Staten och trossamfunden.

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

STF/NNE OC H T

N ROSSM IEN

C :aa-ä,z 2, a: nkfi.A.: O y åääç.. V3; .

Begravnings-

verksamheten

BETÄN KAN DE AV RAVNINGSVERKSAMHETSKOMM ITTEN BEG

SOU li997: 42

%

O cc.

föl/L

7%

Krim l

Statens offentliga utredningar

MW 1997:42

W

Kulturdepartementet

Staten och trossamfunden

Begravnings-

Verksamheten

Betänkande av

Begravningsverksamhetskommittén

Stockholm 1997

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, pâ uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm

Orderfax: 08-690 91 91

Ordertel: 08-690 91 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993.

En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos:

Regeringskansliets förvaltningsavdelning Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

Omslag:Rolf Hemegran,NsTForm Omslagsbild:Glasfönsterför sakristianiSztEskilskyrkaHaningeCentrum1996. KonstnärBosseFalk.Västerhaninge. Motiv: Rytmeri devertikalaochdiagonalalinjernamarkerardenuppåtriktaderörelseni allt levandessträvanmotljuskraftochinsikt. UtförtavRingströmsGlasmästeriStockholm.

ISBN 91-38405475 NORSTEDTS TRYCKERI AB Stockholm 1997 ISSN 0375-250x

Till

statsrådet och chefen för

Kulturdepartementet

Den 21 december 1995 bemyndigade regeringen chefen för dåvarande Civildepartementet att tillkalla kommitté med uppdrag utreda

en att

den framtida begravningsverksamheten.

Med stöd av bemyndigandet förordnades den 2 januari 1996 riksdagsledamoten Anders Svärd till ordförande i kommittén.

c

Till ledamöter i kommittén förordnades den 27 februari 1996 riksdagsledamoten Birgitta Carlsson c, Ashraf El Khabiry s, teologie studeranden Peter Englund mp, specialpedagogen Marja Hillerström v, församlingsassistenten Monica Karlsson kd, fängelseprästen Lars Åke s,

Lundberg banktjänstemannen Ingvar Paulsson

s, politiska sekreteraren Eva Segerström s, organisationschefen

Susann Torgerson fp och riksdagsledamoten Anna Åkerhielm m.

Samma dag förordnades sakkunniga kanslichefen Ingvar

som Blomqwist, förbundsjuristen Bengt Erman, direktören Ulf Lagerström, förbundsjuristen Lena Sandström, kammarrättsassessorn Per Swahn och som experter kyrkogårdschefen Jan-Henrik Marinder, förvaltningschefen Anders Norsell och stiftsadjunkten Carina Wikman.

Den 13 februari 1996 förordnades hovrättsassessorn Elisabeth Grerot att såsom sekreterare biträda utredningen från och med den 1 mars 1996.

Kommittén har antagit namnet Begravningsverksamhetskommittén

Bvk.

Begravningsverksamhetskommittén får härmed överlämna be-

tänkandet Staten och trossamfunden -Begravningsverksamheten. Arbetet är därmed avslutat.

Till betänkandet är fogat reservation och ett särskilt yttrande.

en

Stockholm i april 1997

Anders Svärd

Birgitta Carlsson Ashraf El Iøzabiry Peter Englund Marja Hillerström Monica Karlsson Lars Ãke Lundberg Ingvar Paulsson Eva Segerström

Anna Ãkerhielm Susann Torgerson

/Elisabeth Grerot

Innehållsförteckning

Förkortningar 11 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ordlista 13

Sammanfattning 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Författningsforslag 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Inledning 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.1 Direktiven 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Arbetets uppläggning 48 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Bakgrund 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Nuvarande ordning 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.1 Inledning 53

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.2 Huvudmannaskap 54

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.1 Allmänna begravningsplatser 54 . . . . . . . . . De territoriella pastoraten inom Svenska

kyrkan 54

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kommunerna 54 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ansvaret för de särskilda gravplatserna 55 . . . . . . 3.2.2 Enskilda begravningsplatser 56 . . . . . . . . . . 3.3 Tillsyn och överprövning 56 . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.4 Finansiering 56

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.1 Finansiering genom skattemedel 56 . . . . . . . 3.4.2 Finansiering genom avgifter 57 . . . . . . . . .

3.5 Clearing 57

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6 Service till huvudmännen 58 . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Vad är begravningsverksamhet 59 . . . . . . . . . . . . . . .

4.1 Inledning 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Begreppets tillkomst- SOU 1978:3 59 . . . . . . . . . . . 4.3 Övriga utredningar 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 4.3.1 Utredningen om begravningsverksamheten 61

SOU 1981:36 61 - . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.2 Arbetsgruppen för översyn av begravnings-

lagstiftningen SOU 1987:16 62 - . . . . . . . . 4.3.3 Begravningskostnadsutredningen

SOU 1990:82 62 - . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.4 ERK-utredningen SOU 1992:9 63 - . . . . . . . 4.3.5 Kyrkoberedningen SOU 1994:42 63 - . . . . .

4.4 överväganden 63

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Vem är huvudman 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Finansiering 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Inledning 72 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Nuvarande ordning 72 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Konsekvenser av finansiering via kyrkoavgiften vid73

kyrkligt huvudmannaskap 73 . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.3.1 överväganden 73

. . . . . . . . . . . . . . . . . . Allmänna praktiska konsekvenser 73 . . . . . . . . . . Praktiska konsekvenser för den enskilde

kyrkotillhörige 73

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ekonomiska konsekvenser 73 . . . . . . . . . . . . . . .

6.4 Konsekvenser av finansiering via kyrkoavgiften vid kommunalt huvudmannaskap 74

. . . . . . . . . . . .

6.4.1 Överväganden 74

. . . . . . . . . . . . . . . . . . Begravningsavgift vid kommunalt huvud-

marmaskap 74 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5 Medlemskap i icke-territoriella församlingar

inom Svenska kyrkan 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5.1 Nuvarande ordning 75 . . . . . . . . . . . . .

6.5.2 överväganden 76

. . . . . . . . . . . . . . . . .. 6.6 Fastställande av begravningsavgift för dem som

inte tillhör Svenska kyrkan 77 . . . . . . . . . . . . . . . .

6.6.1 överväganden 77

. . . . . . . . . . . . . . . . .. Pastoraten inom Svenska kyrkan fastställer

avgiften 77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Den borgerliga kommunen fastställer avgiften 78 . .

6.7 Vad ingår i begravningsavgiften 79

. . . . . . . . . . . .

6.7.1 överväganden 79

. . . . . . . . . . . . . . . . .. 6.8 Redovisning av kostnader samt beräkning av

begravningsavgift 80 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 6.8.1 Pastoratsförbundets utredning 80 . . . . . . . .

6.8.2 överväganden 82

. . . . . . . . . . . . . . . . .. 6.9 Uppbörd 82 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.9.1 Hur uppbörden fungerar i dag 82 . . . . . . . .

6.9.2 Skatteregisterlagen 1980:343 83

. . . . . . . .

6.9.3 överväganden 83

. . . . . . . . . . . . . . . . . . Uppbörd av begravningsavgiften 83 . . . . . . . . . . . Inkomstunderlag för begravningsavgiften 84 . . . . . Särredovisning på skattsedeln 84 . . . . . . . . . . . . . 6.10 Utjärrming av intäkter och kostnader 85 . . . . . . . . . . 6.10.1 Regeringens förslag 85 . . . . . . . . . . . . ..

6.10.2 överväganden 86

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 Obligatorisk begravningsclearing 89 . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Nuvarande ordning 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 7.2 Pastoratsförbundets utredning 90 . . . . . . . . . . . . . . 7.2.1 Tjänster som föreslås ingå i clearingen 90

7.2.2 Huvudmannens kostnadsansvar enligt

Pastoratsförbundets förslag 91 . . . . . . . . . .

7.3 överväganden 91

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.1 Vilka huvudmän omfattas av clea-

ringen 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.2 Vilka tjänster föreslås ingå i clea-

ringen 92 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.3 Särskilda boendeformer för service och

omvårdnad för äldre människor 93 . . . . . . . 7.3.4 Clearingtaxan 95 . . . . . . . . . . . . . . . . .. 7.3.5 Vem skall fastställa taxan 95 . . . . . . . . .

8 Ansvaret för de särskilda gravplatserna för dem som

inte tillhör något kristet trossamfund 97 . . . . . . . . . . . . 8.1 Tidigare förhållanden 97 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Nuvarande ordning 98 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.1 Begravningslagens bestämmelser 98 . . . . . . 8.2.2 Hur stiftssamfálligheternas ansvar full-

gjorts i praktiken 99 . . . . . . . . . . . . . . . .

8.2.3 Myndighetsutövning och överprövning

av beslut 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.3 överväganden ...101

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3.1 Hur kan anordnandet och upplåtelsen

av de särskilda gravplatserna för-

väntas gå till ...101 . . . . . . . . . . . .. Kommer några nya begravningsplatser att

anläggas ...102

. . - - . . - . . . . . . . . . . . . . .. Hur kommer upplåtelsen av den särskilda

gravplatsen att gå till ...103 o . . . . . . . . . . . . .

8.3.2 Delegation av myndighetsutövning samt instansordningsprincipen ...104

. . . . . 8.3.3 Religionsfrihetsprincipen ...107 . . . . . . . . 8.3.4 Huvudmannen får ansvaret för de

särskilda gravplatserna ...109 . . . . . . . . . 8.3.5 Hur ansvaret skall fullgöras ...111 . . . . . .

9 Inflytande och insyn ...113 . . o . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1 Inledning ...113

9.2 överväganden ...114

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Överprövning och tillsyn ...117 . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1 Nuvarande ordning ...117 o o . . . . . . . . . . . . . . . o

10.2 Överväganden ...118

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

ll Konsekvenser av ordningen for huvudmannaskapet ...119

11.1 Inledning ...119 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 11.2 Praktiska konsekvenser ...119

11.3 Ekonomiska konsekvenser ...121 . . . . . . . . . . . .. 11.4 Rättsliga konsekvenser ...121 . . . . . . . . . . . . . . .

12 Ekonomiska konsekvenser av ordningen för

huvudmannaskapet och av kommitténs forslag ...123

12.1 Inledning ...123 . . . o . . - - - - . . . . . . . . . . . . . .

12.2 Den obligatoriska finansieringen inom ramen för begravningsavgiften ...123

. . . . . - . . . . . . . . . s u 12.3 Dissenterskatten ...124 - . . . . . . . . . . . . . . . . . u .

12.4 Clearingen ...125

o . . . . . o o o . . . . . . . . . . . . 0 0 12.5 Insyn och inflytande ...126 . . . . . . . . . . . . . . . . u 12.6 Uppbörd ...126 . - . . . . . . . . . . . . . a . . . . . . 0 o

13 Övriga frågor ...127 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

14 Genomförande 131

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 Författningskommentar 133

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Reservation 145

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Särskilt yttrande 147

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

Direktiven Rapport om Begravningsverksamhetens kostnadsredovisning och

begravningsavgiftens beräkning

Rapport om obligatorisk begravningsclearing Förteckning över vissa författningar som styr begravningsverksamheten

Förkortningar

ERK-utredningen Utredningen om ekonomi och rätt i

kyrkan Kyrkogårdsförbundet Sveriges kyrkogârds- och krematorie-

förbund Pastoratsförbundet Svenska kyrkans församlings- och

pastoratsförbund

prop. proposition

SOU Statens offentliga utredningar

1997:42 13 SOU

Ordlista

Begravningsavgift Den avgift till begravningsverksam-

heten de inte betalar via som som kyrkoavgiften skall betala. Ordet används emellanåt i texten även om den del kyrkoavgiften som är hänav

förlig till begravningsverksamheten.

Av sammanhanget torde framgå vad som åsyftas.

Förvaltningsområde Huvudmannens geografisktavgränsade

ansvarsområde, kommun eller t.ex. en ett territoriellt pastorat.

Kyrkoavgift Den avgift som de som tillhör Svenska kyrkan skall betala till denna. Kyrkoavgiften innefattar avgift till

begravningsverksamheten.

Pastorat Territoriellt pastorat inom Svenska kyrkan eller, om annat framgår, kyrklig samfállighet.

Särskilda gravplatser De gravplatser som hålls samlade och avskilda i t.ex. särskilda kvarter och är avsedda för dem som inte tillhör något kristet trossamfund.

Sammanfattning

Förslagen i korthet

Begreppet begravningsverksamhet

Kommittén har valt att ansluta sig till den definition av begreppet be-

gravningsverksamhet som kommit till uttryck i såväl tidigare betänkan-

den om begravningsverksamheten som praxis.

Enligt förslaget ingår i begravningsverksamheten t.ex. sådant

som att anordna och hålla begravningsplatser med tillräckligt antal gravplatser, skötseln av begravningsplatsens allmänna ytor, ansvaret för de ekonomiska förutsättningarna för verksamheten, myndighetsutövning samt den administration hänger med verksamheten. Även

som samman sådant som kremering, gravöppning, gravsättning och återfyllning samt lokal för begravningsceremoni och vissa transporter föreslås ingå i begravningsverksamheten.

Utanför begravningsverksamheten faller, enligt kommitténs förslag, sådant som t.ex. svepning, kista, gravsten, annonsering, begravningsceremoni, minnesstund med förtäring, gravskötsel samt tillhandahållande av växter för den enskilda gravplatsen.

Huvudmannen

Enligt kommitténs definition är den som är skyldig att anordna och hålla allmänna begravningsplatser inom ett visst geografiskt avgränsat område förvaltningsområdet huvudman för begravningsverksamheten. För varje förvaltningsområde finns således endast huvudman.

en De som inte är huvudmän i denna bemärkelse t.ex. pastoraten inom Stockholms och Tranås kommuner men likväl innehar allmän be-

en gravningsplats är att anse som innehavare av allmän begravningsplats.

16 Sammanfattning

Finansieringen

Begravningsavgijien

Utgångspunkten för kommitténs förslag har varit att de som tillhör Svenska kyrkan skall betala sin del av kostnaderna för begravningsverksamheten genom den obligatoriska kyrkoavgiften.

Kommittén har haft att utarbeta ett förslag till hur de som inte tillhör Svenska kyrkan skall betala sin del av kostnaderna för begravningsverksamheten. En förutsättning har härvid varit att kostnaderna för verksamheten skall delas lika av alla i förhållande till den beskattningsbara inkomsten.

Förslaget innebär att alla som är folkbokförda inom Sverige och inte tillhör Svenska kyrkan skall betala begravningsavgift. Avgiften skall betalas till huvudmannen för det förvaltningsområde inom vilket den

avgiftsskyldige är folkbokförd.

Begravningsavgift skall även betalas av den som tillhör Svenska kyrkan och som är folkbokförd inom kommun som är huvudman för begravningsverksamheten. Huvudmannen är skyldig att tillhandahålla gravplats till alla som är folkbokförda inom huvudmannens förvaltningsområde. Det är därför naturligt att huvudmannen uppbär medel till verksamheten från samtliga folkbokförda inom förvaltningsområdet. I de fall en kommun är huvudman för begravningsverksamheten bör således alla, oavsett kyrkotillhörighet, betala begravningsavgift till kommunen.

Enligt förslaget skall även den som tillhör Svenska kyrkan och som är medlem i en icke-territoriell församling betala begravningsavgift till det pastorat vari han eller hon är folkbokförd. Detta under förutsättning att han eller hon inte är folkbokförd inom kommun som är huvudman för begravningsverksamheten. Med nuvarande ordning kan det på sina håll vara så att ett organ uppbär medlen avsedda för begravningsverksamheten medan ett annat organ är skyldigt att tillhandahålla gravplats. Förslaget avser att ändra på detta förhållande.

Fastställande av begravningsavgiften

Enligt kommitténs förslag skall huvudmannen för begravningsverksamheten fastställa begravningsavgiften. Huvudmannen är den som avgör hur verksamheten skall vara ordnad och vilken standard den skall hålla. Huvudmannen bär även det ekonomiska ansvaret för verksamheten. Det är därför naturligt att huvudmannen, oavsett om denne är ett

Sammanfattning 17

pastorat eller en kommun, efter särredovisning av kostnaderna, fastställer den avgift som alla, oavsett samfundstillhörighet, skall betala till begravningsverksamheten. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund har på uppdrag av kommittén utarbetat en metod för särredovisning av kostnaderna för begravningsverksamheten. Förbundets utredning bifogas betänkandet som bilaga.

Storleken på begravningsavgiften beror på verksamhetens utformning, som huvudmännen råder över. För den enskilde gör det därför knappast någon skillnad om någon annan än huvudmannen rent formellt fastställer avgiften. Om något annat organ än huvudmannen gavs en faktisk beslutanderätt skulle detta kunna gå ut över huvudmannens rätt att utforma verksamheten. I förlängningen skulle reglerna om huvudmannaskapet kunna komma att sättas ur spel. Kommittén har av bl.a. dessa skäl valt att föreslå att huvudmärmen får i uppgift att fastställa begravningsavgiften.

Vad ingår i begravningsavgifien

Enligt kommitténs förslag skall huvudmannen tillhandahålla vissa åtgärder och tjänster inom ramen för finansieringen via begravningsavgiften och den del av kyrkoavgiften som är hänförlig till begravningsverksamheten. Vid dödsfall föreslås att dödsboet utan särskild debitering skall tillhandahållas

gravplats eller motsvarande på allmän begravningsplats, i samband -

med gravsättning, under en tid om 25 år, gravsättning inklusive gravöppning, återfyllning och iordningstäl-

-

lande av öppnad grav,

transporter från det att huvudmannen övertagit ansvaret för stoftet -

till dess att gravsättning skett; dock med undantag för transport för

gravsättning utanför huvudmannens förvaltningsområde, så vida

den inte är beroende av avtal mellan huvudmännen för att tillhandahålla särskilda gravplatser, kremering,

-

lokal för förvaring och visning av stoftet samt lokal för begrav- -

ningsceremoni, belägna inom eget eller angränsande förvaltningsområde.

Till detta kommer att de mera allmänna åtgärderna inom begravningsverksamheten självfallet skall bekostas genom de medel som hör till begravningsverksamheten. Som exempel på sådant kan nämnas drift

18 Sammanfattning

och underhåll av begravningsplats, byggnader och inventarier samt den administration som krävs för att fullgöra uppgifterna.

Uppbörden

Genom att begravningsverksamheten är en samhällsangelägenhet bör det ankomma på samhället att även i framtiden svara för uppbörden av de medel som är hänförliga till denna verksamhet. Kommittén föreslår därför att nuvarande system i huvudsak bibehålls. Enligt förslaget skall pastorat som är huvudman för begravningsverksamheten före november månads utgång fastställa avgiftssatsen för begravningsavgiften samt därefter underrätta kommunen om fastställd avgiftssats. Kommunen underrättar härefter skatteförvaltningen om vilken avgiftssats som fastställts för de i kommunen ingående pastoraten. Skatteförvaltningen sköter sedan uppbörden och betalar ut medlen till pastoraten på samma sätt som i dag.

För de kommuner som är huvudmän för begravningsverksamheten har kommittén föreslagit att de skall underrätta skatteförvaltningen om avgiftssatsen för begravningsavgiften samtidigt med underrättelsen om kommunalskattesatsen. Kommunens begravningsavgiftsmedel betalas sedan ut samtidigt med kommunalskatten.

Kommittén har även föreslagit att den avgift som betalas till begravningsverksarnheten skall redovisas särskilt på den enskildes skattsedel oavsett om det rör sig om begravningsavgiften eller del av kyrkoavgiften. Det är enligt kommitténs mening angeläget att det på detta sätt görs tydligt att alla betalar lika mycket till begravningsverksamheten, i proportion till sin beskattningsbara inkomst, oavsett tillhörighet till trossamfund.

Innehavare av allmän begravningsplats

I Stockholm och Tranås är kommunen huvudman för begravningsverksarnheten. Samtidigt förekommer det i båda dessa kommuner allmänna begravningsplatser som innehas av något pastorat inom Svenska kyrkan. För att säkerställa att driften och underhållet av dessa allmänna

begravningsplatser inte blir en fråga endast för de kyrkotillhöriga

föreslår kommittén, att innehavare av allmän begravningsplats skall få rätt att lämna över förvaltningen av begravningsplatsen till huvudmannen för det förvaltningsområde där begravningsplatsen är belägen. I de fall innehavaren föredrar att ha kvar förvaltningen av den allmänna

Sammanfattning 19

begravningsplatsen skall huvudmannen i stället kunna ge ett skäligt bidrag till innehavaren.

Obligatorisk, riksomfattande clearing

Kommittén har föreslagit att clearingen skall omfatta de tjänster

som tillhandahålls inom ramen för begravningsavgiften. Samma tjänster som huvudmarmen för det förvaltningsområde där den avlidne var folkbokförd tillhandahåller skall alltså kunna fås av arman huvudman, i mån av plats hos denne. Kostnaden för tjänsterna skall ersättas av den huvudman inom vars förvaltningsområde den avlidne folk-

var bokförd. Dödsboet skall därmed inte debiteras för de tjänster

som omfattas av clearingen. Ersättningen mellan huvudmännen föreslås utgå enligt taxa.

Enligt förslaget skall samma ersättning utgår vid gravsättning

som m.m. hos annan huvudman utgå även när tjänsterna tillhandahålls

av innehavare av enskild begravningsplats samt innehavare allmän be-

av gravningsplats.

De särskilda gravplatserna for dem som inte tillhör något kristet trossamfund

Kommittén har föreslagit att huvudmännen för begravningsverksamheten ges det fulla ansvaret för att bereda dem inte tillhör något

som kristet trossamfund tillgång till särskilda gravplatser. I huvudmannaskapet som sådant ligger ett helhetsansvar för begravningsverksamheten. Den som åtar sig att vara huvudman tar på sig ansvaret för att det finns en fungerande begravningsverksamhet omfattar alla folkbok-

som förda inom förvaltningsområdet. Verksamheten skall, objektivt sett, kunna upplevas som tillfredsställande av alla. Redan av huvudmannaskapet som sådant följer alltså en skyldighet att tillhandahålla särskilda gravplatser för de icke-kristna som så önskar. Det framstår, mot bakgrund härav, som naturligt att huvudmannen för begravningsverksamheten, oavsett om denne är ett pastorat eller kommun, för

en ansvarar de särskilda gravplatserna både i formell mening och rent praktiskt.

Huvudmännens ansvar för de särskilda gravplatserna kan även i framtiden fullgöras på samma sätt som i dag. Den enskilde huvudmannen skall alltså se till att det finns särskilda gravplatser på allmän

en

begravningsplats inom det egna förvaltningsområdet eller avtalsvägen

20 Sammanfattning

ordna så att särskilda gravplatser finns tillgängliga inom närbeläget förvaltningsområde. Det blir ytterst länsstyrelserna som får avgöra vad som kan anses vara ett godtagbart avstånd till närmaste ort med särskilda gravplatser.

Inflytande och insyn

För att stärka inflytandet över och insynen i begravningsverksamheten för dem som inte tillhör Svenska kyrkan har kommittén föreslagit att länsstyrelserna skall förordna särskilda ombud. Dessa ombud skall granska hur pastoraten tar tillvara deras intressen som inte tillhör Svenska kyrkan. händelse av att ombudet finner att det kan riktas nägon anmärkning mot pastoraten skall ombudet rapportera detta till länsstyrelsen, som därefter avgör vilka åtgärder som skall vidtas.

Överprövning och tillsyn

Kommittén har föreslagit att begravningslagens bestämmelser om överklagande av beslut i enskilda ärenden samt länsstyrelsernas tillsynsansvar skall vara kvar.

Författningsförslag

Förslag till Lag om ändring i begravningslagen 1990:1144

Härigenom föreskrivs i fråga om begravningslagen 1990:1144 dels att 7 kap. 8 § skall upphöra att gälla, dels att nuvarande 9 kap. skall betecknas 11 kap., dels att 1 kap. 1 2 kap. 1- 4 §§, 3 kap. 1 5 kap. 9,11- 13, 16 och 18 §§, 6 kap. 2 och 3 §§, 7 kap. 20 8 kap. 1 § samt 11 kap. 6 § skall ha följande lydelse, dels att det i 2 kap. skall införas två bestämmelser, 15 och 16 §§,

nya samt i 7 kap. en ny bestämmelse, 9 a av följande lydelse, dels att det skall införas ett nytt 9 kap. samt ett 10 kap. av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

I denna lag avses med

begravningsverksamhet:

-

de olika åtgärder som har

direkt samband med förvalt-

ningen av allmänna begrav-

ningsplatser,

huvudman: församling in-

-

om Svenska kyrkan eller kom-

mun, som är skyldig att anord-

na och hålla allmänna begrav-

ningsplatser inom visst geog-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rafiskt avgränsat förvaltnings-

område,

församling: församling el-

-

ler sammanslutning av försam-

lingar inom Svenska kyrkan,

begravningsplatser: områden eller utrymmen som är behörigen

anordnade för förvaring av avlidnas stoft eller aska och som har tagits i anspråk för detta ändamål, främst kyrkogårdar eller andra gravområden, minneslundar, kolumbarier eller urnmurar,

allmänna begravnings- allmänna begravnings-

- platser: sådana begravnings- platser: sådana begravningsplatser som är anordnade av platser som är anordnade

av pastorat eller kyrkliga sam- församlingar, av kommuner fälligheter inom svenska kyr- eller annars av det allmänna, kan, av kommuner eller annars av det allmänna,

enskilda begravningsplatser: andra begravningsplatser än

allmänna,

gravrätt: den rätt som uppkommer när en bestämd gravplats på

en allmän begravningsplats upplåts till någon för gravsättning,

kremering: förbränning av stoftet efter en avliden person,

-

gravsättning: placering av stoft eller aska inom bestämd

- en gravplats och placering eller utströende aska i minneslund eller på

av någon arman plats än begravningsplats,

gravanordningar: gravvårdar och andra gravöverbyggnader, sten-

ramar, staket eller andra liknande anordningar på gravplats,

en

kyrkogárdsmyndigheter:

myndigheter som förvaltar all-

männa begravningsplatser, krematoriemyndigheter:

myndigheter som förvaltar krematorier.

2 kap.

1 §

Allmänna begravningsplatser Allmänna begravningsplatser med ett tillräckligt antal grav- med ett tillräckligt antal gravplatser och andra gravanlägg platser och andra gravanlägg-

Författningvörslag 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ningar av allmänt förekomman- ningar av allmänt förekommande slag skall anordnas och hål- de slag skall anordnas och hållas av de territoriella pastora- las av församlingarna inom ten inom svenska kyrkan. Svenska kyrkan.

Regeringen får för särskilda Regeringen får för särskilda fall besluta att en allmän be- fall besluta att en allmän begravningsplats skall anordnas gravningsplats skall anordnas och hållas av kommun i stället och hållas av kommun i stället för pastorat. för församling.

2§

Allmänna begravningsplatser Huvudmannen skall, inom det med särskilda gravplatser för egna förvaltningsområdet eller dem som inte tillhör något inom nårbelöget förvaltningskristet trossamfimd skall område, tillhandahålla särskil-

anordnas och hållas av stiftssam- da graiplatser för dem som fälligheterna inom svenska kyr- inte tillhör något kristet troskan eller, ifall som avses i 1 § samfund. andra stycket, av kommunen.

3§l

På allmän begravningsplats På allmän begravningsplats skall gravplats beredas dem skall gravplats beredas dem som vid dödsfallet var folk- som vid dödsfallet var folkbokförda inom pastoratet, den bokförda inom församlingen kyrkliga samfölligheten eller eller kommunen. kommunen.

Om tillgången på gravplatsmark medger det, får också andra beredas gravplats där.

1Senastelydelse 1991:496.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Rätten till gravsättning på en allmän begravningsplats skall inte vara beroende av att den avlidne tillhörde visst trossamfund. Detta gäller dock inte för Detta gäller dock inte för rätten till gravsättning på en rätten till gravsättning på en sådan allmän begravningsplats sådan särskild graiplats som som avses i 2 avses i 2

Innehav av allmän begravningsplats

15§

Den som, utan att vara huvudman för begravningsverksamheten, innehar en eller flera allmänna begravningsplatser, har rätt att, utan kostnad för innehavaren, lämna över förvaltningen av en eller flera begravningsplatser till huvudman-

nen fär begravningsverksam-

heten i det färvaltningsomrdde där begravningsplatsen är belägen.

16§

Kommun som avses i 2 kap. I § andra stycket har rätt, att till församling som är belägen inom kommunen och som innehar allmän begravningsplats, lämna ett skäligt bidrag tillförvaltningen av begravningsplatsen.

Författninggörslag 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

1§

Krematorier får anordnas och Krematorier får anordnas och hållas bara av den som innehar hållas bara av den som innehar

en allmän begravningsplats el- en allmän begravningsplats el-

ler av en kyrklig samfällighet. ler av en församling.

5 kap.

Om de efterlevande inte kan Om de efterlevande inte kan enas om kremering skall ske enas om kremering skall ske eller om gravsättningen, skall eller om gravsättningen, skall kyrkogárdsmyndigheten på den huvudmannen för begravningsort där den avlidne senast var verksamheten på den ort där folkbokförd på begäran medla den avlidne folkbok-

senast var mellan parterna. förd på begäran medla mellan

parterna.

Om parterna enas, skall Om parterna skall

enas, myndigheten fastställa deras huvudmannen fastställa deras överenskommelse. Om enighet överenskommelse. Om enighet inte kan uppnås, skall myndig- inte kan uppnås, skall huvudheten i stället med eget yttran- i stället med eget ytt-

mannen de hänskjuta tvisten till länssty- rande hänskjuta tvisten till

relsen. länsstyrelsen.

6§

Sådana delar av stoftet som inte har förbränts vid kremeringen skall tillföras askurnan.

Om det inte kan ske, skall Om det inte kan ske, skall lcrematorientyndigheten låta för- innehavaren av krematoriet störa delarna eller gravsätta låta förstöra delarna eller gravdem inom en allmän begrav- sätta dem inom en allmän beningsplats. gravningsplats.

2 Senastelydelse 1991:496.

26 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§3

Stoft får inte kremeras eller Stoft får inte kremeras eller gravsättas utan att ett sådant gravsättas utan att ett sådant intyg som avses i 4 kap. 7 § intyg som avses i 4 kap. 7 § har lämnats till krematoriemyn- har lämnats till innehavaren av digheten eller den som tör- krematoriet eller den som för-

valtar begravningsplatsen. valtar begravningsplatsen.

Regeringen får meddela föreskrifter om att kremering eller gravsättning i vissa fall får ske även utan ett sådant intyg.

ll§

Askan efter en avliden som har kremerats i Sverige skall gravsättas inom ett år från kremeringen.

Den myndighet som förvar- Den huvudman för begravar askan får dock medge an- ningsverksamheten eller den stånd med gravsättningen, om innehavare av krematorium det finns särskilda skäl för det. som förvarar askan får dock

medge anstånd med gravsätt-

ningen, om det finns särskilda

skäl för det.

12§

Om askan inte har gravsatts Om askan inte har gravsatts inom den tid som sägs i 11 inom den tid som sägs i 11 skall den myndighet som för- skall den huvudman för bevarar askan låta gravsätta den. gravningsverksamheten eller

den innehavare av kremato-

rium som förvarar askan låta

gravsätta den.

Dessförinnan skall den som skall ordna med gravsättningen lämnas tillfälle att själv låta gravsätta askan.

3Senastelydelse 1991:496.

Förfatmingsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I avvaktan på gravsättningen I avvaktan på gravsättningen

skall askan förvaras av en kre- skall askan förvaras in-

av en matoriemyndighet. nehavare ett krematoriwn.

av

Askan får även förvaras Askan får även förvaras

av av

kyrkogárdsmyndigheten på den huvudmannen jör begravnings-

ort där askan skall gravsättas verksamheten på den där

ort eller, om platsen för gravsätt- askan skall gravsättas eller,

om

ningen inte är bestämd, kyr- platsen för gravsättningen inte

av kogdrdsmyndigheten på den ort är bestämd, huvudmannen

av

där den avlidne senast för begravningsverksamheten

var folkbokförd. på den där den avlidne

ort

senast var folkbokförd.

16§

Om det för den myndighet som Om det för den huvudman för

förvarar askan är känt att det begravningsverksamheten eller råder tvist om platsen för den innehavare kremato-

grav- av sättningen, får askan inte rium förvarar askan, är

som lämnas ut eller på annat sätt känt det råder tvist plat-

att om föras bort förrän tvisten är för gravsättningen, får

sen slutligt löst. askan inte lämnas eller på

ut

annat sätt föras bort förrän

tvisten är slutligt löst.

4 Senaste lydelse 1991:496.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18§

Askan skall gravsättas inom ett år från det att den fördes in. Den myndighet förvar- Den huvudman för begravsom askan får dock medge ningsverksamheten eller den ar anstånd med gravsättningen, innehavare av krematorium om det finns särskilda skäl för det. förvarar askan får dock som medge anstånd med gravsättningen, det finns särskilda om skäl för det. Om askan inte har gravsatts inom den föreskrivna tiden, skall

föreskrifterna i 12 § tillämpas.

6 kap. 2§

Frågor tillstånd enligt 1 § Frågor om tillstånd enligt l § om andra stycket prövas kyrko- andra stycket prövas av huvudav

gárdsmyndigheten, flytt- mannen för begravningsverk-

om ning skall ske från eller inom samheten eller den som annars

allmän begravningsplats. innehar och förvaltar allmän

en begravningsplats, om flyttning skall ske från eller inom en

allmän begravningsplats.

I andra fall prövas frågor tillstånd länsstyrelsen, som därvid om av skall höra innehavaren av begravningsplatsen.

3§

Trots det sägs i 1 § får Trots det som sägs i 1 § får som kyrkogdrdsmyndigheten ta ut huvudmannen för begravningsaska har gravsatts i ett verksamheten eller den som som i ett kolumbarium innehar och förvaltar utrymme annars eller där gravrätten allmän begravningsplats ta ut en urnmur har upphört. aska som har gravsatts i ett utrymme i ett kolumbarium eller en urnmur där gravrätten

har upphört.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Askan skall i så fall grävas ned inom begravningsplatsen eller inom någon annan närbelägen begravningsplats.

7 kap. 9a§

Avgift fdr tas ut för förnyad upplåtelse av gravrätt om förnyelsen inte sker i samband med ny gravsättning.

20§

När en gravrätt skall När gravrätt skall anses en anses återlämnad enligt 19 § är återlämnad enligt 19 § är upp- upplåtaren skyldig att behålla låtaren skyldig att behålla gravplatsen under minst 15 år gravplatsen under minst 25 år från gravsättningen till förmån från gravsättningen till förmån för den som senast har för den senast har grav- som gravsatts där. satts där. Gravanordning behöver behållas bara kostnaden för skötseln om av

gravplatsen betalas.

8 kap. 1§

Om någon gravsätts inom en Om någon gravsätts inom en bestämd gravplats på en allmän bestämd gravplats på allmän en begravningsplats och grav- begravningsplats och gravplatsen inte kan upplåtas till platsen inte kan upplåtas till någon med gravrätt, skall någon med gravrätt, skall gravplatsen förbehållas den gravplatsen förbehållas den avlidne under minst 15 år. avlidne under minst 25 år.

I fråga om gravanordningar tillämpas 7 kap. 25-29 och 35-37 §§.

Med gravrättsinnehavare avses därvid den som ordnar med gravsätt-

ningen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Som villkor för att förse Som villkor för att förse gravplatsen med en gravanord- gravplatsen med en gravanordning får innehavaren av be- ning får innehavaren av begravningsplatsen bestämma att gravningsplatsen bestämma att avgift grmplatsen och kost- kostnaderna för gravplatsens naderna för dess skötsel be- skötsel betalas. talas.

9 kap. Begravningsavgift

Avgiftsskyldighet

1 § Fysisk person som är folkbokförd i Sverige och som inte tillhör

Svenska kyrkan skall betala begravningsavgift.

Begravningsavgift skall även betalas av

den som tillhör Svenska kyrkan och som är folkbokförd inom sådan kommun i 2 kap. l § andra stycket samt

som avses

den utan att folkbokförd i kommun som avses i 2 kap.

som, vara 1 § andra stycket, tillhör Svenska kyrkan och som är medlem i sådan icke-territoriell församling avses i lagen 1992:288 om med-

som lemskap i icke-territoriella församlingar.

För dem som tillhör Svenska kyrkan och som inte avses i andra stycket gäller, att begravningsavgiften ingår i den kyrkoavgift de enligt lagen 0000:000 avgift till trossamfund skall betala.

om

Fastställande av begravningsavgiften

2 § Huvudmannen för begravningsverksamheten fastställer den avgiftssats efter vilken begravningsavgiften skall utgå.

Avgiftssatsen bestäms enligt de grunder som anges i lagen

1965:269 med särskilda bestämmelser om kommuns och annan

menighets utdebitering av skatt, m. m.

3 § Församling som är huvudman för begravningsverksamheten skall fastställa avgiftssatsen för begravningsavgiften före november månads utgång.

Färfattningsförslag 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 § Församling är huvudman för begravningsverksamheten skall,

som när avgiftssatsen för det följande året fastställts, underrätta den genast kommun där församlingen är belägen avgiftssatsen. om

5 § Kommun som är huvudman för begravningsverksarnheten skall underrätta skatteförvaltningen den avgiftssats bestämts för fölom som jande år, samtidigt med att underrättelse kommunalskattesatsen om sker enligt lagen 1965:269 med särskilda bestämmelser kommuns om

och annan menighets utdebitering skatt,

av m.m.

6 § Skatteförvaltningen beräknar begravningsavgiften på det underlag

som den avgiftsskyldiges kommunala inkomstskatt beräknas på.

7 § Föreskrifter utbetalning begravningsavgift finns i lagen

om av 1965 :269 med särskilda bestämmelser kommuns och om annan menighets utdebitering skatt, av m.m.

8 § Vid beräkning, debitering, redovisning och betalning avgiften

av

gäller skattebetalningslagen 1997:000.

Åtgärder som ingår i begravningsavgiften

9 § För den som vid dödsfallet folkbokförd inom huvudmannens var förvaltningsområde skall huvudmannen utan kostnad för dödsboet tillhandahálla gravplats eller motsvarande på allmän begravningsplats under - en tid om 25 år, gravsättning inklusive gravöppning, återfyllning och iordningstäl- lande av öppnad grav, transporter från det att huvudmannen övertagit ansvaret för stoftet till dess att gravsättning skett, med undantag av transport för

gravsättning utanför huvudmannens förvaltningsomräde sä vida

transporten inte kan hänföras till avtal mellan huvudmännen om tillhandahållande särskilda gravplatser, av

kremering,

lokal för förvaring och visning stoftet lokal för begrav- - av samt ningsceremoni.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

För det fall lämplig lokal för begravningsceremoni inte finns att tillgå inom det förvaltningsområdet får skyldigheten att tillhandahålla

egna lokal fullgöras att lokal inom närbeläget förvaltningsområde an-

genom visas. Kostnaden för anvisad lokal ingår i begravningsavgiften.

Kostnadsansvar vid gravsättning inom annat förvaltningsom-

m.m. råde

10 § För den vid dödsfallet folkbokförd inom viss huvudmans

som var förvaltningsområde har dödsboet rätt att kostnadsfritt inom arman huvudmans förvaltningsområde erhålla de tjänster som anges i 9

Första stycket gäller under den förutsättning som anges i 2 kap. 3 §

andra stycket.

ll § Huvudmannen inom det förvaltningsområde där den avlidne vid dödsfallet folkbokförd skall ersätta den huvudman som tillhandahål-

var ler de tjänster i 9 § med de belopp som i enlighet med 13

som anges § fastställts för varje tjänst.

Huvudmannen inom det förvaltningsområde där tjänsterna tillhandahålls får inte ta ut någon ytterligare ersättning för tjänsterna.

12 § Om de tjänster i 9 § tillhandahålls den som innehar

som avses av enskild begravningsplats eller den utan att huvudman för be-

som, vara

gravningsverksamheten, innehar och förvaltar allmän begravningsplats

skall huvudmannen inom det förvaltningsområde där den avlidne vid dödsfallet folkbokförd ersätta innehavaren av begravningsplatsen

var med de belopp som avses i ll

13 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fast-

som ställer årligen de belopp med vilka ersättning skall utgå för respektive tjänst.

Författningsförslag 33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap. Ombud

1 § När en församling är huvudman för begravningsverksamheten skall länsstyrelsen förordna ett eller flera ombud att granska hur församlingen tar till vara deras intressen inte tillhör Svenska

som

kyrkan.

2 § Församlingen skall bereda ombudet tillgång till samtliga hand-

lingar som avser begravningsverksamheten.

3 § Ombudet har rätt att närvara samt ställa frågor och göra påpekanden vid det beredande och verkställande organets sammanträden då frågor avseende begravningsverksamheten behandlas.

4 § Om ombudet finner att det finns anledning att rikta någon anmärk-

ning mot församlingens sätt att sköta begravningsverksamheten skall

han underrätta länsstyrelsen om detta.

5 § Ombudet har rätt till skälig ersättning bestäms länsstyrel-

som av sen. Ersättningen betalas av församlingen och utgör en kostnad för be-

gravningsverksamheten.

11 kap.

6 Kyrkogárds- eller krematorie- Beslut den innehar

som som en

myndighetens beslut enligt allmän begravningsplats eller

denna lag eller enligt föreskrif- ett krematorium fattat enligt ter som har meddelats med denna lag eller enligt föreskrifstöd av lagen får överklagas ter som har meddelats med

hos länsstyrelsen. stöd av lagen får överklagas hos länsstyrelsen.

Detsamma gäller

polismyndighetens beslut om tillstånd till gravsättning eller

-

kremering enligt 4 kap 6 och skattemyndighetens beslut om intyg för gravsättning eller kre-

mering enligt 4 kap. 7 § eller anstånd enligt 5 kap 10 § andra stycket.

5 Senastelydelse 1991:496.

2-17-0372

34 Författningsförslag

Ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i fråga om 9 kap. 2-8 §§ i kraft den 1 oktober 1999, och i övrigt den l januari 2000. Bestämmelserna i 9 kap 1-8 §§ tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för inkomståret 2000 och slutlig skatt enligt 2001 års taxering.

Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga dödsfall in-

om som träffat före den 1 januari 2000.

Författningsförslag 35

Förslag till

Lag om ändring i lagen 1965:269 med särskil-

da bestämmelser om kommuns och annan me-

nighets utdebitering av skatt m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1965:269 med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering skatt,

av m.m. att 3 3 4 och 4 a §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l§1

Skattesatsen för kommuns och Skatte- och avgiftssatsen för annan menighets uttag av skatt kommuns, församlings och anskall bestämmas i förhållande menighets uttag skatt

nan av till det antal skattekronor, som enligt 2 § kommunalskattelagen enligt skattemyndighetens be- 1928:370 eller begravningsavräkning kommer att påföras de gift enligt 9 kap. begravningsskattskyldiga vid taxeringen det lagen 1990:1144 skall beår skattesatsen skall fastställas. stämmas i förhållande till det

antal skattekronor, som enligt

skattemyndighetens beräkning

kommer att påföras de skatte-

eller avgiftsskyldiga vid taxe-

ringen det år skatte- och av-

giftssatserna skall fastställas.

Om enligt 8 kap. 9 § andra Om enligt 8 kap. 9 § andra

stycket kommunallagen 1991: stycket kommunallagen 1991:

900 eller 19 kap. 7 § tredje 900 någon skattesats

annan stycket kyrkolagen 1992:300 slutligt fastställts än den som någon annan skattesats slutligt har bestämts tidigare, skall den fastställts än den som har be- skattesatsen möjligt be-

nya om stämts tidigare, skall den nya stämmas med hänsyn till det

Senastelydelse 1993: 1583

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skattesatsen möjligt bestäm- antal skattekronor som har på-

om

med hänsyn till det antal förts de skattskyldiga vid taxemas skattekronor har påförts ringen det år skattesatsen skall

som

de skattskyldiga vid taxeringen fastställas.

det år skattesatsen skall fastställas.

3§2

Skattemyndigheten skall senast Skattemyndigheten skall senast

den 8 mars till kommuner, den 8 mars till kommuner, landsting, församlingar och landsting, församlingar och kyrkliga samfälligheter redovi- sammanslutningar av försam-

den skatt för det föregående lingar redovisa den skatt eller sa året tillkommer kommu- begravningsavgifi för det före-

som

landstinget, församlingen gående året som tillkommer nen, eller den kyrkliga samfällig- kommunen, landstinget, förheten. Regeringen meddelar samlingen eller sammanslutnärmare föreskrifter om sådan ningen av församlingar. Regeredovisning. ringen meddelar närmare före-

skrifter om sådan redovisning.

Skattemyndigheten skall Skattemyndigheten skall senast den 10 september varje senast den 10 september varje år lämna kommuner, landsting, år lämna kommuner, landsting, församlingar och kyrkliga sam- församlingar och sammanslutfälligheter uppgift om det be- ningar av församlingar uppgift räknade antalet skattekronor om det beräknade antalet skat-

avses i 1 § första stycket. tekronor som avses i l § första som

stycket.

2Senastelydelse 1992:1583.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3a§3

När en kommun eller ett lands- När en kommun eller ett landsting har fastställt budgeten, ting har fastställt budgeten,

skall kommunstyrelsen respek- skall kommunstyrelsen respektive landstingsstyrelsen genast tive landstingsstyrelsen genast underrätta skattemyndigheten underrätta Skattemyndigheten

om den skattesats som har om den skattesats och, i förebestämts för det följande året. kommande fall, avgijissats för

begravningsavgijt som har be-

stämts för det följande året.

Om skattesatsen inte har Om skatte- eller avgifissatfastställts före oktober månads sen inte har fastställts före okutgång, skall styrelsen genast tober månads utgång, skall underrätta Skattemyndigheten styrelsen genast underrätta skatom styrelsens förslag till skat- temyndigheten om styrelsens tesats. Har någon annan skatte- förslag till skatte- respektive sats än den föreslagna fast- avgi/issats. Har någon ställts, skall styrelsen genast eller avgifissats än den föreunderrätta Skattemyndigheten slagna fastställts, skall styreloch riksskatteverket om den sen genast underrätta skattefastställda skattesatsen. Om myndigheten och Riksskattebudgeten inte har fastställts fö- verket om den fastställda skatre november månads utgång, te- respektive avgiftssatsen. skall, så snart skattesatsen för Om budgeten inte har fastden preliminära skatten har ställts före november månads fastställts, Skattemyndigheten utgång, skall, så snart skatteunderrättas om skattesatsen. satsen för den preliminära

skatten samt avgiftssatsen för

begravningsavgijien har fast-

ställts, Skattemyndigheten un-

derrättas om skatte- respektive

avgiftssatsen.

3 Senastelydelse 1992:341.

38 Författningsyörslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 b

Föreskrifterna i 3 a § om underrättelse om fastställd skattesats skall tillämpas på stiftssamfálligheter samt Stockholms territoriella församlingar och kyrkliga samfälligheter. Föreskrifterna om kommunstyrel-

sen och landstingsstyrelsen skall därvid avse stiftsstyrelsen respektive kyrkorådet.

I andra kommuner än I andra kommuner än Stockholms kommun skall Stockholms kommun skall

kommunstyrelsen underrätta kommunstyrelsen underrätta skattemyndigheten om beslut skattemyndigheten om beslut

av församlingar och kyrkliga av församlingar och sammansamfälligheterinom kommunen slutningar av församlingar inom skattesatsen för det följan- om kommunen om avgiftssatde året. sen för begravningsavgifien for

det följande året.

Vad som i denna paragraf sägs Vad som i denna paragraf sägs om kommun och kommunal- om kommun och kommunalskattemedel tillämpas också i skattemedel tillämpas också i fråga om landsting och lands- fråga om landsting och landstingsskattemedel. tingsskattemedel samt i fråga

om kommuns begravningsav-

giftsmedel.

En kommun har rätt att under visst är beskattningsåret av staten uppbära preliminära kommunalskattemedel med ett belopp som motsvarar produkten av de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna i kommunen enligt skattemyndighetens beslut enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen 1990:324 om taxering till kommunal inkomstskatt

skatteunderlaget året före beskattningsåret, den skattesats som har

beslutats för beskattningsåret och de uppräkningsfaktorer enligt tredje

4 Senastelydelse 1992:341.

5 Senastelydelse 1996:743.

Förfatmingsförslag 39

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

stycket som har fastställts senast i september året före beskattningsåret.

Senast i september varje år skall regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, fastställa två uppräkningsfaktorer skall

som svara mot den uppskattade procentuella förändringen av skatteunderlaget i riket. Den skall förändringen mellan andra och första

ena avse året före beskattningsåret. Den andra skall förändringen mellan

avse året före beskattningsåret och beskattningsåret.

Innan Skattemyndigheten betalar ut kommunalskattemedel till kommunerna skall avräkning göras enligt 52 § uppbördslagen 1953:272, 12 § lagen 1984:668 om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 10 § lagen 1995: 1516 om utjämningsavgift för kommuner och landsting och 2 § lagen 1995:1518 om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting. Vidare skall tillägg göras för bidrag enligt 10 § lagen 1995:1515 om utjämningsbidrag till kommuner och landsting samt för bidrag enligt 1 och 2 §§ lagen 1995:1514 generellt stats-

om bidrag till kommuner och landsting. Det belopp framkommer

som skall betalas ut med tolftedel månad den tredje vardagen räknat

en per från den 17 i månaden, varvid dag enligt 2 § lagen 1930:173

som om beräkning av lagstadgad tid jämställs med allmän helgdag inte skall medräknas. Är kommunens fordran inte uträknad vid utbetalningstillfállena i månaderna januari och februari, skall utbetalningarna dessa månader grundas på samma belopp utbetalningen i de-

som cember månad det föregående året. När särskilda skäl föranleder det

får Skattemyndigheten dock förordna att utbetalningen skall grundas

på ett annat belopp. Om något av de belopp utbetalningen i må-

som naderna januari och februari grundats på inte motsvarar tolftedel

en av kommunens fordran, skall den jämkning föranleds detta ske i

som av fråga om utbetalningen i mars månad.

En slutavräkning av kommunalskattemedlen skall ske när den årliga taxeringen under året efter beskattningsåret har avslutats. Produkten av skatteunderlaget enligt den taxeringen och den skattesats har

som beslutats för beskattningsåret utgör de slutliga kommunalskattemedlen. Om summan av dessa överstiger de preliminära kommu-

summan av nalskattemedlen enligt andra stycket skall skillnaden betalas ut till kommunerna med ett enhetligt belopp per invånare den l november året efter beskattningsåret. I motsatt fall skall skillnaden återbetalas

av kommunerna med ett enhetligt belopp invånare den 1 november

per

året efter beskattningsåret. Utbetalning eller återbetalning skall göras

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

i januari andra året efter beskattningsåret.

En slutavrökning av kommun-

ens begravningsavgijtsmedel

skall ske när den årliga taxeringen under dret efter beskattningsdret har avslutats. Pro-

dukten av skatteunderlaget en-

ligt den taxeringen och den av-

gijissats för begravningsavgif-

ten som har beslutats för beskattningsdret utgör de slutliga

begravningsavgiftsmedlen. Om

summan av dessa överstiger

summan av de preliminära begravningsavgijtsmedlen en-

ligt andra stycket skall skillnaden betalas ut till kommunen. I motsatt fall skall skillnaden återbetalas av kommunen. Utbetalning eller återbetalning skall göras i januari andra dret efter beskattningsdret.

4a§°

Församling är berättigad att Församling är berättigad att

under visst ar av staten upp- under visst år av staten upp-

bära församlingsskatt med be- bära begravningsavgij enligt

lopp som motsvarar vad som begravningslagen med belopp skulle utgå på grundval av an- som motsvarar vad som skulle talet skattekronor och skatteör- utgå på grundval av antalet en i församlingen enligt skatte- skattekronor och skatteören i

myndighetens beslut enligt församlingen enligt skattemyn-

4 kap. 2 § taxeringslagen dighetens beslut enligt 4 kap. 1990:324 vid det föregående 2 § taxeringslagen 1990:324

6Senastelydelse 1994:964.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

årets taxeringsåret taxering, vid det föregående årets taxeberäknat efter den skattesats ringsåret taxering, beräknat som har bestämts för året töre efter den avgijtssats har

som taxeringsåret. Har skattskyldig bestämts för året före

taxe-

enligt lagen 1951:691 om ringsåret. viss lindring i skattskyldigheten

för den som inte tillhör Svenska kyrkan dtnjutit lindring i

skattskyldigheten till församlingen, skall belopp, som för-

samlingen annars skulle ha

va-

rit berättigad att uppbära

av staten, nedsättas i motsvarande män.

Har enligt 19 kap. 7 § kyrkolagen 1992:300 någon

annan skattesats slutligt fastställts än den som har bestämts tidigare, skall till grund för utbe-

talningen läggas den utdebite-

ring som har bestämts i

samband med att budgeten fastställdes.

Församling är berättigad att Församling är berättigad att under ett visst år av staten under ett visst år

av staten såsom förskott uppbära ett be- såsom förskott uppbära be-

ett lopp som motsvarar produkten lopp motsvarar produkten

som av den skattesats som har be- den avgiftssats för begrav-

av slutats för året och det antal ningsavgiften har beslu-

som skattekronor och skatteören, tats för året och det antal skatsom enligt skattemyndighetens tekronor och skatteören,

som beslut enligt 4 kap. 2 § taxe- enligt skattemyndighetens be-

ringslagen rörande det föregå- slut enligt 4 kap. 2 § taxe-

ende årets taxering till kommu- ringslagen rörande det förenal inkomstskatt har påförts de gående årets taxering till komskattskyldiga. Förskottet skall munal inkomstskatt har påförts nedsättas i motsvarande man de avgifisskyldiga. Beloppet

som skattskyldiga i försam- ingår i församlingens fordran

lingen âtnjutit lindring i skatt hos staten vid ingången året

av

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skyldigheten enligt lagen efter det år, då beslutet fattaom viss lindring i skattskyldigheten des. Förskottet avräknas mot för den inte tillhör Sven- den begravningsavgift, som som ska kyrkan. Det återstående församlingen har rätt att uppbeloppet ingår i församlingens bära av staten på grundval av fordran hos staten vid ingången taxeringen under året efter det, året efter det år, då beslutet då förskottet enligt bestämmelav fattades. Förskottet avräknas serna i nästföljande stycke utmot den församlingsskatt, som anordnas. församlingen har rätt att uppbära av staten på grundval av taxeringen under året efter det, då förskottet enligt bestämmelserna i nästföljande stycke utanordnas. Belopp, vid ingången ett år utgör församlingens fordran hos som av enligt denna paragraf skall Skattemyndigheten under samma år staten utanordna till församlingen med tolftedel den 18 i varje kalenderen

månad. Är församlingens fordran inte uträknad vid utbetalningstillfäl-

lena i månaderna januari och februari, skall vid dessa tillfällen utbetalas belopp har utbetalats i december månad det föresamma som gående året. När särskilda skäl föranleder det får Skattemyndigheten dock förordna att utbetalning skall ske med annat belopp. Om något de belopp utbetalades i månaderna januari och februari inte av som motsvarar tolftedel församlingens fordran, skall den jämkning en av föranleds härav ske i fråga det belopp, som utbetalas i mars som om månad. Vad har sagts för- Vad som har sagts om försom om samling tillämpas på motsva- samling tillämpas på motsvarande sätt i fråga kyrklig rande sätt i fråga om sammanom

samfällighet. slutning av församlingar.

Ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser

Denna lag träder så vitt 1 och 3 3 b §§ i kraft den l okavser a tober 1999 och i övrigt den 1 januari 2000. Vid tillämpningen 4 och 4 §§ år 2000 gäller följande. av a Är kommunens eller församlingens fordran avseende begravningsavgift

Färfattningvörslag 43

inte uträknad vid utbetalningstillfállena i månaderna januari och februari skall utbetalningarna dessa månader ske med

belopp som skattemyndigheten, med beaktande till kommunen och församlingen

av utbetalt belopp i december månad föregående år, timer

skäligt.

44 Författningsförslag

Förslag till

om utdebite-

Lag om ändring ilagen 1979:417

och av skatt vid ändring i rikets

ring utbetalning indelning ikommuner, landsting och församling-

ar

Härigenom föreskrivs i fråga lagen 1979:417 om utdebitering om och utbetalning skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner, av landsting och församlingar att 4 § skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§l

Vad har i denna lag Vad som har sagts i denna lag som sagts kommun och kommunal- kommun och kommunalom om skatt skall gälla också för skatt skall gälla också för landsting och landstingsskatt. landsting och landstingsskatt. Bestämmelserna i 1 § skall Bestämmelserna i 1 § skall också för församling och gälla också för församling och

gälla begravningsavgift enligt beförsamlingsskatt. gravningslagen 1990:1144.

Svenska kyrkan skall till Riksskatteverket anmäla föränd-

ringar i församlingsindelning-

en.

Ikraftträdande Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

1Senastelydelse 1995:1520.

Författningsförslag 45

Förslag till

Lag om ändring i kommunallagen 1991:900

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunallagen 1991:900 att 8 kap. 9 och 11 §§ skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

9§

Om budgeten på grund av sär- Om budgeten på grund av särskilda skäl inte kan fastställas skilda skäl inte kan fastställas före november månads utgång, före november månads utgång, skall fullmäktige ändå fastställa skall fullmäktige ändå fastställa skattesatsen inom denna tid. skattesatsen och, i förekom-

mande fall, avgiftssatsen för

begravningsavgiflen enligt 9

kap. begravningslagen 1990:

1144 inom denna tid.

Budgeten skall därefter fast- Budgeten skall därefter fastställas före december månads ställas före december månads utgång. Fullmäktige får då utgång. Fullmäktige får då fastställa en annan skattesats fastställa en annan skatte- eller än den som har bestämts tidi- avgiftssats än den som har gare, om det finns skäl till det. bestämts tidigare, om det finns

skäl till det.

ll§

I lagen 1965:269 med sär- I lagen 1965:269 med särskilda bestämmelser om kom- skilda bestämmelser om kommuns och arman menighets ut- muns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. finns debitering av skatt, m m. finns föreskrifter om skyldighet för föreskrifter om skyldighet för styrelsen att underrätta vissa styrelsen att underrätta vissa myndigheter om skattesatsen. myndigheter om skattesatsen

och avgiftssatsen för begrav-

ningsavgijien.

46 Författningsförslag

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1999.

l Inledning

1 1 Direktiven

.

Regeringen bemyndigade, i beslut den 21 december 1995, chefen för dåvarande Civildepartementet, numera chefen för Kulturdepartementet, att tillkalla en kommitté med uppgift att utreda den framtida begravningsverksamheten. Enligt de direktiv Dir 1995: 162 som lämnats kommittén är utgångspunkten, att ansvaret för såväl de befintliga som de framtida allmänna begravningsplatserna bör ligga på Svenska kyrkan. Samtidigt bör möjligheten for kommuner att anordna allmänna begravningsplatser samt för stiftelser och andra trossamfund än Svenska kyrkan att anordna enskilda begravningsplatser finnas kvar.

Kommittén har haft i uppdrag att utarbeta ett förslag till hur begravningsverksamheten skall finansieras efter relationsändringen mellan staten och Svenska kyrkan. Utgångspunkten har varit att de som tillhör Svenska kyrkan skall betala sin del av kostnaderna via den obligatoriska kyrkoavgiften, medan övriga skall betala sin del på ett annat sätt. Kommitténs uppgift har varit att utforma en enkel, lokalt förankrad och praktiskt hanterbar ordning för hur detta skall ske. En ordning som inte strider mot likställighetsprincipen och är godtagbar från reli-

gionsfrihetssynpunkt.

I kommitténs uppdrag har även ingått att utarbeta ett förslag till en obligatorisk, riksomfattande clearing, att tillämpas mellan de olika typerna av huvudmän samt vid gravsättning m.m. judiska och muslimska begravningsplatser.

Kommittén har därjämte haft till uppgift att överväga de praktiska, ekonomiska och rättsliga konsekvenserna av ordningen för begrav-

ningsverksamhetens organisation.

I uppdraget har slutligen även ingått att analysera det behov av lagstiftning som kommitténs förslag ger upphov till samt att utarbeta des-

sa lagförslag.

48 Inledning

1.2 Arbetets uppläggning

De frågor som omfattas av utredningsuppdraget har i viss utsträckning behandlats av tidigare utredningar. Av dessa har främst ERK-utredningens samt Kyrkoberedningens betänkanden legat till grund för kommitténs diskussioner.

Som framgår av direktiven har kommitténs huvudsakliga uppgift

varit att utarbeta ett förslag till finansiering av begravningsverksamhe-

ten för dem som inte tillhör Svenska kyrkan. Kommittén har med anledning härav anlitat Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund nedan Pastoratsförbundet som utformat dels ett förslag till särredovisning av kostnaderna för begravningsverksarnheten, dels ett förslag till clearingsystem. De båda utredningarna bifogas betänkandet som bilaga.

Under arbetets gång gjordes bedömningen att det skulle vara värdefullt att genomföra en enkät angående de särskilda gravplatserna för icke-kristna. Syftet med denna har främst varit att kartlägga förekomsten av särskilda gravplatser samt hur det i de enskilda fallen rent praktiskt gär till i samband med upplätandet av en särskild gravplats.

I enlighet med direktiven har kommittén på olika sätt haft kontakt med företrädare för Svenska kyrkan samt med Riksskatteverket. Kommittén har även haft kontakter med företrädare för andra trossamfund.

Utredningsarbetet har bedrivits under samråd med övriga statliga och inomkyrkliga utredningar inom ämnesområdet.

2 Bakgrund

Frågan om statens och Svenska kyrkans inbördes förhållande har sedan 1950-talet utretts flera gånger. Under denna tid har även begravningsverksamheten, som genom det sätt på vilket huvudmarmaskapet ordnats har ett nära samband med stat-kyrka-frågan, blivit föremål för ett flertal utredningar. Som exempel kan nämnas 1968 års beredning om stat och kyrka SOU 1972:36, Begravningsutskottet SOU 1978:3 och Utredningen om begravningsverksamheten SOU 1981:36.

1968 års beredning om stat och kyrka hade till huvuduppgift att ta ställning till frågan om det framtida förhållandet mellan staten om Svenska kyrkan. Beträffande begravningsverksamheten föreslog beredningen att huvudmannaskapet för de allmänna begravningsplatserna i princip skulle föras över från församlingarna till de borgerliga primärkommunerna. Enligt beredningen skulle kommunerna själva få avgöra hur de ville fullgöra sina förpliktelser. Det skulle t.ex. vara möjligt för kommunen att, mot ersättning, låta församlingarna fortsätta att sköta vissa begravningsplatser. År 1973 regeringen till

gav känna att den inte avsåg att lägga fram någon proposition med anledning av beredningens förslag. Anledningen till dettavar att redan tidigare existerande motsättningar fördjupats under remisstiden och att det inte fanns några förutsättningar för en bred samling i frågan.

I februari 1975 inleddes överläggningar om det framtida förhållandet mellan staten och Svenska kyrkan mellan företrädare för parterna. Staten uttalade i samband med detta att utgångspunkten för överläggningarna måste vara att huvudmannaskapet för de allmänna begravningsplatserna skulle föras över till de borgerliga kommunerna. Begravningsutskottet, som behandlade frågorna om begravningsverksamheten, föreslog att huvudmannaskapet skulle föras över till kommunerna men att församlingarna skulle ges en lagfäst rätt att, mot ersättning av kommunerna, fortsätta att förvalta de begravningsplatser som de hade hand om vid övergångstillfället. Betänkandet som helhet fick under remissbehandlingen ett starkt stöd från många håll, medan

inställningen från församlingar och samfälligheter inom Svenska kyr-

kan övervägande negativ. År 1979 lade regeringen fram förslag

var

50 Bakgrund

till principbeslut om relationerna mellan staten och Svenska kyrkan för kyrkomötet. Förslaget avvisades dock av kyrkomötet.

Därefter behandlades frågan om huvudmannaskapet av Utredningen om begravningsverksamheten. I betänkandet belystes de två alternativen kyrkligt respektive kommunalt huvudmarmaskap. Därjämte behandlades ett tredje alternativ innebärande delat huvudmannaskap mellan Svenska kyrkan och de borgerliga kommunerna. Det delade huvudmarmaskapet skulle i stort sett innebära att kyrkan behöll ansvaret för kyrkogårdarna, dvs. de begravningsplatser som var belägna på kyrkotomter, medan de borgerliga kommunerna skulle ansvara för nya begravningsplatser. Frågan om ansvaret för de befintliga, från kyrkobyggnaden friliggande, begravningsplatserna föreslogs lösas genom lokala överenskommelser.

De två därpå följande utredningarna om begravningsverksamheten, 1982 års kyrkokommitté SOU 1985: 1 och Arbetsgruppen för över-

syn av begravningslagstiftningen SOU 1987: 16, hade inte i uppdrag

att behandla frågan om huvudmannaskapet.

ERK-utredningen SOU 1992:9, som även behandlade begravningsverksamheten, fann att det knappast var någon framkomlig väg att helt kommunalisera verksamheten. Utredningen pekade i stället på möjligheten att dela huvudmannaskapet mellan de borgerliga kommunerna och pastoraten. Begravningsplatserna i nära anslutning till församlingskyrkan skulle falla under pastoratets ansvar medan friliggande begravningsplatser skulle handhas av kommunen. Den skatt som avsåg begravningsverksamheten skulle i första hand utdebiteras av kommunen, som också skulle ha det övergripande ansvaret för att det fanns ett tillräckligt antal begravningsplatser inom kommunen. Som en alternativ lösning angav ERK-utredningen möjligheten att låta kommunerna ha det övergripande ansvaret och utdebiteringsrätten i kombination med att kommunerna skulle kunna ge pastoraten i uppdrag att sköta begravningsplatserna. I varje kommun skulle dock finnas en begravningsplats som hölls av kommunen och där den som inte önskade begravning med kristen anknytning kunde begravas.

Kyrkoberedningen SOU 1994:42 föreslog att nuvarande ordning för huvudmannaskapet skulle behållas oförändrad.

I propositionen om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan prop. 1995/96:80 angav regeringen att Svenska kyrkan skött förvaltningen av de allmänna begravningsplatserna på ett föredömligt sätt. Man hänvisade även till att ett fortsatt huvudmannaskap för Svenska kyrkan fått ett mycket starkt stöd av remissinstanserna. Regeringen föreslog därför att Svenska kyrkan även i fortsättningen skall

Bakgrund 51 vara huvudman för begravningsverksamheten samtidigt som den nuvarande möjligheten till kommunalt huvudmannaskap skall finnas kvar.

3 Nuvarande ordning

3. 1 Inledning

Mänskligheten har tiderna igenom haft särskilda kulturella mönster och religiösa riter för omhändertagande och avsked av sina avlidna.

I dag finns det bred uppslutning kring uppfattningen att begrav-

en

ningsverksarnheten samhällelig angelägenhet. Av såväl pietets-

är en

miljöskäl det nödvändigt att samhället tar det yttersta som anses ansvaret för att det finns en fungerande begravningsverksamhet som omfattar alla människor.

För många enskilda människor är det mycket stor betydelse hur

av begravningsverksarnheten sköts rent praktiskt. Detta kommer i Sverige till uttryck inte minst i att vi, i jämförelse med många andra länder,

generellt sett har mycket hög standard på begravningsplatserna. En

en väl fungerande begravningsverksamhet innebär också för många efterlevande ett stöd i sorgearbetet.

Samhällets för begravningsverksarnheten fullgörs i dag i

ansvar första hand anordnandet av allmänna begravningsplatser. Det

genom är i huvudsak pastoraten inom Svenska kyrkan är huvudmän för

som dessa begravningsplatser. Det förekommer emellertid också att kom-

Stockholm och Tranås är huvudmän för begravningsverksammuner

heten inom sina respektive förvaltningsområden. Utöver allmänna begravningsplatser finns det också enskilda begravningsplatser. Sådana

begravningsplatser kan anordnas andra trossamfund än Svenska

av kyrkan samt stiftelser.

Enligt uppgifter inhämtats från Sveriges kyrkogårds- och

som krematorieförbund nedan Kyrkogårdsförbundet finns det mellan 3 250 och 3 275 begravningsplatser. Av dessa är cirka 2 400 kyrkogårdar, dvs. de är belägna intill kyrka. Därutöver .finns öde-

en

kyrkogårdar och kolerakyrkogårdar som inte sköts regelbundet samt

enskilda begravningsplatser. Antalet gravplatser i Sverige kan uppskattas till cirka 20 miljoner.

På 74 av begravningsplatserna finns, enligt Kyrkogårdsförbundet,

ett krematorium och antalet kolumbarier uppgår till totalt 17 st. I

54 Nuvarande ordning

Sverige avlider årligen cirka 94 000 Av dessa kremeras

personer. cirka 61 000, varav drygt 13 000, dvs. cirka 21 procent, gravsätts i minneslund på krematorieorten. Kremationsandelen för riket

var som helhet 64,7 procent år 1995, medan den för krematorieorter uppgick till 79,4 procent.

I detta sammanhang kan även nämnas att andelen tillhör

som Svenska kyrkan i de territoriella församlingarna varierar mellan drygt 40 och knappt 100 År 1994 uppgick andelen tillhörde

procent. som Svenska kyrkan till 86,5 procent av alla invånare. Räknat på svenska medborgare var andelen kyrkotillhöriga 90,9 procent.

3.2 Huvudmannaskap

3.2.1 Allmänna

begravningsplatser

De territoriella pastoraten inom Svenska kyrkan

Enligt begravningslagen åligger det de territoriella pastoraten inom Svenska kyrkan att anordna och hålla allmänna begravningsplatser. Begravningsplatserna skall vara försedda med tillräckligt antal

gravplatser och andra gravanläggningar av allmänt förekommande slag. Antalet gravplatser får med hänsyn till att gravplats skall

avpassas kunna tillhandahållas alla dem vid dödsfallet folkbokförda

som var inom pastoratet. I mån utrymme får även beredas gravplats.

av annan Rätten till gravplats är inte beroende att den döde tillhört något

av visst trossamfund. Däremot kan de inte tillhör något kristet

som samfund inte kräva av pastoratet att deras gravplatser skall hållas

samlade och avskilda från övriga platser. De olika slags gravanlägg-

ningar pastoraten är skyldiga att tillhandahålla bestäms vad

av som från tid till annan är allmänt förekommande. Skyldigheten att tillhandahålla en viss typ gravanläggning inträda när efterfrågan

av anses uppnått en beaktansvärd omfattning.

Kommunerna

Enligt begravningslagens bestämmelser får regeringen för särskilda fall besluta att en allmän begravningsplats skall anordnas och hållas

av kommun i stället för pastorat. Så har skett beträffande Stockholms och

Nuvarande ordning 55

Tranås kommuner. I båda dessa kommuner förekommer även allmän-

begravningsplatser innehas ett pastorat, men huvudmanna som av naskapet, och den allt övervägande delen av begravningsverksamheten, handhas av kommunerna.

Stockholms kommun har varit huvudman för begravningsverksamheten inom kommunen sedan år 1886. I samband med stadens be-

folkningsmässiga expansion fick innerstadsförsamlingarna svårigheter

med att tillgodose behovet av mark till begravningsplatser. Gemensamma begravningsplatser för flera församlingar anlades därvid i stadens utkanter, långt från befolkningens bostäder, och det föll sig naturligt att staden ålades förvaltningen för dessa. Under 1900-talets senare del har även ansvaret för ett antal kyrkogårdar i staden överförts från respektive församling till staden.

I Tranås kommun anlades den första kommunala begravningsplatsen år 1885, i samband med en kraftig befolkningsökning i tätorten Tranås. Invånarna i Tranås önskade en begravningsplats som var belä-

på närmare håll än den befintliga församlingskyrkogården vid gen

Säby kyrka.

I detta sammanhang kan även nämnas att Solna kommun, utan att vara huvudman för begravningsverksamheten i kommunen, innehar och i viss mån förvaltar en allmän begravningsplats.

Ansvaret för de särskilda gravplatserna

Sedan den 1januari 1993 är stiftssamfálligheterna skyldiga att anordna allmänna begravningsplatser med särskilda gravplatser för dem som inte tillhör något kristet trossamfund. I praktiken har denna skyldighet full gjorts att stiftssamfálligheterna ingått avtal med ett antal pas-

genom torat att dessa skall tillhandahålla särskilda gravplatser på befint-

om liga allmänna begravningsplatser. Motsvarande avtal har stiftssamfálligheten i Stockholms stift ingått med Stockholms kommun.

De kommuner som är huvudmän för begravningsverksarnheten är också, enligt begravningslagen, skyldiga att tillhandahålla särskilda gravplatser för dem inte tillhör något kristet samfund.

som

56 Nuvarande ordning

3.2.2 Enskilda

begravningsplatser

Vid sidan av de allmänna begravningsplatserna finns även enskilda begravningsplatser. Sådana får, efter länsstyrelsens tillstånd, anordnas och hållas av trossamfund eller stiftelser.

3.3 och

Tillsyn överprövning

Tillsynen över att den som innehar en allmän eller enskild begrav-

ningsplats fullgör sina skyldigheter enligt begravningslagen, eller

enligt föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag, utövas av länsstyrelsen. Länsstyrelsen kan i samband med detta meddela vitesföreläggande för att rättelse till stånd.

Beslut som fattats av en kyrkogårdsmyndighet enligt begravningslagen, eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, får

överklagas till länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får,

med vissa undantag, överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

3.4 Finansiering

3.4.1 Finansiering skattemedel

genom

Begravningsverksamheten är i huvudsak offentligt finansierad,

dvs. genom skattemedel. Att det förhåller sig så ter sig naturligt mot bakgrund av att det är en samhällelig angelägenhet att anordna och halla begravningsplatser. För Svenska kyrkans del sker finansieringen genom församlingsskatten och den s.k. dissenterskatten, och för kommunernas del genom kommunalskatten. Stiftssamfálligheterna täcker sina kostnader för begravningsverksamheten i första hand ut-

genom egen

taxering.

Församlingsskatt betalas av dem som tillhör Svenska kyrkan. De som inte tillhör Svenska kyrkan betalar för närvarande dissenterskatt som utgör 25 procent av församlingsskatten. Dissenterskatten motiveras med att även de som inte tillhör Svenska kyrkan skall bidra till kostnaderna för begravningsverksamheten, dock har det förekommit invändningar mot dissenterskattens konstruktion.

Nuvarande ordning 57

De enskilda begravningsplatserna omfattas inte den offentliga fi-

av nansieringen. Den som önskar bli begravd på en sådan begravningsplats har emellertid alltid såväl möjlighet som rätt till gravplats

en på en allmän begravningsplats och kan på så sätt få del den offent-

av liga finansieringen. I Stockholm får de katolska och judiska begravningsplatsema visst ekonomiskt stöd från kommunen, vilket ytterst bekostas av kommunalskatten. Det förekommer även på sina håll att pastoraten inom Svenska kyrkan lämnar bidrag till judiska begravningsplatser.

3.4.2 Finansiering genom avgifter

Begravningsverksamheten finansieras även i viss utsträckning via

avgifter som debiteras dödsboet. Omfattningen avgiftsfmansiering,

av i förhållande till skattefinansiering, varierar från huvudman till huvudman. Som exempel på tjänster inom begravningsverksamheten som kan vara avgiftsbelagda kan nämnas gravrättsupplåtelse, gravöppning och kremering.

3.5 Clearing

Flertalet pastorat inom Svenska kyrkan tillämpar sedan länge ett

frivilligt clearingsystem som avser dels tjänster inom begravningsverk-

samheten, dels tjänster inom det vidare området begravningsväsendet.

Huvudprincipen i systemet är att begravningsceremoni och gravsätt-

ning kan äga rum på annan ort än där den döde var folkbokförd, utan extra kostnad för dödsboet. De kostnader uppstår i gravsättnings-

som

pastoratet kompenseras av folkbokföringspastoratet. Clearingsystemet

omfattar endast allmänna begravningsplatser. Anslutningen till clearingsystemet är omfattande även om alla pastorat inte deltar. I augusti 1996 var drygt 90 procent av landets alla församlingar anslutna till

systemet. Av de båda kommunala huvudmännen har Tranås kommun

anslutit sig till clearingen, medan Stockholms kommun inte gjort det.

De som deltar i clearingsystemet kan välja mellan rikstäckande clearing, clearing inom stiftet, kontraktet eller kommunen. I stor utsträckning har de som anslutit sig valt att delta i den rikstäckande clearingen. De som ansluter sig kan också välja mellan clearing

avseende samtliga kostnader, dvs. även kostnad för officiant, kyrkomusi-

58 Nuvarande ordning

ker och liknande, eller en clearing där någon kostnad bortfaller. Det pastorat exempelvis inte bekostar kremering vid begravning inom

som det pastoratet gör det givetvis inte heller vid begravning inom ett

egna annat pastorat.

Pastoratsförbundet utarbetat årligen rekommendationer till taxor för de olika tjänsterna i clearingsystemet. De som anslutit sig till clearingsystemet är inte bundna av dessa taxor.

3.6 Service till huvudmännen

De territoriella pastoraten inom Svenska kyrkan får genom Pastoratsförbundet samt Kyrkogårdsförbundet service och rådgivning inom be-

gravningsverksamhetsområdet.

Pastoratsförbundet, även arbetsgivarorganisation, och

som är en Kyrkogárdsförbundet är båda ideella föreningar med frivilligt medlemskap. Pastoratsförbundets medlemmar är Svenska kyrkans församlingar, pastorat och övriga samfálligheter. Kyrkogårdsförbundet, vars medlemmar främst är kyrkogárds- och krematorieförvaltande myndigheter, är bransch- och serviceorganisation även för medlemmar ut-

en anför Svenska kyrkan, t.ex. för kommuner och andra trossamfund.

4 Vad är

begravningsverksamhet

Vi föreslår att

till begreppet begravningsverksamhet hänförs de åtgärder och

tjänster som har direkt samband med huvudmannaskapet för de

allmänna begravningsplatserna så de i

som angetts tidigare betänkanden om begravningsverksarnheten och kommit till

uttryck i praxis.

4. 1

Inledning

I kommitténs uppdrag ligger bl.a. att ta ställning till frågorna beom gravningsverksamhetens framtida finansiering samt de praktiska, ekonomiska och rättsliga konsekvenserna ordningen för huvudmanav naskapet för verksamheten. Det är på grund härav angeläget utreda att vilka tjänster bör omfattas finansiering baserad som av en gemensam på den enskildes inkomst samt dra gräns de tjänster inom en gentemot begravningsväsendet som inte har direkt anknytning till verksamheten

vid begravningsplatserna. Den närmare innebörden begreppet be-

av gravningsverksamhet blir därvid betydelse. av

4.2 tillkomst SOU 1978:3

Begreppets -

I februari 1975 inleddes överläggningar mellan företrädare för staten och Svenska kyrkan det framtida förhållandet mellan och om staten kyrkan. Deltagarna enades om att bedriva arbetet i fyra arbetsutskott

vilka skulle behandla olika ämnesområden. Ett utskotten, begravav

ningsutskottet, skulle arbeta med frågan huvudmannaskapet för de

om

allmänna begravningsplatserna.

Begravningsutskottet redovisade resultatet sitt arbete i betänav kandet Stat-Kyrka SOU 1978:3. Utskottet hade i sitt arbete funnit det

är

nödvändigt skapa viss fasthet i terminologin och uppehöll sig därför att i betänkandet bl.a. vid begreppet begravningsverksamhet. Utskottet konstaterade att det i den allmänna debatten talades om huvudmannaskapet för begravningsväsendet. Detta begrepp innefattade emellertid enligt utskottets mening de mest skilda företeelser som har samband med omhändertagandet den avlidnes kropp. Hit hör t.ex. av såväl begravningsakt religiös eller icke religiös art som gravsättav

ning. Även begravningsentreprenörverksamhet och bårhusväsende

verksamheten på enskilda begravningsplatser hänfördes till besamt

greppet begravningsväsende.

Mot denna bakgrund ansåg utskottet begreppet begravningsväsende alltför vidsträckt för kunna användas benämning på huvara att som vudmannaskapet för allmänna begravningsplatser. Utskottet införde därför begreppet begravningsverksamhet sammanfattande benämsom ning på de olika åtgärder hade direkt samband med huvudmansom naskapet för allmänna begravningsplatser. Uttrycket ges härmed en snävare innebörd än begreppet begravningsväsende, vilket kan anses omfatta många skilda företeelser har samband med omhänsom dertagandet av den döde. I sitt betänkande utvecklade utskottet begreppet begravningsverksamhet närmare. Enligt utskottet innefattade det skyldighet att hålla en allmän begravningsplats med erforderligt antal gravplatser av veder-

Även åligganden i övrigt enligt törfattningsbestämmelser

tagen typ. höra till begravningsverksamheten. Som exempel på sådana ansågs nämndes bl.a. hålla begravningsplatsen i ett ordnat och

skyldigheter att

värdigt skick samt att upprätta gravkarta och föra gravbok. Till de obligatoriska angelägenheterna hörde enligt utskottets mening även uppgifter inte reglerades i författning men som fick som en oundgängligen nödvändiga för att huvudmannen skulle kunanses som fullgöra sina skyldigheter. Utskottet som exempel på sådana na angav anskaffa och underhålla byggnader och inventarier som

uppgifter att

är nödvändiga för verksamheten på begravningsplatsen. Begravningsutskottet pekade dessutom på att en huvudman frivilligt kunde åta sig olika uppgifter vilka fick anses ingå i begravningsverk-

samheten. De frivilliga uppgifterna bestämdes av de kompetensregler

gällde för huvudmannen. Utskottet var dock inte berett att närsom gå in på hur långt kompetensen sträckte sig. mare Utskottet konstaterade vidare själva begravningsakten inte kunde att

räknas till begravningsverksamheten. Jordfástning i Svenska kyrkans ansågs utgöra inomkyrklig angelägenhet. Man pekade dock ordning en

kommunerna, vilka föreslogs överta huvudmannaskapet för de på att

Vad ar begravningsverksamhet 61

allmänna begravningsplatsema, hade att räkna med att det skulle finnas praktiska möjligheter att före gravsättning anordna akt

en av religiös eller icke religiös natur.

Utskottet erinrade även om att huvudmannens förvaltningsuppgifter brukade indelas i faktisk förvaltning och rättslig förvaltning. Till den faktiska förvaltningen hänfördes de åtgärder administrativ och prak-

av tisk natur som krävdes för verksamheten och hade direkt samband med denna. Den faktiska förvaltningen omfattade således vård be-

av gravningsplatsen med tillhörande särskilda byggnader och anläggningar samt all den verksamhet rörde de enskilda gravplatserna.

som Till den faktiska förvaltningen hänfördes även ansvaret för de

personalresurser som behövdes för verksamheten, anskaffande och underhåll av inventarier och förbrukningsmateriel, ombesörjande trans-

av

porter inom begravningsplats, bisättning, kremering och gravsättning. Den rättsliga förvaltningen omfattade enligt utskottet huvudsakligen myndighetsutövning enligt gravrättslagen och begravningskungörelsen,

dvs. sådana beslut gentemot enskilda som hade samband med

gravrättsupplåtelser.

I början av år 1978 avgav deltagarna i stat-kyrka-överläggningarna sina betänkanden Stat-kyrka, ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan, varefter dessa remissbehandlades. Remissvaren redovisades i SOU 1978:76. Det kan i detta sammanhang konstateras att

begreppet begravningsverksamhet, som det beskrivits i betänkandet,

ifrågasattes av remissinstanserna.

4.3 Övriga utredningar

Utredningen om begravningsverksamheten

-

SOU 1981:36

I augusti 1979 tillsatte regeringen en utredning med uppgift att göra en kompletterande undersökning av ansvaret för och organisationen

av

begravningsverksamheten samt utforma alternativa förslag till lösning

på frågan.

Utredningen lämnade i juni 1981 sitt betänkande, Begravningsverksamheten SOU 1981:36. I betänkandet uppehöll sig bl.a. vid be-

man greppet begravningsverksamhet och använde härvid samma definition av begreppet som i betänkandet Stat-kyrka SOU 1978:3. Med be-

gravningsverksamhet avsågs således de olika åtgärder som hade direkt samband med huvudmannaskapet för allmänna begravningsplatser.

4.3.2 Arbetsgruppen för översyn av begravnings-

SOU 1987:16

lagstiftningen -

I juni 1983 tillsattes inom Civildepartementet arbetsgrupp med upp-

en gift att göra översyn jordfástningslagen 1957:585, gravrätts-

en av lagen 1963:537 och begravningskungörelsen 1963:540 samt anslutande författningar.

Arbetsgruppen uttalade i sitt betänkande, Begravningslag SOU 1987:16, den med begreppet begravningsverksamhet avsåg verk-

att

i huvudsak hade sin grund i bestämmelserna i gravrättslasamhet som

och begravningskungörelsen, dvs. i stort sett den verksamhet som gen gällde begravningsplatserna och deras förvaltning samt kremering,

gravsättning och upplåtelse av gravrätt. Till begravningsverksamheten räknades däremot inte jordfástning och andra begravningsceremonier.

Inte heller bårhusväsendet och begravningsentreprenörernas verksamhet hänfördes dit.

4.3.3 Begravningskostnadsutredningen

-

SOU 1990:82

Begravningskostnadsutredningen, bl.a. hade till syfte att en

som samlad bild de kostnader som förekommer i samband med begrav-

av ning, gjorde i sitt betänkande Vad kostar begravningar vem betalar

- SOU 1990:82 åtskillnad mellan begravningsverksamhet och det vidare begreppet begravningsväsende. Till det förra hänfördes i huvudsak upplåtelse gravrätt, kremering och gravsättning samt de delar

av

förvaltningen begravningsplatsen som hade direkt samband med av av dessa tjänster. Däremot ansågs den fortlöpande skötseln av de enskilda

gravarna inte ingå i begravningsverksamheten.

4.3.4 SOU 1992:9

ERK-utredningen

-

ERK-utredningen anslöt sig i sitt betänkande, Ekonomi och rätt i kyrkan, SOU 1992:9 till nämnda utredningars uppfattning

ovan om

begreppet begravningsverksamhet.

4.3.5 SOU 1994:42

Kyrkoberedningen

-

Även behandlade

Kyrkoberedningen i sitt betänkande begreppet begrav-

ningsverksamhet och pekade på vikten att avgränsa detta. Kyrkobe-

av redningen konstaterade att hållandet begravningsplats och kremato-

av rium, öppnandet och igenfyllandet samt upplåtelse lokal för

av grav av begravningsakten torde utgöra del begravningsverksamheten

en av medan sådana tjänster svepning, anskaffandet kista,

som av annonsering, begravningsakt, minnesstund och utsmyckning gravplatsen

av

inte kunde anses ingå i begravningsverksamheten.

4.4 Överväganden

Begreppet begravningsverksamhet har stor praktisk betydelse. Alla in-

om huvudmannens förvaltningsområde folkbokförda har, oavsett kyrkotillhörighet, rätt till de tjänster är hänförliga till begravnings-

som verksamheten. Härigenom aktualiseras frågan vilka tjänster

om som inryms i begreppet. Som framgår av redovisningen har den

ovan angivna definitionen av begreppet begravningsverksamhet godtagits allmänt. Med begravningsverksamhet sålunda de olika åtgärder och

avses tjänster som har direkt samband med huvudmannaskapet för allmänna begravningsplatser. I detta sammanhang kan nämnas att inom dagens

system för begravningsclearing innefattar begreppet begravningsverk-

samhet tjänsterna bisättning, upplåtelse kapell, upplåtelse

av av gravrätt, öppning av kist- och urngrav samt kremering. Begreppet bisättning har ofta kommit att omfatta såväl sådana tjänster bekostas

som av det enskilda dödsboet sådana är föremål för offentlig fi-

som som nansiering. Då det enligt uppdraget ankommit på kommittén att klar-

göra som följer av huvudmannaskap för begravningsplats

vad samt ut-

arbeta en lösning på fmansieringsfrågan och frågan begravnings-

om clearing finns emellertid behov att utveckla begreppet begravnings-

av verksamhet ytterligare något.

Vad är

Huvudmannen har ett administrativt, ekonomiskt och rättsligt an-

för uppgifterna inom begravningsverksamheten, vilket i huvudsak

svar har sin grund i bestämmelserna i begravningslagen och begravningsförordningen. Begravningsverksarnheten kan delas in i obligatoriska och fakultativa uppgifter. De obligatoriska uppgifterna kan i sin tur delas in i anordnande och hållande av allmän begravningsplats samt faktisk och rättslig förvaltning. Huvudmannen skall till att det finns ett tillräckligt antal gravse platser och andra gravanläggningar allmänt förekommande slag av samt att begravningsplatsen får sådan utformning och vårdas på ett sätt stämmer överens med gällande bestämmelser och därigenom hålls som i ordnat och värdigt skick. Härtill kommer att huvudmannen har att ett för de ekonomiska förutsättningarna för verksamheten. svara Den faktiska förvaltningen består skötsel, drift och underhåll av av begravningsplatsen, vari även innefattas vård av allmänna ytor. Huvudmannen har vidare att anskaffa samt för drift och underhåll svara de byggnader och inventarier är nödvändiga för verksamheten av som på begravningsplatsen. Även tjänster mottagande stoft for forsom av varing och visning, kremering, gravsättning inklusive gravöppning,

återfyllning och iordningställande av öppnad grav samt tillsyn av grav-

anordningar och kontakter med gravrättsinnehavare i samband med detta får räknas till den faktiska förvaltningen. Som exempel på byggnader kan nödvändiga för begravningsverksamheten kan som vara nämnas gravkapell, krematorium, lokal för förvaring och visning samt ekonomibyggnader inklusive utrymmen for personal i enlighet med vad framgår arbetsmiljölagen. Genom bestämmelserna i kyrkosom av

lagen har möjligheten respektive skyldigheten att upplåta kyrkobyggna-

den för begravningsceremoni i ordning än den som gäller for annan Svenska kyrkan begränsats. På grund härav kan den som önskar en begravningsceremoni i ordning än den som gäller för Svenska annan kyrkan inte vidare påräkna att kyrkan upplåts för detta ändamål. utan Det bör därför åligga huvudmannen att som en del av begravningsverksamheten tillhandahålla eller kunna anvisa någon lokal som lämpar sig även for begravningsceremoni i ordning än Svenska kyrannan kans. Slutligen kan även erinras att den administration som krävs om

för begravningsverksamheten självfallet är en del av denna.

Den rättsliga förvaltningen består myndighetsutövning i form av

av

fullgörandet de skyldigheter föreskrivs i begravningslagen lik-

av som

övriga åligganden enligt begravningslagen som exempelvis att upp-

som rätta gravkartor, föra gravbok, upplåta gravrätt, utfärda gravbrev samt för medling i tvister om kremering och gravsättning. svara

Vad är begravningsverksamhet 65

De fakultativa uppgifterna inom begravningsverksamheten består av tjänster som i och för sig på grund av sin karaktär kan hänföras till begravningsverksamheten men likväl inte hör till de obligatoriska uppgifterna. Hit hör i dagsläget exempelvis transporter av skilda slag. Kommittén anser att man, mot bakgrund av samhällets för

ansvar en väl fungerande begravningsverksamhet, bör överväga att låta kostnadsansvaret för vissa transporter ingå i de obligatoriska uppgifterna. Till de obligatoriska uppgifterna bör, enligt kommitténs mening, hänföras de transporter av stoftet eller askan, t.ex. i samband med kremering, som är nödvändiga från det att huvudmannen övertagit ansvaret för stoftet till dess att gravsättning skett. Transporter för gravsättning i annat förvaltningsområde bör däremot inte ingå, så vida de inte är beroende av avtal mellan huvudmännen för att tillhandahålla särskilda gravplatser.

Utanför begravningsverksamheten faller sådant skötselåtagan-

som den, tillhandahållande växter, plantering och utsmyckning

av annan avseende den enskilda gravplatsen. Detta är uppgifter huvudmannen

som inom för gällande kompetensregler frivilligt kan åta sig. Även

ramen sådana tjänster som det omedelbara omhändertagandet den avlidne,

av svepning, anskaffande av kista och gravsten samt annonsering och liknande åtgärder föreslås falla utanför begravningsverksamheten. heller föreslås begravningsceremoni med därtill hörande officiant,

musiker, bärare m.m. eller minnesstund med förtäring ingå i begravningsverksamheten. Den som tillhör Svenska kyrkan kommer självfallet även fortsättningsvis så önskas, erhålla kyrklig begrav-

att, om ning. Kostnaden för begravningsgudsjänst, vari ingår bl.a. präst och kyrkomusiker, kommer dock i framtiden inte att finansieras via begravningsavgiften den kyrkoavgift den tillhör

utan genom som som Svenska kyrkan har att betala.

Vid bedömningen av vilka åtgärder och tjänster är att hänföra

som till begravningsverksamheten måste beaktas att seder och bruk förändras. Någon för all framtid gällande uppräkning är därför inte möjlig att göra. Nedanstående förteckningar upptar dock exempel på vad som, enligt kommittén, i dag är att hänföra till begravningsverksamheten respektive inte kan hänföras dit.

Uppgifter som föreslås ingå i begravningsverksamheten

Hälla tillräckligt antal gravplatser och andra gravanläggningar - av

allmänt förekommande slag.

3-17-0372

Utforma och vårda begravningsplatsen på ett sätt som stämmer överens med gällande bestämmelser.

Svara för de ekonomiska förutsättningarna för verksamheten. - Sköta, driva och underhålla begravningsplatsen inklusive vård av allmänna ytor.

Anskaffa och underhålla byggnader och inventarier som är nödvän- diga för verksamheten på begravningsplatsen.

Ta emot stoft för förvaring i bisättningsutrymme. - Tillhandahålla eller kunna anvisa någon form av lokal som lämpar -

sig för begravningsceremoni i annan ordning än Svenska kyrkans. Kremering.

-

Gravsättning inklusive gravöppning, återfyllning och iordningstäl-

lande av öppnad grav.

Transporter inom begravningsplatsen, till och från krematorium samt för gravsättning som beror på avtal mellan huvudmän om sär-

skilda gravplatser. Myndighetsutövning och åligganden enligt begravningslagen, såsom

att upprätta gravkartor, föra gravbok, upplåta gravrätt, utfärda grav-

brev samt för medling i tvister om kremering och gravsätt-

svara

mng.

Tillsyn av gravanordningar och kontakter med gravrättsinnehavare

i samband med detta.

Den administration som krävs för att fullgöra uppgifterna inom be- gravningsverksamheten.

Underhåll av kulturhistoriskt intressanta gravanläggningar. -

Som exempel på byggnader som kan vara nödvändiga för begravnings-

verksamheten kan nämnas lokal för gudstjänst alternativt annan cere-

moni, krematorium, särskild byggnad för bisättning samt ekonomibygg-

nader inklusive utrymmen tör personal.

Uppgifter som föreslås inte ingå i begravningsverksamheten

Svepning. - Anskaffande av kista och gravsten. -

Annonsering.

- Begravningsceremoni med ofñciant, musiker, bärare m.m. - Minnesstund med förtäring. - Transport för gravsättning i annat törvaltningsområde, så vida den inte är beroende av avtal mellan huvudmännen om särskilda grav-

platser.

Vad är begravningsverksatnhet 67

Skötselåtaganden.

-

Tillhandahållande växter, plantering och utsmyckning - av annan av

den enskilda gravplatsen.

5 Vem är huvudman

Vi föreslår att huvudmannen definieras som den som är skyldig att anordna och hålla allmänna begravningsplatser inom visst geografiskt avgränsat törvaltningsområde.

I nu gällande begravningslag anges under rubriken "Huvudmarmaskapet" att det åligger de territoriella pastoraten inom Svenska kyrkan eller, för de fall regeringen så beslutat, kommun att anordna och hål-

en

allmänna begravningsplatser.

Det är, enligt kommitténs mening, önskvärt att begreppet huvud-

mannaskap förtydligas ytterligare något. Huvudmannaskapet bör där-

för ses som ett ansvar att anordna och hålla allmänna begravningsplatser inom ett visst geografiskt avgränsat område. Detta innebär att det för varje område endast finns huvudman för begravningsverksam-

en heten. Att så är fallet är naturligt mot bakgrund det totala

av ansvar denne huvudman har för verksamheten, jämte det sätt på vilket verksamheten finansieras. Med huvudmannaskapet följer således

en skyldighet att på allmän begravningsplats bereda gravplats alla dem som vid dödsfallet var folkbokförda inom huvudmannens förvaltningsområde. Huvudmannen har, genom sitt Övergripande även ett

ansvar, ansvar för att verksamheten bedrivs på ett sådant sätt att den kan upplevas som tillfredsställande alla, oavsett trosinriktning.

av

Där kommunen är huvudman for begravningsverksamheten förekommer jämväl allmänna begravningsplatser innehas territori-

som av ella pastorat inom Svenska kyrkan. Det finns också på antal

ett orter enskilda begravningsplatser som anordnats andra trossamfund än

av Svenska kyrkan eller av stiftelser. I inget dessa fall är innehavaren

av

huvudman för begravningsverksamheten.

6 Finansiering

Alla som är folkbokförda inom Sverige skall betala begravningsavgift.

Den som tillhör Svenska kyrkan skall enligt riksdagens beslut betala

sin begravningsavgift som en del den obligatoriska kyrkoavgiften.

av

Vi föreslår att

alla som är folkbokförda inom Sverige och inte tillhör Svenska -

kyrkan skall betala begravningsavgift,

begravningsavgift skall betalas även den tillhör Svenska - av som kyrkan och som är folkbokförd inom kommun är huvudman

som för begravningsverksamheten, begravningsavgift skall betalas även av den som tillhör Svenska kyrkan och som är medlem i icke-territoriell församling och

som inte är folkbokförd inom kommun är huvudman för begrav-

som

ningsverksamheten,

huvudmannen fastställer begravningsavgiften, ett visst basutbud av tjänster obligatoriskt skall finansieras - genom begravningsavgiften och tillhandahållas dödsboet utan särskild

debitering, nuvarande uppbördssystem bibehålls efter smärre förändringar den avgift som är hänförlig till begravningsverksamheten skall redovisas särskilt på skattsedeln för alla, den som, utan att vara huvudman för begravningsverksamheten, innehar en eller flera allmänna begravningsplatser får rätt

att, utan kostnad för innehavaren, överlämna förvaltningen eller

av en

flera begravningsplatser till huvudmannen för begravnings-

verksamheten för det förvaltningsområde i vilket begravnings-

platsen är belägen, kommun som är huvudman för begravningsverksamheten

- ger ett

skäligt bidrag till driften allmän begravningsplats innehas

av som av pastorat inom kommunen och vars förvaltning inte överlämnats till kommunen.

72 Finansiering

1 Inledning

Begravningsverksarnheten har hittills i huvudsak varit offentligt finansierad. Den offentliga finansieringen har omfattat de allmänna begravningsplatserna. Vid förändrad relation mellan staten och

en Svenska kyrkan, i enlighet med principbeslutet i frågan, kommer

skattskyldigheten till Svenska kyrkan att upphöra. Svenska kyrkans

verksamhet kommer i stället att finansieras genom en obligatorisk kyrkoavgift. tillhör Svenska kyrkan förutsätts betala sin del

De som

kostnaderna för begravningsverksamheten inom ramen för kyrkoav-

av giften. Kommitténs uppgift är i denna del att överväga de ekonomiska och praktiska frågor kan uppstå med en sådan ordning.

som

Redan tidigare utredningar har slagits fast den näst intill

genom

självklara slutsatsen att en fungerande begravningsverksamhet är en

allmän samhällelig uppgift. Det är då också självklarhet att alla

en oavsett tillhörighet till trossamfund efter förmåga bidrar till kostna-

derna för denna verksamhet. Kommittén har fått i uppdrag att ta fram

för hur de inte tillhör Svenska kyrkan skall betala sin ett system som del kostnaderna för begravningsverksamheten. Systemet skall vara

av lokalt förankrat, enkelt och praktiskt hanterbart samt förenligt med

likställighetsprincipen och godtagbart från religionsfrihetssynpunkt.

6.2 Nuvarande ordning

Hur finansieringen begravningsverksamheten för närvarande är

av ordnad framgår av avsnitt 3.4.

Finansiering 73

3 Konsekvenser av via

finansiering kyrkoavgiften vid kyrkligt huvudmannaskap

6.3. 1 överväganden

Allmänna praktiska konsekvenser

Den bärande principen i finansieringssystemet är att kostnaderna för

begravningsverksamheten skall delas av alla som har beskattningsbar

inkomst.

Principbeslutet om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan förutsätter att begravningsverksamheten för dem tillhör

som Svenska kyrkan finansieras via den obligatoriska kyrkoavgiften. Detta innebär, att det faktiska beslutsutrymmet för något än

annat organ Svenska kyrkan där Svenska kyrkans pastorat är huvudmän för be-

gravningsverksamheten att bestämma storleken på begravningsav-

giften, blir obefintligt. Motsvarande förhållande gäller givetvis där

kommunen är huvudman för begravningsverksamheten.

Om något annat organ än den som är huvudman för begravningsverksamheten skall fastställa begravningsavgiften kommer detta kunna ske endast

att rent formellt. Beslutet kommer inte att kunna föregås någon egentlig

av prövning.

Praktiska konsekvenser för den enskilde kyrkotillhörige

Några praktiska konsekvenser för dem tillhör Svenska kyrkan

som torde inte uppstå genom den ordningen. Kostnaden för be-

nya gravningsverksamheten kommer, precis som i dag, att utgöra del

en av vad den enskilde betalar till Svenska kyrkan. Det finns anledning att anta att kostnaden för själva begravningsgudstjänsten, vilken inte ingår i begravningsverksamheten, i framtiden kommer ingå i

att

kyrkoavgiften. På så sätt medför förslaget inte någon förändring för

den enskilde.

Ekonomiska konsekvenser

Förslaget att de som tillhör Svenska kyrkan skall bekosta sin del

av begravningsverksamheten via kyrkoavgiften innebär inte något avsteg

74 Finansiering

från vad gäller i dag. Det torde därmed inte uppstå några ökade som kostnader hänforliga till denna ordning. De ekonomiska konsekvenserna av förslaget som helhet behandlas under avsnitt 12.

6.4 Konsekvenser av finansiering via kyrko-

vid kommunalt huvudmanna-

avgiften skap

6.4. 1 Överväganden

I Stockholms och Tranås kommuner är det de borgerliga kommunerna är huvudmän för begravningsverksamheten. Samtidigt förekomsom i båda dessa kommuner även allmänna begravningsplatser som mer något pastorat inom Svenska kyrkan ansvarar för. Det är angeläget att fmansieringssystemet säkerställer driften och underhållet man i det nya de allmänna begravningsplatserna innehas av pastoraten i dessa av som kommuner. Dessa begravningsplatser måste, att de är allmänna genom begravningsplatser, för alla och inte bara dem anses vara ett ansvar som tillhör Svenska kyrkan. I den proposition prop. 1995/96:80 s. 34 som föregick principbeslutet i stat-kyrka-frågan att förvaltningen av de allmänna beanges, gravningsplatser Svenska kyrkan är huvudman for, bör kunna som finansieras kyrkoavgiften för dem tillhör Svenska kyrkan, genom som medan olika modeller får prövas i övrigt. Kommittén har från denna utgångspunkt övervägt alternativa fmansieringsmöjligheter. Resonemanget är tillämpligt även på de borgerliga kommuner som i framtiden kan tänkas bli huvudmän för begravningsverksamheten inom sina

törvaltningsområden.

Begravningsavgift vid kommunalt huvudmannaskap

På det sätt samhället organiserat ansvaret för begravningsverksamheten

är det naturligt att respektive huvudman tar ett övergripande ansvar för verksamheten inom hela sitt förvaltningsområde. Denna helhetssyn på huvudmannaskapet bör komma till uttryck bl.a. på det sättet att huvudmannen beslutar avgiften samt uppbär densamma från samtliga om

Finansiering 75

som är folkbokförda inom förvaltningsområdet. Kostnaderna för begravningsverksamheten i de kommuner är huvudmän för som verksamheten bör således finansieras

genom en begravningsavgift.

Denna begravningsavgift skall betalas alla dem är folkbokförda av som

inom kommunen, oavsett samfundstillhörighet.

Emellertid kvarstår frågan hur de allmänna begravningsplatser som pastoraten i dessa kommuner innehar skall finansieras. Det bör därför i begravningslagen införas bestämmelse den en om att som, utan att vara huvudman ñr begravningsverksarnheten, innehar eller flera en allmänna begravningsplatser skall ha rätt kostnad att, utan för innehavaren, överlämna förvaltningen eller flera

av en begravningsplatser

till huvudmannen. På detta sätt får och därmed de i pastoraten, dessa pastorat som tillhör Svenska kyrkan, möjlighet att slippa att ensamma bära kostnaden ñr de allmäima begravningsplatserna inom pastoratet. Samtidigt förstärks synen pä huvudmannaskapet övergripande som ett

ansvar för begravningsverksarnheten.

Det kan emellertid finnas pastorat olika skäl det som av anser vara värdefullt att ha kvar förvaltningen sina allmänna

av begravnings-

platser, För sådana fall bör den kommunale huvudmannen ge pastoratet ett skäligt bidrag till driften begravningsplatsen. kan

av Bidraget

motiveras av att det rör sig allmänna begravningsplatser, alla om som har ett gemensamt ansvar för, samt att dessa i viss män avlastar de

kommunala begravningsplatserna.

6.5 i icke-territoriella

Medlemskap försam-

lingar inom Svenska kyrkan

6.5.1 Nuvarande ordning

I Sverige finns följande icke-territoriella församlingar: Karlskrona

amiralitetsförsamling, Göteborgs tyska församling, Tyska Szta Gertruds församling, Finska församlingen och Hovförsamlingen, de

tre sistnämnda i Stockholms kommun.

Den som är medlem i icke-territoriell församling betalar fören

samlingsskatt till denna församling. Samtidigt följer av begravnings-

lagen att alla folkbokförda inom ett

pastorat, en kyrklig samfällighet

eller borgerlig kommun har rätt till gravplats inom respektive

huvudmans förvaltningsområde. Det

organ som uppbär skatten och det

76 Finansiering

är skyldigt tillhandahålla gravplats är alltså i dessa fall som att m.m. inte det samma. För medlemskap i Karlskrona amiralitetsförsamling krävs bl.a. att är folkbokförd inom Karlskrona kommun. I Karlskrona finns personen sedan år 1950 begravningssamfällighet består av amiralitetsfören som samlingen, Karlskrona stadsförsarnling och Aspö församling. Karlskrona kommun omfattar emellertid flera församlingar som inte deltar i begravningssamfálligheten. Det kan därför förekomma att personer folkbokförda och har rätt till gravplats i ett visst pastorat utanför är begravningssamfálligheten, medan deras skattemedel avseende begrav-

ningsverksamheten går till begravningssamfálligheten.

Göteborgs tyska församling ingår i Göteborgs kyrkliga samfällighet. I samfälligheten ingår även samtliga pastorat belägna i Göteborgs kommun. En förutsättning för medlemskap i församlingen är att man folkbokförd i Göteborgs kommun. Detta innebär att det för Göteär borgs tyska församlings del är organ, dvs. samfálligheten, som samma uppbär skattemedlen och är prestationsskyldigt med avseende på be-

gravningsverksarnheten.

Tyska S:ta Gertruds församling och Finska församlingen har Stockholms kommun upptagningsområde. Medlemmar i dessa båda som församlingar kommer, med kommitténs förslag, att betala begravningsavgift till kommunen. Här uppstår således inte heller någon bristande överensstämmelse mellan den som uppbär avgiften och den som

är prestationsskyldig.

Hovförsarnlingens medlemmar utgörs av medlemmarna av Kungliga Huset, de tjänstgör vid Kungliga Hovstaterna och Kungliga Stasom berna samt de har tjänstgjort vid dessa, och som vid tidpunkten som för anställningens upphörande uppbär pension. Dessutom är make och hemmavarande barn samt efterlevande make och hemmavarande barn tjänstgör eller tjänstgjort vid Kungliga Hovstaterna eller till någon som Kungliga Staberna medlemmar i Hovförsamlingen.

6.5.2 Överväganden

Det kan alltså konstateras det i vissa fall i icke-territoriella föratt samlingar kan förekomma det uppbär skattemedel inte att organ som är identiskt med det är skyldigt att tillhandahålla gravplats m.m. som I samband med översynen finansieringen av begravningsverksamav heten bör detta förhållande ändras. Det bör då införas en bestämmelse

Finansiering 77

innebär att den är medlem i en icke-territoriell församling, som som och inte är folkbokförd inom kommun som är huvudman för begrav-

ningsverksamheten, skall betala begravningsavgift till det pastorat

inom vilket han är folkbokförd. Denna bestämmelse kommer att omfatta endast dem är medlemmar i icke-territoriell församling som en och tillhör Svenska kyrkan. För övriga gäller bestämmelserna om be-

gravningsavgift automatiskt.

6.6 Fastställande av för

begravningsavgift

dem som inte tillhör Svenska kyrkan

När det gäller frågan om vilket organ som skall fastställa begravningsavgiften för dem inte tillhör Svenska kyrkan visar direktiven på som några alternativa lösningar. Avgiften anges antingen kunna fastställas pastoraten eller kommunerna; i båda fallen efter det att kostnaderna av för begravningsverksamheten särredovisats hos pastoraten. Däremot utesluts att kostnaden tas upp i den kommunala budgeten. Nedanstående resonemang är tillämpligt när ett pastorat inom

Svenska kyrkan är huvudman för begravningsverksamheten. Vid kom-

munalt huvudmannaskap ankommer det givetvis på kommunen att fastställa begravningsavgiften för alla och därmed även dem som inte tillhör Svenska kyrkan.

6.6. 1 Överväganden

Pastoraten inom Svenska kyrkan fastställer avgiften

Huvudmannen bär det ekonomiska ansvaret för att begravningsverksamheten fungerar på ett tillfredsställande sätt. Det är också huvudmannen som avgör hur verksamheten rent praktiskt skall vara ordnad och vilken standard den skall hålla. Det är därför naturligt att huvudmannen, oavsett denne är ett pastorat eller en kommun, efter om särredovisning kostnaderna, fastställer den avgift som alla, oavsett av samfundstillhörighet, skall betala till begravningsverksamheten. På detta sätt säkerställs att finansieringen verksamheten är lokalt av förankrad. Genom att den som är skyldig att tillhandahålla tjänsterna också fastställer avgiften löper vidare inte någon risk för att det man uppstår sådan skillnad mellan intäkter och kostnader att ordningen en

78 Finansiering

för huvudmannaskapet riskerar att sättas ur spel. Det uppkommer inte heller någon risk för konflikter mellan huvudmannen

och det organ som annars skulle fastställa avgiften.

Nackdelen med denna ordning är att även de inte tillhör

som Svenska kyrkan blir beroende av pastoratens beslut. Tidigare utredningar beträffande begravningsverksamheten har emellertid visat att denna nackdel inte är av någon avgörande betydelse. Redan det förhållandet att samhället anförtrott Svenska kyrkan huvudmannaskapet för begravningsverksamheten medför att den som inte tillhör Svenska kyrkan blir beroende av pastoratens beslut verksamheten. Begrav-

om ningsavgiftens storlek beror på verksamhetens utformning, som huvudmannen bestämmer över. Det skulle därför knappast göra någon skillnad för den enskilde om något annat organ än huvudmannen rent formellt fastställde avgiften. Frågan om inflytande/ insyn bör också kunna få en sådan lösning att det inte möter något hinder att pastoraten fastställer begravningsavgiften för sina respektive förvaltningsområden.

Den borgerliga kommunen fastställer avgiften

I linje med vad som anförts ovan under avsnitt 6.3.1 skulle uppgift

en för den borgerliga kommunen att fastställa begravningsavgiften endast omfatta att rent formellt fatta beslut den avgift pastoraten redan

om bestämt till beloppet. Om kommunen någon faktisk beslutanderätt

gavs skulle denna, om kommunen inte godtog pastoratens beräkningsunderlag, gå ut över pastoratens rätt att utforma begravningsverksamheten. Detta skulle i förlängningen kunna leda till att kommunerna i praktiken blev de egentliga huvudmännen för verksamheten, medan pastoraten endast hade att utföra arbetet inom de ekonomiska

ramar kommunen fastställt. På så sätt skulle även det förhållandet att de

som tillhör Svenska kyrkan betalar sin del begravningsverksamheten via

av kyrkoavgiften sättas ur spel. En sådan utveckling skulle strida mot de beslut riksdagen fattat.

Därtill skall beaktas att en ordning där kommunen fastställer avgiften för vissa kommunmedlemmar är tveksam från likställighetssynpunkt.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår kommittén att

resonemang de pastorat som är huvudmän för begravningsverksamheten får till uppgift att fastställa begravningsavgiften även för dem inte tillhör

som

Svenska kyrkan.

Finansiering 79

6.7 Vad ingår i begravningsavgiften

6.7.1 överväganden

Ett av skälen till finansiering av begravningsverksamheten via begravningsavgift är att det standardutbud av tjänster som huvudmannen för begravningsverksamheten svarar för och som typiskt sett erfordras för gravsättning av den avlidne skall tillhandahållas dödsboet utan särskild debitering. Huvudmannen skall således, utan kostnad för dödsboet, tillhandahålla gravplats eller motsvarande på allmän begravningsplats, i samband med gravsättning, under en tid om 25 år, gravsättning inklusive gravöppning, återfyllning och iordning- ställande av öppnad grav, transporter från det att huvudmannen övertagit ansvaret för stoftet till dess att gravsättning skett; dock med undantag för transport för gravsättning utanför huvudmarmens förvaltningsområde, så vida den inte är beroende avtal mellan huvudmännen för att tillhanda-

av hålla särskilda gravplatser, kremering, lokal för förvaring och visning av stoftet samt lokal för begrav- ningsceremoni, belägna inom eget eller angränsande förvaltningsområde.

Storleken på den gravplats som skall tillhandahållas dödsboet utan debitering skall svara mot vid gravsättningen aktuellt behov. Vid förnyad upplåtelse, utan samband med ny gravsättning, kan huvudmannen besluta att en avgift skall utgå. Med lokal för begravningsceremoni avses kyrka, gravkapell eller lokal lämplig för ceremoni i annan ordning än Svenska kyrkans. Om huvudmarmen inte själv har tillgång till en lokal som lämpar sig för

begravningsceremoni i annan ordning än Svenska kyrkans skall han

kunna anvisa sådan lokal inom eget eller närbeläget förvaltningsområde. Kostnad för anvisad lokal täcks av begravningsavgiften. Detsamma gäller för lokal för förvaring och visning. Till detta kommer att de mera allmänna åtgärderna inom begravningsverksamheten självfallet skall bekostas via begravningsavgiften och den del av kyrkoavgiften som är hänförlig till begravnings-

80 Finansiering

verksamheten. Som exempel på sådana åtgärder kan nämnas drift och underhåll av begravningsplats, byggnader och inventarier, fullgörande av åligganden enligt begravningslagen och andra lagar och förordningar samt den administration som krävs för att fullgöra uppgifterna.

6.8 av kostnader samt beräk-

Redovisning ning av begravningsavgift

6.8.1 Pastoratsförbundets

utredning

Pastoratsförbundet har på uppdrag av kommittén utarbetat ett förslag till särredovisning av kostnaderna för begravningsverksarnheten. Detta i syfte att möjliggöra framräknandet av den begravningsavgift de som inte tillhör Svenska kyrkan skall betala. Pastoratsförbundets utredning bifogas betänkandet som bilaga. Nedan redogörs i korthet för huvud-

dragen i förslaget.

Pastoratens redovisning består dels av en extern redovisning, dels av en intern sådan. Den externa redovisningen visar den totala sammanställda ekonomiska utvecklingen och ställningen. Denna redovisning regleras i dag genom kyrkolagens bestämmelser om att årsredovisningen skall upprättas med iakttagande av god redovisningssed. Kyrkolagen ställer också krav på att kyrkofullmäktige eller, i förekommande fall, kyrkostämman meddelar närmare föreskrifter om redovisningen.

Med intern redovisning avses t.ex. driftbudgetens indelning på olika verksamhetsgrenar, intern kostnadsfördelning mellan olika verksamheter och beräkning av kapitalkostnaderna. För denna redovisning saknas motsvarande tvingande regler som finns för den externa redovisningen. Pastoratsförbundet har emellertid utfärdat rekommendationer för pastoraten.

Pastoratsförbundets förslag utgår från följ ande grundförutsättningar: Fastighetsförvaltningenoch begravningsverksamheten redovisas var

-

för sig. Driftkostnader för byggnader med anknytning till be-

gravningsverksamheten redovisas under denna verksamhet. Perso-

nalkostnader för anställda vars tjänster delas mellan begravnings-

verksamheten och andra verksamhetsgrenar fördelas mellan

verksamheterna på ett rättvist sätt.

Finansiering 81

Försäkringspremier redovisas under rubriken "generellt" för att

-

sedan internt fördelas till begravningsverksarnheten med den del

som hänför sig dit.

Kostnader med anknytning till församlingsverksamheten redovisas -

under huvudverksamheten "församlingsverksamhet". Detta gäller

också arvoden till förtroendevalda i församlingskyrkoråd. För-

samlingsbladet, som även kan innehålla information om begravningsverksamheten, redovisas under "gemensam administration".

Interna tjänster till andra förvaltningar internredovisas som intäkt -

för begravningsverksamheten och kostnad för den andra för-

valtningen. Motsatt förhållande kan också gälla, t.ex. om begrav-

ningsverksamheten tar i anspråk annan förvaltnings tjänster. Internpriset baseras på självkostnad.

Vid valet av metod att fördela kostnaderna för den gemensamma administrationen har en hög grad av detaljering med åtföljande exakthet avvägts gentemot en enkel beräkningsmetod. Det konstateras att en hög grad av exakthet rent allmänt medför en hög administrativ belastning. I enlighet med kommitténs direktiv, att ordningen för hur de som inte tillhör Svenska kyrkan ska betala sin del av kostnaderna för begravningsverksamheten skall vara enkel och praktiskt hanterbar, har Pastoratsförbundet valt att föreslå en enkel fördelningsmetod för dessa kostnader. Utgångspunkten är att det föreligger ett nära samband mellan respektive verksamhetsgrens andel i kostnaden för den gemensamma administrationen och dess andel av de totala direkta verksamhetskostnaderna. Förslaget innebär att begravningsverksamhetens andel

de externa bruttokostnaderna enligt driftbudgeten beräknas och att av motsvarande andel av den totala nettokostnaden på huvudverksamheten "gemensam administration" fördelas till begravningsverksamheten.

Posten personalomkostnader omfattar lagstadgade och avtalsenliga sociala avgifter samt kalkylerad kompletteringspension avtal spension.

Begravningsverksamheten påförs periodiserade investeringsutgifter i form av kapitalkostnader, för sitt utnyttjande av investeringarna. De interndebiterade kapitalkostnaderna består dels av avskrivningar, dels av intern ränta.

Begravningsavgiften räknas fram på så sätt att den totala nettokostnaden för begravningsverksamheten divideras med det totala skatteunderlaget, dvs. skatteunderlaget för både dem som tillhör och dem som inte tillhör Svenska kyrkan. Resultatet av räkneoperationen blir begravningsavgiftens storlek per skattekrona.

82 Finansiering

Överväganden

Kommittén delar Pastoratsförbundets uppfattning vilka uppgifter

om som skall ingå i begravningsverksamheten och hur kostnaderna för dessa bör redovisas.

6.9 Uppbörd

6.9.1 Hur uppbörden fungerar i dag

Enligt nu gällande kyrkolag skall kyrkorådet, så snart budgeten fastställts, underrätta den kommun där församlingen eller den kyrkliga samfälligheten är belägen om den skattesats som bestämts för det följ ande året. Om budgeten inte fastställts före oktober månads utgång, skall kyrkorådet genast underrätta kommunen rådets förslag till

om skattesats. Har budgeten inte fastställts före november månads utgång skall kommunen underrättas om skattesatsen så snart den bestämts.

Budgeten fastställs av kyrkofullmäktige, eller i förekommande fall kyrkostämman, före november månads utgång. Innan budgetförslaget görs upp skall kyrkorådet samråda med kommunstyrelsen. Om budgeten på grund av särskilda förhållanden inte kan fastställas före november månads utgång skall fullmäktige eller stämman ändå fastställa skattesatsen inom denna tid. Budgeten skall därefter fastställas före december månads utgång. Fullmäktige eller stämman får då fastställa en annan skattesats än den som bestämts tidigare, det finns

om särskilda skäl för det.

Det åligger sedan kommunstyrelsen att underrätta skatteförvaltningen om den skattesats respektive församling inom kommunen fastställt. För de territoriella församlingarna och kyrkliga samfälligheterna i Stockholms kommun gäller dock att dessa själva skall underrätta skatteförvaltningen.

Under beskattningsåret betalar skatteförvaltningen förskottsvis, enligt vissa bestämda regler, ut de belopp församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna slutligen kan beräknas berättigade till.

vara

Finansiering 83

6.9.2 Skatteregisterlagen 1980:343

Det centrala skatteregistret innehåller bl.a. uppgift om folkbokföringsförhållandena för fysiska personer som är folkbokförda inom

Sverige. Med folkbokföringsförhållandena avses i detta fall i vilken

territoriell församling folkbokföring skett. Registret innehåller även uppgift om eventuell tillhörighet till Svenska kyrkan. Riksskatteverket förfogar över registret. Skatteförvaltningen i respektive län förfogar över vissa av de registeruppgifter som hänför sig till länet, däribland

uppgift om folkbokföringsförhållandena. Svenska kyrkans centralstyrelse är enligt lag skyldig att, till

skatteförvaltningen, lämna de uppgifter om kyrkotillhörighet som

behövs för debitering och uppbörd av församlingsskatt.

6.9.3 Överväganden

Uppbörd av begravningsavgiften

Begravningsverksamheten är, som redan konstaterats, en samhällelig uppgift. Det bör därför ankomma på samhället att även i framtiden svara för uppbörden av de medel som är hänförliga till denna verksamhet. En förutsättning för en lokalt förankrad finansiering av begravningsverksamheten är, att skatteförvaltningen har kännedom om i vilken församling varje individ är folkbokförd, samt vilken avgiftssats som fastställts för respektive församling.

Uppgift om i vilken församling en person är folkbokförd bör därför även i framtiden finnas i centrala skatteregistret. Det bör således inte ankomma på Svenska kyrkan att föra register över dem i varje församling som inte tillhör Svenska kyrkan.

Församlingsindelningen kommer, enligt vad kommittén erfarit, att bli en inomkyrklig angelägenhet. Svenska kyrkan bör därför i lag åläggas en skyldighet att till Riksskatteverket meddela de ändringar av församlingsgränserna som kommer till stånd.

Skatteförvaltningen behöver vidare tillgång till uppgift om den avgiftssats som bestämts för begravningsavgiften i respektive församling. Den nuvarande ordningen bör därför finnas kvar på så sätt att varje pastorat åläggs att senast viss dag underrätta den borgerliga kommunen om den begravningsavgiftssats som fastställts för varje i pastoratet ingående församling. Det ankommer sedan på kommunen att under-

84 Finansiering

rätta skatteförvaltningen om respektive församlings avgiftssats. På detta sätt får skatteförvaltningen tillgång till uppgift om personnummer, territoriell församling samt begravningsavgiftssats för varje enskild. Dessa uppgifter kan sedan samordnas med de uppgifter Svenska kyrkan lämnar om vilka som tillhör denna och därigenom skall betala kyrkoavgift. De som skall betala kyrkoavgift till en territoriell församling inom Svenska kyrkan, som inte är belägen inom kommun där huvudmarmaskapet för begravningsverksamheten handhas av kommunen, tas sedan bort från dem som skall betala begravningsavgift. Detta då motsvarande belopp för deras del skall ingå i kyrkoavgiften. Skatteförvaltningen sköter därefter uppbörden i vanlig ordning samt betalar ut medlen förskottsvis till respektive pastorat.

Den kommun som är huvudman för begravningsverksamheten underrättar skatteförvaltningen om begravningsavgiftssatsen i samband med underrättelsen om kommunalskattesatsen.

Inkomstunderlag för begravningsavgiften

Kommittén har erfarit att Riksskatteverkets utredning om formerna för kyrkoavgift avser att föreslå att den kommunalt beskattningsbara inkomsten skall utgöra underlag för beräkningen kyrkoavgiften.

av Med hänsyn till det nära samband som finns mellan begravningsavgift och kyrkoavgift bör inkomstunderlaget vid beräkningen vara detsamma, oavsett om detta är den statligt eller den kommunalt beskattningsbara inkomsten. Mot bakgrund av att finansieringen av begravningsverksamheten även i framtiden skall vara lokalt förankrad finner kommittén emellertid att det är naturligt om inkomstunderlaget utgörs av den kommunalt beskattningsbara inkomsten.

Särredovisning skattsedeln

Det är angeläget att det även av den enskildes skattsedel framgår att avgiften till begravningsverksamheten är lika för alla i förhållande till inkomsten och oavsett om man tillhör Svenska kyrkan eller inte. På skattsedeln för dem som tillhör Svenska kyrkan bör därför anges "kyrkoavgift antal ören per skattekrona, varav avgift till begravningsverksamheten antal ören per skattekrona". För dem som inte tillhör Svenska kyrkan anges på motsvarande sätt "begravningsavgift antal ören per skattekrona". Den enskilde kan därigenom, på ett

1997:42 Finansiering 85 SOU

enkelt sätt, förvissa sig om att avgiften till begravningsverksamheten, för dem bor inom pastorat, är lika stor i förhållande till som samma inkomsten oavsett tillhörighet till trossamfund.

6.10 av intäkter och kostnader

Utjämning

6.10.1 Regeringens förslag

Kyrkoutj änmingsutredningen konstaterade i sitt betänkande "Utjämning intäkter och kostnader inom Svenska kyrkan" SOU 1995: 144 att av storleken och karaktären av kostnaderna för kyrkogårdsförvaltningen är sådana kostnaden oavsett hur den löses på sikt inte kan lämatt - utanför utjänmingen. Enligt undersökningar som redovisats av nas

Kyrkoutjämningsutredningen är driftskostnaderna för kyrkogårdsför-

valtning den största enskilda posten i den samlade redovisningen för samtliga kyrkokommuner på lokal nivå. Det framkom även att beinte alltid är relaterade till pastoratens nuvarande

gravningsplatserna

invånarantal och behov. I avfolkningsbygder kan det förekomma att förhållandevis litet antal invånare får bekosta stora och långt från ett varandra belägna begravningsplatser, som dimensionerats för gångna tiders behov. Sådana strukturella kostnader är svåra att påverka annat än på lång sikt. Även för begravningsplats inte längre används en som kvarstår underhållsskyldighet under många år. en

Kyrkoutjämningsutredningen föreslog att man inom Svenska kyrkan

skulle bibehålla inkomstutjämning i princip bygger på det enen som skilda pastoratets skattekraft jämfört med genomsnittet för riket. Pastorat med lägre skattekraft ett tillskott av skatteunderlag, upp ges till viss nivå. Bidraget eller avgiften för varje enskilt pastorat been räknas under- respektive överskottet skattekraft per ingenom att av vånare, jämfört med medeltalet, multipliceras med antalet invånare. skatteunderlaget på detta sätt fått fram multipliceras med en som man fastställd utdebitering och den kompensationsgrad bestämt. Reman

sultatet blir bidraget eller avgiften i kronor. Systemet blir självjuste-

rande och följer utvecklingen skattekraften. Alla beräkningar som av baserar sig på skattekraft baserar sig på skattekraften för de kyrkotill-

höriga.

Med avseende på begravningsverksamheten föreslog Kyrkoutjäm-

ningsutredningen att pastorat som har färre invånare per begravningsplats än medeltalet i landet skall erhålla ett bidrag som finansieras med

86 Finansiering

en avgift för de pastorat har fler invånare begravningsplats som per än medeltalet. Bidragen och avgifterna justeras för varje begravningsplats med hänsyn till dess storlek, den ligger invid kyrka och det om en om finns ett krematorium på den. Beloppen beräknas med hjälp den av

genomsnittliga kostnaden för kyrkogårdsförvaltning tillhörig i

per

landet. Utjämningskomponenten avseende begravningsplatserna kan

göras självfinansierad och lyftas ut systemet så skulle ur om anses

lämpligt. Systemet omfattar de allmänna begravningsplatserna i de pastorat som är huvudmän för begravningsverksamheten.

Regeringen lade inför riksdagen fram förslag prop. 1996/97:35

om utjämning avseende kostnaderna för begravningsverksamheten i enlighet med Kyrkoutjänmingsutredningens förslag. I samband härmed

anförde regeringen att de kostnader förslaget utjämna som avser att är en mindre del kostnaderna för begravningsplatserna, och i huav vudsak de kostnader som avser den löpande skötseln, utjämsamt att ningen skall avse även sådana begravningsplatser där gravsättnya ningar inte sker. Riksdagen har den 27 november 1996 antagit förslaget trätt i som kraft den 1 januari 1997.

6.10.2 överväganden

Den del av utjämningssystemet berör begravningsverksamheten

som består i huvudsak faktorn antal invånare i ställt i av ett pastorat relation till antalet begravningsplatser i Faktorn är självpastoratet. fmansierad i så måtto att de avgifter debiteras för detta ändamål som skall balansera mot beviljade bidrag. Avgift och bidrag knyter däremot inte an till om pastoratet har hög eller låg kyrkotillhörighet. Detta innebär att andelen kyrkotillhöriga påverkar avgiften/bidraget även för begravningsverksamheten, trots att denna verksamhet inte är inomkyrklig utan omfattar alla i landet folkbokförda. Härtill kommer att det nuvarande utjämningssystemet inte omfattar

alla allmänna begravningsplatser. Eftersom utjämningssystemet är

inomkyrkligt deltar varken Stockholms eller Tranås kommuner. De pastorat som, utan att vara huvudmän, innehar eller flera allmänna en begravningsplatser omfattas inte heller av systemet. De faktorer som för närvarande beaktas i utjämningssystemet torde i och för sig vara av så liten finansiell betydelse att de kan förbises. Det nuvarande utjämningssystemet är emellertid redan i dagsläget

Finansiering 87

tekniskt komplicerat. Om ytterligare faktorer med anknytning till begravningsverksamheten förs i systemet blir detta än mer svåröverskådligt och kommer inte längre att kunna betraktas som rättvist.

För det fall det nödvändigt med utjämning av intäkter och

anses en kostnader avseende begravningsverksamheten bör ett särskilt utjämningssystem för denna verksamhet införas. Detta utjämningssystem bör så konstruerat att det omfattar samtliga allmänna begrav-

vara ningsplatser. Det bör vidare uppbyggt på så sätt att andelen kyr-

vara kotillhöriga i ett pastorat inte påverkar avgiften/bidraget. En utjämning

tar sikte på allmän samhällelig angelägenhet som begravningssom en verksamheten bör inte beroende av en inomkyrklig faktor som

vara

andelen kyrkotillhöriga.

Även mot bakgrund att begravningsverksamhetens ambitionsni-

av vå, och därmed dess kostnader, skall beslutas på lokal nivå finns anledning att ifrågasätta behovet av utjämning avseende denna verksamhet.

Enligt kommitténs mening bör begravningsverksamheten inte bli föremål för utjämning inom nuvarande inomkyrkliga utjämningssystem.

m;

.

väx

ä

rafåååzéz:

7 begravningsclearing Obligatorisk

Vi föreslår att

huvudmannen för det förvaltningsområde där den avlidne vid -

dödsfallet folkbokförd skall svara för kostnaderna för de

var tjänster inom begravningsavgiften även när dessa till-

som ryms handahålls av annan huvudman, ersättningen till den huvudman som tillhandahåller tjänsterna skall

-

utgå enligt gemensam rikstaxa som för varje år fastställs av re-

en

geringen eller myndighet som regeringen bestämmer,

ersättning skall utgå vid gravsättning m.m. på enskild be- - samma

gravningsplats eller på allmän begravningsplats som innehas och

förvaltas den inte är huvudman för begravningsverksam-

av som

heten.

7.1 Nuvarande ordning

Sedan mitten 1970-talet tillämpar ett flertal pastorat inom Svenska

av kyrkan ett frivilligt clearingsystem. I augusti 1996 var drygt 90 pro-

landets församlingar anslutna till clearingen. Även Tranås cent av kommun har anslutit sig.

Ordet clearing har under årens lopp kommit att bli ett inarbetat be-

utgör egentligen inte någon korrekt benämning på företegrepp men elsen. Systemet bygger inte på någon avräkning mellan de olika pastoraten, utan faktureringar sker och betalas ut i samband med

pengar förrättningarna.

Den frivilliga begravningsclearingen innebär att huvudmannen för

begravningsverksamheten utfáster sig att svara för vissa kostnader som

skulle ha debiterats dödsboet, när den avlidne gravsätts inom annars

huvudmans förvaltningsområde. Det är huvudmannen i det förannan valtningsområde där den avlidne folkbokförd vid dödsfallet som

var avgör vilka kostnader huvudmannen skall för. Pastoratsförbundet

svara

räknar varje år fram olika taxor för clearingen, huvudmännen är

men inte bundna av taxorna.

Pastoratsförbundet har på uppdrag kommittén utarbetat ett

av förslag till en obligatorisk clearing kan omfatta jämväl gravsätt-

som ning på enskilda begravningsplatser. Utredningen bifogas betänkandet som bilaga. Nedan redogörs i korthet för huvuddragen i förslaget. För närmare redogörelse för detaljerna i dagens clearingsystem samt förslaget till framtida clearingsystem hänvisas till bilagan.

7.2 Pastoratsförbundets

utredning

7.2.1 Tjänster föreslås i

som ingå clearingen

De tjänster som föreslås ingå i clearingen är gravplats och gravöppning, lokal för begravningsceremoni, kremering, transporter samt mottagande och förvaring av stoft.

Enkelgravplats under en tid av 25 år, jämte gravöppning och återfyllning av gravplatsen föreslås ingå i clearingen. För anhöriga

som önskar gravplats med dubbel bredd eller annan storlek föreslås dödsboet få svara för merkostnaden. Syftet med förslaget är att hushålla med gravmark. Det är nämligen inte ovanligt som re-

att extra gravar serverats aldrig kommer till användning.

Lokal för begravningsceremoni föreslås ingå i clearingen,

även om sådan inte kan anses oundgängligen nödvändig för att gravsättning skall kunna ske. Om huvudmannen inte kan tillhandahålla lämplig lokal ska hänvisning till annan lokal kunna ske. Kostnaden för denna föreslås inte ingå i clearingen.

Även kremering föreslås ingå i Inte heller denna tjänst

clearingen.

är oundgängligen nödvändig för gravsättning bör, mot bakgrund

men av att kremering förekommer vid mer än 60 procent av samtliga dödsfall, omfattas av clearingen.

I förslaget anges även att mottagande, förvaring och visning

av stoft samt transport till närmaste krematorium bör ingå i clearingen, liksom förvaring och transport aska. Ansvaret för transporter före-

av slås dock uppkomma först när stoftet överlämnats till huvudmannen.

Obligatorisk begravningsclearing 91

7.2.2 Huvudmannens kostnadsansvar Pastorats-

enligt

förbundets förslag

I Pastoratsförbundets utredning föreslås huvudmannen få hela kostnadsansvaret för de tjänster som ingår i clearingen. Ansvaret omfattar, med ett undantag, samtliga som var folkbokförda inom pastoratet eller

kommunen vid tidpunkten för dödsfallet. Clearingen begränsas till

tjänster som utförs inom landet. Betalningen för de olika tjänsterna föreslås ske enligt taxa.

Det undantag som föreslås gälla inom clearingen avser dem som enligt beslut av socialnämnd placerats i särskild boendeform för äldre märmiskor. Förslaget innebär, att det pastorat den avlidne

som var folkbokförd i före vistelsen i det särskilda boendet får ett kvardröjande kostnadsansvar, under en tid om fem år. När denna tid gått ut övergår ansvaret till den huvudman där den särskilda boendeformen är belägen.

7.3 Överväganden

7.3.1 Vilka huvudmän omfattas

av Clearingen

Enligt de direktiv kommittén fått skall finansieringen begravnings-

av verksamheten kunna inrymma obligatorisk och riksomfattande clea-

en ring. Denna clearing bör även omfatta begravning på judiska och

mus-

limska begravningsplatser.

Kommittén föreslår, mot bakgrund av detta, att huvudmannen, i det förvaltningsområde inom vilket den avlidne vid dödsfallet folk-

var bokförd, åläggs att svara för vissa kostnader vid gravsättning

m.m. inom annan huvudmans förvaltningsområde. Detta kostnadsansvar vilar på så sätt på varje huvudman inom begravningsverksamheten. På motsvarande sätt gäller att den som tillhandahåller tjänsterna inom clearingsystemet inte får ta ut någon ersättning för dessa av dödsboet.

Den ersättning som på detta sätt betalas ut till huvudman,

annan skall utgå även till den som innehar enskild begravningsplats eller den som, utan att vara huvudman, innehar och förvaltar allmän begravningsplats. Anledning att begränsa clearingen till gravsättning på vissa enskilda begravningsplatser, som t.ex. judiska eller muslimska, saknas.

Clearingen föreslås avse endast tjänster som utförs inom landet.

92 Obligatorisk begravningsclearing

7.3.2 Vilka tjänster föreslås ingå i clearingen

De tjänster som, inom ramen för begravningsavgiften, tillhandahålls dödsboet inom det egna pastoratet eller den egna kommunen, bör även omfattas av clearingsystemet. Kommittén föreslår därför att följande tjänster skall ingå i clearingsystemet:

gravplats eller motsvarande på allmän begravningsplats, i samband -

med gravsättning, under en tid om 25 år, gravsättning inklusive gravöppning, återfyllning och iordningstäl-

-

lande av öppnad grav, transporter inom det förvaltningsområde vari tjänsterna tillhanda-

-

hålls samt transport till och från krematorium under den tid huvudmannen ansvarar för stoftet, kremering,

-

lokal för förvaring och visning av stoftet samt lokal för begrav- -

ningsceremoni.

Storleken på den gravplats som skall tillhandahållas dödsboet utan debitering skall svara mot behovet vid aktuell gravsättning.

Förslaget gäller i tillämpliga delar även vid gravsättning på enskild begravningsplats samt allmän begravningsplats som innehas av pastorat som inte är huvudman för begravningsverksamheten.

Kommitténs förslag innebär, att samma tjänster som tillhandahålls dödsboet inom det egna pastoratet eller kommunen utan särskild debitering, tillhandahålls hos annan huvudman inom ramen för clearingsystemet. Kostnaden för transport av stoftet till den huvudman där clearingtjänsterna tillhandahålls får dödsboet själv svara för, så vida den inte är beroende av avtal mellan huvudmännen för att tillhandahål-

särskilda gravplatser.

För samtliga tjänster utom transporter kan ersättning förväntas utgå enligt en taxa som fastställts för varje enskild tjänst. Med utgångspunkt från volymmässiga uppskattningar kan huvudmannen därmed på ett enkelt sätt göra en ungefärlig beräkning av de kostnader som kan tänkas uppkomma.

Med ersättningen för transporter förhåller det sig annorlunda. Taxan för transporter kan antingen beräknas till ett schablonbelopp per mil eller till ett enhetsbelopp per transport, oavsett avstånd.

De transporter som krävs inom respektive huvudmans förvaltningsområde är beroende av hur huvudmannen har inrättat verksamheten.

På vissa orter kan såväl förvaringslokal, ceremonilokal, krematorium

begravningsplats finnas ställe. Inom andra förvaltningssom på samma områden kan det bli fråga om avsevärda transportsträckor. Detta särskilt det är aktuellt med kremering. Redan i dag förekommer det

om på sina håll, särskilt i Norrland, att närmaste krematorium är beläget kanske 25 mil från huvudmannen. Med hänsyn till de ökade miljökraven vad gäller rökgasrening, kan det finnas skäl att anta att sträckorna till krematorierna i framtiden kommer att öka även i de södra delarna

landet. De skiftande förhållandena över landet medför att det vid av användandet miltaxa kan svårt för huvudmannen att be-

av en vara räkna vilka kostnader clearingfallen kommer att föra med sig. Användandet enhetstaxa kan å andra sidan drabba de huvudmän

av en

har långa transportsträckor till t.ex. krematoriet oskäligt hårt. som

De kostnader för transporter som kan uppkomma i det enskilda fallet måste dock, sett huvudmannens kostnadsperspektiv som helhet,

ur betraktas marginella. Detta särskilt mot bakgrund av att kost-

som naderna för clearingen för mindre än fem procent av huvud-

svarar männens kostnader för begravningsverksamheten. Det är dessutom av stor vikt för den enskildes anhöriga att den avlidne behandlas lika hos den överlämnande och mottagande huvudmannen. På grund härav föreslår kommittén alltså att även kostnaden för vissa transporter skall bli föremål för ersättning inom clearingsystemet. De transporter som

är transporterna inom den mottagande huvudmannens förvaltavses ningsområde samt transporter till och från krematorium som sker under den tid huvudmannen ansvarar för stoftet.

Med hänsyn till de varierande avstånden mellan respektive huvudman och närmaste krematorium föreslår kommittén att denna tjänst ersätts enligt en avståndsrelaterad taxa.

7.3.3 Särskilda boendeformer för service och om-

vårdnad för äldre människor

Kommittén har genom skrivelse från Pastoratsförbundet, vilken över-

lämnats regeringen Ku96/1718/Ky, uppmärksammats på frågan

av

vilken inverkan de särskilda boendeformerna för service och omom vårdnad för äldre människor kan ha på clearingkostnaderna i vissa pastorat.

Inom de flesta kommuner i Sverige finns det flera pastorat som var för sig är huvudmän för begravningsverksamheten. Det förekommer

94 Obligatorisk begravningsclearing

att kommuner inrättar särskilda boendeformer för service och

omvårdnad för äldre människor i ett de pastorat är belägna i

av som kommunen. I detta pastorat kommer sedan äldre människor från hela kommunen att bosätta sig samt, i många fall, också bli folkbokförda. Det torde i sådana fall vara mycket vanligt att de anhöriga efter dödsfallet önskar att den avlidne skall gravsättas i sin tidigare hemförsamling. I dagsläget innebär detta att det pastorat där den särskilda boendeformen är belägen kan åsamkas relativt stora kostnader för clearingen. Kostnader som inte motsvaras av några tidigare skatteintäkter. Om pastoratet, detta eller andra skäl, valt att stå utanför

av clearingsystemet får dödsboet svara för kostnaderna. Det saknas för närvarande laglig möjlighet för det tidigare hempastoratet att utföra tjänsterna utan betalning.

Kommittén har erfarit att det finns pastorat för vilka de clearingbegravningar som beror på den särskilda boendeformen utgör mellan 50 och 60 procent av det totala antalet begravningar i pastoratet. Merkostnaden kan framför allt för ett mindre pastorat uppgå till betydande

belopp.

Hittills har de huvudmän fått särskild boendeform för äldre

som en människor placerad inom sitt förvaltningsområde kunnat avstå från att delta i clearingen. Vid en obligatorisk clearing blir detta inte möjligt. Ett sätt att undvika att dessa huvudmän belastas med alltför höga

clearingkostnader vore att införa en bestämmelse om kvardröjande

kostnadsansvar. Denna bestämmelse kunde utformas så att huvudmannen för det förvaltningsområde som den avlidne sist var folkbokförd inom, innan han eller hon flyttade till sådan särskild boendeform

som avses i 20 § socialtjänstlagen, blev skyldig att under tid fem år,

en om utan ersättning, tillhandahålla de tjänster som normalt ryms inom be-

gravningsavgiften.

Kommittén har, under arbetets gång kunnat konstatera att kostnaderna i ett obligatoriskt clearingsystem kan bli en tung börda för många pastorat. Det har emellertid även framskymtat att ett kvardröjande kostnadsansvar, som skisserats skulle kunna upphov till

ovan, ge nya problem och frågeställningar. Kommittén har haft möjlighet att mer ingående studera denna problematik. Frågan har emellertid stor betydelse för många av de pastorat som kommer att delta i clearingen. Enligt kommitténs mening bör frågan därför bli föremål för sär-

en skild utredning och vara löst när stat-kyrka-reformen träder i kraft den 1 januari 2000.

Obligatorisk begravningsclearing 95

7 3.4 Clearingtaxan

.

Ersättningen för de tjänster som ingår i clearingen bör utgå enligt en i förväg fastställd, för hela landet gemensam, taxa. En gemensam taxa medför den väsentliga fördelen att det gör clearingkostnadema förutsebara för huvudmännen. Den enskilde huvudmannen kan på ett enkelt sätt göra en uppskattning av sina kostnader för clearingen, genom att multiplicera den andel av de avlidna som normalt blir gravsatta inom arman huvudmans förvaltningsområde med taxebeloppen för de tjänster som kan tänkas komma i fråga.

Den omständighet som talar mot användandet av gemensamma rikstaxor är att huvudmannen i vissa fall kan lida förlust, alternativt göra vinst, genom taxebeloppen. Det är rimligt att anta att det kommer att finnas ett antal huvudmän, vars kostnader för de olika tjänsterna inom clwringen över- respektive understiger taxan. Detta måste emellertid sättas i relation till att det, enligt den utredning Pastoratsförbundet gjort, i normalfallet är mindre än fem procent av huvudmännens kostnader för begravningsverksamheten som påverkas av clearingen. Därtill kommer att huvudmännen, genom de fastställda beloppen, på ett enkelt sätt kan räkna fram de clearingkostnader som kan förväntas uppkomma. Dessa kostnader kan då få genomslag i den begravningsavgift som utdebiteras.

Mot bakgrund av vad som anförts finner kommittén att clearingersättningen bör ske efter gemensam taxa.

7.3.5 Vem skall fastställa taxan

För närvarande utarbetat Pastoratsförbundet varje år taxorna i det i dag frivilliga clearingsystemet. Eftersom clearingtaxorna i framtiden, enligt kommitténs förslag, till skillnad från i dag kommer att bli tvingande bör det ankomma på regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, att fastställa taxorna. En lämplig myndighet för detta uppdrag kan, enligt kommitténs mening, vara Kammarkollegiet. Förslag till taxor, som underlag för Kammarkollegiets beslut fast-

om ställande av taxor bör utarbetas av en delegation, som knyts till Kammarkollegiet. Delegationen föreslås bestå av företrädare för Kyrkogârdsförbundet och Pastoratsförbundet.

8 Ansvaret för de särskilda

gravplat-

serna för dem som inte tillhör

något kristet trossamfund

Vi föreslår att skyldigheten för stiftssamfálligheterna att anordna och hålla sär- skilda gravplatser för dem som inte tillhör något kristet trossamfund upphävs, det i lag kommer till uttryck att denna skyldighet vilar på de ter- ritoriella pastorat inom Svenska kyrkan vilka är huvudmän för

begravningsverksamheten

motsvarande skyldighet för de kommuner vilka är huvudmän för -

begravningsverksamheten kvarstår oförändrad.

8.1 Tidigare förhållanden

I betänkandet "Framtid i samverkan" SOU 1986:17 och 18 föreslog 1982 års kyrkokommitté att ansvaret för att bereda dem inte till-

som hör något kristet trossamfund tillgång till särskilda gravplatser skulle läggas på stiftssamfälligheterna. Framför allt judiska och muslimska trosbekännare hade i olika sammanhang fört fram krav på särskilda

begravningsplatser. Kyrkokommittén konstaterade att det icke-kristna

befolkningsunderlaget i de enskilda pastoraten i allmänhet var för lågt för att motivera att man anlade särskilda begravningsplatser för dessa

befolkningsgrupper. Det ansågs därför rimligt och naturligt att uppgiften gjordes till en angelägenhet för församlingarna gemensamt

i Stiftet.

Genom att ansvaret lades på stiftssamfälligheterna menade kyrkokommittén att detta lyftes upp till stiftsplanet, medan pastoratens kompetens begränsades i motsvarande mån. Ansvaret för att ickekristna bereddes tillgång till särskilda gravplatser synes därmed tidigare ha legat hos det enskilda pastoratet. Enligt vad som framgår

4-l70372

98 Ansvaret för de särskilda gravplatserna för dem

av betänkandet ifrågasatte kyrkokommittén inte att ansvaret för de särskilda gravplatserna låg hos ett kyrkligt organ. Av ordalydelsen att döma har något alternativ till stiftssamfälligheterna heller aldrig övervagts.

8.2 Nuvarande ordning

8.2.1 bestämmelser

Begravningslagens

Enligt huvudregeln i begravningslagen är de territoriella pastoraten inom Svenska kyrkan skyldiga att hålla allmänna begravningsplatser av tillräcklig omfattning. Den som vid dödsfallet var folkbokförd inom ett visst pastorat har rätt till gravsättning på allmän begravningsplats inom pastoratet. Denna rätt gäller oavsett om man tillhör något visst samfund. Motsvarande gäller för det fall kommun är huvudman för

en begravningsverksamheten.

De inte tillhör något kristet samfund har alltså samma rätt till

som gravplats på allmän begravningsplats som alla andra. De kan emellertid inte med stöd huvudregeln kräva att få sina gravplatser samlade

av eller avskilda från andra gravplatser. För att bereda dem tillgång till sådana gravplatser har stiftssamfálligheterna, i 2 kap. 3 §begravningslagen, ålagts att anordna och hålla allmänna begravningsplatser med särskilda gravplatser för dem som inte tillhör något kristet trossamfund. Samma skyldighet vilar även på de kommuner som fått tillstånd att anordna allmän begravningsplats.

Av uttalandena i förarbetena till begravningslagen prop. 1990/91:10 80 framgår att stiftssamfálligheterna kan fullgöra sin

s. skyldighet på annat sätt än genom att själva anordna allmänna be-

gravningsplatser. En möjlig lösning är att stiftssamfálligheterna träffar

avtal med ett pastorat om att det skall tillhandahålla särskilda gravplatser på befintlig allmän begravningsplats. Stiftssamfälligheterna kan dock inte delegera den myndighetsutövning, exempelvis upplåtande av

gravrätt, som är förknippad med begravningsverksamheten till pas-

toratet. Sådan delegation är möjlig endast till person som anställts av stiftssamfálligheten, t.ex. chefen för begravningsplatsen.

Ansvaret för de särskilda gravplatserna för dem 99

8.2.2 Hur

stiftssamfálligheternas ansvar fullgjorts

i praktiken

Stiftssamfálligheterna är, som ovan nämnts, skyldiga att anordna och hålla allmärma begravningsplatser med särskilda gravplatser för dem som inte tillhör något kristet trossamfund. I praktiken har denna skyldighet kommit att fullgöras att stiftssamfälligheterna träffat

genom avtal med ett antal pastorat.

Kommittén har genomfört en enkät som ställts till stiftssamfälligheterna samt de pastorat som stiftssamfälligheterna, enligt kommitténs kärmedom, slutit avtal om särskilda gravplatser med. Enkäten sändes ut till stiftssamfälligheterna i samtliga 13 stift samt till 41 pastorat. Svar erhölls från samtliga utom stiftssamfällighet och ett pastorat.

en

Nedanstående redogörelse är en sammanfattning de in-

av svar som kommit.

För närvarande finns drygt 40 avtal om särskilda gravplatser. Bland avtalen kan urskiljas två huvudtyper. I den typen har pastoratet

ena påtagit sig ett ansvar för samtliga personer inte tillhör något

som kristet trossamfund. I den andra begränsas ansvaret till muslimer. När avtal ingåtts i enlighet med den senare varianten har i regel bestämts att förhandlingar om särskilda gravplatser för andra icke-kristna skall tas upp vid behov.

Samtliga stiftssamfälligheter har slutit avtal särskilda

om gravplatser. Antalet pastorat som respektive stiftssamfállighet ingått avtal med varierar mellan ett Visby stift och stycken Luleå stift. De

sex särskilda gravplatserna finns över hela landet tyngdpunkten ligger

men på området söder om Dalälven samt kusten norr därom. Denna fördelning synes i stor utsträckning stämma överens med vad

som framkommit efterfrågan i olika delar landet.

om av

Det stora flertalet av dem besvarat enkäten har uppgett att

som tillgången på särskilda gravplatser motsvarar efterfrågan samt att det varken förekommit någon ökning eller minskning efterfrågan. En-

av skilda pastorat har i vissa fall uppgett att antalet platser varit för stort, men för stiften som helhet har, med ett undantag, inte något sådant kunnat iakttas. Från detta mönster awiker några pastorat. I Norrköping och Malmö har efterfrågan ökat under de senaste åren. Detta antas bero på att antalet muslimska flyktingar blivit fler med anledning av kriget i det forna Jugoslavien. En ökning efterfrågan har också

av märkts i Trollhättan, Skövde, Örebro, Växjö, Ronneby, Göteborg och Umeå medan en minskning däremot skett i Borås och Lycksele. För-

100 Ansvaret för de särskilda gravplatserna för dem

ändringarna muslimer. Härnösands stift skiljer sig något från

avser övriga stift att antalet särskilda gravplatser uppgetts vara för

genom stort. Generellt sett ger svaren också vid handen att efterfrågan på särskilda gravplatser är större längre söderut i landet man kommer.

Enligt mycket stor majoritet de svarande finns det ingen

en av efterfrågan på särskilda gravplatser från den grupp som inte tillhör något trossamfund alls. Visby domkyrkoförsamling uppger sig ha haft två förfrågningar under en tid om tre år. Tre pastorat har uppgett att efterfrågan är mycket liten respektive ringa; dock utan att närmare precisera sig.

De särskilda gravplatserna är belägna både på mark som vigts i Svenska kyrkans ordning och på ovigd mark. I de fall gravplatserna ligger på vigd mark har de svarande, med ett undantag, uppgett att varken kristna eller icke-kristna har haft något att invända mot detta. Undantaget består ett pastorat i sitt uppgett att kristna haft

av som svar invändningar mot att de särskilda gravplatserna placerats på vigd jord.

När det är fråga nyanläggning av särskilda gravplatser framför

om de icke-kristna i så gott som samtliga fall sina önskemål direkt till pastoratet och inte via stiftssamfálligheten. Ett pastorat har uppgett att önskemålen framförs båda vägarna och tre pastorat har uppgett att önskemålen framställs genom stiftssamfalligheten. Dessa uppgifter motsägs emellertid stiftssamfálligheternas svar. Stiftssamfállig-

av egna heterna har uppgett att önskemålen framförs direkt till pastoraten.

Vid upplåtelse gravplats i det enskilda fallet har samtliga

av svarande uppgett att kontakten sker mellan de anhöriga/begravningsbyrå och pastoratet. Endast två pastorat har uppgett att anhöriga i något fall kontaktat stiftssamfálligheten. För Örebros del gäller att kontakten oftast sker mellan Islamiska Kulturcentret och pastoratet.

På frågan kontakten med Svenska kyrkan i dess egenskap av

om huvudman för begravningsverksamheten verkat upplevas som kränkande de icke-kristna har samtliga svarande utom en uppgett att

av något sådant inte framkommit. Anledningen till att något sådant inte

ha förekommit torde att, som det anges i ett enkätsvar, synes vara "kyrkogårdsavd uppträder som ett för alla medborgare gemensamt serviceorgan, utan inblandning huvudmannens anknytning till

av Svenska kyrkan såsom samfund". Endast i ett fall har ett pastorat uppgett att kontakten verkat upplevas kränkande de icke-kristna.

av Detta tog sig uttryck i att muslimer begärde att få överta de särskilda gravplatserna på den allmänna begravningsplatsen för att driva dessa

enskild begravningsplats. Ärendet har behandlats regeringen

som en av

Ku96/ 1279/KY som avslagit begäran.

Ansvaretför de särskilda gravplatsernaför dem 101

8.2.3 och

Myndighetsutövning överprövning av

beslut

Med stiftssamfällighetens skyldighet att tillhandahålla särskilda grav-

platser ñr icke-kristna följer samma rättsliga befogenheter och

skyldigheter som för innehavare av allmän begravningsplats. Stiftssamfållighetema skall alltså fullgöra den myndighetsutövning och de övriga åligganden som föreskrivs i begravningslagen. Beslut som stiftssamfälligheten fattat enligt begravningslagen, eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av begravningslagen, får överklagas hos läns-

styrelsen. Stiftssamfálligheterna kan, som tidigare nämnts, inte delegera myndighetsutövningen till pastoraten.

8.3 Överväganden

Det finns i dag, liksom när kyrkokommittén utarbetade sitt betänkande, önskemål från vissa icke-kristna om att de skall beredas tillgång till särskilda gravplatser. I direktiven sägs att ansvaret för att bereda icke-kristna trosbekännare tillgång till särskilda begravningsplatser, vilket i dag vilar på stiftssamfälligheterna, i framtiden inte längre bör ligga på ett kyrkligt organ. Kommittén har därför övervägt möjligheterna att föra över ansvaret for de särskilda gravplatserna från

stiftssamtällighetema till olika organ, däribland länsstyrelser, kommu-

ner och landstingskommuner. Kommittén har därefter stannat för att föreslå, att huvudmännen för begravningsverksamheten ges fullt ansvar även för dessa gravplatser. Som en del av arbetet har utretts om det av religionsfrihetsskäl möter hinder mot att pastoraten inom Svenska kyrkan för de särskilda gravplatserna. Även frågan

ansvarar

om delegation av myndighetsutövning har behandlats.

8.3.1 Hur kan anordnandet och upplåtelsen de

av

särskilda gravplatserna förväntas gå till

De särskilda gravplatser som finns i dag är belägna på huvudmännens för begravningsverksamheten allmänna begravningsplatser. Detta innebär att flertalet av de särskilda gravplatserna finns på allmänna be-

102 Ansvaret för de särskilda gravplatsernaför dem

gravningsplatser som innehas av ett pastorat. Vid bedömningen av vilket organ som bör ansvara för de särskilda gravplatserna är det av stor betydelse hur anordnandet av gravplatserna kan förväntas gå till i framtiden. Kommittén har bedömt dels om det kan antas att några nya begravningsplatser med endast särskilda gravplatser kommer att anläggas, dels om så blir fallet hur upplåtelsen av de särskilda

- gravplatserna kan förväntas komma att till.

Kommer några nya begravningsplatser att anläggas

Kostnaderna för begravningsverksamheten, och därigenom de allmänna begravningsplatserna, kommer i framtiden att finansieras genom begravningsavgiften. För dem som tillhör Svenska kyrkan är kostnaden inräknad i kyrkoavgiften. Dessa medel kommer att betalas ut till den som bär det övergripande ansvaret för begravningsverksamheten, dvs. huvudmannen inom respektive förvaltningsområde. Det är inte praktiskt hanterbart att i förväg låta en viss del av pengarna föras över till något annat organ, i syfte att bereda detta organ möjlighet att anlägga begravningsplatser med bara särskilda gravplatser. Huvudmannen för begravningsverksarnheten är skyldig att se till att det finns tillräckligt med gravplatser för alla som är folkbokförda inom förvaltningsområdet. Denna skyldighet omfattar även dem som inte tillhör något kristet trossamfund, och finns kvar även om någon väljer att gravsättas på en annan begravningsplats. Genom sitt totalansvar för ett visst geografiskt avgränsat område har huvudmannen ett naturligt underlag för verksamheten. Motsvarande underlag beträffande icke-kristna som önskar gravplats på särskild gravplats finns inte, eftersom dessa alltid också har rätt till gravplats på en allmän begravningsplats inom den egna huvudmannens förvaltningsområde. Det är den enskilde ickekristnes val som avgör.

Att låta en viss del av begravningsavgiften gå till någon annan än huvudmannen bygger med nödvändighet på mycket osäkra beräkningar och kan leda till felsatsningar både hos huvudmannen och det andra organet. Endast om de icke-kristna uteslöts från huvudmannens allmänna begravningsplats, och hänvisades till de särskilda gravplatser som tillhandahölls av något annat organ, skulle någorlunda säkra beräkningar av begravningsplatsens befolkningsunderlag kunna göras. Det är emellertid inte önskvärt att ta bort den valmöjlighet som de icke-kristna nu har. Att göra så skulle dessutom kunna innebära en icke godtagbar särbehandling på grund av trosinriktning.

Ansvaret för de särskilda gravplatsernaför dem 103

Till detta kommer att det för ett enskilt är vanskligt att göra

organ bedömningar av det framtida behovet av särskilda gravplatser. Efterfrågan påverkas av storleken på invandringen samt i hur stor grad invandrarna, och deras ättlingar, efter hand ansluter sig till svenska begravningsseder. Huvudmarmen for verksamheten har lättare att anpassa sig till variationer i efterfrågan, än vad den som driver begravningsverksamhet i begränsad skala, och utan eget ekonomiskt

underlag, har.

Det är med de krav som ställs på anläggningen mycket kostsamt att anordna en begravningsplats. Ett anläggande begravningsplats

av en innebär också ett ekonomiskt åtagande för lång tid framöver. Mot bak-

grund av att tillgången på gravplatser i landet helhet uppskatt-

som ningsvis finns cirka 20 miljoner gravplatser får god, kan

anses vara det inte heller anses samhällsekonomiskt försvarbart att anlägga begravningsplatser med endast särskilda gravplatser.

I detta sammanhang skall även beaktas att det i kommitténs direktiv sägs att pastoraten inom Svenska kyrkan bör ha ansvaret for såväl de befintliga som de framtida allmänna begravningsplatserna. Detta tyder på att något anläggande av allmänna begravningsplatser i regi

annans inte varit avsett.

Hur kommer upplåtelsen av den särskilda gravplatsen att gå till

Av de skäl som redovisats ovan är det alltså sannolikt att de särskilda gravplatserna även i framtiden kommer att tillhandahållas på huvudmännens för begravningsverksamheten allmänna begravningsplatser. Det torde då falla sig naturligt for såväl den enskilde som huvudmannen, att kontakten angående den enskilda gravplatsen sker direkt mellan dem, och inte via tredje part. På detta sätt sköts kontakten redan i dag, vilket framgår av den enkät kommittén utfört. De

som enskilda tar i dag kontakt direkt med huvudmannen, i stället för stiftssamfälligheten. Det finns knappast någon anledning att räkna med att de i framtiden skulle föredra att gå omvägen via något annat organ. Skulle detta inträffa torde ifrågavarande i så fall, praktiska

organ av skäl, endast komma att hänvisa den enskilde till viss huvudman.

en

Det alternativa scenariot bygger på att samtliga kontakter mellan den enskilde och huvudmannen sker det ålagts

genom organ som ansvaret för de särskilda gravplatserna. De kontakter kan komma

som i fråga är t.ex. besök på begravningsplatsen för att välja

ut en gravplats, bokning av tid för att nyttja gravkapell eller motsvarande och

104 Ansvaret för de särskilda gravplatsernaför dem

bokning av gravsättningstid. Det kan även röra sig om kontakter med personal i samband med nyttjandet förvaringsutrymmen, samt i

av samband med begravningsceremonin och gravsättningen. I ett senare skede tillkommer även kontakter rörande gravens skötsel och tillsynen

gravvården. Det rör sig alltså om en mängd kontakter av skiftande av slag, som ofta kräver personliga sammanträffanden på begravningsplatsen. Med hänsyn till detta förefaller det som en mycket otymplig ordning att låta dessa kontakter ske via en tredje part. En sådan ordning kan dessutom befaras leda till en väsentlig fördröjning av de enskilda ärendena samtidigt som risken för missförstånd ökar be-

tydligt.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det finns skäl att anta, att de särskilda gravplatserna även under överskådlig framtid kommer att vara belägna på huvudmännens allmänna begravningsplatser, samt att kontakten mellan den enskildes anhöriga och huvudmannen angående den enskilda gravplatsen torde komma att gå till på samma sätt som i dag.

8.3.2 Delegation myndighetsutövning samt

av

instansordningsprincipen

I samband med att frågan om vilket organ som bör ansvara för de särskilda gravplatserna utretts, har kommittén även övervägt möjligheterna att delegera den myndighetsutövning som hör samman med begravningsverksarnheten. Detta mot bakgrund av att det, vilket utvecklats ovan, inte är troligt att den som eventuellt skulle få ansvaret för de särskilda gravplatserna kommer att anlägga nya begravningsplatser.

Av begravningslagen följer att den som är huvudman för begravningsverksamheten är skyldig att fullgöra vissa åligganden som innebär myndighetsutövning. Som exempel på sådana åtgärder kan nämnas att upplåta gravrätt, utfärda gravbrev, föra gravkartor och gravböcker samt medla i tvister om gravsättning och kremering.

Staten kan, enligt regeringsformen, under vissa förutsättningar

överlämna en förvaltningsuppgift kommuner eller andra organ. Om

förvaltningsuppgiften innefattar myndighetsutövning får den överläm-

nas till bolag, förening, samfällighet, stiftelse eller enskild individ endast med stöd av lag. Möjligheten för den som blivit anförtrodd myndighetsutövande uppgifter att lämna dessa vidare är emellertid

starkt begränsade.

Ansvaret för de särskilda gravplatsernaför dem 105

l dagens läge är församlingarna inom Svenska kyrkan kyrkokommuner. Vid relationsändringen mellan staten och Svenska kyrkan upphör emellertid den kyrkokommunala statusen. Enligt vad kommittén erfarit kommer Utredningen om trossamfundens rättsliga reglering att föreslå en sådan ändring av regeringsformen att det även i framtiden blir möjligt att överlämna förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning till församlingarna inom Svenska kyrkan. Någon ändring med avseende på pastoratens myndighetsutövning vad gäller begravningsverksamheten uppkommer således inte.

För det fall ansvaret för de särskilda gravplatserna åläggs något annat organ än huvudmännen för begravningsverksamheten är det

knappast troligt att detta organ kommer att anlägga egna begravnings-

platser som bara består av särskilda gravplatser. Det finns, vilket utvecklas närmare under avsnitt 8.3.1, all anledning att räkna med att behovet av sådana gravplatser kommer att tillgodoses på samma sätt som i dag, dvs. genom avtal med olika huvudmän. Vid detta förhållande uppkommer frågan om det är möjligt för det organ som har ansvaret för de särskilda gravplatserna att delegera myndighetsutövningen till huvudmännen. För stiftssamfälligheterna är detta, som nämnts, inte möjligt.

De organ som, utöver Svenska kyrkans pastorat, rent teoretiskt skulle kunna komma i fråga som ansvariga för de särskilda gravplatserna är två slags förvaltningsmyndigheter kommunala, till vilka

även landstingen hör, samt statliga.

En kommunal nämnd kan, under vissa förutsättningar, delegera beslutanderätten i ett visst ärende, eller en grupp av ärenden, till ett utskott, ledamot eller anställd hos kommunen. Ärenden rör

en en som myndighetsutövning mot enskilda får emellertid inte delegeras om de är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt.

Kommunallagen medger även att vården av en kommunal angelägenhet i vissa fall överlämnas till ett aktiebolag, ett handelsbolag, en ekonomisk eller ideell förening, en stiftelse eller en enskild individ. Om vården av angelägenheten innefattar myndighetsutövning får överlämnade dock bara ske med stöd av lag. Därtill kommer att kommunen, innan angelägenheten överlämnas, på de olika sätt som anges i kommunallagen, skall tillförsäkra sig en möjlighet att kontrollera och följa upp verksamheten. Bestämmelserna tar emellertid, enligt förarbetena, endast sikte på kommunal företagsbildning och avser enbart

hel- eller delägda kommunala företag. Entreprenadavtal med utom-

stående omfattas inte. Om ansvaret för de särskilda gravplatserna skul-

läggas på kommunerna kan dessa alltså inte, om de ingår avtal med

106 Ansvaret för de särskilda gravplatsernaför dem

ett pastorat om att tillhandahålla sådana gravplatser, delegera myndighetsutövningen till pastoratet. Samma regler gäller för landstingskommunerna.

Med hänsyn bl.a. till reglerna om delegation av myndighetsutövning bör ansvaret för de särskilda gravplatserna inte läggas på kommunerna eller landstingen.

När det gäller länsstyrelserna, som är statliga myndigheter, ställer sig frågan om delegation något annorlunda. Av länsstyrelseinstruktionen 1990:1510 framgår att länsstyrelserna inte har någon generell rätt att delegera myndighetsutövning vidare till utomstående organ. Länsstyrelsen är emellertid en myndighet som är direkt underställd regeringen. Det förekommer t.ex. i utsädeslagen 1976:298 en bestämmelse om att regeringen får överlämna viss beskriven myndighetsutövning till en juridisk person som regeringen godkänt för uppgiften, samt att regeringen får överlåta en förvaltningsmyndighet att besluta om sådant överlämnande eller godkännande. Sådana bestämmelser är emellertid mycket sällsynt förekommande och har närmast karaktären av undantagsfall vid mycket konkreta och begränsade uppgifter. Det råder alltså en påfallande restriktivitet när det är fråga att den

om ge som anförtrotts myndighetsutövande uppgifter möjlighet att lämna dessa vidare. Mot bakgrund av det anförda torde det dock teoretiskt

vara möjligt att, via regeringen, överlämna de myndighetsutövande uppgifter som är förbundna med begravningsverksamheten till länsstyrelsen, med rätt för denna att delegera vidare.

När det gäller länsstyrelserna skall emellertid beaktas att deras

uppgift är att kontrollera dem rent praktiskt bedriver begravnings-

som verksamhet. De skall utöva tillsyn över dem innehar begravnings-

som platser och de kan, vid äventyr av vite, förelägga dem att fullgöra sina skyldigheter. De skall även ta ställning till frågor om tillstånd för trossamfund och stiftelser att bedriva enskilda begravningsplatser samt

pröva överklagade beslut. Länsstyrelserna har alltså i dag en mycket

klar och tydlig roll som kontroll- och tillståndsorgan. För det fall länsstyrelserna skulle få i uppgift att ansvara för de särskilda gravplatserna, på annat sätt än genom nuvarande tillsyn, skulle detta innebära att man även blev praktisk utövare inom begravningsverksamheten. Länsstyrelserna skulle på detta sätt ha två roller som står i direkt motsatsställning till varandra. För att undvika detta finge någon annan myndighet inrättas som tillsynsmyndighet över den begravningsverksamhet länsstyrelserna bedrev i form särskilda gravplatser. Även

av om så skedde torde det vara svårt för länsstyrelserna, och även

gemene man, att hålla i sär de båda rollerna.

Ansvaretför de särskilda gravplatsernaför dem 107

Därtill kommer att det med hänsyn till instansordningsprincipen

inte är lämpligt att låta länsstyrelserna för de särskilda

ansvara gravplatserna. Genom bestämmelserna i begravningslagen har länsstyrelserna till uppgift att pröva överklagade beslut. I dag kan kyrkogårds-

eller krematoriemyndigheternas beslut överklagas till länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslut kan sedan överklagas till länsrätten. Det skulle strida mot instansordningsprincipen att låta de beslut fattas

som av länsstyrelserna, i deras egenskap av ansvariga för de särskilda gravplatserna, överklagas direkt till länsrätten. En förutsättning för att låta länsstyrelserna få ansvaret för de särskilda gravplatserna därför

vore att det inrättades ett organ dit länsstyrelsernas beslut rörde de sär-

som skilda gravplatserna kunde överklagas. Detta skulle innebära

att en ny rättslig instans fick inrättas, vilket skulle förändra rättsväsendets struktur. En sådan lösning kan inte anses lämplig.

Länsstyrelserna har alltså en klar och tydlig roll som tillsynsorgan

och rättslig instans vad avser begravningsverksamheten. Det är därför inte lämpligt att låta dem ägna sig praktiskt utövande denna verk-

av samhet.

8.3.3 Religionsfrihetsprincipen

Vid bedömningen av om det strider mot religionsfrihetsprincipen, att

pastoraten ansvarar för de särskilda gravplatserna, är det betydelse

av vilken innebörd begreppet religionsfrihet har. Till grund för tolkningen av begreppet bör läggas lagtexten i regeringsformen samt uttalandena i förarbetena till denna. Viss betydelse bör också tillmätas hur

senare tiders kyrka-stat-utredningar tolkat begreppet.

I regeringsformens 2 kap. 1 § 6 tillförsäkras varje medborgare,

p. gentemot det allmänna, frihet eller tillsammans med andra

att ensam utöva sin religion. Enligt 2 § samma kapitel är varje medborgare också, gentemot det allmänna, skyddad mot tvång att tillhöra trossamfund eller annan sammanslutning för religiös åskådning, eller till

att ge känna sin åskådning i dylika frågor. Utlänning är, enligt 22 §

samma

kapitel, likställd med svensk medborgare i fråga religionsfrihet,

om om annat följer av särskilda föreskrifter i lag. Dessa bestämmelser

har sin motsvarighet i 1 och 4 §§ religionsfrihetslagen 1951:680.

Friheten att utöva sin religion och att sammansluta sig med andra för religiös gemenskap innefattar, enligt förarbetena till ändring

av regeringsformen prop. 1975/762209 114, normalt inte bara fri-

s. en

108 Ansvaret de särskilda gravplatserna för dem

het att hysa en viss religiös övertygelse och att enskilt utöva religion. Den innefattar även en frihet att sprida och ta del av religiös förkunnelse, att anordna och delta i gudstjänster samt att bilda och medverka i religiösa sammanslutningar.

I betänkandet, Medborgerliga fri- och rättigheter SOU 1975:75, som föregick prop. 1975/762209, slog 1973 års fri- och rättighetsut-

redning fast följande. Grundlagsskyddet av religionsfriheten innebär

ett förbud mot be- stämmelser som uttryckligen riktar sig mot någon viss religionsutövning, eller som uppenbart syftar till att motverka en viss religiös riktning. Rel igionsfrihetsprincipen innebär, att den enskilde har rätt att bekänna sig till arman religion än den som omfattas av folkets flertal, eller att ställa sig utanför varje religiös gemenskap, utan att detta medför någon förlust av medborgerliga rättigheter. Religionsfriheten inbegriper också en rätt att ordna offentliga sammankomster for religionsutövning, Utredningen konstaterade att det är en förhållandevis begränsad innebörd av begreppet religionsfrihet som reglerats i grundlagen. Detta medför att det stora flertalet av de företeelser som diskuterats från religionsfrihetssynpunkt, i samband med frågan om statens förhållande till Svenska kyrkan, inte kan anses utgöra begränsningar av den religionsfrihet regeringsformen skyddar.

ERK-utredningen tog i samband med sin kyrka-stat-utredning ställning till om de existerande relationerna mellan staten och Svenska

kyrkan stred mot religionsfrihetsprincipen. Utredningen konstaterade

att frågan om relationen mellan staten och Svenska kyrkan är förenlig med religionsfriheten bör bedömas formellt mot bakgrund av gällande rätt. En mera vidsträckt bestämning av begreppet lämnar alltför stort utrymme för subjektiva och ibland ovidkommande värderingar, som egentligen inte har med religionsfriheten att göra. ERK-utredningen fann att Svenska kyrkans i olika hänseenden favoriserade ställning inte innebar något intrång i religionsfriheten. Utredningen fann också att det inte heller strider mot religionsfriheten att Svenska kyrkan fullgör vissa samhälleliga funktioner såsom begravningsverksamheten.

Stiftssamfálligheternas ansvar för de särskilda gravplatserna behandlades av Kyrkoberedningen i betänkandet Staten och trossamfunden SOU 1994:42. Kyrkoberedningen konstaterade att någon kritik mot begravningsverksamhetens kvalité knappast förekommit, och att Svenska kyrkan därför även i fortsättningen borde ha hand om denna verksamhet. Samtidigt ifrågasattes att just stiftssamfálligheterna skulle ha till uppgift att anordna allmänna begravningsplatser för dem som inte tillhör något kristet samfund. Anledningen till detta var bl.a. att ingen stiftssamfällighet i praktiken anordnat någon sådan begravnings-

Ansvaret för de särskilda gravplatserna för dem 109

plats. Det framfördes emellertid inga invändningar om att det av religionsfrihetsskäl skulle vara olämpligt att Svenska kyrkan ansvarade för de särskilda gravplatserna. Kyrkoberedningen uppgav tvärtom att ett bibehållet huvudmarmaskap framstod som en lämplig väg att, med beaktande av religionsfrihetens krav, ett rättvist och rationellt sätt anordna begravningsverksamheten.

Kommittén kan konstatera att innebörden av begreppet religionsfrihet växlat från tid till annan, och att olika människor tolkar be-

greppet på olika sätt. Av regeringsformen framgår att religionsfriheten

ger var och en rätt att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion, samt att ingen är tvungen att vara med i något trossamfund eller att ge till känna sin religiösa åskådning. Den närmare innebörden av detta har angetts i förarbetena till regeringsformen, vilka redovisats ovan.

Varken av lagtexten eller förarbetena till denna kan utläsas att det av religionsfrihetsskäl skulle möta hinder mot att samhället anförtror en samhällsuppgift till ett trossamfund. Tidigare utredningar har också funnit att det är förenligt med religionsfrihetsprincipen att pastoraten inom Svenska kyrkan är huvudmän för begravningsverksamheten. Detta ställningstagande har godtagits riksdagen och lagts till grund

av för det fortsatta utredningsarbetet. Det får alltså anses förenligt med religionsfrihetsprincipen att den enskilde, när han eller hon nyttjar den samhällsservice som trossamfundet fått i uppdrag att tillhandahålla, kommer i kontakt med trossamfundet i dess egenskap av serviceorgan beträffande just denna verksamhet.

Mot bakgrund av det anförda finner kommittén att det saknas anledning att, av religionsfrihetsskäl, flytta ansvaret för de särskilda gravplatserna till något organ utanför Svenska kyrkan.

8.3.4 Huvudmannen får ansvaret för de särskilda

gravplatserna

Innan ansvaret för de särskilda gravplatserna lades på stiftssamfilligheterna fanns inte någon lagstadgad skyldighet att anordna särskilda gravplatser för dem som inte tillhör något kristet trossamfund. Kyrkokommitténs ordval att ansvaret lyftes upp till stiftsplanet, me-

dan pastoratens kompetens begränsades i motsvarande mån tyder

dock på att man i praktiken ansett att det åvilat pastoraten att tillgodose även denna grupps särskilda behov.

110 Ansvaret för de särskilda graiplatsernaför dem

I förarbetena till begravningslagen prop. 1990/91:10 25 utta-

s. lade departementschefen, att pastoraten, genom huvudmannaskapet, har ett ansvar för att de avlidnas önskemål begravning såvitt möj-

om ligt tillgodoses. Hon konstaterade samtidigt att det kan vara svårt att åstadkomma tillfredsställande lokala lösningar, varför det låg närmast till hands att Svenska kyrkans regionala fick ansvaret för denna

organ del av begravningsverksarnheten dvs. de särskilda gravplatserna.

Kommittén kan alltså konstatera att det ansetts att huvudmannaskapet i sig ger pastoraten ett för samtliga avlidna, att detta

ansvar men beträffande de icke-kristna önskat särskilda gravplatser fullgjorts

som på regional nivå.

I huvudmarmaskapet ligger ett helhetsansvar för begravningsverksamheten, Den som åtar sig att huvudman tar på sig ansvaret för

vara

att det finns en fungerande begravningsverksamhet, omfattar alla

som som är folkbokförda inom förvaltningsområdet. Detta åtagande innebär att begravningsverksamheten skall bedrivas på ett sådant sätt att den, objektivt sett, kan upplevas som tillfredsställande alla. Det är där-

av vid naturligt att huvudmannen tar hänsyn till de olika behov kan

som finnas samt söker tillmötesgå önskemål från alla samhällsmedlemmar, oavsett samfundstillhörighet. Redan av huvudmannaskapet sådant

som följer alltså en skyldighet att tillhandahålla särskilda gravplatser för de icke-kristna som så önskar. Det framstår, mot bakgrund härav,

som naturligt att huvudmannen för begravningsverksamheten, oavsett

om denne är ett pastorat eller en kommun, ansvarar för de särskilda

gravplatserna både i formell mening och rent praktiskt.

En sådan ordning innebär flera fördelar. De särskilda gravplatserna är belägna på huvudmännens allmänna begravningsplatser och det finns all anledning att tro att de kommer att vara det även i framtiden. Det praktiska tillhandahållandet gravplatserna sker i dag vid direkt

av kontakt mellan de anhöriga/begravningsbyrå och huvudmannen. Att låta huvudmannen få det formella ansvaret för de särskilda gravplatserna skulle alltså bekräfta den praxis redan i dag råder mellan

som parterna. Några brister med avseende på behörigheten att utöva

myndighet uppkommer inte, och beslut fattas huvudmannen har sin

som av

naturliga plats i instansordningen.

De särskilda gravplatserna kommer i praktiken att tillhandahållas inom clearingsystemet. Det blir på detta sätt huvudmannen

där gravsättningen sker som blir det enskilda dödsboets avtalspart. Upplåtelsen av gravplatsen sker alltså inom huvudmannens ordinarie verksamhet. Huvudmannen där gravsättningen sker har det fulla ansvaret för

samt-

liga clearingåtgärder. Häri ingår även den myndighetsutövning

som

Ansvaret för de särskilda gravplatserna för dem 111

krävs. Något kvardröjande ansvar för den huvudman i vars område den avlidne var folkbokförd finns inte, utöver skyldigheten att betala ut clearingersättning. På så sätt finns inte heller något behov av att delegera någon myndighetsutövning, lika lite som i dagens clearingsystem.

Till detta kommer att det när huvudmannen ansvarar även för de särskilda gravplatserna blir möjligt att kontrollera att det inte förekom-

någon olikabehandling, utan att alla behandlas lika med avseende mer på begravningsverksamheten.

Kommittén finner således att övervägande skäl talar för att huvudmärmen för begravningsverksamheten, även rent formellt, åläggs ansvaret för att de inte tillhör något kristet trossamfund bereds till-

som gång till särskilda gravplatser.

8.3.5 Hur ansvaret skall

fullgöras

Huvudmännens för de särskilda gravplatserna bör även i

ansvar framtiden kunna fullgöras på sätt i dag. Den enskilde hu-

samma som vudmannen skall alltså se till att det finns särskilda gravplatser på en allmän begravningsplats inom det egna förvaltningsområdet, eller avtalsvägen ordna så att särskilda gravplatser finns tillgängliga inom närbeläget förvaltningsområde.

Med hänsyn till att tillhörigheten till Svenska kyrkan varierar i hög grad, kan det inte ställas krav på att varje huvudman skall reservera mark och anlägga särskilda gravplatser oavsett efterfrågan. Tillhandahållandet särskilda gravplatser bör därför, som i dag, bli föremål

av för regionalt samarbete. Varje huvudman, som inte kan erbjuda särskilda gravplatser inom det egna förvaltningsområdet, skall alltså

skyldig att avtalsvägen ordna sådana platser inom närbeläget förvara valtningsområde.

Frågan om en huvudman skall anlägga särskilda gravplatser, eller kan nöja sig med att sluta avtal om sådana platser med annan huvud-

får avgöras med utgångspunkt från det icke-kristna befolkningsman, underlaget samt avståndet till närmaste ort där särskilda gravplatser kan erbjudas. Ett stort icke-kristet befolkningsunderlag kan medföra att det är motiverat med särskilda gravplatser inom vart och ett av flera förvaltningsområden sinsemellan ligger nära varandra. På

som de orter där efterfrågan är låg kan man i gengäld få acceptera ett något längre avstånd. Å andra sidan kan i och för sig litet icke-kristet

ett

112 Ansvaret för de särskilda gramlatsernaför dem

befolkningsunderlag i ett antal förvaltningsområden inom samma region motivera att någon av huvudmännen anordnar särskilda gravplatser. Så kan vara fallet om avståndet till befintliga särskilda gravplatser annars skulle bli alltför stort. Efterfrågan torde vara den faktor som har störst betydelse för om det bör finnas särskilda

gravplatser inom ett visst område.

När huvudmännen sluter avtal med varandra om särskilda gravplatser, och vilken ersättning som skall utgå för dessa, bör de beakta att ersättning i samband med gravsättning kommer att utgå via clearingen.

Kommittén vill även betona att det är angeläget att huvudmarmen, oavsett om det är ett pastorat eller en kommun, bedriver verksamheten på ett sådant sätt att alla kan känna sig nöjda med den service som erbjuds. Samråd bör därför ske med berörda inför anläggan-

grupper de/utvidgning av begravningsplats samt anläggande av särskilda gravplatser. Det åligger härvid huvudmännen att söka beakta de önskemål

framställs. Även andra önskemål, gravsättsom typer av som t.ex. att ning skall ske inom 24 timmar från dödsfallet, bör beaktas i största möjliga mån.

Länsstyrelserna skall, genom sitt tillsynsansvar, kontrollera att huvudmännen fullgör alla sina skyldigheter. Med den föreslagna ordningen kommer länsstyrelserna automatiskt att utöva tillsyn även över de särskilda gravplatserna. Det ankommer därför på länsstyrelserna att vaka över att huvudmännen tillhandahåller särskilda gravplatser, antingen inom det egna förvaltningsområdet eller i annat förvaltningsområde inom rimligt avstånd. De olika länsstyrelserna har därvid möjlighet att anpassa kraven på huvudmännen i förhållande till behovet av särskilda gravplatser inom det egna länet. Det blir på detta sätt ytterst länsstyrelsernas ansvar att avgöra vad som kan anses vara ett godtagbart avstånd till närmaste ort med särskilda gravplatser. Länsstyrelserna skall även se till att huvudmännen i rimlig omfattning beaktar de önskemål som framställs, samt att verksamheten i sin helhet bedrivs på ett sådant sätt att den kan upplevas som tillfredsställande av alla, oavsett trosinriktning.

9 och

Inflytande insyn

Vi föreslår att

för att tillse att deras intressen som inte tillhör Svenska kyrkan -

tas tillvara, länsstyrelserna skall förordna ombud med uppgift att

granska den begravningsverksamhet pastoraten bedriver.

9. 1

Inledning

Begravningsverksamheten styrs av en mängd lagar och förordningar. Det är därmed ytterst riksdagen som beslutar om ramarna för verksamheten. I viss utsträckning har rätten att meddela föreskrifter delegerats till regeringen, med möjlighet för denna att delegera rätten till myndighet. Genom andra lagar har t.ex. den borgerliga kommunen i viss omfattning erhållit rätt att meddela föreskrifter om sådan verksamhet som bedrivs på begravningsplatser.

I begravningslagen och begravningsförordningen finns bestämmelser om hur begravningsverksamheten skall vara anordnad. Länsstyrelserna övervakar att de som innehar begravningsplatser fullgör sina skyldigheter enligt begravningslagen, eller enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Länsstyrelserna kan vid vite förelägga den som innehar en begravningsplats att fullgöra sina skyldigheter.

Begravningsverksamheten lyder också under flera andra lagar och föreskrifter som meddelats med stöd av dessa lagar. Som exempel kan

nämnas miljöskyddslagen, arbetsmiljölagen, hälsoskyddslagen, förvalt-

ningslagen, plan- och bygglagen, kulturminneslagen och ordningsla-

gen. Begravningsverksamheten är således en tämligen reglerad verk-

samhet, vilket begränsar den enskilde huvudmannens handlingsfrihet.

Till denna omfattande reglering kommer att det, enligt kommitténs förslag, slås fast i lag vilka tjänster som skall ingå i den avgift som betalas till begravningsverksamheten. Dessa tjänster skall då tillhandahållas dödsboet, lika för alla, utan särskild debitering.

114 Inflytande och insyn

överväganden

Den som inte tillhör Svenska kyrkan saknar rösträtt vid de kyrkliga

valen och har därmed inte samma möjlighet att påverka begravningsverksamheten som den som tillhör Svenska kyrkan. Dock kan påverkan ske exempelvis på lokalplanet framförande önskemål

genom av till huvudmarmen samt genom opinionsbildning.

Det är enligt kommitténs uppfattning angeläget att möjligheten till inflytande/insyn över verksamheten ökas för dem som inte tillhör Svenska kyrkan. Nedanstående resonemang avser de pastorat inom

Svenska kyrkan som är huvudmän för begravningsverksamheten. För att stärka inflytandet/insynen över begravningsverksamheten

för dem som inte tillhör Svenska kyrkan, bör länsstyrelsen till

uppgift att utse ombud att granska begravningsverksamheten, i de pastorat som är huvudmän för verksamheten. Denna granskning skall göras med avseende på hur deras intressen inte tillhör Svenska kyrkan

som tas tillvara. Ombudet skall kontrollera att pastoratet samråder med berörda grupper i samband med nyanläggning eller utvidgning be-

av gravningsplats och vid anordnandet av särskilda gravplatser, samt även innan beslut av mera principiell art fattas. l de pastorat där kontakter mellan olika grupper av dem som inte tillhör Svenska kyrkan och

pastoratet inte redan förekommer bör ombudet även förmedla sådan kontakt.

För att ombudet skall kunna fullgöra sitt uppdrag skall han ha rätt att få tillgång till samtliga handlingar som rör begravningsverksamheten. Ombudet skall även ha rätt att närvara under de delar det be-

av redande och verkställande organets sammanträden då frågor be-

om gravningsverksamheten behandlas. I samband med detta skall han ha rätt att ställa frågor och göra påpekanden.

Genom ombudets återkommande kontroller begravningsverksam-

av heten stärks länsstyrelsens möjligheter att utöva tillsyn över hur deras intressen som inte tillhör Svenska kyrkan tas tillvara. För det fall

ombudets granskning leder till att anmärkning bör riktas mot pastoratet skall ombudet, enligt förslaget, underrätta länsstyrelsen detta. Med

om

den organisatoriska uppbyggnad begravningsverksamheten fått är det

länsstyrelsen som ytterst ansvarar för att huvudmännen ordnar verksamheten på ett tillfredsställande sätt. Länsstyrelsen kan efter en sådan underrättelse vidta de åtgärder som bedöms nödvändiga.

vara

Inflytande och insyn 115

Ombudet bör, som nämnts, utses av länsstyrelsen. Detta faller sig naturligt mot bakgrund av att länsstyrelsen är tillsynsmyndighet över

begravningsverksamheten.

Vid valet av ombud skall länsstyrelsen beakta att ombudets uppgift i första hand är att bevaka deras intressen som inte tillhör Svenska kyrkan. Till ombud bör länsstyrelsen utse en person som har kunskap

och förståelse för, olika religioner och deras begravningsseder, om,

även i övrigt har allsidig kompetens inom verksamhetsområmen en det. Frågan vem är mest lämpad att vara ombud får avgöras

om som av länsstyrelsen men såväl förtroendevalda som tjänstemän bör kunna komma i fråga.

i

Något krav på att ombudet skall vara bosatt på viss ort bör inte uppställas. Det bör i stället vara möjligt för en person att vara ombud i flera pastorat. På så sätt ökar länsstyrelsens möjligheter att finna en kompetent person. Den som utses att vara ombud i flera pastorat får också goda möjligheter att ytterligare bygga upp sin kompetens.

Ombudets granskning utgör en ständigt återkommande kontroll av att pastoratet på bästa sätt fullgör sina åligganden även gentemot dem som inte tillhör Svenska kyrkan. Genom denna ordning får de som inte tillhör Svenska kyrkan en väsentligt stärkt insyn i begravningsverksamheten och utökad möjlighet att, via ombudet, påverka

en verksamheten. Länsstyrelsens möjligheter att utöva en effektiv tillsyn förstärks i väsentlig mån. Det blir härigenom svårt for ett pastorat att bedriva begravningsverksamhet utan att söka beakta allas önskemål.

Efter relationsändringen mellan staten och Svenska kyrkan kan staten inte längre bestämma hur Svenska kyrkan skall bygga upp sin organisation. Den föreslagna ordningen innebär att möjligheten till inflytande/insyn i begravningsverksamheten ökas samtidigt som Svenska kyrkans rätt att bygga upp sin egen organisation inte träds for när. Ordningen kan tvärtom anses positiv for pastoraten, eftersom ombudet genom sin rådgivande funktion kan utgöra en tillgång för pastoraten.

Den utses till ombud bör berättigad till ersättning för sitt

som vara arbete. Ersättning for arbete och resekostnad samt traktamente bör bestämmas av länsstyrelsen och utbetalas av respektive pastorat. Ersättningen bör utgöra en kostnad för begravningsverksamheten.

Kommittén vill i detta sammanhang peka på det lämpliga i att pastoraten, i så stor utsträckning som möjligt, skiljer ut de ärenden som

rör begravningsverksamheten till att handläggas av en separat nämnd/ styrelse. Om Svenska kyrkan väljer en sådan Organisationsform för

begravningsverksamheten uppnår man den fördelen, att det blir tydligt för alla och envar att de som har hand om begravningsverksamheten

116 Inflytande och insyn

är särskilt utsedda för att sköta verksamheten på ett sätt är

som tillfredsställande för alla samt att risken för sammanblandning olika

av verksamhetsområden inom Svenska kyrkan minimeras.

10 Överprövning och tillsyn

Vi föreslår att

begravningslagens bestämmelser överklagande av beslut

om -

i enskilda ärenden samt länsstyrelsemas tillsynsansvar över begravningsverksamheten får vara kvar.

10.1 Nuvarande ordning

Alla är folkbokförda i en församling har, enligt nu gällande som kyrkolag, rätt att få prövat församlingens beslut är fattade i enom lighet med lag och författning, genom att överklaga dem till länsrätten. Ett överklagat beslut skall upphävas det inte tillkommit i laga om ordning, beslutet hänför sig till något inte är angelägenhet för som en församlingen, fattat beslutet överskridit sina befogendet organ som heter eller beslutet strider mot lag eller författning. Om beslutet annan inte är lagligt kan länsrätten upphäva det. Länsrätten får däremot inte sätta något annat beslut i det överklagade beslutets ställe. Begravningslagen innehåller bestämmelser om överklagande av

beslut i enskilda ärenden. Kyrkogårds- eller krematoriemyndighetens

beslut enligt begravningslagen, eller enligt föreskrifter som meddelats

med lagen, får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens

stöd av beslut i ett överklagat ärende får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Länsstyrelsens beslut i andra frågor får, med viss inskränkning, överklagas hos allmän förvaltningsdomstol eller, i vissa fall, till regeringen. Av allmänna förvaltningsrättsliga principer följer att den berörs av ett beslut har rätt att överklaga det. som Tillsynen över att den innehar en allmän eller enskild begravsom ningsplats eller ett krematorium fullgör sina skyldigheter enligt begravningslagen, eller enligt föreskrifter meddelats med stöd av som lagen, utövas länsstyrelsen. För att åstadkomma rättelse har länsav styrelsen möjlighet att använda sig av vitesföreläggande.

118 överprövning och tillsyn

överväganden

Laglighetsprövningen, som tidigare benämndes kommunalbesvär,

avser att säkerställa att kommunala organ inte överskrider de befogenheter de tilldelats av staten. Genom relationsändringen mellan staten och Svenska kyrkan kommer församlingarnas kommunal-

status som rättsliga organ att upphöra. En följd detta blir att laglighetspröv-

av ningsinstitutet inte längre omfattar de beslut fattas inom Svenska

som kyrkan. Att så blir fallet ter sig naturligt mot bakgrund att staten

av inte längre råder över Svenska kyrkans angelägenheter. Beslut inom Svenska kyrkan kommer att fattas i enlighet med den ordning be-

som stäms inom Svenska kyrkan. Därigenom kommer det inte att finnas något av staten fastställts regelsystem att göra laglighetsprövningen mot.

Enligt vad kommittén erfarit kommer Utredningen trossam-

om fundens rättsliga reglering att föreslå att det i lagen Svenska kyr-

om kan tas in en bestämmelse innebärande att beslut inom Svenska kyrkan får överklagas i den utsträckning kyrkomötet bestämmer. Möjligheten att överklaga beslut inom Svenska kyrkan torde emellertid komma att förbehållas dem som tillhör Svenska kyrkan.

Starka skäl talar emellertid för att det även i framtiden bör

vara möjligt för alla att, oavsett tillhörighet till trossamfund, få beslut

som rör begravningsverksamheten prövade. De regler redan i dag

som finns i begravningslagen om överklagande beslut i enskilda ärenden

av bör därför finnas kvar. Likaså bör länsstyrelsernas tillsynsansvar över verksamheten kvarstå oförändrat.

Mot bakgrund av att det vore otillfredsställande med ordning där

en ett beslut skulle kunna överklagas i två olika överprövningssystem, vilka sinsemellan kunde komma till olika slut, ankommer det på Svenska kyrkan att tillse att de beslut rör begravningsverksam-

som heten inte kan bli föremål för överprövning den inomkyrkliga vägen.

11 Konsekvenser av för

ordningen huvudmannaskapet

1 1.1

Inledning

Genom principbeslutet om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan har bestämts att de territoriella pastoraten inom Svenska kyrkan även i framtiden skall vara huvudmän för begravningsverksamheten. Det skall också, precis som i dag, vara möjligt för en kommun att bli huvudman för verksamheten. Likaså skall ett annat trossamfund än Svenska kyrkan, eller en stiftelse, kunna få tillstånd att anlägga en enskild begravningsplats.

Kommittén har fått till uppgift att analysera de praktiska, ekonomiska och rättsliga konsekvenserna av denna ordning för huvudmannaskapet.

11.2 Praktiska konsekvenser

Det fortsatta huvudmannaskapet för pastoraten inom Svenska kyrkan innebär att begravningsverksamheten efter relationsändringen mellan staten och Svenska kyrkan kommer att åvila ett nytt rättssubjekt. Enligt vad kommittén erfarit kommer det att i lag anges att Svenska kyrkan i framtiden skall bestå av församlingar och stift samt en central nivå. Svenska kyrkans organisation i övrigt kommer att vara en inomkyrklig angelägenhet. Detta gäller även pastoratens sätt att organisera begravningsverksamheten. Staten kommer således inte att ha något inflytande över hur pastoratet i detalj organiserar begravningsverksamheten. Självfallet kommer staten även i framtiden att kunna ställa krav på hur verksamheten bedrivs, så som i dag sker genom t.ex. begravningslagen och begravningsförordningen. Denna styrning innebär emellertid bara att staten föreskriver hur verksamheten ska bedrivas i form av vilka åtgärder och tjänster som skall ingå, vilken kvalité dessa skall hålla och liknande. Vid relationsändringen mellan staten

och Svenska kyrkan upphör statens rätt att bestämma i vilken ordning eller i vilket forum pastoraten skall fatta beslut begravningsverk-

om samheten.

Huvudmarmaskapet för begravningsverksamheten innebär även ett ekonomiskt ansvarstagande. Huvudmännen bestämmer över verksamhetens utfomming samt har ansvaret för finansieringen. Enligt kommitténs förslag skall kostnaderna för begravningsverksamheten delas av alla som har beskattningsbar inkomst. De som inte tillhör Svenska kyrkan skall svara för sin del av kostnaderna genom en begravningsavgift. Denna avgift fastställs och uppbärs huvudmannen för verk-

av samheten. De som inte tillhör Svenska kyrkan kommer således på många orter att betala en begravningsavgift till Svenska kyrkan. En följd av att detta blir att huvudmannen måste skilja ut kostnaderna för begravningsverksamheten och redovisa dessa för sig. För många huvudmän kan detta innebära att de måste lägga sin redovisning

om för att kunna uppfylla kraven på särredovisning. Det är viktigt att det görs tydligt att den begravningsavgift som de som inte tillhör Svenska kyrkan betalar bara går till begravningsverksamheten. På sätt

samma är det angeläget att de som tillhör Svenska kyrkan kan att de

se pengar de betalar till den inomkyrkliga verksamheten inte används till begravningsverksamheten.

Ordningen för huvudmannaskapet ställer alltså krav på att kostnaderna för begravningsverksamheten synliggörs. Detta innebär, utöver att kostnaderna för verksamheten måste särredovisas, även ett krav på information. Enligt kommitténs förslag kommer det obliga-

att vara toriskt för huvudmännen att tillhandahålla vissa tjänster inom

ramen för begravningsavgiften. Ett av skälen till detta är att man skall uppnå en enhetlig behandling av alla avlidna/dödsbon. I samband med att de nya reglerna införs är det viktigt att allmänheten får kännedom

om vilka tjänster som tillhandahålls utan särskild debitering och vilka tjänster som dödsboet måste betala.

Den bibehållna ordningen för huvudmannaskapet leder även till vissa förändringar i lagstiftningen. Dessa förändringar kan under ett övergångsskede antas medföra ett ökat utbildningsbehov hos huvudmännen.

Konsekvenser ordningen för huvudmannaskap 121

av

11.3 Ekonomiska konsekvenser

De ekonomiska konsekvenserna av ordningen för huvudmannaskapet

förslagen i stort berörs i avsnitt 12. samt av

l 1.4 Rättsliga konsekvenser

Efter relationsändringen mellan staten och Svenska kyrkan kommer begravningsverksamheten att has om hand av ett helt nytt rättssubjekt, dvs. de territoriella pastoraten inom Svenska kyrkan. Detta innebär att

den myndighetsutövning som är förknippad med begravningsverksam-

heten kommer att utföras av det nya rättssubjektet. Genom ändringar i regeringsformen blir det möjligt att i begravningslagen delegera myndighetsutövningen direkt till pastoraten.

Eftersom församlingarna inom Svenska kyrkan inte längre kommer att ha någon kommunalrättslig status försvinner den s.k. laglighetsprövningen. Detta är naturligt mot bakgrund av att besluten inom Svenska kyrkan kommer att fattas i den ordning Svenska kyrkan bestämmer. Det finns därigenom inte något bakomliggande regelsystem att göra laglighetsprövningen mot.

Med hänsyn till att taxorna, i det förslag till obligatorisk clearing

kommittén tagit fram, blir tvingande, är det fråga om myndigsom hetsutövning att fastställa dessa. Detta innebär att taxorna måste fastställas en myndighet, förutsatt att uppgiften inte, med stöd av

av ändringarna i regeringsformen, delegeras till något centralt organ inom Svenska kyrkan. Enligt kommitténs mening bör taxorna fastställas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, förslagsvis Kammarkollegiet.

12 Ekonomiska konsekvenser av ord-

för och

ningen huvudmannaskapet

av kommitténs

förslag

12. 1 Inledning

Principbeslutet om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan innebär att den nuvarande ordningen för huvudmannaskapet bibehålls. Detta torde inte i sig själv medföra några ekonomiska konsekvenser.

Kommitténs förslag leder emellertid till vissa förändringar av finansieringssystemet. Dessa förändringar kan i sin tur föra med sig olika ekonomiska konsekvenser, t.ex. i form av att vissa avgifter i samband med dödsfallet, för tjänster som ingår i begravningsverksamheten, slopas och ersätts med finansiering via begravningsavgiften.

12.2 Den obligatoriska finansieringen inom ramen för begravningsavgiften

Den ordning som föreslagits för finansieringen innebär att huvudmannen för begravningsverksamheten skall tillhandahålla ett basutbud av åtgärder och tjänster inom ramen för begravningsavgiften samt den del

av kyrkoavgiften som hänför sig till begravningsverksamheten. Där-

med bortfaller vissa avgifter som nu debiteras dödsboet. Några totalt sett ökade kostnader skall därför inte uppkomma. Förslaget innebär i stället en ökad förutsebarhet och enhetlighet för den enskilde samt även en ökad ekonomisk trygghet för denne.

För huvudmännen innebär förslaget att vissa åtgärder och tjänster som nu bekostas av dödsboet i stället skall finansieras via begravningsavgiften samt den del av kyrkoavgiften som avser begravningsverk-

samheten. Ändringarna i finansieringssystemet skall i sig inte påverka

124 Ekonomiska konsekvenser

huvudmännens ekonomi. Förslaget innebär endast att samma belopp tas ut, men delvis i annan form.

Begravningsverksamheten i Stockholms kommun finansieras i dag till hälften genom kommunalskatten och till hälften genom avgifter från dödsbona. Kommitténs förslag innebär att den del av kommunalskatten som avser begravningsverksamheten samt de avgifter som debiteras dödsbona ersätts med en begravningsavgift. De avgifter som avses bortfalla är de som nu debiteras för tjänster som enligt förslaget skall tillhandahållas inom ramen för begravningsavgiften. Begravningsavgiften i Stockholms kommun kan således antas bli något högre än begravningsverksamhetens andel av dagens kommunalskatt. Detta skall dock ses mot bakgrund av att avgifter från dödsbona bortfaller med motsvarande belopp. Därtill kommer att kommunalskatten kan sänkas med det antal ören per skattekrona som nu går till begravningsverksamheten. Förslaget innebär härigenom ingen kostnadsökning för stockholmarna.

12.3 Dissenterskatten

I samband med stat-kyrka-reformen försvinner den s.k. dissenterskatten. Skatten har, som tidigare nämnts, motiverats av att även de som inte tillhör Svenska kyrkan skall betala sin del av kostnaderna för begravningsverksamheten. Enligt förslaget kommer de som inte tillhör Svenska kyrkan i stället att betala till begravningsverksamheten genom begravningsavgiften. Denna avgift är inte procentuellt beräknad som dissenterskatten utan baserar sig på de verkliga kostnaderna för verksamheten.

Det förhållandet att dissenterskatten ersätts med en begravningsavgift som beräknas på de verkliga kostnaderna för begravningsverksamheten innebär att begravningsavgiften på sina håll kan förväntas bli högre än dagens dissenterskatt, medan den på andra ställen kan antas bli lägre. Utslaget över landet som helhet torde införandet av begrav-

ningsavgiften inte innebära några större kostnadsförändringar för dem

som inte tillhör Svenska kyrkan och som är folkbokförda inom pas-

torat som är huvudmän för begravningsverksamheten.

För dem som inte tillhör Svenska kyrkan och som är folkbokförda inom kommun som är huvudman för begravningsverksamheten innebär borttagandet av dissenterskatten och införandet av begravningsavgiften emellertid likabehandling. Med dagens skattelagstiftning betalar de

Ekonomiska konsekvenser 125

nämligen dels dissenterskatt till den församling de är folkbokförda dels till begravningsverksamheten via kommunalskatten.

12.4 Clearingen

Den obligatoriska clearingen innebär att samma tjänster som tillhandahålls vid gravsättning inom den egna huvudmannens förvaltningsområde skall tillhandahållas dödsboet, utan särskild debitering, vid gravsättning hos huvudman. Detta medför ökad ekonomisk trygg-

annan en het och ökad valfrihet för den enskilde. För de dödsbon vilka

en annars skulle ha fakturerats kostnaderna innebär den obligatoriska clearingen en påtaglig ekonomisk fördel.

För vissa huvudmän kan clearingsystemet, såsom närmare utvecklats under avsnitt 7.3.3, innebära stor ekonomisk påfrestning.

en För det stora flertalet torde dock intäkter och kostnader inom systemet på sikt komma att jämna ut sig. En ökning av clearingkostnaderna,

har sin grund i att antalet avlidna som lämnar huvudmannen är som större än det antal huvudmannen tar emot, medför även att huvud-

behov och kostnader för nyanläggningar och personal mannens av minskar.

Den utformning clearingen fått i kommitténs förslag innebär

som en ekonomisk förbättring för dem som innehar enskilda begravningsplatser. Innehavarna av dessa begravningsplatser får i samband med gravsättningar via clearingen del de medel som är avsedda för be-

av

gravningsverksamheten. För huvudmännen för begravningsverksam-

heten kan detta antas medföra att kostnaden ökar något. Gravsättningar på enskilda begravningsplatser innebär å andra sidan en avlastning av de allmänna begravningsplatserna.

En stor andel dem är folkbokförda inom t.ex. Stockholms-

av som området väljer i dag att gravsättas inom någon annan huvudmans förvaltningsområde. Eftersom anslutningen till clearingsystemet inom Stockholmsområdet är låg innebär detta att dödsbona faktureras kost-

naderna för gravsättningen och övriga tjänster. Den obligatoriska clea-

ringen kan därför komma att leda till ökade kostnader för huvudmännen, vilket i sin tur påverkar begravningsavgiften. För de enskilda dödsbona innebär clearingen emellertid mycket stora fördelar. En något högre begravningsavgift bör därför mer än väl uppvägas av att de dödsbon nyttjar tjänsterna inom clearingen inte faktureras för

som tjänsterna. I detta sammanhang skall även beaktas att ett ökat antal

126 Ekonomiska konsekvenser

clearingfall ger ett minskat behov gravplatser hos huvudmännen,

av vilket har en kostnadsdämpande effekt.

Enligt kommitténs förslag bör clearingtaxorna fastställas

av regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer. Den myndighet kommittén närmast har i åtanke är Kammarkollegiet.

En ny arbetsuppgift för Kammarkollegiet kan förvisso förväntas ge något ökade kostnader hos myndigheten. Det finns emellertid redan i dag inarbetade metoder för att fastställa taxor den här arten. Enligt

av kommitténs förslag bör företrädare för Kyrkogårdsförbundet och Pastoratsförbundet utarbeta förslag till taxor som underlag för Kammarkollegiets beslut. Mot bakgrund härav torde kostnaderna hos Kammarkollegiet bli försumbara.

12.5 och

Insyn inflytande

Kommittén har föreslagit att länsstyrelserna skall förordna ombud med uppgift att granska hur deras intressen som inte tillhör Svenska kyrkan tas tillvara inom begravningsverksamheten. Ersättningen till dessa ombud skall vara en kostnad för begravningsverksamheten. Med hänsyn till att ett enda ombud kan utöva granskning av ett mycket stort antal pastorat torde kostnaden för varje pastorat komma att bli försumbar.

12.6 Uppbörd

Kommittén har föreslagit att uppbörden av medlen till begravningsverksamheten skall skötas på i stort sett samma sätt som i dag. Några ekonomiska konsekvenser avseende uppbörden torde därmed inte uppstå i anledning av förslaget.

13 Övriga frågor

Under utredningsarbetets gång har det framkommit vissa frågor som inte ligger inom ramen för kommitténs arbete men som det likväl kan finnas anledning att utreda närmare. Nedanstående redogörelse är en kortfattad sammanställning av dessa frågor.

Bårhus

Enligt vad kommittén erfarit förekommer det på sina håll att de bårhus som finns inom sjukvården inte har tillräcklig kapacitet för att förvara den avlidne till dess begravningsceremoni kan äga rum. Detta leder till ett tryck på de anhöriga/begravningsentreprenören att hämta den avlidne snarast möjligt. Det förekommer med anledning av bl.a. detta att huvudmännen för begravningsverksamheten anordnar egna bårhus/ kylrum för förvaring av de avlidna. Bårhuskapaciteten är emellertid ojämnt fördelad över landet. Detta kan i sin tur antas leda till ett ökat antal transporter.

Det kan, enligt kommitténs mening, finnas anledning att närmare utreda kapaciteten hos och verksamheten vid bårhusen samt även göra en tydlig gränsdragning mellan sjukvårdens och huvudmännens för begravningsverksamheten såväl praktiska som finansiella ansvar i denna fråga.

Rätten att förfoga över stoftet

Vid begravningslagens tillkomst föreslog Arbetsgruppen för översyn av begravningslagstiftningen i sitt betänkande Begravningslag SOU 1987:16 att frågan om vem som skall ordna begravningen skulle kunna bli föremål för medling. Regeringen ansåg emellertid prop. 1990/91:10 s. 43 att det var tillräckligt att tvistefrågor angående kremering och gravsättning kunde bli föremål för medling. Någon lag-

128 Övriga frågor

reglering av vem som har rätt att förfoga över ett stoft kom därför inte till stånd.

Sedan begravningslagen kom till torde andelen avlidna med flera olika farniljebildningar bakom sig ha blivit fler. Det finns anledning att anta att denna ökning kommer att bestå. I vissa fall torde det ökade antalet familjebildningar leda till tvister om vem som skall ordna begravningen. Det kan därför inte anses tillfredsställande att det saknas bestämmelser om vem som har rätt att förfoga över den avlidnes stoft. Enligt kommitténs mening bör denna fråga få sin lösning. Detta kan ske genom att begravningslagen kompletteras med bestämmelser om rätten att förfoga över ett stoft eller genom att lagen ändras så att frågan om vem som skall ordna begravningen kan bli föremål för medling.

Tillstånd till utströende av aska

Enligt 30 § begravningsförordningen 1990:1147 kan askan efter en avliden, efter länsstyrelsens tillstånd, få strös ut på någon annan plats än begravningsplats. Ansökan om tillstånd skall, enligt 32 § begravningsförordningen, göras av den som ordnar med gravsättningen.

Det har kommit till kommitténs kännedom att det finns människor som i livstiden önskar få tillstånd till att deras aska skall få strös ut på annan plats än begravningsplats. Med nuvarande bestämmelser är det inte möjligt för länsstyrelsen att i förväg ge sådant tillstånd. Kommittén anser att en ändring av begravningsförordningen, på så sätt att det i livstiden blir möjligt att erhålla tillstånd till utströende aska, bör

av övervägas.

Krematorieverksamhet

Verksamheten vid krematorierna står för närvarande inför relativt

en genomgripande omvandling. Det förekommer t.ex. på sina håll att det finns relativt många krematorier inom ett och samma område. Krematorier vars kapacitet utnyttjas i förhållandevis låg grad. Miljöhänsyn har lett till att det numera ställs krav på rening av rökgaserna från krematorieugnarna. Kravet på rökgasrening leder till ökade kostnader för krematorierna. Denna kostnadsökning lär medföra ett ökat behov av strukturell omvandling av verksamheten, vilket torde bli mest påtagligt för de krematorier kapacitet inte till fullo. Å and-

vars utnyttjas

Övriga frågor 129

ra sidan måste, vid en strukturrationalisering, även beaktas att färre krematorier ökar transportbehovet, vilket kan ha effekter på miljön.

Enligt kommitténs uppfattning kan det av såväl miljö- kost-

som nadsskäl finnas anledning att ta ett mera samlat krematorie-

grepp om verksarnheten. Förekomsten krematorier, utnyttjandet deras

av av kapacitet, transportavstånd, krematoriernas totala effekt miljön samt verksamhetens totalkostnader bör därför bli föremål för närmare

ana-

lyser.

Forskning och utveckling

Begravningsverksamheten spänner över vitt skilda områden, från rökgasrening i krematoriema till urval växter för stomplantering. För

av skötseln av begravningsplatserna utvecklas och används maskiner

som behöver prövas från såväl ergonomisk som kapacitetsmässig synpunkt. Ett område som hittills, så vitt känt är, inte har varit föremål för

undersökning är allmänhetens attityder till begravningsverksamheten

i allmänhet och vilken betydelse gravplatsens placering och utformning har för sorgearbetet.

Exempel på konkreta projekt inom ämnesområdet är tids-

en

faktorlista för kyrkogårdsarbete, utveckling nyckeltal, sluten ask-

av hantering på krematoriema, miljöchecklista vid upphandling, åtgärder för att minska behovet säsongsanställd personal,

av gemensam nomenklatur, återanvändning av kyrkogårdsmark och utveckling

av

datastrategier för små och stora kyrkogårdsförvaltningar.

Kommittén har länmat förslag till hur den framtida finansieringen av begravningsverksamheten skall ske. Det är, enligt kommitténs mening, rimligt att även utreda möjligheterna att skapa för

resurser forskning och utveckling. En sådan utredning bör omfatta total be-

en

hovsinventering av forskning och utveckling inom området. Den bör

även ge förslag på hur och av vem medel skall tillskjutas samt hur

förvaltning och fördelning av medel bör ske.

5-l7-0372

14 Genomförande

Kommitténs förslag bygger, så som direktiven föreskrivit, att den nuvarande ordningen för begravningsverksamheten bibehålls i stor ut-

sträckning.

De förändringar som förslaget för med sig, i förhållande till vad som nu gäller, avser i huvudsak finansieringen med den obligatoriska clearingen, de särskilda gravplatserna samt inflytandet för dem som inte tillhör Svenska kyrkan.

Kommitténs förslag till finansiering av begravningsverksamheten innebär att varje huvudman i sin redovisning måste särskilja de kostnader som hänför sig till begravningsverksamheten från övriga kostnader. Denna särredovisning måste vara genomförd i god tid innan det budgetår då lagändringarna träder i kraft. Detta är nödvändigt för att huvudmannen skall kunna fastställa rätt avgiftssats för begravningsavgiften samt i tid underrätta kommunen om denna.

Enligt kommitténs förslag flyttas ansvaret för de särskilda gravplatserna från stiftssamfälligheterna. Samtliga stiftssamfälligheter har fullgjort sitt ansvar att tillhandahålla särskilda gravplatser genom att sluta avtal med olika huvudmän för begravningsverksamheten. Avtalen har utformats på olika sätt avseende den ekonomiska kompensationen. Någon övergång av äganderätten till den mark gravplatserna är belägna på har emellertid inte skett. När stiftssamfälligheternas ansvar för de särskilda gravplatserna upphör får det ankomma på avtalsparterna att på det sätt som lämpar sig med hänsyn till det enskilda avtalet upphäva detta.

Det är vidare väsentligt att allmänheten informeras om de tänkta förändringarna inom begravningsverksamheten. Detta informationsarbete bör starta så snart det står klart vilka förändringar som kommer att ske. Särskilda informationsinsatser torde därvid behövas avseende vilka åtgärder och tjänster som ingår i finansieringen genom begravningsavgiften och vilka kostnader som debiteras dödsboet samt även vad den obligatoriska clearingen innebär. Kommittén vill därför förorda att det närmare övervägs vilka åtgärder som kan vara lämpliga för att sprida kärmedom om den nya lagstiftningen.

132 Genomförande

Under arbetets gång har kommittén erfarit att vissa huvudmän begränsat de dagar begravningsceremoni kan hållas till en eller ett par dagar per vecka. Samtidigt har det framkommit att det finns önskemål om att begravningar skall kunna hållas på olika veckodagar, t.ex. lördagar. Det är, enligt kommitténs uppfattning, angeläget att huvudmännen för begravningsverksamheten verkar för att begravningsplatserna och lokalerna för begravningsceremoni blir tillgängliga i så stor utsträckning som möjligt samt att tillgängligheten inte begränsas till någon eller några dagar per vecka.

I detta sammanhang vill kommittén även peka på vikten av att huvudmärmen även fortsättningsvis lämnar upplysningar, råd och annan hjälp till enskilda i frågor som rör begravningsverksamheten. Som exempel på sådana upplysningar kan nämnas information om var ofñciant för begravningsceremoni i annan ordning än Svenska kyrkans finns att tillgå.

15 Författningskommentar

15.1 Förslaget till lag om ändring i begrav-

ningslagen 1990:1144

l kap. 1 § Paragrafen har utökats med definitioner av begreppen begravningsverksamhet, huvudman och församling. Eftersom ordet pastorat, enligt vad kommittén erfarit, inte kommer att användas i lagstiftningen om Svenska kyrkan, och inte heller kommer att nyttjas av Svenska kyrkan själv, har ordet genomgående ersatts med begreppet församling. Någon ändring av den organisatoriska nivån för begravningsverksamheten är inte avsedd. Begreppet församling i lagförslaget motsvarar sålunda begreppen pastorat och kyrklig samfällighet i nuvarande begravningslag.

Eftersom församlingarnas status som myndigheter kan förväntas upphöra vid de ändrade relationerna mellan staten och Svenska kyrkan har definitionerna av begreppen kyrkogårdsmyndigheter och kremato-

riemyndigheter tagits bort.

2 kap. 1 § Se kommentaren till 1 kap. 1

2 § Bestämmelsen innebär att stiftssamfálligheternas skyldighet att tillhandahålla särskilda gravplatser upphör. Denna skyldighet kommer i stället att åvila varje enskild huvudman. Skyldigheten kan fullgöras antingen genom att särskilda gravplatser tillhandahålls i egen regi eller via avtal med arman huvudman. Med begreppet särskilda gravplatser skall även i fortsättningen förstås gravplatser som hålls samlade och avskilda från övriga gravplatser.

134 Färfattningskonunentar sou 1997:42

3 § Se kommentaren till 1 kap. 1

4 § Andra stycket i paragrafen har ändrats till följd av ändringen av 2

15 § Bestämmelsen avser att göra det möjligt för den som, utan att vara huvudman för begravningsverksarnheten, innehar en eller flera allmänna begravningsplatser att, utan att avhända sig äganderätten till marken, lämna över förvaltningen av en eller flera begravningsplatser till huvudmannen för det förvaltningsområde vari begravningsplatsen är belägen. På detta sätt öppnas en möjlighet att låta kostnaderna för samtliga allmärma begravningsplatser finansieras via de medel som är avsedda för begravningsverksamheten. Någon övergång av äganderätten, med eventuellt åtföljande svårigheter från fastighetsregleringssynpunkt, är inte nödvändig.

16 § Paragrafen avser att göra det möjligt för kommun som är huvudman för begravningsverksamheten att bidraga till församlings förvaltning av allmän begravningsplats som innehas av församlingen. Denna bestämmelse blir aktuell för det fall församlingen inte överlämnat förvaltningen av den allmänna begravningsplatsen till kommunen.

3 kap 1 § Begreppet kyrklig samfällighet har ersatts med ordet församling, vilket enligt definitionen i l kap. 1 § även innefattar sammanslutning av församlingar. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Farfattningskommentar 135

5 kap 3 § Kyrkogårdsmyndigheten har, av skäl som framgår kommentaren till

av 1 kap. 1 ersatts med begreppet huvudmarmen för begravningsverksamheten. Någon ändring i sak inte.

avses

6 § Krematoriemyndigheten har, av skäl som framgår kommentaren till

av l kap. 1 ersatts med begreppet innehavaren krematoriet. Någon

av ändring i sak avses inte.

9 § Se kommentaren till 5 kap. 6

11-13, 16 och 18 §§ Av skäl som framgår av kommentaren till l kap. 1 § har begreppen

myndighet samt kyrkogårds- och krematoriemyndighet ersatts med

huvudmannen för begravningsverksamheten respektive innehavaren

av krematoriet. Någon ändring i sak är inte avsedd.

6 kap. 2 § I denna bestämmelse har begreppet innehavaren begravningsplatsen

av

ersatt begreppet kyrkogårdsmyndigheten i stället för begreppet huvud-

mannen för begravningsverksamheten, vilket kommit till användning i t.ex. 5 kap. 3 Anledningen till detta är att det finns församlingar inom Svenska kyrkan utan att huvudmän for begravnings-

som, vara verksamheten, innehar och förvaltar eller flera allmänna begrav-

en ningsplatser. Dessa innehavare bör även i fortsättningen själva kunna

pröva frågor om flyttning.

3 § Se kommentaren till 6 kap. 2

7 kap. 8 § Gravplatsen finansieras i förslaget via de medel som utdebiteras till be-

gravningsverksarnheten genom begravningsavgiften och en del av

kyrkoavgiften. Möjligheten att ta ut särskild avgift för gravrätten upphör därför.

9 a § I förslaget ingår gravplats under en tid om 25 år i de tjänster som, utan särskild debitering, skall tillhandahållas vid dödsfall. Vid gravsättning i befintlig grav kan denna rätt tillgodoses genom förlängning eller förnyelse av gravrätten.

Vid förnyad upplåtelse, utan samband med ny gravsättning, bör det däremot möjligt för huvudmarmen att ta ut ersättning för de

vara kostnader är hänförliga till den förnyade upplåtelsen. Sådan

som förnyad upplåtelse kan, enligt 7 kap. 5 § första stycket, ske för viss tid, minst 15 och högst 50 år, eller för alltid.

20 § I förslaget ingår gravplats under en tid om 25 år i de tjänster som, utan särskild debitering, skall tillhandahållas vid dödsfall. Paragrafen har ändrats för att överensstämma med 9 kap. 9

8 kap 1 § Första stycket: kommentaren till 7 kap. 20

se

Andra stycket har ändrats som en följd av att möjligheten att ta ut särskild avgift för gravrätten upphör.

9 kap. 1 § I paragrafen definieras den personkrets som skall betala begravningsavgift. De som inte tillhör Svenska kyrkan skall betala begrav-

ningsavgift, oavsett folkbokföringsort. Därjämte skall samtliga

kyrkotillhöriga som är folkbokförda inom kommun som är huvudman

för begravningsverksamheten betala begravningsavgift.

Begravningsavgift skall även betalas av dem som är medlemmar i icke-territoriella församlingar, tillhör Svenska kyrkan och inte är folkbokförda inom kommun som är huvudman för begravningsverksamheten. För dem som tillhör Svenska kyrkan ingår kostnaden

för begravningsverksamheten i kyrkoavgiften.

2 § Avgiftssatsen för begravningsavgiften skall fastställas huvudmannen

av för begravningsverksamheten inom respektive förvaltningsområde. Detta innebär att huvudmannen i sin redovisning måste hålla isär kostnaderna för begravningsverksamheten från övriga kostnader. I paragrafen hänvisas till lagen 1965: 269 med särskilda bestämmelser om kommuns och arman menighets utdebitering skatt, vari

av m.m., anges hur avgiftssatsen skall bestämmas.

3 § Efter relationsändringen mellan staten och Svenska kyrkan upphör församlingarnas inom Svenska kyrkan kommunstatus. Svenska kyrkan kommer inte heller att vara ett offentligrättsligt organ i nuvarande be-

märkelse. Eftersom Svenska kyrkans organisation blir en inomkyrklig

fråga bör det inte i begravningslagen tas in några bestämmelser som tar sikte på när t.ex. budgetarbetet skall vara klart. Av denna anledning finns någon motsvarighet till 19 kap. 7 § tredje stycket kyrkolagen 1992:300 och 8 kap. 9 § andra stycket kommunallagen 1991:900 inte med i förslaget. För att begravningsverksamheten skall fungera måste emellertid skatteförvaltningen få kännedom den fast-

om ställda avgiftssatsen viss tid innan kommande beskattningsår. Bestämmelsen avser, tillsammans med 9 kap. 4 § begravningslagen och 3 b § andra stycket lagen 1965:269 med särskilda bestämmelser

om kommuns och arman menighets utdebitering av skatt, m.m., att säkerställa att skatteförvaltningen underrättas.

4 § Bestämmelsen motsvarar 21 kap. 2 § första stycket kyrkolagen. Kommunen skall därefter enligt 3 b § andra stycket lagen 1965: 269 med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. underrätta skatteförvaltningen om avgiftssatsen för respektive i kommunen ingående församling.

5 § Kommun som är huvudman för begravningsverksamheten skall

underrätta skatteförvaltningen om begravningsavgiftssatsen samtidigt

med underrättelsen om kommunalskattesatsen. Bestämmelsen att

avser förenkla för kommunen och skatteförvaltningen att rapportering

genom av avgiftssats och skattesats sker vid ett tillfälle.

138 Författningskommentar

6 § Paragrafen riktar sig till skatteförvaltningen och anger att begravningsavgiften skall beräknas på den kommunalt beskattningsbara inkomsten.

7 § De utbetalningsbestämrnelser finns i lagen 1965:269 med

som särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. skall tillämpas även avseende den begravningsavgift som skall betalas ut till församlingar och kommuner.

8 § Paragrafen att den skattebetalningslag som är under utarbetande

anger

kommer att bli tillämplig även på begravningsavgiften.

9 § I paragrafen anges de tjänster som skall tillhandahållas dödsboet utan särskild debitering. Utöver de uppräknade tjänsterna ingår, inom ramen för begravningsavgiften, även sådana åtgärder som är nödvändiga för att huvudmarmen skall kunna fullgöra sin skyldighet att tillhandahålla gravplatser och andra gravanläggningar. Som exempel på sådana åtgärder kan nämnas underhåll av byggnader och inventarier

är nödvändiga för verksamheten på begravningsplatsen, skötsel som av allmänna ytor och nödvändig administration.

10 § Genom bestämmelsen införs en obligatorisk, riksomfattande clearing mellan huvudmännen för begravningsverksamheten. Detta innebär att

avliden kan komma i åtnjutande av de tjänster som omfattas av en begravningsavgiften hos vilken huvudman som helst, utan att dödsboet debiteras. Någon ovillkorlig rätt till gravsättning m.m. inom annan huvudmans förvaltningsområde föreligger dock inte. Den inskränkning

2 kap. 3 § andra stycket begravningslagen innebär gäller alltjämt. som

11 § Paragrafen innebär att den huvudman där den avlidne var folkbokförd vid dödsfallet får ettkostnadsansvar för de tjänster som tillhandahålls inom clearingsystemet. Någon ersättning för dessa tjänster får inte debiteras dödsboet.

Fölfattningskonvnentar 139

12 § Denna bestämmelse medför att clearingsystemet blir tillämpligt även vid gravsättning m.m. på enskilda begravningsplatser och på allmänna begravningsplatser som innehas och förvaltas någon inte är

av som

huvudman för begravningsverksamheten. Ersättningen skall erläggas

av huvudmannen för det förvaltningsområde där den avlidne

var folkbokförd vid dödsfallet och utgå med belopp

samma som om tjänsterna tillhandahållits av annan huvudman.

må

Genom att deltagandet i clearingsystemet blir obligatoriskt och

clearingtaxan tvingande är fastställandet taxan att betrakta

av som

myndighetsutövning. Det bör därför ankomma på regeringen eller

någon central myndighet att fastställa taxan.

10 kap. 1§

Genom bestämmelsen skall insynen och inflytandet över begravnings-

verksamheten för dem inte tillhör Svenska kyrkan öka. Ombudet

som skall granska hur de kyrkliga huvudmännen tar tillvara deras intressen som inte tillhör Svenska kyrkan. Konstruktionen innebär att insynen, och därigenom inflytandet, ökar för dem inte tillhör Svenska

som kyrkan samtidigt som något intrång i Svenska kyrkans organisation inte sker.

2-3§§ Dessa båda bestämmelser gör det möjligt för ombuden att granska begravningsverksamheten samt förmedla önskemål från dem inte

som tillhör Svenska kyrkan. Ombudet har rätt att ställa frågor och göra

påpekanden när frågor begravningsverksamheten behandlas vid

om sammanträde i församlingen. Någon beslutanderätt tillkommer däremot inte ombudet.

4§

Bestämmelsen avser att stärka länsstyrelsernas tillsynsmöjligheter

genom ombudets skyldighet att rapportera missförhållanden till länsstyrelsen. Efter en sådan rapport ankommer det på länsstyrelsen att ta ställning till om åtgärder skall vidtas.

140 Författningskommentar

5 § Ersättningen till ombudet utgör en kostnad för begravningsverksarnheten. Det bör ankomma på länsstyrelsen att bestämma ersättningen för ombudet, eftersom denne kommer att vara törordnad av länsstyrel-

sen och utgöra en del av länsstyrelsens tillsynsverksamhet. Länsstyrel-

serna bör samråda med varandra vid bestämmandet av ersättningsnivån.

11 kap. 6 §

Kyrkogårds- och krematoriemyndighetemas status som myndigheter

upphör relationsändringen mellan staten och Svenska kyrkan.

genom Dessa begrepp har därför ersatts med begreppen innehavare av allmän begravningsplats respektive krematorium. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser

Lagen ändring i begravningslagen avses träda i kraft den l januari

om 2000, utom så vitt avser 9 kap. 2 8 §§ som avses träda i kraft den

- 1 oktober 1999. Skälet till att dessa bestämmelser bör träda i kraft tidigare är att sådana åtgärder fastställandet av avgiftssatsen för

som begravningsavgiften måste ske viss .tid innan lagändringarna i dess helhet kan börja tillämpas.

För dödsfall som inträffat före den 1 januari 2000 bör lagen i dess äldre lydelse tillämpas.

15.2 Förslaget till lag om ändring i lagen

med särskilda bestämmelser

1965:269

om kommuns och annan ut-

menighets debitering av skatt, m.m.

1 § I samband med relationsändringen mellan staten och Svenska kyrkan upphör rätten att ta ut församlingsskatt. Avgiftssatsen för begravningsavgiften skall emellertid bestämmas på samma sätt den nuvarande försarnlingsskatten, dvs. i förhållande till det antal skattekronor, som

Författningskommentar 141

enligt skattemyndighetens beräkning kommer att påföras de

avgiftsskyldiga vid taxeringen det år avgiftssatsen skall fastställas.

I andra stycket har hänvisningen till kyrkolagen strukits. Enligt 9

kap. begravningslagen skall församling är huvudman för

som begravningsverksarnheten fastställa avgiftssatsen för begravningsavgiften före november månads utgång. Någon möjlighet att vid senare tidpunkt fastställa arman avgiftssats finns inte.

3 § Begreppet kyrkliga samfälligheter har bytts ut mot sammanslutningar av församlingar för att korrespondera mot begreppet församling i begravningslagen. Någon ändring i sak är inte avsedd.

3 a § Ändringen av bestämmelsen innebär att kommun är huvudman för

som

begravningsverksamheten skall underrätta Skattemyndigheten om den

avgiftssats för begravningsavgiften fastställts för det kommande

som året samtidigt med underrättelsen om kommunalskattesatsen.

3 b § I kommitténs förslag behålls nuvarande uppbördssystem i stor utsträckning. Ändringarna i bestämmelsen medför att nuvarande

rapporteringssystem vad gäller församlingsskattesatsen blir tilllämpligt beträffande avgiftssatsenför begravningsavgiften. Församlingarna skall

således underrätta kommunen fastställd avgiftssats för begravnings-

om avgiften, varefter kommunen skall vidarebefordra dessa uppgifter till

skattemyndigheten.

4 § Bestämmelsen har ändrats för att bli tillämplig även avseende kommuns medel till -begravningsverksamheten Då medlen till begravningsverksarnheten skall hållas avskilda från övriga kommunala medel är det emellertid inte lämpligt att de blir föremål för den kollektiva slutavräkning som gäller för kommunalskattemedlen. Det sjunde stycket avser säkerställa att medlen till begravningsverksamheten blir föremål för individuell slutavräkning till respektive kommun.

4 a § Bestämmelsen har omarbetats på så sätt att begreppet begravningsavgift fått ersätta begreppet församlingsskatt. Detta innebär att för-

samlingars begravningsavgiftsmedel från uppbörds- och utbetalningssynpunkt behandlas på samma sätt som den nuvarande försam-

lingsskatten.

Ikraftträdandebestämmelse

Lagen om ändring i lagen 1965:269 med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. avses träda i kraft den 1 januari 2000, utom så vitt avser 3 a och 3 b §§ som avses träda i kraft den 1 oktober 1999. Skälet till att dessa bestämmelser bör träda i kraft tidigare är att sådana åtgärder som fastställandet

av avgiftssatsen för begravningsavgiften måste ske viss tid innan lagändringarna i dess helhet kan börja tillämpas.

15.3 till lag om ändring i lagen

Förslaget

1979:417 om och utbe-

utdebitering

av skatt vid i rikets in-

talning ändring

i kommuner, och för-

delning landsting samlingar.

4 §

Paragrafen har ändrats så att lagens 1 § om indelningsändringars

betydelse för bestämmande av skattesats blir tillämplig även på be-

gravningsavgiften.

Vid relationsändringen mellan staten och Svenska kyrkan blir

församlingsindelningen en inomkyrklig fråga. Samtidigt är nöd-

det

vändigt för uppbörden av en lokalt förankrad begravningsavgift att skatteñrvaltningen får kännedom om försarnlingsindelningen och de förändringar som sker i denna. I paragrafen har därför tillkommit en bestämmelse om att Svenska kyrkan är skyldig att till Riksskatteverket

anmäla de ändringar som sker i ñrsamlingsindelningen.

Ikraftträdandebestämmelse

Lagen om ändring i lagen 1979:417 om utdebitering och utbetalning

av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner, landsting och ñr-

Författningskommentar 143

samlingar träder i kraft den 1 januari 2000 samtidigt med reformen i

stat-kyrka-frågan.

15.4 till om i kom-

Förslaget lag ändring munallagen 1991:900

8 kap. 9 och 11 §§ När kommun är huvudman för begravningsverksamheten bör tidpunkten för fastställandet av avgiftssatsen for begravningsavgiften vara den samma som för kommunalskatten. Bestämmelserna har ändrats i syfte att möjliggöra gemensam rapportering av kommunalskattesats och avgiftssats.

Ikraftträdandebestämmelse

Lagen om ändring i kommunallagen 1991:900 bör träda i kraft den 1 oktober 1999. Fastställandet av avgiftssatsen och underrättelsen om denna måste ske viss tid innan reformen i stat-kyrka-frågan träder i kraft.

1997:42 145 SOU

Reservation

av ledamoten Susann Torgerson fp

avseende kapitel 8 Ansvaret för de särskilda gravplatserna för dem

inte tillhör något kristet trossamfund. som

I direktiven till Begravningsverksamhetskommittén BVK anger stats-

rådet att anordna och hälla särskilda gravplatser för icke

att ansvaret kristna trosbekärmare inte längre bör ligga på Svenska kyrkan. Av det skälet har BVK prövat olika lösningar, bland annat att lägga ansvaret på kommunerna eller länsstyrelserna. Utredningens majoritet har kommit till slutsatsen att det trots de uttryckliga direktiven på denna punkt ändå bäst föreslå pastoraten skall ha ansvaret för att anordna

är att att särskilda gravplatser för denna Jag att det av religions-

grupp. anser frihetsskäl hade varit bättre utredningen hade kommit fram till en

om lösning i enlighet med utredningsdirektiven.

Enligt min uppfattning kan det inte rimligt att staten uppdrar

vara

Svenska efter relationsändringen vid tusenârsskiftet att fort-

kyrkan

för att ordna avskilda begravningsplatser för personer som satt ansvara valt stå utanför varje kristet samfund. Av respekt för de märmiskor

att det här gäller borde utredningen aktivt ha sökt en lösning för att

mer finna lämplig huvudman utanför Svenska kyrkan. Det har inte fun-

en nits intresse för detta inom utredningen.

Jag mig utredningens förslag på denna punkt och

reserverar mot lämnar öppet för remissinstanserna att komma med förslag till hur

frågan kan lösas.

1997:42 147 SOU

Särskilt yttrande

ledamöterna Eva Segerström s, Lars

av

Åke s, Ingvar Paulsson s,

Lundberg

och Hiller-

Ashraf El Khabiry Marja

s

ström

v

Vi ställer bakom kommitténs förslag. Vi anser dock att kommittén oss inte i tillräcklig utsträckning beaktat demokratiaspekten. Demokrati innebär att staten och kommunerna skall göra det som medborgarna bestämmer att de skall göra. För att detta skall fungera krävs vital demokrati och ständigt pågående dialog. en en Kommunsarnrnanläggningarna minskade radikalt antalet förtroendevalda. Den pågående trenden att avskaffa kommunala nämnnu der betyder också i sig färre förtroendevalda. På sikt kan vi riskera att effektivitetssträvandena i förvaltningen gemensamma uppgifter gör av vi glömmer bort människorna människorna för vars skull samatt hället har påtagit sig att utföra de gemensamma uppgifterna. Parallellt med den utvecklingen pågår ett intensivt utredande, tänkande och konkreta projekt går ut på att förändra den demokratissom ka infrastrukturen för att underlätta för medborgarna att vara delaktiga

och ha inflytande.

Viljan ha inflytande och delaktig i samhällsutvecklingen är att vara något växer fram hos den enskilde utifrån hans eller hennes egna som erfarenheter. Det är viktig uppgift för samhället som helhet att en undanröja de hinder finns och riskerar uppstå, hinder som motsom verkar medborgarnas möjlighet att påverka. För är det mycket oroväckande om samhället kan tänka sig att oss för särskild samhällsuppgift med myndighetsutövning som berör oss en alla, ska endast begränsat antal människor, dvs. medlemmar i ett ett trossamfund ha rätt till inflytande. Människor med annan trosuppfattning ställs utanför möjligheten att påverka besluten.

148 Särskilt yttrande

Det är banalt att påpeka, nödvändigt i detta sammanhang; men begravningsverksamheten är en uppgift med bestämdhet kommer som att beröra oss alla.

Vi respekterar riksdagsbeslutet att Svenska kyrkan även efter år

2000 ska vara huvudman för begravningsverksamheten. Det

betyder

att Svenska kyrkans medlemmar kommer att kunna delta i

en naturlig

demokratisk process där beslutsfattarna väljs utifrån väljarnas prioriteringar. I dag är det ca 15 % befolkningen står utanför av som Svenska kyrkan. Med erfarenhet från andra länder är det troligt att fler väljer att inte ingå i Svenska kyrkan efter relationsändringen. Därmed ställs ärmu fler utanför möjligheten till inflytande och delaktighet. De slutsatser som hittills dragits erfarenheterna Svenska

av av kyr-

kans handhavande begravningsverksamheten är i positiva. av stort sett I den pågående snabba samhällsförändringen och ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan så är det ingalunda självklart den att uppfattningen kommer att bestå. Genom kommitténs förslag kommer rad

en väsentliga frågor att

regleras i lag. Viktiga beslut såsom fastställande begravningsavgift, av policyfrågor gentemot andra religioner och trosuppfattningar, plane-

ring av begravningsplatsernas utformning och inriktning kommer

av naturliga skäl att fattas på lokal nivå. Man kan räkna med att just besluten ska fattas på lokal nivå som kommer att inrymma olika uppfattningar mellan tillhöriga och icketillhöriga Svenska kyrkan. Det finns risk att t.ex. beslut been om gravningsavgiften kan uppfattas så att den också innefattar medel för

den inomkyrkliga verksamheten. Huruvida begravningsplatsen ska

vara vigd jord eller inte, att de redan invigda begravningsplatserna bör avsakraliseras av-vigas, är principfrågor kan komma behöva som att vägas för att olika intressegrupper ska känna sig behandlade med respekt. Med utgångspunkt i samhällets och medborgarnas ambitioner om ökat inflytande och delaktighet på alla nivåer vi kommitténs anser att

förslag om ombud utsedd länsstyrelsen inte uppfyller kravet på de-

av mokrati. En möjlig väg att uppfylla samtliga medborgares rättmätiga krav på delaktighet och insyn är att bilda nämnd uppgift är sköta en vars att begravningsverksamheten. Nämnden bör bestå representanter från av Svenska kyrkan och kommunen. Representationen fördelas så att Svenska kyrkan tillsätter platser i relation till antalet medlemmar och kommunen företräder de inte tillhör Svenska kyrkan. Först när som samtliga folkbokförda genom val har möjlighet att påverka representa-

Särskilt yttrande 149

tionen och därmed inriktningen och utformningen av verksamheten, kommer besluten att kunna uppfattas som objektiva.

En utökad representation i beslutsfattandet är än viktigare då kommittén mot direktiven föreslår att Svenska kyrkan även ska

- -

huvudman för de särskilda begravningsplatsema. vara

Bilaga 1

;får

Kommittédirektiv

Ändrade relationer mellan staten och Dir.

1995:162

Svenska kyrkan m.m.

Beslut vid rcgeringsszimmanträde den Zl december l995

Sammanfattning av uppdraget

litt principbeslut har fattats ändrade relationer mellan staten om och Svenska kyrkan prop. l995/96:80. bet. l995/96: KUIZ, rskr. l995/96:84. Med anledning härav behöver ett antal delfrågor utredas och lör detta ändamål skall följande utredningar tillsättas och särskilda uppdrag ges: utredning konstitutionella och andra rättsliga frågor, - om särskilt uppdrag till Riksskatteverket att utreda formerna för statlig uppbörd kyrkoavgift. av

inredning om begravningsverksanilieten.

särskilt uppdrag till Kammarkollegiet att utreda den kyrkliga egendomen vid relationsändring. en i utredning vården kulturhistoriskt värdefull kyrklig om av egendom och kyrkoarkiven. samt utredning personalfrågorna vid en ändring av relationer- - om statligt stöd till trossamfund. na och om Utredningarna skall ha regeringens prineipproposition och riksdagens beslut relationsändringen som utgångspunkt for om sitt arbete. Ett särskilt beredningsorgan skall inrättas För att underlätta insyn och samordning i utredningsarbetet. Samverkan skall också ske mellan statens och Svenska kyrkans utrednings-

arbeten. l det statliga utredningsarbetet skall prövas de kostnader som förslagen för med sig och hur dessa skall finansieras. En

grundläggande förutsättning skall därvid statsfinansiellt vara en neutral lösning.

Utgångspunkter

Riksdagen har efter förslag av regeringen prop. 1995/9680. bet. l995/96:KU l rskr. l995/9öz84 fattat ett principbeslut om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan. l det följande redovisas några de väsentligaste utgangspunkterna av för detta beslut.

Den demokratiska pICL.S'.'L'II

Ingen annan reform har i modern tid varit föremål lör sa omfattande och ingående överväganden under sa lång tid som frågan om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan. Det principiella ställningstagande som nu gjorts har successivt mognat fram under en demokratisk beslutsproeess i både som omfattning, djup och längd har motsvarigheter. Den stora omvandling som Sverige genomgått under de senaste etthundrafemtio åren till följd industrialiseringen. sekulariseringen och av invandringen har i grunden förändrat statskyrkosystesynen met.

Ett förändrar .vumlicll/c

Den kyrkliga verksamheten har traditionellt sett haft stor betydelse och varit viktig del i samhällsutveeklingen. Under en senare decennier har takten i förändringarna ökat och har tätt se att det svenska samhället blivit alltmer mångkulturellt och mångreligiöst ett led i den internationella integreringen. som Detta har bl.a. medfört att Svenska kyrkan inte längre har den självklara position den har haft tidigare. Svenska kyrkan som får verka under andra förutsättningar än de fanns i nu som en tid då kyrkans myndighetsprägel tydlig och framträdande. var Genom Sveriges ökade internationalisering och den stigande värdepluralismen i vårt samhälle har också relationerna mellan trossamfunden förändrats. Det mest påtagliga är tillväxten av

den romersk-katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna, det ökade inslaget icke-kristna trosbekännare samt förändringarav i den svenska frikyrkorörelsen. Särskilt tydliga blir förändna ringarna inom vissa delar storstadsområdena där invandrarna av betydande andel befolkningen. Det finns anledning utgör en av att detta förhållande består och att tillhörigheten till anta Svenska kyrkan del håll blir relativt låg medan andra en håll även fortsättningsvis hög andel invånarna kommer att en av tillhöra Svenska kyrkan. För Svenska kyrkan, invandrarsamfunden och frikyrkorna ställer detta krav en ökad anpassning till de förändrade förhållandena. Samverkan mellan trossamfunden har också breddats och det ekumeniska arbetet intensilierats och fördjupats under senare årtionden. Den här i drag skisserade utvecklingen ligger bakom grova behovet att ändra stat-kyrkarelatioiterna i riktning mot att av Svenska kyrkan och övriga trossamfund blir mer jämställda än för närvarande.

Beredningen .vIczt-kyrkcifráigzm uv

Sedan 1950-talet har frågan om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan övervägts ett antal statliga utredningar av både politisk och mera teknisk karaktär. Vissa reformer av mera inom kyrkan delvis stor betydelse har också genomförts, av särskilt under 1980-talet, någon grundläggande ändring av men relationerna har inte kommit till stånd. Kyrkoberedningen redovisade emellertid under våren 1994 i sitt slutbetänkande Staten och trossamfunden SOU l994z42 förslag till framtida relationer mellan staten, Svenska kyrkan och övriga trossamfund. Förslagen från Kyrkoberedningen gick sedan ut en mycket bred remiss och härefter vidtog under våren 1995 partiledaröverläggningar i ämnet. Vid överläggningama framkom det att det fanns betydande parlamentarisk majorien tet för förändring stzit-kyrkarelatioiterna. Vidare fördes en av särskilda överläggningar mellan regeringen och Centerpartiet vilka resulterade i en samsyn i denna fråga. Regeringen

redovisade härefter sitt principförslag om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan till l995 års kyrkomöte. Förslaget grundade sig de olika överläggningarna. l sitt yttrande gav kyrkomötet regeringen till känna att skrivelsens grundelement, så som andra kyrkolagsutskottet preciserat dem. tillgodoser Svenska kyrkans behov och därmed kan ligga till grund för reformarbetet. Kyrkomötets beslut fattades med mycket stor majoritet.

l proposition l995/96:80 Ändrade relationer mellan

staten och Svenska kyrkan förelade regeringen riksdagen sitt förslag till riktlinjer för det fortsatta arbetet med relationsändringen. Riksdagen godkände förslaget den 8 december 1995. Av riktlinjerna framgår att det behövs ett fortsatt statligt utredningsarbete i fråga om konstitutionella och andra rättsliga frågor, uppbörd av kyrkoavgift, begravningsverksamheten, den kyrkliga egendomen, vården av kulturhistoriskt värdefull egendom och kyrkoarkiven samt personalfrågor och statligt stöd till trossamfund. Särskilda åtgärder behöver också vidtas för att underlätta insyn i och samordning mellan utredningarna.

Samverkan skall vidare ske mellan statens och Svenska kyrkans utredningsarbeten. Det inomkyrkliga utredningsarbetet syftar till/att ta fram ett underlag för kyrkomötets beslut ett

om framtida kyrkligt regelsystem. Svenska kyrkans centralstyrelse har det övergripande ansvaret för detta arbete inför kyrkomötet. Fyra särskilda utredningsgrupper under ledningsgrupp skall

en göra utredningarna på den kyrkliga sidan.

För det statliga utredningsarbetet skall följande gälla.

Utredning om konstitutionella och andra rättsliga frågor

Den rättsliga regleringen

Principbeslutet om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan förutsätter konstitutionell reglering Svenska

en ny av kyrkans förhållanden. Dessutom ligger det i beslutet

att genomföra en mera Övergripande reglering i fråga samtliga

om trossamfund. Dessa och angränsande frågor rör den

som rättsliga regleringen av trossamfund bör hanteras i särskild

en

utredning med den inriktning framgår det följande.

som av

l fråga Svenska kyrkans förhållanden finns det särskilda

om

hur föreskrifter skall meddelas. nämligen i övergångsregler om bestämmelserna till regeringsformen. l fråga andra trossam-

om fund finns inte några särskilda regler normgivningen.

om Föreskrifter sådana trossamfund får meddelas i enlighet med

om rcgeringsformcns allmänna bestämmelser. Det blir då närmast fråga föreskrifter enskildas personliga och ekonomiska

om om förhållanden inbördes 8 kap. 2 § regeringsformen.

Enligt principbeslutet relationsändringen skall normgiv-

om ningsreglerna i övergångsbestämmelserna till regeringsformen upphävas och i stället bör det i 8 kap. regeringsformen tas regler normgivning angående Svenska kyrkan och andra

om trossamfund. Tanken är att en sådan grundlagsbestämmelse sedan skall utgöra grunden för den särskilda lagstiftning som kan behövas för framför allt Svenska kyrkans förhållanden. Det skall alltså skapas kategori föreskrifter om normgivning,

en ny nämligen föreskrifter trossamfund. Utredningen skall, med

om ledning vad kyrkomötet uttalat i frågan 2KL l995zl 5.27,

av lämna förslag till hur sådan grundlagsbestämmelse bör

en utformas. Dessutom skall frågan handlingars offentlighet i

om Svenska kyrkan utredas med inriktning att offentlighetsprincipen skall tillämpas även i fortsättningen. l detta sammanhang behöver också Kyrkoberedningens förslag till lag om tystnadsplikt inom Svenska kyrkan bedömas. Detsamma gäller frågan

det finns ett behov av sekretess vid den uppbördshjälp som om staten skall lämna kyrkan.

Slutligen skall utredningen göra en sammanställning av hur ändringen relationerna påverkar det statliga regelsystemet

av utöver vad särskilt tas i dessa direktiv. Utredningen

som upp skall också överväga behovet författningsändringar beträffan-

av de de icke-territoriella församlingarna och föreslå ändringar i detta hänseende.

En lag om Svenska kyrkan Även vid relationsändring behövs det viss begränsad

en en lagstiftning om Svenska kyrkan. Enligt principbeslutet skall det skapas en särskild lag om Svenska kyrkan. Utredningens uppgift detta område är att utforma bestämmelserna i en sådan lag.

Lagen skall endast innehålla det som är principiellt viktigt och som uttrycker Svenska kyrkans grundläggande karaktär. Det innebär att det i lagen skall finnas vissa basbestämmelser om Svenska kyrkans identitet och om kyrkans organisation. Lagen bör innehålla regel som klart säger att Svenska kyrkan som

en trossamfund är ett eget rättssubjekt som bl.a. kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Vidare bör det finnas bestämmelser om såväl den lokala som den regionala nivån inom kyrkan, dvs. församlingarna och stiften. Det bör i lagen slås fast att församlingar och kyrkliga samfalligheter. som egna juridiska personer, med vissa undantag är territoriella och omfattar dem som tillhör Svenska kyrkan och är folkbokförda inom respektive församling. Församlingarnas kommunstatus skall dock upphöra och de rättsliga konsekvenserna av detta skall beaktas. Lagreglerna bör utformas ett sådant sätt att de uppgifter och den grundläggande kompetens som tillkommer de olika kyrkliga nivåerna klarläggs. En Litgångspunkt kan därvid vara vad 1995 års kyrkomöte har gett uttryck i den delen 2KL l995zl s. 32 ff. Lagen om Svenska kyrkan skall föreskriva skyldigheten för dem tillhör kyrkan att betala en

som lokalt och regionalt beslutad kyrkoavgift. Det kan också finnas ett behov av några grundläggande regler om den kyrkliga egendomen.

Kyrkomötet har i sitt yttrande över regeringens förslag till ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan tagit

upp frågan den kyrkliga uppbörden bör kallas kyrkoavgift eller

om kyrkoskatt. Efter ett längre resonemang för och emot de båda alternativen kommer kyrkomötet fram till att det i statsrättslig mening är fråga obligatorisk avgift för dem som tillhör

om en kyrkan. Kyrkomötet emellertid att staten bör kunna

anser

acceptera att den lagstadgade kyrkoavgiften med kyrkorättslig motivering betecknas kyrkoskatt. Med hänsyn till den vikt kyrkomötet tillmätt frågan uppbördens benämning efter

om relationsändringen bör utredningen överväga även denna fråga.

Bestämmelser om de kyrkliga valen kommer framöver att hanteras inom ramen för en inomkyrklig reglering. Utredningen skall emellertid överväga om lagen om Svenska kyrkan bör innehålla någon grundläggande bestämmelse om dessa val.

l utredningsarbetet skall gränsdragningen mellan innehållet i lagen om Svenska kyrkan och en inomkyrklig reglering närmare prövas. Därvid bör utredningen särskilt beakta behovet av att kunna utforma en inomkyrklig reglering utan en alltför långtgående bindning i den statliga regleringen och det principiellt angelägna i att lagen inte blir alltför omfattande.

De ändrade relationerna mellan staten och Svenska kyrkan skall gälla fr.0.m. den l januari 2000. Kyrkomötet måste innan dess kunna besluta om det nya inomkyrkliga regelverket. Detta kommer att kräva vissa tillfälliga Övergångsbestämmelser avseende kyrkomötets beslutskompetens. Enligt den tidsplan som Svenska kyrkans centralstyrelse gjort for det inomkyrkliga utredningsarbetet behöver kyrkomötet fatta sitt beslut om det nya regelverket under våren 1999. Detta för att det skall finnas tillräckligt med tid för information och utbildning om de nya förhållandena innan dessa börjar gälla. l utredningsarbetet skall bl.a. mot denna bakgrund prövas behovet av och läggas fram förslag till de särskilda Övergångsbestämmelser som kan krävas i samband med reformens genomförande.

En lag om trossamfund

En ny ordning för förhållandet mellan staten och Svenska kyrkan syftar bl.a. till en mer likvärdig behandling av Svenska kyrkan och de andra trossamfunden. Ett viktigt steg i dessa strävanden är att ge alla trossamfund en möjlighet att i formellt och rättsligt hänseende uppträdajust trossamfund. Det skall

som kunna ske genom att det skapas en särskild rättslig form för

trossamfund i enlighet med förslag i Kyrkoberedningens

slutbetänkande. Beredningen utvecklar där sin syn behovet av en särskild lag om trossamfund som bI.a. skulle innehålla vissa regler om trossamfundens rättsliga förhållanden. Med utgångspunkt i det förslaget och med beaktande av vad remissinstanserna gav uttryck i den delen skall utredningen ytterligare belysa vad en sådan lag bör innehålla i syfte att ge goda arbetsförutsättningar och så likvärdiga förhållanden som möjligt för olika trossamfund samt utarbeta ett förslag till lagtext.

Särskilt uppdrag till Riksskatteverket att utreda formerna för statlig uppbörd av kyrkoavgift

Nuvarande färsamlingsskatt blir lcyrkoczvgifr Församlingar och kyrkliga samfálligheter inom Svenska kyrkan har i egenskap av kyrkliga kommuner rätt att ta ut skatt för sin verksamhet lokal och regional nivå. Svenska kyrkans verksamhet riksplanet finansieras huvudsakligen genom bidrag ur kyrkofonden, vars främsta inkomstkälla är den allmänna kyrkoavgiften. Denna avgift skall pastoraten enligt 42 kap. 13 § kyrkolagen 1992:300 varje år betala till fonden med l6 öre per skattekrona och avgiften beräknas respektive pastorats skatteunderlag.

Den nuvarande församlingsskatten skall ersättas av en obligatorisk kyrkoavgift för dem som tillhör Svenska kyrkan. Kyrkoavgiften skall kostnadsfritt för kyrkan tas ut tillsammans med och samma sätt som inkomstskatten. Den som inte tillhör Svenska kyrkan skall inte vara skyldig att betala någon avgift till kyrkan.

Uppbörd av kyrkoavgiften Riksskatteverket skall efter samråd med Svenska kyrkans centralstyrelse lägga fram förslag till hur uppbörden av kyrkoavgift kan fogas i systemet för uppbörd av skatt. I uppdraget ingår vidare att utreda frågan utebliven betalning och hur

om krav inbetalning av obetalda belopp skall hanteras samt vid

vilken tidpunkt och vilket sätt uppburna avgifter skall redovisas och betalas till kyrkan.

Slutligen skall Lippmáirksammas att den kyrkliga indelningen efter relationsändringeii i princip blir inomkyrklig fråga och

en hur detta påverkar uppbördshjälpen.

.Jm/ru Ir..cIIII/lIII/.v uppbörd Även andra fund än Svenska kyrkan skall efter beslut

trossam av regeringen kunna hjälp med avgiftsuppbörd genom skattemyndigheternas försorg. Riksskatteverket skall utreda de tekniska förutsättningarna för ett sådant stöd och lämna ett principförslag för hur detta skall kunna utformas och kostnaderna härför. Om andra trossamfund än Svenska kyrkan erbjuds uppbördshjälp. har det ansetts viktigt att de medlemmar

så önskar skall betala sin avgift annat sätt än genom som skattemyndigheternas försorg. Det har bla. ifrågasätts om inte trossamfunden är tvungna att inhämta varje medlems medgivande innan uppgifter lämnas till skattemyndigheterna som underlag för uppbörden. Riksskatteverket skall överväga denna fråga och dess kostnadsaspekter samt föreslå hur man kan tillgodose behovet sekretess vid hjälp med uppbörd till andra

av trossamfund än Svenska kyrkan.

Förslagen från Riksskatteverket skall vara statsftnansiellt neutrala.

Lugtexl

Riksskatteverket skall lägga fram förslag till de lagändringar som uppbördshjälpen kan kräva.

i Utredning om begravningsverksamheten

A nwar och fÖIYILSIiJI/Hlillgclr

Det råder allmän enighet om att samhället har ett grundläggande ansvar för begravningsverksamheten. Samhällets ansvar avser varje medborgare oavsett religiös Lippfattning.

Svenska kyrkan har i dag hand om den helt övervägande

l0

delen av de allmänna begravningsplatserna. Flertalet av dessa är kyrkogårdar, dvs. gravplatser belägna kyrkotomt. Även

en vid ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan bör ansvaret för såväl de befintliga de framtida allmänna

som begravningsplatserna ligga Svenska kyrkan. Samtidigt bör de möjligheter till lokala lösningar med en borgerligt kommunal huvudman som finns i dag vara kvar. Likaså bör det även fortsättningsvis vara möjligt att anordna enskilda begravningsplatser.

Ansvaret för att bereda icke-kristna trosbekännare tillgång till särskilda begravningsplatser ligger i dag hos stiftssamfälligheterna. l framtiden bör detta ansvar inte längre ligga ett kyrkligt organ.

Uppdraget

Utredningen om den framtida begravningsverksamheten skall närmare analysera de praktiska, ekonomiska och rättsliga konsekvenserna av en sådan ordning för bcgravningsverksamhetens organisation som nu har angetts. Det är särskilt viktigt att klargöra vilka uppgifter följer ett huvudmannaskap.

som av dvs. vad som närmare skall anses innefattas i begreppet begravningsverksamhet. Utredningen skall också utforma ett förslag till den lagstiftning som behövs.

F inansierin gs/rågor

Begravningsverksamheten finansieras i dag huvudsakligen genom församlingsskatten. Principbeslutet om nya relationer mellan staten och Svenska kyrkan innebär att skattskyldigheten upphör samtidigt det skall införas obligatorisk skyldig-

som en het att betala avgift för dem som tillhör kyrkan. Principbeslutet förutsätter att begravningsverksamheten för dem som tillhör Svenska kyrkan skall finansieras via den obligatoriska kyrkoavgiften. Utredningen skall efter samråd med Riksskatteverket och Svenska kyrkans centralstyrelse överväga de ekonomiska och praktiska frågor som kan uppstå med sådan ordning.

en

Därefter återstår frågan om hur de som inte tillhör Svenska

kyrkan skall betala den del av kostnaderna för begravningsverksamheten som faller dem. Här kan man tänka sig olika modeller inom ramen för ett lokalt baserat system. Utgångspunkten skall vara att finna en enkel och praktiskt hanterbar ordning som inte strider mot den kommunala Iikställighetsprincipen samtidigt som den måste vara godtagbar från religionsfrihetssynpunkt.

En lösning kan vara att församlingarna efter särkostnadsredovisning for begravningsverksamheten fastställer avgift,

en en annan att en lokal avgift fastställs av respektive borgerlig kommun, även det efter särkostnadsredovisning från församlingarna. Att kostnaden tas upp i den allmänna kommunala budgeten bör däremot uteslutas. Utredningen skall närmare överväga de modeller som kan komma i fråga och därvid belysa de administrativa och ekonomiska konsekvenserna.

I dag finns ett frivilligt clearingsystem som i huvudsak innebär att en person som var folkbokförd i ett pastorat kan begravas i ett annat utan särskild kostnad för dödsboet, varvid pastoraten sinsemellan utjämnar kostnaderna. Det finansiella system som utredningen föreslår för begravningsverksamheten skall också kunna inrymma en obligatorisk riksomfattande begravningsclearing gmellan de olika typerna huvudmän.

av

Begravningsclearingen bör också omfatta begravningar

judiska och muslimska begravningsplatser. Utredningen skall analysera behovet av lagstiftning och utarbeta eventuella lagförslag.

Särskilt uppdrag till Kammarkollegiet att utreda den kyrkliga egendomen vid en relationsändring De olika slagen av egendom Den kyrkliga egendomen brukar från rättsliga utgångspunkter delas i kyrkokommunal egendom, förenings- och stiftelseegendom samt specialreglerad egendom. Den sistnämnda egendomen är underkastad särskilda rättsregler till skydd för intresset att tillgångarna bevaras och används för de ändamål som de ursprungligen varit avsedda för. Ser i stället till de

man

6-17-0372

l2

ändamål den kyrkliga egendomen avser att tjäna, delas

som egendomen i den kyrkliga förvaltningsförmögenheten å ena sidan och den kyrkliga finansförmögenheten å den andra. Till förvaltningsförmögenheten hänförs egendom som genom sitt ändamål tjänar den kyrkliga verksamheten men inte ger någon direkt avkastning. Till finansförmögenheten hänförs sådan egendom avkastar medel och som kyrkan innehar för att

som finansiera sin verksamhet.

Äganderättsförhållandena beträffande den specialreglerade egendomen är många gånger oklara medan detta problem generellt sett inte gäller för övrig egendom. För den specialreglerade egendomen finns större delen av reglerna i kyrkolagen och för den övriga egendomen gäller vanliga kommunalrättsliga eller förenings- och stiftelserättsliga regler. Från och med den l januari 1995 har den tidigare pastoratsvisa förvaltningen av merparten den specialreglerade egendomen i stor utsträck-

av ning sammanförts stiftsvis. Reformen har medfört förenklingar och effektiviseringar någon ändring av äganderättsför-

men hållandena har inte skett och har inte heller varit avsikten.

Lagstiftnings- eller .stiftelsemodell

Den kyrkliga egendomen skall efter en relationsändring mellan staten och Svenska kyrkan stå till kyrkans förfogande. Vid en relationsändring är det främst den specialreglerade egendomen

kommer att beröras. För den övriga egendomen gäller som ingen särskild reglering och det råder regelmässigt inte heller någon tvekan om äganderätten. Övergångsvis kan dock vissa regler behövas för den församlingskommunala egendomen och viss permutationslagstiftning för förenings- och stiftelseegendomen.

Beträffande den specialreglerade egendomen möjlighet

är en att vid relationsändringen föra över tillgångarna till nybildade stiftelser både äger och förvaltar egendomen. En annan

som möjlighet, skall ett huvudalternativ i utredningsarbetet,

som vara är en lagstiftningsmodell som innebär att grundläggande föreskrifter om den kyrkliga egendomen tas i lagen om

l3

Svenska kyrkan och att kyrkomötet grundval av dessa regler får utfärda närmare bestämmelser om förvaltningen.

Äldre ráittvinslitzlt

Kammarkollegiet har i framställning till regeringen den l8

en september l989 föreslagit att vissa äldre rättsinstitut m.m. avvecklas. Förslagen kan leda till att det uppkommer både rättsliga och ekonomiska konsekvenser för Svenska kyrkan. Framställningen har remissbehandlats och därvid i allt väsentligt bemötts positivt. Frågan avveckling har sedan varit föremål

om för närmare överväganden inom regeringskansliet. Av framställningen och remissyttrandena framgår att underlaget för ett eventuellt avvecklingsbeslut behöver kompletteras i skilda hänseenden. Frågan om en avveckling av de äldre rättsinstituten bör vidare prövas i ett större sammanhang. Detta kan lämpligen ske i utredningsarbetet den kyrkliga egendomen vid

om Förändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan.

Uppdraget

Kammarkollegiet skall i möjligaste mån undersöka den kyrkliga egendomens ursprung och omfattning samt kartlägga hur de olika slagen egendom berörs av relationsändringen. Vidare

av skall kollegiet föreslå hur den kyrkliga egendomen efter ändringen relationerna skall stå till kyrkans förfogande enligt

av stiftelse- och Iagstiftningsmodellerna. De skattemässiga konsekvenserna varje modell bör särskilt redovisas.

av

Kollegiet skall också överväga om det finns behov av att skapa statlig tillsyn över att den kyrkliga egendomen inte

en används För främmande ändamål och hur revisionen skall ske. Förslag hur de äldre rättsinstituten skall avvecklas och vilka

om övergångslösningar erfordras vid en sådan avveckling bör

som också läggas fram. Eventuella problem när det gäller den kyrkliga egendomen vid övergången till de nya relationerna bör uppmärksammas.

l4

Utredning vården av kulturhistoriskt värdefull kyrklig

om egendom och kyrkoarkiven

Kulturarvet i allmänhet

Det är viktig nationell angelägenhet att skydda och vårda vår

en svenska kulturmiljö, ett arv från tidigare generationer. Ansvaret för kulturarvet delas av alla både enskilda, kommuner och

staten. Det är en allmän skyldighet att visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. Länsstyrelserna har tillsyn över kulturmiljövården inom respektive län medan Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer har det övergripande ansvaret for hela landet.

Svenska kyrkans kulturminnen intar en central plats i vårt kulturarv. Kyrkobyggnaderna visar ett i alla landsändar synligt sätt samhällshistorien hur kyrkans och statens fram-

växt är sammanvävda i varandra. Reglerna om de kyrkliga kulturminnenas skydd tas därför upp i ett särskilt kapitel i lagen 1988:950 om kulturminnen m.m. Här finns föreskrifter om kulturhistoriska värden i kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser. Skyddet innebär i korthet att de kyrkliga kulturminnena skall vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas.

Ansvaret för vården och underhållet av de kyrkliga kulturminnena vilar Svenska kyrkans församlingar och kyrkliga samfálligheter. l första hand betalas kostnaderna för detta med församlingsskatten. Till kostnadskrävande underhåll och restaurering av kulturhistoriskt värdefulla kyrkor kan bidrag ur kyrkofonden beviljas och till restaurering av äldre domkyrkor kan visst statsbidrag utgå.

Utgångspunkter

Följande utgångspunkter skall gälla for utredningsarbetet om den kulturhistoriskt värdefulla egendomen.

Kulturminneslagens skydd för de kyrkliga kulturminnena -

skall behållas även vid ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan.

IS

Relationsändringen i sig skall inte leda till försämrade förutsättningar för vard och underhåll av kyrkans kulturhistoriska värden i framtiden. Svenska kyrkan skall även framdeles genom sina försam- lingar och samfálligheter ha ansvaret för kyrkobyggnadernas vård och förvaltning, liksom för de kyrkliga inventarierna och de övriga kyrkliga kulturminnen som skyddas genom kulturminneslagen. Bevarandet de kyrkliga kulturminnena är en angelägenhet v av för hela samhället och svenska folket. Det är inte rimligt att den totala kostnaden för detta allmänintresse bärs endast av

tillhör Svenska kyrkan. Kyrkan skall därför kunna dem som

viss ersättning för Lmderhållet av de kyrkliga kulturvärdena. l den utsträckning ersättning lämnas skall den vara ett led i ett ömsesidigt åtagande av staten och Svenska kyrkan att bevara de kulturhistoriska värdena inom kyrkan. Detta bör komma till uttryck genom en långsiktig överenskommelse mellan staten och kyrkan. Svenska kyrkans sammanlagda uttag av kyrkoavgift skall minskas i totalt samma omfattning som den statliga ersättningen för de kyrkliga kulturminnena uppgår till. Ersättningen skall utformas så att den uppmuntrar till ett rationellt och effektivt underhåll med beaktande av de kulturhistoriska kraven. När omfattningen och utformningen av ersättningen bestäms skall man beakta det statliga stöd för kulturminnesvård som redan finns.

Uppdraget :len kulturhistoriskt värdefulla egendomen

om Utredningen skall från dessa utgångspunkter ta fram ett underlag for prövning vad är skälig storlek den

av som statliga ersättningen for vård och underhåll av de kyrkliga kulturvärdena. Vidare skall utredningen föreslå vilka principer, villkor och former bör gälla för en statlig ersättning av

som detta slag. Utredningen skall också lägga fram förslag om hur den i det föregående skisserade avräkningen mellan den statliga

ersättningen och kyrkoavgiften närmare bör till. Förslaget skall utformas så att man givetvis inte rubbar kyrkans rätt att självständigt bestämma sitt avgiftsuttag.

l sitt arbete skall utredningen ta del av och beakta de förslag som kommer att läggas fram inom detta område av den statliga Kulturarvsutredningen Ku l994z09 och l993 års kyrkobyggnadsutredning, tillsatt av Svenska kyrkans centralstyrelse.

Förslagen från utredningen skall vara statsfinansiellt neutrala.

Kyrkoarkiven

Kyrkoarkiven utgör liksom kyrkobyggnader och andra kyrkliga kulturminnen en del av vårt nationella arv. Det slås också fast i arkivlagen 1990:782 att arkiven är en del av det nationella kulturarvet. Arkivlagens föreskrifter gäller både statliga. kommunala och kyrkokommunala myndigheters och beslutande församlingars arkiv. Kyrkolagen hänvisar i sin tur till arkivlagen när det gäller församlingars och kyrkliga samfälligheters arkiv.

Arkiven skall bevaras, hållas ordnade och vårdas så att de tillgodoser rätten del allmänna handlingar. behovet

att ta av av information för rättskipningen och förvaltningen samt lillgodoser forskningens behov.

Riksarkivet är central förvaltningsmyndighet för arkivfrågor och skall främja en god arkivhantering samt bevara. vårda. tillhandahålla och levandegöra arkivmaterial. Riksarkivet är chefsmyndighet för de sju landsarkiven Uppsala. Vadstena. Visby. Lund. Göteborg. Härnösand. Östersund. är

som arkivmyndigheter inom sina distrikt.

Av arkivlagen framgår vidare att om en myndighets verksamhet upphör och dess verksamhet inte förs över ett annat statligt skall myndighetens arkiv överlämnas till en

organ arkivmyndighet inom tre månader inte regeringen eller den

om myndighet regeringen bestämmer föreskriver något annat.

De kyrkliga arkiven representerar ett omfattande historiskt material med rötter i medeltiden. De är i huvudsak av två olika slag, nämligen kyrkobokföringsarkiven och de kyrkokommunala arkiven. l kyrkobokföringsarkiven ingår också de löpande

l7

folkbokföringsregistren fram till den l juli l99l. Då övertog de lokala skattemyndigheterna ansvaret för folkbokföringen från pastorsämbetena. Inför lolkboktöringsreformen beslutade

regeringen den 26 april l990 att kyrkobokföringsarkiven skulle

föras över från pastorsämbetena till landsarkiven. Material fram till omkring 1895 inlevererat. Materialet efter 1895 ligger

är nu kvar hos församlingarna Det beräknas uppgå till 20 000

. - 25 000 hyllmeter. Mikrofilmning pågår för leverans till landsarkiven. Enligt beslut regeringen den 5 september l99l bör

av överföringen och mikroñlmningen vara färdig inom högst 20 år. Arbetet beräknas avslutat omkring år 20l0.

vara

Svenska kyrkans arkivmaterial efter den l juli l99l är till stor del ADB-fört. Omfattningen har inte mätts upp. Detta material innehåller bl.a. kyrkans löpande medlemsregister och det skall också sikt inlevereras till landsarkiven.

De kyrkokommunala arkiven beräknas omfatta 25 000

- 30 000 hyllmeter. Material fram till omkring år 1900 är inlevererat till landsarkiven även det materialet bör

men yngre

levereras dit. Övriga handlingar i kyrkoarkiven gäller den

frivilliga församIingsverksamheten, föreningar, donationer m.m.

Uppdraget beträffar-ide de Iryrkliga cu-kiven

När det gäller de kyrkliga arkiven bör utredningen undersöka vilka problem kan uppstå i samband med relationsändring-

som

och föreslå lösningar dessa. Utgångspunkten för överen vägandena bör därvid vara att möjligheterna att ta del av arkivmaterialet inte skall försämras eller fördyras för allmänheten, rättskipningen och förvaltningen eller forskningen.

Utredning personalfrågorna vid en ändring av relatio-

om

och om statligt stöd till trossamfund nerna Biskopar och präster

Svenska kyrkan har cirka 25 000 anställda. varav omkring 3 200 på prästtjänster med statligt reglerade anställningsvillkor.

Prästtjänsterna är inrättade antingen i pastoraten eller i stifts-

samfälligheterna. l varje stift skall det finnas en tjänst som biskop; Uppsala stift har vid sidan ärkebiskopen en biträdan-

av de biskop. Varje pastorat skall ha en tjänst som kyrkoherde. l domkyrkopastoraten är det domprostarna som är kyrkoherdar. l pastoraten kan det också finnas komministertjänster och stiftssamfälligheterna har tjänster som stiftsadjunkt, kontrakts-

adjunkt och pastorsadjunkt.

Biskoparna utgör statliga förvaltningsmyndigheter

egna under regeringen och har statliga anställningar. Prästerna har statligt reglerade tjänster i kyrkliga kommuner. Anställningsvillkoren framgår bl.a. kyrkolagen och Förordningen

av 1993:997 biskops- och prästtjänster samt av Avtal för

om kyrkliga tjänster AKT och när det gäller biskoparna även

- -

Avtal regeringsbeslut avlöningsförmåner för vissa av om om högre tjänster m.fl. Arbetsgivarverket företräder pastoraten och stiftssamfällighetema när det gäller fastställande av prästernas avlöningsförmåner Verket är också i vissa avseenden

m.m.

arbetsgivarföreträdare för biskoparna.

Samtliga biskopar och cirka 900 präster har i dag fullmaktstjänster och kan inte från sina anställningar. För

sägas upp prästernas del innebär det att drygt en fjärdedel har ett sådant skydd.

Biskoparna och prästerna har pensionsrätt enligt det statliga pensionsavtalet PA-9l, Pensionsplan för arbetstagare hos staten m.fl. Pensionsfönnånema betalas ur kyrkofonden. Administrationen sköts av Statens löne- och pensionsverk.

Övriga anställda

Den ojämförligt största delen Svenska kyrkans anställda har

av kyrkokommunalt reglerade tjänster i församlingar och samfälligheter. Till denna stora grupp hör kyrkomusiker, församlingssekreterare, diakoner, förskollärare, kanslichefer, kyrkokamrerer,

kyrkvaktmästare, kyrkogårdsföreståndare, kyrkogârdsarbetare,

stiñsjurister, stiftsjägmästare, stiftsskogvaktare, stiftskonsulenter, kontorspersonal m.fl. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund företräder arbetsgivaren i fråga om fastställan-

l

de avlöningsförmzmer för dessa anställda. De har

av m.m. pensionsrätt enligt det kommunala pensionsavtalet PA-KL. Administrationen kommunernas pensionsanstalt KPA.

sköts av Kostnaderna för pensionsförniånerna betalas av respektive

eller stiftssainfzillighct. l vissa fall utgår kostnadsbidrag pastorat från staten enligt särskilda regeringsbeslut.

Bestämmelserna den kyrkomusikaliska verksamheten i

om Svenska kyrkan finns i 37 kap. kyrkolagen. Tjänster som kyrkomusiker är domkyrkoorganist. organist och kantor.

Kyrkomusikertiänsterrta fördes över från statlig till kyrkokommunal reglering den l juli 1990. Samtidigt blev pastoraten huvudmän för den kyrkomusikaliska verksamheten. De kyrkomusiker vid övergången hade tjänster tillsatta med fullmakt

som eller konstitutorial och därför inte kunde sägas upp blev

som enligt Övergångsbestämmelserna till lagen l989z8 om kyrkomusiken i Svenska kyrkan skyldiga att utöva sin tjänst genom att fortsätta sitt arbete pastoratet.

l dag finns det bara tre organister som har fullmaktstjänst. Härtill kommer l l0 skolkantorer har kombinerad lärar- och

som kyrkomusikertiänst tillsatt med konstitutorial. För en sådan kombinerad tjänst är det den borgerliga kommunen som är arbetsgivare och betalar hela lönen. Pastoratet ersätter sedan kommunen för den kyrkomusikaliska delen av lönekostnaden.

Uppdraget berliififzirlc/c persnrmlfrcigornzI

Utredningen bör föreslå vilka åtgärder som behöver vidtas beträffande den kyrkliga personalen i samband med att relatio-

ändras mellan staten och Svenska kyrkan. Utredningen nerna bör därvid bl.a. beakta föreskrifterna om skydd för arbetstagares rättigheter vid övergång av verksamhet i lagen l982z80 om anställningsskydd och i lagen 1976:580 om medbestämmande i arbetslivet.

Frågor som hänger samman med fullmaktshavarnas speciella ställning behöver särskilt analyseras och förslag till lösning utarbetas. Likaså behöver utredningen särskilt uppmärksamma och överväga frågan relationsändringens inverkan gjorda

om

pensionsutfastelser. Utgångspunkten skall därvid vara att de gjorda utfästelsertta inte får försvagas eller minskas.

.Stöd till andra trosxsani/inu/ Sedan år l97l har statsbidrag utgått till andra trossamfund än Svenska kyrkan. Enligt förordningen I 989:27lon1 statsbidrag till andra trossamfund än Svenska kyrkan kan statsbidrag lämnas för religiös verksamhet verksamhetsbidrag, lokaler till religiös verksamhet lokalbidrag och teologiska seminarier m.m. utbildningsbidrag. Statsbidrag får beviljas de trossamfund som regeringen angett i förordningen. Vid bedömningen av om ett trossamfund skall kunna statsbidrag har hänsyn tagits både till verksamhetens omfattning och till dess karaktär, dvs. om verksamheten uppfyller de villkor som anges i förordningen och om det är ett allmänt intresse att stödja verksamheten.

Av likställighetsskäl bör även andra trossamfund än Svenska kyrkan kunna uppbördshjälp eller statligt stöd annat sätt. Statligt stöd bör som nu utgå efter prövning av regeringen i varje enskilt fall. Utredningen skall överväga vilka motiv

som finns för statligt stöd till andra trossamfund än Svenska kyrkan. Med utgångspunkt i dessa motiv skall utredningen föreslå vilka krav som bör ställas för statligt stöd till trossamfund och i vilka former det statliga stödet skall kunna utgå.

Skattefrågor l princippropositionen nämns att frågor om Svenska kyrkans skattemässiga förhållanden får tas upp i det fortsatta utredningsarbetet. Detta har även uppmärksammats i Stiftelse- och

föreningsskattekommitténs slutbetänkande Översyn av skattereg-

lerna för stiftelser och ideella föreningar SOU 1995:63. Vid utformningen av sina förslag har kommittén inte kunnat ta någon hänsyn till eventuella förändringar i relationerna mellan staten och Svenska kyrkan. Utredningen bör därför överväga om relationsättdringen motiverar någon ändring i Svenska kyrkans eller något annat trossamfunds skattestatus.

Zl

En .rtarsfinanvie/ll neutral lösning

l det statliga utredningsarbetet skall prövas de kostnader som förslagen för med sig och hur dessa skall finansieras. Därvid

skall även beaktas den skatteadministrationsersättning från

kyrkliga kommuner som riksdagen beslutat prop.

om l994/95:l0O, prop. l994/95:l50, bet. I994/95:FiUl9, rskr. I994/95:4l7. En grundläggande förutsättning skall

vara en statsñnansiellt neutral lösning. Utredningen skall efter samråd med övriga utredningar lägga fram förslag till

hur den sammanlagda finansieringen skall ske.

Utredningsarbetets bedrivande

Sanzordnings- och insynsbehov

Som framgått av det Föregående behövs ett omfattande utredningsarbete i olika delfrågor för att slutföra den föreslagna relationsändringen mellan staten och Svenska kyrkan. Inom Svenska kyrkan behöver man samtidigt göra ett minst lika omfattande arbete motsvarande slag för att de ändrade

av relationerna skall kunna genomföras. Både den statliga och den kyrkliga sidan finns ett starkt intresse av att hålla

samman och samordna det fortsatta utredningsarbetet. Detta samordningsbehov gäller inte bara utredandet inom staten respektive kyrkan utan också det samlade utredningsarbetet oavsett huvudman. Från båda sidor finns vidare ett starkt intresse av att på bredast möjliga sätt förankra de förslag som utredningsarbetet leder fram till. För att uppnå detta måste goda möjligheter skapas att kontinuerligt få insyn i arbetet och

att successivt kunna påverka förslagen. Sådana möjligheter också

ger goda förutsättningar för en fortsatt livlig debatt om stat-kyrkafrågan och därmed förankring förslagen i bred

en av en demokratisk beslutsprocess.

Enligt de av riksdagen godkända riktlinjerna för det fortsatta arbetet med ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan bör särskilda åtgärder vidtas för att underlätta insyn i och samordning mellan de här aktuella utredningarna. Sam-

verkan bör också ske mellan statens och kyrkans utredningsarbeten.

Ett särskilt beredningsorgan Utifrån de riktlinjer godkänts skall ett särskilt berednings-

som

inrättas inom Civildepartementet med uppgift att samlat organ

följa utredningsarbetet i stat-kyrkafrågan. De utredningar och

omfattas dessa direktiv skall fortlöpande

myndigheter som av

rapportera sina uppdrag till detta organ.

om

Beredningsorganet skall kontinuerligt hålla sig informerat

de förslag arbetas fram utredningarna och myndigom som av heterna. Vidare skall organet informera sig om det inomkyrkliga utredningsarbetet. Tillsammans med Svenska kyrkans centralstyrelse skall organet bidra till den nödvändiga samordningen det statliga och det kyrkliga utredningsarbetet.

av Slutligen skall organet sprida information om det fortsatta utredningsarbetet med ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan.

l organet skall samtliga riksdagspartier vara företrädda liksom bred representation från Svenska kyrkan. Även andra

en trossamfund än Svenska kyrkan och de berörda fackliga organisationerna skall finnas representerade i organet. Detta skall avsluta sitt arbete senast den 30 juni 1998. Ordförande i organet skall statsrådet och chefen för Civildepartementet.

vara

Generella direktiv Utredningar och myndigheter enligt dessa direktiv skall beakta direktiven till samtliga utredare och kommittéer om att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23, om redovisning av regionalpolitiska konsekvenser dir.l992:50 och om jämställdheten mellan könen dir. 1994:124.

Redovisning av uppdragen

Jtredningarnza och myndigheterna skall redovisa sina slutliga förslag senast den 31 1997.

mars

Civ i Idepartemeultet

Bilaga 2

Rapport om Begravningsverksamhetens

kostnadsredovisning

och

Begravningsavgiftens

beräkning

November 1996 Gösta Ericsson Svenska kyrkans forsamlings- och pastoratsförbund

INNEHÅLL

Sida

Sammanfattning

Inledning

Direktiv Begravningsverksamhetskommittén Pastoratsförbundets uppdrag enligt offert

Begravningsverksamhetens ñnansiering idag

Bakgrund

Vissa konstitutionella frågor

Kykokommunemas budget- och redovisningssystem

Principer för begravningsverksamhetens kostnadsredovisning 11

Grundförutsätmingar

Gemensamma kostnader

Personalomkostnader

Kapitalkostnader

Bilaga 1 Budget- och redovisningsmodellen Bilaga 2 Driñbudgetens verksamhetsindelning Bilaga 3 Förenklat budgetexempel

Sammanfattning

Begravningsverksamhetskommittén har gett Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund Pastoratsförbundet i uppdrag att biträda kommittén och

ge förslag på en metod att redovisa begravningsverksamhetens kostnader och utifrån denna grund bestämma "hur de som inte tillhör Svenska kyrkan skall betala sin del". sistnämnda har vi i denna rapport valt att kalla begravningsavgiji. Direktiven till kommittén anger att utgångspunkten skall vara attfinna en enkel och praktiskt hanterbar ordning.

I vårt förslags grundförutsättningar för att finna enkel och praktiskt hanterbar ordning ingår att ramarna för driñbudgetens verksamhetsindelning förutsätts följa Pastoratsförbundets rekommendation. I förutsättningarna ingår även att interna tjänster till andra förvaltningar och utförda av begravningsväsendet intemredovisas som intäkt för densamma och kostnad för den förvaltning som tar tjänsten i anspråk. Motsatt förhållande kan också gälla, tex att begravningsväsendet ianspråktar fastighetsförvaltningens tjänster. Den interna prissättningen baseras på älvkostnad.

Beträffande kostnaderna för gemensam administration konstateras att någon absolut sanning eller helt rättvisande metod för beräkning eller fördelning av dessa kostnader finns. Balansgången mellan exakthet och hög detaljeringsgrad gentemot enkelhet måste alltid prövas. Rent allmänt innebär förstnämnda alternativ en hög administrativ belastning. I linje med tidigare nämnda direktiv för utredningen föreslås en enkel fördelningsmetod. Fördelningsgrunden utgår från att respektive verksamhets andel i kostnaden för gemensam administration har ett nära samband med dess andel av de totala direkta verksamhetskostnadema. Förslaget innebär

att begravningsväsendets procentuella andel av samtliga verksamheters enligt resultatbudget externa bruttokostnader beräknas och

att denna procentuella andel av den totala nettokostnaden på huvudverksamhet gemensam administration fördelas till begmvningsverksamheten

llExternakostnader totalakostnaderminus internakostnadspostert.ex. kapitalkostnader,interna debiteringaravseendetjänstermellanförvaltningar

Personalomkostnader inklusive kalkylerad avtalspension samt kapitalkostnader redovisas i enlighet med redan givna rekommendationer.

Beräkning av begravningsavgift utgår från att den totala nettokostnaden för begravningsverksamheten divideras med totala skatteunderlaget, dvs. för både tillhöriga och tillhöriga Svenska kyrkan. Resultatet av denna räkneoperation visar begravningsavgiftens storlek per skattekrona. Summan begravningsavgifter erhålls genom att antalet skattekronor avseende tillhöriga multipliceras med den framräknade begravningsavgiften per skattekrona. För de som tillhör Svenska kyrkan ingår begravningsavgiñen i den obligatoriska kyrkoavgiñen.

För att erhålla en samlad post för begravningsavgiñen för icke kyrkotillhöriga och den andel av kyrkoavgiften, från de kyrkotillhöriga, som skall destineras till begravningsverksamheten bör summa av dessa två intäktsposter redovisas under rubriken Generellt. Av beräkningen och uppställningen för nämnda delposter måste tydligt framgå att alla medborgare inom pastoratets/ samfällighetensförvaltningsområde betalar lika mycket för begravningsverksamheten. För att tillgodose skiftande lokala behov av uppgifter för att visa begravningsverksamheten som en resultatenhet får sådana beräkningar göras i en särskild kalkyl.

För undvikande av alltför ofta förekommande ämnheter i nivån för begravningsavgiñ, bör budgetavvikelser i årsresultatet elimineras som resultatutjämningsposter och uppföras under Eget kapital. Inom förslagsvis en treårsperiod kan erforderlig löpande justering av avgiñsnivån göras.

I förslaget till nytt utjänmingssystem ingår begravningsplatser som en komponent i den del som avser kostnadsutj ärrming mellan kyrkokommunema. Kornmittén vill ha en belysning av vilka effekter en koppling av denna del i kostnadsutjämningen får till begravningsverksamhetens kostnads- och intäktsredovisning.

Den självklara effekten blir att på begravningsverksamheten redovisade bidrag från utjämningssystemet sänker begravningsavgiften medan motsatt förhållande gäller för avgifter som skall betalas in till systemet. Postema skulle då lämpligen redovisas som interna poster inom driñbudgeten.

Principiellt kan två invändningar göras mot att utjämningssystemet skall kopplas samman med begravningsavgiftens beräkningsunderlag. Den ena är att utjämningssystemet är inomkyrkligt och finansieras av de som tillhör Svenska kyrkan. Det kan förefalla motsägelsefullt att de tillhöriga skall sin avgift subventionerad respektive förhöjd via detta system.

Den andra invändningen utgår från principen att begravningsavgiñen skall beräknas på begravningsverksamhetens verkliga kostnad eller resursförbrukning, dvs. direkta och indirekta kostnader. Avgift eller bidrag för begravningsplatser i utjämningssystemet är ingen verklig kostnad fiktivt beräknad

utan en post för ekonomisk utjämning med avseende på den obligatoriska kyrkoavgiften.

I det fall man bedömer det angeläget, att trots ovanstående synpunkter, göra

en koppling till de komponenter som rör bcgravningsverksamheten i det inomkyrkliga utj ämningssystemet, så måste denna koppling vara själv/finansierad. Rent inomkyrkliga komponenter i utjämningssystemet skall givetvis inte påverka begravningsavgiñen.

Inledning

Direktiv I direktiven till den av staten utsedda Begravningsverksarnhetskommittén angesbl.a. följande beträffande finansieringsfrågoma:

Principbeslutet om nya relationer mellan staten och Svenska kyrkan innebär att skattskyldigheten upphör samtidigt det skall införas

som en obligatorisk skyldighet att betala avgift for dem som tillhör kyrkan.

Principbeslutet förutsätter att begravningsverksarnheten för dem tillhör

som Svenska kyrkan skall finansieras via den obligatoriska kyrkoavgiften

Därefter återstår frågan om hur de som inte tillhör Svenska kyrkan

skall betala den del av kostnaderna för begravningsverksamheten faller

som på dem. Här kan man tänka sig olika modeller inom ramen för ett lokalt baserat system. Utgångspunkten skall vara att finna en enkel och praktiskt hanterbar ordning som inte strider mot den kommunala likställighetsprincipen samtidigt som den måste vara godtagbar från religionsñihetssynpmikt.

Direktiven anger alltså att utgångspunkten skall vara attfinna enkel och

en praktiskt hanterbar ordning för hur de som inte tillhör Svenska kyrkan skall betala sin del av begravningsverksamheten.

Begravningsverksamhetskommittén Begravningsverksarnhetskommittén har gett Pastoratsförbundet i uppdrag att biträda kommittén och ge förslag på en metod att redovisa begravningsverksamhetens kostnader och från detta kostnadsunderlag bestämma en begravningsavgift:

...utarbetande av en metod genom vilken de enskilda huvudmännen för begravningsverksamheten kan få fram kostnaderna for denna verksamhet och därigenom underlag för fastställande av begravningsavgiften. Avsikten är att metoden ska kunna användas för huvudmän av skiñande storlek och med olika grad av kompetens."

Pastøratsförbundets uppdrag enligt offert

Kortfattad beskrivning av hur finansieringen av begravningsverksamheten idag fungerar i förhållande till de båda kategorierna skattebetalare, dvs en analys av dissenterskattesystemet

Belysning av det kyrkokommunala budget- och redovisningssystemet

Riktlinjer för begravningsverksamhetens kostnadsredovisning och i det sammanhanget särskilt uppmärksamma de för kyrkokommunen

gemensam-

ma kostnaderna samt investeringsutgiñemas hantering

Vid en redovisning för kommitténs expertgrupp den 22 augusti redovisades följande tänkta disposition av utredningsuppdraget:

Inledning beskrivning av finansieringen i nuvarande system

-

Budget och redovisningssystem hos kyrkokommunema

Kostnadsredovisning och beräkningssätt för begravningsavgiñen

Förslag

Begravningskommitténs uppdrag har därefter i september kompletterats med följ ande uppgiñer:

Förslag till hur över-/underskott i bokslut gentemot budget skall beaktas

Gravskötselskuldens eventuella inverkan/samband

Effekter på begravningsavgiñen om den del av det ekonomiska utjämnings-

systemet hänförligt till kyrkogårdar internt skall påverka begravningsverksamhetens kostnads-lintäktsredovisning.

Begravningsverksamhetens finansiering idag

Bakgrund Begravningsverksamhetens nuvarande finansiering grundas på bestämmelserna i Begravningslagen 1990:1144 enligt vilken pastoraten inom Svenska kyrkan är ålagda att hålla allmänna begravningsplatser. Ett pastorat består av en eller flera församlingar. Före 1989 var församlingarna som huvudregel ansvariga för de allmänna begravningsplatsema.

Pastoraten, liksom församlingarna och de kyrkliga samfállighetema, finansierar begravningsverksamheten huvudsakligen genom uttaxering av församlingsskatt till år 1963 benämnd församlingsavgifr. Den utgör en del av den allmänna kommunalskatten och infördes med kommunalskattereforrnen år 1928 kommunalskattelag 1928:320. Skatten uttas proportionellt i förhållande till

skattebetalarens beskattningsbara inkomst. Ursprungligen uttaxerades den allmänna kommunalskatten och därmed församlingsavgiften efter samma grunder för alla skattskyldiga. I samband med tillkomsten av religionsfrihetslagen 1951:680 infördes en följdförfattning till denna, nämligen lagen 1951:691 om viss lindring i skattskyldigheten för den som tillhör Svenska kyrkan vanligen benämnd dissenterskattelagen eller lindringslagen. I denna föreskrevs att den som inte var medlem i Svenska kyrkan hade att erlägga ett belopp motsvarande endast 60 procent av den eljest tillämpliga uttaxeringen av församlingsskatt. Detta motiverades av att den som inte tillhörde Svenska kyrkan inte skulle vara skyldig att betala till hennes rent konfessionella verksamhet.

Valet av procenttal för uttaxeringen tycks emellertid inte ha föregåtts av några mera djupgående analyser. Detta bör sesmot bakgrund av att den valda tekniken med skattelindring inte var förslaget från den kommitté som utredde frågan 1950 års dissenterskatteutredning, SOU 1950:41. Kommitténs förslag var istället att det inte skulle bli någon individuell skattelindring utan att ett belopp motsvarande 40 procent av de utträddas kyrkoskatt i stället skulle gå till en fond, som skulle lämna bidrag till andra trossamfund och med hänsyn till de konfessionslösa, i viss mån även till sociala och kulturella ändamål kollektiv skatteåterbäting. På detta sätt skulle utträde av ekonomiska skäl kunna komma ifråga.

Procenttalet har ändrats vid två tillfällen. Först skedde en sänkning till 30 procent, vilket genomfördes år 1973 prop. 1973:184, SkU 65, rslcr 317. Sänkningen grundades på en av 1968 årsberedning om stat och kyrka genomförd studie församlingarnas ekonomiska förhållanden vilken publicerats i skriften

av Kyrkan kostar SOU 1971:29. Till allmänt samhälleliga uppgifter hade beredningen därvid hänfört verksamhetsgrenama folkbokföring och begravningsverksamhet. Dessa båda verksamhetsgrenamas bruttokostnadsandel för år 1969

beredningen till 26 % de totala utgifterna. År 1993 sänktes angav cza av procenttalet ytterligare en gång till 25 procent prop. l991/92:lOO bil. sid 141. Den sistnämnda justeringen motiverades av att Svenska kyrkan inte längre hade ansvaret för folkbokföringen. Procenttalet grundades på en av Statskontoret utarbetad rappport Svenska kyrkans ekonomi 1991 :12.

Lindringslagens underliggande princip har således något förskjutits i förhållande till den urspungliga. Den motiveras numera såatt de som inte tillhör Svenska kyrkan bör bidra med endast det belopp som kan ansesmotsvara kostnaden för de uppgifter inom begravningsverksamheten som de kyrkliga kommunerna ombesörj er och använder församlingsskattemedlen till. De kyrkliga kommunernas sammantagna nettokostnader för begravningsverksamheten enligt SCB:s

statistik överensstämmer ganska väl med lindringslagens procenttal.

-

Lindringslagens konstruktion med en generell nedsättning av den sammantagna utdebiteringen av församlingsskatt för alla kyrkliga nivåer församling, pasto

rat, stittssamfállighet innebär också att alla nivåerna får del de av tillhörigas skattemedel.

En ytterligare konsekvens lindringslagens konstruktion de kyrkotillav är att höriga betraktas medlemmar i de kyrkliga kommunerna på alla som nivåer.

Budgeten skall bl a innehålla en plan för verksamheten och ekonomin under budgetåret och skattesatsen skall anges. Det kyrkokommunala budgetsystemet är liksom det kommunala uppbyggt kring de olika verksamheter - - som pastoratet bedriver driñbudgeten. Med smärre förändringar beroende på bland annat huvudmannaskapsförändringar har i sina huvuddrag en gemensam verksamhetsplan tillämpats sedan 60-talet. Denna plan eller verksamhetsindelning är inte obligatorisk, dvs. det finns ingen lagstiftning eller liknande som föreskriver hur den skall seut.

Man brukar tala om gamla modellen och nya modellen för budget och redovisning. Den gamla modellen har sin grund i de tidigare till l april 1995 - gällande bestämmelsema i 14 kap kyrkolagen det s.k. kommunala fönnöom genhetsskyddet.

Grundstommen i den gamla modellen var en budget i två delar, dvs. driñen och en kapitalbudget. Kapitalbudgeten omfattade påverkade det poster som fönnögenhetsskyddade kapitalet, stamkapitalet.

Kravet på en balanserad kapitalbudget förutom driñbudget innebar föratt mögenhetsskyddet upprätthölls. Genom att bl.a. skattemedel motsvarande avskrivningar överfördes från driñbudgeten till kapitalbudgeten bibehölls fönnögenheten. Eventuellt ytterligare skatteñnansiering av kapitalbudgeten innebar en nettoökning det förmögenhetsskyddade kapitalet. Denna modell av gav således möjlighet att över tiden följa fönnögenhetsutvecklingen Kapitalredovisningskommitténs betänkande, 1956.

Den nya modellen har blivit formellt möjlig att införa kommunallagenom att gen resppektive kyrkolagen ändrats, för kommunallagens del fr.o.m. år 1992 och för kyrkokommunemas del redan nämnts fr.o.m. 1april 1995. Den som nya modellen tillämpades emellertid till stor del långt före lagändringen. Den bestämmelse som närmast har ersatt bestämmelserna förmögenhetsskydd i om kyrkolagen lyder Församlingen skall ha god ekonomisk hushållning i sin en verksamhet".

Som framgår av avsnittet Kyrkokommunemas budget- och redovisningssystem använder det övervägande antalet pastorat sig den rekommenderade av nya modellen. I detta avseende torde förutom Pastoratsförbundets kurser och rekommendationer den av Statistiska centralbyrån, Kyrkofonden och Pastoratsförbundet årligen infordrade finansstatistiken vara styrande. I fortsättningen bör man därför utgå från att pastoraten tillämpar en enhetlig modell för sin budget och redovisning.

Vissa konstitutionella frågor De kyrkotillhöriga är idag medlemmar i den kyrkliga kommunen pastoratet. Detta har bl.a. konstaterats i proposition 1994/95:129. Rättigheter och skyldigheter i förhållande till pastoratet är således för närvarande knutna till det kyrkokommunala medlemsskapet. De av riksdagen beslutade principerna för ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan prop. 1995/96:80 får ur konstitutionella och formella utgångspunkter bl.a. till följd av att det kyrko- kommunala medlemskapet för de kyrkotillhöriga upphör utan att ersättas med något annat.

Även för de kyrkotillhöriga upphör det kyrkokommunala medlemskapet efter- kyrkokommunen upphör men i deras fall ersätts det med ett medlemskap som i församling i dess nya konstitutionella form.

De kyrkotillhöriga bibehåller sin rätt att nyttja de allmänna begravningsplat- De skall till pastoratet betala den del av kostnaderna för begravningsserna. faller på dem, dvs. kostnaden för de allmänna begravningsverksamheten som platsemas årliga drift och underhåll jämte därmed sammanhängande kostnader.

Denna utredning utrnyrmar i skiss på hur pastoratens nettokostnader för en begravningsverksamheten ska kunna räknas fram för att en rättvis andel skall kunna uttaxeras av de som tillhör Svenska kyrkan.

Även de kyrkotillhöriga utifrån formella utgångspunkter får en annan om ställning än idag i förhållande till den av pastoraten bedrivna begravningsverksamheten är de reella skillnaderna även ekonomisk synpunkt inte så stora - ur sig för pastorat eller de kyrkotillhöriga. Mot denna bakgrund är det i vare normalfallet möjligt för pastoraten att inom ramen för sina nu tillämpade budget- och redovisningsprinciper redovisa begravningsverksamhetens nettokostnader.

Justering principer och ändring av system bör ske med försiktighet särskilt av detta skulle kunna leda till förändringar de kostnadsandelar som kollekom av tiven kyrkotillhöriga respektive icke-kyrkotillhöriga skall erlägga i begravningsavgiñ. Förändringar som kan ge intryck av avgiftsplanering bör undvikas för inte minska trovärdigheten i den ordningen. Å andra sidan att nya måste, tillämpningen de föreslagna principerna skulle leda till uppenbara om av orättvisor mellan de två kollektiven, erforderliga justeringar göras.

Kyrkokommunernas budget- och redovisningssystem En stor majoritet kyrkokommunema tillämpar idag den "nya budget- och av redovisningsmodellen. Det framgår av den insamlade ekonomiska statistiken för bokslutsår 1995, att 671 936 eller 72 procent av kyrkokommuner med av arbetsgivaransvar använder sig av denna modell.

Modellen se bilaga l den externa redovisningen avser och reglerar således den interna redovisningen på driftbudgetens olika verksamhetsgrenar, vilket den här rapporten i första hand skall handla I direkt koppling till modellen om. finns ett normalförslag till redovisningsreglemente, vilket innehåller regler för olika delar inom den externa redovisningen. Tillämpningen reglementet är av ett krav för att uppfylla kyrkolagens krav på att årsredovisningen skall upprättas med "iakttagande av god redovisningssed".

De nya bestämmelserna i kyrkolagens ekonomikapitel, trädde i kraft den l som april 1995, innebär ett krav på att det beslutande i kyrkokommunen organet beslutar om närmare föreskrifter" för redovisningen, dvs ett reglemente. I praktiken innebär detta ett krav på att nämnda modell och reglemente för budget och redovisning skall tillämpas.

Pastoratsförbundet har sedan 1990 rekommenderat kyrkokommunema att gå över till modellen och årligen genomfört kurser inom detta område. Under våren 1996 har en extra satsning på kursverksamhet skett och kan anta att man ovan redovisad anslutning från 1995 års bokslutstillfälle har ökat och kommer att öka avsevärt.

Som komplement och förtydliganden till redovisningsreglementet har anvisningar på olika områden tagits fram. Bland flera kan här nämnas anvisningar om redovisning av pensionsskuld semesterlöneskuld extraordinära - - poster gravskötselavgiñer anläggningstillgångar. De två sistnämnda har tagits fram av den kyrkokommunala referensgruppen i redovisningsñågor KRED medan de förstnämnda arbetats fram av motsvarande referensgrupp på den kommunala sektorn.

Hur kontoplanen skall seut behandlas i redovisningsreglementet. Över 90 procent av kyrkokommunema. använder antingen FK-planen eller baskontoplanen. Baskontoplanen är den mest flexibla och blir allt vanligare. I den statistik som lämnats i anslutning till 1995 års bokslut redovisas for forsta gången en övervikt för baskontoplanens användare. Pastoratsförbundet gick redan år 1990 ut med en baskontoplan anpassad för kyrkokommuner vilken reviderats senast år 1995 och återfinns i skriften Kyrkokommunal baskontoplan. Pastoratsförbundet har i princip verkat för en övergång till baskontoplanen från samma tidpunkt som ny redovisningsmodell började att rekommenderas.

Driñbudgetens uppläggning eller indelning på olika verksamhetsområden är i likhet med kontoplanen reglerad i redovisningsreglementet. Pastoratsförbundets rekommendation verksamhetsindelning på övergripande nivå återfinns om i samma skrift som baskontoplanen se bilaga 2.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att den externa redovisningen, dvs den för kyrkokommunen totalt sammanställda ekonomiska utvecklingen och ställningen, omfattas av regler både enligt lag och reglemente. Det kan också

ll

antas att de flesta kyrkokommunema innan år 2000 kommer att ha anslutit sig till dessa regler.

För den interna redovisningen saknas motsvarande tvingande regler som för den externa. Med intern redovisning avses t.ex. driñbudgetens indelning på olika verksamhetsgrenar, interna kostnadsfördelningar mellan verksamheter, kapitalkostnadernas beräkning. Samma förhållande gäller kontoplanen. Däremot finns rekommendationer från Pastoratsförbundet vad avser driñbudgetens verksamhetsindelning, kapitalkostnademas beräkning och kontoplan.

Principer för begravningsverksamhetens kostnadsredovisning En förenklad budget som illustration till den text som följer finns i bilaga I pedagogiskt syñe har kraftiga förenklingar skett beträffande budgetens omfång.

Centrala anvisningars genomslagskraft lokalt beror naturligtvis i hög grad på hur svåra eller krävande dessaanvisningar blir att tillämpa. Här finns det anledning att repetera kommittédirektivens formulering som anger att utgångspunkten skall vara attfinna en enkel och praktiskt hanterbar ordning.

Vad är då anledningen till att en framtida beräkning av begravningsavgift kräver utredning och anvisningar Hittills har begravningsverksamhetens kostnader och intäkter redovisats i kyrkokommunema utan att i någon större utsträckning ifrågasättas.

Svaret är att driñbudgetens kostnadsredovisning på olika verksamheter i stor utsträckning hos kyrkokommunema inskränkt sig till de direkta sär- kostnaderna löner, material och tjänster med ett direkt samband med verksamheten ifråga. Denna inriktning på redovisningen har varit förhållandevis problemfri och strängare krav utöver detta i reglementen eller liknande har i princip inte ställts. Centrala rekommendationer från Pastoratsförbundet har emellertid varje år lämnats avseende redovisning kapitalkostnader och personalomkostnader. av

I det här sammanhanget kan nämnas att de borgerliga kommunernas internredovisning hañ likartade brister.

Den administrativa insatsen för att internt inom driftbudgeten fördela indirekta sam- kostnader från gemensam administration, påföra kapitalkostnader m.m. till olika kostnadsbärare ställs på många håll mot nyttan och ifrågasätts. Värdet denna information i redovisningen ansesallt som oftast inte särskilt stor. av Även och många små kyrkokommuner har sin betydelse i kamerala resurser detta sammanhang.

Begravningsverksamhetens nettokostnader enligt internredovisningen skall nu utgöra underlag för beräkning av en extern begravningsavgiñ, vilket ger ändrade förutsättningar. Att veta vad det kostar och att ta hänsyn till alla kostnader

blir nödvändigt för att kunna bestämma rättvisa avgifter. Detta medför att krav måste ställas på riktlinjer för bl.a. de indirekta kostnader som skall belasta verksamheten. Nedan redovisas förslag till riktlinjer för intemredovisning av begravningsverksamhetens kostnader.

Grundförutsättningar Rarnama för driftbudgetens verksamhetsindelning förutsätts följa Pastoratsförbundets rekommendation i skriften Baskontoplan och utgiven år 1995 se bilaga 2. Huvudverksamhet lcyrkogårdsförvaltning enligt ovannämnda rekommendation motsvarar begreppet begravningsverksamhet som används i denna utredning. Detta innebär

attfastighetsförvaltning och begravningsverksamhet redovisas gemensamt, vilket idag sker på många håll, utan var för sig. Driñkostnader för byggnader med anknytning till begravningsverksamheten redovisas lämpli-

inom densamma. Naturligtvis måste även personalkostnader för angen

tjänster förutom begravningsväsendet även omfattar andra verkställda vars samhetsområden, t ex fastighetsförvaltningen, fördelas på ett rättvist sätt mellan respektive verksamhet.

att försäkringspremier redovisas under gemensam administration utan under generellt för att sedan internt fördelas till begravningsverksamheten med den del belöper på denna. Om inte uppgiften framgår av försäk-

som ringsbrevet kan antingen en uppskattning göras eller kontakt tas med försäkringsbolaget. Såvida inte krematorium.eller annan större byggnad finns är begravningsverksamhetens andel kyrkokommunens totala försäkrings-

av kostnad en marginell post.

att kostnader med anknytning till församlingsverksamhet redovisas under huvudverksamhetenförsamlingsverksamhet. Det gäller tex även arvoden till förtroendevalda i församlingskyrkoråd. Församlingsbladet, som rimligen även kan innehålla information om begravningsverksarnheten, redovisas under gemensam administration.

Beträffande gamla gravskötselåtaganden där inbetald avgiñ sedan lång tid är förbrukad, det avtalsenliga skötselâtagandet kvarstår för viss tid eller i

men förekommande fall för all framtid, bör kostnaden för detta åtagande redovisas

allmän driñskostnad i likhet med skötseln av allmärma ytor på begravsom en ningsplatsen.

I grundförutsättningarna ingår även att interna tjänster till andra förvaltningar och utförda begravningsväsendet intemredovisas som intäkt för densamma

av och kostnad för den förvaltning som tar tjänsten i anspråk. Motsatt förhållande kan också gälla, tex att begravningsväsendet ianspråktar fastighetsförvaltningens tjänster. Priset för tjänsten baseraspå självkostnad.

Gemensamma kostnader I den ekonomiska facklitteratur tar rubricerade konstateras som upp ämne att någon absolut sanning eller helt rättvisande metod för beräkning eller fördelning av diverse indirekta kostnader finns. Balansgången mellan exakthet och hög detaljeringsgrad gentemot enkelhet måste alltid Rent prövas. allmänt innebär förstnämnda alternativ en hög administrativ belastning.

I linje med tidigare nämnda direktiv för utredningen föreslås enkel fördelen ningsmetod. I valet mellan fördelning grundad på begravningsväsendets kostnadsandel av de totala verksamhetskostnadema och motsvarande med avseende på årsanställda, väljer kostnadsandel. Vilket än väljer blir resultatet man en schablonmässig fördelning. Fördelningsgrunden utgår från att respektive verksamhets andel i den indirekta kostnaden för gemensam administration har ett nära samband med dess andel de totala direkta verksamhetskostnadema. av Förslaget innebär

att begravningsväsendets procentuella andel samtliga verksamheters av enligt resultatbudget externa bruttokostnader beräknas och

att denna procentuella andel av den totala nettokostnaden på huvudverksamhet gemensam administration fördelas till begravningsverksarnheten

Mera exakta fördelningsgrunder kan naturligtvis tillämpas när detta är möjligt och pastoratet anser detta önskvärt. Det kan t.ex. gälla fördelning kostnader av för telefonväxel på grundval av antal anknytningar och markeringar. Andra exempel på möjlighet att tillämpa sådana grunder för fördelning kan vara kostnader för företagshälsovård, tryckeri och ADB.

Det blir naturligtvis viktigt att gemensam administration precis begravsom ningsväsendet belastas med de direkta och indirekta kostnader hör hemma som där, t ex lokalkostnader för kansli.

Personalomkostnader Här avses lagstadgade och avtalsenliga sociala avgifter samt kalkylerad kompletteringspension avtalspension. Pastoratsförbundet lämnar varje år uppgift om procentuella pålägg på lön för dessa omkostnader.

Den praktiska bokföringsmässiga hanteringen av dessa pålägg kan variera ute i landet. Det är ganska vanligt att kostnaden för den kalkylerade kompletteringspensionen belastar verksamheterna den anledningen den medför av att någon utbetalning. Det kan därför finnas skäl att upprepa att dessa omkostnader redovisas på verksamheten inklusive kostnaden för avtalspension. De verkligt utbetalda pensionema som redovisas under huvudverksamhet generellt skall inte belasta begravningsverksamheten.

Pastoratsförbundet har genom sin referensgrupp i redovisningsfrågor KRED gett ut en vägledning om just personalomkostnademas redovisning, Råd om redovisning av personalomkostnadspålägg 1993.

Kapitalkøstnader Begravningsverksamheten skall också påforas periodiserade investeringsutgifter i form av kapitalkostnader för sitt utnyttjande av investeringarna. Det kan maskiner och inventarier, byggnader och kyrkogårdar. Kapitalkostnadema avse behandlas också i den budgetinformation som Pastoratsförbundet varje år förmedlar till kyrkokommunema.

Intemdebiterade kapitalkostnader består dels av avskrivning och dels av intern ränta. Vi rekommenderar den nominella metoden som innebär att avskrivning beräknas på anskaffningsvärdet utgiñen för dess förvärv eller tillverkama ning. Intern ränta beräknas på bokfort värde, dvs värde efter avskrivning. Rekommenderad ränta grundas på medelräntan på femåriga statsobligationer två år fore budgetåret.

Pastoratsförbundet har KRED gett ut en anvisning om Redovisning av genom anläggningstillgångar 1994. I denna skrift finns bl.a. rekommenderade avskrivningstider anläggningstillgångar och blankettförslag för för olika slag av anläggningstillgångars avskrivningar och kvarstående bokförda notering av värden m.m. En revidering och uppdatering av skriften kan bli aktuell och då i första hand avseende anläggningstillgångamas avskrivningstider.

Beräkning av begravningsavgift

Exempel på begravningsavgiñens uträkning framgår av det förenklade budgetexemplet i bilaga sida Den totala nettokostnaden för begravningsverksamheten divideras med totala skatteunderlaget skattekronor/ en skattekrona 100 kr beskattningsbar inkomst, dvs. både tillhörigas och tillhörigas skatteunderlag. Resultatet denna räkneoperation visar begravningsavgiñens storlek per av skattekrona.

Summan begravningsavgifter för det enskilda pastoratet erhålls genom att antalet skattekronor avseende tillhöriga multipliceras med den framräknade begravningsavgiñen per skattekrona.

tillhör Svenska kyrkan ingår begravningsavgiñen i den obligatoris- För de som ka kyrkoavgiften, sebilaga sida

För att erhålla samlad post för begravningsavgiñen för icke kyrkotillhöriga en och den andel kyrkoavgiñen, från de kyrkotillhöriga, som skall destineras av till begravningsverksamheten bör dessatvå intäktsposter redovisas summa av under rubriken Generellt. Av beräkningen och uppställningen for nämnda delposter måste tydligt framgå att alla medborgare inom pastoratets/samfällighetensförvaltningsområde betalar lika mycket for begravningsverksamheten.

För att tillgodose skiftande lokala behov uppgifter för att visa begravnings-

av verksamheten som en resultatenhet får sådana beräkningar göras i särskild

en kalkyl.

Reglering på grund av avvikelse budget bokslut

- Begravningsavgiften beräknas på grundval av den budgeterade nettokostnaden. För undvikande av alltför ofta förekommande ämnheter i nivån för begravningsavgiñ, bör budgetavvikelser i årsresultatet elimineras som resultatutj ämningsposter och uppföras under Eget kapital. Inom förslagsvis en treårsperiod kan erforderlig löpande justering av avgiñsnivån göras.

Inbetalda avgifter för flerårsskötsel gravskötselskulden

- Pastoratsförbundet har genom KRED gett ut en anvisning om "Redovisning

av gravskötselavgiñer" 1993. I denna anvisning behandlas b1.a. den praktiska hanteringen av avgiftemas hantering i bokföringen.

Beträffande gamla gravskötselåtaganden där inbetald avgiñ sedan lång tid är förbrukad, men det avtalsenliga skötselåtagandet kvarstår för viss tid eller i förekommande fall för all framtid, bör kostnaden för detta åtagande redovisas som en allmän driftskostnad i likhet med skötseln av allmänna ytor på begravningsplatsen.

I enlighet med anvisningen skall inbetalningar av gravskötselavgiñer för flera år framåt tillföras begravningverksamheten i periodiserad form, tex med 1/10del för varje år om inbetald avgift tio år. Den periodiserade avgiñen är

avser nominell, dvs det görs ingen uppräkning med ränta eller inflation av ingångsvärdet. I det sammanhanget bör det som motvikt till föregående påpekas att begravningsverksamheten inte belastas med ränta för sitt utnyttjande kyrko-

av kommunens rörelsekapital.

Beträffande i första hand äldre gravskötselåtaganden kan det förekomma andra varianter på mottagna avgifter, t.ex. engångsbelopp som påförs ränta och belastas med årets skötselkostnad enligt fastställd taxa. I motsats till förstnämnda modell blir avgiften som tillgodogörs begravningsverksamheten inflationsskyddad i det senare fallet, om taxan årligen uppräknas. De ekonomiska konsekvenserna för begravningsväsendets del blir alltså beroende av vilka förutsättningar som legat till grund för gravskötselavgiftemas mottagande.

Begravningsavgiften och utjämningssystemet I förslaget till nytt utj ämningssystem ingår begravningsplatser kompo-

som en nent i den del som avser kostnadsutjänming mellan kyrkokommunema. Kommittén vill ha en belysning av vilka effekter en koppling av denna del i kost-

nadsutjämningen till begravningsverksarnhetens kostnads- och intäktsredovisning får.

Den självklara effekten blir att på begravningsverksamheten redovisade bidrag i utjänmingssystemet för begravningsplatser sänker begravningsavgiften medan motsatt förhållande gäller för avgifter. Om nyssnämnda kostnader och bidrag hänförliga till utjämningssystemet skall beaktas, sker det lämligen som interna poster inom driftbudgeten.

En stickprovsmmässig genomgång visar att tillämpningen av detta kan få stora konsekvenser för vissa kyrkokommuner. I en mindre kyrkokommun med ett relativt stort bidrag till begravningsplatser skulle effekten bli en sänkt begrav-

skattekrona. Ifrågavarande kyrkokommuns utdebiningsavgift med 32 öre per tering är 1,85 kronor. Om vi antar att begravningsverksamheten i denna kyrkokommun ianspråktar 25 procent av 1,85 kronor, dvs. 46 öre, skulle begravningsavgiñen reduceras till 14 öre. För stora samfálligheter som Göteborg och Helsingborg skulle motsvarande tillämpning innebära en höjning av begravningsavgiñen med cirka 2 öre.

Principiellt kan två invändningar göras mot att utj ämningssystemet skall kopplas med begravningsavgiftens beräkningsunderlag. Den ena är att ut-

samman jämningssystemet är inomkyrkligt och finansieras av de som tillhör Svenska kyrkan. Det kan förefalla motsägelsefullt att de tillhöriga skall sin avgift subventionerad respektive förhöjd via detta system.

I det fall man bedömer det angeläget, att trots ovanstående synpunkter, göra en koppling till de komponenter rör begravningsverksamheten i det inom-

som kyrkliga utjämningssystemet, såmåste denna koppling vara självfinansierad. Rent inomkyrkliga komponenter i utj ämningssystemet skall givetvis inte påverka begravningsavgiñen.

Den andra invändningen utgår från principen att begravningsavgiñen skall beräknas på begravningsverksamhetens verkliga kostnad eller resursförbrukning, dvs. direkta och indirekta kostnader. Avgift eller bidrag för begravningsplatser i utjämningssystemet är ingen verklig kostnad utan fiktivt beräknad post för

en ekonomisk utjämning med avseende på den obligatoriska kyrkoavgitten.

Uppföljning Principer och regler för budget och redovisning ändras över tiden. Även det inomkyrkliga utredningsarbetet kan påverka dessa principer. De grundläggande reglerna för beräkning begravningsavgiften bör vid sådanaförändringar

av bestå. I Pastoratsförbundets uppgiñ intresseorganisation ryms uppgiften att

som fortlöpande följa upp detta.

Bilaga 1

i

w

m

l Bilaga 2

Program-Iverksamhetsindelning

0 GEMENSAM ADMINISTRATION

01 Kyrkokommunledning och revision Exempel på delprogram 3 positioner ex. 010, 011 osv. -

Kyrkofullmäktige/kyrkostännna/församlingsdelegerade

o 0 Revision - Kyrkoråd Beredningar och kommittéer 0

02 Informationsverksamhet

Exempel på delprogram:

Intern information - Extern information c Annonsering o Församlingsblad -

03 Allmän administration

Exempel på delprogram:

Kansli o Pastorsexpedition alternativt under 60 o

06 Personaladministration

Exempel på delprogram:

Personalnämnd 0 Personalvård och personalutbildning 0

08 Särskilda servicefunktioner

Exempel på delprogram:

- Televäxel - ADB Vaktmästeri o 0 Förråd

09 Övrig gemensam verksamhet

Exempel på delprogram:

Allmänna val o

2 Bilaga 2 - Arkiv o Avgift till riks- och stiftsorganisationer

KYRKLIG JORD 22 Prästgårdar 23 Församlingskyrkas fastighet 27 Utdelning på andelar i egendomsnänmdens förvaltning kyrkans av finansförmögenhet

FASTIGHETSFÖRVALTNING: Kyrkooch församlingslokaler 30 Administration 31 Kyrkor 35 Kapell 36 Församlingshem 37 Hyrda lokaler

FASTIGHETSFÖRVALTNING: Övrigt 40 Administration 42 Egna förvaltningslokaler Hyrda förvaltningslokaler 46 Egna hyresfastigheter

KYRKOGÅRDSFÖRVALTNING 50 Administration Exempel på delprogram: o Kyrkogårdsnänmd o Kyrkogårdsförvaltning 51 Kyrkogårdar 56 Krematorium

7-17-0372

3 Bilaga 2 FÖRSAMLINGSVERKSAMHET

60 Gemensamt Exempel delprogram: Präster och annan personal som har församlingsverksamheten som o ett övergripande arbetsområde Kyrkobokföring alt. redovisning under pastorsexpedition 03 o - 61 Gudstjänster och förrättningar 62 Verksamhet på sjukhus och institutioner 63 Kyrkomusik Här redovisas kyrkomusiker, kyrkokör och andra musikaliska akt. 64 Konfirmandundervisning 65 Barnverksamhet Exempel pâ delprogram: o Söndagsskola - Kyrkans barntimmar Kyrkans förskola 0 66 Ungdomsverksamhet Exempel pâ delprogram: - Juniorer Lägerverksamhet o 67 Vuxenverksamhet 68 Diakoni Exempel på delprogram: Familjerådgivning - 69 Övrig församlingsverksamhet Exempel på delprogram: Bidrag till föreningar/organisationer - Servering -

4 Bilaga 2

GENERELLT

90 Personalförsäkring, utbetalda

pensioner m.m. Inom programmet redovisas sak- och ansvarsförsäkring de

om redovisas under verksamheterna. Utbetalda lagstadgade och avtalsenliga arbetsgivaravgifter samt på verksamheterna interndebiterade personalomkostnadspålägg arbetsgivaravgifter och kalkylerad kompletteringspension kan även redovisas här enligt tidigare rekommendationer. Alternativt kan arbetsgivaravgifterna hanteras via kontoklass 2 kortfristiga skulder se avsnitt redovisningsexempel

- om och även "Råd om redovisning personalomkostnadspålägg" från

av kyrkokommunala referensgruppen i redovisning/KRED, vilken kan beställas från Pastoratsförbundet.

Det är nödvändigt men inget som hindrar att baskontoplanen kombineras med programmen 91-99 enligt följande. Om däremot FK-planen kombineras med den nya redovisningsmodellen bör program 91-99 läggas enligt

upp nedanstående.

91 Kalkylerade kapitalkostnader Avser internt debiterade kapitalkostnader 92 skatteintäkter 93 Bidrag från/avgift till kyrkofonden 94 Finansiella intäkter Förutom ränteintäkter på kyrkokommunens likvida medel redovisas detta program även avkastning på andra finansiella tillgångar obligationer, aktier, värdepappersfonder, utlånade medel. Även realisationsvinster på värdepapper och valutakursvinster redovisas här

95 Finansiella kostnader Räntekostnader på kort- och långfristiga skulder, realisationsförluster på värdepapper och valutakursförluster.

96 Planenliga avskrivningar Planenliga avskrivningar på kyrkokommunens anläggningstillgångar som debiteras på resultaträkningar och krediteras på balansräkningens anläggningstillgångar. Planenliga avskrivningar avser den externa redovisningen jämför program 91.

5 Bilaga 2

97 Extraordinära intäkter 98 Extraordinära kostnader På grund förändrad klassificering extraordinära poster blir dessa

av av endast i sällsynta undantagsfall aktuella. Se även redovisningsreglemen-

eller anvisning från referensgruppen i redovisningsfrâgor, som kan tet beställas från Pastoratsförbundet. 99 Förändring av eget kapital Här redovisas årets resultat, dvs. resultaträkningens resultatsteg

1 Bilaga 3

Budget i förenklat utförande

exempel på begravningsverksamhetens kostnadsredovisning och begravningsavgiftens beräkning

Bilaga 3

DRIFTBUDGET

0 GEMENSAM ADMINISTRATION

Budget tkr

Kostnader Intäkter

525 169

Specifikation: Externa poster: Personalkostnader 250 Övriga externa kostnader 100 Ersättning, externa tjänster 65

Interna poster: Kapitalkostnader 1 50 Ersättn. från kyrkogårdsförv. for gem. adm 2 104 Ersättn. till kyrkogårdsförv. for gräsklippn. m.m. 25 Ersättn. till fastförv. för hyra lokaler 100

1 Avser maskiner och inventarier:

Avskrivning 25

Intern ränta 25

2 Beräknat på kyrkogårdsförvaltningens externa kostnader i förhållande till verksamhetens se resultatbudget externa kostnader:

1100 000 x 100 22,5%

4 900 000

22,5 % x 525 65 460 104

-

3 Bilaga 3

DRIFTBUDGET

5 KYRKOGÅRDSFÖRVALTNING

Budget tkr

Kostnader Intäkter

1 764 293

Specifikation: Externa poster: Personalkostnader 500 Övriga externa kostnader 600 Ersättningar 100

Begravningsavgiñer 1 168

Interna poster: Kapitalkostnader 2 560 Ersättning till kansliet för gem. adm. 104 Ersättning från kansliet för gräsklippning m.m. 25 3

1 Uträkningbegravningsavgift: Det totalaantaletskattekronor 5 900000,är varav tillhörigasdel utgör 600000 1764 000kr 125000kr 1639 000kr - 1 639000kr : 5 900000skattekronor 28öre Summabegravningsavgifter: 600000skattekronor 28 öre 168000krx

2 Avskrivning 200 Internränta 360

3 Avvikelsemellanbudgeteradrespektiveredovisadnettokostnadreglerasi kommandebudgetmed två årseftersläpning. Om kostnaderochbidragfor begravningsplatseri utjänmingssystemetskallbeaktas,skerdetta genominternapostermellanbegravningsverksamhetochgenerellt.

4 Bilaga 3 DRIFTBUDGET

9 GENERELLT

Budget tkr

Kostnader Intäkter 1 Kai lko 610

na er

Specifikation Avskrivningar 225 Intern ränta 385

5 Bilaga 3 DRIFTBUDGET SAMMANDRAG

-

tkr

1 Avgår interna poster vid överföring till resultatbudget:

Bilaga 3 RESULTATBUDGET

tkr

resultatsteg 1

Finansiella kostnader

Resultat efter skatteintäkter + 227

och finansnetto

resultatsteg 2

Avskrivningar 225

-

REDOVISA T RESUL TA T + resultatsteg 3

1 5 300 000 skattekronor x 90 öre 4 770 000 kr Den obligatoriska kyrkoavgiften beräknad utifrån en sånära som möjligt balanserad resultatbudget.

Bilaga 3

Rapport

om

obligatorisk

begravningsclearing

November 1996

Göran Jacobsson

Svenska

kyrkans

Församlings och Pastoratsförbund

Rapport om obligatorisk begravningsclearing

Förord

I föreliggande rapport redovisas föreslag till obligatorisk begravningsclearing.

Enligt regeringsdirektivet 1995:162 uppdrogs till Begravningsverksamhetskommittén BVK att analysera de praktiska, ekonomiska och rättsliga konsekvenser med Svenska kyrkans pastorat och församlingar huvudmän för begravningsverksaamheten i

som framtiden. BVK därefter Svenska kyrkans forsamlings- och pastoratsförbund

gav Pastoratsförbundet uppdrag utarbeta rapport med förslag till obligatorisk och

en riksomfattande begravningsclearing. Pastoratsforbundet fick uppdraget den 12 september 1996 och rapporten har utarbetats av kyrkogårdskonsulent Göran Jacobsson.

För rapportens utarbetande har två enkätundersökningar genomförts. Den ena ställdes till församlingarna i Stockholm och den andra till slumpvis utvalda kyrkogårdsförvaltningar. Förslaget obligatorisk begravningsclearing har därefter utformats

om en med utgångspunkt från den befintliga frivilliga begravningsclearingen samt med beaktande synpunkter inhämtats vid ett seminarium den 28 oktober med olika

av som

för huvudmännen för begravningsverksamheten i Sverige. representanter

Stockholm den 7 november 1996

Göran Jacobsson

PF GJ Rapport obligatorisk begravningsclearing slutlig version 1996-11-07

- om -

1 Sammanfattning

Rapporten inleds med en tillbakablick till 1975 då begravningsclearingen för första gången aktualiserades. Redogörelsen landar i en beskrivning av dagens situation där ca 90 % av församlingarna är anslutna till den frivilliga begravningsclearingen.

I nulägesbeskrivningen kort redogörelse för de rättsliga principer har

ges en som betydelse för begravningsclearingen. Vidare utförlig beskrivning hur den

ges en av frivilliga begravningsclearingen är konstruerad och de samlade erfarenheterna från verksamheten. Några inte ovanliga fall där de anhöriga drabbats av oväntade extra fakturor vid begravningar visas. Specialproblemet med avlidna från äldrevårdsanäggningar redovisas. Situationen i Stockholms kommun beskrivs.

Förslaget till obligatorisk begravningsclearing bygger på den frivilliga begravningsclearingen. Med stöd av de nya förutsättningarna har den kompletterats för undan-

att röja kända olägenheter. Förslaget tar sin utgångspunkt i att de tjänster som oundgängligen behövs for att bli begravd ska finansieras med skattemedel. Först när detta är fastlagt blir det meningsfullt att införa obligatorisk begravningsclearing. Försla-

en get sammanfattas i det följande:

2 De tjänster som föreslås ingå i begravningsclearingen är gravplats,

gravöppning, lokal for avskedstagandet, kremering samt förvaring

av

stoft och aska, transport av stoft till krematorium, transport aska för

av gravsättning.

Huvudmannen föreslås få kostnadsansvar inom begravningsclearingen

för samtliga som var folkbokförda inom pastoratet eller kommunen vid

tidpunkten för dödsfallet. För boende på äldrevårdsanläggningar får hu-

vudmannen för den förutvarande folkbokföringsorten ett kvardröjande och tidsbegränsat kostnadsansvar.

3 Begravningar som sker på judiska eller muslimska begravningsplatser

som är allmänna omfattas av begravningsclearingen. Begravningar

som

sker på enskilda begravningsplatser som innehas av trossamfund omfat-

tas av begravningsclearingen under vissa angivna förutsättningar.

: Stockholms kommun föreslås medverka i begravningsclearingen under

samma förutsättningar som de övriga huvudmännen. Begravningsverksamhetens kostnader i kommunen täcks med en begravningsskatt motsvarande den obligatoriska begravningsavgiften.

: Huvudmannen betalar för de tjänster som ingår i begravningsclearingen

med belopp som fastställs centralt. Pastoratsförbundet föreslås få i upp-

drag att föreslå tillämpningsrâd, att utveckla beräkningsmetoder och år-

ligen beräkna taxor för begravningsclearingen. Lämplig myndighet får

fastställa taxor för begravningsclearingen

PF - GJ Rapport om obligatorisk begravningsclearing slutlig version 1996-1 1-07

-

2 Kommittédirektiven

. I kommittédirektiven ges ansatsen for hur den obligatoriska begravningsclearingen ska utformas. Med utgångspunkt från det nu i stor omfattning fungerande frivilliga systemet med begravningsclearing inom Svenska kyrkans anges i direktiven att begravningsclearingen ska bli obligatorisk samt att den ska omfatta de olika typerna

huvudmän. Vidare också att clearingen bör omfatta begravningar på judiska av anges och muslimska begravningsplatser.

Med dessa direktiv utgångspunkt blir det genast angeläget att göra konkretise-

som ringar några meningar. Med uttrycket "olika typer av huvudmän avses pastorat

av eller samfälligheter inom Svenska kyrkan samt borgerligt kommunala huvudmän. De

förekommer i Stockholms och Tranås kommun. Innebörden av direlaivet för senare detta avsnitt blir därmed att clearing av kostnader för begravning av avlidna ska kunna ske mellan kyrkliga huvudmän, mellan kyrkliga och kommunala huvudmän

mellan enbart kommunala huvudmän. Det är befogat att påpeka att det i någon samt mån finns dubbelt huvudmannaskap i Stockholms och Tranås kommun.

I direktiven att den obligatoriska begravningsclearingen också ska omfatta

anges begravningar på judiska och muslimska begravningsplatser. Eftersom dessa i den mån de existerar de judiska är enskilda begravningsplatser uppstår på nytt ett behov av

- -

definiera utgångsläget. Begravning muslimer och andra som tillhör icke kristna att av trossamftmd oftast på speciellt anlagda kvarter inom de allmänna begrav-

sker nu ningsplatsema med stöd avtal mellan stiftssamfälligheterna och huvudmännen.

av Dessa avdelningar begravningsplatser är fortfarande allmänna och benämnes

av allmänna begravningsplatser med särskilda gravplatser för dem som inte tillhör

något kristet trossamfund.

En viktig princip i direktiven för Begravningsverksamhetskommittén är att begravningsverksamheten i landet ska anordnas av det allmänna. Därav följer rimligen att clearing kostnader för begravning avlidna på enskilda begravningsplatser bör

av av omgärdas av särskilda bestämmelser.

Med den tolkningen direktiven kan begravningsclearingen komma att omfatta

av judiska och katolska begravningsplatser även andra enskilda begravningsplatser

men

några familje- eller institutionsägda begravningsplatser. I de fall judiska och som t ex muslimska begravningsplatser inte är enskilda utan allmänna torde det inte finnas behov av särskilda bestämmelser.

Med dessa utgångspunkter kommer förslaget till en obligatorisk begravningsclearing

att utformas.

PF GJ Rapport om obligatorisk begravningsclearing slutlig version 1996-11-07

- -

3 Historik

3.1 Den frivilliga begravningsclearingens utveckling

Den frivilliga begravningsclearingen har uttrycket utvecklats på firivillighesom anger tens väg. Pastoraten eller tidigare församlingarna ingick frivilliga överenskommelser med angränsande församlingar om att sig emellan reglera de kostnader uppstod som när avlidna från grannförsamlingen begravdes. Begreppet utomförsamlingsavtal myntades på denna tid. Med denna tid betyder omkring 1976. På Pastoratsförbundets kongresser 1975 och 1977 behandlades frågan om begravningsclearing och under åren 1978 till 1979 pågick en försöksverksamhet i Härnösands stift.

Begreppet clearing hämtade ifrån landstingssfären där det redan fanns cleaman en ring mellan landstingen när patienter från ett grannlandsting behandlades. Då och då har det påpekats att uttrycket clearing inte är adekvat benämning på företeelsen en men som begravningsclearingen inledningsvis faktiskt hanterades inom bland annat Härnösands stift var uttrycket korrekt. De första åren skickad församlingarna sina begravningsfakturor till stiftsförbundskansliet i Härnösand där vid årets slut man clearade fakturor mot varandra. I dag torde dock inte uttrycket lika adekvat vara men nu är det begravningsclearing som gäller.

Antalet församlingar som anslutit sig till begravningsclearingen ökade med tiden och ordningen med utomförsamlingsavtal blev snart ohållbar och under 1988 utfärdade dåvarande Svenska kyrkans kyrkogårdsdelegation sin första rekommendation hur om begravningsclearingen borde hanteras. Anslutningen fortfarande helt frivillig för var församlingarna men nu frångick den tidigare modellen med utomförsamlingsavman tal och slöt i stället upp bakom Kyrkogårdsdelegationens rekommendation.

Rekommendation innebar att församlingen och sedermera pastoratet i ett särskilt beslut angav att det svarade för kostnaderna vid begravning sina församlingsbor av även när begravningen skedde utom pastoratet. Åtagandet riktat de var mot egna församlingsborna oavsett vilka förmåner som gällde i grannförsamlingen. Den principiella hållningen var då att allt som var fritt för pastoratsbor vid begravningen en hemma skulle vara fritt även begravningen skedde utanför hempastoratet. om

Med tiden tenderade innehållet i begravningsclearingen att bli alltför vildvuxet vilket gjorde att pastoraten i vissa delar landet tvekade inför sin anslutning och under år av 1994 då var det åter Pastoratsförbundet ansvarade för begravningsverksam- - som hetsfrågoma på riksplanet utfärdades rekommendation under namnet Begrav- - en ny ningsclearing 95. I denna gjordes nödvändiga uppstramningar clearingens omfattav ning och Begravningsclearing 95 är den rekommendation fortfarande gäller. som

Kyrkogårdsdelegationen och Pastoratsförbundets kansli har hela tiden fört numera register över de församlingar blivit anslutna och det har med tiden blivit som en oumbärlig infonnationskälla för pastoraten och för begravningsbyråema. I registret återfinns församlingsnamnet och inte pastoratsnamnet. Anledningen till detta är att det är församlingsnamnet som anges som folkbokföringsort på de intyg de lokala som skattekontoren utfärdar för en begravning.

PF GJ Rapport om obligatorisk begravningsclearing slutlig version 1996-11-07 - -

3.2 Omfattningen av den frivilliga begravningsclearingen

Den senaste sammanställningen av anslutningen gjordes under augusti månad 1996 och den visar att 2296 av landets 2544 församlingar är anslutna. Det motsvara drygt 90 % och i 0rd kan det beskrivas som att nästan alla är anslutna utom några församlingar i en region omkring Stockholm samt utefter Upplandskusten. Sebilaga 1

Behovet av begravningsclearing vars innebörd presenteras längre fram är en

- spegling av den samhällsomdaning och folkomflyttning som skett under andra halvan av detta sekel. Kanske som ett uttryck för en rotlöshet anger ofta invånarna att de vill begravas i den hembygd de en gång kom ifrån. En konsekvens av detta förhållande är att samfällighetema i några av de större städerna har visat en mera avvaktande eller negativ hållning till att medverka i begravningsclearingen. Det blir de som får betala clearingfakturor i stället för att pastoratsboma utnyttjar deras tjänster och deras gravmark. Några av de största stadssamfállighetema har därför anslutit sig till begravningsclearingen med vissa undantag i clearingens omfattning och ersätter t ex inte gravplatsavgift.

4 Nulägesbeskrivning

Den frivilliga begravningsclearingen har byggts ut inom ramen för gällande och på grund av gällande lagstiftning. Begravningslagen SFS 1990:1144 reglerar pastoratens skyldigheter för begravningsverksamheten och i Kyrkolagen anges vad

ansvar - uttaxerade skattemedel får användas till. OBS att samtliga kommande kapitel- och paragrafhänvisningar i rapporten avser Begravningslagen.

4. 1 Huvudmannens ansvar för begravningsverksamheten

I Begravningslagens 2 kap 2 § anges de territoriella pastoratens skyldighet att anord-

och hålla allmärma begravningsplatser. I kapitlets 3 § anges att samtliga folkbokna förda har rätt till gravplats på allmän begravningsplats. Vidare anges där att

en en huvudmannen får bereda plats för andra än folkbokförda om marktillgången så medger. I kapitlets 13 § anges att endast innehavaren av begravningsplatsen får Öppna I kapitlets 12 § anges att huvudmannen ska hålla en allmän begrav-

gravar. ningsplats i ordnat och värdigt skick. Ansvaret för att hålla den enskildes gravplats i ordnat och värdigt skick åvilar gravrättsinnehavaren 7 kap 3 §.

Dessa paragrafema lägger grunden för pastoratens skyldigheter och möjligheter inom begravningsverksamhetens område som har betydelse för begravningsclearingen.

4.1.1 Gravplats och gravöppning Uttrycket anordna och hålla allmän begravningsplats användes också i den tidigare Gravrättslagen och det är därför ett väl förankrat begrepp inom Svenska kyrkan.

PF GJ Rapport om obligatorisk begravningsclearing slutlig version 1996-11-07

- -

För invånarna innebär det att pastoraten tillhandahåller upplåter gravplatser och att pastoraten öppnar gravar för gravsättning avlidna. av

Den allmänna ekonomiska utvecklingen i landet har tillåtit att dessa tjänster numera tillhandahålls utan avgift för pastoratsboma. I den mån avgifter för upplåtelse tas ut av gravplats har det rört sig om små belopp symbolisk karaktär. I SOU 1990:82 av Vad kostar begravningar vem betalar, konstaterades att dödsboet genomsnittligt fick betala 300 kr till kyrkogårdsförvaltningen eller Församlingen vid begravning. Av en utredningen framgår inte om de 300 kronorna explicit avsåg gravplatsen eller de om även avsåg andra tjänster

En avvikelse från denna allmänna bild har dock kunnat skönjas under de senaste åren och några pastorat en handfull har infört avgifter för gravplats och gravöppning - även för pastoratsbor. Förhållandena i Stockholms kommun avviker från denna allmänna bild och om detta kan läsas avsnitt 4.5.

4.1.2 Begravningsgudstjänsten

I den nuvarande frivilliga begravningsclearingen ingår begravningsgudstjänsten som en viktig kyrklig uppgift. När Svenska kyrkans församlingar ordnar begravningsgudstjänster för sina avlidna tillhandahåller de kyrkan, hålls präst och kyrkomusiker samt kyrkvaktmästare avgiftsfritt for pastoratsbor. Begravningsgudstjänster ingår dock inte i begravningsverksamheten enligt de definitioner gjordes i förarbetet som till Begravningslagen och clearing av begravningsgudstjänster kan därför betraktas som en rent inomkyrklig angelägenhet.

Begravningsgudstjänsten kan beskrivas som en avskedsceremoni för de anhöriga med en formell kyrklig liturgi. Det är inget hindrar att de anhöriga väljer någon som annan form av avskedsceremoni borgerlig eller oavsett vad de anhöriga väljer - annan - men finns det oftast ett behov av en lokal att hålla till Inom den frivilliga begravningsclearingen har det hanterats ett speciellt sätt.

Vid dessa tillfällen tillhandahåller pastoraten de lokaler utöver kyrkorummet man faktiskt förfogar över och det innebär vanligen ett begravningskapell eller ibland ett församlingshem. I de fall anhöriga väljer någon lokal det inte finns något annan - om begravningskapell eller det inte måste de anhöriga själva bekosta detta. Det passar anses inte försvarbart att pastoratet bekostar hyra lokal i t Folkets hus eller av ex annan lokal för en avskedsceremoni.

4.1.3 Gravskötsel

I Begravningslagen går det inte att finna ordet gravskötsel ändå kan konstamen man tera att gravskötselverksamheten är en av de mest personalkrävande verksamheterna i en kyrkogårdsförvaltning. Det här kan verka motsägelsefullt det beror kanske på men det allmänna ansvar som åvilar pastoraten att hålla begravningsplatserna i ordnat och värdigt skick. Pastoraten finansierar gravskötseln på olika sätt och det finns fortfarande några som huvudsakligen finansierar den med skattemedel i allt större men omfattning tar man ut skötselavgifter. Ofta att det är för omständligt administanges att rera fakturering av många och relativt små gravskötselavgifter

PF - GJ Rapport om obligatorisk begravningsclearing slutlig version 1996-11-07 -

Även de förmåner pastoratsboma får i form

om av fri gravskötsel ibland kan vara omfattande har gravskötsel aldrig ansetts vara en uppgift ska ingå i den frivilliga

som begravningsclearingen.

4.2 Kommunalrättsliga principer

Den s k lokaliseringsprincipen med utgångspunkt från kyrkolagen innebär att

- församlingen enbart får använda uttaxerade skattemedel för sina medlemmar. Med medlemmar avses de som är folkbokförda i pastoratet huvudmannens ansvarsområde Enligt den sk likställighetsprincipen ska de alla ha tillgång till eventuella

. samma fria Förmåner om det inte finns objektiva skäl för något annat.

Ett objektivt skäl för att medlemmarna i pastoratets skattekollektiv ska kunna behandlas olika är naturligtvis om en pastoratsbo gått Svenska kyrkan. Då tillhör denne

ur inte längre Svenska kyrkan men är fortfarande medlem i pastoratets skattekollektiv och har fortfarande tillgång till de fria förmånema inom begravningsverksamhetens område men inte till den inomkyrkliga förmånen begravningsgudstjänst.

Oavsett vilken kategori personen tillhör har lokaliseringsprincipen giltighet. Det innebär att pastoratet inte får använda skattemedel till tjänster utförs för avliden

som som inte tillhört församlingen eller skattekollektivet. Så prövades till exempel frågan om fritt dop av barn som inte tillhörde församlingen i regeringsrätten i december 1993. Utslaget blev att det endast fick ske om kostnaden för dopen obetydlig

var av omfattning i annat fall skulle avgift tas ut RR 1993 23/12 avseende målen

- 3216/1990 samt 4453/1990.

4.2.1 Konsekvenser för törrättningspastoratet

Innebörden av det föregående är att när ett pastorat ordnar begravning inte

av en som varit folkbokförd i pastoratet ska det ta betalt.

Beroende på begravningens omfattning kan det bli fråga upplåtelse kyrka,

om av ofñciant vid begravningen och annan minnesstund, kyrkomusiker, vaktmästare, upplåtelse av gravplats, eventuell kremering samt gravöppning. Allt detta kan och ska pastoratet ta betalt för. Och den som ska betala är naturligtvis beställaren dödsboet.

-

4.2.2 Konsekvenser för hempastoratet

När en avliden begravs som ett uttryck för sin i livet uttalade vilja i ett pastorat

- utanför den egna huvudmannens ansvarsområde nyttjas en annans huvudmans tjänster och den egna huvudmannens ansvar har enligt gällande lagar upphört. Någon skyldighet att betala en faktura från förrättningspastoratet föreligger inte.

Hempastoratet fick därmed inga kostnader för den avlidne och mot bakgrund dessa

av omständigheter har tanken om clearing av begravningskostnader vuxit fram. Den frivilliga begravningsclearingen med den uppslutning finns kring den

- som nu reglerar dessa begravningskostnader mellan de kyrkliga huvudmännen.

PF GJ Rapport om obligatorisk begravningsclearing slutlig version 1996-11-07

- -

4.3 Den frivilliga begravningsclearingen

Den frivilliga begravningsclearingen är utformad så att pastoratet huvudmannen

- utfáster sig att för vissa bestämda kostnader när en pastoratsbo begravs i ett

svara annat pastorat. Som framgått tidigare avsnitt finns förutsättningarna för en clearing av begrav-

av ningskostnader i det att de finansieras med skattemedel att tjänstema i huvudsak är

avgiftsfria för pastoratsboma. Om huvudmannens tjänster i stället skulle finansieras med avgifter finns det inget behov av någon begravningsclearing, för då måste alltid dödsboet betala.

Huvudmännen för begravningsverksamheten har anslutit sig till begravningsclearing-

enligt den rekommendation som Pastoratsförbundet utfärdat. Rekommendationen, en Begravningsclearing 95 beskriver ett förhållningssätt till de egna pastoratsboma men anvisar också beredskap att vilja ordna begravningar för de som kommer från

en annat pastorat. Se vidare i bilaga 2

4.3.1 Hempastoratet i den frivilliga clearingen Enligt rekommendationen utfáster sig hempastoratet huvudmannen att svara för

- vissa bestämda kostnader när pastoratsbo gravsätts i annat pastorat. Kostnaderna

en avser följande tjänster:

a För avliden tillhörde Svenska kyrkan svarar pastoratet för begrav-

som

ningsgudstjänst inklusive kyrka, ofñciant, kyrkomusiker samt för grav-

plats, eventuell kremering och gravöppning.

b För avliden inte tillhörde Svenska kyrkan svarar pastoratet för

som

gravplats, eventuell kremering och gravöppning. I de fall pastoratet själv

har ett begravningskapell svarar också pastoratet för denna kostnad.

c Pastoratet ersätter förrättningspastoratet / krematoriemyndighet för

utförda tjänster med belopp framgår av Pastoratsförbundets re-

som

kommenderade taxor.

Huvudmännens följsamhet: Från den här rekommendation är det ett antal huvudmän som har beslutat om avvikel-

huvudsakligen undantag för gravplatsersättning och/eller kremering. ser och de avser Några få har fortfarande kvar geografisk begränsning så att clearingen endast gäller

en inom den kommunen eller kontraktet eller stiñet.

egna

4.3.2 Förrättningspastoratet i den frivilliga clearingen Enligt rekommendationen utför förrättningspastoratet olika tjänster vid begravning av avlidna från annat pastorat. De kan beskrivas på följande sätt:

PF GJ Rapport obligatorisk begravningsclearing slutlig version 1996-11-07

- om -

a För avliden som tillhörde Svenska kyrkan upplåter kyrka eller pastoratet kapell och ordnar begravningsgudstjänst med officiant och kyrkomusiker

b För avliden som inte tillhörde Svenska kyrkan upplåter pastoratet ceremonilokal begravningskapell eller liknande. I de fall inte pastoratet har lämplig lokal utgår denna punkt.

c Pastoratet upplåter kistgravplats eller umgravplats och ombesörjer gravöppning.

d Pastoratets taxor för utförda tjänster och upplåtelse av gravplatser följer Pastoratsförbundets rekommenderade taxor för begravningsclearing.

Någon särskild skrivning om att utföra kremationer finns inte för de krematorieförvaltningar som är verksamma. De har redan lång tradition utföra kremationer en av att en omgivningsregion vida överstigande det pastoratets/samfällighetens egna ansvarsområde.

Huvudmännens följsamhet Några tillämpar en egen högre taxa för gravplats eller kremering ibland även för men att upplåta kyrka. Några kan inte på grund av begränsad marktillgång erbjuda gravplats för utompastoratsbo.

4.3.3 Förbundets rekommendation taxor för begravningsclearingen om Förbundet har en lång tradition bakom sig av att varje år ta fram beräkningsunderlag och olika taxor för pastoratens begravningsverksamhet det är först från och med men 1995 som förbundet med kraft hävdat att taxoma skulle användas inom begravningsclearingen. Det framgår av tillämpningsråden till Begravningsclearing 95. Samtidigt poängterades att taxoma endast var avsedda att användas inom begravningsclearingen. l de fall pastoraten avsåg att debitera dödsbon direkt fick de använda vilka taxor de ville.

Utan denna reservation farms det risk för att rekommendationen skulle kunna komma i konflikt med annan lagstiftning t regler självkostnadsprinciper och konkur- - ex om renslagstiftning.

En mycket vanlig förekommande uppfattning bland pastoraten är att clearinghantering skulle underlättas om alla tillämpade samma taxor. Denna generella hållning kommer dock ofta i motsättning med pastoratens vilja själv besluta sina att om angelägenheter. Pastoratsförbundet har med sin inställning i denna fråga visat att det velat driva utvecklingen av begravningsclearingen så långt det går på frivillighetens väg och varje år utfärdas en rekommendation taxor för användning inom begravom ningsclearingen.

PF GJ Rapport om obligatorisk begravningsclearing slutlig version 1996-11-07 - -

4.3.3.1 Beräkning av rekommenderade taxor Pastoratsförbundets kansli utför varje år revidering av de rekommenderade taxoma. Det sker med stöd av tillgänglig statistik över löneutvecklingen inom de personalkollektiv som är involverad i verksamheten. Vidare beaktas den förväntade inflationsutvecklingen för det kommande året. Taxoma som utges omkring juli augusti avses

därmed spegla en kostnadsnivå som överensstämmer med den 1 juli kommande budgetår.

En bestämd utgångspunkt för beräkningen av clearingtaxoma har varit att de inte kan förväntas inrymma ett totalt beaktande av alla kostnader vid en förvaltning. Utgångspunkten är i stället att taxoma ska spegla en verksamhet som bedrivs i marginalen av den löpande verksamheten den ska ändå bedrivas. Detta synsätt har betydelse bland

armat för hur kostnader för hur lokaler och administration beaktats.

detaljerade beräkningsunderlagen har utvecklats vid kansliet under åren och De mera vartannat eller vart tredje år görs mera fördjupade studier av beräkningsgrundema i varje deltaxa. Med olika enkäter till kyrkogårdsförvaltningama inhämtas erforderliga uppgifter. Tre av taxoma är speciellt komplexa i sin uppbyggnad och det är gravöppningstaxan, kremeringstaxan och gravplatstaxan.

Gravplatstaxan står i klass för sig när det gäller grad av komplexitet. Den är

en beräknad med utgångspunkt från en 25-årig upplåtelsetid. Den består bland annat av löpande kostnader för underhåll av allmänna ytor. Kapitalkostnadema fördelas, för en

de ingående komponenterna, över en längre tidsrymd än upplåtelsetiden. Upplåtelav setillfållet kan inträffa helst under den kalkylerad avskrivningsperioden Och

när som

inte det är tillräckligt finns det en återanvändningspotential i gravmarken som om

också ska beräknas. En modell for beräkning av upplåtelseavgiñer för förnyelse som

gravrätt eller upplåtelse gravplats tidigare använd mark finns framtagen av ny av

tillämpningsprincipema är inte klargjorda. men

Efter vissa modifieringar i beräkningsgrundema i början av 90-talet torde taxoma nu fått en utformning som vunnit stor acceptans.

4.3.3.2 Lokalt fastställande av rekommenderade taxor Med stöd de rekommendationer Pastoratsförbundet utfärdat förutsätts att huvud-

av männen pastorat och samfälligheter ska fatta egna beslut om att tillämpa dessataxor och så sker också i stor omfattning. För att underlätta denna beslutsprocess forrnulerade förbundsjuristen Patrik Tibbling i dåvarande Svenska kyrkans förvaltningsnämnd ett särskild cirkulär där det beskrevs hur fullmäktige kunde delegera till kyrkogårdsnämnd/kyrkoråd att fastställa det taxoma for begravningsclearingen. Kyrkorådets beslut blev då direkt kopplat till dåvarande Kyrkogårdsdelegationens rekommenderade taxor.

4.3.4 Tillämpningsråd för den frivilliga begravningsclearingen Förbundet har utfärdat en samling tillämpningsråd for begravningsclearingen. Däri beskrivs hur pastoraten ska utforma sina beslut vid anslutning till begravningsclea-

PF GJ Rapport om obligatorisk begravningsclearing slutlig version 1996-11-07

- -

ringen. Vidare beskrivs hur pastoratens mellanhavanden i clearingfrågor kan lösas. Några specialfall som t ex hur stor gravplats ersätts inom clearingen beskrivs

som samt vidare hur faktureringen ska skötas. En maximal dröjsmålstid på 3 månader för fakturering tillåts. Förbundet har också erbjudit sig att biträda vid tvister mellan pastoraten om begravningsclearingens tillämpning.

4.4 Samlade erfarenheter av den frivilliga begravningsclearingen

I det följande ges en samlad redogörelse erfarenheterna den frivilliga begrav-

av av ningsclearingen i tillämpning. Det kan ske från lite olika utgångspunkter; från hur pastoraten uppfattar den eller hur invånarna i landet kan uppfatta begravningsclearingen eller hur begravningsbyråema uppfattar den. Viktigast för denna rapport är givetvis pastoratens erfarenheter och reaktioner. Deras erfarenheter kan givetvis återspegla de reaktioner som deras uppdragsgivare allmänheten har visat.

- 4.4.1 Ekonomiska konsekvenser Enkelt uttryckt får de pastorat som tar emot många avlidna ökade intäkter och de pastorat vars avlidna begravs i annat pastorat får ökade kostnader via fakturor från förrättningspastoraten. För landet som helhet ökar naturligtvis inte kostnaderna

utan de uppstår i stället på annan plats än vad som huvudmännen hade planerat för.

En generell beskrivning brukar att landsortspastoraten blir mottagande

vara pastorat d v s de får ta emot avlidna från centralortema och de får i mindre omfattning betala för egna avlidna som begravs i centralorterna. Från denna generella bild finns det avvikelser som pekar på att det i en region med flera tätorter mycket väl kan bli

en bestämd tätort som tar emot avlidna från någon annan tätort. Avgörande för dessa sammanhang kan vara hur olika nya befolkningscentra har byggts och skapat närhet till begravningsplatser som ligger i grannpastoratet. Dessa tendenser understryker behovet av fungerande clearing.

4.4.2 Clearingadministrationens omfattningen Det finns ingen forskning som visar på om och hur begravningclearingen påverkat människors val av begravningsplats för att uppfattning clearingverk-

men en om samhetens omfattning har för denna utredning låtit mindre enkät till för-

göra en valtningarna. Resultatet av enkäten kan beskrivas på följande sätt:

Av alla begravningar som sker under ett år kommer omkring 15 % att ske i annat pastorat än det som de avlidna var skrivna i vid tidpunkten för dödsfallet. Samtidigt ordnar huvudmännen med begravningar för minst lika många avlidna från pastorat utanför det egna ansvarsområdet.

De urvalskriterier som användes var att förvaltningsstorleken skulle ligga i ett övre mellanskikt. Enkäten ställdes till 35 kyrkogårdsförvaltningar. Vi fick från 30

ca svar st och inom dessa förvaltningars ansvarsområden finns det 676 655 invånare det

motsvarar ca 8 % av landets totalbefolkning. Av framgår att mortaliteten i

svaren gruppen är 1,1 % vilketl överensstämmer väl med moraliteten hos totalbefolkningen.

PF GJ Rapport om obligatorisk begravningsclearing slutlig version 1996-11-07

- -

ll

Av de 7 523 avlidna begravdes 990 utanför hempastoratet samtidigt som det vid dessa förvaltningar ordnades begravningar för 1 213 avlidna från pastorat utanför det egna ansvarsområdet. Sevidare i bilaga

Applicerat hela landet kan vi uppskatta antalet clearingförrättningar till ca 15 000 under ett år. Om vi antar att en genomsnittlig clearingtransaktion löper på 3 000 kr kan de årliga frivilliga clearingtransaktionema beräknas uppgå till ca 40 miljoner kr.

4.4.3 Konsekvenser av ofullständig anslutning Bristerna i systemet beror naturligtvis frivilligheten i att medverka. Det leder till att alla huvudmän inte är anslutna och att en del av de som är anslutna tillämpar clearingen på ett eget sätt. I avsnitt 3.2 redovisades den totala anslutningen till begravningsclearingen och den visar att det huvudsakligen är i Storstockholmsregionen som anslutningen är bristfällig.

l det följande beskrivs ett vanligt praktikfall: Under våren begravdes en avliden från Stockholm i norrlandsfcirsamling. Dödsboet var medellöst men i församlingen

en fanns den avlidnes gamla mor ålderdomshemmet. Kamreren där ställde frågan till

Vems ska betala denna begravning Skulle vi ha nekat till att ta emot den avlidoss:

Ska gamla betala Gamla som redan betalt för sig i hemförsamlingen. ne mor mor Svaret är att det är socialförvaltningen där den avlidne var folkbokförd som ska betala. Det är dock oklart den gjorde det i detta fall även socialförvaltningama

om har lokaliseringsprinciper att följa.

När huvudmannen har infört begränsningar i clearingen händer det att dödsboet får betala särskilt för de tjänster som det tagit i anspråk och det kan vara avgifter för gravplats eller kremation. Vid sådana situationema händer det att förrättningspastoraten tvekar om de ska ta betalt frågan som sådan är besvarad men man tycker att

- - Svenska kyrkan hamnar i dålig dager. Dödsboet tycker att det är fel, det vill inte eller kan kanske inte betala. Förrättningspastoratet kanske vill stå för kostnaden men f°ar egentligen inte.

4.4.4 Konsekvenser av att olika taxor tillämpas Det händer att huvudmännen ansluter sig till begravningsclearingen enligt förbundets rekommendation att att tillämpa egna taxor vanligtvis innebär

men anger man avser det vill använda högre taxor än de rekommenderade.

man

När dessa huvudmän utfört begravningar utompastoratsbor och fakturerar hempas-

av toratet enligt sina taxor uppstår komplikationer vid hempastoratet. De belopp som framgår fakturan överensstämmer inte vad hempastoratet har förbundit sig att

av betala. Nu finns bara två möjligheter; antingen betalar hempastoratet det högre beloppet eller så betalar man bara upptill de belopp man har utfåst sig att göra.

I det fallet får förrättningspastoratet en restpost som det enligt tillämpningsrå-

senare den kan fakturera dödsboet och i det förra fallet måste hempastoratet göra avsteg från

PF GJ Rapport om obligatorisk begravningsclearing slutlig version 1996-11-07

- -

de taxor man antagit. När dödsboet får faktura för tjänster en extra som man blivit upplyst om att de skulle vara fria uppstår klagomål. Om hempastoratet betalar mera för någon enskild kan det påstås strida mot likställighetsprincipen.

Det här är brister i den frivilliga begravningsclearingen som på sikt undenninerar systemet och kan äventyra anslutningen till det.

4.4.5 Avlidna med kort sista folkbokföringstid Även när huvudmännen är anslutna till begravningsclearingen i enlighet med Pastoratsförbundets rekommendation kan det uppstå situationer som inte systemet är anpassat för. Det kan inträffa när det inom borgerlig kommun finns flera en pastorat som var för sig är huvudmän för begravningsverksamheten.

Kommunen kan ha uppfört äldrevårdsanläggning i tätort i kommunen en en som ligger utanför kommunens centralort och följaktligen är kommunen fri att placera sina åldriga invånare där från hela kommunen inför livets slutskede. Dessa blir vanligtvis också folkbokförda där.

Pastoratet där äldrevårdsanläggningen är förlagd blir huvudman för de boende på anläggningen. Om pastoratet är ansluten till begravningsclearingen blir det ekonomiskt ansvarigt även i de fall den avlidne begravs i sin ursprungliga hemförsamling. Pastoratet har vanligtvis inte hunnit få några skatteintäkter för att infria dessa ekonomiska åtagandet och under dessa omständigheter händer det att pastoratet tar beslut om att frångå clearingåtagandet.

Det här är speciella men inte ovanliga omständigheter de leder till dödsboet men att alltid blir betalningsansvarigt den avlidne inte begravs i där äldreom pastoratet vårdsanläggningen finns. För detta pastorat innebär det alla avlidna från äldreom vårdsanläggningen begravdes där, att begravningsverksamhetens kostnader ökar snabbt.

Det här är konsekvenser av gällande lagstiftning när huvudmannaskapets ansvarsområde inte överensstämmer med den borgerliga kommunens och inte konsekvens en av clearingssystemet. Pastoratsförbundet har i skrivelse till regeringen föreslagit ändringar i lagstiftningen för att undanröja dessa olägenheter. Regeringen har överlärrmat ärendet till Begravningsverksamhetskommittén.

4.5 Begravningsverksamheten i Stockholm och Tranås I Stockholm och Tranås är det den borgerliga kommunen är huvudman för som begravningsverksamheten sägs det. Det är ingen heltäckande sanning för huvudmannaskapet är dubbelt i de båda kommunerna.

4.5.1 Stockholm Den borgerliga kommunen har haft uppdraget huvudman för begravningsatt vara verksamheten i över 100 år. Det betyder dock inte församlingarna i kommunen har

PF GJ Rapport om obligatorisk begravningsclearing slutlig version 1996-1 1-07 - -

frånsagt sig sitt huvudmannaskap for begravningsverksamheten utan än idag har några av innerstadsförsamlingama kvar en begränsad form av begravningsverksarnhet. Den kan sägas var mycket begränsad för endast ett församlingar kan nyupplå-

par ta gravplatser. Men även om begravningsverksamheten är av mycket begränsad omfattning uppbär församlingarna sk dissenterskatt av församlingsbor som inte tillhör Svenska kyrkan.

Kommunens principiella hållning har varit att förvaltningarna successivt ska öka sin självñnansieringsgrad. För kyrkogårdsförvaltningen är den nu omkring 50 %. Hälften av kyrkogårdsförvaltningens verksamhet finansieras av avgifter för gravplatser, för

gravöppningar och för kremationer samt för gravskötsel. Den här ordning passar inte riktigt in i den frivilliga begravningsclearingen för i Stockholm måste alltid dödsboet betala en väsentlig del av begravningskostnadema i form av avgifter. Det finns inte så mycket att cleara.

Kommunens hållning till begravningsclearingens har dock stor betydelse för begravningsclearingens utveckling i regionen men hittills har kommunen varit avvisande. Skälen till denna hållning har huvudsakligen ekonomiska förtecken men har också koppling till förhållandet att församlingarna i Stockholms kommun tillsammans uppbär avsevärda dissenterskattemedel för en begravningsverksarnhet som har mycket begränsad omfattning.

Genom kommunalskatt erhåller Stockholms kyrkogårdsförvaltning 38 miljoner kr

församlingarna i Stockholm erhåller tillsammans ca 25,5 miljoner genom den sk dissenterskatten Stockholmsförsamlingarnas uttag av dissenterskatt framgår av bilaga

Ett annat kännetecken för de speciella förhållandena i Stockholm är att ungefär 25 % av de som avlider begravs någon annanstans. Det finns ingen samlad statistik som visar vart de tar i vägen men en inte alltför svår gissning är att det är i landsortspastoraten såväl norr om som söder om vår huvudstad som begravningen sker.

Nu är det lätt att av detta dra slutsatsen att dödsbona efter dessa avlidna gladeligen betalar för att den avlidne ska kunna begravas i sin hembygd och att det därmed inte skulle finnas något större behov begravningsclearing. Det är möjligt att det är så men det går inte utesluta att många av de mottagande landsortspastoraten är speciellt försiktiga i sin fakturering för dessa hemvändare.

4.5.2 Tranås När järnvägen korn till Tranås och stationshuset hade byggts uppstod också ett behov av en ny central kyrkogård. Den anlades av den borgerliga kommunen som också utsåg en särskild nämnd för kyrkogårdens administration. Säby, Linderås och Adelövs kyrkliga samfällighet vars territoriella område överensstämmer med den borgerliga kommunens har dessutom fyra kyrkogårdar. Kyrkliga samfälligheten och kommunen utser var för sig en griftegårdsnämnd för kyrkogårdarnas administration. I praktiken är det samma förtroendevalda som utgör såväl kommunens som samfällighetens griftegårdsnämnd. Samarbetet mellan kommunen och kyrkliga samfälligheten

PF GJ Rapport om obligatorisk begravningsclearing - slutlig version 1996-11-07

-

inom kommunen regleras i ett avtal som förnyas vart tredje år. Med anledning

av avtalet erlägger kyrkliga samfälligheten ca 720 000 kr till kommunen för viss

gemensam administration. Till och från har det förts diskussioner att renodla verksamhe-

om ten under en och samma huvudman.

På de kommunala kyrkogårdama begravdes 180 av samtliga 231 avlidna i kommunen under 1995. Det motsvarar 78 %. av samtliga avlidna. Den kommunala utdebiteringen för begravningsverksamheten motsvarade 18 öre skattekrona och samfällighetens

per ersättning till kommunen motsvarar ca 5 öre.

Griftegårdsförvaltningen i Tranås är ansluten till begravningsclearingen i enlighet med Pastoratsförbundets rekommendation..

4.5.1 Kvarvarande begravningsverksamhet vid församlingarna i Stockholm

Under september 1996 gjordes en undersökning omfattningen Stockholmsfor-

av av samlingarnas kvarvarande begravningsverksamhet. De fick ange om de hade kolumbarium, minneslund eller kyrkogård. De fick beskriva verksamhetens omfattning i antal gravöppningar, gravupplåtelser, skötseluppdrag samt slutligen hur stor den årliga kostnaden var. Undersökningen följande resultat:

gav

Av de 28 territoriella församlingarna 13 st att de har någon form begrav-

uppger av ningsverksamhet d v s de förvaltar kolumbarium eller minneslund och kyrkogård

eller alla tre typerna. Under 1995 upplåts sammanlagt 11 gravplatser eller

urnkistgravplatser, det gravsattes 572 urnor, askor eller stoj Begravningsverksamhe-

. ten sammanlagda kostnader vid församlingarna i Stockholms kommun till

uppgavs knappt 3 miljoner kronor. Undersökningen redovisas i bilaga

4.6 Begravning pa judiska och muslimska begravningsplatser

De judiska begravningsplatsema i Sverige är i allmänhet enskilda d de är anlagda

v s

, av de judiska församlingarna som finns i några av de större städerna. Begravningsplatsemas förvaltning bekostas av församlingarna och begravningarna sker

som bekostas av de anhöriga. I nuläget omfattas inte dessa begravningar den frivilliga

av begravningsclearingen.

Möjligheten att anordna enskilda begravningsplaster finns kvar i Begravningslagen men för tillstånd att anlägga en enskild begravningsplats finns det ett krav på att samfundet ska bedömas ha ekonomiska förutsättningar att klara förvaltningen. Motiven till att anlägga eller hålla en enskild begravningsplats bör rimligen minska i samma takt som det på de allmänna begravningsplatsema ges större frihet i att ordna med begravningarna och gravplatsen.

En mera uttömmande undersökning av de ekonomiska förutsättningarna for de judiska begravningsplatsema har inte gjorts för denna rapport.

PF GJ Rapport om obligatorisk begravningsclearing slutlig version 1996-1 1-07

- -

Muslimska begravningsplatser finns inte, i den mening att de förvaltas ett

av muslimskt samfund. Begravning av muslimer sker de vanliga allmänna begravningsplatserna eller på de "allmänna begravningsplatser med särskilda gravplatser se anm som anordnats på ett 30-tal platser i landet. De särskilda begravningsplatsema är anlagda på de vanliga begravningsplatsema men ofta avskilda med hjälp av häckar, buskage eller hägnad. De arrangemang som skiljer dem från vanliga begravningsplatser brukar beskrivas som mycket måttfulla". De särskilda begravningsplatsema anordnas och hålls med ekonomiskt stöd från stiñssamfállighetema

De begravningar som sker på de särskilda begravningsplatsema omfattas vanligen av begravningsclearingen om huvudmannen är ansluten till clearingen. Huvudmannaskapet är kopplat till den avlidnes folkbokföringsort. Inom vissa stift regleras kostnaderna enbart genom avtalen med stiftssamfallighetema.

Anm: Uttrycket allmänna begravningsplatser med särskilda gravplatser är direkt

hämtat ur Begravningslagens 2 kap 2 I tal och skrift brukar uttrycket

särskilda begravningsplatser användas och det görs även i denna rapport.

PF GJ Rapport om obligatorisk begravningsclearing slutlig version 1996-11-07

- -

5 Förslag till obligatorisk begravningsclearing

Förslaget till en obligatorisk och rikstäckande begravningsclearing blir vidareut-

en veckling av den frivilliga begravningsclearingen Begravningsclearing 95. Utforrn-

ningen syftar också till att undanröja de negativa konsekvenserna beskrivits i

som avsnitten 4.4 och 4.5.

För att placera begravningsclearingen på en stabil grund för framtiden måste ett

par viktiga principer fastläggas:

Den ena består i att ange vilka tjänster som ska ingå i begravningsclearingen. De tjänster som ska ingå i begravningsclearingen har varit och bör de tjänster

vara som oundgängligen behövs för att bli begravd. En utförlig definition dessa

mera av återfinns i avsnitt 5.1 De förutsätts överensstämma med det BVK definierar

. som som obligatorisk begravningsverksamhet.

Den andra består i att klart föreskriva att dessa tjänster ska finansieras med skattemedel. Med hänvisning till vad anförts tidigare i 4.3 och 4.4, konstateras att en clearing av begravningskostnader mellan huvudmännen blir meningsfull först när det är fastlagt att de ingående tjänsterna ska finansieras med skattemedel.

Förslaget utgår också ifrån att Begravningslagen i allt väsentligt har den utformning som den har nu. Den tillämpning av lagen som råder i dag bland annat i frågan

om gravrättens förnyelse förutsätts också gälla i framtiden.

5. 1 I obligatoriet ingående tjänster

De tjänster som i denna rapport föreslås ingå i begravningsclearingen är gravplats, gravöppning, lokal för avskedstagandet, kremering samt förvaring stoft och aska,

av transport av stoft till krematorium, transport av aska för gravsättning. Upplåtelse

av gravplats större än aktuellt behov omges med vissa restriktioner. Om lokal

som huvudmannen kan tillhandahålla anses lämplig ska hänvisning ske till

annan.

5.1.1 Gravplats och gravöppning

Gravplats med 25 års upplåtelsetid samt gravöppning och återfyllnad gravplatsen

av föreslås ingå i begravningsclearingen.

l begravningslagen anges att gravsättning av avlidna endast får ske på en begravningsplats. Gravsättning kan ske först efter gravöppning. Spridning av aska på annan plats är möjlig först efter tillstånd från Länsstyrelsen. Kostnaden för upplåtelse av gravplats motsvarande normal upplåtelsetid på 25 år föreslås därmed ingå begravningsclearingen.

PF - GJ Rapport om obligatorisk begravningsclearing slutlig version 1996-1 1-07

-

Anhöriga kan av olika anledningar anse att gravplatsens storlek bör vara större än vad det aktuella behovet visar ibland önskar man en gravplats med dubbel bredd for

en framtida tillkommande kista eller en kistgravplats för gravsättning av urna och en framtida kista. Behoven bör kunna tillgodoses av förrättningspastoratet men inom clearingen föreslås att enbart det vid upplåtelsetillfállet aktuella behovet ska ersättas. Därutöver uppkomna gravplatsavgifter föreslås betalas av dödsboet. I normalfallet går det bra att gravsätta två kistor på olika djup i en gravplats av en kistas bredd.

Denna något restriktiva hållning syftar till att hushålla med gravmark för det är inte alls ovanligt att extra gravar som reserverats vid upplåtelsetillfállet aldrig kommer till användning. De anhöriga kan vara ovetande om att det fanns en plats reserverad eller den kvarvarande makan/en kan ha funnit en ny livspartner och valt en annan begravningsplats för sin begravning.

5.1.2 Lokal för avskedstagandet Lokal för avskedstagandet föreslås ingå i begravningsclearingen. Om lokal som huvudmannen kan tillhandahålla anses lämplig ska hänvisning ske till annan. Kostnaden för hänvisad lokal ingår i clearingen.

Under 1995 avled drygt 93 000 av landets invånare. Vid 89 % av alla dessa begravningar hölls det begravningsgudstjänster i Svenska kyrkans ordning. Vid ytterligare något tusental begravningar anordnades andra former av avskedstaganden. För begravningsgudstjänstema användes kyrka eller kapell och för de övriga användes kapell eller annan lokal. Lokal for avskedstagande behövs följaktligen nästan alltid.

Pastoraten/samfálligheterna kan i nuläget inte tillhandahålla konfessionslösa lokaler for vilket avskedstagande som helst. För kyrkorna finns restriktioner för hur de får användas. Det gör att de vanligtvis bara kan användas for det kyrkliga avskedstagandet begravningsgudstjänsten. Begravningskapellen som vanligen är mera neutrala i

sin utfomming kan användas for de flesta övriga former för avskedstaganden. I de fall huvudmännens tillgängliga lokaler inte är lämpliga för en eller annan form av avkedstagande bör hänvisning ske till annan extern lokal. Kostnaden för denna lokal föreslås ingå i clearingen. Huvudmännen bör inte heller åläggas att bygga ytterligare lokaler för dessa former av avskedstagande.

5.1.3 Kremering Kremeringen är inte oundgänglig men bör ändå betraktas som oundgänglig och föreslås därför ingå i begravningsclearingen.

Kremering stoftet är en tjänst som utnyttjas vid mer än 60 % av samtliga begrav-

av ningar. Det finns ingen anledning för samhället att lägga några synpunkter vilket begängelseskick den enskilde bör använda det ska betraktas som en helt privat

angelägenhet. Den enskildes ställningstagande i denna fråga blir en yttring av en i livet vunnen ståndpunkt.

PF GJ Rapport om obligatorisk begravningsclearing slutlig version 1996-11-07

- -

5.1.4 Transporter och mottagande samt förvaring stoft

av Mottagande, förvaring och visning stoft samt transport stoft till

av av närmaste krematorium, förvaring och transport aska föreslås ingå i begravningsclearingen.

av Ansvaret för transporter uppstår först när stoftet har överlämnats till huvudmannen. Förvaring av stoft eller aska avgijtsbeläggs efter viss tid.

När stoftet överlämnas till huvudmannen för begravning rad olika tjänster i

tas en anspråk; de består av det faktiska mottagandet, förvaring stoftet i väntan på

av av avskedstagandet, i förekommande fall visning av stoftet för de anhöriga, förvaring

av stoftet i väntan på kremering eller gravsättning. Transporter mellan förvaringsrum och kyrka / kapell samt transporter efter begravning till krematorium förekommer. Efter kremering förvaras aska i väntan på, samt transporteras aska till platsen orten för gravsättning. Ovan uppräknade tjänster föreslås ingå i begravningsclearingen. Ansvaret för transporter uppstår dock först när stoftet har överlämnats till huvudmannen.

Transporter av stoftet till krematorium kan ibland uppgå till avsevärda sträckor

men ändå är det vanligt att huvudmannen bekostar dessa. Det självklar del i begrav-

är en ningen när stoftet har överlänmats till huvudmannen. Förslaget är därför att transport av stoft till närmaste krematorium för kremering samt transport aska efter kreme-

av ringen ska ingå i clearingen. Huvudmannen föreslås att, inom för vedertagen

ramen pietet, få besluta om hur transporterna ordnas.

Vid förvaring av stoft och aska bör den möjliga avgiftsfria tiden begränsas. Redan idag förekommer det att kyrkogårdsmyndighetema tar ut avgifter kista eller

när en aska blir stående alltför länge och det beror naturligtvis på att de tillgängliga förvaringsutrymmena är begränsade. Den fria förvaringstiden för kistor föreslås bli l månad. Den fria förvaringstiden för umor föreslås bli 6 månader.

De angivna fria tidsperiodema är kortare än de väntetider medges i begravning-

som slagen men motsvarar normala tidsrymder före begravning och gravsättning eller kremering. Restriktionema är motiverad med hänsyn till att långa väntetider i kylrum ökar kraven på kylrummens storlek. Fria förvaringstider motsvarande de legala tiderna kan bli kostnadsdrivande. Särskilda förvaringsrum för umor finns endast i begränsad omfattning.

Förvaringsavgifter för tid utöver ovan angivna tidsramar föreslås betalas den

av som förorsakar dröjsmålet; det kan i förekommande fall bli anhöriga eller sjukhusförvaltning eller lokalt skattekontor.

5.2 Huvudmannens kostnadsansvar

Huvudmannens kostnadsansvar inom begravningsclearingen samtliga

avser som var folkbokförda inom pastoratet eller kommunen vid tidpunkten för dödsfallet och omfattar tjänsterna enligt 5.1. Ansvaret för dessa tjänster gäller endast de utförs

om inom landet.

PF - GJ Rapport om obligatorisk begravningsclearing slutlig version 1996-1 1-07

-

Huvudmannen föreslås få ett helt kostnadsansvar för de tjänster redovisades

som under 5.1 Betalningen för de olika tjänsterna görs enligt fastställda clearingtaxor. Beräkning av och fastställande av taxor redovisas i avsnitt 5.5. Betalningsansvaret avser samtliga som var folkbokförda inom pastoratet eller kommunen vid tidpunkten för dödsfallet motsvarar 2 kap 3 §. Huvudmannens ansvar begränsas till tjänster som utförs inom landet. Två frågor uppstår nu som närmare bör studeras: Kommer centralt beräknade taxor att ge tillräcklig täckning eller för mycket täckning av förättningspastoratets kostnader Kommer denna centralt reglerade betalning att göra intrång i den enskildes rätt att ordna med sin begravning

I 5.5 görs en djupare analys av begravningsclearingens omfattning och där konstateras att begravningsclearingen i normalfallet är en mycket marginell kostnadspost ställt i relation till huvudmarmens hela begravningsverksamhet. Clearingtaxomas relativa täckningsgrad av clearingverksamhetens självkostnader kan därför inte påstås ha någon avgörande betydelse för huvudmannens totala ekonomi.

Den centralt reglerade betalningen inom begravningsclearingen kommer inte att utgöra något hinder för den enskildes önskemål att ordna med sin begravning på eventuellt utmärkande sätt. För den som vill ha dubbel gravplats för att vila sida vid sida med sin maka/make finns möjligheten att köpa extra plats. Den som vill resa en gravanordning eller pryda gravplatsen med planteringar kan göra det i samma omfattning som förut.

5.2.1 Kostnadsansvar för avlidna från äldrevårdsanläggningar Huvudmannen för den förutvarande folkbolçfäringsorten får ett kvardröjande och tidsbegränsat kostnadsansvar för boende på äldrevårdsanläggningar. Ansvaret avser de som enligt beslut av socialnämnd blir placerade på sk särskilda boendeformer.

Med utgångspunkt från att huvudmannens betalningsansvar blir absolut finns det skäl att närmare studera de förhållanden som uppstår när den avlidnes folkbokföringstid varit av extra kort varaktighet. Det kan inträffa när äldre kommunbor placeras på ädrevårdsanläggning i ett speciellt pastorat inom den borgerliga kommunen och mer eller mindre frivilligt blir folkbokförda där. Exemplet avser de borgerliga kommuner inom vilka det finns flera pastorat som var för sig är huvudmän för begravningsverksamheten. Huvudmarmen i pastoratet med äldrevårdsanläggningen blir kostnadsansvarig för begravningsverksamheten i större omfattning än vad det normala skatteuttaget givit utrymme för de på äldrevårdsanläggningen boende torde i någon

nämnvärd omfattning ha ökat pastoratets skatteunderlag. Problemet kan lösas på två olika sätt:

Det ena sättet är att betrakta det som ett strukturellt problem och med anledning av detta göra ändringar i det inomkyrkliga utjämningssystemet så att pastoratet med äldrevårdsanläggningen får sina merkostnader täckta av medel som inhämtas hos de övriga pastoraten inom den borgerliga kommunen.

Det andra sättet att lösa problemet utgår mer handfast från var den avlidne under sin livstid faktiskt betalat församlingsskatt begravningsavgift. Med den utgångspunkten

PF GJ Rapport om obligatorisk begravningsclearing slutlig version 1996-11-07

- -

8-17-0372

skulle det gå att föreskriva ett kvardröjande kostnadsansvar hos det där den

pastorat avlidne var folkbokförd innan han/hon flyttades till äldrevârdsanläggningen. Det kvardröjande kostnadsansvaret tidsbegränsas till fem år. Efter fem år övergår kostnadsansvaret till pastoratet där äldrevårdsanläggningen finns. Det kvardröjande kostnadsansvaret avser de som enligt beslut socialnänmd blir placerade på de

av särskilda boendefonnerna: Servicehem, ålderdomshem och sjukhem.

Den första modellen kommer att göra det inomkyrkliga utjänmingssystemet ännu mera komplicerat då en utomkyrklig komponent måste tillföras. Den andra modellen kan i icke önskvärd omfattning komma att fokusera intresset på folkbokföringstiden och kanske de skattemedel som den avlidne faktiskt betalat. Förslaget blir att den

senare metoden bör tillämpas.

5.3 Förrättningspastoratets skyldigheter

Pastoratet får upplåta gravplats för avliden som var folkbokförd inom huvudmannens ansvarsområde om marktillgången medger.

För att en obligatorisk begravningsclearing ska fungera måste det finnas en skyldighet för det mottagande pastoratet förrättningspastoratet att medverka i begravningsc-

- learingen. Frågan om att upplåta gravplats bör därför särskilt belysas. Begravningslagen, med dess nuvarande utfomming, ger huvudmannen en rätt att upplåta gravplats för avliden som var folkbokförd i pastoratet eller kommunen om marktillgången medger detta. Det är en rättighet men ingen skyldighet för huvudmarmen.

Går det att ändra denna huvudmannens ansvar för sina folkbokförda invånare till att omfatta alla folkbokförda i hela landet Nej, det går naturligtvis inte för då skulle huvudmännen få helt orimliga planeringsförutsättningar. Huvudmannens möjlighet att upplåta gravplats till annan än huvudmanbo måste därför fortfarande vara beroende

av förmågan, d v s om marktillgången medger.

Det betyder att huvudmannen även i framtiden måste ha en rätt att avslå framställningar om att upplåta gravplats för avliden som inte var folkbokförd där. Huvudmannen måste prioritera och låta de egna gå före. Finns det av denna anledning skäl att ge huvudmännen ytterligare prövningsrätt vid upplåtelse av gravplats till icke huvudmanbo Ska rätten till att få en gravplats någon armanstans än där man var folkbokförd bli villkorlig

Det är möjligt att denna rätt till gravplats ska vara beroende av att den avlidne haft någon anknytning till orten; han/hon har bott där tidigare en längre tid, har haft en sommarstuga där, har vistats där i sin ungdom eller hade förlagt några underbara semesterveckor där etc.

Huvudmannens rätt att pröva om gravplats kan upplåtas till avliden som inte varit folkbokförd inom huvudmannens ansvarsområde följaktligen förbli enligt vad Begravningslagen nu anger eller så kan prövningsrätten utökas enligt exemplen i föregående stycket. Med viss tvekan föreslås att den nuvarande ordningen bibehålls.

PF - GJ Rapport om obligatorisk begravningsclearing - slutlig version 1996-11-07

I de fall det redan finns en upplåten gravplats den avlidne sin familjetill-

som genom hörighet kan använda är det gravrättsinnehavaren som ger tillstånd till att gravsättning kan ske.

5.4 Begravningsverksamheten vid Stockholms och Tranås kommun

Stockholms kommun föreslås medverka i begravningsclearingen under förut-

samma sättningar som de övriga huvudmännen. Finansieringen sker genom att verksamhetens kostnader täcks med en skatt motsvarande obligatorisk begravningsavgift.

Enligt den tidigare fastlagda utgångspunkten att vissa oundgängliga tjänster ska finansieras med skattemedel bör kommunen få möjlighet att öka sitt skatteuttag så att kostnaderna för dessa tjänster täcks. Det innebär också att kommunen inom begravningsclearingen får möjlighet betala för de ca 25 % av Stockholms avlidna som gravsätts utom kommunen.

l diskussionerna om det rimliga eller möjliga i detta förslag måste naturligtvis beaktas att dissenterskatten ska upphöra. Utgångspunkten för denna rapport är att kommunen i likhet med de övriga huvudmännen bör få rätt att täcka begravningsverksamhetens kostnader med en obligatorisk avgift skatt. För Tranås kommun föreslås inga förändringar.

5.4.1 Församlingarnas begravningsverksamhet i Stockholms och Tranås kommun Församlingarnas begravningsverksamhet i Stockholms kommun föreslås finansieras med medel som utbetalas av kommunen. Församlingarna ska tillämpa den sk särkostnadsredovisningen för begravningsverksamhetens kostnader

Nu uppstår frågan om hur Stockholmsförsamlingamas begravningsverksamhet ska finansieras. Verksamhetens omfattning redovisades i avsnitt 4.5.1 Klart är att verksamheten svarar mot ett icke obetydligt behov 572 urnor, askor eller stoftgravsattes eller placerades i kolumbarium under år 1995. Det var dock endast på två kyrkogårdar som det uppläts några gravplatser.

Finansieringen kan ske på tvâ olika sätt. Det ena är att församlingarna i likhet med de övriga huvudmännen efter särkostnadsredovisning av begravningsverksamheten

- får sina kostnader täckta med en obligatorisk begravningsavgift. Nackdelen med denna ordning är att invånarna kan uppfatta ordningen som att dubbelbeskattningen för begravningsverksamheten fortfarande finns kvar.

Det andra sättet är att Stockholms kommun får rätt uppbära den obligatoriska begravningsavgiftenskatten för sin och för Stockholmsförsamlingamas behov. Kommunen får därefter förses med rätt att dela ut medel till församlingarna efter deras

särkostnadsredovisning av begravningsverksamheten.

PF - GJ Rapport om obligatorisk begravningsclearing slutlig version 1996-11-07

-

Kommunen får därmed möjlighet att jämföra församlingarnas kostnadsnivâer med sin egen verksamhet och om det är önskvärt låta utfallet denna jämförelse påverka

- - av medelstilldelning för församlingarnas begravningsverksamhet. Med denna ordning blir det klart för invånarna i Stockholm att all form dubbelbeskattning upphört.

av Nackdelen eller fördelen beroende hur det är att kommunen får insyn i

- man ser församlingarnas begravningsverksamhet. Förslaget blir därmed att denna modell ska tillämpas på förhållandena i Stockholms kommun.

I Tranås överensstämmer kyrkliga samfallighetens territorium med kommunens territorium. Det finns två huvudmän det faktiska huvudmannaskapet utövas

men av samma förtroendevalda. Den gemensamma administrationen utövas från ett och samma förvaltningskontor och begravningsclearing är redan införd. På dessa grunder utdebiterar de båda huvudmännen de skattemedel som behövs för begravningsverksamhetens kostnader. Den sk särkostnadsredovisningen ska tillämpas på samfällighetens ekonomi och några andra förändringar avseende finansiering av församlingamas begravningsverksamhet föreslås därför inte.

5.4 Begravning på judiska och muslimska begravningsplatsen

Föreslås att endast enskilda begravningsplatser som innehas trossamjâxnd ska

av omfattas av begravningsclearingen. Under vissa angivna förutsättningar blir omfattningen densamma somför de allmänna begravningsplatserna.

Det är inte möjligt att föreslå hur begravningar på judiska och muslimska begravningsplatser ska kunna inordnas i begravningsclearingen innan det är fastlagt vem som ska ansvara för denna begravningsverksamhet. Ett annat och mera konstruktivt sätt att närma sig problemet är att utgå ifrån innehavaren av begravningsplatsens juridiska status om den är enskild eller är om den är allmän.

-

5.4.1 Allmänna begravningsplatser Vid begravning av judar eller muslimer eller andra på allmänna särskilda begravningsplatser gäller begravningsclearing motsvarande punkt 5.1.

Enligt Begravningslagen gäller att samtliga folkbokförda har rätt till en gravplats på en allmän begravningsplats Se 4.1

. Judar och muslimer bör rimligen ha samma rätt som andra till gravplats, gravöppning och övriga oundgängliga tjänsterna se 5.1. Det som kan avvika blir deras behov av lokal för avskedstagandet. Förutsättningarna att tillgodose t ex muslimers eventuellt avvikande lokalbehov vid de allmänna begravningsplatsema är begränsade. Behovet torde i en framtid kunna tillgodoses med de samlingslokaler de själva ordnar. Inom begravningsclearingen behövs därför inte några särskilda regler för judar eller muslimer när de begravs på allmänna begravningsplatser.

PF GJ Rapport om obligatorisk begravningsclearing slutlig version 1996-1 1-07

- -

5.4.2 Enskilda begravningsplatser

Regeringen eller den som regeringen bestämmer, bör vid registrering trossamfund

av

enligt kommande lag om trassamfmd besluta trossamfundet hållen begrav- - - om av ningsplats ska omfattas av begravningsclearingen. Under förutsättning samfundet

att tillämpar regler för upplåtelse och förnyelse gravrätt på sätt görs vid

av samma som de allmänna begravningsplatserna, föreslås begravningsclearingen 5.1.

motsvara

Möjligheten att anordna enskilda begravningsplatser utgår från laglig fritt

en rätt att utöva sin religion. Även andra skäl inte har religiösa förtecken har tidigare

egen som accepterats för att anlägga enskilda begravningsplatser. Den enskilde har gravplats

en

en enskild begravningsplats av skäl är intimt förknippade med skälen till att

som denna begravningsplats anlades. Möjligheten att få gravplats för all framtid kan

en vara ett sådant skäl.

Begravningslagen ger möjlighet att upplåta gravplatser för all framtid på såväl allmänna som enskilda begravningsplatser. För att en gravplats är upplåten för all

som framtid ska finnas kvar krävs att gravplatsen hålls i ordnat och värdigt skick samt att det finns gravrättsinnehavare till gravplatsen. Om dessa förutsättningar föreligger kan även gravplatser med kortare upplåtelsetider förbli bestående i all framtid genom att det finns en laglig rätt att få gravrätten förnyad.

På enskilda begravningsplatser som innehas av trossamfund torde därför förutsättningen för att gravplatser ska bli bestående i all framtid helt beroende

vara av samfundets ekonomiska möjligheter att svara för gravplatsemas skötsel samt att uppträda som gravrättsinnehavare. Om upplåtelseavgiften för gravplats på dessa begravningsplatser skulle införlivas i begravningsclearing påverkas enbart ekonomin avseende nya tillkommande gravplatser. Det kan förvisso betraktas ett ekonomiskt till-

som skott men ökar samtidigt Samfundets åtaganden på längre sikt.

Det är med andra ord tveksamt om kostnaden för gravplats på enskild begravningsplats ska ingå i begravningsclearingen om syftet är att ge ekonomiska förutsättningar för att bibehålla den eviga gravrätten. För att säkerställa en enskild begravningsplats bestående i ett längre perspektiv krävs andra former för ekonomiskt tillskott. Det kan t ex ske på samma sätt som det redan görs i Stockholms kommun. Kommunen utbetalar driftsbidrag för skötseln av gravplatsema. Bidraget som utbetalas gravplats är

per av samma storlek som kommunen subventionerar skötseln gravplatsema på kom-

av munens egna begravningsplatser.

Även inte begravningsclearingen någon ekonomisk garanti for evig

om ger en gravrätt är det på grund av likställighetsprincipen nödvändigt att trossamfund som innehar enskild begravningsplats omfattas av begravningsclearingen. Kostnaden för upplåtelse av gravplats kan ingå i begravningsclearingen under förutsättning att samfundet tillämpar regler för upplåtelse ochfömyelse av gravrätt på samma sätt som de allmänna huvudmännen gör.

Gravöppning och övriga tjänster se 5.1. forslås också ingå i begravningsclearingen vid begravning på enskilda begravningsplatser som innehas av trossamfund.

PF GJ Rapport om obligatorisk begravningsclearing slutlig version 1996-11-07

- -

5.5 Taxor för begravningsclearingen

Huvudmannen betalar för de tjänster i 5.1 enligt taxor fastställs

som anges som centralt. Pastoratsförbundetföreslåsfå uppdrag att utveckla beräkningsmetoder och årligen beräkna taxor för begravningsclearingen.

Det kan ifrågasättas om det går att fastställa enhetliga taxor som ska tillämpas i hela landet. Om det är så att pastoratens begravningsverksarnhet i sin helhet skulle

vara beroende av dessataxor kan en sådan ordning försvaras.

Den undersökning som redovisades i 4.4.2 visar dock att clearingförrättningama i normalfallet endast berör ca 15 % av de begravningar som utförs i ett pastorat. Ur statistik från hundratals uppmätningar av såväl vaktmästartjänster som hela förvaltningar vet vi att begravningar aldrig tar i anspråk än 20 % pastoratens

mera ca av resurser inom begravningsverksamheten ofta är det ännu mindre. Centrala taxor för

begravningsclearingen skulle följaktligen betydelse för mindre än 15 % 20 %

av

. Det blir mindre än 5 % av pastoratens aktiviteter inom begravningsverksarnhetens område som påverkas av clearingtaxoma.

Centrala taxor för begravningsclearingen kan följaktligen inte påstås utgöra något avgörande intrång i pastoratens rätt att bestämma om avgifter för utförda tjänster. Vid alla undersökningar som gjorts har dessutom önskemålet om enhetliga taxor alltid kommit högst.

Med tanke på att det finns huvudmän i storstäderna med stor andel avlidna

som begravs utom det egna ansvarsområdet bör taxoma i någon mån anpassas efter deras förhållanden

5.5.1 Beräkning av clearingtaxor De tjänster som enligt 5.1 ska betalas i den obligatoriska begravningsclearing överensstämmer i stort med de som ingår i den nuvarande frivilliga clearingen. Det förefaller därför naturligt att även de framtida taxoma för clearingen beräknas enligt de metoder som nu används och som redan vunnit acceptans.

De taxor som nu beräknas innehåller komponenter som inhämtas från slumpvis utvalda förvaltningar med enkäter. Ett alternativ till denna metod kan vara att välja ut ett antal pilotförvaltningar och låta dessa erforderligt underlag för att i ett längre

ge perspektiv följa kostnads- och effektivitetsutvecklingen. Nya beräkningsmodeller för mottagande, förvaring och transporter måste också utvecklas. Tillämpningsregler måste utarbetas se 4.3.4. Det förefaller därmed ofrånkomligt att ett centralt organ bör få till uppgift att föreslå tillämpningsråd, att utveckla beräkningsmetoder samt årligen beräkna taxor för begravningsclearingen.

Vid Pastoratsforbundets kansli som även i framtiden kommer att följa och föreslå åtgärder för den ekonomiska utvecklingen vid pastoraten, finns kompetensen för att utföra beräkning av clearingtaxoma. Pastoratsförbundet bör därmed få i uppdrag att

PF GJ Rapport om obligatorisk begravningsclearing slutlig version 1996-11-07

- -

utveckla metoder och årligen beräkna taxor för användning inom begravningsclearingen. Det formella beslutet att fastställa taxorna kan åvila ett statligt

organ.

5.5.2 Fastställande av taxor för begravningsclearingen Lämplig myndighet får fastställa taxor för begravningsclearingen.

När begravningsclearingen blir fastställd i lag inträder laglig skyldighet för

en huvudmännen att betala enligt det som föreskrivs i clearingen. De taxor som föreslås för användning inom begravningsclearingen måste därmed fastställas genom myndighetsbeslut av regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer.

-

5.5.3 Betalningsrutiner Antalet betalningar som föranleds av begravningclearingen kan förväntas uppgå till

ca 20 000 st per år. I dagsläget utförs dessa transaktioner med stöd av fakturor som upprättas vid förrättningspastoraten. Fakturoma har den utformning som pastoraten själv tycker är lämplig och endast undantagsvis används samlingsfakturor.

Det finns med andra 0rd möjligheter att effektivisera clearingadministrationen. Enhetliga fakturor är angeläget och under vissa förutsättningar bör samlingsfakturor användas. Inom en snar framtid kommer det också att finnas möjlighet att administrera clearingtransaktioner helt inom svenska kyrkans datanät.

PF GJ Rapport om obligatorisk begravningsclearing slutlig version 1996-11-07

- -

6 Ekonomiska konsekvenser av obligatorisk clearing Med de förutsättningar som förslaget om obligatorisk begravningsclearing vilar på

nu kommer en viss förskjutning av betalningsansvaret för begravningar att flyttas från enskilda till det allmärma. Eftersom begravningsclearingen också genererar intäkter vid förrättningspastoraten nu till samma nivåer som den orsakar utgifter hos huvud-

männen är det svårt att uppskatta nettoeffekten för samhället. Generellt gäller att

storstadsförvaltningarna får betala och att landsortspastoraten får ökade intäkter.

mera

1 För de som redan tillämpar den frivilliga clearingen

För de huvudmän som redan tillämpar den frivilliga begravningsclearingen enligt Begravningsclearing 95 blir det ingen eller i något fall liten förändring i de eko-

en nomiska förutsättningarna. De huvudmän som inte betalar transporter till krematoriurn kan komma att få en viss ökad ekonomisk belastning. De som redan gör det påverkas naturligtvis inte. För de huvudmän som nu har begränsat clearingens omfattning t ex undantagit gravplatsavgift eller kremering Ökar kostnaderna.

- -

6.2 För de som inte tillämpar den frivilliga clearingen

De som ännu inte medverkar i den frivilliga begravningsclearingen påverkas mest och i praktiken är det Stockholms kommun som drabbas av de största kostnadsökningarna. Huvudmannen i regionen omkring Stockholm kommer troligen att få både ökade kostnader och ökade intäkter. Huvudmannen i kustbanden kan förväntas få ökade intäkter.

PF GJ Rapport om obligatorisk begravningsclearing slutlig version 1996-11-07

- -

UTSTAT

Bilaga 1

Statistik över anslutningen till begravningsclearingen

Agusti 1996

Bilaga 2 12

De pastorat som avser att införa begravningsclearing i någon form

som avviker från rekommendationen fattar beslut i särskild ordning. I beslutet anges vilka tjänster och taxor som tillämpas och vid vilken tidpunkt beslutet träder i kraft

Pastoratsförbundets rekommendation Begravningsclearing 95

- Pastoratets kostnadsansvar för i pastoratet folkbokförd avliden begravs i

som annat pastorat.

1 Pastoratet svarar for kostnader i samband begravning pastoratbo

av som begravs i annat pastorat enligt punkterna 2 5 nedan.

-

Pastoratet kostnadsansvar i samband med begravningsgudstjänst avseende avliden som tillhört Svenska kyrkan omfattar avgift för oñiciant vid begravningsgudstjänst, for upplåtelse av kyrka eller kapell samt för kyrkomusiker

Pastoratet kostnadsansvar i samband med avskedsceremoni avseende avliden som inte tillhört Svenska kyrkan omfattar avgift for ceremonilokal. I de fall hempastoratet inte har lämplig ceremonilokal utgår denna punkt.

Pastoratets kostnadsansvar i samband med gravsättning oavsett

kyrkotillhörighet omfattar avgift for bisättning av kista, for upplåtelse

- av gravplats, för gravöppning samt avgift för eventuell kremering.

Pastoratet ersätter Iörrättningspastoratet/ krematoriemyndighet för utförda tjänster enligt l 4 med belopp som framgår av pastoratsförbundets

rekommenderade taxor för begravningscleadng.

Pastoratets tjänster och villkor i samband

med begravning och gravsättning av avliden från annat pastorat.

6 Pastoratet utför tjänster och upplåter

gravplatser vid begravning av utompastorarsbo enligt 7 9 nedan.

-

Pastoratet upplåter mot avgift, kyrka eller kapell och ordnar begravnings gudstjänst för avliden som tillhört Svenska kyrkan.

Pastoratet upplåter mot avgift ceremonilokal begravningskapell eller liknande vid begravning av avliden som inte tillhört Svenska kyrkan. I de fall pastoratet inte har lämplig lokal utgår denna punkt.

Pastoratet upplåter mot avgiñ kistgravplats eller umgravplats och ombesörjer gravöppning.

10 Pastoratets taxor for utförda tjänster och upplåtelse gravplatser följer

av Pastoratsförbundet rekommenderade taxor for begravningsclearing

Bilaga 2 22

ll Till stöd för tillämpning av begravningsclearingen enligt ovan användes

"Tillämpningråd för begravningsclearing i övrigt kan uppstå

Tvister som

hänskjutes till Pastoratsförbundets juridiska funktion.

12 Villkoren i 1 4 samt 6 9 kan ändras först vid det årsskifte som infaller

ovan - -

tidigast sex månader efter det att pastoratets beslut om ändringar har trätt i

kraft

Informera Efter beslut införande av begravningsclearing bör alla som berörs in-

om formation hur systemet fungerar.

om

Pastoratsboma bör informeras genom församlingsblad samt om möjligt i lokal press.

Begravningsbyråer bör informeras om begravningsclearingens omfattning, ersättningsbelopp och faktureringsnitiner.

Begravningsbyrån och förrättningspastoratet har ett stort ansvar för informera de anhöriga i samband med en begravning. För de anhöriga är det viktigt att de får

dödsboet kommer att betala extra grund av att hempastoratet veta om eventuellt har begränsningar i begravningsclearingens omfattning.

När beslut begravningsclearing är fattat bör också Pastoratsforbundet

om meddelas. Förbundet kommer framledes i början av varje år att ge ut en förteckning över de pastorat som är anslutna till begravningsclearingen.

Bilaga 3 13

N v.FFFFFFFFFFFFFFFFPFF§FFFFF w w

0 m 0 o 0 m w w w w w m N w w w w w w w w w w w w w w w w w w w w w w w w w w w w w

N vmmgåüv 0 w N m 0

ä 2 E v m m m v w m m m

w w w w w w w w w w w w

E

n m N N 2 N m n m w 0

1-1-1-1-1-1-1-v-Fv-vu-u-u-Nmu-Nu-FFI-I-I-vmx-v-w-u- .o

Bila a 3 23

s

S ä

m m 2 m n

b

m

m

.ü

m.

Bila a 3 33

w

m 8 9 E . o E a m

m z m

.m

v b b b b b b b b b b b b b b b b b b b b b b b b b b b b b b b m m m m m w w w w w w w w w .o w o w m w w w m m v w m m o m m m m m m m v w m v m m v m m m m b b m m m w

m m w m m w w w

ä v 3

a

m

Bila a 5

.. i b b b b b n p m

v o

m p p

p o m..mpm.. m.. m a.. m.. m m.. ü m..

E o mpm.. m.. m.. m.. m.. m.. mp m

a

m mp m.. m m.. m.. pm m.. o o p R p p p m..mpm..mp a m m m..m.. m..u.. m.. m.. .

ö

Bilaga 4

över vissa författningar som Förteckning

styr begravningsverksamheten

Begravningslagen

Enligt begravningslagen åligger det huvudmannen för begravnings-

verksamheten att tillhandahålla ett tillräckligt antal gravplatser och andra gravanlägg- ningar av allmänt förekommande slag,

bereda dem är folkbokförda inom pastoratet eller, i förekom- - som mande fall, kommunen gravplats,

upprätta gravkarta och föra gravbok eller gravregister enligt före- -

skrifter meddelas regeringen eller myndighet som regering-

som av

en bestämmer,

utfärda gravbrev,

hålla begravningsplatsen i ordnat och värdigt skick och tillse att den helgd tillkommer de dödas vilorum alltid iakttas, som tillse det vid gravsättningen inte förekommer något som strider att mot förrättningens helgd och allvarliga innebörd,

inte öppna på ett sådant att stoft eller aska skadas samt en grav medla i tvister mellan efterlevande dessa inte kan enas om kreom mering skall ske eller om gravsättningen.

Huvudmannen är skyldig att gå med på förnyad upplåtelse av

gravrätten gravplatsen är väl vårdad, upplåtelsen inte medför något om

för begravningsplatsens ändamålsenliga ordnande och synnerligt men

skötsel gravrättsinnehavaren dessförinnan anmält att han vill få samt förnyad. Huvudmannen är skyldig att i god tid innan

upplåtelsen upplåtelsetiden går ut underrätta gravrättsinnehavaren om förutsätt-

ningarna för en ny upplåtelse.

Gravrätten får inte återlänmas till huvudmannen mot betalning, dvs.

denne får inte köpa tillbaka gravplatsen.

Om gravrätt återlämnats är huvudmannen skyldig att behålla en gravplatsen under minst 15 år från den senaste gravsättningen.

2 Bilaga 4

Huvudmarmen är skyldig att bevara gravanordningar som tillfallit huvudmannen och är av kulturhistoriskt värde eller av annat skäl bör bevaras för framtiden.

Gravrättsinnehavaren bestämmer utseendet och beskaffenheten hos gravanordningen samt gravplatsens utsmyckning och ordnande i övrigt. Huvudmannen får dock besluta om de begränsningar som är nödvändiga för att tillgodose en god gravkultur. Huvudmannen får göra ändringar på gravplatsen bara om gravrättsinnehavaren går med på det. Ändringar som är nödvändiga för att tillgodose kraven på miljöskydd, hälsoskydd och arbetarskydd får dock genomföras även

om gravrättsinnehavaren motsätter sig det.

Området som skall tas i anspråk för begravningsplats får inte vara belastat av panträtt, nyttjanderätt, servitut eller andra rättigheter. Huvudmannen får inte heller under den tid begravningsplatsen är begravningsplats belasta området med panträtt eller annan rättighet som kan inskrivas enligt jordabalken.

Huvudmannen får överlåta begravningsplatsen eller använda den för annat ändamål endast efter länsstyrelsens tillstånd.

Huvudmannen får lägga ned en begravningsplats först efter länsstyrelsens tillstånd. Länsstyrelsen får förena tillståndet med villkor för nedläggningen och för områdets framtida användning.

Regeringen får meddela de föreskrifter om gravsättning behövs

som med hänsyn till hälsoskyddet.

Krematorium får anordnas och hållas endast av den innehar

som allmän begravningsplats eller av en kyrklig samfällighet. Stoft får inte kremeras eller gravsättas utan intyg från skattemyndigheten. Vid krematorierna skall kremationsjournaler föras enligt föreskrifter

som

meddelas av regeringen.

Krematoriemyndigheten skall förvara askan i avvaktan på gravsättningen. Askan får även förvaras av viss kyrkogårdsmyndighet. Om askan inte gravsatts inom ett år från kremeringen skall den myndighet som förvarar askan låta gravsätta den, inte anstånd med gravsätt-

om ningen medgetts. Den myndighet förvarar askan, skall se till att

som den lämnas ut endast om det finns betryggande säkerhet för att den kommer att hanteras på ett pietetsfullt sätt. Askan får inte lämnas ut om det är känt att det råder tvist om platsen för gravsättningen.

Begravningsförordningen

Enligt begravningsförordningen föreligger följande skyldigheter.

Bilaga 4 3

På gravkartan skall samtliga gravplatser anges med nummer. Gravbok/gravregister skall för varje upplåten gravplats innehålla

uppgift om gravplatsnummer enligt gravkartan

2. gravrättsinnehavarens nanm, personnummer och adress tiden för upplåtelsen 4. och personnummer på den gravsatts samt dödsdag och namn som hemort vid dödsfallet 5. datum för gravsättning samt stoftets eller askans läge inom gravplatsen 6. datum när gravrätten återlänmats, förverkats eller på annat sätt

upphört.

Gravbrev skall innehålla uppgift om vem eller vilka gravrätten upplåtits till 2. vilken gravplats som upplåtelsen avser upplåtelsetiden 4. de villkor som gäller för upplåtelsen 5. vem eller vilka gravrätten skall gå över till, om det bestämts vid upplåtelsen 6. upplysning om den anmälningsskyldighet som avliden gravrättsinnehavares dödsbo har angående ny gravrättsinnehavare.

Kremationsjournal skall i löpande nummerföljd innehålla uppgift om

de avlidnas fullständiga för- och efternamn, personnummer, dödsdag och hemort vid dödsfallet 2. datum för utfárdande av intyg för kremering datum för kremeringen 4. datum för gravsättningen eller när och till vem askan översänts eller lämnats ut.

Djupet på en kistgrav skall vara sådant att en nedsatt kista täcks av ett jordlager på minst en meter över kistans högsta del, gravkullen oräknad.

Följande meddelandeskyldighet föreskrivs:

När medling begärts skall kykogårdsmyndigheten genast meddela

detta till skattemyndigheten. Om intyg för gravsättning och kremering

redan utfärdats skall kyrkogårdsmyndigheten meddela även de förvaltare av begravningsplatser och krematoriemyndigheter som kan bli berörda.

2. När medlingen lett till enighet eller ärendet återkallats eller blivit

slutbehandlat i länsstyrelse eller domstol, skall kyrkogårdsmyndigheten

meddela detta till alla dem som meddelats det pågående ärendet.

om

När stoftet kremerats, eller när askan eller stoftet gravsatts, skall krematoriemyndigheten eller den förvaltar begravningsplatsen

som genast meddela detta till skattemyndigheten. 4. När aska lämnats ut for att gravsättas på begravningsplats i

en

Sverige skall krematoriemyndigheten genast underrätta den för-

som

valtar begravningsplatsen.

Miljöskyddslagen

Miljöskyddslagen är tillämplig på bl.a. utsläppande av avloppsvatten

från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller annat vattenomráde. Den är också tillämplig vid användning mark, bygg-

av nad eller anläggning som på annat sätt kan medföra förorening

av mark, vattendrag, sjö eller annat vattenområde eller grundvatten. I lagen sägs särskilt att med avloppsvatten även vatten avleds

avses som

för avvattning av begravningsplats.

Hälsoskyddslagen

Varje kommun svarar for hälsoskyddet inom kommunen. Med hälsoskydd avses i lagen åtgärder för att hindra uppkomsten av Sanitära olägenheter och for att undanröja sådana olägenheter. Kommunen skall samarbeta med myndigheter, organisationer och enskilda

vars verksamhet berör miljö- och hälsoskyddsområdet.

Arbetsmiliölagen

Arbetsmiljölagens bestämmelser är tillämpliga även på den verksamhet

som bedrivs vid begravningsplatserna.

Ordningslagen

Ordningslagens regler kan tillämpliga även på begravnings-

vara

verksamheten. En begravningsplats räknas offentlig plats detta

som om

Bilaga 4 5

anges i detaljplanen eller om regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kommunen föreskrivit att den skall jämställas med offentlig plats. Som exempel på skyldigheter som lagen medför kan nämnas följande: Brister på byggnader, ställningar, skyltar och liknande anordningar som medför risk för skada på personer eller egendom på offentlig plats, skall avhjälpas utan oskäligt dröjsmål. Snö och som kan rasa ned och skada personer eller egendom på offentlig plats skall utan oskäligt dröjsmål avlägsnas från tak, rännor och liknande anordningar. Den som gräver, schaktar eller utför liknande arbete skall vidta de åtgärder som med hänsyn till platsen för arbetet och övriga omständigheter behövs för att förhindra att personer eller egendom kommer till skada.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en kommun får meddela föreskrifter för att upprätthålla den allmänna ordningen på offentlig plats.

Kulturminneslagen

Kyrkobyggnader och kyrkotomter skall vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas och deras utseende och karaktär inte förvanskas. I vården av en begravningsplats skall dess betydelse som en del av vår kulturmiljö beaktas. Begravningsplatserna skall vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas eller förvanskas. I fråga om en begravningsplats som anlagts före utgången av år 1939 krävs tillstånd av länsstyrelsen för att utvidga eller på något annat sätt väsentligt ändra begrav-

ningsplatsen och

2. för att där uppföra någon ny byggnad eller fast anordning eller riva eller väsentligt ändra befintlig byggnad eller fast anordning.

Om riksantikvarieämbetet bestämmer det, skall reglerna om länsstyrelsens tillståndsgivning tillämpas också i fråga om en begravningsplats som tillkommit efter utgången av år 1939, om begravningsplatsen ligger invid en kyrkobyggnad som uppförts dessförinnan eller är märklig genom sitt kulturhistoriska värde,

6 Bilaga 4 sou 1997:42

Plan- och bygglagen Plan- och bygglagens bestämmelser om bygglov gäller även för be-

gravningsplatser.

Statens 1997

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Dennyagymnasieskolan stegför steg.U. 32.Följdlagstiftningtill miljöbalken.M. . - Inkomstskattelag,del I-III. Fi. 33. Att läraöver gränser.EnstudieavoECDzs . Fastighetsdataregister.Ju. förvaltningspolitiskasamarbete.Fi. . Övervakning Förbättradmiljöinformation. M. 34. av miljön. M. . Aktivt lönebidrag.Ett effektivare stödför 35. Ny kurs i trafikpolitiken + bilagor. K. . arbetshandikappade.A. 36.Bekämpandeavpenningtvätt.Fi. O Länsstyrelsemasroll i trafik- ochfordonsfrágor.K. 37. Ett teknisktforskningsinstituti Göteborg.U. . Byrákratini backspegeln.Femtio år avförändring 38.Myndighet eller marknad. . förvaltningsomrâden.Fi. Statsförvaltningensolika verksamhetsformer.Fi. sex Rösterom barnsochungdomarspsykiskahälsa. 39.Integritet Offentlighet Informationsteknik.Ju. . Flexibelförvaltning. Förändringoch verksam- 40. Ungaoch arbete.In. . hetsanpassningav statsförvaltningens 41.Statenoch trossamfunden struktur. Fi. Rättsligreglering 10.Ansvaretför valutapolitiken.Fi. Grundlag - .Skatter,miljö och sysselsättning.Fi. Lagom trossamfund - 12.IT-probleminför ZOOO-skiftet.Referatoch Lagom Svenskakyrkan. Ku. slutsatserfrånen hearinganordnadav 42. Statenoch trossamfunden IT-kommissionenden 18 december. Begravningsverksamheten.Ku. IT-kommissionensrapportl/97. K. 43. Statenoch trossamfunden .Regi0np0litik för hela Sverige.N. Denkulturhistorisktvärdefullakyrkliga egendomen .IT i kulturenstjänst. Ku. ochde kyrkliga arkiven. Ku. .Det svårasamspelet.Resultatstymingensframväxt Statenoch trossamfunden . ochproblematik.Fi. Svenskakyrkanspersonal.Ku. .Att utvecklaindustriforskningsinstituten.N. 45. Statenoch trossamfunden .Skatter, tjänsteroch sysselsättning. Stöd, skatterochfinansiering.Ku. + Bilagor.Fi. 46. Statenoch trossamfunden Granskning granskning. Statligmedverkanvid avgiftsbetalning.Ku. av . Denstatligarevisionen Sverigei ochDanmark. Fi. 47. Statenoch trossamfunden .Bättre informationomkonsumentpriser.ln. Denkyrkliga egendomen.Ku.

.Konkurrenslagen1993-1996.N. Växai lärande.Förslagtill läroplanför barnoch unga6-16âr. U. .Aktiebolagetskapital. Ju. .Digital demokr@ti.Ett seminariumomTeknik, demokratiochdelaktighetden 8 november1996 anordnatav Folkomröstningsutredningen,ITkommissionenoch Kommunikationsforskningsberedningen.IT-kommissionensrapport2/97. K. 24.Välfärd i verkligheten Pengarräckerinte. S. - 25.Svensk EU-fat. Jo. mat - 26. EUzsjordbrukspolitik ochdenglobalalivsmedelsförsörjningen.Jo. 27.Kontroll ReavinstVärdepapper.Fi. 28. I demokratinstjänst. Statstjänstemannensroll och vån offentligaetos.Fi. 29.Barnpornograñfrågan. Innehavskriminaliseringm.m. Ju. 30. Europaoch staten.Europeiseringensbetydelseför

svenskstatsförvaltning.Fi. .Kristallkulan trettonrösterom framtiden. - IT-kommissionensrapport3/97. K.

1997 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Utbildningsdepartementet Fastighetsdataregister.3 Dennyagymnasieskolan stegför steg.l

- Aktiebolagetskapital. 22 Växai lärande.Förslagtill läroplanför bam och Barnpornografrfrågan. unga6-16 år. 21 lnnehavskriminaliseringm.m. 29 Ett teknisktforskningsinstituti Göteborg.37 Integritet offentlighet Informationsteknik.39

Jordbruksdepartementet Socialdepartementet EU-fat. 25

Svenskmat -

barnsochungdomarspsykiskahälsa.8 EUzsjordbrukspolitik och denglobalalivsmedels- Rösterom Välfärd i verkligheten Pengarräckerinte. 24 försörjningen.26

- Kommunikationsdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Länsstyrelsemasroll i trafik- ochfordonsfrågor.6 Aktivt lönebidrag.Etteffektivarestödför IT-problem inför ZOOO-skiftet.Referatoch slutsatser arbetshandikappade.5 frånen hearinganordnadavIT-kommissionenden

Kulturdepartementet 18 december.IT-kommissionensrapport 1/97. 12 Digital demokr@ti.Ett seminariumomTeknik, IT i kulturenstjänst. 14 demokratioch delaktighetden8 november1996 Statenoch trossamfunden anordnatav Folkomröstningsutredningen,IT- Rättsligreglering kommissionenoch Kommunikationsforslmings- Grundlag

beredningen.IT-kommissionensrapport2/97. 23 Lagom trossamfund

- Kristallkulan trettonrösterom framtiden. Lagom Svenskakyrkan. 41

- - IT-kommissionensrapport3/97. 31 Statenoch trossamfunden Ny kurs i trañkpolitiken + bilagor. 35 Begravningsverksanrheten.42

Statenoch trossamfunden Finansdepartementet Denkulturhistorisktvärdefullakyrkliga egendomenoch lnkomstskattelag,del I-lll. 2 dekyrkliga arkiven. 43 Byråkratini backspegeln.Femtioår avförändring Statenoch trossamfunden

förvaltningsområden.7 Svenskakyrkanspersonal.44 sex Flexibel förvaltning. Förändringoch verksam- Statenoch trossamfunden hetsanpassningav statsförvaltningensstruktur. 9 Stöd,skatteroch finansiering.45 Ansvaretför valutapolitiken.10 Statenoch trossamfunden Skatter,miljö ochsysselsättning.ll Statlig medverkanvid avgiftsbetalning.46 Detsvårasamspelet.Resultatstymingensframväxt Statenochtrossamfrmden ochproblematik. 15 Denkyrkliga egendomen.47 Skatter,tjänsteroch sysselsättning.

Närings- och handelsdepartementet + Bilagor. 17 Granskningavgranskning. Regionpolitikför helaSverige.13 Denstatligarevisioneni SverigeochDanmark. 18 Att utvecklaindustriforskningsinstituten.16 Kontroll ReavinstVärdepapper.27 Konkurrenslagen1993-1996.20 l demokratinstjänst. Statstjänstemarmensroll och vårt offentliga 28 Inrikesdepartementet

etos. Europaochstaten.Europeiseringensbetydelseför Bättreinformation konsumentpriser.19

om svenskstatsförvaltning.30 Ungaoch arbete.40 Att läraövergränser.Enstudieav0ECD:s förvaltningspolitiskasamarbete.33 Miljödepartementet Bekämpandeavpenningtvätt.36 miljöinformation. 4

Förbättrad Myndigheteller marknad. Följdlagstiftningtill miljöbalken. 32 Statsförvaltningensolika verksarnhetsformer.38 Övervakning miljön. 34

av