Staten och trossamfunden.

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

STF/WHEN OCH TROSSÅMIFUINIDIEN

ä. V

Rättslig reglering

Grund/ag

Lag om trossamfund

Lag om Svenska kyrkan

BETÄNKAN DE AV UTREDNINGEN OM TROSSAM FUN DENS RÄTTSLIGA REGLERING

SOU 11997: 4

Öcc 50W

/rhx

l

Statens offentliga utredningar

1997 :41

Kulturdepartementet

Staten och trossamfunden

Rättslig reglering

- Grundlag

- Lag om trossamfund

- Lag om Svenska kyrkan

Betänkande

av

Utredningen om trossamfundens rättsliga reglering

Stockholm 1997

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm

Orderfax: 08-690 91 91

Ordertel: 08-690 91 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993.

En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos:

Regeringskansliets förvaltningsavdelning

Distributionscentralen

103 33 Stockholm

Fax: 08-405 10 10

Telefon: 08-405 10 25

Omslag:Rolf Hemegran,NsTForm Omslagsbild:Glasfönsterför sakristianSzti EskilskyrkaHaningeCentrum1996. KonstnärBosseFalk.Västerhaninge. Motiv:Rytmeri devertikalaochdiagonalalinjernamarkerardenuppåtriktaderörelseni allt levandessträvanmotljuskraftochinsikt. UtförtavRingströmsGlasmästeriStockholm.

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20546-7 Stockholm 1997 ISSN 0375-25OX

Till

statsrådet och chefen för

Kulturdepartementet

Chefen för Civildepartementet förordnade den 2 januari 1996 riksdags-

ledamoten Pär-Axel Sahlberg särskild utredare konstitu-

att vara av tionella och andra rättsliga frågor rörande trossamfund Dir. 1995:162.

I beslut den 13 februari 1996 förordnades hovrättsassessorn Lars Bjurstam till sekreterare i utredningen.

Den 26 februari förordnades som sakkunniga jur. kand. Ingrid Alander, avtalssekreteraren Birgitta Bloom, departementsrådet Birgitta Eilemar, expeditions- och rättschefen Ingvar Paulsson, kyrkosekreteraren Ragnar Persenius och nuvarande biträdande kanslichefen Bertil Wennberg samt som expert kammarrättsrådet Carl Norström.

Utredningen har arbetat under namnet Utredningen trossam-

om fundens rättsliga reglering C 1995:11.

Vi överlämnar vårt betänkande

nu

Rättslig reglering Grundlag

-

Lag om trossamfund -

Lag om Svenska kyrkan. -

Särskilda yttranden har inte avgetts. Arbetet är därmed avslutat.

Stockholm den 2 april 1997

Pär-Axel Sahlberg

/ Lars Bjurstam

Innehållsförteckning

Sammanfattning 11

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag

Förslag till lag om ändring i regeringsformen 19

. . . . Förslag till lag om ändring i lagen 1976:871

om ändring i regeringsformen

Förslag till lag om ändring i

tryckfrihetsförordningen 22

. . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till lag om trossamfund 24 - . . . . . . . . . . . . . Förslag till lag om Svenska kyrkan 27 - . . . . . . . . . . . Förslag till lag om införande av lagen 1999:000 om Svenska kyrkan 30

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken 32 - . . . . Förslag till lag om ändring i sekretesslagen - 1980:100 34

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till lag om ändring i arkivlagen - 1990:782 40

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken 1987:320 42

. . . . . . . . . . . . . . . Förslag till lag om ändring i lagen 1992:1528 om offentlig upphandling 43

. . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till lag om ändring i lagen 1994:615 om ingripande mot otillbörligt beteende

avseende offentlig upphandling 47

. . . . . . . . . . . . . . Förslag till lag om ändring i lagen 1995:743 om aviseringsregister 48

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Inledning 51

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Direktiven 51

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Arbetets uppläggning 51

. . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

2 Bakgrund 53

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Historisk översikt 53

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.1.1 Allmänt 53

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.1.2 Medeltiden 53

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.1.3 Reformationen 57

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.4 Den lutherska enhetskyrkans tid 60

. . . . . . . 2.1.5 Enhetskyrkans upplösning 63

. . . . . . . . . .. Religionsfriheten 64

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kyrklig och borgerlig kommun 65

. . . . . . . . . . . Inrättande av ett allmänt kyrkomöte 67

. . . . . . . . . 2.1.6 Den fortsatta utvecklingen

på det kyrkliga området 68

. . . . . . . . . . . . Kyrkofonden 68

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 1930 års lag om Församlingsstyrelse 69

. . . . . . . . 1961 års lag om församlingsstyrelse 69

. . . . . . . . Behörighetslagen 70

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.1.7 Den fortsatta utvecklingen på religions-

frihetsomrádet 71

. . . . . . . . . . . . . . . . .. Dissenterlagskommittén 72

. . . . . . . . . . . . . . . . Religionsfrihetslagen 73

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.1.8 Stat-kyrka-utredningar 75

. . . . . . . . . . . .. 1958 års utredning kyrka-stat 75

. . . . . . . . . . . . 1968 års beredning om stat och kyrka 76

. . . . . . . Stat-kyrka överläggningarna 77

. . . . . . . . . . . . . 2.1.9 1980-talets reformer 78

. . . . . . . . . . . . . . Kyrkomötesreformen 78

. . . . . . . . . . . . . . . . . . Lagen 1982: 1052 om församlingar och

kyrkliga samfálligheter 80

. . . . . . . . . . . . . . . . . Ekonomisk utjämning kyrkofonden 80

- . . . . . . . . Församlingslagen 1988:180 81

. . . . . . . . . . . . . 2.1.l0 Fler utredningar om förhållandet

stat-kyrka 82

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. ERKutredningen 82

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Kyrkoberedningen 83

. . . . . . . . . . . . . . . . . ..

11 Några betydelsefulla ändringar

under 1990-talet 85

. . . . . . . . . . . . . . . . . Folkbokföringen 85

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Kyrkolagen 85

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Kommunallagsanpassning 86

. . . . . . . . . . . . . .. Medlemskapsreglerna 87

. . . . . . . . . . . . . . . ..

Nytt utjämningssystem 87

. . . . . . . . . . . . . . . . .

2.2 Riksdagens principbeslut 88

. . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.1 Bakgrund 88 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

2.2.2 Regeringens principproposition 89

. . . . . . . . Den rättsliga regleringen 89 . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.3 Konstitutionsutskottet 90 . . . . . . . . . . . . . . 2.2.4 Riksdagen 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.3 Religionsfrihet 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.1 Inledning 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.3.2 De positiva opinionsfriheterna 92 . . . . . . . .

Närmare om religionsfriheten 94

m.m. . . . . . . . . .

Närmare om begränsningsmöjligheterna 95

. . . . . . 2.3.3 De negativa opinionsfriheterna 95 . . . . . . . . 2.3.4 Europakonventionen 96 . . . . . . . . . . . . ..

KONSTITUTIONELL REGLERING AV TROSSAMFUNDEN

3 Nuvarande förhållanden 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 överväganden 103

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Nuvarande normgivningsregler skall upphävas 103 . 4.2 Nya gemensamma normgivningsregler för

alla trossamfund 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Särskilda regler Svenska kyrkan om som trossamfund 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4 Samma beslutsordning som för riksdags-

ordningens huvudbestämmelser 110 . . . . . . . . . . . . . 4.5 Bekännelsekrav for statschefen 111 . . . . . . . . . . . . . . 4.5.1 Nuvarande förhållanden 112 . . . . . . . . . . . .

Hovtörsamlingen 112

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hovkonsistoriet 114 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kyrkoberedningen 114 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.5.2 Överväganden 115

. . . . . . . . . . . . . . . . . . Monarkin har folkets stöd 115 . . . . . . . . . . . . . . . Statschefen och Hovförsamlingen 116 . . . . . . . . . . Statschefens religionsfrihet 117 . . . . . . . . . . . . . .

LAGSTIFTNING OM TROSSAMFUND I ALLMÄNHET

5 Nuvarande förhållanden ..l2l . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Allmänna överväganden 125 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.1 Utgångspunkter m.m. 125

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 En lag om trossamfund 127 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Begreppet trossamfund 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 Barns rätt att komma till tals när det gäller

medlemskap i trossamfund 131 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Nuvarande förhållanden m.m. 131 . . . . . . . . . . . . . .

7.2 Överväganden 138

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Registrerat trossamfund 141 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 En ny rättslig form 141 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Hur blir man ett registrerat trossamfund 144 . . . . . . . 8.3 Vad skall registreras 148 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4 Effekter av registreringen 149 . . . . . . . . . . . . . . . . 8.5 Avregistrering 150 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.6 Rättigheter och skyldigheter 151 . . . . . . . . . . . . . . .

8.7 Organisatoriska delar 152

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.8 Förhållande till tredje man 154 . . . . . . . . . . . . . . . . 8.9 Överklagande av registreringsbeslut m.m. 156 . . . . . . . 8.10 Kostnader i samband med registrerings-

förfarandet 157 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SVENSKA KYRKAN

9 Nuvarande förhållanden 161 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1 Organisation 161 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Demokrati och ämbetsförvaltning 165 . . . . . . . . . . . .

10 Identitet och organisation 167 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.1 En evangelisk-luthersk kyrka 167

. . . . . . . . . . . . . . . 10.2 Öppen folkkyrka demokratisk, episkopal och rikstäckande 169 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . En öppen folkkyrka 169 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Rikstäckande 169 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Demokratisk organisation 170 . . . . . . . . . . . . . . . Episkopal struktur 172 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.3 självständiga rättssubjekt 173 . . . . . . . . . . . . . . . . .

ll Organisatorisk uppbyggnad 179 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 Församlingen den lokala nivån 179 - . . . . . . . . . . . .

11.2 Icke-territoriella församlingar 183 . . . . . . . . . . . . . . 11.3 Stiftet den regionala nivån 184 - . . . . . . . . . . . . . . . 11.4 Kyrkomötet den nationella nivån 185 - . . . . . . . . . . .

12 Kyrkoavgift 189

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13 Kyrklig egendom 193 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

14 Offentlighet och sekretess 195 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

14.1 Offentlighetsprincipen 195

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.1.l Yttrande- och informationsfrihet 195 . . . . . . . 14.1.2 Tryckfrihet 197 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . 14.1.3 Meddelarfrihet och anonymitetsskydd 198 . . . . Meddelarfrihet 198 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Anskaffarfrihet 200 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Anonymitetsskydd 200

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

14.1.4 Förhandlingsoffentlighet .202

. . . . . . . . . . . 14.1.5 Allmänna handlingars offentlighet .203 . . . . .

Inledning 203

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Begränsningsmöjligheter 203

. . . . . . . . . . . . . . . . Allmän handling 204 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utlämnande 209 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Överklagande 210

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utvidgad handlingsoffentlighet 210

Överlämnande . . . . . . . . . . . . av allmänna handlingar till

andra organ än myndigheter för förvaring 211 . . . . . 14.2 Sekretessregler för Svenska kyrkans verksamhet 212 . . .

14.3 överväganden .213

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l4.3.1 Handlingsoffentlighet efter relations-

ändringen .213 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.3.2 Inomkyrkligt reglerad handlings-

offentlighet 216

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.3.3 Rätt att klaga på beslut i övrigt .217 . . . . . . .

15 Uppgifter till det statliga registret 219 . . . . . . . . . . . . . . 15.1 Staten behöver känna till församlings-

indelningen 219

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.2 Uppgifter som behöver lämnas 220 . . . . . . . . . . . . . .

16 Tystnadsplikten .221 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.1 Nuvarande förhållanden .221 . . . . . . . . . . . . . . . . .

16.2 överväganden 224

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l6.2.1 Tystnadsplikt och vittnesförbud .224 . . . . . . 16.2.2 Vittnesförbudets omfattning .225 . . . . . . . . .

17 Övriga frågor 229

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

17.1 Äktenskapsbalken 229

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.2 Offentlig upphandling 229 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.3 Aviseringsregistret 230 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

18 Särskilda Övergångsbestämmelser 233

. . . . . . . . . . . . . . .

19 Specialmotivering 237 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.1 Förslaget till lag om ändring i regeringsformen .237 . . 19.2 Förslaget till ändring i lagen 1976:871 lag om

om ändring i regringsformen 238 . . . . . . . . . . . . . . . 19.3 Förslaget till lag om ändring i tryckfrihets-

förordningen 239 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.4 Förslaget till lag om trossamfund 239 . . . . . . . . . . . . 19.5 Förslaget till lag om Svenska kyrkan 244 . . . . . . . . . . 19.6 Förslaget till lag om införande av lagen

1999:000 om Svenska kyrkan 253 . . . . . . . . . . . . . 19.7 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken 254 . . 19.8 Förslaget till lag om ändring i sekretess-

lagen 1980:100 255 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.9 Förslaget till lag om ändring i arkivlagen

1990:782 257 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.10 Förslaget till lag om ändring i äktenskaps-

balken 1987:320 258 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.11 Förslagen till lagar om ändring i lagen

1992: 1528 om offentlig upphandling

och i lagen 1994:615 om ingripande

mot otillbörligt beteende avseende

offentlig upphandling 258

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.12 Förslaget till lag om ändring i lagen 1995:743

om aviseringsregister 258 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

BILAGOR

Bilaga 1 Direktiven

Bilaga 2 Sammanställning av hur relationsändringen

påverkar det statliga regelsystemet

Sammanfattning

Bakgrund

Kristendomen kom troligen till Sverige under 800-talet. Under de följande århundradena etablerades den kristna tron successivt och under 1100-talet uppfattas i allmänhet kristendomen som riksreligion. Reformationen fick genomslag i Sverige i och med riksmötet i Västerås 1527. Vid Uppsala möte 1593 stadfástes den evanglisklutherska läran som nationalreligion i Sverige. Då fastställdes också de bekännelseskrifter på vilka läran vilade. 1634 utfärdades vår första regeringsform och den religiösa enheten framstod som grundpelare för det svenska samhället. Den första kyrkolagen antogs 1686. Avfall eller villolära bestraffades med landsförvisning.

1781 utformades ett toleransedikt för i första hand arbetskraft från andra länder och innebar accepterande deras tro, samt på motsva-

av rande sätt för mosaiska bekännare 1782. Bland andra fick den romersk-katolska kyrkan och mosaiska trosbekännare därmed utrymme att verka i landet under 1700- och 1800-talet. Först genom 1809 års regeringsform fördes religionsfrihetens principer in i svensk lagstiftning och den omfattade då i första hand frihet från tvång till

en kyrkogång eller firande av nattvard. Först senare under 1800-talet blev

religionsfriheten pluralistisk i den meningen att också de

som var av annan bekännelse fick tillstånd att verka i landet. 1860 infördes en bestämmelse som innebar att främmande trosbekännare kunde verka i landet. Då blev det möjligt att lämna Svenska kyrkan och övergå till annat religionssamfund. 1873 fick vi den dissenterlagstiftning som ersattes av 1951 års religionsfrihetslag.

Väckelserörelserna, både inhemska och invandrande trosriktningar, förändrade den religiösa kartan i vårt land.

Sverige har, också genom de senaste decenniernas invandring, blivit mer mångkulturellt och mångreligiöst. Trosbekännare utanför Svenska kyrkan har drivit på i fråga religionsfrihet. Även inom Svenska kyrkan har stödet för

om en vidgad religionsfrihet funnits. Rätten att utträda ur majoritetskyrkan har blivit en självklarhet. I dissenterlagskommittén tillsattes 1943

som

12 Sammanfattning

kom dessa frågor att behandlas. Begreppet främmande trosbekännare utmönstrades ur lagstiftningen och en reducerad del av kyrkoskatten, för dem som inte tillhörde Svenska kyrkan infördes, den s.k. dissenterskatten. Religionsfrihetslagen innebar bland annat en lagstadgad rätt att utträda ur Svenska kyrkan.

Sedan 1950-talet har statens förhållande till Svenska kyrkan utretts. 1988 begärde kyrkomötet hos regeringen att Svenska kyrkans ekonomiska och rättsliga förhållanden skulle utredas. Den s.k. ERK-utredningen Utredningen om ekonomi och rätt i kyrkan lämnade sitt betänkande 1992. I detta presenterades bl.a. olika modeller för de framtida relationerna mellan stat och kyrka. Mot denna bakgrund tillsattes kyrkoberedningen som 1994 avlämnade sitt slutbetänkande, Staten och trossamfunden.

1993 ersattes 1686 års kyrkolag med den nu gällande. Lagen omfattade de flesta av de då gällande bestämmelserna och framhävde Svenska kyrkans identitet som ett i väsentliga avseenden självständigt trossamfund, men vars organisation och verksamhet regleras av staten. Den 1 januari 1996 trädde nya bestämmelser i kraft som innebär att kyrkotillhörighet i Svenska kyrkan som huvudregel vinns genom dopet. 1997 infördes också ett nytt system för ekonomisk utjämning inom Svenska kyrkan.

Reformen

Under 1995 ägde partiledaröverläggningar rum och därefter beslutade regeringen att föreslå Svenska kyrkans kyrkomöte och riksdagen principerna för en ny relation mellan staten och Svenska kyrkan. I riksdagsbeslutet den 8 december 1995 lades dessa principer fast och ett omfattande utredningsarbete tog sin början. Utredningen omfattade också förutsättningarna för andra trossamfund. Parallellt med de sex statliga utredningarna har också Svenska kyrkan ett omfattande eget utredningsarbete.

För att överväga och lämna förslag till rättslig reglering tillkallades en särskild utredare. Sekreterare och sakkunniga utsågs. Utredningen tog sig namnet Utredningen om trossamfundens rättsliga reglering.

Utredningens uppgift har varit att med riksdagens principbeslut som utgångspunkt föreslå:

Sammanfattning 13

O hur normgivningsbestämmelser som skapar stabila och långsiktiga

förutsättningar för trossamfunden skall utformas, 0 hur en ny rättslig form för trossamfund som tar stor hänsyn till

trossamfundens olika förhållanden och behov skall utformas, samt O hur de framtida relationerna mellan staten och Svenska kyrkan skall

utformas.

Arbetet har utförts under perioden januari 1996 mars 1997 och

betänkandet har överlämnats till kulturministern den 2 april 1997.

Religionsfrihet utgångspunkt för reformen

-

Religionsfriheten beskrivs i svensk lagstiftning som en positiv religionsfrihet, rätt att utöva sin religion, och en negativ, ingen är skyldig att tillhöra något trossamfund och var och en har rätt till utträde. Religionsfriheten kan inte begränsas. Religionsfriheten syftar på det som är specifikt för religionen att ensam eller tillsammans

med andra utöva sin religion. Övriga moment i religionsutövning är närmast att betrakta som utflöden av andra friheter, som föreningsoch mötesfrihet. Dessa kan begränsas enbart i vissa speciella situationer, och det får enbart ske för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle.

Religionsfriheten gäller för såväl enskilda som för trossamfund. Regeringsformen 2 kap. 23 § och Europakonventionen medför att det inte är möjligt att utestänga något trossamfund från det nya rättsliga rum som skall skapas. Inget trossamfund skall tvingas byta rättslig form och en begränsad reglering av trossamfundets Svenska kyrkans förhållanden strider inte mot religionsfriheten eftersom den bygger på Svenska kyrkans egen självförståelse som den önskar få uttryckt i lag.

Enligt regeringsformen innebär religionsfriheten enfrihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion utan inskränkningar från det allmännas sida. Genom religionsfrihetslagen definieras begreppet trosamfund som en sammanslutning för religiös verksamhet, vari ingår att anordna gudstjänst. Denna sammanslutning får emellertid inte förmåga sådan förvärva rättigheter och ikläda

att som sig skyldigheter. Gemenskapen blir med andra ord inte utan vidare en juridisk person.

För att kunna handha sina övriga angelägenheter i samhället behöver ett trossamfund som regel den rättskapacitet som en juridisk

person har. Trossamfunden har därför ofta organiserat sig i former som tjänar syftet att ge dem sådan rättskapacitet. Enligt den nuvarande ordningen trossamfundet Svenska anses kyrkan vara en del av det allmänna och i denna form rättskapabel; den lokala församlingen är kyrklig kommun och stiftet en en sammanslutning av sådana församlingar. De centrala vid sidan organ som av kyrkomötet företräder Svenska kyrkan nationellt är stiftelser och följaktligen juridiska personer. Andra trossamfund har varit hänvisade till att organisera sig i all-

männa associationsrättsliga former för att uppnå rättskapacitet. De

flesta är närmast att se som ideella föreningar, trossamfundens men verksamhet kan också bedrivas i form stiftelser, aktiebolag eller av

handelsbolag.

Rättslig reglering

I enlighet med principbeslutet i riksdagen föreslås de grundnu att läggande rättsliga villkoren för alla trossamfund är verksamma i som Sverige skall likvärdiga. I regeringsformen läggs de konstitutiovara nella formerna för lagstiftning trossamfund fast. Avsikten är två om att nya lagar skall antas i denna ordning; lag trossamfund och en om en lag om Svenska kyrkan. De kan bara ändras beslut i riksdagen genom på samma sätt som då riksdagsordningen ändras, nämligen med bestämda majoritetsregler eller två på varandra fattade beslut med riksdagsval emellan.

Kyrkoberedningen föreslog att kyrkomötet inom Svenska kyrkan

skulle få meddela föreskrifter i fråga Svenska kyrkan på delegation om från riksdagen. I överensstämmelse med riksdagens principbeslut föreslås emellertid nu att trossamfundet Svenska kyrkan själv skall besluta i de frågor som rör Svenska kyrkan, utan delegation från riksdagen.

Regeringsformen

I regeringsformens 8 kap. 6 § placeras de bestämmelser som ger grundlagsskydd för de nu aktuella lagarna. Följande ordalydelse föreslås

Föreskrifter om trossamfund meddelas i lag. I sådan lag skall meddelas föreskrifter grunderna för Svenska kyrkan trossamfund. om som

Sammanfattning 15

Detta medför att trossamfunden får skydd, dels genom att inga särskilda beslut kan riktas mot trossamfunden som förändrar deras förutsättningar på annat sätt än genom lag och dels att den lagstiftning som nu avses bara kan ändras med kvalificerad majoritet i riksdagen eller av två riksdagar.

En lag om trossamfund

Lagen om trossamfund omfattar 16 paragrafer i vårt förslag. De fyra första paragraferna får karaktären av religionsfrihetslagstiftning. Religionsfrihetslagens definition av trossamfund omformuleras till en gemenskap för religiös verksamhet, där det ingar att anordna gudstjänst. Ingen är skyldig att tillhöra något trossamfund och barn och ungas medlemskap är ett gemensamt ansvar för föräldrar och barn från 12 års ålder. I takt med barnets stigande ålder skall sedan allt större hänsyn tas till hans eller hennes egna synpunkter och önskemål.

Därefter övergår lagen till att tala om registrerat trossamfund. Svenska kyrkan är enligt lagen ett sådant trossamfund. Dit hör också andra trossamfund som väljer att registrera sig i enlighet med denna lag.

Enligt vårt förslag skall staten erbjuda en ny form i vilken trossamfund kan uppnå rättskapacitet, nämligen registrerat trossamfund. Denna form ger de trossamfund som så önskar möjlighet att få rättskapacitet i enlighet med sin egen självbild; i överensstämmelse med sin egen tradition. Så kan fasta kyrkoformer som den romersk-katolska kyrkan, ortodoxa kyrkor och Metodistkyrkan söka rättskapacitet i enlighet med sina egna grundläggande strukturer. Andra trossamfund som pingströrelsen, Svenska missionsförbundet och muslimska trossamfund kan bevara sin nuvarande föreningslika struktur även inom begreppet registrerat trossamfund. Alla trossamfund kan skaffa sig den rättskapacitet organisationen behöver som juridisk person ur begreppet registrerat trossamfund i enlighet med sin egen uppfattning om sig själva. De trossamfund som inte önskar att registreras behåller sin nuvarande juridiska form och förhållandet för trossamfundet i övrigt förändras inte genom denna reform.

I lagen om trossamfund anges hur registreringen går till. Regeringen fastställer vilken myndighet som skall vara registermyndighet. Trossamfundet redovisar namn, vilket skall särskilja det från andra trossamfund, stadgar samt de personer som är behöriga att företräda trossamfundet. De grundläggande kravet på stadgarna är att där anges

16 Sammanfattning

hur beslut kommer till stånd. Registreringen innebär alltså att trossamfundet i enlighet med sin egen självförståelse får rättskapacitet. Den kan också omfatta organisatoriska delar av trossamfundet. Trossamfundets namn skyddas i enlighet med frrmalagens bestämmelser.

Övriga relationer mellan staten och trossamfunden regleras i särskild ordning. Då kan en närmare prövning trossamfunden ske.

av Vigselrätt ges, liksom i nuvarande ordning, efter beslut enligt lag av Kammarkollegiet. statsbidrag fördelas av Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund SST. Regeringen beslutar om vilka trossamfund som ska komma i fråga. Beslut om uppbördshjälp för trossamfund som är registrerade fattas också av regeringen enligt särskild,

ny ordning.

Svenska kyrkan

Trossamfundet Svenska kyrkan blir med reformen inte längre del

en av det allmänna om än till vissa delar offentligrättsligt reglerad. Kyrkan får ett självständigt ansvar för den egna verksamheten inom den ram som den särskilda lagen om Svenska kyrkan I lagen

anger. om trossamfund definieras Svenska kyrkan som ett registrerat trossamfund. Genom lagen om Svenska kyrkan får detta trossamfund sin rättskapacitet, på alla nivåer. Även i övrigt regleras Svenska kyrkan huvudsakligen genom lagen om Svenska kyrkan. Lagen omfattar 14 paragrafer.

De första tre bestämmelserna anger Svenska kyrkans grundläggande drag. Lagen slår fast att Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund. Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka, i samverkan

som mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver

en rikstäckande verksamhet. Svenska kyrkan trossamfund, har

som som nationella organ till sitt förfogande, får full rättskapacitet. Samma rättskapacitet får församlingar och stift var för sig. Svenska kyrkan blir med förslaget också rättsligt ett självständigt och enhetligt trossamfund samtidigt som den lokala, och regionala, självstyrelsen bevaras. Denna grundläggande beskrivning stämmer väl överens med Svenska kyrkans egen bild av sig själv.

De följande två bestämmelserna anger församlingens respektive stiftets kompetens och ansvar. Därefter slås kyrkomötets roll

som högsta beslutande organ fast. Kyrkomötets befogenheter begränsas genom att det inte får fatta beslut i sådant som det är en församlings eller stifts uppgift att besluta Kyrkoavgift beslutas lokalt och regio-

Sammanfattning 17

nalt och den kyrkliga egendomen skall förvaltas för att bidra till kyrkans förkunnelse.

l de följande bestämmelserna regleras handlingsoffentlighet i Svenska kyrkan. För de delar som hänför sig till tiden före den 1 januari 2000 lämnas förslag i SOU 1997:43. Handlingar som hänför sig till tiden efter relationsändringen och hänger samman med de offentligt beställda uppgifterna, dvs. handlingar som rör begravningsverksamhet och den särskilda kulturvärden som finansieras av det allmänna, skall omfattas av principen om handlingsoffentlighet. Detta regleras i sekretesslagen. I övrigt kommer Svenska kyrkan att utveckla

sekretess- och offentlighetsprincip som hanteras av inomkyrken egen liga öppenheten kommer även fortsatt att prägla trossamfundet

organ.

Svenska kyrkan.

Övrig lagstiftning

I samband med reformen ett stort antal övriga bestämmelser över.

ses Lagändringar krävs i tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen. Därutöver behövs ändringar i rättegångsbalken, arkivlagen, äktenskapsbalken, lagen offentlig upphandling och lagen om aviseringsre-

om gister. Särskilda Övergångsbestämmelser föreslås också så att beslut

rör Svenska kyrkans framtida förhållanden kan beslutas av som kyrkomötet redan under 1999.

igåihååfäââi

Författningsförslag

Förslag till lag om ändring regeringsformen

Härigenom föreskrivs i fråga om regeringsformen

dels att punkt 9-13 övergångsbestämmelserna skall upphöra att gälla,

dels att 8 kap. 16 § och 11 kap. 6 § skall ha följande lydelse,

dels att det i regeringsformen skall införas en ny paragraf, 8 kap. 6 av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

6§

Föreskrifter om trossamfund

meddelas i lag. I sådan lag

skall meddelas föreskrifter om

grunderna för Svenska kyrkan

som trossamfimd.

Riksdagsordningen stiftas på Riksdagsordningen samt lag det sätt som angives i 15 § som avses i 6 § stiftas på det första stycket första och andra sätt som angives i 15 § första meningarna samt andra styck- stycket första och andra meet. Den kan också stiftas ge- ningarna samt andra stycket. nom endast ett beslut, om Den kan också stiftas genom

1Senastelydelse 1979:933.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

minst tre fjärdedelar av de rös- endast ett beslut, minst

om tre tande och mer än hälften av fjärdedelar de röstande och

av riksdagens ledamöter förenar än hälften riksdagens

mer av sig om beslutet. Tilläggsbe- ledamöter förenar sig

om stämmelse i riksdagsordningen beslutet. Tilläggsbestämmelse beslutas dock i samma ordning i riksdagsordningen beslutas som lag i allmänhet. dock i ordning lag

samma som

i allmänhet.

11 kap.

Under regeringen lyder Justitiekanslern, Riksäklagaren, de centrala ämbetsverken och länsstyrelserna. Annan statlig förvaltningsmyndighet lyder under regeringen, om myndigheten enligt denna regeringsform eller annan lag är myndighet under riksdagen.

Förvaltningsuppgift kan anförtros kommun.

Förvaltningsuppgift kan Förvaltningsuppgift kan

överlämnas till bolag, före- överlämnas till bolag, förening, samfállighet, stiftelse ning, samfállighet, stiftelse,

reeller enskild individ. innefattar gistrerat eller

trossamfilnd en-

uppgiften myndighetsutövning, skild individ. innefattar uppgifskall det ske med stöd av lag. ten myndighetsutövning, skall

det ske med stöd av lag.

Denna lag träder i kraft den l januari 2000.

2 Senaste lydelse 1976:871.

Förslag till lag om ändring i lagen 1976:871

om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrivs att punkt 3 övergångsbestämmelserna till lagen 1976:871 ändring i regeringsformen skall upphöra att gälla vid

om utgången av år 1999.

22 Förfatmingsförslag

Förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförord-

ningen

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 och 7 §§ tryckfrihetsförordningen

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

Med myndighet likställas i Med myndighet likställas i detta kapitel riksdagen, kyrko- detta kapitel riksdagen och bemöter och beslutande kommu- slutandekommunal församling.

nal församling.

Handling anses upprättad hos myndighet, när den har expedierats. Handling som har expedierats anses upprättad när det ärende till vilket den hänför sig har slutbehandlats hos myndigheten eller,

om handlingen hänför sig till visst ärende, när den har justerats

av myndigheten eller på annat sätt färdigställts.

I stället för vad som föreskrives i första stycket gäller handling

att anses upprättad,

diarium, journal samt sådant register eller förteckning

annan som föres fortlöpande, när handlingen har färdigställts för anteckning

eller införing,

dom och annat beslut, enligt vad därom är föreskrivet skall

som avkunnas eller expedieras, samt protokoll och handling i vad

annan den hänför sig till sådant beslut, när beslutet har avkunnats eller

expedierats,

1 Senaste lydelse 1982:938.

2Senaste lydelse 1982:938.

Författningsförslag 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

annat myndighets pro- annat myndighets pro-

tokoll och därmed jämförliga tokoll och därmed jämförliga anteckningar, när handlingen anteckningar, när handlingen har justerats av myndigheten har justerats av myndigheten eller på annat sätt färdigställts, eller på annat sätt fárdigställts, dock protokoll hos riksda- dock protokoll hos riksdagens eller kyrkomötets utskott, gens utskott, riksdagens eller riksdagens eller kommuns kommuns revisorer eller statrevisorer eller statliga kommit- liga kommittéer eller hos téer eller hos kommunal kommunal myndighet i ärende

myndighet i ärende som denna som denna endast bereder till endast bereder till avgörande. avgörande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Förslag till lag om trossamfund

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser om trossamfund m.m.

l § I regeringsformen finns bestämmelser om religionsfrihet. Var och en har dessutom rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet i enlighet med lagen 1994: 1219 den europeiska konventionen om angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

2 § Med trossamfund avses i denna lag gemenskap för religiös en verksamhet, där det ingår att anordna gudstjänst.

3 § Ingen är skyldig att tillhöra något trossamfund.

4 § Vid barns inträde i eller utträde ett trossamfund skall barnet ur själv ha samtyckt till in- eller utträdet, barnet har fyllt 12 år. om Den som fyllt 12 år får ensam träda i eller träda ut ett trosur samfund, om vårdnadshavaren samtycker till det. I takt med barnets stigande ålder och utveckling skall det härvid tas allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål.

Registrerat trossamfund

5 § Med registrerat trossamfund avses

Svenska kyrkan,

2. andra trossamfund som har registrerat sig enligt denna lag.

6 § Föreskrifter om grunderna för Svenska kyrkan trossamfund som finns i lagen 1999:000 Svenska kyrkan. om

Registrering

7 § Ett trossamfund som har stadgar där det finns bestämmelser om trossamfundets ändamål och hur beslut i trossamfundets angelägenom

Författningsförslag 25

heter kommer till stånd skall registreras av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, om trossamfundet begär det.

Ett trossamfund får registreras bara om dess namn klart särskiljer trossamfundets verksamhet från andras. Om det finns något sådant hinder mot registreringen som anges i 10 § firmalagen 1974: 156, får trossamfundet inte registreras.

8 § Registreringen skall omfatta trossamfundets namn och stadgar samt de personer som är behöriga att företräda trossamfundet.

9 § Ett trossamfund som är registrerat får förvärva rättigheter och ta på sig skyldigheter samt föra talan vid domstol och andra myndigheter.

10 § Ett trossamfund skall avregistreras, om de krav som anges i 7 § inte längre är uppfyllda.

Avregistrering skall också ske om trossamfundet begär det.

ll § Ansvaret för de förpliktelser som uppkommit för trossamfundet före registreringen övergår på det registrerade trossamfundet genom registreringsbeslutet. Genom registreringen övergår även trossamfundets rättigheter till det registrerade trossamfundet.

Om trossamfundets verksamhet inte upphör vid ett avregistreringsbeslut enligt 10 övergår det registrerade trossamfundets rättigheter och skyldigheter på det oregistrerade trossamfundet.

Organisatoriska delar

12 § Ett beslut om registrering enligt 7 § får även avse organisatoriska delar av trossamfundet. Bestämmelserna i 7-8 och 10-11 §§ skall gäl-

även för sådana beslut. Avregistreras trossamfundet skall även dess organisatoriska delar avregistreras.

Organisatoriska delar av ett trossamfund som registrerats enligt 7 § får var for sig förvärva rättigheter och ta på sig skyldigheter samt föra talan vid domstol och andra myndigheter, om de är registrerade.

Svenska kyrkans församlingar, kyrkliga samfálligheter och stift är registrerade organisatoriska delar av Svenska kyrkan.

Registrerade trossamfunds namn

13 § För registrerade trossamfunds namn gäller 15 och 18-20 §§

firmalagen 1974: 156. " Första stycket skall gälla också för registrerade organisatoriska delars namn.

Registrerade trossamjimds förhållande till tredje

man

14 § För ett registrerat trossamfunds förpliktelser i förhållande till tredje man svarar endast trossamfundets tillgångar.

För förpliktelser i förhållande till tredje man som ett trossamfunds registrerade organisatoriska delar ådragit sig endast den organi-

svarar satoriska delens tillgångar.

Statlig hjälp med avgifter till registrerade trossamfund

15 § Svenska kyrkan har rätt till hjälp staten med beräkning,

av debitering, redovisning och betalning av avgifter från dem tillhör

som Svenska kyrkan. Även andra registrerade trossamfund kan beviljas

sådan hjälp.

Bestämmelser om förfarandet finns i lagen 1999:000 avgift till

om registrerat trossamfund.

Överklagande

16 § Beslut om registrering enligt 7 § eller avregistrering enligt

om 10 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller beslut enligt 12 § första stycket.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den l januari 2000. 2. Genom lagen upphävs religionsfrihetslagen 1951:680.

Färfattningsförslag 27

Förslag till lag om Svenska kyrkan

Härigenom föreskrivs följande.

Svenska kyrkan som trossamfund

1 § Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund som framträder som församlingar och stift. Svenska kyrkan har också nationella organ.

2 § Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka, som i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande verksamhet.

3 § Svenska kyrkan får förvärva rättigheter och ta på sig skyldigheter samt föra talan vid domstolar och andra myndigheter.

Samma rätt har var för sig Svenska kyrkans församlingar, sammanslutningar av församlingar kyrkliga samfälligheter och stift.

Organisatorisk uppbyggnad

4 § Församlingen är lokal enhet inom Svenska kyrkan och omfattar de personer som tillhör Svenska kyrkan och är bosatta inom församlingens område.

Församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission.

Det kan också finnas icke-territoriella församlingar.

5 § Stiftet är regional enhet inom Svenska kyrkan och omfattar församlingarna inom stiftets område.

Stiftets grundläggande uppgift är att främja och ha tillsyn över församlingslivet.

För varje stift skall det finnas en biskop.

Kyrkomötet

6 § Kyrkomötet är Svenska kyrkans högsta beslutande organ.

Kyrkomötet får inte besluta i sådana enskilda frågor som det är en

28 Förfatmingsförslag

församlings eller ett stifts uppgift att besluta

Kyrkoavgifi

7 § Den som tillhör Svenska kyrkan skall betala lokal och regional

kyrkoavgift.

8 § Församlingen beslutar om lokal kyrkoavgift. Om församlingen ingår i en kyrklig samfällighet, får församlingarna gemensamt besluta om avgift.

Stiftet beslutar om regional kyrkoavgift.

Kyrklig egendom

9 § Prästlönetillgångar har till ändamål att bidra till de ekonomiska förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse.

Prästlönetillgångarna skall bevaras för sitt ändamål och förvaltas av Svenska kyrkan. Regeringen får besluta om tillsyn av förvaltningen.

Förmögenheten skall vara placerad på ett godtagbart sätt.

Rätten att ta del av handlingar

10 § Om rätten att ta del av Svenska kyrkans handlingar finns bestämmelser i sekretesslagen 1980: 100.

11 § Även utöver vad följer 10 § har och del

som av var en rätt att ta av Svenska kyrkans handlingar. Denna rätt får begränsas bara om det är särskilt motiverat med hänsyn till

skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, Svenska kyrkans ekonomiska intresse, eller någon annan särskild anledning.

Begränsningar i rätten att ta del av sådana handlingar skall noga an-

ges av kyrkomötet.

Kyrkans arkiv

12 § Svenska kyrkans arkiv bildas av de handlingar från Svenska kyrkans verksamhet som avses i 11

Svenska kyrkans arkiv skall bevaras, hållas ordnade och vårdas så att de tillgodoser

rätten enligt 11 § att ta del av kyrkans handlingar,

Författningyörslag 29

2. behovet av information för rättskipning och förvaltning, och

forskningens behov.

Vid arkivbildningen och arkivvården skall beaktas att Svenska kyrkans arkiv är en del av det nationella arvet.

Överklaganden

13 § Beslut om avslag på en begäran att ta del Svenska kyrkans

av handlingar enligt ll § får överklagas på det sätt kyrkomötet be-

som stämmer. I den utsträckning som kyrkomötet bestämmer får också andra beslut inom Svenska kyrkan överklagas.

För att inom Svenska kyrkan ytterst pröva överklaganden enligt första stycket skall ett särskilt inrättas.

organ

Skyldighet att lämna uppgifter

14 § Svenska kyrkan skall till det register i 7 § lagen

som avses 1999:000 om trossamfund lämna uppgifter

om

stadgar,

indelning i församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift, och

behöriga företrädare för Svenska kyrkan och dess församlingar, kyrkliga samfálligheter och stift.

30 Författningsförslag

till lag om införande av lagen

Förslag 1999:000 om Svenska kyrkan

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna föreskrifter

1 § Lagen 1999:000 om Svenska kyrkan träder i kraft den l januari 2000.

2 § Genom lagen 1999:000 om Svenska kyrkan upphävs

lagen 1951:691 om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan,

lagen 1972:704 om kyrkofullmäktigval, m.m.,

lagen 1992:288 om medlemskap i icke-territoriella församlingar,

4. kyrkolagen 1992:300, 5. lagen 1992:301 om införande av kyrkolagen.

3 § Ansvaret för de förpliktelser som uppkommit for en församling eller kyrklig samfällighet före utgången av år 1999 övergår vid nämnda tidpunkt till motsvarande församling, kyrkliga samfällighet eller stift inom Svenska kyrkan. Vid utgången av år 1999 övergår också en församlings eller kyrklig samfällighets rättigheter till motsvarande församling, kyrkliga samfällighet eller stift inom Svenska kyrkan.

4 § De ärenden som i enlighet med lag eller förordning handläggs hos pastor, pastorsämbetet, kyrkoherde, biskop, domkapitel, kyrkomötets besvärsnämnd, Ansvarsnämnden för biskopar eller Svenska kyrkans centralstyrelse vid utgången av år 1999 skall överlämnas till Svenska kyrkan förfortsatt handläggning.

5 § Vid sammanträde under år 1999 har kyrkomötet med avseende på tiden efter den 1 januari 2000 de befogenheter som följer av lagen om Svenska kyrkan utan hinder av bestämmelserna i kyrkolagen.

6 § Den skyldighet att lämna uppgifter som följer av 14 § lagen om Svenska kyrkan skall fullgöras första gången senast den 1 oktober

1999.

De församlingar, kyrkliga samfalligheter och stift det lämnats

som uppgifter om enligt första stycket har med avseende på tiden efter den l januari 2000 de befogenheter följer lagen Svenska kyr-

som av om kan och och Svenska kyrkans stadgar utan hinder bestämmelserna

av

i kyrkolagen.

Egendomsfrågor

7-11 §§ Se SOU 1997:47

Personalfrågor

12-17 §§ Se SOU 1997:44

till lag om ändring i rättegångsbalken Förslag

Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 § rättegångsbalken skall ha fol-

jande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 kap.

Den till följd 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekretesslagen

som av 1980:100 eller någon bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa lagrum, inte får lämna uppgift får inte höras som vittne om

en denna utan tillstånd från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats.

Advokater, läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, psykologer, psykoterapeuter, familjerådgivare enligt socialtjänstlagen 1980: 620 och deras biträden får höras som vittnen om något som i denna deras yrkesutövning anförtrotts dem eller som de i samband därmed erfarit, endast det är medgivet i lag eller den, till vars förmån tyst-

om nadsplikten gäller, samtycker till det. Den som till följd av 9 kap. 4 § sekretesslagen inte får lämna uppgifter som avses där får höras som vittne dem endast det är medgivet i lag eller den till vars

om om förmån sekretessen gäller samtycker till det.

Rättegångsombud, biträden eller försvarare får höras som vittnen

vad anförtrotts dem for uppdragets full görande endast om parom som ten medger det.

Utan hinder vad som sägs i andra eller tredje stycket är andra

av än försvarare skyldiga att vittna i mål angående brott, för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.

Om tystnadsplikt för den Den som är präst inom ett som i Svenska kyrkans ordning trossamfund eller den som i ett har vigts till det kyrkliga äm- sådant samfund intar motsvabetet som präst finns föreskrif- rande ställning får inte höras ter i 36 kap. kyrkolagen vittne något som han

som om

1 Senastelydelse 1996: 142.

Författningsförslag 33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1992:300. Den som inom eller hon har erfarit under bikt något annat trossamfund än eller enskild Välavárd Det- Svenska kyrkan är präst eller gäller den tidigare

samma som den som i sådant samfund intar har intagit sådan ställning i

en motsvarande ställning får inte fråga uppgifter han

om som höras som vittne om något eller hon erfarit under bikt

som han eller hon har erfarit under eller enskild själavärd under bikt eller själavårdande samtal. tid han eller hon intog

som

denna ställning.

Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen får höras vittne

som om förhållanden som tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i nämnda paragrafer.

Om någon enligt vad sägs i denna paragraf inte får höras

som som vittne om ett visst förhållande, får vittnesförhör inte heller äga

rum med den som under tystnadsplikt biträtt med tolkning eller översättning.

Denna lag träder i kraft den l januari 2000.

247-0371

34 Förfatmingsförslag

Förslag till lag om ändring i sekretesslagen

1980:100

Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen 1980: 100

dels att 1 kap. ll 7 kap. 33 § och 16 kap. l § punkt 7 skall upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 8 7 kap. 15 14 kap. 2 14 kap. 3 § och 15 kap. 7 § skall ha följande lydelse,

dels att det i sekretesslagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 8 a av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

Vid tillämpningen av denna lag Vid tillämpningen av denna lag skall med myndighet jämställas skall med myndighet jämställas riksdagen, kyrkomötet och be- riksdagen och beslutande komslutandekommunal församling. munal församling.

Vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos en myndighet skall i tillämpliga delar gälla också handlingar hos de organ som anges i bilagan till denna lag, i den mån handlingarna hör till den verksamhet som nämns där. De i bilagan angivna organen skall vid tillämpningen av denna lag jämställas med myndighet. Detsamma gäller ett enskilt organ som med stöd av lagen 1994: 1383 om överlämnande av allmänna handlingar till andra organ än myndigheter för förvaring förvarar sådana handlingar såvitt avser befattningen med dessa handlingar.

8 a §

Vad som föreskrivs i tryck-

frihetsförordningen om rätt att

ta del av handlingar hos en

l Senastelydelse 1994:1384

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

myndighet skall i tillämpliga delar gälla också handlingar hos Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar, om

handlingarna här till

verksamhet som Svenska kyrkans organisatoriska delar bedriver enligt begravningslagen 1990:1144, och

fördelning och användning av den statliga ersättning som Svenska kyrkan erhåller enligt lagen 1988:950 om kulturminnen

m.m.

Svenska kyrkan och dess 0rganisatoriska delar skall jämställas med myndighet vid tilllämpningen av denna lag.

7 kap. 15

Sekretess gäller Sekretess gäller i verksamhet i verksamhet som avser som avser

folkbokföringen eller annan folkbokföringen eller

annan liknande registrering be- liknande registrering beav av folkningen och, i den utsträck- folkningen och, i den utsträckning regeringen föreskriver ning regeringen föreskriver det, i annan verksamhet som det, i verksamhet

annan som avser registrering av betydande registrering betydande avser av

del av befolkningen, del befolkningen,

av

i ärende om medlemskap

i Svenska kyrkan, i verksamhet som avser i verksamhet

som avser förande av eller uttag ur sjö- förande eller uttag sjö-

av ur mansregistret, mansregistret,

2 Senaste lydelse 1996:155.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.

Har en uppgift, för vilken sekretess gäller enligt första stycket lämnats till en kommunal myndighet enligt särskild uppgiftsskyldighet

skolpliktiga barn, gäller sekretessen också hos myndigheten.

om Sekretess gäller dock inte om uppgiften tas upp i beslut hos myndigheten.

Sekretess gäller i ärende om fingerade personuppgifter för uppgift

enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppom giften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

14 kap.

Sekretess hindrar inte att uppgift i annat fall än som avses i 1 § lämnas till myndighet, om uppgiften behövs där för

förundersökning, rättegång, ärende om diciplinansvar eller skiljande från anställning eller annat jämförbart rättsligt förfarande vid myndigheten mot någon rörande hans deltagande i verksamheten vid den myndighet där uppgiften förekommer,

2. omprövning av beslut eller åtgärd av den myndighet där uppgiften förekommer, eller

tillsyn över eller revision hos den myndighet där uppgiften förekommer.

Sekretess hindrar inte att uppgift lämnas i muntligt eller skriftligt yttrande sakkunnig till domstol eller myndighet som bedriver

av

förundersökning i brottmål.

Sekretess hindrar inte att uppgift om enskilds adress, telefonnum-

mer och arbetsplats lämnas till en myndighet, om uppgiften behövs där för delgivning enligt delgivningslagen 1970:428. Uppgift hos myn-

dighet som driver televerksamhet om enskilds telefonnummer får dock, den enskilde hos myndigheten begärt att abonnemanget skall

om

3 Senastelydelse 1994:86

Författningsförslag 37

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hållas hemligt och uppgiften omfattas av sekretess enligt 9 kap. 8 § tredje stycket, lämnas ut endast om den myndighet som begär uppgiften finner att det kan antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det annars finns synnerliga skäl.

Sekretess hindrar inte att uppgift angår misstanke brott

som om

lämnas till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet

som har att ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda annan påföljd än böter.

För uppgift som omfattas För uppgift som omfattas av sekretess enligt 7 kap. 1-6, av sekretess enligt 7 kap. 1-6 33 och 34 §§, 8 kap. 8 § och 34 §§, 8 kap. 8 § första första stycket, 9 eller 15 § stycket, 9 eller 15 § eller eller 9 kap. 4 eller 7 8§ 9 kap. 4 eller 7 8 § första första eller andra stycket eller eller andra stycket eller 9§ 9 § andra stycket gäller vad andra stycket gäller vad som som föreskrivs i fjärde stycket föreskrivs i fjärde stycket enendast såvitt angår misstanke dast såvitt angår misstanke om om brott för vilket inte är brott för vilket inte är föreföreskrivet lindrigare straff än skrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Dock hindrar fängelse i två år. Dock hindrar sekretess enligt 7 kap. 33 sekretess enligt 7 kap. 4 eller 34 § inte att uppgift som eller 34 § inte att uppgift som angår misstanke om brott angår misstanke om brott enligt 4 eller 6 kap. brotts- enligt 4 eller 6 kap. brottsbalken mot någon som inte har balken mot någon som inte har fyllt arton år lämnas till åkla- fyllt arton år lämnas till åklagarmyndighet eller polismyn- garmyndighet eller polismyndighet. dighet.

Tredje och fjärde styckena gäller inte uppgift omfattas sek-

som av retess enligt 9 kap. 9 § första stycket.

Sekretess enligt 7 kap. 1 § och 4 § första och tredje styckena hindrar inte att uppgift om enskild, som inte fyllt arton år eller fort-

som gående missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel, eller närstående till denne lämnas från myndighet inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten till annan sådan myndighet, om det behövs för att den enskilde skall få nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Detsamma gäller i fråga om lämnande av uppgift om gravid kvinna eller närstående till henne, om det behövs för en nödvändig insats till skydd för det väntade barnet.

38 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Utöver vad som följer av 1 och 2 §§ får sekretessbelagd uppgift lämnas till myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen

skall skydda.

Första stycket gäller inte i Första stycket gäller inte i fråga sekretess enligt 7 fråga om sekretess enligt 7

om kap. 1-6, 33 och 34 §§, 8 kap. kap. 1-6 och 34 §§, 8 kap. 8 § 8 § första stycket och 9 och 15 första stycket och 9 och 15 §§ §§ samt 9 kap. 4 och 7 §§, 8 § samt 9 kap. 4 och 7 §§, 8 § första och andra styckena och första och andra styckena och 9 Inte heller gäller första 9 Inte heller gäller första stycket, utlämnandet strider stycket, om utlämnandet strider

om mot lag eller förordning eller, mot lag eller förordning eller, såvitt angår uppgift i såvitt angår uppgift i person-

personregister enligt datalagen 1973: register enligt datalagen 1973: 289, föreskrift som har med- 289, föreskrift som har meddelats med stöd datalagen. delats med stöd av datalagen.

av

Beslut varigenom myndighet Beslut varigenom myndighet har avslagit enskilds begäran har avslagit enskilds begäran att få ta del av handling eller att få ta del av handling eller lämnat ut allmän handling med lämnat ut allmän handling med förbehåll, som inskränker sö- förbehåll, som inskränker sökandens rätt att yppa dess kandens rätt att yppa dess innehåll eller annars förfoga innehåll eller annars förfoga över den, får överklagas av över den, får överklagas av sökanden. Om inte annat följer sökanden. Om inte annat följer av andra fjärde styckena, av andra fjärde styckena,

- överklagas beslutet hos kam- överklagas beslutet hos kam-

4Senastelydelse 1994:86.

5Senastelydelse 1994: 1052.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

marrätten eller, såvitt gäller marrätten eller, såvitt gäller kammarrätts beslut i där väckt kammarrätts beslut i där väckt

ärende, hos Regeringsrätten. ärende, hos Regeringsrätten.

Har beslutet meddelats av Har beslutet meddelats

av organ som avses i l kap. 8 § organ som avses i 1 kap. 8 § andra stycket eller 9 § till- andra stycket, 8 § eller 9 §

a lämpas bestämmelserna i tillämpas bestämmelserna i 23-25 §§ och 30 § första 23-25 §§ och 30 § första

me- me-

ningen förvaltningslagen ningen förvaltningslagen

1986:223 om överklagande. 1986:223 om överklagande.

Har beslut som avses i första stycket meddelats tingsrätt och rör

av det handling i domstols rättskipande eller rättsvårdande verksamhet, överklagas det hos hovrätten. Motsvarande beslut hovrätt i där

av väckt eller dit överklagat ärende överklagas hos Högsta domstolen. Vid överklagande tingsrätts eller hovrätts beslut tillämpas i övrigt

av bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande beslut.

av

Första och andra styckena gäller inte för beslut riksdagen,

av regeringen, Högsta domstolen eller Regeringsrätten.

Att beslut av statsråd skall överklagas hos regeringen föreskrivs i

2 kap. 15 § tryckfrihetsförordningen.

Angående rätt att överklaga beslut av myndighet lyder under

som riksdagen är särskilt föreskrivet.

lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Penna

Aldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga uppgifter i

om allmänna handlingar som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

Förslag till lag om ändring i arkivlagen

1990:782

Härigenom föreskrivs att l och 2 §§ i arkivlagen 1990:782 skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I denna lag ges bestämmelser om myndigheternas och vissa andra

organs arkiv samt om arkivmyndigheterna.

Bestämmelserna i 3-6 och Bestämmelserna i 3-6 och 10 §§ skall tillämpas också på 10 §§ skall tillämpas också på statliga, kommunala och kyrko- statliga och kommunala beslukommunala beslutande för- tande församlingar. samlingar.

Bestämmelserna i 3-6 samt 9 och 10 §§ skall i tillämpliga delar gälla också sådana enskilda organ hos vilka allmänna handlingar för-

med stöd lagen 1994:1383 om överlämnande av allmänna varas av handlingar till andra än myndigheter för förvaring.

organ

2§2

Vad som enligt denna lag gäller för statliga myndigheters arkiv skall gälla även för arkiv hos

kyrkokommunala myndig- sådana organ som avses heter, i 1 kap. 8 a § sekretesslagen

1980:100 till den del arkivet

härrör från den verksamhet

som avses i den bestämmelsen.

l Senastelydelse 1994:1335

2 Senastelydelse 1994:1385

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sådana organ som avses i 1 kap. 8 § andra stycket första meningen sekretesslagen 1980:100 till den del arkivet härrör från den verksamhet som avses i bilagan till sekretesslagen, och

allmänna försäkringskassor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken

1987:320

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 4 § äktenskapsbalken 1987:320 skall upphöra att gälla vid utgången av år 1999.

Författningsförslag 43

Förslag till lag om i ändring lagen 1992:1528 om offentlig upphandling

Härigenom föreskrivs att l kap. 2 och 5-6 §§, 4 kap. 1 § och 7 kap. 5 § lagen 1992:1528 om offentlig upphandling skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag gäller vid upphand- Denna lag gäller vid upphandling som görs av staten, kom- ling görs komsom av staten, muner, landsting, kyrkliga landsting och sådana muner, kommuner och sådana andra andra upphandlande enheter upphandlande enheter i 5 och 6 §§. som av- som avses ses i 5 och 6 §§. För upphandling som avses i 6 kap. gäller endast bestämmelserna i nämnda kapitel och de bestämmelser i 1 och 5 kap., till vilka hänvisas i 6 kap. samt 7 kap. 1-8 §§.

I denna lag används följande termer med den betydelse här som anges:

Upphandling: köp, leasing, hyra eller hyrköp byggen-

av varor, treprenader eller tjänster. Upphandlande enhet: stat- Upphandlande enhet: statliga, kommunala och andra liga, kommunala och andra myndigheter, beslutande för- myndigheter, beslutande församlingar i kommuner, lands- samlingar i kommuner och ting och kyrkliga kommuner, landsting, sådana före-

bolag, sådana bolag, föreningar, ningar, samfälligheter och

Senaste lydelse 1993:1468

3 Senaste lydelse 1993:1468

44 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

samfálligheter och stiftelser stiftelser som anges i 6 § samt, i 6 § såvitt såvitt upphandling enligt som anges samt, avser upphandling enligt 4 och 4 och 6 kap., sådana enheter avser 6 kap., sådana enheter som avses i 4 kap. l § andra som i 4 kap. l § andra styck- stycket och 6 kap. 1 § tredje avses och 6 kap. l § tredje styck- stycket. et et.

Upphandlingskontrakt: skriftliga avtal som en upphandlande enhet

ingår avseende upphandling enligt denna lag.

Byggentreprenad: ett bygg- eller anläggningsarbete i sin helhet,

resultat har självständig funktion. vars en Koncession: ett upphandl avseende byggentreprenad där ersätt-ning för arbetet utgår i form rätt att utnyttja anläggningen av en eller i form dels sådan rätt, dels betalning. av en Leverantör: den tillhandahåller varor eller utför arbeten eller som tillhandahåller tjänster även han inte varit den som i det särskilda om fallet tillhandahållit eller utfört det som upphandlats. Ramavtal: avtal ingås mellan upphandlande enhet och en som en eller flera leverantörer i syfte att fastställa samtliga villkor för avrop görs under en viss period. som Fomzgivningstävling: sådan tävling i 5 kap. 28 som avses Färfrágningsunderlag: underlag för anbud, som en upphandlande enhet till-handahåller en leverantör. Pdskyndat förfarande: sådant förfarande som avses i 2 kap. 15 3 kap. 20 § och 5 kap. 22 Anbudsgivare: den lämnar anbud. som Anbudssökande: den ansöker att lämna anbud vid som om selektiv eller förhandlad upphandling. Öppen upphandling: upphandling där alla leverantörer får lämna anbud. selektiv upphandling: upphandling där en upphandlande enhet inbjuder vissa leverantörer att lämna anbud. Förhandlad upphandling: upphandling där en upphandlande enhet inbjuder vissa leverantörer att lämna anbud och tar upp förhandling med en eller flera av dem. Förenklad upphandling: upphandling där alla leverantörer har rätt delta, deltagande leverantörer skall lämna skriftligt anbud och den att upphandlande enheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Direktupphandling: upphandling utan infordrande skriftligt

av anbud.

6 §

Termen "upphandlande enhet" innefattar sådana bolag, föreningar, samfálligheter och stiftelser som har inrättats for att fullgöra uppgifter i det allmännas intresse och inte har industriell eller kommersiell

en karaktär och

vars kapital huvudsakli- kapital huvudsakli-

vars gen har tillskjutits av staten, en har tillskjutits staten,

gen av en kommun, ett landsting eller en kommun eller ett landsting, kyrklig kommun, eller eller

vars upphandling står vars upphandling står under statlig eller kommunal under statlig eller kommunal

tillsyn, eller tillsyn, eller

vars styrelseledamöter vars styrelseledamöter utses av staten, en kommun, utses av staten, kommun

en ett landsting eller en kyrklig eller ett landsting, eller kommun, eller

4. vars styrelse till mer än 4. styrelse till än

vars mer halva antalet ledamöter utses halva antalet ledamöter

utses av staten, en kommun, ett av staten, en kommun eller ett landsting eller en kyrklig kom- landsting.

mun.

4 kap.

l

Bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas vid upphandling

som görs av en upphandlande enhet för sådan enheten bedriven verk-

av samhet som består

av

drift eller tillhandahållande fasta nät i syfte att betjäna allmän-

av heten i fråga om produktion, transporter, distribution eller försörjning med dricksvatten, elektricitet, gas eller värme eller leverans

av av sådana nyttigheter till fasta nät,

3 Senastelydelse 1995:704

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utnyttjande av mark- eller vattenområden för prospektering eller utvinning olja, gas, kol eller andra fasta bränslen eller för till-

av handahållande av terminaler, flygplatser eller hamnanläggningar,

drift av nät i syfte att betjäna allmänheten i fråga om transporter med järnväg, spårväg, tunnelbana, buss, trädbuss eller linbana,

drift eller tillhandahållande av ett allmänt telekommunikationsnät eller tillhandahållande av en eller flera allmänna telekommunikationstjänster.

Vid tillämpning av bestäm- Vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel in- melserna i detta kapitel innefattar termen "upphandlande nefattar termen "upphandlande enhet" alla företag över vilka enhet" alla företag över vilka staten, kommun, landsting staten, kommun eller landsting eller kyrklig kommun direkt direkt eller indirekt har ett eller indirekt har ett bestäm- bestämmande inflytande och mande inflytande och företag företag som bedriver verksom bedriver verksamhet enligt samhet enligt första stycket första stycket med särskilt med särskilt tillstånd från en

tillstånd från en myndighet. myndighet.

För upphandling av tjänster för verksamheter som avses i första stycket gäller, utöver detta kapitel, de bestämmelser till vilka hänvisas i5 kap. 1

Ett beslut på vilket denna lag Ett beslut på vilket denna lag är tillämplig får inte överkla- är tillämplig får inte överklagas med stöd av 10 kap. kom- gas med stöd av 10 kap. kommunallagen 1991:900 eller 22 munallagen 1991:900. kap. kyrkolagen 1992:300.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Förslag till lag om ändring i lagen 1994:615

om ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen 1994:615 ingripande

om mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

I denna lag avses med enhet: I denna lag med enhet:

avses statliga, kommunala och andra statliga, kommunala och andra myndigheter, beslutande för- myndigheter, beslutande församlingar i kommuner, lands- samlingar i kommuner och ting och kyrkliga kommuner landsting samt sådana bolag,

samt sådana bolag, föreningar, föreningar, samfálligheter och

samfálligheter och stiftelser stiftelser utgör upphand-

som som utgör upphandlande enhet lande enhet enligt l kap. 5 § enligt 1 kap. 5 § lagen lagen 1992: 1528 offentlig

om

1992:1528 om offentlig upphandling, med undantag

av upphandling, med undantag av företag har särskilt till-

som företag som har särskilt till- stånd enligt vad i

som anges stånd enligt vad som i 4 kap. 1 § andra stycket den

anges 4 kap. 1 § andra stycket den lagen. lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

48 Författningsförslag

Förslag till lag om ändring i lagen 1995:743

om aviseringsregister

Härigenom föreskrivs att 4 och 6 §§ lagen 1995:743 om aviseringsregister skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Aviseringsregistret får användas av en myndighet för

aktualisering, komplettering och kontroll av uppgifter i personregister som myndigheten är registeransvarig för,

komplettering och kontroll av personuppgifter i övrigt, uttag av urval av personuppgifter. Regeringen får föreskriva Regeringen får föreskriva

att registret får användas för att registret får användas för ändamål som avses i första ändamål som avses i första stycket 3 även av annan än stycket även av annan än

myndighet. myndighet.

4 §

Aviseringsregistret får innehålla uppgifter om personer som är eller har varit folkbokförda i landet eller som annars tilldelats personnummer. För en sådan person får de uppgifter anges som registrerats enligt lagen 1990:1536 om folkbokföringsregister och som avser

personnummer, namn, adress, 4. folkbokföringsfastighet, lägenhetsbeteckning, folkbokföringsort

och folkbokföring under särskild rubrik,

födelsehemort och födelseort,

medborgarskap,

civilstånd,

1 Senaste lydelse 1996: 1234

Författningsförslag 49

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

make, föräldrar, barn och vårdnadshavare, datum för inflyttning från utlandet, 10. avregistrering med uppgift om dödsfall, utflyttning till utlandet

eller annan anledning,

11. medlemskap i icke-territoriell församling.

Uppgift i aviseringsregistret som enligt lag eller förordning får registreras även i annat register får lämnas till den registeransvarige i form av utskrift eller på medium för automatisk databehandling. Uppgift som inte enligt lag eller förordning får registreras i det andra registret får lämnas ut till den registeransvarige på medium för automatisk databehandling om det följer av lag eller förordning eller om regeringen har medgett det.

En myndighet får ha termi- En myndighet får ha terminalåtkomst till aviseringsregi- nalátkomst till aviseringsregistret i fråga om uppgift om stret i fråga om uppgift om personnummer, namn, adress, personnummer, namn, adress, folkbokföringsfastighet, lägen- folkbokföringsfastighet, lägenhetsbeteckning och folkbok- hetsbeteckning och folkbokföringsort samt avregistrering föringsort samt avregistrering från folkbokföringen. Rege- från folkbokföringen. Regeringen får föreskriva om termi- ringen får föreskriva om terminalåtkomst även till annan upp- nalåtkomst även till annan uppgift i registret. gift i registret. Regeringen fdr

vidare föreskriva om terminal-

åtkomst till aviseringsregistret

för annan än myndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

2Senastelydelse 1996: 1234

l Inledning

1 1 Direktiven

.

Mot bakgrund av det principbeslut om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan som riksdagen fattade den 8 december 1995 bemyndigade regeringen i beslut den 21 december 1995 chefen för Civildepartementet att tillsätta fyra utredningar och ge två särskilda utredningsuppdrag för att utreda och lägga fram förslag i olika delfrågor Dir. 1995:162.

Denna utredning fick enligt direktiven bl.a. i uppdrag att föreslå hur normgivningsbestämmelser som skapar stabila och långsiktiga förutsättningar för trossamfunden skall utformas, hur en ny rättslig form för trossamfund som tar stor hänsyn till trossamfundens olika förhållanden och behov skall utformas, samt hur de framtida relationerna mellan staten och Svenska kyrkan skall utformas.

Direktiven återfinns i bilaga

1.2 Arbetets uppläggning

Utredningsarbetet har bedrivits under stor öppenhet och arbetets framskridande har kontinuerligt presenterats i Stat-kyrkadelegationen. Samråd och samverkan har fortlöpande förekommit såväl med övriga statliga utredningar som med Svenska kyrkans egna utredningar. Dessutom har överläggningar hållits med Svenska kyrkans ledningsgrupp för de kyrkliga utredningarna.

Under arbetets gång har det vidare förekommit ett antal möten med representanter för de trossamfund som erhåller statsbidrag. Ett möte har ägt rum med Frikyrkosamråds religionsfrihetskommitté. Därjämte har sammanträffanden skett med bl.a. Sveriges buddhistiska samarbetsråd samt med Sveriges muslimska råd med och en buddhistisk nunna som representerar ett japanskt buddhistiskt trossamfund.

2 BAKGRUND

2.1 Historisk översikt

2.1.1 Allmänt

Det nuvarande förhållandet mellan staten och Svenska kyrkan är resultatet av en lång historisk utveckling, som i hög grad har präglats av spänningar mellan motstridiga idéer, krafter och intressen. Under olika tider har skilda principiella utgångspunkter spelat större eller mindre roll för utvecklingen. Någon genomgående enhetlig princip kan följaktligen inte sägas ha legat till grund för utformningen av de nuvarande relationerna mellan staten och Svenska kyrkan. För att underlätta förståelsen hur de nuvarande relationerna mellan staten och Sven-

av ska kyrkan vuxit fram, har vi därför funnit det nödvändigt att lämna

kortfattad historisk översikt Svenska kyrkans förhållanden och en av den svenska kyrkorätten. Vidare innehåller översikten en redogörelse för utvecklingen den religiösa friheten i vårt land och en beskriv-

av ning av de religiösa samfundens ställning.

2. 1 Medeltiden

Kristendomen kom till Sverige med Ansgar under 800-talet. De avgörande striderna mellan kristendomen och befintlig religion utkämpades under IOOO-talet. Den förste kristne kungen blev Olof Skötkonung

regerade i början på lOOO-talet. Det var dock först under Inge som den äldres regeringstid i början av 1100-talet som kristendomen vann den slutliga Detta är i korthet den traditionella föreställ-

segern. ningen Sveriges kristnande. Senare tiders forskning ger dock en

av

nyanserad bild kristningsprocessen, där övergången till den mer av kristna tron framträder långsam och i huvudsak fredlig kul-

som en turassimilation.

54 Bakgrund

År 1104 blev Lund ärkebiskopssäte för en särskild kyrkoprovins inom den romersk-katolska kyrkan, för Danmark, Norge och Sverige. I Sverige fanns det sex biskopssäten. En svensk kyrkoprovins egen upprättades år 1164 med en svensk ärkebiskop i Uppsala, vilken dock hade ärkebiskopen i Lund som sin primas. Den svenska kyrkoprovinbestod sedan Åbo stift tillkommit sen på 1220-talet av sju stift: - - Uppsala, Skara, Linköping, Strängnäs, Västerås, Växjö och Åbo. Den romersk-katolska kyrkan förde med sig utvecklad rättsorden ning, den kanoniska rätten, som i sin tur grundade sig på den romerska rätten. Den medeltida kanoniska rätten omfattade ett vidare område än vad vi i dag betecknar som kyrklig rätt, t.ex. äktenskapsrätten. Genom den kanoniska rätten skulle allt betydelse för kyrkans av organisation och verksamhet regleras. Kyrkans mål att bli fri från var det världsliga samhällets lagar och att bli övernationell stat med en egen lag, rättskipning och ekonomi. Sedan Sverige blivit en egen kyrkoprovins förbättrades de kulturella kontakterna med Europa och svenska studerande började under 1200-talet att utbilda sig vid berömda utländska universitet. Dessa internationella kontakter medförde att den kanoniska rätten och de kyrkliga frihetskraven på allvar vann insteg i det svenska samhället vid denna tid. Av stor betydelse för den kanoniska rättens genombrott i Sverige också provinsialkonciliet var i Skänninge år 1248. Där beslutades bl.a. prästernas celibat och om att biskoparna skulle införskaffa var sitt exemplar påven Gregorius av IX:s samling av påvliga förordningar, den s.k. Liber extra. Under samma tid som den kanoniska rätten vann insteg i det svenska samhället, omvandlades detta från bondesamhälle till ståndssamhälle. De särskilda privilegier för det andliga ståndet föreskrevs i den som kanoniska rätten prästens okränkbar, kyrkan hade - person var egen domsrätt över sina tjänare och dess egendom beskattades inte främjade i betydande grad prästeståndets framväxt. I riktning samma verkade celibatet, vilket lösgjorde prästen från släktgemenskapen. Genom hela medeltiden går som en röd tråd de kyrkliga myndigheternas strävan att i alla delar förverkliga den kanoniska rättens principer. Kyrkan var framgångsrik i åtskilliga hänseenden, bl.a. päverkades den inhemska rätten i fråga äktenskap och testamente. Inom förandet av den kanoniska rätten i Sverige gick dock inte alldeles

enkelt. Landskapslagarnas kyrkobal kar innehåller t.ex. många kompro-

misser mellan äldre svensk rätt och kanonisk rätt. Men efter hand lyckades kyrkan även i vårt land att alltmer hävda sin frihet och sin rättsordning. Kyrkans organisation kom huvudsakligen att bestämmas av den katolska kyrkans universella lag och ordning. Inom vissa om-

Bakgrund 55

råden, även sådana som kyrkan betraktade som sina, behölls dock äldre strukturer igenom hela medeltiden. Exempelvis kan nämnas att flera av landskapslagarna innehöll bestämmelser som i större eller mindre grad gav församlingen rätt att själv välja präst. Det skall dock framhållas att landskapslagarna inte innehöll någon fullständig reglering av kyrkans förhållanden. När en landslag utarbetades i mitten av 1300-talet som skulle ersätta de olika landskapslagarna, var det meningen att den skulle inbegripa en kyrkobalk. Kyrkliga företrädare framförde emellertid så starka protester mot ändringar som stred mot den kanoniska rätten och gällande kyrkliga stadgar samt erhållna privilegier, att varken Magnus Erikssons landslag av år 1350 eller Kristoffers landslag av år 1442 kom att innehålla någon kyrkobalk. Följden blev att Upplandslagens kyrkobalk fungerade som rättskälla, vid sidan av den kanoniska rätten, under hela den senare delen av medeltiden.

Den svenska sockenindelningens uppkomst är delvis höljd i dunkel och det råder olika uppfattningar om dess beroende av kyrkans organisatoriska uppbyggnad. I vart fall inom vissa delar av landet torde det ha funnits en äldre indelning för kult och rättsvård, vilken kyrkan övertog. Den kristna socknen blev det område, vars befolkning sökte sig till samma kyrka. Sockenindelningen var, med undantag för övre Norrland, i huvudsak genomförd redan vid 1300-talets början. Socknens kyrka skulle enligt landskapslagarna byggas av socknens bönder efter tillstånd av biskopen. Till kyrkan skulle läggas viss egendom till kyrkans och prästens underhåll. De skulle dessutom utrusta kyrkan med sådant som behövdes för gudstjänsten innan de kunde begära att biskopen skulle viga kyrkan och förse dem med en präst. Den eko-

nomiska förvaltningen av sockenkyrkan ombesörjdes av lekmän, kyrkovärjarna ursprunget till vår tids kyrkvärdar, vilka enligt yngre Västgötalagen skulle vara två och prästen den tredje. Biskopen utövade dock den yttersta kontrollen av sockenkyrkans egendom. Utan dennes medgivande fick inget säljas eller skiftas. Den andliga ledningen i socknen låg helt i sockenprästens hand.

Stiftens biskopar tillsattes i början av medeltiden av kungen med visst medinflytande för stiftsinnevånarna. Denna ordning stod emellertid i strid med kanonisk rätt och sedan domkapitel successivt införts i de svenska stiften under 1200-talet, blev den kanoniska ordningen bestämmande även i Sverige. Biskopen kom således att utses av domkapitlet, vilket bestod av präster med ansvar för domkyrkans gudstjänstliv och prästutbildningen. Domkapitlets val skulle bekräftas av påven varefter den valde vigdes av kyrkoprovinsens ärkebiskop.

-

56 Bakgrund

Ledningen i stiftet utövades av biskopen I viktigare frågor

ensam. skulle denne dock inhämta domkapitlets råd. Domkapitlen hade som främsta arbetsuppgifter att ansvara för gudstjänstlivet vid domkyrkan och ombesörja prästutbildningen. Vid förfall för biskopen övertog kapitlet ledningen av stiftet. Sin stiftsstyrelse utövade biskopen främst vid visitationer i stiftets församlingar. Vid dessa visitationer kontrollerades prästernas ämbetsförvaltning. Vidare upptogs avgifter till biskopen, förrättades konfirmation och avgjordes de mål hörde

som under biskopens domsrätt.

Ledningen av den svenska kyrkoprovinsen utövades av ärkebiskopen. Denne valdes i enlighet med kanonisk rätt domkapitlet i

av Uppsala och vigdes sedan av ärkebiskopen i Lund. Under senare delen av medeltiden kom den faktiska tillsättningen emellertid att ske genom påvestolen, vilket ofta resulterade i att vigningen flyttades från Lund till kurian den centrala styrelsen i Rom. Ärkebiskopen förman

- - var för de övriga biskoparna och hade rätt att visitera deras stift. Inom rättskipningen förelåg apellationsrätt, dvs. rätt att klaga, från biskop till ärkebiskop. Sin myndighet utövade ärkebiskopen bl.a.

vid de provinsialkoncilier som han sammankallade och vid vilka de övriga biskoparna deltog liksom representanter för domkapitlen och det lägre prästerskapet. Dessa förhandlingar och de beslut fattades utgjorde

som under vissa tider ett betydelsefullt försvar för kyrkans frihet gentemot staten. Vid vissa viktiga koncilier representanter för kungamak-

synes ten ha deltagit. Prästerskapet representerat vid de riksmöten

var som började hållas på 1400-talet. Sistnämnda förhållanden påvisar det nära samband mellan stat och kyrka utvecklades under denna tid. Detta

som samband framstår än tydligare när beaktar ärkebiskopens

man ställning. Denne ingick i kungens råd och rikets främste storman.

var Ärkebiskopen var också den som krönte kungen. Det skall också framhållas att även de övriga biskoparna deltog i rådets förhandlingar och emellanåt spelade en betydande roll för hur landet styrdes. Den högsta ledningen för kyrkoprovinsen fanns dock i Rom. Under

vissa tider var påvens direkta inflytande mycket stort, särskilt i fråga tillsätt-

om ningar. Den direkta förbindelsen med påvestolen förmedlades

av ombud. Sedan början av 1300-talet synes alltid någon svensk ha befunnit sig i Rom för att tillvarata kyrkoprovinsens och rikets intressen.

Kyrkans ekonomi byggdes huvudsakligen dels den kyrkliga

upp av jorden, dels av tionde som upptogs kyrkan till olika ändamål och

av efter olika grunder. Den kyrkliga jorden bestod framför allt

av sockenkyrkorna och prästgårdarna samt den till dessa hörande jorden. Övrig egendom var i huvudsak knuten till biskopsämbeten och

Bakgrund 57

domkyrkor samt kloster. Enligt romersk rätt betraktades lokalkyrkan som en juridisk person och den kunde sådan äga jord. Egendoms-

som innehavet ökades ständigt gåvor, testamenten och köp, vilket

genom kom att medföra att kyrkan blev ekonomisk maktfaktor be-

en av stor tydelse. I slutet av medeltiden tillhörde ungefär en femtedel alla

av gårdar i det egentliga Sverige kyrkan; dess jordinnehav lika stort

var som adelns. Från statens sida gjordes flera försök att begränsa

omfattningen av den kyrkliga egendomen, bl.a. av Karl Knutsson i mitten på 1400-talet, men kyrkans ekonomiska maktställning kom att bestå till medeltidens slut. Att tionde skulle betalas betraktades i land-

skapslagarna som självklart och ansågs såsom Gud påbjudet

av genom Gamla testamentet. Under 1100-talet genomfördes sädes- och kvicktionde, varigenom kyrkan fick tiondel avkastningen från åker

en av respektive ladugård. Tiondet fördelades mellan församling och stift; kvicktionden, som kom från ladugårdens avkastning, gick till prästens underhåll medan sädestionden delades mellan prästen, sockenkyrkan, biskopen och de fattiga. En annan bidragande orsak till kyrkans eko-

nomiska maktställning var den skattefrihet kyrkan åtnjöt efter ett

som privilegiebrev av Sverker den yngre år 1200.

Med kristendomen förändrades många gamla sedvänjor, t.ex. i fråga om sättet för de dödas omhändertagande och begravning. Vikingarna hade bränt sina döda och gravsatt dem. Med den

nya religionen kom bruket att begrava de döda i kyrkan och på kyrkogården. Både kyrka och begravningsplats helgades biskopens

genom invigning. Rätten att begravas i kyrkan förbehölls huvudsakligen kyrkliga befattningshavare, medan övriga jordades på kyrkogården. I juridiskt hänseende betraktades begravningsplatserna heliga plat-

som ser, skyddade från angrepp och utmätning. Kristendomen kom också att spela en betydande roll på många andra områden, såsom sjukvård,

fattigvård och skola. Sjukvårdskunniga munkar och tog hand

nunnor om sjuka och fattiga i kloster och kyrkor och kyrkan inrättade de första skolorna i vårt land. Under denna tidsperiod tillkom också vårt första universitet, år 1477 i Uppsala.

2. 1 Reformationen

De evangeliska strömningar som gjorde sig gällande i Europa i början av 1500-talet nådde snabbt Sverige. Reformationen fick sitt

genombrott vid riksdagen i Västerås år 1527. Den inleddes dock försiktigt

58 Bakgrund

till att börja med och det var först vid Uppsala möte år 1593 som den evangelisk-lutherska läran slutligt befästes som nationalreligion i Sverige. Sin största betydelse hade reformationen i andligt avseende

genom att den förmedlade den lutherska formen av kristendom till landet. Men reformationen innebar också att Sverige inte längre var en del av den övernationella romersk-katolska kyrkan. I stället för påven blev kungen högste vårdare av kyrkans angelägenheter och bibeln betonades på ett starkare sätt som högsta rättesnöre.

Bakom reformationen låg bl.a. konungens Gustav Vasa önskan

- att bryta kyrkans och biskoparnas makt i landet samt en strävan att förbättra rikets finanser. Vid tiden för Gustav Vasas makttillträde hade Sverige nämligen blivit kraftigt skuldsatt. Kyrkans överstatli ga struktur och hävdandet av hennes frihet medförde också att kyrkan i vissa personers ögon framstod som nationellt opålitlig, vilket säkerligen också bidrog till de beslut som fattades vid riksdagen i Västerås.

Reformationen inleddes, som nämnts, försiktigt och de beslut som fattades vid Västeråsriksdagen år 1527 var huvudsakligen politiska och ekonomiska. De syftade bl.a. till att legalisera de ingripanden som redan skett mot kyrkans, framför allt klostrens och biskoparnas, egendom. Den kyrkoreduktion som beslutades innebar att kyrkans "överflödiga egendom" skulle dras till kronan. Andra beslut som fattades medförde att kyrkans skattefrihet och domsrätt över prästerna upphävdes. Vidare beslutades att utseende till de högre kyrkliga ämbetena inte fick ske utan kungens samtycke. Sammantaget innebar besluten att kyrkans maktposition kraftigt försvagades och att dess ställning som en stat i staten var slut.

Senare kom Gustav Vasa att utsträcka reduktionen även till socknarnas jordinnehav och de kyrkliga tiondena. I samband med indragningarna började kungen också att använda sig av den kyrkliga uppbördsorganisationen på så sätt att kyrkvärdarna förpliktades att insamla kronans tionden.

I andligt avseende innehöll riksdagsbesluten egentligen endast ett önskemål om "att Guds ord måtte allestädes i riket renliga predikat varda". Detta uttalande utgjorde dock grundvalen för det fortsatta reformatoriska arbetet. De svenska reformatorerna kom framför allt

att hämta sin syn på förhållandet mellan kyrka och stat från Tyskland. Utmärkande var Luthers, av Melanchton vidareutvecklade, lära om "det andliga och det världsliga regementet". Det världsliga regementet tillkom enligt denna lära överheten. Dess uppgift var att genom yttre maktmedel skapa lugn och ordning på jorden. l överhetens uppgift låg också att inskrida mot missbruk av Guds namn, hädelse och falsk lära.

l Bakgrund 59

Det andliga regementet däremot, tillhörde predikoämbetet och skulle utövas genom Ordet utan yttre maktmedel. Båda regementena var insatta av Gud och tjänade i sina uppgifter Guds syften. De fick dock inte vare sig sammanblandas eller tränga på varandras områden. Överhetens, dvs. kungens, uppgift i kyrkan dess främste var att som medlem bidra till evangeliets predikan. Någon makt över de uppgifter som åvilade predikoämbetet skulle överheten dock inte ha. När det gäller kyrkans organisation, övertog den reformerade

svenska kyrkan i stor utsträckning den medeltida kyrkoprovinsens

organisation med provinsialkoncilium, ärkebiskop, biskopar, domkapi-

tel och sockenpräster. Deras inflytande blev dock Biskopar-

ett annat. nas makt kom att försvagas till förmån for staten på mängd olika en områden, exempelvis kan nämnas att rätten att tillsätta sockenpräster ställdes under kungens överinseende och att biskoparnas domsrätt upphävdes i väsentliga delar. Även i fråga

om biskopstillsättningar och

rätten att sammanslå socknar ökades statens inflytande markant. År 1531 fick Sverige sin första evangeliske ärkebiskop, Laurentius Petri. Han valdes av en särskild valförsamling bestående rikets av biskopar och andra representanter för Svenska kyrkan. Valet konfirmerades sedan av kungen. Genom denna ordning skapades den praxis som sedan rått i fråga om ärkebiskopsval, nämligen att hela kyrkan skall delta vid valet. Vid riksdagen i Västerås år 1544 proklamerades Sverige för första gången officiellt ett evangelisk-lutherskt rike. Den evangelisksom lutherska läran lagfästes som Sveriges religion och riksdagen beslutade att den som stod emot den antagna läran skulle bannlysas och hållas för kättare och hedning. Uppsala möte år 1593 upprepade samma proklamation och fastställde dessutom de bekännelseskrifter, på vilka läran baserades. En väsentlig skillnad i sockenprästernas ställning efter reformationen låg i upphörandet av de privilegier som hade föreskrivits i den kanoniska rätten. I världsliga tvister likställdes prästerna med övriga sockenmedlemmar. Bara i andliga mål svarade de inför biskopen. Brott mot prästens person skulle inte längre medföra bannlysning utan

straffas enligt landslagen.

Den reformerade Svenska kyrkan fick sin första kyrkoordning år 1571. I fråga om kyrkostyrelsen byggde den i hög grad på läran om det andliga och det världsliga regementet. Ärkebiskop och domkapitel nämns över huvud taget inte i denna kyrkoordning. Däremot innehöll den regler om biskopsval och om biskopens uppgifter. Biskopen skulle

ha tillsyn över såväl präster som lekmän och bl.a. tillse att de levde i lydnad för Guds bud och för överheten.

2.1.4 Den lutherska enhetskyrkans tid

Genom reformationen hade den medeltida västliga kyrkoenheten brutits sönder och bekännelser av olika typ såsom romersk-katolsk, reformert och luthersk hade uppkommit. Ett religiöst splittrat rike, där olika bekännelser existerade sida vid sida, innebar emellertid enligt tidens uppfattning en olycka inte bara ur religiös utan också ur politisk synvinkel. Enhet i lära och ceremonier ansågs vara ett av de fundament på vilket en stats existens vilade. I vårt land arbetade stat och kyrka sida vid sida for att åstadkomma denna enhet. Härigenom blev den lutherska enhetskyrkans tryggande ett verk inte bara för prästerna utan också för riksdag och överhet.

Bakom denna gemenskap mellan kyrka och stat stod i hög grad en samhällsuppfattning präglades av läran om de tre stånden och

som deras uppgifter inom ett enhetligt kristet samhälle. Läroståndet, överhetsståndet och hushållsståndet bildade enligt treståndsläran tillsammans såväl stat som kyrka och de hade plikter och uppgifter gentemot bådadera. Prästerna läroståndet skulle förvalta Guds ord och sakra-

Överheten skulle för lugn och ordning samt menten. ansvara yttre dessutom för den lärans bestånd och för Ordets utbredande i sitt

rena rike. Hushållsståndet omfattade familjen och ansvarade bl.a. för att ge barnen en kristen uppfostran. Med utgångspunkt från treståndsläran

framstod det naturligt att riksdagen/överheten hade samma rätt att

som besluta såväl i andliga som världsliga angelägenheter.

År 1634 utfärdades vår första regeringsform. I denna hade stat och kyrka i princip blivit ett och religionens enhet framträdde som en grundpelare för det samhälle, i vilket båda ingick. Bl.a. uttalades följande.

Medan enighet i religionen och den rätta gudstjänsten är den kraf-

tigaste grundvalen till ett lovligt, samdräktigt och varaktigt regemente,

så skall härefter så väl konungar som alla ämbetsmän och undersåtar

i riket först och främst bliva vid Guds rena och klara ord, såsom det

i de profetiska och apostoliska skrifter författat, uti kristli ga allmänne-

liga symbolis, Lutheri katekismo, den oförändrade augsburgska kon-

fession förklarat och i Up sala konciliis samt förre riksens beslut och

försäkringar däröver st gat är.

Denna formulering återkom sedan i alla regeringsformer under 1600- och 1700-talet och försvann först år 1809.

Bakgrund 61

Vår första kyrkolag, utfärdad år 1686, vilade i grunden på samma enhetsuppfattning. I dess andra paragraf uttalades att avfall och spridande av villoläror skulle bestraffas med bl.a. landsförvisning och förlust av arvsrätt. sistnämnda bestämmelse infördes också i 1734 års allmänna lag. Enhetstanken låg också bakom de religionsstadgar utfärdades som under 1600- och 1700-talet och som efter hand skärpte bekännelsetvånget. Som exempel kan nämnas Örebro stadga år 1617, som vid stränga straff förbjöd svenskar att studera vid katolska högskolor och katoliker riskerade dödsstraff om de vistades för länge i landet, samt religionsplakaten år 1655 och år 1667, vilka bl.a. vände sig mot villfarande sekter. Också 1726 års s.k. konventikelplakat vilade på enhetstanken. Plakatet vände sig mot pietismen och förbjöd vid hot av böter, fängelse eller landsförvisning, att "uti privata och enskilda hus man- och kvinnokön, gamla och unga, kända och okända, få eller flera, skola hava frihet sig att samla och tillhopa komma, allt under förevändning att bruka sin andakt och enkannerliga gudstjänst". Enskild husandakt dock tillåten. Kulmen nåddes emellertid med var 1735 års religionsstadga, vilken riktad mot radikalpietismen och var gav möjlighet att inskrida inte bara mot den utspridde villfarande som meningar, utan även mot den som misstänktes hysa sådana. En ny form av lagstiftning på det kyrkliga området infördes med de privilegier som prästeståndet lyckades utverka är 1647 och i som huvudsak bekräftades i samband med drottning Kristinas kröning år 1650. I dessa behandlades bl.a. prästernas ekonomiska förhållanden

och tillsättningsfrågor. Vidare blev församlingarnas självstyrelse för

första gången uttryckligen reglerad. Även stad-

efterföljande kungar

fäste privilegier for prästeståndet åren 1655, 1675 och slutligen 1723. Under slutet av 1500-talet och första hälften l600-talet bildas av också ett antal s.k. icke-territoriella församlingar. För att tillgodose språkliga minoriteters behov av att få evangelium förkunnat på sina modersmål utfärdades kungliga privilegier för bl.a. finska och tyska församlingar. Vidare inrättades det församlingar för krigsmaktens behov och särskild församling för hovet. Sistnämnda församlingar en stod utanför den kyrkliga organisationen och hörde närmast hemma under konungens exklusiva beslutanderätt. När det gäller den centrala kyrkostyrelsen, det kungen var som var högsta myndighet i allt yttre. Något centralt kyrkligt fanns inte. organ Efter år 1595 sammankallades inte längre några särskilda kyrkomöten. Prästerna konstituerade sig i stället från och med 1611 års riksdag som

en särskild kyrklig representationsförsamling inom riksdagens och

ram

62 Bakgrund

fattade rad beslut i kyrkliga angelägenheter. På 1620-

som sådan en talet antog prästeståndet benämningen consistorium regni, rikskonsistorium, och framträdde i denna egenskap dels såsom överinstans i exempelvis äktenskapsmål, dels såsom forum för frågor angående gudstjänstordning, kyrkobruk Något stöd i lag fanns dock inte

m.m. för verksamheten och den fick inte heller något officiellt erkännande från statsmakterna. Likväl hänsköt dessa vid ett flertal tillfällen olika mål till rikskonsistoriet för avgörande. Vid enväldets införande upphörde verksamheten och Karl XI förbjöd år 1686 prästerna att om sig själva som riksdagsstånd använda benämningen rikskonsistorium.

I 1686 års kyrkolag fanns bl.a. detaljerade regler för tillsättning av kyrkliga ämbeten, vilka konungen ett avgörande inflytande i fråga

gav

alla viktigare tjänster. Enligt domkapitelförordningen från år 1687 om

det dessutom konungen som slutligt avgjorde mål som gällde "vår var rätta lära och religion, en prästmans ämbete uti lärande, predikande och gudstjänstens förrättande". Konungen kunde därvid förordna "som Vi finna rättvist och sakens beskaffenhet fordrar". Domkapitelförordningen vidare hovrätten som forum för besvär i anledning av

angav domkapitlens resolutioner, utslag och domar på övriga områden.

Den lutherska enhetskyrkan förblev orubbad också efter Karl Xllzs död och upphörandet det kungliga enväldet. Liksom konungen tidi-

av gare hade varit, blev riksdagen under frihetstiden inte bara statens utan också kyrkans högsta myndighet. Vid denna tid fattades alla riksdagsbeslut enligt majoritetsprincipen, utom såvitt avsåg "riksens ständers frihet samt vart och ett stånds välförvärvade privilegier", där enighet krävdes. Eftersom varje stånd hade en röst, kunde beslut i kyrkliga angelägenheter fattas mot prästeståndets mening; något som också inträffade vid flera tillfällen.

I praktiken kom dock prästeståndets uppfattning att av helt naturliga skäl få särskild betydelse när det gällde frågor om religionen och kyrkan. Vid frihetstidens början återupptog dessutom prästeståndet sin verksamhet centralt organ för kyrkoväsendet. Detta kom bl.a. till

som uttryck i de cirkulär som ståndet från och med 1723 års riksdag började utsända. I dessa utfärdades råd och anvisningar till domkapitlen och gavs för prästerna normerande tolkning av kyrkliga stadgar och förordningar. Denna verksamhet pågick ända till dess ståndsriksdagen upphävdes.

En utveckling mot något som kan liknas vid religionsfrihet tog sin början under första hälften 1700-talet. Av framför allt ekonomiska

av skäl tillerkändes invandrade reformerta hantverkare viss begränsad religionsfrihet år 1724. Samma skäl låg bakom den förordning som ut-

Bakgrund

färdades år 1741, vilken alla invandrade reformerta och angligav kaner rätt till fri religionsutövning. Genom 1781 års s.k. toleransedikt

tillerkändes alla invandrade utlänningar med kristen rätt annan tro att bilda församlingar med kyrkor och präster. I 1782 års

egna juderegle-

mente gavs liknande, men något begränsade, rättigheter för mera mosaiska trosbekännare. Dessa kom sedan att förbättras för de mosaiska trosbekännarna förordning år 1838, vilken genom en ersatte 1782 års reglemente. För svenskar i allmänhet kvarstod dock det tidigare tvånget, men genom upplysningstidens ändrade på kristensyn domen började det alltmer förlora sin betydelse.

2.1.5 Enhetskyrkans upplösning

Genom 1809 års regeringsform borttogs den bestämmelse religiös om enhet som funnits i tidigare regeringsformer. I stället infördes den berömda 16 § med dess ord samvetsfrihet på det religiösa om området. Bestämmelsen hade följande lydelse.

Konungen bör ingens tvinga eller tvinga låta, - - - samvete utan skydda var och vid i utövning sin religion, så vitt han dären av igenom icke störer sam ällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer. Bestämmelsen gällde inte bara inflyttade utlänningar också utan svenskarna själva. De skulle visserligen som förut bekänna den evangelisklutherska tron och uppfostra sina barn i denna. Men alla skulle få utöva sin religion fritt, utan att tvingas till exempelvis kyrkogång och

nattvardsfirning. Under upplysningstiden innebar begreppet religionsfrihet just denna frihet. Det först under 1800-talet var senare som rätten att själv välja sin religion på allvar blev aktuell i debatten. Även bestämmelsen fri

om om religionsutövning antyder en upp-

luckring av den rådande enhetsdoktrinen, 1809 års regeringsform gav en tydlig bild av statens inställning i konfessionellt hänseende.

Konungen, statsråden, ämbetsmännen och domarna alla tvungna var att bekänna sig till den evangelisk-lutherska läran. Bestämmelsen ledde inte heller till någon förändring statens förhållande till

av kyrkan.

Konungen var liksom tidigare kyrkans högsta myndighet och hans rätt

att ensam styra riket sträckte sig också till kyrkan. Alltjämt det kovar nungen som tillsatte vissa särskilt viktiga kyrkoherdetjänster. Domkapitlen gavs dock ett visst inflytande även vid tillsättningen dessa av kyrkoherdar. Beträffande ärkebiskop och övriga biskopstjänster var konungen tvungen att utnämna en av tre föreslagna. Denna ordning

64 Bakgrund

hade börjat tillämpas redan år 1720 och i princip är det samma ordning som alltjämt tillämpas. I formellt hänseende gjordes ingen skillnad mellan kyrkliga och andra ärenden, sig hos konungen regeringen eller i riksdagen. vare Såväl civil- och kriminallag som kyrkolag stiftades gemensamt av konung och riksdag. Prästeståndets inflytande var dock stort när det gällde lagstiftning på det kyrkliga området. Den största anledningen till detta givetvis den större sakkunskap som ståndet besatt på omvar rådet. I fråga privilegielagstiftning kunde prästeståndet dessutom om alltjämt förhindra för kyrkan och ståndet ogynnsamma förändringar, eftersom enighet alltjämt krävdes för att privilegierna skulle kunna

ändras. När det gäller den fortsatta utvecklingen av förhållandet mellan kyrka och stat det framför allt tre faktorer som under återstoden var 1800-talet påverkade skeendet, nämligen den utvidgade religionsfriav heten, skiljandet mellan kyrklig och borgerlig kommun samt tillkomsten av ett allmänt kyrkomöte.

Religionsfriheten

Bestämmelsen rätt till fri religionsutövning medförde inte någon om omedelbar förändring den äldre religionslagstiftningen, trots att av uppfattningen religionsfrihet hos de styrande vid denna tid var färom gad liberala strömningar. Ett i slutet 1820-talet framlagt förslag av av till kyrkolag, i vilket bl.a. föreslogs rätt att utträda ur kyrkan samt ny rätt för s.k. dissenters att bilda egna samfund, föranledde inte någon lagstiftning. I stället utvecklade sig rättstillämpning och lagstiftning under 1840-talet och större delen 1850-talet i motsatt riktning. av Konventikelplakatet, formellt inte upphävts, åberopades för insom gripanden i del fall mot sammankomster av väckelsekaraktär m.m. en Det meddelades domar i vilka avfall till katolicismen och även baptismen bestraffades med landsförvisning. Det dröjde ända till år 1858 innan konventikelplakatet upphävdes och först år 1860 avskaffades straffet för avfall från den rena evangeliska läran genom en förordning angående främmande trosbekännare och deras religionsövning. Genom sistnämnda förordning blev det möjligt att lämna Svenska kyrkan och övergå till annat religionssamfund. Utträdet skulle ske anmälan hos församlingens kyrkoherde, dock först sedan den genom önskade utträda hade förmanats sin själasörjare och mottagit som av varning från domkapitlet. Ingen skulle emellertid anses skild från en

Bakgrund 65

kyrkan förrän han upptagits i kungen tillåtet, kristet ett annat, av samfund. Främmande trosbekännare fick endast bilda församling med

kungens tillstånd och det bara i behörig ordning tillåtna var trossamfund som ägde rätt till fri religionsutövning. Enligt särskild be- - en stämmelse i förordningen fick de för särskilda kyrkliga förrättningar stadgade avgifterna till Svenska kyrkan eller dess prästerskap eller betjäning inte påföras främmande trosförvant i annat fall än då sådan forrättning blivit på hans begäran verkställd. egen År 1873 ersattes 1860 års förordning främmande trosbekännare om

och deras religionsövning förordning med titel, den

av en ny samma s.k. dissenterlagen. De nya bestämmelserna innebar att det inte längre var nödvändigt att erhålla tillstånd för att bilda församling. Vidare infördes bestämmelser att församling kunde ansöka erkännande om om hos Kungl. Majzt. Erkända församlingar tillförsäkrade rätt till ofvar

fentlig religionutsövning. Även proceduren vid utträde

ur kyrkan ändrades. Vid anmälan om utträde skulle det samfund man uppge nödvändigtvis erkänt till vilket ämnade övergå. Den utträdande - man ansågs skild från kyrkan efter föreskriven anmälan. Bestämmelsen om befrielse från vissa avgifter i 1860 års förordning överfördes till dis-

senterlagen.

Kyrklig och borgerlig kommun

Under 1600- och 1700-talen utvecklades sockenstämman till bli att ett organ för socknens samtliga angelägenheter både andlig och av världslig beskaffenhet. Genom prästerskapets privilegier från år 1723

gavs sockenprästen makt att hålla allmänna sockenstämmor. Vid dessa skulle i första hand kyrkans angelägenheter avhandlas, men även t.ex. för socknen viktiga ekonomiska ärenden kunde behandlas vid dessa

stämmor. Första gången som sockenstämmans verksamhet blev närmare reglerad var år 1817 i förordning sockenstämmor och kyrkoråd. en om

Genom förordningen framträdde församlingarna på för landsbygden

första gången självständiga rättssubjekt med möjlighet bl.a. som att själva förvärva egendom. Denna förordning år 1843 ersattes av förordningarna om sockenstämma, kyrkoråd och sockennämnd om om och det är först då som det med säkerhet kan sägas också stadsföratt

samlingarna blev egna juridiska Enligt sistnämnda förord-

personer. ningar skulle det hållas sockenstämma två gånger året under om ledning av kyrkoherden samt i övrigt när det behövdes. Den verksam-

66 Bakgrund

sockenstämman skulle ägna sig fanns uppräknad i förordhet som ningarna. Bl.a. frågor rörande folkundervisning, byggnad och angavs underhåll kyrka, prästgård, skolhus, skolmästares boning, sockenav stuga och fattigstuga, bestämmande av avgifter till kyrka, skola, fattigvård och hälsovård, samt överenskommelser om brandstodsföreningar, väghållning, snöplogning och brobyggnad. Kyrkorådet skulle handha kyrkotukten och sockennämnden ansvarade för de icke kyrkliga ärendena, bl.a. för den allmänna hälsovården. När det i ett betänkande år 1859 föreslogs att sockenstämmans uppgifter skulle delas på två organ och att kyrkoherdens självupp skrivna ordförandeskap skulle upphöra i den kommunala stämman, mötte det inte något större motstånd från prästerskapet. Många präster upplevde sig nämligen hårt belastade av de många borgerliga uppgifter de hade att sköta vid denna tid. Från kyrkligt håll betraktades som förslaget därför närmast en önskvärd följd av utvecklingen på det som kommunala området. Likaså framstod förslaget som naturligt med hänsyn till den religiösa utvecklingen i landet. l betänkandet framhölls bl.a. att församlingens medlemmar inte alltid överensstämde med socknens invånare. Genom 1862 års kommunalförfattningar förordningarna om kom- munalstyrelse på landet, kommunalstyrelse i stad och om kyrkoom stämma, kyrkoråd och skolråd delades socknens gemensamma ange- lägenheter på två ett borgerligt och ett kyrkligt. Den borupp organ, gerliga stämmans uppgifter "gemensamma ordnings- och angavs som

hushållningsangelägenheter". Den kyrkliga stämmans uppgifter fast-

ställdes genom en uppräkning av vad som ansågs vara av kyrklig natur:

Åtgärder för vidmakthållande av ordning under gudstjänsten; Folkundervisningen och dithörande anstalter; Kyrko- och skolråds, kyrkovärdars, folkskolelärares, organisters, klockares och annan kyrkobetjänings tillsättande och avskedande, där annorlunda stadgat är; 4. Kyrkomedels användande samt kyrko- och skolräkenskapers

granskning;

Hushållning med och vård om kyrkans egendom; Byggnad och underhåll kyrkan med vad därtill hörer, skolhus av samt boställen för präst, skolmästare, klockare, och andra kyrkobetjänte; 7. Bestämmande avgifter till kyrka och folkskola; av Fördelning av bänkrum i kyrkan;

Bakgrund 67

Ordnande och fördelning begravningsplatser avgifter för

av samt dem och för begagnande kyrkoklockor och av annan kyrkans egendom; 10. Överenskommelser rörande prästerskaps, skollärares

och kyrkobe-

tjänings löneförmåner.

Kyrkoherden skulle vara självskriven ordförande i den kyrkliga stämman, medan den borgerliga stämman själv skulle välja sin ordförande. Delningen i kyrkligt och borgerligt underströks dessutom av att "främmande trosbekännare" och de utträtt Svenska

som ur kyrkan

inte fick delta i kyrkostämmans överläggningar eller beslut. Kyrkorådet blev kyrkostämmans verkställande och förvaltande Det beorgan. höll dessutom sitt tidigare för kyrkotukten inom församlingen. ansvar Ärenden rörande folkundervisningen lades under ett särskilt skolråd, vilket dock kunde förenas med kyrkorådet. I båda dessa råd var kyrkoherden självskriven ordförande.

Inrättande av ett allmänt kyrkomöte

Under 1800-talets första årtionden började lämpligheten

av att kyrkliga

angelägenheter skulle avgöras i riksdagen att ifrågasättas och det väcktes förslag om att kyrkan skulle få representation vid sidan en egen av riksdagen. I ett förslag till kyrkolag lades fram år 1846 behandsom lades frågan, men förslaget genomfördes inte. Riksdagen beslutade i slutet 1850-talet inrättande av om av ett kyrkomöte med rådgivande befogenhet, vilket skulle sammanträda på konungens kallelse. Kungl. Majzt vägrade emellertid formella skäl av att stadfästa beslutet. När så arbetet pågick med den representationsreform som genomfördes år 1864 och innebar som att ståndsriksdagen ersattes av en tvåkammarriksdag, aktualiserades tanken på ett allmänt kyrkomöte ånyo. Reformen innebar att prästeståndet, under som lång tid utgjort en del av folkrepresentationen, skulle upphöra existera. För tillatt att godose kyrkans behov att företrädd i kyrkolagsarbetet invara m.m., rättades år 1863 det allmänna kyrkomötet. De grundlagsändringar som var nödvändiga fastställdes slutligt år 1866.

Det allmänna kyrkomötet skulle, enligt kyrkomötesförordningen,

bestå av 30 präster, bland vilka biskoparna självskrivna, och 30 var lekmän. Kyrkomötet skulle sammanträda på konungens kallelse minst vart femte år. Ärkebiskopen mötets självskrivna ordförande. var Be-

68 Bakgrund

fogenheten för kyrkomötet låg främst på det liturgiska området. Genom 1866 års grundlagsändringar gavs det allmänna kyrkomötet dessutom ett inflytande i fråga kyrkolag genom att dess samtycke om skulle krävas för att stifta, ändra eller upphäva sådan lag. Vidare gavs kyrkomötet vetorätt i fråga ändring eller upphävande av en om prästerskapets privilegier. I sammanhanget bör framhållas att det rådde osäkerhet vilka författningar av kyrkolags natur och om som var vid lagstiftningen. År 1949 därför krävde kyrkomötets medverkan genomfördes antal formella förändringar beträffande val av ledaett möter Samtidigt utökades antalet ledamöter till 100, varav 43 m.m. präster och 57 lekmän. Bland ledamöterna ingick fyra representanter för de teologiska fakulteterna, dessa representanter avskaffades men år 1971 då fakulteterna upphörde att vara konfessionellt bundna.

2.1.6 Den fortsatta utvecklingen på det kyrkliga

området

Kyrkofonden

I lagen kyrkofond, utfärdades år 1910, föreskrevs att bl.a. om som prästerskapets löneregleringsfond och de ecklesiastika boställenas skogsfond skulle sammanföras under benämningen kyrkofonden, vilken skulle användas för kyrkliga ändamål. Kyrkofonden skulle få vissa årliga inkomster, dels i form ersättning från staten för prästerskaav år 1910 indragna tionden dels från avkastningen på de eckpets m.m. lesiastika löneboställena. Kyrkofonden bildades år 1914. Kyrkofondens uppgift ursprungligen att utjämna kostnaderna var avlöning mellan År 1932 genomfördes för prästernas pastoraten. en reformering utj ämningssystemet. En de viktigaste förändringarna av av då införandet allmän kyrkoavgift som alla pastorat blev var av en betala till fonden med ett visst öretal per skattekrona. Efter tvungna att hand tillfördes kyrkofonden medel från flera äldre fonder m.m. Normalt utökades också fondens ansvarsområde samtidigt. Exempelvis kan nämnas att fonden år 1936 fick ansvaret for biskoparnas löner. Med anledning detta tillfördes kyrkofonden medel från biskoparnas löneav regleringsfond. När de s.k. klockarhemmanen avvecklades år 1938, fick fonden överta vissa större sådana och uppbära avkastningen av dem. I samband med reform familjepensioneringen för präster en av tillfördes kyrkofonden år 1942 medlen i prästerskapets änke- och

Bakgrund 69

pupillkassa. År 1952 fick kyrkofonden ansvaret för kyrkomusikernas lönekostnader.

1930 års lag om församlingsstyrelse

En omfattande revision gjordes år 1930 författningsregleringen på av det kommunalrättsliga området. I samband därmed utfärdades lag en

om församlingsstyrelse, vilken ersatte 1862 års förordningar. Den vik-

tigaste nyheten i 1930 års lag församlingsstyrelse det inom var att fördes ett system med fullmäktige i församlingarna och detta att gjordes obligatoriskt i församlingar med än 5 000 invånare. mer Denna gräns sänktes sedermera år 1942 till 1 500 invånare. En annan nyhet var införandet institutet kyrklig samfällighet. Härigenom av skapades en möjlighet för församlingar hantera att gemensamma angelägenheter. Någon begränsning vilka frågor samfälligheten av som kunde omfatta fanns inte.

Genom lagen togs kyrkoherdens självskrivna ordförandeskap i

stämma och fullmäktige bort. l kyrkorådet skulle dock kyrkoherden

fortfarande ordförande. Gränsdragningen mellan den

vara kyrkliga och

den borgerliga kommunens kompetensomráde liksom tidigare angavs genom en uppräkning av de ämnesområden församlingen som genom sina organ fick besluta Inom skolväsendet hade från

en överflyttning

den kyrkliga kommunen till den borgerliga påbörjats redan år 1909. Denna överflyttning fortsattes år 1930 beslutet den borgergenom att liga kommunen skulle handha skolväsendet i alla kommuner, där kommunal- eller stadsfullmäktige fanns och där lands- eller stadskom-

munen sammanföll med skoldistriktet. Det först år 1954 de var som sista kyrkokommunerna lämnade ifrån sig för skolfrågorna. ansvaret

1961 års lag om församlingsstyrelse

I syfte att anpassa lagstiftningen på det kyrkokommunala området till

regleringen i 1953 års kommunallag genomfördes år 1961 reform en

av lagstiftningen om församlingsstyrelse. Vissa särskilt angelägna änd-

ringar hade dock genomförts redan 1954. Reformen innebar åtatt skilliga bestämmelser både saklig och formell vilka innefattades av art,

i 1953 års kommunallag, överfördes till lag församlingssty-

en ny om relse. Detta gällde i huvudsak reglerna anhängiggörande ärenom av

de, interpellationsrätt, rätt att delta i det beslutande organets överläggningar, valbarhet, jäv samt kallelser och tillkännagivanden. Ett annat syfte med reformen var att ge ett klarare uttryck för församlingens olika verksamhetsgrenar. Mot bakgrund av det infördes omarbetade bestämmelser om församlingens kompetens. Liksom nya, tidigare dock gränsdragningen mellan det kyrkliga och det borangavs

gerliga kompetensområdet uppräkning av de ämnesområden

genom en det församlingens uppgift att besluta I propositionen utsom var talade departementschefen dessutom sitt stöd för grundsatsen, att i den mån viss verksamhet lag eller sedvänja är en uppgift för en genom endera kommunen, är den andra i princip förhindrad att utdebitera medel för ändamålet. Genom 1961 års lag ändrades beteckningen på det medelstillskott de tillhör kyrkan har att betala från försom som samlingsavgift till församlingsskatt. Vid reformen sänktes den gräns där det obligatoriskt att inrätta var fullmäktige från 1 500 till l 000 invånare. Vidare upphörde församlingarnas befattning med folkbiblioteksväsendet. Dessutom gavs regeringen rätt att i särskilda fall förordna att begravningsplats skulle en kunna anskaffas eller vårdas borgerlig kommun. Redan under av 1880-talet hade dock vården vissa kyrkogårdar i Stockholm och av Tranås kommit att bli borgerlig angelägenhet. En viktig föränden ring samfälligheter bara fick omfatta angelägenheter av var att nya ekonomisk natur. En annan var att den gemensamma kyrkostämman avskaffades. Vidare moderniserades bestämmelserna om kyrkorådets uppgifter. Rådets ledande, initiativtagande och övervakande uppgifter betonades än tidigare. Kyrkoherden förblev självskriven ledamot mer i kyrkorådet hans uppgift som älvskriven ordförande i rådet togs men bort.

Behörighetslagen

Den 1 januari 1959 trädde lagen 1958:514 om kvinnas behörighet till prästerlig tjänst behörighetslagen i kraft. Lagen innebar att kvinnor och män ägde lika behörighet till prästerlig tjänst i Svenska kyrkan. De första prästvigningarna kvinnor ägde under år 1960. I av rum lagens förarbeten ingick den s.k. samvetsklausulen, som tillkommit för att ingen de meningsriktningar i frågan som fanns inom Svenska av kyrkan skulle utsättas för sådan påverkan som kunde uppfattas som åsiktsförföljelse eller intrång på samvetsfriheten. Samvetsklausulen innebar bl.a. att biskoparna inte skyldiga att prästviga kvinnor, att var

Bakgrund 71

manliga präster inte behövde tjänstgöra tillsammans med kvinnliga präster och att kyrkoråd fick tillkänna att det önskade att kvinnliga

ge präster inte skulle komma i fråga till prästtjänster inte tillsattes

som efter val.

Samvetsklausulens berättigande kom efter hand att alltmer ifrågasättas. I betänkandet Omprövning samvetsklausulen SOU 1981:20

av föreslogs att behörighetslagen skulle upphävas. På förslag från regeringen godkände först riksdagen och sedan 1982 års allmänna kyrkomöte att behörighetslagen och därmed samvetsklausulen skulle upphävas. Från och med år 1983 gäller regler för kvinnor och

samma män i fråga om möjligheten att inneha prästerlig tjänst. För Svenska

kyrkans verksamhet gäller de allmänna regler jämställdhet

numera om som finns i regeringsformen och jämställdhetslagen 1991:433.

2.1.7 Den fortsatta

utvecklingen på religionsfrihets-

området

Under slutet av 1800-talet och början 1900-talet fördes intensiv

av en religionsfrihetsdebatt i det svenska samhället och aktiviteten i riksdagen var påtaglig. Ett flertal motioner ändringar i lagstiftningen

om framfördes, bl.a. om rätten till fritt utträde kyrkan och befrielse

ur om från skyldigheten att betala avgifter till densamma. I sistnämnda hänseende kom en ändring till stånd år 1908. Genom lag angående

en lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet till Svenska kyrkan samt dess prästerskap och betjäning, blev medlem erkänd för-

av samling av främmande trosbekännare befriad från halva utdebiteringen för inkomst av kapital och arbete till prästerskapets och kyrkobetjä-

ningens avlöning. Emellanåt kom också frågan statskyrkosyste-

- om met upp till debatt. Såväl år 1918 år 1923 tillsattes kommittéer,

som som hade till uppgift att se över frågan utträde Någon lag-

om m.m. ändring kom emellertid inte till stånd.

Mot bakgrund av uteblivna lagstiftningsåtgärder aktualiserades frågan om fritt utträde kyrkan den s.k. biskopsmotionen vid

ur genom 1929 års kyrkomöte. I motionen, undertecknad samtliga

som var av biskopar utom ärkebiskopen, det motivering för den fria

gavs en utträdesrätten och begärdes det utredning kyrkoorganisatoriska frågor

av sammanhängande med det fria utträdet. Kyrkomötet biföll motionen och uttalade att den fria utträdesrätten till för kyrkan och

var gagn därför borde eftersträvas. Den skulle enligt kyrkomötet "avlägsna

ett

72 Bakgrund

i icke ringa mån bidrager att fördunkla kyrkans religiösa moment, som karaktär och försvagar dess möjligheter att göra denna känd och erkänd" kyrkomötets skrivelse nr 30 s. 2.

Dissenterlagskommittén

År 1943 tillsattes dissenterlagskommittén med uppdrag att se över hela

det problemkomplex som förknippades med religionsfrihetsfrågan.

Syftet att föreslå dissenterlagstiftning och att samtidigt lösa

var en ny övriga därmed sammanhängande frågor.

Kommitténs arbete mynnade ut i förslag ändringar bl.a. i be-

om stämmelserna medlemskap i Svenska kyrkan och i fråga om be-

om hörigheten till ämbeten och tjänster. Enligt kommittén borde uttrycket "främmande trosbekännare" försvinna och bestämmelserna om straff för den förledde till avfall från Svenska kyrkan upphävas.

som annan De utträdesbestämmelserna borde intas i en ny lag kallad re-

nya

ligionsfrihetslag. Den lagens första tre paragrafer borde uttryck-

nya ligen slå fast religionsfrihetsprincipen och den religiösa förenings- och mötesfriheten. Kommittén föreslog vidare att det i en särskild lag

skulle de inte tillhörde Svenska kyrkan bara skulle på-

stadgas att som föras hälften den avgift som annars skulle ha påförts dem.

av

Frågan de religiösa sammanslutningarnas rättsliga ställning be-

om handlades ganska utförligt kommittén. Härvid gjordes skillnad

av mellan sammanslutningar utanför Svenska kyrkan, trossamfund, och organisationer inom kyrkans trossammanslutningar. Kommittén

ram, ansåg, att religiösa sammanslutningar borde ha största möjliga frihet,

då de bärare synnerligen viktiga intressen även ur sammen var av hällets synpunkt, måste de uppfylla vissa krav på organisatorisk fasthet

kunna betraktas självständiga rättssubjekt och lämnas rättsför att som skydd. Den rådande åtskillnaden mellan fristående trossamfund och trossammanslutningar inom Svenska kyrkan var inte längre berättigad. Vissa rättsregler avseende båda typerna borde införas men de kunde blott bli mycket allmänt hållna. I stor utsträckning skulle praxis få bli vägledande. Ingen sammanslutning skulle dock få ha strängare regler än Svenska kyrkan i fråga utträde och ingen medlem skulle vara

om skyldig att betala några avgifter efter utträdesdagen. Medlemskap i trossamfund skulle antecknas i kyrkoböckerna efter årligen lämnade uppgifter från dessa samfund. Det skulle en uppgift för Kungl.

vara Majzt att bedöma vilka sammanslutningar som skulle betraktas som trossamfund och därmed skyldiga att lämna uppgifter om med-

vara

Bakgrund 73

lemskap. Några bestämmelser denna prövning fanns inte i förom slaget. Enligt uttalande i motiven förutsatte kommittén regel att som trossamfunden skulle göra framställning till Kungl. Majzt och visa upp de handlingar som kunde betydelse. Varje fristående församvara av ling skulle anses som ett trossamfund eller trossammanslutning. Rätt till offentlig religionsutövning skulle emellertid inte bero något av erkännande. Kommittén föreslog dessutom att förbudet utträde mot ur de mosaiska församlingarna skulle upphöra.

Reli gionsfrihets lagen

Den l januari 1952 trädde religionsfrihetslagen 1951:680 i kraft. Den ersatte 1873 års förordning främmande trosbekännare och om deras religionsövning. Den nya lagen innehöll allmänna principstadganden om den religiösa friheten samt närmare regler för medlemskapet i Svenska kyrkan. Religionsfrihetslagen slog bl.a. fast den positiva religionsfriheten, dvs. rätten för var och en att fritt utöva sin religion, att delta i religiösa sammankomster och att sammansluta sig med andra för religiös gemenskap samt att anordna offentliga gudstjänster. Den positiva religionsfriheten fick bara begränsas religionsutövningen störde om samhällets lugn eller åstadkom allmän förargelse. I fråga

om offentliga

gudstjänster gällde samma begränsningsmöjligheter för allmänna som sammankomster i övrigt. I den lagen uttalades också ingen nya att skulle vara skyldig att tillhöra ett trossamfund. Denna föreskrift brukar benämnas den negativa religionsfriheten. De förhållandevis utförliga medlemskapsregler avseende Svenska kyrkan som infördes återspeglade i princip bara den praxis tillsom lämpades vid tidpunkten för lagens tillkomst. Som grundläggande en regel gällde att barn följde sina föräldrar och därmed blev medlemmar vid födelsen, föräldrarna tillhörde kyrkan. Om bara förom en av äldrarna tillhörde kyrkan blev barnet också medlem, såvida inte föräldrarna anmälde att barnet inte skulle tillhöra kyrkan. Barnets fortsatta tillhörighet ansågs vara en vårdnadsfråga som föräldrarna gemensamt skulle besluta Den inte längre ville tillhöra kyrkan som kunde utträda anmälan hos pastorsämbetet. Utträdet blev sågenom ledes fritt. Genom regleringen framträdde Svenska kyrkan för första gången i lagstiftningssammanhang ett trossamfund, med som ett eget medlemskap vilket inte överensstämde med medborgarskapet. I förarbetena prop. 1951:100 s. 50 framhölls att "kyrkan icke är en

74 Bakgrund

statsinstitutioni mening som andra sådana, den har en annan samma uppgift och karaktär än statsinstitutioner i allmänhet. Den en annan har icke upprättats ett led i den statliga verksamheten och dess som huvuduppgift är icke att handhava statliga angelägenheter, även om också sådana kunna vara uppdragna kyrkliga myndigheter, t.ex. folkbokföring. Kyrkan är andlig gemenskap, ett trossamfund, som en leder sitt från de äldsta kristna församlingarna och vars kaursprung raktär och verksamhet bestämmes dess bekännelse. I sin centrala, av religiösa uppgift ha de kyrkliga myndigheterna även efter reformationen intagit en självständig ställning." I samband med införandet av den nya lagen förbättrades också möjligheterna att inneha allmän tjänst for dem som inte tillhörde Svenska kyrkan. Vidare gavs Kungl. Majzt ökade befogenheter att bevilja religiösa samfund rätt att genom sina präster eller predikanter förrätta vigsel med civilrättslig verkan. Det beslutades också att tvångsanslutningen till de mosaiska församlingarna skulle upphöra, vilket innebar att den statliga regleringen dessa helt upphävdes. av När det gäller de religiösa samfundens rättsliga ställning konstaterade departementschefen a.a. s. 56 ff., att de samfund som vid tidpunkten verksamma i landet var av mycket skiftande beskaffenhet var organisatorisk synvinkel. För reglering talade bl.a. det förhålur en landet att samfundens religiösa verksamhet i allmänhet förutsatte ekonomisk förvaltning och den omständigheten att de religiösa samfunden kunde anförtros offentligrättsliga befogenheter, såsom rätten att sitt prästerskap förrätta vigsel med civilrättslig verkan. Depargenom tementschefen ansåg emellertid att det varken ur religiösa eller andra synpunkter tillräckligt motiverat att genom lagbestämmelser fastvar ställa de religiösa samfundens organisation. Vidare uttalade han följande. Endast den svenska kyrkan bör ha en i lag reglerad ställning. I övrigt bör religiös verksamhet få ske i fria former, och de religiösa samfundens förhållanden böra bedömas enli t allmänna, även på andra or- Meâdenna ståndpunkt till huvudganisationer tillämpliga rättsregler. frågan de religiösa samfundens rättsliga ställning föreligger om heller något behov av att uppdela de religiösa samfunden i olika typer. Därför har jag icke någon anledning att närmare ingå på kommitténs förslag att göra uppdelning mellan särskilda trossamfund och trosen sammanslutningar. Detta förslag, som ur flera synpunkter kritiserats i yttrandena, torde alltså få förfalla. I den mån ett uttryck erfordras ñr beteckna religiösa samfund torde trossamfund kunna

attlagtexten

anvan s.

Samtidigt med religionsfrihetslagen trädde lagen 1951:691 om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör Svenska kyrkan

Bakgrund 75

dissenterskattelagen i kraft. Av lagens första paragraf framgick att den som inte tillhörde Svenska kyrkan bara skulle betala sextio

procent av det belopp som annars skulle ha betalats. Nedsättningen motiverades med att icke-medlemmar bara borde betala den del

som avsåg att täcka församlingens borgerliga angelägenheter. Genom lagändring

- en som trädde i kraft år 1974 sänktes dissenterskatten till 30 procent

av vad som kyrkans medlemmar betalade. Sänkningen motiverades med att kostnadsandelen för de allmänt samhälleliga uppgifter folkbokföring och begravningsverksamhet som Svenska kyrkan då hade hand om genomsnittligt uppgick till ca 30 procent kyrkans totala kost-

av nader.

Stat-kyrka-utredningar

1958 års utredning kyrka-stat

Genom religionsfrihetslagen fastslogs det alltså att Svenska kyrkan

var ett trossamfund. Debatten om statskyrkosystemet kom därvid i

ett annat läge. Riksdagen anhöll år 1956 hos Kungl. Majzt allsidig

om en och förutsättningslös utredning den framtida gestaltningen för-

om av hållandet mellan staten och kyrkan. Den riksdagen åsyftade

av utredningen tillsattes av regeringen år 1958.

Utredningen, som hade karaktären av expertutredning, hade i uppdrag att lägga fram material för ställningstagande i

ett senare annan ordning till hur förhållandet mellan staten och Svenska kyrkan i framtiden skulle gestaltat. Utredningen skulle alltså inte själv ställ-

vara ta ning för eller emot någon viss lösning.

1958 års utredning kyrka-stat arbetade under tio år och överlämnade under denna tid tio delbetänkanden. I dessa behandlades särskilda ämnesområden, t.ex. Svenska kyrkans organisation och förvaltning, religionsfrihet och religionens betydelse samhällsfaktor, vilka

som hade anknytning till stat-kyrka problematiken. Slutbetänkandet, Svenska kyrkan och staten SOU 1968:11 överlämnades på våren 1968.

Vid sina analyser utgick utredningen från fyra hypotetiska lägen, betecknade A-, B-, C- och D-lägena. A-läget innebar i det väsent-

en liga oförändrad relation mellan staten och kyrkan medan D-läget innebar en från staten helt fristående kyrka utan beskattningsrätt och utan tillgång till den kyrkliga jorden med bibehållen rätt till kyr-

men kobyggnader och tomter. B- och C-lägena avsåg varianter A- och

av

76 Bakgrund

D-lägena. I B-läget det fråga om en fri kyrka med beskattningsrätt

var mot sina medlemmar eller liknande förmån och med tillgång till den kyrkliga jorden. C-läget innebar en fri kyrka utan beskattningsrätt men med tillgång till den kyrkliga jorden.

1968 års beredning om stat och kyrka

Parallellt med remissbehandlingen slutbetänkandet Svenska kyrkan

av och staten tillkallades en parlamentariskt sammansatt kyrkoberedning under kyrkoministern Alva Myrdals ordförandeskap. Huvuduppgiften för beredningen att ta ställning till den centrala frågan om det

var framtida förhållandet mellan staten och Svenska kyrkan, på grundval

det material 1958 års utredning hade lagt fram. Det var inte av som avsett att detaljerade lösningar skulle utarbetas av beredningen, utan det gällde i första hand att nå fram till ett ställningstagande beträffande den principiella utformningen av relationerna.

Beredningen överlämnade sitt slutbetänkande, Samhälle och trossamfund SOU 1972:36, på våren 1972. Den kulturella mångfalden i samhället betonades starkt i betänkandet, liksom det förhållandet att religionsfriheten förutsatte att de olika trossamfunden behandlades likvärdigt. Några huvudpunkterna i beredningens förslag var att för-

av samlingarna inte längre skulle ha ställning som kommuner och inte längre ha beskattningsrätt, att kyrkomötets ställning som lagstiftande

skulle upphöra, att staten skulle erbjuda hjälp med uppbörden organ

medlemsavgifter under övergångsperiod och att kyrkan skulle

av en

möjlighet att självständigt besluta i trosfrågor och om inre organiges satoriska frågor, såsom tillsättning tjänster. Vidare föreslog man att

av staten skulle bistå Svenska kyrkan och övriga trossamfund som betjänade än 3 000 personer med visst ekonomiskt stöd och att be-

mer gravningsväsendet skulle föras över från Svenska kyrkan till borgerli-

Enligt förslaget skulle Svenska kyrkan få fortsätta disponera ga organ. den kyrkliga egendomen, varvid förutsattes att kyrkan även i fortsättningen skulle vara en öppen folkkyrka.

Vid remissbehandlingen av betänkandet visade det sig att en stark församlingsopinion motsatte sig förslagen. Eftersom det inte heller gick att nå en bred partipolitisk enighet kring förslagen, meddelade regeringen på våren 1973 att den inte avsåg att föreslå några större förändringar beträffande Svenska kyrkan.

Bakgrund 77

Stat-kyrka överläggningarna

Efter 1973 års regeringsbeslut tillsattes inom Svenska kyrkan

en arbetsgrupp, som skulle arbeta fram förslag till reformer avseende Svenska kyrkans organisation och arbetsformer. Till grund för arbetet låg 1968 års allmänna kyrkomötes reformprogram. Detta reformprogram, som var tänkt att genomföras med bibehållet samband med staten, syftade till att starkare markera den enskilde medborgarens religionsfrihet men samtidigt låta Svenska kyrkans frihet tros-

som samfund komma till tydligare uttryck, främst genom att kyrkan utrustades med egna beslutande och verkställande på riksplanet.

organ

På våren 1975 tillsattes en statlig arbetsgrupp för stat-kyrkafrågan. Den skulle inleda överläggningar med den kyrkliga arbetsgruppen.

Syftet med överläggningarna var att nå samlande praktiska lösningar

som kunde accepteras av såväl deltagarna i överläggningarna dem

som som deltagarna företrädde. Lösningarna skulle sökas utarbe-

genom tande av konkreta förslag.

De båda arbetsgrupperna lade år 1978 fram sitt betänkande, Stat

kyrka Ändrade relationer mellan och Svenska kyrkan SOU

staten

- 1978:1. I betänkandet föreslogs bl.a. att begravningsverksamheten skulle föras över till de borgerliga kommunerna att församlingar

men och kyrkliga samfälligheter skulle få lagfäst rätt att mot ersättning förvalta sina nuvarande begravningsplatser, att Svenska kyrkans beskattningsrätt skulle upphöra, att staten skulle erbjuda uppbördshjälp samt att visst ekonomiskt stöd skulle utgå från staten. När det gäller

- or-

ganisationsfrågan utgick arbetsgrupperna från att verksamheten på för-

samlingsplanet i huvudsak oförändrad skulle föras över till inom-

en kyrklig reglering. På stiftsplanet var utgångspunkten att integrering

en skulle ske av befintliga funktioner; stiftstinget skulle omdanas och få i princip samma befogenheter som församlingens fullmäktige. På riksplanet skulle det däremot bli frågan om att bygga helt

upp en ny organisation. Bl.a. ansågs det nödvändigt med ett representativt

organ, ett reformerat kyrkomöte, och en central kyrkostyrelse. Vissa för

samhället grundläggande principer för kyrkans struktur föreslogs komma till uttryck i en särskild lag Svenska kyrkan. I den lagen,

om som innehöll fyra paragrafer, reglerades kyrkans karaktär

och dess egenskap av ett efter demokratiska principer uppbyggt trossamfund. Be-

träffande kyrkans egendom föreslogs bl.a. att den kyrkliga jorden skulle överföras med full äganderätt till särskilt bildade stiftelser under kyrklig ledning, att förvaltas för de ändamål den hittills varit anslagen till.

78 Bakgrund

Arbetsgruppernas betänkande gavs under remissbehandlingen stöd från många håll. Samtidigt var inställningen från Svenska kyrkans församlingar och kyrkliga samfälligheter övervägande negativ. Regeringen förelade år 1979 kyrkomötet ett förslag till principbeslut, som i huvudsak överensstämde med betänkandet, vilket dock avvisades av

kyrkomötet.

2.1.9 1980-talets reformer

I avvaktan på resultatet det långvariga utredningsarbetet om för-

av hållandet mellan staten och Svenska kyrkan rådde nästan totalt stopp för reformer. Författningsregleringen av kyrkan kom därför till stora delar att bestå oförändrad. Vid 1974 års grundlagsreform hade normgivningsreglerna avseende Svenska kyrkan i 1809 års regeringsform överförts i huvudsak oförändrade till den nya regeringsformen. De placerades dock i övergångsbestämmelserna med hänsyn till det pågående stat-kyrkautredandet. Dessa förhållanden medförde att det fanns ett uppdämt behov av partiella reformer det kyrkliga området.

Sedan 1979 års kyrkomöte avvisat regeringens förslag till relationsändring, tillsattes det utredningar för ett antal kyrkliga frågor. Utredningsarbetet ledde fram till ett flertal viktiga reformer, t.ex i fråga om kyrkomötet och den ekonomiska utjämningen mellan kyrkokom-

Dessutom anpassades regleringen på det kyrkliga området munerna. till bestämmelserna i 1977 års kommunallag. Vidare lämnades förslag till kyrkolag, vilket syftade till en genomgripande systematise-

en ny ring den kyrkliga lagstiftningen. Sistnämnda förslag mynnade dock

av inte ut i lagstiftning förrän på 1990-talet. Under 1980-talet genomfördes dessutom betydelsefulla förändringar för verksamheten och organisationen på församlings- och stiftsnivå, vilket kom till uttryck i förändrad församlingslagstiftning såväl år 1982 som år 1988.

Kyrkomötesreformen

Den 1 januari 1983 trädde kyrkomötesreformen i kraft. Den innebar betydelsefulla förändringar dels av formerna för beslutande av lag på det kyrkliga området, dels i fråga om fördelningen mellan riksdagen,

Bakgrund 79

regeringen och kyrkomötet av befogenheten att meddela föreskrifter i vissa kyrkliga ämnen, dels beträffande kyrkomötets organisation.

Beträffande ändringen av formerna för den kyrkliga lagstiftningen, var syftet i första hand att anpassa reglerna om kyrkolagstiftning till regeringsformens huvudprinciper om normgivning. Samtidigt betonades emellertid vikten av att inte rubba förhållandet mellan staten och kyrkan. Riksdagen blev i princip ensam lagstiftare på det kyrkliga området. I fråga om föreskrifter om medlemskap i Svenska kyrkan skulle dock krävas samtycke av kyrkomötet. Kyrkans möjligheter till ett visst inflytande i övrigt kom till uttryck genom dels en grundlagsfast rätt för kyrkomötet att yttra sig i viktigare lagstiftningsfrågor, dels ett särskilt skydd mot förhastade beslut i fråga om de mer grundläggande föreskrifterna.

Samtidigt som det fastslogs att riksdagen ensam stiftar lag på det kyrkliga området, öppnades en möjlighet för denna att överlämna åt kyrkomötet att genom kyrklig kungörelse meddela föreskrifter i vissa ämnen. Det var fråga om ämnen av sådan intern kyrklig natur som det ansågs naturligt att kyrkan själv fick besluta om. Regeringens

normgivningskompetens begränsades till att huvudsakligen omfatta dels sådana områden där riksdagen bemyndigade regeringen att utfärda föreskrifter, dels till frågor om verkställighet av lag.

Reformen innebar också att kyrkomötet genomgick väsentliga organisatoriska förändringar. En grundläggande tanke var att ge kyrkomötet en bredare förankring och en mer demokratisk uppbyggnad än tidigare. De mest grundläggande reglerna om Svenska kyrkan som trossamfund och om kyrkomötet infördes i lagen 1982: 942 om Svenska kyrkan. Övriga lagbestämmelser angående kyrkomötet placerades i en särskild författning, lagen 1982:943 om kyrkomötet. Reformen medförde bl.a. att antalet ledamöter i kyrkomötet ökade från 96 stycken 13 biskopar, 26 prästerliga ombud och 57 valda lek-

män från stiften till 251 fritt stycken valda ombud. För biskoparna

föreskrevs närvaroplikt och yttranderätt, inte rätt att delta i

men besluten annat än om de valts till ombud i kyrkomötet. Från 1991 års kyrkomöte har de dessutom fått rätt att väcka motioner och lägga för-

slag i kyrkomötet.

Reformen innebar också att Svenska kyrkan fick samlad styrelse

en och ett samlat kansli på riksplanet, genom att ett permanent beredande och verkställande organ, Svenska kyrkans centralstyrelse, inrättades.

Centralstyrelsen är en statlig förvaltningsmyndighet under kyrkomötet.

I samband med reformen upphävdes också de sista resterna av det forna prästeståndets privilegier.

l

m

80 Bakgrund

Lagen 1982:1052 om församlingar och kyrkliga samfälligheter

En ny lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter trädde i kraft den 1 januari 1983. Lagen ersatte 1961 års lag om församlingsstyrelse. Den innebar en modernisering i både sakligt och formellt hänseende av lagstiftningen om de kyrkliga kommunerna. Ett huvudsyfte bakom lagen var att anpassa regleringen på det kyrkliga området till bestämmelserna i 1977 års kommunallag.

Lagen byggde på principen att församlingar och kyrkliga samfälligheter skall ges största möjliga frihet att anpassa sina arbetsformer till de lokala förhållandena. En grundtanke var att detaljföreskrifter så långt som möjligt skulle undvikas, vilket ansågs stärka den kyrkokommunala självstyrelsen.

En följd av den nya lagen var bl.a. att kyrkofullmäktige blev obligatoriskt i fler församlingar än tidigare genom att gränsen for obligatoriskt inrättande av kyrkofullmäktige sänktes till 500 röstberättigade invånare i församlingen. Efter förebild i 1977 års kommunallag infördes också bestämmelser om exempelvis delegationsförfarandet, beslutsförhet, motioner och interpellationer i det beslutande organet samt folkomröstningar och opinionsundersökningar. Vidare slopades skyldigheten att underställa statliga myndigheter vissa beslut på det ekonomiska området. Detta innebar bl.a. att de kyrkliga kommunerna gavs möjlighet att ta upp lån och teckna borgen utan

regeringens medgivande.

En annan betydelsefull förändring var att de förtroendevaldas arbetsförutsättningar förbättrades genom att det infördes en rätt till ledighet från anställning för fullgörande av kyrkokommunala förtroendeuppdrag.

Ekonomisk utjämning kyrkofonden

-

År 1983 infördes ett enhetligt system för utjämning mellan kyrkokommunerna inom Svenska kyrkan, vilket ersatte både det statliga skatteutjämningssystemet för de kyrkliga kommunerna infört år 1965 och den utjämning av vissa lönekostnader som skedde via kyrkofonden. Systemet byggde liksom den kommunala skatteutjämningen på en skattekraftsgaranti. Kostnaderna för utjämningen betalades i det nya systemet helt av kyrkofonden. Kyrkofonden tillfördes medel i form av allmän och särskild kyrkoavgift. Fonden fick även avkastning och ersättning från vissa tillgångar som den ägde.

Bakgrund 81

Kyrkofondens arbete leds av en särskild styrelse, i vilken ordföranden och tre andra ledamöter utses av regeringen och tre ledamöter av kyrkomötet. Förutom uppgifter inom utjämningssystemets ram har styrelsen också till uppgift att besluta om bl.a. bidrag till den rikskyrkliga verksamheten.

Församlingslagen 1988:180

Under år 1989 trädde en ny församlingslag i kraft. Lagen innebar betydande förändringar för både församlingar och stift. Utgångspunkten för reformen kan i korthet sägas ha varit följande fyra principer:

Det är församlingarna som är grunden i Svenska kyrkan. 2. En demokratiskt uppbyggd församlingsorganisation kombineras

med ett självständigt prästerligt ämbetsansvar som inte är under-

ställt de valda demokratiska organen. b Ökad frihet för kyrkan att besluta

genom egna organ.

. 4. Decentralisering. Besluten fattas närmare den som berörs av dem.

Kyrkans organ i pastorat och stift får själva besluta i det som staten

tidigare styrt.

Genom den nya församlingslagen förändrades kompetensfördelningen mellan församlingar och pastorat så att ansvaret för alla mer kostnadskrävande församlingsangelägenheter underhåll av fast egendom,

skötseln av begravningsplatser, personal lades på pastoraten. För-

samlingarna behöll det direkta ansvaret för den rena församlingsverksamheten, såsom gudstjänstliv och evangelisation, och allt som i övrigt har direkt samband med den verksamheten.

På stiftsnivå ersattes den till viss del på frivillig väg bildade stiftsorganisationen av obligatoriska stiftssamfalligheter. Dessa samfälligheter gavs kompetens att sköta vissa för stiftets församlingar gemensamma angelägenheter. Stiftssamfállighetens beslutande organ, stiftsfullmäktige, skulle utse ett verkställande stiftsstyrelsen, i vilket

organ, biskopen var självskriven ordförande. Stiftsstyrelsen fick också överta förvaltningsuppgifter från bl.a. domkapitlen. Domkapitlen behölls dock för ärenden rörande kyrkans lära och det kyrkliga ämbetet. Det skulle också ha vissa uppgifter rörande bl.a. präst- och kyrkomusikertjänster. Vidare infördes en obligatorisk nämnd hos stiftssamfalligheten

82 Bakgrund

egendomsnämnden vilken ersatte stifts- och boställenämnderna och - övertog deras uppgifter. Reformen medförde också ett flertal andra förändringar, bl.a. förenklades den prästerliga tjänsteorganisationen och normgivningen i fråga om det kyrkliga ämbetet fördes över till kyrkomötets kompetensområde.

Samtidigt gjordes vissa förändringar i utjämningssystemet. Den

väsentligaste ändringen att det allmänna utjämningsbidraget och var det extra utjämningsbidraget bara skulle utgå till och till de pastorat

nyskapade stiftssamfälligheterna. Utjämningssystemet skulle således

inte längre omfatta församlingarna. Vidare infördes möjlighet för en pastoraten att beviljas kyrkobyggnadsbidrag kyrkofonden. Andra ur

nyheter var stifts- och strukturbidrag.

2.1.10 Fler utredningar förhållandet

om stat-kyrka

ERK-utredningen

År 1988 begärde kyrkomötet hos regeringen expertutredning att en skulle tillsättas, med inriktning på att närmare klargöra Svenska kyrkans ekonomiska och rättsliga förhållanden. Med anledning detta av tillsattes år 1989 en utredning Utredningen ekonomi och rätt i om kyrkan ERK-utredningen. Utöver de ämnen kyrkomötet hade - som begärt skulle utredas, angavs i direktiven att utredningen skulle överväga vilka ekonomiska modeller kan erbjuda sig för Svenska som kyrkan och vilka ändringar i regelsystemet behövs vill som om man göra andra avvägningar än de nuvarande i fråga ansvarsförom delningen mellan statliga och kyrkliga Utredningen skulle organ. redovisa olika alternativ med utgångspunkt i skilda bedömningar av vad som från statligt respektive kyrkligt håll kan framstå som angeläget att förändra i nuvarande relationer. Utredningen skulle dock inte själv ta ställning till de olika tänkbara modellerna. ERK-utredningen lade år 1992 fram sitt slutbetänkande, Ekonomi och rätt i kyrkan SOU 1992:9. I första hand utgjorde betänkandet en detaljerad kartläggning av Svenska kyrkans ekonomiska och rättsliga förhållanden. Betänkandet innehöll också beskrivning möjliga en av förändringar av relationerna mellan staten och Svenska kyrkan, både som partiella reformer inom ramen för i stort bibehållna relationer och som mera grundläggande förändringar. Betänkandet avslutades med

Bakgrund 83

några sammanfattande modeller för de framtida relationerna mellan staten och Svenska kyrkan. I modell 1 Svenska kyrkan en så självständig ställning som gavs möjligt inom för ett bevarat konstitutionellt samband. Bl.a. ramen

skulle regeringsformen kompletteras med ett kapitel om kyrkolagstift-

ning Vidare avsågs inga förändringar ske i fråga om den kyrkm.m. liga egendomens rättsliga ställning eller förvaltning eller i fråga om beskattningsrätten. Modellen innebar också vissa organisatoriska förändringar, såsom att domkapitlen och Ansvarsnämnden för biskopar skulle bli myndigheter under kyrkomötet. För begravningsverksamheten föreslogs två lösningar, dels ett mellan pastorat och borgerlig kommun delat huvudmannaskap, dels en lösning där verksamheten ytterst skulle finansieras av borgerligt primärkommunala medel men med kyrklig förvaltning. Modell 2 innebar en mer fristående kyrka. Den grundläggande strukturen och verksamheten skulle komma till uttryck i en ramlag, medan övrig reglering skulle placeras i av kyrkan själv antagna interna stadgar. Kyrkan skulle förlora sin beskattningsrätt men erhålla statlig hjälp med uppbörd avgifter. Även andra trossamfund skulle av erbjudas sådan hjälp. Vidare skulle kyrkan få statligt stöd för vården av kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Tillgången till den kyrkliga egendomen skulle säkras att denna placerades i olika stiftelser. genom Beträffande begravningsverksamheten förordades att verksamheten skulle finansieras med kommunala medel, men att de kyrkliga huvudmännen skulle behålla förvaltningsansvaret. I modell 3 utgångspunkten att kyrkans organisation och var verksamhet helt skulle styras av ett inomkyrkligt regelsystem. Uppbördshjälp skulle inte förekomma. Kyrkan skulle tillförsäkras den kyrkliga egendomen och få stöd för kulturhistoriskt värdefulla kyrkobyggnader. Pastoraten skulle mot ersättning förvalta begrav-

ningsplatserna.

Kyrkoberedningen

För att bl.a. fortsätta det arbete om förhållandet mellan staten och Svenska kyrkan som ERK-utredningen hade inlett, tillsattes under våren år 1992 parlamentariskt sammansatt beredning Kyrkobereden ningen med hovrättspresidenten Carl Axel Petri som ordförande. - Beredningen lämnade sitt slutbetänkande, Staten och trossamfunden SOU 1994:42, på våren 1994.

84 Bakgrund

Kyrkoberedningen ansåg att det från statens utgångspunkt finns skäl att vara positiv till religiös verksamhet, men att detta måste ske med respekt för dem som för egen del tar avstånd från sådan verksamhet. Vidare uttalade beredningen att staten inte har någon anledning att särskilt gynna ett visst trossamfund, utan att den tvärtom så långt som möjligt bör förhålla sig neutral i sitt förhållande till de olika trossamfunden. Enligt beredningens uppfattning borde dessa ståndpunkter läggas till grund för ställningstagandet beträffande statens relationer till Svenska kyrkan och övriga trossamfund.

Kyrkoberedningen föreslog att Svenska kyrkan skulle få ställning som ett eget rättssubjekt, som inte skulle vara vare sig statligt eller kommunalt. Församlingarna och samfälligheterna skulle behålla sin ställning som egna rättssubjekt men upphöra att vara kommuner. Tanken var att Svenska kyrkans ställning liksom församlingarnas och samfälligheternas skulle bli offentligrättsligt reglerad på ett nytt sätt, vilket skulle komma till uttryck i regeringsformen och en lag om Svenska kyrkan. I konstitutionellt hänseende skulle lagen om

- Svenska kyrkan få samma skydd som riksdagsordningens huvudbestämmelser. Vidare skulle ett överlämnande av offentlig beslutsmakt ske till Svenska kyrkan, på så sätt att kyrkomötet genom normgivning skulle kunna binda församlingarna. Svenska kyrkan skulle således få meddela föreskrifter i konstitutionell mening.

Den föreslagna lagen om Svenska kyrkan hade karaktär av en ramlag. Den innehöll i princip bara bestämmelser om Svenska kyrkans identitet, om skyldigheten för dem som tillhör kyrkan att betala avgift till den, om kyrkans rätt att genom kyrkomötet besluta i kyrkliga angelägenheter samt, mycket översiktligt, om kyrkans organisation.

- I ekonomiskt hänseende föreslog beredningen att staten skulle bistå Svenska kyrkan med uppbördshjälp via skattesystemet och att kyrkan skulle få behålla den egendom som den disponerade. Vidare föreslogs att staten skulle betala dels ersättning för vården av kulturhistoriskt värdefulla byggnader, dels ett visst verksamhetsbidrag. Inom vissa

områden tänkte sig beredningen att de nuvarande förhållandena skulle bestå. Detta gällde bl.a. principen om allmänna handlingars offentlighet och huvudmannaskapet för begravningsverksamheten. När det gäller begravningsverksamheten föreslog Kyrkoberedningen att finansieringen skulle ske genom en statlig begravningsavgift.

En utgångspunkt för Kyrkoberedningen var att alla trossamfund borde behandlas likvärdigt, dock under hänsynstagande till deras skilda förhållanden. Enligt beredningen borde därför även andra trossamfund än Svenska kyrkan ges möjlighet att också formellt vara just tros-

Bakgrund 85

samfund. Mot bakgrund härav föreslog Kyrkoberedningen sär-

att en skild juridisk form, registrerat trossamfund, skulle skapas för dessa samfund. Bestämmelser om detta skulle tas in i en särskild lag

om trossamfund, tillsammans med andra bestämmelser angående trossamfund i allmänhet. Vidare föreslog beredningen att det skulle föras in en bestämmelse om normgivning angående andra trossamfund än Svenska kyrkan i regeringsformen och att grundläggande föreskrifter om dessa samfund skulle ges samma konstitutionella skydd lagen

som om Svenska kyrkan. Från beredningens sida föreslogs dessutom att

även andra trossamfund än Svenska kyrkan skulle kunna beviljas statlig uppbördshjälp och att den s.k. dissenterskatten skulle tas bort.

2.1.11 under

Några betydelsefulla ändringar

1990-talet

Folkbokföringen

Den 1 juli 1991 överfördes ansvaret för folkbokföringen till skattemyndigheterna. Mot bakgrund av detta sänktes den s.k. dissenterskatten till 25 procent av vad Svenska kyrkans medlemmar betalar. Denna skattesats anses motsvara begravningsverksamhetens andel de kyrk-

av liga kommunernas nettokostnader.

Kyrkolagen

Den 1 januari 1993 ersattes 1686 års kyrkolag och ytterligare 34 författningar på kyrkans område kyrkolag 1992:300. Iden

av en ny nya kyrkolagen samlades alla lagregler central betydelse för Svenska

av kyrkan. En viktig utgångspunkt var att den nya lagen bara skulle innehålla sådana regler som i princip riktade sig till Svenska kyrkan och dess organ. Två huvudsyften kan sägas ha legat bakom den genomgri-

pande systematisering som gjordes av författningsmaterialet. Det första

huvudsyftet var att förenkla användningen genom att göra materialet mer lättillgängligt och överblickbart. Det andra huvudsyftet att

var framhäva Svenska kyrkans identitet ett i väsentliga avseenden

som självständigt trossamfund, men vars organisation och verksamhet är reglerad av staten. i

86 Bakgrund

I samband med införandet av den nya kyrkolagen gjordes också vissa ändringar i sak. Bl.a. var det fråga om ändringar beträffande skyldigheten att hålla församlingskyrka och beträffande upplåtelse av kyrka. Andra områden som berördes av ändringar var bestämmelserna om de kyrkliga valen och om de icke-territoriella församlingarna.

Den nya kyrkolagen inleddes med en sammanfattande uppräkning av de centrala föreskrifter som gäller för Svenska kyrkan och som hade tagits in i lagen:

I denna lag finns föreskrifter om

Svenska kyrkan som trossamfund 2 kap,,

-

medlemskap i Svenska kyrkan 3 kap.,

-

den kyrkliga indelningen 4-10 kap.,

-

den lokala organisationen 11-22 ka .,

-

den regionala organisationen 23-2 kap.,

-

den centrala organisationen 29-3 kap.,

-

biskops- och prästtjdnster 32-36 kap.,

-

37 kap.,

-

rkomusikenkyrkliga endomen 38-42 kap.,

- en e

de kyrkliga va en 43-47 kap..

-

Kommunallagsanpassning

Den kyrkokommunala verksamheten har, som framgått, varit omgärdad av en förhållandevis detaljerad reglering sedan lång tid. Av tradition har lagstiftningen i huvudsak överensstämt med motsvarande regler för de borgerliga kommunerna. Den 1 januari 1992 trädde en ny kommunallag 1991:900 i kraft, vilken innehöll ett flertal nyheter i jämförelse med äldre kommunallagstiftning. Enligt regeringen fanns det regler i den nya kommunallagen som från grundläggande demokratiska utgångspunkter är mycket betydelsefulla och som därför borde få genomslag också på det kyrkliga området. Det framhölls särskilt att anpassningen gjordes med särskild hänsyn till att Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund och till den kyrkokommunala strukturen på lokalplanet.

Lagändringarna i kyrkolagen, vilka trädde i kraft den 1 april 1995, innebar bl.a. att den kyrkokommunala kompetensen tydliggjordes

genom att lokaliserings- och likställighetsprinciperna samt retroaktivi-

tetsförbudet skrevs in i lagen. Vidare förenklades fullmäktiges arbetsformer och utökades möjligheterna att delegera ärenden, både från fullmäktige till nämnder och inom nämnderna. Andra områden

som förändrades var besvärsreglerna, reglerna jäv och reglerna

om om

ekonomihantering.

Bakgrund 87

Medlemskapsreglerna

Den 1 januari 1996 trädde nya bestämmelser om kyrkotillhörighet i

Svenska kyrkan i kraft. Ett huvudsyfte med lagändringen var att

bringa reglerna om kyrkotillhörighet i Svenska kyrkan i överensstämmelse med regeringsformens föreskrifter om religionsfrihet. Det framhölls också att reglerna måste vara utformade utifrån kyrkans på

syn sig själv. Från kyrkligt håll hade det dessutom gjorts gällande att det skulle vara stötande för Svenska kyrkan om gällande tillhörighetsregler kunde förknippas med tvång.

Ändringen av uttrycket medlemskap till kyrkotillhörighet korn till

på önskemål av kyrkomötet. Kyrkomötets avsikt var att undvika att Svenska kyrkan skulle beskrivas med bestämningar som leder tanken

till en förening. Enligt regeringen innebär det ändrade uttryckssättet

inte någon ändring i sak.

Som huvudregel gäller numera att den som döps i Svenska kyrkans ordning blir upptagen i kyrkan. Tillhörighet kan också vinnas efter ett meddelande eller en anmälan. Bara svenska medborgare eller här i landet bosatta utländska medborgare får tillhöra Svenska kyrkan. Centralstyrelsen har dock möjlighet att medge att även andra personer får tillhöra kyrkan. Utträde sker efter anmälan, antingen personligen hos kyrkoherden eller enskilt genom en egenhändigt undertecknad handling som bevittnats av två personer. Centralstyrelsen för ett register över alla som tillhör Svenska kyrkan och lämnar de uppgifter till skatteförvaltningen som behövs för bl.a. debitering och uppbörd av församlingsskatt. Lagändringen innebar inte någon ändring tillhörigheten

- av för den som var medlem i Svenska kyrkan när de bestämmelserna

nya trädde i kraft.

Nytt utjämningssystem

Under hösten 1996 beslutade riksdagen att ett nytt system för ekonomisk utjämning inom Svenska kyrkan skulle införas från den l

januari 1997 med en fyraårig övergångstid. Målet för det ut-

nya jämningssystemet är att göra en rikstäckande kyrklig verksamhet av

ungefär nuvarande omfattning möjlig, att ge väsentligen likvärdiga

-

ekonomiska förutsättningar för kyrkokommunerna inom landets olika

delar samt att finansiera den rikskyrkliga verksamheten och andra för hela kyrkan gemensamma kostnader.

88 Bakgrund

Det nya utjämningssystemet består av en generell del som omfattar alla pastorat och samfälligheter samt en individuell del där prövning sker efter särskild ansökan. Den generella delen innehåller dels en inkomstutjämning, dels en utjämning av kostnader som har strukturella

orsaker. Inkomst- och kostnadsutjämningen bygger på principen att

pastorat eller samfalligheter vars inkomst- eller kostnadsläge är sämre än genomsnittet får ett bidrag och de med gynnsammare läge får betala en avgift. I den generella utjämningen kommer därmed bidrag och avgifter i huvudsak att balansera varandra.

Den individuella delen innehåller samma möjligheter som tidigare att bevilja ett pastorat eller en samfällighet strukturbidrag, kyrkobyggnadsbidrag och extra utjämningsbidrag.

För stiftsniván innebär det nya systemet att stifts- och strukturbidraget behålls, men beviljas efter en friare prövning. Det allmänna utjämningsbidraget har avskaffats. Extra utjämningsbidrag kan även i fortsättningen beviljas stiftssamfálligheterna. Stiftsstyrelsen beslutar

om kyrkobyggnadsbidragen.

Liksom for närvarande sker all utjämning i det nya systemet via kyrkofonden. Kyrkofondens budget beräknas bli balanserad.

2.2 Riksdagens principbeslut

2.2.1 Bakgrund

Kyrkoberedningens slutbetänkande Staten och trossamfunden SOU

- 1994:42 blev föremål för en mycket bred remissbehandling. Bl.a.

bereddes alla kyrkliga kommuner tillfälle att yttra sig över förslagen. En sammanställning av remissinstansernas yttranden har publicerats i Ds 1995:34.

Efter partiledaröverläggningar under våren 1995 presenterade regeringen ett principförslag om de framtida relationerna mellan staten och Svenska kyrkan för 1995 års kyrkomöte. Kyrkomötet uttalade att grundelementen i förslaget, såsom de preciserats av andra kyrkolagsutskottet 2KL1995: 1, tillgodoser Svenska kyrkans behov och därmed kan ligga till grund för reformarbetet. Mot bakgrund av bl.a. den breda politiska och kyrkliga förankring som förelag, fann regeringen tiden mogen att förelägga riksdagen ett förslag till principbeslut om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan prop. 1995/95 : 80.

SOU 1997:4l Bakgrund 89

2.2.2 Regeringens principproposition

Utgångspunkten för regeringens principförslag var att Svenska kyrkan skulle kunna bevara sin identitet som en öppen, demokratisk och rikstäckande folkkyrka. Detta borde enligt regeringen framgå av en särskild lag. Samtidigt skulle ett konstitutionellt skydd skapas for alla trossamfund i syfte att uppnå en större likställighet mellan dessa.

Principförslaget omfattade den rättsliga regleringen, ekonomi och uppbörd, begravningsverksamheten, den kyrkliga egendomen och vården av kulturhistoriska värden. Det innebar i huvudsak följande.

I regeringsformen införs särskilda regler om lagstiftning angående -

Svenska kyrkan och andra trossamfund.

Svenska kyrkan får själv reglera sina angelägenheter inom ramen -

för bestämmelserna i en lag men utan en från riksdagen delegerad

normgivningskompetens.

Frågan om handlingars offentlighet i Svenska kyrkan utreds -

ytterligare med inriktning på att offentlighetsprincipen skall till-

lämpas även i fortsättningen.

En skyldighet för den som tillhör Svenska kyrkan att betala en -

lokalt och regionalt beslutad kyrkoavgift ersätter nuvarande for-

samlingsskatt. Avgiften tas ut i proportion till inkomsten.

Staten biträder Svenska kyrkan med uppbörden avgift. Även - av

andra trossamfund kan efter beslut av regeringen få hjälp med

- -

uppbörden av avgifter från dem som tillhör samfunden.

Svenska kyrkans huvudmannaskap för den helt övervägande delen -

av begravningsverksamheten skall bestå. Finansieringen av begravningsverksamheten skall vara lokalt förankrad. De som tillhör Svenska kyrkan betalar sina kostnader via kyrkoavgiften. Den kyrkliga egendomen står efter en relationsändring till kyrkans

-

förfogande.

Svenska kyrkan bör kunna få viss ersättning av staten för vården -

av den kulturhistoriskt värdefulla egendomen.

Den rättsliga regleringen

Regeringens förslag innebar i fråga om konstitutionella frågor följande.

I regeringsformen förs särskilda regler om lagstiftning angående Svenska kyrkan och andra trossamfund. Sådana föreskrifter får be-

90 Bakgrund

slutas i samma ordning som gäller för riksdagsordningens huvudbestämmelser. Svenska kyrkan får själv reglera sina angelägenheter inom ramen för en lag men utan statsrättsligt grundad normgivningskompetens, dvs. rätt att meddela generellt bindande föreskrifter grundade på regeringsformen.

Församlingarnas kommunstatus upphör. Frågan om handlingars

offentlighet i Svenska kyrkan utreds ytterligare med inriktning på att offentlighetsprincipen skall tillämpas även i fortsättningen.

Beträffande övrig lagstiftning om Svenska kyrkan innebar regeringens förslag följande.

Det som är principiellt viktigt och av grundläggande karaktär för Svenska kyrkan tas in i en särskild lag om Svenska kyrkan. Där anges bl.a. att Svenska kyrkan skall vara en evangelisk-luthersk kyrka med episkopal struktur, en öppen folkkyrka, demokratiskt uppbyggd och rikstäckande. Församlingarnas och stiftens roll och självbestämmande skall framgå. I lagen anges således vissa grundläggande bestämmelser om Svenska kyrkans organisatoriska uppbyggnad. Vidare anges skyldigheten för dem som tillhör Svenska kyrkan att betala lokalt och regionalt beslutad kyrkoavgift. Den närmare gränsdragningen mellan

innehållet i lagen om Svenska kyrkan och en inomkyrklig reglering prövas i ett fortsatt utredningsarbete.

I fråga om kyrkoavgiften uttalade regeringen att den avses täcka de kyrkliga behoven på olika nivåer och att den bör på samma sätt som nu tas ut i förhållande till inkomsten för den som skall betala avgiften

Lagstiftning om andra trossamjiznd torde enligt propositionen komma att handla om regler för exempelvis trossamfunds registrering.

2.2.3 Konstitutionsutskottet

I sitt betänkande 1995/96:KU12 konstaterade konstitutionsutskottet bl.a. att frågan om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan har utretts under lång tid, att de delreformer successivt har

som genomförts inte inneburit att debatten i den grundläggande frågan

om förhållandet mellan staten och Svenska kyrkan avstannat och att regeringens förslag syftade till att efter den mycket långa perioden

av återkommande utredningar nu till stånd en varaktig lösning av stat-kyrkafrågan. Utskottet ansåg att det framlagda förslaget borde ligga till grund för fortsatt arbete.

Bakgrund 91

Utskottet delade regeringens uppfattning att staten, med hänsyn till Svenska kyrkans historia och tradition och till dess faktiska

omfattning, borde medverka till att kyrkan behåller sin identitet och förblir rikstäckande och demokratiskt uppbyggd. För att säkerställa detta ansågs det behövas en viss begränsad lagstiftning. Utskottet påtalade särskilt att det utgick från att det förslag till lag Svenska kyrkan

om som efter utredningsarbete läggs fram inte kommer att innehålla annat än vad som är nödvändigt för det i propositionen angivna syftet.

Med anledning av en motion om att Svenska kyrkan själv skall ha möjlighet att besluta om sin avgiftsstruktur påpekade utskottet dels att det inom Svenska kyrkan finns starka önskemål att avgiften skall

om vara så lik en skatt som möjligt, dels att det förutsättning för

som en att avgiften skall kunna infogas i uppbördssystemet angetts att den fullt ut kan behandlas som en skatt. Enligt utskottets uppfattning kunde den i motionen efterlysta friheten för kyrkan att själv bestämma avgiftsstrukturen vara svår att förena med de angivna förutsättningarna. Frågor av detta slag kunde emellertid komma att beröras i det fortsatta utredningsarbetet.

Konstitutionsutskottet hemställde att riksdagen med bifall till

propositionen skulle godkänna regeringens förslag till riktlinjer för det fortsatta arbetet med ändrade relationer mellan och Svenska

staten

kyrkan.

Riksdagen

Den 8 december 1995 beslutade riksdagen att bifalla utskottets hemställan.

2.3 Religionsfrihet

Inledning

Friheten att utöva sin religion allmänt de grund-

anses vara en av läggande fri- och rättigheterna och det finns flera konventioner i ämnet till vilka Sverige har anslutit sig, bl.a. Europarådets konvention den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna Europakonventionen och 1966 års båda FN-konventioner medborgerliga och politiska rättigheter och

om om

92 Bakgrund

ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Europakonventionen har dessutom inkorporerats i den svenska lagstiftningen från och med den 1 januari 1995, dvs. det har i lag föreskrivits att den autentiska konventionstexten skall gälla som svensk lag från nämnda datum prop. 1993/94:117, bet. 1993/94:KU24 och 1994/95: KU5, rskr. 1994/95:11. Det bör poängteras att konventionens bestämmelser successivt kommit att preciseras genom konventionsorganens den

europeiska kommissionen för mänskliga rättigheter och den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter praxisbildande verksamhet.

- Denna praxis är också gällande rätt i Sverige jfr. prop. 1993/942117 s. 33 f..

Genom dessa konventioner, och andra internationella åtaganden, har Sverige förbundit sig att ge ett långtgående skydd både för egna medborgares och for utlänningars individuella rättigheter. Sverige har också underkastat sig bl.a. den domsrätt som utövas av den europeiska domstolen for mänskliga rättigheter.

Iden inhemska lagstiftningen kommer dessa grundläggande fri- och rättigheter främst till uttryck i regeringsformens andra kapitel. Syftet med regeringsformens bestämmelser är i första hand att slå vakt om möjligheterna till politisk verksamhet och i övrigt till offentliga meningsyttringar. Av de fri- och rättigheter som behandlas i 2 kap. regeringsformen är det framför allt de positiva opinionsfriheterna i första paragrafen och de negativa opinionsfriheterna i andra paragrafen som är av intresse i förevarande sammanhang.

2.3.2 De positiva opinionsfriheterna

Enligt 2 kap. 1 § regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad: yttrandefrihet, dvs. frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor; informationsfrihet, dvs. frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt taga del av andras yttranden; mötemihet, dvs. frihet att anordna och bevista sammankomst för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärliga verk; demonstrationsfrihet, dvs. frihet att anordna och deltaga i demonstration på allmän plats; föreningsfrihet, dvs. frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften; och religionsfrihet, dvs. frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva

sin religion.

Bakgrund 93

Av dessa rättigheter är det endast religionsfriheten som är absolut eller orubblig. Detta hänger med det sätt varpå friheten har

samman defmierats. Definitionen syftar nämligen uteslutande på vad är

som specifikt just för religionsfriheten eller tillsammans med

- att ensam andra utöva sin religion. Övriga rättigheter kan begränsas lag

genom och i vissa fall till och med i annan författning efter bemyndigande i lag. Begränsning får dock bara göras för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle och den får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål har föranlett

som den. Vidare gäller att en begränsning inte får sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktbildningen och den får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller sådan

annan

åskådning. Regeringsformens yttrandefrihetsbegrepp sammanfaller i det väsentliga med tryckfrihetsförordningens. Definitionsmässigt faller åtskilliga

yttranden utanför det grundlagsskyddade området och kan därmed bli föremål för ingripanden utan stöd något förbehåll i grundlagen.

av Detta gäller yttranden som anses vara "brottsliga i annat avseende än som ett överskridande av yttrandefrihetens gränser". Vid ett stort antal brott ingår yttranden i tal eller skrift del gärningen utan att

som en av kunna betecknas som missbruk av yttrandefriheten.

Informationsfriheten är i huvudsak spegelbild yttrandefri-

en av heten. Den på tryckfrihetsförordningen grundade rätten att ta del

av allmänna handlingar innefattas inte i informationsfriheten, är

som en handlingsfrihet för den enskilde.

Mötes- och demonstrationsfriheterna behandlas ibland och

som en samma rättighet, församlingsfrihet. En skillnad är att en demonstration kan genomföras av en person medan ett möte rimligen kräver åtminstone tre deltagare. En skillnad är att ett typiskt möte

annan vänder sig inåt, mot dem som deltar i samma möte, demonstration

en däremot vänder sig i första hand utåt, mot andra än dem deltar

som i demonstrationen.

Med sammankomst för annat liknande syfte bl.a. gudstjänster

avses och andra sammankomster för religionsutövning. Mötesfriheten gäller inte bara allmän sammankomst utan även enskilt möte. Yttrandefriheten kan sägas ingå som ett moment i mötesfriheten.

Avsikten med föreningsfriheten är medborgarna vidsträckta

att ge möjligheter att verka gemensamt i olika syften. I princip omfattar skyddet samtliga privaträttsliga sammanslutningar. Det förtjänar framhållas att det varken föreligger något krav på att sammanslutningen skall utgöra en juridisk eller någon rättighet för

person samman-

94 Bakgrund

slutningen att bli erkänd som en juridisk person. Däremot krävs det att ett visst mått av organisation och beständighet föreligger, för att det inte endast skall vara fråga om en sammankomst, som faller in under den s.k. mötesfriheten. Ett föreningsmöte faller under både mötesfrihetens och föreningsfrihetens begrepp.

Närmare om religionsfriheten m.m.

När de nuvarande bestämmelserna infördes i regeringsformen framhöll det föredragande statsrådet prop. 1975/76:209 s. 104 f. att religionsfriheten närmast framstår som ett omfattande rättighetskomplex med inslag av yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet och föreningsfrihet, att i föreningsfriheten ingår betydande inslag av mötesfrihet samt att demonstrationsfriheten nästan helt omfattas av mötesfriheten. Om den närmare innebörden av religionsfriheten uttalade statsrådet s. 114:

Religionsfriheten anses t.ex. normalt innefatta inte bara en frihet att hysa viss religiös övertygelse och att enskilt utöva religion utan också frihet att sprida och ta del av religiös förkunnelse, att anordna och delta i gudstjänster samt att bilda och medverka i religiösa sammanslutningar. Samtidigt som det är angeläget att bereda dessa särskilda inslag i religionsfriheten ett tillfredsställande skydd är det självklart att re lema om religionsfriheten inte får hindra att de bestämmelser som i a lmänhet gäller för begränsnin av yttrande-, infonnations-, mötes-, demonstrations- och föreningsfriåetemaär tillämpliga också när dessa

friheter utövas i religiösa sammanhang. Det är t.ex. angeläget att under en epidemi kunna hindra sammankomster där smitta kan spridas vare sig det är "frå a om gudstjänster, teaterföreställningar eller politiska Arelêränkandeyttranden för

möten. måste, att ta ett annat exempel, kunna beivras också när de fälls i religiösa sammanhang, också rasistisk verksamhet skall givetvis kunna hindras också när den till äventyrs bedrivs under religiös täckmantel.

I motiveringen för att religionsfriheten skulle åtnjuta ett absolut skydd och alltså inte kunna begränsas yttrade statsrådet prop. 1975/76:209 s. 115:

Det kan hävdas att en reglering som innebär att religionsfriheten

- - görs begränsningsbar skulle ge en riktigare bild av rättsläget på området. Det förhåller sig å andra sidan så att de moment i religionsfriheten som inte hämtar inslag från övriga opinionsfriheter främst

friheten till enskild religionsutövning inte bör kunna underkastas

några särskilda begränsningar. Det finns inte heller någon anledning att tillåta sådana begränsningar av religionsfriheten som utgörs av inskränkningar i rätten att yttra sig, ta del av yttranden, anordna och delta i möten eller bilda sammanslutningar just i religiösa sammanhang.

Bakgrund 95

De allmänna begränsningar som gäller för människors handlande i samhället kan i vissa fall komma att beröra åtgärder uppfattas

som såsom utövande av religionsfriheten. En i allmänhet straffbar handling är t.ex inte skyddad bara för att den förekommer i religiöst

sammanhang. Grundlagsskyddet innebär ett förbud mot bestämmelser

som

uttryckligen riktar sig mot någon viss religionsutövning eller

som, även om de har fått en mera allmän avfattning, uppenbart syftar till att motverka en viss religiös riktning.

Religionsfriheten inte någon rätt att störa "samhällets lugn"

ger eller att åstadkomma "allmän förargelse" jfr 1 § religionsfrihetslagen.

Närmare om begränsningsmöjligheterna

Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar dessa friheter ske bara

av om särskilt skäl föranleder det. Vid bedömandet vilka begränsningar

av som får ske skall särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter 2 kap. 13 § regeringsformen.

Mötesfriheten och demonstrationsfriheten får begränsas med hänsyn till ordning och säkerhet vid sammankomsten eller demonstrationen eller till trafiken. I övrigt får dessa friheter begränsas endast hänsyn

av till rikets säkerhet eller för att motverka farsot 2 kap. 14 § första stycket regeringsformen.

Föreningsfriheten ,

får begränsas endast såvitt gäller

sammanslutningar vilkas verksamhet är militär eller liknande natur eller

av innebär förföljelse av folkgrupp viss med viss hudfärg eller

av ras, av visst etniskt ursprung 2 kap. 14 § andra stycket regeringsformen.

2.3.3 De negativa opinionsfriheterna

Liksom regeringsformen i 1 § tillförsäkrar medborgarna

skydd gentemot det allmänna beträffande de positiva rättigheterna, tillförsäkrar den i efterföljande paragraf deras motsatser. Paragrafen lyder:

96 Bakgrund

Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång att giva till känna sin åskádning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Han är därjämte gentemot det allmänna skyddad mot tvång att deltaga i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller meningsyttring eller att tillhöra olitisk sam-

annan manslutning, trossamfund eller annan sammanslutning or äskádning som avses i första meningen.

De negativa opinionsfriheterna har fått en relativt begränsad omfattning. De tar sikte endast på det med hänsyn till åsikts-

som bildningens frihet är väsentligt. De är därför inte möjliga att begränsa annat än genom grundlagsändring.

Beträffande den negativa yttrandefriheten gäller skyddet mot tvång att avslöja sin åskådning. Med åskådning avses ett mera sammanhängande komplex åsikter inom ett visst område. Det är enbart sådana

av åskådningar som avser politik, religion, kultur eller liknande som skyddas.

I fråga de negativa mötes- och demonstrationsfriheterna gäller

om skyddet mot att tvingas delta i sammankomster för opinionsbildning eller i demonstration för meningsyttring. Utanför det skyd-

att avge dade området faller t.ex. tvång att delta i sammankomst av ren upp-

lysningskaraktär.

Den negativa föreningsfriheten skyddar medborgarna mot tvång att behöva ansluta sig till sammanslutningar som verkar för sådana åskådningar man enligt den negativa yttrandefriheten inte kan

som tvingas Som typiska exempel kan nämnas politiska partier och

uppge. trossamfund.

2.3.4 Europakonventionen

Som nämnts har Europakonventionen inkorporerats i den svenska rätten från den l januari 1995. Konventionens betydelse har dessutom markerats genom en särskild bestämmelse i regeringsformen 2 kap. 23 §, stadgar att lag eller annan förskrift inte får meddelas i strid

som med Sveriges åtaganden på grund av konventionen. För det fall konventionen ett starkare skydd än det som följer av regeringsformens

ger fri- och rättighetsskydd eller av allmänna rättsprinciper, skall konventionens bestämmelser tillämpas.

Det skydd i fråga om religionsfrihet som konventionen ger kommer främst till uttryck i artikel 9:

Bakgrund 97

Envar skall äga rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och

religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta reli ion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, fentligt eller 0 enskilt, utöva sin religion eller tro gudstjänst, undervisning, genom andaktsövningar och iakttagande religiösa sedvänjor. av 2. Envars frihet att utöva sin religion eller tro må endast underkastas sådana inskränkningar, äro angivna i lag och äro som som nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hansyn till den allmänna

säkerheten, u prätthållandet allmän ordning, hälsovården, skyddanav det av sedlig eten eller andra fri- och rättigheter. av personers

I den nyöversättning konventionstexten konstitutions-

av som bifogats

utskottets betänkande l994/95:KU5 har artikeln följande

lydelse.

Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och

religionsfrihet; denna rätt innefattar frihet att byta reli on eller tro och frihet att eller i gemenskap med andra, fentligt eller ensam o enskilt, utöva sin religion eller tro gudstjänst, undervisning, genom sedvänjoreller ritualer.

2. Friheten att utöva sin reli ion eller tro får endast underkastas

sådana inskränkningar som är föres rivna i lag och i demokrasom ett tiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten

eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd

för andra personers fri- och rättigheter.

Genom att tanke- och samvetsfrihet nämns vid sidan religionsfrihet, av framgår det att konventionen skyddar såväl religiösa icke-religiösa som livsåskådningar. Således står det individen fritt att ansluta sig till

vilken religion helst, också ha ateistisk

som men att en uppfattning.

Som en sådan icke-religiös tro har bland pacifistisk annat en över-

tygelse betraktats Europakommissionen rättsfallet Le Cour av

Grandmaison och Fritz mot Frankrike.

Europakonventionens bestämmelse om religionsfrihet gäller inte

bara för personer utan också för religiösa samfund.

Scientologkyrkan

i Sverige har i två fall ansetts behörig att klaga till Europakommissio-

nen. Det ena fallet handlade ett ingripande enligt lagen om om

otillbörlig marknadsföring mot annonsering avseende försäljning

av ett instrument den s.k. E-metern ha speciella egenskaper som uppgavs och som spelade viss roll i religionsutövningen. Kommissionen en

ansåg att annonsen hade ett kommersiellt inslag och de formuleatt

ringar som hade angripits av Marknadsdomstolen föll utanför

tillämpningsområdet för artikel 9 rättsfallet X och Scientologkyrkan

mot Sverige. I frågan om talerätt för det religiösa samfundet uttalade kommissionen att den uppfattningen distinktionen var av att "between the Church and its members under Article 9

l essentially

artificial. When Church body lodges application under the a an

Convention, does so in reality behalf of its members. should on

therefore be accepted that church body capable of possessing and a exercising the rights contained in Article 9 l in its own capacity as representative of its members". Det andra fallet kom under a kommissionens prövning sedan det klagats på att Scientologkyrkan inte hade haft väcka enskilt åtal för hets mot folkgrupp. Kommisrätt att sionen avvisade klagomålet eftersom rätten att föra civil- eller straffrättslig talan rörande hets mot folkgrupp inte kunde ansessom ett

element religionsfriheten rättsfallet Scientologkyrkan och 128 av av dess medlemmar mot Sverige. I rätten till religionsfrihet ingår rätt att fritt få utöva sin religion. en Artikel 9 nämner former för religionsutövning gudstjänst, som undervisning, andaktsövningar och iakttagande av religiösa sedvänjor. Samma rätt föreligger i fråga icke-religiös trosuppfattning. I detta om sammanhang bör det påpekas att inte varje handling som motiveras eller påverkas religiös eller icke-religiös trosuppfattning kan av en betraktas form utövning av denna religion eller tro se t.ex. som en av Europakommissionens uttalande i rättsfallet Arrowsmith mot Storbri-

tannien. I Europadomstolens praxis har innehållet i artikel 9 egentligen bara behandlats vid ett tillfälle, nämligen fallet Kokkinakis mot Grekland. Kokkinakis, tillhörde Jehovas vittnen, hade straffats för att ha som brutit förbud i grekisk lag mot s.k. proselytism, dvs. försök mot ett påverka i dennes trosuppfattning genom erbjudanden att annan person förmåner eller med utnyttjande dennes brist på erfarenhet eller om av mognad. Kokkinakis hade uppsökt kvinna i hennes hem och försökt en få henne att överge sin ortodoxa tro. Europadomstolen konstaterade artikel 9 innefattar rätt att påverka andra genom religiös föratt en kunnelse. Domstolen gjorde dock ett förbehåll för speciella fall av obehörig påverkan, särskilt sådan utövas genom våld eller som hjärntvätt, i Kokkinakis fall var det inte fråga om sådana otillåtna men medel. Även det straff Kokkinakis ådömts hade stöd i lag och om som avsett att skydda andras fri- och rättigheter, var det fråga om en var oproportionerlig inskränkning i rätten till religionsfrihet. Denna inskränkning kunde därför inte nödvändig i ett demokratiskt anses samhälle. Det förelåg således ett brott mot artikel En särskild fråga kan hänföras till religionsfriheten är som föräldrars rätt att bestämma över sina barns uppfostran och undervisning i religiösa frågor. Denna rättighet återkommer vi till i avsnitt

7.

KONSTITUTIONELL REGLERING

AV TROSSAMFUNDENS

FÖRHÅLLANDEN

3 Nuvarande förhållanden

m.m.

I 1809 års regeringsform fanns regler om konungens trosbekännelse 2 §, om bekännelse till Svenska kyrkans lära kompetensvillkor som 28 §, om tillsättning prästerliga tjänster 28-30 §§, kyrkoav om lagstiftning 87 § 2 mom och om prästeståndets privilegier 114 §. Vid införandet den nuvarande regeringsformen överfördes dessa av regler i stort sett oförändrade. De placerades dock i övergångs-

bestämmelserna i syfte att kunna upphävas utan större ingrepp i regeringsformen, för det fall planerna på kyrkans skiljande från staten skulle bli verklighet.

Av övergångsbestämmelserna till den nuvarande regeringsformen

avser punkterna 9-13 Svenska kyrkan. Likaså punkt 3 i avser övergångsbestämmelserna till lagen 1976:871 ändring i om regeringsformen Svenska kyrkan. Även punkt 14 i Övergångsbestämmel-

serna har en koppling till Svenska kyrkan. I det följande lämnas en kort redogörelse för innehållet i dessa bestämmelser.

Punkt 9 anger bl.a. att grundläggande föreskrifter Svenska om kyrkan som trossamfund och kyrkomötet församling om som en av valda ombud för Svenska kyrkan meddelas lag. Sådan lag genom stiftas på samma sätt som huvudbestämmelserna i riksdagsordningen,

dvs. genom två likalydande riksdagsbeslut med mellanliggande val till

riksdagen eller genom ett beslut i riksdagen varvid minst tre fjärdedelar av de röstande och minst hälften riksdagens ledamöter är av ense. Innan sådan lag stiftas skall yttrande inhämtas från kyrkomötet. I bestämmelsen finns också föreskrifter hur lag stiftas när det om t.ex. gäller medlemskap i Svenska kyrkan, prästtjänster, biskopar, domkapitel och organisationen myndigheter under kyrkomötet. Vidare av innehåller bestämmelsen särskilda föreskrifter normgivning om avseende den kyrkliga egendomen.

Punkt 10 innebär bl.a. att riksdagen på visst sätt kan delegera till kyrkomötet att genom kyrklig kungörelse besluta i lärofrågor m.m. och i fråga om kyrkomötets arbetssätt. Riksdagen kan också medge att kyrkomötet genom kyrklig kungörelse överlämnar sin befogenhet till någon myndighet under kyrkomötet.

102 Nuvarande förhållanden

m.m.

I punkt 11 sägs att bestämmelserna i 11 kap. 6 § första stycket regeringsformen inte gäller myndigheter under kyrkomötet, vilket innebär att dessa myndigheter inte lyder under regeringen.

Punkt 12 att då regeringen avgör vissa frågor rörande

anger kyrkan, skall föredragande statsråd tillhöra Svenska kyrkan.

Punkt 13 föreskriver att regeringsformens bestämmelser om primärkommuner, med visst undantag, skall tillämpas även i fråga om kyrkliga kommuner.

Punla 14 behandlar statschefens trosbekännelse.

Punkt 3 i övergångsbestämmelserna till 1976 års ändringar i rege-

ringsformen handlar de fram till den 1 januari 1996 gällande reg-

om lerna om medlemskap i Svenska kyrkan.

I fråga andra trossamfund än Svenska kyrkan finns inte några

om särskilda regler för normgivningen. Föreskrifter om sådana trossamfund får meddelas i enlighet med regeringsformens allmänna bestämmelser. De är närmast att hänföra till föreskrifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden inbördes. Sådana föreskrifter meddelas genom lag, enligt 8 kap. 2 § regeringsformen.

överväganden

Vi föreslår

att normgivningsreglerna avseende Svenska kyrkan i regeringsfor-

-

mens Övergångsbestämmelser skall upphävas,

att det i stället förs in särskilda regler lagstiftning angående

- om

Svenska kyrkan och andra trossamfund i regeringsformens kapitel

om lagar och andra föreskrifter,

att det i sådan lag skall meddelas föreskrifter grundläggande

- av karaktär om Svenska kyrkans religiösa identitet, organisation, verksamhet och egendom, dvs. föreskrifter grunderna för

om Svenska kyrkan trossamfund, och

som

att föreskrifter om trossamfund skall beslutas i ordning - samma som gäller för riksdagsordningens huvudbestämmelser.

4.1 Nuvarande

normgivningsregler skall

upphävas

I våra direktiv sägs att normgivningsreglerna i Övergångsbestämmelserna till regeringsformen skall upphävas och att det i stället bör

tas in regler om normgivning angående Svenska kyrkan och andra trossamfund i 8 kap. regeringsformen. Av principbeslutet framgår dess-

utom att den rättsliga regleringen av trossamfundens förhållanden bör vara föremål för ett konstitutionellt skydd, syftar till säker-

som att ställa stabila förutsättningar för den särskilda verksamhet

som trossamfund bedriver utan att bereda samfunden rättslig särställning i

en andra hänseenden.

Föreskrifterna i punkt 9-13 i övergångsbestämmelserna till

regeringsformen har, som framgått direkt eller indirekt göra med

ovan, att normgivning avseende Svenska kyrkan. De bör därför upphävas i samband med relationsändringen. I den utsträckning det är erfor-

som derligt kommer bestämmelser att ersätta dessa. Vi återkommer till

nya

detta. Beträffande punkt 14 i Övergångsbestämmelserna och punkt 3 i övergångsbestämmelserna till 1976 års ändring i regeringsformen, förhåller det sig emellertid annorlunda. Punkt 14 behandlar statschefens trosbekännelse. Bestämmelsen

lyder:

Genom denna regeringsgfonn görs ändring i vad som hittills har gällt enligt 2 § i den äldre regeringvortnen.

Bestämmelsen i 2 § i den äldre regeringsformen, dvs. 1809 års

regeringsform, hade följande lydelse.

Konungen skall alltid den rena evangeliska läran, sådan som vara av den uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen samt Uppsala mötes beslut av år 1593 antagen och förklarad är.

1Malmgrens lagkommentar, Sveriges grundlagar, 2:a uppl. 1926, sägs följande angående uttrycket "alltid vara av" s. 5.

Bekännelse till den evangeliska läran år ett oeftergivligt villkor rena såväl för att kunna erhålla kronan jfr SO § 4, som för att kunna behålla den. Bekärmelsen år ett kompetensvillkor, vars bortfallande utan vidare medför rättslig oförmåga att utöva de konungsliga befogenhetema. Ett avfall bör alltså icke, såsom stundom sker, likställas med avsägelse, kronans förlust inträder oberoende konungens vilja en av att avgå och även där sådan vilja skulle saknas. Det blir statsrådets sak att tillse, huruvida det nämnda kompetensvillkoret är uppfyllt, och att vägra sin medverkan till att regeringsåtgårder utgå från en till regeringens förande inkompetent person.

Beträffande övriga delar bestämmelsen kan sägas dels att de ger ett av materiellt innehåll till kravet på statschefens trosbekännelse, dels att detta innehåll till övervägande del överensstämmer med de nu gällande reglerna Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära se Svenska om kyrkans författningssamling, SKFS, 1992:9. Det kan också konstateatt det inte är direkt uttalat att statschefen skall tillhöra Svenska ras

kyrkan.

Mot bakgrund det anförda är det uppenbart att punkt 14 i överav

gångsbestämmelserna inte handlar om normgivning. Vi återkommer

dock till frågan statschefens bekännelsekrav i avsnitt 4.5. om Punkt 3 i övergångsbestämmelserna till 1976 års ändringar i regeringsformen handlar de fram till den 1 januari 1996 gällande om reglerna medlemskap i Svenska kyrkan. Stadgandet har följande om

lydelse.

Överväganden 105

Bestämmelserna om medlemskap i Svenska kyrkan gäller hinder utan av 2 kap. 2 § i dess lydelse. nya

Föreskriften har närmast karaktär undantagsbestämmelse för den då av gällande regleringen. Eftersom medlemskapsreglerna har ändrats nu det automatiska medlemskapet har upphört fyller bestämmelsen - inte längre någon funktion. Vi föreslår därför att bestämmelsen skall

upphöra.

4.2 Nya gemensamma normgivningsregler

för alla trossamfund

När det gäller utformningen av en grundlagsbestämmelse om normgivning angående Svenska kyrkan och andra trossamfund, bör beaktas

att bestämmelsen skall ligga till grund för såväl den lagstiftning om trossamfund i allmänhet vi att föreslå den särskilda som avser som lagregleringen av Svenska kyrkans förhållanden. Vidare är det vikt av att bestämmelsen inte förhindrar generellt verkande civilrättslig eller

offentligrättslig lagstiftning, t.ex. arbetsrättslig lagstiftning, från att bli

gällande för trossamfunden. Av avgörande betydelse för utformningen

är emellertid att bestämmelsen skall innebära konstitutionellt

ett skydd

för trossamfunden och deras förhållanden. Det bör därför inte kunna

komma i fråga att riktade till trossamfund beslutas något normer av annat organ än Sveriges riksdag. Bestämmelsen bör mot bakgrund av detta vara formulerad på ett sätt otvetydigt slår fast särskilda som att föreskrifter Svenska kyrkan och andra trossamfund bara får beom slutas i form av lag, inte regeringsförordningar. Härigenom begenom tonas också att trossamfundens förhållanden är särskild vikt för det av allmänna.

4.3 Särskilda

regler om Svenska kyrkan

som trossamfund

I fråga om Svenska kyrkan kommer det att behövas begränsad en

reglering även efter relationsändringen. Enligt principbeslutet skall det

skapas en särskild lag Svenska kyrkan. Utgångspunkterna om är att lagen bara skall innehålla det som är principiellt viktigt och som ut-

trycker Svenska kyrkans karaktär samtidigt som Svenska kyrkan själv skall få reglera sina angelägenheter i största möjliga utsträckning. Detta innebär att lagen skall innehålla vissa grundläggande bestämmel-

Svenska kyrkans identitet och om kyrkans organisation. Grund-

ser om lagsbestämmelsen bör ge utrymme för en reglering av dessa frågor. Den bör emellertid också ge utrymme för att bestämma grunderna för Svenska kyrkans verksamhet och att besluta grundläggande regler om den kyrkliga egendomens ändamål. Vidare är det av vikt att utformningen inte lämnar något utrymme för en detaljerad reglering av lärofrågor och annat som kan sägas höra till troslivet och Svenska kyrkans

egna angelägenheter.

Som framgått innehåller övergångsbestämmelserna till den ovan nuvarande regeringsformen särskilda regler om lagstiftning angående Svenska kyrkan. Bl.a. uttalas att "Grundläggande föreskrifter om Svenska kyrkan trossamfund" meddelas i lag. Redan i 1809 års som regeringsform fanns det emellertid bestämmelser om kyrkolagstiftning. Allmän kyrkolag infördes då som ett nytt begrepp i grundlagen. Nånärmare anvisning innebörden av begreppet lämnades dock gon om inte. 1951 års Kyrkomöteskommitté SOU 1955:47 ansåg att kyrkolagsbegreppet innefattade, förutom 1686 års kyrkolag, de bestämmel-

ser som är av grundläggande betydelse för den kyrkliga organisationen

och verksamheten, dvs. kyrkliga angelägenheter av större vikt för kyrkan. Som framhållits tidigare, överfördes regleringen i 1809 års regeringsform i huvudsak oförändrad till den nya regeringsformen vid

grundlagsreformen.

l 1981/82:77 om formerna för den kyrkliga lagstiftningen prop. uttalades att med kyrkolag "förstås allmänt uttryckt sådan lag m.m. som omfattar grundläggande bestämmelser om kyrkans väsen, egendom, organisation och verksamhet" 6. Syftet med lagändringen, trädde i kraft den 1 januari 1983, var i första hand att anpassa som reglerna om kyrkolagstiftning till regeringsformens principer om normgivning. Samtidigt betonades vikten av att inte rubba förhållandet mellan staten och kyrkan. Kyrkans möjligheter till ett visst inflytande över lagstiftningen på det kyrkliga området skulle säkras genom dels grundlagsfäst rätt för kyrkomötet att yttra sig i viktigare lagstiften ningsfrågor, dels ett särskilt skydd mot förhastade beslut i fråga om grundläggande föreskrifter Svenska kyrkan som trossamfund. om - Den bestämmelsen punkt 9 st 1 fick följande lydelse. nya

Grundläggande föreskri er om Svenska kyrkan som och kyrkomötet orsamling valda ombud förtrossanztndSvens kyrkan om som en av

meddelas i lagen om Svenska kyrkan. Denna lag på sätt

samma som huvudbestämmelserna i riksdagsordningen. stf/Gaslagen stiftas

nnan skall yttrande av kyrkomötet inhämtas.

I den allmänna motiveringen s. 31 f. uttalade departementschefen i

fråga om fördelningen av normgivning mellan staten och kyrkan bl.a.

följande.

Till en början konstaterar ag att någon förändring inte har föreslagits

av kommittén i fråga om en lagstiftning i dag faller under 8 kap.

som regeringsformen och följaktligen inte är kyrkolags natur. Detta har

av inte föranlett några erinringar från remissinstansemas sida. Inte heller

jag anser att några förändringar bör vidtas i fråga denna lagstift-

om ning.

Jag övergår nu till frågan om riksdagens stiftningsområde beträffande sådana föreskrifter i da är kyr olags Jag

som av natur. anser att den framtida motsvarigheten l kyrkolagsområdet i största möjliga utsträckning bör begransas. Detta område bör enligt min

mening för det första omfatta föreskrifter i sådana ämnen enligt

som de nuvarande bestämmelserna i regeringsforrnen kräver lagens form.

För det andra och i den mån det inte sammanfaller med det

föregående bör enligt min mening området omfatta föreskrifter i

sådana ämnen där det statliga intresset väger över det kyrkliga.

Från nu angivna utgångspunkter jag till början att

anser en riksdagen bör besluta grundlä gande föreskrifter svenska kyrkan

om som trossamfund och om kyr omötet. Till lagstiftningsområdet bör

också höra föreskrifter om kyrkomötet, inte är grundläggande

som av karaktär, och föreskrifter medlemskap i svenska kyrkan. Vidare

om bör grundläggande föreskrifter prästerliga tjänster i svenska kyr-

om kan, om myndigheterna på stiftsplanet och den för kyrkliga

om

avsedda egendomen ligga inom riksdagens lagstiftningsom-

änålamål

rå e.

Den lag om Svenska kyrkan sedermera stiftades innehöll till över-

som

vägande del bestämmelser om kyrkomötet. Lagens två inledande

paragrafer är dock av intresse när det gäller att utröna betydelsen

av uttrycket grundläggande föreskrifter Svenska kyrkan

om som

trossamfund. I den första paragrafen fastslogs kyrkans religiösa

identitet: Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund. I

lagens andra paragraf bestämmelser kyrkans grundläggande

gavs om

organisationsstruktur. Föreskriften hade följande lydelse.

Genom sina församlingar upprätthåller Svenska kyrkan på

en demokratisk rund uppbyggd riksomfattande verksamhet.

Svenskakyrkans församlingar och stifismyndigheter

ansvarar lokalt och regionalt för kyrkans verksamhet. Om församlingarna och

stifismyndigheterna finns särskilda föreskrifter.

Begreppet grundläggande föreskrifter om Svenska kyrkan som trossamfund ingen tydlig definition när det infördes. Mot

gavs bakgrund innehållet i de ovan redovisade bestämmelserna i lagen

av

Svenska kyrkan, kan begreppet emellertid sägas ha omfattat beom

stämmelser angående kyrkans religiösa identitet och om den grundläggande organisationsstmkturen. De grundläggande föreskrifterna i

lagen Svenska kyrkan innehöll emellertid också en viss bestämning

om

kyrkans verksamhet. Bl.a. framgick det att verksamheten skulle av

riksomfattande och bygga på demokratisk grund. Det framgick vara också att verksamheten skulle vila på den evangelisk-lutherska bekärmelsen.

Vid lagändring som trädde i kraft den l januari 1992 se prop.

en 1990/91:67 mönstrades begreppet "lagen om Svenska kyrkan" ut ur

övergångsbestämmelserna till regeringsformen. Avsikten med lag-

ändringen var att möjliggöra införandet av den nu gällande kyrkola-

Bestämmelsen punkt 9 st 1 fick då sin nuvarande lydelse: gen.

Grundläggande föreskri Svenska kyrkan trossam nd och

er om som

kyrkomötet örsamling av valda ombud för Svens

om som en

kyrkan

meddelas i lag, som stifias på samma sätt som huvudbestämme erna i riksdagsordningen. Innan sådan lag stiftas skall yttrande från kyrkomötet inhämtas.

Det gjordes inga uttalanden som tyder på att någon ändring i sak skulle ha varit avsedd. De ovan angivna föreskrifterna i lagen om Svenska kyrkan har överförts till den gällande kyrkolagen i

nu huvudsak oförändrade. I propositionen 1991/92:85 angavs att de var

den särskilda karaktär som kräver såväl hörande av kyrkomötet av som särskilt beslutsförfarande i riksdagen.

Den gjorda genomgången visar att begreppet "grundläggande föreskrifter om Svenska kyrkan som trossamfund" innefattar regler om religiös identitet och om organisationsstruktur. Det skall framhållas att uttrycket organisationsstruktur skall förstås i vid bemärkelse. Den lag

Svenska kyrkan stiftades med stöd i begreppet innehöll om som

nämligen grundläggande regler både om den egentliga organisationen

och kyrkomötet och dess beslutsfattande. Mycket talar för att ock-

om så grundläggande bestämmelser om den kyrkliga verksamheten omfattas begreppet "grundläggande föreskrifter om Svenska kyrkan

av

trossamfund". Eftersom vi avser att föreslå en lagreglering av de som

olika kyrkliga nivåernas grundläggande uppgifter, framstår det som lämpligt att utformningen av den nya grundlagsbestämmelsen nära

ansluter till den gällande formuleringen. Bestämmelsen måste emel-

nu

lertid också kunna utrymme för en grundläggande reglering i lag ge den kyrkliga egendomen, framför allt i fråga om till vilka ändamål av egendomen och dess avkastning skall användas. Beträffande den kyrkliga egendomen föll regleringen under begreppet i 1809 års regeringsform. Även vid införandet

kyrkolag av

den nuvarande regeringsformen ansågs regleringen av den kyrkliga egendomen höra hemma under detta begrepp. När reglerna om kyrko-

lagstiftning anpassades till regeringsformens principer om normgivning

prop. 1981/82:77, utmönstrades begreppet kyrkolag ur regerings-

se

formen. Föreskrifter den kyrkliga egendomen placerades i tredje om stycket i punkt Grundläggande föreskrifter om den kyrkliga egendom avsedd för Svenska kyrkans verksamhet fick bara som var meddelas i lag; dock först efter det att yttrande hade inhämtats från kyrkomötet. I fråga föreskrifter innebar ändring av det om som ändamål för vilket egendomen var avsedd, krävdes dessutom samma lagstiftningsförfarande som beträffande lagen om Svenska kyrkan. Den kyrkliga egendomens ändamålsbestämning fick sålunda ett särskilt konstitutionellt skydd. Den nuvarande lydelsen av punkt 9 innehåller i princip motsvarande föreskrifter. Begreppet kyrkolag omfattade således grundläggande regler om kyrkans väsen religiösa identitet, organisation, verksamhet och egendom, medan begreppet "grundläggande föreskrifter om Svenska kyrkan trossamfund" i dagsläget bara omfattar de tre förstnämnda som delarna inte föreskrifter om den kyrkliga egendomen. Att föremen skrifter normgivning avseende den kyrkliga egendomen inte inneom fattades i sistnämnda begrepp hade flera orsaker. Departementschefen ansåg för det första att frågorna den kyrkliga egendomen inte om kunde "anses vara av så grundläggande betydelse för kyrkans väsen eller så utpräglat inomkyrklig natur, att de motiverar ett avsteg från av regeringsformens principer om lagstiftning" prop. 1981/82:77 s. 31. För det andra poängterade departementschefen sambandet mellan reglerna den kyrkliga egendomen, vilken till stor del består av fast om egendom, och lagstiftningen om fast egendom i allmänhet. För det tredje betonades i propositionen den kyrkliga egendomens samband

med prästerskapets privilegier, främst skyddet för att egendomen

används för de ändamål den ursprungligen varit avsedd för. som Enligt departementschefen det statliga intresset på detta område var sådant att normgivningen i sin helhet borde ligga hos staten. Den reglering Svenska kyrkans förhållanden som vi har till av uppgift att föreslå skall, som nämnts, bara innehålla det som är principiellt viktigt för kyrkan. I direktiven sägs beträffande den kyrk-

liga egendomen, att det kan finnas behov några grundläggande av regler. Det skall således inte fråga någon detaljerad vara om mera reglering av egendomsfrågorna. Med beaktande detta och av mot bakgrund vad anförts framstår det naturligt av som ovan, som att grundläggande regler om Svenska kyrkans religiösa identitet, organisation, verksamhet och egendom hänförs till enhetligt begrepp i ett likhet med vad som får ha gällt före den 1 januari 1983. Det anses skall också påtalas att egendomsfrågorna har ett mycket nära samband

med frågorna om identitet, organisation och verksamhet. Egendomen och dess avkastning skall nämligen användas det trossamfund av som har den religiösa identitet som framgår lagen Svenska kyrkan. av om Detta trossamfunds organisation, grunddrag framgår lagen, vars av skall bedriva en verksamhet är förenlig med den grundläggande som regleringen i samma lag, med hjälp egendomen och dess av av-

kastning.

Vi har ovan konstaterat att utformningen den grundlagsbeav stämmelse som skall ligga till grund för den särskilda lagen Svensom ka kyrkan bör utformas i anslutning till den nuvarande formuleringen i punkt 9 i regeringsformens Övergångsbestämmelser. Vidare har vi konstaterat att ett enhetligt begrepp bör användas för den reglering

som blir aktuell. Med utgångspunkt från detta och med hänsyn till att regleringen skall syfta till att karakterisera grunddragen hos trossamfundet Svenska kyrkan, vi att de särskilda föreskrifter anser om Svenska kyrkans förhållanden behöver finnas efter relationssom ändringen kan sammanfattas under begreppet "föreskrifter grundom erna för Svenska kyrkan som trossamfund". Sammanfattningsvis anser vi således att den grundlagsbenya stämmelsen för det första skall slå fast att särskilda föreskrifter om Svenska kyrkan och andra trossamfund bara får beslutas i form lag. av För det andra att det i sådan lag skall meddelas föreskrifter grundav läggande karaktär om Svenska kyrkans religiösa identitet, organisation, verksamhet och egendom, dvs. föreskrifter grunderna för om Svenska kyrkan trossamfund. som

4.4 Samma för riks-

beslutsordning som

dagsordningens huvudbestämmelser

Det nu gällande grundlagsskyddet avseende Svenska kyrkan innebär för det första att regler är grundläggande betydelse för som av

Svenska kyrkan och kyrkans verksamhet bara får beslutas i form av lag och för det andra att de viktigaste reglerna bara får beslutas i av den ordning är föreskriven för ändringar huvudbestämmelserna som av i riksdagsordningen. Argumenten för denna reglering angavs vid införandet bl.a. att de grundläggande bestämmelserna om Svenska vara kyrkan borde ett särskilt skydd mot förhastade beslut och att avges görande ändringar bara borde få genomföras om en stabil majoritet bland väljarna godtog dem prop. 1981/82:77 s. 21. Den nuvarande ordningen i sig betydande garanti för rymmer en de grundläggande bestämmelserna Svenska kyrkan inte skall att om utsättas för återkommande ändringar. Svenska kyrkan skall även efter relationsändringen ha ett starkt konstitutionellt skydd. Detta skydd skall i princip utformat på motsvarande sätt som det nuvarande vara konstitutionella skyddet. Det framstår emellertid lämpligt att den som garanti sådant särskilt skydd innebär görs tillämpligt även i som ett förhållande till andra trossamfund än Svenska kyrkan. Vi föreslår därför att alla de föreskrifter som avses i den nya grundlagsbestämmelsen bara skall få beslutas i den ordning som gäller för riksdagsordningens huvudbestämmelser. Det särskilda skydd för trossamfunden våra förslag innebär, som uttryck frågan trossamfunden och deras förhållanden är ger för att om

stor betydelse allmän synvinkel. Enligt vår uppfattning måste

av ur därför innehållet i de lagar stiftas med stöd av dessa normgivsom ningsbestämmelser tillkommet för att tillgodose viktiga anses vara allmänna intressen.

4.5 Bekännelsekrav för statschefen

Statschefens anknytning till Svenska kyrkan sker i dag genom att regeringsformen förpliktar statschefen att bekänna den "rena evangeliska läran" och statschefens särskilda ansvar för genom Hovförsamlingen. Frågan bekännelsekrav för statschefen är inte aktualiserad i - om denna utrednings direktiv men bör ändå belysas. Vi avstår från att lämna något eget förslag. -

112 överväganden

4.5.1 Nuvarande förhållanden

Sveriges och Svenska kyrkans historia har århundradena blivit genom tätt förenade med varandra och med konungen. Hovförsamlingen och

Hovkonsistoriet är på gang integrerade delar Svenska

en av kyrkan

och delar av Hovet. Den historiska reform fattade

som riksdagen

beslut om den 8 december 1995 förändrar denna relation. Det är mot

den bakgrunden som nuvarande förutsättningar, möjligheter och problem skall ses.

Som vi berört tidigare stadgas det i 1809 års regeringsform att konungen alltid skall "vara den evangeliska läran den uti av rena som den oförändrade augsburgiska bekännelsen Uppsala mötes beslut samt av år 1593 antagen och förklarad är." En motsvarande bestämmelse

för prinsar och prinsessor togs in i 1810 års

successionsordningen

4 §:

Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall den evangeliska läran, sådan den, vara av rena som uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, Up sala samt mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, salu skola ock a prinsar och prinsessor det kungl. huset uppfödas i lära och av samma inom riket. Den kungl. familjen sig till lära av som samma bekänner, vare från all successionsrätt utesluten.

Under århundradenas lopp, alltsedan reformationen fick genomslag i

vårt land, har successivt de tre maktsfárerna och

stat, konung kyrka

var för sig definierats allt tydligare så de går - att nu att urskilja som

egna storheter. Mot bakgrund det historiska sambandet mellan dem, av innebär beslutet förändrade relationer mellan och om stat kyrka att

statschefens relation till kyrkan också blir aktualiserad.

Hovförsamlingen

Hovförsamlingens karaktär och ställning icke-territoriell som en

församling inom Svenska kyrkan framgår 4 kap. 2 § av kyrkolagen.

Dess anknytning till den kyrkliga organisationen är i inte helt

övrigt

klarlagd. Av historiska skäl är Hovförsamlingen med sitt konsistorium

knutet till statschefen. Redan under Johan III:s tid

omnämns kyrkoher-

de på Stockholms slott först under Karl IX men växte en mer avgränsad ordning fram. Till Riksdagen år 1600, när han ännu var hertig, hade han utarbetat ett eget handboksförslag awisades som av prästestándet. Den utgavs dock år 1602 den blivande

som konungens

egen handbok. Den användes i Hovförsamlingen antogs aldrig

men av kyrkan. Regenten hade exklusiv beslutanderätt över "sin" församling. År 1613 Johannes Rudbeckius

utsågs till hovpredikant och år 1645

utfärdade drottning Kristina särskild reglering Hovförsamlingen.

en av Hovpredikanten blev överhovpredikant och fick det övergripande ansvaret för församlingens verksamhet. Axel Oxenstierna oroades över att Hovet hade en egen ordning och inte följde kyrkans. Under Karl XI:s tid anpassades Hovets ordningar till kyrkans och klyftan mellan de olika liturgierna minskades.

Hovförsamlingen är idag en del av Svenska kyrkan är också

men en del av Hovet. Den följer de speciella kollektdagar och liknande som beslutas av kyrkomötet, på samma sätt alla andra försam-

som lingar i Svenska kyrkan. Församlingen är också medlem i Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund.

I 1809 års regeringsform föreskrevs att Hovet stod under konungens enskilda styrelse 48 §. Den nuvarande regeringsformen innehåller inga regler i ämnet det förutsätts det tidigare

men att som var stadgat fortfarande gäller. Hovförsamlingen församling inom

är en Svenska kyrkan som inte tillhör något stift. I organisatoriskt hänseende tillhör den närmast Hovet jfr Göransson, Svenska kyrkorätt

- en översikt, s. 162.

I 32 kap. 1 § kyrkolagen sägs att föreskrifterna i 32-35 kap. skall

tillämpas på prästtjänster i stiftssamfälligheter och andra pastorat än

Hovförsamlingen, i 37 kap. 1 § sägs att föreskrifterna i kapitlet, dvs. föreskrifterna om den kyrkomusikaliska verksamheten, inte skall tillämpas på Hovförsamlingen och i 42 kap. 2 § sägs att föreskrifterna i kapitlet, dvs. föreskrifterna om Kyrkofonden, inte skall tillämpas på Hovförsamlingen. Detta kan tolkas så att kyrkolagens övriga bestämmelser är tillämpliga på Hovförsamlingen, vilket i så fall innebär att Hovförsamlingen i nuvarande ordning inte står under statschefens enskilda styrelse. En sådan tolkning har stöd också i förarbetena till kyrkolagen se prop. 1991/92:85 s. 54 ff..

Härtill kommer att Hovförsamlingen är kyrklig kommun och

en att det finns lagstiftning vilka får tillhöra denna församling. Att

om som

alla kyrkolagens bestämmelser inte är tillämpliga på Hovförsamlingen

kan inte givet ge som resultat att Hovförsamlingen är något annat än en organisatorisk del av trossamfundet Svenska kyrkan. Hovförsamlingen är en av Svenska kyrkans församlingar har viss

men en

specialreglering.

Hovkonsistoriet

Gustav Adolf beslutade år 1621 att inrätta ett kungligt konsistorium vid sidan av rikets övriga domkapitel. Fältpräster var underställda detta Fältkonsistorium liksom all militär personal. Exakt när ett särskilt Hovkonsistorium inrättades går inte att säga. En kunglig instruktion för detta utfärdades år 1681, men redan från år 1662 anses Hovförsamlingen ha kommit att tillhöra Hovkonsistoriet se prop. 1991/92:85 s. 58. Det krigs- och försvarsrelaterade Fältkonsistoriet avskaffades år 1903 men Hovkonsistoriet behölls. Hovkonsistoriet är i dag en statlig förvaltningsmyndighet på en nivå motsvarande stiften och har samma befogenheter med avseende på Hovförsamlingen som domkapitlen har mot församlingarna. Hovkonsistoriets ledamöter utses av konungen.

Kyrkoberedningen

I Kyrkoberedningens slutbetänkande, Staten och trossamfunden SOU 1994:42. behandlades frågan om det bekännelsekrav som ställs på konungen. Beredningen noterade att de särskilda bekännelsekrav som ställs på konungen som statschef borde ses mot bakgrund av att bestämmelserna rörande kyrkotillhörigheten fortsättningsvis föreslogs bli en helt inomkyrklig fråga.

Kyrkoberedningen hänvisade till att 1992 års kyrkomöte enades kring ett principuttalande i vilket det framhölls att kyrkotillhörigheten alltid är relaterad till dopet. Kyrkomötet framhöll vidare att Svenska kyrkan är ett nådessamfund som står i en folkkyrklig tradition och fann det avgörande att identiteten som trossamfund får komma till

uttryck i regleringen av kyrkotillhörigheten. Kyrkotillhörighetsreglerna

får inte förknippas med tvång och det är "stötande för kyrkan som nådessamfund om gällande tillhörighetsregler kan uppfattas på det sättet".

Med hänsyn till denna förändring torde tidpunkten vara nådd, framhöll Kyrkoberedningen, att de bestämmelser om konungens särskilda förpliktelser i fråga om bekännelse, och därmed i realiteten tillhörighet till Svenska kyrkan, som finns i punkt 14 övergångsbestämmelserna till regeringsformen och i fråga om prinsar och

prinsessor i 4 § successionsordningen borde ändras.

-

Kyrkoberedningen hade vid överläggningar med företrädare för Svenska kyrkan tagit upp frågan om konsekvenserna för Svenska

kyrkans del av en ändring av de regler som rör statschefens bekännelse. Från Svenska kyrkans sida underströks att en ändring av det slag som beredningen föreslog inte kommer att leda till någon förändring i den förtroendefulla relation som finns mellan konungen och Svenska kyrkan.

Vid remissbehandlingen av betänkandet stöddes förslaget i huvudsak. Juridiska fakulteten i Lund ställde sig dock i huvudsak negativ till förslaget. Riksmarskalksämbetet framhöll att mot "en förändring av hittills gällande förhållanden talar å andra sidan den månghundraåriga traditionen av nära förbindelse mellan Konungen och Svenska kyrkan, en relation som alltfort tillmäts stor betydelse både av och för de båda parterna". Mot bakgrund av detta ville Riksmarskalksämbetet inte motsätta sig Kyrkoberedningens förslag men önskade samtidigt påtala "att de nuvarande starka banden mellan monarken och Svenska kyrkan av Konungen bedöms så betydelsefulla, att de såvitt nu kan överblickas kommer att utgöra en mycket tungt

- vägande faktor vid Konungens och hans successionsberättigade familjemedlemmars personliga ställningstagande till sin och sina barns trostillhörighet".

4.5.2 överväganden

I våra direktiv aktualiserades inte frågan om statschefens ställning i en situation med förändrade relationer mellan staten och trossamfundet Svenska kyrkan. Vi vill dock föra fram ytterligare några aspekter på saken.

Monarkin har folkets stöd

Historiskt har statschefens ställning i hög grad knutits till den dominerande religionen/samfundet. Även den monopolkultur

om som en gång gällde i vårt land i hög grad ersatts av det moderna pluralistiska samhället, har fortfarande en majoritet av det svenska folket valt att behålla sin tillhörighet till Svenska kyrkan. Även med de förändrade tillhörighetsregler som nu gäller med dopet som den normala vägen

i kyrkan, har undersökningar gjorts visar att majoritet

som en av folket under överskådlig tid kommer att tillhöra Svenska kyrkan. Mycket talar därför för att den starka knytningen mellan statschefen

och trossamfundet Svenska kyrkan skulle uppfattas mer ett ut-

som tryck för den starka förbindelsen mellan folket och statschefen och deras gemensamma kyrkotillhörighet än uppfattas som ett otidsenligt krav den svenske statschefen.

Successionsrättens knytning till bekännelsekravet och markeringen att prinsar och prinsessor av det Kungliga Huset skall uppfödas inom samma lära torde därför väl svara mot de förväntningar svenska

som folket har på sitt kungahus. Om denna paragraf i successionsordningen upphävs, enligt Kyrkoberedningens remissbehandlade förslag, torde den kontinuitet som präglar vårt nuvarande system i formell mening upphävas.

Det är inte trossamfundet Svenska kyrkan som i grunden kan eller skall reglera ett förhållande som mer hör hemma i ett konstitutionellt sammanhang. Under överskådlig tid kan det vara lämpligt att en konstitutionell reglering stadfäster statschefens religiösa tillhörighet och att detta görs på ett sätt som står i överensstämmelse med såväl tradition som majoritet.

Statschefen och Hovförsamlingen

Hovförsamlingen är inte inordnad under något enskilt stift och tillkom på initiativ av konungen. Församlingen är erkänd Svenska kyrkan

av genom regleringen i kyrkolagen som också i övrigt reglerar förhållandena till icke-territoriella församlingar. Vissa undantag råder dock för Hovförsamlingen. Det är ämbetsbärare i Svenska kyrkan som

betjänar församlingen. Överhovpredikanten och Hovförsamlingens

pastor är inte anställda av Hovförsamlingen utan är befattningshavare inom hovstaterna. Men respektive präst är samtidigt underställd domkapitlet i det stift där prästen har sin hemvist. Medlemmarna i Hovförsamlingen utgörs, förutom medlemmarna Kungliga

av av Huset, av de som tillhör Svenska kyrkan och tjänstgör vid Kungliga Hovstaterna och Kungliga Staberna. Hovförsamlingen har dock en speciell relation till Svenska kyrkan genom bland annat statschefens

speciella förhållande och inflytande i denna församling.

Det blir inte längre statens uppgift att reglera förhållanden angående Hovförsamlingen och Hovkonsistoriet. Däremot kan staten även fortsättningsvis, baserat på de historiska skäl här anförts,

som avstå från att förändra de konstitutionella förhållanden råder för

som statschefen.

Trossamfundet Svenska kyrkan har, som vi visat, en gemensam historia med landets statschef. Även då statschefens formella ställning försvagats har denna förbindelse bestått. Med Hovkonsistoriet och Hovförsamlingen finns det historiskt starka formella band mellan trossamfundet Svenska kyrkan och statschefen. Om Statschefen även i fortsättningen har konstitutionellt reglerad religionstillhörighet och den knyts till successionsordningen för tronarvingar kan statschefens nuvarande ställning i förhållande till Hovförsarnl ingen och Hovkonsistoriet bevaras. Det hindrar inte att Svenska kyrkan tillsammans med statschefen väljer att reglera förhållandet i den nya situationen så att Hovförsamlingen t.ex. införlivas i ett stift. En sådan reglering kan ske inom för trossamfundet Svenska kyrkan efter år 2000. Frågan ramen bör beredas inom för det inomkyrkliga utredningsarbetet. ramen

statschefens religionsfrihet

Statschefen särställning i det svenska samhället vilket visar sig har en i t.ex. straffrättslig immunitet, statschefen kan inte åtalas för sina gärningar 5 kap. 7 § regeringsformen. Dessa särbestämmelser är inte avsedda att i första hand särbehandla en individ i samhället utan utgör grund för de speciella konstitutionella förhållanden under vilka en statschef lyder. En lagföring statschefen skulle kunna medföra att av statens anseende skadades. Från statsrättslig synpunkt ter det sig inte naturligt att göra statschefens trosbekännelse eller trossamfundsanknyt-

ning till en privat samvets- eller religionsfrihetsfråga som Kyrkobered-

ningen gjort.

Det är inte heller ovanligt att en nation med monarki kan, ofta av historiska skäl, uttrycka en särskild relation till en speciell religion eller denomination. Det är heller inte ovanligt att vissa ämbeten är förbundna med särskilda krav, som måste vara uppfyllda för att behörighet till ämbetet skall finnas, t.ex. tillhörighet till ett trossamfund. Som ett exempel kan nämnas föredragande statsråd då regeringen avgör vissa ärenden rörande Svenska kyrkan. Också andra funktioner kan ha sådan formell relation till ett trossamfund. Det är därför en en naturlig regel att en biskop, präst eller liknande i ett trossamfund med avseende på ämbetet är knutna till ett speciellt trossamfund utan att det i övrigt kan betraktas som en inskränkning i en individs rät-

tigheter i fråga om religionstillhörighet. Individens religionsfrihet upp-

nås genom att han eller hon lämnar sitt ämbete.

Beslutet om ändrade relationer mellan staten och trossamfundet Svenska kyrkan är i princip inte beroende vilka krav ställs på

av som statschefen. Reformen i sig utgör således inget hinder mot det

att nuvarande bekännelsekravet för statschefen kvarstår.

Vi avstår från att lägga fram något eget förslag i frågan det

om grundlagsreglerade bekännelsekravet på statschefen.

LAGSTIFTNING OM TROSSAMFUND

I ALLMÄNHET

5 Nuvarande förhållanden

För närvarande saknas det möjlighet för alla trossamfund att bedriva verksamheten i en rättslig form som är avpassad efter deras syn på sig själva och efter deras speciella förhållanden.

Åtskilliga trossamfund är verksamma i landet vid sidan av Svenska kyrkan. Det stora flertalet av dessa samfund är kristna. Här finns evangeliska kyrkor, t.ex. Svenska Missionsförbundet, Pingströrelsen, Svenska Baptistsamfundet och Frälsningsarmén, men även t.ex. Romersk-katolska kyrkan och olika ortodoxa kyrkor. Det finns också trossamfund med annan bekännelse än den kristna, t.ex. judiska och muslimska.

Vissa trossamfund har varit verksamma i Sverige under lång tid. Bl.a. judiska församlingar fick redan under 1700-talet möjlighet att verka i landet. Flertalet evangeliska kyrkor har sina rötter i den nyevangeliska väckelsen under 1800-talets senare hälft. Den romerskkatolska kyrkan, de ortodoxa kyrkorna och de icke-kristna trossamfunden har vuxit sig stora i samband med de senare decenniernas

invandring. i Efter 1951 års religionsfrihetsreform har några rättsliga hinder mot

att bilda trossamfund eller att här etablera ett internationellt trossamfund inte förelegat. Någon särskild rättslig form för trossamfunden har emellertid inte erbjudits. För att fungera praktiskt i samhället, exempelvis vid köp av fastighet eller vid anställande av personal, har trossamfunden tvingats använda sig av de rättsliga former som stått till buds.

Bland de väckelserörelser som växte fram under 1800-talet och början av 1900-talet, blev det för många naturligt att organisera sin verksamhet som en ideell förening. Denna associationsform passade väl för dessa rörelser där demokrati och delaktighet var naturliga delar

av självbilden.

122 Nuvarande förhållanden

Med den ökning av antalet trossamfund är verksamma i landet som har problemen blivit alltmer påtagliga. Vissa trossamfund har i enlighet med sina traditioner en självbild som inte naturligt kan kombineras med de tillgängliga associationsformerna. Med kyrkosyn en där betoningen på ämbetsbärarna är stark främst biskopar samt påve eller patriark och där strukturen i övrigt är hierarkiskt uppbyggd, passar den svenska föreningsmodellen dåligt. Vissa trossamfund har därför funnit det nödvändigt att använda stiftelseformen. Andra trossamfund, även bland frikyrkorna, har på motsvarande sätt en struktur med omfattande regelverk som inte utan problem kan anpassas till strukturen hos den ideella föreningen. Muslimska organisationer i Sverige har följsamt organiserat sig som ideella föreningar med centrala organisationer och lokala föreningar. I muslimska länder är individernas delaktighet omfattande, men organisationen tar där inte fasta former på det sätt som behövt ske här i landet. Vanligtvis är det by eller ett grannskap en som tillsammans tar ansvaret för att bygga lokal moské. Staten sänder en sedan en andlig ledare, en imam, till den lokala moskén och svarar

också huvudsakligen för finansieringen dennes tjänst. Någon juri-

av disk person i svensk mening formas normalt inte, den folkliga men förankringen och delaktigheten är stor. Den religiösa verksamheten avgränsas inte heller från andra delar samhällslivet och den lokale av imamen är ansvarig såväl för religiösa ritualer t.ex. religiöst korrekt slakt, halalslakt för vissa samhällets domar- och medlarfunk- - som av tioner. Medlems- eller tillhörighetsbegrepp för den religiösa tillhörigheten går inte att skilja från kulturtillhörigheten eller den nationella identiteten. Buddhistiska organisationer skiljer sig i hög grad från dem vi är vana vid i den kristna kulturen. l flera buddhistiska kulturer finns inga

medlems- eller tillhörighetsbegrepp. Religionen utövas främst

av munkar eller nunnor och det finns exempel där redan enda kan en nunna betraktas som ett trossamfund med ett specifikt uppdrag: att bygga ett tempel och erbjuda buddhister, och alla andra vill delta, plats som en för andliga övningar. Nunnan får enligt sin tro bara leva på gåvor som lämnas frivilligt till henne och hennes privata liv går inte att särskilja från trossamfundets. Vid sidan av de stora världsreligionernas trossamfund finns det andra organisationer inte lika självklart kan uppfattas trossom som samfund. Successivt har andra trossamfund vid sidan Svenska kyrkan getts av olika former av erkännande från statens sida. Så har t.ex. åtnumera

Nuvarande förhållanden 123

skilliga trossamfund vigselrätt. Trossamfund har också rätt att anordna enskild begravningsplats. Sedan år 1972 har vidare statsbidrag till lokaler och verksamhet i övrigt utgått till andra trossamfund än Svenska kyrkan. Bidrag utgår numera till alla större trossamfund utanför Svenska kyrkan. För budgetåret 1995/1996 anslogs 94,5 miljoner kronor till sådana bidrag, varav 63,5 miljoner kronor avsåg tiden juli 1995 juni 1996. För budgetåret 1997 har ett ramanslag om

- 57,3 miljoner kronor beslutats.

6 Allmänna

överväganden

Vår uppgift är att föreslå en reglering som ger trossamfunden möjlighet att i formellt och rättsligt hänseende uppträda just som trossamfund. Detta skall ske genom att det skapas en särskild rättslig form för trossamfund. Vi anser att utgångspunkterna för en sådan reglering bör vara

att så många trossamfund möjligt skall kunna använda sig - som av den nya rättsliga formen för sin verksamhet, och

att regleringen inte skall påverka möjligheterna att bedriva verksamheten för övriga trossamfund.

6.1 m.m.

Utgångspunkter

Utredningen har bl.a. till uppgift att lämna förslag till reglering

en av trossamfundens rättsliga ställning, som syftar till att goda arbetsför-

ge utsättningar och så likvärdiga förhållanden som möjligt för olika trossamfund. Avsikten är att alla trossamfund skall ges en möjlighet att i formellt och rättsligt hänseende uppträda just som trossamfund. Detta skall, enligt våra direktiv, ske genom att det skapas en särskild rättslig form för trossamfund.

En utgångspunkt bör vara att den föreslagna regleringen skall möjliggöra för det stora flertalet de i Sverige i dag verksamma

av trossamfunden att använda den rättsliga formen för sin verksam-

nya het. Samtidigt som också eventuellt nytillkommande religiösa rörelser givetvis bör ha möjlighet att använda sig av rättsfiguren. Att begränsa möjligheterna att använda sig av den nya rättsliga formen för vissa trossamfund med hänvisning till deras religiösa åskådning, skulle med största sannolikhet anses strida mot Europakonventionens artikel

om religionsfrihet och den rättspraxis som utvecklats med stöd av denna. Det skulle definitivt strida mot konventionens andemening. Eftersom

126 Allmänna överväganden

det inte är tillåtet att stifta lagar som strider mot Europakonventionen se 2 kap. 23 § regeringsformen, är det inte heller möjligt att utestänga vissa trossamfund från det rum som den nya rättsliga formen ger. Sammantaget innebär detta att de krav som samfunden måste uppfylla för att kunna begagna sig av den nya rättsliga formen inte får ställas alltför högt.

En ytterligare utgångspunkt bör vara att den föreslagna regleringen inte skall påverka möjligheterna att bedriva verksamheten för de trossamfund som av en eller annan anledning kommer att stå utanför regleringen. Det är inte heller rimligt att sådana trossamfund skall förlora sina nuvarande rättigheter/förmåner rätt att anordna enskild

begravningsplats, vigselrätt, statsbidrag etc. enbart av det skälet att

de inte kan eller vill använda sig av den nya rättsliga formen.

Ur de enskilda trossamfundens synvinkel torde den nya regleringen innebära en möjlighet att bejaka det man redan är, en möjlighet att även i juridiska sammanhang få uppträda i enlighet med sin självförståelse. En förutsättning för detta är givetvis att trossamfundet för sig självt har klargjort hur det är organiserat.

Organisationsstrukturen hos de olika trossamfunden är mycket skiftande. Det stora flertalet av dem bedriver dock den övervägande delen av sin verksamhet på lokal nivå med samarbets- eller överordnade organ på regional och/eller nationell nivå. Bland trossamfunden finns det vissa samfund som mycket tydligt är byggda uppifrån med starka auktoritära inslag och som i princip saknar medlemsstyre. Andra

sam-

fund har en klart kongregationalistisk uppbyggnad, dvs. en uppbygg-

nad där de lokala organens självbestämmanderätt och oberoende är tydligt framträdande. Det finns också trossamfund som har en mer blandad organisationsstruktur där beslutanderätten hos regionala och/ eller nationella organ är tydlig i vissa frågor samtidigt som organen på lokal nivå har en väl utvecklad självbestämmanderätt inom andra områden. Dessa olikheter mellan trossamfunden torde ha sin grund i skillnader i kyrkosyn, men också i de skiftande samhällsförhållanden som rått vid tidpunkten för bildandet av de skilda samfunden. Oberoende av detta är det vår uppfattning att samtliga dessa organisationsstrukturer skall kunna rymmas inom den nya rättsfiguren. Detta innebär bl.a. att det nya rättssubjektet kan komma att bestå av flera juridiska personer. Inom associationsrätten är dock detta inte någon helt ovanlig situation, exempelvis inom det arbetsrättsliga området har det sedan länge förekommit att skilda organisatoriska nivåer inom en förening var för sig tillerkänts rättskapacitet se t.ex. rättsfallet NJA 1936 s. 672.

Allmänna överväganden 127

För att ett system där ett rättssubjekt kan bestå flera juridiska

av personer skall kunna inordnas i och fungera inom rättsordningen, är det av yttersta vikt att samfundets organisationsstruktur klart framgår av stadgar, kyrkoordning eller liknande handlingar och att denna organisationsstruktur enkelt kan komma till tredje mans kännedom. Vi återkommer till detta i samband med att vi närmare diskuterar vilka krav som skall ställas för att ett religiöst samfund skall kunna få utnyttja sig av den nya rättsliga formen för sin verksamhet.

Det bör också påpekas att flera av de trossamfund som för närvarande är verksamma i Sverige bedriver hela eller delar sin

av verksamhet genom stiftelser. Det kan förhålla sig så att de har dels

en stiftelse som förvaltar viss egendom, dels eller mindre

en mer formaliserad ideell förening som sköter den religiösa verksamheten. Vi förutsätter att staten ser välvilligt på eventuella permutationsansökningar från dessa trossamfund, syftet är att föra över egendomen

om till den nya rättsliga formen.

6.2 En om trossamfund

lag

Vi föreslår

att religionsfrihetslagen upphävs, -

att en särskild lag om trossamfund utfärdas, och -

att den nya lagen skall innehålla dels vissa allmänna bestämmelser om religionsfrihet m.m. som gäller alla trossamfund, dels särskilda föreskrifter om en ny rättslig form för trossamfund.

Den reglering av trossamfundens rättsliga ställning diskuterat

som i det föregående, anser vi bör placeras i en särskild lag trossam-

om fund. En förutsättning för sådan reglering är att begreppet

en trossamfund ges en tydlig innebörd. För närvarande finns definition

en

av begreppet i religionsfrihetslagens fjärde paragraf andra stycket.

I lagen finns det också vissa allmänna bestämmelser enskildas rätt

om till religionsutövning. Enligt vår uppfattning framstår det emellertid som betydligt lämpligare att begreppet trossamfund definieras i en lag som behandlar trossamfundens förhållanden än i lag där enskildas

en rätt till religionsutövning regleras. Bestämmelsen i religionsfrihetslagen bör därför upphävas.

128 Allmänna överväganden

Religionsfrihetslagens tre första paragrafer innehåller bestämmelser om enskildas rätt till religionsutövning, vilka numera har sin motsvarighet i regeringsformen. Nuvarande 1 §religionsfrihetslagen,

som ger var och en rätt att fritt utöva sin religion, 2 enligt vilken det står var och en fritt att för religiös gemenskap delta i sammankomst och sammansluta sig med andra, och 3 enligt vilken några andra hinder för offentlig gudstjänst inte gäller än de som finns för allmän sammankomst i övrigt, täcks alla av bestämmelser i 2 kap. l § regeringsformen. I samband med en reform på stat-kyrkaområdet framstår det därför som befogat att upphäva även dessa bestämmelser.

Den fjärde paragrafen i religionsfrihetslagen första stycket innebär att varje trossamfund måste ge möjlighet till utträde för den

som tillhör trossamfundet. Om några utträdesregler inte finns för ett trossamfund, följer det av allmänna rättsgrundsatser att utträde ändå kan ske. Skulle ett trossamfund enligt sina stadgar eller liknande grunddokument ha en bestämmelse om att utträde inte kan ske, är den regeln

på grund av den nu behandlade paragrafen utan verkan. Bestäm- - melsen medför således ett skydd för den enskilde i förhållande till trossamfunden. Regeringsformens motsvarande bestämmelse 2 kap. 2 § innebär att den enskilde gentemot det allmänna är skyddad mot tvång att tillhöra trossamfund. Det finns således inte oväsentlig

en skillnad i sak mellan bestämmelserna. Enligt vår uppfattning finns det därför skäl för att lagstiftningen även fortsättningsvis skall innehålla en bestämmelse med ett sådant skydd för den enskilde i förhållande till trossamfunden.

Övriga bestämmelser i religionsfrihetslagen är numera upphävda. Vi anser därför att religionsfrihetslagen skall upphävas. De bestämmelser i den lagen som alltjämt har ett berättigande bör föras över till den lag om trossamfund som vi föreslår skall stiftas.

En lag som reglerar trossamfundens förhållanden kommer att innehålla särskilda bestämmelser om det förfarande skall möjlig-

som göra för trossamfunden att erhålla den särskilda rättsliga ställning som erbjuds. Vidare kommer en sådan lag bl.a. att innehålla föreskrifter om rätten till uppbördshjälp. Vi återkommer till lagens närmare innehåll i dessa avseenden i det följande.

Enligt vår uppfattning bör lagen om trossamfund inledas med allmänna föreskrifter som tar sikte på alla trossamfund, oavsett vilken rättslig form de verkar Till denna avdelning hänförs bestämmelserna från religionsfrihetslagen, dvs. definitionen av begreppet trossamfund och bestämmelsen om rätten att inte tillhöra något trossamfund. Med hänsyn till att vi föreslår att religionsfrihetslagen skall upphävas fram-

Allmänna överväganden 129

står det som lämpligt att inleda lagen med hänvisning till regerings-

en formens föreskrifter om religionsfrihet. Likaså bör hänvisning ske

en till motsvarande föreskrifter i Europakonventionen, särskilt som konventionens artikel om religionsfrihet till skillnad från föreskrifterna i regeringsformen även gäller för trossamfund.

Det kan vidare finnas skäl för ytterligare någon bestämmelse

som riktar sig till alla trossamfund. En sådan bestämmelse bör i så fall placeras i lagens inledande del. I övrigt bör lagen innehålla särskilda föreskrifter om en ny rättslig form för trossamfunden och därmed sammanhängande frågor.

6.3 trossamfund

Begreppet

Vi föreslår

att begreppet trossamfund definieras som en gemenskap för religiös verksamhet, där det ingar att anordna gudstjänst. Detta innebär att religionsfrihetslagens definition begreppet förs över till

av den nya lagen om trossamfund i huvudsak oförändrad.

I religionsfrihetslagen definieras begreppet trossamfund på följande sätt: "Med trossamfund förstås, förutom Svenska kyrkan, sammanslutning for religiös verksamhet, vari ingår att anordna gudstjänst" 4 § andra stycket. Trossamfund är således både Svenska kyrkan och övriga etablerade religiösa samfund. En i huvudsak motsvarande definition finns i förordningen 1989:271 statsbidrag till andra

om trossamfund än Svenska kyrkan, dock med tillägget att med trossamfund avses i förordningen även "en grupp samverkande försam-

av lingar eller trossamfund Kyrkoberedningen föreslog i sitt betänkande en definition av begreppet trossamfund i huvudsak överensstäm-

som mer med regleringen i religionsfrihetslagen. Några direkta erinringar mot definitionen framfördes inte av remissinstanserna.

Religionsfrihetslagens definition av begreppet trossamfund är väl ägnad att ligga till grund för utformningen bestämmelse i

av en ny ämnet. I sammanhanget bör det påpekas att alla religiösa samfund inte anser sig vara sammanslutningar i gängse mening. För att ge även dessa samfund en möjlighet att känna sig omfattade begreppet

av trossamfund, bör ordet "sammanslutning" bytas ut mot det innehållsmässigt något vidare ordet "gemenskap". Vi föreslår därför att tros-

5-l7-037l

130 Allmänna överväganden

samfund skall definieras som en gemenskap för religiös verksamhet,

där det ingår att anordna gudstjänst. Gudstjänst skall förstås i vid be-

märkelse så att exempelvis bön och meditation normalt innefattas i

begreppet.

7 Barns rätt att komma till tals när

det i trossam-

gäller medlemskap

fund

7.1 Nuvarande förhållanden m.m.

För närvarande gäller en s.k. vetorätt för barn i åldern 15-17 år både vid inträde i och utträde ur Svenska kyrkan. Beträffande barns medlemskap i andra trossamfund saknas det i princip lagreglering.

Som en naturlig utgångspunkt i den svenska rättsordningen och i överensstämmelse med Sveriges internationella åtaganden gäller att varje vuxen myndig person själv bestämmer han eller hon skall trä-

- - om da in i eller träda ut ur ett trossamfund. Detta innebär bl.a. att

en vuxen person inte kan tvingas träda i eller träda ut ur ett trossamfund av exempelvis en familjemedlem. Beträffande barn

- personer under 18 år är förhållandena emellertid annorlunda.

-

När det gäller kyrkotillhörigheten i Svenska kyrkan gäller för närvarande en s.k. vetorätt för barn i åldern 15-17 år både i fråga

om upptagande i kyrkan och i fråga om utträde 3 kap. 3 och 5 §§

se

kyrkolagen. Vetorätten innebär att barnets vårdnadshavare inte kan få till stånd vare sig upptagande eller utträde utan barnets samtycke. I fråga om barn under 15 år bestämmer barnets vårdnadshavare om kyrkotillhörigheten.

Beträffande medlemskap i andra trossamfund än Svenska kyrkan, saknas det i princip lagreglering som uttryckligen tar sikte på frågan.

Den nuvarande regleringen av kyrkotillhörigheteni Svenska kyrkan trädde i kraft den 1 januari 1996 prop. 1994/952226. Som huvudregel gäller numera att den som döps i Svenska kyrkans ordning blir upptagen i kyrkan. Det går också att bli upptagen i Svenska kyrkan efter ett meddelande eller en anmälan. Skillnaden mot tidigare är att det krävs en aktiv handling för att bli upptagen i kyrkan. När det gäller

-

132 Barns rätt att komma till tals när

barns rätt att komma till tals, överfördes regleringen från religionsfrihetslagen i huvudsak oförändrad. Mot bakgrund av att några remissinstanser ansåg att åldersgränsen för samtycke borde sänkas till 12 eller 14 år, uttalade regeringen att frågan borde kunna diskuteras s. 18. Därefter anförde regeringen att den nyligen hade tillkallat en särskild utredare för att se över samtliga åldersgränser som gäller barn och ungdomar och att det låg inom ramen för utredarens uppdrag att också överväga de nu aktuella åldersgränserna. Utredningen antog namnet Åldersgränsutredningen. Dess förslag behandlas nedan. Vid riksdagsbehandlingen av regeringens förslag gjordes inga uttalanden angående åldersgränsen för samtycke.

I förarbetena till religionsfrihetslagen behandlades frågan om barns tillhörighet till trossamfund tämligen utförligt. Dissenterlagskommittén SOU 1949:20 s. 13 gjorde bl.a. följande uttalande när det gällde frågan om rätten till utträde ur Svenska kyrkan:

Det kan sägas, att myndighetsåldern i religiöst hänseende, d.v.s. den ålder vid vilken individen kan anses mogen att själv träffa avgörande angående sin samfundstillhörighet, i vårt land inträder vid 18 år. Kommittén anser icke, att någon sänkning av denna myndi bör ifrågakomma. Tillräcklig mogenhet för ett självständigt bedömande av de religiösa spörsmål, vilka kunna föranleda ett behov att utträda ur svenska kyrkan, lärer i allmänhet icke förutsättas förr än vid 17-18 års ålder. Visserligen tilldraga sig de religiösa frågorna ofta nog långt tidigare de ungas uppmärksamhet i mera betydande omfattning, men den stadga i åsikter, utan vilken en ung människa icke synes böra medgivas att ändra sin religiösa samfundstillhörighet, är nog vanligen icke uppnådd dessförinnan. För att beakta de fall, då en tidigare religiös mognad inträtt, anser kommittén emellertid lämpligt medgiva rätt till utträde ur kyrkan för barn i åldern 15-18 år under förutsättning att vårdnadshavaren lämnar medgivande till utträdet.

Kommittén framhöll särskilt att den föreslagna bestämmelsen skapade en naturlig övergång mellan föräldrarnas bestämmanderätt i fråga om barnens samfundstillhörighet, före 15 års ålder, och den självständiga bestämmanderätt, som skulle inträda vid 18 års ålder. I sammanhanget bör det framhållas att den civilrättsliga myndighetsåldern vid denna tidpunkt var 21 år.

Vidare ansåg kommittén att föräldrarnas samfundstillhörighet i princip borde vara avgörande för bestämmandet av barns samfundstillhörighet s. 42. Som en konsekvens av det föreslog kommittén att även barns tillhörighet till vissa andra religiösa samfund nämligen

sådana som kommittén benämnde "särskilda trossamfund" skulle lag-

regleras. Det föreslogs en något längre gående bestämmanderätt för barn över 15 år. Den föreslagna bestämmelsen hade följande lydelse:

Barns rätt att komma till tals när 133

Beträffande den, som fyllt femton år, sker i fråga om samfundstillhörighet ingen ändring, utan så är att han själv därom fattar beslut, varvid såvitt angår utträde ur och inträde i svenska kyrkan skall gälla, vad i sådant avseende stadgat är.

Departementschefen ansåg emellertid att medlemskapet i andra religiösa samfund än Svenska kyrkan helt borde bero på samfundets egen reglering prop. 1951:100 s. 59. Vidare ansåg han att det saknades tillräckliga skäl att i fråga om barn göra avsteg från denna princip.

Beträffande barns medlemskap i Svenska kyrkan uttalade departementschefen att barn principiellt bör följa sina föräldrar a.a. s. 54.

Från religionsfrihetssynpunkt ansåg departementschefen det väsentliga

vara att den enskilda människan, sedan hon uppnått sådan ålder att

en hon har förmåga att ta ståndpunkt i religiösa frågor, inte hindras att ändra sin inställning till kyrkosamfundet. I fråga barn fyllt

- om som 18 år delade departementschefen, under hänvisning till den motsvarande åldersgräns som gällde enligt den då nyligen antagna medborgarskapslagen, kommitténs uppfattning att en självständig bestämmanderätt skulle inträda vid denna ålder. Med avseende på yngre barn gjordes följande uttalande a.a. s. 156:

Ehuru sålunda före den nu angivna religiösa myndighetsåldem bestämmanderätten i fråga om barnets inträde i eller utträde kyrkan

ur tillkommer vårdnadshavaren, kan likväl barnet ha nått sådan

en mognad, att skälig hänsyn bör tagas till dess up fattning religiösa frågor. Kommittén har föreslagit att, sedan barnet yllt 15 år, dess medverkan skall krävas för en ändring av dess förhållande till svenska kyrkan. Det kan dock ifrågasättas, om icke åldern borde sättas något lägre än vad kommittén föreslagit. Gällande rätt tar i motsvarande fall hänsyn även till konfirmation inom kyrkan, som skett före fyllda 15 år. Såsom en förebild torde kunna tjäna reglerna i föräldrabalken om adoption, enligt vilka den som fyllt 12 år icke kan adopteras utan eget samtycke. Samma förutsättning torde böra gälla för att den f llt 12 år

som genom vårdnadshavarens åtgärd skulle upptagas i eller s iljas från kyrkan.

Vid riksdagsbehandlingen kom emellertid åldersgränsen att höjas till den av kommittén föreslagna, 15 år. Särskilda utskottets majoritet utlåtande nr 1 1951 s. 72 uttalade följande.

Utskottet ansluter sig till den uppfattningen att, sedan barnet vunnit en viss mognad, det icke bör vara vårdnadshavaren medgivet att utan barnets samtycke vidtaga ändring av dess förhållande till svenska kyrkan. Enligt utskottets mening har den ålder, från vilken barnets samtycke sålunda skall fordras, i Kungl. Majzts förslag blivit bestämd

134 Barns rätt att komma till tals när

till en alltför låg ålder. Utskottet förordar att denna ålder i stället bestämmes till 15 år.

Minoriteten i utskottet två ledamöter ansåg att hänsyn, förutom till vad som hade anförts av departementschefen, borde tas till att den vanliga konfirmationsåldern var lägre än 15 år. De ansåg att, sedan barnet nått en viss mognad och i synnerhet om barnet börjat att tillsammans med kamrater delta i konfirmationsundervisning, det över huvud inte borde vara tillåtet för föräldrarna att, utan barnets medverkan, bestämma om dess tillhörighet till kyrkan a.a. s. 101.

Beträffande barns medlemskap i andra trossamfund saknas det alltså lagregler som specifikt tar sikte på den aktuella situationen. I 6 kap. föräldrabalken FB finns allmänna bestämmelser om barn och vårdnadshavare. Inledningsvis uttalas att barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran och att barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart l §. Barn står normalt under vårdnad

av båda föräldrarna och vårdnaden består till dess barnet fyller 18 år. Vårdnadshavarna har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och de skall se till att barnets behov av omvårdnad, trygghet och god fostran blir tillgodosedda 2 §. Vårdnadshavarna har dessutom rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. I takt med barnets stigande ålder och utveckling skall de därvid ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål 11 §.

Enligt FN:s konvention barnets rättigheter SÖ 1990:20, till

om vilken Sverige har anslutit sig, skall konventionsstaterna respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet artikel 14. I artikeln sägs vidare att föräldrarnas eller vårdnadshavarnas rättigheter och skyldigheter att, på ett sätt som är förenligt med barnets fortlöpande utveckling, ge barnet ledning då barnet utövar sin rätt skall respekteras. Slutligen uttalas att friheten att utöva sin religion eller tro endast får inskränkas genom lag och bara det är nöd-

om vändigt med hänsyn till den allmänna säkerheten, ordningen, hälsan eller sedligheten eller andra personers grundläggande fri- och rättigheter. Även i övrigt innehåller konventionen flertal bestämmelser

- ett som syftar till att stärka barns möjligheter att komma till tals i frågor som rör deras personliga förhållanden.

Med beaktande av regleringen i föräldrabalken och de åtaganden som Sverige gjort genom att ansluta sig till FN:s konvention om barnets rättigheter, förefaller det rimligt att utgå från att barn enligt svensk rätt har ett visst inflytande även i fråga om sitt medlemskap i

Barns rätt att komma till tals när 135

andra trossamfund än Svenska kyrkan redan innan barnet har fyllt 18 år. Vid vilken ålder är det då tänkbart att detta inflytande har

en mer

avgörande betydelse

I fråga om barns rätt att komma till tals hos myndigheter och domstolar på det sätt som förutsätts i FN:s konvention barnets

om rättigheter, innehåller svensk lagstiftning ett flertal regler. I fråga

om adoptionsärenden gäller som huvudregel att den fyllt 12 år inte

som får adopteras utan eget samtycke FB 4 kap. 5 §. Vid mål om vårdnad eller umgänge skall rätten ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad FB 6 kap. 10 d § och 15 §. I förarbetena till sistnämnda bestämmelser framhålls att detta betyder att det normalt skall fästas avseende vid de större barnens

mer inställning än vid de mindres prop. 1994/95 :224 53. Vidare uttalas

s. att det enligt regeringens mening inte är lämpligt att ange bestämt hur gammalt ett barn bör vara för att det skall meningsfullt att ta reda

vara på dess inställning a.a. s. 35. Verkställighet dom angående

av en vårdnad eller umgänge får huvudregel inte ske mot barnets vilja

som

barnet har fyllt 12 år FB 21 kap. 5 §. Även i ärenden enligt om namnlagen 1982:670 gäller som huvudregel att samtycke fordras från det att barnet fyllt 12 år 48 §. Enligt lagen 1950:382 svenskt

om medborgarskap krävs samtycke till medborgarskapsförvärvet från den som fyllt 15 år 2 a §.

I detta sammanhang bör den ovan nämnda Åldersgränsutredningens arbete uppmärksammas. I betänkandet "BEVAKAD ÖVERGÅNG

- Åldersgränser för unga upp till 30 år" SOU 1996:111, ansåg sig

utredningen kunna konstatera att forskningen avseende ålder och mognad ger stöd för ett mindre differentierat system åldersgränser

av än vad som gäller för närvarande 26. Utredningen menade att reglerna skulle vinna i konsekvens, tydlighet och enkelhet be-

om stämmelserna fixerades till några få, strategiska åldrar. Som

- en huvudprincip kunde dessa åldersgränser bestämmas till 12, 15, 18 och 21 år. När det gäller mognaden i olika åldrar sammanfattade utredningen s. 320 f. sin undersökning på följande sätt:

12 år

Barn har i IZ-årsåldem nått sådan grad mognad att de börjar

en av

förena egenintresse med andra intressen och utvecklar sociala

kompetenser. Frigörelsen från föräldrar tar sin början och barnet

upptäcker sig sälvt.

Det är ärför rimligt att låta barn i den här åldern, inte bara i

större utsträckning än tidigare, komma till tals när det gäller frågor

ä dess person utan också få ett bestämt inflytande i sådana

mer

gor.

136 Barns rätt att komma till tals när

15 år

I den här åldern börjar barnet utveckla ett abstrakt tänkande. För-

mågan att behärska kroppen och integrera olika delar av personlig-

heten stärks. De första stegen i en kvalificering till vuxenrollen tas.

Barn i den här åldern bör därför på ett mer påtagligt sätt ta

ansvar för sina handlingar och behandlas som en självständig individ

med egna intressen.

Under åren fram till 18-årsåldern utvecklar barnet en större

självkänsla och är mer målmedveten när det gäller utfommingen av

olika ideal och framtida livsprojekt.

18 år

Individen börjar värdera och välja medlemskap i olika grupper, liksom

grunden för en egen livsstil.

Förmågan att se helheter, jämñra alternativ och värdera situa-

tioner är i det närmaste fullt utvecklad.

Vad som skiljer unga vuxna i denna ålder från andra vuxna är

livserfarenhet.

21 år

Olika individer föler inte samma utvecklingslinje. Individer i samma

ålder skiljer sig iblandavsevärt i fråga fysisk, psykisk och social

om

mognad. Skillnader i livserfarenheter kan också vara betydande.

Det finns därför anledning att knyta vissa bestämmelser till en

något högre ålder än myndighetsåldem 18 år.

Så bör t.ex. ske i de fall omgivningens förtroende för en

förmåga att axla en viss uppgift eller roll är av avgörande

personstydelse. Likaså i de fall försenad mognad eller bristande

en en-

livserfarenhet behöver kompenseras för att i första hand skydda eller

stötta den unge vuxne.

Åldersgränsutredningenföreslog att samtycke skulle krävas redan från det att barnet fyllt 12 år både när det gäller kyrkotillhörigheten i Svenska kyrkan och när det gäller förvärv av svenskt medborgarskap s. 333 ff.. Som ett huvudskäl anfördes att en enhetlig åldersgräns för barns vetorätt i mål eller ärenden som rör deras person skulle uppnås om förslaget genomfördes. Utredningens förslag har nyligen remissbehandlats.

Mot bakgrund av de redovisade åldersgränserna hos domstolar och myndigheter framstår det rimligt att, om frågan ställdes på sin spets, anta att hänsyn skulle tas till barnets vilja när det gäller medlemskap i andra trossamfund än Svenska kyrkan åtminstone från det att barnet fyllt 15 år och möjligen redan från det att barnet uppnått 12 års ålder. Det finns emellertid också bestämmelser i Europakonventionen som bör beaktas.

I konventionens första tilläggsprotokoll, artikel heter det i svensk översättning följande.

Ingen må förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet staten kan påtaga sig i fråga om uppfostran och under-

Barns rätt att komma till tals när 137

visning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina bam en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.

Vid ratificeringen av sistnämnda bestämmelse gjordes från svensk sida ett särskilt förbehåll, i vilket tillkännagavs att Sverige inte kunde tillerkänna föräldrar rätten att, under åberopande av sin filosofiska åskådning, påfordra att deras barn befriades från deltagande i obliga-

torisk skolundervisning. I fråga kristendomsundervisningen i de

om svenska skolorna förklarades att befrielse endast kunde meddelas barn, som var av annan trosbekännelse än Svenska kyrkans och för vilka en tillfredsställande religionsundervisningorganiserats på annat sätt prop. 1953:32 s. 5 ff.. I praktiken har konventionsbestämmelsen bl.a. medfört att vissa trossamfund har fått rätt att meddela religionsundervisning i skolans ställe. Det bör framhållas att regeringen nyligen föreslagit att denna möjlighet skall upphävas, 1995/962200.

se prop.

Än större betydelse i sammanhanget har emellertid de fristående skolorna. Ett barns vårdnadshavare har nämligen rätt att låta barnet fullgöra sin skolplikt vid sådan skola i stället för vid den samhället

av anordnade grundskolan, om den fristående skolan är godkänd för ändamålet. Hösten år 1995 fanns det, enligt rapport med be-

en skrivande data från Skolverket, 238 godkända fristående skolor

på en nivå motsvarande grundskolan, 45 19 % med konfessionell

varav inriktning. Skolplikten upphör som huvudregel vid utgången

av vårterminen det kalenderår då barnet fyller 16 år. Barnets vårdnadshavare kan således bestämma att barnet skall fullgöra sin skolplikt vid en fristående skola med konfessionell inriktning.

138 Barns rätt att komma till tals när

7.2 överväganden

Vi föreslår

att trossamfunden som huvudregel, självständigt skall reglera sina medlemsregler,

att undantag från denna huvudregel görs genom införande av en vetorätt för barn som uppnått 12 års ålder vid inträde i och utträde ur ett trossamfund,

att barn som fyllt 12 år på eget initiativ skall kunna träda in i eller träda ut ur ett trossamfund, om vårdnadshavaren samtycker till det, och

att samma regler skall gälla för alla trossamfund. -

I likhet med vad departementschefen uttalade i 1951 års proposition anser vi att trossamfundens medlemsregler som huvudregel bör regleras självständigt av trossamfunden. Vi har ovan avsnitt 6.2 behandlat ett naturligt undantag från denna huvudregel, nämligen rättigheten att kunna lämna ett trossamfund. Den fråga som nu aktualiserats är om det finns anledning att göra ett särskilt undantag från huvudregeln också när det gäller barns medlemskap i trossamfund.

Utgångspunkten i svensk rätt är att barnets vårdnadshavare har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga förhållanden till dess att barnet blir myndigt, dvs. fyller 18 år FB 6 kap 11 §. Visserligen skall barnets vårdnadshavare ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål i takt med barnets stigande ålder. Det kan emellertid vara svårt för barnet att hävda den rätt till religionsfrihet som följer av FN:s konvention om barnets rättigheter, om det inte finns särskilt lagstöd för det; särskilt som andra konventioner till vilka Sverige anslutit sig, bl.a. Europakonventionen, ger vid handen att barnets vårdnadshavare har rätt att uppfostra sina barn i överensstämmelse religiösa övertygelse.

med deras egen Mot denna bakgrund anser vi att barns rätt till religionsfrihet bör komma till uttryck i lagen om trossamfund. I likställighetens namn och framför allt med hänsyn till barnen bör en sådan bestämmelse vara tillämplig i förhållande till alla trossamfund.

Frågan kan regleras på i princip tre olika sätt. För det första kan det ske på så sätt att det skapas en religiös myndighetsålder som är lägre än den allmänna myndighetsåldern. En sådan religiös myndig-

Barns rätt att komma till tals när 139

hetsålder kan exempelvis bestämmas till 15 år, dvs. den ålder då barn enligt Åldersgränsutredningen bör behandlas självständiga

som individer med egna intressen. För det andra kan det ske att

genom barn tillerkänns vetorätt i likhet med vad som i dag gäller beträffande kyrkotillhörigheten i Svenska kyrkan. Åldersgränsen kan t.ex. bestämmas till 15 år i enlighet med vad som gäller för Svenska kyrkan eller till 12 år såsom Åldersgränsutredningenföreslagit. För det tredje kan en sådan bestämmelse utformas som en allmän föreskrift

som innebär att trossamfunden skall ta hänsyn till, eller verka för, barns rätt till religionsfrihet.

En lösning där en särskild religiös myndighetsålder införs,

som skiljer sig från den allmänna myndighetsåldern, skulle emellertid komma att stå i strid med såväl regleringen i föräldrabalken Sveriges

som internationella åtaganden. Enligt vår uppfattning är denna lösning därför inte lämplig. Inte heller det tredje alternativet allmänt

- en formulerat föreskrift för trossamfunden att verka för barns rätt till religionsfrihet framstår som särskilt välbetänkt. Visserligen är vi

övertygade om att en sådan bestämmelse lojalt skulle följas av en mycket stor majoritet av trossamfunden. En sådan bestämmelse skulle dock vara riktad till trossamfunden och inte till barnets vårdnadshavare. Det skulle därför inte finnas någon garanti för att barnets rättigheter blev respekterade på det sätt som FN:s konvention barnets

om rättigheter föreskriver.

Det anförda leder oss till slutsatsen att barnets rätt till religionsfrihet bör skyddas genom en regel som tillerkänner barnet vetorätt vid inträde i och utträde ur ett trossamfund. Med hänsyn till de åldersgränser som gäller på andra områden och med beaktande vad

av Åldersgränsutredningenfunnit beträffande barns mognad vid olika åld-

rar, anser vi att åldersgränsen för vetorätt bör bestämmas till 12 år.

För att ytterligare inskärpa respekten för barnets rätt till religionsfrihet, anser vi att den ovan beskrivna regeln bör kombineras med

en föreskrift som ger barnet rätt att ta initiativ i frågan samfundstill-

om hörighet. En förutsättning för att barnet skall få till stånd ändring

en av sin samfundstillhörighet måste dock vara att vårdnadshavaren

samtycker till det. Åldersgränsen för en sådan initiativrätt bör överensstämma med åldersgränsen för vetorätt. I likhet med vad gäller

som enligt föräldrabalken bör det i sammanhanget tas allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål i takt med barnets stigande ålder och utveckling.

8 Registrerat trossamfund

8.1 En rättslig form

ny

Vi föreslår

att det genom lagen om trossamfund införs en ny rättslig form i den svenska rättsordningen benämnd registrerat trossamjimd,

att den nya rättsliga formen skall stå öppen för alla trossamfund, -

att förvaltningsuppgifter skall kunna överlämnas också till registrerade trossamfund, och

att ingen de förmåner trossamfunden i dag beviljas skall - av som

knutna till den nya rättsliga formen. vara

I syfte att ge goda arbetsförutsättningar och så likvärdiga förhållanden

möjligt för olika trossamfund, skall en särskild rättslig form för som dessa skapas. Vi har ovan avsnitt 6.1 redogjort för de utgångspunkter vi skall gälla för en sådan reglering. För att

som anser trossamfunden skall kunna använda sig av den nya rättsliga formen måste de självklart uppfylla vissa minimikrav i fråga om organisatorisk uppbyggnad. Detta innebär i sin tur att någon form av registreringsförfarande blir nödvändigt. Principiellt anser vi det vara en sak för regeringen att avgöra om ett sådant förfarande skall handläggas av

regeringen eller särskild registreringsmyndighet. Ett lämpligt val

av en

registreringsmyndighet skulle kunna vara Kammarkollegiet. För av närvarande handlägger Kammarkollegiet bl.a. frågor om vigselrätt för olika trossamfund. Mot denna bakgrund torde kollegiet besitta särskild insikt i trossamfundens förhållanden. Likaså är myndigheten känd för trossamfunden.

En förutsättning för att ett religiöst samfund skall kunna använda sig av den nya rättsliga formen är att samfundet utgör "en gemenskap för religiös verksamhet, där det ingår att anordna gudstjänst". För att kunna göra denna bedömning torde det inte krävas en närmare prövning av samfundets religiösa åskådning lära. Detta är något som vi, hänsyn till religionsfriheten, inte heller anser bör ske i dessa

av

142 Registrerat trossamfund

sammanhang. Staten bör inte styra i fråga vilka uppfattar sig om som som trossamfund. Den debatt som förekommit i andra länder att om begränsa utrymmet för trossamfund kan ha rötter i på en annan syn religionsfriheten än den svenska, den hänger säkert mest men samman med att man tillerkänner trossamfund skattefrihet och andra förmåner

utan närmare prövning sedan de väl accepterats trossamfund. som Med den strikta koppling till religiösa frågor religionsfriheten har som i den svenska lagstiftningen, finns inte samma behov att begränsa

utrymmet för trossamfunden. Vid verksamhet än den rent annan religiösa lyder trossamfunden under lagar alla andra. samma som - Med beaktande av detta bör det enligt vår uppfattning det vara religiösa samfundet som självt redovisar att det är ett trossamfund i enlighet med den förordade definitionen. Registreringsmyndigav oss heten kontrollerar sedan att det i lagen angivna formkravet är

uppfyllt. Med hänsyn till det öppna trossamfundsbegrepp vi föreslagit

som är det inte otänkbart att också andra organisationer än vad vi i dagligt tal menar med trossamfund, exempelvis sådana sammanslutningar som i den allmänna debatten brukar benämnas sekter, vill utnyttja sig av den nya rättsliga formen. Någon reell möjlighet att förhindra detta

utan att samtidigt göra inskränkningar i principen religionsfrihet om torde dock inte stå att finna. Det kan för övrigt inte heller finnas anses ett statligt intresse för detta. För det fall organisationer sistnämnda av slag ägnar sig rent brottsliga förfaranden kan detta beivras inom ramen för gällande rättsordning. En i allmänhet straffbar handling är

nämligen inte skyddad bara för att den förekommer i ett religiöst sammanhang. Det bör också påpekas att det redan i dag är möjligt för vilka som helst att bilda t.ex. ideell förening och därigenom få rättskapacitet. en Vårt förslag innebär inte någon förändring detta förhållande. Det av saknas därför anledning att befara att några anmärkningsvärda eller oönskade effekter skall uppstå på grund vårt förslag. av Vi anser således att den rättsliga formen skall stå öppen för nya alla trossamfund. Ur statlig synvinkel blir det därför nödvändigt att starkt betona och klargöra att den verksamhet bedrivs som av trossamfund, vilka använder sig den rättsliga formen, inte nödav nya vändigtvis är sanktionerad av staten. Av detta följer också det att skulle kunna vålla missförstånd det rättssubjektet benämndes om nya "erkänt trossamfund" eller liknande.

När det gäller benämningen av den nya rättsliga formen vi anser att denna bör markera att det finns en viss skillnad, än bara forom mellt, mellan de trossamfund använder sig den rättsliga som av nya

Registrerat trossamfund 143

formen för sin verksamhet och de trossamfund som bedriver sin verksamhet i traditionella former, vanligtvis såsom ideell förening. Samtidigt är det, påtalats vikt att benämningen inte ger som ovan, av sken att verksamheten är sanktionerad av staten. Om staten avser av att sanktionera viss verksamhet, får detta komma till uttryck på annat sätt. Beteckningen trossamfund för de religiösa samfunden infördes 1951 års religionsfrihetslag och den har vunnit allmän accepgenom tans bland dessa. Den bör därför ingå i den nya rättsliga formens benämning. Det framstår också betydelsefullt att benämningen som speglar att trossamfunden får utnyttja den rättsliga formen för sin nya

verksamhet efter ett registreringsförfarande. Mot bakgrund av det an-

förda vi att den rättsliga formen skall benämnas registrerat anser nya

trossamfund.

De trossamfund väljer att bedriva sin verksamhet i den nya som rättsliga formen bör liksom i dag kunna få förvaltningsuppgifter överlämnade till sig. I första hand torde det vara fråga om myndighetsutövning i form vigsel. För att åstadkomma detta bör "registreav rat trossamfund" föras in i uppräkningen rättssubjekt 11 kap. 6 § av

tredje stycket regeringsformen till vilka förvaltningsuppgifter kan

överlämnas. En utgångspunkterna för våra överväganden är att införandet av av

den rättsliga formen inte skall påverka möjligheterna att bedriva

nya verksamheten för de trossamfund som av en eller annan anledning kommer att stå utanför regleringen. Vi vidare att införandet inte anser får medföra att trossamfunden tvingas byta rättslig form av t.ex. ekonomiska skäl. Bytet måste ske frivilligt och kännas riktigt för trossamfundet såväl religiös som praktisk synvinkel. Någon koppling ur mellan bytet av rättslig form för verksamheten och de rättigheter förmåner rätt att anordna enskild begravningsplats, vigselrätt, statsbidrag etc. många av trossamfunden har i dag bör därför - som inte förekomma. rättsliga formen registrerat trossamfund kommer enligt Den nya vårt förslag att ha stora likheter med vad vanligen gälla för som anses ideella föreningar. Vi det därför som naturligt att tillämpa de allser märma principer normalt brukar tillämpas när fråga är om ideella som föreningar på den rättsliga formen, vid tvister där varken lag eller nya stadgar ger ledning för bedömningen.

144 Registrerat trossamfund

8.2 Hur blir ett

man registrerat

trossamfund

Vi föreslår

att trossamfunden skall kunna få ställning registrerat - som trossamfund genom registrering, och att det huvudsakliga kravet för att få byta rättslig form skall - vara att trossamfunden har stadgar med bestämmelser ändamål och om om hur beslut i trossamfundets angelägenheter kommer till stånd.

Även

om förespråkar ett öppet trossamfundsbegrepp vi,

anser som framgått ovan, att vissa Förutsättningar måste ställas för upp att ett trossamfund skall kunna få ställning särskild juridisk som en person.

En viktig utgångspunkt är att registreringsmyndigheten bara

bör ha att pröva om de i lagen uppställda kraven är uppfyllda. Någon skönsmässighet bör inte få förekomma vid prövningen. Den absolut viktigaste de förutsättningar enligt vår av som uppfattning bör uppställas rör trossamfundets organisationsstruktur. För att kunna få ställning särskild juridisk vi som en person anser att trossamfundet måste ha stabil organisatorisk uppbyggnad. Detta en innebär, enligt vår uppfattning, trossamfundet skall att ha stadgar eller något motsvarande grunddokument viss fullständighet. Av av stadgarna skall trossamfundets ändamål framgå. Vidare skall dessa innehålla bestämmelser hur beslut i trossamfundets angelägenheter om kommer till stånd. Det vore dessutom lämpligt med bestämmelse i stadgarna en om hur det skall förfaras med trossamfundets tillgångar vid dess eventuella upplösning. Emellertid behandlas frågan upplösning om av trossamfundet av naturliga skäl normalt inte i stadgar eller andra grunddoku-

ment. Givetvis måste trossamfundet också ha någon form utsett av ledning, som alltefter trossamfundets förhållanden kan bestå - - av en enskild person eller styrelse. I de allra flesta fall torde stabiliteten en i trossamfundets organisatoriska uppbyggnad dessutom ha kommit till

uttryck på så sätt att trossamfundet varit verksamt i Sverige någon tid innan det begär att få bli registrerat. Några krav i dessa hänseenden kan dock inte ställas.

Kyrkoberedningens förslag utgick från att vissa de förmåner av som i dag tillerkänns trossamfunden, i framtiden bara skulle tillerkännas de trossamfund valde den rättsliga formen för sin som nya

Registrerat trossamfund 145

verksamhet. Antagligen en följd av det uppställde Kyrkobered-

som ningen förutsättning för registrering att trossamfundet var av som en viss storlek 3 000 medlemmar eller motsvarande antal betjänade

i likhet med den praxis i dag gäller för erhållande av

personer som

statsbidrag eller det hade anknytning till ett internationellt verksamt att trossamfund. Vi har valt utgångspunkt för vårt förslag, nämligen att en annan inte några de i dag befintliga förmånerna till den nya rättsliga

knyta av

formen. Detta innebär att det inte heller är lika nödvändigt att krav på viss storlek för registrering. Visserligen skall den

uppställa kostnadsfria uppbördshjälpen kopplad till registreringen. Emeller-

vara tid skall prövning ske regeringen i varje enskilt fall innan ett en av registrerat trossamfund beviljas uppbördshjälp se prop 1995/96:80 s. 29. Ett krav innebär att trossamfundet måste ha ett visst minsta som antal medlemmar för att kunna registreras skulle dessutom kunna

medföra betydande problem för registreringsmyndigheten. Av integ-

ritetsskäl kan det nämligen inte rimligt att kräva att sökanden vara styrker sitt medlemstal att exempelvis förete en medlemsgenom förteckning. Det kan också ifrågasättas inte ett sådant krav skulle om stå i strid med grunderna för regeringsformens bestämmelser om religionsfrihet. Mot bakgrund detta förordar vi att den nya rättsliga av formen görs öppen för alla trossamfund oavsett storlek.

En betydelsefull fråga är organisatoriska delar av ett

annan om trossamfund församlingar, stift, distrikt skall kunna använda - etc. sig den rättsliga formen utan att trossamfundet som helhet är av nya registrerat. Skall exempelvis församlingarna inom ett trossamfund som består fria församlingar och i princip saknar organisation på av som nationell nivå, kunna registreras Uppenbarligen utgör såväl rörelsen i dess helhet de enskilda församlingarna trossamfund i enlighet som med den förordade definitionen. Likväl kan det lämpliga av en av oss

sådan registreringsmöjlighet ifrågasättas.

Enligt vad vi kommer att utveckla närmare nedan, föreslår vi att

vissa firmalagens 1974:156 bestämmelser om namnskydd m.m. av skall tillämpas vid registreringen trossamfund. Exempelvis föreslår av

vi 10 § firmalagen skall tillämplig. I paragrafen ges bestäm-

att vara melser när registrering inte får ske. Bl.a. framgår det att registreom ring över huvud inte får ske namnet är ägnat att vilseleda allom mänheten. Registrering får inte heller ske förväxlingsrisk finns om eller är ägnat att uppfattas benämning på stiftelse, om namnet som ideell förening eller liknande sammanslutning, såvida inte den vars rätt är i fråga medger det. Det säger sig självt att komplikationer kan upp-

146 Registrerat trossamfund

stå både vid själva registreringsförfarandet och i övrigt, någon om eller några organisatoriska enheter inom trossamfund ansöker ett om registrering utan att trossamfundet som helhet gör detsamma.

Utredningen har under hand erfarit att Riksskatteverket RSV, som utreder formerna för den avgiftsuppbörd trossamfunden skall som kunna få hjälp med, är uppfattningen alla kontakter mellan av att trossamfunden och skattemyndigheterna måste ske på central nivå. Ett

av skälen för detta ställningstagande är RSV att anser sig sakna möjlighet att hantera frågor och tveksamheter medlemskap, utträde om

och avgiftsskyldighet. Mot denna bakgrund framstår det

som ytterst tveksamt att organisatoriska delar trossamfund skall kunna av ett registreras utan att trossamfundet helhet registrerar sig. som

I sammanhanget har också registreringsmyndighetens möjligheter

att kännedom om det religiösa Samfundets organisation viss

betydelse. Om den organisatoriska enhet ansöker registrering som om inte uppger att den är del större organisation en av en eller rent av påstår att den inte ingår i någon organisation och detta inte annan

heller framgår ansökningshandl ingarna, saknar av registreringsmyndig-

heten i princip möjlighet att känna till det rätta förhållandet. I en sådan situation skulle registreringsmyndigheten behöva införskaffa upplysningar om sökandens förhållanden från håll, vilket i sig måste annat bedömas som mindre lämpligt. Dessutom kan det ifrågasättas detta om över huvud är möjligt. Varifrån skulle upplysningarna inhämtas Vida-

re skulle registreringsmyndigheten med största sannolikhet behöva

göra en prövning av sökandens religiösa åskådning för avgöra att om sökanden utgör en del större organisation. Detta är emellertid av en något som vi av hänsyn till religionsfriheten jfr avsnitt 2.3.4 inte - anser bör ske i detta sammanhang. Mot bakgrund detta förefaller av möjligheterna att förhindra det behandlade förfarandet små. nu som Problemet skall dock inte överdrivas. Det har under utredningens gång inte framkommit några tecken indikerar trossamfunden som att kan förväntas bete sig illojalt i förhållande till de intentioner ligger som bakom tillskapandet den rättsliga formen. av nya Vi anser att utgångspunkten bör organisatoriska delar vara att av ett trossamfund bara skall kunna registreras trossamfundet i sin om helhet samtidigt begär registrering eller tidigare är registrerat. Om det

i ansökningshandlingarna eller andra skäl finns tveksamheter i fråav

gan, får registreringsmyndigheten frågor till sökanden försöka

genom utröna det rätta förhållandet. Framhärdar sökanden i att det är fråga

om ett självständigt trossamfund bör registreringsmyndigheten nöja sig

med detta, såvida det inte är uppenbart sökanden att utgör en orga-

Registrerat trossamfimd 147

nisatorisk del trossamfund. l sistnämnda fall bör registrering av ett

inte kunna komma i fråga.

En ytterligare förutsättning för att registrering skall kunna ske bör

att trossamfundets har en viss särskiljningsförmåga, vara nanm framför allt i förhållande till andra trossamfund. Det kan nämligen inte

rimligt tillåta registrering ett trossamfund vars namn lätt vara att av kan förväxlas med andras. Inte heller kan det vara rimligt att tillåta

exempelvis strider mot goda seder eller

registrering av namn som

allmän ordning eller är vilseledande. I firmalagen 1974:156 annars finns s.k. hinderskatalog 10 § i sju punkter räknar upp omen som ständigheter medför firma inte får registreras. De tre första som att en är huvudsakligen betingade allmänna hänsyn medan de

punkterna av

följande främst skapar skydd för privata intressen. Bestämmelsen ett

har följande lydelse.

Firma registreras firman eller dess användning strider mot goda seder eller allom män ordning, ifirman tillstånd intagits sådan statlig eller internationell om utan benämning eller örkortning, enligt lag eller annan författning som icke obehörigen år användas firma, eller något som lätt kan försom växlas därmed, firman i fall är ägnad att vilseleda allmänheten, om annat 4.. firman innehåller något som är ägnat att u pfattas som annans om släktnamn, konstnärsnamn eller likartat namn, s vida namnet uppenbarligen någon sedan länge avliden erson, eller är ägnat att avser benämning på stijielse, ideeiförening eller liknande uppfattas som sammanslutning, 5. innehåller något är ägnat att uppfattas som titel på

omfirman som

skyddade litterära eller konstnärliga verk och titeln är annans egenartad, eller firman innehåller något som kränker annans uppom hovsrätt till sådant verk, firman är förväxlin sbar med näringsidkares släktnamn om annan eller skyddade närings- e ler varukännetecken, firman i annat fall är förväxlingsbar med närings- eller varuom kännetecken, vid tiden för ansökningen användes av annan, samt som ansökan gjorts med vetskap härom och sökanden använt sin firma

innan det andra kännetecknet togs i bruk. Utan hinder första stycket 4-7 år istrering ske, om den av re rätt är ifråga medger det och hi öreligger enligt första vars er stycket 1-3.

Enligt vår uppfattning innehåller bestämmelsen i firmalagen en

uppräkning registreringshinder i princip motsvarar vad som

av som trossamfund. Även möjligheten till undan-

bör gälla vid registrering av

i andra stycket torde ha ett berättigande vid registrering av tag trossamfund. Vi därför att bestämmelsen skall gälla också vid anser

registreringsförfarandet enligt lagen trossamfund. Vid den prakom tiska tillämpningen lagen får sedan avgöras någon av om t.ex. av punkterna inte kan få full genomslagskraft vid registrering av trossamfund.

Några andra krav för att ett trossamfund skall ställning som särskilt rättssubjekt vi inte bör uppställas. anser

8.3 Vad skall

registreras

Vi föreslår

att registreringen skall omfatta trossamfundets och stadgar - namn samt den eller de personer är behöriga att företräda som trossamfundet.

När ett trossamfund ansöker registrering måste behörigheten om att företräda trossamfundet styrkas. Detta kan ske uppvisande genom av stadgar eller liknande grunddokument samt beslut behörigt av organ inom trossamfundet. Av de handlingar visas måste det tydligt som upp framgå att trossamfundet fattat beslut att byta rättslig form för om verksamheten. Själva registreringen bör ägnad dels visa vara att att trossamfundet uppfyller de krav uppställts för att få byta rättslig som form, dels bringa klarhet i är behörig företräda vem som att trossamfundet. Detta innebär att registreringen för det första måste avse trossamfundets namn och stadgar eller motsvarande grunddokument. I dessa skall det kunna utläsas hur beslut i trossamfundets angelägenheter kommer till stånd och vad är trossamfundets ändamål. För som det andra måste registreringen omfatta den eller de är personer som behöriga att företräda trossamfundet. Dessa skall ha erhållit sin behörighet på det sätt som framgår stadgarna. av För att underlätta för trossamfundets företrädare sin

att styrka

behörighet, skall trossamfundet kunna erhålla bevis från registrerings-

myndigheten om vad som införts i registret. Om trossamfundet beslutar om förändring beträffande någon de uppgifter

av som registre-

rats, bör trossamfundet snarast anmäla detta till registreringsmyndigheten.

Något bärande skäl för att förslå att ett kungörelsetörfarande skall användas beträffande de uppgifter förs in i registret har vi inte som funnit.

Registrerat trossamfund 149

8.4 Effekter av registreringen

Vi föreslår de trossamfund väljer att registrera sig skall få rättskapaatt som citet i enlighet med sin självförståelse såsom registrerat trossamfund,

trossamfund skall få ett lagreglerat skydd för sina

att registrerade

namn, och trossamfund efter beslut regeringen skall kunna

att registrerade av

med avgifter från dem tillhör samfunden. få hjälp uppbörden av som

Med skall följa vissa rättigheter för trossamfunden. Den

registreringen

dessa rättigheter är de i formella sammanhang får uppfrämsta av att just trossamfund och således i enlighet med sin självförträda som ståelse. Rättskapacitet den juridiska personen registrerat trossamsom inträder registreringsbeslutet. Detta förhållande hindrar fund genom inte trossamfund även före registreringen kan ha rättskapadock att ett citet då i form, t.ex. ideell förening. men en annan som principbeslut innebär att trossamfunden dessutom skall Riksdagens kostnadsfri uppbördshjälp, dock villkorat att "staten får kunna få av ställning i varje enskilt fall och föreskriva erforderliga villkor" ta prop. 1995/96:80 s. 29. de trossamfund för närvarande är verksamma i De flesta av som visst skydd for sina Enligt rättspraxis kan Sverige åtnjuter ett namn. nämligen ideella föreningar och stiftelsers namn skyddas om namnet allmänt känt, dvs. inarbetning t.ex. rättsfallet NlR blir genom se 428. närmare omfattning är dock osäkert, efter- 1969 s. Skyddets mer det finns få rättsfall området. Normalt torde dock de grunder som firmalagen bygger på kunna tillämpas. som De trossamfund registrerar sig bör i lag garanteras ett som motsvarande skydd. I konsekvens med detta bör ett obehörigt

registrerat trossamfunds kunna beivras i likhet

utnyttjande av ett namn

med vad gäller inom firmarätten. En förutsättning är att trossamsom är ägnat särskilja dess verksamhet från andras. I fundets namn att finns bestämmelser domstol i vissa fall kan förbjuda firmalagen om att näringskännetecken eller dess användning och att detta förbud kan ett med vite 15 §, för firmaintrång 18 §, om förenas om ansvar vid firmaintrång 19 § och överträdelse av

skadeståndsskyldighet om

vitesförbud och påföljder för detta 20 §. Enligt vår uppfattning bör

150 Registrerat trossamfund

dessa bestämmelser tillämpas också på registrerade trossamfunds

namn.

8.5 Avregistrering

Vi föreslår att de registrerade trossamfund inte längre uppfyller kraven - som skall avregistreras, och att avregistrering också skall kunna ske trossamfundet begär - om det.

Ett trossamfund som inte uppfyller de uppställda kraven i fråga om stadgar med ändamål och bestämmelser hur beslut i trossamfundets om angelägenheter kommer till stånd torde inte heller uppfylla de krav som enligt rättspraxis brukar krävas för juridisk att anse en person vara för handen t.ex. NJA 1987 394. Det kan då inte se s. vara rimligt att låta registreringen bestå. Avregistrering bör dock inte ske annat än i uppenbara fall. Likaså bör avregistrering ske för det fall trossamfundet ändrar sitt namn på ett sätt innebär dess som att namn hade utgjort hinder för registrering. Vi anser att det skulle stort värde så många vara av om trossamfund som möjligt använder sig den rättsliga formen för sin av nya verksamhet. I detta perspektiv är det inte otänkbart också att trossamfund som i grunden är tveksamma till väljer

en registrering att

registrera sig. Om ett sådant trossamfund sedermera kommer fram till att registreringen fått negativa konsekvenser för trossamfundet och dess verksamhet, är det rimligt att trossamfundet får återgå till beatt driva sin verksamhet i den form det haft före registreringen. Ett som trossamfund kan också tänkas vilja avregistrera sig därför det att genom sammanslagning skall uppgå i ett annat trossamfund eller därför att det av något annat skäl skall upphöra. Mot denna bakgrund bör avregistrering därför också kunna ske trossamfundet om begär det.

Registrerat trossamfund 151

8.6 Rättigheter och skyldigheter

Vi föreslår

att det i lagen trossamfund införs en bestämmelse som klargör - om att trossamfundets rättigheter och skyldigheter efter registreringsbeslutet gäller i det registrerade trossamfundet, och

att motsvarande regel skall klargöra vad som gäller vid av- - en

registrering.

I likhet med vad som gäller för aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar, har vi som nämnts tänkt oss att de trossamfund som väljer den rättsliga formen för sin verksamhet skall få rättssubjek-

nya tivitet i och med registreringen. Till skillnad mot vad som normalt gäller för de förstnämnda associationsformerna, förutsätter att trossamfundet kommer att ha varit verksamt i Sverige under viss tid innan det ansöker registrering; verksamheten har då bedrivits i annan

om juridisk form, ideell förening. Detta torde i de allra flesta fall

t.ex som innebära att trossamfundet har ett antal rättigheter och skyldigheter redan innan det ansöker om registrering. En fråga som inställer sig är vad registreringen får för konsekvenser för dessa rättigheter och skyldigheter. Kommer dessa att gälla även efter registreringen utan att någon särskild åtgärd vidtas, dvs. är det identitet mellan trossamfundet före registreringen och det registrerade trossamfundet

Om identitet i aktuellt hänseende inte skulle finnas, kommer trossamfunden bl.a. att behöva omförhandla ingångna avtal m.m. vil-

, ket medför kostnader och merarbete. Vidare skulle risken för rättsförluster såväl för trossamfunden som för dess avtalsparter

- -

överhängande. Förmodligen skulle detta också innebära att flera vara trossamfund skulle känna sig tvingade att avstå från att byta rättslig form.

Beträffande aktiebolag och ekonomiska föreningar finns det i lagstiftningen bestämmelser om rätt för avtalsparter att frånträda avtal

slutits före registreringen och att sådana avtal kan bli gällande som om efter registreringen 2 kap. 13 § aktiebolagslagen 1975:1385 och 2 kap. 4 § lagen 1987:667 om ekonomiska föreningar. I fråga om

handelsbolag saknas reglering av åtgärder vidtagna före registreringen.

Detta talar i viss mån för att det skulle behövas en särskild bestämmelse slår fast att rättigheter och skyldigheter övergår till det

som registrerade trossamfundet. Det skall dock framhållas att den reglering

152 Registrerat trossamfund

som finns för aktiebolag och ekonomiska föreningar tar sikte på de undantagssituationer då associationen behöver vidtaga åtgärder eller ingå förbindelser under den korta tid normalt beräknas förflyta som mellan bildandet associationen och registreringen densamma. av av För trossamfundens del rör det sig emellertid inte ett nybildanom de, utan om ett byte rättslig form. Något formellt upphörande av av den ursprungliga juridiska personen, genom t.ex. ett likvidationsförfarande, är inte tänkt att ske. Den ursprungliga juridiska personen byter bara rättslig form. Med hänsyn till detta verkar det rimligt att utgå från att det är identitet även i rättsligt hänseende mellan trossamfundet före registreringen och det registrerade trossamfundet. Om det inte är identitet mellan trossamfundet före och efter registreringen bör det i lagen om trossamfund införas bestämmelse en som slår fast att trossamfundets rättigheter och skyldigheter övergår till gäller i det registrerade trossamfundet. Om det är identitet behövs det formellt inte någon bestämmelse i ämnet. Vi att lagen för anser att missförstånd skall undvikas bör innehålla bestämmelse - en som klargör att trossamfundets rättigheter och skyldigheter övergår till det registrerade trossamfundet genom beslutet om registrering. Vid den omvända situationen, dvs. när ett trossamfund avregistreras på egen begäran och trossamfundets verksamhet inte upphör vid avregistreringsbeslutet, gör sig motsvarande gällande. Laresonemang gen bör även i detta fall klargöra förhållandet.

8.7 delar

Organisatoriska

Vi föreslår att ett registrerat trossamfunds organisatoriska delar försam- lingar, distrikt etc. också skall kunna registreras, att samma förutsättningar skall gälla för registrering trossam- - av fundets organisatoriska delar för trossamfundet, och som att dessa registrerade organisatoriska delar skall få rättskapacitet, namnskydd m.m. i likhet med trossamfundet.

I likhet med Kyrkoberedningen vi att registreringen också skall anser kunna omfatta delar trossamfundet, exempelvis församlingar, stift av eller distrikt. En förutsättning för detta är den organisatoriska delen att i förhållande till tredje man uppvisar sådan självständighet den en att

Registrerat trossamfund 153

kan betraktas juridisk person. Att det finns en mer eller som en egen mindre stark bindning inom trossamfundet bör inte hindra en registrering, utan det avgörande bör självständigheten i förhålvara lande till tredje man. l avsnitt 8.2 har vi konstaterat att organisato- riska delar av ett trossamfund bara skall kunna registreras om trossamfundet i sin helhet samtidigt begär registrering eller tidigare är registrerat. Som konsekvens av det skall ett registrerat trossamen funds organisatoriska delar avregistreras om trossamfundet avregistreras. När organisatoriska delar ett trossamfund skall registreras bör av i princip förutsättningar gälla som när ett trossamfund skall samma registreras. Detta innebär bl.a. att det måste finnas stadgar av viss fullständighet med bestämmelser om ändamål och om hur beslut komtill stånd. Att den organisatoriska delen inte har egna stadgar kan mer inte utgöra något hinder mot registrering. Om stadgarna är gemensammed trossamfundets stadgar är detta fullt tillräckligt. Normalt torde ma ändamålet detsamma i trossamfundet och dess organisatoriska vara delar. Vidare bör den organisatoriska delens namn särskilja dess verksamhet från i första hand andra trossamfunds verksamhet. Namnet får vidare inte strida mot goda seder eller liknande. Med hänsyn till detta bör alltså de bestämmelser som gäller vid registrering av trossamfund gälla i tillämpliga delar när organisatoriska delar av ett trossamfund skall registreras. I fråga omfattningen av det som skall registreras gör sig samma om gällande beträffande trossamfundet som helhet. resonemang som Registreringen skall således omfatta namn, stadgar och behöriga företrädare. Även när det gäller avregistrering bör principer tillämpas samma beträffande trossamfundet, vilket innebär att avregistrering skall som den organisatoriska delen inte längre uppfyller kraven för ske om registrering eller den begär det. Beträffande rättigheter och skylom digheter är det också för organisatoriska delar lämpligt med en bestämmelse som klargör vad som gäller.

Genom registreringsbeslutet får den organisatoriska delen rättskapa-

citet. Vidare bör den få sitt namn skyddat samma sätt som trossamfundet. Tillsammans med övriga delar av trossamfundet kan den organisatoriska delen dessutom beviljas uppbördshjälp av regeringen. Under tid har s.k. ekumeniska församlingar blivit allt vansenare ligare. Utmärkande för dessa är att de är anslutna till flera trossamfund. Oberoende det vi att även dessa församlingar bör kunna av anser registreras organisatoriska delar ett trossamfund och därmed som av

154 Registrerat trossamfund

få rättskapacitet inom den nya rättsliga formen. Det kan dock inte komma i fråga att registrera dem organisatoriska delar än som av mer ett trossamfund. En registrering bör inte hindra det ekumeniska samarbetet, eftersom det bara är den rättsliga kapaciteten hämtas som från ett av trossamfunden.

8.8 Förhållande till man

tredje

Vi föreslår att ett registrerat trossamfunds medlemmar huvudregel inte - som skall kunna bli personligt ansvariga för det registrerade trossamfundets förpliktelser i förhållande till tredje man, att detsamma skall gälla för medlemmar i trossamfundets registrerade organisatorisk delar, och att ett registrerat trossamfund och dess registrerade organisatoris- ka delar var för sig självständigt skall för sina förpliktelser. svara

Inom associationsrätten är medlemmarnas personliga ansvarsfrihet i förhållande till tredje man ett utmärkande kännetecken för flera av associationsformerna. Detta gäller beträffande aktiebolag, ekonomiska föreningar och sådana ideella föreningar är juridiska som personer. Personligt ansvar anses dock kunna uppkomma i vissa speciella fall, exempelvis vid brottsliga förfaranden förorsakar förmögensom ren hetsskada för tredje man. I fråga de lagreglerade associationsforom merna aktiebolag och ekonomisk förening kan personligt också ansvar uppkomma vid överträdelser regler redovisning av om m.m. För de trossamfund som i dag bedriver verksamhet i form ideell av förening gäller således att trossamfundets medlemmar i princip är fria från personligt ansvar för de förpliktelser som trossamfundet ådrar sig i förhållande till tredje Enligt vår uppfattning bör medlemmarna man. i de trossamfund som väljer att registrera sig i lag garanteras motsvarande ansvarsfrihet. Det är dock inte rimligt att personligt är ansvar uteslutet i alla situationer. De närmare förutsättningarna för när personligt ansvar skall kunna komma i fråga bör rimligen följa den rättspraxis som utvecklas inom associationsrätten i övrigt. Om trossamfundet före registreringen bedrivit sin verksamhet i så lösliga former att det inte utgjort juridisk torde medlemen person, marna vara personligt ansvariga för trossamfundets förpliktelser. Innan

Registrerat trossamfund 155

ett sådant trossamfund kan registreras måste det bl.a. anta stadgar av viss fullständighet så att det uppfyller de stipulerade kraven. Genom att vidta dessa åtgärder blir trossamfundet enligt vår uppfattning en juridisk person. Medlemmarnas personliga ansvarighet för det lösliga trossamfundets förpliktelser övergår emellertid inte på den sålunda bildade juridiska personen, utan att borgenärerna medgiver det. Någon risk för rättsförluster av denna anledning torde därför inte finnas.

Det registrerade trossamfundets ställföreträdare kommer givetvis att ha ett särskilt ansvar för skattefordringar och arbetsgivaravgifter. Enligt 16 kap. 17 § mervärdesskattelagen 1994:200, 77 a § uppbördslagen 1953:272 och 15 § lagen 1984:668 om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare kan ställföreträdare för en arbetsgivare som är juridisk person bli betalningsskyldig tillsammans med arbetsgivaren. En förutsättning för ansvarighet är att ställföreträdaren verkställt avdrag för skatt eller avgift, men uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala det innehållna beloppet i rätt tid och på rätt sätt.

Styrelseledamöterna i en ideell förening kan åläggas skadeståndsskyldighet mot föreningen om de uppsåtligen eller av oaktsamhet eftersätter sina plikter mot föreningen och skada uppkommer. I förarbetena till skadeståndslagen, i anslutning till bestämmelsen i 4 kap. 1 § om arbetstagares skadeståndsansvar, diskuterar departementschefen frågan om styrelseledamöters och förtroendevaldas ansvarighet prop. 1972:5

553 ff.. Bestämmelsen har karaktär av nedsättningsregel och innes. bär att arbetstagare endast kan åläggas skadeståndsskyldighet om de uppsåtligen eller genom grov oaktsamhet orsakar skada. I lagrådsremissen var arbetstagarbegreppet inte närmare definierat. Departementschefen uttalade att bestämmelsen borde kunna tillämpas analogiskt på styrelseledamöter och förtroendevalda, men då närmast såsom en jämkningsregel. I sammanhanget bör framhållas att 1972 års skadeståndslag i sin ursprungliga lydelse inte innehöll någon generell jämkningsbestämmelse. Efter påpekanden från Lagrådet infördes det i 5 kap. 8 § numera 6 kap. 4 § en bestämmelse som preciserar vad som avses med begreppet "arbetstagare" i skadeståndslagens mening. Styrelseledamöter och förtroendevalda faller inte under denna precisering annat än i de fall då de fullgör uppgifter som normalt förekommer i ett anställningsförhållande. Sedan det ursprungliga lagförslaget kompletterats med en bestämmelse som jämställer vissa grupper med arbetstagare, synes det inte rimligt att genom analogier utsträcka tillämpningsområdet för bestämmelsen ytterligare; utan uppräkningen i bestämmelsen skall antagligen anses uttömmande. Införan-

156 Registrerat trossamfund

det av den allmänna jämkningsregeln i 6 kap. 2 § medför dessutom, att det saknas anledning att genom analogier tillämpa 4 kap. 1 §

som en jämkningsregel. Följaktligen bör allmänna skadeståndsregler tillämpas då styrelseledamöter och förtroendevalda orsakar skada.

Om enskilda medlemmar kan bli skadeståndsskyldiga genom sitt handlande som medlemmar är mera tveksamt. Möjligen måste detta i så fall framgå av föreningens stadgar. Såväl styrelseledamöter som övriga medlemmar kan i vart fall bli skadeståndsskyldiga gentemot föreningen enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler. När det gäller

registrerade trossamfund bör samma principer tillämpas. Något skäl att lagstifta i frågan föreligger inte.

Beträffande registrerade organisatoriska delar av ett trossamfund bör i nu berörda hänseenden samma principer gälla som i fråga

om trossamfundet självt.

För att organisatoriska delar av ett trossamfund skall kunna registreras, bör dessa som nämnts ovan avsnitt 8.7 ha inte

en obetydlig självständighet i förhållande till trossamfundet. På samma sätt bör trossamfundet som helhet ha en betydande självständighet i förhållande till sina självständiga organisatoriska delar. Denna självständighet måste enligt vår uppfattning manifesteras i lagen

om trossamfund. Detta bör ske på ett sätt tydliggör att det registrera-

som de trossamfundet och dess registrerade organisatoriska delar självständigt och var för sig svarar för sina förpliktelser.

8.9 Överklagande av

registreringsbeslut

m m.

.

Vi föreslår

att beslut om registrering och om avregistrering skall kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Ett beslut om att vägra registrering kan ha stor betydelse för ett trossamfund. Särskilt gäller detta för de trossamfund för

som närvarande bedriver verksamheten i former inte stämmer med den

som egna självbilden. Med hänsyn härtill bör denna typ beslut kunna

av överklagas. Även avregistreringsbeslut kan få verkningar,

ett stora varför också sådana beslut bör kunna överklagas.

Samma resonemang är naturligtvis tillämpligt för organisatoriska delar. Med hänsyn till

Registrerat trossamfund 157

Sveriges internationella åtaganden ligger det närmast till hand att överpröva frågan i domstol.

Eftersom det är fråga om ett beslut av förvaltningsmyndighet bör överklagandet prövas av allmän förvaltningsdomstol. Taleberättigad är bara den sökande som inte får bifall till sin ansökan.

Inom förvaltningsrätten gäller som huvudregel att överklagande måste ske inom tre veckor. Någon anledning att föreskriva längre tid for överklagande av de nu aktuella besluten finns inte.

Om tredje man anser att han lider forfång av ett beslut om registrering, torde det vara fråga om en tvist mellan trossamfundet och denne. De överklaganderegler vi nu diskuterat passar inte for en sådan situation. Lämpligen bör tredje man i stället föra talan mot trossamfundet vid allmän domstol.

8.10 Kostnader i samband med registrerings-

förfarandet

Vi föreslår

att det inte skall kosta något att registrera ett trossamfund, och -

att de registrerade trossamfunden skall betala en årlig register- hållningsavgift, som baseras på självkostnadsprinciper.

Enligt våra förslag skall Svenska kyrkan vara skyldig att lämna uppgifter till registret. Det framstår då inte rimligt att Svenska

som kyrkan skall stå för uppläggningskostnaden. Med hänsyn till den i reformen eftersträvade likställigheten mellan olika trossamfund bör inte heller andra trossamfund betala för den initiala registreringen.

De kostnader som uppstår för att sköta och uppdatera registret bör dock belasta de trossamfund som finns registrerade i det. Detta kan ske genom en registerhållningsavgift. Avgiften bör i så fall baseras på

självkostnadsprinciper.

SVENSKA KYRKAN

9 Nuvarande förhållanden

9. l Organisation

De nuvarande relationerna mellan staten och Svenska kyrkan är, som vi berört i den historiska översikten, resultatet av en lång historisk utveckling. Relationerna karakteriseras bl.a. av att församlingarna har ställning som kommuner och att beslutanderätten i vissa kyrkliga frågor tillkommer olika statliga organ. Rättsligt sett tar sig relationerna uttryck i att staten omgärdar Svenska kyrkan och dess verksamhet med en omfattande författningsreglering.

Den övervägande delen av bestämmelserna rörande Svenska kyrkan finns i dag samlade i kyrkolagen 1992:300. Vidare finns det bestämmelser som avser Svenska kyrkan i bl.a. lagen 1972:704 om kyrkofullmäktigval, m.m. och i lagen 1992:288 om medlemskap i icke-territoriella församlingar. Bestämmelser som berör den kyrkliga verksamheten finns också i t.ex. äktenskapsbalken, sekretesslagen 1980:100, arkivlagen 1990:782, lagen 1992:1528 om offentlig upphandling, lagen 1994:615 om ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling och lagen 1995:743 om aviseringsregister. Det finns ytterligare ett antal lagar som innehåller bestämmelser som i större eller mindre grad påverkar Svenska kyrkan. Dessa kommer dock inte att behandlas närmare i detta sammanhang. Vissa av dem, exempelvis kommunalskattelagen 1928:370, lagen 1988:950 om kulturminnen m.m. och begravningslagen 1990: 1 144, torde emellertid komma att behandlas av övriga utredningar på

stat-kyrkaomrádet.

I kyrkolagen finns vissa grundläggande föreskrifter om Svenska kyrkan som trossamfund och om kyrkomötet som en församling av valda ombud för Svenska kyrkan. I samma lag finns det också grundläggande föreskrifter om prästtjänster, biskopar och domkapitel, om organisationen av myndigheter under kyrkomötet samt om den kyrkliga egendomen. Vidare innehåller kyrkolagen ytterligare föreskrifter om kyrkomötet. Där finns dessutom föreskrifter om församlingar och kyrkliga samfálligheter, vilka i stort sett motsvarar dem

6-17-037

162 Nuvarande förhållanden

som gäller för de borgerliga kommunerna. Genom kyrkolagen har

det överlämnats till kyrkomötet att genom kyrklig kungörelse meddela föreskrifter om Svenska kyrkans lära, böcker, sakrament, gudstjänst och övriga handlingar, det kyrkliga ämbetet, kollekter, central verksamhet för evangelisation, mission och övrigt utlandsarbete och för diakoni samt kyrkomötets arbetssätt och verksamheten hos myndig-

heter under kyrkomötet. Kyrkolagen ger dessutom kyrkomötet möjlig-

het att genom kyrklig kungörelse överlåta Svenska kyrkans central-

styrelse, domkapitel, kyrkliga kommuner och kyrkokommunala för-

valtningsmyndigheter att meddela föreskrifter om Svenska kyrkans böcker, sakrament, gudstjänst och övriga handlingar samt om kollekter. Till Svenska kyrkans centralstyrelse får kyrkomötet på detta sätt även överlåta att meddela föreskrifter om det kyrkliga ämbetet.

Svenska kyrkan kan rättsligt och ekonomiskt organiserad

sägas vara på tre nivåer, nämligen den lokala, den regionala och den nationella. Församlingarna utgör basenheter i den kyrkliga organisationen. Från rättslig synpunkt har församlingen, som nämnts, ställning som kyrklig kommun. Församlingens angelägenheter är bl.a. främjande av kyrkans

gudstjänstliv och undervisning samt diakoni och evangelisation, vidare

anskaffande och underhåll av kyrkobyggnad, församlingshus och församlingslokaler samt annan för kyrkliga ändamål avsedd egendom.

En eller flera församlingar kan bilda ett pastorat. Utgör församlingen ett s.k. enförsamlingspastorat sköter den själv alla sina församlingsangelägenheter. Består pastoratet av flera församlingar skall de i form av en pastoratssamfállighet samverka för vissa ekonomiska angelägenheter. Detta innebär att pastoratet är den mest betydelsefulla ekonomiska enheten med ansvar för bl.a. byggnader, personal och begravningsverksamhet. Pastoraten svarar även för den kyrkomusikal iska verksamheten.

Pastoratet har ursprungligen tillkommit som tjänstgöringsområde för kyrkoherden och är alltjämt tjänstgöringsområde för församlingsprästerna. Den prästerliga verksamheten inom pastoratet leds av kyrkoherden.

De församlingar som ingår i en samfällighet upphör inte att existera

självständiga enheter och kyrkokommuner. Även samfällig-

som om heten får hand om samtliga ekonomiska angelägenheter, har församlingarna kvar sitt ansvar för församlingsarbetet.

Förutom territoriella församlingar finns det i Sverige fem icke-territoriella församlingar. Dessa är Karlskrona amiralitetsförsamling, Göteborgs Tyska församling, Tyska S:ta Gertruds församling i Stockholm, Finska församlingen i Stockholm och Hovförsamlingen. De

Nuvarande förhållanden 163

icke-territoriella församlingarnas existens grundas i allt väsentligt på en personell gemenskap inom ett begränsat territoriellt område som omfattar flera församlingar. Hovförsamlingen har dock hela landet som upptagningsområde. Den personella gemenskapen består för de nationella församlingarnas del i det gemensamma språket eller härstamningen och för Karlskrona amiralitetsförsamlings del i den gemensamma anställningen. För Hovförsamlingen grundas gemenskapen på härkomst eller anställning.

Regionalt är Sverige indelat i 13 stift. Stiftet är biskopens ämbetsområde och där har denne ett övergripande och sammanhållande ansvar. Biskopen är självskriven ordförande i domkapitlet och stiftsstyrelsen och har bl.a. till uppgift att visitera stiftets församlingar och att förrätta t.ex. prästvigning. Stiftet är också ett område där de ingående församlingarna samarbetar om vissa frågor.

Stiften är i rättsligt avseende organiserade som obligatoriska stiftssamfälligheter som utgörs av församlingarna inom stiftet. Stiftssamfälligheten har som främsta uppgift att främja församlingslivets utveckling inom stiftet. Stiftssamfállighetens förvaltande och verkställande organ är stiftsstyrelsen och de nämnder i övrigt stiftsfull-

som mäktige inrättar. I varje stiftssamfállighet skall det finnas en egendomsnämnd. Denna har i första hand till uppgift att förvalta, förteckna och ha tillsyn över den kyrkliga jorden i stiftet.

Domkapitlet, som uppstod som ett kyrkligt organ, är numera formellt en statlig myndighet på stiftsnivå. Inom domkapitlets kompetensområde faller framför allt ärenden som har samband med kyrkans lära, utövande av det kyrkliga ämbetet, gudstj änstlivet, prästtjänsterna och kyrkorummets utformning.

Kyrkomötet är en statlig myndighet som sedan 1982 års kyrkomötesreform består av 251 fritt valda ledamöter vilka sammanträder årligen. Vid reformen skapades också Svenska kyrkans centralstyrelse, som är en statlig myndighet under kyrkomötet. Genom denna fick kyrkomötet ett permanent beredande och verkställande Leda-

organ. möter i centralstyrelsen är ärkebiskopen samt högst 14 andra ledamöter och ersättare för dem, vilka för varje valperiod väljs av kyrkomötet. Ärkebiskopen är styrelsens självskrivna ordförande.

För att få en så fullständig bild som möjligt av Svenska kyrkans organisation är det nödvändigt att något beröra den del av verksamheten som inte äger rum i författningsreglerade former. Kyrkomötet och centralstyrelsen svarar för den offentligrättsliga delen kyrkans

av verksamhet och får inte sköta andra uppgifter än sådana i

som anges grundlag eller annan lag. För att skapa en samlad ledning för den fria

164 Nuvarande förhållanden

verksamheten på nationell nivå inrättades vid 1984 års kyrkomöte Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet.

Stiftelsens högsta beslutande organ är ombudsmötet. Det består av samma personer som kyrkomötet och sammanträder varje år inom ramen för kyrkomötets session. Stiftelsens styrelse är beredande och verkställande ombudsmötet. Även mellan stiftelsestyrelsen

organ och centralstyrelsen råder personalunion. På detta sätt har man formellt hållit isär den lagreglerade verksamheten och den fria verksamheten samtidigt som den nödvändiga samordningen kommit till stånd.

Förutom stiftelsen för rikskyrklig verksamhet finns ytterligare tre fristående rikskyrkliga stiftelser nämligen stiftelsen för Svenska kyrkans mission, stiftelsen för Lutherhjälpen och stiftelsen för Svenska kyrkan i utlandet.

I detta sammanhang bör nämnas Svenska kyrkans törsamlings- och pastoratsförbund som i första hand är en arbetsgivarorganisation men även kyrkokommunernas intresseorganisation. Samtliga kyrkliga kommuner är medlemmar i förbundet. Förbundets ändamål är att såsom en sammanslutning av församlingar samt flerförsamlingspastorat och övriga kyrkliga samfälligheter tillvarata medlemmarnas gemensamma intressen, främja samverkan mellan dem, biträda dem i deras verksamhet och som arbetsgivarorganisation företräda dem i förhandlingar med de anställdas fackliga organisationer.

Kyrkomötesreformen sammantagen med de därefter genomförda förändringarna på lokal- och stiftsnivå innebär att Svenska kyrkan på alla nivåer har utrustats med egna demokratiskt utsedda beslutande och verkställande Det grundläggande sambandet mellan staten och

organ. Svenska kyrkan är i och för sig oförändrat. Reformerna har ändå inneburit betydande ändringar och en ökad självständighet för kyrkan på vissa områden.

Enligt riksdagens principbeslut skall det stiftas en lag om Svenska kyrkan som innehåller det som är principiellt viktigt och av grundläggande karaktär för Svenska kyrkan. I lagen skall det finnas vissa basbestämmelser om Svenska kyrkans identitet. I fråga om kyrkans organisation är det i princip bara församlingar, stift och Svenska kyrkan på nationell nivå som skall omfattas av regleringen. Den nuvarande författningsregleringen skall upphöra. Mot bakgrund av detta behöver det inte här lämnas en utförligare beskrivning av den offentligrättsliga regleringen av Svenska kyrkans organisation och verksamhet än som nu gjorts. Till viss del kommer vi i det följande att beröra ett antal av de nu gällande bestämmelserna. I övrigt hänvisar vi till föreskrifterna i kyrkolagen.

Nuvarande förhållanden 165

9.2 Demokrati och

ämbetsförvaltning

Som framgått av den historiska översikten växte sockenstärnrnan fram under medeltiden när den kyrkliga organisationen utvecklades. Delaktigheten var tydlig på det lokala planet. Sockenstämman representerar således ett embryo till senare tiders lokala självstyrelse och beslutsorganisation. När sockennämnder utvecklades år 1843 för övriga kommunala verksamheter påbörjades uppdelningen av socknen i en borgerlig kommun och en kyrklig församling med kommunal status.

Den svenska demokratin har fortsatt sin utveckling under de senaste 100 åren. På område efter område har demokratin fått genomslag.

Kyrkolagen är till stor del präglad av bestämmelser uttryck

som ger för Svenska kyrkans demokratiska uppbyggnad, vilka i fråga om den lokala nivån dessutom står i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande bestämmelser för de borgerliga kommunerna. Den grundläggande bestämmelsen i ämnet finns i 2 kap. 2 § första stycket kyrkolagen:

Genom sina församlingar upprätthåller Svenska kyrkan pá demo-

en

kratisk grund uppbyggd riksomfattande verksamhet.

I kyrkan förenas av tradition två former för ansvarstagande, den kyrkliga ämbetsförvaltningen och den folkligt demokratiska styrelseformen. Denna organisationsprincip har under senare decennier benämnts den dubbla ansvarslinjen. l förarbetena till 1988 års församlingslag prop. 1987/88:31 s. 82 uttalades i fråga om den dubbla ansvarslinjen följande.

Den innebär en kombination av prästerlig ämbetsförvaltning och folkligt förankrad självstyrelse". Annorlunda uttryckt innebär den dubbla ansvarslinjen att en demokratiskt uppbyggd församlingsorganisation kombineras med ett rästerligt ämbetsansvar som inte är underställt de demokratiskt val organen. Motiveringen är att evangeliet och kyrkans lära inte är framsprungna ur en demokratisk process eller kan ändras enligt vanliga demokratiska spelregler.

Det framhölls också att principen hade starkt stöd i den kyrkliga opinionen och att det anses väsentligt för evangelieförkunnelsens frihet att prästen i sin ämbetsutövning inte är underställd församlingen och dess organ.

Ämbetsforvaltningen representerar kyrkans förkunnelsetradition med rötter tillbaka till urkyrkan. Genom antagning, avläggande av vigningslöften och vigning av biskop har ett särskilt ansvar lagts på

166 Nuvarande förhållanden

kyrkans ämbetsbärare. Ansvaret gäller förkunnelse och förvaltande av sakramenten, innefattande ett särskilt läroansvar.

Genom öppna, fria och hemliga val utses förtroendevalda ledamöter till beslutsorgan i församlingar och kyrkliga samfålligheter. Den demokratiska uppbyggnaden medför att de som tillhör Svenska kyrkan har möjlighet att tillsammans ta ansvar för kyrkans verksamhet, såväl i fråga om främjande av törsamlingslivet som i fråga om övriga gemensamma angelägenheter se 11 kap. 1 § kyrkolagen. Alla som tillhör kyrkan och är myndiga har rösträtt. Genom indirekta val utses förtroendevalda ledamöter i stiftsfullmäktige och kyrkomöte. Denna beslutsstruktur, vilken representerar de kyrkotillhöriga, är ett viktigt uttryck för Svenska kyrkans syn på alla kyrkotillhörigas delaktighet. Kyrkomötet har framhållit att denna ordning ytterst är motiverad av den delaktighet i kyrkans liv för var och en som teologiskt brukar beskrivas som det allmänna prästadömet på dopets grund 2KL 1994:7 s. 8. Den demokratiska strukturen har sin bas i församlingarna.

En även i fortsättningen väl utvecklad demokratisk struktur har varit en förutsättning för de förändringar av relationerna mellan stat och kyrka som lagts fast i riksdagens principbeslut. För Svenska kyrkan som folkkyrka är den demokratiska strukturen naturlig. Den tar tillvara det ansvarstagande som de kyrkotillhöriga av tradition fullgjort i församlingarna och ger dem möjlighet till inflytande och delaktighet. På varje kyrklig nivå är förankringen genom lokalt utvalda företrädare som förtroendevalda i ansvariga styrelser och fullmäktige nödvändig för kyrkans lokala och demokratiska förankring. Demokratiskt valda lokala organ som tar ansvar för den kyrkliga verksamheten utgör därför grunden i folkkyrkans demo-

kratiska uppbyggnad.

10 Identitet och

organisation

I samband med den förestående reformen bör lagen

staten genom om Svenska kyrkan ange vissa grundläggande drag för trossamfundet Svenska kyrkan. Den långa gemensamma historien motiverar att staten genom lagen anger de ramar inom vilka Svenska kyrkan även i fortsättningen skall verka. Beskrivningen måste stämma överens med den syn på sig själv som Svenska kyrkan gett uttryck åt. Detta bör uttryckas som statens krav på Svenska kyrkan. Det ankommer sedan på Svenska kyrkan att själv reglera sina angelägenheter.

egna

10.1 En

evangelisk-luthersk kyrka

Vi föreslår

att lagen om Svenska kyrkan skall inledas med bestämmelse - en som slår fast trossamfundets evangelisk-lutherska identitet och samtidigt ger en övergripande beskrivning de identitetsmässigt

av mest betydelsefulla delarna av kyrkans organisation.

En av utredningens viktigaste uppgifter är att utforma ett förslag till lag om Svenska kyrkan. En betydelsefull del i detta uppdrag är att i några basbestämmelser ge en beskrivning av Svenska kyrkans identitet. Av riksdagens principbeslut framgår att det i lagen

om Svenska kyrkan bör att kyrkan skall evangelisk-luthersk

anges vara en kyrka med episkopal struktur, öppen folkkyrka, demokratiskt

en uppbyggd och rikstäckande.

I 2 kap. 1 § kyrkolagen stadgas att Svenska kyrkan

ett evangelisk-lutherskt trossamfund. Formuleringen härstammar närmast från 1982 års lag om Svenska kyrkan. Redan vid Uppsala möte år 1593 fastställdes de bekännelseskrifter på vilka den evangelisk-lutherska läran skulle baseras. I 1686 års kyrkolag gjordes det detaljerad

en uppräkning av dessa bekännelseskrifter i lagens första paragraf. Det närmare innehållet i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära finns

168 Identitet och organisation

preciserat kyrkomötet utfärdad kungörelse SKFS numera i en av 1992:9. Bestämningen av Svenska kyrkan som ett evangelisk-lutherskt trossamfund är av helt avgörande betydelse för kyrkans identitet. Vi anser därför att denna bestämning skall framgå av lagen om Svenska kyrkan. Liksom i dag måste det sedan vara kyrkan själv som ger bestämmelsen dess närmare innehåll.

En betydelsefull faktor i detta sammanhang är kyrkans organisation. Hur kyrkan är organiserad har dels praktiska aspekter som tar sikte på den aktuella situationen i samhället, dels teologiska aspekter

att organisationen avspeglar kyrkans uppdrag och budskap. I genom sistnämnda hänseende är organisationen därför av stor betydelse för Svenska kyrkans religiösa identitet. När 1995 års kyrkomöte behandlade frågan om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan, konstaterade kyrkomötet att "Svenska kyrkan framträder på lokal nivå

församlingar och pastorat, på regional nivå som stift och på natiosom nell nivå företräder Svenska kyrkan som helhet"

genom organ som 2KL 1995:1 s. 32. Vidare framhöll kyrkomötet att stift och församlingar till skillnad från Svenska kyrkan på nationell nivå är pastorala områden.

Med hänsyn till den stora betydelse som valet av organisatioriska principer har för Svenska kyrkans identitet, anser vi att bestämningen

Svenska kyrkan som ett evangelisk-lutherskt trossamfund bör av kopplas samman med en övergripande beskrivning av kyrkans organisation. En sådan övergripande beskrivning bör dessutom markera att det föreligger en skillnad i fråga om uppgifter mellan församlingar och stift å ena sidan och Svenska kyrkan på nationell nivå å andra sidan. Formuleringen av en sådan beskrivning som nu skisserat bör ta kyrkomötets ovan återgivna uttalande som utgångspunkt. Genom att i lagen slå fast att Svenska kyrkan som trossamfund framträder som församlingar och stift, skulle det tydliggöras att dessa är trossamfundets grundläggande enheter och av avgörande betydelse för trossamfundets identitet. Om det av bestämmelsen också framgår att Svenska kyrkan har nationella organ till sitt förfogande, skapas en övergripande beskrivning av kyrkans organisation som identitetsmässigt stämmer överens med Svenska kyrkans självförståelse. Vi menar därför att bestämmelsen skall utformas på detta sätt.

.

Sammanfattningsvis anser vi således att lagen om Svenska kyrkan skall inledas med en bestämmelse som slår fast Svenska kyrkans evangelisk-lutherska identitet och samtidigt ger en övergripande beskrivning av de identitetsmässigt mest betydelsefulla delarna av kyrkans organisation.

Identitet och organisation 169

10.2 demokratisk,

Öppen folkkyrka -

episkopal och rikstäckande

Vi föreslår

att det av lagen om Svenska kyrkan skall framgå att Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka, som i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande verksamhet.

En öppen folkkyrka

Till Svenska kyrkans identitet hör dess karaktär öppen folkkyrka.

av Vid 1995 års kyrkomöte uttalade kyrkomötet att karaktären öppen

av folkkyrka och nådessamfund har en centralt kristen motivering och att uppdraget "är att överräcka evangelium i 0rd och handling till hela folket. Kyrkan har rum för alla, for den sökande och tvivlande likaväl som för den trosvisse; för den som hunnit kortare likaväl för den

som som hunnit längre på trons väg" 2KL 1995:1 25. Visserligen skall

s. relationerna mellan staten och Svenska kyrkan ändras, detta

men innebär dock inte att förbindelsen mellan dem båda helt upphör. Riksdagens principbeslut ger dessutom vid handen att Svenska kyrkan även efter relationsändringen kommer att ha ansvaret för vissa viktiga

samhälleliga uppgifter, t.ex. begravningsverksamheten. Mot bakgrund

av dessa förhållanden är det av vikt att den öppenhet hos Svenska kyrkan som ligger i folkkyrkokaraktären kan bevaras också när relationerna till staten förändras. Det hör även till Svenska kyrkans öppna och demokratiska karaktär, att kvinnor och män har likartade möjligheter att ta ansvar och tjänstgöra i Svenska kyrkan. Beskrivningen Svens-

av

ka kyrkan som en öppen folkkyrka är enligt vår uppfattning

av

grundläggande betydelse for kyrkans identitet. Vi därför att den-

anser

na beskrivning skall framgå lagen Svenska kyrkan.

av om

Rikstäckande

En viktig del av Svenska kyrkans identitet och självforståelse,

som dessutom hänger samman med folkkyrkokaraktären, är principen

om

170 Identitet och organisation

rikstäckning. I kyrkolagen talas det om "riksomfattande verksamhet" 2 kap. 2 § första stycket. Hela landet är geografiskt indelat i församlingar. Grundtanken är att dessa i enlighet med folkkyrkoprincipen skall tillgodose att befolkningen har tillgång till kyrkans tjänster var i landet de än bor. Även stiften utgör geografiska områden till-

som sammans täcker hela landet.

Att i detalj precisera vad som menas med rikstäckande, t.ex. med avseende på antalet församlingar eller storleken på dessa eller i fråga om exempelvis kyrktäthet, låter sig dock knappast göras. I sammanhanget förtjänar det att påpekas att Svenska kyrkan måste ha möjlighet att anpassa sin verksamhet till förändringar i samhället. Rent allmänt kan det dock sägas att principen om rikstäckning bör innebära att alla skall ha relativt nära till sin kyrka. Det skulle också kunna uttryckas så att alla skall ha praktiska möjligheter att delta i den kyrkliga verksamheten.

Enligt vår uppfattning skall det i lagen om Svenska kyrkan som

ett statligt krav och i enlighet med kyrkans självförståelse framgå att

kyrkan skall bedriva en rikstäckande verksamhet. Bestämmelsen om rikstäckning utgör dessutom grunden för den s.k. territorialprincipen. Vi återkommer till denna princip.

Demokratisk organisation

Ett trossamfund Svenska kyrkans karaktär kräver såväl en

av sammanhållen struktur väl utvecklad demokratisk form för de

som en i verksamheten ingående nivåerna; församlingar, stift och nationella organ. Svenska kyrkans demokratiska uppbyggnad behöver därför framgå lagen om Svenska kyrkan. I den nuvarande regleringen i 2

av kap. 2 § första stycket kyrkolagen tar formuleringen om den demokratiska uppbyggnaden närmast sikte på verksamheten. Vi menar dock att det är organisationen skall anges som demokratisk. En demokra-

som tisk organisation får genomslag i verksamheten.

Kyrkan möter dem som tillhör kyrkan och det omgivande samhället främst församlingen. Församlingens självständighet och an-

genom svarstagande är därför viktig för kyrkans vitalitet, mångfald och lokala förankring. I riksdagens principbeslut är det förutsatt att den lokala självstyrelse som funnits i socknarna och senare i de kyrkliga kommunerna skall bevaras för framtiden.

De enskilda församlingarna kan visserligen inte se sig själva som något annat än som organiska delar av trossamfundet Svenska kyrkan,

Identitet och organisation l7l

som självständiga enheter men beroende helheten. I och med av reformen upphör församlingens ställning kyrklig kommun. Dock som skall även i fortsättningen den lokala organisationen besluta i frågor om sin egen verksamhet och lokal kyrkoavgift. Även om ansvarstagandet för begravningsverksamheten skall förbli lokalt baserat. Vi återkommer till frågan om de kyrkliga nivåernas ställning och kompetens. Den demokratiska strukturen och den dubbla ansvarslinjen framstår som så betydelsefulla för Svenska kyrkans identitet att de bör poängteras särskilt i den övergripande reglering vi har att föreslå. Vi som förutsätter att Svenska kyrkan utvecklar den demokratiska

styrelsefor-

men, bearbetar och konkretiserar innehållet i den dubbla ansvarslinjen samt tydliggör ansvarstagandet på kyrkans olika nivåer med utgångspunkt i de grundläggande bestämmelser vi föreslår skall ingå i som

lagen om Svenska kyrkan.

Genom att i lagen om Svenska kyrkan att kyrkan skall ha ange en demokratisk organisation, har det också uttryckts valen inom att Svenska kyrkan även fortsättningsvis skall fria och demokratiska. vara Eftersom lagen lägger fast den grundläggande demokratiska strukturen, anser vi att den yttre ramen ligger fast. Den exakta utformningen bör emellertid kunna ändras med hänsyn till demokratins utveckling i Svenska kyrkan och samhället i övrigt under kommande decennier. Proportionella val där likheten med samhällets övriga beslutsförsamlingar säkras framhålls av många den naturliga beslutsordsom ningen i Svenska kyrkan. Vi noterar att 1995 års kyrkomöte uttalat sig för att den ordningen skall garanteras. Enligt vår uppfattning kan frågan i princip lösas på två olika sätt. Antingen att särskilda genom valregler föreskrivs i lagen Svenska kyrkan eller det om genom att överlåts Svenska kyrkan att själv reglera hur demokratin skall utövas. Om frågan skulle lösas lagreglering, måste reglerna genom ges en meningsfull innebörd. Detta skulle i sin tur innebära regleringen att skulle bli ungefär lika omfattande den nuvarande regleringen. En som så detaljerad reglering skulle starkt binda Svenska kyrkan och dessutom stå i strid med den i riksdagens principbeslut förutsätta möjligheten för kyrkan att själv besluta i sina angelägenheter. Mot egna bakgrund av detta, och med hänsyn till att lagen Svenska kyrkan om skall ha tidlös karaktär och bestå under överskådlig tid, framstår det som klart olämpligt att i denna detaljerat reglera det framtida valsystemet. Vi menar därför att det bör uppgift för Svenska kyrkan vara en själv att närmare utforma valregler uppfyller nödvändiga m.m. som kriterier för att vidmakthålla och förstärka den demokratiska organisa-

172 Identitet och organisation

tionen. Många de föreskrifter i dagsläget, enligt bestämmelser

av som

i kyrkolagen och lagen 1972:704 om kyrkofullmäktigval, m.m. till-

ämpas vid kyrkliga val torde kunna tjäna som förebild för en kommande inomkyrklig reglering valfrågorna. För närvarande är det

av t.ex. möjligt att tillämpa ett proportionellt valsätt vid val till och inom Svenska kyrkans beslutande och verkställande organ enligt bestämmel-

i 47 kap. kyrkolagen. Vi förutsätter att denna hävdvunna princip ser inte ändras med mindre än att mycket starka skäl kan anföras för en sådan förändring.

Till den demokratiska strukturen hör den rikstäckande verksamheten. Det är också legitimitetsfråga för Svenska kyrkan som folk-

en kyrka och ett allmänintresse att kyrkans verksamhet kan förankras och fördjupas hos dem som tillhör kyrkan samt tjäna samhället i stort.

Personalinflytande och tillämpning av samhällets övriga lagar om medbestämmande och praxis samverkan på arbetsplatsen kommer - av även i fortsättningen att prägla Svenska kyrkans arbetsgivarroll. J ämställdhet och förbud mot diskriminering kommer även i fortsättningen att gälla för trossamfundet Svenska kyrkan.

Episkopal struktur

Enligt riksdagens principbeslut bör Svenska kyrkans episkopala struktur framgå lagen om Svenska kyrkan. Den episkopala strukturen

av inom Svenska kyrkan tar sig flera olika uttryck. För det första innebär begreppet att kyrkan är organiserad i stift under ledning av biskop. Till viss del antyds därför Svenska kyrkans episkopala struktur redan i den föreslagna inledande paragrafen. Där sägs nämligen att

av oss kyrkan "framträder som församlingar och stift". Begreppet episkopal struktur innebär för det andra att Svenska kyrkans ämbetsbärare

sina vigningslöften är förpliktade till kyrkans tro, bekännelse genom och lära och att de har ett särskilt ämbetsansvar inför stiftet och dess biskop. Vi återkommer till detta när behandlar den organisatoriska uppbyggnaden och uppgifterna på stiftsnivå.

Den episkopala strukturen inom Svenska kyrkan avspeglar sig också i den dubbla ansvarslinjen som organisatorisk princip. Enligt 1995 års kyrkomöte mäste denna princip komma till klart uttryck i den framtida lagregleringen Svenska kyrkan 2 KL 1995:1 s. 32.

av Principen om den dubbla ansvarslinjen förutsätter att det finns ett gemensamt uppdrag för alla dem som tillhör Svenska kyrkan, dvs. ett gemensamt uppdrag för såväl ämbetsbärare som övriga kyrkotillhö-

Identitet och organisation 173

riga. Ansvarstagandet för uppdraget att bedriva en rikstäckande verksamhet i enlighet med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära

-

fullgörs i samverkan mellan den demokratiska organisationen och kyrkans ämbetsbärare. Den rikstäckande verksamheten bärs således organisatoriskt ansvarstagandet inom den demokratiska

upp såväl av organisationen ämbetsbärarnas särskilda ansvarstagande för

som av förkunnelse och sakramentsförvaltning. Självfallet är detta inte två från varandra helt separerade former av ansvarstagande, vilket bl.a. framgår att förtroendevalda och övriga kyrkotillhöriga har del i det

av gemensamma uppdraget att förkunna det kristna budskapet och av att också ämbetsbärare är delaktiga i det demokratiska beslutsfattandet och har för besluten. Vi delar kyrkomötets uppfattning att

samma ansvar principen skall komma till uttryck i lagen om Svenska kyrkan.

10.3 Självständiga rättssubjekt

Vi föreslår

att Svenska kyrkan som trossamfund skall utgöra ett eget

rättssubjekt som bl.a. får förvärva rättigheter och ta på sig skyldigheter.

att Svenska kyrkans församlingar, kyrkliga samfálligheter och

-

stift var for sig skall ha samma rätt,

att Svenska kyrkan lag skall få rättslig ställning som ett

- genom registrerat trossamfund, och

att Svenska kyrkans församlingar, kyrkliga samfálligheter och stift skall få rättslig ställning som självständiga registrerade organisatoriska delar av Svenska kyrkan.

Svenska kyrkan är i dag inget eget och enhetligt rättssubjekt. Enligt rättsordningen utgör Svenska kyrkan sedan år 1952 ett trossamfund 4 § andra stycket religionsfrihetslagen. I rättsligt hänseende består Svenska kyrkan av många olika delar. Där ingår först och främst alla kyrkokommunerna, dvs. församlingar och kyrkliga samfálligheter. Vidare finns det stiftelser, t.ex. de medeltida domkyrkorna, som anses utgöra delar av trossamfundet Svenska kyrkan. Till detta kommer ett antal statliga organ. På lokal nivå finns viss statlig förvaltningsverksamhet som bedrivs under beteckningarna kyrkoherden, pastor och pastorsämbetet. På regional nivå finns domkapitlet och biskopen.

174 Identitet och organisation

Nationellt utgörs det statliga inslaget förutom av kyrkomötet bl.a.

av Svenska kyrkans centralstyrelse och Kyrkomötets besvärsnämnd, vilka är myndigheter under kyrkomötet, och Ansvarsnämnden för biskopar, som är en myndighet under regeringen. De olika delarna av Svenska kyrkan är sammanfogade i ett normsystem som närmare reglerar deras

uppgifter, befogenheter och skyldigheter. Ytterst är det riksdagen som

beslutar om detta normsystem.

Enligt kyrkolagen utgör församlingar och kyrkliga samfälligheter kyrkliga kommuner 4 kap. 3 och 9 §§. Även stiftssamfälligheterna

är kyrkliga kommuner, eftersom de utgör kyrkliga samfálligheter 23 kap. 1 §. I egenskap av kommuner är församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna självständiga rättssubjekt. De omfattas

av samma grundlagsfästa självstyrelse som gäller borgerliga kommuner och de får ta ut skatt för skötseln sina uppgifter. Enligt 12 kap.

av 10 § kyrkolagen har förtroendevalda rätt till den ledighet från sina anställningar som behövs för uppdraget på motsvarande sätt för-

som troendevalda i borgerliga kommuner.

I riksdagens principbeslut uttalas att lagen om Svenska kyrkan bör innehålla en regel som klart säger att Svenska kyrkan trossamfund

som är ett eget rättssubjekt som bl.a. kan förvärva rättigheter och ta på sig skyldigheter. Det framhålls också att det finns en nationell identitet för kyrkan som det är viktigt att kunna markera och framhäva. Vi delar denna uppfattning och föreslår därför bestämmelse gör

att en som Svenska kyrkan till en egen juridisk skall ingå i lagen. En

person sådan bestämmelse kommer att förstärka och betona identiteten hos trossamfundet som helhet.

Beträffande församlingar och stift innebär riksdagens principbeslut att dessa var för sig skall självständiga rättssubjekt även efter

vara relationsändringen. Eftersom de för närvarande utgör delar tros-

av samfundet Svenska kyrkan, måste detta innebära att de efter relationsändringen skall vara självständiga rättssubjekt inom rättssubjektet Svenska kyrkan.

En förutsättning för att Svenska kyrkan skall kunna sägas bevara

sin identitet vid relationsändringen är att den lokala självstyrelsen i

församlingarna består efter år 2000. En sådan självständighet

menar vi kan bidra till att värna och bibehålla de värden den kommunala

som självstyrelsen står för. Vi föreslår därför att församlingar och kyrkliga samfälligheter skall ges ställning som juridiska personer.

Någon reglering av på vilket sätt församlingarna kan sammansluta sig till kyrkliga samfälligheter eller av vad en sådan samfällighet skall ha för uppgifter anser vi inte vara nödvändig. Dessa frågor får Svens-

Identitet och organisation 175

ka kyrkan själv besluta om i den inomkyrkliga regleringen. Detta innebär att pastorats- och flerpastoratssamfálligheterna också i fortsättningen kan rättssubjekt. Även former samfällighets-

vara egna nya av bildningar blir i princip möjliga. Det förtjänar att påpekas att de törsamlingar som ingår i en kyrklig samfällighet inte förlorar sin ställning som egna rättssubjekt. Däremot kan befogenheten att vidta rättshandlingar vara mer eller mindre begränsad beroende på vad som ingår i samfállighetsbildningen.

När det gäller stiften har vi tidigare berört att dessa för närvarande är organiserade som obligatoriska kyrkliga samfälligheter. Bakgrunden till denna ordning var en äldre på frivillig bas framvuxen regional organisation. Stiften är vidare biskopens ämbetsområde och där finns också domkapitlet. Enligt vår uppfattning bör den omväg som samfällighetsbildningar utgör inte bestå efter relationsändringen. Någon reell ändring av stiftens demokratiska organisation är dock inte avsedd. Stiften är så betydelsefulla för Svenska kyrkans identitet som trossamfund att de absolut bör ha egen rättskapacitet.

Utanför rättssubjektet Svenska kyrkan faller sådana organ för vars verksamhet det valts annan organisationsform.

I avsnitt 8 har vi redogjort för vårt förslag till en ny rättslig form för trossamfunden. En utgångspunkt har varit att den nya rättsliga formen skall klargöra trossamfundens rättsliga ställning och ge dem möjlighet att bedriva sin verksamhet i former som stämmer överens med de traditionerna. Även för Svenska kyrkans del framstår

egna ett klargörande av dess rättsliga ställning efter relationsändringen som befogat. Med hänsyn till den i riksdagens principbeslut uppställda målsättningen att öka likställigheten mellan olika trossamfund, anser vi att Svenska kyrkan skall få ställning som ett registrerat trossamfund. En bestämmelse om detta tas lämpligen in i lagen om trossamfund. Genom att Svenska kyrkan får ställning som ett registrerat trossamfund menar vi att det skapas förutsättningar för att kyrkans identitet skall kunna bevaras efter år 2000. Samtidigt uppnås en ökad likställighet med övriga trossamfund.

Vi föreslår alltså att Svenska kyrkan som trossamfund skall få rättskapacitet genom en särskild bestämmelse i lagen om Svenska kyrkan. Den rättsliga form som kyrkan skall uppträda i anges i lagen om trossamfund. Båda dessa lagar grundas på normgivningsföreskriften i 8 kap. 6 § regeringsformen.

Församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna har i dag rättslig ställning som kyrkliga kommuner. Vid relationsändringen skall kommunstatusen emellertid upphöra. Med hänsyn till detta framstår det

176 Identitet och organisation

som befogat med ett klargörande också deras rättsliga ställning.

av Eftersom Svenska kyrkan föreslås få ställning som ett registrerat trossamfund, menar vi att församlingarna, de kyrkliga samfälligheterna och stiften bör få ställning som självständiga registrerade organisatoriska delar Svenska kyrkan. Även sådan bestämmelse placeras

av en lämpligen i lagen om trossamfund.

I lagen om Svenska kyrkan anges således att församlingarna, de kyrkliga samfälligheterna och stiften var för sig skall ha rättskapacitet och därmed bl.a. kunna förvärva rättigheter och ta på sig skyldigheter. Den rättsliga form som de skall uppträda i i lagen trossam-

anges om fund. Detta utgör grundförutsättningen för att den lokala och regionala självstyrelsen skall kunna bestå efter år 2000.

Våra förslag innehåller emellertid ytterligare bestämmelser som möjliggör att självstyrelsen skall kunna fortleva. Vi föreslår bl.a. att storleken på kyrkoavgiften skall beslutas av församlingar och/eller kyrkliga samfälligheter samt stift. Att på detta sätt kunna styra de ekonomiska förutsättningarna för verksamheten bidrar till att självstyrelsen kan bibehållas.

Genom ställningen som registrerade organisatoriska delar

av Svenska kyrkan, blir den i lagen trossamfund intagna bestämmel-

om sen om registrerade trossamfunds förhållande till tredje man tillämplig. Denna innebär att varje del trossamfundet, i förhållande till tredje

av man, bara svarar för sina förpliktelser. Enligt vår uppfattning är detta av mycket stor betydelse för självstyrelsen. Utan en bestämmelse med detta innehåll skulle självstyrelsen lätt kunna bli illusorisk. Det bör dock påpekas att bestämmelsen inte hindrar inomkyrkliga bestämmelser om t.ex. ekonomisk utjämning mellan kyrkans olika delar.

En ytterligare faktor som bidrar till den lokala och regionala självstyrelsen är den begränsning av kyrkomötets befogenhet som vi föreslår. Vi återkommer till denna.

Våra förslag innebär således att Svenska kyrkan blir ett eget och enhetligt rättssubjekt samtidigt som den lokala och regionala självstyrelsen bibehålls i huvudsak oförändrad. Förslagen är inte avsedda att i sig förändra beslutsstrukturen inom Svenska kyrkan.

När det gäller rätten till ledighet för förtroendevalda, bör det anmärkas att den infördes efter förebild från den rätt till ledighet

som finns för förtroendevalda i borgerliga kommuner prop. 1982/83:19 s. 91 f.. Eftersom kommunstatusen nu skall upphöra och därmed ock-

så karaktären av tvångssammanslutning, kan Svenska kyrkans

förtroendevalda inte längre jämföras med förtroendevalda i de borgerliga kommunerna. Någon lagstadgad rätt till ledighet för ledamöter

Identitet och organisation 177

i andra liknande organisationers beslutande eller verkställande organ finns inte. Det saknas bärande skäl att behandla Svenska kyrkan och dess förtroendevalda annorlunda än andra organisationer som inte tillhör det allmänna. Mot denna bakgrund anser vi att det inte bör finnas någon lagstadgad rätt till ledighet for fullgörande av kyrkliga förtroendeuppdrag.

11 Organisatorisk uppbyggnad

11.1 den lokala nivån

Församlingen -

Vi föreslår

att församlingen skall omfatta de personer som tillhör Svenska kyrkan och är bosatta inom församlingens område, vilket innebär att den s.k. territorialprincipen skall tillämpas, och

att församlingens grundläggande uppgifter, att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission, skall anges i lagen.

Församlingen är i dag den grundläggande lokala enheten inom Svenska kyrkan 4 kap. 3 § kyrkolagen. Den främsta anledningen till att församlingen räknas som grundläggande i kyrkan är enligt 1995 års kyrkomöte att det är där som evangelium förkunnas och sakramenten förvaltas 2KL 1995:1 s. 32. Det är i församlingarna som kyrkan möter de enskilda människorna i gudstjänster och övriga kyrkliga handlingar. För att Svenska kyrkan skall kunna sägas bevara sin identitet som trossamfund måste denna ordning bestå också efter

relationsändringen.

Som vi berört ovan är Sverige indelat i territoriella församlingar. Den som tillhör Svenska kyrkan tillhör därmed också en av kyrkans

församlingar. Som huvudregel är det den territoriella församling inom

vars område en person är folkbokförd som denne kommer att tillhöra. Även de inte tillhör Svenska kyrkan är medlemmar i den

som församling, dvs. kyrkokommun, i vilken de är folkbokförda. När kommunstatusen upphör kommer också detta kyrkokommunala medlemskap för de som inte tillhör Svenska kyrkan att upphöra.

Enligt vår uppfattning är den territorialprincip som ryms i den nuvarande ordningen av stor betydelse för kyrkans organisatoriska identitet. Den är dessutom avgörande för att principen om rikstäckning skall kunna uppfyllas. Även 1995 års kyrkomöte uttryck för att

gav

territorialprincipen skall framgå av lagen a.a. s. 32.

180 Organisatorisk uppbyggnad

Enligt principbeslutet bör det i lagen om Svenska kyrkan slås fast att församlingarna, med vissa undantag, är territoriella och omfattar dem som tillhör Svenska kyrkan och är folkbokförda inom församlingen. En utgångspunkt i reformen är att församlingarnas kommunstatus skall upphöra. Det saknas då skäl att knyta tillhörigheten till den

statliga folkbokföringen. Mot denna bakgrund anser vi att det lagen

av skall framgå att församlingen är territoriell och omfattar de personer som är bosatta inom församlingens område. Tillsammans med prin-

cipen om rikstäckning innebär detta att försarnlingsindelningen skall

omfatta hela landet. Något behov av att i riksdagen stiftad lag en av närmare ange hur den kyrkliga indelningen skall vara utformad finns därmed inte. Att det likväl kan finnas ett behov för staten att känna till hur den kyrkliga indelningen ser ut är en annan sak. Till frågan om undantag från territorialprincipen återkommer vi. Enligt våra direktiv bör lagreglerna utformas på ett sådant sätt att de uppgifter och den grundläggande kompetens som tillkommer de olika kyrkliga nivåerna klarläggs. I såväl direktiven som konstitutionsutskottets betänkande betonas samtidigt vikten av att lagen Svenska om kyrkan inte får bli alltför omfattande.

Alltsedan 1862 års kommunalförfattningar har församlingens

uppgifter angetts genom att de räknas upp i lagstiftningen. I kyrkolagen finns uppräkningen i ll kap. 4 Där sägs att med församlingsangelägenheter avses frågor om: främjande av kyrkans gudstjänstliv och undervisning samt diakoni och evan elisation, anska ande och underhåll läs egendom utan att av som, vara by gnadstillbehär, är avsedd för kyrkobyggnad, församlin shus och amâaförsamlingslokalereller för kyrkli ändamå annars a 3. och underhåll kyrkobyggn , anska av ,församlingshus och andra församlingslokalen anskafande av lös egendom som inte är byggnadstillbehör, för kyrkligt ändamål till de byggnader och lokaler som anges i anskafande och underhåll av andra byggnader och lokaler samt någon annan mark för kyrkli t ändamål än i som anges anläggande och underhål begravnings latser, inte av om regerin enför särskilt fall beslutar att u pgijien skal skötas borgav en erlig mmun, samt underhåll av avlöningyörmånerfär kårrçotomt,hos församlingen.

ar etstagare

Den främsta anledningen till att församlingens uppgifter anges genom uppräkning av de uppgifter som skall främjas är att särskilja församlingarnas, dvs. de kyrkliga kommunernas, kompetensområde, från de borgerliga kommunernas kompetensområde. Båda typerna komav muner har nämligen rätt att utdebitera medel för sina angelägenheter.

Organisatorisk uppbyggnad 181

Att församling kan sammansluta sig med andra församlingar och en bilda kyrklig samfällighet har berört i avsnitt 10.3. en

I uppräkningen församlingsangelägenheter avser punkten l det

av egentliga försarnlingsarbetet. Övriga punkter handlar huvudsakligen

sådant bidrar till och skapar förutsättningar för att de uppom som gifter ingår i detta arbete skall kunna utföras. som särskiljer församlingen från övriga nivåer inom kyrkan är Det som de moment ingår i det egentliga församlingsarbetet. Som framgått som omfattar detta gudstjänstliv, undervisning, diakoni och evangeliovan sation. Det är således den verksamheten som är den grundläggande. Övriga församlingsangelägenheter är närmast att se som ett utflöde av

och ett stöd för den egentliga uppgiften. Det bör framhållas att dessa angelägenheter samtidigt är nödvändiga för att församlingsarbetet skall

kunna bedrivas. Det är betydelsefullt såväl teologiska som rättsliga skäl att av konkret vad är församlingens uppgift. När församange som egen lingens kyrklig kommun upphör, finns det dessutom inte status som längre anledning att beskriva församlingens uppgift endast som ett

främjande av verksamheten. Eftersom vi har i uppdrag bl.a. församlingens uppgifter, att ange har vi samrått med Ledningsgruppen för de inomkyrkliga utredningar-

Svenska kyrkans framtida organisation och den teologiska na om expertgrupp står till det inomkyrkliga utredningsarbetets förfogansom de. Det har då framkommit att det råder stor enighet om att begreppen gudstjänst, undervisning och diakoni väl speglar det som ingår i för-

samlingens egentliga uppgift. När det gäller begreppet evangelisation, infördes 1988 års församlingslag, har det ifrågasatts om som genom detta begrepp tillräckligt tydligt speglar församlingens uppgift. l en PM bestämningen församlingens uppgifter som upprättats inom om av den teologiska expertgruppen sägs bl.a: "Evangelisation" är begrepp mer inskränkt än "mission" och har som dessutom tydli inriktning på särskilda aktiviteter, t.ex. i form en are evangelisations ampanjer. Mission av lat mi ttio skicka, sända av är ett teologiskt laddat begre hela kyrkan och därmer p som avser e församlings sån ning i världen. Kyrkans missionsmed också va uppdrag år ortsåttning det uppdrag som Jesus gav sina lärjungar en av när han dem fullmakt och sände ut dem att predika "Guds rike". gav Av betydelse är den s.k. missionsbefallningeni Matt. grundlägåande och alla folk till lärjungar, döp dem i 28:19-20: å därför ut gör Fadems och Sonens och den heliga Andens och lär dem att hålnamn, alla de bud jag har gett Och jag är med er alla dagar till tidens er. s ut." Mission har ofta blivit beteckningen pâ den verksamhet som riktar sig till den icke-kristna delen av mänskligheten. Det uppdrag

som ges i missionsbefallningen har dock alltid setts grundläg-

som

för kyrkan såväl inom som utom landet. I våra dagar

gandeuppgift

andlar et som traditionellt betecknas som mission till övervägande

delen om samarbete med kyrkor olika platser i världen och

runt om

i det sammanhanget har ömsesidigheten i uppdraget en helt be-

annan

tydelse än som tidigare varit fallet. Up elnmgen mellan mission rik-

tad till mer avlägsna, främmande icke-kristna länder och

oc evan-

gelisation riktad till människor i det egna, kristnade landet har alltmer

mist sitt berättigande.

Vare sig praktiskt eller teoretiskt går det att dra några skarpa

gränser mellan uppgifterna att ñra gudst ânst, bedriva undervisning

och utöva diakoni och mission. Det ar f gan om olika överlappande

aspekter på kyrkans liv och uppdrag. Det går inte heller och bör inte

heller dras någon skarp gräns mellan nationella och internationella

eftersom Kristi världsvida kyrka, där Svenska k rkan är en

uppgifterde är universell.

Att utöva mission är kyrkans och rmed för-

,

samlingens uppdrag såväl inom det egna territoriella området i ett

som

vidare sammanhan I detta innefattas också det med

. som en mer

begränsad term kal as evangelisation.

Med hänsyn till detta anser vi att församlingens egentliga uppgift kan beskrivas som att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission.

Enligt vår uppfattning skall det som särskiljer församlingen från övriga nivåer i Svenska kyrkan framgå av lagen, dvs. det egentliga församlingsarbetet. Eftersom församlingen i vårt förslag utgör ett eget rättssubjekt och dessutom bestämmer storleken på den avgift de

som som tillhör Svenska kyrkan skall betala, blir det närmast självklart att

församlingen också efter relationsändringen kommer att ha ansvaret för de församlingsangelägenheter bidrar till och skapar förutsätt-

som

ningar för det egentliga församlingsarbetet. Dessa uppgifter är dock

så omfattande att de inte bör anges i lagen Svenska kyrkan. De

om kan dessutom komma att behöva anges på olika sätt allteftersom

samhällsutvecklingen fortskrider och Svenska kyrkans arbetsformer utvecklas. Vi menar därför att de bör höra till det område regleras

som

inomkyrkligt.

Mot denna bakgrund anser vi att församlingens grundläggande uppgift är det enda som skall i lagen Svenska kyrkan och

anges om att

den grundläggande uppgiften är att fira gudstjänst, bedriva under-

visning samt utöva diakoni och mission.

Organisatorisk uppbyggnad 183

11.2 Icke-territoriella församlingar

Vi föreslår

att undantag från territorialprincipen skall göras, så att Svenska kyrkan själv kan bestämma det skall finnas icke-territoriella

om församlingar.

För närvarande finns det fem icke-territoriella församlingar inom Svenska kyrkan. Samtliga utom Hovförsamlingen tillhör något av Svenska kyrkans stift. De har alla funnits under läng tid. Deras existens grundas på ordningar och privilegier som har beslutats från mitten av 1500-talet och framåt. Enligt våra direktiv skall vi överväga behovet av författningsändringar beträffande de icke-territoriella för-

samlingarna och föreslå ändringar i detta hänseende. I kyrkolagen

anges det i 4 kap. 2 § vilka dessa församlingar är. Bestämmelserna om vilka personer som skall tillhöra de icke-territoriella församlingarna finns i en särskild lag lagen 1992:288 om medlemskap i icke-terri-

toriella församlingar eftersom de har ansetts mera riktade till folk-

bokföringsmyndigheterna än till Svenska kyrkan.

Enligt vår uppfattning bör det vara Svenska kyrkan, och inte staten, som avgör om det skall kunna finnas icke-territoriella församlingar vid sidan av de territoriella församlingarna efter relationsändringen. Vi föreslår därför att lagen om Svenska kyrkan skall innehålla en bestämmelse säger att det kan finnas icke-territoriella försam-

som lingar. Utformningen av denna bestämmelse bör vara sådan att det framgår att detta är ett undantag från territorialprincipen.

Svenska kyrkan bör själv besluta om vem som skall tillhöra en icke-territoriell församling. Därför bör lagen om medlemskap i icketerritoriella församlingar upphävas.

184 Organisatorisk uppbyggnad

11.3 Stiftet den nivån

- regionala

Vi föreslår att stiftet skall omfatta församlingarna inom stiftets område, vilket innebär att territorialprincipen gäller också för den regionala nivån, att stiftets grundläggande uppgifter, att främja och ha tillsyn över församlingslivet, skall anges i lagen, och att det av lagen skall framgå att det skall finnas biskop i varje - en stift.

Av bestämmelserna i kyrkolagen framgår indirekt att territorialprin-

cipen gäller också på stiftsnivå. I 23 kap. l § föreskrivs dessutom att

församlingarna inom ett stift skall utgöra kyrklig samfällighet

en

stiftssamfällighet för att sköta de gemensamma församlingsangelägen-

heter som anges i den efterföljande paragrafen. Vi har tidigare konstaterat att stiften är så betydelsefulla för kyrkans identitet som trossamfund att de skall ha rättskapacitet egen utan att gå omvägen över samfällighetsbildning. I lagen om Svenska kyrkan bör därför anges att stiften är den regionala enheten inom Svenska kyrkan och att stiftet omfattar församlingarna inom dess område. Territorialprincipen kommer således att gälla även efter relationsändringen. Detta hindrar inte att Svenska kyrkan ändrar församlingsindelning eller stiftsindelning, t.ex. att slå flera genom samman församlingar eller genom att flytta församlingar från ett stift till ett annat. Inte heller utgör den något hinder mot att förändra antalet stift. Vidare innebär denna lösning att de tillhör Svenska kyrkan inte som bara tillhör kyrkan och den församling de är bosatta De tillhör som dessutom det stift inom vilket församlingen är belägen. När det gäller Svenska kyrkans församlingar i utlandet kan den föreslagna lösningen inte anses hindra att de knyts till ett stift inom landet. För de icke-territoriella församlingarna gäller, med undantag för Hovförsamlingen, att de tillhör det stift där församlingen bedriver sin verksamhet och där den har sitt upptagningsområde. Även denna ordning kommer att kunna bestå. Stiftsamfällighetens uppgifter anges i dag i 23 kap. 2 Där sägs

bl.a. att stiftssamfälligheten skall främja församlingslivets utveckling

inom stiftet. Till den regionala nivån hör också biskopen och domkapitlet. I fråga om deras tillsynsansvar stadgas i 2 kap. 5

Organisatorisk uppbyggnad 185

Biskoparna och domkapitlen skall se till att den ordning som gäller för

Svenska kyrkan med avseende på Svenska kyrkans lära, böcker, sak-

rament, gudstjänst och övriga handlingar iakttas iförsamlingarna.

Biskoparna och domkapitlen skall vidare ha til n över hur

innehavarna av det kyrkliga ämbetet förvaltar detta och e erlever sina

avgivna vigningslojften.

Mot denna bakgrund anser vi att stiftets grundläggande uppgift skall anges som att främja och ha tillsyn över församlingslivet. Stiftet kommer också att ha en mängd andra uppgifter, närmast som ett utflöde av dessa grundläggande uppgifter. Liksom för församlingarna lämpar sig dock dessa uppgifter inte för att regleras i lagen om Svenska kyrkan. De får i stället bli föremål för en inomkyrklig reglering.

Eftersom församlingens grundläggande uppgifter beskrivits som att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission, betyder det att stiftets grundläggande uppgifter, att främja och ha tillsyn över församlingslivet, i första hand är relaterade till dessa fyra bestämningar av församlingens uppgift. Genom den tydliga skillnaden i uppgifter mellan församling och stift som följer av vårt förslag, bör den grundläggande kompetensen hos vardera nivån stå klar.

Av avgörande betydelse för Stiftet och Svenska kyrkans episkopala struktur är att det finns en biskop i varje stift. Detta bör framgå av lagen. Utformningen av bestämmelsen får dock inte hindra att det utses mer än en biskop, exempelvis en biträdande biskop, vilket redan skett i Uppsala stift.

11.4 den nationella nivån

Kyrkomötet -

Vi föreslår

att kyrkomötet anges som Svenska kyrkans högsta beslutande organ,

att kyrkomötets befogenheter begränsas på så sätt att det inte får besluta i sådana enskilda frågor det är församlings eller ett

som en stifts uppgift att besluta

Alltsedan 1860-talets representationsreform har det funnits ett kyrkomöte bestående av valda ombud för Svenska kyrkan som dess högsta beslutande organ. Omfattningen av kyrkomötets befogenheter har varierat och ytterst varit beroende av Svenska kyrkans relation till staten. Idag framgår kyrkomötets normgivningskompetens av bestäm-

186 Organisatorisk uppbyggnad

melserna i 29 kap. 12-13 §§ kyrkolagen. Innehållet i dessa bestämmelser har beskrivits i avsnitt 9.1. Kyrkomötets uppgifter regleras i 29 kap. 10-11 §§. Där framgår att kyrkomötet skall behandla ärenden som riksdagen eller regeringen överlämnar, kyrkliga ärenden som väcks genom motion av någon av kyrkomötets ledamöter eller av den som innehar en biskopstjänst samt ärenden som väckts av ett organ som enligt lag har tillsatts av kyrkomötet. Kyrkomötet får besluta i frågor som anges i grundlag eller någon annan lag. Vidare får kyrkomötet besluta om yttranden och framställningar till regeringen.

En grundtanke i reformen om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan är att Svenska kyrkan skall bli ett eget rättssubjekt, som självständigt kan reglera sina angelägenheter. Det får till följd att normgivningskompetens inte längre kommer att delegeras från riksdagen till kyrkomötet. Mot denna bakgrund är det av stor betydelse att slå fast att kyrkomötet är Svenska kyrkans högsta beslutande organ. Vi föreslår därför att en bestämmelse som uttrycker detta skall ingå i lagen om Svenska kyrkan. Av en sådan bestämmelse följer också att kyrkomötet företräder trossamfundet Svenska kyrkan.

Enligt 1995 års kyrkomöte har Svenska kyrkan på nationell nivå att ta ansvar för sina gemensamma angelägenheter i fråga om information, utbildning, normgivning, samråd och ekumeniska relationer liksom när det gäller att vara kyrkans gemensamma röst och företräda henne inför samhället i stort" 2KL 1995:1 s. 32.

Eftersom kyrkomötet anges som högsta beslutande organ är församlingar och stift skyldiga att följa de beslut som kyrkomötet fattar. Därmed hålls också rättssubjektet Svenska kyrkan samman. Kyrkomötet kommer liksom i dag att närmare ange vad det innebär att Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund samt besluta om gudstjänster och kyrkans böcker. En ny och grundläggande uppgift för kyrkomötet blir att besluta om och utveckla det kyrkliga regelsystemet, dvs. inomkyrklig normgivning. Kyrkomötet lär vidare ha att besluta om verksamheten på nationell nivå.

Med hänsyn till det tydliga sätt på vilket församlingarnas och stiftens grundläggande uppgifter har angetts, är det inte nödvändigt att i detalj precisera vad kyrkomötets kompetens omfattar. För att trygga den lokala och regionala självstyrelsen för framtiden är det däremot av största vikt att det klarläggs att kyrkomötet inte får besluta i sådana enskilda frågor som faller inom församlingarnas och stiftens ansvarsområden. Detta måste komma till uttryck i lagen. Av en sådan bestäm-

Organisatorisk uppbyggnad 187

melse följer dessutom indirekt att beslut inte skall fattas på högre

en nivå än nödvändigt, dvs. det skapas subsidaritetsprincip.

en

Som framgått av den övergripande beskrivning Svenska kyrkans

av organisation som vi föreslagit skall ingå i lagen, har Svenska kyrkan som trossamfund nationella organ till sitt förfogande. Kyrkomötet får som högsta beslutande organ ange vilka ytterligare skall

organ som finnas på nationell nivå för att bistå kyrkomötet och vilka uppgifter sådana organ skall ha.

12 Kyrkoavgift

Vi föreslår

att den nuvarande församlingsskatten skall ersättas lokal - av en och regional kyrkoavgift, enligt lag skall betalas dem som av som tillhör Svenska kyrkan,

att församlingen skall besluta om lokal kyrkoavgift,

att stiftet skall besluta regional kyrkoavgift, - om att Svenska kyrkan skall ha rätt till kostnadsfri uppbördshjälp - av staten.

Fysiska personer, bosatta i Sverige, och dödsbon efter sådana personer är skyldiga att betala allmän kommunalskatt. Viss skyldighet att betala allmän kommunalskatt föreligger också för inte är personer som bosatta i Sverige bedriver verksamhet här. Allmän kommumen som nalskatt utgörs bl.a. församlingsskatt till Svenska kyrkan. Församav lingsskatten består i sin tur skatt bestämts församlingen och av som av

stiftssamfálligheten där den skattskyldige är folkbokförd samt när

- en sådan har bildats kyrklig samfällighet. Församlingsskattens - annan storlek varierar över landet. Församlingsskatten liksom den allmänna kommunalskatten tas ut i övrigt i förhållande till den skattskyldiges inkomster. Den inte - som tillhör Svenska kyrkan betalar nedsatt församlingsskatt. Denna lägre skatt, den s.k. dissenterskatten, utgår med 25 den förprocent av samlingsskatt som gäller för dem är folkbokförda i som samma församling och som tillhör Svenska kyrkan. Enligt våra direktiv skall lagen om Svenska kyrkan föreskriva

skyldigheten för den som tillhör Svenska kyrkan att betala lokalt en och regionalt beslutad kyrkoavgift. Vidare i direktiven vi anges att skall överväga om avgiften med kyrkorättslig motivering skall betecknas kyrkoskatt. Av riksdagens principbeslut framgår det

dessutom att avgiften, kostnadsfritt för Svenska kyrkan, skall tas ut tillsammans med och på sätt inkomstskatten. Enligt samma som direktiven skall vi överväga det finns ett behov sekretess vid om av

190 Kyrkoavgift

den uppbördshjälp staten skall lämna Svenska kyrkan. Rikssom skatteverket RSV har fått i uppdrag att utreda formerna för statlig uppbörd av kyrkoavgift. RSV skall vidare föreslå hur man kan tillgodose behovet av sekretess vid hjälp med uppbörd till andra trossamfund än Svenska kyrkan. I enlighet med direktiven förslår vi att lagen om Svenska kyrkan skall innehålla bestämmelser där det framgår att de som tillhör Svenska kyrkan skall betala lokalt och regionalt beslutad kyrkoavgift. När det gäller avgiftens utformning är det närmast en självklarhet att den även efter relationsändringen skall tas ut efter bärkraft. RSV kommer att föreslå en särskild lag om avgift till registrerat trossamfund i vilken förfaranderegler för uppbördshjälpen kommer att finnas. Som förutsättning för uppbördshjälp föreskrivs i den lagen att aven gift som uppbärs med skatteförvaltningens hjälp skall beräknas på den beskattningsbara förvärvsinkomsten enligt 50 § kommunalskattelagen 1928:370. Detta innebär att avgiften fullt ut kommer att behandlas skatt. Mot denna bakgrund vi att det saknas anledning som en anser meddela föreskrifter om avgiftens utformning i lagen om Svenska kyrkan. Svenska kyrkan får i stället själv besluta om utformningen i den inomkyrkliga regleringen. Det är sedan församlingarnas och stiftens sak att bestämma storleken på avgiften.

I princippropositionen noterade regeringen att den kyrkliga

uppbördens benämning hade blivit en symbolfråga under arbetet med ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan prop. 1995/96:80 s. 28 f.. Vidare uttalade regeringen: Stor enighet råder dock om att efter en relationsändring uppbörden statsrâttsligt är en obli atorisk kyrkoavgift och att detta klart bör komtill uttryck i den b ivande lagen. Denna utgångs unkt för lagstiftma nin är inte lätt att förena med önskemålet att fallaavgiften för en kyr oskatt utan att det uppstår oklarheter om uppbördens karaktär. Detta är inte bara terrmnologisk fråga utan också ett spörsmål av en praktisk betydelse i olika avseenden. En ordning innebär att uppbörden i lagen karaktäriseras som avgift men betecknas som skatt är både från principiella och som praktiska utgångspunkter inte tillfredsställande. Missförstånd beträffande innebörden av uppbörden och felaktigheter vid hanteringen av denna kan givetvis uppstå med dualism av detta slag. Riskerna för en detta skall emellertid inte överdrivas och frågan har av kyrkomötet ansetts betydelsefull för Svenska kyrkans identitet efter relationsändringen.

I sammanhanget bör det också påpekas att den benämndes avgift i 1930 års lag församlingsstyrelse. Först i 1961 års lag om församom lingsstyrelse kom beteckningen skatt "församlingsskatt" att användas.

Kyrkoavgij 191

Någon tillräckligt stark kyrkorättslig motivering för fortsättningsvis

att använda benämningen skatt har inte framkommit under utredningens gång. Det är dessutom viktigt att benämningen avgiftens svarar mot statsrättsliga innebörd. Mot denna bakgrund vi den

anser att kyrkliga

uppbörden skall benämnas kyrkoavgift. Beträffande behovet sekretess vid den

av uppbördshjälp som

Svenska kyrkan skall få vill vi inledningsvis påpeka frågan att om religiös övertygelse generellt sett anses vara en känslig uppgift inom EU-rätten. Som ett exempel kan nämnas Europaparlamentets och rådets direktiv av den 24 oktober 1995 skydd för enskilda om personer med avseende på behandling personuppgifter och det fria av om flödet av sådana uppgifter. Enligt artikel 8.1 i direktivet skall medlemsstaterna förbjuda databehandling personuppgifter av som avslöjar vissa särskilt känsliga uppgifter, bl.a. religiös övertygelse. Det görs inte någon skillnad mellan religiösa majoriteter och minoriteter. Med hänsyn till detta vi att det bör råda sekretess anser vid den uppbördshjälp som staten skall lämna Svenska kyrkan. I enlighet med den i reformen eftersträvade likställigheten mellan olika trossamfund, bör frågan sekretess vid

om uppbördshjälpen lösas

på samma sätt i förhållande till alla trossamfund. RSV föreslår i betänkandet Statlig medverkan vid SOU

avgiftsbetalning 1997:46 att

avgift enligt lagen 1999:000 avgift till registrerat om trossamfund skall jämställas med skatt när det gäller sekretessfrågan. Sekretesstiden föreslås dock bli 70 år i fråga dessa avgifter 20 för om mot år skatt i övrigt. Eftersom lagen avgift till registrerat trossamfund skall om tillämpas också vid den uppbördshjälp Svenska kyrkan skall få, som

blir den RSV föreslagna sekretessregeln gällande

av även i förhållande till dem som tillhör Svenska kyrkan. Skyddsbehovet för dessa blir därmed tillgodosett, varför vi inte behöver föreslå någon bestämmelse i ämnet.

13 Kyrklig egendom

Enligt våra direktiv kan det finnas behov några grundläggande

av regler om den kyrkliga egendomen i lagen Svenska kyrkan.

om Kammarkollegiet har fått ett särskilt uppdrag att utreda den kyrkliga egendomen vid en relationsändring. Uppdraget för kollegiet har bl.a. varit att i möjligaste mån undersöka den kyrkliga egendomens

ursprung och omfattning samt kartlägga hur de olika slagen egendom

av berörs av relationsändringen. Vidare har Kollegiet haft till uppgift

att föreslå hur den kyrkliga egendomen skall stå till Svenska kyrkans förfogande enligt några olika modeller.

Kammarkollegiet har presenterat sina förslag i SOU 1997:47, Den kyrkliga egendomen. I betänkandet redovisas tre olika modeller enligt vilka den kyrkliga egendomen kan stå till Svenska kyrkans förfogande. Kammarkollegiet förordar i betänkandet dessa modeller. Denna

en av innebär att en bestämmelse prästlönetillgångar skall i lagen

om tas om Svenska kyrkan. Vi presenterar den bestämmelse Kammarkol-

som legiet förordar i vårt förslag till lag Svenska kyrkan ställ-

om utan eget ningstagande. Vidare presenterar vi det förslag till specialmotivering som vi fått från kollegiet. I övrigt hänvisar vi till Kammarkollegiets betänkande, när det gäller den kyrkliga egendomen.

7-17-0371

14 och

Offentlighet sekretess

14. 1

Offentlighetsprincipen

En av grundpelarna för den fria åsiktsbildningen i vårt demokratiska

samhälle är offentlighetsprincipen. Principen, inte är

som utan inskränkningar, tar sig flera olika uttryck. Genom bestämmelser i regeringsformen garanteras yttrandefrihet och informationsfrihet. I

tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen finns bestäm-

melser som garanterar rätten att fritt ut tryckta skrifter och

ge bestämmelser som garanterar rätten att fritt uttrycka sig i radio, TV, film och liknande medier. I dessa grundlagar finns också föreskrifter om rätten att lämna meddelanden och uppgifter för offentliggörande och om rätten att få i dessa sammanhang. En

vara anonym annan aspekt av offentlighetsprincipen är rätten att närvara vid domstolsförhandlingar och vid sammanträden med beslutande statliga och kom-

munala församlingar som riksdagen och kommunfullmäktige. Den kanske viktigaste delen av offentlighetsprincipen är dock den i tryck-

frihetsförordningen garanterade rätten att ta del allmänna hand-

av lingar.

14.1.1 Yttrande- och

informationsfrihet

Genom 2 kap. 1 § regeringsformen är varje medborgare det

gentemot allmänna tillförsäkrad bl.a. yttrandefrihet och informationsfrihet. Utlänningar är likställda med svenska medborgare 2 kap. 22 §, inte

om annat följer av särskilda föreskrifter i lag. Den närmare innebörden

av yttrande- och informationsfriheten liksom innehållet i bestämmelserna om under vilka förhållanden de får inskränkas, har behandlats i

som avsnitt 2.3.2.

Med det allmänna förstås "dels det allmännas verkställande

organ, dels de normgivande organen, när dessa beslutar för enskilda betungande, offentligrättsliga föreskrifter, däremot inte när de beslutar civilrättsliga normer" prop. 1975/762209 86. I första hand gäller

s.

196 Ojfentlighet och sekretess

yttrande- och informationsfriheten således i förhållande till staten, landstingskommunerna och primärkommunerna samt dessa organs myndigheter. Till det allmänna räknas emellertid också kyrkokommu-

dvs. församlingar och samfalligheter, och de olika statliga mynnerna, digheter t.ex. domkapitel som finns inom Svenska kyrkan i dag.

- -

Yttrande- och informationsfriheten gäller för alla människor. Den gäller således även för dem som genom anställning eller uppdrag är verksamma hos olika allmänna organ. Av detta följer att befattningshavare i allmän tjänst förtroendemän, tjänstemän, uppdragstagare

m.fl. huvudregel fritt kan uttala sig om vad de fått veta i sin

- som verksamhet. Denna huvudregel är dock inte absolut, utan begränsningar kan ske om särskilt viktiga skäl föranleder det.

Begränsningar av yttrandefriheten sker genom tystnadsplikter i

olika lagar. Beträffande tystnadsplikti det allmännas verksamhet, finns bestämmelserna samlade i sekretesslagen 1980: 100. Det förekommer emellertid tystnadsplikter också i lagar som omfattar privatanställda, exempelvis i lagen 1990:409 om skydd för foretagshemligheter. Bestämmelserna i sekretesslagen avser förbud att, muntligen eller genom utlämnande av allmänna handlingar eller på annat sätt, röja uppgifter vilka omfattas av sekretess.

Sekretesslagens bestämmelser om tystnadsplikt gäller hos organ där det förekommer allmänna handlingar. Reglerna om vad som är allmänna handlingar finns huvudsakligen i tryckfrihetsförordningen. Till övervägande del är det fråga om handlingar hos förvaltningsmyndigheter hos stat och kommun. Riksdagen, kyrkomötet och beslutande kommunal församling är likställda med myndigheter i dessa sammanhang. Vidare gäller reglerna om handlingsoffentlighet vissa organ

utan att vara förvaltningsmyndigheter, anförtrotts förvaltningsuppsom, gifter. I avsnitt 14.l.5 kommer vi att närmare behandla begreppet allmän handling och därmed sammanhängande frågor.

Sekretesslagens förbud att röja uppgifter gäller till att börja med för myndigheten som sådan. Tystnadsplikten gäller vidare för de anställda

fått del sekretessbelagda uppgifter. Även de har tjänstesom av som plikt, t.ex. värnpliktiga, och som fått del av sekretessbelagda uppgifter omfattas av tystnadsplikten. Uppdragstagare som deltar i myndighetens verksamhet omfattas likaså av tystnadsplikt. Det saknar betydelse om uppdraget är författningsreglerat eller reglerat i ett privaträttsligt avtal. Det är emellertid bara fysiska personer vilka har uppdrag som skall jämställas med myndighetens anställda i sekretesshänseende. Om en uppdragstagare på detta sätt kommer att omfattas av tystnadsplikter,

Offentlighet och sekretess 197

kan uppdragstagarens meddelarfrihet inte avtal bort J Kzs ämbetsbeas rättelse 1987 s. 70.

Den som bryter sin tystnadsplikt röja uppgift genom att som han

eller hon är skyldig att hemlighålla, eller

olovligen utnyttjar sådan uppgift, kan dömas för brott mot tystnadsplikt till böter eller

fängelse,

se 20 kap. 3 § brottsbalken. Gäller tystnadsplikten till förmån för enskild person får åtal bara väckas för brottet denne brottet om anger till åtal eller när åtal är påkallat från allmän synpunkt 20 kap. 5 §

fjärde stycket brottsbalken.

En tjänsteman eller befattningshavare i allmän tjänst kan bara annan straffas för utlämnande uppgifter i sådana fall då uppgifterna av omfattas av sekretess. Den i andra fall utnyttjar sin yttrandefrihet som får inte straffas för detta eller utsättas för någon påföljd. Inte annan heller får han eller hon bli föremål för disciplinär

bestraffning eller i

övrigt utsättas för kritik eller förmaningar från myndighetens sida. Inte ens i samband med tjänstetillsättningar, utfärdande betyg av eller dylikt får det läggas till last ha utnyttjat sin en person att yttrandefrihet.

Tryckfrihet m.m.

Med tryckfrihet förstås varje svensk medborgares rätt att, utan hinder från det allmänna, ut tryckta skrifter, 1 kap. l § första ge se stycket

tryckfrihetsförordningen. Utlänningar likställs med svenska medbor-

gare om inte annat förordnas 14 kap. 5 § andra stycket. För radio, TV, film och liknande medier gäller i princip motsvarande regler

enligt yttrandefrihetsgrundlagen 1 kap. 1 §första

stycket och 11 kap. l § tredje stycket.

Den som missbrukar tryckfriheten kan bara åtalas och straffas för de gärningar som är särskilt angivna i tryckfrihetsförordningen, s.k.

tryckfrihetsbrott. Dessa gärningar räknas i 7 kap. 4 och §§. upp 5 Bl.a. är det fråga olika typer brott rikets säkerhet, om av mot hets mot

folkgrupp, barnpornografibrott, förtal och förolämpning.

Som tryckfrihetsbrott räknas också t.ex. uppsåtligt offentliggörande av allmän

handling som inte är tillgänglig för och fått

var en, om personen tillgång till handlingen i allmän tjänst eller liknande förhållande. En- ligt yttrandefrihetsgrundlagen gäller liknande regler och brottsbeskriv-

mngar.

198 Offentlighet och sekretess

Ansvarssystemen i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihets-

grundlagen bygger på att det alltid skall finnas någon som kan göras ansvarig för innehållet i den tryckta skriften eller programmet. I princip är det bara kan göras ansvarig för brott mot en person som tryckfriheten eller yttrandefriheten, varför andra som medverkat vid framställandet normalt är uteslutna från I fråga om tidningar ansvar. och andra periodiska skrifter den som är anmäld som anansvarar svarig utgivare. För andra skrifter bär i princip författaren ansvaret. För radio- och TV-program skall det finnas en utgivare.

14.1.3 Meddelarfrihet och anonymitetsskydd

Meddelarfrihet

Det står och fritt att meddela uppgifter för offentliggörande i var en tryckt skrift, utom i de fall som särskilt anges i tryckfrihetsförordningen, 1 kap. 1 § tredje stycket och 14 kap. 5 § andra stycket. En se förutsättning är dock att meddelandet lämnas till en bestämd mottagadvs. till viss eller viss nyhetsredaktion. Alla människor re, en person har således i princip rätt att lämna vilka uppgifter som helst till journalister, författare med flera, syftet är att uppgifterna skall om offentliggöras. Meddelarfriheten är dock inte beroende av att meddelandet verkligen publiceras, utan det avgörande är syftet med meddelandet. För radio, TV, film och liknande medier gäller en motsvarande rätt att lämna uppgifter för offentliggörande enligt yttrandefrihetsgrundlagen, bl.a. l kap. 2 § och 11 kap. 1 § tredje se stycket. Rätten att lämna meddelande är dock inte utan inskränkningar. Av

7 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen och 5 kap 3 §yttrandefrihetsgrund-

lagen framgår när meddelarfriheten inte gäller och följaktligen den lämnar meddelandet kan straffas för detta. För det första gäller som detta utlämnande uppgifter kan medföra fara för rikets av som säkerhet. För det andra kan den lämnar meddelande straffas vid som oriktigt utlämnande hemlig handling eller tillhandahållande av såav

dan handling i strid mot myndighets förbehåll, om gärningen begås

uppsåtligen. För det tredje gäller inte meddelarfriheten vid uppsåtligt åsidosättande tystnadsplikti de fall som anges i särskild lag, dvs. av sekretesslagen.

och sekretess 199

I 16 kap. sekretesslagen finns bestämmelser s.k. kvalificerade om tystnadsplikter. Dessa har företräde framför meddelarfriheten. Kvalificerade tystnadsplikter gäller inom områden med Sekretessregler som är avsedda att skydda särskilt känsliga uppgifter, t.ex. inom hälso- och sjukvården och inom socialtjänsten. Även bestämmelser

kyrkolagens

om s.k. själavårdssekretess finns uppräknade i 16 kap. sekretesslagen, vilket innebär att meddelarfriheten får vika för tystnadsplikten också inom detta område.

Meddelarfriheten i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen gäller i förhållandet mellan enskilda och det allmänna. Av detta anses följa att meddelarfriheten för offentliganställda bara kan

begränsas genom lag se t.ex. SOU 1996:67 49. Reglerna s. om ansvarsfrihet för uppgiftslämnande och publicering uppgifter gäller av också i de fall då den uppgift röjs rör något enskilt intresse, som vilket omfattas av en sekretessregel. Rätten till skadestånd för den

enskilde får vika i dessa fall precis det allmännas rätt till skadesom stånd och möjlighet att bestraffa i motsvarande situation. Utanför den offentliga sektorn finns det emellertid också bestämmelser om tystnadsplikt. Vissa dessa tystnadsplikter, av t.ex. advokaters tystnadsplikt, finns uppräknade i 16 kap. sekretesslagen och utgör således sådana kvalificerade tystnadsplikter har föresom träde framför meddelarfriheten. Det finns vidare antal

ett tystnadsplik-

ter för anställda i enskild verksamhet inte finns upptagna bland som de kvalificerade tystnadsplikterna. Bland dessa tystnadsplikter bör det skiljas mellan sådana är straffbelagda och sådana som som inte är det.

De straffbelagda tystnadsplikterna bör, enligt meddelarskyddskommit-

tén, vika för meddelarfriheten, vilket innebär straff eller skadestånd att inte kan utdömas med anledning ett meddelande lämnats för av som publicering se SOU 1990: 12 73. Beträffande de icke straffbelagda s. tystnadsplikterna uttalade kommittén s. 74 att: skadestånd i princip - - - är uteslutet också vid överträdelse genom publiceringsmeddelande av lagstad ade fastän inte straffbelagda tystnadsplikter. Det är att märka att så dessa är ålagda oc ett ensidigt beslut det allmänna och tystnadsplikterdet ltså genom av att a är fråga om ett förhållande mellan det allmänna och enskilda jämför prop. 1986/87: 151 s. 118. Emellertid vill vi hålla öppet för möjligheten att den enskilde skall anses samtidigt ha brutit ett avtalsmässigt åtagande att hålla tyst med berörda förhållande och att han på denna grund kan träffas av ersättningskrav.

Som berört ovan kan offentliga funktionärer bara åläggas tystnads-

plikt med stöd av lag. Med offentliga funktionärer förutom avses, anställda vid myndigheten, även sådana uppdragstagare vilkas an-

200 Offentlighet och sekretess

knytning till myndigheten är så stark att de kan sägas delta i myndighetens verksamhet. På den privata sidan kan däremot avtal om tystnadsplikt träffas, vilket anses innebära att den som bryter mot ett sådant avtal inte får åberopa sig på reglerna om meddelarfrihet. Därutöver ofta tystnadsplikt följa den anställdes lojalitetsanses en av plikt utan att tystnadsplikten behöver fästas i ett avtal. Det är numera

dominerande uppfattning att avtalsgrundade tystnadsplikter på det

en privata området i princip bryter meddelarfriheten 1989/90:LU37 43 f., SOU 1990:12 75 ff. och 95 ff. samt prop. 1993/94:48 s. s. s. 36.

Anskaffarfrihet

Var och har rätt att anskaffa uppgifter och underrättelser i vilket en ämne helst för offentliggörande, se 1 kap. l § fjärde stycket som

tryckfrihetsförordningen och l kap. 2 § andra meningen yttrandefri-

hetsgrundlagen. I likhet med meddelarfriheten är denna rätt föremål för vissa begränsningar. Anskaffaren kan straffas bl.a. om denne gör sig skyldig till allvarligare brott mot rikets säkerhet. Dessutom kan en anskaffare ådömas eller ersättningsskyldighet, utan hinder av ansvar bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen respektive yttrandefrihetsgrundlagen, anskaffaren använder sig av olagliga metoder för att om

komma uppgiften 1 kap. 9 § 4 tryckfrihetsförordningen och 1 kap.

12 § yttrandefrihetsgrundlagen. Om exempelvis anskaffaren begår ett inbrott för att komma uppgift, kan han eller hon dömas till anen för stöld trots att syftet att anskaffa uppgift för offentligsvar var en

görande.

Anonymitetsskydd

Ratt till anonymitet

Som framgått kan den yttrar sig i tryckt skrift eller annat sätt som inte göras ansvarig för sina yttranden annat än i de undantagsfall då särskilt starka skäl är för handen. Detsamma gäller för den som lämnat meddelande för publicering. Värdet av dessa rättigheter skulle emellertid mycket begränsat de som medverkar till offentvara om liggörandet riskerade att utsättas för andra typer av repressalier eller obehag. I syfte att skydda dessa personer finns det därför regler om

Offentlighet och sekretess 201

rätt till anonymitet i såväl tryckfrihetsförordningen 3 kap. ytt-

som randefrihetsgrundlagen 2 kap..

De grundläggande bestämmelserna om rätt till anonymitet finns i 3 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 2 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen. Bestämmelserna innebär att .a. författare och andra

upphovsmän inte är skyldiga att sätta ut sina eller på annat sätt röja

namn sin identitet. Rätten till anonymitet omfattar även den lämnat ett

som meddelande för publicering. Dessa personkategorier kan alltså själva bestämma om de vill vara anonyma.

För att anonymitetsskyddet skall vara effektivt finns det bestämmelser som stadgar att den som tagit befattning med tillkomst och utgivning av en tryckt skrift eller tillkomst och spridning

av en framställning för annat medium inte för röja författarens eller

upphovsmannens identitet annat än i de undantagsfall som anges i dessa grundlagar, se 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen och 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen. Samma skydd gäller för den som lämnat ett meddelande eller uppgifter för publicering.

Ejierforskningsförbud

För att ytterligare skydda författare och andra upphovsmän

samt uppgiftslämnare, stadgas det förbud för myndigheter och andra allmänna organ att efterforska identiteten hos sådana 3 kap. 4 § tryck-

personer, frihetsförordningen och 2 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen. All form av efterforskning från det allmännas sida är förbjuden då det gäller uppgifter som omfattas av meddelarfrihet. Däremot står det enskilda fritt att forska efter de nämnda personkategorierna. Därutöver finns det ett generellt förbud mot att hos journalister m.fl. efterforska källan till exempelvis uppgifter i en tidningsartikel.

Efterforskningsförbudet gäller dock inte i de fall tryckfrihets-

som förordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen medger åtal eller annat ingripande. Även i de fall då efterforskning får ske skall de i 3 kap.

3 § tryckfrihetsförordningen och 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen

angivna tystnadsplikterna beaktas. Tystnadsplikten sträcker sig i vissa fall längre än meddelarfriheten, vilket kan medföra att det inte går att efterforska vem som begått ett brott mot meddelarfriheten SOU

se

1990:12 s. 66 f..

202 Ofentlighet och sekretess

14.1.4 Förhandlingsoffentlighet

Förhandling vid domstol skall vara offentlig enligt 2 kap. 11 § andra

stycket regeringsformen. Undantag får meddelas i lag 2 kap. 12 §.

I rättegångsbalken anges, genom hänvisning till sekretesslagen, när offentligheten kan begränsas. Motsvarande bestämmelser finns i förvaltningsprocesslagen 1971:291. Det finns även begränsningar i andra lagar, t.ex. i lagen 1964:167 med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.

Beträffande beslutande statliga och kommunala församlingar är forhandlingsoffentligheten inte grundlagsfast. Allmänheten har rätt att närvara då riksdagen respektive kommunfullmäktige sammanträder, se 2 kap. 4 § riksdagsordningen och 5 kap. 38 § kommunallagen 1991: 900. Rätten att närvara är dock inte utan inskränkningar. Kommunfullmäktige kan t.ex. besluta att överläggning i ett visst ärende skall ske inom stängda dörrar. När det gäller kommunala nämnder skall sammanträden normalt ske inom stängda dörrar 6 kap. 19 a § kommunallagen. Nämnden får emellertid, efter medgivande av fullmäktige, besluta att ett sammanträde skall vara offentligt. Avsikten med denna möjlighet till öppenhet var att ge medborgarna en ökad insyn i och information om den kommunala verksamheten prop. 1993/94:188 s. 57. Nämnden får dock inte besluta om offentlighet när ärenden som avser myndighetsutövning eller ärenden med sekretessbelagda uppgifter behandlas.

För Svenska kyrkans del gäller också som huvudregel att sammanträden med församlingens kyrkofullmäktige skall vara offentliga 13 kap. 27 § kyrkolagen. I likhet med vad som gäller for borgerliga kommuners fullmäktige, kan kyrkofullmäktige besluta att överläggningen av ett visst ärende skall ske inom stängda dörrar. Dessa bestämmelser tillämpas också i fråga om kyrkostämma, församlingsdelegerade och kyrkofullmäktige i kyrkliga samfälligheter se 14 kap. 8 15 kap. 9 § och 16 kap. 4 § kyrkolagen. Beträffande kyrkoråd och övriga nämnder saknas det emellertid lagregler om offentlighet.

Ofentlighet och sekretess 203

14.1.5 Allmänna

handlingars offentlighet

Inledning

Sambandet mellan tryckfriheten och rätten att ta del allmänna

av handlingar har sedan länge varit erkänt i den svenska rättsordningen. Redan vid tillkomsten av var första tryckfrihetsförordning år 1766,

ansågs rätten att ta del av myndigheternas handlingar utgöra viktig

en källa för att få fram upplysningar och uppgifter kunde brukas vid

som det praktiska utövandet av tryckfriheten. Detta medförde att rätten att ta del av allmänna handlingar kom att regleras tillsammans med den egentliga tryckfriheten. Detta samband har därefter bevarats.

Avsikten med handlingsoffentligheten är att främja "ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning". Rätten att ta del all-

av männa handlingar ger medborgarna möjlighet att kontrollera

en myndigheterna och fyller därför viktig funktion garant för

en som rättssäkerheten. Vidare förbättrar rätten att ta del allmänna hand-

av lingar medborgarnas möjlighet att delta i den politiska debatten. Att

lagstiftaren anser handlingsoffentligheten särdeles betydelsefull

vara framgår av att den omnämns i regeringsformens kapitel grundläg-

om gande fri- och rättigheter se 2 kap. 1 § tredje stycket.

Den grundläggande bestämmelsen handlingsoffentlighet finns

om i 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och anger att varje svensk medborgare har rätt att ta del allmänna handlingar. Utlänningar likställs

av med svenska medborgare inte annat förordnas 14 kap. 5 § andra

om stycket.

Begränsningsmöjligheter

Rätten att ta del av allmänna handlingar får bara begränsas det är

om nödvändigt på grund av särskilt viktiga omständigheter. De omständigheter som avses anges i 2 kap. 2 § första stycket tryckfrihetsförordningen. Begränsningar får göras med hänsyn till

rikets säkerhet eller dess föhållande till annan stat eller mellan-

folklig organisation,

rikets centrala finanspolitik, penningpolitik eller valutapolitik,

.

myndighets verksamhet för inspektion, kontroll eller tillsyn,

annan

. intresset att förebygga eller beivra brott,

. det allmännas ekonomiska intresse,

skyddet För enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden,

. intresset att bevara d|ur- eller växtart.

.

204 Ojfentlighet och sekretess

I bestämmelsens andra stycke sägs att begränsningar i rätten att ta del av allmänna handlingar noga skall anges i särskild lag eller annan lag som den särskilda lagen hänvisar till. Den särskilda lag som avses är sekretesslagen. Alla begränsningar av handlingsoffentligheten framgår direkt eller indirekt av den lagen. Kapitelindelningen i sekretesslagen följer i princip den redovisade uppräkningen av områden där handlingsoffentligheten får begränsas. Vidare gäller att riksdagen i lag

kan bemyndiga regeringen att meddela närmare föreskrifter om sekretessreglers tillämplighet. Om så sker bör gränserna för sekretessen allt väsentligt finnas angivna redan i lagbestämmelsen och endast i något hänseende kunna fyllas ut genom förordning" prop. 1975/76: 160 s. 112.

Tredje stycket innehåller en möjlighet att i lag föreskriva att riksdagen eller regeringen i särskilda fall får meddela dispens från sekretessregler. Dispensbefogenheter för regeringen finns bl.a. i 8 kap. sekretesslagen. I 14 kap. 8 § sekretesslagen har regeringen dessutom givits en allmän rätt att i särskilt fall generellt för-

- ordna om undantag från sekretess, när det är påkallat av synnerliga skäl. För riksdagens del finns regleras motsvarande befogenheter i 11 kap. 3 § sekretesslagen.

Allmän handling

Handlingsoffentligheten är framför allt reglerad i tryckfrihetsförordningen och gäller bara i fråga allmänna handlingar. Är det inte

om en allmän handling, finns det inte någon rätt att ta del av handlingen och inte heller någon skyldighet för myndigheten att lämna ut den. För att en handling skall anses som allmän krävs att den förvaras hos myndigheten och att den är att anse som inkommen till myndigheten eller upprättad där. Även handlingen är allmän, kan rätten del

om att ta av den, som framgått ovan, vara begränsad enligt sekretesslagen.

Begreppet handling

Med handling avses dels en framställning i skrift eller bild, dels en upptagning som man bara kan läsa, avlyssna eller uppfatta på annat sätt med hjälp av något tekniskt hjälpmedel 2 kap. 3 §. Det traditionella handlingsbegreppet framställning i skrift eller bild är för-

- hållandevis okomplicerat att tillämpa, eftersom handlingen existerar fysiskt och kan lämnas ut. Beträffande upptagningar är att märka att

Ojfentlighet och sekretess 205

dessa inte existerar fysiskt och således inte kan lämnas ut på samma enkla sätt som traditionella handlingar. De uppgifter som finns i upptagningarna kan dock lämnas ut. Informationen kan, om tekniken tillåter det, överföras till en handling av traditionell typ, exempelvis genom utskrift av innehållet i en ADB-upptagning.

Förvaring

En handling är allmän om den förvaras hos myndighet och är att

en anse som inkommen till myndigheten eller upprättad där 2 kap 3 §. Kravet i fråga om förvaring innebär att handlingen skall förvaras hos myndigheten vid tidpunkten sökandens begäran att få ta del av handlingen. Det är inte möjligt att t.ex. prenumerera på handlingar

som förväntas komma till myndigheten eller upprättas av denna. Vidare gäller att handlingen måste vara "färdig". En sökande har inte rätt att begära att myndigheten ställer uppgifter flera handlingar

samman ur i en ny, som upprättas för att tillgodose sökandens önskemål. Det kan dock förhålla sig annorlunda med uppgifter är lagrade i t.ex.

som databaser, om den önskade sammanställningen är okomplicerad.

Uttrycket "förvaras hos myndighet" får dock inte tolkas så snävt att handlingen alltid måste finnas i myndighetens lokaler för

att anses förvarad där prop. 1975/76:16O s. 122. Om så vore fallet skulle reglerna om handlingsoffentlighet med lätthet kunna kringgås

genom att myndigheten lånade ut eller förvarade kontroversiella handlingar utanför myndighetens lokaler. Även handlingar exempelvis förva-

som ras i en tjänstemans bostad är att betrakta som förvarade hos myndigheten. Likaså är handlingar som lämnas bort för teknisk bearbetning alltjämt att anse som förvarade hos myndigheten. Däremot blir dessa handlingar inte allmänna hos en myndighet enbart ombesörjer

som sådan teknisk bearbetning 2 kap. 10 §.

Om ett beslut överklagas och handlingarna i ärendet sänds från beslutsmyndigheten till den myndighet som skall pröva överklagandet, skall sekretessfrågor prövas av den senare myndigheten.

Beträffande upptagningar gäller att sådana förvarade hos

anses en myndighet om de är tillgängliga för myndigheten för överföring i sådan form att den kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas 2 kap. 3 § andra stycket. Normalt skall myndighetens reella tillgång till upptagningen vara avgörande för bedömningen. Myndigheten skall faktiskt disponera över möjligheten att överföra upptagningen till läsbar eller annan uppfattbar form för att upptagningen skall för-

anses varad hos denna jfr prop. 1975/76: 160 89.

s.

206 Offentlighet och sekretess

Myndighet

För att en handling skall vara allmän krävs som huvudregel att den förvaras hos en myndighet 2 kap. 3 § eller hos något av de organ

jämställs med myndighet, dvs. riksdagen, kyrkomötet och besom slutande kommunal församling 2 kap. 5 §.

Någon närmare definition av begreppet myndighet finns dock inte i tryckfrihetsförordningen. Enligt förarbetena prop 1975/76:l6O s. 134 ansågs det inte ändamålsenligt att i grundlag närmare ange vilka statliga och kommunala organ som är myndigheter. Departementschefen fann det å andra sidan "både naturligt och nödvändigt att

ha ett enhetligt myndighetsbegrepp i grundlagarna". I regeringsformen

talas det statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter. Även

om regeringen och domstolarna är enligt regeringsformen myndigheter. De nämnda organen bör därför ses som myndigheter också i tryckfrihetsförordningens mening.

Inkommen till myndighet

En handling är att anse som inkommen till en myndighet när den anlänt till myndigheten eller kommit behörig befattningshavare till handa 2 kap. 6 §. En handling anses inte inkommen till myndigheten då den finns avskild för myndighetens räkning på posten, utan den måste rent fysiskt ha kommit till myndigheten. När det gäller behöriga befattningshavare anses handlingen inkommen till myndigheten även om den överlämnas till befattningshavaren utanför myndighetens lokaler, exempelvis vid förrättning på annan ort. Avgörande är att handlingen fysiskt befinner sig så att befattningshavaren kan besluta om utlämnande. Det saknas betydelse om handlingen diarieförts innan frågan om utlämnande skall prövas.

En upptagning anses inkommen när den av annan gjorts tillgänglig för myndigheten. Den är tillgänglig när den kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas med hjälp av den utrustning som myndigheten förfogar över.

Brev och andra meddelanden som ställts till en befattningshavare personligen anses som allmän handling, om handlingen gäller ett ärende eller någon annan fråga som det är myndighetens uppgift att behandla 2 kap. 4 §. Är handlingen bara avsedd för mottagaren

som innehavare av annan ställning politisk eller facklig fortroendeman, blir handlingen dock inte allmän. Avgörande för om handlingen skall

Ofentlighet och sekretess 207

anses som allmän eller inte är innehållet i den, inte avsändarens eller

uppfattning RÅ 1984 Bb 86. mottagarens

Upprättad hos myndighet

En handling anses som huvudregel upprättad hos myndighet när den expedierats 2 kap. 7 §, dvs. när den fått sitt slutliga skick. Att

en handling expedieras innebär normalt att handlingen sänds iväg från myndigheten. Arbetsmaterial utgör vanligen inte allmänna handlingar, men om arbetsmaterialet formligen expedieras blir det allmän handling oavsett om myndigheten har för avsikt att arbeta vidare med materialet. Handlingar som inte expedieras anses upprättade när det ärende som handlingen hänför sig till har slutbehandlats eller, om handlingen inte hör till visst ärende, när den har justerats myndigheten eller på

av

annat sätt fårdigställts.

Enligt andra stycket gäller särskilda regler för vissa typer hand-

av lingar. Diarium, journaler och sådant register eller annan förteckning som förs fortlöpande anses upprättade när handlingen har fárdigställts för anteckning eller införing. Så anteckning förs in blir

snart en ny även den del av den allmänna handling som diariet eller registret utgör. Domar och beslut anses upprättade när de avkunnats eller

- expedierats. Protokoll och andra handlingar som hänför sig till sådana beslut anses likaså upprättade när beslutet har avkunnats eller

expedierats. Andra myndighetsprotokoll och därmed jämförliga anteck-

ningar anses upprättade när de justerats eller på annat sätt fárdigställts. Protokoll hos riksdagens eller kyrkomötets utskott, riksdagens eller kommuns revisorer eller statliga kommittéer dock upprättade i

anses enlighet med huvudregeln, dvs. när handlingen expedierats eller ärendet slutbehandlats. Även hos kommunala myndigheter gäller

att protokoll och därmed jämförliga handlingar upprättade i enlighet

anses med huvudregeln, om det är fåga om ett ärende som myndigheten bara bereder till avgörande.

Organ inom samma myndighetsorganisation

Om ett organ, som är knutet till ett verk eller liknande myndig-

en hetsorganisation, överlämnar handling till ett annat inom

en organ samma myndighetsorganisation eller framställer en handling för sådant överlämnande, skall handlingen inte anses inkommen eller upprättad i annat fall än då organen uppträder självständigt i förhållande till varandra 2 kap 8 §, Olika enheter inom samma myndighetsorganisa-

208 Ojfentlighet och sekretess

tion kan således utväxla handlingar utan att någon handlingsoffentlighet uppkommer. När det ärende som handlingen hör till är slutligt avgjort blir dock handlingen allmän.

Organ inom en myndighetsorganisation som enbart har beredningsuppgifter anses normalt inte som självständigt i förhållande till det organ som fattar myndighetens slutliga beslut. Däremot brukar organ som besitter särskild kompetens och sådana organ som tillagt egna beslutsbefogenheter anses självständiga, vilket innebär att handlingsoffentlighet uppkommer.

Minnesanteckningar

Enligt 2 kap. 9 § första stycket skall minnesanteckningar inte anses som allmänna handlingar annat än i undantagsfall. Med minnesanteckningar förstås promemorior av olika slag och andra typer av uppteckningar eller upptagningar, som kommit till bara för ett ärendes föredragning eller beredning. De får inte tillföra några sakuppgifter. Om så är fallet blir minnesanteckningen allmän handling i den delen. En minnesanteckning kan också bli allmän handling genom att den expedieras eller tas om hand för arkivering.

Utkast och koncept till en myndighets beslut eller skrivelse liksom därmed jämställda handlingar blir inte heller allmänna handlingar, såvida de inte expedieras eller tas om hand för arkivering 2 kap. 9 § andra stycket.

Generella undantag

I 2 kap. 10 och 11 §§ görs vissa generella undantag för vissa kategorier av handlingar som annars skulle ha ansetts som allmänna handlingar. Som vi berört ovan anses en handling som sänds iväg till en annan myndighet för teknisk bearbetning inte som allmän handling hos den myndighet som utför bearbetningen, 10 Handlingen behåller dock sin status som allmän handling hos den avsändande myndigheten. Samma regler gäller om handlingen sänds iväg för teknisk lagring.

Utanför begreppet allmän handling faller handlingar brev, tele-

gram och liknande handlingar som inlämnats till eller upprättats hos

en myndighet som ägnar sig befordran av meddelanden 11 § l. Detta gäller givetvis bara handlingar som skall vidarebefordras.

För att undvika en kollision mellan anonymitetsskyddet och offentlighetsprincipen stadgas i 11 § 2 att handlingar som inlämnas till en

Ofentlighet och sekretess 209

myndighet enbart för offentliggörande i periodisk skrift en som utges av myndigheten inte skall allmän handling. Som exempel anses som kan nämnas en handling lämnas till Konsumentverket bara för som att publiceras i verkets tidning Råd och Rön. Detsamma gäller för

handlingar som upprättats inom myndigheten, handlingen är

om av-

sedd för publicering.

Från de allmänna handlingarna undantas vidare handlingar som ingår i en myndighets bibliotek eller privata handlingar tillförts som ett allmänt arkiv för förvaring, 11 § 3 och 4.

Utlämnande

Allmän handling som får lämnas ut, dvs. allmän handling inte som innehåller sekretessbelagda uppgifter, skall på begäran eller så genast snart det är möjligt lämnas ut till sökanden 2 kap. 12 §. Utlämnandet skall ske på stället och utan avgift. Vidare har sökanden rätt att skriva av eller kopiera handlingen. Om statlig myndighet tillhandahåller en kopior, sker det mot fastställda avgifter. Kommuner får själva bestäm-

ma om avgift skall tas ut och hur stor den i så fall skall Utvara. gångspunkten är att det är fullmäktige bestämmer Om som taxan.

avgift tas ut gäller självkostnadsprincipen.

Enskilda får med hjälp diarium, register eller dylikt försöka av identifiera sådana handlingar de önskar del Beträffande som ta av. ADB-material har den enskilde rätt att ta del detta på myndighetens av terminal. Rätten att använda terminal kan dock begränsad i vissa vara avseenden se 15 kap. 10 § sekretesslagen. En allmän handling skall alltså lämnas ut genast eller så det snart är möjligt. Myndigheten måste dock få tid att pröva handlingen om omfattas av sekretess innan den lämnas ut. Finns det sekretessbelagda uppgifter i handlingen kan myndigheten dessutom behöva tid att avskilja dessa. Även praktiska hinder rent och angelägna arbetsuppgifter som kommer emellan kan fördröja ett utlämnande. Det får dock inte

röra sig om mer än någon eller några dagars fördröjning mellan en begäran om utlämnande och själva utlämnandet eller ett avslagsbeslut

JO:s ämbetsberättelse 1981/82 282 och 1986/87 221. s. s. En begäran om att få ta del allmän handling skall göras hos av en den myndighet som förvarar handlingen 2 kap. 14 § första stycket. Normalt är det också den myndigheten skall pröva sådan begäsom en ran, men det finns vissa undantag från detta 2 kap. 14 § andra se stycket. Av 15 kap. 6 § sekretesslagen framgår att frågan om ut-

210 Ojjfentlighet och sekretess

lämnande i första hand skall prövas den befattningshavare som av för vården handlingen. Om tjäntemannen inte är behörig att svarar av pröva frågan skall den hänskjutas till behörig tjänsteman. Är frågan svår kan tjänstemännen hänskjuta frågan till myndigheten för avgörande. Ett sådant hänskjutande får dock bara ske om det kan göras utan omgång. Det får nämligen inte ta för lång tid innan den verkliga prövningen görs. Om tjänstemännen vägrar att lämna ut handlingen skall frågan hänskjutas till myndigheten, sökanden begär det. Söom kanden skall upplysas om denna rättighet. Det är först när myndigheten prövat frågan det kan finnas ett överklagbart beslut. som

Överklagande

Ett beslut myndighet går sökanden emot, helt eller delvis, av en som huvudregel överklagas 2 kap. 15 §. Detta innebär bl.a. att får som ett beslut att lämna ut en handling aldrig kan överklagas, även om om någon sig lida skada utlämnandet. Beslut som går sökanden anser av skall skriftliga, motiverade och innehålla anvisningar för emot vara överklagande. Själva överklagandet görs normalt hos kammarrätten se 15 kap. 17 § sekretesslagen.

Utvidgad handlingsoffentlighet

Handlingsoffentligheten gäller, som framgått, handlingar hos myndigheter. Det finns emellertid ett antal enskilda som fått förvaltorgan ningsuppgifter överlämnade till sig i enlighet med 11 kap. 6 § regeringsformen. För att medborgarna inte skall berövas rätten till insyn i sådan verksamhet, har den i tryckfrihetsförordningen stadgade handlingsoffentligheten utvidgats särskilda bestämmelser i sekretessgenom lagen. Enligt 1 kap 8 § andra stycket sekretesslagen jämställs ett antal en-

skilda med myndigheter när det gäller handlingsoffentlighet. De

organ aktuella i bilaga till sekretesslagen. Handlingsoffentorganen anges en ligheten är dock begränsad till handlingar hör till den del av verksom samheten hos dessa anges i bilagan. Som exempel på organ organ som detta sätt har jämställts med myndighet kan nämnas Aktiebolasom get Svensk Bilprovning, Posten Aktiebolag och Sveriges Riksidrottsförbund. Bestämmelsen innebär att vissa handlingar hos dessa organ skall behandlas allmänna. De angivna organen skall i fråga om som

Ojfentlighet och sekretess 211

sådana handlingar tillämpa sekretesslagens och arkivlagens bestämmel-

ser.

Enligt 1 kap. 9 § sekretesslagen skall handlingsoffentligheten också gälla för sådana aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och stiftelser där kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande. I bestämmelsens andra stycke vad skall

anges som anses vara ett sådant inflytande för de olika associationsformerna. Sekretesslagen och arkivlagen är tillämpliga även på dessa Det bör i

organ. sammanhanget påpekas att bestämmelserna inte gäller för bolag eller stiftelser vilka har kyrklig kommun huvudman jfr Collmar-

en som Norström, Sekretess inom kyrkan, s. ll.

Överlämnande allmänna handlingar till andra

av organ än myndigheter för förvaring

När myndigheter upphör att existera och verksamheten tas över

av privträttsliga subjekt, så som varit fallet med Televerket och Domänverket, får det i lag föreskrivas att regeringen eller beslutande kommunal församling får besluta att allmänna handlingar behövs i den

som fortsatta verksamheten överlämnas till det organet utan att hand-

nya lingarna förlorar sin status allmänna handlingar 2 kap. 17 §

som tryckfrihetsförordningen. Ett sådant organ skall iaktta bestämmelserna om överlämnande av handlingar i 2 kap. 12-16 §§ och jämställs i dessa hänseenden med myndigheter.

I lagen 1994:1383 överlämnande allmänna handlingar till

om av andra organ än myndigheter för förvaring, närmare bestämmelser

ges om förfarandet i dessa fall. Ett överlämnande får bara viss tid

avse 2 §. För överlämnade handlingar gäller dels rätten del

att ta av allmänna handlingar enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen, dels sekretesslagens bestämmelser om begränsningar i rätten att ta del

av allmänna handlingar 7 §. Ett enskilt förvarar allmänna

organ som handligar i enlighet med lagen skall jämställas med myndighet i fråga

om befattningen med dessa handlingar 7 § tredje stycket. Hand-

lingsoffentligheten kommer alltså att tillämpas direkt beträffande de handlingar som följer med vid en privatisering. Den verksamheten

nya omfattas dock inte av dessa bestämmelser. Insynen i denna får regleras på annat sätt, exempelvis genom avtal.

212 Ojfentlighet och sekretess

14.2 för Svenska

Sekretessregler kyrkans

verksamhet

Som följd att Svenska kyrkan tillhör det allmänna är sekretessla-

en av gen tillämplig i Svenska kyrkans verksamhet. l sekretesslagen finns det några bestämmelser som tar sikte speciellt på den kyrkliga verksamheten. Vidare innehåller den sekretessbestämmelser som avser myndighets verksamhet i allmänhet, vilka gäller även för Svenska

kyrkan.

Av 7 kap. 15 § framgår att under vissa begränsade förutsättningar samma sekretess som i fråga folkbokföring gäller i sådan verksamhet

avser omfattande registrering av stora delar av befolkningen, om som regeringen föreskriver det. Sekretessen avser samma uppgifter som i medlemskapsärenden och även sekretesstiden är densamma. Regeringen har i l § sekretessförordningen föreskrivit att sådan sekretess skall gälla för uppgifter i Svenska kyrkans församlingars medlemsregister och ministerialböcker samt för Svenska kyrkans centralstyrelses referensregister och register för underrättelse till pastor i vissa fall. Uppgifter i dessa register är således i princip offentliga men sekretess kan föreligga.

När det gäller ärenden om medlemskap i Svenska kyrkan gäller sekretess enligt 7 kap. 15 § för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller i högst 70 år.

För Svenska kyrkans själavårdande och diakonala verksamhet samt för barn- och ungdomsverksamheten gäller sekretess enligt 7 kap. 33 I bestämmelsen har dessa verksamhetsområden benämnts församlingsvårdande verksamhet. Utanför det sekretessbelagda

området faller t.ex. förvaltning av kyrkans egendom, begravnings-

väsendet samt församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas personaladministration. Sekretessen inom den församlingsvårdande verksamheten gäller för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Beträffande uppgift i allmän handling gäller Sekretessen i högst 70 år.

I fråga om familjerådgivning som bedrivs i kommunal regi gäller sekretess enligt 7 kap. 4 § andra stycket. Bestämmelsen gäller även när sådan verksamhet bedrivs i kyrkokommunal regi. Beträffande familjerådgivning som bedrivs av annan huvudman finns tystnads-

Offentlighet och sekretess 213

pliktsbestämmelser i socialtjänstlagen 1980:620. Andra bestämmelser om sekretess som även gäller i Svenska kyrkans verksamhet är t.ex. personalsekretessen 7 kap. 11 §, utlänningssekretessen 7 kap. 14 § och tystnadsplikten for växeltelefonister 12 kap. 7 §.

14.3 Överväganden

Vi föreslår att principen om allmänna handlingars offentlighet efter relation- sändringen bara skall gälla inom särskilda områden där Svenska kyrkan ålagts allmänna samhälleliga uppgifter, att det skall skapas en särskild offentlighetsprincip för Svenska -

kyrkans övriga handlingar,

att rätten att ta del av Svenska kyrkans handlingar bara skall få begränsas om det är särskilt motiverat, att beslut om avslag på begäran att ta del handling skall - en av en kunna överklagas på det sätt kyrkomötet bestämmer, som att också andra beslut inom Svenska kyrkan skall kunna över- klagas i den utsträckning som kyrkomötet bestämmer, och att ett särskilt organ skall inrättas för att inom kyrkan ytterst pröva sådana överklaganden.

Handlingsoffentlighetefterrelationsändringen

Svenska kyrkan är i dag del det allmänna och består i organisaen av toriskt hänseende framför allt kommunala och statliga myndigheter. av Detta har till följd att offentlighetsprincipen beskrivits i avsnitt som 14.1 gäller för den övervägande delen verksamheten i Svenska av kyrkan. En utgångspunkt för reformen är berörts att kommunstasom tusen skall upphöra för församlingar och kyrkliga samfálligheter och att kyrkan även i övrigt skall lämna det allmänna. Detta innebär att varken offentlighetsprincipen helhet eller den däri ingående prinsom cipen om allmänna handlingars offentlighet längre kommer att vara tillämplig på den verksamhet bedrivs inom Svenska kyrkan. som Enligt direktiven skall vi utreda frågan handlingars offentlighet om

i Svenska kyrkan med inriktning på att offentlighetsprincipen skall tilllämpas även i fortsättningen. I princippropositionen ansåg regeringen

214 Ojfentlighet och sekretess

att det kunde anföras vägande skäl för att principen om handlingsoffentlighet skall bestå i eller mindre vidsträckt omfattning prop.

mer 1995/96:80 s. 21. Bl.a. pekade regeringen på att Svenska kyrkan, främst huvudmannaskapet för begravningsverksamheten, även

genom fortsättningsvis kommer att kunna för en relativt omfattande

svara

Även för den omfattande del vårt

myndighetsutövning. ansvaret av

kulturarv som utgörs av kulturbyggnader och inventarier gemensamma

liksom finansieringen av verksamheten med en lagstadgad kyrkoav-

gift talade enligt regeringen i riktning. Till detta kom att det

samma finns en opinion inom kyrkan, som också 1995 års kyrkomöte gett uttryck åt, för att offentlighetsprincipen skall tillämpas även vid ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan. Sammantaget talade detta enligt regeringens mening för att Svenska kyrkan även fortsättningsvis skall omfattas av offentlighetsprincipen.

Utgångspunkten för våra överväganden är således att Svenska kyrkan efter relationsändringen inte kommer att ingå i den sfär där principen om allmänna handlingars offentlighet gäller, men att samma möjlighet till insyn i princip skall vara kvar.

Frågan insyn i Svenska kyrkan efter relationsändringen kan i

om princip lösas på tre olika sätt. Ett första alternativ är att låta Svenska kyrkan omfattas av samma regler om offentlighet och sekretess som gäller för statliga och kommunala myndigheter också efter utgången

år 1999. En sådan ordning kan åstadkommas genom särskilda beav stämmelser i sekretesslagen på motsvarande sätt som för kommunala bolag och stiftelser m.fl. samt för andra organ till vilka det överlämnats förvaltningsuppgifter 1 kap. 8-9 §§ sekretesslagen och bilagan

se

till lagen. En förutsättning för att välja denna lösning bör vara att det ur statlig synvinkel bedöms att all verksamhet som bedrivs inom Svenska kyrkan har ett stort allmänintresse.

Ett andra alternativ är att låta frågan om insyn i den kyrkliga verksamheten hanteras kyrkan själv, antingen genom att den blir

av föremål för en helt inomkyrklig reglering eller genom en målsättningsparagraf om offentlighet i lagen om Svenska kyrkan. En helt inomkyrklig reglering skulle t.ex. .kunna innebära att kyrkomötet i de kommande stadgarna föreskriver att dels att offentlighet skall gälla med motsvarande begränsningar som gäller för statliga och kommunala myndigheter enligt sekretesslagen, dels att sekretess skall gälla på vissa exklusivt kyrkliga områden såsom själavård, församlingsvård, medlemsärenden och kyrkobokföring. En förutsättning för en sådan lösning är att överprövning av negativa beslut i fråga om utlämnande

handlingar kan ske inom kyrkan. Detta förutsätter i sin tur att det av

Offentlig/tet och sekretess 215

inrättas ett särskilt kyrkligt med erforderlig juridisk kompetens. organ

Med en målsättningsparagraf om offentlighet för kyrkans handlingar

i lagen om Svenska kyrkan torde följa ett behov i lagen de av att ange förutsättningar som skall gälla för att begränsningar offentligheten av skall få ske. Vidare kan det då finnas anledning att meddela föreskrifter om rätt att överklaga negativa beslut och att det skall inrättas ett särskilt organ för att pröva sådana överklaganden hur samt om arkiven skall hanteras. I övrigt skulle regleringen i Svenska kyrkans

stadgar i princip bli densamma som utan målsättningsparagrafen. En

förutsättning för att välja alternativet med inomkyrkligt reglerad en

insyn, med eller utan målsättningsparagraf, är att det statlig

ur synvinkel bedöms att den kyrkliga verksamheten inte har ett så stort allmänintresse att staten behöver ha kontroll på och möjlighet att påverka hur insynen fungerar. Ett tredje alternativ är att låta offentlighetsprincipen gälla inom de områden där intresset av insyn från statlig utgångspunkt är störst, dvs. på de områden där Svenska kyrkan ålagts uppgifter tillgodoser som allmänna samhälleliga intressen, medan det i övrigt blir fråga om en inomkyrkligt reglerad offentlighetsprincip på det eller andra sättet. ena Med hänsyn till de målsättningar bär reformen, som upp dvs att Svenska kyrkan själv skall få reglera sina angelägenheter i största möjliga utsträckning och att skapa ökad likställighet mellan olika tros-

samfund, framstår det principiellt felaktigt att låta offentlighets-

som principen gälla fullt ut i Svenska kyrkans verksamhet. Emellertid framstår det inte heller som riktigt att låta kyrkan själv helt reglera frågan om insyn med hänsyn till de viktiga samhällsuppgifter som Svenska kyrkan skall fullgöra efter relationsändringen. Mot denna bakgrund anser vi att det är det tredje alternativet skall väljas. som De områden där det statliga intresset är störst och enligt vår som uppfattning bör omfattas av offentlighetsprincipen är begravningsverksamheten och vården kulturhistoriskt värdefull egendom. Beträfav fande sistnämnda område är det framför allt med avseende på den statliga ersättning som föreslås i betänkandet Den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen och de kyrkliga arkiven SOU 1997:43 som insynsbehovet gör sig gällande. När det gäller den vård

som sker i enlighet med kulturminneslagen 1988:950

men utan statlig ersättning, saknas det bärande skäl att behandla fastighetsägarna inom Svenska kyrkan annorlunda än andra fastighetsägare fastigvars heter omfattas av lagen. På de utpekade områdena bör alltså nu

offentlighetsprincipen tillämpas. I övrigt blir det fråga inom-

om en

kyrkligt reglerad offentlighetsprincip.

216 Ojfentlighet och sekretess

Med hänsyn till denna lösning bör de bestämmelser i sekretesslagen som särskilt riktar sig till Svenska kyrkan upphävas. Bestämmelserna skall dock fortsätta att gälla för uppgifter i allmänna handlingar.

14.3.2 Inomkyrkligt reglerad handlingsoffentlighet

1995 års kyrkomöte ansåg att offentlighetsprincipen var så grundläggande för Svenska kyrkan att den borde gälla även efter relationsändringen 2 KL 1995:1 s. 33. Detta borde enligt kyrkomötet slås fast i lagen Svenska kyrkan. På vilket sätt detta skulle ske borde

om dock utredas vidare.

Enligt vår uppfattning finns det goda skäl att tillgodose kyrkomötets önskemål i detta hänseende. Det främsta skälet är att en bestämmelse med sådan inriktning medför att förutsättningarna för att demokratins grundläggande idéer förblir vägledande inom Svenska kyrkan även efter relationsändringen förbättras. Ett annat skäl är den starka opinionen inom kyrkan för en sådan lösning.

För att tillgodose kyrkomötets önskemål om en lagfäst offentlighetsprincip bör lagen om Svenska kyrkan innehålla en bestämmelse

och rätt att ta del av Svenska kyrkans handlingar. För som ger var en att den önskade öppenheten skall komma till stånd, bör den inomkyrkligt reglerade offentlighetsprincipen inte gälla bara för de kyrkotillhöriga utan för alla önskar ta del kyrkans handlingar. Med

som av Svenska kyrkans handlingar menar vi sådana handlingar som motsva-

allmänna handlingar enligt tryckfrihetsförordningen. Något bärande rar skäl att utsträcka sådan bestämmelse till att omfatta också organ

en bolag, föreningar, stiftelser där Svenska kyrkan har ett rättsligt

etc. bestämmande inflytande har vi inte funnit. De handlingar som skall kunna vara tillgängliga för var och en bör svara mot vad som menas

med allmänna handlingar i tryckfrihetsförordningen.

Rätten att ta del av kyrkans handlingar bör bara kunna begränsas när det är särskilt påkallat. Detta bör framgå av lagen. De områden

här kan komma i fråga är framför allt själavård, församlingsvård, som personalvård, ekonomisk förvaltning och säkerhetsfrågor. Även inom andra områden kan under vissa förutsättningar finnas behov av sekre-

tess, t.ex. inom kyrkobokföringen.

För att den inomkyrkligt reglerade handlingsoffentligheten skall få genomslag och tillämpas på ett likartat sätt inom kyrkan bör det finnas möjligheter att överklaga negativa beslut i fråga om utlämnande av

Ofentlighet och sekretess 217

handlingar. Vidare bör det finnas ett juridiskt kompetent med

organ oberoende ställning som ytterst prövar sådana överklaganden. Vi föreslår därför att bestämmelser om detta skall ingå i lagen Svenska

om kyrkan. Det bör framhållas att rätten att klaga på beslut avslag på

om en begäran att få ta del av Svenska kyrkans handlingar kommer att gälla för var och en, således även för dem som inte tillhör Svenska

kyrkan.

En förutsättning för att bestämmelser handlingsoffentlighet skall

om kunna fungera är att det sker en välordnad och säker arkivering alla

av handlingar. Även detta bör regleras i lagen Svenska kyrkan.

om Svenska kyrkan bör ansvara för att arkiveringen ordnas på ett sätt som for med sig att allmänhetens tillgång till handlingarna förblir en realitet.

Genom de bestämmelser som vi nu föreslagit skapas goda förutsättningar för att den kyrkliga verksamheten även framdeles skall präglas av öppenhet och goda insynsmöjligheter.

14.3.3 Rätt att klaga på beslut i övrigt

Enligt 1995 års kyrkomöte bör det i en särskild bestämmelse i lagen om Svenska kyrkan föreskrivas att det skall finnas en inomkyrkligt reglerad överprövningsrätt. Hur denna skulle vara utformad och vilket organ som skall pröva överklagande borde enligt kyrkomötet utredas vidare. Kyrkomötet förutsatte dock att förekomsten ett sådant

av organ skulle vara lagfäst så att dess oberoende ställning skulle markeras 2KL 1995:1 s. 33.

Eftersom vi ovan föreslagit att det skall inrättas ett särskilt oberoende organ med juridisk kompetens för att pröva överklaganden

av negativa beslut beträffande rätten att ta del kyrkans handlingar,

av finns det goda skäl att tillgodose kyrkomötets önskemål också i det

nu berörda hänseendet. Mot bakgrund reformens utgångspunkter bör

av det dock vara Svenska kyrkan själv bestämmer vilka beslut

som som får överklagas och hur detta skall gå till. Huvudregeln

bör dock vara att beslut skall vara möjliga att överklaga. Det nämnda organet bör vara det organ inom kyrkan som ytterst prövar överklaganden också av detta slag.

15 till det

Uppgifter statliga registret

Vi föreslår

att Svenska kyrkan till det statliga registret för registrerade tros- samfund skall lämna uppgifter om stadgar, indelning i församlingar, kyrkliga samfalligheter och stift samt behöriga företrädare för Svenska kyrkan och dess församlingar, kyrkliga samfálligheter och stift.

15.1 Staten behöver känna till

församlings-

indelningen

Svenska kyrkan kommer efter relationsändringen att bl.a. ha ansvaret för den helt övervägande delen av begravningsverksamheten i landet. De som inte tillhör Svenska kyrkan kommer att betala en lokalt beslutad begravningsavgift. För att denna avgift praktiskt skall kunna uppbäras är det nödvändigt att staten känner till hur församlingsindelningen ser ut också efter år 2000. Eftersom det i dag är pastoraten som i realiteten handhar de allmänna begravningsplatserna och det kan förutsättas att denna ordning kommer att bestå även efter bytet av rättslig form, bör staten av samma skäl som i fråga om församlingsindelningen känna till också vilka kyrkliga samfálligheter finns efter

som år 2000.

Statistiska centralbyrån SCB harunder utredningsarbetets gång framhållit att församlingsindelningen förekommer i mängd register

en i samhället och att det skulle kunna medföra kostbara konsekvenser om denna ordning inte kan behållas. SCB har starkt betonat att det finns ett stort behov av att kunna använda församlingsindelningen för olika statistikändamål även efter år 2000.

220 Uppgifter till det statliga registret

15.2 Uppgifter behöver lämnas

som

I avsnitt 8.3 har vi behandlat frågan om vad som skall registreras för de trossamfund som väljer att registrera sig enligt lagen om trossamfund. För dessa trossamfund och deras organisatoriska delar omfattar registreringen namn, stadgar och behöriga företrädare.

Mot denna bakgrund bör enligt vår uppfattning även Svenska kyrkan, dess församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift finnas i ett statligt register för registrerade trossamfund. På detta sätt blir registret dessutom fullständigt. Den främsta anledningen till att Svenska kyrkan och dess olika delar skall finnas i registret är dock att skapa ordning och reda i affärslivet och samhället i stort. Vi föreslår därför en bestämmelse som föreskriver skyldighet för Svenska kyrkan att lämna uppgifter till det statliga registret om stadgar, indelning och behöriga företrädare.

När förändringar sker av någon av de registrerade uppgifterna bör

detta snarast anmälas till registreringsmyndigheten.

16 Tystnadsplikten

16.1 Nuvarande förhållanden

Regler om prästers tystnadsplikt fanns redan i 1686 års kyrkolag. Föreskriften fanns i 7 kap. 2 § och hade följande lydelse:

När synden är så hemlig, att hon ingen annan än Gud och syndaren

eller flera i synden delaktiga kunniga är, och syndaren för prästen

henne bekänner och ångrar samt bättrin lovar, då skall han avläsas,

och ingen prästman må en sådan sy och hans brott röja vid

are

livstidsstraf till görande. Utkommer något sådant av prästen eller

någon, som står på lur, det skall aldrig ä vitsord, och sådant

a en

lurant skall, ävensom prästen, straffas till ivet. För brott mot tystnadsplikten stadgades således dödsstraff. Tystnadsplikten gällde för det som uppenbarats för prästen vid hemligt skriftermål, vilket definierades som den enskildes bekännelse inför

Lagens bestämmelser om tystnadsplikt gällde endast för hemligt skriftermål, dvs. bikt. För sådant framkommit vid själavårdande

som samtal i övrigt följde av prästämbetet att prästen inte fick röja detta. När den nuvarande regeringsformen trädde i kraft den l januari 1975 blev tystnadsplikt på sådan grund inte längre möjlig. Av 2 kap. 12 § och 8 kap. 3 § regeringsformen följer att uttryckligt lagstöd krävs för att tystnadsplikt skall gälla eftersom Svenska kyrkan utgör del

en av det allmänna.

Efter initiativ av 1975 års kyrkomöte antog riksdagen lagen 1979:926 om tystnadsplikt för präst inom Svenska kyrkan

se prop. 1979/80:20. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1981. Den innebar att tystnadsplikt gällde för vad erfarits under enskilt skriftermål eller

som under själavårdande samtal i övrigt för den prästvigd i

som var Svenska kyrkan oavsett om han eller hon innehade prästtjänst eller inte. Lagen upphävdes i samband med införandet den kyrkola-

av nya gen 1992:300 då bestämmelserna i sak oförändrade fördes över till kyrkolagen prop. 1991/92:85 s. 142. Enligt 36 kap. l § kyrkola-

gen gäller tystnadsplikt för den som i Svenska kyrkans ordning har

222 Tystnadspliláen

vigts till det kyrkliga ämbetet som präst i fråga om uppgifter som han eller hon har erfarit under bikt eller själavårdande samtal.

Denna tystnadsplikt för präster anses vara absolut se prop. 1960:85 s. 37. Det innebär att det inte kan göras något undantag från den ens om det står klart att skada inte kan uppkomma i det enskilda fallet. Den som samtalat med prästen kan inte heller lösa denne från tystnadsplikten jfr Justitieombudsmannens, JO, beslut 1993-06-16.

Den som uppsåtligen bryter mot tystnadsplikten skall dömas för brott mot tystnadsplikt till böter eller fängelse i högst ett år 20 kap. 3 § brottsbalken. Har gärningen begåtts av oaktsamhet skall straffet bestämmas till böter. I ringa fall skall det inte dömas till ansvar.

Kyrkolagens regler om tystnadsplikt omfattar alla präster som vigts till det kyrkliga ämbetet i Svenska kyrkans ordning, oavsett om de innehar en offentlig tjänst som präst eller Att prästen inte kan befria sig från tystnadsplikten genom att lämna sin prästtjänst i Svenska kyrkan framgår av ett JO-beslut från 1989 J O:s ämbetsberättelse 1989/90 s. 360.

I 36 kap. 5 § rättegångsbalken finns bestämmelser som innebär att det råder förbud för vissa yrkeskategorier att vittna, bl.a. präster. Paragrafen som helhet, vilken är utformad som en handlingsregel för domstolarna, innehåller regler som begränsar möjligheten att ställa frågor till vittnen. Frågeförbudet skall rätten iaktta ex officio, dvs. på eget initiativ, och det kan inte efterges av vittnet. Det bör nämnas att bestämmelserna i paragrafen också har betydelse i andra sammanhang, t.ex. i fråga om vittnesförhör under en förundersökning i brottmål och i fråga om förhör med part under sanningsförsäkran.

Av 36 kap. 5 § rättegångsbalken följer att prästens tystnadsplikt har ovillkorligt företräde framför vittnesplikten jfr prop. 1979/80:20 s. 8. Den genombryts inte heller av det s.k. meddelarskyddet.

Även för präster i andra trossamfund än Svenska kyrkan eller den som i ett sådant samfund intar motsvarande ställning gäller enligt 36 kap. 5 § rättegångsbalken förbud mot att vittna om uppgifter de erhållit vid bikt eller själavårdande samtal. När denna bestämmelse infördes uttalade Lagrådet att den "bör tillämpas i överensstämmelse med vad som kan anses gälla för präst inom svenska kyrkan" prop. 1960:85 s. 49.

Med präst eller person med motsvarande ställning avses bara de som har "erforderlig utbildning och kompetens för sin syssla" och som utövar denna som sitt egentliga kall a. prop. s. 37. Som ett exempel på personer som inte är präster men som intar motsvarande ställning nämndes i propositionen officerare inom Frälsningsarmén.

Tystnadsplilden 223

Utöver vittnesförbudet finns däremot ingen lagstadgad tystnadsplikt för präster inom andra trossamfund än Svenska kyrkan. Inom vissa trossamfund, t.ex. Romersk-katolska kyrkan och Metodistkyrkan, finns det dock särskilda regler tystnadsplikt utfärdats

om som av samfundet. Den präst bryter mot sådana regler kan bli föremål för

som olika former av disciplinära åtgärder från trossamfundet och eventuella rättsliga ingripanden sker med stöd civilrättsliga arbetsrättsliga

av regler.

Diakon- eller diakonissvigda personer omfattas inte kyrkolagens

av regler om tystnadsplikt. Om dessa har anställning eller uppdrag hos

en kyrklig myndighet gäller i stället de bestämmelser i 7 kap. 33 § sekretesslagen som reglerar sekretessen inom den församlingsvårdande verksamheten. Motsvarande gäller för präst beträffande uppgifter

en som prästen får kännedom om i församlingsvårdande verksamhet under former som inte är att hänföra till bikt eller själavårdande

samtal 7 kap. 33 § sekretesslagen. Den sekretess som gäller enligt denna bestämmelse är dock inte absolut utan kan under vissa omständigheter brytas.

I 14 kap. sekretesslagen finns bestämmelser begränsning de

om av bestämmelser om sekretess skulle gälla enligt lagen. Bl.a.

som annars får sekretessbelagda uppgifter under särskilt angivna förutsättningar lämnas ut till vissa myndigheter. Enskild till förmån sekretessen

vars gäller får efterge den. Den är misstänkt för brott får lämna

som ut sekretessbelagd uppgift om det behövs för att han eller hon skulle kunna ta till vara sin rätt. Bestämmelserna tystnadsplikt för

om uppgifter som lämnas under bikt och själavårdande samtal är enligt 1 kap. 11 § undantagna från sekretesslagens tillämpningsområde. De nämnda begränsningarna gäller alltså inte for prästernas tystnadsplikt

enligt kyrkolagen.

224 Tystnadsplikten

16.2 Överväganden

Vi föreslår

att vittnesförbudet i 36 kap. 5 § rättegångsbalken skall gälla för präster och de som intar motsvarande ställning i alla trossamfund,

att vittnesförbudet skall omfatta uppgifter som erhållits under bikt eller enskild själavárd,

att vittnesforbudet för sådana uppgifter enligt lag skall gälla även efter det att prästen eller den som intar motsvarande ställning lämnat sin tjänst eller sitt uppdrag,

att den straffsanktionerade bestämmelsen om tystnadsplikt i kyr- kolagen skall upphävas och inte ersättas, vilket innebär att frågan om tystnadsplikt för Svenska kyrkans präster får bli föremål för inomkyrklig reglering.

16.2.1 och vittnesförbud

Tystnadsplikt

Enligt våra direktiv skall vi bedöma Kyrkoberedningens förslag till lag

tystnadsplikt inom Svenska kyrkan. Kyrkoberedningen föreslog att

om den nuvarande bestämmelsen tystnadsplikt i 36 kap. 1 § kyrkola-

om gen skulle föras över till en särskild lag om tystnadsplikt inom Svenska kyrkan och att tystnadsplikten skulle utsträckas till att omfatta även

i Svenska kyrkans ordning vigts till diakon och diakonissa. dem som

En utgångspunkt vid principbeslutet om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan var att reformen skulle leda till en ökad likställighet mellan olika trossamfund. Enligt vår uppfattning bör denna utgångspunkt, dessutom ligger i linje med de grundsatser som

som principen religionsfrihet vilar på, få genomslag också när det gäl-

om ler tystnadsplikt och vittnesförbud.

Vid relationsändring skall församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas kommunstatus upphöra. Svenska kyrkan skall lämna det allmänna och kyrkans präster skall inte längre kvarstå i statlig anställning. Det hinder mot en privaträttslig reglering av tystnadsplikt-

finns med den nuvarande ordningen existerar då inte längre. en som

Ur statlig synvinkel framstår straffsanktionerade bestämmelser om tystnadsplikt för präster närmast som otidsenligt. Något önskemål om

straffsanktionerad bestämmelse om tystnadsplikt för alla trossamen

Tystnadsplilden 225

fund har inte framkommit. Det bör därför inte komma

i fråga att utvidga kretsen av präster som omfattas tystnadsplikt.

av

Mot denna bakgrund anser vi att Kyrkoberedningens förslag inte bör genomföras och att den lagstadgade tystnadsplikten för präster vigda i Svenska kyrkans ordning skall upphävas. Detta innebär

att frågan om tystnadsplikt får regleras av kyrkan själv på motsvarande sätt som frågan hanteras inom flertalet andra trossamfund.

Tystnadspl iktsbrott avseende den s älavårdssekretessen kommer

. således inte att vara kriminaliserade efter relationsändringen. Ingripanden mot en präst som åsidosätter inom trossamfundet utfärdad

en regel om tystnadsplikt får i stället ske inom trossamfundet. Beroende på trossamfundets egen reglering kan det ytterst bli fråga rättsliga

om ingripanden med stöd av civilrättsliga arbetsrättsliga regler.

När det gäller vittnesförbudet vi att det allmänna inte skall

anser kunna avkräva uppgifter från präst, denne erhållit uppgifterna

en om under speciella omständigheter. Vi återkommer till detta. Vittnesförbudet innebär även att prästen inte kan tvingas lämna uppgifter

t.ex. under en förundersökning i brottmål eller vid ett förhör under

sanningsförsäkran.

Med hänsyn till detta bör bestämmelsen i 36 kap. 5 § rättegångsbalken formuleras om så att den kommer präster och de

att avse som intar en motsvarande ställning i alla trossamfund. En förutsättning för att vittnesförbudet skall gälla bör tidigare att prästen har till-

som vara räcklig kompetens och utbildning samt utövar tjänsten eller uppdraget som sitt egentliga yrke eller kall.

16.2.2 Vittnesförbudets

omfattning

Svenska kyrkans centralstyrelse tillsatte på begäran 1994 års kyrko-

av möte en utredning med uppdrag att granska bl.a. gränsdragningen mellan själavårdande samtal och ett "vanligt" samtal. Utredningen konstaterade att det bl.a. finns följande praktiska tillämpningsproblem förknippade med prästens tystnadsplikt Prästens tystnadsplikt, Svenska kyrkans utredningar 1995:4.

Uttrycket själavårdande samtal ger upphov till rad avgränsnings-

en problem. Ett sådant problem är att det begränsar den enskilda själavården på ett sätt som inte stämmer med kyrkans själavårdstradition. Osäkerhet uppstår t.ex. om vad gäller när själavården sker

som genom brevväxling. Ett annat problem är att uttrycket själavårdande samtal

är så allmänt hållet att det är svårt att dra en gräns mot andra samtal. Enligt ett vanligt språkbruk bör allt som prästen gör i sitt arbete ha själavårdande inriktning och alla samtal skulle därmed kunna kallas

själavårdande.

Ett exempel att gränsen mellan det vanliga och det själavårdande samtalet kan bli flytande är det slag samtal vanligen sker inför av som vigslar och begravningar. I sådana sammanhang kan samtalet omärkligt glida på själavårdande frågor med anledning av den förstående förrättningen. Det blir då svårt att bedöma vilka sekretessregler som gäller för samtalet eller delar av det. 1996 ars kyrkomöte begärde att lagändringar skulle vidtas beträffande bl.a. gränsdragningen mellan själavårdande samtal och vanliga samtal. Sedan vittnesförbudet för präster utanför Svenska kyrkan infördes, har omfattningen av detta överensstämt med den tystnadsplikt som gäller för präster vigda i Svenska kyrkans ordning. Både tystnadsplikten och vittnesförbudet omfattar i dag uppgifter som erhållits vid bikt

och själavårdande samtal.

Den gällande tystnadsplikten i fråga vad som avhandlats nu om under bikt har i grunden teologisk motivering och har lang hävd i en svensk rätt. Den har ansetts vara absolut. Tystnadsplikt för själavårdande samtal vid sidan om bikten infördes som tidigare nämnts är 1981. Med hänsyn till såväl de enskilda personer som anförtror sig en präst till prästen själv är det befogat med en tydlig bestämmelse som inte får inför domstol. Även för domstolar och om vad prästen yppa andra myndigheter skall tillämpa bestämmelsen framstår det som som angeläget att omfattningen klarläggs. Vad utgör bikt är väl definierat i kyrkliga föreskrifter. Det har som inte framkommit några problem att i praktisk tillämpning avgöra när biktsituation föreligger. Begreppet själavárdande samtal är mera en oprecist och saknar entydig definition. Vid behandlingen i kyrkoen mötet i samband med att begreppet infördes i lagstiftningen uttalade kyrkolagsutskottet att begreppet själavårdande samtal är vagt men avatt täcka alla upplysningar präst erhåller vid samtal med ser som en enskilda under sådana omständigheter, att tystnad kan anses ha förutsätts den kommit i kontakt med prästen KL 1979: l. av som Begreppet själavârdande samtal har givit upphov till flera avgränsningsproblem. Det har införts relativt sent och stämmer inte överens med Svenska kyrkans själavårdstradition. Vid remissbehandlingen av den nämnda utredningen prästens tystnadsplikt var det en ovan om

Tystnadsplilaen 227

närmast enhällig uppfattning hos remissinstanserna att begreppet enskild själavård skulle innebära klargörande precisering. Det kan

en påpekas att den föreslagna ändringen har fått stöd även Katolska

av biskopsämbetet, Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund

och Sveriges frikyrkosamråd.

Med enskild själavård avses själavårdande samtal sker under

som avskildhet i ett personligt möte mellan präst och enskild

en en person eller flera personer med ett gemensamt problem.

Vi anser att begreppet enskild själavård skulle innebära

en precisering av vittnesförbudets omfattning. Mellan enskild och allmän själavård kan man dra tydliga gränser. Om begreppet införs bör det kunna skapa ökad klarhet när samtalet med präst sker inom

en ramen för ett arbetslag, t.ex. inom sjukvården eller i samband med telefonjourverksamhet. Därmed skulle vidare klarläggas att Vittnesförbudet även skulle kunna omfatta uppgifter erfarits vid brewäxling. Det

som borde också kunna bidra till att det blir naturligt samtalets karaktär

att och därmed omfattningen av vad inte får infor domstol och

som yppas andra myndigheter klargörs mellan prästen och den enskilde innan samtalet inleds.

Mot denna bakgrund anser vi att vittnesförbudets omfattning skall gälla för sådana uppgifter präst eller liknande befattnings-

som en havare erfarit under bikt eller enskild själavård.

När det gäller vittnesförbudets utsträckning i tiden är det självklart att några begränsningar inte kan finnas. Vittnesförbudet skall, i

som dag, vara livslångt. Detta bör framgå bestämmelsen.

av

Det har inte legat inom ramen för vårt uppdrag att behandla frågan om eventuella undantag från Vittnesförbudet.

17 Övriga frågor

17. 1

Äktenskapsbalken

Vi föreslår att bestämmelsen i 4 kap. 4 § äktenskapsbalken skall upphöra att -

gälla i samband med relationsändringen.

Äktenskapsbalken har i 4 kap. 4 § en bestämmelse reglerar som skyldigheten för präst och församling att stå till förfogande för kyrklig vigsel. Enligt bestämmelsen får kvinnan och välja den präst mannen som de själva önskar och som är villig att viga. Vidare har de rätt till vigsel i en församling som någon dem tillhör. Efter relationsav ändringen bör staten inte reglera skyldighet för Svenska kyrkan i en dessa avseenden. Vi anser därför att bestämmelsen skall upphävas. Vigselrätten berörs inte detta förslag. av

17.2 Offentlig upphandling

Vi föreslår att bestämmelserna i lagen 1992: 1528 offentlig upphandling - om och i lagen 1994:615 om ingripande mot otillbörligt

beteende

avseende offentlig upphandling inte skall tillämpliga på Svenska vara

kyrkan efter relationsändringen.

För närvarande omfattas Svenska kyrkans församlingar och kyrkliga samfalligheter av bestämmelserna i lagen 1992:1528 offentlig om

upphandling och i lagen 1994:615 om ingripande mot otillbörligt

beteende avseende offentlig upphandling. Anledningen till förär att samlingarna och de kyrkliga samfalligheterna har ställning som kyrkliga kommuner. l samband med reformen skall kommunstatusen

230 Övriga frågor

upphöra. Det finns då inte längre några skäl att låta dessa lagar gälla för kyrkliga Vi föreslår därför att dessa lagar skall ändras så organ. att de inte längre blir tillämpliga Svenska kyrkan efter relationsändringen.

17.3 Aviseringsregistret

Vi föreslår att Svenska kyrkan skall kunna få samma tillgång till aviserings- registret efter relationsändringen som för närvarande.

Den 1 juli 1995 inrättades ett nytt register för avisering av folkbokföringsuppgifter, aviseringsregistret. Registret är i första hand avsett att användas myndigheter för aktualisering, kontroll och kompletteav

ring uppgifter i myndigheternas personregister. Bland myndig-

av heterna ingår också Svenska kyrkan. Registret regleras i lagen 1995: 743 aviseringsregister. Enligt 2 § andra stycket får regeringen om föreskriva att även annan än myndighet får använda registret för uttag av urval av person uppgifter. Enligt lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1997 SFS en 1996:1234 får regeringen förordna att vissa stora mottagare av folkbokföringsuppgifter i stället för avisering endast av de uppgifter mottagaren enligt lag eller förordning får ha i sitt register skall som få ändringsavisering för samtliga i aviseringsregistret, s.k. personer bruttoavisering. Vidare innebar lagändringen att myndigheterna fick terminalåtkomst till vissa uppgifter i registret och att regeringen fick rätt att förordna terminalåtkomst även för övriga uppgifter i om registret. Svenska kyrkan har för närvarande rätt till bruttoavisering enligt l § förordningen 1996:1298 om aviseringsregister. Vidare har Svenska kyrkan rätt till terminalâtkomst av vissa uppgifter i registret enligt aviseringsregister. För Svenska kyrkans del är 6 § i lagen om bruttoavisering och terminalâtkomst nödvändigt för att den nuvarande registerlösningen skall fungera. Kyrkans möjlighet att bedriva en rikstäckande verksamhet skulle avsevärt försvåras om dessa möjligheter gick förlorade vid relationsändringen. Mot denna bakgrund anser vi att Svenska kyrkan skall samma tillgång till aviseringsregistret efter relationsändringen som för när-

varande. Lagändringarna bör utformas på ett sådant sätt regeringen

att ges möjlighet att generellt förordna sådan tillgång till aviserings-

om registret tör annan än myndighet.

18 Särskilda

Övergångsbestämmelser

Vi föreslår

att en särskild lag om införande av lagen om Svenska kyrkan skall stiftas,

att lagen skall innehålla en bestämmelse som klargör att för- samlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas rättigheter och skyldigheter efter relationsändringen gäller i motsvarande församling, kyrkliga samfällighet eller stift,

att lagen skall föreskriva att ärenden som vid relationsändringen handläggs hos en statlig myndighet inom Svenska kyrkan skall överlämnas till Svenska kyrkan för fortsatt handläggning,

att kyrkomötet vid sammanträde under år 1999, med avseende på tiden efter relationsändringen, skall ha de befogenheter följer av

som lagen om Svenska kyrkan utan hinder bestämmelserna i kyrkola-

av gen, och

att en motsvarande bestämmelse skall gälla för församlingar, kyrk- liga samfälligheter och stift sedan det blivit klart vilka dessa är genom anmälan till det statliga registret.

Genomförandet av reformen om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan kräver, förutom sedvanliga Övergångsbestämmelser om ikraftträdande och upphävande av vissa lagar, att särskilda övergångsbestämmelser utfärdas. Detta gäller först och främst i fråga om den rättsliga regleringen, men även beträffande personalfrågorna och den kyrkliga egendomen kommer särskilda Övergångsbestämmelser att behövas. I sistnämnda frågor hänvisar vi till betänkandena Svenska kyrkans personal SOU 1997:44 och Den kyrkliga egendomen SOU 1997:47. Med hänsyn till omfattningen övergångsbestämmelserna

av anser vi att det bör stiftas en särskild lag införande lagen

om av om Svenska kyrkan där dessa kan samlas.

Enligt principbeslutet om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan skall reformen träda i kraft den l januari 2000. Det är vidare förutsatt att ett antal lagar skall upphävas i samband med att

reformen genomförs. Hit hör till att börja med kyrkolagen 1992:300, lagen 1992:301 om införande av kyrkolagen och lagen 1951:691 om viss lindring i skattskyldigheten för den icke tillhör Svenska

som

kyrkan. Vidare bör lagen 1972:704 om kyrkofullmäktigval, m.m. och lagen 1992:288 om medlemskap i icke-territoriella församlingar

upphävas.

I avsnitt 8.6 har vi kommit fram till att lagen om trossamfund för

att missförstånd skall undvikas bör innehålla en bestämmelse som

-

klargör vad som händer med rättigheter och skyldigheter i samband

med trossamfund byter rättslig form. Även för Svenska kyrkans

att ett del är det befogat med en bestämmelse som klargör vad som händer med rättigheter och skyldigheter i samband med relationsändringen och bytet rättslig form. En sådan bestämmelse bör ge vid handen

av att ansvaret för förpliktelser som åvilar någon av Svenska kyrkans församlingar eller kyrkliga samfálligheter följer med dessa vid bytet av rättslig form. Efter relationsändringen skall förpliktelserna alltså gälla i motsvarande församling, kyrkliga samfällighet eller stift. Detsamma skall gälla för rättigheter.

Inom Svenska kyrkan finns det vid sidan av kyrkokommunerna och

deras myndigheter ett antal statliga myndigheter: pastor; pastorsämbetetet; kyrkoherden; biskopen; domkapitl et; kyrkomötets besvärsnämnd;

Ansvarsnämnden för biskopar; Svenska kyrkans centralstyrelse. De statliga myndigheterna skall avvecklas i samband med relationsändringen. Det är visserligen inte otänkbart att Svenska kyrkan väljer att inrätta motsvarande organ, men det är inget som staten bör besluta om. Mot denna bakgrund och för att undvika rättsförluster, bör de ärenden som enligt lag eller förordning handläggs hos någon av dessa myndigheter överlämnas till Svenska kyrkan för fortsatt handläggning.

Under år 1999 måste kyrkomötet besluta om det inomkyrkliga regelverk som skall gälla efter relationsändringen. För att detta skall vara möjligt är det nödvändigt att kyrkomötet då har de befogenheter som följer av lagen om Svenska kyrkan utan hinder av bestämmelserna i kyrkolagen. Vi föreslår därför en bestämmmelse med denna innebörd. De beslut som fattas med stöd av en sådan bestämmelse skall ha avseende på tiden efter den l januari 2000. Det är inte helt otänkbart att det kan behöva hållas mer än ett kyrkomötessammanträde under år 1999. Bestämmelsen bör därför vara utformad ett sådant sätt att 1999 års kyrkomöte kan ha denna särskilda befogenhet vid alla sammanträden som hålls detta år. I en promemoria som upprättats inom Kulturdepartementet föreslås vissa ändringar i kyrkolagen som skall underlätta genomförandet av stat-kyrkareformen. Ändringarna

skall möjliggöra för kyrkomötet att sammanträde på de tider

som krävs för att reformen skall kunna genomföras. Promemorian är för närvarande föremål för remissbehandling.

När det gäller de som utsetts till uppdrag inom Svenska kyrkan, dess församlingar eller samfálligheter, dvs. de förtroendevalda, förutsätter vi att dessa kommer att kvarstå i sina uppdrag fram till nästa kyrkliga val. Det är emellertid en fråga bör beslutas kyrkan

som av själv och inte av staten. Någon bestämmelse i ämnet föreslås därför inte.

De församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift finns efter

som relationsändringen kommer under år 1999 att behöva fatta ett antal beslut som har avseende på tiden efter den 1januari 2000, bl.a. gäller detta i fråga om kyrkoavgiftens storlek för år 2000. För att

uppbördshjälpen skall kunna fungera måste Riksskatteverket få besked i frågan senast under november 1999. I likhet med kyrkomötet bör dessa församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift ha de befogenheter som följer av lagen om Svenska kyrkan redan under år 1999 utan hinder av bestämmelserna i kyrkolagen. En förutsättning för detta är att det står klart vilka församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift som kommer att finnas efter relationsändringen. Detta kommer kyrkomötet att fatta beslut om vid 1999 års sammanträde. När ett sådant beslut är fattat bör uppgifter om detta lämnas till det statliga registret.

Det är bara de församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift det

som lämnats uppgifter om som skall ha den nu diskuterade befogenheten. Det bör påtalas att befogenheten påverkas bestämmelser i det inom-

av kyrkliga regelverk som 1999 års kyrkomöte beslutar.

19 Specialmotivering

19.1 Förslaget till om ändring i lag

regeringsformen

Förslaget innebär att de Övergångsbestämmelser till regeringsformen som avser normgivning angående Svenska kyrkan upphävs.

8 kap. 6 § Bestämmelsen uttrycker kravet på lagform för all normgivning om Svenska kyrkan och andra trossamfund. Dess betydelse visar sig i fråga om normgivning som inte måste ha formen av lag redan på grund av bestämmelserna i 2 kap. om grundläggande fri- och rättigheter. I andra meningen anges att grundläggande föreskrifter om Svenska kyrkan som trossamfund meddelas i lag.

Avsikten är att medge en sådan reglering i lag som föreslagits i lagen om Svenska kyrkan. Avfattningen av andra meningen är avsedd att inte lämna något utrymme för en vidare reglering lärofrågor och

av annat som kan sägas höra till troslivet och Svenska kyrkans egna angelägenheter.

Det bör påpekas att de lagar som utfärdas med stöd av dessa bestämmelser måste anses ha ett betydande allmänintresse. Detta framgår redan av att regeringsformen föreslås innehålla en särskild bestämmelse som innebär ett konstitutionellt skydd mot hastiga ändringar av sådan lag. Vidare bör det påpekas att det som skyddas av bestämmelsen är det som lagstiftaren avser med begreppet trossamfund.

Begreppet trossamfund förekommer i 2 kap. 2 § regeringsformen utan att det närmare definieras. Begreppet är med all sannolikhet hämtat från religionsfrihetslagen. Eftersom lagstiftaren inte fann det nödvändigt att definiera begreppet när den nuvarande regeringsformen infördes, bör det inte vara nödvändigt att definiera begreppet då det nu föreslås förekomma även i regeringsformens normgivningskapitel. På liknande sätt förekommer dessutom t.ex. begreppet kommun i

regeringsformen utan att vara närmare definierat se 1 kap. 7 § och 8

kap. 5 §.

16 § Bestämmelsen uttrycker kravet på kvalificerat förfarande i riksdagen vid all lagstiftning om Svenska kyrkan och andra trossamfund. Den innebär att alla trossamfund behandlas likvärdigt i fråga om skyddet för verksamhetens rättsliga villkor.

11 kap. 6 § I bestämmelsens tredje stycke har bland de uppräknade rättssubjekten, till vilka förvaltningsuppgifter kan anförtros, lagts till registrerat trossamfund. Förslaget till lag om trossamfund innebär att trossamfund kan ställning som särskilt rättssubjekt registrering. Bland de

genom registrerade trossamfunden ingår även Svenska kyrkan. På detta sätt uppnås att myndighetsuppgifter kan överlämnas till alla trossamfund. De trossamfund som väljer att inte registrera sig enligt den nya lagen bedriver nämligen sin verksamhet i någon de övriga rättsliga

av former i bestämmelsen, vanligen ideell förening eller

som anges som genom en stiftelse. Vad som i första hand kommer i fråga är vigslar. Bestämmelsen möjliggör också att Svenska kyrkans huvudmannaskap för den helt övervägande delen av begravningsverksamheten i landet kan bestå.

19.2 till om i

Förslaget lag ändring lagen 1976:871 om ändring i regeringsformen

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 4.1. Eftersom den inte längre fyller någon funktion skall bestämmelsen upphävas.

19.3 Förslaget till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen

Ändringarna i 2 kap. 5 och 7 §§ är i sin helhet betingade av att Svenska kyrkan inte skall utgöra en del av det allmänna efter relationsändringen.

19.4 Förslaget till lag om trossamfund

1-4 §§ Dessa paragrafer utgörs dels av bestämmelser som ersätter den nuvarande regleringen i religionsfrihetslagen, dels av en bestämmelse om barns rätt att komma till tals vid inträde i och utträde ur trossamfund.

1 § Paragrafen utgör en hänvisning till regeringsformens och Europakonventionens bestämmelser om religionsfrihet. Bestämmelsen kan sägas

ersätta religionsfrihetslagens bestämmelser 1-3 §§ om religionsfrihet.

Religionsfriheten utgör grunden för lagens övriga bestämmelser.

2 § Paragrafen, som innehåller en definition begreppet trossamfund,

av motsvarar nuvarande 4 § andra stycket religionsfrihetslagen. Ordet "sammanslutning" bytts ut mot det något vidare begreppet "gemenskap" så att olika slags trossamfund skall kunna uppfatta sig som trossamfund i lagens mening. Med detta undviks en alltför stark knytning till ett föreningsrättsligt medlemsbegrepp.

3 § Bestämmelsen i denna paragraf innebär att varje trossamfund måste ge möjlighet för den som tillhör det, och sä önskar, att utträda ur trossamfundet. Om några utträdesregler inte finns för ett trossamfund, följer det av allmänna rättsgrundsatser att utträde ändå kan ske. Skulle ett trossamfund enligt sina stadgar eller liknande grundregler ha en bestämmelse om att utträde inte kan ske, är den regeln utan verkan. Bestämmelsen hindrar inte att trossamfundet föreskriver en viss kortare tid innan utträde beviljas för den som önskar utträde. Inte heller hindrar den att ett trossamfund föreskriver att utträde endast kan ske

240 Specialmotivering

vid viss tidpunkt varje år. Att meningen "Åtagande i strid mot denna

bestämmelse vare utan verkan" i religionsfrihetslagen här har utgått hänger samman med att lagbestämmelser numera anses tvingande om inte något annat föreskrivits. Någon ändring i sak är inte avsedd.

4 § Enligt bestämmelserna i 6 kap. föräldrabalken är det barnets vårdnadshavare som har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Av den föreslagna bestämmelsens första stycket framgår att samtycke krävs om barnet fyllt 12 år, för att vårdnadshavaren skall kunna få till stånd en ändring av barnets samfundstillhörighet.

Andra stycket ger barnet en initiativrätt i frågan om samfundstillhörighet. För att en ändring skall kunna komma till stånd, krävs emellertid vårdnadshavarens samtycke. I likhet med vad som gäller enligt föräldrabalken skall barnets vårdnadshavare också i dessa sammanhang ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål i takt med att barnet blir äldre.

5 § Paragrafen innehåller en definition av den nya rättsliga formen registrerat trossamfund. Den klargör samtidigt att Svenska kyrkan är ett av de registrerade trossamfunden.

6 § Bestämmelsen talar om att en sådan reglering av Svenska kyrkans förhållanden som avses i 8 kap 6 § andra meningen regeringsformen sker i den särskilda lagen om Svenska kyrkan.

7-11 §§ Dessa paragrafer handlar om förfarandet vid registrering m.m. och är inte tillämpliga på Svenska kyrkan.

7 § I denna bestämmelse uttrycks de krav som ett trossamfund måste uppfylla för att kunna registreras. För att kunna registreras skall trossamfundet ha antagit stadgar eller något motsvarande grunddokument, varav trossamfundets ändamål framgår liksom hur beslut i trossamfundets angelägenheter kommer till stånd. Av detta följer också att trossamfundet skall ha utsett ledning, alltefter trossamfundets

som förhållanden kan bestå av en enskild person eller en styrelse. I allt

-

Specialmotivering 241

väsentligt överensstämmer kraven således med vad som enligt rättspraxis krävs för att en ideell förening skall vara för handen och vad som bör kunna krävas för att trossamfundet skall fungera inom den svenska rättsordningen.

Med uttrycket "om trossamfundet begär det" avses att det skall finnas ett av trossamfundet i behörig ordning fattat beslut att byta

om rättslig form för verksamheten, dvs. att begära registrering enligt lagen.

För att kunna registreras måste trossamfundet vidare ha ett namn som inte kan förväxlas med andras. Detta framgår av andra stycket. Hänvisningen till firmalagen innebär att ett trossamfund inte heller får registreras om dess namn eller användningen av detta strider mot goda seder eller allmän ordning, om namnet utan tillstånd innehåller en sådan statlig eller internationell beteckning eller förkortning som enligt lag eller annan författning inte får användas som firma eller något namn som lätt kan förväxlas med en sådan beteckning eller förkortning, om namnet är ägnat att vilseleda allmänheten, om namnet innehåller något som är ägnat att uppfattas som släktnamn, konstnärsnamn eller likartat namn, om namnet är ägnat att uppfattas

som benämning på stiftelse, ideell förening eller liknande sammanslutning, om namnet innehåller något som är ägnat att uppfattas som titel på någon annans skyddade litterära eller konstnärliga verk eller innehåller något som kränker annans upphovsrätt till sådant verk eller namnet

om är förväxlingsbart med näringsidkares släktnamn eller skyddade i vissa fall använda närings- eller varukännetecken. Som följer av 10 § firmalagen bör trossamfund i vissa fall kunna registreras trots att dess namn i och för sig strider mot de angivna bestämmelserna. Det rör sig då om situationer där den till vars skydd bestämmelserna gäller har medgett att trossamfundet nyttjar namnet.

8 § Paragrafen innehåller en uppräkning av vad skall registreras.

som Förutom trossamfundets namn och stadgar, skall de personer som utsetts att företräda trossamfundet införas i registret.

Närmare bestämmelser om registreringsförfarandet, t.ex. om registreringsbevis, anges lämpligen i förordning.

9 § Svenska kyrkan och dess organ erhåller rättskapacitet be-

genom stämmelser i lagen om Svenska kyrkan. Genom denna bestämmelse

ges även de trossamfund som väljer att registrera sig rättskapacitet som särskild juridisk person.

10 § Av denna paragraf framgår att trossamfunden kan avregistreras. Detta kan för det första ske om trossamfundet inte längre uppfyller de krav som gäller för registrering. Trots att avregistreringsbeslut kan överklagas till domstol, bör en rimlig utgångspunkt vara att avregistrering bara beslutas i uppenbara fall. För det andra kan avregistrering, enligt andra stycket, ske om trossamfundet begär det.

11 § Bestämmelsen klarlägger vad som händer med trossamfundets rättigheter och skyldigheter när trossamfundet byter rättslig form. Av första stycket framgår att ansvaret för de förpliktelser åvilar trossam-

som fundet följer med trossamfundet när detta byter rättslig form för sin verksamhet. Detsamma gäller för trossamfundets rättigheter.

Vad som

avses är rättigheter och skyldigheter av civilrättslig art. Huvudsyftet

med bestämmelsen är att undvika rättsförluster för trossamfundet och framför allt för dess avtalsparter. Det är absolut nödvändigt att det tydligt framgår att trossamfundets rättigheter och skyldigheter består efter registreringen. Bestämmelsen bör dessutom kunna underlätta bytet av rättslig form.

Som påpekats i avsnitt 6.1 förutsätter vi att staten ser välvilligt eventuella permutationsansökningar från trossamfund bedriver

som hela eller delar av sin verksamhet i stiftelseform, om syftet är att föra över egendomen till den rättsliga formen.

nya

I andra stycket regleras vad händer med rättigheter och

som skyldigheter vid ett avregistreringsbeslut. Bestämmelsen tar sikte på den frivilliga avregistrering som är möjlig enligt 10 § andra stycket. För det fall avregistrering sker enligt 10 § första stycket, torde trossamfundet sakna rättskapacitet som juridisk Om det inte

person. uppfyller kraven för att få vara ett registrerat trossamfund, uppfyller trossamfundet inte heller de krav som rättspraxis brukar uppställa för att anse en ideell förening vara för handen.

12 § Paragrafen kompletterar bestämmelserna i 7-11 §§. Av första stycket framgår ett registreringsbeslut även får avse organisatoriska delar

av trossamfundet. Det bör dock inte komma i fråga att organisatoriska delar registreras, såvida de inte framstår självständiga, åtminstone

som

Specialmotivering 243

i Förhållande till tredje man. När organisatoriska delar registreras, skall i princip samma bestämmelser tillämpas som gäller vid registrering trossamfund. Även reglerna avregistrering rättig-

av om samt om heter och skyldigheter vid bytet av rättslig form skall tillämpas på de organisatoriska delarna. I vissa situationer kan det dock vara nödvändigt att göra avsteg från denna huvudregel. Som exempel kan nämnas den organisatoriska delens namn. Det förefaller inte nödvändigt att strikt upprätthålla kravet på att namnet klart skall särskilja verksamheten från andras när det gäller organisatoriska delar. Av naturliga skäl torde snarare en viss namnlikhet kunna förväntas.

Formuleringen i första stycket är avsedd att klarlägga att organisatoriska delar inom ett trossamfund exempelvis församlingar, distrikt eller stift inte skall kunna registreras om inte trossamfundet i sin helhet också registreras. Givetvis skall organisatoriska delar kunna registreras vid ett senare tillfälle än trossamfundet.

Enligt andra stycket får ett registrerat trossamfunds organisatoriska delar var för sig förvärva rättigheter och ta på sig skyldigheter samt föra talan vid domstol och andra myndigheter, om de är registrerade. Detta innebär att varje registrerad del av trossamfundet blir en egen juridisk person med egen rättskapacitet.

Svenska kyrkans församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift är

enligt bestämmelsen i tredje stycket registrerade organisatoriska delar av Svenska kyrkan. Det är således här den rättsliga formen bestäms. Rättskapaciteten regleras sedan i lagen om Svenska kyrkan.

13 § I denna bestämmelse, som är tillämplig på alla registrerade trossamfund, ges regler till skydd för trossamfundets Hänvisningen till

namn. 15 och 18-20 §§ ñrmalagen ger möjlighet att utdöma straff eller vite mot den som obehörigen utnyttjar ett registrerat trossamfunds namn. Vidare ges förutsättningar att vid vite förbjuda sådan användning av ett trossamfunds namn som strider mot goda seder eller allmän ordning eller är vilseledande.

Av andra stycket framgår att regleringen i första stycket i princip också gäller för registrerade delar av trossamfundet.

14 § Paragrafen slår fast att trossamfundet självt för sina för-

svarar pliktelser och att varje självständig enhet inom ett trossamfund gör detsamma. Den innebär bl.a. att trossamfundets medlemmar i princip är fria från personligt ansvar. Ansvarsgenombrott kan dock tänkas

förekomma i vissa särpräglade situationer. Det måste dock överlämnas till rättstillämpningen att avgöra när personligt skall kunna

ansvar komma i fråga.

För Svenska kyrkans del utgör paragrafen en grundpelare for den lokala självstyrelsen. Utan denna bestämmelse skulle självstyrelsen och den kyrkliga demokratin med lätthet kunna bli illusorisk.

15 § Av bestämmelsen framgår att Svenska kyrkan har rätt till statlig hjälp med uppbörden av avgifter från dem som tillhör kyrkan. Att

uppbördshjälpen skall vara kostnadsfri för Svenska kyrkan framgår av riksdagens principbeslut prop. 1995/96:80 29. Även övriga regi-

s. strerade trossamfund skall kunna motsvarande hjälp efter beslut

av regeringen i varje särskilt fall.

I andra stycket ges en hänvisning till särskild lag där närmare bestämmelser om förfarandet vid uppbördshjälpen regleras.

16 § Ett beslut som innebär att en registreringsansökan inte bifalls bör kunna överklagas. Likaså bör ett avregistreringsbeslut kunna överklagas. Paragrafen skapar en sådan möjlighet.

Ikraftträdandebestämmelser

Enligt direktiven skall de ändrade relationerna mellan staten och Svenska kyrkan gälla fr.o.m. den 1januari 2000. Lagen förslås därför träda i kraft vid detta datum och således samtidigt med den föreslagna lagen om Svenska kyrkan och ändringsförslagen avseende regeringsformen.

Mot bakgrund av lagens innehåll kommer religionsfrihetslagens

reglering att bli överflödig. Den lagen bör därför upphävas.

19.5 till Svenska

Förslaget lag om kyrkan

1-2 §§ De två första paragraferna ger övergripande beskrivning

en av Svenska kyrkan som trossamfund. Bestämmelserna, vilka försöker spegla den självförståelse som kyrkan givit uttryck åt, är avsedda att

Specialmotivering 245

garantera att Svenska kyrkans identitet bevaras efter relationsändring-

De är emellertid också tillkomna för att klargöra vilka krav som en. staten ställer Svenska kyrkan efter relationsändringen.

1 § Av den första paragrafen, vars första led motsvarar 2 kap. 1 § kyr-

kolagen, framgår att Svenska kyrkan är en kyrka med evangelisk-lut-

hersk identitet; något som hon varit sedan ISOO-talet. Det ankommer sedan på Svenska kyrkan själv att, liksom i dag, närmare ange innebörden i kyrkans tro, bekännelse och lära.

Det andra ledet i paragrafen bygger på den beskrivning av Svenska kyrkan som övergripande och sammanfattande begrepp för de kyrkliga nivåerna, vilken gjordes 1995 års kyrkomöte 2 KL 1995:1 s. 32.

av Bestämmelsen ger vid handen att Svenska kyrkan är organiserad på tre skilda nivåer, vilka gemensamt utgör trossamfundet Svenska kyrkan. På lokal nivå framträder Svenska kyrkan som församlingar, på region-

nivå stift och på nationell nivå genom kyrkomötet och de

som eventuella ytterligare organ som detta väljer att inrätta för att svara för stiftens och församlingarnas gemensamma angelägenheter. De tre nivå-

är fasta beståndsdelar i helheten och kan inte utträda ur denna. erna

2 § I paragrafen Svenska kyrkans karaktär öppen folkkyrka med

anges av rikstäckande verksamhet. Avsikten härmed är att säkerställa att Svenska kyrkans uppdrag efter relationsändringen kommer att vara detsamma som i dag, dvs. att överräcka evangelium i ord och handling till hela folket 2KL 1995:1 s. 25.

Vidare anger den föreslagna lagtexten att Svenska kyrkan skall bedriva en rikstäckande verksamhet i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete. Härigenom garanteras att den för Svenska kyrkan grundläggande föreningen folkligt förankrad

av självstyrelse och prästerlig ämbetsförvaltning, den s.k. dubbla ansvarslinjen, även i framtiden kommer att gälla som organisatorisk princip inom Svenska kyrkan.

Den föreslagna paragrafen har delvis sin motsvarighet i 2 kap. 2 § första stycket kyrkolagen där det heter "en på demokratisk grund uppbyggd riksomfattande verksamhet". Den nyanseringen har dock

gjorts att den demokratiska uppbyggnaden nu uttryckligen syftar på

organisationen. Det förutsätts att den demokratiska uppbyggnaden av organisationen får genomslag i verksamheten. Vidare har begreppet "riksomfattande" bytts ut mot "rikstäckande" i syfte att tydliggöra

statens krav på kyrkan. Ingen del landet får ställas utanför kyrkans

av liv eller vara undandragen den kyrkliga verksamheten. Någon saklig ändring är inte avsedd i någondera fallet.

Eftersom Svenska kyrkan föreslås ha demokratiskt uppbyggd

en organisation, framstår det som uppenbart att valen till de olika beslutsorganen inom kyrkan skall fria och demokratiska. Några

vara särskilda bestämmelser de kyrkliga valen torde därför inte krävas,

om utan det bör vara en uppgift för kyrkan själv att närmare utforma valregler m.m. som uppfyller denna målsättning. Många de

- av nuvarande bestämmelserna torde kunna tjäna förebild för den

som kommande inomkyrkliga regleringen valfrågorna. Det förutsätts

av att den nuvarande möjligheten att tillämpa ett proportionellt valsätt vid val till och inom Svenska kyrkans beslutande och verkställande inte

organ ändras med mindre än att mycket starka skäl kan anföras för sådan

en förändring. Valsättet kommer att framgå den inomkyrkliga regle-

av ringen.

3 § Genom första stycket i denna paragraf fastslås att Svenska kyrkan

som trossamfund är ett eget rättssubjekt bl.a. kan förvärva rättigheter

som och ikläda sig skyldigheter. Härigenom förstärks och betonas identiteten hos trossamfundet som helhet.

Enligt andra stycket skall församlingar och kyrkliga samfälligheter även i fortsättningen utgöra egna rättssubjekt. En förutsättning för att Svenska kyrkan skall kunna sägas bevara sin identitet vid relations-

ändringen är att den lokala självstyrelsen i församlingarna består efter

år 2000. Staten bör medverka till detta att tillförsäkra dessa

genom organ ställning som juridiska personer.

För att trygga den kyrkliga demokratin på regional nivå bör stiften även i framtiden utgöra juridiska Något bärande skäl att gå

personer.

omvägen över samfällighetsbildningar finns inte.

4-6 §§ I paragraferna beskrivs Svenska kyrkans organisatoriska struktur. De innehåller också bestämmelser de övergripande uppgifter och den

om

grundläggande kompetens som tillkommer de olika kyrkliga nivåerna.

Vidare framgår det dessa bestämmelser hur beslutsstrukturen i

av

Svenska kyrkan är uppbyggd.

4 § Denna paragraf behandlar Svenska kyrkans grundläggande enheter, församlingarna. 1995 års kyrkomöte betonade denna ställning hos församlingarna, varvid kyrkomötet som skäl framhöll att det är där som evangelium förkunnas och sakramenten förvaltas 2 KL 1995:1 s. 32.

I bestämmelsen huvudregel att församlingen omfattar

anges som en dem som är bosatta inom dess område och tillhör Svenska kyrkan. Eftersom församlingarna inte längre skall ha kommunstatus, saknas skäl att i framtiden knyta tillhörigheten till folkbokföringen. Begreppet bosatt är något vidare än begreppet folkbokförd. Den närmare innebörden begreppet bosatt får regleras inomkyrkligt. Genom att det

av i 2 § slås fast att Svenska kyrkan skall bedriva en rikstäckande verksamhet, framgår det att den territoriella församlingsindelningen skall omfatta hela landet. Något behov att i en av riksdagen stiftad lag

av närmare hur den kyrkliga indelningen skall vara utformad före-

ange ligger inte.

Församlingens grundläggande uppgifter framgår av andra stycket och motsvarar i huvudsak det som i dag anges i ll kap. 4 § 1 kyrkolagen. Av de skäl som närmare redovisats i avsnitt 11.1 framgår att vissa förtydliganden föreslås när det gäller församlingens grundläggande uppgifter. För det första att det i lagen konkret anges vad församlingen främst skall ägna sig åt. För det andra att begreppet evangelisation ersätts det vidare begreppet "mission", vilket an-

av ses teologiskt bättre stämma överens med kyrkans uppdrag.

En undantagsbestämmelse i tredje stycket ger utrymme för s.k. icke-territoriella församlingar, varigenom de icke-territoriella församlingar som finns för närvarande kan bestå. Det ankommer sedan på Svenska kyrkan att själv besluta denna typ församlingar skall

om av finnas i framtiden. Lagen 1992:288 medlemskap i icke-territori-

om ella församlingar skall upphävas.

5 § Paragrafen att stiftet är den regionala enheten inom Svenska

anger kyrkan. I bestämmelsen anges vidare att stiftet omfattar de församlingar är belägna inom stiftets område, vilket innebär att en terri-

som torialprincip skall tillämpas även denna nivå. Detta hindrar inte att Svenska kyrkan ändrar församlingsindelning eller stiftsindelning, t.ex.

att slå flera församlingar eller att flytta förgenom samman genom samlingar från ett stift till ett annat. Inte heller utgör den något hinder mot att förändra antalet stift.

248 Specialmotivering

Som stiftets främsta uppgifter har i andra stycket angetts att främja och utöva tillsyn över församlingslivet. I denna del bygger bestämmelsen på det som i 23 kap. 2 § 1 kyrkolagen sägs om stiftssamfálligheternas främjandeuppgifter och på det som uttalas i 2 kap. 5 § kyrkolagen om biskoparnas och domkapitlens tillsynsansvar. Genom att sammanföra dessa uppgifter i en paragraf tydliggörs stiftets samlade ansvar inom trossamfundet Svenska kyrkan.

l tredje stycket anges att det skall finnas en biskop för varje stift. Härigenom tydliggörs Svenska kyrkans episkopala struktur. Paragrafen hindrar inte att man for stiftet utser fler biskopar.

6 § I första stycket fastslås att kyrkomötet är Svenska kyrkans högsta beslutande organ och således företräder trossamfundet Svenska kyrkan. Att kyrkomötet anges som högsta beslutande organ innebär att församlingar och stift skall följa de beslut som kyrkomötet meddelar. I praktiken kommer kyrkomötets viktigaste uppgifter att bestå i att närmare ange vad det innebär att Svenska kyrkan är ett evangelisklutherskt trossamfund samt därmed sammanhängande frågor. En ny och betydelsefull uppgift för kyrkomötet blir att besluta om och utveckla det kyrkliga regelsystemet, dvs. inomkyrklig normgivning.

Avsikten med andra stycket är att trygga den lokala och regionala självstyrelsen. Kyrkomötet får inte meddela beslut inom församlingarnas och stiftens ansvarsområden. Den subsidaritetsprincip som bestämmelsen indirekt ger uttryck för skapar dessutom mycket goda förutsättningar för att besluten inte kommer att fattas på högre nivå än

nödvändigt.

7 § Paragrafen föreskriver skyldighet för dem som tillhör Svenska kyrkan att betala lokal och regional kyrkoavgift.

Avgifterna i likhet med den nuvarande församlingsskatten

avses -

vara proportionella mot inkomsten för den som skall betala dessa. - Detta kommer att framgå av den inomkyrkliga regleringen och lagen 1999:000 om avgift till registrerat trossamfund.

8 § I paragrafen anges att det i första hand är församlingen som beslutar

om den obligatoriska lokala kyrkoavgiften. Paragrafen ger också möj-

lighet för att avgiften i stället beslutas av den kyrkliga samfällighet vari församlingen ingår. Alternativt kan lokal kyrkoavgift för olika

-

Specialmotiverin g 249

ändamål beslutas såväl av församlingen som av den kyrkliga

samfálligheten.

Andra stycket slår fast att det är stiftet som beslutar om den regio-

nala kyrkoavgiften.

9 § Frågan om den kyrkliga egendomen har behandlats i avsnitt 13 och motiveringen till denna paragraf härstammar från Kammarkollegiets betänkande Den kyrkliga egendomen, SOU 1997:47.

Med detta stadgande följer att det i fortsättningen endast är den egendom som anges i lagen om Svenska kyrkan som har ett lagfást ändamål. Det ändamål som anges i denna lag kan bara ändras genom ändring lagen. Ändamålet åtnjuter således ett särskilt konstitutio-

av nellt skydd. Övriga ändamål, som enligt bestämmelser i lagen om införande av lagen om Svenska kyrkan består vid upphävandet av kyrkolagen 1992:300, ändras på det sätt som anges i denna lag genom permutation eller, i vissa fall, genom att Svenska kyrkan utnyttjar sina möjligheter att fatta beslut med stöd av lagen om Svenska kyrkan.

Första stycket

Egendomen definieras som prästlönetill gångar och omfattar ägoslagen prästlönefastigheter och prästlönefonder. Med begreppet prästlönetillgångar bevaras också anknytning till det speciella, historiskt givna ändamålet. Det i lagen angivna ändamålet är emellertid något vidare och framgår av paragrafens andra stycke.

Ändamålet bidra till de ekonomiska förutsättningarna för

är att Svenska kyrkans förkunnelse. Detta motsvarar stadgandet i 41 kap. 9 § första stycket kyrkolagen och anknyter till kyrkans grundläggande uppgift.

Att det speciella ändamål för denna egendom i dag anges i 41

som kap. 1 § 1 och 23 § kyrkolagen inte har tagits med har kommenterats utförligt i den allmänna motiveringen. Detta speciella ändamål kompletteras av att egendomen dessutom också har till ändamål att bidra till utjämningen. Prästlönetillgångarna är sålunda inte till endast för det speciella ändamålet. Vid detta förhållande har det ansetts tillräckligt att i lagen om Svenska kyrkan ta in endast det övergripande ändamålet.

Andra stycket

Lagen anger att egendomen skall bevaras för sitt ändamål, vilket innebär att endast avkastningen får disponeras för ändamålet. Något

försäljningsförbud avses inte. Egendomen får fritt omsättas. Försälj-

ningsmedel från fast egendom måste emellertid, precis som i dag, fonderas eller återinvesteras. De får inte förbrukas.

Egendomen skall förvaltas av Svenska kyrkan. Detta möjliggör att kyrkomötet beslutar om förvaltningen. Egendomens historiska stiftelsekaraktär förändras inte, stiftelselagen 1994: 1220 gäller

men bara såvitt avser l kap. 4 I övrigt är egendomen undantagen från

stiftelselagens tillämpning. Ett förtydligande om detta har tagits in i övergångslagstiftningen.

Regeringen bemyndigas att besluta om tillsyn av egendomens före valtning. Detta medger att regeringen också kan meddela särskilda föreskrifter om hur tillsynen skall gå till.

Tredje stycket

Något särskilt förvaltningsmål som motsvarar vad som anges i 41 kap. 9 § andra stycket kyrkolagen har inte tagits i lagen om Svenska kyrkan. Det har förutsätts att kyrkan själv svarar för huvudpunkterna i sin förvaltningspolicy. I stället har det angivits att prästlönetillgångarna skall vara placerade på ett godtagbart sätt. Stadgandet har

anpassats till reformens förutsättningar och anknutits till vad gäller

som enligt 2 kap. 4 § stiftelselagen.

10-11 §§ I dessa bestämmelser behandlas rätten att ta del Svenska kyrkans

av

handlingar.

10 § Paragrafen innehåller en hänvisning till sekretesslagen där det

anges att principen om allmänna handlingars offentlighet även i fortsättningen skall vara tillämplig i fråga om Svenska kyrkan, dock endast med avseende på de i sekretesslagen angivna verksamheterna.

Principen om allmänna handlingars offentlighet bör enligt vår upp-

fattning gälla inom sådana områden där Svenska kyrkan ålagts

uppgifter som tillgodoser allmänna samhälleliga intressen.

I § Beträffande andra handlingar hos Svenska kyrkan än de som avses i 10 finns det från statlig utgångspunkt inte samma behov och berättigande att skapa insyn. Det saknas bärande skäl att i detta

av hänseende behandla Svenska kyrkan annorlunda än övriga trossamfund. Från kyrkligt håll har dock framförts starka önskemål om att garantier skapas i lagen om Svenska kyrkan för att den kyrkliga verksamheten även framdeles skall präglas öppenhet. En be-

av stämmelse med sådan inriktning skulle kunna underlätta för demokratins grundläggande idéer att förbli vägledande inom Svenska kyrkan även efter relationsändringen. Staten bör därför tillgodose detta önskemål från Svenska kyrkan. Detta sker lämpligen på så sätt att det skapas en inomkyrkligt reglerad offentlighetsprincip.

Enligt första stycket i förslaget har och rätt att ta del av

var en Svenska kyrkans handlingar. Genom uttrycket "var och en" markeras att rätten att få ta del kyrkans handlingar inte beror på kyrkotill-

av hörighet, medborgarskap eller liknande. Med Svenska kyrkans handlingar avses framställningar i skrift eller bild samt upptagningar som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel, dvs. typ handlingar som avses i tryckfrihets-

samma av förordningen. Inom vissa områden kan det dock vara befogat att inskränka denna rättighet, t.ex. i fråga om den församlingsvårdande verksamheten jfr 7 kap. 33 § sekretesslagen och i fråga om kyrkans ekonomiska intresse. En möjlighet härtill föreskrivs i andra meningen. Där föreskrivs vidare möjlighet att begränsa öppenheten när det är

en påkallat av någon annan särskild anledning.

För att inte begränsningarna i den inomkyrkligt reglerade offentlighetsprincipen skall bli diskretionära, föreskriver andra stycket att begränsningarna skall vara noga angivna av kyrkomötet.

12 § Denna paragraf föreskriver att Svenska kyrkans arkiv bildas av de handlingar från den kyrkliga verksamheten som avses i 11 § dvs. de

handlingar som omfattas av den inomkyrkligt reglerade offentlighetsprincipen och att arkivet skall hanteras på i princip samma sätt som

myndighetsarkiv. Bestämmelsen är tillkommen för att säkerställa till-

lämpningen den inomkyrkligt reglerade offentlighetsprincipen. Det

av åligger Svenska kyrkan att hantera arkiven på ett sådant sätt att principen kan få fullt genomslag.

Beträffande de Svenska kyrkans handlingar i 10 §

av som avses gäller bestämmelser i arkivlagen 1990:782.

13 § Genom bestämmelsen i första stycket första meningen det

ges möjlighet att överklaga negativa beslut avseende begäran enligt 11 § att få ta del av Svenska kyrkans handlingar. Den är utformad på ett sådant sätt att det skall framgå att även icke kyrkotillhöriga skall ha rätt att överklaga. Formerna för överklagandet beslutas av kyrkomötet. Bestämmelsen är avsedd att exklusivt reglera möjligheterna att klaga på negativa beslut, dvs. det skall inte gå att klaga till statlig domstol.

Av bestämmelsen framgår vidare att även andra beslut inom Svenska kyrkan som huvudregel skall kunna överklagas. Syftet med bestämmelsen är att skapa förutsättningar för att grundläggande demokratiska värderingar får genomslag inom Svenska kyrkan också i framtiden. Ett inomkyrkligt överprövningssystem ger nämligen de kyrkotillhöriga möjlighet att få prövat om beslut som fattas står i överensstämmelse med det inomkyrkliga regelsystemet och lagen om Svenska kyrkan. Det framstår närmast självklart att det i huvud-

som sak är de som tillhör Svenska kyrkan har rätt att överklaga fattade

som beslut. I enlighet med reformens utgångspunkter, att Svenska

en av kyrkan själv skall reglera sina angelägenheter, föreskrivs att överklagande får ske i den utsträckning kyrkomötet bestämmer.

Av andra stycket framgår att Svenska kyrkan skall inrätta ett särskilt organ för att inom kyrkan ytterst pröva överklaganden. Genom att förekomsten av detta i lagen Svenska kyrkan

organ anges om markeras dess oberoende ställning. Formuleringen utesluter inte möjligheten att först låta överklagade beslut prövas mellaninstans,

av en t.ex. på regional nivå.

Av allmänna rättsgrundsatser torde följa att såväl den tillhör

som Svenska kyrkan som den vill tillhöra Svenska kyrkan, alltid

som kan begära prövning i allmän domstol av tillhörighetsfrågan i likhet med vad som gäller för medlemmar och medlemsapplikanter i andra associationer. Likaså följer av allmänna regler att beslut, vilka tillkommit i formellt felaktig ordning kan klandras vid allmän domstol. Om allmän domstol ändrar eller upphäver ett felaktigt beslut, bör ändringen rimligen gälla i förhållande till alla som tillhör Svenska kyrkan. Huruvida även andra beslut inom Svenska kyrkan kan klandras vid domstol är en öppen fråga.

14 § Paragrafen föreskriver en skyldighet för Svenska kyrkan att lämna uppgifter motsvarande de uppgifter skall registreras för andra

som trossamfund till det statliga registret avseende den nya rättsliga

Specialmotivering 253

formen. Till registret skall Svenska kyrkan dessutom lämna uppgifter om den kyrkliga indelningen. Det finns flera anledningar till denna skyldighet. För det första behöver staten känna till den kyrkliga indelningen för att kunna uppbära avgifter för begravningsverksamheten från dem som inte tillhör Svenska kyrkan. För det andra finns det ett statligt behov av att känna till indelningen för statistikändamål. Den främsta anledningen är dock att skapa ordning och reda i affärslivet och samhället i stort.

19.6 till om införande av

Förslaget lag lagen 1999:000 om Svenska kyrkan

l § Enligt principbeslutet om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan skall reformen träda i kraft den 1 januari 2000. Paragrafen är utformad i enlighet med det.

2 § I bestämmelsen anges ett antal lagar som behöver upphävas i samband med relationsändringen.

3 § I likhet med vad som föreslås för övriga registrerade trossamfund, är det även för Svenska kyrkans del befogat med en bestämmelse som klargör vad som händer med rättigheter och skyldigheter i samband med relationsändringen och bytet av rättslig form. Av bestämmelsen framgår att ansvaret för förpliktelser som åvilar någon av Svenska kyrkans församlingar eller kyrkliga samfalligheter följer med dessa vid bytet av rättslig form. Efter relationsändringen gäller förpliktelserna i motsvarande församling, kyrkliga samfällighet eller stift. Detsamma gäller för rättigheter. Vad som åsyftas är civilrättsliga rättigheter och skyldigheter.

4 § De ärenden som finns hos något av de i paragrafen uppräknade organen i deras egenskap av statlig myndighet vid relationsändringen, skall överlämnas till Svenska kyrkan för fortsatt handläggning.

254 Specialmotivering

5 § Enligt bestämmelsen har kyrkomötet, vid sammanträden under år 1999, de befogenheter som följer av den nya lagen utan hinder av bestämmelserna i kyrkolagen. En förutsättning är att de beslut som fattas har avseende på tiden efter den 1 januari 2000. Avsikten med bestämmelsen är att kyrkomötet skall kunna fatta alla de beslut som krävs för att reformen skall kunna genomföras.

6 § Paragrafen föreskriver att skyldigheten att lämna uppgifter till det statliga registret skall fullgöras första gången senast den 1 oktober

1999. Syftet är att möjliggöra för församlingar, kyrkliga samfällig-

heter och stift att fatta nödvändiga beslut för reformens genomförande redan under år 1999.

19.7 till lag om ändring i

Förslaget

rättegångsbalken

36 kap. 5 § Ändringsförslagen i denna bestämmelse har behandlats i avsnitt 17.

Förändringarna är betingade av förslaget att tystnadspliktsbrott avseende den s.k. själavårdssekretessen inte längre skall vara kriminaliserat för Svenska kyrkans präster. Ändringen innebär dessutom ett förtydligande av vittnesförbudet såväl i fråga om omfattning som i fråga om dess utsträckning i tiden.

De föreslagna ändringarna i femte stycket medför att trossamfundens präster och de som intar motsvarande ställning är befriade från plikten att vittna i fråga om sådant som de erfarit vid vissa speciella typer av samtal. Med präst eller person med motsvarande ställning avses endast de som har erforderlig utbildning och kompetens och utövar tjänsten som sitt egentliga yrke eller kall. Med präst avses i detta sammanhang givetvis också biskop eller motsvarande befattningshavare.

När det gäller vittnesförbudets omfattning, föreslås att det liksom i dag skall omfatta uppgifter som prästen erfarit vid bikt. Vidare skall vittnesförbudet omfatta uppgifter som erfarits vid enskild själavård. Som anförts i den allmänna motiveringen har den i bestämmelsen i dag begagnade termen "själavårdande samtal" medfört en mängd av-

Specialmotivering 255

gränsningsproblem i olika rättsliga sammanhang. Med enskild själavård menar vi själavårdande samtal som sker under avskildhet i ett personligt möte mellan en präst och en enskild person eller flera personer med ett gemensamt problem som de tillsammans vill bearbeta inför prästen. Även brevväxling är att betrakta enskild själavård.

som

Andra meningen är tillkommen för att förtydliga vittnesförbudets utsträckning i tiden. Genom den förslagna lydelsen står det klart att vittnesförbudet fortsätter gälla för det som en präst erfarit under bikt eller enskild själavård även efter det att prästen lämnat sin tjänst eller sitt uppdrag, t.ex. till följd av pensionering.

19.8 till om i

Förslaget lag ändring sekretesslagen 1980: 100

l kap. 8 § En av utgångspunkterna för reformen är att Svenska kyrkan efter relationsändringen inte längre skall utgöra en del av det allmänna. Paragrafen har ändrats i enlighet härmed.

8 a § Av bestämmelsens första stycke framgår att den offentlighetsprincip som gäller för myndigheter i allmänhet också skall gälla för Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar inom vissa särskilt angivna områden. Det rör sig om sådana områden där Svenska kyrkan ålagts uppgifter som tillgodoser allmänna samhälleliga intressen.

Enligt punkt l skall de handlingar som härrör från den verksamhet som Svenska kyrkans organisatoriska delar församlingar och

-

kyrkliga samfälligheter bedriver enligt begravningslagen omfattas av

offentlighetsprincipen. Detta innebär att det i sak inte kommer att ske någon förändring i jämförelse med dagens förhållanden. Punkt 2 ger vid handen att handlingar hänförliga till hur den statliga ersättning

som Svenska kyrkan föreslås få i betänkandet Den kulturhistoriskt värdefulla egendomen och de kyrkliga arkiven SOU 1997:43 fördelas och används, skall omfattas av offentlighetsprincipen till den del som vården sker med statliga medel.

I bestämmelsens andra stycke anges att Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar skall jämställas med myndighet vid tillämpningen av sekretesslagen. Härigenom skapas full överensstämmelse mellan

256 Specialmotivering

vad som gäller för Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar och vad som gäller för andra organ som anförtrotts förvaltningsuppgifter, i fraga om rätten att ta del av allmänna handlingar och bestämmelserna om sekretess.

11 § Mot bakgrund av förslaget att den lagreglerade tystnadsplikten för Svenska kyrkans präster skall upphävas bör även denna bestämmelse upphävas.

7 kap. 15 § I reformen är det förutsatt att tillhörigheten till Svenska kyrkan skall hanteras genom inomkyrklig reglering. Mot denna bakgrund skall denna bestämmelse upphävas.

33 § Beträffande Svenska kyrkans forsamlingsvárdande verksamhet gäller för närvarande sekretess enligt denna bestämmelse. Regleringen är ytterst en följd av att Svenska kyrkan räknas till det allmänna, varför hinder har förelegat att genom inomkyrklig reglering föreskriva sekretess för den berörda personalen. Efter år 2000 kommer Svenska kyrkan inte längre att utgöra en del av det allmänna, varför det blir möjligt med inomkyrkliga Sekretessregler på området. Bestämmelsen skall därför upphävas.

14 kap. 2-3 §§ Ändringarna i dessa paragrafer är en följd av förslaget att 7 kap. 33 § skall upphävas.

15 kap. 7 § De ändringar som skett i denna paragraf innebär i sak att förvaltningslagens regler om överklagande i de aktuella fallen skall tillämpas också på beslut som har fattats av Svenska kyrkan eller någon av dess organisatoriska delar. Bestämmelsen gäller i fråga om de handlingar som blir allmänna enligt första stycket i 1 kap. 8 a

Specialmotivering 257

16 kap. 1 § Eftersom det föreslås att den lagreglerade tystnadsplikten för Svenska kyrkans präster skall upphöra, skall hänvisningen i punkt 7 också upphävas.

Ikraftträdande

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2000. Av punkt 2 framgår att äldre bestämmelser fortfarande gäller i fråga uppgifter

om i allmänna handlingar tillkommit fore ikraftträdandet. Vad

som som åsyftas är dels allmänna handlingar som förvaras hos Svenska kyrkan, dels allmänna handlingar som finns hos myndigheter utanför Svenska kyrkan. Till den del sekretess gäller för sådana handlingar är det befogat att sekretessen består.

19.9 till om i

Förslaget lag ändring arkivlagen 1990:782

1 § Denna ändring är en följd att Svenska kyrkan inte längre skall

av utgöra en del av det allmänna.

2 § Ändringen i denna paragraf är dels följd att Svenska kyrkan inte

en av längre skall utgöra en del av det allmänna, dels följd den före-

en av slagna bestämmelsen i 1 kap. 8 Till den del handlingar hos

a som Svenska kyrkan eller någon dess organisatoriska delar omfattas

av av principen om allmänna handlingars offentlighet, bör dessa också

omfattas av arkivlagens bestämmelser.

53-17-0371

19.10 till om i

Förslaget lag ändring äktenskapsbalken 1987:320

4kap.

4§ Bestämmelsen reglerar skyldigheten för präst och församling att stå till r

förfogande ñr kyrklig vigsel. Den bör upphävas, eftersom staten efter relationsändringen inte längre bör reglera sådana frågor. Vigselrätten

berörs inte av förslaget.

19.11 till om i

Förslagen lagar ändring lagen

1992:1528 om offentlig upphandling och i lagen 1994:615 om ingripande

mot otillbörligt beteende avseende

offentlig upphandling

De föreslagna ändringarna i dessa lagar beror på att Svenska kyrkan efter relationsändringen inte längre skall utgöra del det allmän-

en av na.

19.12 till i

Förslaget lag om ändring lagen 1995:743 om aviseringsregister

För närvarande har Svenska kyrkan del det allmänna

som en av

möjlighet att använda sig av aviseringsregistret, i form av s.k.

bruttoavisering och terminalåtkomst, för att bl.a. uppdatera kyrkobokföringen. Kyrkans möjlighet att bedriva en rikstäckande verksamhet skulle avsevärt försvåras om dessa möjligheter gick förlorade vid rela-

tionsändringen. Förslaget bygger på att Svenska kyrkan även fortsättningsvis skall ha tillgång till aviseringsregistret.

2 § Förändringen i denna paragraf innebär att regeringen fär besluta att även annan än myndighet får använda aviseringsregistret på

samma sätt som en myndighet. Avsikten är att Svenska kyrkan skall få

Specialmotivering 259

tillgång till aviseringsregistret efter beslut av regeringen. Om andra än Svenska kyrkan skall få tillgång till registret får bedömas av regeringen.

4 § Eftersom lagen om medlemskap i icke-territoriella församlingar föreslås upphävd, bör även punkt 11 upphävas.

6 § Det föreslagna tillägget i andra stycket innebär att regeringen får föreskriva om terminalåtkomst för annan än myndighet. Regeringen kommer således att kunna föreskriva att Svenska kyrkan skall ha terminalåtkomst till aviseringsregistret. Om andra än Svenska kyrkan skall ha terminalâtkomst får bedömas av regeringen.

Kommittédirektiv

Ändrade relationer mellan staten och

Svenska kyrkan m.m.

Beslut vid regcringssanimztntråide den 2l december l995

Sammanfattning av uppdraget

litt principbeslttt har fattats om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan prop. 1995/9630. bet. l995/96: KUl2, rskr. l995/9öz84. Med anledning härav behöver ett antal delfrågor utredas och for detta ändamål skall följande utredningar tillsättas och särskilda uppdrag ges:

utredning om konstitutionella och andra rättsliga frågor, -

särskilt uppdrag till Riksskatteverket att utreda formerna för -

statlig uppbörd av kyrkozivgilt. utredning om bcgravningsverkszunlietett.

-

särskilt uppdrag till Kammarkollegiet att utreda den kyrkliga -

egendomen vid en relationsändring.

utredning om värden av kulturhistoriskt värdefull kyrklig -

egendom och kyrkoarkiven. samt

utredning om personallrågorna vid ändring relationer- - en av

na och om statligt stöd till trossamfttnd.

Utredningar-na skall ha regeringens principproposition och riksdagens beslut om rclzttionsändringen utgångspunkt för

som sitt arbete. Ett särskilt heredningsorgan skall inrättas för att underlätta insyn och samordning i tttredningsarbetet. Samverkan skall också ske mellan statens och Svenska kyrkans utredningsarbeten.

l det statliga tttredningsarbetet skall prövas de kostnader

som förslagen med sig och hur dessa skall finansieras. En

grundläggande förutsättning skall därvid vara en statsñnansiellt neutral lösning.

Utgångspunkter

Riksdagen har efter förslag av regeringen prop. I995/96:80. bet. 1995/96:KU l rskr. 1995/96284 fattat ett prineipbeslut om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan. l det följande redovisas några av de väsentligaste utgångspunkterna för detta beslut.

Den demokratiska proceszven

Ingen reform har i modern tid varit föremål för så

annan omfattande ingående överväganden under så lång tid som

och

frågan ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan.

om Det principiella ställningstagande gjorts har successivt

som nu mognat fram under demokratisk beslutsprocess som i både

en omfattning, djup och längd har motsvarigheter. Den stora omvandling Sverige genomgått under de senaste etthundra-

som femtio åren till följd industrialiseringen. sekulariseringen och

av invandringen har i grunden förändrat synen statskyrkosystemet.

Ett förändrat .sam/zü/IL

Den kyrkliga verksamheten har traditionellt sett haft stor betydelse och varit viktig del i samhällsutvecklingen. Under

en

decennier har takten i förändringarna ökat och vi har fatt senare

det svenska samhället blivit alltmer mångkulturellt och se att mångreligiöst som ett led i den internationella integreringeit. Detta har bl.a. medfört att Svenska kyrkan inte längre har den självklara position som den har haft tidigare. Svenska kyrkan får verka under andra förutsättningar än de som fanns i en

nu tid då kyrkans myndighetsprägel var tydlig och framträdande.

Genom Sveriges ökade internationalisering och den stigande värdepluralismen i vårt samhälle har också relationerna mellan trossamfunden förändrats. Det mest påtagliga är tillväxten av

den romersk-katolska kyrkan och dc ortodoxa kyrkorna, det ökade inslaget av icke-kristna trosbekännare samt förändringarna i den svenska frikyrkorörelsen. Särskilt tydliga blir förändringarna inom vissa delar av storstadsområdena där invandrarna

betydande andel av befolkningen. Det finns anledning utgör en anta att detta förhållande består och att tillhörigheten till Svenska kyrkan en del håll blir relativt låg medan andra håll även fortsättningsvis en Iiög andel av invånarna kommer att tillhöra Svenska kyrkan. För Svenska kyrkan, invandrarsamfunden och frikyrkorna ställer detta krav en ökad anpassning till de förändrade förhållandena. Samverkan mellan trossamfunden har också breddats och det ekumeniska arbetet intensifierats och fördjupats under senare årtionden.

Den här i grova drag skisserade utvecklingen ligger bakom behovet av att ändra stat-kyrkarelationerna i riktning mot att Svenska kyrkan och övriga trossamfund blir merjämställda än för närvarande.

Beredningen av .vIut-kyrkcgñzlgatz

Sedan 1950-talet har frågan om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan övervägts av ett antal statliga utredningar av både mera politisk och mera teknisk karaktär. Vissa reformer inom kyrkan av delvis stor betydelse har också genomförts, särskilt under 1980-talet, någon grundläggande ändring

men av relationerna har inte kommit till stånd. Kyrkoberedningen redovisade emellertid under våren l994 i sitt slutbetänkande Staten och trossamfunden SOU 1994:42 förslag till framtida relationer mellan staten, Svenska kyrkan och övriga trossamfund.

Förslagen från Kyrkoberedningen gick sedan ut

en mycket bred remiss och härefter vidtog under våren 1995

partiledaröverläggningar i ämnet. Vid överläggningarna

framkom det att det fanns betydande parlamentarisk majori-

en tet för en förändring slzit-kyrkarelationerna. Vidare fördes

av särskilda överläggningar mellan regeringen och Centerpartiet vilka resulterade i i denna fråga. Regeringen

en samsyn

redovisade härefter sitt principförslag om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan till l995 års kyrkomöte. Förslaget grundade sig de olika överläggningarna. l sitt yttrande kyrkomötet regeringen till känna att skrivelsens

gav grundelement, så andra kyrkolagsutskottet preciserat dem.

som tillgodoser Svenska kyrkans behov och därmed kan ligga till grund för reformarbetet. Kyrkomötets beslut fattades med mycket stor majoritet.

l proposition l995/96:80 Ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan förelade regeringen riksdagen sitt förslag till riktlinjer för det fortsatta arbetet med relationsändringen. Riksdagen godkände förslaget den 8 december l995. Av riktlinjerna framgår att det behövs ett fortsatt statligt utredningsarbete i fråga konstitutionella och andra rättsliga frågor,

om uppbörd kyrkoavgift, begravningsverksamheten. den kyrkliga

av egendomen, vården kulturhistoriskt värdefull egendom och

av kyrkoarkiven samt personalfrågor och statligt stöd till trossamfund. Särskilda åtgärder behöver också vidtas för att underlätta insyn i och samordning mellan Litredningarna.

Samverkan skall vidare ske mellan statens och Svenska kyrkans utredningsarbeten. Det inomkyrkliga utredningsarbetet syftar till att ta fram ett underlag för kyrkomötets beslut om ett framtida kyrkligt regelsystem. Svenska kyrkans centralstyrelse har det övergripande ansvaret för detta arbete inför kyrkomötet. Fyra särskilda utredningsgrupper under en ledningsgrupp skall göra utredningarna den kyrkliga sidan.

För det statliga utredningsarbetet skall följande gälla.

Utredning konstitutionella och andra rättsliga frågor

om Den rättsliga regleringen

Principbeslutet ändrade relationer mellan staten och Svenska

om kyrkan förutsätter konstitutionell reglering av Svenska

en ny kyrkans förhållanden. Dessutom ligger det i beslutet att genomföra övergripande reglering i fråga om samtliga

en mera trossamfund. Dessa och angränsande frågor som rör den rättsliga regleringen trossamfund bör hanteras i en särskild

av

utredning med den inriktning framgår det följande. som av l fråga om Svenska kyrkans förhållanden finns det särskilda regler om hur föreskrifter skall meddelas. nämligen i övergångsbestämmelserna till regeringsformen. l fråga andra trossamom fund finns inte några särskilda regler normgivningen. om Föreskrifter om sådana trossamfund får meddelas i enlighet med regeringsformens allmänna bestämmelser. Det blir då närmast fråga om föreskrifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden inbördes 8 kap. 2 § regeringsformen. Enligt principbeslutet om relationsändringen skall noringivningsreglema i övergångsbcstämmelserna till regeringsformen upphävas och i stället bör det i 8 kap. regeringsformen tas regler om normgivning angående Svenska kyrkan och andra trossamfund. Tanken är att sådan grundlagsbestämmelse en sedan skall utgöra grunden för den särskilda lagstiftning som kan behövas för framför allt Svenska kyrkans förhållanden. Det skall alltså skapas kategori föreskrifter normgivning, en ny om nämligen föreskrifter trossamfund. Utredningen skall, med om ledning vad kyrkomötet uttalat i frågan ZKL l995zl 5.27, av lämna förslag till hur sådan grundlagsbestämmelse bör en utformas. Dessutom skall frågan handlingars offentlighet i om Svenska kyrkan utredas med inriktning att offentlighetsprincipen skall tillämpas även i fortsättningen. l detta sammanhang behöver också Kyrkoberedningens förslag till lag tystnadsom plikt inom Svenska kyrkan bedömas. Detsamma gäller frågan om det finns ett behov av sekretess vid den uppbördshjälp som staten skall lämna kyrkan. Slutligen skall utredningen göra sammanställning hur en av ändringen av relationerna påverkar det statliga regelsystemet utöver vad som särskilt tas i dessa direktiv. Utredningen upp skall också överväga behovet av forfattningsändringar beträffande de icke-territoriella församlingarna och föreslå ändringar i detta hänseende.

I0-l7-037l

En lag Svenska kyrkan om

Även vid relationsändring behövs det en viss begränsad en lagstiftning Svenska kyrkan. Enligt principbeslutet skall det om skapas särskild lag Svenska kyrkan. Utredningens en om uppgift detta område är att utforma bestämmelserna i en

sådan lag. Lagen skall endast innehålla det är principiellt viktigt som uttrycker Svenska kyrkans grundläggande karaktär. Det och som innebär det i lagen skall finnas vissa basbestämmelser om att Svenska kyrkans identitet och kyrkans organisation. Lagen om bör innehålla regel klart säger att Svenska kyrkan som en som trossamfund är ett eget rättssubjekt bl.a. kan förvärva som rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Vidare bör det finnas bestämmelser såväl den lokala den regionala nivån om som dvs. församlingarna och stiften. Det bör i lagen inom kyrkan, slås fast att Församlingar och kyrkliga samfálligheter, som egna med vissa undantag är territoriella och

juridiska personer,

omfattar tillhör Svenska kyrkan och är folkbokförda dem som inom respektive församling. Församlingarnas kommunstatus skall dock upphöra och de rättsliga konsekvenserna av detta skall beaktas. Lagreglerna bör utformas ett sådant sätt att de och den grundläggande kompetens tillkommer de

uppgifter som

kyrkliga nivåerna klarläggs. En utgångspunkt kan därvid

olika

vad 1995 års kyrkomöte har gett uttryck i den delen vara l995zl 32 ff. Lagen Svenska kyrkan skall före- 2KL s. om skriva skyldigheten för dem tillhör kyrkan att betala en som lokalt och regionalt beslutad kyrkoavgift. Det kan också finnas behov några grundläggande regler den kyrkliga ett av om egendomen. Kyrkomötet har i sitt yttrande över regeringens förslag till ändrade relationer mellan och Svenska kyrkan tagit upp staten

den kyrkliga uppbörden bör kallas kyrkoavgift eller

frågan om kyrkoskatt. Efter längre för och emot de båda ett resonemang alternativen kommer kyrkomötet fram till att det i statsrättslig mening fråga obligatorisk avgift för dem som tillhör är om en kyrkan. Kyrkomötet emellertid att staten bör kunna anser

acceptera att den lagstadgade kyrkoavgiften med kyrkorättslig motivering betecknas kyrkoskatt. Med hänsyn till den vikt kyrkomötet tillmätt frågan om uppbördens benämning efter relationsändringen bör utredningen överväga även denna fråga.

Bestämmelser om de kyrkliga valen kommer framöver att hanteras inom ramen för en inomkyrklig reglering. Utredningen skall emellertid överväga om lagen om Svenska kyrkan bör innehålla någon grundläggande bestämmelse om dessa val.

l utredningsarbetet skall gränsdragningen mellan innehållet i lagen om Svenska kyrkan och en inomkyrklig reglering närmare prövas. Därvid bör utredningen särskilt beakta behovet av att kunna utforma en inomkyrklig reglering utan en alltför långtgående bindning i den statliga regleringen och det principiellt angelägna i att lagen inte blir alltför omfattande.

De ändrade relationerna mellan staten och Svenska kyrkan skall gälla fr.o.m. den l januari 2000. Kyrkomötet måste innan dess kunna besluta om det nya inomkyrkliga regelverket. Detta kommer att kräva vissa tillfälliga Övergångsbestämmelser avseende kyrkomötets beslutskompetens. Enligt den tidsplan som Svenska kyrkans centralstyrelse gjort för det inomkyrkliga utredningsarbetet behöver kyrkomötet fatta sitt beslut det

om nya regelverket under våren 1999. Detta för att det skall finnas tillräckligt med tid för information och utbildning om de nya förhållandena innan dessa börjar gälla. l utredningsarbetet skall bl.a. mot denna bakgrund prövas behovet av och läggas fram förslag till de särskilda Övergångsbestämmelser kan krävas

som i samband med reformens genomförande.

En lag om trossamfund

En ny ordning för förhållandet mellan staten och Svenska kyrkan syftar bl.a. till en mer likvärdig behandling Svenska

av kyrkan och de andra trossamfunden. Ett viktigt steg i dessa strävanden är att ge alla trossamfund en möjlighet att i formellt och rättsligt hänseende uppträda just trossamfund. Det skall

som kunna ske att det skapas särskild rättslig form för

genom en trossamfund i enlighet med förslag i Kyrkoberedningens

slutbetänkande. Beredningen utvecklar där sin syn behovet särskild lag trossamfund bl.a. skulle innehålla av en om som trossamfundens rättsliga förhållanden Med vissa regler om i det förslaget och med beaktande vad remiss-

utgångspunkt av

uttryck i den delen skall utredningen instanserna gav belysa vad sådan lag bör innehålla i syfte att ge ytterligare en arbetsförutsättningar och så likvärdiga förhållanden som goda for olika trossamfund samt utarbeta ett förslag till möjligt lagtext.

Särskilt uppdrag till Riksskatteverket att utreda formerna för statlig uppbörd kyrkoavgift av

Nuvarande jrrärsamlingsskatl blir kvrkoavgifr

Församlingar och kyrkliga samfálligheter inom Svenska kyrkan egenskap kyrkliga kommuner rätt att ta ut skatt för sin har i av verksamhet lokal och regional nivå. Svenska kyrkans verksamhet riksplanet finansieras huvudsakligen genom bidrag kyrkofonden, f "msta inkomstkälla är den ur vars kyrkoavgiften. Denna skall pastoraten enligt 42 allmänna av kyrkolagen 0992:300 varje år betala till fonden med kap. 13 § skattekrona och avgiften beräknas respektive 16 öre per pastorats skatteunderlag. Den nuvarande församlingsskatten skall ersättas av en obligatorisk kyrkoavgift för dem tillhör Svenska kyrkan. som skall kostnadsfritt för kyrkan tas ut tillsammans

Kyrkoavgiften

och sätt inkomstskatten. Den som inte med samma som Svenska kyrkan skall inte skyldig att betala någon tillhör vara avgift till kyrkan.

Uppbörd kyrkoavgiften av

Riksskatteverket skall efter samråd med Svenska kyrkans centralstyrelse lägga fram förslag till hur uppbörden av kyrkoavgift kan fogas i systemet för uppbörd skatt. l uppdraget av ingår vidare utreda frågan utebliven betalning och hur att om inbetalning obetalda belopp skall hanteras samt vid krav av

vilken tidpunkt och vilket sätt uppburna avgifter skall redovisas och betalas till kyrkan.

Slutligen skall uppmärksammas att den kyrkliga indelningen efter relationsändringen i princip blir inomkyrklig fråga och

en hur detta påverkar uppbördshjälpen.

.lm/ru Imssulz;fi/lidt uppbörd

Även andra fund Svenska kyrkan skall efter beslut

trossam än av regeringen kunna hjälp med avgiftsuppbörd skatte-

genom myndigheternas försorg. Riksskatteverket skall utreda de tekniska förutsiittningarnzi för ett sådant stöd och lämna ett prineipförslag för hur detta skall kunna utformas och kostnaderna härför. Om andra trossamfund än Svenska kyrkan erbjuds uppbördshjälp. har det ansetts viktigt att de medlemmar som sä önskar skal-l betala sin avgift annat sätt än

genom skattemyndigheternas försorg. Det har hl.a. ifrågasätts inte

om trossamfunden är tvungna att inhämta varje medlems medgivande innan uppgifter lämnas till skattemyndigheterna

som underlag för uppbörden. Riksskatteverket skall överväga denna fråga och dess kostnadsaspekter samt föreslå hur kan

man tillgodose behovet sekretess vid hjälp med uppbörd till andra

av trossamfund än Svenska kyrkan.

Förslagen från Riksskatteverket skall statsñnansiellt

vara iteutrala.

Lag/ex

Riksskatteverket skall lägga fram förslag till de lagändringar som uppbördshjälpen kan kräva.

Utredning om begravningsverksamheten

Ans var och /IzII.s'iIIningcir

Det råder allmän enighet att samhället har grundläggande

om ett ansvar för begravningsverksamheten. Samhällets

ansvar avser varje medborgare oavsett religiös uppfattning.

Svenska kyrkan har i dag hand den helt övervägande

om

delen de allmänna begravningsplatserna. Flertalet av dessa

av

kyrkogårdar, dvs. gravplatser belägna kyrkotomt. Även är en vid ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan bör ansvaret för såväl de befintliga de framtida allmänna

som begravningsplatserna ligga Svenska kyrkan. Samtidigt bör de möjligheter till lokala lösningar med borgerligt kommunal

en huvudman finns i dag vara kvar. Likaså bör det även

som fortsättningsvis möjligt att anordna enskilda begravnings-

vara platser.

Ansvaret för att bereda icke-kristna trosbekännare tillgång till särskilda begravningsplatser ligger i dag hos stiftssamfälligheterna. l framtiden bör detta ansvar inte längre ligga ett kyrkligt organ.

Uppdraget

Utredningen den framtida begravningsverksamheten skall

om närmare analysera de praktiska, ekonomiska och rättsliga konsekvenserna av en sådan ordning för begravningsverksamhetens organisation nu har angetts. Det är särskilt viktigt

som att klargöra vilka uppgifter som följer av ett huvudmannaskap. dvs. vad närmare skall anses innefattas i begreppet

som begravningsverksamhet. Utredningen skall också utforma ett förslag till den lagstiftning som behövs.

F inansierings/iågor

Begravningsverksamheten finansieras i dag huvudsakligen

församlingsskatten. Principbeslutet om nya relationer genom mellan staten och Svenska kyrkan innebär att skattskyldigheten upphör samtidigt det skall införas obligatorisk skyldig-

som en het att betala avgift för dem som tillhör kyrkan. Principbeslutet förutsätter att begravningsverksamheten för dem som tillhör Svenska kyrkan skall finansieras via den obligatoriska kyrkoavgiften. Utredningen skall efter samråd med Riksskatteverket och Svenska kyrkans centralstyrelse överväga de ekonomiska och praktiska frågor som kan uppstå med en sådan ordning.

Därefter återstår frågan hur de som inte tillhör Svenska

om

kyrkan skall betala den del kostnaderna för begravningsav verksamheten som faller dem. Här kan tänka sig olika man modeller inom för ett lokalt baserat Utgångsramen system. punkten skall vara att finna enkel och praktiskt hanterbar en ordning inte strider mot den kommunala likställighetsprinsom cipen samtidigt den måste godtagbar från religionssom vara

frihetssynpunkt.

En lösning kan att församlingarna efter särkostnadsvara

redovisning för begravningsverksainheten fastställer avgift,

en en annan att en lokal avgift fastställs respektive borgerlig av kommun, även det efter särkostnadsredovisning från försam-

lingarna. Att kostnaden i den allmänna kommunala tas upp budgeten bör däremot uteslutas. Utredningen skall närmare överväga de modeller som kan komma i fråga och därvid belysa de administrativa och ekonomiska konsekvenserna. l dag finns ett frivilligt clearingsystem i huvudsak som innebär att folkbokförd i en person som var ett pastorat kan begravas i ett annat utan särskild kostnad för dödsboet, varvid pastoraten sinsemellan utjämnar kostnaderna. Det finansiella

system som utredningen föreslår för begravningsverksamheten skall också kunna inrymma obligatorisk riksomfattande en begravningsclearing mellan de olika typerna huvudmän. av

Begravningsclearingen bör också omfatta begravningar

judiska och muslimska begravningsplatser. Utredningen skall analysera behovet lagstiftning och utarbeta av eventuella

lagförslag.

Särskilt uppdrag till Kammarkollegiet utreda att den kyrkliga egendomen vid relationsändring en

De olika slagen egendom av

Den kyrkliga egendomen brukar från rättsliga utgångspunkter delas i kyrkokommunal egendom, förenings- och stiftelseegendom samt specialreglerad egendom. Den sistnämnda

egendomen är underkastad särskilda rättsregler till skydd för intresset att tillgångarna bevaras och används för de ändamål som de ursprungligen varit avsedda för. Ser i stället till de man

kyrkliga egendomen att tjäna, delas ändamål som den avser

den kyrkliga förvaltningsformögenheten å ena egendomen i

kyrkliga finansförmögenheten å den andra. Till sidan och den hänförs egendom som genom sitt

förvaltningsförmögenheten

tjänar den kyrkliga verksamheten inte ger någon ändamål men hänförs sådan direkt avkastning. Till finansförmögenheten avkastar medel och kyrkan innehar för att

egendom som som

finansiera sin verksamhet.

Ãganderättsförhållandena beträffande den specialreglerade

många gånger oklara medan detta problem egendomen är inte gäller för övrig egendom. För den special-

generellt sett

finns större delen reglerna i kyrkolagen

reglerade egendomen av

den övriga egendomen gäller vanliga kommunalrättsliga och för och stiftelserättsliga regler. Från och med den eller föreningsl995 har den tidigare pastoratsvisa förvaltningen av

l januari den specialreglerade egendomen i stor utsträck-

merparten av sammanförts stiftsvis. Reformen har medfört förenklingar ning effektiviseringar någon ändring av äganderättsföroch men har inte skett och har inte heller varit avsikten. hållandena

Lagstiftnings- eller stiftelsemodell

egendomen skall efter relationsändring mellan Den kyrkliga en kyrkan stå till kyrkans förfogande. Vid en staten och Svenska relationsändring det främst den specialreglerade egendomen är beröras. För den övriga egendomen gäller som kommer att reglering och det råder regelmässigt inte heller ingen särskild äganderätten. Övergångsvis kan dock vissa någon tvekan om

för den församlingskommunala egendomen och

regler behövas för förenings- och stiftelseegen-

viss perrnutationslagstiftning

domen. den specialreglerade egendomen är möjlighet Beträffande en relationsändringen föra över tillgångarna till nybildade att vid stiftelser både äger och förvaltar egendomen. En annan som skall vara ett huvudaltemativ i utredningsarbetet,

möjlighet, som

lagstiftningsmodell innebär att grundläggande

är en som föreskrifter den kyrkliga egendomen tas i lagen om om

Svenska kyrkan och att kyrkomötet grundval av dessa regler får utfärda närmare bestämmelser om förvaltningen.

Äldre rättsinstilut

Kammarkollegiet har i en framställning till regeringen den 18 september 1989 föreslagit att vissa äldre rättsinstitut

m.m. avvecklas. Förslagen kan leda till att det uppkommer både rättsliga och ekonomiska konsekvenser för Svenska kyrkan. Framställningen har remissbehandlats och därvid i allt väsentligt bemötts positivt. Frågan om avveckling har sedan varit föremål för närmare överväganden inom regeringskansliet. Av framställningen och remissyttrandena framgår att underlaget för ett eventuellt avvecklingsbeslut behöver kompletteras i skilda hänseenden. Frågan om en avveckling av de äldre rättsinstituten bör vidare prövas i ett större sammanhang. Detta kan lämpligen ske i utredningsarbetet den kyrkliga egendomen vid

om förändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan.

Uppdraget

Kammarkollegiet skall i möjligaste mån undersöka den kyrkliga egendomens ursprung och omfattning samt kartlägga hur de olika slagen egendom berörs relationsändringen. Vidare

av av skall kollegiet föreslå hur den kyrkliga egendomen efter ändringen av relationerna skall stå till kyrkans förfogande enligt stiftelse- och lagstiftningsmodellerna. De skattemässiga konsekvenserna av varje modell bör särskilt redovisas.

Kollegiet skall också överväga det finns behov att

om av skapa statlig tillsyn över att den kyrkliga egendomen inte

en används för främmande ändamål och hur revisionen skall ske. Förslag om hur de äldre rättsinstituten skall avvecklas och vilka övergångslösningar som erfordras vid en sådan avveckling bör också läggas fram. Eventuella problem när det gäller den kyrkliga egendomen vid övergången till de nya relationerna bör uppmärksammas.

vården kulturhistoriskt värdefull kyrklig Utredning om av

egendom och kyrkoarkiven

Kulturarvet i allmänhet

viktig nationell angelägenhet att skydda och vårda vår Det är en svenska kulturmiljö, från tidigare generationer. Ansvaret ett arv delas alla både enskilda, kommuner och for kulturarvet av allmän skyldighet att visa hänsyn och aktsamstaten. Det är en kulturmiljön. Länsstyrelserna har tillsyn över kulturhet mot inom respektive län medan Riksantikvarieämbetet

miljövården

historiska har det övergripande ansvaret För och statens museer hela landet. kyrkans kulturminnen intar central plats i vårt Svenska en visar ett i alla landsändar

kulturarv. Kyrkobyggnaderna

samhällshistorien hur kyrkans och statens framsynligt sätt sammanvävda i varandra. Reglerna om de kyrkliga växt är skydd därför i ett särskilt kapitel i lagen kulturminnenas tas upp 1988:950 kulturminnen Här finns föreskrifter om om m.m. kulturhistoriska värden i kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga och begravningsplatser. Skyddet innebär i korthet att inventarier kyrkliga kulturminnena skall vårdas och underhållas så att de deras kulturhistoriska värde inte minskas. för vården och underhållet de kyrkliga kultur- Ansvaret av minnena vilar Svenska kyrkans församlingar och kyrkliga forsta hand betalas kostnaderna för detta med

samfålligheter. l

församlingsskatten. Till kostnadskrävande underhåll och restaurering kulturhistoriskt värdefulla kyrkor kan bidrag ur av beviljas och till restaurering äldre domkyrkor

kyrkofonden av

kan visst statsbidrag utgå.

Utgångspunkter

Följande utgångspunkter skall gälla for utredningsarbetet om

den kulturhistoriskt värdefulla egendomen. Kulturminneslagens skydd för de kyrkliga kulturminnena skall behållas även vid ändrade relationer mellan staten

och Svenska kyrkan.

l5

Relationsändringcn i sig skall inte leda till försämrade l förutsättningar för vård och underhåll kyrkans kulturav historiska värden i framtiden.

Svenska kyrkan skall även framdeles sina församgenom lingar och samfälligheter ha ansvaret för kyrkobyggnadernas

vård och förvaltning, liksom för de kyrkliga inventarierna

och de övriga kyrkliga kulturminnen skyddas som genom

kulturminneslagen.

Bevarandet av de kyrkliga kulturminnena är angelägenhet en för hela samhället och svenska folket. Det är inte rimligt att den totala kostnaden för detta allmänintresse bärs endast av dem som tillhör Svenska kyrkan. Kyrkan skall därför kunna

viss ersättning för underhållet de kyrkliga kulturvärav dena.

l den utsträckning ersättning lämnas skall den ett led i vara ett ömsesidigt åtagande staten och Svenska kyrkan av att bevara de kulturhistoriska värdena inom kyrkan. Detta bör komma till uttryck långsiktig överenskommelse genom en mellan staten och kyrkan. Svenska kyrkans sammanlagda kyrkoavgift skall uttag av minskas i totalt omfattning den statliga samma som ersättningen för de kyrkliga kulturminnena uppgår till.

Ersättningen skall utformas så att den till uppmuntrar ett rationellt och effektivt underhåll med beaktande de av kulturhistoriska kraven. När omfattningen och utformningen

av ersättningen bestäms skall beakta det statliga stöd man för kulturminnesvård redan finns. som

Uppdraget den kulturhistoriskt värdefulla egendomen om

Utredningen skall från dessa utgångspunkter ta fram ett underlag för prövning vad är skälig storlek den av som statliga ersättningen för vård och underhåll de kyrkliga av kulturvärdena. Vidare skall utredningen föreslå vilka principer, villkor och former bör gälla för statlig ersättning som en av detta slag. Utredningen skall också lägga fram förslag hur om den i det föregående skisserade avräkningen mellan den statliga

ersättningen och kyrkoavgiften närmare bör till. Förslaget skall utformas så givetvis inte rubbar kyrkans rätt att att man självständigt bestämma sitt avgiftsuttag. l sitt arbete skall utredningen ta del av och beakta de förslag kommer att läggas fram inom detta område den statliga som av Kulturarvsutredningen Ku 1994:09 och 1993 års kyrkobyggnadsutredning, tillsatt Svenska kyrkans centralstyrelse. av Förslagen från utredningen skall vara statsfinansiellt neutrala.

Kyrkoarkiven

Kyrkoarkiven utgör liksom kyrkobyggnader och andra kyrkliga kulturminnen del vårt nationella Det slås också fast en av arv. i arkivlagen 1990:782 att arkiven är del av det nationella en kulturarvet. Arkivlagens föreskrifter gäller både statliga. kommunala och kyrkokommunala myndigheters och beslutande församlingars arkiv. Kyrkolagen hänvisar i sin tur till arkivlagen när det gäller församlingars och kyrkliga samfalligheters arkiv. Arkiven skall bevaras, hållas ordnade och vårdas så att de tillgodoser rätten att ta del allmänna handlingar. behovet av av information for rättskipningen och förvaltningen samt tillgodoser forskningens behov. Riksarkivet är central förvaltningsmyndighet för arkivfrågor och skall främja god arkivhantering samt bevara. vårda. tillen handahålla och levandegöra arkivmaterial. Riksarkivet är chefsmyndighet för de sju landsarkiven Uppsala. Vadstena. Lund, Göteborg. Härnösand. Östersund. är Visby, som arkivmyndigheter inom sina distrikt. Av arkivlagen framgår vidare att om en myndighets verksamhet upphör och dess verksamhet inte förs över ett annat statligt skall myndighetens arkiv överlämnas till en organ arkivmyndighet inom tre månader inte regeringen eller den om myndighet regeringen bestämmer föreskriver något annat. De kyrkliga arkiven representerar ett omfattande historiskt material med rötter i medeltiden. De är i huvudsak två olika av

slag, nämligen kyrkobokföringsarkiven och de kyrkokommunala

arkiven. l kyrkobokföringsarkiven ingår också de löpande

l7

folkboktöringsregistren fram till den l juli l99l. Då övertog de lokala skattemyndigheterna ansvaret för folkbokföringen från pastorsämbetena. inför folkboklöringsreformen beslutade regeringen den 26 april l990 att kyrkobokföringsarkiven skulle föras över från pastorsämbetena till landsarkiven. Material fram till omkring l895 är nu inlevererat. Materialet efter 1895 ligger kvar hos församlingarna Det beräknas uppgå till 20 000

. - 25 000 hyllmeter. Mikroñlmning pågår för leverans till landsarkiven. Enligt beslut av regeringen den 5 september l99l bör överföringen och mikrofilmningen vara färdig inom högst 20 år. Arbetet beräknas vara avslutat omkring år 2010.

Svenska kyrkans arkivmaterial efter den l juli l99l är till stor del ADB-fört. Omfattningen har inte mätts Detta

upp. material innehåller b|.a. kyrkans löpande medlemsregister och det skall också sikt inlevereras till landsarkiven.

De kyrkokommunala arkiven beräknas omfatta 25 000

- 30 000 hyllmeter. Material fram till omkring år 1900 är inlevererat till landsarkiven även det materialet bör

men yngre levereras dit. Övriga handlingar i kyrkoarkiven gäller den

frivilliga församlingsverksamheten, föreningar, donationer

m.m.

Uppdraget beträffande de kyrkliga arkiven

När det gäller de kyrkliga arkiven bör utredningen undersöka vilka problem som kan uppstå i samband med relationsändringen och föreslå lösningar dessa. Utgångspunkten för övervägandena bör därvid vara att möjligheterna att ta del

av arkivmaterialet inte skall försämras eller fördyras för allmänheten, rättskipningen och förvaltningen eller forskningen.

Utredning om personalfrågorna vid en ändring relatio-

av nerna och om statligt stöd till trossamfund

Biskopar och präster

Svenska kyrkan har cirka 25 000 anställda. omkring

varav 3 200 prästtjänster med statligt reglerade anställningsvillkor.

Prästtjänsterna är inrättade antingen i pastoraten eller i stifts-

samfálligheterna. l varje stift skall det finnas en tjänst som biskop; Uppsala stift har vid sidan ärkebiskopen en biträdan-

av de biskop. Varje pastorat skall ha tjänst som kyrkoherde. l

en domkyrkopastoraten är det domprostarna som är kyrkoherdar. I pastoraten kan det också finnas komministertjänster och stiftssamfälligheterna har tjänster som stiftsadjunkt, kontrakts-

adjunkt och pastorsadjunkt.

Biskoparna utgör statliga förvaltningsmyndigheter

egna under regeringen och har statliga anställningar. Prästerna har statligt reglerade tjänster i kyrkliga kommuner. Anställningsvillkoren framgår bl.a. kyrkolagen och förordningen

av 1993:997 biskops- och prästtjänster samt av Avtal för

om kyrkliga tjänster AKT och när det gäller biskoparna även

- -

Avtal regeringsbeslut avlöningsförmåner för vissa av om om högre tjänster m.fl. Arbetsgivarverket företräder pastoraten och stiftssamfallighetema när det gäller fastställande av prästernas avlöningsförmåner Verket är också i vissa avseenden

m.m.

arbetsgivarföreträdare för biskoparna.

Samtliga biskopar och cirka 900 präster har i dag fullmaktstjänster och kan inte sägas upp från sina anställningar. För prästernas del innebär det att drygt fjärdedel har ett sådant

en skydd.

Biskoparna och prästerna har pensionsrätt enligt det statliga pensionsavtalet PA-9l Pensionsplan för arbetstagare hos staten

, m.fl. Pensionsförmånerna betalas kyrkofonden. Administra-

ur tionen sköts Statens löne- och pensionsverk.

av

Övriga anställda

Den ojämförligt största delen Svenska kyrkans anställda har

av kyrkokommunalt reglerade tjänster i församlingar och samfälligheter. Till denna hör kyrkomusiker. församlings-

stora grupp sekreterare, diakoner, förskollärare, kanslichefer, kyrkokamrerer,

kyrkvaktmästare, kyrkogårdsföreståndare, kyrkogårdsarbetare,

stiftsjurister, stiftsjägmästare, stiftsskogvaktare, stiftskonsulenter, kontorspersonal m.fl. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund företräder arbetsgivaren i fråga om fastställan-

ll

de av avlöningsförmziner min. för dessa anställda. De har pensionsrätt enligt det kommunala pensionsavtalet PA-KL. Administrationen sköts av kommunernas pensionsanstalt KPA. Kostnaderna för pensionsförmånerna betalas av respektive pastorat eller stiftssamlällighet. l vissa fall utgår kostnadsbidrag från staten enligt särskilda regeringsbeslut.

Bestämmelserna om den kyrkomusikaliska verksamheten i Svenska kyrkan finns i 37 kap. kyrkolagen. Tjänster som kyrkomusiker är domkyrkoorganist. organist och kantor.

Kyrkomusikertjänsterna fördes över från statlig till kyrkokommunal reglering den l juli I990. Samtidigt blev pastoraten huvudmän för den kyrkomusikaliska verksamheten. De kyrkomusiker soin vid övergången hade tjänster tillsatta med fullmakt eller konstitutorial och som därför inte kunde sägas upp blev enligt övergångsbestämmelserna till lagen 198918 om kyrkomusiken i Svenska kyrkan skyldiga att utöva sin tjänst genom att fortsätta sitt arbete pastoratet.

l dag finns det bara tre organister som har fullmaktstjänst. Härtill kommer l IO skolkantorer har kombinerad lärar- och

som kyrkomusikertiänst tillsatt med konstitutorial. För sådan

en kombinerad tjänst är det den borgerliga kommunen är

som arbetsgivare och betalar hela lönen. Pastoratet ersätter sedan kommunen för den kyrkomusikaliska delen lönekostnaden.

av

Uppdraget belrzjiffcnzdc persoliu/ffågurrni

Utredningen bör föreslå vilka åtgärder behöver vidtas

som beträffande den kyrkliga personalen i samband med att relationerna ändras mellan staten och Svenska kyrkan. Utredningen bör därvid bl.a. beakta föreskrifterna skydd för arbetstagares

om rättigheter vid övergång verksamhet i lagen l982:80

av om anställningsskydd och i lagen 1976:580 medbestämmande

om i arbetslivet.

Frågor som hänger med fullmaktshavarnas speciella

samman ställning behöver särskilt analyseras och förslag till lösning utarbetas. Likaså behöver utredningen särskilt uppmärksamma och överväga frågan om relationsändringens inverkan gjorda

pensionsutFästelser. Utgångspunkten skall därvid vara att de

gjorda utFästelserna inte får försvagas eller minskas.

.Stöd till andra trosxvanzfirnr/

Sedan år l97l har statsbidrag utgått till andra trossamfund än Svenska kyrkan. Enligt Förordningen 1989:27 l om statsbidrag till andra trossamfund än Svenska kyrkan kan statsbidrag lämnas För religiös verksamhet verksamhetsbidrag, lokaler till religiös verksamhet lokalbidrag och teologiska seminarier

utbildningsbidrag. Statsbidrag får beviljas de trossamm.m. fund regeringen angett i Förordningen. Vid bedömningen

som

ett trossamfund skall kunna statsbidrag har hänsyn av om tagits både till verksamhetens omfattning och till dess karaktär, dvs. verksamheten uppfyller de villkor som anges i för-

om ordningen och det är ett allmänt intresse att stödja verksam-

om heten.

Av likställighetsskäl bör även andra trossamfund än Svenska kyrkan kunna få uppbördshjälp eller statligt stöd annat sätt. Statligt stöd bör utgå efter prövning av regeringen i

som nu varje enskilt fall. Utredningen skall överväga vilka motiv som finns För statligt stöd till andra trossamfund än Svenska kyrkan. Med utgångspunkt i dessa motiv skall utredningen föreslå vilka krav bör ställas för statligt stöd till trossamfund och i vilka

som former det statliga stödet skall kunna utgå.

Skattefågor l princippropositionen nämns att frågor om Svenska kyrkans skattemässiga Förhållanden får tas upp i det fortsatta Litredningsarbetet. Detta har även uppmärksammats i Stiftelse- och Föreningsskattekommirténs slutbetänkande Översyn av Skattereglerna För stiftelser och ideella Föreningar SOU 1995:63. Vid utformningen sina förslag har kommittén inte kunnat ta

av någon hänsyn till eventuella Förändringar i relationerna mellan staten och Svenska kyrkan. Utredningen bör därför överväga

relationsändringen motiverar någon ändring i Svenska om kyrkans eller något annat trossamfunds skattestatus.

En .statsfinansielll neutral lösning

l det statliga utredningsarbetet skall prövas de kostnader som Förslagen för med sig och hur dessa skall finansieras. Därvid skall även beaktas den skatteadministrationsersättning från kyrkliga kommuner som riksdagen beslutat om prop. I994/95:l00, I994/95:l50, bet. I994/95:FiUl9, rskr.

prop.

1994/952417, En grundläggande förutsättning skall vara en

statsfinansiellt neutral lösning. Utredningen skall efter samråd med övriga utredningar lägga fram förslag till hur den sammanlagda finansieringen skall ske.

Utredningsarbetets bedrivande

Samordnings- och insynsbehov

Som framgått det Föregående behövs ett omfattande utred-

av ningsarbete i olika delfrågor för att slutföra den föreslagna relationsändringen mellan staten och Svenska kyrkan. Inom Svenska kyrkan behöver man samtidigt göra ett minst lika omfattande arbete motsvarande slag för att de ändrade

av relationerna skall kunna genomföras. Både den statliga och den kyrkliga sidan finns ett starkt intresse av att hålla samman och samordna det fortsatta utredningsarbetet. Detta samordningsbehov gäller inte bara utredandet inom staten respektive kyrkan utan också det samlade utredningsarbetet oavsett huvudman. Från båda sidor finns vidare ett starkt intresse av att på bredast möjliga sätt förankra de förslag som utredningsarbetet leder fram till. För att uppnå detta måste goda möjligheter skapas att kontinuerligt få insyn i arbetet och att successivt kunna påverka förslagen. Sådana möjligheter ger också goda förutsättningar för en fortsatt livlig debatt om stat-kyrkafrågan och därmed en förankring av förslagen i en bred demokratisk beslutsprocess.

Enligt de av riksdagen godkända riktlinjerna för det fortsatta arbetet med ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan bör särskilda åtgärder vidtas för att underlätta insyn i och samordning mellan de här aktuella utredningarna. Sam-

verkan bör också ske mellan statens och kyrkans utredningsarbeten.

Ett särskilt beredningsorgan

Utifrån de riktlinjer som godkänts skall ett särskilt berednings-

inrättas inom Civildepartementet med uppgift att samlat organ följa utredningsarbetet i stat-kyrkafrågan. De utredningar och myndigheter omfattas av dessa direktiv skall fortlöpande

som rapportera sina uppdrag till detta organ.

om

Beredningsorganet skall kontinuerligt hålla sig informerat om de förslag som arbetas fram av utredningarna och myndigheterna. Vidare skall organet informera sig om det inomkyrkliga utredningsarbetet. Tillsammans med Svenska kyrkans centralstyrelse skall organet bidra till den nödvändiga samordningen det statliga och det kyrkliga utredningsarbetet.

av Slutligen skall organet sprida information om det fortsatta utredningsarbetet med ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan.

l organet skall samtliga riksdagspartier vara företrädda liksom bred representation från Svenska kyrkan. Även andra

en trossamfund än Svenska kyrkan och de berörda fackliga organisationerna skall finnas representerade i organet. Detta skall avsluta sitt arbete senast den 30 juni 1998. Ordförande i organet skall vara statsrådet och chefen för Civildepartementet.

Generella direktiv

Utredningar och myndigheter enligt dessa direktiv skall beakta direktiven till samtliga utredare och kommittéer om att pröva offentliga åtaganden dir. l994z23, om redovisning av regionalpolitiska konsekvenser dir.l992:50 och om jämställdheten mellan könen dir. 1994:124.

Redovisning av uppdragen LJtredningarna och myndigheterna skall redovisa sina slutliga förslag senast den 31 1997.

mars

Civildepartementet

Sammanställning av hur relationsändringen påverkar det statliga regelsystemet

I det följande kort sammanställning av hur ändringen av ges en relationerna mellan staten och Svenska kyrkan påverkar det statliga regelsystemet utöver vad särskilt tas upp i direktiven. Det som som presenteras är kort genomgång av de lagar som kan behöva ändras. en Förordningar och andra författningar av lägre dignitet än lag behandlas inte i genomgången. Byggningabalken innehåller i 26 kap. 3 § en ålderdomlig bestämprästgård i stad. Denna tillämpas inte längre och kan därför melse om upphävas. I brottsbalkens bestämmelser mutbrott, 20 kap. 2 anges bl.a. om att dessa omfattar arbetstagare hos församling och kyrklig samfällighet. Bestämmelsernas tillämpningsområde kan eventuellt behöva ändras. I kommunalskattelagen 1928.3 70 1 § finns den grundläggande bestämmelsen skyldighet att betala församlingsskatt. Denna bestämom melse bör utgå. I Skåne och Halland förekommer sedan den danska tiden en särskild form av ständig besittningsrätt till vissa församlingskyrkors fastigheter. För denna besittningsrätt erläggs avgift, landgille och städja, till församlingskyrkan. I lagen 1938:159 om avlösning av avgälder från de till skatte försálda sd kallade halländska kyrkohemmanen finns bestämmelser om hur dessa landgillen m.m. i vissa fall kan avlösas betalning viss ersättning till vederbörande församling. genom av Denna lag kan behöva ändras i samband med reform. en Lagen 1941:416 arvsskatt och gávoskatt innehåller i 3 § beom stämmelser vilka rättssubjekt är befriade från arvsskatt och om som gåvoskatt. Här talas bl.a. om trossamfund som avses i religionsfrihetslagen. Eftersom denna lag föreslås bli upphävd, bör även senare 1941 års lag ändras. I lagen 1970:991 ändring i kommunal och ecklesiastik indelom ning i samband med fastighetsbildning ges bestämmelser om gränsjusteringar mellan bl.a. församlingar om en fastighetsbildning, t.ex. en

2 Bilaga 2

fastighetsreglering, berör gränsen mellan två församlingar. Eftersom församlingsindelningen föreslås bli en inomkyrklig fråga bör bestämmelserna ändras.

Förvaltningsprocesslagen 1971:291 innehåller i 37 § en hänvis-

ning till kyrkolagen. Denna hänvisning bör utgå.

I 3 kap. 2 § skadeståndslagen 1972:207 finns bestämmelser

om statens och kommunernas ansvar för bl.a. ren förmögenhetsskada som vållats vid myndighetsutövning. Bestämmelsen omfattar också församlingar och kyrkliga samfälligheter. Den bör ändras.

I vallagen 1972:620 används församlingen ett sätt att

som definiera valkretsar vid val till kommunfullmäktige. Ett förslag till ny vallag behandlas för närvarande i riksdagen prop. 1996/97:70. Det kan finnas skäl att överväga om den kyrkliga indelningen skall

användas i vallagstiftningen.

Lagen 1974:174 om identitetsbeteckning för juridiska personer mfl. anger att organisationsnummer kan fastställas bl.a. för församlingar och kyrkliga samfälligheter. Denna bestämmelse bör justeras i samband med reformen. Även för den rättsliga formen registrerat

nya

trossamfund blir frågan om identitetsbeteckning aktuell.

I lagen 1975:1132 om förvärv av hyresfastighet m.m. finns i 2 § bestämmelser om vissa fall då förvärvstillstånd inte behövs vid köp

av hyresfastighet. Bland dessa fall anges de, då fastigheten efter medgivande av regeringen förvärvas för kyrkligt ändamål. Något behov

av detta undantag torde inte föreligga efter reformen.

I 3 § lagen 1975:1339 Justitiekanslerns tillsyn att Jus-

om anges titiekanslern har tillsyn över bl.a. den med vars tjänst eller uppdrag följer myndighetsutövning. Som undantag från denna regel gäller att tillsynen inte omfattar bl.a. kyrkomötets ledamöter. Även fortsättningsvis bör Justitiekanslern ha tillsyn över de personer inom Svenska

kyrkan och övriga trossamfund som utövar myndighet men däremot inte över kyrkomötet.

Bolqöringslagen 1976:125 innehåller en bestämmelse

som anger att bl.a. församlingar och kyrkliga samfälligheter inte är bokföringsskyldiga enligt lagen. Bestämmelsen bör ändras.

Lagen 1976:633 om kungörande av lagar och andra författningar innehåller bestämmelser om kungörandet kyrkliga författningar i

av Svenska kyrkans författningssamling. Dessa bestämmelser bör utgå i samband med reformen.

Fastighetstaxeringslagen 1979:1 I 52 anger i 2 kap. 2 § bland specialbyggnader som är undantagna från skatteplikt bl.a. prästgård som avses i kyrkolagen samt byggnad som tillhör kommun eller annan

Bilaga 2 3

menighet och som används för förvaltning. För närvarande är således förutom prästgårdar också Svenska kyrkans förvaltningsbyggnader undantagna från skatteplikt. Denna bestämmelse behöver justeras i samband med en reform. I 3 kap. 4 § anges att byggnader och tomtmark som tillhör bl.a. kyrkor och ideella föreningar är undantagna från skatteplikt enligt lagen. Även denna bestämmelse kan behöva justeras så att bestämmelsen gäller också för registrerat trossamfund. Det kan i sammanhanget påpekas att fastighetstaxeringslagen endast avser taxering av fastigheter, dvs. beslut om dessas värde från skattesynpunkt. Frågan om skatt för inkomst av fastighet respektive fastighetsskatt behandlas för juridiska personer i lagen om statlig inkomstskatt och lagen om statlig fastighetsskatt.

Lagen 1994:1720 om civilt försvar innehåller bestämmelser om

olika kyrkliga organs medverkan i beredskapsplaneringen. l samband

med relationsändringen bör det övervägas hur olika trossamfund kan delta i det civila försvaret och vilket ansvar som Svenska kyrkan skall ha.

Förvaltningslagen 1986:223 innehåller i 31 § en hänvisning till kyrkolagen. Denna behöver justeras vid en reform.

Lagen 0988:97 om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigyfara inne-

m.m. håller bl.a. bestämmelser om de kyrkliga kommunernas ställning och arbetsformer under krig och krigsfara. I dessa delar bör lagen upphävas i samband med reformen.

Enligt lagen 1988:1555 om landgille och stödja för vissa församlingskyrkors fastigheter i Lunds och Göteborgs stift fastställs landgille och städja, som utgör ersättning för ständig besittningsrätt till vissa fastigheter, av stiftens egendomsnämnder med möjlighet att överklaga nämndernas beslut till Kammarkollegiet. Eftersom egendomsnämnderna inte föreslås bli lagreglerade fortsättningsvis, bör även 1988 års lag ändras.

Folkbolqöringslagen 1991:481 anger att varje person skall folkbokföras i en territoriell församling. Eftersom den kyrkliga indelningen blir en inomkyrklig fråga bör bestämmelsen ändras.

Lagen 1991:482 om införande av folkbokföringslagen 1991:481 anger bl.a. att pastor skall för vården de kyrkobokförings-

svara av handlingar som har bildats före den 1 juli 1991. Eftersom pastor som begrepp bortfaller i lagstiftningen i och med reformen, bör ansvaret överföras till Svenska kyrkan, varvid det ankommer på kyrkomötet att ge närmare bestämmelser.

Lagen 1992:889 om den omciella statistiken omfattar även de kyrkliga kommunerna. Förslagsvis upphävs dessa bestämmelser, varvid Svenska kyrkan själv får ordna den statistikproduktion

man an-

ser erforderlig.

Statens 1997

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Dennya gymnasieskolan stegför steg.U. 32.Följdlagstiftningtill miljöbalken. M. . - Inkomstskattelag,del l-Ill. Fi. 33.Att lära över gränser.En studieavOECD:s Fastighetsdataregister.Ju. förvaltningspolitiskasamarbete.Fi. . Förbättradmiljöinformation. M. 34.Övervakning miljön. M. . av Aktivt lönebidrag.Ett effektivarestödför .Ny kurs itrañkpolitiken + bilagor. K. . arbetshandikappade.A. 36. Bekämpande penningtvätt.Fi.av Länsstyrelsemasroll trañk-i och fordonsfrágor.K. 37. Ett tekniskt forskningsinstituti Göteborg.U. . Byråkratin i backspegeln.Femtioär avförändring 38 Myndigheteller marknad. . .

sexförvaltningsomráden.Fi. Statsförvaltningensolika verksamhetsformer.Fi. Rösterombarnsoch ungdomarspsykiskahälsa.S. 39. Integritet Offentlighet Informationsteknik.Ju. . Flexibel förvaltning. Förändringoch verksam- 40. Ungaoch arbete.In. . hetsanpassning statsförvaltningensav 41 Statenoch trossamfunden

. struktur. Fi. Rättsligreglering 10.Ansvaretför valutapolitiken.Fi. Grundlag

- .Skatter, miljö och sysselsättning.Fl. Lagom trossamfund

- 12.IT-problem inför ZOOO-skiftet.Referatoch Lagom Svenskakyrkan. Ku.

slutsatserfrånenhearinganordnadav 42. Statenoch trossamfunden IT-kommissionenden 18december. Begravningsverksarnheten.Ku. IT-kommissionensrapport1/97. K. 43. Statenoch trossamfunden .Regionpo1itikför helaSverige.N. Den kulturhistorisktvärdefulla kyrkliga egendomen .lT i kulturenstjänst. Ku. och de kyrkliga arkiven. Ku. .Det svårasamspelet.Resultatstymingensframväxt 44. Statenoch trossamfunden och problematik.Fi. Svenskakyrkanspersonal.Ku. .Att utvecklaindustriforslcmngsinstituten.N. 45. Statenoch trossamfunden Skatter, tjänsteroch sysselsättning. Stöd,skatteroch finansiering.Ku. . + Bilagor. Fi. 46. Statenoch trossamfunden Granskningav granskning. Statlig medverkanvid avgiftsbetalning.Ku. . Den statligarevisioneni Sverigeoch Danmark.Fi. 47. Statenoch trossamfunden .Bättre informationomkonsumentpriser.In. Den kyrkliga egendomen.Ku. .Konkurrenslagen1993-1996.N. Växai lärande.Förslagtill läroplanför barnoch unga6-16 år. U. .Aktiebolagetskapital. Ju. .Digital demokr@ti.Ett seminariumomTeknik, demokratioch delaktighetden8 november1996 anordnatav Folkomröstningsutredningen,ITkommissionenoch Kommunikationsforskningsberedningen.IT-kommissionensrapport2/97. K. 24. Välfärd i verkligheten Pengarräckerinte. S.

- 25. Svensk på EU-fat. Jo.

mat - 26.EU:s jordbmkspolitik och denglobalalivsmedelsförsörjningen.Jo. 27. Kontroll ReavinstVärdepapper.Fi. 28. I demokratinstjänst. Statstjänstemarmensroll och vårt offentligaetos.Fi. 29. Bampornograñfrâgan. Innehavskriminaliseringm.m. Ju. 30. Europaochstaten.Europeiseringensbetydelseför svenskstatsförvaltning.Fi. 31.Kristallkulan trettonrösteromframtiden.

- IT-kommissionensrapport3/97. K.

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Utbildningsdepartementet

Fastighetsdataregister.3 Dennyagymnasieskolan stegför steg.l

- Aktiebolagetskapital. 22 Växa i lärande.Förslagtill läroplanför barnoch Bampomograñfrågan. unga6-16år. 21 Innehavskriminaliseringm.m. 29 Ett teknisktforskningsinstituti Göteborg.37 Integritet Offentlighet Irlformationstelcnik.39

Jordbruksdepartementet

Socialdepartementet

Svensk på EU-fat. 25

mat - Rösterom barnsochungdomarspsykiskahälsa.8 EUzsjordbrukspolitik och den globalalivsmedels- Välfärd i verkligheten Pengarräcker inte. 24 försörjningen.26

-

Kommunikationsdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet

Länsstyrelsernasroll i trafik- och fordonsfrågor.6 Aktivt lönebidrag.Ett effektivarestödför IT-problem infor ZOOO-skiftet.Referatoch slutsatser arbetshandikappade.5 frän enhearinganordnadav IT-kommissionenden 18december.IT-kommissionens 1/97. 12 Kulturdepartementet

rapport Digital demokr@ti.Ett seminariumomTelmik, IT i kulturenstjänst. 14 demokratioch delaktighetden 8 november1996 Statenoch trossamfunden anordnatav Folkornrösmingsutredningen,IT- Rättsligreglering kommissionenochKommunikationsforslmings- Grundlag

beredningen.IT-kommissionensrapport2/97. 23 Lagomtrossamfund

- Kristallkulan trettonrösteromframtiden. LagomSvenskakyrkan. 41

- - IT-kommissionensrapport3/97. 31 Statenoch trossamfunden Ny kurs i trañkpolitiken+ bilagor. 35 Begravningsverksamheten.42

Statenochtrossamfunden Finansdepartementet Den kulturhistorisktvärdefulla kyrkliga egendomenoch Inkomstskattelag,del I-III. 2 de kyrkliga arkiven. 43 Byråkratin backspegeln.Femtio åri avförändringpå Statenoch trossamfunden sexförvaltningsomráden.7 Svenskakyrkanspersonal.44 Flexibel förvaltning. Förändringoch verksam- Statenochtrossamfunden hetsanpassningav statsförvaltningensstruktur. 9 Stöd, skatteroch finansiering. 45 Ansvaretför valutapolitiken.10 Statenoch trossamfunden Skatter,miljö och sysselsättning.11 Statlig medverkanvid avgiftsbetalning.46 Detsvårasamspelet.Resultatstymingensframväxt Statenochtrossamfunden och problematik.15 Den kyrkliga egendomen.47 Skatter,tjänsteroch sysselsättning.

Bilagor. 17 Närings- och handelsdepartementet + Granskningavgranskning. Regionpolitikför helaSverige. 13 Denstatligarevisioneni Sverigeoch Danmark. 18 Att utvecklaindustriforslaringsinstituten.16 Kontroll ReavinstVärdepapper.27 Konkurrenslagen1993-1996.20 I demokratinstjänst. Statstjänstemarmensroll och värt offentligaetos.28 Inrikesdepartementet Europaoch staten.Europeiseringensbetydelseför Bättreinformation konsumentpriser.19

om svenskstatsförvalming.30 Ungaoch arbete.40 Att läraövergränser.EnstudieavOECD:s förvaltningspolitiskasamarbete.33 Miljödepartementet Bekämpande penningtvätt.36av Förbättradmiljöinformation. 4 Myndigheteller marknad.

Följdlagstiftningtill miljöbalken. 32 Statsförvaltningensolika verksamhetsformer.38 Övervakning

av miljön. 34