigheter och enskilda organ i enlighet med föreskrifter i de särskilda registerlagarna. Andra uppgifter som lagras hos polisen med hjälp av ADB torde inte lämnas ut inom riket utom i samband med registerkontroll i enlighet med

säkerhetsskyddslagen och till länsstyrelserna för prövning enligt lagen

om bevakningsföretag. Det behövs därför regler utlämnande om ur Säkerhetspolisens register. Till detta återkommer vi i avsnitt I polisdatalagen i övrigt synes endast behövas regel att uppgifter en om

oavsett sekretess får lämnas till den offentliga statistiken.

8.8.2 Utlämnande av uppgifter till utlandet

I den föreslagna persondatalagen har tagits in ett förbud mot att till tredje land, dvs. ett land utanför EU, föra över personuppgifter som behandlas. Bestämmelsen motsvarar vad som krävs enligt EGdirektivet. Från förbudet finns flera undantag. Det viktigaste är att det kommer att vara tillåtet att föra över personuppgifter för användning i en stat som har anslutit sig till Europarådets dataskyddskonvention. Eftersom EG-direktivet inte gäller på polisens område kan det i författning meddelas bestämmelser som avviker från persondatalagen. Polisen får således ges rätt att lämna ut uppgifter till utlandet i vidare omfattning än vad som framgår av persondatalagen. Av 1 kap. 3 § tredje stycket sekretesslagen följer att en uppgift får lämnas till utländska myndigheter uppgiften i motsvarande fall om skulle lämnas till en svensk myndighet och det dessutom står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften länmas. Vi anser att det behövs regler som gör det möjligt för polisen att lämna ut uppgifter inom det internationella polissamarbetet utan en sådan prövning i varje särskilt fall. Uppgifter bör framför allt få lämnas till Europol. Med hänsyn till vad som följer av Europolkonventionen bör uppgifter få lämnas utan särskild begäran. I den utsträckning regeringen medger det bör uppgifter pä begäran även få lämnas till Interpol

och till polis- och åklagarmyndigheter i länder är medlemmar i

som Interpol, om det behövs för att myndigheten eller organisationen skall kunna förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott. Regeringen bör slutligen bemyndigas att förordna om utlämnande av uppgifter också

Polisdatalag 215

i andra fall än de nyssnämnda.

I polisregisterlagen finns för närvarande bestämmelser om att

uppgifter får lämnas till utländska myndigheter om det behövs i ett utlänningsärende. Enligt våra förslag skall uppgifter ur misstanke- och belastningsregistren få lämnas till utlandet i sådana ärenden. Det

framstår inte som lika klart att även uppgifter ur andra register eller andra slag behöver kunna lämnas till utlandet för handläggning av

utlänningsärenden utöver vad som följer av 1 kap. 3 § tredje stycket

sekretesslagen. Vi lägger därför inte fram något förslag som motsvarar

polisregisterlagen i denna del.

8.8.3 Tenninalâtkomst

Med terminalåtkomst vi här möjlighet att direkt via terminal menar en

få tillgång till uppgifter, dock utan att kunna bearbeta eller annat sätt påverka dem. För att myndighet som har rätt att få uppgifter

ett personregister skall få ha terminalåtkomst till registret krävs för

närvarande bestämmelser härom i författning eller ett medgivande från

Datainspektionen. Dataskyddsdirektivet innehåller dock inga särregler beträffande terminalåtkomst. Persondatalagens bestämmelser synes

också komma att innebära att uppgifter får göras tillgängliga genom

terminalåtkomst de allmänna förutsättningarna för behandling av om

personuppgifter är uppfyllda.

Tenninalâtkomst är vi det inte annat än en teknisk metod som ser för att göra uppgifter tillgängliga för mottagare. Några bestämmelen terminalåtkomst behövs därför inte i lag. Frågan om i vilken ser om utsträckning terminalåtkomst bör fâ förekomma bör avgöras med

hänsyn till det går att åstadkomma en tillfredsställande behörig-

hetskontroll och tillräcklig säkerhet vid överföringen.

8.8.4 Sambearbetning av uppgifter

Sambearbetning olika register har hittills ansetts utgöra ett särskilt av känsligt sätt för att inhämta information. Av den nuvarande datalagen följer att det krävs tillstånd för att föra ett personregister som skall

innehålla uppgifter som inhämtas från något annat personregister.

Persondatalagen föreslås dock inte innehålla några särregler beträffande Sambearbetning, dvs. om insamling av uppgifter från någon

databas. Polisen torde därför inhämta uppgifter genom

annan automatisk behandling egna eller andra myndigheters databaser om av

de allmänna förutsättningarna för behandling av personuppgifter är

uppfyllda. I artikel 5.6 i Europarådets rekommendation sägs emellertid

Polisdatalag

att sambearbetningar av register interconnection of files inom polisen

inte bör förekomma utan särskilt lagstöd eller, det behövs för om en

särskild förundersökning, tillstånd av den nationella tillsynsmyndig-

heten. Med anledning av rekommendationens bestämmelse har vi ställt

oss frågan om persondatalagens bestämmelser kan anses tillräckliga i

detta hänseende.

Enligt vår mening bör polisen under förundersökning få hämta

en in de uppgifter om t.ex. en misstänkt person vilka kan finnas lagrade sedan tidigare. Det är närmast självklart att polisen skall kontrollera

om den misstänkte redan förekommer i t.ex. belastnings- eller misstankeregistret. Vi anser inte att polisens rätt att samla in uppgifter under en förundersökning genom sambearbetning behöver begränsas

i förhållande till vad som avses följa persondatalagen. av

I samband med en särskild undersökning underrättelsekaraktär

av bör polisen också, som vi har föreslagit i vårt delbetänkande, få hämta in uppgifter från andra register som förs av polisen. Det är osäkert om det ñmis anledning att sambearbeta olika polisiära register annat än i samband med underrättelseverksamhet

eller under en förundersökning. Om så skulle fallet vi

vara anser emellertid att sambearbetning bör få förekomma, naturligtvis under

förutsättning att sarnbearbetningen sker för ett uttryckligt angivet och

berättigat ändamål. Inte heller i dessa fall anser vi att det finns något

behov av strängare regler än vad följer persondatalagen.

som av

Det vi ovan har tagit upp är frågan om sambearbetning uppgifter

av som lagras hos polisen. Det kan emellertid också finnas ett behov för polisen att samla in information från andra myndigheter genom

sambearbetning. Polisens rätt att få ta del av uppgifter som lagras hos

en annan myndighet följer av sekretesslagens regler. Om uppgifter enligt dessa bestämmelser får lämnas från myndighet till polisen en

bör sambearbetning enligt vår mening också fá förekomma, givetvis

endast om de allmänna förutsättningarna för behandling av personuppgifter är uppfyllda. Några särskilda regler härom behövs inte i

polisdatalagen.

8.9 Anmälan

Polisen bör endast i vissa fall skyldig att göra sådan vara en anmälan till Datainspektionen som föreskrivs i persondatalagen. Frågan tas upp vidare i avsnitt 8.20.

I persondatalagen har tagits in bestämmelser skyldighet att anmäla om

behandling av personuppgifter. Innan en sådan behandling genomförs

sou 1997:65 Polisdatalag 217

skall den persondataansvarige skriftligen anmäla det till Datainspektio- Detsamma gäller innan en serie av sådana behandlingar som har nen. samma eller liknande ändamål påbörjas. Amnälningsförfarandet är avsett att göra behandlingens ändamål och viktigaste egenskaper kända. Det har i persondatalagen emellertid tagits in vissa undantag från skyldigheten att förhandsanmäla behandling av personuppgifter. Det viktigaste undantaget är att anmälan inte skall behöva göras om ett s.k. persondataombud har utsetts. Persondataombudet skall ha till uppgift att självständigt se till att den persondataansvarige behandlar personuppgifter på ett korrekt och lagligt sätt och påpeka eventuella brister för denne. Persondataombudet skall dessutom föra en förteckning över de behandlingar utförs den persondataansvarige och som av som annars skulle ha omfattats av anmälningsskyldigheten. Bestämmelserna anmälningsskyldighet bör gälla även för om polisens del. Det förefaller uppenbart att persondataombud kommer att inrättas för polisens del. Behandling av personuppgifter inom polisen kommer därmed inte att behöva anmälas till Datainspektionen. Vi återkommer i avsnitt 8.20 till frågan om automatiserade register bör anmälas till Datainspektionen, trots att persondataombud inrättas.

10 Sanktioner

Persondatalagens bestämmelser om sanktioner bör gälla för polisen. Vi föreslår hänvisning från polisdatalagen till personen datalagens regler om skadestånd.

Den persondataansvarige skall enligt dessa bestämmelser ersätta den registrerade för den skada som en behandling av personuppgifter i strid med persondatalagen eller föreskrifter som har meddelats med fört med sig. Ersättning skall också betalas för den stöd av lagen har kränkning av den personliga integriteten som behandlingen har inneburit. Ersättningsskyldigheten skall enligt förslaget kunna jämkas eller helt falla bort den persondataansvarige visar att felet inte om berodde på honom eller henne. Datalagskommittén har vidare föreslagit en straffbestämmelse. Böter eller fängelse två år skall kunna dömas ut om någon uppsåtligen eller oaktsamhet lämnar osann uppgift, antingen till den registreraav grov de i information som lämnas till denne enligt persondatalagen eller till Datainspektionen i anmälan enligt persondatalagen eller på särskild begäran av inspektionen. Dessa bestämmelser om sanktioner bör enligt vår mening gälla även för polisen. Bestämmelsen i persondatalagen skadestånd föreslås om

218 Polisdatalag

dock endast gälla om personuppgifter behandlats i strid med person-

datalagen eller föreskrifter som har utfärdats med stöd lagen. Det

innebär att bestämmelsen inte skulle bli tillämplig vid behandlingar i strid med t.ex. polisdatalagen. Enligt vår mening bör regler

samma

om skadestånd gälla vid all sådan behandling personuppgifter

av som

i och för sig omfattas persondatalagen, särskilda före-

av oavsett om

skrifter för behandlingen har meddelats i registerförfattning.

t.ex en

Som förslaget till persondatalag är utformat vi det emellertid

anser

nödvändigt med en uttrycklig hänvisning från polisdatalagen till persondatalagens bestämmelser om skadestånd. Motsvarande hänvisningar bör också införas i belastnings- och misstankeregisterlagama.

8.11 Datainspektionens befogenheter

Persondatalagens bestämmelser bör gälla även polisomrâdet.

Datainspektionen skall enligt Datalagskommitténs förslag ha till uppgift att utöva tillsyn över tillämpningen persondatalagen och de

särskilda registerförfattningar kan komma att finnas. För att

som inspektionen på ett effektivt sätt skall kunna fullgöra sina uppgifter föreslås myndigheten rätt att på begäran få

tillgång till de personuppgifter behandlas,

- som

upplysningar och dokumentation rörande behandlingen av person-

uppgifter och säkerheten vid denna och

tillträde till lokaler har anknytning till behandlingen

- som av personuppgifter.

Om Datainspektionen inte kan få tillräckligt underlag för att konstatera att en behandling av personuppgifter är laglig, föreslås det att inspektionen vid vite skall få förbjuda den persondataansvarige att

behandla personuppgifterna på annat sätt än att lagra dem. Om genom Datainspektionen får reda på att personuppgifter behandlas eller kan komma att behandlas på ett olagligt sätt föreslås inspektionen också,

som en sista utväg, förbjuda behandlingen vid vite. Som vi tidigare har nämnt avses inspektionen också få föreskriva vite

om en person-

dataansvarig inte följer ett beslut om skyddsåtgärder.

De föreslagna bestämmelserna Datainspektionens befogenheter om

bör vara tillämpliga även vid behandling personuppgifter inom

av polisen.

Polisdatalag 219

12 Sammanfattning

Vi konstaterar sammanfattningsvis att den föreslagna persondatalagen

i stort sett utan undantag bör kunna tillämpas även vid behandling av

personuppgifter i polisens verksamhet för att

förebygga brott och andra störningar av den allmänna ordningen och säkerheten, 2. övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra störningar därav samt ingripa när sådana har inträffat eller 3. bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under allmänt åtal.

Vi har dock funnit anledning att för polisens del göra undantag för persondatalagens förbud mot behandling av vissa känsliga uppgifter

avsnitt 8.3.2. Dessutom har vi föreslagit en särskild bestämmelse om att personuppgifter som behandlas hos polisen för de ovan nänmda

ändamålen skall förses med upplysningar om uppgiftslämnares

trovärdighet och uppgifternas sakriktighet avsnitt 8.4.2. Vi har också

ansett det nödvändigt att införa en särskild bestämmelse om utlämuppgifter till utlandet. Denna bestämmelse innebär också i nande av

viss mån en avvikelse från persondatalagens bestämmelser avsnitt 8.8.2. Slutligen har vi föreslagit att persondatalagens regler om

rättelse och skadestånd skall gälla även vid behandling enligt polis-

datalagen avsnitt 8.6 och 8.10.

8.13 Behandling av personuppgifter i

kriminalunderrättelseverksamhet

Det behövs särskilda bestämmelser om behandling av personupp-

gifter i polisens underrättelseverksamhet. Dessa bör motsvara de

i delbetänkandet föreslagna reglerna för analysregister. av oss Några särskilda regler om gallring behövs dock inte.

8.13.1 Persondatalagen lägger en ny grund för ADB-användning i krirninalunderrättelseverksamhet

Det är hittills bara Säkerhetspolisen och Rikspolisstyrelsens finanspolis har getts rätt att utnyttja ADB-stöd i polisens underrättelseverk-

som samhet. Starka effektivitetshänsyn har dock ansetts tala för att polisen skulle få möjlighet till en ökad ADB-användning även i annan underrättelseverksamhet. I vårt delbetänkande SOU 1996:35 lade vi

Polisdatalag sou 1997:65

fram förslag till en sådan vidgning av möjligheterna att utnyttja ADBstöd i vad vi kallade kriminalunderrättelseverksarnhet. Förslaget omfattade inte Säkerhetspolisen, men väl Finanspolisen. Vårt förslag i delbetänkandet hade utformats mot bakgrund av datalagen. Det tog därför sikte på möjligheterna att inrätta personregister. De lagförslag vi nu lägger fram har däremot utformats från

utgångspunkten att en ny persondatalag skall ersätta datalagen.

Persondatalagen skall omfatta all automatisk behandling av personupp-

gifter och sålunda inte bara registerhantering av sådana uppgifter. Vi

har övervägt vilka konsekvenser som följer av att grundvalen för bestämmelserna har ändrats. Vi har förut slagit fast att de grundläggande krav som ställs upp i persondatalagen för all behandling av personuppgifter innebär att det etableras standard för behandlingen som bör gälla även för polisen. en Något undantag för underrättelseverksamheten har vi inte ansett vara

påkallat. I anslutning till vår genomgång av den föreslagna persondatalagen har vi redovisat vilka bestämmelser som behövs i polisdatalagen i

stället för eller utöver vad som följer av persondatalagen. Det är vår uppfattning att de regler vi har föreslagit bör gälla även i underrättelseverksamhet.

8.13.2 Vissa ytterligare bestämmelser behövs

De analysregister vi har föreslagit i vårt delbetänkande utgör personregister i datalagens mening. Begreppet register har emellertid en

mycket mer inskränkt betydelse i persondatalagen än den nuvarande

datalagen. Ett analysregister skall enligt vårt tidigare förslag inrättas

och föras med hjälp av ADB när en särskild undersökning har inletts.

I analysregistret skall all information som framkommer i samband med undersökningen kunna antecknas, liksom de slutsatser som polisen drar och de beslut som fattas. Det kommer i praktiken att bli fråga om elektronisk handläggning särskilda undersökningar, vilket kan järnav föras med elektronisk handläggning förundersökningar. Om en förav undersökning för närvarande handläggs med hjälp av ADB anses det

fråga förande personregister i datalagens mening. Den nya

vara om av persondatalagens terminologi medför emellertid att elektronisk handläggning ett ärende inte i sig kan anses innebära att ett register inav rättas. Däremot kan naturligtvis särskilda register inrättas inom ramen för förundersökningen, t.ex. för att förteckna de personer som har hörts under utredningen eller de handlingar som har inkommit. I övrigt får handläggningen av en förundersökning betraktas som behand-

ling personuppgifter i mera allmän bemärkelse. I likhet härmed

Polisdatalag 221

anser vi att analysregister inte heller utgör register i egentlig mening. De starka farhågor för otillbörliga intrång i den personliga integriteten som kommit till uttryck i olika sammanhang när frågan om

ADB-stöd i underrättelseverksamheten varit på tal har, såsom datalagen är konstruerad, avsett sammanställning av uppgifter i register. Någon diskussion om behovet av särskilda regler för även annan behandling av personuppgifter i sådan verksamhet har naturligt nog inte förekommit. Våra överväganden i denna del har lett fram till följande. Det föreligger en betydande skillnad mellan den situationen att det finns anledning anta att ett konkret brott har förövats och den att det ñmis anledning anta att brottslighet förekommer. I den förstnämnda

situationen skall förundersökning inledas. Förfarandet är noggrant

reglerat i rättegångsbalken. Bestämmelserna i rättegångsbalken om tvångsmedel har som utgångspunkt att någon kan misstänkas för ett konkret brott; det räcker inte med lika starka misstankar om att en person tar befattning med brottslig verksamhet. Förfarandet i underrättelseverksamhet är över huvud taget inte reglerat, ett faktum som föranledde oss att i förslaget till lag om register i polisens underrättelseverksamhet precisera vad som i lagen avsågs med sådan verksamhet. Det är lätt att förstå att en oinskränkt rätt för polisen att behandla

personuppgifter i underrättelseverksamhet även om den givetvis

skulle utövas med beaktande av persondatalagens bestämmelser kan

inge oro för en utveckling som leder till otillbörliga intrång i den

personliga integriteten. Vissa begränsningar bör därför ställas upp. Manuell hantering av personuppgifter i underrättelseverksamhet är tillåten och förekommer i dag. Någon anledning att för närvarande reglera sådan behandling av personuppgifter synes inte föreligga. De begränsningar som bör göras bör därför avse behandling som är helt eller delvis automatiskt. Sådan behandling bör i likhet med vad vi föreslog i delbetänkandet bara få förekomma vid särskilda under- sökningar

som rör allvarlig brottslighet,

som syftar till att ge underlag för beslut om förundersökning eller

om särskilda åtgärder för att förebygga eller förhindra brott och

som företas av Rikspolisstyrelsen eller en polismyndighet där en länspolismästare är chef.

Det är inte godtagbart att en särskild undersökning får pågå under obegränsad tid. En sådan ordning skulle bl.a. leda till att bestämmel-

serna om underrättelseregister varom mera nedan delvis sattes ur

spel. Det bör därför föreskrivas att ett beslut att inleda en särskild

undersökning skall innehålla uppgifter om ändamålet med behandling

av personuppgifter i undersökningen och när denna skall vara avslutad. Beslutet bör innehålla de bestämmelser i övrigt som behövs

222 Polisdatalag

för att förebygga intrång i den personliga integriteten. Rikspolisstyrel-

sen bör föra en förteckning över beslut att behandla personuppgifter i underrättelseverksamhet. Regeringen bör bemyndigas att meddela närmare föreskrifter om förutsättningarna för behandling av personuppgifter i polisens underrättelseverksamhet. I vårt delbetänkande hade vi mot bakgrund av datalagen knutit - de bestämmelser vi har talat om nu till inrättandet analysregister. av Som en konsekvens av persondatalagen bör de i stället gälla vid automatisk behandling av personuppgifter. Något hinder mot att inom ramen för en särskild undersökning föra de hjälpregister som behövs bör inte föreligga. Att vissa bestämmelser däremot behövs för permanenta register i underrättelseverksarnheten återkommer vi till i avsnitt 8.15. Innan vi tar upp frågor om särskilda register vill vi dock uppehålla oss vid frågan om gallring av uppgifter som behandlas i polisens underrättelseverksamhet.

13.3 Gallring

Vi har i vårt delbetänkande föreslagit regler om gallring analysav

längre behövs och senast när analysregistret enligt tidigare beslut skall upphöra, dvs. när den särskilda undersökningen skall vara avslutad. Om undersökningen vid den tidpunkten inte är klar skall registret dock få bestå längre än vad som ursprungligen bestämts, om det är av särskild betydelse för att undersökningen skall kunna avslutas. Tanken bakom gallringsregeln var inte att all information som samlats in under undersökningen skulle utplånas. Tvärtom framhöll vi i delbetänkandet att uppgifter ur analysregistren på något sätt borde sparas för forsknings- och kontrolländamâl. Det kunde dock lämpligen ske genom att rapporter över undersökningar upprättades på motsvarande sätt som protokoll upprättas över förundersökningar. Därutöver ansåg vi inte att det farms behov av att för t.ex. forskningsändamål bevara också analysregistren som sådana. Som vi har framhållit inledningsvis i detta avsnitt får förandet av analysregister emellertid betraktas som en form av elektronisk handläggning av särskilda undersökningar, vilket kan jämföras med elektronisk handläggning av förundersökningar. I avsnitt 8.4.3 har vi

tagit upp frågor om gallring av uppgifter i en förundersökning och andra ärenden. Vi har där framhållit att uppgifter i förundersökningar

och andra ärenden hos polisen som dokumenteras på papper för närvarande bevaras för framtiden om inte akten enligt särskilda föreskrifter eller beslut från Riksarkivet får gallras. Frågan om gallring av uppgifter i sådana handlingar bör enligt vår bedömning inte

sou 1997:65 Polisdatalag 223

vara beroende av vilka tekniska hjälpmedel polisen väljer för sitt arbete. Uppgifter i en förundersökning eller en undersökning av underrättelsekaraktär bör därför, sedan ärendet har avslutats, bevaras för forskningsändamål i samma utsträckning oavsett elektronisk om handläggning förekommer eller Någon särskild bestämmelse om att uppgifter som behandlats med ADB inom ramen för en särskild undersökning inte får bevaras i binär form sedan undersökningen avslutats behövs således inte. Den av oss föreslagna bestämmelsen i 10 § andra stycket underrättelseregisterlagen fyller emellertid även en annan funktion. Den utgör närmast en påminnelse om att undersökningar inom kriminalunderrättelsearbete inte skall bedrivas under obegränsad tid, utan avslutas inom en viss tid. Denna tid skall anges förhand och beräknas med hänsyn till vad undersökningen skall avse. När tiden har gått till ända skall undersökningen också normalt avslutad. Är vara den inte det, bör man endast i undantagsfall kunna få hålla på något längre. En bestämmelse om detta behöver emellertid inte få formen av en gallringsregel. Det är snarare fråga om en regel om hur underrättelseverksamhet skall bedrivas. Som vi har anfört i delbetänkandet är det en brist att sådana regler för närvarande inte finns. I avvaktan på att bestämmelser om polisens underrättelseverksamhet kan utarbetas

skulle man i och för sig kunna tänka sig att ta in vissa regler bland

registerbestänunelserna. Det är emellertid en mindre lämplig lösning.

Vi förordar därför att gallringsregeln i 10 § andra stycket underrättelseregisterlagen inte förs över till polisdatalagen.

8.14 Särskilda bestämmelser om register

Det kan av lätt insedda skäl inte gärna komma i fråga att reglera alla polisens register i lag eller förordning. Ett sådant system skulle bli alltför stelbent. Regleringen i lag bör i stället begränsas till att avse särskilt omfattande register och sådana register som grund av kriterierna för registreringen får anses särskilt känsliga. Med hänsyn härtill bör bestämmelser i polisdatalagen införas beträffande

underrättelseregister avsnitt 8.15,

DNA-register avsnitt 8.16,

ñngeravtrycks- och signalementsregister avsnitt 8.17,

——

Bestämmelser om Säkerhetspolisens register bör också föras in i polisdatalagen.

För andra permanenta register än dem som vi nu har nämnt bör

224 Polisdatalag

utöver de allmänna bestämmelser som skall gälla för all behandling av personuppgifter dessutom gälla vissa särskilda bestämmelser om anmälan till Datainspektionen och om gallring avsnitt 8.20. Dessa

regler bör dock inte avse manuella register. För sådana register bör de allmänna bestämmelserna i polisdatalagen vara fullt tillräckliga. De särskilda bestämmelserna för register är inte avsedda att gälla sådana register som förs i en förundersökning eller annan undersökning eller utredning.

15 Kriminalunderrättelseregister

I polisdatalagen bör tas in regler om kriminalunderrättelseregister, vilka bör motsvara de av oss i delbetänkandet föreslagna reglerna för infonnationsregister i polisens underrättelseverksamhet.

I underrättelseregisterlagen har vi föreslagit regler om analys- och informationsregister. Som framgått skall de särskilda regler vi föreslår för register inte omfatta register som förs till stöd för handläggningen i en särskild undersökning. Inforrnationsregistren har ett annat syfte.

De regler vi föreslog i delbetänkandet för sådana register bör i allt väsentligt föras in i polisdatalagen. Registren bör kallas kriminalunderrättelseregister. Reglerna för dessa bör inte avse Säkerhetspoli-

sens register, för vilka särskilda bestämmelser bör gälla se avsnitt 9.

Något tillstånd för polisen att föra kriminalunderrättelseregister behövs inte i polisdatalagen. Persondatalagens regler är i det hänseendet tillräckliga. Däremot bör det som en begränsning anges att sådana register får föras endast för att ge underlag för beslut om särskilda undersökningar som avser allvarlig brottslighet och endast av

Rikspolisstyrelsen eller en polismyndighet där en länspolismästare är

chef. Bestämmelsen om informationsregisters innehåll och om gallring av sådana register bör föras över till polisdatalagen.

16 DNA-register

De av oss i delbetänkandet föreslagna reglerna om DNA-register

bör överföras till polisdatalagen.

I vårt delbetänkande Kriminalunderrättelseregister DNA-register har vi lagt fram förslag till två DNA-register, ett personregister och ett

Polisdatalag 225

spårregister. Dessa regler får, liksom reglerna om underrättelseregister, ses som begränsningar i den rätt att behandla personuppgifter och

föra register som för polisens del följer den föreslagna persondata-

lagen. Liksom andra regler om begränsningar i denna rätt bör även

reglerna om DNA-register inarbetas i den nya polisdatalagen. Det bör

för det första framgå av de nya bestämmelserna att register med

uppgifter om DN A-analys bara får föras av Rikspolisstyrelsen jfr 1 § DNA-registerlagen. Däremot behöver det inte särskilt anges att sådana register får föras med hjälp av ADB, eftersom det följer av persondatalagen. Registrens ändamål bör anges i överensstämmelse med 3 § DNA-registerlagen. Bestämmelserna i 4 och 5 §§ DNAregisterlagen om personregistrets innehåll bör överföras oförändrade till polisdatalagen. Även de tidigare föreslagna reglerna spårregistret bör om av praktiska skäl tas in i polisdatalagen, trots att registret inte är avsett

att innehålla uppgifter om enskilda personer och därför inte omfattas av persondatalagen. Bestämmelsen i 19 § DNA-registerlagen om

spårregistrets innehåll och 20 § om vad spårregistret får användas till bör därför föras över till polisdatalagen. Reglerna om utlämnande av uppgifter ur registren behövs inte längre eftersom den absoluta registersekretessen föreslås upphöra. De allmänna reglerna i 14 kap. sekretesslagen är i stället tillräckliga. Bestämmelsen i 10 § DNA-registerlagen om gallring av registren bör också överföras till polisdatalagen.

I 11 § DNA-registerlagen har vi föreslagit en bestämmelse om prover som har tagits i jämförelsesyfte från målsägande och andra

personer som inte misstänks för brott. Analysresultat avseende sådana prover skall visserligen inte registreras i DNA-registret, men paragrafen innehåller föreskrifter om hur man i övrigt skall förfara med jämförelseprover. Regeln hör egentligen inte hemma i en författning som handlar om registrering analysresultat. Den av passar inte heller in i rättegångsbalkens systematik eftersom provtagning av målsägande inte regleras där. I brist på en bättre lösning har regeln därför placerats i DNA-registerlagen. Vi föreslår i konsekvens därmed att den överförs till polisdatalagen.

8.17 Fingeravtrycks- och signalementsregister

Fingeravtrycks- och signalementsregister som förs för att under-

lätta identifiering av personer i samband med brott skall endast få innehålla uppgifter om misstänkta och dömda personer. Registren skall gallras.

8 170542

226 Polisdatalag

17. 1 Fingeravtrycksregistret

Fingeravtrycksregistret förs med tillstånd av Datainspektionen den 30 1976 samt den 23 augusti 1989. Datainspektionen har meddelat mars föreskrifter för registret. I Datainspektionens tillståndsbeslut den 30 mars 1976 har under rubriken registerändamål antecknats följande: Registret omfattar daktylogram fingeravtryck angående de personer som varit föremål för åtgärd enligt 28 kap. 14 § rättegångsbalken. Fingeravtryck skall enligt 6 § kungörelsen

1947:850 om fingeravtryck insändas till rikspolisstyrelsen.

Registret är ett hjälpmedel dels i brottsspaningssarrirnanhang, dels för identifiering av person med tvistig eller okänd identitet. Registret är ett polisregister och regleras sålunda av bestänirnelserna i lagen 1965:94 om polisregister m.m.

Registret är uppdelat i två delregister, ett A-register och ett B-register. B-registret innehåller uppgifter om fingeravtryck som tas med stöd av utlänningslagen av utlänningar som inte kan styrka sin identitet vid

ankomsten till Sverige eller vid senare ansökan om uppehållstillstånd

eller som kan komma att tas i förvar enligt bestämmelserna i utlän-

ningslagen. B-registret innehåller också uppgifter som avses i 19 § lagen 1991 :572 särskild utlänningskontroll. B-registret har hittills

om förts av Rikspolisstyrelsen, men den del som innehåller fingeravtryck tas enligt utlänningslagen skall efter en nyligen genomförd som lagändring i stället föras av Invandrarverket SFS 1996:1389, vilken trädde i kraft den i januari 1997.

I A-registret registreras uppgifter om den som misstänks för brott

eller som har häktats därför att fråga har uppstått om att lämna ut till främmande stat. Registret bygger pâ uppgifter som personen en sänds till Rikspolisstyrelsen enligt 7 § förordningen 1992:824 om

fingeravtryck m.m. Enligt denna bestämmelse skall fingeravtryck som

har tagits med stöd av 28 kap. 14 § rättegångsbalken under utredning

brott skyndsamt sändas till Rikspolisstyrelsen tillsammans med en

om beskrivning av personen. Detta gäller dock inte fingeravtryck som tas den som inte är misstänkt för brott. av Den del B-registret som alltjämt skall föras av Rikspolisstyrelsen av skall innehålla uppgifter om fingeravtryck som tas enligt 19 § lagen särskild utlänningskontroll. Fingeravtryck får enligt denna om bestämmelse tas om det är av betydelse för att utröna om en utlänning

eller organisation eller grupp som han tillhör eller verkar för

en planlägger eller förbereder någon gärning som innebär våld, hot eller

tvång för politiska syften och som innefattar brott för vilket lindrigare straff än fängelse två år inte är föreskrivet. Bestämmelsen i 19 §

sou 1997:65 Polisdatalag 227

tillämpas i fråga om en utlänning i den mån regeringen eller domstol har bestämt det enligt lagen utlänningskontroll. Om sådant om ett

beslut har fattats får Rikspolisstyrelsen eller polismyndighet

förordna om tagande av fingeravtryck

Beträffande de personer skall registreras får enligt Datainspeksom

tionens föreskrifter endast införas uppgift år för daktyloskopering,

om personnummer, processnummer och mönstertyp särskilda biologiska

särrnärken som finns i varje fingeravtryck.

8.17.2 Signalements- och känneteckensregistret

Registret förs med tillstånd Datainspektionen den 30 1976

av mars samt den 23 augusti 1989. Datainspektionen har också meddelat

föreskrifter för registret. I Datainspektionens tillståndsbeslut har under

rubriken registerändamål antecknats följande: Registret omfattar signalement och kännetecken angående de personer som varit föremål för åtgärd enligt 28 kap. 14 §

rättegångsbalken. Fingeravtryck skall enligt 6 § kungörelsen 1947:950 om fingeravtryck insändas till rikspolisstyrelsen. Registret år ett hjälpmedel dels i brottsspaningssammanhang, dels för identifiering med tvistig eller okänd identitet.

av person Registret är ett polisregister och regleras sålunda bestärnmelav serna i lagen 1965:94 om polisregister m.m.

Registret bygger på uppgifter som sänds till Rikspolisstyrelsen enligt

7 § förordningen 1992:824 fingeravtryck Enligt denna

om m.m.

bestämmelse skall beskrivning sändas in till Rikspolis-

en av en person

styrelsen då fingeravtryck sänds in. De registreras i

personer som

signalements- och känneteckensregistret är således desamma förs

som

in i fingeravtrycksregistret. Beträffande dessa skall förutom administ-

rativa uppgifter registreras uppgift och om namn personnummer,

nummer fotografi, nationalitet, kroppslängd, kroppsbyggnad, ansiktsfärg, hårfärg, skallighet, hårforrn, ögonfärg, näsforrn, tandsta-

tus, tatueringar och andra kännetecken.

8.17.3 överväganden

Vi har tidigare anfört att det i polisdatalagen bör införas regler om

fingeravtrycksregister. Även det närbesläktade signalements-

och

känneteckensregistret bör regleras i polisdatalagen.

Ändamålet med

fingeravtrycksregistret och signalements- och känneteckensregistret skall vara att underlätta identifiering

av personer

228 Polisdatalag

i samband med utredning brott. Eftersom registren tjänar samma om

ändamål vi att det i polisdatalagen bör kunna meddelas gemen-

anser

regler för dem. Rikspolisstyrelsen bör vara persondataansvarig

samma

för båda registren. för närvarande får registreras i fingeravtrycks- och

De personer som

signalementsregister är de är misstänkta för brott och som har fått

som länma fingeravtryck med stöd 28 kap. 14 § rättegångsbalken och av

förordningen 1992:824 om fingeravtryck m.m. Vi anser att det

väsentliga rekvisitet är att det skall vara fråga om misstänkta personer.

Kopplingen till reglerna fingeravtryck är enligt vår mening onödig.

om Skulle ett signalement av en misstänkt person upprättas utan att fingeravtryck samtidigt tas i fråga, bör det således inte av personen

finnas något hinder mot att registrera även det signalementet. Registret bör dessutom få innehålla uppgifter den som har fått lämna

fingeravtryck enligt 19 § lagen om särskild utlärmingskontroll. Det

däremot inte finnas anledning att registrera den som har häktats synes

därför att fråga har uppstått att lämna ut personen till en främman-

de stat och i samband därmed har fått lämna fingeravtryck jfr

som

3 § förordningen om fingeravtryck m.m..

Beträffande i fingeravtrycks- eller signalementsden som registreras

register bör utöver uppgifter om fingeravtryck, dvs. mönstertyp, signalement och kännetecken endast få antecknas uppgifter om ärendenummer och den registrerades identitet. Vår utgångspunkt är att uppgifter i fingeravtrycks- och signalementsregister misstänkt skall gallras om förunder-

om en person sökningen läggs ned utan att åtal väcks eller om åtal läggs ned eller den misstänkte frikänns. I avsnitt 8.18 föreslår vi emellertid att uppgifter misstänkt i vissa fall skall kunna få lagras om en person även åtal inte har väckts. Under samma förutsättningar bör även om

uppgifter i identifieringsregister kunna sparas. Om en förundersökning

mot har lagts ned på grund av bristande bevisning bör en person

således fingeravtryck och signalement få bevaras, under

m.m. förutsättning att den misstänkte enligt åklagares bedömning är skäligen

misstänkt för brottet och uppgifterna behövs för att förundersökningen

skall kunna tas upp nytt.

I avsnitt 8.18 föreslår vi att uppgifter som sparas efter det att

förundersökning har lagts ned skall gallras senast efter tre år. När uppgifter den misstänkte gallras enligt denna regel bör uppgifter om

honom i fingeravtrycks- eller signalementsregister också gallras.

Om misstänkt döms för det påstådda brottet bör uppgifter

en person

honom i fingeravtrycks- och signalementsregister få stå kvar så

länge han är registrerad i det allmänna belastningsregistret. När inte längre förekommer i belastningsregistret bör uppgifter

personen i dessa register också gallras.

Uppgifter den har fått lämna fingeravtryck enligt lagen om

om som

sou 1997:65 Polisdatalag 229

särskild utlänningskontroll bör också gallras efter viss tid. Det bör ankomma på regeringen att meddela närmare föreskrifter när om sådana uppgifter skall gallras.

8.18 Register över kvarstående brottsmisstankar

Uppgifter om att en person anses misstänkt för brott trots att

förundersökning mot honom har lagts ned skall få registreras endast under vissa särskilda förutsättningar. Om åtal mot

en person har lagts ned eller ogillats skall uppgift om att personen i fråga ändå anses misstänkt inte få registreras.

Vi har tidigare konstaterat att det inte finns skäl att i förhållande till den kommande persondatalagen begränsa polisens rätt att behandla

personuppgifter under en förundersökning. Om det finns anledning att

anta att ett brott har begåtts bör uppgifter om den misstänks för som

brottet således få behandlas i all den utsträckning det behövs för att förundersökningen skall kunna bedrivas på ett effektivt sätt. När

misstanken har nått en sådan nivå att den kan sägas vara skälig skall uppgifter om den misstänkte också registreras i misstankeregistret. Om

förundersökningen senare läggs ned utan att åtal väcks skall de ADB-

behandlade uppgifterna i förundersökningen gallras, de inte skall om bevaras för framtiden och därför fixeras på t.ex. eller CDpapper ROM. Även uppgifterna i misstankeregistret skall gallras. Detsamma gäller om förundersökningen visserligen leder till åtal, men åtalet sedermera ogillas. I vissa sådana fall som nu har nänmts kan misstanken mot personen

kvarstå trots att förundersökning har lagts ned. Det gäller framför allt

om det är bristande bevisning som ligger till grund för beslutet att inte åtala. I sådana fall kan polisen ha ett berättigat intresse att fortsätta av att få lagra uppgifter om den misstänkte. Om dessa uppgifter får sammanföras med information som senare kan bli tillgänglig kan det

leda till att det blir möjligt att nytt ta upp förundersökningen.

Uppgifter av det här slaget synes för närvarande förekomma i det allmänna spaningsregistret. Vi anser att register med sådana uppgifter

i vissa fall även fortsättningsvis bör kunna få förekomma det

behövs för att förundersökningen skall kunna tas på nytt. Dessa

upp register bör dock omgärdas av bestämmelser i lag.

De uppgifter det här är fråga om har i viss mån likheter med

uppgifter av underrättelsekaraktär, eftersom det rör mot en person

vilken förundersökning inte pågår. Personen är dock misstänkt för ett

konkret brott, vilket gör att bestämmelserna om underrättelseregister

230 Polisdatalag sou 1997:65

inte är direkt tillämpliga. Vi föreslår därför att det införs särskilda regler för register över kvarstående brottsmisstankar. För att polisen skall få lagra uppgifter om att en person är misstänkt för brott trots att förundersökning har lagts ned bör det för det första krävas att personen i fråga alltjämt anses skäligen misstänkt för

brottet. Det bör ankomma åklagare att göra bedömningen av om

misstanken har den erforderliga styrkan. Vidare bör det krävas att det beror på bristande bevisning att förundersökningen har lagts ned. Av de allmänna bestämmelserna i persondatalagen följer att det endast är uppgifter som är relevanta för utredning om det påstådda brottet som får antecknas. Om det inte inom en förhållandevis kort tid har kommit fram sådana

nya uppgifter att förundersökningen kan tas upp nytt bör uppgifterna gallras. Som längst bör uppgifterna få bevaras i tre år.

De föreslagna reglerna bör endast gälla för det fall att förundersökning har lagts ned. Har en åtalad frikänts bör det inte få förekomma att han antecknas som misstänkt i polisens register. En person bör inte heller få föras in som misstänkt i ett register om åtal mot honom har lagts ned grund av bristande bevisning, eftersom den åtalade under sådana förhållanden har rätt till frikännande dom jfr 20 kap. 9 § andra stycket rättegångsbalken. Detta bör komma till uttryck i lagtexten genom ett uttryckligt förbud mot att personer registreras misstänkta efter det att åtal har lagts ned eller som frikännande dom har meddelats och vunnit laga kraft.

8.19 Register förs för övervakning av

som personer

Register förs för att underlätta övervakning av personer skall som endast få innehålla uppgifter om allvarligt kriminellt belastade personer eller personer som kan antas vara farliga för annans säkerhet. Registren skall gallras.

8.19.1 Gällande rätt

Datainspektionen konstaterade efter granskning av Rikspolisstyrelsens register i ett beslut den 28 september 1989 att allmänna spaningsregistret kontinuerligt tillfördes anteckningar om svårt brottsbelastade personer även om det inte fanns misstankar mot dessa personer om ny

brottslighet s. 17 i beslutet. Det kunde enligt Datainspektionen

ifrågasättas inte uppgifterna under sådana förhållanden hade om

karaktär förspaningsuppgifter, vilket inte fick registreras. Uppgifter

sou 1997:65 Polisdatalag 231

om svårt brottsbelastade personer polisen olika skäl behöver som av övervaka får dock enligt gällande rätt i viss utsträckning registreras även om det i och för sig inte finns misstanke mot dem om ny

brottslighet. Av 5 § andra och tredje styckena polisregisterkungörelsen

följer således att det i polisregister får tas in uppgift om

intagning i eller utskrivning från sjukvårdsinrättning den

- av som en domstol har överlärrmat till rättspsykiatrisk vård,

intagning i eller utskrivning från sjukvårdsinrättning den

- av som

under påverkan av allvarlig psykisk störning har begått brott

mot

annans personliga säkerhet eller psykiska eller fysiska hälsa, för vilket åtal inte väckts, om intagning skett med stöd lagen 1993:388

av om införande av lagen 1993:387 om stöd och service till vissa funktionshindrade eller lagen 1991:1128 psykiatrisk tvångsvård, om avbrott i anstaltsvistelse samt —— att en patient som dömts till och tagits in för vård, under viss del —

eller återstoden av vårdtiden får vistas utanför sjukvårdsinrättningens

område.

8.19.2 överväganden beträffande personer som är dömda

för brott

Bestämmelserna i 5 § polisregisterkungörelsen närmast syfta till

synes att göra det möjligt för polisen att bevaka har begått personer som grova våldsbrott och kan farliga för säkerhet. Även som vara annans den registrering av allvarligt kriminellt belastade personer som kan förekomma i allmänna spaningsregistret ha syfte. Det synes samma kan enligt vår mening finnas skäl för polisen att registrera uppgifter

om vissa allvarligt kriminellt belastade och

personer om personer som kan antas vara farliga för säkerhet, för att därigenom på ett annans

effektivt sätt kunna förebygga och förhindra ytterligare brott. Sådana uppgifter har visserligen närmast karaktär av underrättelseinforrnation, men bör registreras utan att förutsättningarna för behandling

av sådan information är uppfyllda, dvs. även det inte finns något om konkret som pekar på att en person kommer att begå allvarliga nya, brott. Register som förs för övervakning bör dock av personer omgärdas av särskilda bestämmelser i lag. Även uppgifter i dessa syften enligt 5 §

om polisregisterkungörelsen för närvarande antecknas i och belastningsregistret har vi inte

person-

ansett att de hör hemma i det nya belastningsregistret. Vi har därför

inte heller överfört bestämmelserna i den nyssnämnda bestämmelsen

till belastningsregisterlagen. Vi föreslår i stället att det införs särskilda regler i polisdatalagen för register som förs för övervakning

av personer. Sådana register bör få innehålla uppgifter om dömda

232 Polisdatalag sou 1997:65

antingen är allvarligt kriminellt belastade eller som kan personer som

antas farliga för personliga säkerhet. Regeringen bör få

vara annans meddela föreskrifter om vilka kriterier som skall gälla för att en skall allvarligt kriminellt belastad eller farlig för person anses vara annans säkerhet.

Uppgifter det slag det här är fråga bör gallras när de inte

av om

längre behövs och senast när samtliga uppgifter om personen har gallrats det allmänna belastningsregistret.

Av 5 § polisregisterkungörelsen följer att det i polisregister får tas in uppgift avbrott i anstaltsvistelse samt bl.a. intagning i eller

utskrivning från sjukvårdsinrättning av den som har dömts till rättspsykiatrisk vård. Sådana uppgifter torde få registreras enligt de allmärma bestämmelserna i persondatalagen och den av oss föreslagna polisdatalagen. Några särskilda regler behandling av sådana

uppgifter inte erforderligt. Polisen har dessutom tillgång till de

synes

uppgifter pennissioner som antecknas i kriminalvårdens

om m.m. register.

8.19.3 överväganden beträffande personer som inte är

dömda för brott

Enligt 5 § andra stycket polisregisterkungörelsen får uppgift tas in i och belastningsregistret om intagning eller utskrivning från

person-

sjukvårdsinrättning den under inflytande av allvarlig psykisk

av som

störning har begått brott mot annans personliga säkerhet eller psykiska

eller fysiska hälsa, för vilket åtal inte har väckts, om intagning skett med stöd lagen 1993:388 om införande av lagen 1993:387 om av stöd och service till vissa funktionshindrade eller lagen 1991:1128

psykiatrisk tvångsvård. Av 5 § tredje stycket andra meningen

polisregisterkungörelsen följer vidare att det får antecknas om sådana

under viss del eller återstoden vårdtiden får vistas utanför personer av

sjukvårdsinrättningens omrâde. Av departementspromemorian Lag om brottsregister m.m. Ds 1985:8 68 framgår att bestämmelsen gär tillbaka på ett cirkulär

tidigare hade tagits in i medicinalväsendets författningssamling

som

1967:62. I cirkuläret angavs tre olika fall när utskrivningsnärnnden skulle besluta utskrivning. Dessa fall gällde patienter som hade

tagits in på grund domstols förordnande N-fall, patienter som

av varit intagna i kriminalvårdsanstalt under tiden för anstaltsvården men

eller i samband med att denna upphört tagits in för sluten psykiatrisk

vård PN-fall samt patienter under inflytande av psykisk sjukdom som

personliga säkerhet, för vilket åtal inte väckts

begått brott mot annans

O-fall. Såvitt gällde O-fallen redogjordes i cirkuläret för värderingen

sou 1997:65 Polisdatalag 233

av bevisningen och sambandet mellan brottet och sjukdomen se prop.

1990/91:58 s. 90. I en brottskatalog angavs vilka brott i brottsbalken som skulle medföra rubricering som O-fall. Det kan i sammanhanget påpekas att rubriceringen som O-fall inte krävde att gärningen hade

bedömts av polis eller åklagare se nyssnärrmda proposition 90 och

s. att rubriceringen inte kunde hävas den grunden att patienten inte längre framstod som farlig för andra. De s.k. N-fallen registrerades i kriminalregistret redan på grund av domen. Att PN -fallen skulle registreras framgick tidigare 5 § första av stycket 2 polisregisterkungörelsen. Denna bestämmelse togs dock bort genom SFS 1991:1416. I 5 § andra stycket polisregisterkungörelsen

finns fortfarande en regel om registrering av O-fallen. År 1991 kom nya lagar på den psykiatriska vårdens område. Enligt

lagen 1991:1128 om psykiatrisk tvångsvård saknas grund för

klassificering av patienter på det sätt som nyss har nänmts. Departementschefen underströk att förslaget inte syftade till att bevara en äldre tids tradition att förse vissa patienter med någon form av farlighetsbeteckning som för obestämd tid ledde till särbehandling av dem som säkerhetsrisker prop. 1990/91:58 s. 98. Det kan synas som om den nya lagstiftningen borde ha lett till att patienter som tidigare ansågs tillhöra O-fallen och PN-fallen inte

längre borde ha registrerats i kriminalregistret. Bestämmelsen i 5 §

första stycket 2 om registrering av PN-fallen togs också bort i samband med de nya reglerna om psykiatrisk vård. I departementspro-

memorian Lag om kriminalregister m.m. Ds 1992:32 s. 70 föreslogs

inte någon bestämmelse motsvarande den nuvarande om registrering av O-fallen. Inte heller vi anser att de så kallade O-fallen bör registreras. Någon bestämmelse motsvarande den i 5 § andra stycket

bör därför inte tas in i polisdatalagen. Vi föreslår inte heller någon

bestämmelse om registrering av att personer intagna för vård under viss del eller återstoden av vårdtiden får vistas utanför sjukvårdsinrättningens område. Tvärtom anser vi att sådana register som förs av

polisen för övervakning av personer i syfte att förebygga och

förhindra brott endast bör få innehålla uppgifter om dömda personer. Detta bör uttryckligen framgå av lagtexten.

234 Polisdatalag sou 1997:65

8.20 Andra register

Andra register hos polisen än de som tidigare har nämnts skall anmälas till Datainspektionen om de skall innehålla uppgifter om att en person är dömd för brott, är eller har varit misstänkt för brott eller kan antas ta befattning med brottslig verksamhet.

Innan ett register inrättas skall registrets ändamål och innehåll be-

stärnrnas. Tiden för gallring av registret skall också fastställas.

8.20.1 Anmälan till Datainspektionen

Som framgår av avsnitt 8.9 har i förslaget till persondatalag tagits in bestämmelser om skyldighet att anmäla behandling av personuppgifter. Innan en sådan behandling genomförs skall den persondataansvarige

skriftligen anmäla det till Datainspektionen. Detsamma skall gälla

innan en serie av sådana behandlingar som har samma eller liknande ändamål påbörjas. Om ett persondataombud inrättas behöver be-

handling av personuppgifter inom polisen i och för sig inte amnälas till

Datainspektionen för tillsyn. Vi utgår från att persondataombud kommer att inrättas inom polisen, vilket i och för sig medför att behandling av uppgifter inte behöver förhandsanmälas till Datainspek-

tionen. Uppgifter om att en person misstänks för brott eller för

delaktighet i brottslig verksamhet eller är dömd för brott har emellertid så integritetskänslig karaktär att register med sådana uppgifter enligt vår mening ändå bör anmälas till Datainspektionen. Vi föreslår därför en bestämmelse som, i stället för vad som sägs i persondatalagen, innebär att register som innehåller uppgifter som ger upplysning om att en person är dömd för brott, är eller har varit misstänkt för brott eller kan antas ta befattning med brottslig verksamhet alltid skall amnälas till Datainspektionen för förhandskontroll innan registret tas i bruk. Bestämmelsen bör som vi tidigare har nämnt inte vara tillämplig på register som förs i en förundersökning eller liknande undersökning och inte heller på manuella register.

8.20.2 Gallring

Inledning

I avsnitt 6.4.4 har vi anfört att integritetshänsynen gör sig starkt gällande såvitt gäller belastningsregistret. Detsamma gäller även misstankeregistret. Polisdatalagen är avsedd att gälla för behandling

Polisdatalag 235

av bl.a. uppgifter om att personer är misstänkta eller dömda för brott, dvs. uppgifter av samma slag som dem som ingår i belastnings- och misstankeregistren. Dessutom omfattas uppgifter ingår i kriminalsom underrättelseregister, dvs. uppgifter om att personer kan antas vara delaktiga i brottslig verksamhet eller att de kan antas komma att begå

brott. Polisdatalagen skall också gälla för Säkerhetspolisens register.

Intresset av skydd för den personliga integriteten kan därför sägas vara

minst lika stort för uppgifter som behandlas enligt polisdatalagen,

som

för uppgifter som ingår i belastnings- och misstankeregistren. Det

gäller i vart fall för uppgifter som samlas in och lagras i ett register för framtida bruk.

Utgångspunkten för vårt arbete såvitt gäller belastnings- och misstankeregistren är att uppgifter i dessa register skall gallras när de inte längre behövs för sitt egentliga ändamål. Samma utgångspunkt bör

gälla för de register som förs enligt polisdatalagen. Frågan är emellertid om uppgifter i sådana register med hänsyn till forskningens behov bör bevaras trots att uppgifterna inte längre behövs för det ändamål för vilket de samlades in. Av särskild betydelse de är om uppgifter det är fråga om är tillgängliga på annat sätt, hos polisen eller någon annan myndighet. Då det gäller uppgifter i belastnings- och

misstankeregistren har vi funnit att forskningens behov kan tillgodoses genom statistikregistren. De uppgifter som omfattas av polisdatalagen

och som har samlats i register förekommer emellertid inte i statistik-

undantag från denna regel. Däremot återfinns många uppgifter i t.ex. utredningshandlingar, rapporter eller annat aktmaterial. Frågan om vilka regler om undantag från gallring som skall gälla för polisens register påverkas av vad som gäller om gallring av sådant material hos polisen eller i rättsväsendet i övrigt.

Riksarkivets promemoria

Av en promemoria från Riksarkivet om riktlinjer för bevarande och

gallring av handlingar inom rättsväsendet daterad den 20 februari 1996

framgår att det sedan länge har funnits ett behov av samordnade regler för gallring inom rättsväsendet. För polisväsendets del har Riksarkivet visserligen utfärdat gallringsföreskrifter som i princip innebär att akter får gallras efter tio år. Samtidigt har Riksarkivet påpekat att det krävs en samordning av föreskrifterna om gallring hos polis, åklagare och allmänna domstolar. Arbetet med att ta fram gemensamma bevarandeoch gallringsregler pågår inom Riksarkivet och de berörda myndigheterna. Antalet register hos polisen är stort. Det synes uppenbart att det inte finns intresse av att bevara alla register och att detta intresse, där det

Polisdatalag

föreligger, kan vara mer eller mindre starkt.

Om det skulle att det med hänsyn till forskningsintresset bör anses bevaras uppgifter ur ett visst register för framtiden, är frågan vilka kriterier skall gälla för bevarande av uppgifterna. I den nysssom närrmda promemorian har Riksarkivet tagit upp vilka kriterierna bör för bevarande och gallring inom rättsväsendet. Promemorian går vara dock inte in på frågor gallring av integritetshänsyn och berör inte om

heller gallringsfristemas längd. En metod som Riksarkivet pekar i promemorian är att handlingar bevaras endast i urval. Sådant bevarande anses inte lämpligt för

arkivserier innehåller information om enskilda individer, enskilda som händelser eller enskilda företeelser i övrigt som enligt normala

gallringsrutiner skulle bevaras. Det kan enligt Riksarkivet t.ex.

annars aldrig bli fråga att gallra domböcker enligt urvalsmodellen. om Däremot kan göra det i verksamheter där det som är intressant man är kvantitativa förhållanden kan utläsas av de samlade arkiven, som där dokumentation av det individuella ärendet i sig är av men

underordnat intresse. Riksarkivet tar också upp möjligheten att bilda typarkiv, dvs. att bevara alla uppgifter hos en myndighet. En annan gallringsmetod kan att bevara uppgifter om personer födda viss

vara dag eller dömda för brott viss art eller viss svårhet om personer av

eller till viss påföljd. Om uppgifter över huvud taget skall bevaras kan det till att börja

med konstateras att det inte kan bli aktuellt att bilda typarkiv då det är i centrala register. Varje register är unikt. Ett

fråga om uppgifter alternativ kan att försöka finna en urvalsprincip som bestäms för

vara

att tillgodose ett visst syfte. Ett sådant syfte kan vara att ge en uppfattning registrets funktion. Det innebär att urvalsprinciperna

om måste variera med de olika registrens funktion. I vissa fall kan det kanske inte komma i fråga att bevara endast enstaka uppgifter beträffande ett större eller mindre antal personer. I stället bör kanske

samtliga uppgifter beträffande vissa bevaras. I andra fall kan

personer

det aktuella brottets art eller svårhet få bli avgörande. Förutom att urvalsprinciper måste bestämmas måste det också avgöras på vilket sätt uppgifterna skall sparas, exempelvis om de skall dokumenteras

eller ADB-register för arkivändamål skall upprättas. papper om nya

I vart fall bör uppgifterna tas ut ur de register som förs löpande,

eftersom de beträffande vissa personer skulle komma att annars

innehålla äldre uppgifter än beträffande andra personer. Det förefaller svårt att fastställa en rationell urvalsgrund för register. Ett alternativ

skulle i stället kunna vara att bevara register i deras helhet.

sou 1997:65 Polisdatalag 237

Våra slutsatser

Den första fråga som man måste ställa sig är om forskningsintresset

bör väga över integritetsskyddsintresset i fråga om ett visst register.

Vårt förslag till polisdatalag innehåller bestämmelser om vissa register

hos polisen, nämligen sådana som till följd av sitt omfång eller sitt

särskilt känsliga innehåll bör beslutas av riksdagen. Bland dessa intar Säkerhetspolisens register en särställning. Vi anser att forskningsintresset och kravet på insyn i Säkerhetspolisens verksamhet motiverar

tämligen omfattande undantag från gallring av detta register se avsnitt

9. I polisdatalagen upptas vidare tre register som förs för identifie-

ringsändamål, nämligen DNA-registret, ñngeravtrycksregistret och

signalementsregistret. Beträffande dem har vi föreslagit gallringsregler nära anknyter till belastnings- och misstankeregistren. För dessa som

två register har vi som framgått tidigare inte funnit anledning

senare

att föreslå några undantag från gallringsreglerna med hänsyn till

forskningens intressen, framför allt med hänsyn till att motsvarande

uppgifter bevaras i statistikregister. Uppgifter i DNA-register, ñngeravtrycksregister och signalementsregister kommer inte att

motsvarande sätt bevaras i något annat register. Trots det anser vi att

uppgifter i dessa register bör gallras, eftersom de mycket starka integritetsintressen gör sig gällande tar över de forskningsin-

som tressen som kan finnas.

Vad slutligen angår kriminalunderrättelseregister, register över

kvarstående brottsmisstankar och register som förs för övervakning av integritetsskäl föreslagit korta Även

personer har vi av gallringsfrister. beträffande dessa mycket känsliga register anser vi att integritetsintres-

är så starka att det knappast kan komma i fråga att bevara sena uppgifter i registren för framtiden.

Avvägningen mellan bevarandeintresse och integritetsskyddsintresse hos polisen förutsätter överväganden från fall

i fråga om andra register

till fall. Vi har gått i genom samtliga de register som förs av polisen

centralt och en del av de lokala registren en redovisning för dessa

register finns i bilaga 5 och ställt oss frågan om registren är sådana att de integritetsskäl inte bör bevaras för framtida forskning utan av

i stället gallras. Vår slutsats är att integritetsskäl starkt talar för att

polisens register inte bevaras för framtiden. Polisens register bör således gallras.

Av persondatalagen följer att personuppgifter inte skall bevaras

under längre tid än vad är nödvändigt med hänsyn till en som ändamålen med behandlingen. Därutöver bör det enligt vår mening

krävas att gallringsfrist fastställs för varje register som förs av

polisen. En bestämmelse härom bör tas in i polisdatalagen. Då gallringstiden för ett register skall bestämmas bör särskild hänsyn tas

238 Polisdatalag

till de omständigheter som anges i artikel 7.1 i Europarådets rekommendation och som har återgetts i avsnitt 6.4.4. Om forskningsin-

tressen undantagsvis skulle ta över integritetsintressena i fråga ett

om visst register, bör regeringen få medge att registret undantas från

gallringsskyldigheten.

9 Behandling i av personuppgifter Säkerhetspolisens Verksamhet

I detta avsnitt tar utredningen upp frågan om behandling av personuppgifter i Säkerhetspolisens verksamhet till en sammanhållen genomlysning. Avsnittet inleds med en kort bakgrundsteckning 9.1, där bl.a. tidigare utredningar som starkt har påverkat dagens förhållanden nänms. Därefter behandlas frågan om konsekvenserna för Säkerhetspolisens vidkommande av att persondatalagen kommer att utgöra bakgrund för all behandling av personuppgifter 9.2.. I avsnitt 9.3 lämnas en redogörelse för gällande bestämmelser och tidigare utredningars synpunkter på

SÄPO-registret. I avsnitt 9.4 redovisar utredningen sina syn-

punkter och förslag i fråga om SÄPO-registret. Det avslutande

avsnittet 9.5 ägnas sekretess- och utlärrmandefrågor.

1 Bakgrund

9.1.1 Säkerhetspolisens plats i polisorganisationen

Med stöd av 7 § polislagen har regeringen uppdragit Rikspolisstyrelsen att leda polisverksarnhet för att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet. Rikspolisstyrelsen leder ocksâ, även om verksamheten inte avser att förebygga eller avslöja brott mot rikets säkerhet, polisverksamhet i fråga om terrorismbekärnpning, 2. bevaknings- och säkerhetsarbete som avser den centrala statsledningen eller som har samband med statsbesök och liknande händelser samt annat personskydd i den utsträckning styrelsen bestårnrner.

Inom Rikspolisstyrelsen bedrivs den polisverksarnhet som nu sagts vid Säkerhetspolisen. Säkerhetspolisen skall också fullgöra de uppgifter som Rikspolisstyrelsen har att utföra enligt säkerhetsskyddslagen 1996:627 och säkerhetsskyddsförordningen 1996:633, svara för den beredskapsplanering som Rikspolisstyrelsen har att utföra och lämna tekniskt biträde

polisväsendet i den utsträckning som det är lämpligt med hänsyn till

verksamhetens art. Verksamheten vid Säkerhetspolisen leds av säkerhetspolischefen som

Säkerhetspolisen

är generaldirektör. Säkerhetspolischefen ansvarar för den löpande verksamheten vid Säkerhetspolisen och för de uppgifter i övrigt som

en myndighets chef har att utföra enligt verksförordningen 1995:1322. Säkerhetspolischefen skall hålla rikspolischefen informerad om verksamheten. Rikspolischefen avgör sådana frågor på Säkerhetspolisens område som är av särskild vikt och sådana säkerhetsfrågor som också berör andra polismyndigheter. Rikspolischefen får också i ett särskilt fall avgöra en fråga.

Bestämmelser i olika författningar som reglerar polisens verksamhet gäller i huvudsak även för Säkerhetspolisen. Till skillnad från vad som är fallet i många andra länder är alltså den civila svenska säkerhetstjänsten fast integrerad i polisväsendet. Det är därför naturligt att den

polisdatalag som enligt vårt förslag skall ersätta polisregisterlagen skall omfatta även Säkerhetspolisen. Detta är också utgångspunkten i direktiven till Registerutredningen.

9.1.2 Utredningar om Säkerhetspolisen

Säkerhetspolisens verksamhet har granskats vid upprepade tillfällen.

Sedan flygöversten Stig Wennerström år 1963 gripits och sedermera

dömts till livstids fängelse för spioneri, blev Säkerhetspolisens handläggning av ärendet föremål för granskning av två av regeringen tillsatta organ, en juristkommission och en parlamentarisk nänmd. Dessa redovisade resultatet av sitt arbete i betänkandena SOU 1964: 15 respektive SOU 1964:17 och 1968:4. År 1979 avslöjades f.d. polisman, Stig Bergling, hade att en bedrivit spioneri för Sovjetunionen, bl.a. under tjänstgöring vid Säkerhetspolisen och försvarets säkerhetsavdelning. Bergling dömdes

för detta till livstids fängelse. Berglingaffären granskades av en

juristkommission som tillsatts av regeringen. Den redovisade sitt arbete i rapporterna Ds Ju 1979:18 och 1980:2. Det granskningsarbete som nämnts nu ledde till såväl författningsändringar som organisatoriska förändringar inom Säkerhetspolisen. Till en del av de synpunkter som länmades vid granskningarna återkommer vi i det följande, särskilt Wennerströmnänmdens

synpunkter på det s.k. SÄPO-registrets betydelse för Säkerhetspolisens

arbete. År 1986 inträffade mordet statsminister Olof Palme. Det fick till

följd att en parlamentariskt sammansatt kommitté, SÄPO-kommittén,

tillsattes följande år för att se över Säkerhetspolisen. Huvuduppgiften

skulle enligt kommittédirektiven vara att undersöka i vad mån förändringar behövde göras för att Säkerhetspolisens inriktning och organisation skulle bli rätt avvägda. Särskilt viktigt var att kommittén lade fram förslag som var ägnade att stärka verksamhetens demokratis-

ka förankring. I uppdraget ingick också att förutsättningslöst pröva

sou 1997:65 Säkerhetspolisen 241

vilket system borde finnas för kontroll av medborgerlig pålitlighet som hos innehar eller avses tillträda säkerhetskänsliga personer som befattningar s.k. personalkontroll. Uppdraget redovisades i betänkandena Säkerhetspolisens inriktning och organisation SOU 1988: 16 och Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personalkontroll och meddelarfrihet SOU 1990:51. Efter att det första betänkandet avgivits år 1988 beslöt regeringen att uppdra en särskild utredare, kommitténs dittillsvarande ordförande ambassadören Carl Lidbom, att ta fram underlag för kommitténs fortsatta arbete. Enligt anvisningarna för uppdraget skulle detta innefatta en genomlysning den polisiära säkerhetstjänstens verksamhet med sikte av sådant Säkerhetspolisens spaningsregister, arbetsmetoder och som rutiner samt i anslutning härtill Säkerhetspolisens internationella samarbete. Vidare borde utredaren studera hur personalkontrollsystemet fungerade i praktiken. SÄPO-kommitténs förslag har i stora delar genomförts. Såvitt avsåg personalkontrollen ansågs dock fortsatt utredning nödvändig för att en belysning skulle erhållas hur personalkontrollförfarandet kunde av bringas i bättre överensstämmelse med motsvarande förfarande inom jämförbara länder i Västeuropa, s.k. säkerhetsklarering. Uppdraget för den särskilde utredare som tillkallades vidgades sedermera till att omfatta en lagreglering av säkerhetsskyddet hos myndigheter m.m. Säkerhetsskyddsutredningen redovisade resultatet av sitt arbete i betänkandet Säkerhetsskydd SOU 1994:149. Utredningens förslag resulterade i säkerhetsskyddslag 1996:627 som trädde i kraft en ny den 1 juli 1996. Slutligen må här nämnas att Justitiekanslern på regeringens uppdrag år 1989 utredde ifrågasatt otillåten åsiktsregistrering förekommit om inom Säkerhetspolisen.

9. 1 Kommentar

De utredningar som nämnts ovan har i varierande utsträckning lämnat bakgrundsbeskrivningar av säkerhetstjänstens organisation, arbetsuppgifter och arbetsmetoder. Särskilt fyllig är bakgrundsteckningen i SÄPO-kommitténs första betänkande SOU 1988:16, också som inrymmer historisk tillbakablick och redogörelser för riksdagsen debatter som förekommit och den pressdebatt som förts om Säkerhetspolisen. För en mera fullständig redovisning av Säkerhetspolisen hänvisas framför allt till SÄPO-kommitténs betänkanden. Innehållet i dessa och övriga utredningars synpunkter och förslag tas i det följande med endast i den utsträckning de är relevanta som belysning av de frågor Registerutredningen har att ta ställning till.

242 Säkerhetspolisen

9.2 Persondatalagen grund för som behandling av personuppgifter vid Säkerhetspolisen

De allmänna bestämmelserna i vårt förslag till polisdatalag bör gälla även för Säkerhetspolisen, däremot inte de särskilda bestämmelserna om behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksanlhet. Särskilda bestämmelser bör meddelas

för SÄPO-registret.

9.2.1 Behovet av särbestämmelser avseende all behandling

Vi erinrar först om att all behandling personuppgifter framdeles av

måste ha stöd i persondatalagen för att få företas. Som framgått

av avsnitt 8 anser vi att polisens behandling av personuppgifter kan stödjas på den regel i persondatalagen som säger att behandlingen får ske utan den enskildes medgivande, om den är nödvändig för att den persondataansvarige skall kunna utföra en arbetsuppgift allmänt av

intresse eller i samband med myndighetsutövning. Detta konstaterande gäller naturligtvis också Säkerhetspolisen.

I avsnitt 8 har vi vidare undersökt vilka bestämmelser behövs som för polisens del i stället för eller utöver föreskrifterna i persondatalagen. Undersökningen resulterade i att följande bör gälla vid all behandling av personuppgifter inom den allmänna polisverksamheten. Förbudet mot behandling av vissa känsliga uppgifter ras, religion, etniskt ursprung etc. bör avfattas så att det förbud mot avser behandling enbart på sådan grund. Personuppgifter skall, om det inte framstår obehövligt, förses som med upplysningar om uppgiftslämnares trovärdighet och uppgifternas sakriktighet. Vissa bestämmelser behövs om utlämnande uppgifter till av mottagare inom och utom riket.

Särskilda bestämmelser om rättelse och skadestånd har också föreslagits.

På Säkerhetspolisens område tilldrar sig förbudet mot politisk åsiktsregistrering särskild uppmärksamhet. Frågor som sammanhänger med att uppgifter politisk uppfattning lagras i Säkerhetspolisens

om register tar vi upp till ingående behandling i avsnitt 9.3.3. Som

kommer att framgå vi inte att det behövs någon särbestämmelse

anser

för Säkerhetspolisens del i det avseendet. Regeln att personuppgif-

ter skall förses med upplysningar uppgiftslämnares trovärdighet

och uppgifters riktighet i sak tillämpas i huvudsak redan vid Säker-

hetspolisen. Inte heller i det avseendet bör Säkerhetspolisen undantas

Säkerhetspolisen 243

från de allmänna bestämmelserna. Detsamma gäller bestämmelserna om utlämnande av uppgifter som behandlas. Vi konstaterar att för Säkerhetspolisens del bestämmelsen i l kap. 3 § tredje stycket sista punkten sekretesslagen ofta torde vara tillämplig när underrättelser utväxlas mellan Säkerhetspolisen och utländska samarbetspartners. Regeln säger att sekretessbelagda uppgifter får lämnas till mottagare i utlandet om utlärrmande får ske till en svensk myndighet och det står klart att utlämnandet är förenligt med svenska intressen.

9.2.2 Behovet av särskilda bestämmelser i underrättelseverksamhet

I avsnitt 8.13 har vi uppehållit oss vid behovet av särskilda bestämmelser i polisdatalagen beträffande kriminalunderrättelseverksamhet. Vi har funnit att det är nödvändigt att ställa upp vissa kriterier för

att automatisk behandling av personuppgifter skall ske i sådan

verksamhet: behandling får endast förekomma i särskilda undersökningar rörande viss allvarlig brottslighet, 2. undersökningarna skall syfta till att ge underlag för beslut om förundersökningar eller särskilda åtgärder för att förebygga eller förhindra brott och 3. undersökningarna skall ledas av Rikspolisstyrelsen eller en polismyndighet där en länspolismästare är chef.

Därjämte föreslår vi vissa bestämmelser närmast av ordningskaraktär och att regeringen skall fâ meddela närmare föreskrifter om behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet. Tyngdpunkten i Säkerhetspolisens verksamhet vilar pâ underrättelsetj änst. Verksamheten är inriktad på mycket allvarlig brottslighet och leds av en självständig enhet inom Rikspolisstyrelsen. Till viss del är alltså kriterierna ovan uppfyllda. Verksamheten vid Säkerhetspolisen är inriktad mot brottslighet som till sin natur är mycket svår att upptäcka. Verksamheten syftar främst till att skydda värt nationella oberoende och vår territoriella suveräni-

tet. Skyddsintressenas natur gör det angeläget att Säkerhetspolisens

handlingsmöjligheter inte begränsas. Säkerhetspolisen har lång

erfarenhet av att behandla personuppgifter i underrättelseverksan1het

medan motsvarande verksamhet håller att byggas upp inom det allmärma polisväsendet. Vi anser därför att de begränsningar och särskilda regler som vi föreslagit för kriminalunderrättelseverksamheten inte bör gälla för Säkerhetspolisen.

244 Säkerhetspolisen sou 1997:65

9.2.3 Särskilda bestämmelser om register

Av avsnitt 8 framgår att särskilda bestämmelser enligt vår mening bör

införas i polisdatalagen för register som förs helt eller delvis automa-

tiskt. Bestämmelserna skall inte gälla register som förs i en förundersökning eller särskild undersökning eller annan utredning. Föreskrifterna är avsedda att träffa egentliga register på det sätt vi uppehållit oss vid i avsnitt 8.2.3 och 8.14. För register i kriminalunderrättelseverksarnhet föreslår vi bestämmelser om registrens ändamål, 2. vem som får föra registren,

vilka kriterier som skall gälla för registrering av personer i

registren och

4. om gallring.

Vi att det för Säkerhetspolisens vidkommande krävs särskilda anser

bestämmelser för sådan behandling av personuppgifter som innebär att

uppgifter samlas in och lagras i ett särskilt register som vi vill kalla

SÄPO-registret. Bestämmelserna bör framgå av särskilda stadganden

i polisdatalagen. I likhet med vad vi föreslår i fråga om kriminalunderrättelseregister bör regeringen bemyndigas att meddela före-

skrifter för SÄPO-registret.

9.3 SÄPO-registret

I detta avsnitt beskrivs vad SÄPO-registret är, vilka bestämrnel-

finns ändamål, innehåll, utlämnande av uppgifter och ser som om om gallring samt vad tidigare utredningar uttalat i dessa avseenden.

3.1 Vad är SÄPO-registret

Allmänna handlingar som kommer in till Säkerhetspolisen eller upprättas där registreras med tillämpning av föreskrifterna i l5 kap. l och 2 sekretesslagen samt 6 §sekretessförordningen. Det innebär i huvudsak att registreringen sker centralt i ett allmänt diarium som är tillgängligt för allmänheten. Vissa ärendegrupper registreras dock vid respektive handläggande enhet. I det allmänna diariet registreras ärendena i kronologisk ordning. Om det finns uppgifter i ärendet som är underkastade sekretess enligt någon bestämmelse i sekretesslagen, antecknas i det allmänna diariet ofta bara ankomst- eller upprättande-

1997:65 Säkerhetspolisen 245

SOU

datum och diarienummer. I ett hemligt diarium registreras fylligare

uppgifter avsändare, mottagare och handlingens innehåll. Det finns

om också diarium för kvalificerat hemliga handlingar, dvs. sådana som ett

synnerlig betydelse för rikets säkerhet.

är av När det lämpligt sarnrnanförs handlingar i olika ärenden anses rörande viss till akt, personakt. Handlingar i olika en person en en

ärenden rör viss organisation, ett visst företag e.d. samman-

som en

förs motsvarande sätt till s.k. sakakt. En personakt åsätts den re-

gistrerades Sakakten ges företags- eller organisations-

personnummer.

numret eller, när det inte kan ske, ett visst sätt uppbyggt nummer.

Person- och sakakter registreras i det s.k. centralregistret. I diarierna antecknas det under vilket diarieförd handling nummer en återfinns i centralregistret. Underrättelser och vissa andra uppgifter i 6 § sekretessförordningen tillförs dock centralregistret som avses utan att sådan anteckning görs. Arkiveringen handlingar i avslutade ärenden styrs av registreav ringen. Ärenden förekommer endast i det allmänna diariet som arkiveras sålunda under löpnummer i kronologisk ordning. Handlingar i ärenden sammanförts till akter och registrerats i centralregistret som arkiveras däremot efter de akterna åsatts. Systemet medför att nummer

det snabbt går att få tillgång till alla uppgifter sammanställts

som rörande eller t.ex. viss organisation. samma person en Anteckningar händelser och aktiviteter registreras i stor om utsträckning endast i centralregistret. När en person registreras första gången, dokumenteras det dock alltid på papper med uppgifter om

grunden för registreringen och beslutat om denna.

vem som Centralregistret förs med hjälp av automatisk databehandling enligt beslut regeringen den 26 juni 1980. av Det är centralregistret och de akter som registret ger upplysning om

som främst avses med benämningen SÄPO-registret. Till SÄPO-registret hör också

ett arkiv över säkerhetskopior av akterna filmarkivet

undersökningsdatabaser för förundersökningar och andra ut-

—— redningar och

signalspaningsregistret.

—-

9.3.2 Ändamål

Polisregisterlagen är tillämplig på SÄPO-registret, däremot inte polis-

registerkungörelsen. I 2 § personalkontrollkungörelsen 1969:446

fanns tidigare bestämmelser registret. Av dessa framgick bl.a. att om

det i den särskilda polisverksamheten för hindrande och uppdagande brott fördes polisregister vid säkerhetsavdelningen inom

av m.m. Rikspolisstyrelsen. Personalkontrollkungörelsen upphävdes samtidigt med att säkerhetsskyddslagen trädde i kraft den 1 juli 1996. Kungörel-

Säkerhetspolisen sou 1997:65

sens 2 § överfördes emellertid till instruktionen för Rikspolisstyrelsen, där den infogats som 5 a § i avvaktan på resultatet Registerutredav ningens arbete SFS 1996:731.

Personalkontrollkungörelsen tillkom efter rekommendation av den

parlamentariska nämnden i Wennerströmärendet. SÄPO-kommittén

föreslog i sitt slutbetänkande en särskild lag om Säkerhetspolisens

register. Ändamålet med registret har i förslaget uttryckts i form av ett konstaterande: Vid Säkerhetspolisen förs ett särskilt polisregister för polisverksamheten för att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet och för annan verksamhet som ankommer på säkerhetspolisen. I Säkerhetspolisens arbetsordning sägs att registret är ett polisregister som har till ändamål

att utgöra ett spaningsregister i Säkerhetspolisens verksamhet för att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet och för att bekämpa

terrorism och annat politiskt motiverat våld samt att utgöra underlag för vad som numera kallas registerkontroll.

3 3 Innehåll .

Nuvarande ordning

Som nyss sagts innehöll 2 § personalkontrollkungörelsen föreskrifter

om SÄPO-registret. Av dessa bestämmelser, som alltså

numera överflyttats till 5 a § förordningen med instruktion för Rikspolisstyrel-

sen framgår att Rikspolisstyrelsen i registret får anteckna de uppgifter

som behövs för den särskilda polisverksamheten. I registret får dock anteckning inte göras enbart av det skälet att någon tillhörighet genom till organisation eller på annat sätt gett uttryck för politisk uppfattning. För tillämpningen av denna bestämmelse har regeringen den 22

september 1972 meddelat öppna och den 3 december 1981 hemliga

föreskrifter. I de öppna föreskrifterna görs åtskillnad mellan, å ena sidan, organisationer med ett revolutionärt och, å andra program sidan, grupper som i praktiken kan befaras bedriva ornstörtande verksamhet med våldsamma medel. Medlemmar och sympatisörer i förstnämnda slag organisationer får registreras endast de av om framstår som säkerhetsrisker till följd sitt eget beteende. När det av gäller grupper det slaget är däremot redan medlemskap eller av senare

sympati med gruppen ett skäl för registrering. De hemliga föreskrif-

terna innebär bl.a. att med anknytning till vissa slag personer av

extremistorganisationer skall antecknas i registret under närmare angivna förutsättningar. Med utgångspunkt i regeringens föreskrifter har förutsättningarna

för införande av uppgifter i SÄPO-registret preciserats i Säkerhetspoli-

sens arbetsordning. Där understryks vikten att bara sådana

Säkerhetspolisen 247

uppgifter registreras behövs för registrets ändamål sådant detta som bestämts i arbetsordningen. Behovet prövas med ledning av registre-

ringsanvisningar bygger bl.a. på vägledande uttalanden av den

som

parlamentariska nämnden i Wennerströmärendet varom mera nedan.

Särskilt förstagångsregistreringen betraktas som viktig och föregås av prövning kvalificerad nivå. Vid all nyregistrering skall grunden för registreringen och de omständigheter i övrigt som motiverar registre-

framgå särskild handling. Även kompletterande anteckringen av en

ningar skall dokumenteras det inte är uppenbart obehövligt.

om Om notering skall göras beträffande en person som inte är en

registrerad och för vilken det inte heller föreligger grund för registre-

ring, får noteringen inte göras ett sådant sätt att personen blir sökbar. Av de interna föreskrifterna framgår vidare att uppgift om en uppgiftslämnares tillförlitlighet skall finnas i varje ärende. Det skall också om uppgifterna bygger uppgiftslämnarens egna anges iakttagelser eller det är fråga om andrahandsuppgifter. Vid om

registrering skall åtskillnad göras mellan fakta och omdömen. Uppgifternas tillförlitlighet skall också klassificeras. Tyngdpunkten i Säkerhetspolisens verksamhet ligger på under-

rättelseverksanrhet; en term som inte har en officiellt fastställd

innebörd i Registerutredningens delbetänkande om under-

men som

rättelseregister preciserades som sådan polisverksamhet som syftar till

att klarlägga brottslig verksamhet förekommit, pågår eller kan om förväntas och som inte utgör förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken. Uppgifter från underrättelseverksarnheten tillförs registret i de fall det finns grund för registrering. Säkerhetspolisen utför också förundersökningar rörande sådana brott

faller inom dess verksamhetsområde. Uppgifter kan tillföras

som

SÄPO-registret även från sådana förundersökningar.

Av registrets ändamål att utgöra underlag för registerkontroll följer

vidare att även åtnjuter högt anseende för nationell personer som

pålitlighet i vissa fall antecknas i registret. Det gäller personer som

efter registerkontroll anförtros poster i samhället, vilka hänförs till säkerhetsklass l eller 2 enligt säkerhetsskyddslagen. Registreringen har här till syfte att över tiden uppmärksamma händelser eller företeelser som ger anledning att ifrågasätta om personen är fortsatt lämplig för sina uppgifter.

Tidigare utredningar: Nämnden i Wennerströmärendet

Den parlamentariska nämnden i Wennerströmärendet uppehöll sig i sitt utlåtande 1968:4 Handläggningen av säkerhetsfrågor ingående vid Säkerhetspolisens register. Eftersom nämndens uttalanden har varit vägledande för utformningen av regler och för den praxis som

248 Säkerhetspolisen sou 1997:65

utvecklats för registreringen inom Säkerhetspolisen redovisas de i det följande tämligen fylligt. Den särskilda polisverksamhetens register skall, anförde nänmden, innehålla uppgifter som polisen måste ha tillgång till i sin verksamhet till förebyggande och uppdagande av brott, dvs. i detta fall huvudsakligen vid spaning rörande brott mot rikets säkerhet. I registret skall

också ingå uppgifter som Säkerhetspolisen behöver för att kunna fullgöra sin verksamhet i övrigt. En viktig del av denna övriga verk-

samhet är att bidraga till utredningen vid den säkerhetsriskbedömning som äger rum i personalkontrollärenden. Vid tiden för den parlamentariska nämndens verksamhet reglerades personalkontrollen genom särskilda ämbetsskrivelser dels till de olika myndigheter eller sammanslutningar som genom dessa skrivelser fått rätt att företa personalkontroll, dels till statspolisintendenten. Amn.

Dennes uppgifter hade övertagits av Rikspolisstyrelsen vid det

kommunala polisväsendets förstatligande år 1965. l det Kungl. brev den 30 juni 1961 som reglerade utlänmande av uppgifter vid personalkontroll angavs vilka krav registret i detta avseende skulle tillgodose. Dessa krav påverkade registrets omfattning. Nämnden framhöll att ett uppföljande av det säkerhetspolitiska läget, underrättelseverksanuhetens

yttringar inom och utom riket, de tekniska förutsättningarna för

spionage och sabotage m.m. utgjorde ytterligare anledningar till insamlande av ett omfattande informationsmaterial som måste registreras för att vid behov vara lätt tillgängligt. Nänmden anförde vidare: Det sätt varpå den säkerhetshotande verksamheten bedrivs och dess farlighet och betydelse för riket medför

att behovet av en mycket ingående registrering större för den

var särskilda polisverksamheten än för polisverksamheten i övrigt. Bedömningen av vilka data som kan betydelse för registreringvara av ens nyss angivna syften är naturligt i många fall ganska komplicenog rad. En upplysning som förefaller harrnlös kan om den sammanställs med flera kanske också i och för sig skenbart betydelselösa - —— upp-

lysningar bli av värde vid en säkerhetsriskavvägning. Härtill kommer att dessa olika uppgifter kanske föreligger samtidigt, vilket försvårar

avgörande av vilka informationer som skall intas i registret. Att

sålunda tillsynes oförargliga uppgifter kan bli intresse vid

av en

sammanställning med andra upplysningar är ett från all polisiär

spaning välkänt faktum, som dock får ytterligare tyngd inom säker-

hetstjänsten. Detta sammanhänger framför allt med att denna tjänst i

högre grad än annan polistjänst måste inriktas på att söka spåra redan

risken för brott. Då det gäller exempelvis farhågor för sabotage i ett

kritiskt läge, kan säkerhetstjänstens arbete i huvudsak inriktas endast

på att kartlägga riskerna härför. Vid personalkontrollen är för övrigt

en prövning av den abstrakta risken det primära. Denna risk kan fordra beaktande även om den är ganska obetydlig, förutsatt att det är stora vården man vill skydda. Så är oftast fallet inom säkerhetssek-

Säkerhetspolisen 249

Det kan alltså inte understrykas vid en diskussion om torn. nog Säkerhetspolisens register att man i viktiga säkerhetsbedömningar måste beakta i och för sig obetydliga omständigheter och antydningar till risk för opâlitlighet. Det är ofta en kombination av flera sådana omständigheter och antydningar kan leda till att en person som befinnes lämpligen böra anförtros säkerhetskänslig befattning. en Mot bakgrund den redogörelse nämnden lämnat av de krav som av ställdes på registret och säkerhetstjänstens behov av registerstöd för att kunna fullgöra sitt arbete slog närrmden fast att det var ytterst vanskligt att lämna direktiv i fråga om införande av uppgifter i skulle innebära icke önskvärd inskränkning i den registret. Det en säkerhetstjänstens effektivitet, dess spanings- och polisiära om underkastades detaljerade bestämmelser med avseende arbetsregister på innehållet. Den internationella underrättelseverksanlheten skiftar mål och medel och säkerhetstjänsten måste utan bindningar till fastlåsta regler kunna följa med i den utveckling och föränderlighet råder även på detta område. som Om det sålunda var angeläget att inte ställa upp begränsningar i rätten att registrera uppgifter, var det så mycket mera påkallat att iaktta stor restriktivitet vid utlämnande av uppgifter ur Säkerhetspoliregister. Det föranledde nämnden att föreslå vissa ändringar i de sens regler då gällde, främst vid personalkontroll. som Nämndens bedömningar godtogs statsmakterna och i enlighet av med nämndens rekommendation utfärdade regeringen personalkontrollkungörelsen 1969:446.

Ambassadören Carl Lidbom

I sin rapport SOU 1989:18 Säkerhetspolisens arbetsmetoder hänvisade den särskilde utredaren Carl Lidbom till bestämmelsen i

personalkontrollkungörelsen att Säkerhetspolisen får registrera

om uppgifter den behöver för sin verksamhet. Han konstaterade att som registreringen i SÄPObestämmelsen vilade på bedömningen att registret inte bör regleras i detalj med hänsyn till verksamhetens särskilda beskaffenhet. Lidbom hade i den delen ingen avvikande mening och förordade alltså inte någon reglering av uppgiftsregistreringen. Däremot ansåg Lidbom att man inom Säkerhetspolisen borde göra förutsättningslös omprövning av frågan om vilket material det en egentligen lönar sig att bevara.

250 Säkerhetspolisen

SÄPO-kommittén

SÄPO-kommittén framhöll i sitt slutbetänkande SOU 1990:51 att kommittén i likhet med den parlamentariska närrmden i Wennerström-

ärendet fann det nödvändigt att vid diskussion Säkerhetspolisens

en om register skilja mellan å ena sidan införandet av uppgifter i registret och å andra sidan utlämnandet av uppgifter om registrerade. En utgångspunkt för kommitténs överväganden med hänsyn till Säkerhetsvar -

polisens uppgifter inom kontraspionage och terrorismbekämpning

att registerhanteringen, på samma sätt när det gäller övriga som arbetsmetoder, måste präglas att det för Säkerhetspolisen är fråga av om att bekämpa brottslighet som är särskilt svår att komma åt. Kommittén konstaterade att det mot den bakgrunden ansetts naturligt att inte ställa upp några närmare direktiv för insamlande och registre-

ring av uppgifter i Säkerhetspolisens register. Efter att ha granskat argumenten för denna ståndpunkt uttalade kommittén s. 149 sammanfattningsvis att det för registreringar i Säkerhetspolisens register inte fanns anledning att införa andra bestämmelser än de

gällande. Huvudregeln borde alltså enligt kommittén att de vara uppgifter fär registreras som behövs för verksamheten. Utlänmande av

uppgifter borde ske enligt bestämmelser fastlagts i lag. Kommit-

som tén lade också fram ett förslag till lag om personalkontroll.

De särskilda föreskrifterna

Särskilda bestämmelser har meddelats för Säkerhetspolisen i form

av öppna föreskrifter av den 22 september 1972 och hemliga föreskrifter av den 3 december 1981. I båda fallen syftar bestämmelserna till att ge vägledning Säkerhetspolisen vid anteckning uppgifter i SÄPOav

registret med hänsyn till förbudet mot åsiktsregistrering.

Lidbom uttalade i sin rapport Säkerhetspolisens arbetsmetoder om SOU 1989: 18 att de hemliga föreskrifterna borde upphävas. Som en följd därav skulle den schablonartade registrering skedde med som

stöd av 1981 års förordning upphöra. I stället skulle Säkerhetspolisen

från fall till fall och med utgångspunkt i de öppna föreskrifterna få bedöma om en person borde registreras med hänsyn till han att utgjorde en säkerhetsrisk, en prövning i så fall skulle komma som att göras på polisiära och inte politiska grunder. SÄPO-kommittén ville inte ansluta sig helt till den uppfattning som

Lidbom förfäktat. De hemliga föreskrifterna borde visserligen upphävas men det vore, kommittén såg det, olämpligt helt

som att

överlåta Säkerhetspolisen att själv avgöra när registrering skall ske. Även Säkerhetspolisen därvid måste om följa de offentliga föreskrifter som finns, t.ex. i polisregisterlagen, så skulle dänned inte tillräckliga garantier skapas för att omfattningen Säkerhetspolisens registrering-

sou 1997:65 Säkerhetspolisen 251

skulle hålla sig en acceptabel nivå. Frågan om efter vilka ar grunder denna registrering skulle ske var för övrigt av en sådan natur

att ansvaret härför ytterst borde vila regeringen. Kommittén

erinrade att Justitiekanslern vid sin granskning av Säkerhetspoliom sens register uttalat samma uppfattning. Enligt SÄPO-kommitténs mening borde emellertid de hemliga föreskrifterna ersättas med anvisningar som kunde tas in i de riktlinjer för Säkerhetspolisens verksamhet som regeringen föreslogs utfärda årligen. Kommitténs förslag om särskilda riktlinjer godtogs av regeringen och riktlinjer meddelades första gången för budgetåret

1991/92 De hemliga föreskrifterna har emellertid inte upphävts.

Kommittén föreslog också att beslut om att lämna ut uppgifter ur Säkerhetspolisens register i samband med registerkontroll skulle fattas särskild nämnd. Denna nämnd skulle även ha till uppgift att av en utöva tillsyn över och granska Säkerhetspolisens registerhantering. Förslaget genomfördes genom förordning 1996:730 med instruktion för Registernämnden i samband med att säkerhetsskyddslagen trädde i kraft den 1 juli 1996. Lagen innehåller bl.a. nya bestämmelser om registerkontroll.

9.3.4 Utlämnande av uppgifter

För SÄPO-registret gäller sekretess enligt 7 kap.17 § sekretesslagen.

De sekretessbrytande reglerna i 14 kap. sekretesslagen är inte tillämpliga. Uppgifter i registret får lämnas ut enligt vad som är föreskrivet i polisregisterlagen samt i säkerhetsskyddslagen och säkerhetsskyddsförordningen. Polisregisterlagens bestämmelser om utlänmande av uppgifter har behandlats i avsnitt l lagen görs inte någon skillnad mellan Säkerhetspolisens register och andra polisregister. Beträffande innebörden av utlänmandebestärmnelserna hänvisar vi därför till avsnitt Säkerhetsskyddslagen innehåller bestämmelser om registerkontroll 12-16 §§. Med sådan kontroll avses att uppgifter hämtas från polisregister. Registerkontroll skall göras vid säkerhetsprövning som gäller anställning och därutöver bl.a. deltagande i vissa verksamheter, förutsatt att anställningen eller deltagandet placerats i säkerhetsklass. Registerkontroll får dock göras även i andra fall, om det behövs för skyddet mot terrorism och det finns särskilda skäl 14 §. Förut-

sättningarna för utlärrmande av uppgifter är reglerade i 21-26 §§

säkerhetsskyddslagen. Beslut om utlämnande fattas av Registernämnden. Både den parlamentariska nämnden i Wennerströmärendet och

SÄPO-kommittén betonade vikten att uppgifter i registret lärrmas

ut restriktivt avsnitt 9.3.3. Nämndens uttalanden föranledde införan-

252 Säkerhetspolisen

det personalkontrollkungörelsen. SÄPO-kommittén föreslog att av personalkontrollen skulle regleras i lag. Förslaget föranledde dock inte lagstiftning förrän efter fortsatt arbete av Säkerhetsskyddsutredningen.

9.3.5 Gallring

Nuvarande ordning

För arkivvården hos Säkerhetspolisen gäller bestämmelserna i arkivlagen 1990:782. Enligt en övergångsbestämmelse till arkivlagen är Säkerhetspolisen tills vidare undantagen från tillsyn av någon arkivmyndighet. Arkivlagen föreskriver att allmänna handlingar skall bevaras för framtiden. Ett arkiv skall bevaras,hällas ordnat och vårdas på ett sådant sätt att det tillgodoser rätten att ta del av allmänna handlingar, behovet av information för rättskipningen och förvaltningen samt forskningens behov. Gallring är tillåten eftersom bevarande av allt material varken behövs för att tillgodose arkivens ändamål eller är praktiskt möjligt. Vid gallring skall iakttas att arkiven utgör en del av vårt kulturarv. Det arkivmaterial som återstår skall tillgodose de ändamål med arkiven som nyss nämnts. I Säkerhetspolisens arkiv förvaras handlingar tillhörande SÄPOregistret sedan år 1929, handlingar som alltså är sökbara under aktnummer i centralregistret. Andra arkivhandlingar såsom diarier o.d. förvaras hos Säkerhetspolisen för tiden från är 1946 och framåt. Äldre sådant material har i huvudsak överlämnats till Riksarkivet.

För gallring av handlingar hos Säkerhetspolisen gäller särskilda

föreskrifter som har utfärdats av regeringen Inrikesdepartementet den 14 april 1961. Föreskrifterna ger Säkerhetspolisen rätt att gallra förstöra sådana handlingar som inte längre behövs i verksamheten. Gallring som företagits genom åren har praktiskt taget uteslutande avsett personposter. I fråga om sakakterna har integritetsskyddshänsyn inte gjort sig gällande samma sätt. Sådana akter finns därför bevarade i arkivet sedan år 1929.

Gallring av handlingar som tillhör SÄPO-registret har skett enligt

särskilda gallringsbeslut. Ett sådant beslut togs när registret moderni-

serades år 1948. I samband med att informationen överfördes s.k. flexoremsor uppsatta rotundor företogs en omfattande gallring av

uppgifter som inte längre ansågs behövliga i verksamheten. Den 13

maj 1949 utfärdade Kungl. Majzt ett brev enligt vilket allt material som erhållits vid den allmänna säkerhetstjänstens trañkmedelskontroll under andra världskriget telefonavlyssning, post- och telegram-

kontroll skulle förstöras om det inte var av betydelse för upptäckande

av brott mot rikets säkerhet. Interna gallringsföreskrifter har sedermera meddelats vid en rad

Säkerhetspolisen 253

tillfällen. Införandet av personalkontrollkungörelsen år 1969 föran-

ledde sålunda gallring av närmare hundra tusen poster. Särskilda gallringsinsatser har också företagits i samband med datoriseringen av registret, vilken inleddes 1970. I viss utsträckning har gallring skett med automatik. Uppgifter som registrerats med stöd av regeringens

föreskrifter år 1972 om registrering av politiska aktiviteter har gallrats

tio år efter den senast kända aktiviteten. I övrigt har gallringen företagits i enlighet med riktlinjer som meddelats från fall till fall.

Gallring handlingar i SÄPO-registret sker i dag enligt be-

av stämmelser i arbetsordningen för Säkerhetspolisen. Av dessa framgår

att gallringsspärr skall sättas ut vid all nyregistrering för att

en förhindra okontrollerad tillväxt av arkivet. Olika spärrtider en förekommer men den vanligaste är tio år. Om objektet inte påförts nya

uppgifter under spärrtiden skall anteckningen utgå, såvida inte

särskilda skäl föreligger för att den skall finnas kvar. Bevarandeintressen tillmättes tidigare inte någon egentlig betydelse

vid gallring av personposter i SÄPO-registret. Uppgifter om en person

fick stå kvar i registret så länge de behövdes i verksamheten, därefter utplånades de i dataregistret och handlingarna förstördes om det kunde ske utan att material som borde finnas kvar gick förlorat. Sedan några år tillbaka gäller emellertid att handlingar i personakter bedöms intresse för forskningen bevaras. Det sker i den som vara av

formen att uppgifterna om personen utgår ur centralregistret och förs

historiska registret. Tillgång till det historiska in i vad som kallas det registret har endast handfull befattningshavare. Förutsättningarna en

för att en utomstående skall få del av uppgifter i det historiska

registret är desamma som för uppgifter i SÄPO-registret. Absolut

sekretess gäller enligt 17 kap. 7 § sekretesslagen även för uppgifter

som avlägsnats ur ett polisregister.

För all gallring som sker i dag finns dokumentation i form av förstörelserapporter. Av dem framgår endast personens namn och i förekommande fall aktnummer. Till förstörelserapporterna finns ett datoriserat sökregister.

Rent tekniskt innebär alltså förfarandet vid gallring att uppgifter om

i centralregistret förstörs. Om personen har en egen personen personakt förstörs denna förutsatt att den kan förstöras utan att annan

information går förlorad. Uppgifterna gallras under överinseende av

representant för Säkerhetspolisens ledning och under medverkan av en

arkivarie. När den polispersonal är sysselsatt med gallrings-

en som arbetet det uppenbart att uppgifter saknar bevarandeintresse, anser beslutar den själv gallring. Vid tveksamhet tas frågan upp med om arkivarien i sin tur i vissa fall diskuterar den med ledningen. som

254 Säkerhetspolisen SOU 1997265

9.4 Utredningens synpunkter och förslag

I detta avsnitt föreslår vi att det i polisdatalagen införs bestäm-

melser om SAPO-registrets ändamål och innehåll samt om

gallring.

9.4. 1 SÄPO-registret

har vi konstaterat att beteckningen SÄPO-registret främst avser det

datoriserade centralregistret och de akter som registret ger upplysning om. Akterna utgörs av person- och sakakter. Till registret hör också de särskilda databaser som funnits ett antal

år för elektronisk handläggning av förundersökningar och andra

utredningar. De förs i stordatormiljö och håller på att tas ur bruk.

Säkerhetspolisen går nu över till att hantera material i förundersökningar och utredningar i persondatormiljö. I enlighet med datalagens

krav har bestämmelser meddelats för inrättande av fristående person-

föreskriften att om en person som är registrerad i centralregistret

antecknas även i ett fristående register skall en hänvisning till det

registret införas i centralregistret. Uppgifter i ett fristående register skall tillföras centralregistret, när det finns grund för registrering där. Centralregistret kan därför i dag beskrivas som ett register som ger upplysning om person- och sakakter, oavsett om dessa förekommer på papper eller på datamedium.

Inom Säkerhetspolisen pågår förberedelser för övergång till ett system som i princip medger en helt elektronisk ärendehantering.

Systemet beräknas medföra en betydande rationalisering och en

avsevärd effektivisering av verksamheten. I avsnittet 8.4.1 God sed vid behandling av personuppgifter har vi uttalat att det naturligtvis inte kan komma i fråga att varje uppgift som

i något sammanhang lämnats till en polismyndighet eller inhämtats av myndigheten skall få lagras på datamedium och vara sökbar av vem som helst inom polismyndigheten. Säkerhetspolisen skiljer sig visserligen från en vanlig polismyndighet. Det förefaller ändå uppenbart att motsvarande synsätt måste anläggas på hanteringen av

information som Säkerhetspolisen inhämtar. Elektronisk lagring av uppgifter som inhämtats förekommer redan i dag. Det är en tidsfråga när praktiskt taget all information som

inhämtas kommer att lagras i databaser. Om den samlade informatio-

nen i databaserna görs tillgänglig genom ett sökprogram, uppkommer

Säkerhetspolisen 255

en situation som radikalt skiljer sig från den som hittills varit förhärskande. Inte bara personer som på någon grund registrerats i

SÄPO-registrets datadel, det s.k. centralregistret, utan också varje

annan person som antecknats i en utredning av något slag skulle påträffas vid en sökning. Detsamma skulle självfallet gälla uppgifter av annat slag än personuppgifter. Förutsättningar skulle uppkomma att kombinera lagrade uppgifter i obegränsad omfattning. En utgångspunkt för våra fortsatta överväganden är att en sådan ordning inte kan accepteras i ett demokratiskt samhälle. Det måste krävas att systemen för infonnationsåtervinning fortsättningsvis utformas ett sådant sätt att information endast kan nås genom ett register över personer som har registrerats vissa bestämda grunder. Det registret bör i likhet med det nuvarande centralregistret även få omfatta organisationer och företag. Registret bör utformas som den enda ingången till den samlade informationsmängden hos Säkerhetspolisen. Inte minst den snabba utvecklingen på IT-området gör det nödvändigt att så noggrant som möjligt definiera vad som förstås med detta register, dvs. för vilka ändamål det får föras, vad det får innehålla, hur uppgifter i registret får lärrmas ut och vad som skall gälla i fråga om gallring. Bestärnrnelser härom bör tas in i polisdatalagen med ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter för registret. Det bör benårrmas

SÄPO-registret.

9.4.2 Registrets ändamål

Det är allmänt sett Önskvärt att ändamålet med ett register formuleras så tydligt som möjligt. Från den synpunkten synes ändamålsbeskrivningen i Säkerhetspolisens arbetsordning vara att föredra framför uttryckssättet i SÄPO-kommitténs förslag. I arbetsordningen sägs att registret är ett polisregister som har till ändamål att utgöra ett spaningsregister i Säkerhetspolisens verksamhet för att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet och för att bekämpa terrorism och annat politiskt motiverat våld samt att utgöra underlag för vad som numera kallas registerkontroll. Som framgår ovan förekommer i beskrivningen uttrycket politiskt motiverat våld. Det används utomlands ofta som en synonym till terrorism. När det i arbetsordningen nämns jämte terrorism, torde anledningen ha varit en strävan att fånga in en del företeelser som det rått viss oklarhet om. Ett exempel på sådant politiskt motiverat våld som skulle kunna föranleda registrering utgör hot mot yttrandefriheten i form av trakasserier mot journalister och samhällsdebattörer för deras ställningstaganden mot ytterlighetsrörelser eller kriminella organisationer. Sådana aktiviteter torde omfattas av begreppet terrorism. I en lagtext bör därför endast detta användas.

256 Säkerhetspolisen

Det kan diskuteras om det särskilt behöver framgå av ändamålsbeskrivningen att registret skall utgöra underlag för registerkontroll. Detta ändamål kan möjligen sägas ligga implicit i beskrivningen i övrigt. I klarhetens intresse och eftersom detta syfte med registret föranleder registrering även av helt oförvitliga personer bör formuleringen emellertid behållas.

Ändamålsbeståmningen är ägnad att avgränsa SÄPO-registret från

andra register som förs vid Säkerhetspolisen. Men det kravet bör gälla

att person som är registrerad i SÄPO-registret antecknas även

om en i register skall hänvisning till det registret införas i SÄPOett annat en registret. Uppgifter fristående skall tillföras SÄPOi ett register registret när det finns grund för registrering där.

Ändamålsbeskrivningen är också avsedd att klargöra att registret

inte är liktydigt med alla personuppgifter som lagrats på papper eller datarnedium i verksamheten. Sökning i registret på personuppgifter skall alltså bara ge resultat i fråga om personer som registrerats enligt någon av de registreringsgrunder som skall gälla för registret. Det

skall inte vara tillåtet att med hjälp av ett informationssökningssystem ta reda på om personer som kommit att omnämnas i samband med någon undersökning utan att själva bli införda i registret förekommer

i Säkerhetspolisens databaser.

Avgränsningen blir av betydelse bl.a. vid registerkontroll enligt

säkerhetsskyddslagen. Med sådan kontroll avses enligt 12 § att

uppgifter hämtas från polisregister. Utlämnande av uppgifter från

polisregister får omfatta för säkerhetsklass 1 och 2 varje uppgift som finns tillgänglig i polisregister om den kontrollerade. För säkerhetsklass 3 och vid sådan kontroll som äger rum enligt 14 § för skyddet

mot terrorism får utlämnande ske av uppgifter i Säkerhetspolisens register och person- och belastningsregistret med vissa begränsningar

vid kontroll enligt 14 §. Bestämmelserna knyter an till den definition

av polisregister som finns i polisregisterlagen, en begreppsbestärrming

som inte får någon motsvarighet i polisdatalagen. Föreskrifterna måste

följaktligen ändras. Vad som i stället bör gälla blir framför allt

beroende hur kriterierna för införande uppgifter i SÄPOav av registret bestäms.

9.4.3 Registrets innehåll

Parlamentariskt sammansatta utredningar har vid sin granskning av Säkerhetspolisens verksamhet betonat registrets centrala roll. Såväl Wennerströmnämnden SÄPO-kommittén och den särskilde utredasom ren av Säkerhetspolisens arbetsmetoder, ambassadören Carl Lidbom, förordade att den rådande ordningen för registreringen bibehölls.

Säkerhetspolisen borde registrera de uppgifter som den anser sig

behöva för att lösa sina uppgifter. Det är också innebörden av den

sou 1997265 Säkerhetspolisen 257

bestämmelse i 5 a§ förordningen 1964:387 med instruktion för Rikspolisstyrelsen som överförts dit från personalkontrollkungörelsen. Sedan översynerna företogs har det inte förekommit något vid

Säkerhetspolisens behandling av SÄPO-registret som ger oss anledning

till en annan bedömning. När vi likväl ifrågasätter den rådande ordningen, är det sålunda inte på förekommen anledning. Skälen ligger på ett annat plan. Det måste uppmärksammas att Wennerströmnänmden genomförde sin undersökning innan datorerna ännu gjort sitt inträde i polisverksamheten. Lagringen av inhämtad information var i alla avseenden en rent manuell historia. Ett sinnrikt manuellt system för informationsåtervinning hade utformats men självfallet står det sig slätt vid en

jämförelse med dagens automatiska söksystem. Några hjälpmedel för att bearbeta informationen fanns egentligen inte. Man kan inte ta för

givet att nämndens rekommendationer utan reservationer bör gälla trettio år efter det de avgavs. Förhållandena hade visserligen ändrats avsevärt vid slutet av 1980-

talet, då Lidbom och SÄPO-kommittén företog sina granskningar.

Ensamutredaren och kommittén vägde givetvis in datoriseringens betydelse vid sina bedömningar av hur behovet av en effektiv registrering skulle vägas mot skyddet av enskildas integritet. Vad som

nu är aktuellt är emellertid en reglering av SÄPO-registret som ett led

i arbetet en ny samlad lagstiftning om polisens behandling av

personuppgifter, en lagstiftning som skall utvecklas grundval av en ny datalag, den av Datalagskommittén föreslagna persondatalagen.

Den lagen har utformats utifrån insikten att den utveckling som pågår inom data- och telekommunikationsområdet, och vars effekter fått genomslag på bred front först under 1990-talet, kräver helt nya regelsystem till skydd för det fria informationsflödet och den personliga integriteten. Den tekniska miljö för inhämtning, lagring, återsökning, bearbetning och kommunicering av information som nu växer fram vid Säker-

hetspolisen liksom för övrigt på andra håll inom polisväsendet

kommer otvivelaktigt att erbjuda helt nya möjligheter att effektivisera arbetet. Som vi framhållit i avsnitt 4 bör informationsteknikens

möjligheter få utnyttjas utan andra lagliga hinder än som föranleds av bl.a. skyddet av enskilda människors personliga integritet. Frågan om

SÄPO-registrets innehåll utgör uppenbarligen ett område där effektivi-

tetsintresset måste avvägas mot integritetsskyddet.

Registreringsgrunder

Det har hittills godtagits att personuppgifter förs in i SÄPO-registret

på grunder som endast återfinns i interna föreskrifter. Som tidigare

påpekats har Wennerströmnämndens uttalanden varit i hög grad

9 170542

Säkerhetspolisen

vägledande vid utformningen av föreskrifterna. Det år knappast ägnat

att förvåna att en del av dessa registreringsgrunder återspeglar in- och

utrikespolitiska förhållanden inte gäller i dag. Det följer av som

verksamhetens natur att förändringar i de politiska konjunkturerna inte

föranleder omedelbar revision av föreskrifter av den art det är en fråga om nu. Men givetvis återspeglas förändringarna i tillämpningen. Det kan emellertid från allmänna utgångspunkter ifrågasättas om inte grunderna för registrering i så känsligt register SÄPOett som registret borde bestämmas av statsmakterna. Enligt vår mening är det lämpligt att det sker nu, dvs. i samband med att frågor som rör

polisens behandling personuppgifter i allmänhet och lagring av

av sådana uppgifter i register i synnerhet, kommer upp till en samlad bedörrming. Registreringsgrunderna måste i så fall bestämmas på ett sådant sätt att registrets innehåll kommer att överensstämma med registerändamålen. Ett av dessa är att förebygga och uppdaga brott som det ankommer Säkerhetspolisen att bekämpa. Vi tar därför först upp frågan vad som bör krävas för registrering när misstanke om brott föreligger. Ett ändamål med registret som har kommit till särskilt uttryck är dess funktion att utgöra underlag vid registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen. Vi tar frågan om registreringar som kan upp föranledas av det ändamålet. Det torde emellertid vara ostridigt att det föreligger ett legitimt behov av att registrera personer även i vissa andra fall. Den svåraste avvägningen föranleds av behovet att registrera personer som inte kan misstänkas för att ta befattning med brottslig verksamhet och som heller inte har varit föremål för registerkontroll. I det följande tar vi upp den problematiken särskilt.

Anknytning till brottslig verksamhet

SÄPO-registret är i första hand ett underrättelseregister. För registre-

ring i ett sådant kan inte uppställas krav på misstanke om ett konkret brott. Det bör räcka med att det finns anledning att befara att brottslig verksamhet förekommer eller planeras. skall få registreras i kriminalunderrättelseregister För att personer föreslår vi att det skall krävas att på konkreta grunder kan personen antas ägna sig eller ha ägnat sig allvarlig brottslighet eller komma att begå brott. Med kravet konkret grund för antagandet avses vad

i rättegångsbalken betecknas skälig misstanke.

som misstankegrad måste för införing i SÄPO- En lägre accepteras registret. Den kan formuleras olika sätt. Den lägsta misstankegrad förekommer i rättegångsbalken är att någon kan misstänkas för som

brott jfr 23 kap 9 § rättegångsbalken. Vi har emellertid tidigare

undvikit begreppet misstanke, eftersom det för tankarna till fall då någon kan pekas ut för ett brott som är så konkretiserat att det finns

Säkerhetspolisen 259

grund för att inleda förundersökning jfr SOU 1996:35, 84 En

s. annan formulering som förekommer i rättegångsbalken är att det finns anledning anta att ett visst förhållande föreligger jfr 23 kap. 1 § rättegångsbalken. Begreppet synes innebära ett mycket lågt ställt krav på bevisning för exempelvis att ett brott har begåtts eller att en person är delaktig i brottslig verksamhet. Det förefaller lämpligt att anknyta

till den bestämmelsen och som förutsättning för registrering kräva att

det finns anledning anta att ägnar sig eller har ägnat sig personen brottslig verksamhet som utgör hot mot rikets säkerhet eller terrorism eller kan komma att begå sådant brott.

Registerkontroll

Ett av registrets ändamål är att utgöra underlag för registerkontroll.

För att detta syfte skall kunna tillgodoses registreras för närvarande i

viss utsträckning personer som varit föremål för registerkontroll enligt

säkerhetsskyddslagen, förutsatt dock att vederbörande fått den

anställning eller motsvarande som kontrollen avsett. Syftet är att sörja för att upplysningar som över tiden kommer fram om den registrerade och som sammantagna ger anledning att ifrågasätta hans eller hennes

pålitlighet uppmärksammas. Här måste man alltså godta att personer

mot vilka det vid registreringen inte föreligger några helst som misstankar om brott eller bristande pålitlighet införs i registret. Vikten av att tecken på sviktande lojalitet mot de intressen bär som upp

säkerhetsskyddslagen uppmärksammas eller att personen på annat sätt

har blivit en säkerhetsrisk väger tyngre än de registrerades krav på skydd för sin personliga integritet.

Obligatorisk registrering sker bara av dem som placerats i säker-

hetsklass 1 eller 2 vid registerkontrollen. Det innebär inte att skäl skulle saknas för registrering även dem placerats i säkerav som hetsklass En sådan ordning skulle emellertid medföra en utvidgning

av SÄPO-registret med långt över 100 000 personer. Registreringen

skulle innebära en kraftig administrativ belastning eftersom uppgifter om anställning o.d. måste hållas å jour. Det avgörande skälet mot en obligatorisk registrering av alla underkastats registerkontroll är som dock att det i ett mycket stort antal fall inte skulle kunna hävdas att intresset av att tecken bristande pålitlighet uppmärksammas

överstiger de registrerades intresse av att slippa det integritetsintrång

som registreringen innebär. Omvänt står det klart att det i vissa fall finns speciella skäl för Säkerhetspolisen att försäkra sig att det inte om finns någon anledning att tvivla på pålitligheten hos personer som tillhör säkerhetsklass Det kan gälla enstaka individer eller alla som

t.ex. engageras i ett utvecklingsprojekt inom försvaret. Registrering

av sådana personer förutsätter en prövning från fall till fall. Enligt vår mening följer av syftet med registerkontroll enligt säker-

260 Säkerhetspolisen sou 1997:65

hetsskyddslagen att uppgifter om dem som underkastas sådan kontroll och erhåller den befattning eller motsvarande som kontrollen avsett

bör få föras in i SÄPO-registret, trots att det vid registreringen inte

finns anledning att befara att de kommer att ägna sig brottslig verksamhet. Några bestämmelser om i vilken omfattning registrering skall vara obligatorisk eller vilka skäl som i andra fall skall kunna föranleda registrering bör inte meddelas i lag.

En ytterligare registreringsgrund

Långt ifrån alla är engagerade i mycket säkerhetskänsliga

som

verksamheter har underkastats registerkontroll. Som ett led i säker-

hetsunderrättelsetjänsten anses det nödvändigt att i viss utsträckning registera sådana personer. I Säkerhetspolisens uppgifter ingår att med

utgångspunkt från den kännedom som finns hos Säkerhetspolisen eller

t.ex. hos Försvarsmakten eller inom försvarsindustrin följa sådana verksamheter för att utröna risker för infonnationsläckor föreom ligger, säkerhetsskyddet är tillfredsställande utformat osv. Syftet om med registreringen är att man skall få möjlighet att observera om blir föremål för närrnanden från en främmande underrättelsepersonen tjänst eller annat sätt råkar i sådan situation att anledning finns en till ett s.k. säkerhetssamtal med vederbörande.

Personer i statsledningen som inte underkastas registerkontroll

utsätts ofta för hot politiska motiv. Att bedöma allvaret i sådana hot av synnerligen grannlaga uppgift. För kunna sammanställa är en att

uppgifter hot från olika tidpunkter och riktade mot olika personer

anses det väsentligt att personerna förekommer i SÄPO-registret.

För säkerhetstjänsten liksom inom det allmänna polisväsendet spelar uppgifter från informatörer en stor roll för verksamheten. Inte sällan är det betydande vikt att uppgifter om sådana personer blir kända av så att deras tillförlitlighet kan bedömas. Deras roll som uppgiftslämkan behöva uppmärksammas efter lång tid. Registrering kan nare därför vara motiverad. För att förebygga terrorism torde den möjlighet som öppnas för registrering kan befaras ta befattning med brottslig av personer som verksamhet i allmänhet tillräcklig. För att avslöja samband mellan vara

flyttat in i vårt land efter att ha deltagit i oppositionell

personer som verksamhet i hemlandet det dock erfarenhetsmässigt vara av stor anses

betydelse att kunna registrera vissa personer utan att objektiv grund

för brottsmisstanke föreligger. Det är känt att regimen i vissa

diktaturländer smugglar in informatörer bland asylsökande för att

spionera landsmän. När sådan situation antas föreligga torde det en

i de flesta fall, inte alltid, möjligt att registrera personer på

men vara grund misstanke brott. Något förbud mot registrering när av om misstankekriteriet inte är uppfyllt inte böra ställas upp. anses

Säkerhetspolisen 261

Under efterkrigstiden har besökare från vissa länder införts i

registret, liksom svenskar besökt dessa länder. Även kontakter som

med vissa främmande beskickningar har ansetts böra registreras. Sådana registreringsgrunder måste naturligtvis mot bakgrunden

ses av de politiska förhållanden varit rådande i vår omvärld. som

Det är ofrånkomligt att risken för otillbörliga integritetsintrång ökar

om kravet på att man objektiva grunder skall ha anledning att befara brottslig verksamhet släpps i större omfattning än sagts som förut. Det bör också uppmärksammas att behovet registrering i av

SÄPO-registret minskat som en följd av de ökade möjligheter som

numera föreligger att inom ramen för en förundersökning eller annan utredning göra de registersarrunanställningar är förenliga med

som

undersökningens eller utredningens ändamål. Det likväl klart att

synes

det finns typsituationer då det föreligger godtagbara skäl för registre-

ring. En möjlighet att registrera utan att det finns anledning personer

anta att de tar befattning med brottslig verksamhet eller har varit

föremål för registerkontroll bör därför föreligga. För att markera att

registrering i sådana fall skall ske restriktivt anser vi att det som för-

utsättning för registrering skall ställas ett krav på särskilda skäl. upp

De särskilda föreskrifterna

Bestämmelserna i de särskilda föreskrifter regeringen meddelat som

rörande SÄPO-registret präglas i hög grad av förhållanden rådde

som vid deras tillkomst på 1970- och 1980-talen och faktiskt redan som dessförinnan gällt under andra världskriget och tiden därefter. Föreskrifterna skall ses i ljuset av förbudet i 2 kap 3 § regerings-

formen mot politisk åsiktsregistrering. Samhällsbilden är i dag avsevärt förändrad. Ytterlighetsgrupperingar förekommer förvisso

även nu. De uppträder ofta på ett sätt visar att deras respekt för som

demokratiska ideal och spelregler är begränsad. De organisationer

som förekommer präglas dock inte nationell opâlitlighet i grad av samma som förr. Samröre över landets gränser med motsvarande grupperingar i andra länder torde förekomma inte med statsbärande partier men

i länder i vårt närområde. Det torde ha varit just beredskapen att

främmande makt till handa i händelse ett krisläge gjorde vissa av som ytterlighetsrörelser så farliga i ett tidigare skede.

De grupperingar som främst tilldrar sig Säkerhetspolisens intresse

i dag är sådana som befinner sig på den politiska skalans yttersta

högerflygel. Deltagarna i aktiviteter som organiseras av sådana

grupper gör sig ofta skyldiga till lagbrott och är bevisligen beredda att

begå brott för att främja gruppens syften. Det är självklart en uppgift

för Säkerhetspolisen att hålla medlemmar i och sympatisörer med

sådana grupper under noggrann uppsikt för att förebygga och avslöja

brott. Detsamma gäller grupperingar för vilka bekämpningen av

Säkerhetspolisen

nazism och rasism är det enda förenande bandet. De har visat sig vara beredda att använda våld i kampen för sina syften, vilket ofta lett till sammanstötningar med polisen, har att upprätthålla respekten för som rätten att framföra även extrema politiska uppfattningar vid allmänna sammankomster.

Andra ytterlighetsgrupperingar oftast vägledas av missnöje

synes

med olika företeelser i samhället såsom miljöförstöringen, djur-

hanteringen e.d. Vanliga inslag i deras verksamhet är utomparlamentariska och inte sällan olagliga metoder för att främja syften som i och för sig är legitima. Bristen på respekt för i demokratisk ordning fattade beslut kan beklagas och våldsanvändning måste fördömas. Men någon samhällsomstörtande verksamhet är det knappast tal om. Något hot mot det svenska statsskicket kan de alltså inte anses utgöra. Det är dock naturligt att Säkerhetspolisen följer sådana aktivisters

verksamhet tillräckligt väl för att kunna uppmärksamma framväxten

farliga grupperingar. Rent kriminella organisationer som vissa av

motorcykelklubbar utövar en verksamhet som innefattar hot mot vittnen, infiltration rättsväsendets myndigheter etc., vilket uppen-

barligen utgör fara för rättsstaten. Det är närmast en organisatorisk

en fråga regeringen har att ta ställning till om Säkerhetspolisens som skall utnyttjas i bekämpningen klubbarnas kriminalitet eller resurser av

uppgiften skall ligga enbart den allmänna polisen.

om I regeringens öppna föreskrifter år 1972 sägs att det finns av

organisationer och kan befaras här i riket eller i andra

grupper som

stater bedriva eller ha bedrivit politisk omstörtningsverksamhet vari

ingår utnyttjande våld, hot eller tvång som medel. Uppgift om en av medlem i eller sympatisör med sådan organisation skall antecknas i

SÄPO-registret. För att bestämmelsen inte skall stå i strid mot

förbudet mot politisk åsiktsregistrering får den anses innebära att medlemskapet i sig utgör grund för misstanke om delaktighet i brott eller planering brottslig verksamhet. Det finns i och för sig inget av att invända mot att medlemmar i och sympatisörer med en organisation ägnar sig brottslig verksamhet registreras i brottsföresom byggande syfte. Det förhållandet att kriminaliteten har politiska motiv föranleder ingen annan bedönming.

I föreskrifterna sägs vidare att vissa organisationer i antaget har angett att organisationen skall verka för att omvandla

program

samhället med våld. En stor del av sådana organisationers medlemmar

kan emellertid aldrig antas komma att medverka till att vad som sålunda uttalas i programmet förverkligas. Enbart tillhörighet till en sådan organisation skall därför inte utgöra skäl att anteckna någon i

SÄPO-registret. Anteckning får dock ske, om någon medlem eller

sympatisör sina åtgärder har gett anledning till misstanke att

genom han kan beredd att delta i verksamhet som innebär fara för rikets vara säkerhet eller syftar till att med våld förändra det demokratiska som

statsskicket eller påverka rikets ställning som oberoende stat.

Säkerhetspolisen 263

Särskilt inom den yttersta vänstern förekom tidigare flora en av organisationer som i sina manifest förordade förvandling en av

samhället med våld. Erfarenhetsmässigt har våldsagitationen tagits på

egentligt allvar bara av en hård kärna inom organisationen, medan

medlemmar i allmänhet långt ifrån alltid varit beredda tillgripa våld

att i praktiken. Det har därför krävts kan aktuella att personer som vara

för registrering framstår säkerhetsrisker till följd sitt

som av eget beteende. Det är enligt vår mening naturligt att uppfatta bestämmelsen som ett uttryck för att en medlem i en organisation inte får registreras utan att Säkerhetspolisen först gör individuell prövning en av om medlemmen kan misstänkas för delaktighet i brottslig verksamhet. I de hemliga föreskrifterna från år 1981 preciserade ges mer an-

visningar för i vilka fall Säkerhetspolisen får registrera medlemmar

och sympatisörer tillhörande organisationer i de öppna som avses föreskrifterna. De hemliga föreskrifterna kritiserades ambassadören av

Carl Lidbom i hans rapport år 1989 Säkerhetspolisens arbets-

om metoder. Enligt vår mening är kritiken i första hand befogad därför att föreskrifterna, Lidbom påpekade, kommer farligt nära förbudet som

mot åsiktsregistrering. Därtill kommer, som Lidbom också framhöll,

att de i praktiken synes medföra extensiv registrering än en mera som är påkallad av omständigheterna. Enligt vår mening kan ytterligare ett skäl mot de hemliga föreskrifterna anföras. Regeringen är naturligtvis ytterst ansvarig för rikets säkerhet. Det förefaller dock inte helt problemfritt från demokratisk synvinkel att regeringen genom hemliga föreskrifter ålägger säkerhetstjänsten att ägna särskild uppmärksamhet vissa organisationer som bedriver en i och för sig tillåten politisk verksamhet. Det sker naturligtvis för att regeringen anser organisationernas verksamhet äventyrlig för vårt fria statsskick. Men den misstanken kan uppkomma att andra hänsyn får påverka föreskrifternas innehåll. En annan ordning skulle kunna att Säkerhetspolisen själv får vara avgöra om en tilltänkt registrering kan företas utan att förbudet mot

äsiktsregistrering tråds för när. En avgörande fråga

i det samman-

hanget är vilka kontrollmöjligheter står till buds. Det

som ger oss

anledning att framhålla följande. De svårigheter att få insyn i Säkerhetspolisens verksamhet ofta

som påtalats har såvitt det gäller registerfrågor kommit i ett annat läge efter

Registernärrmdens tillkomst. Nämnden har till uppgift att pröva frågor

om utlämnande av uppgifter ur Säkerhetspolisens register. Den skall också enligt sin instruktion 1996:730 följa Säkerhetspolisens

registrering av uppgifter ipolisregister, särskilt med avseende på 5 §

a i Rikspolisstyrelsens instruktion. Om vårt förslag till föreskrifter för

SÄPO-registret genomförs, kommer visserligen hänvisningen till

denna bestämmelse att tas bort. Men uppgiften att följa registreringen

i Säkerhetspolisens register med avseende på förbudet politisk

mot

äsiktsregistrering blir inte för den skull av mindre vikt.

264 Säkerhetspolisen

Tillsyn över Säkerhetspolisen utövas av JO och JK och, såvitt avser

personregister förs med hjälp automatisk databehandling, av

som av

Datainspektionen. Tillsynen blir med nödvändighet av sporadisk natur.

Registernärrmdens fortlöpande granskning av SÄPO-registret innebär

en kontinuerlig insyn i och en betydelsefull ökning av tillsynen av en viktig del Säkerhetspolisens verksamhet. Nårrmden skall årligen

av avlämna berättelse sin verksamhet till regeringen som därmed en om får möjlighet att vidta de åtgärder som anses påkallade.

På de tidigare anförda grunderna och med hänsyn till de nu

beskrivna kontrollmöjligheterna vi att de nuvarande föreskrifteranser

för Säkerhetspolisens register bör tas bort. Regeringen bör dock

na bemyndigas att, mot bakgrund de föreslagna grunderna för av av oss

registrering i SÄPO-registret, meddela närmare föreskrifter om

registrets innehåll.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis innebär det vi har anfört att personuppgifter får

föras in i SÄPO-registret endast

det finns anledning anta att den avses med uppgifterna om som ägnar sig eller har ägnat sig brottslig verksamhet som innefattar hot rikets säkerhet eller terrorism eller kommer att begå brott av mot sådant slag,

2. den person som avses har undergått registerkontroll enligt

om säkerhetsskyddslagen och därefter fått den anställning eller det uppdrag eller fått delta i den verksamhet som kontrollen avsett, eller finns särskilda skäl till det. om det armars

9.4.4 Gallring

I våra direktiv sägs i fråga sekretess för uppgifter om enskilds om

personliga förhållanden att starka skäl kan anföras för en större insyn

i Säkerhetspolisens register. En stor restriktivitet måste visserligen

gälla för sådan insyn. Hos Säkerhetspolisen finns emellertid

en handlingar stor betydelse för vårt historiska kulturarv. Det är enligt av direktiven viktigt att dessa uppgifter inte undanhålls allmänhetens insyn i större utsträckning än vad som är nödvändigt. Till sekretessfrågorna återkommer vi i följande avsnitt. Det synes

emellertid uppenbart det är betydelse för frågan om insyn i

att av

efterhand liksom för forskningen hur bestämmelserna om bevarande

och gallring uppgifter i SÄPO-registret utformas.

Av persondatalagen följer att uppgifter i SÄPO-registret skall gallras

när de inte längre behövs för sitt ändamål. Lagen torde dock inte lägga hinder i vägen för ett fortsatt bevarande av uppgifterna i annan

Säkerhetspolisen 265

form för forskningsändamål. Det år därför ändamålsenligt att skilja på

avlägsnande av uppgifter ur SÄPO-registret och gallring av upp-

gifterna och de handlingar eller akter som uppgifterna hänvisar till. Bedömningen av hur länge uppgifter behöver bevaras i registret för

spaningsändamål och registerkontroll måste få Säkerhetspoli-

göras av sen själv från fall till fall med hänsyn till vad kan ha kommit som fram om den registrerade efter det att registreringen skedde. Eftersom

varje registrering kan ses som ett integritetsintrång bör det emellertid

meddelas bestämmelser om att uppgifterna nonnalt skall om en person utgå efter viss bestämd tid. Tidsfristerna måste anpassade till vara

olika typer av registreringsanledningar och blir till följd därav ganska

detaljerade. De bör därför inte tas in i lag. Det bör ankomma på regeringen eller efter regeringens bemyndigande Säkerhetspolisen att besluta dessa normer om när uppgifter skall utgå registret. Vi ur erinrar SÄPO-kommittén framförde vissa synpunkter på frågan om att om gallring av uppgifter ur registret SOU 1990:51, 257 . s.

Vad därefter gäller gallringen av uppgifterna synes en första fråga

bli om registret som sådant skall bevaras för framtiden för forskningens behov. Det skulle i så fall kunna ske genom att en kopia av registret framställdes för arkivändamål t.ex. en gång året. Det är om av sekretesskäl uteslutet att sådana kopior skulle lärrmas ut från Säkerhetspolisen förrän lång tid efter det att alla uppgifter som finns i kopian utgått det levande registret. Å andra sidan det något ur är

motsägelsefullt att föreskriva att Säkerhetspolisen skall bevara

kopiorna och alltså ha tillgång till uppgifter som av integritetsskäl

gallrats ur SÄPO-registret. Rent tekniskt kunde väl problemet lösas

genom en föreskrift om att kopian fick utnyttjas först efter beslut av

regeringen. Frågan förefaller emellertid att vara av teoretisk natur.

För att registret skall vara av något intresse för eftervärlden torde

nämligen krävas att de handlingar eller akter som registret hänvisar till finns bevarade. Konsekvensen av en föreskrift om bevarande t.ex. av

årgångar av registret i dess helhet synes följaktligen bli att även

aktmaterialet måste bevaras intakt för all framtid. En sådan ordning

synes inte vara tillräckligt motiverad av insyns- eller forskningsintresse

och kan hur som helst inte accepteras med hänsyn till kravet på skydd av de registrerades personliga integritet. Om det sålunda inte är godtagbart att bevara register och akt-

material i dess helhet och det å andra sidan med hänsyn till insyns-

intresset inte kan komma i fråga att förstöra aktmaterialet i takt med att hänvisningen till akterna utgår registret, återstår att fastställa ur urvalsgrunder för gallring av uppgifter som utgått ur registret och av aktmaterial. Registeruppgifter till det aktmaterial efter sådan som en prövning skall bevaras synes därefter böra föras över till ett arkivregister. I fråga om urvalsgrunderna kan anföras följande.

I det övervägande antalet fall av registreringar som föranletts av

266 Säkerhetspolisen

registerkontroll uppkommer inte anledning till anteckningar av

iakttagelser rörande den registrerade. Några uppgifter om den

registrerade finns då inte i personens akt utöver de han eller hon själv lämnat inför registerkontrollen. Någon anledning att bevara dessa finns inte. Anteckningar i förekommande fall har tillförts den registresom rades akt framstår inte sällan skäligen hannlösa. Även som om bevarandet av sådant material inte skulle innebära ett nämnvärt

integritetsintrång utöver det som kan anses ligga i själva registreringen

den det gäller ha rätt att kräva att de förstörs. Men det föresynes kommer också att uppgifterna inte är en så beskedlig natur. Av av syftet med registret följer att uppgifterna kan vara infarnerande för den

registrerade och skulle uppfattas djupt kränkande av denne, om

som

han eller hon kände till dem. Uppgifter om vad som eventuellt kan

utgöra tecken på opålitlighet kan angå väsentliga drag i den registrera-

des personlighet. Skyddet den registrerades integritet synes sålunda

kräva att registeruppgifter och aktmaterial gallras när uppgifterna

avlägsnas ur SÄPO-registret.

Helt undantagslös bör dock sådan regel inte vara. Om det funnits en anledning att företa en förundersökning eller annan utredning om talar starka skäl för ett bevarande. Det kan också finnas personen anledning att bevara akten rörande en person, när gjorda iakttagelser har föranlett säkerhetssamtal med vederbörande eller information till

arbetsgivare eller att personen kan utgöra en säkerhetsrisk.

annan om

I fråga den registrerats utan samband med registerkontroll

om som torde i huvudsak motsvarande synsätt kunna anläggas. Om det inte,

uppgift enligt fastställd tidsfrist skall utgå, har framkommit

när en

något bekräftar att den ursprungliga anledningen till registrering-

som hade fog för sig eller de noteringar som gjorts inte lett till en om förlängning den tid enligt gällande normer är bestämd för av som registreringen, bör befintliga uppgifter om den registrerade förstöras. Om förundersökning eller utredning företagits torde det en annan däremot allmänt intresse att bevara materialet fastän personvara av

uppgifterna i registret avlägsnats.

Gallring uppgifter som utgått ur SÄPO-registret och av aktmate-

av rial i enlighet med de synpunkter som utvecklats här kan antas leda till att omfattningen det material kommer att bevaras relativt sett av som blir ringa omfattning. Det är möjligt att den gallring av register och av handlingar här har förordats med hänsyn till nödvändigheten att som skydda de registrerades personliga integritet inte skiljer sig närrmvärt från gallring enligt regler som Riksarkivet skulle meddela med

utgångspunkt i arkivlagens bestämmelser, myndigheten hade den

befogenheten. Vikten att integritetsskyddsintresset beaktas i

av tillräcklig utsträckning talar emellertid för att vissa bestämmelser i ämnet meddelas statsmaktsnivå. Ett alternativ kan vara att i

polisdatalagen ta in erinran om vikten av att integritetsskyddet

beaktas vid utfommingen gallringsregler. En lämpligare lösning

Säkerhetspolisen 267

synes emellertid vara att det i polisdatalagen tas in bestämmelse

en som ålägger regeringen att meddela riktlinjer för hur gallring skall ske

av SÄPO-registret och aktmaterial. Med ledning riktlinjerna kan

Riksarkivet bemyndigas att meddela de föreskrifter behövs.

som

Tillsynsfrdgan

Utgångspunkten för våra överväganden angående arkivering och

gallring bör enligt våra direktiv att Säkerhetspolisen skall stå vara under tillsyn av en arkivmyndighet. l en skrivelse till Justitiedepartementet 1993-06-07 anmälde Säkerhetspolisen att den med Riksarkivet träffat överenskommelse en

om tillsyn över Säkerhetspolisens arkiv. Skrivelsen utmynnade i

hemställan att punkt 4 i övergångsbestärrunelserna till arkivlagen skulle upphävas. Säkerhetspolisen borde stå under Riksarkivets tillsyn på

samma sätt som andra myndigheter. Kungl. Majzts brev den 14 april

1961 till Statspolisintendenten gallring uppgifter i SÄPO-

om av registret kunde dänned upphävas. Detta borde dock inte ske förrän

frågan om särbestämmelser för Säkerhetspolisen blivit allsidigt belyst i samband med en författningsreglering Säkerhetspolisens register

av och arkiv.

Om våra förslag föranleder lagstiftning, det inte föreligga

synes nâgra skäl för att behålla övergångsbestämmelsen till arkivlagen. Vi

förordar att den tas bort och att Säkerhetspolisen därmed kommer att

stå under arkivmyndighets tillsyn. Kungl. Majzts brev den 14 april 1961 om gallring kan då också upphävas.

9.5 Sekretess

De förändringar vi föreslagit i fråga registersekretessen bör

avse även SÄPO-registret.

Bestämmelsen i 5 kap.1 § sekretesslagen bör ändras så att sekretessen för uppgifter behandlas Säkerhetspolisen som av skärps. I likhet med vad som gäller för försvarssekretessen bör

regeringen ha möjlighet att föreskriva att sekretessen skall gälla

längre tid.

Bestämmelser bör meddelas i polisdatalagen utlämnande

om av uppgifter i visst fall.

Säkerhetspolisen

9.5.1 Sekretessreglema bör ändras

Uppgifter i SÄPO-registret omfattas av olika bestämmelser i sekre-

tesslagen. Till skydd för uppgifter som rör enskilds personliga förhållanden gäller absolut sekretess enligt 7 kap. 17 Någon

tidsbegränsning gäller inte för sekretessen kring sådana uppgifter och bestämmelserna i 14 kap. är inte tillämpliga. För uppgifter som inte

rör enskilds personliga förhållanden gäller sekretess enligt 5 kap. 1 det kan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder om antas förundersökning eller i den brottsförebyggande verksamheten under en skulle motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppröjs. För sådana uppgifter i allmän handling gäller sekretessen gifterna i högst fyrtio år. De sekretessbrytande reglerna i 14 kap. sekretessla-

gen är tillämpliga. Som avsnitt 5 föreslår utredningen att uppgifter i framgått av enskilds personliga förhållanden inte skall polisregister som rör omfattas sekretess än den som gäller för andra personuppgifav annan behandlas polisen och på vilka 9 kap. 17 § sekretesslagen ter som av är tillämplig. Det raka skaderekvisitet skall dock ersättas av ett omvänt rekvisit såvitt gäller uppgifter att är dömd för brott, är om en person eller har varit misstänkt för brott eller kan antas ta befattning med

brottslig verksamhet. Sekretess för sådana uppgifter skall således gälla det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller om någon honom närstående lider I avsnitt 5 har vi närmare belyst men.

effekterna dessa ändringar. Frågan är om SÄPO-registrets speciella

av karaktär bör medföra ett annat ställningstagande i fråga om personupp-

gifter i detta register. Vårt förslag upphävande den absoluta sekretessen är ägnat att om av undanröja de olägenheter regeln i den nuvarande 7 kap. 17 § som medfört. Det har varit svårt att förklara varför offentlighetsprincipen inte skall gälla det står klart att ett utlämnande av en uppgift ens om inte skulle föranleda skada eller för enskild eller någon honom men närstående. Svårigheten har illustrerats just Säkerhetspolisens område den lagändring nyligen genomförts med tillkomsten av av som den bestämmelsen i 9 § polisregisterlagen, vilken ger regeringen nya a det påkallat synnerliga skäl, för ett särskilt befogenhet att, när är av fall förordna undantag från sekretess för uppgifter i ett polisom förs Säkerhetspolisen. Det är sannolikt att de utlärnregister som av nandeärenden föranledde denna temporära lösning hade kunnat som hanteras tillfredsställande skadeprövning hade kunnat mera om en företas. De hade kunnat lida men av att uppgifter om en personer som viss avliden röjdes i dessa fall dennes efterlevande och de person var hade uttryckligen medgett att utlämnande fick ske. Kritik har också riktats mot att evig sekretess råder för uppgifter prop.1995/96:178 med förslag till den ändring i i polisregister. I närrmts framhölls sålunda att det hos polisregisterlagen som nu

Säkerhetspolisen 269

Säkerhetspolisen finns handlingar som innehåller uppgifter som är av stor betydelse för vårt historiska kulturarv och att det är viktigt att dessa uppgifter inte undanhålls från allmänhetens insyn mer än som är nödvändigt. I tilläggsdirektiven för Registerutredningen betonas vikten av att finna en mera permanent lösning sekretessfrågorna kring Säkerhetspolisens register. Den lösning som föreslås beträffande sekretess till skydd för

enskilds personliga och ekonomiska förhållanden vad avser uppgifter

som i dag omfattas av absolut sekretess förefaller ägnad att fungera väl även på Säkerhetspolisens område. Det gäller såväl i fråga om den större öppenhet mot allmänheten som följer av införandet av ett skaderekvisit i stället för den absoluta sekretessen som tidsbegränsningen av sekretessen till sjuttio âr. Utredningen har inte kunnat finna att särregler behövs i dessa hänseenden för Säkerhetspolisen. Vad därefter gäller de sekretessbrytande reglerna i 14 kap. sekretesslagen, som enligt utredningens förslag blir tillämpliga på

uppgifter som ingår i polisregister, krävs givetvis en särskild analys

av konsekvenserna för Säkerhetspolisens vidkommande. Det förefaller dock som om det egentligen bara är det förhållandet att den s.k.

generalklausulen i 14 kap. 3 § blir tillämplig även uppgifter som

ingår i Säkerhetspolisens register som kräver en kommentar.

Av stadgandet följer att uppgift får lämnas till myndighet, utöver

vad som följer av 1 eller 2 om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda. En myndighet kan ha intresse av att få del av uppgifter i Säkerhetspolisens register rörande en person som myndigheten vill anställa eller annars anlita för känsliga arbetsuppgifter. Om arbetsuppgifterna rör rikets säkerhet eller har betydelse för skyddet mot

terrorism, har förutsättningarna för ett utlämnande av uppgifter ur polisregister reglerats i säkerhetsskyddslagen. Det får anses uteslutet

att Säkerhetspolisen skulle kunna bifalla en sådan begäran från en myndighet som inte har rätt att företa registerkontroll. Myndigheten kan naturligtvis, åtminstone teoretiskt, åberopa något annat skäl för att får ut uppgifter om en person. Det är svårt att föreställa sig någon situation som inte täcks av säkerhetsskyddslagen men om den likväl skulle dyka upp krävs det för att sekretessen skall brytas att Säkerhetspolisen finner det uppenbart att myndighetens intresse av att få ut uppgiften skall ges företräde framför det intresse som sekretessen skall

skydda. Det förefaller högst osannolikt att en sådan prövning skulle resultera i ett utlämnande, men om uppenbarhetsrekvisitet verkligen

skulle anses uppfyllt i ett givet fall bör något hinder mot utlämnande inte föreligga. Vi anser därför inte att det fims skäl att se annorlunda på tillämpningen av 14 kap. 3 § sekretesslagen i fråga om Säkerhetspolisen än när det gäller annan polisverksamhet. Att 14 kap. sekretesslagen blir tillämplig även på uppgifter hos Säkerhetspolisen medför givetvis att den särskilda bestämmelse i 9 a §

Säkerhetspolisen

polisregisterlagen som ger regeringen möjlighet att efter dispensprövning lämna ut uppgifter ur Säkerhetspolisens register inte längre behövs. I stället blir den generella dispensregeln i 14 kap. 8 § tillämplig. För Säkerhetspolisen gäller, liksom för annan polisverksamhet, 5 kap. 1 § sekretesslagen om bl.a. förundersökningssekretess och sekretess i den brottsförebyggande verksamheten, "om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs". Att det alltså råder en presumtion för offentlighet för uppgifter hos Säkerhetspolisen som inte har karaktär av personuppgift har, i den mån förhållandet uppmärksammats, knappast vållat några olägenheter. Uppgifterna har ansetts oåtkomliga för utomstående till följd av registersekretessen. Den stränga sekretessen kring uppgifter som hanteras av Säkerhetspolisen har varit av stor betydelse för verksamheten, inte minst i de internationella relationerna. Det är därför nödvändigt att ompröva

sekretessen enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen. Slopandet av den absoluta

sekretessen kring SÄPO-registret motiverar att samma skaderekvisit

får gälla för alla uppgifter som behandlas av Säkerhetspolisen. Vi föreslår därför att bestämmelsen ändras så att sekretess kommer att gälla för uppgift i den särskilda polisverksamheten för att förebygga eller avslöja brott mot rikets säkerhet eller förebygga terrorism, om

det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att verksamheten skadas.

Därmed kommer en strängare sekretess att gälla för spaningsuppgifter

som rör t.ex. organisationer eller grupper som misstänks för landsskadlig verksamhet eller för att ta befattning med terrorverksamhet.

Ändringen medför också att personuppgifter som rör annan än den

är dömd eller misstänks för brott inte får röjas såvida det inte står som klart att verksamheten inte skadas. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen i fyrtio år. Samma tid gäller enligt 2 kap. 1 och 2 §§ för utrikes- respektive försvarssekretessen. För den senare gäller emellertid att regeringen om det föreligger särskilda skäl får föreskriva att sekretessen skall gälla under längre tid. Det synes

lämpligt att införa motsvarande regel i fråga om uppgifter hos

Säkerhetspolisen.

9.5.2 Utlämnande av uppgifter

Utlämnande av uppgifter inom riket

I föregående avsnitt har vi föreslagit att uppgifter som behandlas hos

Säkerhetspolisen skall lämnas ut enligt bestämmelserna i sekretesslagen.Uppgifter ur Säkerhetspolisens register lämnas dessutom uti samband med registerkontroll. Bestämmelser om detta finns i säkerhets-

Säkerhetspolisen 271

skyddslagen. Någon ytterligare regel i polisdatalagen behövs inte i detta hänseende. Däremot kan det behövas bestämmelser om utläm-

nande av uppgifter för prövning av anställda i bevakningsföretag. Av 4 § lagen 1974:191 om bevakningsföretag framgår att all

personal hos auktoriserat bevakningsföretag skall vara godkänd vid prövning med avseende på laglydnad, medborgerlig pålitlighet samt lämplighet i övrigt för anställning i sådant företag. Detsamma gäller

föreståndaren för verksamheten samt ledamöter i bevakningsföretags

styrelse. Prövningen skall enligt 6 § beträffande personalen hos ett auktoriserat bevakningsföretag göras av länsstyrelsen i det län där den som prövningen gäller avses huvudsakligen komma att tjänstgöra. I fråga om föreståndaren för verksamheten och ledamöter i företagets

styrelse skall prövningen göras av den länsstyrelse utövar tillsyn

som över företaget. Vid sådan prövning av en persons medborgerliga pålitlighet som avses i lagen om bevakningsföretag skall länsstyrelsen enligt 10 §

förordningen 1989:149 om bevakningsföretag m.m. inhämta

uppgifter som avses i 21 § 2 säkerhetsskyddslagen 1996:627, dvs.

uppgifter i person- och belastningsregistret och i Säkerhetspolisens

register. Person- och belastningsregistret skall enligt våra förslag ersättas av ett allmänt belastningsregister och ett misstankeregister. Länsstyrelsen

avses med stöd av de särskilda författningarna för dessa register även

fortsättningsvis kunna få ut uppgifter som behövs för prövning enligt lagen om bevakningsföretag. I polisdatalagen bör dessutom införas en

bestämmelse om att uppgifter ur SÄPO-registret skall lämnas ut för

sådan prövning.

Utlämnande av uppgifter utomlands

Av l kap. 3 § tredje stycket sekretesslagen följer att en uppgift får

lämnas till utländska myndigheter uppgiften i fall

om motsvarande

skulle få lämnas till en svensk myndighet och det dessutom står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas. Vi har i avsnitt 8.8.2 föreslagit en bestämmelse som gör det möjligt för polisen att lämna ut uppgifter inom det internationella polissamarbetet. Uppgifter skall framför allt få lämnas till Europol, även utan särskild

begäran. I den utsträckning regeringen medger det avses uppgifter på

begäran även få lämnas till Interpol och till polis- och âklagannyndig-

heter i länder som är medlemmar i Interpol, om det behövs för att myndigheten eller organisationen skall kunna förebygga, uppdaga,

utreda eller beivra brott. Regeringen föreslås också bemyndigas att förordna om utlämnande av uppgifter också i andra fall än de nyss nämnda. Den föreslagna bestämmelsen bör gälla även för Säkerhetspolisen.

Övergångsbestämmelser

10 Datalagskommittén har föreslagit att persondatalagen skall träda i kraft

den 1 januari 1999, då datalagen också skall upphöra att gälla.

Samtliga våra förslag är anpassade till den föreslagna persondatalagen.

Det är därför knappast möjligt att låta dem träda i kraft förrän

persondatalagen träder i kraft. Det finns inte heller skäl att senarelägga

ikraftträdandet. Vi föreslår därför att lagen om ett allmänt belastningsregister, lagen misstankeregister och lagen om polisens behandling om

personuppgifter skall träda i kraft den 1 januari 1999, då

av m.m. gälla. Även

kriminal- och polisregisterlagarna också bör upphöra att övriga föreslagna lagändringar bör träda i kraft vid denna tidpunkt. För behandlingar pågår den 1 januari 1999 skall enligt

som

Datalagskommitténs förslag datalagen fortsätta att gälla till den

1 oktober 2001. Detta bör enligt vår mening gälla även för polisens

del. Datalagskommittén har vidare uttalat att de tillstånd och föreskrifter Datainspektionen kan ha meddelat beträffande en

som

behandling skall ha förlorat sin verkan när den nya persondatala-

anses träder i kraft beträffande behandlingen. Vi uppfattar det så att gen

behandlingar pågår den 1 januari 1999 får fortsätta i enlighet med

som

Datainspektionens tillstånd och föreskrifter till den l oktober 2001. Enligt vår uppfattning bör dessutom polisregisterlagen fortsätta att

gälla för sådana behandlingar till den tidpunkt regeringen bestämmer, dock längst till den 1 oktober 2001.

1 1 Kostnader

I prop. 1994/95:144 lade regeringen fram förslag till riktlinjer för registrering av påföljder m.m. Förslaget innefattade att person- och belastningsregistret skulle ersättas av två nya register; ett belastningsregister och ett misstankeregister. Riksdagen har godtagit vad som anfördes i propositionen. Vi lägger i detta betänkande bl.a. fram förslag till en rättslig reglering för de båda register som enligt riksdagens beslut skall inrättas. Det är uppenbart att det är förenat med stora kostnader att lägga om registerstrukturen på det sätt som anvisas i riktlinjepropositionen. Det går emellertid inte att beräkna vilka extra kostnader som eventuellt kan hänföra sig till de lösningar vi föreslår i fråga om t.ex. en ökad eller

minskad skyldighet att lämna ut uppgifter. Vårt betänkande innehåller också förslag till en ny polisdatalag som skall ersätta polisregisterlagen. Förslaget är föranlett av att polisens behandling av personuppgifter och den rättsliga regleringen kring detta måste till persondatalagen senast den l oktober 2001. Den

anpassas

praktiska anpassningen kan inledningsvis antas medföra ökade

kostnader. Dessa kostnader kan dock inte beräknas nu. Vårt val av

rättsliga lösningar för polisens behandling av personuppgifter torde i

sammanhanget inte ha någon egentlig betydelse för hur stora dessa kostnader blir.

12 Författningskommentar

12.1 Förslag till lag om det allmänna

belastningsregistret

1 § Hos Rikspolisstyrelsen skall föras ett allmänt belastningsregister.

Bestämmelsen innebär skyldighet för Rilmpolisstyrelsen att föra ett en allmänt belastningsregister. Det är Rikspolisstyrelsen som är persondataansvarig i persondatalagens mening. Belastningsregistret skall allmänt, vilket innebär att det är det vara enda fullständiga register över brottsmålsdomar skall fâ föresom komma.

Ändamål

2 § Det allmänna belastningsregistret skall föras för att underlätta tillgången till sådana belastningsuppgifter som behövs i verksamhet hos och tullmyndigheter för förebygga, uppdaga och utreda polis- att brott, åklagarmyndigheter för förundersökning och åtal samt vid utfärdande av strajföreläggande, allmänna domstolar för strajfmätning och val av påföljd eller polisnzyndigheter och andra myndigheter vid sådan lämplighetsprövning och tillståndsgivning som anges i författning. Registret får användas också för att till enskild lämna uppgift som särskild betydelse i dennes verksamhet. är av

beskriver ändamålet med registret se avsnitt 6.1. Någon

Paragrafen direkt motsvarighet finns inte i de gällande kriminal- och polisregisterförfattningarna. I paragrafen slås fast att registret skall föras för att underlätta tillgången till sådana belastningsuppgifter som behövs i verksamhet hos tull, åklagare och domstolar för brottsutredningar, åtal och polis, val av påföljd. Som framgår punkt 4 skall registret vidare ha till ändamål att av förse polismyndigheterna med de uppgifter behövs för prövning som

Författningskommentar

av bl.a. olika slag tillståndsärenden enligt lag eller förav annan

fattning, t.ex. passärenden och vapenärenden. Dessutom skall även andra myndigheter fâ tillgång till uppgifter är betydelse för

som av en prövning som det åligger myndigheten att göra i fråga viss om en

person. Som exempel kan nämnas kriminalvârdsmyndigheternas pröv-

ning enligt lagen om kriminalvård i anstalt, länsstyrelsernas prövning i körkortsärenden och socialnämndemas prövning i vârdnadsärenden.

Av andra stycket framgår att registret fâr användas även för

att

lämna uppgifter till enskilda. Som villkor gäller dock att uppgiften är

av särskild betydelse i den enskildes verksamhet. Uppgifter få avses

lämnas till larminstallationsföretag och enskilda arbetsgivare inom

vârdsektom. Även det inte framgår ändamâlsbestärmnelsen om av får uppgifter i registret användas för statistikändarnål samt för forskning. Behandling av uppgifter för sådana ändamål kan inte strida det anses mot egentliga ändamålet med registret och behöver därför inte anges

särskilt jfr den föreslagna persondatalagen.

Innehåll

I 3-5 §§ anges vilka skall registreras i belastnings-

personer som

registret. Som framgår av den allmänna motiveringen avsnitt 6.2.1

skall registret innehålla uppgifter i huvudsak motsvarar dem som som

i dag tas in i person- och belastningsregistret med stöd kriminal-

och polisregisterlagarna samt i körkortsregistrets belastningsdel.

I 3 och 4 §§ anges vilka personer skall registreras på grund som av i riket meddelade domar och beslut. De grundläggande fallen i anges 3 medan 4 § vissa särfall har betydelse tar upp som för körkorts-

frågor. I 5 § finns bestämmelser om när personer skall registreras på

grund av domar och beslut meddelade i utlandet. Kompletterande bestämmelser vilka uppgifter skall om som antecknas om en person skall enligt 6 § tas in i förordning. De personer som enligt 3-5 §§ skall föras in i registret skall registreras utan hinder av att domen eller beslutet inte har vunnit laga kraft. Att dom eller beslut har vunnit laga kraft eller har överklagats

skall antecknas särskilt. Bestämmelse härom bör tas in i förordning.

I riket meddelade domar eller beslut

3 § I registret skall föras in uppgifter om den som genom dom eller strafléreldggande har ålagts påföljd för brott för vilket inte endast penningböter är föreskrivet,

har ålagts förvandlingsstrajf för böter,

Författningskommentar 279

med tillämpning av 30 kap. 6 § brottsbalken har förklarats fri

från påföljd. på grund av åklagares beslut enligt 9 eller 1 7 § lagen 1964:167 med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare inte har åtalats för brott, som enligt åklagarens bedömande skulle ha lett till fängelse, Villkorlig dom eller skyddstillsyn, skall utlämnas enligt lagen 1957:668 om utlämning för brott eller enligt lagen 1959:254 om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge eller har meddelats besöksförbud enligt lagen 1988:688 om besöksförbud.

Punkt 1 och 2 bestämmelser vilka personer som skall föras in ger om i registret därför att de har dömts till viss påföljd eller genom strafföreläggande ålagts påföljd. I punkt 3-6 anges de övriga grunder som skall föranleda registrering. Som nedre gräns för registrering i kriminalregistret skall normalt har dömts till påföljd för brott för vilket inte endast gälla att personen penningböter är föreskrivet. Detsamma skall gälla i samband med strafföreläggande. Detta framgår av punkten enligt vilken registret skall innehålla uppgift den som har dömts till eller genom om strafföreläggande ålagts påföljd för brott för vilket inte endast penningböter är föreskrivet. Härav följer att den som har dömts till fängelse, Villkorlig dom, skyddstillsyn eller böter skall registreras. Även den har överlämnats till särskild vård enligt 31 kap. som brottsbalken skall registreras enligt punkten I huvudsak motsvarande uppgifter registreras i dag enligt 2 § kriminalregisterlagen och 2 § polisregisterkungörelsen. Lagtexten har dock förenklats i förhållande till dessa bestämmelser. I lagen har inte tagits in motsvarigheter till de bestämmelser som i dag finns i andra och tredje styckena i 2 § kriminalregisterlagen och innebär att registret skall innehålla uppgift om personutredning som och i vissa fall också om att brott har begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning. Bestämmelser om att sådana uppgifter skall antecknas bör dock tas in i förordning. Som har påpekats i den allmänna motiveringen innebär den nya regleringen vissa ändringar i förhållande till de nuvarande reglerna i polisregisterkungörelsen såvitt gäller registrering av personer som har dömts till böter. Alla har dömts till böter skall registreras i som belastningsregistret inte endast penningböter är föreskrivet för om brottet. Regeln är dock inte helt utan undantag. I 4 § ges särskilda bestämmelser innehavare av körkort m.fl. om Punkten gäller den som har dömts till förvandlingsstraff för som böter, motsvarar 2 § 3 kriminalregisterlagen och 2 § 3 polisregisterkungörelsen.

280 Författningskommentar

Punkten 3 gäller fall där någon med stöd 30 kap. 6 § brottsav balken har förklarats fri från påföljd. Motsvarighet finns i 2 § 2

polisregisterkungörelsen.

Punkten 4 avser den som i vissa fall inte har åtalats för brott. Till

skillnad från vad som gäller enligt 2 § 4 polisregisterkungörelsen skall

registret endast innehålla uppgift om den på grund åklagares som av beslut enligt 9 eller 17 § lagen 1964: 167 med särskilda bestämmelser

om unga lagöverträdare inte har åtalats för brott. För att en person som inte har åtalats skall registreras i belastningsregistret skall krävas att brottet enligt åklagarens bedömande skulle ha lett till fängelse, Villkorlig dom eller skyddstillsyn. Åtalsunderlåtelse enligt 20 kap. 7 §

första stycket 4 rättegångsbalken samt beslut att inte åtala enligt vissa bestämmelser i lagen om vård missbrukare skall inte längre av registreras. Skälen härför anges i avsnitt 6.2.3.

Punkt 5 behandlar registrering den skall utlämnas till

av som annan

stat och motsvarar 2 § 6 polisregisterkungörelsen.

Punkten 6 gäller den som har fått besöksförbud enligt lagen beom

söksförbud. Bestämmelsen motsvarar 2 § 7 polisregisterkungörelsen. Enligt 2 § 5 polisregisterkungörelsen skall i polisregister tas in uppgift om utvisning på grund av brott enligt 4 kap. 7 § utlänningslagen. Utvisningen utgör här rättsverkan av ett brott och kan därför inte anses innefatta sådan självständig registreringsgrund bör

en som

tas upp i förevarande paragraf. I stället bör det i förordning tas in bestämmelser att beslut utvisning skall antecknas.

om om Ändrar högre rätt avgörande lägre instans, ett av en skall registret innehålla uppgift om båda domstolarnas avgöranden under förutsättning att överrättens avgörande inte innebär att uppgiften enligt 14 §

skall utgå ur registret. Detta gäller både vid överklagande i ordinär ordning och då en dom ändras efter beslut resning.

I paragrafen har inte tagits in någon motsvarighet till 5 § andra och tredje styckena i polisregisterkungörelsen, vilka innebär att vissa uppgifter om den som har tagits in kriminalvårdsanstalt eller sjukvârdsinrättning skall antecknas. Skälen till detta återfinns i avsnitt

6.2.5 och 8.19.

4 § Utöver vad som följer av 3 § skall i registret föras in uppgift

om den som har körkort, traktorkort eller körkortstillstánd och har som

ålagts böter för annat brott vid förande av motordrivet fordon eller

spårvagn. Vad som nu har sagts gäller dock inte brott mot 3 § lagen 1971:965 om strafi‘ för trajikbrott begåtts utomlands eller

som

överträdelse av 72 § 7 eller 74 § första stycket 3 vägtrafikkungörelsen

1972:603. Vad som sägs i första stycket gäller även den för vilken begränsad

giltighetstid enligt 19 § körkortslagen 1 977.473 eller spärrtid enligt

21 § samma lag har beslutats men ännu inte har löpt ut.

Författningskommentar 281

Uppgift den har utländskt körkort skall tas in i registret

om som endast han eller hon är folkbokförd här i landet. om

I denna paragraf har tagits in regler om registrering av personer som

för närvarande antecknas enligt 83 § körkortsförordningen och vilka inte skall antecknas enligt 3 § denna lag. Bestämmelsen innebär har dömts eller genom att personer som

strafföreläggande bötfällts för trañkförseelser skall antecknas i registret även inte påföljd än penningböter är föreskriven

om annan för brottet. Regleringen gäller den har körkort, traktorkort eller som körkortstillstånd. Paragrafen skall enligt andra stycket tillämpas även beträffande den för vilken spärrtid enligt 21 § körkortslagen 1977:477 löper. Sådan

spärrtid skall enligt 21 § bestämmas om det vid prövningen av en

förhandsbesked eller körkortstillstånd finns hinder mot att ansökan om

meddela körkortstillstånd på grund av sökandens personliga för-

hållanden eller ett körkort eller ett körkortstillstånd återkallas om

grund brott eller liknande förhållande. Enligt 19 § körkortslagen

av kan körkort återkallas interimistiskt i avvaktan slutligt avett

görande återkallelsefrågan. Om beslutet grundas på misstanke om

brottslig gärning, skall beslutets giltighetstid begränsas enligt vad som

gäller för spärrtid enligt 21

Den körkort har återkallats interimistiskt med en begränsning vars

giltighetstiden omfattas formellt inte bestämmelsen i 83 §

av av körkortsförordningen. I praktiken behandlas dock sådana fall på

sätt spärrtidsfall och föranleder således anteckning i

samma som

körkortsregistrets belastningsdel. Trafiksäkerhetsverket har i yttrande över förslagen i kriminalregisterpromemorian anfört att något annat uppenbarligen inte har varit lagstiftarens mening, men att detta bör

komma till klart uttryck i lagtexten. Föreningen för allmänna ombud

i körkortsfrågor har lämnat liknande synpunkter. Mot bakgrund härav

har i 4 § andra stycket tagits in regel enligt vilken bestämmelserna en

i paragrafen skall gälla även beträffande den för vilken begränsad giltighetstid enligt 19 § körkortslagen har beslutats men ännu inte löpt ut.

Domar och beslut som meddelas i utlandet

5 § Uppgifter den med dom eller ett beslut från

om som avses en

utlandet skall föras in i registret, om uppgiftens innehåll motsvarar

vad sägs i 3 § och uppgiften

som

kommer från myndighet i tillhör Internationella

en en stat som

kriminalpolisorganisationen, från denna organisation eller från

Europol, och svensk medborgare eller den som har hemvist här avser i riket eller

Författningskommentar

lämnas från en stat enligt en överenskommelse mellan Sverige och den staten.

Paragrafen innebär att personer har dömts i utlandet i vissa fall som

skall föras in i belastningsregistret. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 6 § första stycket kriminalregisterlagen och 7 § polis-

registerkungörelsen. En grundläggande förutsättning för registrering är att uppgiften i den utländska domen eller beslutet motsvarar vad som sägs i 3 Vidare krävs enligt första punkten i fråga att personen är svensk medborgare eller har hemvist här i riket och att uppgiften kommer från Interpol eller ett land anslutet till Interpol eller från Europol. En person skall enligt andra punkten också registreras om det följer av en internationell överenskommelse.

Uppgifter som skall tillföras registret

6 § Beträffande den som skall registreras enligt 3-5 §§ skall registret tillföras de uppgifter regeringen bestämmer.

Enligt denna bestämmelse får regeringen i förordning meddela

föreskrifter om vilka uppgifter som skall antecknas de om personer

som enligt 3-5 skall föras in i belastningsregistret. Det som bör

antecknas är för det första uppgift adress och om nanm, personnummer eller de andra uppgifter som behövs för identifiering den av registrerade, uppgift om domen eller beslutet såväl i underrätt som överrätt och om de brott som den registrerade har begått och om påföljden. Det bör vidare antecknas om ett brott, för vilket någon har dömts till böter, Villkorlig dom eller skyddstillsyn, enligt domen har begåtts under påverkan av en sådan allvarlig psykisk störning i som avses 30 kap. 6 § brottsbalken.

Registret bör också innehålla uppgift beslut förlängning

om om av prövotid, förklaring att viss påföljd skall avse även annat brott, att den skall undanröjas eller träda i stället för annan påföljd, beslut helt om eller delvis förverkande av villkorligt medgiven frihet, domstols beslut om utvisning ur Sverige enligt 4 kap. 7 § utlänningslagen, förordnande om omedelbar verkställighet eller sådant tillgodoräknanom

de som avses i 33 kap. 5 och 6 §§ brottsbalken, företagen personut-

redning, beslut enligt 34 kap. 10 eller 18 § brottsbalken eller jämlikt

19 § andra stycket bötesverkställighetslagen samt uppgift om att dom eller beslut såvitt angår den ådömda påföljden har vunnit laga kraft

eller har överklagats. Vissa uppgifter om verkställighet bör också antecknas, nämligen tidpunkt för verkställighet av fängelse eller förvandlingsstraff för

sou 1997:65 Författningskommentar 283

böter, tidpunkt för frigivning från sådana straff samt, vid Villkorlig frigivning, prövotid och återstående strafftid. Även uppgift om intagning i eller utskrivning från sjukvårdsinrättning av den som en domstol har överlämnat till rättspsykiatrisk vård bör antecknas, liksom förordnande om att övervakningen med anledning av en dom på skyddstillsyn skall anstå eller att vidare verkställighet inte får äga rum.

Registret bör också innehålla uppgift om att överrätt undanröjt dom eller beslut och visat målet åter till lägre rätt, att regeringen av nåd

har efterskänkt eller ändrat straff eller annan påföljd som har antecknats i registret eller att resning har beviljats i ett mål i vilket har dömts till påföljd som har antecknats i registret. I registret bör också antecknas vissa uppgifter om beslut av myndigheter i utlandet, nämligen beslut av myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge om överflyttning till den staten av verkställighet av fängelse eller övervakning av den som villkorligt frigivits eller dömts till skyddstillsyn samt annat beslut av myndighet i främmande stat om verkställighet av här i landet ådömd påföljd. Slutligen bör också vissa svenska beslut som rör utländska domar

antecknas, nämligen beslut av svensk domstol eller myndighet enligt

10, 14, 17 eller 21 § lagen om samarbete med Danmark, Finland,

Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. om verkstäl-

lighet, övervakning, undanröjande eller förverkande samt beslut av svensk domstol eller myndighet enligt 10 § lagen om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet.

Utlänmande av uppgifter

I 7-12 finns bestämmelser om utlämnande av uppgifter. 7§

innehåller allmänna bestämmelser riktade till de myndigheter som har rätt till utdrag eller uppgifter ur registret. I 8 och 9 §§ anges förutsättningarna för att myndigheter och enskilda inom riket skall få rätt till upplysningar ur registret. Motsvarande bestämmelser för myndigheter och organisationer i utlandet finns i 10 och 11 §§. I 12 § finns regler om vem som skall pröva en fråga om utlämnande av uppgifter. Bestämmelserna om utlämnande skall ses mot bakgrund av de

ändrade reglerna om sekretess för uppgifter hos polisen se avsnitt

6.3.3. Utdrag av registret kommer att kunna begäras enligt tryck-

frihetsförordningens bestämmelser. Om sekretessreglerna inte lägger

hinder i vägen skall utdrag lämnas till den som begär det jfr de ändrade reglerna i 7 kap. 17 § sekretesslagen. Sekretess till skydd för enskild gäller enligt 14 kap. 4§ sekretesslagen inte i en person förhållande till den enskilde själv. En enskild kommer därför även fortsättningsvis att ha rätt till utdrag ur belastningsregistret beträffande

sig själv, även om det inte framgår av registerförfattningarna se

284 Fönfattningskømmentar

avsnitt 6.3.6. Av den föreslagna persondatalagen följer dessutom att en registrerad har rätt att en gång per kalenderår kostnadsfritt få viss information om de uppgifter som har registrerats om honom.

De sekretessbrytande reglerna i 14 kap. sekretesslagen skall

fortsättningsvis vara tillämpliga på uppgifter i belastningsregistret. Det medför att många myndigheter har rätt till utdrag eller upplysning ur registret utan att särskilda regler om uppgiftsskyldighet införs i registerförfattningarna. Bl.a. krävs inga regler om utlänmande av

uppgifter till Justitiekanslern, justitieombudsman eller Datainspektionen jfr 8 § första stycket 2 kriminalregisterlagen och 3 § första

stycket 1 polisregisterlagen, se även avsnitt 5.11.2. Bestämmelser om

domstolars rätt till utdrag behövs inte heller jfr 8 § första stycket 1 kriminalregisterlagen och 3 § första stycket 1 polisregisterlagen, se

även avsnitt 5.11.2. De nuvarande reglerna om utlärrmande av

uppgifter till allmän åklagare, polismyndighet, Rikspolisstyrelsen eller

tullmyndighet kan också undvaras jfr 8 § första stycket l och 2 kriminalregisterlagen, 3 § första stycket 1 polisregisterlagen samt 16 §

polisregisterkungörelsen, även avsnitt 5.11.3. Även dessa

se om myndigheter inte nämns i bestämmelserna om utlämnande av uppgifter har de alltså rätt till utdrag ur registret enligt allmänna bestämmelser. Lagen innehåller inga särskilda regler om utlämnande av uppgifter för vetenskaplig eller därmed jämförlig undersökning eftersom forskare kommer att kunna fâ ut uppgifter ur registret efter sedvanlig sekretessprövning enligt sekretesslagen jfr 12 § andra stycket kriminalregisterlagen och 9 § andra stycket polisregisterlagen. I lagen har inte tagits in några bestämmelser motsvarande dem i 5 § första stycket polisregisterlagen och 22 § polisregisterkungörelsen. Med stöd av dessa bestämmelser lärrmade Rikspolisstyrelsen tidigare ut uppgifter ur registret i publikationen polisunderrättelser, vilken spreds till olika myndigheter. Bestämmelsen är obsolet och har därför ansetts kunna undvaras.

Inom riket

7 § En myndighet eller enskild som har rätt till utdrag eller upplysning ur registret skall, i varje särskilt fall, noga pröva behovet av information. Utdrag eller upplysningar ur registret får begäras endast om skälet till det uppväger det intrång eller men i övrigt det innebär för den som berörs.

Paragrafen ger uttryck för att behovs- och proportionalitetsprinciperna

skall tillämpas då uppgifter begärs ur registret en närmare motivering

finns i avsnitt 6.3.3. En myndighet eller en enskild som överväger att

Färfattningskommentar

begära uppgifter om en persons eventuellt kriminella förflutna för att

använda uppgifterna i ett ärende av något slag, skall för det första pröva hur stort behovet är sådana upplysningar. Även av om en myndighet i och för sig har rätt till uppgifter i ett ärende av visst slag,

bör uppgifter inte begäras om ett ärende avseende en viss person kan

avgöras utan att myndigheten har kännedom om vad som finns antecknat om honom i belastningsregistret. Det medför att en myndighet inte bör begära utdrag ur registret förrän i slutskedet av en prövning.

Utdrag eller upplysningar ur registret skall vidare få begäras endast

om skälet till det uppväger det intrång eller men i övrigt det innebär för den som berörs. Det innebär att en myndighet eller en enskild som har rätt till utdrag skall pröva om behovet av information kan

tillgodoses på något annat, mindre ingripande sätt. Först om man

finner att det inte finns ett tillräckligt bra alternativ får ett utdrag begäras.

8 § Utöver vad som följer av 14 kap. sekretesslagen 1980:100 skall

ett utdrag ur eller en upplysning om innehållet i registret lämnas när

detta begärs av

myndighet i den utsträckning regeringen för vissa slag av ärenden

ger tillstånd till det eller annan enskild än den registrerade

i den utsträckning regeringen för vissa typer av fall ger tillstånd

till det och det behövs för att pröva en fråga om anställning eller uppdrag i en verksamhet som avser vård eller som är av betydelse för förebyggande eller beivrande av brott eller

i annat fall, om den enskilde styrker att hans rätt är beroende av

upplysning ur registret och regeringen medger att upplysningen

meddelas.

I paragrafen ges de grundläggande reglerna för utlämnande av uppgifter inom riket. Närmare bestämmelser om vilka myndigheter som skall ha rätt till utdrag skall meddelas i förordning. Regleringen motsvarar, såvitt gäller myndigheter, vad som sägs i 8 § andra stycket

kriminalregisterlagen och 3 § första stycket 2 polisregisterlagen. Även

enskilda skall i vissa fall kunna rätt till utdrag ur registret.

Bestämmelsen härom i andra punkten motsvarar 3 § första stycket 3 polisregisterlagen med den skillnaden att uppgifter inte längre skall få länmas för prövande av en fråga om anställning eller uppdrag i

verksamhet som är av betydelse för rikets säkerhet. I sådana fall får reglerna om registerkontroll tillämpas. Bestämmelser som i stort sett motsvarar 8 § första stycket 3 kriminalregisterlagen, 3 a § kriminalregisterkungörelsen, 17, 19 och 21 §§ polisregisterkungörelsen samt 93 § körkortsförordningen bör tas

286 Författningskømmentar

in i förordning. Vissa myndigheter bör dock inte längre ha rätt till

utdrag se avsnitt 6.3.3. Det gäller dels Arbetsmarknadsstyrelsen för

utredning i ärende om kallelse till ny tjänstgöring av vapenfri tjänst

3 a § 3 kriminalregisterkungörelsen, dels Socialstyrelsen i ärende

adoption eller vårdnad 21 § polisregisterkungörelsen. Listan över myndigheter som har rätt till utdrag för olika ändamål bör dessutom

kompletteras såvitt gäller Kriminalvårdsstyrelsen som bör ha samma rätt till utdrag i fråga om övervakare och förtroendemän som i fråga om anställda jfr 17§ 1 polisregisterkungörelsen, se även avsnitt 6.3.5. Kommunerna bör också ges rått till begränsat utdrag i fråga

om den som har anmält förvärv av hyresfastighet se avsnitt 6.3.5.

För att behovs- och proportionalitetsprinciperna skall kunna iakttas måste ändamålen med utlämnande uppgifter så noggrant av anges som möjligt i den förordning regeringen utfärdar. I vissa fall finns för närvarande inte något ändamål angivet i registerförfattningarna. Det

gäller bl.a. länsstyrelserna. På sikt bör det anges i vilka ärenden

länsstyrelserna har rätt till utdrag. I avvaktan att det kan utredas vilka ärenden dessa är, kan det vara tillräckligt med en regel att om utdrag bara får lämnas i ärenden då länsstyrelsen har en författnings-

reglerad skyldighet att inhämta sådant utdrag se avsnitt 6.3.3.

I 19 § polisregisterkungörelsen finns regler om att registerutdrag till

myndigheter skall begränsas på olika sätt beroende på vem det är som skall ha utdraget. Då bestämmelser meddelas i förordning om myndigheters och enskildas rätt till utdrag bör liknande regler om begränsning av utdrag meddelas. Reglerna bör dock kunna förenklas något. En närmare beskrivning av hur reglerna bör utformas finns i avsnitt 6.3.4. Såvitt gäller utlämnande av uppgifter till enskilda bör det i förordning meddelas regler som i huvudsak motsvarar 17 § 3 och 4 polisregisterkungörelsen. Uppgifter bör således få lämnas ut till larm-

installationsföretag och till enskilda arbetsgivare inom vårdsektorn se

avsnitt 6.3.6. Det är i dessa fall inte fråga om någon uppgiftsskyldighet. I stället ankommer det Rikspolisstyrelsen att pröva om utdrag bör lärrmas. Utdrag till enskilda bör begränsas så sätt att brott som har föranlett penningböter inte anges. Beslut att inte åtala brott, beslut om utlänming för brott till annan stat samt besöksförbud bör inte heller få lämnas ut.

9 § Uppgifter som är nödvändiga för att framställa réittsstatistiken skall lämnas till Brottsförebyggande rådet.

Bestämmelsen motsvarar i stort sett 12 § första stycket kriminalregisterlagen och 9 § första stycket polisregisterlagen. I någon mån har bestämmelsen dock stramats upp. För att uppgifter skall fâ länmas ut

Författningskommentar

krävs således att de är nödvändiga för framställningen av rättsstati-

stiken. Uppgifterna skall länmas till Brottsförebyggande rådet som enligt förordningen 1992:1668 om den officiella statistiken för ansvarar den officiella statistiken inom rättsväsendet. Av lag 1995:606 och förordning 1995:1060 om vissa personregister för officiell statistik framgår vilka personregister Brottsförebyggande rådet får föra för rättsstatistiken, vilka uppgifter dessa register får innehålla och från vilka register uppgifter får inhämtas.

Någon motsvarighet till det nuvarande förbudet att lämna ut namnen på dem som registreras har inte tagits med. Förbudet är delvis

missvisande, eftersom personnummer för närvarande lämnas till Brottsförebyggande rådet. Identitetsuppgifter av något slag behöver lämnas till statistikmyndigheten eftersom rättsstatistiken bl.a. omfattar uppgifter om återfall i brott. Uppgifter om namn och personnummer får dock lämnas bara om det är nödvändigt.

Till utlandet

10 § Ett utdrag ur eller en upplysning om innehållet i registret skall lämnas till domstol eller polis- eller åklagarmyndighet i Danmark,

Finland, Island eller Norge om det begärs för utredning i brottmål. Uppgifter får vidare lämnas till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av en internationell konvention som Sverige har bitrâtt. Uppgifter får på begäran även lämnas till domstol eller polis- eller åklagarmyndighet i en stat som är ansluten till internationella kriminaloolisorganisationen eller till denna organisation om det behövs

för att myndigheten eller organisationen skall kunna förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott eller för ett utlänningsärende.

Regeringen fär meddela föreskrifter om att uppgifter får lämnas till

domstol eller polis- eller åklagarmyndighet i annan stat än som sägs

i tredje stycket, om det behövs för utredning i ett brottmål eller ett utlänningsärende. Regeringen får också meddela föreskrifter om att uppgifter beträffande den som är medborgare i en främmande stat eller som har hemvist där, får lämnas till en myndighet i den staten.

Att uppgifter får lämnas ut även i vissa andra fall framgår av 1 kap.

3 § tredje stycket sekretesslagen 1980:100.

Paragrafen innehåller regler om utlärrmande av uppgifter ur belast-

ningsregistret till utlandet se avsnitt 6.3.7. Regler om utlämnande av

uppgifter till utlandet finns också i 1 kap. 3 § tredje stycket sekre-

tesslagen. Uppgift för vilken sekretess råder får enligt denna be-

Författningskommentar

stämmelse inte röjas för utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation om inte uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas till svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens en prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller mellanfolkliga organisationen. Uppgifter får också lämnas om det har reglerats särskilt i lag eller förordning. I många fall torde uppgifter kunna lämnas från polisen till utländska polis- eller åklagarmyndigheter eller till Interpol i enlighet med vad sägs i den beskrivna regeln i sekretesslagen. Dessutom har som ovan i gällande rätt utnyttjats möjligheten att ta in särskilda regler om utlämnande av uppgifter till utlandet i registerförfattningama. Sådana regler finns i 13 § första, fjärde och femte styckena kriminalregisterlagen, 9 § kriminalregisterktmgörelsen och 4 §polisregisterlagen. Den föreslagna 11 § motsvarar i huvudsak vad som gäller enligt dessa bestämmelser. Första stycket i paragrafen motsvarar 9 § kriminalregisterkungörel- Vi att bestämmelsen har den karaktären att den bör tas in sen. anser i lag och inte i förordning. Andra stycket är nytt. Bestämmelsen innebär att uppgifter får lämnas till utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation, om en utlärrmandet följer internationell konvention som Sverige har av en biträtt. Det är framför allt utlämnande till Europol som kommer att bli aktuellt. Uppgifter får lämnas för de ändamål som framgår av Europolkonventionen. Någon begäran från den utländska myndigheten eller organisationen krävs inte för att uppgifter skall få lämnas ut. Även i detta hänseende skall bestämmelsema i den aktuella konventionen fâ vara styrande. Med stöd bestämmelsen i andra stycket kan uppgifter också av lämnas enligt den i Strasbourg den 20 april 1959 dagtecknade inbördes brottmål SÖ Europeiska konventionen om rättshjälp i 1968:15, SÖ 1977:88 och 1992:4. Att uppgifter enligt denna konvention skall lämnas till utländska myndigheter om medborgare i konventionsländerna som döms här i riket följer för närvarande av 13 § kriminalregisterlagen och ett kungligt brev av den 19 april 1968 Ju.dep. dnr 2251/67. Tredje stycket motsvarar i huvudsak 13 § fjärde stycket krirninalregisterlagen och 4§ första stycket polisregisterlagen. Enligt de gällande reglerna får uppgifter lämnas ut för utredning i brottmål eller utlänningsärende. Uppgifter skall alltjämt kunna få lämnas ut det behövs i ett utlänningsärende. Begreppet utredning i brottmål om har ersatts. Den nya lydelsen innebär att uppgifter får lämnas ut om det behövs för att den utländska myndigheten eller organisationen skall kunna förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott. Det innebär att uppgifter har betydelse för underrättelseverksamhet också får som

Författningskommentar 289

lämnas ut. Fjärde stycket motsvarar 4 § första stycket sista meningen polisregisterlagen.

Femte stycket motsvarar 13 § första stycket kriminalregisterlagen

och 4§ andra stycket polisregisterlagen. l förordning bör tas in bestämmelser som i huvudsak motsvarar 10 § första stycket kriminalregisterkungörelsen och som innebär att uppgifter som har tillförts

belastningsregistret och som avser den som är medborgare eller har hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge ofördröjligen skall meddelas registreringsmyndigheten i den staten. En viss ändring är

dock påkallad. För närvarande lämnas nämligen inte underrättelse om bötesdomar, eftersom sådana inte ingår i kriminalregistret. Böter skall dock registreras i belastningsregistret. Vi har inte kunnat finna något

skäl att utvidga underrättelseskyldigheten gentemot de nordiska länderna till att också avse bötesdomar. Underrättelseskyldigheten bör

därför begränsas till att avse endast uppgifter påföljd än om annan böter.

11 § Om verkställighet av annan påföljd än böter har förts över hit från Danmark, Finland, Island eller Norge eller härifrån till någon av dessa stater, får uppgifter om den som avses med beslutet om övedlytt-

ning lämnas till den stat från eller till vilken överflyttning har skett. Detsamma gäller i fråga om anteckning, som gjorts rörande tillämp-

ningen av 14 eller 21 § lagen om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av strajf m.m. Om verkställighet av påföljd har flyttats över hit från annan stat eller härifrån till annan stat enligt lagen 1972:260 om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom eller lagen 1978:801 om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet, tillämpas första stycket, första meningen. Regeringen får meddela närmare föreskrifter om utlämnande av uppgifter enligt denna paragraf.

Bestämmelsen motsvarar 13 § andra och tredje styckena kriminal-

registerlagen. I förordning bör meddelas bestämmelser som motsvarar

10 § andra stycket kriminalregisterkungörelsen och som innebär att

sådana uppgifter om överflyttning av verkställighet som avses i 11 §

första stycket belastningsregisterlagen genast skall redovisas till registreringsmyndighet i den stat från eller till vilken verkställigheten har flyttats över.

10 170542

Författningskommentar

Utlämnande myndighet

12 § En begäran utlämnande av uppgifter prövas av Rikspolisom styrelsen. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får

dock meddela föreskrifter om att en polismyndighet i vissa fall får

lämna ut uppgifter.

Av paragrafen framgår att det som regel bör ankomma Rikspolis-

styrelsen att pröva frågor om utlämnande. I vissa fall bör det dock

vara möjligt att låta en lokal polismyndighet länma ut uppgifter.

Utdrag till myndigheter inom riket bör i den utsträckning Rikspolisstyrelsen medger det få meddelas av polismyndighet. Detsamma bör gälla utdrag som enligt 10 § första stycket skall lämnas till en nordisk myndighet. Däremot bör det alltid ankomma på Rikspolisstyrelsen att lämna utdrag enligt 8§ till larminstallationsföretag och enskilda arbetsgivare inom vårdsektom samt till utlandet i de fall dá uppgiftsskyldighet inte föreligger. Bestämmelser härom bör meddelas i förordning.

Gallring

I 13-15 §§ finns regler om gallring. Gallring innebär att uppgifterna

skall förstöras. Det tidigare förfarandet med avställning av gamla

uppgifter skall inte längre tillämpas. Uppgifter i belastningsregistret

har blivit så gamla att de skall gallras skall inte bevaras för som

forskningsändamâl. För sådant ändamål får i stället de statistikregister

förs hos Brottsförebyggande rådet användas se avsnitt 6.4.4.

som

13 § En uppgift skall gallras ur registret äverrätt dom eller beslut vunnit laga kraft, frikänt om genom som

den registrerade för den åtalade gärningen eller funnit honom skyldig

till denna inte dömt honom till en påföljd som skall antecknas i men registret,

domstol efter resning har meddelat dom eller beslut som

om en avses i

om strajföreläggande eller föreläggande av ordningsbot har

undanröjts,

överrätt har upphävt ett beslut förvandlingsstrajf för

om om böter, åklagares beslut att inte åtala har återkallats, om om besöksförbud har upphävts eller när den registrerade har avlidit.

Författningskommentar 291

Paragrafen innehåller regler om när uppgifter skall gallras med anledning av att en dom eller ett beslut har ändrats pâ så sätt att

förutsättningar för registrering inte längre föreligger se avsnitt 6.4.3.

Bestämmelserna motsvarar i huvudsak 7 § 1 och 2 kriminalregisterlagen och 14 § 2-4 polisregisterkungörelsen. Av sjunde punkten följer att uppgifter alltid skall gallras när den

registrerade har avlidit. En motsvarande bestämmelse finns i 7 § 3

kriminalregisterlagen.

Paragrafen saknar motsvarighet till reglerna i 7 § 4 kriminal-

registerlagen och 14 § 6 polisregisterkungörelsen om att en uppgift skall utgå när den registrerade har fyllt 80 år. Denna regel kan inte längre anses ha någon större betydelse med hänsyn till att uppgifter enligt den föreslagna 15 § som regel alltid skall gallras när tjugo år

förflutit från domen eller beslutet.

14 § Utöver vad som följer av 13 § skall uppgift om fängelse eller förvandlingsstraff för böter gallras

sedan tio år förflutit från frigivningen,

uppgift om fängelse som skall anses helt verkställt genom tidigare frihetsberövande eller från vilket någon beslut nåd har genom om

befriats helt gallras sedan tio år förflutit från domen eller beslutet, uppgift om fängelse som har fallit bort enligt 35 kap. 8 eller 9 § brottsbalken eller om förvandlingsstraff för böter som har fallit bort

enligt 18 eller 21 § bötesverkställighetslagen 1979:189 gallras sedan

fem år förflutit från det att straflet föll bort,

uppgift om skyddstillsyn eller villkorlig dom gallras sedan tio år

förflutit från domen eller beslutet, uppgift om överlämnande till vård inom socialtjänsten eller vård

enligt lagen 1988:870 om vård av missbrukarei vissa fall gallras

sedan tio år förflutit från domen eller beslutet,

uppgift om överlämnande till rättspsykiatrisk vård gallras sedan tio år förflutit från utskrivningen,

uppgift om böter gallras sedan fem år förflutit från dom, beslut

eller godkännande av strajföreläggande eller föreläggande av

ordningsbot,

uppgift om att någon enligt 30 kap. 6 § har förklarats fri från

påföljd gallras sedan tio år förflutit från dom eller beslut,

uppgift om åklagares beslut att inte åtala brott gallras sedan tre

år förflutit från beslutet och 10. uppgift om beslut om besöksförbud gallras sedan tio år förflutit från beslutet.

Paragrafen innehåller regler om att uppgifter skall gallras då en viss

längre tid förflutit se avsnitt 6.4.3. I princip motsvarar bestämmel-

serna de nuvarande reglerna om så kallad rehabilitering i kriminal-

292 Författningskømmentar sou 1997:65

och polisregisterförfattningarna.

Punkt I innebär att uppgift om fängelse eller förvandlingsstraff för böter, med vissa nedan angivna undantag, skall gallras tio år efter frigivningen. Bestämmelsen motsvarar 10 § första stycket 2 kriminalregisterlagen och 7 § 3 polisregisterlagen med den skillnaden att

bestämmelsen också omfattar fängelse som har ådömts i kombination

med skyddstillsyn. För närvarande gäller att en anteckning om en

sådan påföljd inte skall tas med i registerutdrag sedan tio år förflutit

från domen. Det saknas dock anledning att behandla fängelsestraff i

dessa fall annorlunda än fängelsestraff i övrigt. Punkt 2 är ny och innebär för det första att en uppgift om fängelse-

straff som skall anses helt verkställt genom tidigare frihetsberövande skall gallras tio år efter domen. Har en person genom nåd befriats från fängelsestraff skall uppgiften enligt punkt 2 gallras tio år från beslutet om nåd. Punkt 3 är också ny och behandlar situationer då fängelsestraff har preskriberats enligt 35 kap. 8 eller 9 § brottsbalken och då för-

vandlingsstraff för böter har fallit bort enligt de särskilda reglerna i bötesverkställighetslagen. Såvitt gäller förvandlingsstraff är det fråga

om två delvis olika fall, nämligen dels då betalning sker efter det att böterna har förvandlats till fängelse 18 § bötesverkställighetslagen,

dels då förvandlingsstraffet inte har börjat verkställas inom tre år från

det att beslutet vann laga kraft 21 § samma lag. Vi har funnit det rimligt med gallringstid fem år från det att straffet föll bort. en Punkt som innebär att uppgift om skyddstillsyn eller villkorlig dom skall gallras sedan tio år förflutit från domen eller beslutet,

motsvarar 10 § första stycket 1 kriminalregisterlagen och 7 § 2 polis-

registerlagen med den skillnaden att fängelse i kombination med

skyddstillsyn skall jämställas med andra fängelsestraff se punkt 1.

Punkt 5 motsvarar 10 § första stycket 1 kriminalregisterlagen och

7 § 2 polisregisterlagen och innebär att uppgift om överlämnande till vård inom socialtjänsten eller missbrukarvård skall gallras tio år efter

domen eller beslutet. Punkt 6 är Till skillnad från vad som gäller sådan vård som ny. avses i punkt 5 skall gallringsfristen såvitt gäller uppgift om överlämnande till rättspsykiatrisk vård inte räknas från domsdagen utan från utskrivningsdagen. Fristen är tio år.

Punkt 7 innebär att uppgift om böter skall gallras sedan fem år

förflutit från dom, beslut eller godkärmande av strafföreläggande eller föreläggande ordningsbot. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak av

7 § l polisregisterlagen och 92 § körkortsförordningen. Eftersom belastningsregistret kommer att innehålla också vissa uppgifter om

trafikbrott har bestämmelsen dock gjorts tillämplig även på föreläggande av ordningsbot.

Författningskommentar 293

Punkt 8 gäller fall då någon har förklarats fri från påföljd. Uppgift härom skall i likhet med vad gäller enligt 7 § 2 som polisregisterlagen

gallras sedan tio år förflutit från dom eller beslut. Punkt 9 behandlar uppgifter åtalsunderlåtelse eller

om åklagares beslut att efter särskild åtalsprövning inte åtala brott. Det

är endast

sådana beslut som fattas enligt lagen vård

om av unga som skall

registreras se kommentaren till 3 § samt avsnitt 6.2.3. Gallringstiden

bör med hänsyn till intresset den möjligheter till resocialiseav unges

ring inte vara längre än vad är absolut nödvändigt för tidigare

som att

brottslighet skall kunna beaktas. Fristen har därför bestämts till år

tre från beslutet. Punkt 10 är och innebär att uppgift beslut besöksförbud ny om om gallras sedan tio år förflutit från beslutet.

15 § Om det före utgången av den tid som anges i 14 § har gjorts

ny anteckning enligt 3 eller 5 § beträffande skall ingen

samma person, av uppgifterna gallras så länge någon dem skall

av finnas kvar i

registret. Detta skall dock inte gälla den anteckningen om nya avser penningböter. En uppgift skall alltid gallras sedan tjugo år förflutit från den dom eller det beslut föranledde att uppgiften fördes in i registret. som I

fråga om uppgift som avses i 14 § 1 eller 6 gäller detta endast de

tidsfrister som anges där har gått ut.

Skall en uppgift som avses i 3-5 §§ gallras enligt denna paragraf

skall även sådana uppgifter har antecknats i anslutning därtill

som gallras, om inte regeringen förordnar annat.

Paragrafen innehåller bestämmelser undantag från reglerna

om om gallring i 14 En uppgift skall således, oavsett vad sägs i 14 som

stå kvar i registret om det före utgången den frist gäller enligt

av som 14 § har tagits in en ny uppgift beträffande Motsvaransamma person.

de bestämmelser finns i 10 § andra stycket kriminalregisterlagen och

7 § tredje stycket polisregisterlagen. Regeln gäller dock endast den

nya anteckningen avser annan påföljd än penningböter. En uppgift

som avser mer bagatellartade brott skall således inte påverka de normala

gallringsfristerna.

I paragrafen finns också regel yttersta tidsfrist. Även en om en om

nya uppgifter har tillförts, skall tidigare uppgifter gallras när det har

gått tjugo år från dagen för den dom eller det beslut som föranledde att en uppgift fördes in i registret. Tjugoârsfristen är dock inte

undantagslös. En uppgift om fängelsestraff eller överlämnande till rättspsykiatrisk vård skall finnas kvar så länge straffet inte är avtjänat eller så länge vården alltjämt pågår. I fråga fall i 14 §

om som avses

l och 6 har därför föreskrivits att tjugoârsfristen skall tillämpas endast under förutsättning att de gallringsfrister i 14 § har gått

som anges ut.

294 Författningskommentar

Det är inte bara de uppgifter som avses i 3-5 som skall gallras. Gallringen skall huvudregel även de uppgifter som i enlighet

som avse

med vad regeringen bestämmer skall antecknas i anslutning därtill. Regeringen har i paragrafens andra stycke bemyndigats att meddela föreskrifter undantag frän denna huvudregel. Uppgifter om

utvisning på grund av brott bör, även om uppgift om brottet och påföljden har gallrats, stâ kvar i registret så länge förbudet att återvända hit fortfarande gäller. En bestämmelse härom bör införas i

förordning.

Sekretess

16 § Den med stöd denna lag har fått del av uppgifter om som av

personliga förhållanden får inte obehörigen roja vad han

annans sålunda erfarit. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen 1980:100.

Paragrafen handlar tystnadsplikt och motsvaras av l0§ polis-

registerlagen. I det allmännas verksamhet gäller i stället sekretess-

lagen. I första hand är det bestämmelsen i 7 kap. 17 § sekretesslagen blir aktuell. Av 12 kap. 2 § sekretesslagen följer att sekretessen som

inte gäller i domstolarnas rättskipande eller rättsvårdande verksamhet.

Rättelse och skadestånd

17 § Persondatalagens regler rättelse och skadestånd gäller vid om

behandling personuppgifter enligt denna lag eller föreskrifter som

av har meddelats med stöd av lagen.

Av förslaget till persondatalag följer att en persondataansvarig begäran den registrerade skall rätta, blockera eller utplåna sådana

personuppgifter inte har behandlats i enlighet med persondata-

som lagen eller föreskrifter har utfärdats med stöd av lagen. Föresom varande bestämmelse medför att samma skyldighet föreligger om

uppgifter har registrerats i strid med denna lag eller förordning som

har utfärdats med stöd av lagen.

Om felaktig uppgift har registrerats skall den rättas, antingen

ersättas korrekt uppgift eller genom att förstöras.

genom att av en

Uppgiften kan också blockeras, dvs. förses med tydlig information om den är spärrad, anledningen till spärren och om att den inte fâr

att om

lämnas ut till tredje man. Av bestämmelsen i persondatalagen följer vidare de tredje män till vilka uppgifter har lämnats skall under-

att

Författningskømmentar 295

rättas om en eventuell rättelse. Rikspolisstyrelsen behöver dock inte

lämna underrättelse annat än den registrerade

om begär det eller om

en underrättelse skulle kunna undvika betydande skada eller mera olägenhet för den registrerade. Underrättelse behöver inte heller

lämnas om det skulle innebära oproportionerligt en stor ansträngning, t.ex. om uppgifter skulle ha lämnats till väldigt många. Bestämmelsen medför inte någon skyldighet för Rikspolisstyrelsen hålla

att reda på

till vilka uppgifter lämnas ut. En närmare redogörelse

för vad kravet på rättelse innebär finns i avsnitt 8.6.

Det förtjänar att framhållas att uppgift har

en om att en person

dömts för brott inte kan felaktig i paragrafens anses mening om den dömde efter överklagande frikänns. Visserligen innebär frikännande

en överrättsdom att uppgifter den fällande underrättsdomen skall om

gallras. Det medför däremot inte skyldighet för Rikspolisstyrelsen att

lämna underrättelse frikännande dom till den tidigare har om en som fått del av uppgifter fällande dom. Det får däremot om en anses ankomma på de myndigheter får del

som av utdrag ur registret att, innan de lägger uppgifterna i ett utdrag till grund för lämplighetsprövning eller liknande, kontrollera enligt utdraget ännu inte

om en lagakraftvunnen dom har ändrats.

Av förslaget till persondatalag följer vidare att den persondataansvarige skall ersätta den registrerade för den skada behandling

som en av

personuppgifter i strid med persondatalagen eller föreskrifter har

som

meddelats med stöd av lagen har fört med sig. Ersättning skall också betalas för den kränkning den personliga integriteten be-

av som

handlingen har inneburit. Ersättningsskyldigheten skall enligt förslaget kunna jämkas eller helt falla bort om den persondataansvarige visar

att felet inte berodde på honom eller henne. Bestämmelsen i 17 §

belastningsregisterlagen medför att samma skyldighet föreligger

uppgifter har registrerats i strid med denna lag eller förordning

som

har utfärdats med stöd lagen se vidare avsnitt 8.10.

Förslag till lag om misstankeregister

1 § Hos Rikspolisstyrelsen skall föras ett register för uppgifter

skälig misstanke om brott misstankeregistret.

I paragrafen anges att register med uppgifter skäligen om personer

misstänkta för brott skall föras Rikspolisstyrelsen.

Begreppet skälig misstanke är avsett att ha innebörd i

samma som rättegångsbalken. Det innebär att det skall finnas konkreta omständigheter av viss styrka pekar på att den misstänkte har begått brottet som

se bl.a. JO 1986/87 83. Bedömningen får således inte utgå från

Författningskommentar

exempelvis antaganden grundade på kännedom om en persons kriminella förflutna. Det måste finnas objektiva grunder till stöd för misstanken. Rent subjektiva antaganden är irrelevanta Carl M.

Elwing, Tillräckliga skäl, 62. Däremot krävs det inte att det har s.

fastslagits att den gärning har begåtts utgör ett brott. Det räcker

som i och för sig att det finns anledning anta att ett brott har begåtts, vilket är tillräckligt för att förundersökning skall få inledas. En person kan således skäligen misstänkt innan man har fått full klarhet i om de vara objektiva brottsrekvisiten verkligen är uppfyllda. Om det emellertid är

mycket osäkert gärning verkligen utgör ett brott, men det å

om en andra sidan bara ñmis möjlig gärningsman, torde det få krävas en någon ytterligare utredning själva brottet för att det skall vara om befogat att tala skälig misstanke. om en

Ändamål

2 § Misstankeregistret skall föras för att underlätta tillgången till sådana skälig misstanke brott behövs i verksam-

uppgifter om om som

het hos

polis- och tullmyndigheter för att samordna förundersökningar

och förebygga, uppdaga och utreda brott samt, i mot samma person

fråga polismyndigheter, vid sådan lämplighetsprövning och till-

ståndsgivning som anges i författning, åklagarmyndigheter för förundersökning och åtal eller, polismyndigheter och andra myndigheter vid sådan lämplig-

hetsprövning och tillståndsgivning som anges i författning . Registret får användas också för att till enskild lämna uppgift som särskild betydelse i dennes verksamhet. är av

Paragrafen beskriver ändamålet med registret se avsnitt 7.1. Någon

direkt motsvarighet finns inte i de gällande polisregisterförfatt-

ningarna. I slås fast registret skall föras för att underlätta

paragrafen att på sådana uppgifter skälig misstanke behövs i verktillgången om som

samhet hos polis, tull och åklagare för brottsutredningar och åtal.

Därutöver skall polismyndigheterna registret få tillgång till de

genom behövs för prövning bl.a. olika slag tillstånds-

uppgifter som av av ärenden enligt lag eller författning, t.ex. passärenden och

annan

vapenärenden. Som framgår punkt 4 skall registret vidare ha till ändamål att

förse andra myndigheter med uppgifter som är av betydelse för en det åligger myndigheten göra i fråga viss prövning som att om en Som exempel kan nämnas kriminalvârdsmyndigheternas

person. enligt lagen kriminalvård i anstalt, länsstyrelsernas

prövning om

Författningskommentar 297

prövning i körkortsärenden och socialnåmndernas prövning i vårdnadsärenden. Av andra stycket framgår att registret får användas även för att förse enskild med uppgifter. Som villkor gäller dock uppgiften är att av särskild betydelse i den enskildes verksamhet.

Innehåll

3 § I registret skall föras in uppgifter den har fyllt

om som femton år

och som enligt förundersökningsledarens bedömning är skäligen

misstänkt för brott mot brottsbalken,

annat brott för vilket svårare straff än böter är föreskrivet eller

sådant brott utomlands som enligt svensk lag motsvarar brott

enligt 1 eller under förutsättning att frågan lagföring för brottet

om skall avgöras i Sverige. Uppgifter skall även föras in den mot vilken allmän åklagare har om

inlett utredning i mål förvandling böter och den har

om av om som begärts utlämnad för brott. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskri va att registreringen skall begränsas på visst sätt.

Paragrafen reglerar vilka personer som skall registreras i miss-

tankeregistret. Det grundläggande kravet är att det är fråga

om en

person som är skäligen misstänkt för brott se kommentaren under

1 § och som har fyllt 15 år. Då det gäller brott begångna i Sverige

skall i huvudsak samma personer registreras enligt personblads-

som

rutinen för närvarande antecknas i och belastningsregistret

person- se

avsnitt 7.2.2. För att förenkla regleringen föreskrivs att alla brott enligt brottsbalken får registreras, liksom andra brott för vilka svårare

straff än böter är föreskrivet. I förordning misstankeregister bör

en om göras undantag för de mer bagatellartade brott inte böra som anses registreras. Undantag bör göras för de brott inte föranleder som

registrering enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter personblad, dvs.

om vållande till kroppsskada eller sjukdom i samband med trafikolycka, egemnäktigt förfarande bestående i olovlig uppställning fordon på av

någon annans parkeringsplats samt förargelseväckande beteende. Regeringen bör också kunna bemyndiga Rikspolisstyrelsen att göra

undantag för de fall då det är Säkerhetspolisen bedriver som en

förundersökning. Av redogörelsen för personbladsrutinen i den allmänna motiveringen framgår att personblad i vissa fall skall upprättas även om det är fråga om brott som har begåtts utanför Sverige avsnitt 7.2.3. Eftersom misstankeregistret i första hand skall vara till för att underlätta

298 Författningskommentar

samordningen av förundersökningar som bedrivs i Sverige, bör registreringen begränsas till de fall då frågan om lagföring för ett brott

förövats utomlands skall avgöras här. Bestämmelsen har som

utfonnats på det sättet att den misstänkte skall registreras även om åklagaren ännu inte har företagit sådan åtalsprövning som föreskrivs i 2 kap. 5 § brottsbalken för brott som begåtts utom riket. Det skall

tillräckligt att frågan huruvida lagföring skall ske skall avgöras vara i Sverige, naturligtvis under den grundläggande förutsättningen att

misstanken har nått en sådan styrka att den kan sägas vara skälig. Av paragrafens andra stycke framgår att registret även skall innehålla uppgifter om personer mot vilka åklagare har inlett talan om förvandling böter avsnitt 7.2.4. Slutligen skall även uppgift

av se om

begäran utlämning för brott antecknas i registret eftersom

förundersökning och åtal i vissa fall utgör hinder för utlämning se

avsnitt 7.2.5.

4 § Uppgifter som har samband med en registrering enligt 3 § skall

föras in i registreti den utsträckning regeringen bestämmer.

Misstankeregistret är i första hand avsett för samordning av pågående brottsutredningar beträffande person. En samordning förutsamma

sätter normalt direktkontakt och samråd mellan myndighetema. Det är därför onödigt att i registret ta in annat än relativt kortfattade uppgifter

om personen i fråga och den handläggande myndigheten se avsnitt

7.2.6.

Först och främst bör registret naturligtvis innehålla uppgift om den

misstänktes identitet, vilket eller vilka brott han misstänks för samt uppgift den myndighet vid vilken förundersökningen handläggs. om

Uppgifter frihetsberövanden under förundersökningen bör också

antecknas, liksom uppgift att åklagare har övertagit en förunder-

sökning har inletts polisen. Även uppgift att den miss-

som av om

tänkte enligt 23 kap. 18 § rättegångsbalken har delgetts misstanke bör

antecknas. Slutligen bör också åtalsbeslut registreras. Vad som nu har

skall i tillämpliga delar gälla även för utredningar om bötesför-

sagts

vandling. Föreskrifter vilka uppgifter som skall antecknas bör tas

om in i förordning.

Utlämnande av uppgifter

I 5-9 §§ finns bestämmelser om utlämnande av uppgifter. 5 § inne- l

håller allmänna bestämmelser riktade till de myndigheter har rätt l som

till utdrag eller uppgifter ur registret. I 6 och 7 §§ anges förutsättningarna för att myndigheter och enskilda inom riket skall få rätt till upplysningar registret. Motsvarande bestämmelser för myndigheter

Författningskommentar 299

och organisationer i utlandet finns i 8 I 9 § finns regler om vem

som skall pröva en fråga om utlämnande uppgifter.

av Bestämmelserna om utlämnande skall mot bakgrund de ses av ändrade reglerna sekretess för uppgifter hos polisen

om se avsnitt

7.3.3. Utdrag av registret kommer att kunna begäras enligt tryck-

frihetsförordningens bestämmelser. Om sekretessreglerna inte lägger

hinder i vägen skall utdrag länmas till den begär det jfr de som ändrade reglerna i 7 kap. 17 § sekretesslagen. Sekretess till skydd för en enskild person gäller enligt 14 kap. 4 § sekretesslagen visserligen inte i förhållande till den enskilde själv.

Såvitt gäller uppgifter i misstankeregistret kommer dock även den s.k. förundersökningssekretessen enligt 5 kap l § sekretesslagen att kunna

åberopas. En enskild kommer därför inte att få rätt till utdrag ur registret om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. När en registrerad har delgetts misstanke brott kan om

förundersökningssekretessen dock inte längre åberopas mot honom. En

registrerad person bör därför i vart fall från och med delgivningen

kunna få utdrag ur registret. Av den föreslagna persondatalagen följer

att en registrerad har rätt att en gång per kalenderår kostnadsfritt få

upplysningar under förutsättning att sekretess inte hindrar att upp-

lysningar lämnas.

De sekretessbrytande reglerna i 14 kap. sekretesslagen skall fortsättningsvis vara tillämpliga på uppgifter i misstankeregistret. Det medför att många myndigheter har rätt till utdrag eller upplysning registret

utan att särskilda regler om uppgiftsskyldighet införs i registerförfatt-

ningarna. Bl.a. krävs inga regler utlämnande uppgifter till om av Justitiekanslern, justitieombudsman eller Datainspektionen jfr 3 §

första stycket 1 polisregisterlagen, se även avsnitt 5.11.2. Bestäm-

melser om domstolars rätt till utdrag behövs inte heller jfr 3 § första stycket 1 polisregisterlagen, se även avsnitt 5.11.2. De nuvarande reglerna om utlänmande uppgifter till allmän åklagare, polismynav dighet, Rikspolisstyrelsen eller tullmyndighet kan också undvaras jfr 3 §första stycket l polisregisterlagen samt 16 §polisregisterkungöreläven avsnitt 5.11.3. Även dessa myndigheter sen, se om inte nämns i bestämmelserna utlärrmande uppgifter har de alltså rätt till om av utdrag ur registret enligt allmänna bestämmelser. Lagen innehåller inga särskilda regler om utlämnande av uppgifter

för vetenskaplig eller därmed jämförlig undersökning eftersom forskare

kommer att kunna få ut uppgifter ur registret efter sedvanlig sekretessprövning enligt sekretesslagen jfr 9 § andra stycket polisregisterlagen. I lagen har inte tagits in några bestämmelser motsvarande dem i 5 §

första stycket polisregisterlagen och 22 § polisregisterkungörelsen.

300 Författningskommentar

dessa bestämmelser lärnnande Rikspolisstyrelsen tidigare Med stöd av

ut uppgifter registret i publikationen polisunderrättelser, vilken

spreds till olika myndigheter. Bestämmelsen är obsolet och har därför

ansetts kunna undvaras.

Inom riket

5 § En myndighet eller enskild har rått till utdrag eller upplysning som registret skall i varje särskilt fall, pröva behovet av informaur noga tion. Utdrag eller upplysningar ur registret får begäras endast om skälet till det uppväger det intrång eller men i övrigt det innebär för den som berörs.

Bestämmelsen En motsvarande regel har tagits in i 7 § belastär ny. ningsregisterlagen, vilken kommenteras närmare i avsnitt 12.1. Den

allmänna motiveringen till förevarande paragraf återfinns i avsnitt

7.3.3.

6 § Utöver vad följer 14 kap. sekretesslagen 1980:100 skall som av utdrag eller upplysning innehållet i registret lämnas när ett ur en om detta begärs av

myndighet i den utsträckning regeringen för vissa slag av ärenden

tillstånd till det samt ger enskild

i den utsträckning regeringen för vissa typer avfall ger tillstånd

till det och det behövs för att pröva en fråga om anställning eller

uppdrag i verksamhet vård eller som är av betydelse för

en som avser

förebyggande eller beivrande av brott eller

i annat fall, den enskilde styrker att hans rätt är beroende av om -

upplysning registret och regeringen medger att upplysningen

ur meddelas.

I paragrafen de grundläggande reglerna för utlämnande av

ges

uppgifter inom riket. Uppgifter skall således kunna lämnas ut till

myndigheter i den utsträckning regeringen medger det i förordning.

Detta motsvarar vad sägs i 3 § första stycket 2 polisregisterlagen.

som Även enskilda skall i vissa fall kunna få rätt till utdrag ur registret. Bestämmelsen härom i andra punkten motsvarar 3 § första stycket 3

polisregisterlagen med den skillnaden att uppgifter inte längre skall få

lämnas för prövande fråga anställning eller uppdrag i

av en om

verksamhet betydelse för rikets säkerhet. I sådana fall får

som är av

reglerna om registerkontroll tillämpas.

Bestämmelser i stort sett motsvarar 17, 19 och 21 §§ polissom

registerkungörelsen samt 93 § körkortsförordningen bör tas in i

Författningskommentar 301

förordning. Socialstyrelsen bör dock inte längre ha rätt till utdrag i ärende om adoption eller vårdnad 21 § polisregisterkungörelsen, se avsnitt 7.3.3 och 6.3.3. Listan över myndigheter har rätt till som utdrag för olika ändamål bör dessutom kompletteras såvitt gäller Kriminalvårdsstyrelsen som bör ha rätt till utdrag i fråga samma om övervakare och förtroendemän i fråga anställda jfr 17 § 1 som om polisregisterkungörelsen. Kommunerna bör också rätt till utdrag ges i fråga om den har anmält förvärv hyresfastighet

som av se även

avsnitt 7.3.5 och 6.3.5. För att behovs- och proportionalitetsprincipema skall kunna iakttas måste ändamålen med utlämnande uppgifter av anges så noggrant som möjligt i den förordning regeringen utfärdar. I vissa fall finns för närvarande inte något ändamål angivet i registerförfattningarna. Det gäller bl.a. länsstyrelserna. l avvaktan på att det kan utredas vilka ärenden dessa är, kan det tillräckligt med regel att utdrag vara en om bara får lämnas i ärenden då länsstyrelsen har en författningsreglerad skyldighet att inhämta sådant utdrag jfr avsnitt 6.3.3. Polisregisterkungörelsen innehåller regler om att utdrag till vissa myndigheter skall begränsas så sätt att anteckning misstanke för om brott får tas med endast åtal har väckts för brottet. Det är endast om utdrag som lämnas av Rikspolisstyrelsen skall begränsas. De som myndigheter som har rätt till utdrag från polismyndighet har således rätt till uppgift även om misstanke ännu inte har lett till åtal

som se

närmare avsnitt 7.3.4. Reglerna har ändrats på så sätt att frågan om ett utdrag skall begränsas eller inte är beroende av vilken myndighet som skall lämna utdraget. Fullständigt utdrag bör fortsättningsvis lämnas till de statsråd som är föredragande i olika förvaltningsärenden, till länsstyrelse, till Statens invandrarverk samt till Försvarsmakten. Bestämmelser härom bör meddelas i förordning. Såvitt gäller utlämnande av uppgifter till enskilda bör det i förordning meddelas regler i huvudsak motsvarar 17 § 3 och 4 som polisregisterkungörelsen. Uppgifter bör således få lämnas ut till larminstallationsföretag och till enskilda arbetsgivare inom vårdsek-

torn, se avsnitt 6.3.6. Det är i dessa fall inte fråga om någon

uppgiftsskyldighet. I stället ankommer det Rikspolisstyrelsen att pröva om utdrag bör lämnas. Utdrag till enskilda bör begränsas så sätt att anteckning om misstanke som ännu inte har lett till åtal inte tas med.

7 § Uppgifter som är nödvändiga för att framställa rättsstatistiken skall lämnas till Brottsförebyggande rådet.

Bestärmnelsen motsvarar i stort sett 9 § polisregisterlagen. I någon

mån har bestämmelsen dock stramats upp. För att uppgifter skall få lämnas ut krävs således att de är nödvändiga för framställningen av

Författningskommentar

rättsstatistiken. En nämnare kommentar till bestämmelsen finns i anslutning till 9 § belastningsregisterlagen.

Till utlandet

8 § Ett utdrag eller en upplysning om innehållet i registret får ur lämnas till utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation, en en utlämnandet följer en internationell konvention som Sverige har om av biträtt. Uppgifter får på begäran även lämnas till polis- eller åklagarmyndighet i stat som är ansluten till internationella kriminalpolisorganien sationen eller till denna organisation om det behövs för att myndig-

heten eller organisationen skall kunna förebygga, uppdaga, utreda

eller beivra brott eller för ett utlänningsärende. Regeringen får meddela föreskrifter om att uppgifter får lämnas till polis- eller åklagarmyndighet i stat än som sägs i andra stycket,

annan

det behövs för utredning i ett brottmål eller ett utlänningsärende.

Regeringen får också meddela föreskrifter om att uppgifter be-

träffande den är medborgare i en annan stat eller som har hemsom

vist där, lämnas till en myndighet i den staten.

Att uppgifter får lämnas ut även i vissa andra fall framgår av 1 kap.

3 § tredje stycket sekretesslagen 1980:100.

Paragrafen innehåller regler om utlänmande av uppgifter ur miss-

tankeregistret till utlandet se även 7.3.3 och 6.3.7. Bestämmelsen

motsvarar i huvudsak vad som gäller enligt 4 § polisregisterlagen. Uppgifter registret kan också lämnas enligt 1 kap. 3 § tredje stycket ur sekretesslagen. Första stycket är nytt. Bestämmelsen innebär att uppgifter får

länmas till utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation,

en utlärnnandet följer internationell konvention som Sverige har om av en biträtt. Det är framför allt utlänmande till Europol som kommer att bli aktuellt. Uppgifter fâr länmas för de ändamål som framgår av

Europolkonventionen. Någon begäran från den utländska myndigheten eller organisationen krävs inte för att uppgifter skall få lämnas ut.

Även i detta hänseende skall bestämmelserna i den aktuella konventionen få vara styrande.

Andra stycket motsvarar i huvudsak 4 § första stycket polisregister-

lagen. Enligt de gällande reglerna får uppgifter lämnas ut för "utredning i brottmål eller utlänningsärende". Uppgifter skall alltjämt kunna få länmas ut om det behövs i ett utlänningsärende. Begreppet

utredning i brottmål har ersatts. Den nya lydelsen innebär att uppgifter

får lämnas ut om det behövs för att den utländska myndigheten eller organisationen skall kunna "förebygga, uppdaga, utreda eller beivra

Författningskommentar 303

brott. Det innebär att uppgifter som har betydelse för underrättelseverksamhet också får lämnas ut. Tredje stycket motsvarar 4 § första stycket sista meningen polisregisterlagen. Fjärde stycket motsvarar 4 § andra stycket polisregisterlagen.

Utlämnande myndighet

9 § En begäran om utlämnande uppgifter prövas Rikspolisstyrel-

av av sen. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får dock

meddela föreskrifter om att en polismyndighet i vissa fall får lämna ut

uppgifter.

Av paragrafen framgår att det som regel bör ankomma på Rikspolisstyrelsen att pröva frågor om utlämnande. I vissa fall bör det dock vara möjligt att låta en lokal polismyndighet lämna ut uppgifter.

Utdrag till myndigheter inom riket bör i den utsträckning Rikspolisstyrelsen medger det få meddelas polismyndighet. Däremot bör

det alltid ankomma på Rikspolisstyrelsen att länma utdrag till enskilda

samt till myndigheter och organisationer i utlandet. Bestämmelser

härom bör meddelas i förordning.

Gallring

10 § En uppgift skall gallras när en förundersökning har avslutats utan att åtal väckts med anledning av misstanken, när åtal som har väckts med anledning misstanken har lagts av ned, när domstol har meddelat dom eller beslut med anledning av misstanken eller den misstänkte har godkänt strafföreläggande som har utfärdats i anledning av misstanken. Om den tilltalade har frikänts

skall uppgift i misstankeregistret gallras först när domen har vunnit

laga kraft eller

när en begäran om utlämning har avslagits eller verkställts.

Vad som sägs i första stycket skall i tillämpliga delar gälla även

uppgifter om talan om förvandling av böter.

Paragrafen innehåller regler om gallring. Gallring innebär att

uppgifterna skall förstöras. Uppgifter i misstankeregistret skall inte

bevaras för forskningsändamål. För sådant ändamål får i stället de

statistikregister förs hos Brottsförebyggande rådet användas

som se

avsnitt 7.4.3 och 6.4.4.

304 Färfattningskommentar

Första punkten innebär att uppgifter skall gallras när en förundersökning har avslutats utan att åtal har väckts med anledning av misstanken. I vissa fall kan misstankeuppgiften föras över till ett

särskilt register över kvarstående brottsmisstankar jfr 33 § lagen om

polisens behandling av personuppgifter. Andra punkten medför att uppgifter skall gallras även när åtal som har väckts med anledning av misstanken har lagts ned. Tredje punkten medför att uppgifter skall gallras när personen i fråga i stället skall föras in i belastningsregistret, dvs. när domstol har meddelat dom eller beslut med anledning av misstanken eller den misstänkte har godkänt strafföreläggande som har utfärdats i anledning av misstanken. Om den tilltalade har frikänts skall uppgift i misstankeregistret dock gallras först när domen har vunnit laga kraft.

Döms den misstänkte i högre rätt, vilket leder till att han registreras

i belastningsregistret, skall uppgiften om honom i misstankeregistret omedelbart utgå. Fjärde punkten medför slutligen att uppgifter om begäran om utlämning skall gallras om utlämning inte beviljas. Beslutas det att den registrerade skall utlämnas, skall uppgiften om honom stå kvar i registret till dess att beslutet har kunnat verkställas.

Sekretess

11 § Den som med stöd av denna lag har fått del av uppgifter om

annans personliga förhållanden får inte obehörigen röja vad han sålunda erfarit. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen 1 980: 00.

Paragrafen handlar om tystnadsplikt och motsvaras av 10 § polis-

registerlagen. I det allmännas verksamhet gäller i stället sekretessla- I första hand är det bestämmelsen i 7 kap. 17 § sekretsslagen gen. som blir aktuell.

Rättelse och skadestånd

12 § Persondatalagens regler om rättelse och skadestånd gäller vid

behandling av personuppgifter enligt denna lag eller föreskrifter som

har meddelats med stöd av lagen.

Av förslaget till persondatalag följer att en persondataansvarig på

begäran av den registrerade skall rätta, blockera eller utplåna sådana

Fc‘2rfattningskommentar 305

personuppgifter som inte har behandlats i enlighet med persondata-

lagen eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen. Före-

varande bestämmelse medför att samma skyldighet föreligger om uppgifter har registrerats i strid med denna lag eller förordning som

har utfärdats med stöd lagen. En närmare redogörelse för vad av kravet på rättelse innebär finns i avsnitt 8.6 och i kommentaren till 17 § lagen om det allmänna belastningsregistret..

Av förslaget till persondatalag följer vidare att den persondataansva-

rige skall ersätta den registrerade för den skada som en behandling av

personuppgifter i strid med persondatalagen eller föreskrifter som har

meddelats med stöd lagen har fört med sig. Ersättning skall också av

betalas för den kränkning av den personliga integriteten som be-

handlingen har inneburit. Ersättningsskyldigheten skall enligt förslaget

kunna jämkas eller helt falla bort om den persondataansvarige visar att

felet inte berodde honom eller henne. Bestämmelsen i 12§ i

misstankeregisterlagen medför att samma skyldighet föreligger om uppgifter har registrerats i strid med denna lag eller förordning som

har utfärdats med stöd lagen se vidare avsnitt 8.10 och kommen-

av taren till 17 § lagen om det allmänna belastningsregistret.

12.3 Förslag till lag om polisens behandling av

personuppgifter

Allmänna bestämmelser

Lagen är indelad i tre huvudavsnitt, nämligen dels allmänna bestämmelser 1-10 §§, dels särskilda bestämmelser om behandling av

personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet 11-13 §§, dels

särskilda bestämmelser för register 14-37 §§. De allmänna bestäm-

melserna skall tillämpas på all sådan behandling av personuppgifter

i 2 med beaktande undantagen i 3 De särskilda besom avses av

stämmelserna för register skall endast tillämpas på sådana register som inte förs i en förundersökning eller annan undersökning eller utredning

och inte heller på register som förs manuellt se vidare 14 §.

Författningskommentar

sou 1997:65

Lagens tillämpningsområde

1 § Vid behandling personuppgifter inom polisen gäller

av persondatalagen 0000.00 om inte avvikande bestämmelsermeddelas i denna lag.

Paragrafen innehåller en erinran att persondatalagens bestämmelser

skall tillämpas om inte särskilda bestämmelser i denna lag. Det

ges

innebär bl.a. att begreppen personuppgifter, behandling

av personupp-

gifter och register används i polisdatalagen i mening i

samma som

persondatalagen. Innebörden dessa begrepp framgår avsnitten

av av

8.2.1-8.2.3. Vidare medför det att polisdatalagen bara gäller sådan behandling av personuppgifter som helt eller delvis är automatisk samt annan behandling av uppgifter som ingår i eller är avsedda att ingå i

ett register.

2 § Lagen gäller vid behandling av personuppgifteri polisens verksam-

het för att

förebygga brott och andra störningar den allmänna ordningen

av och säkerheten,

övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra stör-

ningar därav samt ingripa när sådana har inträffat eller bedriva spaning och utredning i fråga brott hör under om som allmänt åtal.

Lagen gäller också behandling sådana uppgifter i

av som avses 25 och 26 §§.

I bestämmelsen lagens tillämpningsområde avsnitt

anges se 8.1. Det

är den egentliga polisverksamheten som avses. Handläggningen

polismyndighetsärenden omfattas således inte lagen och inte heller

polisens hjälpande verksamhet eller den interna administrationen. För dessa delar av polisens verksamhet gäller dock den föreslagna persondatalagen. I andra stycket sägs att lagen också gäller behandling vissa andra

av uppgifter än personuppgifter. Det är s.k. spårregister, dvs. som avses DNA-register som skall innehålla sådana resultat DNA-analys av som inte kan knytas till en viss person.

3 § Lagen gäller inte för behandling personuppgifter företas

av som

med stöd av lagen 0000:00 ett allmänt belastningsregister eller

lagen 0000:00 om misstankeregister. Lagen gäller inte heller vid insamling av personuppgifter genom teleavlyssning, teleövervakning eller kameraövervakning.

Författningskommentar 307

Av bestämmelsen framgår att det allmänna belastningsregistret och misstankeregistret inte skall omfattas av polisdatalagen. För dessa register skall utöver de särskilda registerlagama även persondatalagen

gälla.

I paragrafens andra stycke att lagen inte gäller vid insamling

anges

personuppgifter teleavlyssning, teleövervakning eller

av genom

kameraövervakning. För sådan insamling uppgifter finns i stället

specialbestämmelser i rättegångsbalken och i lagen 1990:484 om övervakningskameror Det är tveksamt persondatalagen skall

m.m. om

tillämpas vid insamling ljud- och bilduppgifter se avsnitt 8.1.2.

Definitioner

4 § Med underrättelseverksamhet avses i denna lag polisverksamhet

som

syftar till klarlägga brottslig verksamhet har förekommit,

att om -

pågår eller kan förutses och inte utgör förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken.

- Med kriminalunderrättelseverksamhet avses annan underrättelse-

verksamhet än den som bedrivs av Säkerhetspolisen. Med DNA-analys varje förfarande kan användas för

avses som

analys deoxyribonukleinsyra deoxyribonucleic acid.

I paragrafen definieras vissa begrepp används i lagen. Definitio-

som underrättelseverksamhet motsvarar den återfinns i 2 § i nen av som

värt förslag till lag polisens underrättelseregister SOU 1996:35,

om Kriminalunderrättelseregister DNA-register, medan definitionen av - DNA-analys 2 § i förslaget till lag register med motsvaras av om

uppgifter DNA-analys i brottmål.

Med underrättelseverksamhet skall enligt paragrafen avses polis-

verksamhet syftar till klarlägga brottslig verksamhet har som att om förekommit eller eller kan förutses och inte utgör för-

pågår som undersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken. Undersökningar som till brott har begåtts kan i och för sig förekomma syftar att utröna om också inom för förundersökning. Förundersökning skall

ramen en

inledas det finns anledning anta att ett konkret brott har begåtts.

I andra fall, då polisen endast har anledning anta att brottslig

som verksamhet har förövats, får undersökningen företas som ett under-

rättelseprojekt. Underrättelseverksamhet p bedrivs även Säkerhetspolisen. Med

av kriminalunderrättelseverksarnhet i lagen dock endast sådan avses

underrättelseverksamhet inte bedrivs av Säkerhetspolisen.

som

Bestämmelserna behandling personuppgifter i krirninalunderrät-

om av

telseverksarnhet och kriminalunderrättelseregister skall följaktligen

308 Fönfattningskommentar

inte gälla för Säkerhetspolisen.

Behandling av personuppgifter

5 § Uppgifter om en person får inte behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter,

religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening eller

hälsa eller sexuella läggning.

Om uppgifter om en person behandlas på grund får

annan upp-

gifterna kompletteras med sådana uppgifter i första stycket,

som avses

om det är oundgängligen nödvändigt för syftet med behandlingen.

Paragrafen innebär ett undantag från det i persondatalagen intagna förbudet mot behandling vissa känsliga personuppgifter. En

av motsvarande bestämmelse finns i 8 § i vårt förslag till lag polisens om

underrättelseregister SOU 1996:35, Kriminalunderrättelseregister

- DNA-register.

Av första stycket framgår att uppgifter aldrig fâr

om en person registreras enbart på den grunden att han t.ex. har ett visst etniskt ursprung. Om uppgifter om en person behandlas andra skäl får av

särskilt känsliga uppgifter i fråga i viss mån också

om personen

behandlas. Det krävs dock att det är oundgängligen nödvändigt med hänsyn till behandlingens ändamål. I samband med förundersökning

en får t.ex. uppgifter om den misstänktes ras eller etniska ursprung behandlas om det är av betydelse för spaningen. Under utredning om ett sexualbrott kan det också vara befogat att anteckna den misstänktes sexuella läggning. Det kan också vara fallet i samband med ett

kriminalunderrättelseprojekt rörande barnpomografibrott. Bestämrnel-

sen motiveras närmare i avsnitt 8.3.2.

Det bör påpekas att det redan av 2 kap. 3 § regeringsformen följer att anteckning om medborgare i allmänt register inte utan hans

samtycke får grundas enbart hans politiska âskådning. Förevarande

paragraf innebär ett mer långtgående förbud mot registrering enbart

på grund av vad som är känt om t.ex. en persons politiska upp-

fattning. Samtycke har således ingen betydelse för frågan

om registrering och paragrafen omfattar dessutom även andra än svenska medborgare.

6 § Personuppgifter som behandlas skall förses med upplysningar

uppgiftslämnares trovärdighet och uppgifternas riktighet i sak. Sådana upplysningar behöver dock inte lämnas om det saknar betydelse för syftet med behandlingen.

Författningskommentar 309

Av förevarande paragraf framgår att upplysningar om en uppgiftsläm-

trovärdighet och om uppgifternas sakriktighet alltid skall länmas nares i anslutning till att en uppgift behandlas. Avsikten är att det tydligt

skall framgå uppgift grundas på fakta eller på antaganden se

om en avsnitt 8.4.2. Särskilt inom Säkerhetspolisens verksamhet och inom

underrättelseverksamhet är det angeläget att det tydligt framgår

annan

hur tillförlitlig uppgift är. Bestämmelsen får emellertid också

en betydelse i förundersökningar. Om det saknar betydelse för behandlingen behöver dock upplysningar tillförlitlighet och sakriktigom het inte lärrmas. Som regel torde dock värderingen av behandlade

uppgifter underlättas och polisens beslutsunderlag därmed förbättras sådana upplysningar det här är fråga om. Om upp-

genom som

lysningar tillförlitlighet och sakriktighet bör lärrmas eller får

om avgöras den behandlar uppgift, efter en bedömning av det av som en enskilda fallet.

Inom polisen utvecklas för närvarande ett sådant system för

värdering information Systemet innehåller fyra av som avses ovan.

variabler för uppgiftslänmarens tillförlitlighet och fyra för uppgifternas sakriktighet. För uppgiftslämnarens tillförlitlighet används beteck-

ningarna A, B, C och X. Beteckningen A åsätts om det inte finns

något tvivel att uppgiftslämnaren är tillförlitlig eller om han vid

tidigare tillfällen har visat sig tillförlitlig. Om uppgiftslämnaren i de

flesta fall har varit tillförlitlig används beteckningen B, medan C

innebär uppgiftslämnaren i de flesta fall inte har varit tillförlitlig.

att Beteckningen X används det inte går att bedöma tillförlitligheten. om För informationens sakriktighet används beteckningarna 1-4. Om det inte råder någon tveksamhet om att informationen är riktig eller om

uppgifterna bekräftas minst tvâ varandra oberoende A-källor

av av

åsätts beteckningen Beteckningen 2 används om det är fråga om förstahandsinformation, t.ex. upplysningar som lärrmas av ett ögonvitt-

och beteckningen 3 det är andrahandsinformation som ne, om

bekräftas andra uppgifter. Beteckningen 4 innebär att uppgifternas

av sakriktighet inte kan bedömas.

Utlämnande av uppgifter

Vi har föreslagit att den absoluta registersekretessen i 7 kap. 17 §

sekretesslagen upphävs, att ett skaderekvisit införs för uppgifter i

polisens register och att bestämmelserna i 14 kap. sekretesslagen blir

tillämpliga sådana uppgifter. Det medför att uppgifter kommer att

kunna lämnas ut till enskilda och myndigheter efter en skadeprövning.

Uppgifter kommer också att kunna lämnas till myndigheter inom riket

sekretessbrytande reglerna i 14 kap. sekretesslagen. med stöd av de

Till utländska myndigheter kommer uppgifter att kunna lärrmas med

310 Författningskommentar

stöd av 1 kap. 3 § tredje stycket sekretesslagen. Detta medför i sin tur att särskilda utlämnandebestännnelser bara behövs för det fall att uppgifter skall kunna lämnas ut utöver vad framgår sekresom av tesslagen. På polisdatalagens område har vi funnit att sekretesslagens regler är tillräckliga såvitt gäller utlämnande inom riket, utom i fråga

om uppgifter som lämnas för statistiska ändamål. För utlämnande l

av l uppgifter till utlandet behövs också särskild bestämmelse. en l

l 7 § Uppgifter som är nödvändiga för att framställa rättsstatistiken skall lämnas till Brottsförebyggande rådet.

Bestämmelsen medför att de uppgifter behövs för rättsstatistiken som får lämnas ut utan sekretessprövning. Vilka uppgifter behövs för som rättsstatistiken framgår av lagen 1995:606 och förordningen 1995:1060 om vissa personregister för officiell statistik. Utöver uppgifter ur det allmänna belastningsregistret och misstankeregistret, vilka inte regleras denna lag, det för närvarande bara av synes vara uppgifter om anmälda brott som skall lämnas till Brottsförebyggande rådet.

8 § Uppgifter får lämnas ut till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av en internationell konvention som Sverige har biträtt. Regeringen får meddela föreskrifter om att uppgifter pá begäran får lämnas till polis- eller åklagarmyndighet i en stat är ansluten till som internationella kriminalpolisorganisationen eller till denna organisation, om det behövs för att myndigheten eller organisationen skall kunna förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott.

Att uppgifter får lämnas ut även i vissa andra fall framgår 1 kap.

av 3 § tredje stycket sekretesslagen 1980:100.

Paragrafen innehåller bestämmelser att uppgifter i vissa fall får om länmas till utländska myndigheter och organisationer utöver vad som följer 1 kap. 3 § tredje stycket sekretesslagen avsnitt 8.8.2.

av se Av

första stycket följer att uppgifter får lämnas till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation det följer internationell om av en konvention som Sverige har biträtt. En motsvarande bestämmelse finns i 9 § tredje stycket i förslaget till lag om polisens underrättelseregister. Bestämmelsen tar framför allt sikte utlänmande uppgifter till av Europol. Uppgifter får lämnas utan särskild begäran. I paragrafens andra stycke anges att uppgifter på begäran också får lämnas till polis- och åklagarmyndigheter i anslutna till stater som är Interpol samt till organisationen som sådan. Det förutsätter dock att regeringen har meddelat föreskrifter om i vilka fall uppgifter får länmas. Föreskrifterna kan t.ex. avse en viss typ uppgift eller av

Författningskommentar

uppgifter ett visst register. För att uppgifter skall få lämnas ut krävs ur att det behövs för att den utländska myndigheten eller organisationen skall kunna förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott. Bestämmelmotsvarar i huvudsak 4 § första stycket polisregisterlagen. sen

Uppgifter dock inte få lämnas ut för att användas i utlännings-

avses

ärenden se avsnitt 8.8.2.

9 § Regeringen får förordna att uppgifter får lämnas ut även i andra

fall än som sägs i 7 och 8 §§.

Regeringen bemyndigas i denna paragraf att förordna om utlämnande i andra fall än de som avses i de tidigare paragraferna. Med stöd av bemyndigandet kan regeringen meddela föreskrifter om utlämnande av uppgifter den så kallade U-boken, vilken innehåller upplysningar

ur avlägsnanden riket och beslut som har samband därmed jfr 5 § om ur

andra stycket polisregisterlagen samt 22 § polisregisterkungörelsen.

Rättelse och skadestånd

10 § Persondatalagens regler om rättelse och skadestånd gäller vid behandling personuppgifter enligt denna lag eller föreskrifter som

av har meddelats med stöd av lagen.

Av förslaget till persondatalag följer att en persondataansvarig på begäran den registrerade skall rätta, blockera eller utplåna sådana

personuppgifter inte har behandlats i enlighet med persondatala-

som

eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen. Förevaran-

gen

de bestämmelse medför att samma skyldighet föreligger om uppgifter

har registrerats i strid med denna lag eller förordning som har utfärdats med stöd lagen. En närmare redogörelse för vad kravet av på rättelse innebär finns i avsnitt 8.6 och i kommentaren till 17 §

lagen om det allmänna belastningsregistret. Av förslaget till persondatalag följer vidare att den persondataansva-

rige skall ersätta den registrerade för den skada som en behandling av

personuppgifter i strid med persondatalagen eller föreskrifter som har

meddelats med stöd lagen har fört med sig. Ersättning skall också av

betalas för den kränkning av den personliga integriteten som behandlingen har inneburit. Ersättningsskyldigheten skall enligt förslaget kunna jämkas eller helt falla bort den persondataansvarige visar att

om felet inte berodde honom eller henne. Bestämmelsen i 10 § polisdatalagen medför att skyldighet föreligger om uppgifter samma har registrerats i strid med denna lag eller förordning som har

utfärdats med stöd lagen se vidare avsnitt 8.10 och kommentaren

av till 17 § lagen det allmänna belastningsregistret. om

Författningskommentar

Särskilda bestämmelser behandling personuppgifter i

om av kriminalunderrättelseverksamhet

I 11-13 har tagits in bestämmelser behandling

om av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet. Dessa bestämmelser motsva-

rar i huvudsak reglerna analysregister i vårt förslag till lag

om om

polisens underrättelseregister. De tidigare föreslagna analysregistren

kan inte anses utgöra register i egentlig mening. Mot bakgrund den av

av Datalagskommittén föreslagna persondatalagen har vi därför

valt att

inte längre tala om analysregister utan om behandling personuppgif-

ter. En nämnare redogörelse för skälen till denna förändring finns i avsnitt 8.13. Bestämmelserna är utformade begränsningar i den

som

rätt för polisen att behandla personuppgifter vilken följer personda-

av talagen. Någon skillnad i sak är inte avsedd i förhållande till vårt

tidigare förslag. Kommentaren till bestämmelserna inskränker sig därför till en hänvisning till motsvarande paragraf i förslaget till lag om polisens underrättelseregister. Det förtjänar dock att här påpekas

att regeln om gallring av analysregister inte har överförts till polis-

datalagen. När en särskild undersökning har avslutats skall det

material som har samlats in behandlas på sätt samma oavsett om

undersökningen förs manuellt eller med hjälp ADB. Det innebär

av att

uppgifterna skall bevaras för bl.a. forskningsändamål de inte enligt

om särskilda föreskrifter eller beslut från Riksarkivet skall gallras. Någon

särskild bestämmelse om att undersökningen skall avslutas vid den på

förhand bestämda tidpunkten har vi inte ansett bör in i polistas datalagen eftersom det närmast är regel hur underrättelseverken om samhet bör bedrivas. Den särskilda bestämmelsen utlänmande om av

uppgifter har inte heller tagits med. I stället skall sekretesslagens regler tillämpas, liksom 7-9 §§ i polisdatalagen kommentaren

se till

dessa paragrafer.

Regler för de egentliga register skall få föras i kriminal-

som

underrättelseverksamheten har i polisdatalagen tagits in bland de särskilda registerbestämmelserna 20-22 §§.

11 § I kriminalunderrättelseverksamhetfár personuppgifter behandlas

helt eller delvis automatiskt endast i särskilda undersökningar rörande

viss allvarlig brottslighet vilka syftar till att ge underlag för beslut förundersökning

- om

eller om särskilda åtgärder för att förebygga eller förhindra brott och

som leds av Rikspolisstyrelsen eller polismyndighet där - en en länspolismästare är chef.

Personuppgifter får också samlas in och lagras i kriminalunderrättelseregister.

Födattningskommentar 313

Bestämmelsen motsvarar l § första stycket och 3 § första stycket i förslaget till lag om polisens underrättelseregister.

Av paragrafen framgår de förutsättningar skall gälla för att

som

personuppgifter skall få behandlas helt eller delvis automatiskt i

kriminalunderrättelseverksarnhet. För det första krävs det att underrättelseverksamheten avser

allvarlig brottslighet. Med allvarlig brottslighet avses framför allt sådan brottslighet kan förmodas innefatta brott med högt straff-

som värde, ekonomiska brott eller narkotikabrott. t.ex. grova grova Dessutom sådana fall då det kan förmodas förekomma brott som avses tagna för sig inte är lika allvarligt slag, men som förekommer var av i så betydande omfattning att brottsligheten ändå måste betraktas som

allvarlig. Det kan exempelvis fråga skattebrott som har fått

vara om utbredning i viss bransch. Som allvarlig brottslighet bör också stor en kunna betraktas seriebrottslighet olika slag, t.ex. omfattande av

stöldturnéer eller fusk med taxor. Farlig ligabrottslighet hör också hit.

Det avgörande för registrering bör få förekomma eller inte skall om den förrnodade brottsligheten vid en samlad bedömning av vara om

alla tillgängliga fakta kan betraktas som allvarlig.

För det andra krävs det att underrättelseverksamheten bedrivs av

Rikspolisstyrelsen eller polismyndighet som leds av länspolis-

av en

mästare. Med hänsyn till den integritetsrisk som behandling av person-

uppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet innebär bör sådana be-

handlingar således inte få förekomma på lokal nivå inom polisen. För det tredje fordras att Rikspolisstyrelsen eller en länspolismästare

har beslutat inleda särskild undersökning rörande viss allvarlig en brottslighet. Ändamålet med sådan undersökning skall vara att ge en polisen underlag för beslut att inleda förundersökning eller att vidta en

särskilda åtgärder för att förebygga eller förhindra brott.

12 § Ett beslut att inleda sådan behandling av personuppgifter som i 9 § skall innehålla uppgifter ändamålet med behandlingen

avses om och när den särskilda undersökning skall vara avslutad samt som avses

de föreskrifteri övrigt behövs för att förebygga otillbörligt intrång

som

i de registrerades personliga integritet. Rikspolisstyrelsen skall föra förteckning över beslut att behandla

personuppgifteri underrättelseverksamhet.

Bestämmelsen motsvarar 4 § första och andra styckena i förslaget till

lag om polisens underrättelseregister. Av paragrafen följer att ett beslut att inleda behandling av

personuppgifter skall innehålla uppgifter ändamålet med be-

om handlingen och när den särskilda undersökning som avses skall vara avslutad. Då denna tid har gått till ända skall undersökningen normalt

Författningskommentar

avslutad. Är den inte det, bör vara man endast i undantagsfall få hålla

på längre. När undersökningen väl är avslutad skall materialet

tas om

hand enligt vad som följer av arkivlagen och de eventuella föreskrifter

Riksarkivet kan ha meddelat vidare

som se avsnitt 8.13.3.

Den som ansvarar för behandling personuppgifter i kriminal-

av underrättelseverksamhet skall också meddela de föreskrifter i övrigt

som behövs för att förebygga intrång i de registrerades personliga in-

tegritet. Vilka föreskrifter som behövs beror på ändamålet med undersökningen. Det kan t.ex. behövas föreskrifter hur informaom tion skall få inhämtas och hur ofta och på vilket sätt arbetet skall avrapporteras.

För att underlätta kontroll och tillsyn den behandling

av av

personuppgifter som kan förekomma inom underrättelsetjänsten skall vid Rikspolisstyrelsen föras en central förteckning över samtliga pågående undersökningar inom polisen.

13 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får

meddela närmare föreskrifter behandling personuppgifter i

om av kriminalunderrättelseverksamhet.

Bestämmelsen öppnar möjlighet för regeringen att bl.a. meddela närmare föreskrifter om vad som förstås med allvarlig brottslighet.

Särskilda bestämmelser register

14 § De särskilda bestämmelserna om register gäller inte

behandling av personuppgifter i samband med en förunder-

— sökning eller annan undersökning eller utredning eller manuella register. -

Polisdatalagen innehåller dels allmänna bestämmelser all beom handling av personuppgifter, dels bestämmelser behandling om av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet, dels särskilda bestämmelser om register. Vad som förstås med register kommenteras i avsnitt 8.2.3. De särskilda bestämmelserna register skall om som framgår av paragrafen inte gälla sådana register förs i som en

förundersökning eller någon annan undersökning. Om det i

förundersökning upprättas t.ex. en förteckning över inkomna hand-

lingar eller över personer som förekommer i utredningen eller en sammanställning av vittnesförhör med angivande av vittnenas är namn detta således inte sådana register som skall omfattas de särskilda av registerbestärnmelserna. Däremot skall de allmänna bestämmelserna

om behandling av personuppgifter gälla. Manuella register skall inte

Författningskommentar 315

heller omfattas av de särskilda bestämmelserna om register.

15 § Om inte annat sägs är Rikspolisstyrelsen persondataansvarig för

de register i denna lag och för andra register som förs för som avses

hela polisväsendets behov.

De register i lagen är centrala register. Det faller sig som avses

naturligt att Rikspolisstyrelsen är ansvarig för dessa. Kriminalunderrättelseregister bör dock få föras även av polismyndigheter,

vilket särskilt i den bestämmelse som avser sådana register. anges Även det inte uttryckligen bör Rikspolisstyrelsen vara om anges

persondataansvarig även för andra centrala register som kan komma

att inrättas.

Underrättelseregister

Säkerhetspolisens register

16 § Hos Rikspolisstyrelsen skall föras ett register som har till

ändamål att underlätta spaning i syfte att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet eller bekämpa terrorism och att utgöra underlag för registerkontroll enligt säkerhetsskydds- lagen 1996:627.

Säkerhetspolisen är persondataansvarig för registret, som benämns

SÄPO-registret.

Av paragrafen framgår att ett register med det angivna ändamålet skall

ändamålet med SÄPO-

föras hos Rikspolisstyrelsen. Beskrivningen av registret motsvarar den finns i Säkerhetspolisens arbetsordning

som nu avsnitt 9.4.2. Med terrorism användningen våld, hot

se avses av

eller tvång för politiska syften jfr lagen 1991:572 om särskild utlänningskontroll och lagen 1990:217 om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m..

17 § I SÄPO-registret får föras in uppgifter som kan hänföras till en

enskild person endast

det finns anledning anta att den som avses med uppgiften

ägnar sig åt eller har ägnat sig åt brottslig verksamhet som innefattar

hot mot rikets säkerhet eller terrorism eller kommer att begå brott av sådant slag,

om personen har undergått registerkontroll enligt säkerhets-

skyddslagen 1996:627 och därefter fått den anställning eller det

Författningskommentar

uppdrag eller fått delta i den verksamhet kontrollen avsett eller som

om det annars finns särskilda skäl till det.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter registrets innehåll.

Av persondatalagens allmänna regler följer att SÄPO-registret endast

får innehålla de uppgifter som är nödvändiga och relevanta i förhållande till registrets ändamål. I paragrafen har tagits in ytterligare bestämmelser om innehållet i registret.

I punkt I beskrivs förutsättningarna för registrering i

av personer

syfte att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet eller bekämpa

terrorism. Bestämmelsen är avsedd att kunna ersätta både de öppna och de hemliga föreskrifter som regeringen har meddelat för Säkerhetspolisen. Dessa föreskrifter rör personer som tillhör eller sympatiserar med vissa organisationer eller med organisationer av visst slag. Enligt den förevarande paragrafen räcker det inte tillhör att en person

en viss organisation. Tyngdpunkten läggs i stället på att uppgifter

en person inte får registreras om det inte finns åtminstone någon anledning att befara att han antingen ägnar sig brottslig verksamhet av sådant slag som det ankommer på Säkerhetspolisen att förebygga eller avslöja eller att han kommer att begå sådana brott. Den grad av misstanke om brottslig verksamhet krävs är lägre än vad som som

avses gälla för registrering i kriminalunderrättelseregister. För Säkerhetspolisens del skall det vara tillräckligt att det finns anledning

anta att brottslig verksamhet förekommer eller kan befaras. I punkt 2 anges när uppgifter om en person får antecknas i samband med registerkontroll. Tanken är att alla de har varit föremål för som

registerkontroll skall registreras under förutsättning att de har fått

den anställning eller liknande som kontrollen har avsett. Endast en liten del av alla registerkontroller företas föranleder i dag som en notering. Någon ändring är inte avsedd. Syftet med registreringen skall vara att underlätta för Säkerhetspolisen att under den tid personen i fråga innehar anställningen kontinuerligt kunna kontrollera att inget inträffar som ger anledning att ifrågasätta hans eller hennes pålitlighet.

Punkt 3 ger slutligen Säkerhetspolisen möjlighet att registrera

uppgifter om personer också på grund än framgår punkt annan som av 1 och Bestämmelsen har tillkommit med hänsyn bl.a. till Säkerhetspolisens uppgift att samla information om personer kan bli utsatta som

för hot av olika slag eller som i känsliga verksamheter kan bli föremål

för närrnanden från främmande underrättelsetjänster. För att information om sådana lättare skall kunna sammanställas kan personer det finnas skäl att registrera personerna, trots att de inte själva är

misstänkta för delaktighet i någon brottslig verksamhet. Det kan också

finnas anledning att registrera upplysningar informatörer om vars

Författningskommentar

trovärdighet kontinuerligt behöver bedömas. Även i andra fall kan det

finnas ett behov för Säkerhetspolisen att anteckna uppgifter om en person utan att det i och för sig finns anledning att anta att han ägnar sig brottslig verksamhet. Registreringen skall i sådana fall ha karaktär av undantag, vilket i lagtexten har markerats på så sätt att det krävs särskilda skäl.

18 § Uppgifteri SÄPO-registret skall lämnas till länsstyrelse för sådan

prövning av personal hos ett auktoriserat bevakningsföretag som avses

i lagen 1974:191 om bevakningsföretag. Detsamma gäller vid

prövning av föreståndaren för verksamheten eller ledamöter i av

bevakningsföretags styrelse.

Uppgifter i SÄPO-registret får lämnas till myndigheter och enskilda

i enlighet med säkerhetsskyddslagen. De föreslagna ändringarna i sekretesslagen medför dessutom att uppgifter skall kunna lämnas ut i enlighet med bestämmelserna i den lagen. Vidare får uppgifter ur

SÄPO-registret lämnas ut i enlighet med 7-9 §§ i polisdatalagen.

Bestämmelsen i förevarande paragraf ger slutligen länsstyrelserna rätt att få ut de uppgifter som behövs för prövning av anställda m.fl. i

bevakningsföretag. Avsikten är givetvis att även uppgifter som har

föranlett registrering skall lämnas ut. Bestämmelsen motiveras närmare i avsnitt 9.5.2.

Persondatalagen innebär att uppgifter i ett register skall utgå när det inte längre behövs för det ursprungliga ändamålet. Det bör meddelas

bestämmelser om när uppgifter skall utgå ur SÄPO-registret. Tids-

fristerna bör bestämmas med hänsyn till de olika typer av uppgifter som avses få förekomma i registret. Om nya uppgifter har tillförts eller om det av andra skäl alltjämt finns skäl för registrering bör utgångspunkten vara att uppgifter skall få bevaras i registret även efter utgången av en på förhand bestämd tidsfrist. Bestämmelser om när uppgifter skall utgå bör lämpligen utformas av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, av Säkerhetspolisen. Av paragrafen framgår att gallring av uppgifterna skall vara

huvudregel. Regeringen får meddela bestämmelser om att uppgifter i

SÄPO-registret i stället får bevaras för ändamål som avses i arkiv-

lagen. Tanken är att regeringen skall ställa upp riktlinjer för i vilka fall uppgifter i registret av integritetsskäl skall gallras, och i vilka fall

forskningshänsynen bör tar över och uppgifterna därför bevaras se

Författningskommentar

avsnitt 9.4.4.

Paragrafen omfattar i och för sig endast personuppgifter som ingår

i SÄPO-registret. Om uppgifterna inte skall bevaras enligt bestämmel-

ser som meddelas av regeringen skall givetvis det aktmaterial till vilket uppgifterna hänvisar också gallras.

Kriminalunderrättelseregister

Bestämmelser kriminalunderrättelseregister har tagits in i om 20-22 §§. Dessa regler motsvarar de i delbetänkandet föreslagna reglerna infonnationsregister. Eftersom begreppet analysregister om inte längre skall användas kommer inforrnationsregistren att bli de enda register som fär föras i krirninalunderrättelseverksamhet. Det har därmed fallit sig naturligt att i stället kalla dem kriminalunderrättelseregister.

Bestämmelserna är utformade som begränsningar i den rätt att föra

register som för polisens del följer av persondatalagen. Någon ändring i förhållande till vårt tidigare förslag är inte avsedd.

20 § I kriminalunderrättelseverksamhet får register föras endast för att underlag för beslut särskilda undersökningar som avser viss allge om

varlig brottslighet. Sådana register får föras även av en polismyndig-

het där en länspolismästare är chef.

Bestämmelsen motsvarar 1 § första stycket och 3 § andra stycket i förslaget till lag om polisens underrättelseregister. Av paragrafen, som enligt 14 inte gäller manuella register, framgår att kriminalunderrättelseregister får föras endast för ett visst ändamål, nämligen för att underlag för beslut om särskilda ge undersökningar allvarlig brottslighet. Vad som förstås med som avser särskilda undersökningar och begreppet allvarlig brottslighet beskrivs i kommentaren till 11

Av 15 § följer att Rikspolisstyrelsen är persondataansvarig för

kriminalunderrättelseregister. Sådana register får enligt förevarande

paragraf dessutom föras av de polismyndigheter som leds av läns-

polismästare.

21 § I ett kriminalunderrättelseregister fär föras in uppgifter som kan

hänföras till en enskild person endast om den som avses med uppgiften på konkreta grunder kan antas ägna sig ät eller ha ägnat sig ät allvarlig brottslighet eller komma att begå allvarliga brott. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fär meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som fär registreras.

Fbflattningskommentar 3 19

Bestämmelsen motsvarar 7 och 11 i förslaget till lag om polisens

underrättelseregister.

I paragrafen anges förutsättningarna för att uppgifter kan

som hänföras till en enskild person skall föras in i ett kriminalunderrättelseregister. Utöver vad som följer av paragrafen får i ett sådant register också föras in uppgifter som visserligen enskild avser en person men som inte kan hänföras till den som avses med uppgifterna. För att sådana uppgifter, liksom uppgifter som över huvud taget inte avser enskild person skall registreras krävs inte annat än att uppgifterna är nödvändiga för registrets ändamål.

Uppgifter som kan hänföras till enskild person får enligt paragrafen registreras endast om personen i fråga konkreta grunder antingen kan antas ägna sig eller ha ägnat sig brottslig verksamhet allvar-

av ligt slag eller kan antas komma att begå brott allvarlig beskaffenav het. Ändamålet med registreringen skall enligt 20 § få fram vara att underlag för en mer djupgående undersökning av underrättelsekaraktär, vilken i sin tur skall kunna leda fram till en förundersökning eller

något annat beslut av brottsförebyggande eller brottsförhindrande

karaktär.

För registrering i ett kriminalunderrättelseregister krävs således att

det finns konkreta omständigheter med viss styrka talar för att som en person ägnar sig brottslig verksamhet. Beviskravet motsvarar i

styrka vad som i samband med förundersökningar sammanfattas i

begreppet skälig misstanke". Även de nämnda förutsättningarna är uppfyllda bör om nyss kriminalunderrättelseregister inte få innehålla varje tillgänglig uppgift om en registrerad person. Av hänsyn till integritetsskyddsintresset bör föreskrifter meddelas som så tydligt som möjligt anger vilka kategorier av personuppgifter som får registreras. De uppgifter som bör få förekomma är för det första upplysningar om den registrerades identitet, t.ex. nanm, personnummer, nationalitet, adress och arbetsplats. Av 5 § andra stycket följer att även uppgift om t.ex. etniskt ursprung får anges som en del av identitetsuppgiften om det är

oundgängligen nödvändigt för registrets ändamål. Förutom uppgifter

om den registrerades identitet bör anges de omständigheter som ligger till grund för bedömningen att den registrerade antas ta befattning med brottslig verksamhet. Det är de konkreta omständigheterna i det särskilda fallet som bör anges. De bör vidare anges så utförligt att det är möjligt att kontrollera att registreringen står i överensstämmelse med lagen. Registret bör också innehålla upplysning om brottslighetens karaktär, dvs. de omständigheter som gör att polisen har funnit anledning anta att viss brottslig verksamhet förekommer, har förekommit eller kan förväntas. Av uppgifterna bör tydligt framgå varför brottsligheten kan betraktas som allvarlig i lagens mening. Det bör också få förekomma hänvisningar till andra registrerade personer som

320 Författningskommentar sou 1997:65

antas ta befattning med samma brottslighet samt upplysningar om att särskild undersökning har inletts och att personen förekommer i en annat register. Regeringen har i paragrafens andra stycke bemyndigats att meddela närmare föreskrifter om innehållet i kriminalunderrättelsereg1ster.

22 § Uppgifterna i ett kriminalunderrättelseregisterskall gallras ett år

efter det att en sådan uppgift om personen som enligt 21 § kan

föranleda registrering sista gången infördes. Har en särskild undersökning rör registrerad person inletts, får dock uppgifter stå som en kvar till dess att undersökningen har avslutats.

Bestämmelsen motsvarar 10 § tredje stycket i förslaget till lag om polisens underrättelseregister.

Av allmänna bestämmelser i persondatalagen följer att uppgifter inte skall stå kvar i ett register längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till registrets ändamål. Denna paragraf innebär att en uppgift

i ett kriminalunderrättelseregister under alla förhållanden skall gallras ett år efter det att uppgiften infördes. Har det innan denna tid har gått

till ända förts in nya uppgifter om samma person börjar en ny

ettårsfrist löpa. Det krävs dock att det är fråga om uppgifter som avses i 21 dvs. uppgifter som i och för sig är tillräckliga för att personen

i fråga skulle föras in i registret. Det skall alltså vara en uppgift om på konkreta grunder kan antas ägna sig eller ha ägnat

att personen

sig brottslig verksamhet av allvarligt slag eller att han kan komma att begå brott av allvarlig beskaffenhet. Andra uppgifter om t.ex. ny adress eller arbetsplats är inte av den karaktären att en ny gallringsfrist skall börja löpa. Har inte kvalificerade uppgifter förts till registret och

har den befintliga uppgiften inte heller lett till ett beslut om inledande l

särskild undersökning eller något annat beslut, skall uppgiften i av en således utgå registret. Har särskild undersökning inletts skall ur en uppgiften i kriminalunderrättelseregistret däremot kunna få kvarstå. Avsikten är att registren skall fungera som ett slags indexregister till de särskilda undersökningar som genomförs inom underrättelsetjänsten.

I 23-29 §§ har tagits in bestämmelser som motsvarar den i delbetänkandet föreslagna lagen om register med uppgifter om DNA-analys DNA-registerlagen. Bestämmelserna har utformats som begränsningar i den rätt att föra register som för polisens del följer av

persondatalagens regler. Någon saklig skillnad är inte avsedd. Den särskilda bestämmelsen om utlämnande av uppgifter har inte

Författningskommentar 321

heller tagits med. I stället skall sekretesslagens regler tillämpas och,

i förekommande fall, 7-9 i polisdatalagen se kommentaren till

dessa paragrafer.

23 § Register med uppgifter om resultat av DNA-analys får föras endast för att underlätta identifiering av personer i samband med utredning om brott.

Bestämmelsen motsvarar 3 § i DNA-registerlagen. Av paragrafen följer att register med uppgifter om resultat av DNAanalys får föras endast för ett visst ändamål, nämligen för att underlätta identifiering av personer i samband med utredning om brott. Det personregister som skall inrättas skall användas så sätt att DNA-profilen i ett spår från en brottsplats jämförs med de DNAprofiler som finns i DNA-registret, vilket kan ge besked om vem som har avsatt spåret. Ändamålet med personregistret är således att underlätta identifiering av personer i samband med utredning om brott. Ett spårregister skall också inrättas. Det skall innehålla resultat av DNA-analys som har gjorts på spår från ouppklarade brott. Dessa analysresultat kan jämföras med resultat av DNA-analys spår av nya från andra brottsplatser, varvid samband mellan olika brott kan klarläggas och den misstänkte lättare återfinnas. Uppgifter i spårregistret kan också jämföras med uppgifter i personregistret och med uppgifter avseende misstänkta som inte finns antecknade i personregistret. Ändamålet med spårregistret är följaktligen också underlätta att identifiering av personer i samband med utredning brott. om

24§ Ett register med personuppgifter får innehålla uppgifter om resultatet av en DNA-analys som har gjorts under utredning om ett brott och som avser en person som har dömts för ett sådant brott mot en persons liv eller hälsa, personliga integritet eller säkerhet som avses i 12 eller I 7kap. brottsbalken, om brottet kan leda till fängelse i mer än två år, ett allmänfarligt brott som avses i 13 kap. brottsbalken, om brottet kan leda till fängelse i mer än två år eller

försök, förberedelse, stämpling, anstiftan eller medhjälp till ett

sådant brott som avses i 1 eller Regeringen får meddela föreskrifter om vilka brott som skall föranleda registrering.

Bestämmelsen motsvarar 4 § i DNA-registerlagen och anger vilka uppgifter som skall få registreras i personregistret. Paragrafen innebär inte någon skyldighet för polisen att registrera den dömde. Avsikten är inte heller att alla de ovan nänmda brotten måste föranleda registrering. Närmare bestämmelser om vilka brott som skall föranleda

ll 170542

Författningskommentar

registrering skall enligt andra stycket meddelas av regeringen. Regeringen kan därvid undanta lindrigare fall av vissa brott och sådana brott som i och för sig omfattas av förevarande paragraf men som av olika skäl inte bör leda till registrering, t.ex. barnadrâp, koppleri och grovt koppleri samt fall av de allmänfarliga brotten otillbörligt grova verkande vid röstning, övergrepp i rättssak, skyddande av brottsling och främjande av flykt.

25 § Registreringen av ett analysresultat skall begränsas till uppgifter

information om den registrerades identitet. Analysresultat som

som ger kan ge upplysning om den registrerades personliga egenskaper får inte registreras.

Utöver vad som sägs i första stycket får ett register med person-

uppgifter endast innehålla upplysningar som visar i vilket ärende analysen har gjorts och vem analysen avser.

Bestämmelsen motsvarar 5 § i DNA-registerlagen och innebär att registrering av ett analysresultat skall begränsas till uppgifter som ger information den registrerades identitet. Det skall inte vara tillåtet om att registrera analysresultat som kan ge upplysning om den registrerades personliga egenskaper.

Bestämmelsen motsvarar 6 § i DNA-registerlagen. I det spårregister skall inrättas får enligt paragrafen endast som antecknas uppgifter om resultat av DNA-analys som har företagits under utredning ett brott och som inte kan hänföras till en viss om Så snart ett spår kan knytas till en viss person skall analysperson. resultatet avseende spåret gallras ur spårregistret. Spårregistret skall

således inte innehålla personuppgifter, men har av praktiska skäl ändå reglerats i lagen om polisens behandling av personuppgifter. Utöver uppgifter om resultat av DNA-analys får spårregistret endast

innehålla upplysningar som utvisar i vilket ärende analysen har företagits.

27 § Uppgifter i spårregister får endast jämföras med analysresultat J som inte kan hänföras till en viss person spåranalys, .

finns i DNA-register med personuppgifter eller

som

som kan hänföras till en person som är misstänkt för brott.

Färfattningskommentar 323

Bestämmelsen motsvarar 7 § i DNA-registerlagen och innehåller regler om användningen av spårregistret.

Uppgifter i spårregistret skall för det första få jämföras med analys-

resultat som inte kan hänföras till en viss person, dvs. andra spåranalyser, i syfte att finna samband mellan olika brott. Spårregistret skall också få jämföras med uppgifter i personregistret. Pâ det sättet kan man få veta om en person som har registrerats i personregistret har avsatt något av de spår som har registrerats i spârregistret och därigenom kan misstänkas för ett tidigare ouppklarat brott. Slutligen skall spårregistret också jämföras med resultat från DNA-analys av en person som är misstänkt för brott. Jämförelsen skall få göras så snart analysen har företagits under en förundersökning. Det bör observeras att detta endast gäller om DNA-analysen har företagits med stöd av de nuvarande reglerna i rättegångsbalken. Den av oss i delbetänkandet föreslagna bestämmelsen i 28 kap. 12 a § rättegångsbalken om obligatorisk provtagning för DNA-analys i vissa fall är avsedd att förenas med en föreskrift om att själva analysen inte skall utföras förrän det av en lagakraftvunnen dom framgår att personen i fråga skall införas i DNA-registret. Om prov tas med stöd av den bestämmelsen avses någon jämförelse med spårregistret således inte kunna företas under förundersökningen. Det är endast i de ovan uppräknade fallen som jämförelser med

spårregistret skall få göras. Spårregistret skall således inte användas

för jämförelser med analysresultat som avser målsägande eller andra icke-misstänkta personer.

28 § Personuppgifter skall gallras senast tio år efter det att påföljden för brott som avses i 24 § till fullo har verkställts eller annars

upphört.

Uppgifter i spárregister skall gallras senast trettio år efter registre-

ringen.

Paragrafen motsvarar 10 § i DNA-registerlagen och innehåller bestämmelser om gallring. Som huvudregel gäller enligt den föreslagna persondatalagen att uppgifter skall gallras så snart de inte längre behövs med hänsyn till registrets ändamål. Denna paragraf innebär att en uppgift i personregistret under alla förhållanden skall gallras senast när tio år har förflutit från det att påföljden för brottet till fullo har verkställts eller annars har upphört. Fristen motsvarar i stort vad som skall gälla beträffande gallring av uppgifter i det allmänna belastningsregistret. Till skillnad från vad som följer av lagen om det allmänna belastnings-

registret skall fristen i detta fall räknas från den tidpunkt då påföljden

till fullo har verkställts, oavsett vilken påföljd det är fråga om.

324 Författningskommentar

Om en registrerad person före utgången av tioårsfristen döms för ett nytt brott som skall föranleda registrering skall en ny frist räknas från det att den senast âdömda påföljden har verkställts eller annars upphört.

sådant prov får inte heller sparas efter det att målet slutligt har av-

gjorts.

Paragrafen motsvarar 1 1 § i DNA-registerlagen och innehåller särskilda bestämmelser om prover som härrör från målsägande och andra som inte misstänks för brott. Ett prov som har tagits från en sådan person för DNA-analys i samband med utredning om brott skall för det första inte användas för annat ändamål än det för vilket provet togs. Analysresultatet skall t.ex. inte få jämföras med spårregistret jfr 27 §. Ett sådant prov skall inte heller få sparas efter det att målet slutligt har avgjorts. Motsvarande bestämmelser om prover som har tagits från misstänkta finns för närvarande inte. Vi har emellertid i delbetänkandet i 28 kap. 12 a § rättegångsbalken föreslagit att regeringen bemyndigas meddela föreskrifter om bevarande av prover som har tagits för DNAanalys. I övrigt kan rättegångsbalkens regler i detta hänseende anses tillräckliga. Om undersökningar av målsägande skulle komma att regleras i rättegångsbalken kan förevarande paragraf därför undvaras.

Fingeravtrycks- och signalementsregister

I 30-32 §§ har tagits in bestämmelser om ñngeravtrycks- och signalementsregister. Dessa register förs för närvarande med tillstånd av Datainspektionen. Tidigare utfärdade tillstånd skall enligt Datalagskommittén anses ha förlorat sin verkan den 1 oktober 2001, då den nya persondatalagen skall tillämpas på behandlingar som pågår den dag då persondatalagen träder i kraft, nämligen den 1 januari 1999. De föreslagna bestämmelserna avses ersätta föreskrifterna i tillstånden för fingeravtrycks- och signalementsregistren.

30 § Bestämmelsemai 30 och 31 §§ gäller endast sådana register med uppgifter om fingeravtryck, signalement och särskilda kännetecken som förs för att underlätta identifiering av personeri samband med brott. Sådana register får användas för identifiering av okända personer även i andra fall.

Författningskommentar

Fingeravtrycks- och signalementsregister får föras polisen med stöd

av den föreslagna persondatalagen. Reglerna i 30-32 §§ i polisdatalagen innefattar vissa inskränkningar i denna rätt. Inskränkningarna gäller emellertid bara för fingeravtrycks- och signalementsregister

som

förs för att användas i brottsutredningar. Bestämmelserna således

tar inte sikte på liknande register som eventuellt kan upprättas för att t.ex.

underlätta identifiering av försvunna eller katastrofoffer.

personer av

Fingeravtrycks- och signalementsregister förs för att underlätta

som

brottsutredningar får endast föras centralt av Rikspolisstyrelsen 15 §. Ett sådant register får enligt paragrafen användas även för identifiering av okända personer i andra sammanhang än brottsutredningar,

t.ex.

för identifiering av okända avlidna Detsamma gäller signale-

personer.

ments- och känneteckensregistret.

31 § Register som avses i 29 § fär endast innehålla uppgifter den om som är misstänkt eller dömd för brott, som har fått lämna fingeravtryck enligt 19 § lagen 1991:572 - om särskild utlänningskontroll.

I sådant register får endast antecknas uppgifter fingeravtryck,

om signalement och särskilda kännetecken samt ärendenummer och om den registrerades identitet.

I paragrafen har tagits in regler om innehållet i fingeravtrycks- och signalementsregister som förs för utredning om brott. Bestämmelserna

motsvarar vad för närvarande gäller för registren

som se avsnitt

8.17.1. Det är således framför allt misstänkta och dömda får som registreras. Om fingeravtryck har tagits i järnförelsesyfte av en målsägande eller någon annan person som inte är misstänkt för brottet,

fär dessa fingeravtryck inte föras in i registret. Bestämmelser

under vilka förutsättningar fingeravtryck får misstänkta och

tas av dömda finns i 28 kap. 14§ rättegångsbalken och i förordningen

1992:824 om fingeravtryck

m.m.

Även fingeravtryck enligt 19 § lagen

som tas om särskild utlän-

ningskontroll får registreras. Sådana antecknas för närvarande i fingeravtrycksregistrets B-del.

32 § Uppgifter misstänkt skall gallras när förunderom en person sökning eller åtal mot honom läggs ned eller när åtal ogillas. Uppgifterna får dock bevaras längre andra uppgifter den misstänkte om om skall bevaras med stöd av 32 När dessa uppgifter gallras skall även

uppgifter i fingeravtrycks- och signalementsregister gallras.

Om den misstänkte döms får uppgifterna honom bevaras till dess om att samtliga uppgifter om honom har gallrats det allmänna beur

lastningsregistret. Regeringen får meddela föreskrifter om gallring uppgifter

326 Författningskommentar

avseende den har fått lämna fingeravtryck enligt lagen om särskild som

utlänningskontroll.

I bestämmelsen har tagits in regler gallring av uppgifter i om

fingeravtrycks- och signalementsregister. Utgångspunkten är att

registret i huvudsak skall innehålla uppgifter om misstänkta eller dömda Om har registrerats på grund av misstanke personer. en person

brott skall uppgifterna honom följaktligen gallras om misstanke

om om inte längre föreligger mot honom, dvs. förundersökning eller åtal om mot honom läggs ned eller åtal ogillas. Döms han för brottet skall om

uppgifterna dock stå kvar till dess att samtliga uppgifter i det allmänna

belastningsregistret om honom har gallrats. Undantagsvis bör uppgifter kunna bevaras även sedan en förundersökning har lagts ned. I 33 § har föreslagits att kvarstående brottsmisstankar i viss mån skall kunna få registreras, nämligen för det fall att förundersökning läggs ned grund av bristande bevisning. en Om kvarstående brottsmisstanke registreras med stöd av denna en

bestämmelse bör uppgifterna i fingeravtrycksregistret också få stå

kvar, dock längst till dess att registreringen enligt 33 § upphör. Om

åtal har lagts ned eller ogillats skall uppgifterna i ñngeravtrycksregistret alltid gallras, givetvis med undantag för det fall att personen i fråga skall vara registrerad på någon annan grund, t.ex. av det skälet

han sedan tidigare är dömd och i samband därmed har fått lämna att fingeravtryck. Även uppgifter den har fått lämna fingeravtryck enligt om som

särskild utlänningskontroll skall gallras efter viss tid. I lagen

lagen om har dock inte angetts någon sådan tid. I stället ankommer det på

regeringen att meddela föreskrifter om vilka gallringstider som skall

gälla med hänsyn till de särskilda förhållanden kan råda i olika som typer av fall.

33 § Om förundersökning mot har lagts ned på grund av

en en person

bristande bevisning får uppgifter om brottsmisstanken lagras i register

endast under förutsättning att

den misstänkte enligt åklagares bedömning alltjämt är skäligen misstänkt för brottet och

uppgifterna behövs för att förundersökningen skall kunna tas upp

på nytt.

Uppgifterna skall gallras senast efter tre år, inte särskilda skäl

om föranleder annat.

Författningskommentar 327

I allmänna spaningsregistret ASP förs för närvarande in uppgifter bl.a. om personer som misstänkta trots att förundersökning har

anses lagts ned. ASP förs med tillstånd Datainspektionen. Sådana tillstånd av skall enligt Datalagskommittén ha förlorat sin verkan den anses

1 oktober 2001, då den persondatalagen skall tillämpas be-

nya

handlingar som pågår den dag då persondatalagen träder i kraft,

nämligen den 1 januari 1999. Förevarande bestämmelse är avsedd att ersätta föreskrifterna i Datainspektionens tillstånd för ASP. Att polisen får registrera uppgifter misstänks för om personer som

brott följer av den föreslagna persondatalagen. Av förevarande

bestämmelse följer att uppgift att är misstänkt för om en person ett

brott visserligen skall få tas in i register även sedan förundersökning

mot personen i fråga har lagts ned, men bara under förutsättning att förundersökningen har lagts ned på grund bristande bevisning. Om

förundersökningen läggs ned t.ex. på den grunden att den misstänkte

är oskyldig eller att gärningen inte utgör brott skall det således inte få

finnas någon anteckning i register att i fråga alltjämt

om personen anses misstänkt. Det skall enligt den föreslagna bestämmelsen ankomma på åklagare

att avgöra om en person efter avslutad förundersökning fortfarande

kan anses misstänkt. För att den misstänkte skall få registreras skall

krävas att det behövs för att förundersökning mot honom skall kunna

tas upp på nytt. Endast sådana uppgifter får registreras behövs för som att detta ändamål skall kunna tillgodoses. Uppgifter i register över kvarstående brottsmisstankar får anses vara

så integritetskänsliga att de inte skall bevaras för t.ex. framtida forskning utan i stället gallras. Av den föreslagna persondatalagen

framgår att uppgifterna skall gallras så snart de inte längre behövs. Av andra stycket i förevarande paragraf framgår dessutom att de skall gallras senast efter tre år. Om det i ett enskilt fall finns särskilda skäl som talar mot att uppgifterna gallras när treårsfristen har gått ut, skall de undantagsvis kunna få bevaras längre. Det får då förutsättas att

frågan om gallring tas upp på nytt inom en tämligen kort tidsrymd.

34 § Uppgift om att en person är misstänkt för brott får inte lagras i register om åtal mot den misstänkte har lagts ned eller han om genom lagakraftvunnen dom har frikiints.

Av bestämmelsen följer att register över kvarstående brottsmisstankar inte i något fall får innehålla uppgifter om personer som anses misstänkta trots att åtal mot dem har lagts ned eller ogillats. Av 14 § i denna lag framgår dock att bestämmelsen inte är avsedd att omfatta

behandling av personuppgifter i samband med en förundersökning eller någon annan undersökning. Om förundersökning tas på nytt

upp

mot en person är det därför tillåtet att i förundersökningen behandla

328 Författningskommentar

uppgifter att i fråga är misstänkt, även om åtal mot

om personen honom tidigare skulle ha ogillats.

35 § Register som förs för att underlätta övervakning av personer som

kan antas komma att begå brott får endast innehålla uppgifter om

dömda antingen är allvarligt kriminellt belastade eller personer som

som kan antas vara farliga för annans personliga säkerhet. Personuppgifter skall gallras senast när samtliga uppgifter om

personen har gallrats ur det allmänna belastningsregistret. Närmare föreskrifter om innehållet i registret meddelas av regering-

en.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förutsättningarna för viss

registrering kan antas komma att begå brott. Syftet

av personer som med den registrering avses i bestämmelsen är att polisen skall få som ökade möjligheter att övervaka personer och därigenom förebygga eller förhindra att de begår brott. Register förs i detta syfte skall som enligt bestämmelsen endast få innehålla uppgifter om personer som tidigare har begått brott. Det skall dessutom vara fråga om allvarligt kriminellt belastade dvs. personer som antingen har begått personer, mycket brott eller upprepade brott av mindre allvarlig karaktär. grova

Av allmänna regler i persondatalagen följer att registrering bara är

tillåten det är nödvändigt med hänsyn till syftet med registret, dvs. om det åtminstone kan antas att tidigare dömd person kan komma om en att begå brott och att registreringen skulle underlätta för polisen nya att förebygga eller förhindra detta. Om någon har begått ett enstaka allvarligt våldsbrott skall det inte, ens om brottet är mycket grovt, mer

eller mindre automatiskt föranleda registrering för framtida över-

vakning. Det skall i stället alltid göras en noggrarm prövning av förhållandena i det enskilda fallet, varvid avgörande vikt skall läggas vid frågan det finns anledning att tro att brottet kommer att om upprepas. Registreringen får också omfatta personer som inte har dömts för sådana brott att de kan vara allvarligt kriminellt belastade men anses ändå får betraktas som farliga för annans säkerhet. Det kan t.ex. som fråga någon vid ett eller flera tillfällen har dömts för vara om som mindre allvarliga brott innefattar våld eller hot om våld, som en som följd därav har ålagts besöksförbud och som kan antas begå nya brott av samma eller liknande karaktär.

Av andra stycket följer att uppgifter i registret skall gallras senast när samtliga uppgifter personen har gallrats ur det allmänna

om belastningsregistret. Det får dock förutsättas att frågan om huruvida

Författningskommentar 329

uppgifterna behövs kontinuerligt blir föremål för prövning.

Förutom genom sådana register i denna paragraf kan som avses

polisen även på andra sätt få tillgång till uppgifter kan behövas

som för övervakning Genom kriminalvårdens register fâr av personer.

polisen således uppgifter om fängelsedömda har avvikit från

som

anstalten och om tidpunkt för pennissioner och frigivning.

Andra register

36 § Innan ett register inrättas skall registrets ändamål och innehåll bestämmas samt tiden för gallring uppgifterna i registret fastställas. av

Registret skall ges en särskild benämning.

Regeringen fär föreskriva att uppgifter i ett register får bevaras.

Innan ett register inrättas hos polisen måste det klarläggas vad registret

skall avse. Det skall således fastställas preciserat ändamål ett noga

med registret. Det kan t.ex. fråga ett register över pågående

vara om

förundersökningar vilket förs för att kunna återfinna ärenden på

kriminalavdelning eller ett register över efterlysta fordon vilket förs

för att fordonen skall kunna spåras. Mer allmänt hållna ändamålsbeskrivningar kan inte godtas, som t.ex. att ett register skall föras för

förebyggande och förhindrande av brott.

Innehållet i ett register skall så noggrant möjligt. Därvid anges som

måste särskilt beaktas att det enligt den föreslagna persondatalagen inte får registreras fler uppgifter än nödvändigt och endast sådana är

som relevanta i förhållande till registrets ändamål.

Slutligen skall också en gallringsfrist för registret bestämmas. Utgångspunkten skall vara att uppgifter inte skall bevaras längre än

vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet. Med beaktande av

Europarådets rekommendation om behandling personuppgifter inom

av polisen bör dessutom särskild betydelse tillmätas behovet att bevara av

uppgifter med hänsyn till vad i ett visst fall har framkommit

som

under en förundersökning, utgången rättslig prövning, i

av en

synnerhet en frikännande dom, den registrerades rehabilitering,

om utdömt straff har avtjänats eller ej, anmesti har utfärdats, den om

registrerades ålder samt skillnaden mellan olika typer uppgifter.

av Av sista stycket i paragrafen framgår att regeringen får föreskriva undantag från skyldigheten att gallra ett register. Bestämmelsen är tänkt att användas för det fall att integritetsintresset beträffande ett

visst register inte väger över forskningsintresset. Av 14 § polisdatalagen framgår att förevarande paragraf inte är avsedd att tillämpas behandling personuppgifter i samband med

en förundersökning eller liknande undersökning och inte heller på

manuella register.

330 Författningskommentar sou 1997:65

37 § Om ett register skall innehålla uppgifter som ger upplysning om

är dömd för brott, är eller har varit misstänkt för brott att en person

eller kan befattning med brottslig verksamhet skall registret

antas ta

veckor i förväg anmälas till Datainspektionen för förhandskontroll

tre .

Av avsnitt 8.9 i den allmänna motiveringen framgår att behandling av inom polisen regel inte skall behöva anmälas till

personuppgifter som Datainspektionen eftersom ett eller flera s.k. persondataombud sannolikt kommer att inrättas. I denna paragraf finns emellertid ett undantag från huvudregeln. Uppgifter i register som ger upplysning om att en

dömd för brott, är eller har varit misstänkt för brott eller person är befattning med brottslig verksamhet skall alltid anmälas kan antas ta för tillsyn innan registret i bruk. Datainspektionen får då tillfälle tas

i enlighet med förslaget till persondatalag meddela föreskrifter om

att

skyddsåtgärder och dessutom föreskriva vite det behövs för att

beslutet skall genomföras. Om Datainspektionen att ett anmält

anser

inspektionen enligt persondatalagen i första hand genom påpekanden

och liknande förfaranden försöka åstadkomma rättelse. Går det inte att få rättelse på sätt eller det är riskfyllt att vänta, skall annat om

inspektionen vid vite få förbjuda den persondataansvarige att behandla

personuppgifterna. Bestämmelserna i denna paragraf inte behandling av person-

avser i samband med förundersökning eller liknande under-

uppgifter en

sökning och inte heller manuella register se kommentaren till 14 §.

Exempel på register däremot skulle omfattas av anmälningsplikten som

brottsanmälansregister och beslags- och analysregistret se bil. 5.

är

Beslagsliggaren och rationell anmälansrutin är ytterligare exempel på befintliga personregister innehåller uppgifter brottsmisstankar

som om

därför skall anmälas under förutsättning att de även framgent

och som kan utgöra register och inte endast kommer att utgöra en del av anses handläggningen av förundersökningar.

Författningskommentar

12.4 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen

1980:100

5 kap. Sekretess med hänsyn främst till intresset att förebygga eller beivra brott

5 kap. l § Sekretess gäller för uppgift hänför sig till som

förundersökning i brottmål,

2. angelägenhet, som avser användning tvångsmedel i sådant mål av

eller i annan verksamhet för att förebygga brott, verksamhet som rör utredning i frågor näringsförbud,

4. åklagannyndighets, polismyndighets, tullmyndighets eller kustbevakningens verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda

eller beivra brott, eller

Finansinspektionens verksamhet som rör övervakning enligt

insiderlagen 1990: 1342 eller efterlevnaden 7 kap. 1 § lagen av 1991:980 om handel med finansiella instrument, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas uppgiften röjs. om

För uppgift som hänför sig till Säkerhetspolisens verksamhet för

att

förebygga eller avslöja brott mot rikets säkerhet eller förebygga

terrorism, gäller sekretess om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller

den framtida verksamheten skadas uppgiften röjs.

om Motsvarande sekretess gäller i annan verksamhet hos myndighet för

att biträda âklagarmyndighet, polismyndighet, tullmyndighet eller kustbevakningen med att uppdaga, utreda eller beivra brott samt hos tillsynsmyndighet i konkurs och inom exekutionsväsendet för uppgift

som angår misstanke om att gäldenär har begått brott i en som avses 11 kap. brottsbalken eller annat brott har samband med gäldenäsom rens näringsverksamhet.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio år. Om särskilda skäl föranleder det får dock regeringen föreskriva att

sekretessen enligt andra stycket får gälla under längre tid.

Bestämmelsen handlar om sekretess för att skydda bl.a. polisens verksamhet. Den kommenteras närmare i avsnitt 9.5. Uppgifter som förekommer hos polisen omfattas för närvarande av ett rakt skaderekvisit. Med anledning att den absoluta registersekreav tessen i 7 kap. 17 § sekretesslagen upphöra, har i andra stycket avses i förevarande bestämmelse införts ett omvänt skaderekvisit såvitt gäller

uppgifter som hänför sig till Säkerhetspolisens verksamhet för att förebygga eller avslöja brott mot rikets säkerhet eller förebygga

terrorism. Uttrycket förebygga eller avslöja brott är avsett att osv.

Författningskommentar

innefatta även uppgifter hänför sig till registerkontroll enligt

som

Bestämmelsen medför uppgifter i SÄPOsäkerhetsskyddslagen. att registret inte behöver lämnas ut om det inte står klart att uppgiften kan

röjas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas utan

eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Sådana uppgifter omfattas också sekretess till skydd för den enskilde

av 9 kap. 17 § sekretesslagen. Enligt denna bestämmelse skall ett

omvänt skaderekvisit gälla för uppgifter att person är dömd för

om en brott, är eller har varit misstänkt för brott eller kan antas ta befattning med brottslig verksamhet. I övriga fall skall ett rakt skaderekvisit

gälla. Det medför att uppgifter uppgiftslämnare bara omfattas

om en ett rakt skaderekvisit enligt 9 kap. 17 § men av ett omvänt av skaderekvisit enligt 5 kap. 1

7 kap. Sekretess med hänsyn främst till skyddet för enskilds

personliga förhållanden

7 kap. 17 § Sekretess gäller för uppgift i register som förs enligt lagen 1997:000 det allmänna belastningsregistret och lagen 1997:000

misstankeregister, för uppgift om enskilds personliga förhållanden,

det inte står klart uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller

om att

någon honom närstående lider uppgiften röjs.

men om I fråga uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst om sjuttio år.

Utan hinder sekretessen får uppgift lämnas ut enligt vad som

sägs i lagen 1997:000 det allmänna belastningsregistret, lagen

1997:000 misstankeregister och säkerhetsskyddslagen 1996:627

i förordningar har stöd i dessa lagar.

samt som

Bestämmelsen, för närvarande omfattar det allmänna kriminalsom

registret register förs enligt polisregisterlagen, skall

samt som

fortsättningsvis gälla endast för det allmänna belastningsregistret samt

misstankeregistret. För dessa register skall enligt vårt förslag två särskilda lagar gälla. Med hänsyn härtill och till att det krävs särskilda

regler utlämnande uppgifter dessa register, finns det skäl att

om av ur

låta registren omfattas speciell sekretessbestärmnelse. Sekretes-

av en

för övriga register omfattas bestämmelsen i 7 kap. 17 §

sen som nu av

skall däremot regleras i 9 kap. 17 § sekretesslagen.

Enligt 7 kap. 17 § gäller för närvarande absolut sekretess för kriminalregistret. Den absoluta sekretessen har emellertid i värt

förslag tagits bort och ersatts med ett omvänt skaderekvisit. Uppgifter

i belastnings- och misstankeregistren skall således fâ lämnas ut om det

står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon

honom närstående lider uppgiften röjs se avsnitt 5.5.1 och

men om

Féfianningskommentar 333

5.5.2. Sekretessen gäller enligt ett tillägg i första stycket till skydd för enskilds personliga förhållanden. Detta innebär ingen ändring i

förhållande till gällande rätt avsnitt 5.6. Sekretessen har, till skillnad från gällande rätt, gjorts tidsbegränsad.

Som längst skall sekretessen gälla 70 år se avsnitt 5.7. Det förtjänar

att påpekas att uppgifter i de båda registren enligt vårt förslag skall

gallras långt dessförinnan.

Utlämnande av uppgifter

Någon motsvarighet till sista meningen i nuvarande 7 kap. 17 § har inte tagits in. Det innebär att bestämmelserna i 14 kap. sekretesslagen

om begränsningar i sekretess fortsättningsvis skall tillämpas. Uppgifter

i belastningsregistret skall således få lämnas ut till regering och riksdag enligt 14 kap. l Generalklausuleni 14 kap. 3 § blir också

tillämplig. Regeringen kommer vidare att kunna förordna om undantag

från sekretess med stöd av 14 kap. 8 Eftersom sekretess till skydd för en enskild enligt 14 kap. 4 § inte gäller i förhållande till den enskilde själv, kommer den som registreras i belastningsregistret att ha rätt att få ut uppgifter ur registret om sig själv utan särskilda regler därom. Konsekvenserna av ändringen redovisas närmare i avsnitt 5.11 och 6.3.6. Även den förekommer i

som misstankeregistret får enligt

14 kap. 4 § rätt att ta del av uppgifter sig själv. Med stöd om av

5 kap. 1 § sekretesslagen kan polisen dock vägra lämna ut uppgifter om en person innan han har delgetts misstanke enligt 23 kap. 18 § rättegångsbalken. I lagarna om belastnings- och misstankeregister har tagits in

bestämmelser om att andra enskilda under vissa förutsättningar skall

kunna få ut sekretesskyddade uppgifter ur registret. Regeringen skall

meddela närmare bestämmelser härom i förordning. Avsikten är att

larminstallationsföretag och enskilda arbetsgivare inom vårdsektorn

skall kunna få ut uppgifter för prövning av dem som söker anställning. Uppgifter för vilka sekretess råder får emellertid inte lämnas till

enskilda i andra fall än som anges i sekretesslagen eller i lag eller förordning som denna lag hänvisar till 1 kap. 2 § sekretesslagen. I

paragrafens sista stycke har därför tagits in en bestämmelse enligt

vilken uppgifter utan hinder av sekretess får lämnas ut enligt vad

som

sägs i belastnings- och misstankeregisterlagarna eller i förordning

som har stöd i dessa lagar. Även myndigheter kunna få uppgifter

avses ut ur belastnings- och

misstankeregistren oavsett sekretess. En regel som motsvarar l kap. 2 § sekretesslagen finns för myndigheternas del i l kap. 3 § första stycket. Uppgifter för vilka sekretess råder får således inte lämnas till

334 Författningskommentar

myndigheter i andra fall än som anges i sekretesslagen eller i lag eller förordning som denna lag hänvisar till. Av 14 kap. 1 § sekretesslagen

följer emellertid att sekretessen bryts om uppgiftsskyldighet föreligger

enligt lag eller förordning. Eftersom bestämmelserna om utlämnande

till myndigheter föreslås utformade som en skyldighet för Riks-

polisstyrelsen att lämna uppgifter, behövs inte någon hänvisning i sekretesslagen till belastnings- och misstankeregisterlagama för

myndigheternas del. I säkerhetsskyddslagen finns också bestämmelser om att uppgifter

under vissa förhållanden får lämnas till myndigheter. Eftersom det

även i dessa fall är fråga om en uppgiftsskyldighet får uppgifterna

enligt 1 kap. 3 § lämnas ut utan hänvisning i sekretesslagen till säkerhetsskyddslagens bestämmelser. En sådan hänvisning behövs dock

eftersom uppgifter enligt säkerhetsskyddslagen i vissa fall skall kunna

lämnas ut till enskilda. Paragrafens sista stycke hänvisar därför även i

till säkerhetsskyddslagen och förordning som har stöd i denna lag.

Överföring av sekretess

7 kap. 17 § omfattar i gällande rätt uppgifter som har tillförts register.

Det innebär att sekretessen även gäller för uppgifter som har avförts från ett register Corell m.fl., Kommentar till sekretesslagen, 3:e

uppl., 210. Av förarbetena till kriminalregisterlagen framgår att s. avsikten med bestämmelsen att sekretessen skulle omfatta också var

avställda uppgifter. Avställning av uppgifter skall fortsättningsvis inte

förekomma. l stället skall uppgifter gallras, dvs. förstöras, efter viss tid. Sekretessbestärmnelsen har därför ändrats så sätt att sekretessen endast omfattar uppgifter i registret. Utformningen av 7 kap. 17 § innebär vidare att sekretessen gäller

både hos den registerförande myndigheten, vanligen Rikspolisstyrel-

och hos andra myndigheter som kan göra uttag ur registren, t.ex. sen,

lokala polismyndigheter med terminaler anslutna till Rikspolisstyrelsen

Corell, 209. Om någon annan myndighet, t.ex. en tullmyndighet s. eller en länsstyrelse har terminalåtkomst till registret, gäller polisregistersekretessen även där. Den föreslagna skrivningen är inte avsedd att innebära någon förändring i detta avseende. Sekretessen skall gälla för uppgifter i registren oavsett vilken myndighet som har tillgång till registren och oavsett om den myndigheten väljer att ta del

uppgifterna per terminal eller låta skriva ut dem på pa.pper. När

uppgifter tas ut ur registret och överlämnas till en myndighet som inte

har direkt tillgång till registret gäller vad som sägs i avsnitt 5.10 om överföring av sekretess.

Fötfattningskommentar 335

7 kap. 18 § Sekretess gäller för uppgift i särskilt register, som förs över strafförelägganden och förelägganden av ordningsbot, och inte hänför sig till registrering som avses i 15 kap. l om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Sekretessen enligt första stycket gäller inte i ärende om strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot. Sekretess gäller för uppgift som har tillförts särskilt register som författningsenligt förs hos myndighet angående brott eller tjänsteförseelser begångna av personer som är eller har varit verksamma hos myndigheten. Sekretess gäller hos luftfartsverket i verksamhet, som avser förande eller uttag ur certiñkatregistret, för uppgift som angår brott eller av enskilds hälsotillstånd, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

I 7 kap. 18 § finns för närvarande bestämmelser om sekretess i verksamhet som avser förande av eller uttag ur andra register angående brott m.m. Första stycket motsvarar nuvarande 7 kap. 18 § första stycket 1 och

reglerar sekretessen för uppgifter i de särskilda register som förs över

strafförelägganden och förelägganden om ordningsbot. Enligt 7 kap. 18 § gäller för närvarande absolut sekretess för dessa register. Den absoluta sekretess som nu gäller har i vårt förslag tagits bort och ersatts med ett omvänt skaderekvisit. Uppgifter i registren skall således få lämnas ut om det står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften

röjs se avsnitt 5.8.1. Liksom nu skall sekretessen inte gälla uppgifter

i diarier. Dessutom följer av paragrafens andra stycke att sekretessen inte gäller i ärende om strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot. Detta motsvarar i gällande rätt 7 kap. 18 § andra stycket sekretesslagen. Till skillnad från vad som gäller enligt 7 kap. 17 § skall bestämmelserna i 14 kap. sekretesslagen tillämpas på uppgifter i register över strafförelägganden eller förelägganden av ordningsbot. Någon ändring

i detta hänseende har inte föreslagits. Däremot har i paragrafens femte

stycke införts en bestämmelse enligt vilken sekretessen skall gälla i högst 70 år. Regeln i 7 kap. 18 § första stycket 2 har ändrats och flyttats till 9 kap. 17 § första stycket Bestämmelsen kommenteras nedan.

Bestämmelsen i 7 kap. 18 § första stycket 3 som gäller sekretess för

uppgifter i körkortsregistrets belastningsdel har tagits bort se avsnitt

336 Författningskommentar

5.8.3. Uppgifterna skall ingå i det allmänna belastningsregistret och omfattas därmed av 7 kap. 17 § sekretesslagen.

Tredje stycket i paragrafen motsvarar 7 kap. 18 § första stycket 4 se avsnitt 5.8.4 och fjärde stycket 7 kap. 18 § tredje stycket se

avsnitt 5.8.5. En nyhet är att tidsbegränsningen av sekretessen skall gälla även för de uppgifter som avses i dessa stycken.

9 kap. Sekretess med hänsyn till skyddet för enskilds förhållanden av såväl personlig som ekonomisk natur

9 kap. 17 § Sekretess gäller för uppgift om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden, om inte annat följer av 18 i utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål, 2. i angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott, i angelägenhet som avser registerkontroll och särskild personutredning enligt säkerhetsskyddslagen 1996:627, i âklagarmyndighets, polismyndighets, tullmyndighets eller kustbevakningens verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott, som ingår i register som förs av Rikspolisstyrelsen enligt lagen 0000:00 om polisens behandling av personuppgifter m.m. eller som annars behandlas där med stöd av samma lag samt i verksamhet som avser databehandling inom rättsväsendets informationssystem. För uppgift om att en person är dömd för brott, är eller har varit misstänkt för brott eller kan antas ta befattning med brottslig verksamhet, gäller sekretessen enligt första stycket om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. För andra uppgifter gäller sekretessen om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Sekretess gäller i verksamhet, som avses i första stycket, för anmälan eller utsaga från enskild, om det kan antas att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i den särskilda lagstiftningen om unga lagöverträdare. Uppgifter får vidare lämnas ut enligt vad som sägs i säkerhetsskyddslagen 1996:627 och lagen 0000:00 om polisens behandling av personuppgifter m.m. samt i förordningar som har stöd i dessa lagar. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst 70 år.

Författningskommentar 337

9 kap. 17§ finns regler sekretess för uppgifter i förunder-

I om

sökningar till skydd för enskildas intressen. Paragrafen omfattar

m.m. , liksom för närvarande utredning enligt bestämmelserna om för-

undersökning i brottmål första stycket 1, angelägenhet som avser användning tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för

förebygga brott eller registerkontroll och särskild

att som avser

säkerhetsskyddslagen första stycket 2 och 3 personutredning enligt åklagarmyndighets, polismyndighets, tullmyndighets eller kustbe-

samt

verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda

vakningens eller beivra brott första stycket 4. Punkt fyra är för närvarande

på sådana personregister förs lokalt inom polisen och

tillämplig som

i polisregisterlagens mening och därför som inte utgör polisregister

heller omfattas regeln i 7 kap. 17 § sekretesslagen. Exempel inte av

sådana personregister är förundersökningsregister, beslagsliggaren rationell anmälansrutin. Fortsättningsvis kommer samtliga lokala

och omfattas sekretessbestämrnelsen i 9 kap. 17 § första register att av

liksom sådan behandling personuppgifter som inte stycket även av sker i registerforrn.

Bestämmelsen i 9 kap. 17 § första stycket om sekretess i

verksamhet, torde inte kunna tillämpas på uppgifter polismyndighets centrala register förs Rikspolisstyrelsen, eftersom styrel-

i de som av

för dessa register i sin egenskap av central förvaltningsmyndighet

sen

polismyndighet. De centrala registren för närvaran-

och inte som anses

de i de allra flesta fallen utgöra polisregister i polisregisterlagens

mening. De omfattas därför bestämmelsen absolut sekretess i av om § sekretesslagen. Den bestämmelsen skall emellertid inte 7 kap. 17

längre tillämplig på uppgifter i andra register hos polisen än

vara

belastnings- och misstankeregistren. I stället skall förevarande paragraf tillämpas. Det har krävt ändring av paragrafen. I första stycket 5

en lagts till bestämmelse enligt vilken sekretessen gäller har således en

också för uppgifter behandlas Rikspolisstyrelsen enligt polis-

som av

datalagen. Bestämmelsen kommer att omfatta bl.a. uppgifter som

behandlas i kriminalunderrättelseverksamhet eller annars inte kan som

ingå i register. Dessutom kommer bestämmelsen att avse

anses

uppgifter ingår i de centrala registren såsom exempelvis DNA-

som

fingeravtrycksregistret, signalementsregistret, efterlysnings-

registren, registret, Interpolregistret och passregistret.

införts bestämmelse innebär att

I första stycket 6 har en ny som

också i verksamhet databehandling inom

sekretessen gäller som avser

informationssystem. Bestämmelsen motsvarar nuvarande rättväsendets

7 kap. 18 § första stycket 2 se avsnitt 5.8.2.

Den omständigheten att 9 kap. 17 § skall tillämpas på uppgifter i innebär den absoluta sekretessen för uppgifter i

polisens register att försvinner och ersätts med ett skaderekvisit. För närvarande register 9 kap. 17 § rakt skaderekvisit. Sekretessen har i viss gäller enligt ett

338 Författningskommentar

utsträckning skärpts på så sätt att ett omvänt skaderekvisit har införts för de mest känsliga de uppgifter faller under paragrafens

av som

tillämpningsområde se avsnitt 5.5.2. För uppgift att är

om en person dömd för brott, är eller har varit misstänkt för brott eller kan antas ta

befattning med brottslig verksamhet skall således sekretess gälla

om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider För andra uppgifter men. skall alltjämt gälla ett rakt skaderekvisit. Det innebär att sådana uppgifter inte får lämnas ut om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider uppgiften röjs. ä men om i

Ett av skälen till att 7 kap. 17 § inte längre skall tillämpas på uppgifter i register som förs av polisen är att det inte bör gälla olika

sekretessbestärmnelser beroende uppgift förekommer om en i ett register eller på något annat sätt. En uppgift i och

person- belastnings-

registret om att en person är dömd eller misstänkt för brott omfattas för närvarande av absolut sekretess enligt 7 kap. 17 För samma

uppgift i förundersökningsmaterialet gäller enligt 9 kap. 17 § rakt

ett

skaderekvisit. Ändringarna i 7 kap. 17 § och 9 kap. 17 § innebär

att

ett omvänt skaderekvisit skall tillämpas uppgift att

en om en person är dömd eller misstänkt för brott, oavsett uppgiften förekommer om i register eller och oavsett den förekommer på eller på om papper t.ex. ADB-medium.

För uppgifter i polisregister har enligt 7 kap. 17 § hittills bara gällt

sekretess för personliga förhållanden. För dessa uppgifter kommer

emellertid, liksom för andra uppgifter omfattas 9 kap. 17 som av att gälla sekretess både för uppgift enskilds personliga och om

ekonomiska förhållanden se avsnitt 5.6.

Sekretessen enligt 7 kap. 17 § är för närvarande obegränsad i tiden, medan en tidsgräns på 70 år gäller enligt 9 kap. 17 Denna tidsgräns

skall gälla även för de uppgifter som nu omfattas 7 kap. 17

av men

som fortsättningsvis skall falla under 9 kap. 17

Utlämnande av uppgifter

I säkerhetsskyddslagen finns bestämmelser att uppgifter bl.a.

om ur

Säkerhetspolisens register skall lämnas till myndigheter i samband med

registerkontroll. Även uppgifter ur andra polisregister kan komma i

fråga. Eftersom det är fråga uppgiftsskyldighet får uppgifterna

om en

enligt 1 kap. 3 § sekretesslagen lämnas ut även sekretess råder. Av

säkerhetsskyddslagen framgår vidare att uppgifter polisens register

i vissa fall skall kunna lämnas ut till enskilda. Uppgifter för vilka

sekretess råder fär emellertid inte lämnas till enskilda i andra fall än

som anges i sekretesslagen eller i lag eller förordning denna lag

som

hänvisar till 1 kap. 2 § sekretesslagen. Iparagrafens sista stycke har

Författningskommentar 339

därför tagits in bestämmelse att uppgifter i polisens register

en om sekretess får lämnas ut enligt vad sägs i säkerutan hinder av som och förordning har stöd i denna lag. Hän-

hetsskyddslagen som

den för närvarande finns i 7 kap. 17§ visningen motsvarar som

sekretesslagen.

följer vidare uppgifter är nödvändiga för Av polisdatalagen att som offentliga statistiken skall kunna lämnas till Brottsförebyggande

den

Säkerhetspolisens register skall kunna rådet och att uppgifter ur för prövning ordningsvakters tillstånd.

lämnas till länsstyrelserna av

uppgiftsskyldighet får uppgifterna enligt

Eftersom det är fråga om en sekretesslagen lämnas ut även sekretess råder. 1 kap. 3 § om

dock enligt polisdatalagen få förordna att uppgifter

Regeringen avses andra fall. För dessa fall har hänvisning till får lämnas ut även i en

in i sista stycket förevarande paragraf. polisdatalagen tagits av

Överföring av sekretess

bestämmelserna i 7 kap. 17 § och 9 kap. 17 § innebär De nuvarande

automatiskt förs över till myndigheter som får ut

inte att sekretessen

polisregister lämnas till myndighet är det uppgifter. Om uppgifter i en omfattas sekretess hos den mottagande inte säkert att uppgiften av

beskrivning reglerna överföring av

myndigheten. En närmare av om

5.10. Här konstateras endast att de föreslagna sekretess finns i avsnitt sekretessreglerna inte innebär någon ändring i fråga ändringarna av sekretess. Frågan i vilken utsträckning sekretess om överföring av om

för uppgifter lämnas till myndighet bör lämpligen tas bör gälla som en

till behandling. upp senare

7 kap. 17 § omfattar uppgifter som har

Den omständigheten att

tillförts

och hos andra myndigheter kan gäller både hos Rikspolisstyrelsen som lokala polismyndigheter med terminaler

göra uttag ur registren, t.ex.

Rikspolisstyrelsen Corell m.fl., Kommentar till sekre-

anslutna till Den föreslagna skrivningen är inte

tesslagen, 3:e uppl., s. 209. innebära någon förändring i detta avseende såvitt gäller

avsedd att

Rikspolisstyrelsen. Sekretessen skall gälla för

vilken myndighet har tillgång till uppgifter i register oavsett som och den myndigheten väljer att ta del av upp-

registret oavsett om

terminal eller låta skriva ut dem på papper. När uppgifter

gifterna per

överlämnas till myndighet inte har direkt

tas ut registret och en som ur vad sägs överföring av

tillgång till registret gäller som ovan om

sekretess.

i upphör gälla vid domstol Sekretess för uppgifter polisregister att

2 §sekretesslagen. Enligt 9 kap. 17 § gäller sekretessen enligt 12 kap. vid domstol 12 kap. 2 §. Det finns emellertid som huvudregel även

340 Författningskommentar

mycket vidsträckta undantag från denna huvudregel. För det första

omfattar sekretessen som regel inte uppgifter lämnas till domstol som

med anledning av åtal 9 kap. 18 § andra stycket sekretesslagen. Sekretessen bryts också uppgiften förebringas vid om offentlig förhandling 12 kap. 3 §. Den föreslagna ändringen sekretess-

av reglerna kommer därför inte att medföra någon betydande ändring i

fråga om överföring sekretess till domstol.

14 kap. Bestämmelser vissa begränsningar i sekretessen och

om om förbehåll

14 kap. 5 § Sekretess hindrar inte att sökande, klagande eller

annan

part i mål eller ärende hos domstol eller myndighet del

annan tar av

handling eller annat material i målet eller ärendet. Handling eller

annat material får dock inte länmas ut, i den mån det hänsyn till av allmänt eller enskilt intresse är synnerlig vikt

av att sekretessbelagd

uppgift i materialet inte röjs. I sådant fall skall myndigheten annat

sätt lämna parten upplysning vad materialet innehåller, i den mån

om det behövs för att han skall kunna till sin och det ta vara rätt kan ske

utan allvarlig skada för det intresse sekretessen skall skydda.

som Sekretess hindrar aldrig att part i mål eller ärende del tar av dom eller beslut i målet eller ärendet. Inte heller innebär sekretess be-

gränsning i parts rätt enligt rättegångsbalken att få del alla

av om-

ständigheter som läggs till grund för avgörande mål eller ärende.

Första och andra styckena tillämpas inte, avvikande bestämrnel-

om ser har meddelats i lag. Andra stycket tillämpas inte heller i mål om utlämnande uppgifter förekommer i

av som Säkerhetspolisens verksamhet om det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet

eller därför att det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda

åtgärder motverkas eller den

annars framtida polisverksamheten

skadas.

I 14 kap. 5 § finns bestämmelser i vilken

om utsträckning sekretess viker för parts rätt till insyn i mål och ärenden. I den mån

en part

enligt andra bestämmelser har rätt att ta del handlingar i ärende,

av ett skall den sekretess gäller för uppgifter i

som handlingarna som regel

vika för partens rätt till insyn 14 kap. 5 § första stycket. Av andra

stycket i paragrafen följer att sekretess alltid skall vika för parts rätt att ta del av dom eller beslut i mål eller ärende.

Denna paragraf är, lika lite övriga bestämmelser i 14

som kap., tillämplig på uppgifter i polisregister. Den föreslagna ändringen

sekretessreglerna medför dock att bestämmelsen blir tillämplig. Det får

till följd att har begärt få del

en person som att ta av sekretessbelagd information hos polisen, har fått avslag på sin begäran,

men som vid

Författningskommentar 341

eventuellt överklagande har rätt att ta del domstolens beslut i ett av

ärendet och skälen för beslutet en redogörelse för reglerna om parts

del handlingar, dom och domskäl finns i avsnitt l 1 .4. rätt att ta av Detta kan för Säkerhetspolisens del medföra avsevärda svårigheter.

förtjänar framhållas att parten inte har rätt att ta -del av Det att handlingarna i ärendet sig hos polisen 16 och 32 §§ förvaltningsvare hos domstolen 18 § förvaltningsprocesslagen och 14 kap. lagen eller 5 § första stycket sekretesslagen. Polisen är inte heller skyldig att skäl för sitt beslut 20 och 32 §§ förvaltningslagen. En förange valtningsdomstol överprövar ett avslag en begäran om att som skall dock enligt 30§ andra stycket förvaltningsprout uppgifter utforma sitt beslut så att det därav framgår de skäl som har cesslagen bestämt utgången. Av domen måste således framgå om överklagandet avslås det skälet de begärda uppgifterna är belagda med av att eller det är så det inte ñmis några uppgifter att lämna sekretess om att

ut. Det är med hänsyn till Säkerhetspolisens verksamhet angeläget att begärt få uppgifter ett register inte ens får den som har att ut ur kännedom huruvida de efterfrågade uppgifterna fimis hos polisen. om skulle offentliggöras skulle kunna vålla De upplysningar som annars lika stor skada de begärda uppgifterna i sig hade lämnats ut. som om verksamhet inte skall försvåras följd av den För att polisens som en ökade de föreslagna ändringarna sekretessreglema öppenhet av innebär, har det i sista stycket införts möjlighet för förvaltningsen sekretessbelägga domskäl i mål utlänmande av domstolarna att om förekommer i Säkerhetspolisens verksamhet. För att uppgifter som bestämmelsen skall få tillämpas krävs att det är nödvändigt att kunna domskälen för part med hänsyn till rikets säkerhet eller hemlighålla därför det kan att syftet med beslutade eller förutsedda att antas

åtgärder motverkas eller den framtida polisverksamheten

annars skadas. Domskäl bör kunna sekretessbeläggas både för det fall att det vissa uppgifter finns registrerade och vore olämpligt att upplysa om att det skulle kunna till skada att tala att polisen inte har då vara om beträffande viss För att domstol skall några uppgifter en person. en bedöma situationen är sådan att domskäl inte bör anges, kan kunna om polisen lämpligen lämna nödvändiga uppgifter i en promemoria som kap. 5 § första stycket sekretesslagen inte behöver lämnas ut enligt 14 till parten.

342 Författningskommentar

16 kap. Om på tryckfrihetsförordningen och

ansvar

yttrandefrihetsgrundlagens områden för brott mot tystnadsplikt

16 kap. 1 § Att friheten enligt 1 kap. l §

tryckfrihetsförordningen och

1 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad framgår 7 kap. 3 § första stycket

1 och 4 § 1-8 samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen

och av 5 kap. 1 § första stycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefri-

hetsgrundlagen. De fall av uppsåtligt åsidosättande tystnadsplikt, i

vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och

5 § 2

tryckfrihetsförordningen samt 5 kap 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt är begränsad, de där

är

tystnadsplikten följer av beslut enligt 10 kap. 7 § tredje stycket andra meningen regerings-

formen,

11. 71 b § socialtjänstlagen 1980:620.

I förevarande bestämmelse vilka tystnadsplikter har anges som företräde framför principen meddelarfrihet. Enligt 16 kap. 1 § 4 om gäller inte meddelarfrihet förbehåll inskränker den enskildes om som rätt att lämna uppgift vidare har meddelats i samband med att

regeringen eller riksdagen för särskilt fall förordnar undantag från

sekretess 14 kap. 9 eller 10 § sekretesslagen. Bestämmelserna i

14 kap. 9 och 10 §§ sekretesslagen är i gällande rätt inte tillämpliga uppgifter i polis- och kriminalregister, väl uppgifter

men som

omfattas av 9 kap. 17 § sekretesslagen. De föreslagna ändringarna

innebär att 14 kap. 9 och 10 §§ kommer att kunna tillämpas på alla uppgifter som avses med reglerna i 7 kap. 17 § och 9 kap. 17 §

sekretesslagen. Om förbehåll meddelas kommer meddelarfrihet

inte att gälla.

I 16 kap. 1 § 12 finns en bestämmelse enligt vilken meddelarfrihet inte gäller om förbehåll har meddelats enligt 9 § polisregisterlagen.

a Med stöd av denna regel får regeringen under vissa förhållanden

förordna om undantag från sekretess för uppgifter i ett polisregister som förs av Säkerhetspolisen. Någon motsvarighet till 9 § polis-

registerlagen har inte tagits in i de nya författningarna eftersom den

allmänna bestämmelsen i 14 kap. 10§ regeringens dispensrätt om

fortsättningsvis skall kunna tillämpas. Om förbehåll meddelas enligt

denna bestämmelse kommer tystnadsplikten gälla framför medatt delarfriheten enligt 16 kap. 1 § 4. Den särskilda bestämmelsen i 16 kap. 1 § 12 har därför ansetts kunna utgå.

Författningskommentar 343 sou 1997:65

12.5 till lag ändring i arkivlagen Förslag om 1990:782

punkt 4 i övergångsbestämmelserna till arkivlagen framgår för Av närvarande Säkerhetspolisen inte skall stå under tillsyn av någon att

arkivmyndighet. Ändringen innebär att punkt 4 i Övergångsbestämmel-

skall upphöra gälla och att regler för bevarande av handlingar serna att hos Säkerhetspolisen således skall beslutas av Riksarkivet på sedvansamråd med Säkerhetspolisen. De närmare skälen till ligt sätt efter ändringen framgår av avsnitt 9.4.5.

12.6 Förslag till lag om ändring i säkerhetsskydds-

lagen 1996:627

Med registerkontroll att uppgifter hämtas från register som 12 § avses lagen 0000:00 det allmänna belastningsregistret,

omfattas av om

0000:00 misstankeregister och lagen 0000:00 om polisens lagen om behandling av personuppgifter m.m.

Enligt paragrafens nuvarande lydelse avses med registerkontroll att Eftersom begreppet polisregister i uppgifter hämtas ur polisregister. nuvarande polisregisterlagens mening inte längre skall föreden registerkontrollen avgränsas på annat sätt. Ett alternativ komma, måste i lagtexten vilka register som får utnyttjas skulle kunna vara att ange Vi har dock inte funnit skäl att förhindra polisen för registerkontroll. vissa register. Registerkontrollen bör från att hämta uppgifter ur kunna få omfatta alla register hos polisen. Detta därför i princip innebär emellertid viss utvidgning i förhållande till gällande rätt, en eftersom vissa register inte omfattas av dagens polisregisterbegrepp och därmed inte heller registerkontroll. De största och viktigaste av och belastningsregistret och allmänna registren, som t.ex. personutgör dock polisregister och får därför användas för spaningsregistret, Den föreslagna utvidgningen får därför mycket registerkontroll. av oss betydelse. Närmare bestämmelser vilka register som är liten om och vilka uppgifter får hämtas dem finns i 21-24 §§ aktuella som ur säkerhetsskyddslagen.

Utlänmande uppgifter vid registerkontroll får omfatta 21 § av säkerhetsklass 1 eller 2: varje uppgift som finns tillgänglig för kontrollerade och, det är oundgängligen nödvändigt, om om den om make eller sambo, och uppgifter den kontrollerade i det 2. för säkerhetsklass om

belastningsregistret, misstankeregistret och SÄPO-registret.

allmänna

344 Författningskommentar

Av paragrafen framgår för närvarande att det vid registerkontroll får

hämtas uppgifter från polisregister. Detta

har utgått ur paragrafen. Vad som förstås med registerkontroll i stället i 12 anges Där anges att registerkontroll får omfatta det allmänna

belastningsregistret, miss-

tankeregistret och de register förs enligt polisdatalagen.

som Vid registerkontroll i säkerhetsklass 1 eller 2 får av personer uppgifter således

hämtas ur samtliga dessa register. Avser registerkontrollen

personer i säkerhetsklass 3 skall kontrollen inskränkas till att avse det allmänna

belastningsregistret, misstankeregistret och SÄPO-registret. Någon

ändring i förhållande till gällande rätt är inte avsedd i denna del.

22 § Vid registerkontroll enligt 14 § får utlänmandet omfatta

alla uppgifter den kontrollerade

om som ñmis i SÄPO-registret samt de

uppgifter om den kontrollerade finns i det allmänna

som belastningsregistret och misstankeregistret dom eller misstanke brott

om om som avses i

3 kap. 5 och 6 §§ brottsbalken,

4 kap. 1-6, 8 och 9 brottsbalken,

- 6 kap. 1 och 2 §§ brottsbalken, - 8 kap. 4-6 §§ brottsbalken, ——

9 kap. 3 och 4 §§ brottsbalken,

12 kap. 3 och 5 §§ brottsbalken,

13 kap. 1-5 b och 7 §§ brottsbalken,

16 kap. 1-3, 6 och 8 brottsbalken,

- 17 kap. 1 §brottsbalken, - 18 kap. 1 och 3-5 brottsbalken, -

19 kap. brottsbalken,

1 och 3 narkotikastrafflagen 1968:64, och

9 kap. l § vapenlagen l996:67.

- Även uppgift försök om och förberedelse till dessa gärningar får lämnas ut.

I första stycket har och belastningsregistret

person- ersatts med det

allmänna belastningsregistret och misstankeregistret. Dessa register skall fortsättningsvis innehålla uppgifter brottsmisstankar

om och

påföljder som för närvarande registreras i och belastnings-

personregistret.

25 § Innan uppgift har kommit fram vid registerkontroll en som eller

särskild personutredning får lämnas ut för säkerhetsprövning, skall den

som uppgiften avser ges tillfälle att yttra sig över uppgiften.

Om uppgiften omfattas av sekretess i förhållande till den enskilde

gäller detta dock endast den enskildes intresse få om av att yttra sig

skäligen bör ha företräde framför det intresse sekretessen skall

som

Författningskommentar 345

skydda.

Den nuvarande lydelsen paragrafen innebär att den som avses med

uppgift alltid skall få yttra sig över uppgiften, även om den

en omfattas den absoluta registersekretessen enligt 7 kap. 17 Om av uppgiften omfattas sekretess i förhållande till den enskilde enligt av

någon bestämmelse gäller insynsrätten endast undantagsvis,

annan nämligen den enskildes intresse att få yttra sig skäligen bör ha om av

företräde framför det intresse sekretessen skall skydda.

som

Den absoluta registersekretessen skall enligt vårt förslag upphöra. Den särskilda bestämmelsen att uppgift får lärrmas ut till den

om en

med uppgiften behövs därför inte längre. Det bör däremot

som avses

även fortsättningsvis framgå att den enskilde har en oavvislig rätt att yttra sig över uppgift endast om uppgiften inte omfattas av

sekretess i förhållande till den enskilde själv. Om en uppgift omfattas

sekretess med hänsyn till polisens verksamhet enligt 5 kap. l § av eller sekretess enligt 9 kap. 17 § sekretesslagen av hänsyn till av

enskild än den registrerade, skall den registrerade ges tillfälle

annan sig endast det kan att hans intresse av att få yttra sig att yttra om anses skäligen bör ha företräde framför det intresse sekretessen skall som skydda.

12.7 Övriga förslag

10 och 10 b §§ polisregisterlagen finns bestämmelser om tullens

I a register och register hos Statens kriminaltekniska laboratorium om SKL. Dessa bestämmelser har inte förts över till någon av de av oss föreslagna författningarna, eftersom de inte passar in där. Den nya medför regler för de nämnda registren

persondatalagen att nya nyss utarbetas i tid till den 1 oktober 2001, då persondatalagen skall

måste

träda i kraft beträffande behandlingar som pågår den 1 januari 1999. Så länge datalagen gäller för de båda register det här är fråga om, måste det finnas kvar regler motsvarar de nuvarande i 10 a och

som

10 b §§ polisregisterlagen. Vi har dock inte ansett det falla inom för vårt uppdrag lägga fram några förslag i den här delen.

ramen att

Såvitt gäller tullens register pågår för närvarande ett visst arbete.

kan lämpligt att i samband därmed ta upp frågan om Det vara

omarbetning 10 § polisregisterlagen. Det bör noteras att förslaget

av a till ändring i sekretesslagen medför att absolut sekretess inte längre gälla för tullens register. I stället avses 9 kap. 17 § kommer att

sekretesslagen bli tillämplig. Bestämmelsen i 10 b § polisregisterlagen behöver enligt vår mening

in i lag. Det kan tillräckligt att t.ex. överföra den till inte tas vara

346 Författningskommentar instruktionen för SKL. Inte heller för SKL:s register kommer fortsättningsvis absolut sekretess att gälla.

Bilaga J 347

Kommittédirektiv

Registrering av påföljder m.m.

Beslut vid regeringssammanträde den 30 mars 1995

Sammanfattning av uppdraget

särskild utredare skall utarbeta förslag till en rättslig re- En

glering belastningsregistret och misstankeregistret samt

överväga vilka ändringar som behövs i polisregisterlagen. skall ske med utgångspunkt i de riktlinjer för register-

Arbetet

i regeringens proposition l994/95:144

strukturen som anges

Riktlinjer för registrering påföljder Utredaren skall

av m.m.

också utreda frågan att författningsreglera polisunder-

om rättelseregister och DNA-register samt utarbeta förslag till en arbetet skall utredaren särskilt beakta det

sådan reglering. Vid

ökat informationsutbyte föranleds av den behov av ett som internationella utvecklingen.

Bakgrund

Gällande bestämmelser m. m.

det allmänna kriminalregistret gäller bestämmelserna i För 1963:197 allmänt kriminalregister kriminallagen om

registerlagen och kriminalregisterkungörelsen l973:58. Registret innehåller sådana uppgifter behövs i domstolar-

som verksamhet för att brottsbalkens regler i 34 kap. om samnas

manträffande brott och förändring påföljd skall kunna

av av

tillämpas. Registret innehåller uppgifter personer som har

till andra påföljder än enbart böter. Bötesstraff anteck-

dömts

förvandlingsstraff har ålagts.

nas endast om

348 Bilaga 1

Rikspolisstyrelsen för med stöd automatisk databe-

handling ADB olika slag av polisregister. Det största polisregistret är och belastningsregistret PBR. Olika polis-

personmyndigheter för också vissa lokala register. För dessa gäller bestämmelserna i lagen 1965:94 polisregister om m.m.

polisregisterlagen och polisregisterkungörelsen 1969:38. Kriminalregistret är i praktiken integrerad del PBR.

en av För detta register gäller alltså olika regelkomplex beroende

om det är fråga dess användning kriminalregister eller

om som som polisregister; innehållet till den del gäller krisom

minalregistret regleras av kriminalregisterlagen och för PBR i övrigt gäller polisregisterlagen.

PBR innehåller till större delen uppgifter påföljder och om

andra belastningsuppgifter skall antecknas enligt kriminal-

som

uppgifter enligt den s.k. personbladsrutinen, bl.a. uppgifter om den som är skäligen misstänkt för brott.

Körkortsregistret innehåller identitetsuppgifter, körkortsupp-

gifter och belastningsuppgifter. Bestämmelser körkortsom

registret finns i körkortsförordningen 1977:722. Körkorts-

registrets belastningsdel förs Rikspolisstyrelsen. av

PBR och körkortsregistrets belastningsdel

förs med stöd av

ADB. Kriminal- och polisregisterförfattningarna och körkortsförordningen är emellertid inte skrivna med utgångspunkt

från att dessa register skall datoriserade. Det formella vara stödet för att föra registren med stöd ADB finns i förordningen 1970:517 rättsväsendets informationssystem RIom

förordningen.

PBR liksom de övriga datoriserade register som har beskrivits i det föregående är personregister i den mening som avses i datalagen 1973:289

Pol isunderrättelseregister

Polisunderrättelseverksamhet också benämnt förspaning eller kriminalunderrättelseverksamhet innebär i korthet att polisen

Bilaga 1 349

samlar och bearbetar uppgifter personer som kan antas

om ägna sig brott utan att det finns misstanke om något men

konkret brott. Polisunderrättelseverksamhet bedrivs enligt de allmänna reglerna i polislagen om polisens skyldighet att uppdaga och beivra brott. Polisunderrättelseregister förs enligt

polisregisterlagen för att de skall få föras med stöd av men ADB krävs tillstånd Datainspektionen jfr prop. av l993/94z2l7.

l 1987/882122 ändringar i kriminal- och

prop. om

polisregisterlagarna m.m. anförde föredragande statsrådet bl.a. att arbetsmetoder som polisunderrättelseverksamhet i viss mån

ett nödvändigt inslag i kampen mot den grövsta och mera var svårartade kriminaliteten att mera systematisk bemen en

handling uppgifter som erhållits genom polisunderrättelse-

av verksamhet måste ske restriktivt och begränsas till att avse särskilt och svårutredd brottslighet såsom narkotikabrott grov och vissa former av ekonomiskt brottslighet.

Regeringen avslog den 14 november 1991 dnr Ju91/1133

ansökan Rikspolisstyrelsen om att få föra datoriserade

en av

polisunderrättelseregister. Enligt beslutet gällde frågan om polisunderrättelseregister den svåra avvägningen mellan intres-

skyddet för den enskildes integritet och vikten av en

set av

effektiv brottsbekämpning. Enligt den dåvarande regeringen borde den avvägningen göras i samband med översynen av

polisregisterlagstiftningen. Rikspolisstyrelsen ansökte därefter om att få föra "Finanspolisens analys- och spaningsregister" för uppgifter enligt lagen 1993:768 om åtgärder mot penningtvätt. Datainspektionen lämnade ansökan utan bifall men regeringen tillät den 16 december 1993 dnr Ju93/3636 registret. Enligt

regeringen skall mot intresset skyddet för den enskildes av integritet ställas betydelsen att polisen skall kunna verka av enligt den lagstiftning riksdagen beslutat om. Genom att som för registreringen är angivna i lagen åtgärder mot ramarna om penningtvätt och i första hand transaktioner som har avser

samband med brottslighet allvarligare slag, fann regeringen

350 Bilaga J

att Rikspolisstyrelsen bör tillåtas att inrätta och föra det sökta registret.

DNA -registeri

Enligt 28 kap. 14 § rättegångsbalken och förordningen

1992:824 om fingeravtryck m.m. får, under vissa förutsätt-

ningar, fingeravtryck och fotografi tas såväl av den som är

misstänkt för brott som av målsägare eller annan.

Bestämmelser om fingeravtryck och fotografering finns också i utlänningslagen 1989:529 och i lagen särskild ut-

om länningskontroll 1991:572.

Enligt 28 kap. och 12 rättegångsbalken får kroppsbesiktning bl.a. blodprov, salivprov och hårprov utföras

- -

den som är skäligen misstänkt för brott under vissa förut-

sättningar. Gällande rätt medger dock inte att s.k. jämförelseprov tas tvångsvis målsägande eller annan som inte är misstänkt för brott. Av rättegångsbalken följer att blodprov m.m. får tas den misstänkte. Dessa prover och prover som tas på en brottsplats kan bli föremål för DNA-analyser. Rikspolisstyrelsen överlämnade den 18 mars 1994 en rapport om DNA-register

1994:2 till regeringen. I rapporten föreslås att det inrättas ett

DNA-register, som förs vid Statens kriminaltekniska laboratorium SKL, och att detta register regleras av en särskild lag med förordning.

Propositionen om den framtida påföljdsregistreringen

m. m. I Justitiedepartementet färdigställdes år 1992 departements-

promemorian Lag om kriminalregister, m.m. Ds 1992:32. I

promemorian läggs fram förslag om att ersätta PBR med en ny registerstruktur. Det föreslås tre nya lagar; en lag om kriminalregister, en lag om misstankeregister och en lag om polisregister.

sou 1997:65 Bilaga 1 351

Promemorian har remissbehandlats och ñck när det gällde

angivna huvuddragen ett i stort sett positivt mottagande.

de nu

har for riksdagens godkännande lagt fram Regeringen en proposition med riktlinjer for uppbyggnaden av den register-

skall ersätta PBR. Regeringen har härvid förestruktur som

slagit PBR skall ersättas ett belastningsregister och att

att av

skall inrättas misstankeregister. Den registrering som i

det ett sker i körkortsregistrets belastningsdel skall samordnas dag

registreringen i belastningsregistret. Dessutom skall det

med

även i fortsättningen finnas polisregister.

Belastningsregistret skall regleras sammanhållen lagav en

stiftning. I registret skall endast uppgifter utdömda på-

följder och andra belastningsuppgifter tas in. misstankeregistret skall bl.a. antecknas uppgifter den

l om skäligen misstänkt for brott enligt den s.k. personsom är bladsrutinen.

E U-samarbetet

det mellanstatliga samarbetet mellan medlemsländerna i EU, l den s.k. tredje pelaren, pågår det for närvarande ett arbete med

konvention europeiskt informationssystem EIS.

en om ett EIS-konventionen har ett nära samband med den yttre

gränskontrollkonventionen YGK. YGK:s huvudsakliga syfte är slå fast principer för genomförandet av

att gemensamma

gränskontroller. YGK innehåller regler bl.a. om villkor

yttre resande skall Lippfylla for att tillåtas resa medsom en lemsländernas område. Det skall upprättas en gemensam

för tredjelandsmedborgare är oönskade spärrlista som

medlemsländernas territorium grund att de utgör hot mot av den allmänna ordningen och säkerheten. EIS register är avsett bl.a. att for den är ett som svara spärrlista förutsätts i YGK. Därutöver kommer EIS att som

innehålla andra uppgifter är betydelse för det interna-

som av tionella polissamarbetet när det gäller att bekämpa grov internationell brottslighet. bl.a. uppgifter personer som är om

352 Bilaga I

efterlysta eller annars kan misstänkas fbr brott. EIS grova avses ta över de uppgifter som ankommer Schengen lnformation System SIS enligt Schengenavtalets tillämpnings-

konvention. Ett fullt utvecklat informationsutbyte inom

ramen för ElS kan förväntas mycket värdefulla bidrag bl.a. till ge den svenska polisens underrättelseverksamhet. Arbete pågår också med att utarbeta en konventionstext för en europeisk polisbyrå, Europol Europolkonventionen. Euro-

pol är avsedd att bli ett organ För internationellt polissamarbete

i fråga om polisunderrättelse bl.a. narkotikaområdet inom EU. Europol kan förutses få sitt mandat utvidgat också till

andra slag av grov internationell brottslighet.

RI-utredningen Regeringen tillsatte den 30juni 1994 dir. 1994:60 särskild en utredare För att se över formen for samordning av informationsforsörjnixigen inom rättsväsendet. Utredningen, som antagit namnet Rl-Litredningen, överlämnade sitt betänkande, lT och verksamhetsförnyelse inom rättsväsendet SOU 1995:32, till regeringen den l7 mars l995. l betänkandet föreslogs att en ny myndighet Myndigheten for rättsväsendets informationsförsörjning. RlN skall inrättas för samordning inom rättsväsendets informationssystem.

Uppdraget

Lagreglering av regisrerfrrigorna l den proposition som regeringen har förelagt riksdagen lämnas riktlinjer för uppbyggnaden av de nya register som skall ersätta PBR. Det har föreslagits ett nytt belastningsregister och att ett nytt misstankeregister inrättas. Vid sidan av dessa register skall det finnas polisregister. Utredarens uppgift med utgångspunkt i angivna är att riktlinjer och eventuella riksdagsuttalandeit Litarbeta Förslag —

sou 1997:65 Bilaga 1 353

till rättslig reglering belastningsregistret och misstankeen av registret. l uppdraget ingår också att överväga det behövs om

några ändringar i polisregisterlagen med anledning av att nya

register skall ersätta PBR. Utredaren skall vidare överväga och lämna förslag till andra närliggande författningsändringar som kan aktualiseras Linder arbetets gång. Uppdraget

komma att om-

fattar dock inte Säkerhetspolisens register.

Den lösning i första hand bör övervägas är tre nya försom fattningar; för belastningsregistret, en för misstankeregistret en och for polisregister. Det finns emellertid utrymme att föreen slå även andra alternativ. En utgångspunkt för utredningsarbetet bör vara att skapa

enkla och lättbegripliga regler är anpassade efter den

som tekniska utvecklingen. Det skall särskilt uppmärksammas att den enskildes personliga integritet får ett erforderligt skydd. Hänsyn måste tas till Sveriges internationella åtaganden, bl.a. Europarådets konvention till skydd för enskilda vid auto-

matisk databehandling personuppgifter, den s.k. dataskydds-

av konventionen och Europarådets rekommendation, No. R 87

15, användningen personuppgifter inom polissektorn.

om av Som nämnts har Rl-utredningen nyligen avlämnat sitt ovan betänkande den framtida samordningen inom rättsväsendets om informationsförsörjning. Den tillsatte utredaren skall ta del nu de förslag Rl-utredningen har lagt fram och följa det av som därpå följande beredningsarbetet samt beakta de förslag och förändringar som föranleds därav. Författningsregleringen bör i övrigt ske med huvudsaklig

utgångspunkt i de i dag gällande materiella bestämmelserna i kriminal- och polisregisterförfattningarna. Av särskild vikt är

att författningarna utformas i överensstämmelse med datalagens reglering till skyddet för den personliga integriteten. lnom denna står det dock utredaren fritt att föreslå de ram förändringar kan erforderliga. Några de frågor som anses av bör tas upp behandlas i det följande. som Registerändamålet skall för registrets innehåll och ge ramen användning. Varken kriminal- eller polisregisterlagen innehåller någon ändamålsbestämmelse. Såväl Europarådets rekom-

12 170542

354 Bilaga 1

mendation om användningen av personuppgifter inom polissektorn som datalagen tillmäter emellertid ändamålsbestäm-

melserna grundläggande betydelse. Det är alltså av vikt att det

utformas ändamålsbestämmelser for registren.

Det kommer även i framtiden att finnas behov av polis-

Eftersom PBR inte längre skall regleras av polisregisterlagen måste emellertid denna lag ses över. Det bör då bl.a. övervägas om definitionen av polisregister bör ändras. Beträffande belastningsregistret bör utgångspunkten vara att registreringen skall motsvara registreringen av belastningsuppgifter i PBR. Det bör dock övervägas vilken nivå som bör gälla registrering bötesstraff. Även beträffande körkortsav havare m.fl. som enligt 83 § körkortsförordningen skall antecknas i registret bör utgångspunkten vara att registrering skall ske i samma utsträckning som i dag. Den närmare omfattningen av registreringen bör dock övervägas av utredaren. Även frågan registrering åtalsunderlåtelser skall överom av vägas. Misstankeregistret är i första hand avsett för samordning av pågående brottsutredningar om samma person, men kommer också att ha en viss betydelse vid brottsspaning och lämplighetsprövningar. Även beträffande misstankeregistret bör utgångspunkten att det däri skall registreras samma uppvara gifter som i dag registreras enligt den s.k. personbladsrutinen.

Uppgifter om den som är skäligen misstänkt för brott skall

alltså tas i registret. Förutom uppgifter enligt personbladsrutinen skall i misstankeregistret antecknas talan förvandom ling av böter. Utredaren bör därutöver överväga vilka ytterligare uppgifter som lämpligen bör tas i registret. Bestämmelserna i kriminal- och polisregisterförfattningama om när uppgifter skall utgå ur registret och om rehabilitering bör ersättas med regler gallring. Gallringsreglerna bör utom formas med utgångspunkt i de regler som gäller i dag. Inriktningen bör dock att uppgifterna inte skall bevaras vara längre än nödvändigt med hänsyn till ändamålet med registret. Det bör också övervägas om det med beaktande av arkivlagens

l990:782 och arkivförordningens 1991:446 bestämmelser skall göras undantag från regeln om gallring, t.ex. genom att uppgifter får bevaras för forskningens behov. En fråga skall övervägas är i vilken utsträckning annan som myndigheter och enskilda skall del av uppgifter ur registren. Utgångspunkten bör de i dag gällande bestämmelserna i vara

kriminal- och polisregisterförfattningarna. Den nännare omfattningen uppgiftslämnandet bör dock övervägas.

av Inriktningen bör att utlämnande uppgifter skall ske vara av restriktivt och att fler uppgifter inte skall lämnas än det föreligger behov Det kan alltså behövas särskilda bestämav. melser för t.ex. körkortsändamål. En annan viktig fråga är

uppgiftslämnandet till utländska myndigheter och utländska

Reglerna härom behöver ses över inte minst mot bakorgan.

grund Sveriges anslutning till EU. Det skall också

övervägas inte den enskildes rätt att få del av de uppgifter

om finns honom själv i registren bör utvidgas. som om

Vid utformningen av författningsregleringen kan det också

komma att bli nödvändigt att överväga om det behövs några ändringar i sekretesslagen 1980:100. Det står utredaren fritt att utöver de frågor som angivits ta andra närliggande frågor i den utsträckning så bedöms upp erforderligt.

P01 isunderrätzelseiegister

Polisen bedriver underrättelseverksamhet enligt de allmänna reglerna i polislagen polisens skyldighet att förebygga, om

uppdaga och beivra brott. Insamling av uppgifter om t.ex.

kan tänkas planera brott och om olika tillhåll personer som är verksamhet som torde bedrivas inom varje m.m. en

polisavdelning har med brottsbekämpning att göra. Det

som

frågan gäller är de uppgifter som samlas också skall

nu om registreras med hjälp av ADB. Det starkt samhälleligt intresse att polisen har tillgång är ett till effektiva medel i sin bronsbekämpande verksamhet, i all

356 Bilaga 1

synnerhet när det är fråga om brottslighet av allvarligt slag. Ett tillåtande av datoriserade polisunderrättelseregister skulle

ge ökade möjligheter för polisen att bearbeta och sammanställa

det material som kommit fram under underrättelseverksamheten vilket i sin tur torde leda till en effektivare brottsbekämpning. Från denna synpunkt finns det följaktligen starka skäl som talar för att tillåta sådana register. En åtgärd av detta slag måste dock vägas mot integritetsintresset. Utredaren måste således särskilt beakta de risker för

obefogade intrång i enskildas integritet som underrättelse-

register kan innebära. I detta sammanhang skall uppmärksammas att man vid underrättelseverksamhet släpper sambandet med ett konkret brott, vilket kan innebära risker för en alltför vidlyftig registrering. Frågan om polisunderrättelseregister har fått en förnyad aktualitet genom vårt medlemskap i EU samt utvecklingen i

övrigt när det gäller bekämpning av internationell eller annan

kvalificerad brottslighet. I många sammanhang framhålls polisunderrättelse som en av de effektivare metoderna för att

bekämpa sådan brottslighet se t.ex. prop. 1993/942100 bil. 3 s.

95 samt SOU 1994:131 s. 77 och 172.

Det åligger utredaren att, mot bakgrund av det anförda,

lämna förslag till utformning av ett polisunderrättelseregister. Därvid skall särskilt övervägas om sådana register bör tillåtas endast för vissa brott och för vissa specificerade ändamål. Det skall dessutom utredas bl.a. om det bör föreligga andra förutsättningar, t.ex. viss misstankegrad, för att registrering skall få ske. Andra viktiga frågor är vem som skall del av uppgifterna ur registren och hur gallring skall ske. Utredaren skall beakta det pågående internationella arbetet

för att bekämpa och utreda brott, som Sverige genom medlemskapet i EU kommer att delta Det gäller t.ex. det

arbete som pågår inom EU med en konvention för ett europeiskt informationssystem EIS och en konvention för en

europeisk polisbyrå Europol.

Bilaga I 357

Vad som nu sagts om polisunderrättelseregister kan få bety-

delse också for Tullverkets framtida möjligheter att inrätta ett sådant register.

DNA-register

DNA-analyser för polisiära ändamål har visat sig vara ett mycket värdefullt hjälpmedel i polisarbetet. Det är mycket viktigt att skapa goda förutsättningar for användandet därav.

Utredaren skall mot denna bakgrund lämna förslag till

utformningen av ett DNA-register för bl.a. resultat som

erhållits vid DNA-analyser och hur en forfattningsreglering

av registret skall ske. Behov av uppgifterna för bl.a. polisiära ändamål skall härvid vägas mot integritetsskyddsaspekten. Vid utformningen av forfattningsregleringen är utredaren fri

att föreslå den rättsliga reglering han anser erforderlig. Viss

ledning av vilka frågor som bör behandlas kan stå att finna i

Rikspolisstyrelsens rapport. Av intresse är också hur frågan

har reglerats i andra länder. Liksom beträffande de övriga registren är det viktigt att överväga registerändamålet, när registrering får ske, vilka uppgifter som skall antecknas i registret, gallring I utm.m. redarens uppdrag ingår också att ta ställning till vissa frågor beträffande själva blodprovstagningen och hur de prover som har tagits bör hanteras. En närstående fråga som utredaren bör ta ställning till är om blodprov skall tas tvångsvis annan än den som är misstänkt för brottet. Utredaren skall beakta Sveriges internationella åtaganden, bl.a. Europarådets rekommendation, No. R 92 angående analyser av deoxiribonukleinsyra DNA inom rättsväsendet.

Utredningsarbetet För utredaren gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23 och att redovisa regionalpolitiska konsekvenser

358 Bilaga 1 sou 1997:65

dir.I992:50. Förslaget skall också innehålla en redovisning

av de jämställdhetspolitiska effekterna dir. 1994: 124.

Under arbetet bör utredaren samråda med Rikspolisstyrelsen

och Datainspektionen. Samråd bör också ske med Riksarkivet

och Brottsförebyggande rådet. Uppdraget skall såvitt polisunderrättelse- och DNAavser

den 1997. 31 mars

Justitiedepartementet

Bilaga 2 359

Kommittédirektiv

Tilläggsdirektiv till Registerutredningen Dir.

1996:22

Ju 1995:01

Beslut vid regeringssammanträde den 14 mars 1996.

Sammanfattning av uppdraget

Den inskränkning i det nuvarande uppdraget som undantar Sä-

kerhetspolisens register skall inte längre gälla. Utredningen

skall lämna förslag till bl.a.

hur Säkerhetspolisens register skall göras mer tillgängligt för allmänheten, och

vad som i fortsättningen skall gälla i fråga om arkivering och gallring av uppgifter i Säkerhetspolisens register.

Regleringen av polisregister

Lagen 1965:94 om polisregister m.m. polisregisterlagen gäller för Rikspolisstyrelsen och andra polismyndigheter. La-

gen gäller sålunda även för Säkerhetspolisens register. Med polisregister avses enligt 1 § polisregisterlagen regis-

ter som förs hos Rikspolisstyrelsen eller någon annan polismyndighet för att tjäna till upplysning om brott för vilka

någon har misstänkts, åtalats eller dömts eller om någons per-

sonliga förhållanden i övrigt. Närmare föreskrifter polisre-

om gister finns i polisregisterkungörelsen l969:38 och personalkontrollkungörclsen 1969:446. Polisregisterkungörelsen gäller dock inte för Säkerhetspolisens register.

360 Bilaga 2

Regeringsrätten har slagit fast att alla uppgifter som finns i

Säkerhetspolisens person- och sakakter utgör innehåll i polisregister i den mening i polisregisterlagen RÅ 1990 som anges Ref 67.

Polisregistersekretessen

Enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen 1980:100 gäller sekretess

för uppgifter om enskilds personliga förhållanden i verksam-

het som avser förande av eller uttag ur register som förs en-

ligt polisregisterlagen. Sekretessen är absolut och gäller såle-

des oberoende av om ett utlämnande skulle eller inte skulle kunna medföra skada eller annan olägenhet. Någon tidsbegränsning av sekretessen ñnns inte. Inte heller gäller före-

skrifterna i 14 kap. sekretesslagen. Om utlämnande gäller i

stället vad som föreskrivs i polisregisterlagen och de förord-

ningar som meddelats med stöd av denna, dvs. polisregister-

kungörelsen och personalkontrollkungörelsen. I 3 § polisregisterlagen finns bestämmelser om när utdrag

av eller upplysning om innehållet i polisregister får meddelas. Regleringen innebär att vissa myndigheter, bl.a. Justitiekans-

lern och Riksdagens ombudsmän, ha: en oinskränkt rätt att få

sådan information. För andra myndigheter och enskilda gäller

vad regeringen har föreskrivit i förordning eller bestämt för enskilda fall. Möjligheterna för enskilda att tillgång till

uppgifter i Säkerhetspolisens register med stöd av dessa bestämmelser är mycket begränsade.

l 4 § polisregisterlagen finns särskilda bestämmelser om

utlämnande av uppgifter till utländska myndigheter. Enligt 9 § polisregisterlagen får uppgifter och anteckningar å

som tillförts polisregister lämnas ut också för vetenskaplig

eller därmed jämförlig undersökning. 1 sådana fall får dock

uppgifter eller anteckningar lämnas ut endast om "trygghet

kan anses vara för handen att det kommer att missbrukas till men för enskild". Vad som skall anses utgöra en veten-

Bilaga 2 361

skaplig eller därmed jämförlig undersökning har i praxis tolkats mycket restriktivt bl.a. RÅ

se 1994 Ref 75.

Frågor om utlämnande av uppgifter ur polisregister skall i

de flesta fall prövas av Rikspolisstyrelsen. Ett beslut där

begäran om utlämnande har avslagits kan överklagas hos kammarrätten. l vissa särskilda fall, där enskilda begär att ut

uppgifter om sig själva, prövas dock frågan utlämnande

om av regeringen.

Regeringen har ansett att det är av stor betydelse för

tilltron till vår offentlighetslagstiftning att den sekretess som

omgärdar Säkerhetspolisens register inskränks till någon del

snarast möjligt. Regeringen har därför i propositionen 1995/962178 Sekretess och polisregister provisorisk som en lösning föreslagit att regeringen i större utsträckning skall

kunna meddela undantag från sekretessen för uppgifter i polis-

get krävas synnerliga skäl för ett sådant beslut. Något krav på

att uppgifterna skall användas för ett visst ändamål ställs inte. Enligt förslaget kan beslutet förenas med villkor att förbeom håll skall ställas när uppgifter lämnas ut. Meddelarfrihet upp skall inte gälla för uppgifter omfattas ett sådant förbesom av håll. I propositionen anför regeringen att en mer bestående lösning kommer att föreslås först efter det att frågorna har utretts

i ett större sammanhang då även frågor arkivering och

som

gallring har behandlats.

Arkivering och gallring

Bestämmelser om myndigheternas arkiv finns i arkivlagen 1990:782. Lagen, som gäller även för Säkerhetspolisen, innehåller regler om bl.a. arkivbildningen och dess syften

samt arkivvård och gallring. I lagen sägs bl.a. att det arkivmaterial som återstårefter gallring skall tillgodose forsk-

ningens behov. Lagen innehåller också särskilda regler om att myndigheterna och deras arkivhantering står under tillsyn

362 Bilaga 2 sou 1997:65

särskilda arkivmyndigheter. Enligt övergångsbestämmelse 4 till lagen står dock Säkerhetspolisen tills vidare inte under tillsyn av någon sådan myndighet. I sammanhanget bör nämnas att Säkerhetspolisen i en skrivelse till Justitiedepartementet den 7 juni 1993 har hemställt att övergångsbestämmelsen upphävs. Säkerhetspolisen har därvid hänvisat till att en överenskommelse har träffats med Riksarkivet om tillsyn av Säkerhetspolisens arkiv. Enligt Kungl. Majzts brev den 14 april 1961 till den dåvarande Statspolisintendenten får Säkerhetspolisen gallra uppgifter i Säkerhetspolisens register som inte behövs i verksamheten. När och hur uppgifterna skall tas bort har reglerats i interna föreskrifter.

Registernämnd Regeringen har i propositionen 1995/962129 Säkerhetsskydd förklarat sin avsikt att den l juli 1996 införa bestämmelser om en registernärrmd. Denna skall pröva frågan om utlämnande av uppgifter från polisregister när uppgifter skall lämnas ut inom ramen för registerkontrollen enligt den föreslagna säkerhetsskyddslagen. Regeringen har i propositionen angett att frågan om vilka ytterligare funktioner som bör tilldelas nämnden skall övervägas vidare.

Registerutredningens nuvarande uppdrag Regeringen gav den 30 mars 1995 en särskild utredare i uppdrag att utarbeta förslag till en rättslig reglering av bl.a. polisens belastnings- och misstankeregister. Arbetet skall ha som utgångspunkt de riktlinjer för registerstrukturen som anges i regeringens proposition 1994/95: 144 Riktlinjer för registrering av påföljder m.m. I uppdraget ingår att ta ställning till bl.a. frågor om utlänmande av registeruppgifter, arkivering och gallring. Från uppdraget har Säkerhetspolisens register undantagits.

Bilaga 2 363

Arbetet skall redovisas senast den 31 mars 1997.

Skäl för en ökad öppenhet

Sekretessen enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen för uppgifter om

enskilds personliga förhållanden är inte begränsad i tiden. Samtidigt kan konstateras att starka intressen kan finnas för en större insyn i Säkerhetspolisens register. Det ligger i och för sig i sakens natur att utomordentligt stor restriktivitet måste

gälla för en sådan insyn. Hos Säkerhetspolisen finns emellertid handlingar som innehåller uppgifter som är av stor betydelse för vårt historiska kulturarv. Som har angetts i propositionen l995/96:178 Sekretess och polisregister är det viktigt att dessa uppgifter inte undanhålls från allmänhetens insyn i större utsträckning än vad som är nödvändigt, med hänsyn till

t.ex. rikets säkerhet, förebyggandet och beivrandet av brott

och enskildas personliga förhållanden.

Tilläggsuppdraget Den inskränkning i det nuvarande uppdraget som undantar Säkerhetspolisens register skall inte längre gälla. Den författ-

ningsreglering för polisregister som utredningen lägger fram bör således omfatta alla former av polisregister. Utredningen skall lämna förslag till bl.a. hur Säkerhetspolisens register skall bli mer tillgängligt för allmänheten. I uppdraget ingår att

förutsättningslöst överväga olika lösningar såsom t.ex. om sekretessbestämmelsens giltighet skall begränsas i tiden sarntidigt som den förses med ett skaderekvisit. Vidare skall utredningen undersöka och lämna förslag till vad som i fortsättningen skall gälla i fråga om arkivering och

gallring av uppgifter i Säkerhetspolisens register. Utgångs-

364 Bilaga 2 sou 1997:65

punkten bör därvid att Säkerhetspolisen skall stå under

vara

tillsyn av en arkivmyndighet.

Uppdraget skall redovisas senast den 31 mars 1997. Justitiedepartementet

sou 1997:65 Bilaga 3 365

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Förslag till

Persondatalag 1998:000

Härmed föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

Syftet med lagen

1 § Syftet med denna lag är att skydda människor mot otillbörligt intrång i den personliga integriteten vid behandling personuppgifter. av

A vvikande bestämmelser lagstiftning i annan

2 § Om det i en annan lag eller i en förordning finns bestämmelser som avviker från denna lag, skall dessa bestämmelser gälla.

I Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling personuppgifter och av om det fria flödet av sådana uppgifter EGT nr L 281, 23.11.1995, 31, Celex s. 395L0046.

355 Bilaga 3 sou 1997:65

Definitioner

följande beteckningar med nedan angiven bety- 3§ I denna lag används

delse.

Beteckning Betydelse

Varje åtgärd vidtas beträffande personuppgif-

Behandling av per- som

sonuppgzfter ter. Varje åtgärd kan vidtas för att personuppgif-

Blockering av per- som

alla sammanhang skall förknippade

sonuppgifter terna i vara

tydlig information att de är spärrade och med om anledningen till spärren och för att personuppom gifterna inte skall lämnas ut till tredje man annat än

med stöd 2 kap. tryckfrihetsförordningen.

Den registrerade Den som en personuppgift avser. Sådana personuppgifter som avses i 13

Känsliga personuppgifter

Den till vilken personuppgifter lämnas ut. När per-

Mottagare

sonuppgifter lämnas för att myndighet skall

ut en utföra sådan tillsyn, kontroll eller revision kunna åligger den, dock inte myndigheten som som anses mottagare.

eller tillsammans med andra be-

Persondataansvarig Den som ensam ändamålen med och medlen för behandstämmer

lingen av personuppgifter. behandlar personuppgifter för den per-

Persondatabiträde Den som sondataansvariges räkning, slags information direkt eller indirekt kan Personuppgifter All som hänföras till fysisk är i livet. en person som slag frivillig, särskild och informerad Samtycke Varje av

viljeyttring vilken den registrerade godtar

genom

behandling personuppgifter som rör honom

av eller henne. myndighet regeringen utser.

Tillsynsmyndigheten Den som

inte ingår i Europeiska unionen eller är Tredje land En stat som ansluten till Europeiska ekonomiska samarbetsom-

rådet.

Bilaga 3 367

Beteckning Betydelse Tredje man Någon än den registrerade, den persondataannan ansvarige, persondatabiträdet och sådana personer

som under den persondataansvariges eller

persondatabiträdets direkta har befogenhet beansvar att handla personuppgifter. Ett sådant persondataombud i 37 § inte tredje som avses anses som man.

Tillämpningsområdet

Det territoriella tillämpningsområdet

4§ Denna lag gäller för sådana persondataansvariga är etablerade i

som Sverige.

Lagen tillämpas också när den persondataansvarige är etablerad i tredje

land men för behandlingen av personuppgifter använder sig utrustning av som finns i Sverige. Vad som nu sagts gäller dock inte utrustningen om bara används för att överföra uppgifter mellan ett tredje land och ett annat sådant land.

I det fall som avses i andra stycket skall den persondataansvarige

utse

en företrädare för sig är etablerad i Sverige. Den persondataansvarige

som

skall, innan utrustningen börjar användas, till tillsynsmyndigheten skriftli-

gen anmäla vem som har utsetts och därvid bifoga ett skriftligt medgivande från den utsedde. Vad i denna lag den persondatasom anges om ansvarige skall också gälla den företrädare som har anmälts på detta sätt.

Vilken behandling personuppgifter omfattas lagen

av av

5§ Denna lag gäller för sådan behandling personuppgifter helt av som eller delvis är automatisk.

Lagen gäller även för behandling personuppgifter, uppgif-

annan av om terna ingår i eller är avsedda att ingå i ett register. Med register avses varje strukturerad samling personuppgifter vilka är tillgängliga av för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.

Undantag för privat användning personuppgifter av

6 § Denna lag gäller inte för sådan behandling personuppgifter av som en fysisk utför ett led i verksamhet privat person som en av rent natur.

368 Bilaga 3 sou 1997:65

Undantag med hänsyn till yttrandefriheten

7 § Bestämmelserna i 9-29 och 33-46 samt 47 § första stycket och 49 § skall inte tillämpas sådana förfaranden är skyddade enligt tryckfrihetsförordningen

a som

eller yttrandefrihetsgrundlagen, b spridningen sådana yttranden som är skyddade enligt tryckfrihets-

förordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen, eller sådan behandling personuppgifter sker uteslutande för

c av som annars

journalistiska ändamål eller konstnärligt eller litterärt skapande.

Förhållandet till oflentlighetsprincipen

8 § Bestämmelserna i denna lag skall inte tillämpas i den utsträckning det

skulle inskränka myndighets skyldighet enligt 2 kap. tryckfrihetsförord-

ningen att lämna ut personuppgifter.

Bestämmelserna hindrar inte heller myndighet arkiverar och beatt en sina allmänna uppgifter eller att arkivmaterial tas om hand av en arvarar kivmyndighet. Bestämmelserna i 9 § tredje stycket gäller inte för personuppgifter i en myndighets arkiv.

Grundläggande krav på behandlingen av personuppgifter

9 § Den persondataansvarige skall se till

personuppgifter behandlas bara när det är lagligt, särskilt att

a att sam-

tycke inhämtas när så krävs,

b att personuppgifter alltid behandlas på ett korrekt sätt, personuppgifter samlas in bara för särskilda, uttryckligt angivna och

c att

berättigade ändamål,

d att personuppgifter inte behandlas för något ändamål som är oförenligt

med det för vilket uppgifterna samlades in,

de personuppgifter behandlas är adekvata och relevanta i för-

e att som

hållande till ändamålen med behandlingen,

f att inte fler personuppgifter behandlas än som är nödvändigt med hän-

till ändamålen med behandlingen, syn

de personuppgifter behandlas är riktiga och, det är nöd-

g att som om

vändigt, aktuella,

1997:65 Bilaga 3 369 SOU

h att alla rimliga åtgärder vidtas för att rätta, blockera eller Litpliin-.i sil-

dana personuppgifter är felaktiga, missvisande eller ofullständiga som med hänsyn till ändamålen med behandlingen, och

i att personuppgifter inte bevaras under längre tid än vad är nöd-

en som vändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen.

Beträffande första stycket d gäller att en behandling av personuppgifter

för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål inte skall anses som oförenlig med de ändamål för vilka uppgifterna samlades in. l fråga om

första stycket i gäller att personuppgifter får bevaras under längre tid än

sagts där för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål. som Personuppgifter behandlas för historiska, statistiska eller vetensom skapliga ändamål får användas för vidta åtgärder beträffande den registatt rerade bara den registrerade har lämnat sitt samtycke eller det tinns om synnerliga skäl med hänsyn till den registrerades eller någon vitala annans intressen.

När behandling av personuppgifter är tillåten

Allmänt

10 § Personuppgifter får behandlas bara den registrerade har lämnat sill om samtycke till behandlingen eller när behandlingen är nödvändig

a för att fullgöra ett avtal med den registrerade,

för på den registrerades begäran vidta åtgärder innan ett avtal

b att

träffas, för den persondataansvarige skall kunna fullgöra rättslig skyl-

c att en

dighet,

d för att skydda vitala intressen för den registrerade,

e för att utföra en arbetsuppgift av allmänt intresse,

f för att den persondataansvarige eller tredje man till vilken person

en uppgifter lämnas skall kunna utföra arbetsuppgift i samband mud ut en myndighetsutövning, eller

g för ändamål rör ett berättigat intresse hos den persondataansvuri;.20

som eller hos sådana tredje män till vilka personuppgifterna lämnas ut nâir detta intresse väger tyngre än den registrerades intresse.

370 Bilaga 3

Direkt marknadsföring

11 § Personuppgifter får inte behandlas for ändamål rör direkt marksom nadsföring, om den registrerade hos den persondataansvarige skriftligen

har anmält att han eller hon motsätter sig sådan behandling.

Samtycke återkallas

l2§ I de fall där behandling av personuppgifter bara är tillåten när den registrerade har lämnat sitt samtycke enligt 10, 15 eller 34 § har den registrerade rätt att när som helst återkalla ett lämnat samtycke. Ytterligare personuppgifter om den registrerade får därefter inte behandlas.

En registrerad har utöver vad följer första stycket och ll § inte

som av rätt att motsätta sig sådan behandling av personuppgifter är tillåten som enligt denna lag.

Förbud mot behandling av känsliga personuppgifter

13 § Det är förbjudet att behandla personuppgifter avslöjar som

a ras eller etniskt ursprung,

b politiska åsikter,

c religiös eller filosofisk övertygelse, eller

d medlemskap i fackförening.

Det är också förbjudet att behandla sådana personuppgifter rör hälsa som eller sexualliv.

Undantag från förbudet mot behandling känsliga personuppgifter av

Allmänt

14 § Utan hinder av 13 § är det tillåtet att behandla känsliga personuppgifteri de fall som anges i 15-19 §§.

I 10 § finns det bestämmelser i vilka fall behandling

om av personuppgifter över huvud taget är tillåten.

Bilaga 3 371

Samtycke eller offentliggörande

15§ Känsliga personuppgifter får behandlas, om den registrerade har samtyckt till behandlingen eller ett tydligt sätt offentliggjort uppgifterna.

Behandlingen är nödvändig i vissa fall

16 § Känsliga personuppgifter får behandlas när behandlingen är nödvändig for att den persondataansvarige skall kunna fullgöra sina skyldigheter eller

utöva sina rättigheter inom arbetsrätten,

b skydda vitala intressen för den registrerade eller någon annan och den

registrerade inte kan lämna samtycke, eller rättsliga anspråk skall kunna fastställas, göras gällande eller försvaras.

Uppgifter behandlas med stöd första stycket a får lämnas ut till

som av tredje bara det inom arbetsrätten finns uttrycklig skyldighet för man om en

den persondataansvari att göra det eller den registrerade har samtyckt till

ge utlämnandet.

Ideella organisationer

17 § Ideella organisationer med politiskt, filosofiskt, religiöst eller fackligt syfte får inom for sin verksamhet behandla känsliga personuppgifter ramen organisationens medlemmar och sådana andra som på grund om personer organisationens syfte har regelbunden kontakt med denna. Känsliga av personuppgifter får dock lämnas ut till tredje bara om den registrerade man har samtyckt till det.

Hälso- och sjukvård

l8§ Känsliga personuppgifter får behandlas, om behandlingen är nödvändig for

a förebyggande hälso- och sjukvård,

b medicinska diagnoser,

c vård eller behandling, eller

d administration av hälso- och sjukvård.

372 Bilaga 3

Den som är yrkesmässigt verksam inom hälso- och sjukvårdsområdet och har tystnadsplikt får alltid behandla känsliga personuppgifter omfattas som av tystnadsplikten.

Forskning och statistik

19 § Känsliga personuppgifter får behandlas för forsknings- och statistikändamål, om behandlingen är nödvändig och samhällsintresset det om av

forsknings- eller statistikprojekt vari behandlingen ingår klart väger över

den risk för otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet besom handlingen kan innebära. Har projektet godkänts forskningsetisk kommitté, skall förutsättav en ningarna enligt första stycket uppfyllda. Med forskningsetisk anses kommitté ett sådant särskilt för prövning forskningsetiska avses organ av frågor som har företrädare för såväl det allmänna forskningen och som som är knutet till ett universitet eller en högskola eller till någon inannan stans som i mera betydande omfattning finansierar forskning. Personuppgifter får lämnas ut för att användas i sådana projekt som avses i första stycket, om inte något annat följer sekretesslagen av 1980:100.

Bemyndigande att föreskriva ytterligare undantag

20 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föresom skriva ytterligare undantag från förbudet i 13 det behövs med hänsyn om till ett viktigt allmänt intresse.

Uppgifter om Iagöverträdelser

21 § Det är förbjudet för andra än myndigheter att behandla personuppgifter om lagöverträdelser eller domar och säkerhetsåtgärder i brottmål. om Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föresom skriva undantag från förbudet i första stycket.

Bilaga 3 373

Användning av personnummer

22 § Uppgift får behandlas bara när det är klart motiveom personnummer rat med hänsyn till

a ändamålet med behandlingen,

b vikten av en säker identifiering, eller

c något annat beaktansvärt skäl.

Information till den registrerade

Information skall lämnas självmant när uppgifterna samlas in

23 § När uppgifter en person samlas in från denne själv, skall den perom sondataansvarige självmant lämna den registrerade information rörande behandlingen.

24 § Om personuppgifterna har samlats in från annan källa än den registrerade, skall den persondataansvarige självmant lämna den registrerade information rörande behandlingen när uppgifterna Är uppgiñema noteras. avsedda att lämnas ut till tredje behöver informationen dock lämnas man, först när uppgifterna lämnas ut för första gången. Information enligt första stycket behöver inte lämnas, om det finns bestämmelser registrerandet eller utlämnandet av personuppgifterna i en om lag eller någon annan författning. Information behöver inte heller lämnas enligt första stycket, om detta visar sig omöjligt eller skulle innebära oproportionerligt stor arvara en betsinsats. Om uppgifterna används for att vidta åtgärder beträffande den registrerade, skall dock information alltid lämnas senast i samband med att så sker.

Vilken information skall lämnas självmant

25 § Information enligt 23 § eller 24 § första stycket skall omfatta

a uppgift om den persondataansvariges identitet,

b uppgift om ändamålen med behandlingen, och

c all övrig information som behövs for att den registrerade skall kunna ta

till sina rättigheter, såsom information om mottagarna av uppgifvara terna, skyldighet att lämna uppgifter och rätten att ansöka om information.

374 Bilaga 3 sou 1997:65

Uppgifter behöver dock inte lämnas sådant som den registrerade redan om känner till.

skall också lämnas efter ansökan Information

26 § Den persondataansvarige är skyldig att till och ansöker om

var en som det gång kalenderår gratis lämna information, om personuppgifter en per rör sökanden behandlas eller inte. Behandlas sådana uppgifter skall som skriftlig information lämnas också om vilka uppgifter sökanden behandlas,

a om som

b varifrån dessa uppgifter har hämtats,

ändamålen med behandlingen, och

d till vilka mottagare eller kategorier mottagare som uppgifterna läm-

av nas ut.

En ansökan enligt första stycket skall göras skriftligen hos den persondataansvarige och undertecknad den sökande själv. Information enligt vara av första stycket skall lämnas inom månad från det att ansökan gjordes. en Det är dock tillåtet att lämna information bara vid tre över året jämnt fordelade tillfällen, det finns särskilda skäl för det. om Information enligt första stycket behöver inte lämnas beträffande personuppgifter i löpande inte fått sin slutliga utformning när ansötext som kan gjordes eller utgör minnesanteckning eller liknande. Vad som nu som gäller dock inte uppgifterna har lämnats ut till tredje man, om sagts om uppgifterna behandlas bara för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål eller, såvitt gäller löpande text som inte fått sin slutliga utformuppgifterna har behandlats under längre tid än ett år. ning, om

Undantag från informationsskyldigheten vid sekretess och tystnadsplikt

27 § I den utsträckning det är särskilt föreskrivet i lag eller annan författning eller i beslut har meddelats med stöd av författning att uppgifter som inte får lämnas ut till den registrerade gäller inte bestämmelserna i 23- 26 §§. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får medge som undantag från bestämmelserna i 23-26 §§, det behövs för att skydda om grundläggande intressen for enskilda eller för att förebygga, undersöka eller avslöja brott.

sou 1997:65 Bilaga 3 375

Rättelse

28 § Den persondataansvarige är skyldig att begäran den registrerade av rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som inte har behandlats i enlighet med denna lag eller föreskrifter som har utfärdats med stöd lagen. Den persondataansvarige skall också underrätta de tredje män till av vilka uppgifterna har lämnats ut om åtgärden, om den registrerade begär det eller om en underrättelse skulle kunna undvika mera betydande skada eller olägenhet för den registrerade. Någon sådan underrättelse behöver dock inte lämnas om detta visar sig vara omöjligt eller skulle innebära en oproportionerligt stor arbetsinsats.

Automatiserade beslut

29§ Ett beslut som har rättsliga följder för en fysisk person eller annars har märkbara verkningar för denne får grundas enbart på automatisk behandling av personuppgifter, vilka är avsedda att bedöma egenskaper hos den berörda personen, bara om den som berörs av beslutet har möjlighet att på begäran få beslutet omprövat på manuell väg. Var och varit föremål för ett sådant beslut i första en som som avses stycket har rätt att på ansökan få information från den persondataansvarige om vilka regler som har styrt den automatiska behandling som har lett fram till beslutet. I fråga om ansökan och lämnandet av information gäller i tillämpliga delar bestämmelsema-i 26

Säkerheten vid behandling

arbetar med personuppgifter De personer som

30§ Ett persondatabiträde och den eller de personer som arbetar under dennes eller den persondataansvariges ledning får behandla personuppgifter bara i enlighet med instruktioner från den persondataansvarige. I fråga sekretess och tystnadsplikt i det allmännas verksamhet tillämpas i om stället bestämmelserna i sekretesslagen 1980:100. Det skall finnas ett skriftligt avtal om persondatabiträdets behandling av personuppgifter för den persondataansvariges räkning. I det avtalet skall det särskilt föreskrivas att persondatabiträdet får behandla personuppgifterna bara i enlighet med instruktioner från den persondataansvarige och

376 Bilaga 3 sou 1997:65

att persondatabiträdet är skyldigt att vidta de åtgärder som avses i 31 § första stycket.

Skyddsåtgärder

31 § Den persondataansvarige skall vidta lämpliga tekniska och organisa-

toriska åtgärder Rör att skydda de personuppgifter som behandlas. Åtgär-

derna skall åstadkomma en säkerhetsnivå som är lämplig med beaktande av

a de tekniska möjligheter som finns,

b vad det skulle kosta att genomföra åtgärderna,

c de särskilda risker som finns med behandlingen av personuppgifterna,

och

d hur pass känsliga de behandlade personuppgifterna är.

När den persondataansvarige anlitar ett persondatabiträde, skall den persondataansvarige förvissa sig om att persondatabiträdet kan genomföra de säkerhetsåtgärder som måste vidtas och se till att persondatabiträdet verkligen vidtar åtgärderna.

Tillsynsmyndighetenfår besluta skyddsåtgärder

om 32 § Tillsynsmyndigheten får besluta om vilka skyddsåtgärder den som persondataansvarige skall vidta enligt 31 I 47 § finns det bestämmelser om tillsynsmyndighetens möjligheter att förena beslutet med vite.

Överföring av personuppgifter till tredje land

Förbud mot överföring

33 § Det är Förbjudet att till tredje land föra över personuppgifter som behandlas. Förbudet gäller också Överföring av personuppgifter för behandling i tredje land.

Bilaga 3 377

Undantag från förbudet

34§ Utan hinder 33 § är det tillåtet att föra över personuppgifter till

av tredje land, den registrerade har samtyckt till överföringen eller när om överföringen är nödvändig för att

fullgöra avtal mellan den registrerade och den persondataansvarige,

a ett

registrerades begäran vidta åtgärder innan ett avtal träffas,

b på den ingå eller fullgöra sådant avtal mellan den persondataansvarige och

c ett

tredje är i den registrerades intresse, man som rättsliga anspråk skall kunna fastställas, göras gällande eller försvaras,

eller skydda vitala intressen för den registrerade.

också tillåtet föra över personuppgifter för användning enbart i

Det är att har anslutit sig till Europarådets konvention om skydd för enen stat som

skilda vid automatisk databehandling av personuppgifter.

35 § Regeringen får för överföring personuppgifter till vissa stater före-

av skriva undantag från förbudet i 33 Regeringen får också föreskriva att

överföring personuppgifter till tredje land är tillåten, om överföringen

av regleras avtal innehåller vissa bestämmelser till skydd för de av ett som

registrerades rättigheter.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får vidare som medge undantag från förbudet i 33 det behövs med hänsyn till ett om allmänt intresse eller det finns tillräckliga garantier till skydd viktigt om för de registrerades rättigheter.

Anmälan till tillsynsmyndigheten

Anmälningsskyldighct

Behandling personuppgifter är helt eller delvis automatisk

36§ av som

omfattas anmälningsskyldighet. Den persondataansvarige skall innan en

av sådan behandling eller serie sådana behandlingar, som har samma en av eller liknande ändamål, genomförs göra skriftlig anmälan till tillsynsen myndigheten. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föresom skriva undantag från anmälningsskyldigheten för sådana typer av behandsannolikt inte kommer att leda till otillbörligt intrång i den perlingar som sonliga integriteten.

378 Bilaga 3 sou 1997:65

Anmälan behöver inte göras om det finns ett persondataombud

37 § När den persondataansvarige har offentliggjort uppgift att ett en om persondataombud utsetts och det är, behöver anmälan enligt 36 § inte vem göras.

Persondataombudets uppgifter

38 § Persondataombudet skall ha till uppgift att självständigt till att den se persondataansvarige behandlar personuppgifter ett korrekt och lagligt sätt och påpeka eventuella brister för denne. Har persondataombudet anledning att misstänka att den persondataansvarige bryter mot de bestämmelser gäller för behandlingen som av personuppgifter och vidtas inte rättelse så snart det kan ske efter påpekande, skall persondataombudet anmäla förhållandet till tillsynsmyndigheten. Persondataombudet skall även i övrigt samråda med tillsynsmyndigheten vid tveksamhet hur de bestämmelser gäller för behandlingen om som av personuppgifter skall tillämpas.

39§ Persondataombudet skall föra en förteckning över de behandlingar som den persondataansvarige genomför och skulle ha omfattats som av anmälningsskyldighet om ombudet inte hade funnits. Förteckningen skall omfatta åtminstone de uppgifter som anmälan enligt 36§ skulle ha en innehållit.

40§ Persondataombudet skall hjälpa registrerade att rättelse när det finns anledning att misstänka att behandlade personuppgifter är felaktiga, missvisande eller ofullständiga.

Obligatorisk anmälan för särskilt integritetskansliga behandlingar

41 § Regeringen får föreskriva att vissa behandlingar personuppgifter av som kan innebära särskilda risker för otillbörligt intrång i den personliga integriteten skall för förhandskontroll anmälas till tillsynsmyndigheten enligt 36 § tre veckor i förväg. Om regeringen har meddelat sådana föreskrifter, gäller inte undantaget från anmälningsskyldigheten enligt 37

Bilaga 3 379

Upplysningar till allmänheten om behandlingar som inte anmälts

42 § Den persondataansvarige skall till var och begär det skynden som samt och lämpligt sätt lämna upplysningar sådana automatiska eller om andra behandlingar av personuppgifter som inte har anmälts till tillsynsmyndigheten. Upplysningarna skall omfatta det som en anmälan enligt 36 § skulle ha omfattat. Den persondataansvarige är dock inte skyldig att lämna ut uppgifter om vilka säkerhetsåtgärder som har vidtagits.

Skadestånd

43 § Den persondataansvarige skall ersätta den registrerade for den skada som en behandling av personuppgifter i strid med denna lag eller föreskrifhar meddelats med stöd lagen har fört med sig. Ersättning skall ter som av också betalas for ren formögenhetsskada och för den kränkning den av personliga integriteten som behandlingen har inneburit. Ersättningsskyldigheten enligt forsta stycket kan i den utsträckning det är skäligt sättas ned eller helt falla bort, om den persondataansvarige visar att felet inte berodde på honom eller henne.

Straff for osanna uppgifter

44 § Till böter eller fängelse högst sex månader eller, brottet är grovt, om till fängelse i högst två år döms den som uppsåtligen eller oaktsamhet av lämnar osann uppgift

a i information till registrerade som föreskrivs i denna lag,

b i anmälan till tillsynsmyndigheten enligt 36 eller

c till tillsynsmyndigheten när myndigheten begär information enligt

Tillsynsmyndighetens befogenheter

45 § Tillsynsmyndigheten har rätt att för sin tillsyn på begäran få

a tillgång till de personuppgifter behandlas,

som

b upplysningar och dokumentation rörande behandlingen av personupp-

gifter och säkerheten vid denna, och

c tillträde till sådana lokaler har anknytning till behandlingen

som av personuppgifter.

380 Bilaga 3 sou 1997:65

46 § Om tillsynsmyndigheten inte efter begäran enligt 45 § kan få tillräckligt underlag för att konstatera att behandlingen personuppgifter är lagav lig, får myndigheten vid vite förbjuda den persondataansvarige att behandla personuppgifter annat sätt än genom att lagra dem.

47 § Om tillsynsmyndigheten konstaterar att personuppgifter behandlas eller kan komma att behandlas ett olagligt sätt, skall myndigheten genom påpekanden eller liknande förfaranden försöka åstadkomma rättelse. Går det inte att få rättelse annat sätt eller är det riskfyllt att vänta, får myndigheten vid vite förbjuda den persondataansvarige att fortsätta att behandla personuppgifterna på annat sätt än att lagra dem. genom Om den persondataansvarige inte frivilligt följer ett beslut om skyddsåtgärder enligt 32 vunnit laga kraft, får tillsynsmyndigheten som föreskriva vite för att beslutet skall genomföras.

48 § Innan tillsynsmyndigheten beslutar vite enligt 46 eller 47 skall om den persondataansvarige ha fått tillfälle att yttra sig. Om det är riskfyllt att vänta, får myndigheten dock i avvaktan på yttrandet meddela ett tillfälligt beslut om vite. Det tillfälliga beslutet skall prövas när yttrandetiden om, har gått ut. Ett vitesföreläggande skall delges den persondataansvarige. Delgivning enligt 12 § delgivningslagen 1970:428 får dock användas bara det om finns skäl att anta att den persondataansvarige har avvikit eller håller sig undan på något annat sätt.

49 § Tillsynsmyndigheten får hos länsrätten i det län där myndigheten är belägen ansöka om att sådana personuppgifter har behandlats på som ett olagligt sätt skall utplånas. Beslut om utplånande får inte meddelas det är oskäligt. om

Överklagande

50§ Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag än generella om annat föreskrifter får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Tillsynsmyndigheten får bestämma att dess beslut skall gälla även om det överklagas.

Bilaga 3 381

Närmare föreskrifter

51 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får medsom dela närmare föreskrifter om

a i vilka fall behandling personuppgifter är tillåten,

av b vilka krav som ställs på den persondataansvarige vid behandling av personuppgifter, C i vilka fall användning är tillåten, av personnummer

d innehållet i en anmälan eller ansökan till persondataansvarig,

e vilken information som skall lämnas till registrerade och hur lämnan-

det av information skall gå till, och

f anmälan till tillsynsmyndigheten och förfarandet när anmälda uppgifter

har ändrats.

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den l januari 1999, då datalagen 1973:289

skall upphöra att gälla. Den äldre lagen gäller dock fortfarande i fråga

om överklagande av beslut som har meddelats före den l januari 1999.

Beträffande sådan behandling personuppgifter av som pågår vid ikraft- . trädandet skall till utgången september månad 2001 den äldre lagen av tillämpas i stället för den Detta gäller även bestämmelserna i den nya. äldre lagen överklagande. om Bestämmelserna i lO, l3 och 21 i den lagen skall inte börja . nya tillämpas förrän den l oktober 2007 beträffande sådan manuell behand-

ling av personuppgifter pågår vid ikraftträdandet. som Beträffande personuppgifter som vid ikraftträdandet lagras för historisk . forskning skall bestämmelserna i 10, 13 och 21 i den lagen nya börja tillämpas först när uppgifterna behandlas på något annat sätt. Dessförinnan skall motsvarande bestämmelser i den äldre lagen tilläm-

pas. De angivna bestämmelserna i den lagen skall dock inte till följd nya av vad som nu sagts börja tillämpas tidigare än vad följer som av punkt 2 eller 3 ovan.

Anmälan enligt 36 § i den nya lagen får göras före ikraftträdandet. . Ett samtycke som har lämnats före ikraftträdandet skall gälla även efter . ikraftträdandet samtycket uppfyller kraven i den lagen. om nya Har en begäran om registerutdrag enligt l0§ i den äldre lagen kommit . före ikraftträdandet har utdraget inte expedierats före ikraftträmen

382 Bilaga 3

dandet skall framställningen ansökan enligt 26 § i den nya anses som en lagen. Den lagens bestämmelser skadestånd skall bara tillämpas om nya om den omständighet yrkandet hänför sig till har inträffat efter ikraftsom trädandet. l annat fall tillämpas de äldre bestämmelserna.

Bilaga 4 383

Regulating

the use of personal data

the police sector

Recommendation No. R 87 15 adopted the Committee of Ministers of the Council of Europe on 17 September 1987 and explanatory memorandum

Council of Europe Press, 1995

384 Bilaga 4 sou 1997:65

Recommendation No. R 87 15, adopted by the Committee of of Europe 17 September 1987. was prepared Ministers of the Council on Committee of experts data protection CJ-PD, set up under the by the on European Committee Legal Co-operation CDCJ. authority of the on

publication contains the text of Recommendation No. R 87 15 2. This memorandum prepared by the Committee of Exand the explanatory amended by the CDCJ. perts, as

sou 1997:65 Bilaga 4 385

RECOMMENDATION No. R 87 15 OF THE COMMITTEE OF MINISTERS TO MEMBER STATES REGULATING THE USE OF PERSONAL DATA IN THE POLICE SECTOR‘

Adopted by the Committee of Ministers on 17 September 1987 at the 410th meeting of the Ministers’ Deputies

The Committee of Ministers,‘ under the terms of Article 15.b of the Statute of the Council of Europe, Considering that the aim of the Council of Europe to achieve a greater unity between its members;

Aware of the increasing of automatically processed personal use data the police sector and of the possible benefits obtained through the use of computers and other technical means this field;

Taking account also of about the possible threat to the concern privacy of the individual arising through the misuse of automated processing methods;

Recognising the need to balance the interests of society the prevention and suppression of criminal offences and the maintenance of public order on the one hand and the interests of the individual and his right to privacy on the other;

Bearing mind the provisions of the Convention for the Protection of Individuals with regard to Automatic Processing of Personal Data of 28 January 1981 and particular the derogations permitted under Article

When this Recommendation adopted: was accordance withArticle10.2.coi theRulesof Procedure tor the meetingsoi the Ministers‘ — Deputies, the Representative oi Irelandreservedthe rightof his Government to complywith or not. theRepresentative of theUnitedKingdomreservedthe rightof her Government to comply not or with Principles2.2 and 2.4 of the Recommendation. and the Representative of the FederalRepublicof Germany reservedtherightoi his Government to compiy or not with Principie 2.1 oi the Recommendation: accordance withArticle10.2.doi thesaidRulesof Procedure. the Representative oi Swit zerlandabstained,statingthat he reservedthe rightoi his Government to comply with or not and underlining thathis abstention should not be interpreted as expressing disapproval of the Recommendation asa whole.

I3 l7542

386 Bilaga 4 sou 1997:65

6 RECOMMANDATION No. H 87 15

Aware also of the provisions of Article 8 of the Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms, Recommends the governments of member states to: be guided their domestic law and practice by the principles — appended to this Recommendation, and ensure publicity for the provisions appended to this Recommen- — dation and particular for the rights-which its application confers on individuals.

Appendix to Recommendation No. R 87 15

Scope and definitions

The principles contained this Recommendation apply to the collection, storage, use and communication of personal data for police purposes which are the subject of automatic processing. For the purposes of this Recommendation, the expression personal data covers any information relating to an identified or identifiable individual. An individual shall not be regarded as "identifiable" identification requires an unreasonable amount of time, cost and manpower. The expression for police purposes covers all the tasks which the police authorities must perform for the prevention and suppression of criminal offences and the maintenance of public order. The expression responsible body" controller of the file denotes the authority, service or any other public body which competent according to national law to decide on the purpose of an automated file, the categories of personal data which must be stored and the operations which are to be applied to them. A member state may extend the principles contained this Recommendation to personal data not undergoing automatic processing. Manual processing of data should not take place the aim to avoid the provisions of this Recommendation. A member state may extend the principles contained this Recommendation to data relating to groups of persons, associations, foundations, companies, corporations or any other body consisting directly or indirectly of individuals, whether or not such bodies possess legal personality.

Bilaga 4 387

RECOMMANDATION No. R 87 15 7

The provisions of this Recommendation should not be interpreted as

limiting or otherwise affecting the possibility for a member state to

extend, where appropriate, certain of these principles to the collection, storage and use of personal data for purposes of state security.

Basic principles

Principle 1 Control and notification —

1.1. Each member state should have an independent supervisory authority outside the police sector which should be responsible for ensuring respect for the principles contained this Recommendation.

1.2. New technical means for data processing may only be introduced all reasonable measures have been taken to ensure that their use complies with the spirit of existing data protection legislation.

1.3. The responsible body should consult the supervisory authority advance any case where the introduction of automatic processing methods raises questions about the application of this Recommendation.

1.4. Permanent automated files should be notified to the supervisory authority. The notification should specify the nature of each file declared, the body responsible for its processing, its purposes, the type of data contained the file and the persons to whom the data are communicated.

Ad hoc files which have been set up at the time of particular inquiries should also be notified to the supervisory authority either accordance with the conditions settled with the latter, taking account of the specific nature of these files, or accordance with national legislation.

Principle 2 Collection of data — 2.1. The collection of personal data for police purposes should be limited to such as necessary for the prevention of a real danger or the suppression of a specific criminal offence. Any exception to this provision should be the subject of specific national legislation.

2.2. Where data concerning an individual have been collected and stored without his knowledge, and unless the data are deleted, he should be informed, where practicable, that information held about him as soon as the object of the police activities no longer likely to be prejudiced.

388 Bilaga 4 sou 1997:65

8 RECOMMANDATION No. R 87 15

2.3. The collection of data by technical Surveillance or other automated means should be provided for specific provisions. 2.4. The collection of data on individuals solely on the basis that they have a particular racial origin, particular religious convictions, sexual behaviour or political opinions or belong to particular movements or organisations which are not proscribed by law should be prohibited. The collection of data concerning these factors may only be carried out absolutely necessary for the purposes of a particular inquiry.

Principle 3 Storage of data — 3.1. As far as possible, the storage of personal data for police purposes should be limited to accurate data and to such data as are necessary to allow police bodies to perform their lawful tasks within the framework of national law and their obligations arising from international law. 3.2. As far as possible, the different categories of data stored should be distinguished accordance with their degree of accuracy or reliability and, particular, data based on facts should be distinguished from data based on opinions or personal assessments. 3.3. Where data which have been collected for administrative purposes are to be stored permanently, they should be stored a separate file. any case, measures should be taken so that administrative data are not subject to rules applicable to police data.

Principle 4 Use of data by the police — 4. Subject to Principle personal data collected and stored by the police for police purposes should be used exclusively for those purposes.

Principle 5 Communication of data - 5.1. Communication within the police sector The communication of data between police bodies to be used for police purposes should only be permissible there exists a legitimate interest for such communication within the framework of the legal powers of these bodies. 5.2.i. Communication to other public bodies Communication of data to other public bodies should only be permissible a particular case: a. there exists a clear legal obligation or authorisation, or with the authorisation of the supervisory authority, or

sou 1997:65 Bilaga 4 389

RECOMMANDATlON No. 87 15 9

b. these data are indispensable to the recipient to enable him to fulfil his own lawful task and provided that the aim of the collection or processing to be carried out by the recipient not incompatible with the original processing, and the legal obligations of the communicating body are not contrary to this. 5.2.ii. Furthermore, communication to other public bodies exceptionally permissible a particular case: a. the communication undoubtedly the interest of the data subject and either the data subject has consented or circumstances are such as to allow a clear presumption of such consent, or the communication necessary so as to prevent a serious and imminent danger. 5.3.i. Communication to private parties The communication of data to private parties should only be permissible a particular case, there exists a clear legal obligation or authorisation, or with the authorisation of the supervisory authority. 5.3.ii. Communication to private parties exceptionally permissible a particular case: a. the communication undoubtedly the interest of the data subject and either the data subject has consented or circumstances are such as to allow a clear presumption of such consent, or the communication necessary so as to prevent serious and a imminent danger. 5.4. International communication Communication of data to foreign authorities should be restricted to police bodies. should only be permissible: a. there exists a clear legal provision under national international or law, b. the absence of such a provision, the communication necessary for the prevention of a serious and imminent danger or necessary for the suppression of a serious criminal offence under ordinary law, and provided that domestic regulations for the protection of the person are not prejudiced. 5.5.i. Requests for communication Subject to specific provisions contained national legislation or international agreements, requests for communication of data should

390 Bilaga 4 sou 1997:65

10 RECOMMANDATION No. R 87 15

provide indications as to the body or person requesting them as well as the reason for the request and its objective. 5.5.ii. Conditions for communication As far as possible, the quality of data should be verified at the latest at the time of their communication. As far as possible, all communications of data, judicial decisions, as well as decisions not to prosecute,

should be indicated and data based on opinions or personal assessments

checked before being communicated and their degree of at source accuracy or reliability indicated. discovered that the data are no longer accurate and up to date, they should not be communicated. data which are no longer accurate or to date have been communicated, the communicating body should up inform far as possible all the recipients of the data of their nonas conformity. 5.5.iii. Safeguards for communication The data communicated to other public bodies, private parties and foreign authorities should not be used for purposes other than those specified the request for communication. Use of the data for other purposes should, without prejudice to paragraphs 5.2 to 5.4 of this principle, be made subject to the agreement of the communicating body. 5.6. Interconnection of files and on-line access to files The interconnection of files with tiles held for different purposes subject to either of the following conditions: the grant of authorisation by the supervisory body for the a. an purposes of an inquiry into a particular offence, or compliance with a clear legal provision. Direct access/on-line access to a file should only be allowed accordance with domestic legislation which should take account of Principles 3 to 6 of this Recommendation.

Principle 6 Publicity, right of access to police files, — right of rectification and right of appeal 6.1. The supervisory authority should take measures so as to satisfy itself that the public informed of the existence of files which are the subject of notification as well as of its rights regard to these tiles. Implementation of this principle should take account of the specific nature of ad hoc fi|es,

Bilaga 4 391

RECOMMANDATION No. R 87 15 ll

particular the need to avoid serious prejudice to the performance of a legal task of the police bodies. 6.2. The data subject should be able to obtain access to a police file at reasonable intervals and without excessive delay accordance with the arrangements provided for by domestic law. 6.3. The data subject should be able to obtain, where appropriate, rectification of his data which are contained a file. Personal data which the exercise of the right of access reveals to be inaccurate or which are found to be excessive, inaccurate irrelevant or application of any of the other principles contained this Recommendation should be erased or corrected or else be the subject of a corrective statement added to the file. Such erasure or corrective measures should extend as far as possible to all documents accompanying the police file and, not done immediately, should be carried out, at the latest, at the time of subsequent processing of the data or of their next communication. 6.4. Exercise of the rights of access, rectification and erasure should only be restricted insofar as a restriction indispensable for the performance of a legal task of the police or necessary for the protection of the data subject or the rights and freedoms of others. the interests of the data subject, a written statement can be excluded by law for specific cases. 6.5. A refusal or a restriction of those rights should be reasoned writing. should only be possible to refuse to communicate the reasons insofar as this indispensable for the performance of a legal task of the police or necessary for the protection of the rights and freedoms of others. 6.6. Where access refused, the data subject should be able to appeal to the supervisory authority or to another independent body which shall satisfy itself that the refusal well founded.

Principle 7 Length of storage and updating of data — 7.1. Measures should be taken so that personal data kept for police purposes are deleted they are no longer necessary for the for purposes which they were stored. For this purpose, consideration shall particular be given to the following criteria: the need to retain data the light of the conclusion of an inquiry into a particular case; a final judicial decision, particular an acquittal; rehabilitation; spent convictions; amnesties; the age of the data subject; particular categories of data.

392 Bilaga 4 sou 1997:65

12 RECOMMANDATION No. R 87 15

aimed at fixing storage periods for the different categories of 7.2. Rules data well regular checks on their quality should be personal as as established agreement with the supervisory authority or accordance

with domestic law.

Data security Principle 8 —

responsible body should take all the necessary measures to The appropriate physical and logical security of the data and ensure the unauthorised communication or alteration. prevent access, characteristics and contents of files should, for this The different purpose, be taken into account.

Bilaga 4 393

EXPLANATORY MEMORANDUM

Introduction

Although the data protection principles laid down the Convention for the Protection of Individuals with regard to Automatic Processing of Personal Data known also the Data Protection Convention, as of 28 January 1981, are of general application to the collection, storage, use, etc. of personal data both the private and public sectors, has been felt necessary to adapt them to the specific requirements of particular sectors.

This sectoral approach to data protection has so far led to the adoption by the Committee of Ministers of the Council of Europe of four recommendations elaborated by its intergovernmental Committee of experts on data protection CJ-PD: Recommendation No. R 81 1 on regulations for automated medical data banks 23 January 1981, Recommendation No. R 83 10 on the protection of personal data used for scientific research and statistics 23 September 1983, Recommendation No. R 85 20 on the protection of personal data used for purposes of direct marketing 25 October 1985, and Recommendation No. R 86 1 on

the protection of personal data used for social security 23 purposes January 1986.

Within the framework of this sectoral approach, the Committee of experts on data protection believed appropriate to reflect was on the data protection problems created by the of personal data use the police sector with a view to preparing legal instrument a setting out a number of principles designed to regulate the collection, storage, use, communication and conservation of personal data by the police and which would be inspired by the norms laid down the Data Protection

Convention.

4. Given the increased activities of police forces the lives of individuals necessitated by new threats to society posed by terrorism, drug

TheConventionenteredinto force on 1 October1985.At the dale of publicationof the explanatory memorandum, the Convention hasbeenratifiedby the followingstates:Austria.Federal RepublicofGermany, France,Luxembourg, Norway,Spain,SwedenandtheUnitedKingdom; hasbeen signedby Belgium,Cyprus,Denmark, Greece,Iceland,lreland,llaly,Netherlands, PortugalandTurkey.

394 Bilaga 4

14 EXPLANATORY MEMORANDUM

well general increase criminality, was felt delinquency, etc. as as a to establish clear guidelines for the police sector even more necessary the balance needed our societies between which indicate necessary of the individual and legitimate police activities when the latter the rights have recourse to data-processing techniques.

that Article paragraph of the Convention makes Bearing mind member states to derogate from the Convention’s basic possible for the interests of, inter alia, the suppression of data protection principles offences, the committee of experts mandated a working party to criminal problems raised by the of personal data the identify the sort of use formulate concrete proposals for their solution. The police sector and to composed of experts from Belgium, France, Italy, the working party was Portugal, Sweden, Switzerland and the United Kingdom. Netherlands, chairmanship of Dr R. Schweizer Switzerland, the working Under the

party met on five occasions.

of the first meeting 19 and 20 December 1983, the the course attempted to identify the extent to which the legislation of working party contained specific provisions regulating the use of the member states police sector. addition, gained a broad view of personal data the which this sector for data protection. this the sort of problems poses task of the working party facilitated by a study prepared regard, the was Professor H. Maisl France. by a consultant,

second meeting 18 to 20 June 1984, the members of the At its explored the issues further, taking account of the replies working party which submitted by the member states response to a queswere working party analysed the relevant case-law of tionnaire. addition, the and European Commission of Human Rights the the European Court of the European Convention Human Rights, which context of Article 8 on collection, storage, etc. of personal data by the has a bearing on the use, preliminary draft instrument emerged from the discussions police. A reflected the working partys provisional views on ways of regulatwhich ing the of personal data the police sector. use

At its third meeting 17 to 19 December 1984, the working party

the preliminary draft instrument. Careful considerproceeded to revise given particular to the of the derogation set out ation was scope paragraph of the Data Protection Convention. The working Article proceeded the basis that would be appropriate to establish a party on protection principles for the classic and crucial tasks of special set of data the time adapting them to take account of the police while at same requirements, notably respect of the suppression of criminal particular

offences.

sou 1997:65 Bilaga 4 395

EXPLANATORYMEMORANDUM 15

Building on the comments and observations submitted by the plenary committee which was kept informed of the working partys progress, the working party expanded its analysis its subsequent meetings 5 to 7 June 1985; 27 to 29 November 1985 so as to deal with such issues as the communicating of data by the police to third parties, particular transborder data flows. The finalised text submitted to the plenary was committee along with draft explanatory memorandum prepared by a the Secretariat.

10. The committee of experts approved the draft recommendation and draft explanatory memorandum at its 13th meeting 4 to 7 November 1986 after detailed examination and decided to submit these texts to the European Committee Legal Co-operation CDCJ for examination on and approval.

11. The draft recommendation and draft explanatory memorandum were approved by the European Committee on Legal Co-operation 22 May on 1987.

12. Recommendation No. R 87 15, regulating the use of personal data the police sector, was adopted by the Committee of Ministers of the Council of Europe on 17 September 1987.

Detailed comments

Preamble

13. Technology inevitably facilitates the work of the police. a sector where the collection and storage of a vast amount of personal information are indispensable view of the wide-ranging and important role of police forces society, the advantages to be gained from the of technology use are apparent. Sophisticated criminality inevitably requires to access countervailing sophisticated methods of law enforcement. Computers, particular, have allowed the police to enhance its efficiency the collection and storage of personal data and have contributed to rapid more decision-making law enforcement for the benefit of society.

14. However, the concerns which prompted the elaboration of the Convention for the Protection of Individuals with regard to Automatic Processing of Personal Data of 28 January 1981 regard to the increasing recourse to automation all sectors are most acutely felt the police sector. For this domain that the of violation of the consequences a basic principles laid down the Convention could weigh most heavily on the individual.

396 Bilaga 4

16 EXPLANATORY MEMORANDUM

recognises the need to strike balance between the 15. The preamble a interests of the individual and his right to privacy interests involved the — of society the prevention and suppression of criminal and the interests offences and the maintenance of public order.

the balance difficult to achieve the police 16. Not surprisingly, Article paragraph of the European Convention on sector. Both Article 9 of the Data Protection Convention allow for Human Rights and exceptions to be made to the rights which they offer.

refers the possible threat to the privacy of 17. Although the preamble to through the misuse of automated processing methods, the individual mind that privacy not to be interpreted simply should be borne protection of ones private sphere against intrusive conduct. terms of the preamble draws attention to Article 8 of the for this reason that Protection of Human Rights and Fundamental Free- Convention for the legality of certain technical surveillance means to obtain doms, and the be tested against the provisions of Article 8 and data on individuals must rulings of the European Court of Human Rights. the relevant wire-tapping and interception of mail are examples of 18. Recourse to private life stricto The European Court of- Human abuse of ones sensu. ruled two occasions Case of Klass and others, Rights has so on of 6 September 1978, Series No. 28; Malone Case, judgment judgment 1984, Series No. 82. Principles 2.2 and 2.3, particular, of 2 August be interpreted the light of the Courts case-law. must

preamble also refers to the provisions of the Conven- 19. However, the of Individuals with regard to Automatic Processing tion for the Protection of 28 January 1981, which goes beyond traditional of Personal Data, and sets out series of basic protective principles privacy notions a collection, storage, and communication of designed to regulate the use

personal data.

made the preamble to the derogations 20. Specific reference of the Data Protection Convention and will be permitted under Article 9 the provisions of Article 5 "qua|ity of recalled that a derogation from rules for specific categories of data and Article 8 data", Article 6 safeguards for the data subject" authorised only

additional

and constitutes measure a democratic provided for by law a necessary of, inter alia, the suppression of criminal society the interests mind that the European Court of Human Rights its offences". Bearing Case laid down number of strict criteria judgment the Malone a foreseeability, etc., thought that the principles precision, certainty, non-binding legal instrument provide helpful guidcontained this can the interpretation of the derogation Article ance to the legislator as to

Bilaga 4 397

l l

EXPLANATORYMEMORANDUM 17

paragraph of the Data Protection Convention when regulating the collection, use, etc. of personal data the police sector. This point should be borne mind, for example, the context of paragraph 2.1.

21. As so worded, the scope of the derogation than the narrower societal interests outlined the fifth paragraph of the preamble. However, the aim of the present Recommendation to establish a special set of data protection principles for the classic and crucial tasks of the police while at the same time adapting the principles to take account of particular requirements, notably respect of the suppression of criminal offences". goes without saying that personal data collected and used for tasks not falling within classic police activities, for example for administrative purposes, are subject to general data protection norms.

Scope and definitions

22. The principles are intended to regulate all the crucial stages where data protection becomes an issue collection. storage, and —- use communication of personal data. will be noted that these activities linked are to the finality of police purposes". The latter term defined the light of the interests at stake for society, already referred to the fifth paragraph of the preamble. However, will be recalled that this statement of finality will be the subject of refinement at later stages the text to so as ensure that the principles will treat differently the tasks which the police must perform regard to the suppression of criminal offences and the tasks which must carry out at the level of prevention and the maintenance of public order.

23. The Recommendation refers simply to police authorities". should be borne mind that, depending the legal system question, on different police forces can coexist. not always be to dismay easy tinguish between them from the point of view of division of labour. However, regardless of nomenclature, the principles should apply to any body with police functions involved the collection, storage, and use transfer of personal data for the purposes set out the third paragraph of this section.

24. The Recommendation primarily concerned with automated personal data, and the term personal data defined so as to be consistent with its use earlier recommendations of the Council of Europe the field of data protection. worth repeating that whether not or an individual to be regarded identifiable" to be determined objecas tively, bearing mind the sophistication of methods of identification at the disposal of the police, for example fingerprint techniques, voice recognition systems, data base surveillance, etc.

398 Bilaga 4

18 EXPLANATORY MEMORANDUM

25. The responsible body referred to this section reality, to use the terminology of the Convention, the controller of the file. Accordingly, this body will have ultimate responsibility for the file. will be seen Principle 1.4 that the of the responsible body for a particular file name should be notified to the supervisory body.

26. Although the instrument confines itself to automated personal data the case for the laws of a certain number of member states, — as — recognised that certain member states of the Council of Europe still rely heavily manual files. addition, other countries where police on computerisation highly advanced the data stored on computers may sometimes only be intelligible reference made to manual files. would be undesirable, therefore, to exempt manual files and for this reason that the instrument accepts that member states have the freedom to extend the principles to data held manual form. Paragraph 38, will be provides guidance how member states can treat the issue of seen, on manually held data. 27. With the of time, of course, more and more data which are passage presently held manual form will be automated and the principles contained this instrument will extend to them. should not be permissible, however, for a member state to deliberately circumvent the guarantees laid down this instrument by transferring personal data from automated files to manual files. recognised, however, that may be difficult to determine whether there has been a deliberate circumvention when data deleted pursuant to Principle 7 but a print-out of the data are has been retained. 28. accordance with Article paragraph of the Data Protection Convention, the instrument also accepts that member states have the possibility of applying the principles to legal persons. 29. Finally, with regard to matters of state security, which the explanatory report to the Data Protection Convention describes as "protecting national sovereignty against internal external threats, including the or protection of the international relations of the state", would seem desirable to recognise the freedom of member states to extend some of the safeguards which are set out this instrument to the field of state security wherever their application seems feasible and relevant. 30. Over and above the particular contexts of state security and legal persons, should be remembered that the principles outlined the Recommendation were considered by the drafters as minimum guarantees and that member states retain the liberty of course to lay down stronger measures of protection.

sou 1997:65 Bilaga 4

EXPLANATORYMEMORANDUM 19

Principle 1 Control and notification — 31. Data protection authorities commissioners play central role or a the framework of domestic data protection laws. Where such bodies exist, they should be entrusted with the tasks set out this Recommendation. would be undesirable to create competing, separate for a organ the purposes of the Recommendation. However, any new organ created should be genuinely independent of police control, crucial quality given a that the Recommendation at certain stages provides for the possibility of conferring decision-making powers involving the evaluation of the on limits police action with regard to the of personal data. use

32. The constitutional structure of certain member states necessimay tate the creation of several independent supervisory authorities where data protection authorities or commissioners do not already exist. The body need not necessarily be a collegiate one. would be possible for an individual to discharge the role of ensuring respect for the principles contained this Recommendation". However, given the importance of this role, desirable that the supervisory authority, regardless of the form which takes, should have sufficient resources to enable to be effective.

33. Finally, should be stressed that the absence of general data protection legislation does not constitute bar to the creation of a an independent supervisory authority for the police sector. The principles set out this Recommendation are addressed to all member states and can be taken up by countries which have yet to adopt general for data norms protection. - 34. The preamble recognises that, addition to computers, techninew cal means for data processing present advantages for police work, for

example voice—recognition systems, machine-readable identification cards, computer-based surveillance techniques, electronic tracking systems. However, given their possible misuse, essential that their introduction and use are accompanied by of their implications awareness for the individual. for this reason that Principle 1.2 recommends that careful consideration be given to their introduction to that so as ensure they will not undermine the spirit of existing data protection legislation. addition, public debate would seem desirable regard to the introduction of new technologies which possible threats privacy pose to and which were not the mind of the legislator at the time of adoption of data

protection norms.

35. this regard, the independent supervisory authority has useful role a to perform. accordance with Principle 1.3, should be empowered to make observations, at the request of the responsible body, when the

400 Bilaga 4

20 EXPLANATORY MEMORANDUM

latter intends to introduce automatic data-processing methods which possibly problems for the application of the Recommendation. may pose Principle 1.3 does not imply right of veto on the introduction of such a methods. However, allows the supervisory authority to examine the proposed methods to whether they will, for example, escape the see guidelines concerning the communication of data Principle 5. could advise the responsible body on the sort of measures to be taken so as to ensure respect for the Recommendation’s principles. 36. For the of this instrument, police tiles cover all structured/ purpose organised personal data which are managed by the police services to meet their requirements regard to the prevention or suppression of criminal offences or the maintenance of public order. Police files as so defined enable the police to retrieve information relating to identified or identifiable persons. Principle 1.4 obliges the police, or perhaps some other body designated by national law, to notify its automated files to the supervisory authority and to specify certain details concerning each automated file. 37. will be noted that this general requirement of notification. No a exception laid down favour of files appertaining solely to the suppression of criminal offences. As stated previously, the Recommendation attempts to lay down particular rules for the classic tasks of the police, only departing from them where found necessary to take account of the particular requirements of the police the context of the suppression of criminal offences". 38. Although notification restricted to automated police the rule on files, be the that certain member states will avail of their right may case to extend the principles laid down this instrument to manual police files. Should this be the case, a member state may oblige the police to keep a description of each type of manual file kept, the controller of the file, its the sort of data contained and the persons to whom the purpose, descriptions would be notified to data are communicated. Such general the supervisory authority. Alternatively, the need to notify every description could be obviated each police force required to ensure that its were manual files conformed to certain description drawn up at central level. a police force did not comply with this general description, could be a obliged to make its description and to notify to the supervisory own authority. 39. Other of extending the principles to manual files are, of course, ways possible. 40. The second sub-paragraph of Princip/e 1.4 addresses the issue of ad hoc files which have been set at the time of particular inquiries. up

Bilaga 4 401

EXPLANATORY MEMORANDUM 21

Notification of ad hoc file could create unacceptable bureaucracy. every However, such files should not escape some sort of notification. National law lay down the circumstances which they are to be brought to may the attention of the supervisory authority. may be that domestic law will only require notification of the existence of such files or a global notification of ad hoc files of particular type, allowing the supervisory autha ority to inquire into them to ensure that they conform to the so as principles of data protection. 41. Alternatively, the absence of guidance from national law, the supervisory authority, collaboration with the responsible body referred to previously, could work out guidelines governing the notification of ad hoc files. For example, may emerge from the dialogue between the supervisory authority and the responsible body that such files should be notified after they have been existence for a reasonable time, or can be presumed that they will be existence for a reasonable time. Other criteria for notification will be found. 42. Files brought into existence for the purposes of a particular inquiry which quickly cleared up should not need to be notified.

Collection of data Principle 2 —— 43. Principle 2.1 excludes open-ended, indiscriminate collection of an data by the police. expresses a qualitative and quantitative approach to Article 5.c of the Data Protection Convention which stipulates that personal data must be adequate, relevant and not excessive relation to the for which they are stored. Given that Article 9.a of the purposes convention allows derogation from this principle regard to the a suppression of criminal offences", Principle 2.1 of the Recommendation attempts to fix the boundaries to this exception by limiting the collection of personal data to such for the prevention of a real as are necessary danger the suppression of specific criminal offence, unless domestic or a law clearly authorises wider police powers to gather information. Real danger" to be understood as not being restricted to a specific offence offender but includes any circumstances where there reasonable or suspicion that serious criminal offences have been or might be committed to the exclusion of unsupported speculative possibilities. By way of example, reasonable suspicion that unspecified drugs were being illegally brought into country through port by unidentified private yachts would a a justify the collection of data all such yachts using that port, but not all on yachts, their owners and passengers using every port that country.

44. Principle 2.2 addresses the issue of the collection and storage of data without the data subject being aware of this and attempts to offer a

402 Bilaga 4

22 EXPLANATORYMEMORANDUM

regulatory principle when decided to retain the data so collected, namely the person on whom data have been collected without his knowledge should be informed that data are being held on him as soon as 5 the object of the police activities no longer likely to be prejudiced. Of

course this procedure will be unnecessary the police has decided to delete the data collected unbeknown to the individual.

accepted that Principle 2.2 may prove difficult to implement where street videos and similar mass surveillance methods issue are an and information has been collected great number of on a persons. for this reason that the principle recommends informing those subjected to a secret surveillance that data still held them only "where are on practicable. The police themselves will be expected take to the decision.

45. thought that member states may find this principle of value when considering the case-law of the European Commission of Human Rights which, the context of Article 8 of the European Convention on Human Rights, has recognised that the collection and storage of data on an individual without his knowledge could raise an issue of data protection Application No. 8170/78, X Austria, Application v. No. 9248/81, Leander Sweden. s v.

46. While Principle 2.2 places the emphasis the i on storage of personal data collected unbeknown to the data subject, whether by secret means

or non-secret means for example, asking questions of the data subjects

neighbours, Principle 2.3 focuses the collection on of data by technical i surveillance or other automated Specific provisions means. national a law should govern collection of data by such methods. particular, the ‘ case-law of the European Court of Human Rights should be borne mind when recourse had to wiretapping. The judgment the Malone case states that such a form of technical surveillance must be authorised with

reasonable precision accessible legal rules that sufficiently indicate the scope and manner of exercise of the discretion conferred on the authorities and be accompanied by adequate against guarantees abuse.

47. Law-enforcement agencies work within the confines of the law and their data collection activities thus circumscribed. are Accordingly, domestic legal provisions, which must take their minimum as basis the provisions of the Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms I950, must be respected. this regard, account must also be taken of the case-law of the European Commission and European Court of Human Rights the areas of arrest or detention for questioning, search and seizure, methods of interrogation, the taking of ; body samples, fingerprints and photographs, etc. without goes saying

Bilaga 4 403

EXPLANATORY MEMORANDUM 23

the relevant domestic legislation must conform to the provisions of that Convention interpreted by the European Court of Human Rights. the as

Principle 2.4 treats the issue of sensitive data and reflects the 48. expressed Article 6 of the Data Protection Convention that the concern collection and storage of particular categories of data should be A restricted. be the that the collection of certain sensitive data may case will be for the purposes set out Principle 2.1. However, no necessary should such data be collected simply order to allow the circumstances compile file certain minority groups whose behaviour or police to a on within the law. The collection of such data should only be conduct authorised absolutely for the purposes of a particular necessary inquiry. The expression a particular inquiry should be seen as a general inquiry should be based on strong grounds for limitation; such an serious criminal offences have been or may be committed. believing that The collection of sensitive data such circumstances should, moreover, be "absolutely necessary" for the needs of such inquiries.

sexual behaviour does not apply where an offence The reference to has been committed.

Principle 3 Storage of data -— Personal data when collected will subsequently be the subject of a 49. decision concerning their storage police files. Principle 3.1 addresses requirements of and storage iimitation. The data stored the accuracy and limited to such data are necessary to enable should be accurate as police to perform its lawful tasks. Principle 3.1 recognises that, the national law, international law which for the purposes of this addition to Recommendation taken to include international co-operation within the of Interpol, also be the source of lawful police work for framework may example, international legal agreements on co-operation between

national police forces which justifies the storage of data.

principle important given the fact that the commitment of 50. This police file lead to permanent record and personal data to a may a of data prejudice the rights and freedoms of indiscriminate storage may also the interests of the police that has only the individual. accurate and reliable data at its disposal.

will be noted that Principle 3 whole a general requirement 51. as a all of data collected for police purposes as defined aimed at types previously.

3.2 the implementation of a system of data 52. Principle encourages A thought that should be possible to distinguish 1 classification.

404 Bilaga 4

sou 1997:65

24 EXPLANATORY MEMORANDUM

between corroborated data and uncorroborated data, including assessments of human behaviour, between facts and opinions, between reliable information and the various shades

thereof and conjecture, between

reasonable cause to believe that information accurate and a groundless belief its accuracy.

53. Data collected and stored by the police for administrative purposes for example, information firearms certificates on granted, lost property, etc. are of course subject to the general principles of data protection. Principle 3.3 recommends that such data be held separately from data stored for police purposes within the meaning of this instrument when decided to retain them indefinitely. would be wrong principle to allow the special regime for police data, with its particular approach to data protection the police sector, to extend to them.

54. However, may not always be feasible to ensure a strict separation between the two types of data. Nevertheless, such a case, member states should examine the sort of measures which could be taken the

event of unavoidable mixing to that administrative so as ensure data remain fully subject to the general rules of data protection.

Principle 4 Use of data by the police —— 55. Principle 4 states clearly the notion of finality: personal data collected for the prevention and suppression of criminal offences for the or maintenance of public order police purposes must only be used for those purposes. However, the absolute nature of this rule modified part by Principle

Principle 5 Communication of data —- 56. Principle 5 structured such a way as to regulate separately the various forms of data transfer that can legitimately take place while at the

same time providing general principles applicable to all the transfers envisaged.

57. Transfer of data within the police sector made conditional on the receiving police authority possessing legitimate interest a obtaining the data, for example that the data needed are by the recipient for the prevention or suppression of criminal offences or the maintenance of public order. accepted that a police body requesting information from

another police body may communicate certain data that its so request for information can be met provided that both parties to the communication fulfil the legitimate interest requirement laid down Principle 5.1.

58. Outside the framework of communication within the police sector,

Bilaga 4 405 sou 1997265

EXPLANATORY MEMORANDUM 25

conditions governing transfer stricter, given the fact that the the are communication be for non-police purposes stricto sensu. The may exceptional nature of the circumstances allowing communication set out Principles 5.2 and 5.3 stressed. will be noted that circumstances a and b both Principles 5.2.ii and 5.3.ii are specifically referred to as

"exceptional". l example, be 59. The public bodies referred to Principle 5.2 could, for social security authorities inland revenue authorities investigating or control, customs authorities and on. fraud, or immigration so

60. The general conditions for data transfer to such bodies are set out Principle 5.2.i, sub-paragraphs and will be noted that Principle a envisages the possibility of the supervisory authority authorising a 5.2.i.a transfer. with this sort of role mind that emphasis was placed data Principle 1 the need for the supervisory authority to be independent on of the police sector.

clear legal authorisation" referred to Principle 5.2.i.a could be The provided by a magistrate.

assistance between police authorities and the sort of public 61. Mutual suggested above also possible the absence of the circumbodies out Principle 5.2.i.a. Principle 5.2.i.b would, for example, stances set social security institution investigating fraud the social security allow a have to relevant police data the data are essential to its sector to access recognised that the sort of public bodies referred to inquiry. activities similar to police

paragraph 59 engage which are some ways

activities and information held by the police may be of value to those activities. The notion of compatibility referred to Principle 5.2.i.b Article 5.b of the Data Protection Convention and therefore data reflects communicated for such related activities. The legal obligamay only be tions of the police to be interpreted accordance with domestic law. are Principle 5.2.ii sets out two additional circumstances justifying com- 62. and will be recalled that they will only exceptionally allow munication, communication. By of illustration of may be the case that a social way a, office, faced with claim for benefit presented by a migrant, may security a verify the latter’s legal status the country concerned by need to consulting police file. This would also be the interest of the claimant. a noted that the danger referred to b must be both serious and will be thought appropriate -to qualify the danger this way imminent. was given that Principle 5.2.ii only concerned with exceptional cases communication. Where serious but non-imminent danger justifying a exists, communication could take place accordance with the pro-

visions of Principle 5.2.ii.a.

406 Bilaga 4 sou 1997:65

26 EXPLANATORYMEMORANDUM

63. may occasionally be for the police necessary to communicate data to private bodies, although not the on same scale as envisaged the case of mutual assistance between the police and other public bodies. Sometimes the police will make data available on known confidence tricksters to shops and banks, information or concerning stolen credit cards and cheques. Once again, Principle 5.3 treats these as exceptional

cases, requiring a clear legal obligation authorisation or for example the consent of a magistrate, the consent of the or supervisory authority. the absence of these factors, Principle 5.3 repeats the same conditions set out Principle 5.2.ii.

64. to be understood that the provisions of Principles 5.2 and 5.3 cover the diffusion or broadcasting to public bodies or private persons of ldentikit pictures or photographs of suspected persons which result from automated data processing.

65. Principle 5.4 relates to the international transfer of police data the strict sense between police bodies. The reference to international law refers not only to international agreements concerning mutual assistance criminal matters but also to co~operation within the framework of Interpol. addition, this principle also takes account of the existence or conclusion of agreements between neighbouring states which are designed to improve transfrontier data communication between police bodies.

66. As regards the term, police bodies", recognised that certain

member states certain types of police work be carried may out by authorities which are not stricto police bodies". sensu Alternatively, may be the case that certain functions which are thought to be within the competence of the police certain member states may actually be discharged by non-police agencies other member states.

67. For the purposes of Principle 5.4, therefore, the term "police bodies" should be understood broad a sense. The question to be asked whether the body performing function related a to the prevention or suppression of criminal offences to the maintenance or of public order. Finally, Principle 5.4 should not be interpreted excluding the possibility as that data may be transferredito foreign judicial authorities where such authorities exercise functions concerning the prevention and suppression of criminal offences. without saying that goes the requirements laid down Principle 5.4 must be respected.

68. international communication of personal data between police bodies should only take place accordance with the conditions either set out a or Principle 5.4.b will be operative the recipient state not a

Bilaga 4 407

EXPLANATORY MEMORANDUM 27

member of Interpol or there does not exist a treaty authorising communication of data to the recipient. 69. The text of Principle 5.4 reflects to some extent the provisions of Article of the Data Protection Convention which treats the issue of transborder data flows. will be noted that the clause "and provided that domestic regulations for the protection of the person are not prejudiced" counterpart to the concept of equivalent protection" the recipient a state contained paragraph 3.a of Article I2. Accordingly, the sending authority should satisfy itself to the level of data protection for police as data existing the receiving state. Should the sending authority impose conditions the of the data the receiving state for example as to on use the length of conservation, to be understood that these conditions to be respected. Both Principles 5.4.a and b are governed by the are proviso. 70. Principle 5.5 sets out number of rules which should govern the a different forms of communication referred to above. addressing the rules which should govern the communicating of data, the drafters inspired to some extent by the provisions conwere tained the "Rules international police co-operation and on the on internal control of lnterpols archives". addition, the provisions of the European Convention on Mutual Assistance Criminal Matters of 20 April 1959 are reflected the text. 71. The criteria outlined Principle 5.5.i are aimed at ensuring that the communication of data be justifiably carried out. will be recalled can that Principle 5.1 obliges a police body requesting data from another police body within the police sector to have a legitimate interest obtaining the data. However, Principle 5.5.i envisages both internal and international exchanges of data being made subject to a justification requirement. 72. accepted however that domestic law or provisions international agreements dispense with the requirement of a reasoned may request. 73. Principle 5.5.ii not absolute nature. The conditions set out are as far possible" to be satisfied. For example, accepted that as certain countries judicial decisions are not always relayed back to the police. 74. As stated previously, the interest of both the police itself as

well the individual that data are accurate.

as 75. Principle 5.5.ii flexible to the extent that appreciated that

408 Bilaga 4

28 EXPLANATORYMEMORANDUM

different monitoring periods exist the various countries. for this

reason that verification of the quality of data made possible right up to the moment of communication.

76. Principle 5.5.iii exceptionally allow the data may to be used for purposes other than the purposes justifying the initial request for communication. essential that the communicating body be informed of an intention to so use the data. must be borne mind that the different

purposes must relate to one or more of the factors contemplated Principles 5.2 to 5.4.

77. Principle 5.5.iii does not apply to communication within the police sector. The rules outlined Principles 4.1 and 5.1 applicable that are to case.

78. While Principle 2 constitutes a general principle for the collection of data by the police, Principle 5.6 concerns the particular situation where the police may seek to collect data by linking up its files with files held for different purposes, for example social security bodies, passenger lists kept by airlines, trade union membership files, etc. Alternatlvely, may be sought to match up a number of files to see they provide clear profile a of a certain type of delinquency and the sort of persons likely to engage such delinquency.

79. The legitimacy of such practices made conditional the of on grant either of the types of authorisation laid down a and b. The clear legal provision referred to Principle 5.6.b should state the conditions under which interlinkage can take place.

80. The possibility of the police having direct computerised a access to files held by different police bodies or by other bodies discussed the final sub-paragraph of Principle 5.6. Direct these circumstances access must be accordance with domestic legislation which should reflect certain key principles of the Recommendation.

Principle 6 Publicity, right of access to police files, right of rectification and right of appeal

81. The requirement of publicity for the existence of police files well as as regard to the rights of individuals vis-ä-vis police files of fundamental importance. Principle 6.1 entrusts the task of publicity to the supervisory authority, although member states will doubt find additional no ways of implementing this requirement.

82. The requirement of publicity should apply principle to all auto-

mated files. However, recognised that the amount of information which can be given to police files will depend particular circumon

sou 1997:65 Bilaga 4 409

EXPLANATORYMEMORANDUM 29

stances. For example, a more general description could be given to an ad hoc file related to a delicate inquiry progress. 83. The individual should the first instance be enabled to direct a request for access to a police file to the controller of the file. At the very least, this right should be exercised through the intermediary of the supervisory authority. Domestic law should determine the appropriate means of exercising the right. addition, Principle 6.2 seeks to guarantee access by the data subject at reasonable intervals and without undue delay. 84. principle, requests for access to data should not be registered as registration of requests could inhibit exercise of the right. However, a member state does operate a system of registration, care should be taken to ensure that the register of requests kept separate from the normal criminal files held by the police. Consideration should also be given to the destruction of the register after the Iapse of a reasonable period of time. 85. Where data have been shown to be inaccurate as a result of the exercise of the right of access or found to be inaccurate, irrelevant or excessive as a result of the application of other principles, Principle 6.3 provides that the police should ensure that the relevant file put order. This can be done by erasing inaccurate data, or rectifying the information so as to make correspond to the rightful situation. As an alternative to erasure, Principle 6.3 makes possible for data to be retained on the file but subject to an accompanying statement which sets out the true position. This could be the case, for example, for statements made by witnesses which have been shown to be inaccurate. Rather than removing the statement entirely from the file, may be desirable to retain while at the same time attaching a true version of events. 86. The second sub-paragraph of Principle 6.3 sets out a timetable for erasure or for corrective measures to be taken. to be noted that these precautions are not confined to the file itself, but must, as far as possible, be applied to every other document linked to the file. 87. Experience at least one member state has shown that principle should be possible to authorise access the vast majority of cases. Principle 6.4 recognises that the right of access and thus the rights of

rectification and erasure may be refused the cases set out.

88. will be noted that the restriction favour of the data subject or the rights and freedoms of others has been taken over from Article subparagraph 2.b of the Data Protection Convention. the context of the police sector, this expression could cover the need to protect witnesses or police informers.

410 Bilaga 4

sou 1997:55

30 EXPLANATORYMEMORANDUM

89. The alternative justification for restricting indispensable access — for the performance of a legal task of the police does not have — an exact counterpart Article 9 of the Convention. However, believed that, within the context of the restrictions the right of the on access, Convention derogation for the suppression of criminal offences best interpreted along those lines.

90. An individual may be pressurised into obtaining of his police a copy file, for example by a prospective employer. may not be his interests to receive a written copy or a statement of what contained the file. such a case, domestic law may authorise oral communication of the file contents.

91. Principles 6.5 and 6.6 set out certain procedural guarantees the event of a refusal or restriction of the rights of rectification access, or erasure. the first place, a refusal or restriction must be motivated writing. important to demonstrate that the duty conferred the on police by Principle 6.4 to weigh the rights of the data subject against — the superior interests stated therein has been exercised. — 92. will be noted that communication of the only be reasons may denied for the same reasons that justify a refusal restriction of the or rights of access, rectification or erasure. The data subject should be told of his right to appeal against a refusal of access. This right should be stated the reasoned decision envisaged Principle 6.5. However, even no reasons are given for a refusal of access, because a superior interest thought by the police to be at stake, information should still be given to the individual on how to challenge the decision.

93. Principle 6.6 drafted such a way as to take account of the different practices the various member states regard to the exercise of the right of access. certain countries may be the case that the individual will have no direct right of access to a police file and he will be obliged to gain access through the intermediary of the supervisory authority.

94. The reference to or another independent body" indicates that certain countries a court or tribunal may replace the supervisory authority for appeal purposes. But irrespective of this possibility, the data subject will of course enjoy the right to to court tribunal to seek go a or rectification of a file, or completion of a file, etc. where this has been refused.

95. Domestic law will determine the interventionist of the powers supervisory authority or other independent body regard to the examination of the contested police file. may be that the inspecting body not obliged

Bilaga 4 411

EXPLANATORYMEMORANDUM 31

to actually communicate the data to the individual even there no justification for refusing access. The data subject could be simply informed that a verification of the police file has taken place, and that the file order. Alternatively, the inspecting body may decide to release the data contained on the file to the data subject.

Principle 7 Length of storage and updating of data — 96. essential that periodic reviews of police files are undertaken to ensure that they are purged of superfluous or inaccurate data and kept up to date. Principle 7.1 lists certain considerations which should be borne mind when determining whether or not data continue to be necessary for the prevention and suppression of crime or for the maintenance of public order. 97. Principle 7.2 expresses the desire that the quality of the data should be regularly checked pursuant to fixed rules and that data should also be the subject of rule-based conservation periods. Implementation of this principle would facilitate the task conferred on the police by Principle 5.5, sub-paragraph 98. Domestic law may authorise the means for laying down such rules. Alternatively, rules could be formulated by the supervisory authority itself consultation with police bodies. Should the police itself elaborate rules, the supervisory authority should be consulted as to their content and application. 99. accepted that police data are of obvious value for research and statistical purposes. Domestic laws on archives will provide ways of dealing with any problems which arise this context. Where relevant, reference should also be made to the provisions of Recommendation No. R 83 10 on the protection of personal data used for scientific research and statistics.

Principle 8 Data security — 100.Princip/e 8 reflects the requirements of both physical security and confidentiality. The responsible body referred to previously should ensure that only specifically authorised personnel have access to terminals and that communications of data carried out pursuant to requests made under Principle 5 are authorised. For this purpose, a log could possibly be kept by the responsible body recording the sort of information contemplated Principle 5.5.i.

sou 1997:65 Bilaga 5 413

Personregister inom polisen

Denna bilaga innehåller en kortfattad beskrivning de olika centrala av register som förs inom polisen jämte vissa de lokala registren. av Krirninalregistret, körkortsregistrets belastningsdel, person- och belastningsregistret och säkerhetspolisens register berörs dock inte eftersom dessa beskrivs mer ingående i den allmänna delen av

betänkandet. Övriga centrala register indelas här i de som har

anknytning till den brottsutredande verksamheten avsnitt 1, de som har anknytning till polismyndighetsärenden eller allmän polisverksamhet avsnitt 2 samt de som har mer administrativ karaktär avsnitt 3. I avsnitt l och 2 har registren delats in i två undergrupper; dels sådana register som anses utgöra polisregister enligt polisregisterlagen och således omfattas av den absoluta polisregistersekretessen, dels de som inte anses utgöra sådana register. Vissa av de centrala registren förs även de lokala polismyndigav hetema. Utöver dessa finns stor mängd register endast förs en som lokalt. Sist i denna bilaga redogörs för vissa de lokala registren. l av avsnitt 4 beskrivs de register har anknytning till den brottsutresom dande verksamheten, i avsnitt 5 de som har anknytning till polismyndighetsärenden eller allmän polisverksarnhet och i avsnitt 6 de har som mer administrativ karaktär. Vilka register myndighet för och hur en dessa register är utformade beror naturligtvis på den enskilda myndighetens behov. De exempel redovisas i dessa avsnitt är huvudsaksom ligen hämtade från polismyndigheten i Stockholms län. Några registertyper förekommer bland många och i vissa fall alla polismyndigheter. Det skriftliga material som har legat till grund för redogörelsen i dessa avsnitt ger inte alltid på frågan ett register utgöra ett svar om anses polisregister eller I redogörelsen skiljs därför inte mellan dessa båda typer av register.

414 Bilaga 5 sou 1997:65

1 Centrala register som har anknytning till den

brottsutredande verksamheten

1.1 Register som anses utgöra polisregister

1.2 Fingeravtrycksregistret

Registret förs med tillstånd meddelat av Datainspektionen den 30 mars

1976 samt den 23 augusti 1989. Datainspektionen har också meddelat föreskrifter för registret. I Datainspektionens tillståndsbeslut den 30 mars 1976 har under

rubriken registerändamål antecknats följande:

Registret omfattar daktylograrn fingeravtryck angående de personer som varit föremål för åtgärd enligt 28 kap. 14 § rättegângsbalken. Fingeravtryck skall enligt 6 § kungörelsen 1947:950 fingeravtryck insändas till Rikspolisstyrelsen. om

Registret är ett hjälpmedel dels i brottsspaningssarnmanhang, dels

för identifiering person med okänd eller tvistig identitet. av

Registret är ett polisregister och regleras sålunda av bestämmelserna i lagen 1965:94 om polisregister m.m.

Registret har hittills varit uppdelat i två delregister, ett A-register och ett B-register. B-registret skall fortsättningsvis till allra största delen föras Statens invandrarverk, medan återstoden skall sammanföras av med A-registret hos Rikpolisstyrelsen. Registret bygger på uppgifter sänds till Rikspolisstyrelsen enligt 7 § förordningen 1992:824 som fingeravtryck m.m. Enligt denna bestämmelse skall fingeravtryck om som har tagits med stöd av 28 kap. 14§ rättegångsbalken under utredning om brott eller med stöd av utlänningslagen eller lagen om särskild utlärmingskontroll skyndsamt sändas till Rikspolisstyrelsen tillsammans med beskrivning personen. Detta gäller dock inte en av fingeravtryck har tagits av den som inte är misstänkt för brott. som Bortsett från fingeravtryck tas med stöd av utlänningslagarna är som det således bara fingeravtryck från misstänkta som registreras. I A-

registret registreras uppgifter den som misstänks för brott eller

om har häktats därför att fråga har uppstått om att lämna ut personen som till främmande stat. I B-registret får registreras uppgifter om en en utlänning inte kan styrka sin identitet vid ankomsten till Sverige som

eller när han därefter ansöker om uppehållstillstånd eller som kan

komma att tas i förvar enligt bestämmelser i utlänningslagen. Det är

dessa uppgifter som fortsättningsvis skall registreras av Statens

invandrarverk. B-registret får också innehålla uppgifter om utlänningar

avses i 19 § lagen 1991:572 om särskild utlänningskontroll.

som

Dessa uppgifter skall alltjämt registreras av Rikspolisstyrelsen. Utöver

vad har nämnts finns det också ett spårregister som innehåller som nu uppgifter om oidentifierade spår från brottsplatser.

Bilaga 5 415

Beträffande de personer som skall registreras får endast införas

uppgift om år för daktyloskopering,

personnummer, processnummer och mönstertyp särskilda, biologiska sännärken finns i varje som fingeravtryck. I spârregistret skall dessutom införas uppgift om registernummer.

Fingeravtrycksregistret anses utgöra ett polisregister i polisregister-

lagens mening Det omfattas därför den absoluta sekretess av som

enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen gäller för sådana register. Uppgifter

i registret får lämnas ut endast i enlighet med vad sägs i polissom

registerlagen och polisregisterkungörelsen. Av Rikspolisstyrelsens

ansökan framgår att registret endast skall användas inom polisen.

Uppgifter i fingeravtrycksregistret skall enligt 14 § polisregister-

kungörelsen gallras bl.a. om misstanke antecknats inte längre som föreligger eller om domstol har frikänt den misstänkte.

1.1.2 Signalements- och känneteckensregister

Registret förs med tillstånd meddelat av Datainspektionen den 30 mars

1976 samt den 23 augusti 1989. Datainspektionen har också meddelat

föreskrifter för registret. I Datainspektionens tillständsbeslut har under rubriken registerändamål antecknats följande: Registret omfattar signalement och kännetecken angående de personer som varit föremål för åtgärd enligt 28 kap. 14 § rätte-

gângsbalken. Fingeravtryck skall enligt 6 § kungörelsen 1947:950 om fingeravtryck insändas till rikspolisstyrelsen. Registret är ett hjälpmedel dels i brottsspaningssammanhang, dels

för identifiering av person med okänd eller tvistig identitet. Registret är ett polisregister och regleras sålunda av bestämmelserna i lagen 1965:94 om polisregister m.m. Registret bygger på uppgifter som sänds till Rikspolisstyrelsen enligt 7 § förordningen 1992:824 om fingeravtryck Enligt denna m.m. bestämmelse skall beskrivning av en person sändas in till Rikspolis-

styrelsen då fingeravtryck sänds in. De registreras i

personer som

Signalements- och känneteckensregistret är således desamma som de som införs i fmgeravtrycksregistret. Beträffande dessa skall,

personer förutom administrativa uppgifter, registreras uppgift och om namn

personnummer, nummer på fotografi, nationalitet, kroppslängd,

kroppsbyggnad, ansiktsform, hårfärg, skallighet, hårforrn, ögonfärg, näsform, tandstatus, tatueringar och andra kännetecken.

Signalements- och känneteckensregister är ett polisregister i

polisregisterlagens mening. Det omfattas därför den absoluta av

sekretess som enligt 7 kap. l7§ sekretesslagen gäller för sådana

som sägs i polisregisterlagen och polisregisterkungörelsen. Av

Bilaga 5 sou 1997:65

Rikspolisstyrelsens ansökan synes framgå att registret endast skall användas inom polisen.

1.3 Brottsanmälansregistret

Enligt 1 § RI-förordningen skall det finnas ett informationssystem

grundat på automatisk databehandling rättsväsendets informationssystem för att insamla, lagra, bearbeta och lämna uppgifter som har

samband med verksamheten inom polis-, åklagar- och domstolsväsendet samt kriminalvården. Detta informationssystemet skall enligt 2 §

RI-förordningen uppdelat i delsystem för databehandling av bl.a.

vara brottsanrnälan. Brottsanmälansregistret utgör således ett delsystem

inom RI-systemet. Registret utgöra ett polisregister enligt l §

anses

polisregisterlagen och förs med hjälp av ADB enligt RI-förordningen.

Brottsanmälansregistret består av tvâ delregister, nämligen brotts-

registret och centrala brottsspaningsregistret CBS. Ändamålet med

brottsregistret är enligt Rikspolisstyrelsens ändamålsbeskrivning att: skapa ett brottsregister som omfattar flertalet till polisen anmälda

brott och utgör underlag för intern brotts- och verksamsom

hetsstatistik för spanings- och övervakningsändamål, för planeringen den polisiära verksamheten samt för rättsstatistiken.

Ändamålet med centrala brottsspaningsregistret är att: skapa ett särskilt brottsregister över anmälda allvarligare brott vilket utnyttjas i brottsspanings- och brottsutredningsverksamhet samt i därmed jämförlig polisiär verksamhet registret

arman kallades tidigare Modus Operandi-registret. Brottsregistret och CBS regleras således av bestämmelser i RIförordningen. Det gäller för det första ändamålet med registret och

registerinnehållet och, för det andra, den ordning enligt vilken uppgifter skall lärrmas till registret och uppgifter från registret lämnas

ut. Bestämmelserna reglerar också den ordning enligt vilken uppgifter tagits in i registret skall utgå ur detta samt vården av registret som med därtill hörande handlingar. Datainspektionen har dessutom i

beslut den 21 december 1976 meddelat vissa kompletterande föreskrif-

ter för dessa delsystem.

Enligt 9 § 5 RI-förordningen skall polismyndighet lärrma uppgift till

Rikspolisstyrelsen anmälan om brott, dock inte om ärendet förs i om diarium i 6 § sekretessförordningen 1980:657. Rikspolissom avses styrelsen får enligt 10 § RI-förordningen meddela närmare föreskrifter

omfattningen uppgiftsskyldigheten. I Rikspolisstyrelsens

om av

föreskrifter skyldighet att lämna uppgift om amnälda brott m.m.

om RPS FS 1994: 13 vilka anmälda brott och händelser som skall anges rapporteras. CBS innehåller uppgifter anmälda brott, tillvägagångssätt, signaom lement beträffande som setts på brottsplatsen, motsvarande personer

Bilaga 5 417

uppgifter om fordon, spår från brottsplats Uppgifter till registret m.m.

kommer frånbrottsanmälningar, brottsplatsundersökningsprotokoll och

annan brottsinfonnation. Av de nyssnänmda föreskrifterna från

Rikspolisstyrelsen framgår vilka brott skall antecknas i CBS.

som Av 7 kap. 17 § sekretesslagen följer att uppgifter ur brottsanmälansregistret inte får lämnas ut annat än i enlighet med vad sägs i som

polisregisterlagen eller polisregisterkungörelsen. Av RI-förordningen följer att uppgifterna i brottsanmälansregistret används inom polisen

BRÅ för

samt av framställning av statistik. Uppgifter om namn pä

misstänkta personer lämnas inte, väl CBS men personnummer. används internt inom polisen för att t.ex. söka identiskt eller liknande brott eller brott som har förövats av samma person. Datainspektionen har i sitt beslut medgivit att Rikspolisstyrelsen i samband med att styrelsen deltar i spanings- och utredningsarbete rörande grövre brott och mer omfattande seriebrottslighet i syfte att —

främja detta arbete gör samkörningar med ADB av uppgifter från

brottsanmälansregistret och ñngeravtrycksregistret, passregistret, signalements- och känneteckensregistret, registret över efterlysta och spärrade fordon, förundersökningsregister, verkställighetsregister samt personefterlysnings- och U-boksregistret.

Beträffande gallring gäller vad som sägs i 14 § polisregisterkungörelsen. Av Datainspektionens beslut den 25 januari 1978 framgår att uppgifter i brottsregistret skall gallras senast efter fem år.

1.4 Allmänt spaningsregister

Allmänna spaningsregistret ASP förs av Rikspolisstyrelsen med

tillstånd av Datainspektionen enligt beslut den 18 maj 1977. Registret

har följande ändamålsbeskrivning: Registret skall lagra och systematisera uppgifter med anknytning

till misstänkt eller konstaterad brottslighet för att användas i polisens spanande och brottsutredande verksamhet och är avsett att ersätta de nuvarande manuellt förda spaningsregistren.

Uppdatering av registren skall ske dels av Rikspolisstyrelsen, dels

av den lokala polisorganisationen. För uppdateringen skall företrädesvis användas tenninaler. Terrninalanvändarna skall kunna initiera systematiseringar och sammanställningar regiav strerade uppgifter. Innehållet i registret delas i huvudgrupper, i vilka sådana upp sex

uppgifter sammanförs som på ett eller annat sätt anses höra ihop. De sex huvudgrupperna är uppgifter om person, om modus operandi, om

vård, om fordon och om farkoster samt slutligen s.k. notiser. Huvudgruppen uppgifter om personer får innehålla uppgift bl.a. om personnummer, namn, kön, medborgarskap, kännetecken, brottsspecialitet och s.k. A-markering, vilket indikerar att det är fråga svårt om en

14 170542

Bilaga 5 sou l997:65

brottsbelastad I huvudgruppen modus operandi får det föras person.

in uppgifter om tillvägagångssätt, angreppsobjekt, medel, vinningsobjekt och lokalitet. Huvudgruppen uppgift om vård får innehålla uppgift om kriminalvård eller arman brottspåföljd. Huvudgrupperna fordon och farkoster är avsedda att innehålla uppgifter om båtar och

flygplan. I huvudgruppen notiser får vissa angivna notistyper förekomma. För det första får sarnlingsrubrik för viss typ av brottslighet anges, t.ex. en våld, väpnat rån eller narkotika, och därunder antecknas "misstankar

planerad, förberedd, pågående eller fullbordad brottslighet" eller

"redan konstaterat brott". Notistypen span får innehålla "spa-

om ningsinfonnation som har samband med misstankar om planerad, förberedd, pågående eller fullbordad brottslighet, där specifikation av

brottet inte kan ske. Notistypen "tillhåll får innefatta uppgifter om tillhåll, "exempelvis hotell, klubbar, lägenheter etc. dit planerad,

förberedd, pågående eller fullbordad brottslighet kan misstänkas vara knuten". Förutom de nu nämnda notistyperna finns det ytterligare tre vilka får innehålla uppgift om en registrerad persons bostadsadress, uppgift att han har anhållits eller häktats samt uppgift om att han om har avlidit. Under en notistyp får slutligen också anges vissa typer av

brott under förutsättning att de är av intresse ur spaningssynpunkt. De

uppgifter får föras in i registret får endast kombineras på vissa som bestämda sätt.

ASP utgöra ett polisregister för vilket gäller absolut sekretess

anses enligt 7 kap. 17§ sekretesslagen. Uppgifter i ASP får lämnas ut

endast i överensstämmelse med polisregisterlagen och polisregister-

kungörelsen.

Förutom vad som sägs om gallring i 14 § polisregisterkungörelsen

skall uppgifter person enligt Datainspektionen gallras så snart om en samtliga notiser har gallrats beträffande denne. Om det i anslutning till uppgift om en person finns anteckningar om vård, uppgifter om modus operandi eller spärr skall personen inte tas bort ur registret om

förrän han har fyllt 80 år eller uppgiften i annat fall inte behövs för

registret. Detsamma gäller registrerad person är A-markerad, om en

vilket indikerar att han är svårt brottsbelastad. Registrerade fordon och

farkoster skall också tas bort ur registret när alla anknytande notiser har gallrats bort. Notiser gallras viss tid mellan sex månader och fem år efter den sista tidpunkten för en iakttagelse eller en händelse.

Då det gäller gallring har Datainspektionen i sin rapport den 28 september 1989 anfört s. 33 att polisregisterlagens gallringsbestämmelser visserligen innebär att gallringstiderna för ASP är långa, att reglerna på grund anvisningar som Rikspolisstyrelsen har

men av

utfärdat i praktiken tillämpas restriktivt. I Rikspolisstyrelsens före-

skrifter RPS FS 1994:14 anges i 4 § att en uppgift som har tagits in

Bilaga 5 419

i ASP skall utgå registret när misstanke brott inte längre ur om

föreligger.

1.1.5 Beslags- och analysregister

Registren förs av Rikspolisstyrelsen, Statens kriminaltekniska

laboratorium SKL samt 28 polismyndigheter med tillstånd meddelat av Datainspektionen den 6 november 1987.

Ändamålet med registren skall enligt tillståndet vara:

ggls underlag för undersökning av Modus Operandi och profiler

av taktisk och strategisk betydelse för den nationella och interna-

tionella narkotikabekämpningen, dels rapportering analys-

resultat avseende beslagtagen narkotika samt framställning

av statistik. Syftet med systemet är att analysresultat snabbt skall kunna bli

tillgängligt för Rikspolisstyrelsen och respektive narkotikarotel via bildskärm. Rikspolisstyrelsen skall ha tillgång till hela registret medan narkotikarotlarna vid övriga polismyndigheter endast skall ha tillgång

till uppgifter sina ärenden. SKL skall endast ha åtkomst till om egna analysdelen av registren för att kunna ansvara för in- och utdata vad

avser narkotikaanalyser, protokoll och förhandsbesked av analyser. Av

ansökan framgår att analysdelen registren skall innehålla uppgift av om det misstänkta preparatet och motsvarande beslagsnummer. Enligt Datainspektionen fick delregistren anses förda för respektive myndighets verksamhet, vilket innebar att myndigheterna skulle vara registeransvariga för sitt eget register.

Registren får endast innehålla de uppgifter framgår ansökan.

som av De personer som enligt ansökan skall registreras är "frihetsberövade personer i samband med beslag av narkotika". Beträffande dessa personer skall antecknas uppgifter bl.a. identitet, modus operandi, om

transportmedel, eventuell beslagtagen valuta och eventuella

vapen.

Dessutom skall den beslagtagna narkotikan beskrivas och och när

var

den anträffades. Den automatiska databehandlingen får endast utföras

på det sätt som angivits i ansökan.

De register som förs av Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna anses utgöra polisregister i polisregisterlagens mening. De omfattas

därför av den absoluta sekretess gäller enligt 7 kap. 17 § som

sekretesslagen. Registren synes endast vara avsedda att användas inom

polisen.

I det av SKL förda registret registreras uppgift beslagtagen

narkotika, beslagsnummer och analysresultat. Beslagsnumret utgjorde enligt Datainspektionen en uppgift som kan hänföras till enskild

person. Registret utgör därmed ett personregister. Däremot är det inte fråga om ett polisregister. Uppgifterna omfattas dock sekretess av

enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen.

420 Bilaga 5 sou 1997:65

Beträffande gallring av polisregister finns regler i polisregisterlagen. Datainspektionen har därför ansett sig förhindrad att meddela föreskrifter om gallring av de register som förs av Rikspolisstyrelsen

och polismyndigheterna. Rikspolisstyrelsen har emellertid i ansökan angett att uppgift om personnummer utom födelseår, narrmuppgifter och på legitimationshandlingar skall gallras efter fem år.

nummer

Personuppgifterna i det register som förs av SKL, dvs. uppgift om

beslagsnummer, skall enligt Datainspektionens beslut gallras senast fem år efter registreringen.

1.1.6 Finanspolisens analys- och spaningsregister

Registret förs Rikspolisstyrelsens finanspolis med tillstånd av rege-

ringen den 16 december 1993. Datainspektionen har den 27 januari

1994 meddelat föreskrifter för registret. Regeringen har efter

överklagande ändrat Datainspektionens beslut i vissa delar.

Registret består av tvâ delregister, finanspolisens analys- och förspaningsregister samt ñnanspolisens diarium.

Av ändamålsföreskriften framgår att finanspolisens analys- och

förspaningsregister skall:

utgöra ett hjälpmedel i Rikspolisstyrelsens spanings- och analys-

verksamhet i ärenden hos myndighetens ñnanspolisenhet som avser sådana förfaranden som anges i l § lagen 1993:768 om

åtgärder mot penningtvätt. Registret får användas även för fram-

ställning av statistik.

Ändamålet med finanspolisens diarium skall

vara: att utgöra ett diarium enligt 15 kap. sekretesslagen 1980: 100 vid

Rikspolisstyrelsens ñnanspolisenhet.

Registret får enligt föreskrifterna innehålla uppgifter som rapporteras

till Rikspolisstyrelsen enligt 9 och 12 §§ penningtvättlagen eller från andra polismyndigheter eller motsvarande utländska samarbetspartners

eller framkommit i ñnanspolisens spanings- och analysverksamsom het, under förutsättning att det finns skäl att anta att transaktionen medel härrör från ett brottsligt förvärv av allvarligare slag. avser som

Personregistret får även innehålla uppgifter som rapporteras till Rikspolisstyrelsen från tullmyndigheter eller tullmyndigheternas utländska samarbetspartners i deras polisiära verksamhet under

förutsättning att det finns skäl att anta att transaktionen avser medel härrör från ett brottsligt förvärv allvarligare slag. Vidare får som av

registret innehålla uppgifter som härrör från andra källor än vad som

under förutsättning att de har ett klart samband med anges ovan,

uppgifter registrerats enligt vad som sägs ovan och bedöms vara

som betydelse för utredningen av det aktuella ärendet. av Uppgifter till registret får inhämtas genom automatisk databehand-

ling från personregistret "Finanspolisens diarium". Uppgifter får även

Bilaga 5 421

inhämtas genom automatisk databehandling andra personregister,

under förutsättning att det rör sig enstaka personuppgift och

om att

den tillförs registret i form ordbehandlingsdokument.

Finanspolisens analys- och spaningsregister utgör enligt regeringens bedömning ett polisregister i polisregisterlagens mening. För uppgifter

i registret gäller absolut sekretess enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen. I Datainspektionens beslut sägs att uppgifter får lämnas det inte ut om står i strid med sekretesslagens bestämmelser. Såvitt gäller utlämnande

till Rikspolisstyrelsens utländska samarbetspartner har Datainspektionen särskilt framhållit sekretessregeln i 7 kap. 16 § sekretesslagen. Finanspolisens diarium får enligt Datainspektionens föreskrifter endast innehålla sådana uppgifter i 15 kap. 2 § sekretessla-

som anges

gen. Personuppgifter som omfattas av sekretess enligt lag får

samma dock inte registreras. Uppgifter diariet får således lämnas efter ur ut

sedvanlig sekretessprövning. Personuppgifter i ett ärende skall gallras så snart det inte längre

finns skäl att anta att transaktionen avsett medel härrör från som

brottslig verksamhet av allvarligare slag eller när fem år förflutit sedan

ärendet senast tillfördes uppgifter. Föreskrifter

om gallring av Finanspolisens diarium finns inte.

1.2 Register inte utgöra som anses polisregister

1.2.1 Godsregister

Registret förs med tillstånd meddelat Datainspektionen den 5 av november 1975. Ändamålet med registret

är enligt tillståndet följande:

I registret registreras gods stulits, förkommit eller ornhänsom

dertagits t.ex. såsom hittegods eller vid husrannsakan. Registret

, används i polisens spanings- och utredningsverksamhet för att identifiera sådant gods. Registret används vidare för kontrolleatt ra gods som pantsatts hos pantlånerörelser och liknande inrättningar. Det kan även efter hänvändelse enskild till — av person

vederbörande polismyndighet användas för kontroll gods

- av

som utbjudits till enskild person för försäljning. Registret skall också utgöra underlag för viss statistik avseende och värdet

arten av gods, som stulits m.m.

Godsregistret består av två delar, godsregistret och bevakningsregistret. Godsregistret skall innehålla uppgifter gods stulits,

om som

förkommit eller tagits hand beslag. I om genom t.ex. bevaknings-

registret skall registreras uppgifter gods tagits i beslag om som men

som inte har återfunnits i godsregistret. Det är enligt Datainspektio-

nens beslut fråga om gods kan förväntas komma bli registrerat som att

i godsregistret såsom stulet eller förkommet. Bevakningsregistret skall

Bilaga 5

vidare innehålla uppgifter gods pantsatts i Stockholm,

om som Göteborg och Malmö samt vissa andra större orter. Detta skall ske

varje dag upprättas pantbankerna och sänds grundval av listor som av till vederbörande polisdistrikt. Förfarandet har sin grund i upp-

enligt 19 § lagen pantlånerörelse numera 27 §

giftsskyldigheten om pantbankslagen 1995: 1000. Registren får endast innehålla de uppgifter framgår av ansökan

som

och beslutet. De uppgifter skall registreras är dels uppgifter som

som gör det möjligt att återfinna ärendet, dels beskrivning av godset.

I tillståndet att godsregistret inte utgör ett polisregister i

anges

polisregisterlagens mening och att begäran om utlämnande får

en prövas lagen inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna mot om

handlingar numera sekretesslagen.

Föreskrifter gallring saknas. Däremot framgår av ansökan att

i godsregistret skall bevaras direktåtkomstminne i högst uppgifterna två år och därefter i ytterligare fem år magnetbandsregister. I bevakningsregistret skall uppgifter gods enligt ansökan bevaras i

om högst sju månader.

1.2.2 Efterlysningssystem för fordon m.m.

Registret förs Rikspolisstyrelsen och de lokala polismyndigheterna

av med tillstånd meddelat Datainspektionen den 23 juni 1986. av Ändamålet med registret skall enligt tillståndet vara "att utgöra

underlag och hjälpmedel för den polisiära spaningsverksamheten samt sprida upplysning inom polisen och till vissa andra myndigheter

att m.fl. fordon som efterlysts. om

Registret får endast innehålla de uppgifter framgår av ansökan.

som De får registreras är ägare till fordon som skall personer som efterlysas 40 OOO/år, anträffar ett efterlyst fordon person som 10 000/år efterspanas och som kan misstänkas samt person som färdas med visst fordon ägs 400/år. De uppgifter ett som av annan får är bl.a. uppgifter om fordonet, ägarens personnummer som anges

eller organisationsnummer, ägarens anledning till efterlysning,

namn,

handläggande polismyndighet och diarienummer, anträffningsdatum och anträffningsplats. Av Datainspektionens beslut framgår att fri text bara får innehålla uppgifter av den art som exemplifieras i ansökningen och inte uppgifter avses i 4 § datalagen. I ansökan anges

som fritext inte skall innehålla uppgift brott eller brottsmisstanke. att om

I ansökan uppgifterna är sekretessbelagda enligt 5 kap. l §

anges att och 9 kap. 17 § sekretesslagen. Föreskrifter om utlärrmande finns inte.

Av ansökan framgår emellertid att uppgifter registren skall lämnas

i form utdatalistor till Larmtjänst AB och kronofogdemyndig-

av heterna.

Bilaga 5 423

Uppgifterna skall gallras enligt vad framgår ansökan. I som av

denna anges efter hur lång tid från efterlysnings- eller avlysningsdatum

som olika uppgifter skall gallras. Tiderna varierar mellan två dagar och elva år.

2 Centrala

polismyndighetsärenden eller allmän polisverksamhet

2.1 Register utgöra

som anses polisregister

2.1.1 Personefterlysnings- och U-boksregistret, delregistret U-bok

Personefterlysnings- och U-boksregistret EPU-systemet förs med tillstånd meddelat Datainspektionen den 11 oktober

av 1977. Registret

består av två delregister; EP-delen och U-boksdelen. Endast

delregistret U-bok anses utgöra ett polisregister. Ändamålet med registret skall enligt tillståndet att: vara

gels i enlighet med efterlysningskungörelsen 1969:293 föra register över efterlysningar och utge förteckningar över gällande efterlysningar och över efterlysningar har återkallats, Q35 i

som

enlighet med 5 § 2 st lagen 1965:94 polisregister

om m.m. sammanställa och sända ut uppgifter från polisregister om avlägsnanden riket och beslut har samband därmed, 913:5 ur som använda de registrerade uppgifterna vid utredningar i passärenden enligt passkungörelsen 1941:836 och vid passkontroll enligt

utlänningskungörelsen 1969:136 samt vid därmed

annan

jämförlig polisiär verksamhet. Av 2 § efterlysningskungörelsen 1969:293 framgår att efterlysning

verkställs genom att uppgifter införs i register över

ett efterlysta personer som förs med hjälp av ADB. Rikspolisstyrelsen, polismyndighet, åklagarmyndighet eller Kriminalvårdsstyrelsen beslutar

efterlysning. Annan myndighet kan göra framställning hos polisen

efterlysning. Uppgifter personefterlysningar införs i EP-delen

om av registret.

Enligt 5 § andra stycket polisregisterlagen och 22 § polisregisterkungörelsen får Rikspolisstyrelsen sända

sammanställning över avlägsnanden ur riket och beslut har samband därmed som till olika

svenska myndigheter samt till de centrala utlänningsmyndigheterna i

Danmark, Finland, Island och Norge. En sådan sammanställning, den

s.k. U-boken, framställs varje år med kompletteringar

varje månad.

För framställning U-boken får Rikspolisstyrelsen av enligt 2§ 5 polisregisterkungörelsen i ett centralt register anteckna uppgifter

om den som utvisats Sverige enligt 4 kap. 7 §

ur utlänningslagen.

Bilaga 5 SOU 1997:55

Motsvarande uppgifter inkommer från de nordiska länderna eller som

från Interpol får enligt 7 § polisregisterkungörelsen också registreras.

Datainspektionen har i sitt beslut angett att delregistret U-bok är ett i polisregisterlagens mening. För detta register gäller polisregister absolut sekretess enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen. Uppgifter således lämnas U-boken i enlighet med ur registret som anges ovan genom

vad som anges i 22 § polisregisterkungörelsen.

registret betraktas inte polisregister i lagens EP-delen av som i EP-delen gäller således sekretess enligt t.ex. mening. För uppgifter 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen. ansökan tillstånd för registren skall Enligt Rikspolisstyrelsens om uppgifter gallras när s.k. makuleringstransaktion inkommer

inaktuella

samband med månadsvisa eller årsvisa körningar av registren. eller i

2.1.2 Interpolregistret

förs Rikspolisstyrelsen med tillstånd meddelat av Registret av Datainspektionen den 15 maj 1982. Registret består av två delregister.

innehåller polisregisteruppgifter och det andra utgör ett

Det ena diarium över ärenden inom interpolsektionen. Ändamålet med registret skall enligt tillståndet vara: återfinna ärenden i aktsamling vid styrelsens interpolsekatt en tion. Registret får förutom administrativa uppgifter innehålla uppgift om land, nationalitet, fordon, kontoärendetyp, nanm, personnummer, på legitimationshandling, indikativ begrepp för att nummer, nummer förfalskningstyp samt åtgärd. ange polisregistret omfattas absolut sekretess enligt Uppgifterna i av kap. 17 § sekretesslagen. De får således lämnas ut endast i överens- 7

stämmelse med polisregisterlagen och polisregisterkungörelsen.

Polisregistret är emellertid endast avsett att användas inom polisen. Uppgifter i diariet får lämnas ut efter sedvanlig sekretessprövning. i polisregistret skall gallras enligt vad anges i Uppgifterna som Uppgifter i diariet skall gallras tio år efter polisregisterlagen. Vid gallringen överförs uppgifterna till datalistor. registreringen.

2.1.3 Passregister över omständigheter avses i 20 § 1 och 3 som passlagen

Registret förs Rikspolisstyrelsen och de lokala polismyndigheterna av med tillstånd meddelat Datainspektionen den 10 oktober 1990. av Ändamålet med registret skall enligt tillståndet vara: tillhandahålla uppgifter behövs för kontroll av vilka att som är passinnehavare, att förhindra att mer än ett personer som

Bilaga 5 425

vanligt pass utfärdas, kontroll passtillstånd erfordras och om kontroll och avstämning passuppgifter. av

Av 23 § passförordningen 1979:664 framgår Rikspolisstyrelsen

att skall föra ett centralt passregister samt ett centralt register över

omständigheter som avses i 20 § l och 3 passlagen 1978:302.

Det centrala passregistret får innehålla uppgift bl.a. passinnehaom varens identitet, passnummer, passets giltighetstid och kod för särskilt passhinder. Registret anses inte utgöra ett polisregister. Det åtnjuter

enligt Rikspolisstyrelsen sekretess enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen.

Av 20 § passlagen följer att passtillstånd fordras för den är som intagen för vård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård eller lagen om rättspsykiatrisk vård, är inskriven i specialsjukhus enligt lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda eller utskriven på försök från sådant sjukhus, dock endast chefsöverläkaren vid om

sjukvårdsinrättningen har gjort anmälan att får utfärdas

om pass utan sådant tillstånd första punkten eller för patienten tidigare

utfärdat pass efter intagningen eller inskrivningen har återkallats på grund av framställning från Socialstyrelsen tredje punkten.

Registret över sådana omständigheter sägs utgöra som ovan anses

ett polisregister i polisregisterlagens mening. Rikspolisstyrelsen har grundat bedömningen i detta hänseende det i 9 § att polisregisterkungörelsen påpekas att det enligt passförordningen åligger Rikspolis-

styrelsen att föra ett sådant register. För detta register gäller således

absolut sekretess enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen. Såvitt framgår

av ansökan skall registret endast användas inom polisen. Uppgifter i registren skall gallras sju månader efter det senast att giltighetstiden för passet har gått eller har makulerats. ut passet

2.2 Register inte utgöra

som anses polisregister

2.2.1 Personefterlysnings- och U-boksregistret, EP-delen

Registret förs med tillstånd meddelat

av Datainspektionen den

11 oktober 1977. Det består två delregister, EP-delen och U-boken.

EP-delen, som inte anses utgöra polisregister, beskrivs i anslutning till redogörelsen för delregistret U-bok i avsnitt 2.1.1.

2.2.2 Passregister i övrigt

Registret förs Rikspolisstyrelsen och de lokala av polismyndigheterna med tillstånd meddelat Datainspektionen den 10 oktober 1990.

Av 23 §passförordningen 1979:664 framgår Rikspolisstyrelsen

att skall föra ett centralt passregister centralt register samt ett över

omständigheter som avses i 20 § 1 och 3 passlagen 1978:302.

Bilaga 5 sou 1997:65

Det centrala passregistret, inte anses utgöra ett polisregister,

som

får innehålla uppgift bl.a. passinnehavarens identitet, passnummer,

giltighetstid och kod för särskilt passhinder. En närmare

passets

redogörelse för registret finns i avsnitt 2.1.3 under rubriken passregister över omständigheter avses i 20 § l och 3 passlagen.

som

2.2.3 Identifiering av försvunna personer

Registret förs med tillstånd meddelat Datainspektionen den 16 juni

av 1988. Ändamålet med registret skall enligt tillståndet vara:

underlätta framtagning detaljerade signalementsuppgifter

att av varit försvunna längre tid och därvid om personer som en underlätta identiñeringen okända och avlidna personer. av

Registret får endast innehålla de uppgifter framgår av ansökan.

som De enligt ansökan skall registreras är "personer som personer som anmälts försvunna i BPU-systemet inte återfunnits efter 30 men som

dagar". Om dessa skall få registreras uppgift om bl.a. nanm,

personer adress, nationalitet, utseende, blodgrupp och tandstatus. Av ansökan framgår det kan bli fråga 200-300 personer per år samt att att om

anhöriga till registrerad också skall få registreras, liksom

en person den försvunnes tandläkare.

I ansökan uppgifterna är sekretessbelagda enligt 5 kap. 1 §

anges att och 9 kap. 17 § sekretesslagen. Föreskrifter om utlärrmande finns inte.

Uppgifterna skall gallras har återfunnits.

när personen

2.2.4 Katastrofregister

Registren förs Rikspolisstyrelsen och de lokala polismyndigheterna

med tillstånd meddelat Datainspektionen den 13 september 1993.

av Ändamålet med registret skall enligt tillståndet vara:

att utgöra polismyndigheternas resp. rikskriminalpolisens

katastrotliggare vid katastrofer och särskilda händelser av stor omfattning och därvid effektiv och säker identifiering av ge överlevande skadade, oskadade, döda samt efterpersoner, frågade, information flyttats i samband med om personer som

utrymning, infonnation personer som förts till sjukhus,

upptagningsplatser, inkvarteringar etc. samt information om

omhändertaget och utlämnat gods och fordon.

Registret får endast innehålla uppgifter de slag som framgår av an-

av sökan. De enligt ansökan skall registreras är katastrofpersoner som offer, flyttas vid en utrymning samt personer som personer som efterfrågas i samband med katastrof eller liknande händelse. en Uppgifter fordon och annat gods skall också kunna registreras. om

Bilaga 5

I ansökan anges att uppgifterna är sekretessbelagda enligt 5 kap.

l 7 kap. 19 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen. Föreskrifter

om utlämnande finns inte. Uppgifterna skall gallras senast tre månader efter det att det extraordinära läget upphört.

2.2.5 Kontrollkortsregister för visumskyldiga

Registret förs av Rikspolisstyrelsen och lokala polismyndigheter med tillstånd meddelat av Datainspektionen den 6 februari 1996. Registret har ännu i mars 1996 inte tagits i bruk.

Ändamålet med registret skall enligt tillståndet vara:

att föra register över viseringsskyldiga utlänningars inresor i det Nordiska passkontrollomrâdet för Rikspolisstyrelsens och

polismyndigheternas kontroll av utlänningars rätt att vistas här. Registret får endast innehålla de uppgifter framgår ansökan. som av

De personer som enligt ansökan skall registreras är "viseringsskyldiga

utländska medborgare. Beträffande dessa skall registreras uppgift om identitet, nationalitet, inreseort, datum för inresa och utresa, viseringsnummer, passnummer samt utfärdandeort för viseringen. I ansökan anges inget om sekretess. Registren skall såvitt framgår bara användas inom polisen.

Rikspolisstyrelsen har ålagts att senast den l februari 1997 till

Datainspektionen ge in en redogörelse för på vilket sätt uppgifterna skall gallras.

3 Centrala register administrativ karaktär

1 Medborgarskapsregistret

Registret förs med tillstånd meddelat Datainspektionen den 12 av december 1985 samt den 24 september 1993. Ändamålet med registret skall enligt tillståndet vara:

att tillgodose polisens behov uppgift medborgarskap för

av om

bl.a. fullgörande viss underrättelseskyldighet enligt internatio-

nella överenskommelser m.m. enligt vad i bilaga i

som uppges ansökan" samt "att tillgodose polisens behov uppgifter av för att fastställa viss identitet. persons Registret får endast innehålla uppgifter utländskt

om medborgarskap

beträffande personer är folkbokförda här eller har tilldelats som som

personnummer av andra skäl. Uppgift om tidigare medborgarskap får enligt Datainspektionens senare meddelade tillstånd när

sparas en

person erhåller svenskt medborgarskap.

Bilaga 5

Registret får bearbetas med hjälp ADB endast på det sätt som av framgår av ansökan.

ansökan uppgifterna åtnjuter sekretess enligt 7 kap. 14 §

I anges att sekretesslagen. Bestämmelser om utlänmande finns inte.

tillståndet föreskrivs personuppgifter skall gallras så snart de

I att

inte längre behövs för registrets ändamål. Uppgifter om tidigare medborgarskap skall gallras sist när tiden för det senare tillståndet går

ut den l januari 1997.

3.2 Beslags- och analysregister

förs Rikspolisstyrelsen, Statens kriminaltekniska

Registren av

laboratorium 28 polismyndigheter med tillstånd meddelat av

samt Datainspektionen den 6 november 1987. De register som förs av

polismyndigheterna utgör polisregister i Rikspolisstyrelsen och polisregisterlagens mening. Det register som förs av SKL har närmast administrativ karaktär och utgör inte något polisregister. Registret

beskrivs i avsnitt 1.1.5.

3.3 Polisens adressdatabas

Registret förs med tillstånd meddelat av Datainspektionen den 3 mars

1992. Ändamålet med registret skall enligt tillståndet vara:

polisen upplysning vilka som är folkbokförda

att ge om personer på bestämd adress för att därmed utgöra ett stöd i sådan en

hjälpande verksamhet som avses i 1 § polislagen. Registret får endast innehålla de uppgifter som framgår av ansökan. I ansökan att registret endast skall innehålla uppgifter om

anges "personer folkbokförda i Sverige med undantag för de som sekretess-

märkt sina adresser i folkbokföringen". De uppgifter som skall registreras är personnummer, gatuadress samt markering om perso-

gatuadress är aktuell eller . nens

I ansökan att uppgifterna inte är sekretesskyddade. Bestämrnel-

anges ser om utlämnande finns inte.

I tillståndet föreskrivs att inaktuella uppgifter är äldre än tre år

som skall gallras.

Bilaga 5 429

3.4 Register för strafföreläggande, föreläggande av ordningsbot

Registret förs med stöd förordning, SFS 1992:1027, ändrad

av en genom SFS 1995:1073. Av 1 § följer att det med hjälp ADB skall föras register över av

strafförelägganden och förelägganden ordningsbot för de ändamål

av som anges i 8 och 16 §§. I 8 § sägs att registren får användas för

handläggning av ärende om strafföreläggande enligt rättegångsbalken och strafföreläggandekungörelsen, handläggning av ärenden av ordningsbot enligt rättegångsbalken och ordningsbotkungörelsen, uppbörd i ärenden om strafföreläggande och föreläggande

av ordningsbot,

4. underrättelser till myndigheterna i ärenden strafföreläggande

om och föreläggande av ordningsbot,

tillsyn, planering och framställning statistik i ärenden

av om

strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot.

Av 6 § följer att det för hela landet skall föras ett register över förelägganden av ordningsbot för de ändamål i 8 § 2 och 5. som anges

Rikspolisstyrelsen är registeransvarig tillsammans med polismyndigheter och lokala tullmyndigheter för uppgifter i ärenden

som svarar

som handläggs hos respektive myndighet.

Av 7 § följer vidare att det för hela landet skall föras register ett

över uppbörd av strafförelägganden och förelägganden ordningsbot

av samt över underrättelser i ärendena, allt för de ändamål i som anges

8 § 3-5. Rikspolisstyrelsen är registeransvarig. Därutöver skall det vid varje lokal åklagarmyndighet och tullmyndighet föras register över strafförelägganden för de ändamål

som avses i 8 § l och Det skall också finnas sådana register för hela riket.

Registeransvarig är i dessa fall Riksåklagaren, de lokala åklagarmyndigheterna, Generaltullstyrelsen och de lokala tullmyndigheterna. I 16 § anges slutligen att de registeransvariga myndigheterna också

skall föra diarier med hjälp ADB. av Registret enligt 6 § får, förutom tekniska och administrativa uppgifter, även innehålla uppgifter fysiska adress, om personers nanm,

personnummer och körkortsinnehav, den brottsliga gärningen, vissa omständigheter vid brottstillfället, förelagd ordningsbot, beslagtagna

varor, särskild rättsverkan, godkännande, rådrum enligt 48 kap. 16 § rättegångsbalken, rättelseförfarande, beslut polisman, åklagare, av

tulltjänsteman och domstol, ärendets handläggning i övrigt.

Registret enligt 7 § får innehålla uppgifter uppbörd och om underrättelser i ärendena och därutöver uppgifter slag av samma som får finnas i andra register.

430 Bilaga 5 soU 1997:65

Förordningen innehåller i 12 § bestämmelse om sambearbetning. en Enligt denna får uppgifter i Riksåklagarens, Generaltullstyrelsens och polisens register över strafförelägganden och ordningsbot sambearbetas

med Rikspolisstyrelsens register över uppbörd strafförelägganden

och förelägganden av ordningsbot. Till Rikspolisstyrelsens register

av får uppgifter också lämnas från körkortsregistret om nanm, adress och körkortsinnehav.

Uppgifter i registret enligt 7 § får lämnas ut på medium för ADB till Brottsförebyggande rådet för rättsstatistiken och till Rikspolisstyrelför aktualisering och belastningsregistret samt belast-

sen av personningsdelen körkortsregistret. av

Uppgifter i strafförelägganden och förelägganden av ordningsbot skall gallras registren enligt 2-6 §§ före utgången av kalenderåret

ur år efter det att föreläggandet utfärdades. För registret enligt 7 § tre

gäller motsvarande gallringstid på sex år.

3.5 Polisens fastighetsfråga

Registret förs med tillstånd meddelat Datainspektionen den 24 av september 1993. Tillståndet gäller till den 1 januari 1997. Ändamålet med registret skall enligt tillståndet vara:

att polisen upplysning om fastighet fastighetsbeteckning

ge hörande till viss person. Registret får endast innehålla de uppgifter som framgår av ansökan. I ansökan att endast folkbokförda i Sverige skall anges personer

registreras och att inga andra uppgifter än personnummer och

fastighetsbeteckning skall föras in. I ansökan att uppgifterna inte är sekretesskyddade. Före-

anges skrifter utlämnande finns inte. om I tillståndet föreskrivs att inaktuella uppgifter skall gallras årsvis.

3.6 Polisens familjedatabas

Registret förs med tillstånd meddelat av Datainspektionen den 24 september 1993. Tillståndet gäller till den 1 januari 1997.

Ändamålet med registret skall enligt tillståndet vara: att polisen upplysning vilka personer som enligt folkbokge om föringen hör till samma familj.

Registret får endast innehålla de uppgifter som framgår av ansökan.

I ansökan att endast folkbokförda i Sverige skall anges personer registreras och att inga andra uppgifter än personnummer skall föras

in.

Bilaga 5 431

I ansökan anges att uppgifterna inte är sekretesskyddade. Före-

skrifter om utlärrmande finns inte. I tillståndet föreskrivs att inaktuella uppgifter skall gallras vid â

jourföring av SPAR.

3.7 Polisens historikdatabas

Registret förs med tillstånd meddelat Datainspektionen den 24 av september 1993. Tillståndet gäller till den 1 januari 1997. Ändamålet med registret skall enligt tillståndet vara: att ge polisen upplysning om uppgifter gallrats SPAR som ur avseende personer under 90 år. Registret får endast innehålla de uppgifter framgår ansökan. som av I ansökan anges att endast folkbokförda i Sverige skall personer registreras. Registret skall innehålla samtliga uppgifter med undantag för adress som gallrats ur SPAR och där är än 90 år". personen yngre I ansökan anges att uppgifterna inte är sekretesskyddade. Föreskrifter om utlämnande finns inte. tillståndet föreskrivs att uppgifter skall gallras när uppnår personen 90 års ålder.

3.8 Interpols diarium

Interpols register består av två delregister, ett innehåller polissom registeruppgifter och ett utgör ett diarium över ärenden inom som interpolsektionen. Registren beskrivs i avsnitt 2.1.2.

3.9 Finanspolisens diarium

Finanspolisens register består två delregister, finanspolisens analysav

och förspaningsregister, utgöra ett polisregister,

som synes samt

finanspolisens diarium som inte torde utgöra ett polisregister, Båda

registren beskrivs i avsnitt 1.1.6.

Bilaga 5 SOU 1997:55

4 Lokala register som har anknytning till den

brottsutredande verksamheten

4.1 Förundersökningsregister

Förundersökningsregister får enligt regeringens beslut den 28 november 1985 föras de lokala polismyndigheterna. Datainspektio-

har meddelat föreskrifter för registren den 21 januari 1986.

nen Ändamålet med registren skall vara:

utgöra hjälpmedel för att lagra, systematisera och återvinna

att uppgifter i förundersökningar med komplicerat och/eller om-

fattande utredningsmaterial.

Registret får enligt Datainspektionens beslut endast innehålla uppgifter den art framgår ansökningen. Förutom administrativa av som av

uppgifter får således registreras uppgifter om namn på uppgiftslämuppgifter kan sättas i samband med brottet,

nare, om en person som

beskrivning förekommande fordon och personer, uppgifter om

brottsplatsen, uppgifter förhör och uppgifter adresser till kända

ur om "tillhåll" och kvartar.

Rikspolisstyrelsen har inte ansett att förundersökningsregistren utgör polisregister i polisregisterlagens mening. Regeringens beslut inne-

håller inget tydligt ställningstagande i frågan om registren utgör

polisregister eller inte. Uppgifter har tagits in i ett förundersökningsregister skall

som enligt Datainspektionens föreskrifter tas bort så snart dom eller beslut i ärendet har vunnit laga kraft eller, det är fråga om ett ouppklarat om brott, senast i samband med att förundersökningen läggs ner. Informationen skall då överföras på papper.

4.2 Beslagsliggaren

Datainspektionen meddelade den ll januari 1989 tillstånd för fem polismyndigheter att föra registret beslagsliggaren. Registret har

därefter spritts i viss ytterligare utsträckning. Ändamålet med registret skall enligt tillståndet vara: att utgöra underlag för uppföljning, kontroll och redovisning av egendom tagits i beslag, förverkats eller tagits i förvar. som

Registret får endast innehålla de uppgifter som framgår av ansökan.

De enligt ansökan skall registreras är den som har personer som

upprättat protokollet, den polisman som har företagit åtgärden, den polisman eller åklagare som har fatta beslut i ärendet, den person som

har varit närvarande då åtgärden vidtogs, den person hos vilken åtgärden vidtogs samt misstänkt Förutom administrativa person.

sou 1997:65 Bilaga 5 433

uppgifter skall antecknas bl.a. personnummer avseende misstänkta,

adress där åtgärden vidtogs samt beskrivning av godset.

Om inte annat framgår lag eller annan författning får uppgifter

av i registren enligt Datainspektionens beslut endast göras tillgängliga på det sätt framgår ansökan. I ansökan anges att uppgifterna är som av sekretessbelagda enligt 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen och att de i huvudsak kommer att användas inom polisen. Bevakningslistor

skall också länmas till åklagarmyndigheter samt till Förenade Fabriks-

verken anm. Allmaterial i Solna AB i samband med numera

försäljning gods. De listor lämnas till FFV skall inte innehålla

av som

uppgift och personnummer, men väl uppgift om beslagsnum-

om nanm

Uppgifter registret skall också lämnas till misstänkt och

mer. ur

mâlsägande i enlighet med rättegångsbalken samt till allmänheten. Varken Rikspolisstyrelsen eller Datainspektionen synes ha uppfattat beslagsliggaren ett polisregister i polisregisterlagens mening.

som

I Datainspektionens beslut anges att personuppgifterna skall gallras på det sätt i ansökan. Enligt ansökan skall registrerade

som anges protokoll gallras så snart ett ärende är avslutat. Dessförinnan skall protokollet tas ut Ett öppet ärende skall gallras tre år efter papper. registrering.

4.3 Rationell anmälansrutin

Registren förs de lokala polismyndighetema med tillstånd meddelat

av Datainspektionen den 17 september 1993. av Ändamålet med registret skall enligt tillståndet vara: att tillhandahålla uppgifter rörande brottsanmälningar som behövs

i den registeransvariges verksamhet, för service allmänheten

och för att i enlighet med lag eller förordning lämna uppgifter till annan myndighet

att tillhandahålla uppgifter för polismyndighetsärenden, lämna underlag för samordning, bevakning, planering och uppföljning av verksamheten, utgöra underlag för produktion av statistik samt

tillika utgöra myndighetens kriminaldiarium.

I registret skall enligt ansökan antecknas uppgifter om anmälda brott,

bl.a. narkotikabrott och de allra flesta brottsbalksbrott. Dessutom skall

antecknas uppgifter om försvunna personer samt om dödsfall dock i samband med trafikolycka och bränder beträffande vilka brottsligt

förfarande visserligen inte misstänks, men vilka ändå har föranlett

polisundersökning. Samtliga uppgifter som antecknas i en anmälan

skall ingå i registret, t.ex. uppgift om brottsplats, stulna fordon eller

annat stulet gods. Uppgifter om handlingar som har använts vid

bedrägeribrott kan också antecknas. Vidare antecknas beslut i ärendet.

Personuppgifter får registreras beträffande försvunna eller avlidna

Bilaga 5

sou 1997:65

personer samt beträffande målsägande och misstänkta. Såvitt gäller

misstänkta får även redovisas uppgifter frihetsberövande. om

I ansökan anges att uppgifterna är sekretessbelagda enligt 5 kap.

1 9 kap. 17 § m.fl. SekrL. Registret

anses således inte utgöra ett polisregister.

Beträffande gallring föreskrivs att "personuppgifter skall gallras

avidentiñeras senast 5 kalenderår efter det år ärendet, till vilken uppgiften hänför sig, har avslutats".

4.4 Fotoregister

Ändamålet med registret skall vara att utgöra ett sökregister till

fotografier/filmer tagna på brottsplatser vid konfrontationer eller

av spår, vapen eller liknande.

Registret får endast innehålla uppgift löpnummer, diarienum-

mer, fotograferingsdatum, brottstyp, brottsplats, fototyp, fotometod t.ex. video och fritext.

Registret anses utgöra ett polisregister.

Uppgifter skall gallras senast fem år från registreringsdatum.

4.5 Spanings- och förundersökningsregister, rån

Registrets ändamål har angetts på följande sätt

Registret är ett underlag för systematisering uppgifter med av

anknytning till konstaterade brott av rånkaraktär att användas i Polismyndigheten Stockholms län under brottsutrednings- och

spaningsverksamheten samt för statistik. Uppgifter i registret skall gallras när utredningen redovisats till

åklagarmyndigheten, när brottet preskriberats och i andra fall där

utredningen avslutats.

4.6 Hänvisningsregister

Registrets ändamål har angetts följande sätt:

Ändamålet med registret är att lättare kunna samordna inkommen spaningsinformation beträffande misstänkta för narkotipersoner kabrott i Stockholms län. I registret antecknas födelsetid, namn,

referensnummer och inläggningsdatum. Genom uppgift

om referensnummer kan narkotikarotelns personal återfinna spaningsinformation förvarade i pärrnar. Registreringen sker av person bara om denne är skäligen misstänkt för konkret narkotikabrott.

Bilaga 5 soU 1997:65

I det ADB-förda registret räknar man med att drygt 100 personer kommer att nyregistreras varje år. Systemet är enligt uppgift initierat då tillstånd endast gäller skäligen misstänkt.

Alla personuppgifter skall gallras fem år efter det att en person

varit misstänkt för ett konkret narkotikabrott. senast

4.7 Beredningsregister m.m.

Ãldringsgruppens beredningsregister har följande ändamål:

Registret skall utgöra ett underlag för systematisering av upp-

gifter med anknytning till konstaterade allvarliga stöldbrott mot

åldringar och handikappade att användas i spaningsverksamheten vid Polismyndigheten i Stockholms läns âldringsgrupp samt för

statistik.

Gatulangningsgruppens beredningsregister har som ändamål: utgöra underlag vid beredning och prioritering av anmälda

att narkotikabrott, underlätta infonnationssökning och möjliggöra

framtagning av statistik.

Beredningsregister EKO skallz utgöra underlag för intern samordning, beredning, bevakning och återsökning ärenden hos myndighetens ekonomiska kriminalav

polisrotel underlag för verksamhetsplanering.

samt som ett

Brotts- och spaningsregistret för ungdomsbrott skall: underlag för systematisering uppgifter med an-

utgöra ett av knytning till konstaterade allvarliga brott, såsom rån och misshandelsbrott är ringa, samt att framställa statistik för att som underlätta brottsanalyser, infonnationsinsatser och verksamhetsutvärdering.

i registren skall gallras när ärendet redovisas till åklagar- Uppgifter myndigheten eller när brottet preskriberas.

4.8 Register över frihetsberövade personer

Registrets ändamål har angetts på följande sätt:

Underlag för framställning dagrapporter samt underav m.m. rättelser till polis och åklagare beträffande vid Jour- och Register-

roteln vid City polismästardistrikt inregistrerade frihetsberövade

personer.

Personuppgifter gallras senast tvâ år efter det att registrering skett.

Bilaga 5 soU 1997:65

4.8.9 Register över klottrare

Registrets ändamål har angetts på följande sätt: Kartlägga vilka som klottrar, vilken signatur tag klottraren som använder och vilket "crewnamn" gängtillhörighet klottraren som har. Klottraren tillhör en subkultur där klottret sker i organiserad form och leder inte sällan till kriminalitet. Det är annan

viktigt att bearbeta klottraren och registreringen leder till att

myndigheten kan göra insatser med sociala gemensamma myndigheter.

Registret är enligt anteckning vilande och används inte. Personuppgifter skall gallras när utredning redovisas till åklagar-

myndigheten, när brottet preskriberas och i andra fall där utredningen avslutas.

4.10 Försäljning begagnade

av varor

Registrets ändamål har angetts på följande sätt:

I registret skall utföras informationssökning beträffande den handel med begagnade varor som avses i förordningen handel

med begagnade varor. Information länmas beträffande köpare och säljare samt beskrivning på berörd

vara. Registret initierat, tillstånd godkänt, skall enligt uppgift dock stå

kvar tills vidare i myndighetens förteckning enligt 7 § datalagen.

4.11 Telefonbasen

Registrets ändamål har angetts följande sätt: Registret används vid grövre brott för utredande vilka av kontakter och när dessa skett mellan i ärendet misstänkta

personer. Uppgifter hämtas från telefonbolag med stöd

av telelagen. Registret skall tas i bruk då misstankar kan riktas mot en eller flera gärningsmän och då bruket telefon har sådan av en

omfattning att det svårligen kan kartläggas manuellt. Från tidigare utredningar av denna karaktär har det visat sig att materialet ofta

består av flera hundra sidor. Vanligt är också tiden för att

kartläggningen är knapp grund av anhållnings- och häktnings-

tider. För att klara brottet är det då väsentligt snabbt upp att kunna sortera fram det för utredningen relevanta materialet.

Personuppgifter gallras när utredningen redovisas till åklagare, när

brottet preskriberats och i andra fall där utredningen avslutas.

Kontinuerlig radering av information saknar betydelse för

som utredningen.

Bilaga 5 437

4.12 Efterlysningssystem fordon

Registrets ändamål har angetts på följande sätt:

Registret skall ett hjälpmedel för den polisiära spanings-

vara verksamheten och för att sprida upplysning inom polisen och till

vissa andra myndigheter m.fl. om fordon som efterlyses.

Personuppgifter gallras med intervall som varierar från tvâ dagar till elva år.

4.13 Raska-systemet

Registrets ändamål har angetts följande sätt:

För möjliggörande bättre planering och uppföljning av av en verksamheten skall försöksverksamhet bedrivas genom att en brottsinforrnation från RAR-systemet överförs och lagras i en separat databas Raska. Bearbetning och analys av inträffad brottslighet skall ske i Raska-systemet och presenteras pâ digital karta och i form av tabell eller diagram. Inga personnummer

skall överföras och lagras. För att tillkommande uppgifter skall

kunna tillföras rätt ärende, kommer diarienummer att lagras.

I registret antecknas uppgift ärendets diarienummer, tid, plats och

brottsuppgifter, ålder och kön på gärningsman och mâlsägande,

nationalitet gärningsman och information om brottsobjekt.

Brottsinformation i systemet gallras efter fem âr.

5 Register som har anknytning till polismyndighetsärenden eller allmän polisverksamhet

5.1 Lokala vapenregister

Lokala vapenregister förs med stöd av Datainspektionens beslut den

31 maj 1988. Ändamålet med registren skall vara: att utgöra underlag för hantering av ärenden enligt vapenlagen och förteckning över tillståndspliktiga vapeninnehav och beslut enligt 47 § vapenlagen. Registret får enligt Datainspektionens beslut endast innehålla de

uppgifter framgår av ansökningen. De personer som får registre-

som

är de har vapentillstånd och de som har överlåtit vapen till en

ras som tillståndshavare. Beträffande tillståndshavare skall registreras nanm, adress och samt uppgifter om vapnet. Beträffande personnummer överlåtaren skall registreras namn och hemvist samt licensnummer. I

438 Bilaga 5 sou 1997:65

registret skall också ingå uppgift registreringsdatum, beslutsdag

om och beslut. Sekretess gäller för registren enligt 5 kap. 5 § sekretesslagen.

Uppgifter som har tagits in i ett förundersökningsregister skall

gallras

efter ett år när den registrerade inte längre innehar licenspliktigt vapen och återkallelseutredning inte förekommer eller avslag på grund

av olämplighet meddelats, när registrerad flyttat från polisdistriktet,

när registrerad avlidit och dödsboutredning beträffande

vapnen avslutats.

5.2 Register över förordnade ordningsvakter i Stockholm

Registrets ändamål har angetts följande sätt:

Registret innehåller samtliga ordningsvakter inom Stockholm och

beviljade samt icke beviljade förordningar.

5.3 Restaurangregister

Registrets ändamål har angetts följande sätt: I registret administreras meddelade tillstånd för restauranger inom City polismästardistrikt för att användas inom myndighetens tillsynsverksarnhet. Gallring: Vid ny sökande och tillståndshavare raderas de tidigare ny uppgifterna.

5.4 Register för utlänningsärenden

Registrets ändamål har angetts följande sätt: Registret underlättar det administrativa arbetet med diarieföring och registrering av utlänningsärenden vid polismyndigheten i

Stockholms län, samt tillgodoser behovet information vid de av

enheter som handlägger sådana ärenden.

Alla personuppgifter gallras efter fem år registret. Vid svenskt ur

medborgarskap gäller tre månader.

Bilaga 5 439 sou 1997:65

5.5 Delgivningsregistret, Ad—diariet

Registrets ändamål har angetts på följande sätt: Registrets ändamål är att verka ett administrativt hjälpmedel

som

för delgivningsverksarnheten vid polismyndigheten i Stockholms

län.

Personuppgifter gallras två år efter det att det senaste delgivningsupp-

draget är registrerat.

5.6 Falsklarmregister

Registrets ändamål har angetts på följande sätt:

Polismyndigheten för ett register över larminnehavare som omfattas lannlagen och som finns inom myndighetens

av verksamhetsområde. Larminnehavaren registreras med namn och

postadress, telefonnummer, ett konstruerat larmnurnrner samt när

larm inkom, orska till larmet och larmtyp.

Gallring: Då objekt falsklarrnat under en 3-månadersperiod

borttages objektet ur registret.

5.7 Register över kontaktmän hos affársidkare

1 Ändamålet med registret skall vara:

att underlätta polisens arbete med att vid inbrott eller skadegörel-

i affär i affär snabbt få tag i rätt kontaktperson till aktuell samt se

1 för uppföljning polisens resursåtgång i ärenden av detta slag

av och framställning av statistik. i

Q Registret får endast innehålla uppgifter om den kontaktman hos de

näringsidkare själva önskar bli upptagna i registret. I registret får som

förutom personuppgifter antecknas uppgift om t.ex. medgivande att

l anlita vaktbolag eller glasmästarjour.

Personuppgifter skall gallras kontinuerligt.

5.8 Register över kontaktrnän för jaktvårdsområden

Ändamålet .. med registret skall

l vara:

underlätta polisens arbete med att snabbt få tag i aktuellt tele-

i att

I fonnummer när viltolycka inom polisdistriktet kräver spårning

eller avlivning vilt samt för framställning av statistik.

Registret får endast innehålla uppgifter om kontaktmän inom respektijaktvârdsområde samt markägare längs större vägar. Förutom

personuppgifter skall antecknas i vilken turordning personer skall

Bilaga 5 sou 1997:65

ringas, befattning inom jaktvårdsområde, eventuellt innehav

Spårhundar samt jaktvårdsområdesindelning på respektive vägavsnitt. Uppgifterna skall gallras och rättas kontinuerligt.

5.9 Trygghetstelefonregister

Registren förs av de lokala polismyndigheterna med tillstånd meddelat

av Datainspektionen den 28 februari 1995. Ändamålet med registren skall enligt tillståndet vara: att ge underlag för bevakning vid inkommande lann. Registren får endast innehålla de uppgifter framgår ansökan. som av De personer som enligt ansökan skall registreras är "larminnehavare samt misstänkta personer. Beträffande dessa skall registreras uppgifter om nanm, personnummer, adresser, telefonnummer, fordon samt anteckningar om misstänkta personer. Registren skall endast användas inom polisen.

Registren betraktas polisregister i polisregisterlagens mening.

som För uppgifter i registret gäller således absolut sekretess enligt 7 kap.

17 § sekretesslagen. Uppgifter får inte lämnas ut annat än i enlighet med vad som sägs i polisregisterlagen och polisregisterkungörelsen. Såvitt framgår skall registret endast användas inom polisen.

Personuppgifter skall gallras när innehavet trygghetstelefon

av upphör.

6 Register administrativ karaktär

6.1 Diarie och ärendehanteringssystem

Registrets ändamål har angetts följande sätt:

Diarie- och ärendehanteringssystem för kriminaltekniska undersökningar inom Polismyndigheten i Stockholms län samt biträde till andra polismyndigheter i sådana undersökningar. Gallring utförs månadsvis av personnummer äldre än 2 år, när brottet

preskriberas och i andra fall där utredningen avslutas. Dessutom gallras ärenden som är äldre än 60 månader och inte är redovisade.

6.2 Allmänt diarium KPK-diariet

Ändamålet med registret är:

diarieföring och administrativt hjälpmedel för hantering parke-

av ringsärenden.

Personuppgifter gallras senast tre år efter kalenderårets utgång.

Bilaga 5 441

6.3 LC-systemet

Registrets ändamål har angetts på följande sätt: Systemet är avsett för ledningscentralen inom polismyndigheten

i Stockholms län. I systemet registreras till ledningscentralen

rapporterade händelser föranleder polisingripande. Systemet

som används för fördelning av arbetsuppgifter samt för uppföljning av

rapporterade händelser och av polispatrullens verksamhet i

distriktet. Den information som erhålls genom systemet ger

vidare underlag för ledning, planering och uppföljning av

utrycknings- och övervakningsverksamheten i distriktet samt för

verksamhetsstatistik som upprättas av Rikspolisstyrelsen.

Personuppgifter som ingår i registret raderas efter tre veckor.

6.4 Ãrenderegister AA-diariet

Registrets ändamål har angetts på följande sätt: Registret utgör ett underlag för samordning, återsökning av ärenden, statistiska sammanställningar samt ett underlag för myndighetens allmänna bötes- och kriminaldiarium. Det allmänna diariet gallras senast tre kalenderår efter avslutat ärende, bötesdiariet senast tre kalenderår efter avslutat ärende och kriminaldia-

riet senast fyra kalenderår efter avslutat ärende. Uppgift som tagits in

i samordningsregister utgår ur registret när utredning som föranlett anteckningen är avslutad eller misstänkt oskyldig.

6.5 T-diariet

Registrets ändamål har angetts på följande sätt:

Registret utgör polismyndighetens underlag för trañkdiarium, samordning och återsökning av ärenden samt framställning av statistik. Uppgifter inte behövs med hänsyn till ändamålet gallras fortsom

löpande, dock senast tre kalenderår efter det år ärendet till vilken

uppgiften hänför sig har avslutats.

6.6 Ingripandemeddelanden

Registrets ändamål är: att utgöra dokumentation av ingripande som sker med stöd av 2 § polislagen. Registret skall vidare möjliggöra återsökning av ingripandemeddelanden samt utgöra underlag för ledning, planering

442 Bilaga 5

och uppföljning av övervakningstjänsten samt framställning av statistik. Personuppgifter gallras senast fem år efter det att ett ingripandemeddelande har registrerats.

6.7 A-diarium

Registrets ändamål har angetts följande sätt: Registret utgör myndighetens diarium över ärenden som enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter skall diarieföras i allmänt diarium och hjälpmedel för intern administration, såsom bevakning av tidsfrister och sökning ärenden. Ändamålet skall även av vara att framställa statistik. Ett kalenderårs diarium skall gallras senast tre år efter dess påbörjande. Samtidigt görs uttag av föreskrivna listor enligt Riksarkivets bestämmelser. Gallring av loggfil utförs av systemansvarig på uppdrag av arkivansvarig inom myndigheten. Gallring får ske tidigast efter ett ar.

Statens offentliga utredningar 1997

Kronologisk förteckning

Den nya gymnasieskolan steg för steg. U. 32. Följdlagstiftningtill miljöbalken. M. . A lnkomstskattelag, del I-llI. Fi. 33. Att lära övergränser. En studie av OECD:s . Fastighetsdataregister. Ju. forvaltningspolitiskasamarbete.Fi. . Förbättradmiljöinfonnation. M. 34. Övervakning av miljön. M. . Aktivt lönebidrag.Ett effektivarestödfor 35.Ny kurs itrafikpolitiken + bilagor. K. . arbetshandikappade. A. 36. Bekämpande penningtvätt.Fi. av

O Länsstyrelsemas roll i trafik- ochfordonsfrågor. K. 37.Ett teknisktforskningsinstituti Göteborg.U. . Byråkratini backspegeln.Femtioår av förändring 38 Myndigheteller marknad. . . sex fdrvaltningsområden. Fi. Statsförvaltningens olika verksamhetsformer. Fi.

Rösterom barnsochungdomarspsykiskahälsa. 39. Integritet Offentlighet Informationsteknik. Ju. . Flexibelförvaltning.Förändringochverksam- 40 Ungaocharbete.ln. . . hetsanpassning av statsförvaltningens 41. Statenoch trossamfunden

struktur.Fi. Rättsligreglering

10 Ansvaretför valutapolitiken. Fi. Grundlag . - Skatter,miljö och sysselsättning. Fi. Lag om trossamfund . —— 12.IT-probleminför 2000-skiftet.Referatoch Lag om Svenskakyrkan. Ku. — slutsatserfrån en hearinganordnad av 42. Statenoch trossamfunden

IT-kommissionen den 18december. Begravningsverksamheten. Ku.

IT-kommissionens rapport 1/97.K. 43. Staten ochtrossamfunden

13. Regionpolitik för helaSverige. N. Den kulturhistorisktvärdefullakyrkliga egendomen

14.IT i kulturens tjänst.Ku. ochdekyrkliga arkiven. Ku.

15.Det svårasamspelet.Resultatstymingens framväxt 44. Statenoch trossamfunden

och problematik.Fi. Svenskakyrkanspersonal. Ku.

16 Att utvecklaindustriforskningsinstituten. N. 45. Staten ochtrossamfunden . 17.Skatter,tjänsterochsysselsättning. Stöd,skatteroch finansiering. Ku.

+ Bilagor. Fi. 46. Staten ochtrossamfunden

Granskning granskning. av Statligmedverkanvid avgiftsbetalning. Ku. . Den statliga revisioneni SverigeochDanmark.Fi. 47. Staten ochtrossamfunden

19 Bättre information om konsumentpriser. In. Den kyrkliga egendomen. Ku. . 20. Konkurrenslagen 1993-1996. N. 48. Arbetsgivarpolitiki staten.

21 Växai lärande.Förslag till läroplan för barnoch För kompetensochresultat.Fi. . unga 6-16år. U. 49 Grundlagsskyddför nya medier. Ju. . 22. Aktiebolagetskapital. Ju. 50. Alternativautvecklingsvägarför EU:s

23. Digital demokr@ti. Ett seminarium om Teknik, gemensamma jordbrukspolitik. Jo.

demokratioch delaktighet den8 november 1996 51. Bristeri omsorg

anordnat av Folkomröstningsutredningen, IT- en fråga om bemötande av äldre. kommissionenoch Kommunikationsforsknings- 52. Omsorgmedkunskapoch inlevelse

beredningen. IT-kommissionens rapport 2/97. K. en fråga om bemötande äldre. av ~ 24.Välfärd i verkligheten Pengar räcker inte. S. 53. AvskaffareklamskattenFi. - 25. Svensk på EU-fat. Jo. 54. Ministem ochmakten. matA 26. EUzsjordbrukspolitikochdenglobalalivsmedels- l-lur fungerarministerstyrei praktiken Fi.

försörjningen. Jo. 55. Statenoch trossamfunden.Sammanfattningama av

27.Kontroll ReavinstVärdepapper. Fi. förslagenfrån de statligautredningarna.Ku.

28. demokratinstjänst.Statstjänstemannens I roll och 56. Folket som rådgivareochbeslutsfattare.

vårt offentliga etos. Fi. + Bilaga och l Ju.

29. Bampomografifrågan. 57.I medborgarnas tjänst.

Innehavskriminalisering m.m. Ju. En samladförvaltningspolitikför staten. Fi.

Europaoch staten. Europeiseringens betydelseför 58.Personaluthyrning. A. . svenskstatsförvaltning.Fi. 59. Svenskhemmet Voksenåsens forvaltningsfonn. Ku.

3 Kristallkulan tretton röster om framtiden. 60. Betal-TV inom SverigesTelevision. Ku. . - IT-kommissionens rapport 3/97.K.

Statens offentliga utredningar 1997

Kronologisk förteckning

6 Att växa blandbetongochkojor. . Ett delbetänkande om barnsochungdomars uppväxtvillkor i storstädemas utsatta områdenfrån Storstadskommittén. 62. Rosor av betong. En antologitill delbetänkandet Att växa bland betongochkojor från Storstadskommittén. S. 63 Sverigeinfor epokskiñet. . IT-kommissionens rapport 5/97.K. 64. Samhall. En arbetsmarknadspolitisk åtgärd + Bilagedel.A 65. Polisensregister.Ju.

Statens offentliga 1997 utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Det svåra samspelet.Resultatstymingens framväxt

ochproblematik.15 Fastighetsdataregister. 3 Skatter,tjänsterochsysselsättning. Aktiebolagetskapital. 22 + Bilagor. 17 Bampomografifrågan. Granskning av granskning. lnnehavskriminalisering m.m. 29 lntegritet Offentlighet 1nfonnationsteknik.39 Denstatligarevisioneni SverigeochDanmark.18

Grundlagsskyddfor medier.49 Kontroll ReavinstVärdepapper.27 nya Folket 1demokratinstjänst.Statstjänstemannens roll och som rådgivareochbeslutsfattare. vårt offentliga etos. 28 + Bilaga och l 56 Europa och staten. Europeiseringens betydelsefor Polisensregister.65 svenskstatsförvaltning.30

Socialdepartementet Att lära övergränser. En studie av OECD:sförvaltnings-

politiska samarbete.33 Röster om barnsoch ungdomarspsykiskahälsa.8 Bekämpande penningtvätt.36 av Välfärd i verkligheten Pengarräckerinte. 24 - Myndigheteller marknad. Bristeri omsorg Statsförvaltningens olika verksamhetsformer.38 en fråga om bemötande äldre.51 av - Omsorgmedkunskapochinlevelse Arbetsgivarpolitiki staten.

För kompetens ochresultat.48 en fråga om bemötande äldre.52 av A Avskaffa reklamskatten53 Att växa blandbetongochkojor. Ministem ochmakten. Ett delbetänkande om barnsochungdomars 1-lur fungerar ministerstyrei praktiken 54 uppväxtvillkori storstädernas utsatta områdenfrån I medborgarnas tjänst. Storstadskommittén. 61 En samladförvalmingspolitik for staten. 57 Rosor av betong.

Enantologitill delbetänkandetAtt växa bland Utbildningsdepartementet

betongochkojor från Storstadskommittén. 62 Den nya gymnasieskolan steg for steg. 1 - Kommunikationsdepartementet Växa i lärande. Förslagtill läroplanfor barnoch

unga 6-16år. 21 Länsstyrelsernas roll i trañk- ochfordonsfrågor.6 Ett teknisktforskningsinstitut i Göteborg.37 lT-probleminför 2000-skiftet.Referatochslutsatserfrån

en hearinganordnad av lT-kommissionenden Jordbruksdepartementet 18 december. lT-kommissionens rapport l/97. 12 Svensk mat- EU-fat. 25 Digital demokr@ti.Ett seminarium om Teknik, demokrati delaktighet EU:sjordbrukspolitik ochdenglobalalivsmedelsoch den november 8 1996 försörjningen.26 anordnat Folkomröstningsutredningen, av lT- Alternativautvecklingsvägarfor EU:s kommissionenoch Kommunikationsforskningsberedningen.lT-kommissionens gemensammajordbrukspolitik. 50 rapport 2/97.23

Kristallkulan tretton röster om framtiden. - Arbetsmarknadsdepartementet lT-kommissionens rapport 3/97. 31 Ny kurs i trañkpolitiken bilagor. 35 Aktivt lönebidrag. Ett effektivare stödför + Sverigeinfor epokskiftet. arbetshandikappade. 5

lT-kommissionens 5/97.63 Personaluthyming.58 rapport Samhall.En arbetsmarknadspolitisk åtgärd

Finansdepartementet + Bilagedel.64

Inkomstskattelag, del l-lll. 2 Kulturdepa rtementet Byråkratini backspegeln.Femtioår av förändring sex förvaltningsområden. 7 IT i kulturens tjänst.14

Flexibelförvaltning. Förändringochverksam- Statenochtrossamfunden

hetsanpassning statsforvaltningensstruktur.9 Rättsligreglering av Ansvaretför valutapolitiken.10 Grundlag ~ Skatter,miljö ochsysselsättning.11 Lag om trossamfund - Lag om Svenskakyrkan. 41 -

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statenoch trossamfunden Begravningsverksamheten. 42 Staten ochtrossamfunden Den kulturhistorisktvärdefullakyrkliga egendomen och dekyrkliga arkiven.43 Staten ochtrossamfunden Svenskakyrkanspersonal.44 Staten ochtrossamfunden Stöd,skatterochfinansiering.45 Staten ochtrossamfunden Statligmedverkanvid avgiftsbetalning.46 Staten ochtrossamfunden Den kyrkliga egendomen.47 Staten ochtrossamfunden. Sammanfattningama av förslagenfrån destatliga utredningarna.55 Svenskhemmet Voksenåsensförvaltningsfonn.59 Betal-TV inomSverigesTelevision. 60

Närings- och handelsdepartementet Regionpolitikför hela Sverige.13 Att utveckla industriforskningsinstituten. 16 Konkurrenslagen1993-1996.20

Inrikesdepartementet Bättre information om konsumentpriser.19 Unga ocharbete.40

Miljödepartementet Förbättradmiljöinfomiation. 4 Följdlagstiñningtill miljöbalken.32 Övervakning av miljön. 34