Staten och trossamfunden.
Ur KB:s samlingar
Digitaliserad år 2015
rim
law Statens offentliga utredningar WW 1997:55 lg Kulturdepartementet
Staten och trossamfunden
Sammanfattningarna
av från de
förslagen statliga utredningarna
Kulturdepartementet Stockholm 1997
SOU ochDs kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Dssvarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag avRegeringskanslietsförvaltningsavdelning.
Beställningsadress: Fritzes kundtjänst
106 47 Stockholm
Orderfax: 08-690 91 91
Ordertel: 08-690 91 90
Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993.
En liten broschyr somunderlättar arbetet for densom skall svarapå remiss. - Broschyren kan beställas hos:
Regeringskanslietsforvaltningsavdehting
Disuibutionscentralen
103 33 Stockholm
Fax: 08-405 10 10
Telefon: 08-405 10 25
Omslag:Rolf Hemegran,NsTForm Omslagsbild:GlasfönsterförsakristianiS:tEskilskyrkaHaningeCentrum1996. KonstnärBosseFalk.Västerhaninge. Motiv: Rytmeri devertikalaochdiagonalalinjernamarkerardenuppåtriktaderörelseni allt levandessträvanmotljuskraftochinsikt. UtförtavRingströmsGlasmästeriStockholm.
NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20566-1 Stockholm 1997 ISSN 0375-250X
Förord
Ingen annan fråga har stått på den politiska dagordningen så länge
som frågan om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan. De första motionerna i detta ämne väcktes redan vid seklets början. Under årens lopp har många utredningar också lagt fram olika förslag till relationsförändringar.
Vid tidigare tillfällen har opinionen varit splittrad
och tiden inte ansetts mogen för ett avgörande. Samtidigt har det rått politisk enighet att- i
om en historisk fråga av detta slag det helt övervägande antalet väljare måste
stå bakom beslutet.
Senare års samhällsförändringar har skapat förutsättningar att
nu nya lösa relationsfrågan i bred enighet. På grundval Kyrkoberedningens
av slutbetänkande och remissbehandlingen detta träffades under våren
av 1995 överenskommelse i stat-kyrkafrågan. Överenskommelsen
en som hade karaktären ett förslag till principbeslut stöd stora majori-
av vann av teter i både riksdagen och kyrkomötet.
Som en konsekvens riksdagens beslut principerna för relations-
av om ändringen har ett antal utredningar tillsatts både på den statliga och på den kyrkliga sidan för att inom för principbeslutet komma med förslag i
ramen olika delfrågor. Avsikten är att refonnen skall träda i kraft den 1 januari år 2000.
På den statliga sidan har regeringen tillsatt fyra utredningar:
Utredningen om trossamfundens rättsliga reglering med riksdagsman -
Pär-Axel Sahlberg s som särskild utredare,
Begravningsverksamhetskommittén med riksdagsman Anders Svärd
- c
som ordförande,
Kommittén angående det kyrkliga kulturarvet med förbundsdirek- -
tören Carl-Eric Lundgren som ordförande,
Utredningen om kyrkans personal och om samfundsstöd med f.d. -
landshövdingen Görel Bohlin som särskild utredare.
Härutöver har regeringen givit Kammarkollegiet i uppdrag utreda
att den kyrkliga egendomen vid relationsändring och Riksskatteverket
en uppdraget att överväga formerna för statlig uppbörd kyrkoavgift. Inom
av myndigheterna har ansvaret för arbetet närmast vilat på generaldirektören Sture Johansson respektive skattedirektören Gertrud Bågstam.
De fyra utredningarna och de två myndigheterna har redovisat sina
nu uppdrag och med detta skickas förslagen ut på mycket bred remiss
en bl.a. skall alla församlingar, pastorat och samfälligheter inom Svenska kyrkan beredas tillfälle att yttra sig.
I denna skrift redovisas utredningsförslagens sammanfattningar och några av de grundläggande lagförslagen till remissarbetets fromma
- men också för att underlätta för en intresserad allmänhet att följa relationsändringen ända in i mål.
Stockholm i april 1997
Marita Ulvskog Kyrkominister
I QQA - :zuiésfgxe ;real M x
-agaiââå
ängxsikái
ligeåvrg
éggåliiü-ggsietsuir. ;L151
ä o: Aiüøéê:iQQTiV
Rättslig reglering SOU 1997:41
Bakgrund
Kristendomen korn troligen till Sverige under 800-talet. Under de följande århundradena etablerades den kristna tron successivt och under 1100-talet uppfattas i allmänhet kristendomen riksreligion. Reforrnationen fick som genomslag i Sverige i och med riksmötet i Västerås 1527. Vid Uppsala möte 1593 stadfástes den evanglisk-lutherska läran nationalreligion i som Sverige. Då fastställdes också de bekännelseskrifter på vilka läran vilade. 1634 utfärdades vår första regeringsform och den religiösa enheten framstod som grundpelare för det svenska samhället. Den första kyrkolagen antogs 1686. Avfall eller villolära bestraffades med landsförvisning. 1781 utformades ett toleransedikt för i första hand arbetskraft från andra länder och innebar accepterande deras tro, samt på motsvarande av sätt för mosaiska bekännare 1782. Bland andra fick den romersk-katolska kyrkan och mosaiska trosbekännare därmed utrymme att verka i landet under 1700- och l800-talet. Först 1809 års regeringsfonn fördes genom religionsfrihetens principer in i svensk lagstiftning och den omfattade då i första hand frihet från tvång till kyrkogång eller firande nattvard. en av Först senare under 1800-ta1et blev religionsfriheten pluralistisk i den meningen attockså de som var av annan bekännelse fick tillstånd att verka i landet. 1860 infördes bestämmelse innebar att främmande trosen som bekännare kunde verka i landet. Då blev det möjligt att lämna Svenska kyrkan och övergå till annat religionssamfund. 1873 fick vi den dissenterlagstiftning som ersattes av 1951 års religionsfrihetslag. Väckelserörelserna, både inhemska och invandrande trosriktningar, förändrade den religiösa kartan i vårt land. Sverige har, också de genom senaste decenniemas invandring, blivit mångkulturellt och mångreligimer öst. Trosbekännare utanför Svenska kyrkan har drivit på i fråga om religionsfrihet. Även inom Svenska kyrkan har stödet för vidgad en religionsfrihet funnits. Rätten att utträda majoritetskyrkan har blivit ur en självklarhet. I dissenterlagskommittén tillsattes 1943 kom dessa som frågor att behandlas. Begreppet främmande trosbekännare utmönstrades ur lagstiftningen och en reducerad del kyrkoskatten, för dem inte av som tillhörde Svenska kyrkan infördes, den s.k. dissenterskatten. Religionsfrihetslagen innebar bland annat lagstadgad rätt att utträda Svenska en ur kyrkan.
Sedan 1950-talet har statens förhållande till Svenska kyrkan utretts. 1988 begärde kyrkomötet hos regeringen att Svenska kyrkans ekonomiska och rättsliga förhållanden skulle utredas. Den s.k. ERK-utredningen Utredningen ekonomi och rätt i kyrkan lämnade sitt betänkande om 1992. I detta presenterades bl.a. olika modeller för de framtida relationerna mellan stat och kyrka. Mot denna bakgrund tillsattes kyrkoberedningen 1994 avlämnade sitt slutbetänkande, Staten och trossamfunden. som 1993 ersattes 1686 års kyrkolag med den gällande. Lagen omfattade nu de flesta de då gällande bestämmelserna och framhävde Svenska av kyrkans identitet i väsentliga avseenden självständigt trossamfund, som ett organisation och verksamhet regleras staten. Den 1 januari men vars av 1996 trädde bestämmelser i kraft innebär att kyrkotillhörighet i nya som Svenska kyrkan huvudregel vinns dopet. 1997 infördes också som genom för ekonomisk utjämning inom Svenska kyrkan. ett nytt system
Reformen
ägde partiledaröverläggningar och därefter beslutade
Under 1995 rum regeringen föreslå Svenska kyrkans kyrkomöte och riksdagen att för relation mellan staten och Svenska kyrkan. I principerna en ny den 8 december 1995 lades dessa principer fast och ett
riksdagsbeslutet
omfattande sin början. Utredningen omfattade också
utredningsarbete tog
förutsättningarna för andra trossamfund. Parallellt med de sex statliga utredningarna har också Svenska kyrkan ett omfattande eget utrednings-
arbete. För överväga och lämna förslag till rättslig reglering tillkallades en att särskild utredare. Sekreterare och sakkunniga utsågs. Utredningen tog sig Utredningen trossamfundens rättsliga reglering. namnet om Utredningens uppgift har varit att med riksdagens principbeslut som ut-
gångspunkt föreslå:
normgivningsbestämmelser skapar stabila och långsiktiga - hur som förutsättningar för trossamfunden skall utformas, hur rättslig form för trossamfund tar stor hänsyn till tros- 0 en ny som samfundens olika förhållanden och behov skall utformas, samt framtida relationerna mellan staten och Svenska kyrkan skall - hur de utfonnas.
Arbetet har utförts under perioden januari 1996 mars 1997 och be- tänkandet har överlämnats till kulturministern den 2 april 1997.
Religionsfrihet utgångspunkt för reformen
-
Religionsfriheten beskrivs i svensk lagstiftning som en positiv religionsfrihet, rätt att utöva sin religion, och negativ, ingen är skyldig att
en tillhöra något trossamfund och var och en har rätt till utträde. Religionsfriheten kan inte begränsas. Religionsfriheten syftar på det som är specifikt för religionen att ensam eller tillsammans med andra utöva
sin religion. Övriga moment i religionsutövning är närmast att betrakta
utflöden andra friheter, som förenings- och mötesfrihet. Dessa kan som av begränsas enbart i vissa speciella situationer, och det får enbart ske för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle.
Religionsfriheten gäller för såväl enskilda som för trossamfund. Regeringsormen 2 kap. 23 § och Europakonventionen medför att det inte är möjligt att utestänga något trossamfund från det nya rättsliga rum som skall skapas. Inget trossamfund skall tvingas byta rättslig form och en begränsad reglering trossamfundets Svenska kyrkans förhållanden
av strider inte mot religionsfriheten eftersom den bygger på Svenska kyrkans egen älvförståelse som den önskar få uttryckt i lag.
Enligt regeringsformen innebär religionsfriheten en frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion utan inskränkningar från det allmännas sida. Genom religionsfrihetslagen definieras begreppet trossamfund sammanslutning för religiös verksamhet, vari ingår att
som en anordna gudstjänst. Denna sammanslutning får emellertid inte förmåga att
sådan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Gemenskapen som blir med andra ord inte utan Vidare en juridisk person.
För att kunna handha sina övriga angelägenheter i samhället behöver ett trossamfund regel den rättskapacitet som en juridisk person har.
som Trossamfunden har därför ofta organiserat sig i former som tjänar syftet att
dem sådan rättskapacitet. ge
Enligt den nuvarande ordningen anses trossamfundet Svenska kyrkan
del av det allmänna och i denna form rättskapabel; den lokala vara en församlingen är kyrklig kommun och stiftet en sammanslutning av
en sådana församlingar. De centrala som vid sidan av kyrkomötet
organ företräder Svenska kyrkan nationellt är stiftelser och följaktligen juridiska
personer.
Andra trossamfund har varit hänvisade till att organisera sig i allmänna associationsrättsliga former för att uppnå rättskapacitet. De flesta är närmast att ideella föreningar, trossamfundens verksamhet kan
se som men också bedrivas i form stiftelser, aktiebolag eller handelsbolag.
av
Rättslig reglering
I enlighet med principbeslutet i riksdagen föreslås nu att de grundläggande rättsliga villkoren för alla trossamfund är verksamma i Sverige skall som vara likvärdiga. I regeringsformen läggs de konstitutionella formerna för lagstiftning om trossamfund fast. Avsikten är att två lagar skall antas i nya denna ordning; en lag om trossamfund och lag Svenska kyrkan. De en om kan bara ändras genom beslut i riksdagen på sätt då riksdagssamma som ordningen ändras, nämligen med bestämda majoritetsregler eller två på varandra fattade beslut med riksdagsval emellan. Kyrkoberedningen föreslog att kyrkomötet inom Svenska kyrkan skulle få meddela föreskrifter i fråga Svenska kyrkan på delegation från riksom dagen. I överensstämmelse med riksdagens principbeslut föreslås emellertid nu att trossamfundet Svenska kyrkan själv skall besluta i de frågor som rör Svenska kyrkan, utan delegation från riksdagen.
I regeringsformens 8 kap. 6 § placeras de bestämmelser grundsom ger lagsskydd för de nu aktuella lagarna. Följande ordalydelse föreslås
Föreskrifter trossamfund meddelas i lag. I sådan lag skall meddelas om föreskrifter om grunderna för Svenska kyrkan trossamfund. som Detta medför att trossamfunden får skydd, dels att inga genom särskilda beslut kan riktas mot trossamfunden förändrar deras förutsom sättningar på annat sätt än genom lag och dels att den lagstiftning som nu avses bara kan ändras med kvalificerad majoritet i riksdagen eller två av riksdagar.
En lag om trossamfund
Lagen om trossamfund omfattar 16 paragrafer i vårt förslag. De fyra första paragraferna får karaktären av religionsfrihetslagstiftning. Religionsfrihetslagens definition trossamfund omformuleras till "en gemenskap av för religiös verksamhet, där det ingår att anordna gudstjänst". Ingen är skyldig att tillhöra något trossamfund och barn och medlemskap är ungas ett gemensamt ansvar för föräldrar och barn från 12 års ålder. I takt med barnets stigande ålder skall sedan allt större hänsyn tas till hans eller hennes egna synpunkter och önskemål.
ll
Därefter övergår lagen till att tala om registrerat trossamfund. Svenska kyrkan är enligt lagen ett sådant trossamfund. Dit hör också andra trossamfund som väljer att registrera sig i enlighet med denna lag.
Enligt vårt förslag skall staten erbjuda form i vilken trossamfund
en ny kan uppnå rättskapacitet, nämligen registrerat trossamfund. Denna form ger de trossamfund som så önskar möjlighet att få rättskapacitet i enlighet med sin egen självbild; i överensstämmelse med sin egen tradition. Så kan fasta kyrkofonner som den romerskkatolska kyrkan, ortodoxa kyrkor och Metodistkyrkan söka rättskapacitet i enlighet med grundläggan-
sina egna de strukturer. Andra trossamfund som pingströrelsen, Svenska missionsförbundet och muslimska trossamfund kan bevara sin nuvarande föreningslika struktur även inom begreppet registrerat trossamfund. Alla trossamfund kan skaffa sig den rättskapacitet organisationen behöver som juridisk begreppet registrerat trossamfund i enlighet med sin
person ur
uppfattning om sig själva. De trossamfund som inte önskar att egen registreras behåller sin nuvarande juridiska form och förhållandet för trossamfundet i övrigt förändras inte genom denna reform.
I lagen om trossamfund anges hur registreringen går till. Regeringen fastställer vilken myndighet som skall vara registermyndighet. Trossamfundet redovisar vilket skall särskilja det från andra trossamfund,
nanm, stadgar samt de personer som är behöriga att företräda trossamfundet. De grundläggande kravet på stadgarna är att där anges hur beslut kommer till stånd. Registreringen innebär alltså att trossamfundet i enlighet med sin
självförståelse får rättskapacitet. Den kan också omfatta organisaegen toriska delar trossamfundet. Trossamfundets namn skyddas i enlighet
av med ñrmalagens bestämmelser.
Övriga relationer mellan staten och trossamfunden regleras i särskild ordning. Då kan närmare prövning av trossamfunden ske. Vigselrätt
en
liksom i nuvarande ordning, efter beslut enligt lag av Kammarges, kollegiet. Statsbidrag fördelas av Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund SST. Regeringen beslutar vilka trossamfund som ska
om komma i fråga. Beslut om uppbördshjälp for trossamfund som är registrerade fattas också regeringen enligt särskild, ny ordning.
av
Svenska kyrkan
Trossamfundet Svenska kyrkan blir med reformen inte längre en del av det allmänna än till vissa delar offentligrättsligt reglerad. Kyrkan får ett
om självständigt för den verksamheten inom den ram som den
ansvar egna särskilda lagen Svenska kyrkan anger. I lagen om trossamfund
om definieras Svenska kyrkan som ett registrerat trossamfund. Genom lagen
Svenska kyrkan får detta trossamfund sin rättskapacitet, på alla nivåer. om
Även i övrigt regleras Svenska kyrkan
huvudsakligen genom lagen
om Svenska kyrkan. Lagen omfattar 14 paragrafer.
De första tre bestämmelserna Svenska kyrkans grundläggande
anger drag. Lagen slår fast att Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund. Svenska kyrkan är öppen folkkyrka, i samverkan
en som mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver
en rikstäckande verksamhet. Svenska kyrkan trossamfund, har
som som nationella organ till sitt förfogande, får full rättskapacitet. Samma rättskapacitet får församlingar och stift var för sig. Svenska kyrkan blir med förslaget också rättsligt ett självständigt och enhetligt trossamfund samtidigt som den lokala, och regionala, självstyrelsen bevaras. Denna grundläggande beskrivning stämmer väl överens med Svenska kyrkans egen bild av sig själv.
De följande två bestämmelserna församlingens respektive stiftets
anger kompetens och ansvar. Därefter slås kyrkomötets roll högsta beslu-
som tande organ fast. Kyrkomötets befogenheter begränsas att det inte
genom får fatta beslut i sådant som det är en församlings eller stifts uppgift att besluta Kyrkoavgift beslutas lokalt och regionalt och den kyrkliga egendomen skall förvaltas för att bidra till kyrkans förkunnelse.
I de följande bestämmelserna regleras handlingsoffentlighet i Svenska kyrkan. För de delar som hänför sig till tiden före den l januari 2000 lämnas förslag i SOU 1997:43. Handlingar hänför sig till tiden efter
som relationsändringen och hänger samman med de offentligt beställda
uppgifterna, dvs. handlingar som rör begravningsverksamhet och den särskilda kulturvärden som finansieras av det allmänna, skall omfattas
av principen om handlingsoffentlighet. Detta regleras i sekretesslagen. I övrigt kommer Svenska kyrkan att utveckla en egen selcretess- och offentlighetsprincip som hanteras av inomkyrkliga Öppenheten
organ. kommer även fortsatt att prägla trossamfundet Svenska kyrkan.
Övrig lagstiftning
I samband med reformen ses ett stort antal övriga bestämmelser över. Lagändringar krävs i tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen. Därutöver behövs ändringar i rättegångsbalken, arkivlagen, äktenskapsbalken, lagen om offentlig upphandling och lagen aviseringsregister. Särskilda
om Övergångsbestämmelser föreslås också så att beslut som rör Svenska kyrkans framtida förhållanden kan beslutas av kyrkomötet redan under 1999.
Begravningsverksamheten SOU 1997:42
Förslagen i korthet
Begreppet begravningsverksamhet
Kommittén har valt att ansluta sig till den definition av begreppet begravningsverksamhet som kommit till uttryck i såväl tidigare om begravningsverksamheten som praxis.
Enligt förslaget ingår i begravningsverksamheten t.ex. sådant som att anordna och hålla begravningsplatser med tillräckligt antal gravplatser, skötseln begravningsplatsens allmänna ytor, ansvaret för de ekono-
av miska förutsättningarna för verksamheten, myndighetsutövning samt den administration hänger med verksamheten. Även sådant
som samman som kremering, gravöppning, gravsättning och återfyllning samt lokal för begravningsceremoni och vissa transporter föreslås ingå i begravningsverksamheten.
Utanför begravningsverksamheten faller, enligt kommitténs förslag, sådant t.ex. svepning, kista, gravsten, annonsering, begravningscere-
som moni, minnesstund med förtäring, gravskötsel samt tillhandahållande av växter för den enskilda gravplatsen.
Huvudmannen
Enligt kommitténs definition är den som är skyldig att anordna och hålla allmänna begravningsplatser inom ett visst geografiskt avgränsat område förvaltningsområdet huvudman för begravningsverksamheten. För varje förvaltningsområde finns således endast en huvudman. De som inte är huvudmän i denna bemärkelse t.ex. pastoraten inom Stockholms och Tranås kommuner men likväl innehar en allmän begravningsplats är att
innehavare av allmän begravningsplats. anse som
Finansieringen
Begravningsavgiften
Utgångspunkten för kommitténs förslag har varit de tillhör att som Svenska kyrkan skall betala sin del kostnaderna för begravningsav verksamheten genom den obligatoriska kyrkoavgiften. Kommittén har haft att utarbeta ett förslag till hur de inte tillhör som Svenska kyrkan skall betala sin del kostnaderna för begravningsav verksamheten. En förutsättning har härvid varit att kostnaderna för verksamheten skall delas lika alla i förhållande till den beskattningsbara av inkomsten. Förslaget innebär att alla är folkbokförda inom Sverige och inte som tillhör Svenska kyrkan skall betala begravningsavgift. Avgiften skall betalas till huvudmannen för det förvaltningsområde inom vilket den avgiftsskyldige är folkbokförd. Begravningsavgift skall även betalas den tillhör Svenska av som kyrkan och är folkbokförd inom kommun är huvudman för som som begravningsverksamheten. Huvudmannen är skyldig att tillhandahålla gravplats till alla som är folkbokförda inom huvudmannens förvaltningsområde. Det är därför naturligt att huvudmannen uppbär medel till verksamheten från samtliga folkbokförda inom förvaltningsområdet. I de fall en kommun är huvudman för begravningsverksamheten bör således alla, oavsett kyrkotillhörighet, betala begravningsavgift till kommunen. Enligt förslaget skall även den tillhör Svenska kyrkan och är som som medlem i en icke-territoriell församling betala begravningsavgift till det pastorat vari han eller hon är folkbokförd. Detta under förutsättning att han eller hon inte är folkbokförd inom kommun är huvudman för som begravningsverksamheten. Med nuvarande ordning kan det på sina håll vara så att ett organ uppbär medlen avsedda för begravningsverksamheten medan ett annat organ är skyldigt att tillhandahålla gravplats. Förslaget avser att ändra på detta förhållande.
Fastställandet begravningsavgiften
av
Enligt kommitténs förslag skall huvudmannen för begravningsverksamheten fastställa begravningsavgiften. Huvudmannen är den avgör som hur verksamheten skall ordnad och vilken standard den skall hålla. vara Huvudmannen bär även det ekonomiska ansvaret för verksamheten. Det är därför naturligt att huvudmannen, oavsett denne är ett pastorat eller om en kommun, efter särredovisning kostnaderna, fastställer den avgift av som alla, oavsett samfundstillhörighet, skall betala till begravningsverk-
samheten. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund har på uppdrag av kommittén utarbetat en metod för särredovisning av kostnaderna för begravningsverksamheten. Förbundets utredning bifogas betänkandet som bilaga.
Storleken på begravningsavgiften beror på verksamhetens utfomming, som huvudmännen råder över. För den enskilde gör det därför knappast någon skillnad någon än huvudmannen rent fonnellt fastställer
om annan avgiften. Om något annat organ än huvudmannen gavs en faktisk beslutanderätt skulle detta kunna gå ut över huvudmannens rätt att utforma verksamheten. I förlängningen skulle reglerna om huvudmannaskapet kunna komma att sättas spel. Kommittén har av bl.a. dessa skäl valt att
ur föreslå att huvudmännen får i uppgift att fastställa begravningsavgiften.
Vad ingår i begravningsavgiften
Enligt kommitténs förslag skall huvudmannen tillhandahålla vissa åtgärder och tjänster inom för finansieringen via begravningsavgiften och
ramen den del kyrkoavgiften som är hänförlig till begravningsverksamheten.
av Vid dödsfall föreslås att dödsboet utan särskild debitering skall tillhandahållas
gravplats eller motsvarande på allmän begravningsplats, i samband med -
gravsättning, under en tid om 25 år, gravsättning inklusive gravöppning, återfyllning och iordningställande
-
av öppnad grav,
transporter från det att huvudmannen övertagit ansvaret för stoftet till -
dess att gravsättning skett; dock med undantag för transport for
gravsättning utanför huvudmannens förvaltningsornråde, så vida den
inte är beroende avtal mellan huvudmännen för att tillhandahålla
av
särskilda gravplatser,
kremering, -
lokal för förvaring och visning av stoftet samt lokal för begrav- -
ningsceremoni, belägna inom eget eller angränsande förvaltningsområde.
Till detta kommer att de mera allmänna åtgärderna inom begravnings-
verksamheten självfallet skall bekostas genom de medel som hör till begravningsverksamheten. Som exempel på sådant kan nämnas drift och underhåll begravningsplats, byggnader och inventarier samt den
av administration krävs för att fullgöra uppgifterna.
som
Uppbörden
Genom att begravningsverksamheten är samhällsangelägenhet bör det
en ankomma på samhället att även i framtiden för uppbörden de
svara av medel som är hänförliga till denna verksamhet. Kommittén föreslår därför att nuvarande systern i huvudsak bibehålls. Enligt förslaget skall
pastorat som är huvudman för begravningsverksamheten före november månads utgång fastställa avgiftssatsen för begravningsavgiften samt därefter underrätta kommunen fastställd avgiftssats. Kommunen underrättar
om härefter skatteförvaltningen vilken avgiftssats fastställts för de i
om som kommunen ingående pastoraten. Skattefcirvaltningen sköter sedan
uppbörden och betalar ut medlen till pastoraten på sätt i dag.
samma som
För de kommuner som är huvudmän för begravningsverksamheten har kommittén föreslagit att de skall underrätta skatteförvaltningen om avgiftssatsen för begravningsavgiften samtidigt med underrättelsen om kommunalskattesatsen. Kommunens begravningsavgiftsmedel betalas sedan ut samtidigt med kommunalskatten.
Kommittén har även föreslagit att den avgift betalas till begrav-
som ningsverksamheten skall redovisas särskilt på den enskildes skattsedel oavsett om det rör sig om begravningsavgiften eller del kyrkoavgiften.
av Det är enligt kommitténs mening angeläget att det på detta sätt görs tydligt att alla betalar lika mycket till begravningsverksamheten, i proportion till sin beskattningsbara inkomst, oavsett tillhörighet till trossamfund.
Innehavare av allmän begravningsplats
I Stockholm och Tranås är kommunen huvudman för begravningsverksamheten. Samtidigt förekommer det i båda dessa kommuner allmänna begravningsplatser som innehas något pastorat inom Svenska kyrkan.
av För att säkerställa att driften och underhållet av dessa allmänna begravningsplatser inte blir en fråga endast för de kyrkotillhöriga föreslår kommittén, att innehavare av allmän begravningsplats skall få rätt att lämna över förvaltningen av begravningsplatsen till huvudmannen för det förvaltningsområde där begravningsplatsen är belägen. I de fall innehavaren föredrar att ha kvar förvaltningen den allmänna begravningsplatsen
av skall huvudmannen i stället kunna ett skäligt bidrag till innehavaren.
ge
Obligatorisk, riksomfattande clearing
Kommittén har föreslagit att clearingen skall omfatta de tjänster
som tillhandahålls inom ramen för begravningsavgiften. Samma tjänster
som
huvudmannen för det förvaltningsområde där den avlidne folkbokförd var tillhandahåller skall alltså kunna fås huvudman, i mån plats av annan av hos denne. Kostnaden för tjänsterna skall ersättas den huvudman inom av vars förvaltningsområde den avlidne folkbokförd. Dödsboet skall därvar med inte debiteras för de tjänster omfattas clearingen. Ersättningen som av mellan huvudmännen föreslås utgå enligt taxa. Enligt förslaget skall samma ersättning utgår vid gravsättning som m.m. hos annan huvudman utgå även när tjänsterna tillhandahålls av innehavare av enskild begravningsplats samt innehavare allmän begravav ningsplats.
De särskilda gravplatsema för dem som inte tillhör något kristet
trossamfund
Kommittén har föreslagit att huvudmännen för begravningsverksamheten ges det fulla ansvaret för att bereda dem inte tillhör något kristet som trossamfund tillgång till särskilda gravplatser. I huvudmannaskapet som sådant ligger ett helhetsansvar för begravningsverksamheten. Den åtar som sig att vara huvudman tar på sig ansvaret för att det finns fungerande en begravningsverksamhet som omfattar alla folkbokförda inom förvaltningsområdet. Verksamheten skall, objektivt sett, kunna upplevas tillfredssom ställande av alla. Redan av huvudmannaskapet sådant följer alltså som en skyldighet att tillhandahålla särskilda gravplatser för de icke-kristna som så önskar. Det framstår, mot bakgrund härav, naturligt att huvudsom mannen för begravningsverksamheten, oavsett denne är ett pastorat om eller en kommun, ansvarar för de särskilda gravplatsema både i formell mening och rent praktiskt. Huvudmännens ansvar för de särskilda gravplatsema kan även i framtiden fullgöras på sätt i dag. Den enskilde huvudmannen samma som skall alltså se till att det finns särskilda gravplatser på allmän begraven ningsplats inom det egna förvaltningsområdet eller avtalsvägen ordna så att särskilda gravplatser finns tillgängliga inom närbeläget förvaltningsornråde. Det blir ytterst länsstyrelserna får avgöra vad kan som som anses vara ett godtagbart avstånd till närmaste ort med särskilda gravplatser.
Inflytande och insyn
För att stärka inflytandet över och insynen i begravningsverksamheten för dem som inte tillhör Svenska kyrkan har kommittén föreslagit att länsstyrelserna skall förordna särskilda ombud. Dessa ombud skall granska hur pastoraten tar tillvara deras intressen som inte tillhör Svenska kyrkan. I
händelse att ombudet finner att det kan riktas någon anmärkning mot
av pastoraten skall ombudet rapportera detta till länsstyrelsen, som därefter avgör vilka åtgärder som skall vidtas.
Överprövning och tillsyn
Kommittén har föreslagit att begravningslagens bestämmelser om överklagande beslut i enskilda ärenden samt länsstyrelsemas tillsynsansvar
av skall vara kvar.
Den kulturhistoriskt värdefulla
kyrkliga egendomen och de kyrkliga arkiven SOU 1997:43
Kommittén har med anledning principbeslutet ändrade relationer
av om mellan staten och Svenska kyrkan prop. 1995/96:80, bet. 1995/96:KUl2, rskr. 1995/96:84 haft till uppdrag att utreda frågan förvaltningen
om av den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen och de kyrkliga arkiven dir. 1995: 162. I denna sammanfattning huvuddragen i
summeras kommitténs förslag.
Den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen
Kommitténs uppdrag när det gäller den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen har gällt den ersättning för vård och underhåll de kyrkliga
av kultunninnena som Svenska kyrkan skall erhålla enligt det nämnda
ovan principbeslutet. Kommitténs förslag i denna del innebär i korthet följande.
Svenska kyrkan skall erhålla en årlig statlig ersättning för vård och underhåll av de kyrkliga kulturvärdena med ett belopp motsvarar
som ca 460 miljoner kronor i 1996 års penningvärde kyrkoantikvarisk ersättning. Den statliga ersättningen skall finansieras särskild skatt
av en som tas ut proportionellt mot inkomsten av alla skattskyldiga, både kyrkotillhöriga och icke-kyrkotillhöriga kyrkoantikvarisk skatt. Skatten tas ut med 5 öre per skattekrona och beräknas på den kommunalt beskattningsbara inkomsten.
Den kyrkoantikvariska ersättningen skall varj år överföras till Svenska
e kyrkan för fördelning. Svenska kyrkan på central nivå skall fördela ersättningen mellan stiften. Stiften skall besluta fördelningen inom sitt
om område. Varje beslut om fördelning, på såväl central regional nivå,
som skall föregås av samråd med myndigheter inom kultuimiljöområdet. Riksantikvarieämbetet skall beredas tillfälle att yttra sig över fördelningen i landet. Respektive länsstyrelse skall beredas tillfälle att yttra sig inför
fördelningen inom stiftet.
Det förhållandet att en statlig ersättning lämnas för bevarandet de
av kyrkliga kulturvärdena, innebär att den ekonomiska belastningen på Svenska kyrkan minskar i samma omfattning som ersättningen uppgår till.
Den statliga ersättningen i sig får inte medföra att utrymmet för Svenska kyrkan att exempelvis bedriva verksamhet ökar. En naturlig följd att
av Svenska kyrkan får en statlig ersättning för vård och underhåll de kyrk-
av liga kulturvärdena måste sålunda vara att det totala uttaget av kyrkoavgift minskas med motsvarande belopp. Svenska kyrkan bör i nedan nämnda överenskommelse åtaga sig att vidta åtgärder för att det sammanlagda uttaget av kyrkoavgift minskas i totalt samma omfattning den kyrko-
som antikvariska ersättningen uppgår till.
Den statliga ersättningen omfattar de kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser som skyddas genom bestämmelsema i kulturrninneslagen. Ersättningen får endast användas för kostnader som är betingade av kulturhistoriska hänsynstaganden och som
vård och underhåll för bevarandet av de kyrkliga kulturvärdena. Det avser är endast åtgärder är förenliga med bestämmelserna i kulturminnes-
som lagen eller lagstiftning som berättigar till ersättning. Ersättningen får
annan inte användas till förvaltningen den kyrkliga egendomen i övrigt eller
av för att bedriva verksamhet.
Kulturarvsutredningen har i betänkandet Skyddet av kultumiilj ön SOU 1996:128 lämnat ett förslag det genomförs, innebär att kyrk-
som, om städer och i viss utsträckning även prästgårdar kommer att omfattas av bestämmelserna kyrkliga kultunninnen. Enligt kommitténs bedömning
om skall emellertid den statliga kyrkoantikvariska ersättningen inte omfatta kostnader förvaltningen av dessa objekt.
som avser
Svenska kyrkan skall varje år lämna staten en redovisning av hur ersättningen har använts, bl.a. avseende vilka åtgärder som har genomförts och vilka resultat som har uppnåtts.
Ersättningen skall ett led i ett ömsesidigt åtagande av staten och
vara Svenska kyrkan att bevara kyrkans kulturhistoriska värden. Detta skall komma till uttryck i långsiktig överenskommelse. Denna överens-
en kommelse bör sträcka sig över 25 år. För denna tidsperiod skall övergripande mål och villkor för ersättningen Överenskommelsen skall
anges. vidare innehålla statens respektive Svenska kyrkans åtaganden. Utöver vad
tidigare har nämnts bör överenskommelsen bl.a. innebära att Svenska som kyrkan åtar sig att beakta de kulturhistoriska kraven genom bl.a. ett rationellt och effektivt underhåll de kyrkliga kulturminnena samt att
av vidta åtgärder för att de kyrkliga kulturminnena är tillgängliga för alla i minst utsträckning före relationsändringen. Svenska kyrkan
samma som har vidare att försäkra sig att den särskilda kompetens som är
om nödvändig vid förvaltningen de kyrkliga kulturminnena och fördel-
av ningen den statliga ersättningen finns inom den kyrkliga organisa-
av tionen.
S.k. kontrollstationer bör läggas in vart femte år. Vid dessa kontroll-
stationer skall en närmare uppföljning och utvärdering de resultat göras av som har uppnåtts och huruvida parterna har uppfyllt sina åtaganden. av Samrådsgrupper bestående av representanter från staten och Svenska kyrkan bör skapas på såväl central regional nivå. Syftet skall som vara att
fortlöpande diskutera frågor rörande förvaltningen de
gemensamma av kyrkliga kulturrninnena samt att utbyta kunskap och erfarenheter. I den
centrala samrådsgruppen skall staten representeras Riksantikvarieav ämbetet. Hur den kyrkliga representationen skall lösas blir inomkyrklig en angelägenhet. I de regionala samrådsgrupperna bör ingå representanter från länsstyrelserna och från stiften. Även inom
museerna kulturmiljö-
området bör representerade i de regionala Över huvud vara grupperna. taget skall betydelsen samverkan mellan myndigheter och inom av museer kulturmiljöområdet och Svenska kyrkan betonas. Detta är viktigt i såväl
enskilda ärenden som i övergripande frågor.
Svenska kyrkans ansvar för de kulturhistoriska värdena i kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser följer av kulturrninneslagens bestämmelser. Denna lag bör kompletteras med en bestämmelse den statliga ersättningen och dess fördelning. Vidare bör om en bestämmelse införas innebär att överlåtelse kyrkobyggnad som en av en skall anmälas till länsstyrelsen. Kommittén föreslår även vissa andra änd-
ringar i kulturminneslagen. Bl.a bestämmelse möjlighet att inen som ger gripa för att åstadkomma rättelse föreskrifter och beslut enligt lagen om inte följs.
De kyrkliga arkiven
Enligt bestämmelser i arkivlagen är tillämpliga på myndighetersom kyrkokommunala eller statliga med uppgifter hänförliga till Svenska kyrkans verksamhet skall myndighetsarkiven överlämnas till arkiven myndighet inom tre månader från relationsändringen. Att leverera och ta emot detta material inom föreskriven tid är dock inte genomförbart. De kyrkliga arkiven är mycket omfattande, dels är antalet aktuella myndigheter stort, dels är materialet många gånger omfångsrikt. Vidare måste
beaktas den tid det tar att färdigställa arkiven för leverans. Därtill kommer att kyrkan behöver ha tillgång till i vart fall delar materialet även efter av relationsändringen. Över huvud är det viktigt beakta det taget att värde som de kyrkliga arkiven har för kyrkan, ett minne dess utveckling som av och som en symbol för tradition och kontinuitet.
Kommittén föreslår en lösning som innebär att de allmänna handlingar som före utgången år 1999 har kommit in till eller upprättats hos av myndigheter med uppgifter hänförliga till Svenska kyrkans verksamhet
och som har upphört senast den 31 december 1999 skall kunna förvaras hos Svenska kyrkan eller någon av dess organisatoriska delar försam-
lingar, kyrkliga samfälligheter eller stift- efter relationsändringen utan att därigenom upphöra att vara allmänna. Handlingsoffentligheten skall bestå och selcretess- och arkivlagstiftningen tillämpas såvitt gäller dessa handlingar. Förutom ett tillägg i tryckfrihetsförordningen, föreslås en särskild lag om förvaring av allmänna handlingar hos Svenska kyrkan eller någon av dess organisatoriska delar. Vidare förutsätter förslaget att följdändringar görs i sekretess- och arkivlagen. Den kommittén föreslagna lösning-
av en liknar den ordning som tillämpas när ett enskilt organ övertar en myndighets uppgifter den s.k. Telia-modellen.
Eftersom förhållandena varierar från fall till fall, beroende på omfattningen av aktuella arkiv, kyrkans behov av handlingarna och arkivmyndighetemas möjlighet att ta emot dem bör någon längsta tid för förvaring inte fastställas. Härvid skall även beaktas det värde som handlingarna har för Svenska kyrkan. Som mål bör dock kunna uppställas att de allmänna handlingama levereras till arkivmyndigheterna inom tio år från relationsändringen.
När det gäller kostnaderna för förvaring av arkiven innebär kommitténs förslag i sak att Svenska kyrkan, liksom hittills, svarar för samtliga kostnader fram till dess materialet överlämnas till arkivmyndighetema. Staten skall för de förvaringskostnader uppkommer därefter.
svara som
Kommittén har pekat på behovet av att inför relationsändringen bl.a. kartlägga samt göra en sammanställning av den ungefärliga omfattningen och sammansättningen av de arkiv som härrör från de kyrkliga myndigheterna och som omfattas av arkivlagstiftningen. Regeringen har den 20 februari 1997 givit Riksarkivet i uppdrag att genomföra en sådan utredning. Uppdraget skall redovisas senast den 30 september 1997.
Även allmänna handlingar före relationsändringen har kommit in
som till eller upprättats hos Svenska kyrkans beslutande församlingar skall på sätt motsvarar vad som föreslås beträffande myndigheterna, kunna
som förvaras hos Svenska kyrkan efter relationsändringen utan att därigenom förlora sin karaktär av att vara allmänna. Handlingsoffentligheten skall bestå och sekretess- och arkivlagstiftningen gälla beträffande dessa handlingar. Arkivlagstiftningen skall härvid tillämpas i den utsträckning som är fallet före relationsändringen.
Svenska kyrkans SOU
personal 1997:44
När Svenska kyrkan får ett friare förhållande till staten påverkas anställningsförhållandena för personalen. Den offentliga regleringen upphör och anställningama kommer att följa de lagregler allmänt gäller på den som svenska arbetsmarknaden. Hit hör anställningsskyddslagen, medbestämmandelagen och jämställdhetslagen. Jag har gjort en grundlig genomgång vad förändringen kommer av att innebära rörande personalen. Vidare har jag övervägt vilka åtgärder staten och kyrkokommunerna bör vidta med anledning därav. En ledstjäma i mitt tänkande har varit att eftersträva likställighet mellan arbetsgivare inom trossamfundet Svenska kyrkan och andra arbetsgivare. Övervägandena har lett till förslag om lagändringar, Övergångsbestämmelser och om om avtalsämnen mellan staten och Svenska kyrkan. Men många gånger har mina överväganden lett till slutsatsen att särskild lagstiftning inte behövs i framtiden. En hel del frågor avgörs inom Svenska kyrkan. Viktiga beslut måste tas av kyrkomötet på våren 1999. Arbetstagare anses allmänt vara en skyddsvärd Därför ställer grupp. staten särskilda krav på alla arbetsgivare. För Svenska kyrkans del tillkommer statens särskilda anspråk på rikstäckande verksamhet skall att en upprätthållas. Svenska kyrkan måste utforma sin framtida bemanningsorganisation så, att det framgår vem som bär arbetsgivaransvaret i förhållande till varje arbetstagare. Vidare bör organisationen ett formellt ge utrymme för personalinflytande, liknande det enligt lag skall -föresom komma hos andra stora privata arbetsgivare. Min förhoppning är att den utförliga redovisning jag har gjort som kommer till nytta när arbetsgivare och arbetstagare planerar för sin gemensamma framtid inom Svenska kyrkan.
Anställda med kyrkokommunala villkor
Inom Svenska kyrkan finns cirka 21 000 arbetstagare är anställda med som kyrkokommunala villkor. De är anställda så vid utgången år 1999 som av får behålla sina anställningar över själva relationsändringen. För att detta skall stå klart föreslår jag, liksom Utredningen trossamfundens rättsom liga reglering, en övergångsbestämmelse. Av den framgår att alla de civila rättigheter och skyldigheter kyrkokommun har när år 1999 slutar, som en skall gälla för motsvarande del Svenska kyrkan när år 2000 börjar. av Detta betyder också att de kollektivavtal Pastoratsförbundet och som arbetstagarorganisationema har slutit kommer att bestå.
I dag är Pastoratsförbundet enligt den s.k. kommunala delegationslagen arbetsgivarorganisation för kyrkokommunema. Jag föreslår att den lagregleringen upphävs. Staten bör inte längre reglera hur arbetsgivarna inom Svenska kyrkan organiserar sig. Den framtida personal- och arbetsgivarstrukturen bestäms inom Svenska kyrkan. Frågan bör behandlas av kyrkomötet på våren 1999. Hur kollektivavtalen skall anpassas till Svenska kyrkans nya verksamhetsfonner får bestämmas i förhandlingar mellan arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer. Varje anställd har rätt till information om vad relationsändringen innebär för den anställningen. Kyrkokommunema svarar för att egna sådan information ges i god tid. På vissa områden har jag övervägt, inte föreslagit, lagstiftningsmen åtgärder. Det gäller behörighetskraven för kyrkomusiker, myndighetsutövningen och konflikträtten. Vad skall gälla rörande kyrkomusikers behörighet bör, enligt min som mening, bestämmas inom Svenska kyrkan. Viss myndighetsutövning kommer att kvarstå bland de anställdas uppgifter efter utgången år 1999. Jag har funnit att detta inte motiverar av särskilda lagregler för den kyrkliga personalen. Den offentliga sektorns begränsade rätt att vidta stridsåtgärder i arbetskonflikter kommer inte längre att gälla inom Svenska kyrkan. Frågan kan regleras i kollektivavtal.
Präster och biskopar
De cirka 3 000 prästerna och de 14 biskoparna får inte sägas med upp direkt anledning relationsändringen. Alla präster omfattas av det förav stärkta anställningsskydd gäller vid verksamhetsövergâng. Alla som biskopar har fullmaktsanställningar. Fullmakterna innebär att anställninginte kan avslutas uppsägning. arna genom De rättigheter och skyldigheter prästens arbetsgivare i dag har, på som grund anställningsavtalen eller anställningsförhållandena, binder även av den arbetsgivare prästen kommer att ha efter relationsändringen. Den som arbetsgivaren träder automatiskt in i den tidigare arbetsgivarens ställe. nya I dag gäller regler i kyrkolagen, förordningar, kungörelser och tjänstgöringsföreslcrifter för prästemas anställningsförhållanden. Innehållet i dessa regler kommer att fortsätta gälla, även de statliga författningarna om upphävs. Den arbetsgivaren kan sedan ändra villkoren på samma sätt nya dagens arbetsgivare kan göra det i dag. som Vem inom Svenska kyrkan skall ha arbetsgivaransvaret för som prästerna och biskoparna efter utgången år 1999 kommer att bestämmas av kyrkomötet på våren nämnda år. av
Jag föreslår att domkapitlen informerar varje präst vad relationsom ändringen innebär för den anställningen. Arbetsgivarverket bör egna ges samma uppdrag när det gäller biskopama. Prästen kan enligt anställningsskyddslagen motsätta sig övergång till den nya arbetsgivaren. En präst gör så bör domkapitlet som säga upp, förutsatt att prästen inte har fullmakt. Jag räknar med att de cirka 900 fullmaktshavama går över till Svenska kyrkan i dess gestalt. Även i anställning inom Svenska kyrkan nya behåller en sådan präst, enligt mitt forslag, det uppsägningsskydd fullmakten som innebär. Skulle en fullmaktshavare motsätta sig övergång föreslår jag att hans statligt reglerade anställning flyttas till Kammarkollegiet. En sådan präst kommer, enligt mitt förslag, att arbetsskyldig inom det stift i Svenska vara kyrkan dit han hörde. Kammarkollegiet kommer att långtidsuthyra arbetskraften till arbetsgivare inom Svenska kyrkan. Den statliga kollektivavtalsregleringen för prästerna skall avvecklas i samband med relationsändringarna. Nya kollektivavtal bör slutas. Jag föreslår att de statliga avtalen sägs så att Svenska kyrkans arbetsgivare upp, och arbetstagare inte blir bundna dem efter utgången år 1999. På av av våren 1999 bör kyrkomötet besluta om vem som för Svenska kyrkans räkning får förhandla om kollektivavtal. Till dess att avtal har tecknats nya bör anställningsvillkoren i de gamla statliga avtalen kunna tillämpas. Rörande behörighetslqav för präster, myndighetsutövning och konflikträtt har jag övervägt behovet lagstiftningsåtgärder för framtiden. Jag av har valt att inte föreslå lagreglering. Behörighetskraven får bestämmas inom Svenska kyrkan. Prästerna och biskopama får lagstadgade samma konflikträtt som arbetstagare på den privata arbetsmarknaden. Begränsningar kan göras i kollektivavtal. Jag föreslår inga förändringar av nuvarande beskattningsregler rörande prästers och biskopars tjänstebostäder.
Övrig personal
Utöver anställda med kyrkokommunala villkor, präster och biskopar finns ytterligare några personalgrupper inom Svenska kyrkan. Vissa dem, av som ärkebiskopsämbetets personal och de förvaltar kyrkofonden, har som statliga anställningar. Andra har privata. Detta gäller exempelvis personalen vid det rikskyrkliga kyrkokansliet. De statligt anställda övergår automatiskt till anställning inom Svenska kyrkan, på liknande sätt som prästerna. De privat anställda kan föras dit genom avtal mellan nuvarande arbetsgivare och Svenska kyrkan.
Pensioner
De som är och har varit anställda inom Svenska kyrkan har anspråk på avtalspensionsfönnåner som har tjänats in under utfört arbete. Arbetsgivama står alltså i skuld till arbetstagare och före detta arbetstagare. När beskattningsrätten bortfaller och kyrkolagen upphävs krävs en annan form av säkerställande av pensionsåtagandena. Jag föreslår att en del av kyrkofondens kapital används för att bilda en Svenska kyrkans pensionsförening. Detta bör ske redan före relationsändringen. När arbetsgivarna har anslutit sig kommer ansvaret for pensionsåtagandena att bäras av föreningen. Arbetsgivamas blir att överföra medel för de åtaganden
ansvar som har gjorts före relationsändringen och att sedan betala löpande avgifter för fonderingar till säkerhet för nya åtaganden. Grundkapitalet räknas arbetsgivarna till godo i förhållande till vad som betalas in. Genom att så möjligt ansluta sig till föreningen undgår arbetsgivaren att
snart som pensionsskulden växer hos honom.
I försäkringsförenings styrelse är arbetsgivamas och arbetstagarnas
en organisationer representerade.
För pensionsåtagandena till prästerna kommer det vid utgången av år 1999 att finnas erforderligt kapital avsatt i kyrkofonden. Det avsatta kapitalet bör, enligt min mening, redan tidigare föras över till den pensionsförening som bildas.
För pensionsåtagandena till de anställda med kyrkokommunala villkor finns erforderligt kapital avsatt hos många kyrkokommuner, men inte hos alla. Skulderna måste inför relationsändringen beräknas på ett enhetligt sätt. Jag räknar med att stor del arbetsgivarna sedan väljer att genast
en av fondera medel avseende gjorda åtaganden, att ansluta sig till
genom pensionsföreningen. Till dess att ett sådant säkerställande har skett bör arbetsgivarna lämpligen lcreditförsäkra sina skulder. För åtaganden av sådant slag inte kan kreditförsäkras, föreslår jag att staten mot avgift
som ställer garanti. Kvarstår åtaganden som varken har garanterats eller kunnat kreditförsäkras skall Svenska kyrkan, enligt mitt förslag, bära ett solidariskt Detta förslag bygger på att Svenska kyrkan kommer att dispo-
ansvar.
kyrkofonden, som utgör tillräcklig säkerhet. nera
Tio år efter relationsändringen bör alla arbetsgivare ha kunnat göra avsättningar motsvarar hela den pensionsskuld som fanns vid relations-
som ändringen. Jag föreslår därför att arbetsgivarna åläggs skyldighet att senast tio år efter relationsändringen fondera sina åtaganden. Mitt förslag är att det sker i den nänmda pensionsföreningen. När detta skett behövs ingen
säkerhet. annan
Stöd, skatter och
finansiering SOU 1997:45
Statligt stöd
Det finns goda motiv för att staten även i framtiden skall stödja trossamfunden. Genom att ge människor andligt stöd, inspirera människor att öka sin etiska medvetenhet och genom att effektivt lösa konkreta sociala problem kan trossamfunden bidra till harmonin i vårt demokratiska samhälle.
Liksom nu skall det ankomma på regeringen att besluta vilka
om trossamfund som kan komma i fråga för statligt stöd. Hur stort det årliga anslaget skall för statligt stöd till trossamfunden bestäms i
vara
budgetsammanhang.
För att ett trossamfund skall kunna komma i fråga för stöd föreslår jag att vissa krav skall vara uppfyllda. Det bör krävas att trossamfundet är stabilt och har en egen livskraft. Vidare bör det stå klart att trossamfundet inte förmedlar en destruktiv etik.
Jag föreslår att alla bidragskvalificerade trossamfund ett
ges basstöd i form antingen statlig uppbördshjälp eller ett likvärdigt
av organisationsbidrag.
Statlig uppbördshjälp innebär att skattemyndighetema och kronofogdemyndighetema utan kostnad för trossamfundet hjälper till med att kassera in avgifter från dem som hör till trossamfundet. Svenska kyrkan skall i framtiden få sitt statliga basstöd i fomi uppbörds-
av hjälp. Även andra trossamfund är registrerade och uppfyller
som som kraven för stöd skall efter ansökan hos regeringen kunna sitt basstöd i den formen.
Det organisationsbidrag som jag föreslår att övriga bidragskvalificerade trossamfund skall bör beräknas med utgångspunkt i vad uppbördshjälpen kostar per tillhörig i Svenska kyrkan.
Utöver basstöden bör ändamâlsstyrda bidrag för särskilt samhällsnyttig verksamhet kunna Även Svenska kyrkan skall kunna
ges. komma i fråga för sådana bidrag.
Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund SST bör finnas kvar som bidragsfördelande myndighet. Svenska kyrkan bör
ges viss representation i nämnden. SST bör följa ekonomi-
samma administrativa regler och rutiner som andra myndigheter.
I sitt regleringsbrev till SST bör regeringen närmare utveckla vilka Verksamhetsmål de ändamålsstyrda bidragen skall främja. SST
som får besluta om kriterier för bidragens fördelning och hur fördel-
om ningen skall göras.
För att basstödet skall kunna följas upp bör SST ges rätt att fordra in dokumentation från de trossamfund som får sådant stöd. De trossamfund som får ändamålsstyrda bidrag skall vara skyldiga att efter anmodan redovisa verksamheten till SST.
Beskattning
Svenska kyrkan och dess kyrkokommuner är i dag helt befriade från skyldighet att betala inkomstskatt. För framtiden ser jag skäl för att Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar i skattehänseende likställs med allmännyttiga ideella föreningar. Sådana föreningar har en starkt begränsad skattskyldighet. Denna beskattning, som bara träffar näringsverksamhet, är väl anpassad till Svenska kyrkans verksamhet och gäller redan i dag for de flesta övriga trossamfund. Reglerna innebär att endast verksamhet som konkurrerar med annan näringsverksamhet beskattas.
Vid relationsändringen lämnar Svenska kyrkan det allmänna och blir mer likställd med Övriga trossamfund. Den förändring jag förespråkar skall mot den bakgrunden. Bibehållen skattefrihet
ses skulle i vissa fall kunna snedvrida konkurrensen.
Prästlönefastighetema hänförs i dag till kyrkokommunema och beskattas därför inte alls, trots att de används för näringsverksamhet. Om fastighetemas framtida ägare i stället likställs med allmännyttiga ideella föreningar och andra trossamfund blir det viss beskattning.
Reglerna beskattning allmännyttiga ideella föreningar kan
om av komma att förändras till följd av förslag från Stiftelse- och föreningsskattekommittén. I sitt betänkande föreslog den kommittén bland annat att realisationsvinstbeskattning skulle införas för allmännyttiga ideella föreningar. Detta skulle gälla för sådana tillgångar hör till
som egentlig näringsverksamhet. I övrigt föreslogs fortsatt långtgående skattebefrielse avseende inkomstskatt, förmögenhetsskatt och mervärdesskatt. Förslagen bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Svenska kyrkan är stor jordägare. Oavsett hur
en beskattningen för
allmännyttiga ideella föreningar kommer att vid utgången se ut av år 1999 bör därför, såvitt gäller den kyrkliga jorden, den nya likställigheten föregås övergångsfrist på antal år. av en ett Även stiftelser med ändamål att främja religiös verksamhet hos trossamfund som uppfyller kraven för statligt stöd bör likställigav hetsskäl begränsat skattskyldiga i framtiden.
vara Kammarkollegiet
har redovisat olika modeller för hur den kyrkliga egendomen i framtiden skall kunna stå till Svenska kyrkans förfogande. En modell innebär att egendom förs till stor stiftelse. Min uppfattning en är att en sådan stiftelse bör begränsat skattskyldig. Det finns några vara av de övriga trossamfunden som i dag använder stiftelseforrnen bas som för sin ekonomiska verksamhet. Även sådana stiftelser skulle bli begränsat skattskyldiga om skattereglema för stiftelser ändrades på sätt som nämnts. En sådan ändring bör dock föregås närmare av överväganden. Som framgår Kammarkollegiets betänkande kommer relationsav
ändringen att medföra förändringar i fråga äger viss
om vem som kyrklig jord. Dessa förändringar skall inte medföra stämpelskatt. När ett trossamfund låter registrera sig och därför får juridisk identitet ny bör det nya rättssubjektets förvärv fastigheter från sin tidigare av motsvarighet inte heller medföra stämpelskatteskyldighet.
Finansiering
De förslag från de statliga utredarna innebär ökade kostnader för som staten kan finansieras inom för reformen. Registreringen ramen av trossamfund medför kostnader kan täckas med registerhållsom ningsavgifter. Begravningsverksamheten skall finansieras med delar
av kyrkoavgifter respektive särskilda begravningsavgifter. Ersätt-
ningen till Svenska kyrkan för kyrkoantikvariskt underhåll kan, enligt Kommittén angående det kyrkliga kulturarvet, finansieras med skatt. Uppbördsadministrationen avseende kyrkoavgifter och kyrkoantikvarisk skatt bör sammantaget inte kosta för staten än uppbörden mer av församlingsskatten kostar i dag. Kostnaden för uppbörd särskilda av
begravningsavgifter bör belasta huvudmännen för begravnings-
verksamheten. Kammarkollegiets förslag innebär inga merkostnader för staten. De kostnader för Kammarkollegiet kan tillkomma på som grund av mina förslag rörande personal bör belasta Svenska kyrkan.
Mina förslag rörande pensionsfrågor och skattefrågor medför ökade intäkter för staten.
Utredarnas förslag innebär således sammantagna ett tillskott för staten.
Till följd av reformen kan dessutom vissa besparingar göras inom statsförvaltningen. Många uppgifter statliga instanser i dag utför
som för Svenska kyrkans räkning kommer att bli inomkyrkliga angelägenheter. Besparingen till följd av upphört för kyrkliga val blir
ansvar mest betydelsefull.
Men reformen medför med nödvändighet också stora inkomstbortfall för staten.
Kyrkokommunema betalar i dag till följd riksdagsbeslut så
av kallad skatteadministrationsersättning till staten. För 1997 betalas 393 miljoner kr.
Den kommunala ñnansieringsprincipen medför att kyrkokommunema för 1997 betalar kostnader för ekonomiska regleringar med 167 miljoner kr till staten.
När Svenska kyrkan lämnar det allmänna faller förutsättningarna för att tillämpa riksdagsbesluten om kyrkokommuners skyldighet att betala dels skatteadministrationsersättning, dels kostnader för ekonomiska regleringar.
Bortfallet av skatteadministrationsersättningen och bortfallet av intäkterna till följd av ekonomiska regleringar kan inte täckas inom ramen för reformen.
Statlig medverkan vid
avgiftsbetalning
l
I denna sammanfattning redovisas i korthet RSV:s uppdrag, utredningsförslagen och de överväganden ligger till grund för försom slagen.
RSV:s uppdrag
Beskattningsrätten för församlingarna och de kyrkliga samfällighetema inom Svenska kyrkan upphör år 2000. Församlingsskatten ersätts av en obligatorisk kyrkoavgift för dem tillhör Svenska som kyrkan. Avgiften skall tas ut tillsammans med och på samma sätt som inkomstskatten. Den inte tillhör Svenska kyrkan skall inte som vara skyldig att betala någon avgift till kyrkan. Andra trossamfund än Svenska kyrkan skall kunna få uppbördshjälp efter beslut av regeringen. Riksskatteverket RSV har fått i uppdrag att föreslå hur uppbörden av kyrkoavgift och avgift till andra trossamfund skall utfonnas.
RSV:s förslag i korthet
Debitering och betalning av avgift
Den som tillhör Svenska kyrkan den 1 november året före inkomståret skall betala kyrkoavgift för hela det kommande inkomståret. För den som är medlem i annat trossamfund som får uppbördshjälp knyts avgiftsskyldigheten till ett medgivande samfundet hämtat in från som den enskilde senast den l november. Såväl kyrkoavgift avgift till som andra trossamfund än Svenska kyrkan skall tas ut med viss procent av den kommunalt beskattningsbara förvärvsinkomsten, dvs. på samma underlag som den nuvarande församlingsskatten. Avgiften tas under inkomståret ut Ospecificerad del preliminär A- respektive som en av F-skatt. På slutskattesedeln skattebeskedet redovisas avgiften i en särskild post under rubriken Kyrkoavgift/avgift till trossamfund. För
den enskilde ingår avgiften även i eventuell omräkning av skatten.
en Avgiftsbelopp som inte betalas lämnas för indrivning som en ospecificerad del av skattebeloppet.
Uppgifter för avgiftsdebitering personuppgifter och procentsatser
för avgift lämnas på datamedium av kyrkan/samfundet centralt till
- RSV. Svenska kyrkan kan lämna uppgifterna om procentsatser på församlingsnivå eftersom församlingsindelningen och de enskildas församlingstillhörighet kommer att registreras hos RSV även efter relationsändringen. Andra trossamfund som får uppbördshjälp lämnar uppgift den procentsats som skall gälla för samfundet i dess
om helhet. Om procentsatsen varierar mellan de lokala församlingarna/motsvarande inom dessa samfund kan även lokalt varierande avgifter debiteras under vissa förutsättningar.
Redovisning och utbetalning av avgiftsmedel
RSV betalar ut ett förskott på avgiftsmedlen till Svenska kyrkan under inkomståret. Förskottet baseras på avgiftsunderlaget vid senaste taxering. När taxeringen för inkomstâret är klar och det slutliga avgiftsunderlaget är känt görs slutreglering. Exempel: Förskottet
en för år 2005 är de beskattningsbara förvärvsinkomstema
summan av för de tillhöriga vid taxeringen år 2004 multiplicerad med avgiftssatsen för år 2005. När taxeringen för inkomstår 2005 är klar och slutlig skatt debiterats de enskilda, dvs. i december år 2006, kan slutreglering göras. Regleringen görs år 2007. Förskottet jämförs då med slutlig avgift och en avräkning görs.
En redovisning avgiftsmedel görs i början varje år till
av av Svenska kyrkan centralt. Då redovisas förskottet för innevarande år och slutavräkningen för ett tidigare år. Redovisningen görs på församlingsnivå för att bearbetas till pastorats-/samfállighetsnivå inom Svenska kyrkan. Utbetalningen avgiftsmedlen görs månatligen med
av ett totalbelopp till ett konto hos Svenska kyrkan för intern fördelning. Utanordningsdag föreslås bli densamma som för borgerliga kommuner, dvs. den tredje vardagen efter den 17:e i månaden. Avräkning för belopp i det inomkyrkliga utj ämningssystemet kommer inte längre att göras vid utbetalningen.
Redovisning och utbetalning till andra samfund görs till samfundet centralt vid tidpunkter till Svenska kyrkan.
samma som
De belopp som betalas ut är de debiterade avgifterna och alltså inte de faktiskt betalda. Detta motsvarar dagens ordning för församlingsskatt. Frågan om statens uppbördsförluster i detta sammanhang bör uppmärksammas.
Omräkning av skatt för de enskilda påverkar inte utbetalningen till kyrkan/samfundet. Även detta för försam-
motsvarar dagens ordning lingsskatten.
Särskilt om andra trossamfund än Svenska kyrkan
De medlemmar som så önskar skall kunna betala sin avgift på annat sätt än genom skatteförvaltningens försorg. RSV föreslår att andra trossamfund som får uppbördshjälp skall hämta in ett skriftligt medgivande från varje enskild person som skall omfattas hjälpen.
av Genom medgivandet samtycker personen till att betala avgift till samfundet och att göra detta via skattesystemet. Den drar tillbaka
som sitt medgivande skall få skriftlig bekräftelse på detta från samfundet. Medgivandet respektive beviset om återkallat medgivande kan sedan komma att läggas till grund för skattemyndighetemas bedömning
om en enskild klagar på avgiftsdebiteringen.
I RSV:s uppdrag har ingått att föreslå hur behovet sekretess kan
av tillgodoses vid hjälp med uppbörd åt andra trossamfund än Svenska kyrkan. RSV föreslår att samma sekretess skall gälla som i dag, dvs. avgiftsbesluten är offentliga medan underlagen för avgiften, bland annat uppgift om samfundstillhörighet, är sekretessbelagda.
Lagförslagen
RSV föreslår att de bestämmelser om avgiftsbetalning som inte ges i lagen om Svenska kyrkan eller lagen om trossamfund samlas i en särskild lag lag om avgift till registrerat trossamfund. Att avgiften
fullt ut skall behandlas som skatt framgår där av hänvisningen till lagen om betalning av skatter och avgifter, den lag enligt förslag i
som betänkandet Ett nytt system för skattebetalningar SOU 1996:100 skall ersätta den nuvarande uppbördslagen. Bestämmelser redo-
om visning och utbetalning till samfunden finns i förslaget till ändring i lagen 1965:269 med särskilda bestämmelser kommuns och
om annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
2-17-0379
RSV föreslår också ändringar i bl.a. skatteregisterlagen och sekretesslagen. RSV föreslår vidare ett tillägg i 1 kap. 2 § regeringsformen med innebörden att det allmänna skall arbeta för att underlätta trossamfunds möjligheter att verka i Sverige.
RSV:s överväganden som ligger till grund för förslagen
Avgiften iskattesystemet
RSV:s förslag till utfomming av uppbördshjälpen stämmer i stora drag överens med vad som i dag gäller för debitering och uppbörd av församlingsskatt. Avgiften skall tas ut med viss procent kommunalt
av beskattningsbar förvärvsinkomst. Den behandlas fullt ut som skatt: avgiftsskyldigheten gäller för helt år, avgiften ingår i preliminär skatt, slutlig skatt och omräkning och lämnas för indrivning om den inte betalas.
Vad gäller underlaget för avgiften avviker RSV:s förslag från vad som sagts i princippropositionen prop.l995/96:80, nämligen att underlaget skall vara den statligt beskattningsbara förvärvsinkomsten. Genom att behålla dagens underlag, det kommunala skatteunderlaget, undviker man kostnaderna för förändringar i de tekniska systemen. Det är i dag ingen skillnad på beräkningen av statligt och kommunalt beskattningsbar förvärvsinkomst. Att använda den statligt beskattningsbara förvärvsinkomsten som underlag skulle alltså i dag inte förändra avgiftsuttaget. Skulle det kommunala underlaget i framtiden komma att förändras på ett sådant sätt att det skiljer sig avsevärt från dagens underlag kan det bli aktuellt att överväga frågan på nytt.
För att avgiften skall kunna fogas in ipreliminärskattesystemet bör den tas ut med viss procent av inkomsten på samma sätt som församlingsskatten. Detta överensstämmer också med förutsättningarna i princippropositionen där det sägs att avgift skall tas ut i förhållande till inkomst.
Avgift som inte betalas lämnas för indrivning som en ospecificerad del av skatten. Detta är enligt RSV:s uppfattning en absolut förutsättning för avgiftsuppbörd via skattesystemet. Behovet av att i betalningsskedet behandla avgiften som en Ospecificerad del av skatten accentueras av det s.k. skattekontosystemet som föreslås i betänkandet SOU 1996:100 proposition väntas under våren 1997. Belopp som betalas in till en persons skattekonto tillgodoräknas inte som betalning
för en viss skatt eller avgift utan bokförs bara "skatt". Någon
som avräkningsordning mellan olika skatter och avgifter preliminär skatt, slutlig skatt, arbetsgivaravgifter, finns inte. När kontona stäms
moms
av konstaterar man enbart om det finns ett under- eller överskott på kontot jämfört med det totala skatte- och avgiftsbelopp skall
som vara betalat vid avstämningstidpunkten.
Önskemål att undanta avgiften från indrivning har förekommit.
om RSV vill därför peka på vad detta skulle innebära. En särbehandling av avgiften för att undanta den från indrivning kräver att i ett
man första steg konstaterar det finns någon del kyrkoavgift i ett obetalt
om skattebelopp. Eftersom det inte existerar någon avräkningsordning mellan olika skatte- och avgiftsslag och inte heller mellan olika delposter i skatten, kan inte konstatera kyrkoavgiften är betald.
man om Man blir då hänvisad till någon form av proportionering, dvs. till att anta att en viss del av varje betalning till kontot och viss del
en av obetalt belopp är kyrkoavgift. En sådan proportionering kan möjligen göras när det gäller slutlig skatt där kyrkoavgiften specificeras på skattsedeln/skattebeskedet medan kyrkoavgiftens andel i preliminär skatt ofta inte är möjlig att härleda. I ett andra steg skulle sedan
man tvingas räkna om den skatt där den antagna obetalda "kyrkoavgiften" ingår och fatta beslut omräkning i varje enskilt fall. Ytterligare
om svårigheter finns. Hanteringen skulle komplicera hela skatteuppbörden och öka kostnaderna för administrationen av kyrkoavgiften avsevärt jämfört med dagens församlingsskatt. RSV:s strävan är att skattereglema skall förenklas och att administrationen görs så effektiv och billig som möjligt. En särbehandling av avgiften går stick i stäv med dessa strävanden.
Den kyrkliga indelningen iskattesystemet
Den kyrkliga indelningen blir efter relationsändringen inomkyrklig
en fråga. Hur indelningen kommer att se ut beslutas alltså inom Svenska kyrkan. RSV skulle med tanke på detta helst att den kyrkliga indel-
se ningen inte behöver hanteras i skattesystemet efter relationsändringen. Förslaget i annat betänkande till hur begravningsverksamheten skall finansieras gör dock att folkbokföringen på församling kommer att behöva fortsätta. Församlingsnivån kommer därmed att finnas kvar i skattesystemet. Däremot föreslår RSV att pastoratsJsamfallighetsnivån inte skall behöva hanteras. Att den kyrkliga indelningen och förändringar i den blir en inomkyrklig fråga är ett skälen till detta.
av
Ett annat skäl är att Svenska kyrkan och övriga trossamfund så långt som möjligt bör behandlas lika. RSV avser inte att registrera någon lokal indelning för andra trossamftmd.
Alla kontakter på central nivå
RSV föreslår att uppgifter för debitering av avgift lämnas av Svenska kyrkan centralt och att skatteförvaltningens redovisning och utbetalning avgiftsmedel görs till Svenska kyrkan centralt för vidare
av bearbetning och fördelning. Dessa förslag är till en del en följd av att pastorats-/samfállighetsnivån inte skall behöva hanteras i skattesystemet. RSV också det centrala uppgiñslämnandet som en
ser garanti för att fullständiga uppgifter lämnas i rätt tid. Svenska kyrkan centralt skall alltså lämna uppgifter till RSV om de tillhöriga och om den totala procentsatsen för kyrkoavgift per församling. Förslaget att alla kontakter skall ske på central nivå gäller också för skatteförvaltningens kontakter med andra trossamfund än Svenska kyrkan.
Redovisning och utbetalning av avgiftsmedlen
Avgiftsmedlen betalas ut i form ett förskott under inkomståret och
av slutregleras i efterhand, när det slutliga avgiftsunderlaget är känt. Detta överensstämmer med dagens ordning för församlingsskatt. I början varje år redovisar skatteförvalmingen de avgifter skall
av som betalas ut till kyrkan/samfundet under året och betalar sedan ut dem månatligen. Redovisning och utbetalning görs till Svenska kyrkan/ samfundet centralt.
I dag gäller olika tidpunkter för utanordning av kommunalskattemedel till borgerliga och kyrkliga kommuner. För att åstadkomma samordning utbetalningarna föreslår RSV en gemensam
av
utanordningsdag. Enligt förslaget skall utanordningsdagen vara den
tredje vardagen efter den 17:e i månaden, dvs. den tidpunkt som i dag gäller för borgerliga kommuner. I dag är utanordningsdagen för
församlingsskattemedel till kyrkliga kommuner den 18:e i månaden.
Särskilt om andra trossamfund än Svenska kyrkan
För andra trossamfund än Svenska kyrkan finns ingen lagreglerad skyldighet att betala avgift till samfundet. Det har vidare, enligt utredningsdirektiven, ansetts viktigt att medlemmar i samfund får
som uppbördshjälp skall kunna betala avgiften på annat sätt än via skattesystemet. RSV föreslår därför att de samfund som får uppbördshjälp skall hämta in medgivande från de enskilda skall omfattas
som av hjälpen. Medgivandet innebär att den enskilde samtycker till att betala avgift och att göra detta via skattesystemet. Medgivandet bör kunna gälla tills det återkallas.
Eftersom en persons skyldighet att betala avgift till ett annat trossamfund än Svenska kyrkan är en fråga mellan samfundet och den enskilde, är det RSV:s uppfattning att medgivandet skall hämtas in av samfundet. Den som vill återkalla sitt medgivande skall få en skriftlig bekräftelse på detta från samfundet, något som också bör gälla för den som utträder ur Svenska kyrkan.
Förslag har förekommit om att de enskilda skulle kunna lämna medgivande via en markering i självdeklarationen. Enligt RSV:s uppfattning är detta olämpligt, både av principiella och praktiska skäl. Man bör så långt det är möjligt undvika att skattemyndigheterna hanterar och bedömer frågor som har att göra med förhållandet mellan samfundet och den enskilde. Skattemyndighetema bör därför inte behöva ta ställning till sådana uppgifter vid deklarationsgranskningen. Vidare arbetar RSV för att en stor del av deklarationema i framtiden inte skall behöva skickas in till skattemyndigheterna. Om detta blir verklighet kan deklarationema inte fungera som kanal för medgivandet. Ytterligare ett skäl är tidsaspekten medgivandena skall
finnas inför inkomståret medan deklarationen lärrmas först året efter inkomståret.
Sekretess
RSV föreslår samma sekretessbestämmelser som i dag vilket innebär att uppgift om tillhörighet till ett samfund omfattas av sekretess medan avgiften är en del av beskattningsbeslutet och därmed offentlig. På slutskattsedeln skattebeskedet redovisas avgiften under rubriken Kyrkoavgift/avgift till trossamfund. Uppgift om vilket samfund avgiften avser redovisas i underrättelsedelen av skattsedeln skattebeskedet till den enskilde ingår alltså inte i de uppgifter är
men som
offentliga. I ett sammanhang kan uppgift tillhörighet ingå
om i ett beskattningsbeslut och dämied bli offentlig, nämligen
om en person klagat på avgiften till ett samfund och Skattemyndigheten beslutar med anledning av klagomålet. RSV dock inte att föreslå någon
avser inskränkning av skattebesluts offentlighet.
Lagförslagen
RSV föreslår en ändring i skatteregisterlagen för att det klart skall framgå att uppgifter för att uppbära avgift skall få registreras i skatteregistret och en ändring i sekretesslagen för att uppgifterna skall omfattas selcretesskydd motsvarande uppgifter gör i
av samma som dag.
Artikel 8 i EG:s direktiv om skydd för enskilda med
personer avseende på behandling av personuppgifter 95/46/EG säger att medlemsstaterna skall förbjuda behandling personuppgifter
av som avslöjar bl.a. religiös övertygelse. Undantag från detta förbud finns
bl.a. när den registrerade har lämnat samtycke till behandlingen. Medlemsstaterna har dessutom enligt artikel 8 punkt 4 möjlighet att, med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse, göra andra undantag i nationell lag eller genom beslut tillsynsmyndigheten. Genom
av förslaget till lag om avgift till registrerat trossamfund och ändringen i skatteregisterlagen utnyttjas denna möjlighet att göra undantag i nationell lag. För att ytterligare betona att registreringen sker med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse och därför inte kräver medgivande från alla tillhöriga föreslår RSV även ett tillägg i regeringsformen.
Andra trossamfund än Svenska kyrkan skall trots detta hämta in medgivanden från de enskilda. Dessa medgivanden skall omfatta samtycke till att betala avgift till samfundet och att betala denna avgift via skattesystemet.
Tidscykel för kyrkoavgift/avgift till trossamfund
För,de-tillhöriga/medlemmaffinare;Rör
ÅR 0
l
i Avgiftsskyldighet för år 1
bedöms per 1.1 l
Uppgifter för år 1 lämnas
till RSV på datamedium:
person-uppgifter och
procentsats för avgift
i
i I N K Preliminär skatt inklusive Förskott på avgiftsmedel O avgift betalas varje månad. betalas ut av RSV varj e ÅR 1 M Avgiften Ospecificerad. månad. Förskottet S beräknas på senast kända T slutliga avgiftsunderlag. Å Utanordningsdag 3:e R vardagen efter den 17:e
T A Deklaration för år l lämnas. X E ÅR 2 R Slutlig skatt inklusive avgift I påförs. Avgiften specificeras på RSV lämnar uppgift om N skattebeskedet. slutligt underlag för G Underskott på skattekontot inkomståret år S betalas. Å R
Slutavräkning görs: ÅR 3 förskott jämförs med
slutliga avgiftsmedel.
Mellanskillnaden regleras.
Den kyrkliga egendomen SOU 1997:47
Svenska kyrkan disponerar över omfattande mängd egendom. Det
en är t.ex. kyrkor och prästgårdar, men också jord och skog, avkast-
vars ning på vissa sätt skall komma den kyrkliga verksamheten till godo. Försäljningar av jord och skog har gett upphov till fonder
som förvaltas och ger avkastning till verksamheten. Detta är bara några exempel på olika slag av egendom som kyrkan disponerar.
Kammarkollegiet har översiktligt kartlagt kyrkans egendom och presenterar olika sammanställningar i den första delen av detta betänkande.
En del av egendomen disponeras av kyrkan med vanlig äganderätt, dvs. kyrkan förfogar över den som ägare enligt vanliga civilrättsliga regler. Stora delar av egendomen har emellertid inte så okomplicerad ställning. Många slag egendomen omfattas regler i lagar och
av av andra författningar om vad den får användas till, hur den skall förvaltas Oftast ägs den dessutom inte kyrkan på vanligt sätt,
osv. av utan äganderätten tillkommer stiftelser, huvuddelen av dem ålderdomliga och utan alldeles tydlig förankring i moderna rättsregler. Det sistnämnda har hittills inte spelat så stor roll, eftersom egendomen i sig har varit lagreglerad.
En del av egendomen utgörs av s.k. kronoanslag, dvs. egendom som under historiens förlopp har anslagits till kyrkan och kyrklig verksamhet. Det anses inte att kyrkan har fått förfoga över denna del av egendomen med full äganderätt av nutida slag.
Kammarkollegiet har i betänkandets andra del, kortfattat och med utgångspunkt i vad andra utredningar under 1900-talet har kommit fram till, sökt beskriva den specialreglerade kyrkliga egendomens ursprung. En viktig erfarenhet av vårt kartläggningsarbete är att vissa förhållanden är så oklara att det inom för ett vanligt
numera ramen utredningsarbete inte längre är meningsfullt att söka reda ut dem. Det gäller frågor om hur de lokala kyrkostiftelsema är sammansatta och det gäller vilka delar av egendomen som härrör från kronoanslag.
Den viktiga utgångspunkten för återstoden av vårt arbete har varit att hela egendomen alltjämt skall stå till kyrkans förfogande när relationerna mellan stat och kyrka förändras i enlighet med 1995 års principbeslut. Vårt arbete har koncentrerats på uppgiften att analysera
vad som händer med egendomen vid relationsändring och att
en föreslå lämpliga former för kyrkans fortsatta förfogande över
egendomen.
Ett första resultat av vårt arbete är konstaterandet att alla rimliga lösningar kräver att frågan om äganderätten till egendomen behandlas
i samband med en relationsändring.
Med utgångspunkt från detta har vi föreslagit att staten skall avstå från framtida anspråk på lcronoanslagen. Enligt vår uppfattning har de idag i realiteten inte något värde för staten.
Vi har vidare föreslagit att viss lokal stiftelseegendom förs från sina stiftelsesubjekt till sin församling. Det gäller äldre kyrkor och domkyrkor samt församlingskyrkors och domkyrkors fastigheter och fastighetsfonder. Genom detta åstadkommer man bl.a. att det i framtiden inte behövs olika regler för äldre och kyrkor. På mot-
yngre svarande sätt har vi föreslagit att prästgårdama skall föras från sina stiftelsesubjekt till sitt pastorat. Vi har av liknande skäl föreslagit att biskopsgårdar, som inte är domkyrkas fastighet eller kyrkofondsfastighet, skall föras till sitt stift.
När det gäller äganderätten har vi slutligen föreslagit att kyrkofondsfastigheter och den del av den nuvarande kyrkofonden som återstår sedan det statliga åtagandet för prästemas pensioner på lämpligt sätt tryggats skall överföras till trossamfundet Svenska kyrkan.
Genom de nämnda förslagen anser vi oss ha uppnått syftet att undanröja reella hinder för Svenska kyrkan att själv ta ansvar för verksamhetsfonner och organisation efter en relationsändring. Vi anser också att de rättsliga förhållandena på detta sätt blir enklare och klarare.
När det gäller prästlönefastigheter och prästlönefonder kyrkans
reella finansförmögenhet i jord, skog och fonder diskuterar vi tre
olika alternativ för kyrkans fortsatta förfogande. Det första är stiftelsealtemativet, som innebär att egendomen samlas i en stiftelse, vilken i fortsättningen följer stiftelselagens regler.
Ett annat alternativ är att hela finansförmögenheten skulle ägas direkt av trossamfundet Svenska kyrkan. Det tredje alternativet är att Svenska kyrkan förvaltar egendomen med stöd av fortsatt lagstiftning i lagen om Svenska kyrkan.
Vi har uppfattningen att alla tre alternativen är tillfredsställande. De har emellertid olika egenskaper och förtjänsten Vi har stannat för att förorda lagstiftningsaltemativet.
Större delen av den specialreglerade egendomen har idag alldeles bestämda ändamål.
Vi har analyserat hur dessa påverkas av relationsändringen och lämnat förslag till vilka ändamål som skall fastställas även för framtiden, respektive vilka som skall konstateras gälla vid relationsändringen med möjlighet att ändra dem genom permutation eller i viss utsträckning genom kyrkans egna beslut.
Vi har föreslagit en särskild rätt till ersättning för den som lider någon förlust genom överföringama, men vi har inte räknat med att den skall få någon nämnvärd praktisk betydelse.
Vi har föreslagit vissa övergångsbestämmelser som gäller den kyrkokommunala egendomen och den fria stiftelse- och föreningsegendomen.
Utöver vårt uppdrag angående den kyrkliga egendomen har vi utrett de äldre rättsinstituten stadgad åborätt och landgille, det senare med anlmytning till den kyrkliga egendomen. Vi föreslår avveckling av dessa institut i lagreglerade former.
Våra förslag kommenteras i sammanfattad form i kap. 18.
18¶Kammarkollegiets slutliga förslag
18.1¶Våra synpunkter
principiella
Principbeslutet om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan utgår från att den egendom som kyrkan disponerar i dag skall stå till kyrkans förfogande också i fortsättningen. I långa stycken är detta någonting alldeles självklart. Egendom som församlingar och andra enheter inom kyrkan äger och förvaltar skall i princip inte behöva påverkas nämnvärt ens av en så omfattande reform som relationsändringen.
På något annorlunda sätt förhåller det sig med egendom som i dag är specialreglerad, dvs. det finns bestämmelser i lagar och andra författningar om vad egendomen har för ändamål och hur den skall förvaltas. Det har visserligen inte sedan 1930-talet på allvar gjorts gällande någonting annat än att även denna egendom skall stå till kyrkans förfogande. Här kan man emellertid med fog ställa frågor om vilka villkor som skall gälla i framtiden. Om det finns alldeles speciella ändamål, skall dessa bestå och vara lagreglerade Om äganderätten i dag inte tillkommer något vanligt kyrkligt organ, utan staten eller en stiftelse, skall den saken klarläggas och förhållandet eventuellt ändras Detta har varit de huvudsakliga frågorna i Kammarkollegiets utredningsarbete, vid sidan av de uppgifter vi haft att kartlägga vissa förhållanden.
Utredningsarbetet har hela tiden inneburit att vissa principiella ställningstaganden har måst göras. Det kan hävdas att dessa har fått vittgående och, på några punkter, radikala konsekvenser. Det är därför på sin plats att kollegiet redovisar de huvudprinciper som kommit att bli vägledande.
I själva relationsändringen ligger en avsevärd förändring av ansvaret för den kyrkliga verksamheten. Svenska kyrkan måste i fortsättningen på egen hand inte bara ta ansvaret för sin egen verksamhet vilket väl måste
betraktas som självklart och önskvärt från alla tänkbara utgångspunkterutan också ta ansvaret för att själva systembygget fungerar. Därmed menas att beslut kan fattas på rätt nivåer inom den kyrkliga organisationen, att ansvaret kan fördelas och bäras på ett riktigt sätt och att resurser fördelas och används på ett sätt som så gynnsamt som möjligt främjar vad kyrkan är till för. Denna ansvarsförändring är riktig och en given följd av relationsändringen. Det är bara det att verksamhet och organisation m.m. under sekler har haft stöd lagstiftning och andra beslut i offentlig-
av rättsliga former, vilket i realiteten har inneburit dels att kyrkan har haft
sina egna lagar, och därför inte alltid har behövt följa det har gällt för
som andra, dels att det egentliga ansvaret ibland har fått riksdagen eller
tas av av regeringen. Kollegiet drar detta inga andra slutsatser än att det i alla
av avseenden är önskvärt att kyrkans eget ansvarstagande underlättas på alla plan. Förhållanden som är ägnade att komplicera detta ansvarstagande, som ställer kyrkan inför organisatoriska problem eller svårlösta rättsliga frågor med rötter i kyrkans gärning i vårt folk sedan medeltiden, måste så
långt det är möjligt undanröjas. Det finns ett stort värde i enkla och överskådliga rättsliga förhållanden.
Principbeslutet om en relationsändring och det fortsatta utredningsarbetet bygger bl.a. på tanken att en ny associationsform skall tillskapas för trossamfund och att Svenska kyrkan framgent skall uppträda ett
som självständigt rättssubjekt i denna skepnad. Dagens kyrkliga organisation utgörs av en i princip kommunal basorganisation, en komplex och ganska oklar regional organisation och en på många punkter med staten oupplösligt förenad central organisation. Denna organisation ersätts vid relationsändringen med en alldeles ny i form av associationsfonnen registrerat trossamfund. Det betyder att kyrkan för första gången kan uppträda samlat i sin helhet. Kammarkollegiet ser utredningsresultatet på denna punkt
som en given följd av beslutet relationsändring. Det står väl emellertid
om en helt klart att, om denna nya rättsfigur skall inträda i rättsliga förhållanden med rötter i medeltiden, uppstår problem olika slag. Vilken identitet
av finns det mellan delar av den nya organisationen efter en relationsändring och sådana ändamål för egendom stiftelsekaraktär skapats under
av som sekler i det förgångna Ju enklare och tydligare frågor om ägande, förvaltarskap, ändamålets innebörd och liknande kan lösas, desto färre problem för kyrkan att hantera efter en relationsändring.
Kammarkollegiet har inte väjt för den ofta komplicerade frågan
om äganderätten till den specialreglerade egendomen. En rad omständigheter, bl.a. de tidigare nämnda principerna i detta avsnitt, talar för att äganderättsfrågan klaras ut så långt det är möjligt. Dagsläget, utgår från att
som förvaltningsförhållanden och rätten att bruka egendomen eller att få avkastning av den lagregleras, är i regel oproblematiskt kyrkolagen kommenterar inte ens äganderätten endast förvaltningen, men efter en
relationsändring måste samma förhållanden tas om hand på skilda nivåer inom kyrkan. Det är då en avsevärd fördel om äganderättsfrågan är klarlagd. När frågan om äganderätten är utredd kan, när det gäller fast
egendom, lagfart vinnas för ägaren. Detta tryggar möjligheten till överlåtelse och omsättning av egendomen i enkla former. Skulle frågorna ägande-
om rätten till den kyrkliga egendomen lämnas helt obearbetade, kräver detta enligt vår mening fortsatt lagstiftning i en utsträckning som inte står i alldeles god överensstämmelse med principbeslutet om en relationsändring.
Genom den lagstiftning Kammarkollegiet föreslår klargörs äganderättsfrågorna i betydande utsträckning.
En annan viktig övergripande fråga har gällt skyddet för egendomens ändamål. Det är från samhällssynpunkt viktigt att ett långsiktigt ändamål, som förutsätts vid t.ex. donation till kyrkan, inte utan vidare ändras.
en Stiftelserätten förutsätter ändamålets varaktighet och stor del den
en av ändamålsbestämda egendomen har stiftelsekaraktär. Samtidigt är det emellertid också, likaledes enligt stiftelserättens principer, fullt möjligt att vid ändrade förhållanden ändra ändamålet.
Frågan har betydelse inte bara från samhällssynpunkt. Det är också viktigt för Svenska kyrkan att ändamålet har varaktighet och inte kan ändras hur som helst.
Enligt Kammarkollegiets mening bör frågan egendomens ända-
om målsbindning inte lösas generellt. Behovet av ett fortsatt i lag bevarat ändamål varierar mellan de olika slagen av egendom. Vi har inte i något fall ansett att det föreligger ett behov av att uppställa ett restriktivt
mer formulerat ändamål än som finns i dag. Däremot har vi funnit att det för vissa egendomsslag inte längre behövs något lagfást ändamål alls. För andra egendomsslag har vi funnit att det riktiga är att ändamålet bevaras också framgent. Här ger de olika alternativ vi utformat olika möjligheter. En tredje grupp utgörs av sådana ändamål som bör föreskrivas när egendomen ställs till kyrkans förfogande, men där det i övrigt inte föreligger något behov av att för framtiden lagreglera ändamålet. Detta löses genom bestämmelser i övergångslagstiftningen.
Egendomens bindning till ett visst ändamål i lag har en särskild betydelse i relation till statens förväntningar på Svenska kyrkan när det gäller Samfundets identitet. Om det vid någon framtida tidpunkt skulle Visa sig att den identitet Svenska kyrkan själv uttrycker inte står i överensstämmelse med den beskrivning av samfundet som ges i lag, erbjuder en fortsatt reglering av egendomens ändamål en viss möjlighet för staten att reagera, om detta skulle behövas ur samhällets synpunkt.
Kammarkollegiet har genomgående utgått från principen att kyrkan själv skall bestämma den interna organisationen. Detta kan tyckas vara självklart och en fråga av mindre betydelse, men den får likafullt ganska vittomfattande konsekvenser.
Om en viss egendoms ändamål skall komma t.ex. ett pastorat till godo, dvs. pastoratet är s. destinatär till egendomen eller avkastningen av den, och alla andra synpunkter talar för att detta ändamål faktiskt bör bestå i lagstiftningen, bör lagen då fastställa vad som menas med ett pastorat, dvs. en av flera typer av samfälligheter Och hur långt skall lagstiftaren när det gäller att bestämma vad ett pastorat är Räcker det med själva pastoratsbegreppet, eller måste också ansvarsområdet för ett pastorat framgå för att man skall vara säker på att ändamålet verkligen är detsamma som
tidigare Kollegiet har funnit att det uppkommer något som liknar en dominoeffekt, om man börjar att i lag reglera enskilda delar av kyrkans organisation eller delar av den kyrkliga egendomens förvaltningsorganisation. Mot den bakgrunden har Kammarkollegiet funnit att lagstiftningen inte bör ta ändamålsbestämningar som är relaterade till kyrkans
upp interna organisation. Detta medför att sådana bestämmelser som finns i dag pastorat, egendomsnämnder, Domkyrkorådet i Lund och Kyrko-
om fondens styrelse, inte skall tas in i lagstiftningen.
Om det finns behov det, kan vissa regler ges i övergångslagstift-
av ningen.
18.2¶Den specialreglerade egendomen:
Äganderättsfrågan
18.2.1 Äganderätten till kronoanslagen
Vem formellt är ägare till den specialreglerade kyrkliga egendomen är
som i dag fråga underordnad betydelse. Vid relationsändring, när
en av en frågor egendomens förvaltning och egendomsöverlåtelser inte på
om om
sätt skall göras till föremål för lagstiftning, är äganderättsfrågan samma däremot stor vikt. Utan stöd lagstiftning kan en förvaltare inte
av av disponera över egendom som formellt är i någon annans ägo.
Visserligen är någon form ramlagstiftning egendomen inte all-
av om deles oförenlig med principbeslutet relationsändring, men Kammar-
om en kollegiet har, för att finna lösningar på vårt utredningsuppdrag, funnit det praktiskt taget oundvikligt att aktualisera äganderättsfrågan i hela dess vidd. Närmast avgörande för vår uppfattning har varit insikten om att det inte längre är möjligt att identifiera varje ursprung eller hur stora andelar egendomen härrör från en viss ägare.
av som
En viktig del den kyrkliga egendomen utgörs sådan i eller
av av som en
form har anslagits staten under historiens gång. Kollegiet har i annan av kap. 9 belyst de kronoanslagens ställning i dag och deras ringa värde
s. för staten.
Kammarkollegiet föreslår att äganderätten till kronoanslag som inte är
prästlönefastigheter eller prästlönefonder efter en relationsändring ut-
tryckligen skall tillkomma trossamfundet Svenska kyrkan eller, beroende på vilken typ egendom det är fråga den del av samfundet som
av om, egendomen enligt våra förslag i det följande särskilt skall tillhöra. Innebörden det sistnämna är att staten avstår från sina anspråk på krono-
av anslagen till förmån för olika enheter inom Svenska kyrkan, beroende på
det gäller t.ex. kyrka, prästgård eller en biskopsgård. om en en
Detta bör komma till uttryck i övergångslagstiftningen. Kammarkollegiet har utformat ett förslag till lagtext.
En del kronoanslag förvaltas i dag prästlönefastigheter. En del har
som omvandlats till prästlönefonder. Också i dessa fall kollegiet anser att staten skall avstå från anspråk på egendomen. Avståendet sker därvid till förmån för olika subjekt i våra tre alternativ. I stiftelsealternativet sker avståendet till förmån för stiftelsen. I ägandealtemativet är avståendet till förmån för
trossamfundet Svenska kyrkan. I lagstiftningsaltemativet, slutligen, blir
statens avstående till förmån för de lokala kyrkostiftelserna.
18.2.2 Äganderätten till äldre kyrkor, prästgårdar m.m.
En stor del av den specialreglerade egendomen är äldre datum. Egenav dom som före vissa årtal under 1800-talets första hälft donerades till kyrkan är inte församlingsägd på sätt den skulle bli, den samma som om donerades i dag. Det fanns inte i juridisk mening församling kunde en som ta emot den. Denna egendom har i stället karaktär stiftelser. av Den speciella stiftelseegenskapen hos denna egendom orsakar i dag inga stora problem, eftersom det finns författningsbestärnmelser talar som om hur egendomen får användas, när den får säljas I allt väsentligt m.m. gör denna författningsreglering dessutom inte någon skillnad på äldre egendom av stiftelsekaraktär och anskaffad, egendom yngre, senare som har ändamål ägs direkt sin församling eller sitt samma men som av pastorat. Kammarkollegiet har särskilt uppmärksammat vad som händer med bl.a. kyrkobyggnadema i ett läge när dagens tämligen omfattande specialreglering upphör. Församlingar och pastorat skulle på ett helt annat sätt än i dag få erfara att äldre och yngre kyrkor har olika rättslig ställning, att de äldre utgör stiftelser och att används till sådan kyrka i pengar som en själva verket tillförs en stiñelse. En konsekvens avregleringen annan av och relationsändringen skulle bli att kyrkomötet i en kyrkoordning bara skulle kunna behandla de församlingsägda kyrkorna, inte de kyrkor är som stiftelser, eftersom dessa inte på samma sätt skulle utgöra rättslig del en av trossamfimdet. Kyrkomötet kan inte utfärda några bestämmelser alls för stiftelseägd egendom, annat än i den speciella situationen att det är kyrkomötet som i själva verket företräder förvaltaren. Den situation som således är att vänta efter relationsändring är, en om ingenting görs, utomordentligt besvärlig att hantera för kyrkan. Enligt den tidigare presenterade principen att kyrkans eget ansvarstagande bör underlättas och för att vinna enkla och överskådliga rättsliga förhållanden bör, i likhet med vad som föreslagits när det gäller statens formella äganderätt till viss egendom, också i detta fall äganderätten överföras till
3-17-0379
kyrkliga enheter. Formellt går detta till på det sättet att de existerande stiftelseliknande rättssubjekten upplöses lagstiftning generell
genom permutation och äganderätten till egendomen överförs till den församling som i dag närmast har ställning som stiftelsens förvaltare. Innebörden av detta förfarande har beslqivits närmare i kap Om någon lider förlust
av detta, har han rätt till ersättning. Kammarkollegiet har betraktat ersättningsrätten som formellt viktig, har inte kunnat finna någon situation i
men vilken den skulle ha praktisk betydelse.
Kammarkollegiet föreslår alltså att äganderätten till de äldre kyrkor, som i dag skall uppfattas som stiftelseegendom, efter en relationsändring uttryckligen skall tillkomma den församling i vilken kyrkan ligger. Detsamma skall gälla en församlingskyrkas fastighet och fastighetsfond eller en domkyrkas fastighet och fastighetsfond. Detta bör komma till uttryck i övergångslagstiftningen.
Vissa äldre domkyrkor har i dag särskilda förvaltningsbestämmelser i kyrkolagen. Det gäller domkyrkorna i Uppsala, Linköpings, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö och Lunds stift. Vad Kammarkollegiet föreslagit innebär också ifråga om dessa att åldriga stiftelser upplöses och att kyrkorna överförs till resp. domkyrkoförsamling.
På denna punkt kan det göras gällande att det är rimligare att kyrkorna överförs till stift. Kollegiet är medvetet om att det finns en rad skäl
resp.
talar för detta, inte minst sammanhänger med det ekonosom sådana som miska ansvaret. Det leder, å andra sidan, till att domkyrkorna skulle bilda två skilda system ett med de kyrkorna som är församlingsägda,
- yngre och ett med de äldre som är stiftsägda. Att föra alla domkyrkorna, såväl äldre till stiften kommer inte gärna på fråga. Med beaktande av
som yngre, att domkyrkoförsamlingarna oftast ingår i kyrkliga samfälligheter som ger ekonomisk stadga, att förhållandet säkerligen kommer att uppmärksammas inom ramen för utjämningssystemet och kyrkobyggnadsbidraget samt att de äldre domkyrkorna alltjämt i stor utsträckning används i församlingslivet har kollegiet stannat för uppfattningen att de äldre domkyrkorna bör behandlas på de En kyrka ligger alltid i första hand
samma sätt som yngre. i en församling.
Förslaget beträffande kyrkorna och deras tillhörigheter är dikterat av hänsyn till enkla och begripliga rättsliga förhållanden för församlingarna. Andra motiv gör sig gällande när det handlar om tjänstebostädema. Också ett stort antal prästgårdar har stiftelsekaraktär, vilket i och för sig inte ställer till särskilda problem. Här uppträder emellertid i stället andra egenheter, nämligen att pastoratet förfogar helt och hållet över ändamålet. Det är pastoratet bestämmer det skall finnas någon tjänstebostad
som om över huvud taget. Att förvaltaren på detta sätt bestämmer över ändamålet är främmande för stiftelserätten. Kammarkollegiet har, som vi nämnare utvecklat i avsnitt 7.3.3, funnit att även dessa stiftelseliknande förhållan-
den bör upplösas. Samma motiv kan anföras beträffande biskopsgårdama. Här måste man dock ta hänsyn till vilket ursprungligt ägoslag biskopsgården tillhör.
Kammarkollegiet föreslår alltså att äganderätten till de prästgårdar,
som i dag skall uppfattas stiftelscegendom, efter relationsändring ut-
som en tryckligen skall tillkomma det pastorat i vilket prästgården ligger. Detta bör också komma till uttryck i övergångslagstiftningen.
Kammarkollegiet föreslår i denna del, slutligen, att äganderätten till de biskopsgårdar, som inte samtidigt är annat egendomsslag domkyrkas
av fastighet eller kyrkofondsfastighet, efter en relationsändring uttryckligen skall tillkomma det stift i vilket biskopsgården ligger. En bestämmelse
om detta bör tas in i övergångslagstiftningen.
Motiven för våra förslag i denna del återfinns i avsnitten 6.4.2 och 6.4.3 samt i kap.
Kammarkollegiet har utformat ett förslag till lagtext.
18.2.3 Äganderätten till kyrkofondsfastigheter
Vid relationsändringen kommer det det att finnas endast ett fåtal kyrkofondsfastigheter kvar. Det är naturligtvis möjligt att fortsätta att förvalta dem i stiftelseform. Närmast som en följd av övriga förslag om upplösning av ålderdomliga stiftelser föreslår Kammarkollegiet i stället att äganderätten till de kyrkofondsfastigheter som finns kvar vid en relationsändring överförs till trossamfundet Svenska kyrkan.
Kammarkollegiet har utformat ett förslag till lagtext.
18.2.4 Äganderätten till kyrkofonden
Kyrkofonden har i dag flera olika ändamål, bl.a. prästemas pensioner och utjämningssystemet. I avsnitt 7.4 har vi utvecklat vår syn på vad som händer med kyrkofonden och dess olika ändamål vid relationsändring.
en
Kammarkollegiet föreslår att från den nuvarande kyrkofonden avskiljs ett så stort kapital som motsvarar ansvaret vad avser utgående pensioner och gjorda pensionsutfåstelser för präster och biskopar. Förslag om hur dessa åtaganden skall säkerställas lämnas av Utredningen om kyrkans personal och om samfundsstöd.
Kollegiet föreslår vidare att äganderätten till återstoden av kyrkofonden efter en relationsändring uttryckligen skall tillkomma trossamfundet Svenska kyrkan.
Detta bör komma till uttryck i övergångslagstiftningen. Kollegiet har utformat ett förslag till lagtext.
18.3 Den
specialreglerade egendomen: Bindningen
till ett visst ändamål
18.3.1 Fortsatt ändamålsbundenhet for prästlönefastigheter och
prästlönefonder
Kammarkollegiet har analyserat de skilda ändamål i dag gäller for den
som specialreglerade egendomens olika ägoslag. Analysen har gällt hur stort behovet är av att det också i fortsättningen finns ett bestämt ändamål för egendomen och vilket detta ändamål i så fall skall vara. Kommer det tidigare ändamålet att förändras genom relationsändringen Hindrar eller försvårar ett visst ändamål den kyrkliga älvbestämmanderätten
Vi har kommit till olika resultat beträffande de skilda ägoslagen. För vissa ägoslag, som i dag har ett tydligt och precist ändamål av betydelse för t.ex. särskilda enheter inom kyrkan, är det närmast ett krav att staten i samband med en relationsändring ser till att ändamålet bevaras. Utgångspunkten är det betraktelsesätt som också kommer till uttryck i samhällsintresset av att ändamål som bestäms av donatorer och testatorer bevaras långsiktigt. En erfarenhet vi gjort är att det inte är meningsfullt att samtidigt behålla både ett speciellt, snävt ändamål och ett allmänt, tämligen vitt. I ett sådant fall räcker det givetvis med det vida ändamålet. Väljs inte detta minskar den kyrkliga friheten. En annan iakttagelse är att ett ändamål som knyts till organisationsfaktorer inom kyrkan tenderar att inkräkta på sådant som det är meningen att kyrkan själv skall bestämma om.
Vi har funnit att det finns ett behov av att också i fortsättningen ha ett bestämt ändamål för prästlönefastigheter och prästlönefonder.
Kammarkollegiet föreslår alltså att ändamålet för prästlönefastigheter och prästlönefonder antingen tas in i lagen om Svenska kyrkan eller också bevaras på annat sätt i enlighet med de olika alternativ vi har utformat för just dessa ägoslag. Förutsättningarna skiljer sig därvid något mellan de olika alternativen. Ändamålet skall det övergripande ändamål
vara som idag återfinns i 41 kap. 9 § kyrkolagen, dvs. att egendomen skall bidra till de ekonomiska förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse. Vi har funnit detta ändamål tillräckligt, och anser inte att de speciella ändamålen för de olika ägoslagen behöver upprepas i detta sammanhang.
Vi anser också att det kan vara lämpligt att ett bestämt förvaltningsmål gäller i fortsättningen, dvs. att det klargörs efter vilka principer egendomen skall förvaltas. Det kompletterar ändamålet på ett naturligt sätt. Utan ett sådant förvaltningsmål finns det, principiellt sett, inga garantier för att egendomen kommer att lämna någon avkastning för ändamålet. Det är emellertid angeläget att kyrkan själv får frihet att bestämma sin förvalt-
ningspolicy.Om ett särskilt förvaltningsmål fastställs, bör det därför vara av allmän karaktär. Statsintresset är närmast knutet till det i lagen om Svenska kyrkan uppställda kravet på rikstäckande verksamhet. Våra olika alternativ när det gäller kyrkans förfogande över dessa ägoslag ger också i fråga om hur förvaltningsmålet kan fastställas tämligen
olika förutsättningar.
Hur våra förslag i detta avsnitt kan genomföras i de olika alternativen behandlas i kap. 10-12 och delvis i avsnitt 18.4.5. Våra motiv i övrigt framgår av avsnitten 7.3.2 och 7.3.7. Kammarkollegiet har utformat ett förslag till lagtext.
18.3.2 Ändamålsbestämmelser i speciallagstiftning
Kammarkollegiet konstaterar att ändamålet med kyrkogårdar och begravningsplatser skall bestå efter en relationsändring. Motivet för detta är Svenska kyrkans fortsatta huvudmannaskap för begravningsverksamheten, är samhällsuppgift. Ändamålet skall bestå föreskrifter i som en genom
begravningslagen 1990:1 144.
Förslag om detta läggs inte fram av Kammarkollegiet utan Begravav ningsverksamhetskommittén. Vi har dock lämnat vissa synpunkter på ändamålet i avsnitt 7.2.2.
18.3.3 Ändamålsbestämmelser i övergångslagstiftning
För viktiga delar av den specialreglerade egendomen finns det, i motsats till hur vi ser på prästlönefastigheter och prästlönefonder, inte något särskilt statsintresse av att för framtiden reglera ändamålet. Det finns emellertid inte heller något intresse av att ändra det ändamål gäller i som dag. Egendomen bör därför ställas till kyrkans förfogande för de ändamål som den f.n. har. Detta sker lämpligast bestämmelser i övergenom gångslagstiftningen. Därigenom uttrycks viljan att inte fortsätta att lagreglera egendomens ändamål. Detta betyder dock en smula paradoxalt att egendomen fortfarande är ändamålsbestämd nu genom övergångslagstiftningen och lagstiftarens vilja när egendomen vid relationsändringen ställs till kyrkans förfogande utan specialreglering. En viktig fråga är därför hur ändamålet i ett sådant fall kan ändras. Enligt Kammarkollegiets uppfattning är två huvudprinciper viktiga. Båda bör vara giltiga för framtiden. i Den första principen bör vara att kyrkliga organ inte själva utan vidare kan ändra ändamålet. Handlar det att rätt och slätt ändra ändamålet för om
en viss egendom anser vi att perrnutationslagen 1972:205 skall
vara tillämplig.
Den andra principen och den komplicerar saken något- är att vi
- som å den andra sidan inte anser att egendomens ändamål skall hindra Svenska kyrkan från att fatta beslut i enlighet med föreskriftema i lagen
om Svenska kyrkan. Giltigheten av beslut som kyrkan fattar med stöd
av denna lag skall inte behöva överprövas i den för pennutation stadgade ordningen, som förutsätter medverkan av Kammarkollegiet eller
regeringen. Det betyder att vi anser att kyrkan själv med stöd av lagen om Svenska kyrkan skall kunna fatta allehanda beslut om indelning, organisation och inomkyrklig utjämning, och därvid också eventuellt påverka egendomens ändamål, utan att någon permutation därefter skall vara erforderlig. Lagen om Svenska kyrkan, som också är en lag av högre dignitet, gäller därvid framför pennutationslagen.
Kammarkollegiet föreslår att i övergångslagstiftningen tas in följande ändamålsbestämmelser för den specialreglerade egendomen.
0 För prästlönefastigheter och prästlönefonder: pastoratens rätt till minst
hälften av avkastningen enligt fastställda andelstal 0 För församlingskyrkas fastighet och domkyrkas fastighet: de ända-
målsbestämmelser som gäller idag 0 För församlingskyrkors och domkyrkors fastighetsfonder: de ända-
målsbestämmelser som gäller idag 0 För den del av kyrkofonden som förs över till trossamfundet Svenska
kyrkan: avkastningen skall användas för kyrkliga ändamål
Våra motiv för dessa förslag framgår av kap. Kollegiet har utformat ett förslag till lagtext.
18.4¶Den egendomen: Formen för
specialreglerade kyrkans disposition av prästlönetillgångarna
18.4.1 Inledning
Kammarkollegiets ställningstaganden när det gäller kyrkor, prästgårdar, församlingskyrkas och domkyrkas fastigheter m.m. bör förenkla bilden av den kyrkliga egendomen åtskilligt. Rättsliga förhållanden och beslutsformer blir överskådliga.
Det största egendomsbeståndet återstår dock att ta ställning till, närmare bestämt prästlönefastigheter och prästlönefonder. Som framgår av det
föregående har kollegiet funnit att den egendomen alltjämt skall förvaltas för ett bestämt ändamål. Hur egendomen i fortsättningen skall disponeras kyrkan inte av är avgjort i och med detta. Med utgångspunkt från de modeller återfinns i direktiven och som som presenterats utförligt i det föregående, har vi utformat tre olika alternativ. Vart och ett av dessa alternativ har sina egenskaper och kännetecken, egna som gör att det skiljer sig från de andra. Vilket väljer har sannolikt man mer formell än praktisk betydelse. I alla tre alternativen kan man, om man vill, fortsätta på samma sätt i dag. Det är ansvarsförhållanden och som beslutsvägar skiljer alternativen åt. som Ett alternativ är stiftelsealtemativet. Det kännetecknas attprästlöneav fastigheter och prästlönefonder samlas i enda stiftelse med trossamen fundet Svenska kyrkan förvaltare. Stiftelselagen gäller fullt ut. som Ett annat är ägandealtemativet. Det innebär att på sätt man, samma som har föreslagit ifråga om äldre kyrkor, prästgårdar, församlingskyrkors och domkyrkors fastigheter samlar äganderätten, i detta fall hos hela m.m., samfundet, och därigenom löser dispositionsfrågan att vanliga genom civilrättsliga regler blir gällande. Det tredje alternativet är lagstiftningsaltemativet. I stället för att falla tillbaka på stiftelselagen eller vanliga civilrättsliga regler formar man lösningen i detta alternativ med utgångspunkt från ytterst kortfattad en särlagstiftning för Svenska kyrkan i den särskilda lagen Svenska om kyrkan. I det följ ande utvärderas de olika alternativen.
18.4.2 Stiftelsealternativet
Stiftelsealternativet presenteras i kap. 10. Den mest framträdande egenskapen är att alternativet bygger på den nya stiftelselagen, som är ett generellt regelverk. Någon särlagstiftning för Svenska kyrkan, som innebär att staten särbehandlar ett visst trossamfund, behövs inte. Till skillnad från vad tidigare gällt under kyrka-statsom frågans långa historia finns den lagen preciserad och nu genom nya en moderniserad stiftelserätt. Därigenom har den osäkerhet stiftelserättens om utveckling i Sverige har präglat delar det tidigare utredningsarbetet som av undanröjts. Alternativet klarlägger också prästlönefastighetemas och prästlönefondemas stiftelsekaraktär tydligare. Det idag kallas "stiftelseliknande som egendom" eller "egendom stiftelsekaraktär" med de oprecisa fonnuleav ringar som också Kammarkollegiet har tvingats begagna i det föregående, blir i framtiden klart och tydligt. Historiska referenser angående den
kyrkliga egendomens stiftelseliknande karaktär blir i fortsättningen överflödiga i det vardagliga arbetet, utan att man därför har brutit med egendomens historiska förutsättningar.
Skyddet for ändamålet är starkt. Även förvaltningsbestämmelser
som hänger direkt med ändamålet skyddas och kan bara ändras på det
samman
stiftelselagen medger, dvs. efter myndighets prövning och beslut. sätt som
Stiftelsen är ett särskilt rättssubjekt och kommer inte att vara en del av trossamfundet Svenska kyrkan. Genom bestämmelsen om förvaltare kommer kyrkan emellertid att ha full kontroll över stiftelsen. Tillgångama kan inte redovisas Svenska kyrkans, kyrkan kan inte låna eller belåna
som dem, och stiftelsen blir ett eget skattesubjekt. Bestämmelsen om förvaltare kan ändras genom pennutation.
I stiftelsealternativet är ansvarsfördelningen tydlig. Stiftelsens förvaltare kan inte frånhändas ansvaret för någon del av förvaltningen. Med den utformning vi har valt är det- precis i de båda andra alternativen
som
Svenska kyrkan på övergripande nivå bär ansvaret. Denna ansvars- - som fördelning hindrar inte delegation inom Svenska kyrkans
en av ansvar interna organisation på olika nivåer. Denna ankommer på det
process, som högsta beslutande organet kyrkomötet motsvarar den fördelning av
- -
i dag finns i kyrkolagen och andra författningar. Några större ansvar som praktiska förändringar skall inte behöva bli följ den.
Ägandebilden blir klarare. Stiftelsens fasta egendom kan lagfaras för stiftelsen.
18.4.3¶Ägandealternativet
Ägandealternativet presenteras i kap. 1
Den främsta egenskapen hos detta alternativ är den definitiva lösningen
äganderättsfrågan. Hela anknytningen till det historiska stiftelsearvet av försvinner, kyrkan får i stället förfoga över prästlönefastigheter och
men prästlönefonder med full äganderätt. Svenska kyrkan disponerar över den kyrkliga jorden dess ägare. Något särskilt regelverk finns inte över
som huvud taget, utan kyrkan följer vanliga civilrättsliga regler köp och
om försäljning fast egendom, avtal, hyra, arrende m.m. som ägare till
av egendomen Den fasta egendomen kan lagfaras för kyrkan,
i eget namn. vilket underlättar alla köp och försäljningar. Egendomen kan på ett annat sätt än tidigare användas tillgångar och kreditsäkerheter i den egna
som verksamheten.
Med den utformning vi har valt är det samfundet i dess helhet som blir ägare till egendomen. Detta hindrar inte att ansvarsförhållanden delegeras inom den kyrkliga organisationen. Friheten är stor på denna punkt och stor
över huvud taget i detta alternativ. Svenska kyrkan för ändamålet
svarar att fullföljs, men kan i övrigt fritt fördela ansvaret inom sig.
Ändamålsskyddet blir mindre starkt i detta alternativ. Det är naturligt att i ägandealtemativet se Svenska kyrkan ägare med stora befogen-
som heter att förfoga över egendomen, trots att det finns ett visst bestämt ändamål. Å andra sidan är kyrkans skydd från
mot ansatser statens sida att ändra ändamålet desto större, eftersom äganderätten definitivt ligger hos kyrkan. Graden fortsatt inblandning från statens sida är mycket liten i
av detta alternativ.
18.4.4 Lagstiftningsaltemativet
Lagstiftningsaltemativet presenteras i kap. 12.
Alternativet kännetecknas att Svenska kyrkan förvaltar prästlöne-
av fastigheter och prästlönefonder enligt bestämmelse i lagen Svenska
en om kyrkan. På den punkten är detta det alternativ mest liknar dagens
som förhållanden. Egendomens stiftelsekaraktär på lokal och regional nivå bibehålls enligt tidigare mönster. Ett helt kapitel i kyrkolagen har
ersatts av en paragraf i lagen om Svenska kyrkan, men någon principiell skillnad har egentligen inte uppkommit.
Genom att man har tagit bort den detaljerade regleringen i kyrkolagen och inte ersatt den med något annat inträffar dels att kyrkans frihet
som förvaltare blir mycket större, dels att stiftelseegenskapema blir
mera framträdande. Det är meningen att kyrkomötet som företrädare för förvaltaren skall kunna meddela bestämmelser kompletterar den enda
som paragrafen i lagen om Svenska kyrkan. Sådana bestämmelser måste i sin tur utgå från egendomens ändamål och dess stiftelseegenskaper.
Som förvaltare av stiftelserna kan Svenska kyrkan genom kyrkomötet fördela ansvar och uppgifter inom organisationen. Dagens förhållanden kan bestå, om det är det man önskar. Möjligheten att ändra dem, det å
om andra sidan är det man skulle vilja, år såvitt kan bedömas, något mindre än i de andra alternativen.
Ändamålsslcyddet är starkt. Det är bara genom att ändra i lagen om Svenska kyrkan som man kan ändra egendomens ändamål i lagstiftningsalternativet.
Lagstiftningsaltemativet kräver fortsatt särlagstiftning för trossamfundet Svenska kyrkan. Genom den fortsatta lagstiftningen tar riksdagen alltjämt ett ansvar för prästlönefastighetemas och prästlönefondernas ändamål, men behåller också ett inflytande över den framtida utvecklingen.
Lagstiftningsalternativct bearbetar inte äganderättsfrågorna för prästlönefastigheter och prästlönefonder lika genomgripande som de övriga alternativen, men äganderätten är fullt klar. Den tillkommer stiftelsema.
18.4.5 Kammarkollegiets överväganden
I det föregående har vi redogjort för de olika alternativens särskilda egenskaper och på vissa punkter angivit hur vi värderar dem från allmänna utgångspunkter. När det gäller att ta ställning till vilket val som bör träffas är det till en början särskilt två synpunkter kollegiet vill framhålla.
För det första: Vi menar att alla tre alternativen är tillfredsställande lösningar och att en hel del finns att vinna på att de diskuteras öppet och utan förutfattade meningar. De skiljer sig mycket från varandra på det formella planet, men förmodligen betydligt mindre på det praktiska. Gemensamt för alla tre alternativen är att kyrkomötet övertar befogenheter
riksdag och regering har i dag. Det sker på tre olika formella sätt. Det som första sättet är förvaltare enligt stiftelselagen, det andra som faktisk
som ägare och det tredje som förvaltare enligt lagen om Svenska kyrkan. I alla tre alternativen kan dagens gemensamma förvaltning på stiftsplanet fortsätta som tidigare.
För det andra: Vi har övervägt att själva inte ta ställning till valet mellan de tre alternativen. Detta kan motiveras utifrån flera synpunkter, bl.a. att det skulle stimulera till en mera förutsättningslös debatt och att valet också inrymmer rad kyrkopolitiska faktorer, som Kammar-
en kollegiet inte i främsta rummet är skickat att ta ställning till. Vi har dock med hänsyn till utredningsarbetets uppläggning och tempot i reform-
inte ansett det rimligt att den utredande myndigheten avstår från processen att lägga fram ett fullständigt förslag.
Vårt ställningstagande till vilket alternativ erbjuder den bästa lös-
som ningen i samband med en relationsändring måste göras utifrån en så långt
möjligt objektiv värdering de olika alternativens förtjänster och som av svagheter. Vi har valt att göra vår bedömning utifrån ett antal sådana kriterier.
Ett sådant är behovet av särreglering av Svenska kyrkan. Stiftelsealternativet och ägandealtemativet behöver ingen sådan reglering. Det räcker med bestämmelser i övergångslagstiftningen. Lagstiftningsaltemativet, däremot, förutsätter att Svenska kyrkans forvaltarskap föreskrivs i lagen
Svenska kyrkan, och att egendomen fortfarande, liksom i dag, undanom tas från stiftelselagens tillämpning.
Om detta den enda komponenten i relationsändringen som krävde
vore fortsatt lagstiftning, det kanske faktor som skulle Visa sig vara
vore en praktiskt taget avgörande för valet av alternativ. Nu är det inte så. Enligt
principbeslutet om en relationsändring skall lagen Svenska kyrkan
om finnas och reglera vissa grundläggande förhållanden. När detta är fallet, är det kanske från kyrka-statsynpunkt inte längre särskilt betydelsefullt
om lagen innehåller något om egendomen eller inte.
Direktiven nämner lagstiftningsaltemativet ett huvudaltemativ. Vi
som har därför inte fäst någon större vikt vid den nämnda skillnaden mellan
nu de tre alternativen.
Alternativen skiljer sig också när det gäller ändamålsskyddet. I lagstiftningsaltemativet måste lagen om Svenska kyrkan ändras, vilket kräver
en omfattande procedur. I stiftelsealtemativet fordras permutation enligt stiftelselagens bestämmelser, vilket också fordrar omgång med in-
en blandning av en statlig myndighet. I ägandealtemativet finns visserligen ett ändamål som skall iakttas, men ägaren har i och för sig full förfoganderätt över egendomen.
Med de förslag till övergripande och ganska vida ändamålsbestämmelser vi har formulerat kan vi inte finna att frågan om ändamålsskyddet i och för sig är av sådan betydelse att den direkt avgör vilket alternativen
av som är att föredra.
Nära frågan om ändamålsskyddet ligger frågan kyrkans skydd mot
om statlig inblandning. En spegelbild av detta är, om man så vill, statens möjlighet att ingripa med hänsyn till allmänna intressen. Alternativen skiljer sig också på dessa punkter. Som nyss nämnts är statens möjligheter att ingripa minst i ägandealtemativet. Statens fortsatta
engagemang och ansvarstagande är störst i lagstiftningsaltemativet, det är lättare
men att ändra stiftelselagen än att ändra lagen om Svenska kyrkan. Därför är det enklare att byta förvaltare till egendomen i stiftelsealtemativet än i lagstiftningsaltemativet.
På denna punkt är det möjligt att statens och kyrkans intressen
av naturliga orsaker kan skilja sig åt. Detta har dock inte framskymtat under vårt arbete med de olika alternativen.
Frågan om äganderätten till egendomen har naturligtvis stor betydelse. I ägandealtemativet löses frågan en gång för alla beträffande samtliga ägoslag. I stiftelsealtemativet löses den också, men äganderätten tillkommer en stiftelse och inte trossamfundet Svenska kyrkan, vilket medför vissa begränsningar i friheten. I lagstiftningsaltemativet klaras frågan
om lqonoanslagen ut medan i övrigt dagens ägandebild består när det gäller prästlönefastigheter och prästlönefonder. Äganderätten tillkommer lokala stiftelser.Detta är en skillnad mellan alternativen.
Nära kopplat till äganderättsfrågan är förstås hur äganderättsövergången sker. I lagstiftningsaltemativet och stiftelsealtemativet bör det, enligt vår bedömning, inte finnas några större praktiska svårigheter. I ägandealtemativet kan det få större praktisk betydelse med ersättningskrav
enligt den särskilda regel vi föreslår efter att ha studerat bl.a. regeringsformens föreskrifter om egendomsskyddet.
Lagstiftningsalternativet är det alternativ mest liknar dagens för-
som hållanden och som Visar störst respekt för de historiskt givna förutsättningarna. Ägandealtemativet bryter upp från det gamla och grundlägger nya förutsättningar. Stiftelsealtemativet bevarar stiftelsekaraktären,
men enligt en alldeles färsk stiftelselag för 2000-talet.
Skattefrågoma är svårbedömda, men inte alldeles neutrala. Med utgångspunkt från dagens förhållanden kan konstatera att olika stiftelse-
man alternativ är missgynnade. Kammarkollegiet anser att det är orimligt att valet mellan de tre alternativen skall träffas utifrån skatteplaneringssynpunkter. Med utgångspunkt från de synpunkter vi redovisat i kap. 13 samt med hänvisning till skattefrågomas behandling inom Utredningen om kyrkans personal och om samñindsstöd m.m. förutsätter kollegiet att valet mellan de olika alternativen skall vara neutralt i skattehänseende.
Förhållandet mellan kyrkans olika nivåer är en fråga som bäst övervägs av kyrkan själv. I våra alternativ skiljer sig förhållandena något, men knappast på ett avgörande sätt. Som förvaltare måste man i viss utsträckning följa objektiva Som ägare har man berättigade anspråk på att
nonner. få bestämma själv utifrån egna visioner av framtiden. Det kan ligga i ägandealtemativets natur att det manar till större och mer långtgående strategiska grepp. I alla tre alternativen är det kyrkomötet- låt vara i olika roller som har det övergripande ansvaret.
-
Enligt vår bedömning de tre alternativen likvärdiga förutsättningar
ger när det gäller det inomkyrkliga regelsystemet och möjligheten att behålla dagens förvaltningsorganisation.
Genomgången av de nämnda kriterierna ger enligt Kammarkollegiets uppfattning viss övervikt till förmån för lagstiftningsaltemativet. Lik-
en som principbeslutet om en relationsändring inte upphäver alla band mellan kyrkan och staten, utan förutsätter en viss ramlagstiftning, ger även lagstiftningsalternativet för egendomen ett fortsatt rimligt band genom en enkel ändamåls- och förvaltningsbestämmelse i lagen om Svenska kyrkan. Det kyrkan stor frihet, behåller samtidigt möjligheten för staten
ger en men att ta ett fortsatt ansvar, om situationen skulle kräva det. På detta sätt motsvarar lagstiftningsaltemativet, både.symboliskt och till sin konstitutionella egenart, det fattade principbeslutet om ändrade relationer.
Lagstiftningsaltemativet löser inte äganderättsfrågan fullt ut. Det är därmed inte sagt att situationen blir särskilt otillfredsställande. För alla ägoslagen utom prästlönefastigheter och prästlönefonder klaras situationen ut. För de många lokala stiftelsema, som finns kvar i lagstiftningsaltemativet, är i alla fall situationen klar så långt som att stiftelsema är ägare. Det blir kyrkomötets sak att meddela bestämmelser om förvaltningen som ger de bästa praktiska möjligheterna att hantera egendomen.
Kammarkollegiets ställningstagande till förmån för lagstiftningsalternativet innebär att vi, enligt principerna i avsnitt l8.3.1, föreslår det att övergripande ändamålet för prästlönefastigheter och prästlönefonder in tas i lagen om Svenska kyrkan. Pastoratens rätt till avkastningen enligt bestämda andelstal tas, i enlighet med vad vi föreslagit i avsnitt 183.3, in i den särskilda lagen införande lagen Svenska kyrkan. om av om I kap. 14 har vi redovisat uppfattningen att den i lagen Svenska om kyrkan ändamâlsbestämda egendomen skall kunna stå under tillsyn i begränsad utsträckning. I lagen Svenska kyrkan skall därför in om tas en bestämmelse om att regeringen får besluta sådan tillsyn. Kammarom kollegiets egen mening är att någon tillsyn inte behövs. Kollegiet har utformat ett förslag till lagtext.
18.5¶Den kyrkokommunala egendomen
Det finns, om man bortser från specialregleringen kyrkorna, i dag av endast ett fåtal regler i kyrkolagen berör den egendom församlingar som och kyrkliga samfälligheter själva äger och förvaltar. Ett exempel på en tydlig och klar sådan regel är pantsättningsförbudet i 19 kap. 10 § kyrkolagen. I övrigt gäller vanliga civilrättsliga regler . Kammarkollegiet anser att någon särskild reglering denna egendom av inte behövs efter en relationsändring. Församlingar och samfälligheter skall förfoga över egendomen enligt vanliga civilrättsliga regler. Pantsättningsförbudet försvinner när lagstiftningen upphävs. Däremot finns det rad frågor hänger med vilka överen som samman gripande beslut kan fattas inom för trossamfundet Svenska som ramen kyrkan. Det gäller hur indelningsändringar kommer till stånd, hur egendom överförs mellan olika rättssubjekt vid indelningsändringar, hur ägande och förvaltning kan anordnas inom ramen för kyrkliga samfälligheter Dessa och liknande frågor behandlas Utredningen osv. av om trossamfundens rättsliga reglering. För att tydliggöra att det i praktiken församlingar och är samma samfälligheter som består efter relationsändringen den 1 januari 2000, och att de förfogar över tillgångar tidigare, har skulder samma som samma som tidigare och är bärare av samma rättigheter och skyldigheter tidigare som bör det i övergångslagstiftningen tas in en bestämmelse denna innebörd. av Ett förslag med denna inriktning läggs fram Utredningen trossamav om fundens rättsliga reglering.
18.6¶Den fria stiftelse- och föreningsegendomen
Kammarkollegiet konstaterar att denna egendom redan i dag följer regler som inte kommer att påverkas av en relationsändring. För t.ex. församlingamas donationsfonder m.m. gäller stiftelselagen.
Däremot finns det inslag i själva relationsändringen påverkar för-
som utsättningarna för att följa dessa regler. Domkapitlen försvinner som statliga myndigheter. Försvinner de därmed som fondförvaltare eller tillsynsmyndigheter Kammarkollegiet har i kap. 16 analyserat vissa förhållanden som uppstår genom den tänkta relationsändringen.
Situationen är speciell när det gäller förvaltningen av stiftelser och fonder.
Kammarkollegiet föreslår att en generell permutation genomförs beträffande alla förvaltningsförhållanden som består över tidpunkten för en relationsändring. Med detta avses att det i övergångslagstiftningen konstateras att ett förvaltningsansvar som före relationsändringen vilar på en församling, samfällighet eller ett stift inom Svenska kyrkan, inte
en förändras utan vilar på motsvarande enhet även efter relationsändringen.
Den generella perrnutationen kan bara gälla enheter som definieras i lagen Svenska kyrkan. I alla de fall ett förvaltningsansvar vilar på
om något särskilt utpekat organ som inte längre definieras i lagstiftningen erfordras i princip vanlig pennutation.
Kammarkollegiet har utformat ett förslag till lagtext.
18.7¶Äldre rättsinstitut
Kammarkollegiet har också haft till uppgift att lägga fram förslag om avveckling av vissa äldre rättsinstitut.
Kammarkollegiet föreslår att institutet stadgad åborätt avvecklas genom att staten avstår från sin äganderätt till marken i de fall det finns en innehavare med rättmätiga anspråk på innehavet. Vi föreslår vidare att institutet landgille avvecklas genom att kyrkan avstår från sin rätt till landgille. I de fall rätten till landgille är förenad med äganderätt till lokaliserad mark avstår kyrkan även från sin äganderätt.
Motiven för vårt förslag utvecklas närmare i kap. 17. Kammarkollegiet har utformat ett förslag till lagtext.
Bilaga 1 63
Förslag till lag om ändring i regeringsformen
Härigenom föreskrivs i fråga regeringsformen om dels att punkt 9-13 övergångsbestämmelserna skall upphöra gälla, att dels att 8 kap. 16 § och 11 kap. 6 § skall ha följande lydelse, dels att det i regeringsformen skall införas paragraf, 8 kap. en ny 6 av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
Föreskrifter om trossamfund meddelas i lag. I sådan lag skall meddelas föreskrifter om grunderna för Svenska kyrkan trossom samjâznd.
16§1
Riksdagsordningen stiftas på det Riksdagsordningen samt lag sätt som angives i 15 § första som avses i 6 § stiftas på det sätt stycket första och andra meningarna angives i 15 § första stycket som samt andra stycket. Den kan också första och andra meningarna samt stiftas genom endast ett beslut, om andra stycket. Den kan också stiftas minst tre fjärdedelar av de röstande genom endast ett beslut, minst om och mer än hälften riksdagens tre fjärdedelar de röstande och av av ledamöter förenar sig om beslutet. än hälften riksdagens ledamer av Tilläggsbestämmelse i riks möter förenar sig beslutet. om dagsordningen beslutas dock i Tilläggsbestämmelse i riksdagsordsamma ordning som lag i allmänhet. ningen beslutas dock i samma ordning som lag i allmänhet.
1Senaste lydelse 1979:933.
Bilaga 1
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
Under regeringen lyder Justitiekanslern, Riksåklagaren, de centrala ämbetsverken och länsstyrelserna. Annan statlig förvaltningsmyndighet lyder under regeringen, om myndigheten enligt denna regeringsform eller annan lag är myndighet under riksdagen.
Förvaltningsuppgiñ kan anförtros kommun.
Förvaltningsuppgiñ kan över- Förvaltningsuppgiñ kan överlärrmas till bolag, förening, sam- lämnas till bolag, förening, samfállighet, stiftelse eller enskild indi- fällighet, stiftelse, registrerat trosvid. Innefattar uppgiften myndig- samfimd eller enskild individ. hetsutövning, skall det ske med stöd Innefattar uppgiften myndighetsut-
lag. övning, skall det ske med stöd av av
lag.
Denna lag träder i kraft den 1januari 2000.
2Senaste lydelse 1976:871.
Bilaga 2 65
Förslag till lag om trossamfund
Härigenom föreskrivs följande.
Allmänna bestämmelser om trossamfund m.m. 1 § I regeringsfonnen finns bestämmelser om religionsfrihet. Var och har
en dessutom rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet i enlighet med lagen 1994: 1219 om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihetema.
2 § Med trossamfund avses i denna lag en gemenskap för religiös verksamhet, där det ingår att anordna gudstjänst.
3 § Ingen är skyldig att tillhöra något trossamfund.
4 § Vid barns inträde i eller utträde ur ett trossamfund skall barnet själv ha samtyckt till in- eller utträdet, om barnet har fyllt 12 år.
Den som fyllt 12 år får ensam träda in i eller träda ut ur ett trossamfund, om vårdnadshavaren samtycker till det. I takt med barnets stigande ålder och utveckling skall det härvid tas allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål.
Registrerat trossamfund 5 § Med registrerat trossamfund avses
Svenska kyrkan,
andra trossamfund som har registrerat sig enligt denna lag.
6 § Föreskrifter om grunderna för Svenska kyrkan som trossamfund finns i lagen 1999:000 om Svenska kyrkan.
Registrering 7 § Ett trossamfund som har stadgar där det finns bestämmelser om trossamfundets ändamål och hur beslut i trossamfundets angelägenheter
om
66 Bilaga 2
kommer till stånd skall registreras regeringen eller den myndighet
av som regeringen bestämmer, om trossamfundet begär det.
Ett trossamfund får registreras bara dess klart särskiljer
om namn trossamfundets verksamhet från andras. Om det finns något sådant hinder mot registreringen som anges i 10 § ñrmalagen 1974:156, får trossamfundet inte registreras.
8 § Registreringen skall omfatta trossamfundets och stadgar samt de
namn personer som är behöriga att företräda trossamfundet.
9 § Ett trossamfund som är registrerat får förvärva rättigheter och ta på sig skyldigheter samt föra talan vid domstol och andra myndigheter.
10 § Ett trossamfund skall avregistreras, om de krav som anges i 7 § inte längre är uppfyllda.
Avregistrering skall också ske om trossamfundet begär det.
11 § Ansvaret för de förpliktelser som uppkommit för trossamfundet fore registreringen övergår på det registrerade trossamfundet genom registreringsbeslutet. Genom registreringen övergår även trossamfundets rättigheter till det registrerade trossamfundet.
Om trossamfundets verksamhet inte upphör vid ett avregistreringsbeslut enligt 10 övergår det registrerade trossamfundets rättigheter och skyldigheter på det oregistrerade trossamfundet.
Organisatoriska delar
12 § Ett beslut registrering enligt 7 § får även avse organisatoriska delar
om
trossamfundet. Bestämmelserna i 7-8 och lO-ll skall gälla även för av sådana beslut. Avregistreras trossamfundet skall även dess organisatoriska delar avregistreras,
Organisatoriska delar ett trossamfund registrerats enligt 7 § får
av som
för sig förvärva rättigheter och ta på sig skyldigheter samt föra talan var vid domstol och andra myndigheter, om de är registrerade.
Svenska kyrkans församlingar, kyrkliga samfálligheter och stift är registrerade organisatoriska delar av Svenska kyrkan.
Bilaga 2 67
Registrerade trossamfunds namn 13 § För registrerade trossamfunds namn gäller 15 och 18-20 firmalagen 1974: 156.
Första stycket skall gälla också för registrerade organisatoriska delars namn.
Registrerade trossamfunds förhållande till tredje man 14 § För ett registrerat trossamfunds förpliktelser i förhållande till tredje man svarar endast trossamfundets tillgångar.
För förpliktelser i förhållande till tredje man som ett trossamfunds re gistrerade organisatoriska delar ådragit sig svarar endast den organisatoriska delens tillgångar.
Statlig hjälp med avgifter till registrerade trossamfund 15 § Svenska kyrkan har rätt till hjälp av staten med berälming, debitering, redovisning och betalning avgifter från dem tillhör Svenska kyrkan.
av som Även andra registrerade trossamfimd kan beviljas sådan hjälp.
Bestämmelser förfarandet finns i lagen 1999:000 om avgift till re-
om gistrerat trossamfund.
Överklagande
16 § Beslut registrering enligt 7 § eller avregistrering enligt lO§ får
om om överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller beslut enligt 12 § första stycket.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1januari 2000. Genom lagen upphävs religionsfrihetslagen 1951:680.
Bilaga 3 69
Förslag till lag om Svenska kyrkan
Härigenom föreskrivs följande.
Svenska kyrkan som trossamfund 1 § Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund framträder
som som Församlingar och stiñ. Svenska kyrkan har också nationella
organ.
2 § Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka, som i samverkan mellan
en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver rikstäckande
en verksamhet.
3 § Svenska kyrkan får förvärva rättigheter och ta på sig skyldigheter samt föra talan vid domstolar och andra myndigheter.
Samma rätt har var för sig Svenska kyrkans församlingar, sammanslutningar av församlingar kyrkliga samfälligheter och stift.
Organisatorisk uppbyggnad 4 § Församlingen är lokal enhet inom Svenska kyrkan och omfattar de
personer som tillhör Svenska kyrkan och är bosatta inom församlingens område.
Församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission.
Det kan också finnas icke-territoriella församlingar.
5 § Stiftet är regional enhet inom Svenska kyrkan och omfattar församlingarna inom stiftets område.
Stiftets grundläggande uppgift är att främja och ha tillsyn över församlingslivet.
För varje stift skall det finnas en biskop.
Kyrkomötet
6 § Kyrkomötet är Svenska kyrkans högsta beslutande organ.
Kyrkomötet får inte besluta i sådana enskilda frågor det är för-
som en samlings eller ett stifts uppgift att besluta
70 Bilaga 3
Kyrkoavgift 7 § Den som tillhör Svenska kyrkan skall betala lokal och regional kyrko avgift.
8 § Församlingen beslutar om lokal kyrkoavgift. Om församlingen ingår i
en kyrklig samfállighet, får församlingarna gemensamt besluta avgift.
om
Stiftet beslutar om regional kyrkoavgift.
Kyrklig egendom 9 § Prästlönetillgångar har till ändamål att bidra till de ekonomiska för utsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse.
Prästlönetillgångarna skall bevaras för sitt ändamål och förvaltas
av Svenska kyrkan. Regeringen får besluta om tillsyn av förvaltningen.
Förmögenheten skall vara placerad på ett godtagbart sätt.
Rätten att ta del av handlingar 10 § Om rätten att ta del av Svenska kyrkans handlingar finns bestämmelser i sekretesslagen 1980: 100.
11 § Även utöver vad följer 10 § har och del
som av var en rätt att ta av Svenska kyrkans handlingar. Denna rätt får begränsas bara om det är särskilt motiverat med hänsyn till
skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden,
Svenska kyrkans ekonomiska intresse, eller
särskild anledning.
någon annan
Begränsningar i rätten att ta del av sådana handlingar skall noga anges av kyrkomötet.
Kyrkans arkiv 12 § Svenska kyrkans arkiv bildas de handlingar från Svenska kyrkans
av verksamhet som avses i ll
Svenska kyrkans arkiv skall bevaras, hållas ordnade och vårdas så att de tillgodoser
rätten enligt l l § att ta del av kyrkans handlingar, behovet av information för rättskipning och förvaltning, och forskningens behov.
Bilaga 3 71
Vid arkivbildningen och arkivvården skall beaktas att Svenska kyrkans arkiv är del av det nationella arvet.
en
Överklaganden
13 § Beslut avslag begäran att få ta del av Svenska kyrkans hand-
om en lingar enligt 11 § får överklagas på det kyrkomötet bestämmer. I
sätt som den utsträckning som kyrkomötet bestämmer får också andra beslut inom Svenska kyrkan överklagas.
För att inom Svenska kyrkan ytterst pröva överklaganden enligt första stycket skall ett särskilt organ inrättas.
Skyldighet att lämna uppgifter
14 § Svenska kyrkan skall till det register i 7 § lagen 1999:000
som avses
trossamfund lämna uppgifter om om
stadgar, indelning i församlingar, kyrkliga samfálligheter och stift, och behöriga företrädare för Svenska kyrkan och dess församlingar, kyrk liga samfälligheter och stift.
Bilaga 4 73
till om införande av
Förslag lag lagen 1999:000 om Svenska kyrkan
Härigenom föreskrivs följande.
Allmänna föreskrifter
1 § Lagen 1999:000 om Svenska kyrkan träder i kraft den l januari 2000.
2 § Genom lagen 1999:000 om Svenska kyrkan upphävs
lagen 1951:691 om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan,
lagen 1972:704 om kyrkofiillmäktigval, m.m., lagen 1992:288 om medlemskap iicke-territoriella församlingar, kyrkolagen 1992:300, lagen 1992:301 om införande av kyrkolagen.
3 § Ansvaret för de förpliktelser uppkommit för en församling eller
som kyrklig samfällighet före utgången av år 1999 övergår vid nämnda tidpunkt till motsvarande församling, kyrkliga samfällighet eller stift inom Svenska kyrkan. Vid utgången av år 1999 övergår också en församlings eller kyrklig samfällighets rättigheter till motsvarande församling, kyrkliga samfällighet eller stift inom Svenska kyrkan.
4 § De ärenden som i enlighet med lag eller förordning handläggs hos pastor, pastorsämbetet, kyrkoherde, biskop, domkapitel, kyrkomötets besvärsnämnd, Ansvarsnämnden för biskopar eller Svenska kyrkans centralstyrelse vid utgången år 1999 skall överlämnas till Svenska kyrkan för
av fortsatt handläggning.
5 § Vid sammanträde under år 1999 har kyrkomötet med avseende på tiden efter den 1 januari 2000 de befogenheter som följer av lagen om Svenska kyrkan utan hinder av bestämmelserna i kyrkolagen.
6 § Den skyldighet att lämna uppgifter som följer av 14 § lagen om Svenska kyrkan skall fullgöras första gången senast den 1 oktober 1999.
De församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift som det lämnats uppgifter om enligt första stycket har med avseende på tiden efter den 1 januari 2000 de befogenheter följer av lagen om Svenska kyrkan och
som och Svenska kyrkans stadgar utan hinder av bestämmelserna i kyrkolagen.
74 Bilaga 4 sou 1997:55
Egendomsfrågor
7 § Från och med den 1 januari 2000 skall äganderätten till egendom
som regleras i 38 kap., 39 kap., 41 kap., utom l § och 23 och 42 kap. kyrkolagen 1992:300 tillkomma Svenska kyrkan eller församling, kyrklig samfallighet eller stift i 3 Därvid
som avses skall gälla att kyrkor och domkyrkor med tillhörande inventarier, kyrkotomt och kyrkogård, uppförda före år 1817 på landet eller före år 1843 i stad, skall tillkomma den församling där kyrkan är belägen och användas för samma ändamål tidigare, tills annat beslutas med stöd
som av lagen 1999:000 om Svenska kyrkan, egendom som regleras i 41 kap. l § kyrkolagen prästgård skall tillkomma den kyrkliga samfallighet, eller sådan inte finns, den
om församling där egendomen är belägen, egendom som regleras i 41 kap. 1 § kyrkolagen församlingskyrkas fastighet och i 41 kap. l § kyrkolagen domkyrkas fastighet skall tillkomma den församling där kyrkan är belägen och användas för samma ändamål tidigare, tills annat beslutas med
som stöd av pennutationslagen 1972:205 eller lagen Svenska
om kyrkan, egendom som regleras i 41 kap. 1 § kyrkolagen kyrkofondsfastighet skall tillkomma Svenska kyrkan
, egendom som regleras i 41 kap. 1 § kyrkolagen biskopsgård skall, om annat inte följer av eller 4., tillkomma det stift där
egendomen är belägen, egendom som regleras i 41 kap. 24 § kyrkolagen församlingskyrkors och domkyrkors fastighetsfonder skall tillkomma den församling där kyrkan är belägen och användas för ändamål
samma som tidigare, tills annat beslutas med stöd pennutationslagen
av eller lagen om Svenska kyrkan, egendom som regleras i 42 kap. kyrkolagen kyrkofonden skall tillkomma Svenska kyrkan och användas för kyrkligt ändamål.
8 § Egendom som regleras i 41 kap. 1 § kyrkolagen prästlönefastigheter och 41 kap. 23 § kyrkolagen prästlönefonder utgör prästlönetillgångar som från den l januari 2000 skall förvaltas såsom stiftelser enligt 9 § lagen om Svenska kyrkan. En församling eller kyrklig samfällighet, som avses i 3 § och som den 31 december 1999 enligt stadgandena i 41 kap. 11 och 28 kyrkolagen hade rätt till andel i avkastningen av prästlönetillgångama, skall ha samma rätt tills annat beslutas med stöd pennutationslagen eller lagen
av om
Bilaga 4 75
Svenska kyrkan. Därvid skall fortfarande gälla att högst hälften
av egendomens avkastning får användas för annat kyrkligt ändamål.
För prästlönetillgångama gäller 1 kap. 4 § stiftelselagen 1994:1220. Stiftelselagens bestämmelser i övrigt skall inte tillämpas på dessa tillgångar.
Äganderätten till prästlönetillgångama tillkommer stiftelsema.
9 § Bestämmelserna i 7 och 8 skall gälla även egendomen har
om anslagits av staten.
10 § Om den som före ikraftträdandet av denna lag var ägare till kyrklig egendom som avses i lagen lider förlust genom att egendom överförs enligt 7 och 8 §§, har han rätt till skälig ersättning av staten. Detsamma gäller den som före ikraftträdandet hade särskild rätt till egendomen.
11 § En stiftelse som den 31 december 1999 förvaltas församling
av en eller en kyrklig samfällighet skall den 1 januari 2000 förvaltas
o m av motsvarande församling, kyrkliga samfällighet eller stift.
Detsamma skall gälla om en församling eller en kyrklig samfällighet skall utse en styrelseledamot i en stiftelse.
Personalfrågor
12§
En präst som är anställd med fullmakt inom Svenska kyrkan får inte sägas upp från den anställningen. Så länge anställningen består gäller även i övrigt de rättigheter och skyldigheter fullmakten medför.
som
13§
För en kyrkomusiker som är anställd med konstitutorial inom Svenska kyrkan gäller 14§ lagen 1992:301 om införande av kyrkolagen 1992:300 även efter utgången av år 1999.
14§
Kammarkollegiet har arbetsgivaransvaret för arbetstagare statliga
en vars eller statligt reglerade anställning inom Svenska kyrkan består den l januari 2000.
76 Bilaga 4
15§
För en präst eller biskop som avses i 14 § gäller 34 kap. l-2 och 9-18 samt 35 kap. kyrkolagen 1992:300. Kammarkollegiet utför de uppgifter
enligt dessa bestämmelser ankommer på något organ inom Svenska som kyrkan. Prästen eller biskopen är skyldig att utföra allt prästerligt arbete inom det stift där han vid utgången av år 1999 hade sin anställning.
16§
En arbetsgivare inom Svenska kyrkan skall senast vid utgången av år 2009 säkerställa sina åtaganden avseende pensionsrättigheter som är intjänade före den 1januari 2000. Detta skall ske genom pensionsförsälcring eller på något de sätt anvisas i lagen 1967:531 om tryggande av
av som pensionsutfástelse m.m.
17§
Svenska kyrkan solidariskt med arbetsgivarna inom Svenska kyrkan
svarar för sådana åtaganden avseende pensionsrättigheter som är intjänade före den 1 januari 2000 och varken har säkerställts enligt 16§ eller
som garanterats av staten.
Statens 1997
offentliga utredningar
Kronologisk förteckning
Dennyagymnasieskolan stegFörsteg.U. 32.Följdlagstiñningtillmiljöbalken.M.
lnkomstskattelag,delI-III. Fi. 33. Att läraövergränser.EnstudieavOECD:s Fastighetsdataregister.Ju. forvaltningspolitiskasamarbete.Fi. Förbättradmiljöinformation.M. 34.Övervakningavmiljön. M. Aktivt lönebidrag.Etteffektivarestödför 35.Nykursitrañkpolitiken+bilagor.K. arbetshandikappade.A. 36. Bekämpande penningtvätt.Fi.av Länsstyrelsemas i trafik-roll ochfordonsfrågor.K. 37. Ettteknisktforskningsinstituti Göteborg.U. Byråkratini backspegeln.Femtioåravförändring 38. Myndighetellermarknad.
sexförvalmingsområden.Fi. Statsförvaltningensolikaverksamhetsformer.Fi. Rösterombamsochungdomarspsykiskahälsa. 39. Integritet offentlighet Informationsteknik.Ju. Flexibelförvaltning.Förändringochverksam- 40. Ungaocharbete.In. hetsanpassningav statsförvaltningens 4l. Statenoch trossamfunden struktur.Fi. Rättsligreglering Ansvaretförvalutapolitiken.Fi. Gnindlag . - Skatter,miljö ochsysselsättning.Fi. Lagomtrossamfund . lT-probleminförZOOO-skiñet.Referatoch LagomSvenskakyrkan.Ku. . slutsatserfrånenhearinganordnadav 42.Statenoch trossamfunden IT-kommissionenden18december. Begravningsverksamheten.Ku. IT-kommissionensrapportl/97. K. 43.Statenoch trossamfunden Regionpolitikför helaSverige.N. Denkulturhistorisktvärdefullakyrkliga egendomen . IT i kulturenstjänst.Ku. ochdekyrkligaarkiven.Ku. . Detsvårasamspelet.Resultatstymingensti-amväxt 44.Statenoch trossamfunden . ochproblematik.Fi. Svenskakyrkanspersonal.Ku. Att utvecklaindustriforskningsinstituten.N. 45.Statenoch trossamfunden Skatter,tjänsteroch sysselsättning. Stöd,skatterochfinansiering.Ku. . +BiIagor.Fi. 46.Statenoch trossamfunden 5 Granskning granskning.av Statligmedverkanvid avgiñsbetalning.Ku. . Denstatligarevisioneni SverigeochDanmark.Fi. 47.Statenochtrossamfunden Bättreinformationomkonsumentpriser.In. Denkyrkligaegendomen.Ku. Konkurrenslagen1993-l996.N. 48.Arbetsgivarpolitiki staten. Växai lärande.Förslagtill läroplanför barnoch Förkompetensochresultat.Fi. . unga6-16år.U. 49. Grundlagsskyddfornyamedier.Ju. Aktiebolagetskapital.Ju. 50.Alternativautvecklingsvägarför EU:s . Digitaldemokr@ti. seminariumEtt omTeknik, gemensammajordbrukspolitik.Jo. . demokratiochdelaktighetden8november1996 51.Bristeri omsorg anordnatavFolkomröstningsutredningen,IT- enfrågaombemötande äldre.av
kommissionenochKommunikationsforsknings- 52.Omsorgmedkunskapochinlevelse beredningen.IT-kommissionensrapport2/97.K. enfrågaombemötande äldre.av
- 24. Välfärdi verkligheten Pengarräckerinte. 53.AvskaffareklamskattenFi.
- 25. Svenskmat- EU-fat.Jo. 54.Ministemochmakten. 26. EU:sjordbrukspolitikochdenglobalalivsmedels- Hurfungerarministerstyreipraktiken Fi. forsörjningen.Jo. 55.Statenochtrossamfunden.Sammanfattningamaav 27. Kontroll ReavinstVärdepapper.Fi. förslagenfrån destatligautredningarna.Ku. 28. demokratinsl tjänst.Statstjänstemannensroll och vårt offentligaetos.Fi. 29. Bampomograñfrågan. Innehavskriminaliseringmm. Ju. 20. Europaochstaten.Europeiseringensbetydelsefor svenskstatsforvaltning.Fi. 31. Kristallkulan trettonrösteromframtiden.
- IT-kommissionensrapport3/97.K.
Statens 1997
offentliga utredningar
Systematisk förteckning
J ustitiedepa rtementet Att läraövergränser.EnstudieavOECD:sförvaltnings-
politiskasamarbete.33 Fastighetsdataregister.3
Bekämpandeavpenningtvätt.36 Aktiebolagetskapital.22
Myndighetellermarknad. Bampomograñfrågan.
Statsförvaltningensolikaverksamhetsfonner.38 lnnehavskrirninaliseringm.m.29
Arbetsgivarpolitiki staten. Integritet Offentlighet Informationsteknik.3 9
Förkompetensochresultat.48 Grundlagsskyddför nyamedier.49
Avskaffareklamskatten53
Socialdepartementet Ministemochmakten.
Hurfungerarministerstyrei praktiken 54 Rösterombarnsochungdomarspsykiskahälsa.8
Välfärdiverkligheten-Pengarräckerinte.24 Utbildningsdepartementet
Bristeri omsorg gymnasieskolan för 1
Dennya - steg steg. enfrågaombemötande äldre.av 51 - Växai lärande.Förslagtill läroplanför barnoch Omsorgmedkunskapochinlevelse
unga6-16år.21 enfrågaombemötandeaväldre.52 - Ettteknisktforskningsinstituti Göteborg.37
Kom munikationsdepartementet
Jordbruksdepartementet
Länsstyrelsemasroll i trafik- ochfordonsfrågor.6
Svenskmat- påEU-fat.25 IT-probleminförZOOO-skiñet.Referatochslutsatserfrån
EU:sjordbrukspolitikochdenglobalalivsmedelsenhearinganordnadavIT-kommissionenden
försörjningen.26 18december.IT-kommissionensrapport1/97.12
Alternativautvecklingsvâgarför EU:s Digitaldemokr@ti.EttseminariumomTeknik,
gemensammajordbrukspolitik.50 demokratiochdelaktighetden8november1996
anordnatavFoIkomröstningsutredningen,IT- Arbetsmarknadsdepartementet
kommissionenochKommunikationsforsknings-
Aktivt lönebidrag.Etteffektivarestödfor beredningen.IT-kommissionensrapport2/97.23
arbetshandikappade.5 Kristallkulan-tretton rösteromframtiden.
IT-kommissionensrapport3/97.31
Kultu rdepartementet Nykursitrafikpolitiken bilagor.3+ 5
ITi kulturenstjänst.14
Finansdepartementet Statenoch trossamfunden
Rättsli regleringg lnkomstskattelag,dell-lll. 2
på Grundlag Byråkratinibackspegeln.FemtioåravFörändring sex -
Lag omtrossamfund förvaltningsområden.7 -
LagomSvenskakyrkan.4 l Flexibelförvaltning.Förändringochverksam- -
Statenochtrossamfunden hetsanpassningav statsförvaltningensstruktur.9
Begravningsverksamheten.42 Ansvaretförvalutapolitiken.l 0
Statenochtrossamfunden Skatter,miljö ochsysselsättning.1 l
Denkulturhistorisktvärdefullakyrkligaegendomenoch Detsvårasamspelet.Resultatstymingensframväxt
dekyrkligaarkiven.43 ochproblematik.l 5
Statenochtrossamfunden Skatter,tjänsterochsysselsättning.
Svenskakyrkanspersonal.44 +Bilagor.17
Statenoch trossamfunden Granskningavgranskning.
Stöd,skatterochfinansiering.45 Denstatligarevisioneni SverigeochDanmark.18
Statenoch trossamfunden Kontroll ReavinstVärdepapper.27
Statligmedverkanvidavgiftsbetalning.46 I demokratinstjänst.Statstjänstemannensroll och
Statenoch trossamfunden vårtoffentligaetos.28
Denkyrkligaegendomen.47 Europaochstaten.Europeiseringensbetydelseför
Statenochtrossamfunden.Sammanfattningarnaav svenskstatsförvaltning.30
förslagenfråndestatligautredningarna.55
Statens offentliga 1997 utredningar
Systematisk förteckning
Nä rings- och handelsdepartementet Regionpolitikför hela 13 Att utvecklaindustriforskningsinstituten.16 Konkurrenslagen1993-l 996.20 Inrikesdepartementet Bättreinformationomkonsumentpriser.19 Ungaocharbete.40 Mil j ödepa rtementet Förbättradmiljöinfonnation.4 Följdlagstiftningtillmiljöbalken.32 Övervakningavmiljön.34