Staten och trossamfunden.

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

/ %

S T T O H T R G M N

S TIE

,4\T\.. v

Den

kyrkliga

egendomen

BETÄN KAN DE AV KAMMARKOLLEGIET

SOU 11997: 47

R KE

Ugéyou

Statens offentliga utredningar BMW 1997:47

W

Kulturdepartementet

Staten och trossamfunden

Den

kyrkliga egendomen

Betänkande av Kammarkollegiet Stockholm 1997

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm

Orderfax: 08-690 91 91

Ordertel: 08-690 91 90

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993.

En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos:

Regeringskansliets förvaltningsavdelning

Distributionscentralen

103 33 Stockholm

Fax: 08-405 10 10

Telefon: 08-405 10 25

Omslag:Rolf Hernegran,NsTForm Omslagsbild:Glasfönsterför sakristianiSztEskilskyrkaHaningeCentrum1996. KonstnärBosseFalk.Västerhaninge. Motiv: Rytmeri devertikalaochdiagonalalinjernamarkerardenuppåtriktaderörelseni allt Ievandessträvanmotljuskraftochinsikt. UtfönavRingströmsGlasmästeriStockholm.

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20552-1 Stockholm 1997 ISSN 0375-25OX

Till regeringen

Kammarkollegiet fick genom beslut vid regeringssammanträde den 21 december 1995 uppdraget att utreda den kyrkliga egendomen vid en ändring av relationerna mellan staten och Svenska kyrkan.

Inom Kammarkollegiet har arbetet bedrivits i en särskild projektgrupp under ledning generaldirektören Sture Johansson. I projektgruppen har

av ingått chefsjuristen Bertil Kallner, kammarråden Ingrid Backlund och Gunnar Edenman, avdelningsdirektören Eva Birath och kanslichefen Torbjörn Zygmunt.

F.d. departementsrådet Göran Göransson, direktom Lennart Stolt, kyrkojuristen Anders Karlberg, lantmätaren Thomas Linder och professorn Bertil Bengtsson har såsom sakkunniga biträtt Kammarkollegiet i arbetet.

En referensgrupp bestående av överlantmätaren Birger Gunnarsson, enhetschefen Bengt Kämpfe, avdelningschefen Thomas Hennig, förbundsordföranden Lisen Ridne, tekn.dir. Karl-Johan Nilsson, 1:e stiftsjägmästaren Bernt Persson och 1:e stiftsjägmästaren Claes-Göran Johansson har följt Kammarkollegiets arbete.

Kollegiets arbete har i stor utsträckning bedrivits inom ett särskilt sekretariat, ursprungligen bestående av kammarrättsassessom Anna Åkerrén särskilt anlitad huvudsekreterare samt tjänstemännen vid

som kollegiet avdelningsdirektören Hann-Marie Bergström, advokatfiskalen Åke Thunborg, byrådirektören Peter Henning och generaldirektörens sekreterare Inger Andersson Grännby. I oktober 1996 knöts även 1:e ombudsmannen Bo Grübb till sekretariatet.

Kollegiets förslag har anmälts i Kammarkollegiets styrelse den 20 februari 1997.

Kammarkollegiet överlämnar nu sitt slutbetänkande den kyrkliga

om egendomen. Vårt utredningsuppdrag är därmed avslutat. Stockholm i mars 1997 Sture Johansson Ingrid Backlund Bertil Kallner Eva Birath Gunnar Edenman Hann-Marie Bergström Torbjörn Zygmunt Åke Thunborg Peter Henning Inger Andersson Grännby Bo Grübb /Anna Åkerrén

avgas;

{do}v Å

hå u r . 2 a

’v ‘Pu a

g w v

Sammanfattning

Svenska kyrkan disponerar över en omfattande mängd egendom. Det är t.ex. kyrkor och prästgårdar, men också jord och skog, vars avkastning på vissa sätt skall komma den kyrkliga verksamheten till godo. Försäljningar av jord och skog har gett upphov till fonder som förvaltas och ger avkastning till verksamheten. Detta är bara några exempel på olika slag av egendom som kyrkan disponerar.

Kammarkollegiet har översiktligt kartlagt kyrkans egendom och presenterar olika sammanställningar i den första delen av detta betänkande.

En del av egendomen disponeras av kyrkan med vanlig äganderätt, dvs. kyrkan förfogar över den som ägare enligt vanliga civilrättsliga regler. Stora delar egendomen har emellertid inte så okomplicerad ställning.

av Många slag egendomen omfattas regler i lagar och andra författ-

av av ningar vad den får användas till, hur den skall förvaltas osv. Oftast ägs

om den dessutom inte kyrkan på vanligt sätt, utan äganderätten tillkommer

av stiftelser, huvuddelen av dem ålderdomliga och utan alldeles tydlig förankring i moderna rättsregler. Det sistnämnda har hittills inte spelat så stor roll, eftersom egendomen i sig har varit lagreglerad.

En del egendomen utgörs s.k. kronoanslag, dvs. egendom som

av av under historiens förlopp har anslagits till kyrkan och kyrklig verksamhet. Det inte att kyrkan har fått förfoga över denna del av egendomen

anses med full äganderätt av nutida slag.

Kammarkollegiet har i betänkandets andra del, kortfattat och med utgångspunkt i vad andra utredningar under 1900-talet har kommit fram till, sökt beskriva den specialreglerade kyrkliga egendomens ursprung. En viktig erfarenhet vårt kartläggningsarbete är att vissa förhållanden

av

är så oklara att det inom för ett vanligt utredningsarbete inte numera ramen längre är meningsfullt att söka reda ut dem. Det gäller frågor om hur de lokala kyrkostiftelsema är sammansatta och det gäller vilka delar av egendomen härrör från kronoanslag.

som

Den viktiga utgångspunkten för återstoden av Vårt arbete har varit att hela egendomen alltjämt skall stå till kyrkans förfogande när relationerna mellan stat och kyrka förändras i enlighet med 1995 års principbeslut. Vårt arbete har koncentrerats på uppgiften att analysera vad som händer med egendomen vid relationsändring och att föreslå lämpliga former för

en kyrkans fortsatta förfogande över egendomen.

14 Sammanfattning SOU 1997; 47

Ett första resultat av vårt arbete är konstaterandet att alla rimliga lösningar kräver att frågan om äganderätten till egendomen behandlas i samband med en relationsändring.

Med utgångspunkt från detta har vi föreslagit att staten skall avstå från framtida anspråk på kronoanslagen. Enligt vår uppfattning har de i dag i realiteten inte något värde för staten.

Vi har vidare föreslagit att viss lokal stiftelseegendom förs från sina stiftelsesubjekt till sin församling. Det gäller äldre kyrkor och domkyrkor samt församlingskyrkors och domkyrkors fastigheter och fastighetsfonder. Genom detta åstadkommer man bl. a. att det i framtiden inte behövs olika regler för äldre och yngre kyrkor. På motsvarande sätt har vi föreslagit att prästgårdama skall föras från sina stiftelsesubjekt till sitt pastorat. Vi har

liknande skäl föreslagit att biskopsgårdar, som inte är domkyrkas av fastighet eller kyrkofondsfastighet, skall föras till sitt stift.

När det gäller äganderätten har vi slutligen föreslagit att kyrkofondsfastigheter och den del den nuvarande kyrkofonden som återstår sedan

av det statliga åtagandet för prästernas pensioner på lämpligt sätt tryggats skall överföras till trossamfundet Svenska kyrkan.

Genom de nämnda förslagen anser vi oss ha uppnått syftet att undanröja reella hinder för Svenska kyrkan att själv ta ansvar för verksamhetsformer och organisation efter en relationsändring. Vi anser också att de rättsliga förhållandena på detta sätt blir enklare och klarare.

När det gäller prästlönefastigheter och prästlönefonder- kyrkans reella finansfönnögenhet i jord, skog och fonder diskuterar vi tre olika alter-

nativ för kyrkans fortsatta förfogande. Det första är stiftelsealtemativet,

innebär att egendomen samlas i stiftelse, vilken i fortsättningen som en följer stiftelselagens regler.

Ett annat alternativ är att hela finansförmögenheten skulle ägas direkt

trossamfundet Svenska kyrkan. Det tredje alternativet är att Svenska av kyrkan förvaltar egendomen med stöd av fortsatt lagstiftning i lagen om Svenska kyrkan.

Vi har uppfattningen att alla tre alternativen är tillfredsställande. De har emellertid olika egenskaper och förtjänsten Vi har stannat för att förorda

lagstiftningsaltemativet.

Större delen den specialreglerade egendomen har idag alldeles

av bestämda ändamål.

Vi har analyserat hur dessa påverkas av relationsändringen och lämnat förslag till vilka ändamål som skall fastställas även för framtiden, respektive vilka skall konstateras gälla vid relationsändringen med möjlighet

som att ändra dem genom permutation eller i viss utsträckning genom kyrkans egna beslut.

SOU 1997: 47 Sammanfattning 15

Vi har föreslagit en särskild rätt till ersättning för den som lider någon förlust genom Överföringarna, men vi har inte räknat med att den skall få någon nämnvärd praktisk betydelse.

Vi har föreslagit vissa Övergångsbestämmelser som gäller den kyrkokommunala egendomen och den fria stiftelse- och foreningsegendomen.

Utöver vårt uppdrag angående den kyrkliga egendomen har vi utrett de äldre rättsinstituten stadgad åborätt och landgille, det senare med anknytning till den kyrkliga egendomen. Vi föreslår avveckling av dessa institut i lagreglerade former.

Våra förslag kommenteras i sammanfattad form i kap. 18.

Summary

The Church of Sweden has a large amount of property at its disposal. This not only takes the form of churches and vicarages, for example, but also land and forests whose yield to be used in some way to benefit the work of the Church. Sales of land and forests have given rise to funds that are administered to provide revenue for this work. These are merely a few examples of the different forms of property that the Church has at its disposal. The National Judicial Board for Public Lands and Funds has made a general of Church property and this information presented in survey various in the first section of this report. ways Some of this property owned in the normal by the Church, i.e. way the church has gained legal title to the property according to the usual regulations. Where much of the property concerned, however, the situation somewhat complicated. For many forms of property there more provisions in laws and other statutes prescribing what may be used are for, how to be administered, etc. Often such property not owned by the Church in the normal but the title has devolved to charitable way, foundations, the majority of them antiquated and with no firm basis in modern legal principles. This latter circumstance has not hitherto been of great importance, the property has itself been subject to legal as provisions. Some of the property consists of what known royal benefactions, are as in other words property that during the of history has been granted course the Church and ecclesiastical activities. not considered that the to Church has been granted disposal of this form of property with the same kind of title that conferred by ownership today. as In the second section of the report, the National Judicial Board for Public Lands and Funds has attempted to present a concise description, based the findings of other scrutinies during the past century, of the on origin of Church property subject to special regulations. One important outcome of the that certain circumstances are now so unclear that survey there longer much point in attempting to clarify them within the no of normal investigation. This applies to questions such as the scope a composition of the local ecclesiastical foundations and which items of property derive from royal benefactions. The most important starting point for the remainder of our work has been that all of this property should remain at the disposal of the Church

18 Summary

when the relationship between Church and be changed in

state to accordance with the principle laid down by the decision

of 1995. In our work have concentrated the task of analysing what will happen

we on to this property on disestablishment and proposing suitable of

means ensuring the Church’s continued disposal of this property.

The initial result of our work the observation that all reasonable solutions require that the question of title to this property should be dealt with in conjunction with disestablishment.

With this as our starting point, have proposed that the state should

we renounce all future claims to royal benefactions. In opinion, today

our these have in reality no value for the state.

In addition, we have proposed that title to of the property of the

some local foundations should be transferred from the foundations to their parishes. This applies to the older churches and cathedrals and to the real estate and real estate funds of the parish churches and cathedrals. One of the results of this transfer will be to remove any future need of different regulations for older and modern churches. Similarly, have

more we proposed that vicarages should be transferred from the foundations that own them to the parish of parishes they We have made

or group serve. a corresponding proposal that Bishop’s palaces that are not diocesan property or the property of the Ecclesiastical Fund should be transferred to their dioceses.

Finally, with regard to the ownership of real estate belonging to the Ecclesiastical Fund and that portion of the Ecclesiastical Fund that will remain when the state’s obligation to provide clerical pensions has been appropriately resolved, our proposal that this should be transferred to the disestablished Swedish Church.

We have proposed an exceptional right to compensation for those who incur loss from the transfers that we have suggested, but

our assumption that this will not have significant implications in practice.

any

With the proposals listed here, we believe that have attained the

we objective of removing any real obstacle that could prevent the Swedish Church from being able to take responsibility itself for its activities and organisation after disestablishment. We also consider that the legal situation will in this way be made simpler and clearer.

When comes to the continued disposal by the Church of the real estate and funds now administered to provide clerical salaries which

— constitute the real wealth of the Church in land, forests and funds three

— alternatives are discussed. The first of these the foundation alternative, which would involve using all this property to endow a foundation that would in future be subject to provisions of the Act Foundations.

on Another alternative would be transfer of the entire financial holding to the direct ownership of the disestablished Swedish Church. The third alter-

SOU 1997: 47 Summary 19

native would be to allow the Swedish Church to administer the property by virtue of continued legislation in the Act on the Swedish Church.

Our opinion that each of these three alternatives satisfactory. However, they have different features and different advantages. We have decided to recommend the legislation alternative.

Much of the property subject to special regulations today dedicated to specific We have analysed how these will be affected by

very purposes. disestablishment and submitted a proposal about which purposes should also be stipulated for the future and which should be described as applying on disestablishment but capable of modification either by transmutation or, to extent, by the decision of the Church itself.

some

We have proposed certain transitional regulations to apply to parochial council property and the property of the free foundations and associations.

In addition to brief concerning ecclesiastical property, have also

our we looked at two time-hallowed legal institutions, tenant right åborätt and

landgille, the latter as relates to ecclesiastical property. We onus

that both of these institutions should be terminated by judicial propose means.

Our proposal commented in summary in Section 18.

on

Författningsförslag

1¶Förslag till lag om Svenska kyrkan

Härigenom föreskrivs följande.

Kyrklig egendom Prästlönetillgångar har till ändamål att bidra till de ekonomiska för- 9 § utsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse. Prästlönetillgångama skall bevaras för sitt ändamål och förvaltas av kyrkan. Regeringen får besluta tillsyn förvaltningen. Svenska om av Förmögenheten skall placerad på ett godtagbart sätt. vara

22¶F örfattningsförslag SOU 1997: 47

2 till införande

Förslag lag om av lagen 1999:000 om Svenska kyrkan

Härigenom föreskrivs följande.

Egendomsfrågor

7§ Från och med den 1 januari 2000 skall äganderätten till egendom som regleras i 38 kap., 39 kap., 41 kap., utom 1 § och 23 och 42 kap. kyrkolagen 1992:300 tillkomma Svenska kyrkan eller församling, kyrklig samfällighet eller stift som avses i 3 Därvid skall gälla att

kyrkor och domkyrkor med tillhörande inventarier, kyrkotomt och kyrkogård, uppförda före år 1817 på landet eller före år 1843 i stad, skall tillkomma den församling där kyrkan är belägen och användas för

samma ändamål som tidigare, tills annat beslutas med stöd lagen 1999:000

av om Svenska kyrkan,

egendom som regleras i 41 kap. 1 § kyrkolagen prästgård skall tillkomma den kyrkliga samfällighet, eller sådan inte finns, den för-

om samling där egendomen är belägen,

egendom regleras i 41 kap. 1 § kyrkolagen församlings-

som kyrkas fastighet och i 41 kap. l § kyrkolagen domkyrkas fastighet skall tillkomma den församling där kyrkan är belägen och användas för samma ändamål som tidigare, tills annat beslutas med stöd permuta-

av tionslagen 1972:205 eller lagen Svenska kyrkan,

om

4. egendom som regleras i 41 kap. 1 § kyrkolagen kyrkofondsfastighet skall tillkomma Svenska kyrkan,

egendom som regleras i 41 kap. 1 § kyrkolagen biskopsgård skall, om annat inte följer av eller 4., tillkomma det stift där egendomen är belägen,

egendom som regleras i 41 kap. 24 § kyrkolagen församlingskyrkors och domkyrkors fastighetsfonder skall tillkomma den församling där kyrkan är belägen och användas för ändamål tidigare, tills

samma som annat beslutas med stöd pennutationslagen eller lagen Svenska

av om kyrkan,

egendom som regleras i 42 kap. kyrkolagen kyrkofonden skall tillkomma Svenska kyrkan och användas för kyrkligt ändamål.

8§ Egendom som regleras i 41 kap. 1 § kyrkolagen prästlönefastigheter och 41 kap. 23 § kyrkolagen prästlönefonder utgör prästlönetillgångar som från den 1 januari 2000 skall förvaltas såsom stiftelser enligt 9 § lagen om Svenska kyrkan.

En församling eller kyrklig samfällighet, i 3 § och som den som avses december 1999 enligt stadgandena i 41 kap. 11 och 28 kyrkolagen 31 till andel i avkastningen prästlönetillgångarna, skall ha samma hade rätt av tills beslutas med stöd permutationslagen eller lagen om rätt annat av Svenska kyrkan. Därvid skall fortfarande gälla att högst hälften av egen-

domens avkastning får användas för annat kyrkligt ändamål. gäller 1 kap. 4 § stiftelselagen 1994:1220.

För prästlönetillgångama

bestämmelser i övrigt skall inte tillämpas på dessa till- Stiftelselagens

gångar. Äganderätten till prästlönetillgångama tillkommer stiftelserna.

i 7 och 8 skall gälla även egendomen har 9 § Bestämmelserna om

anslagits av staten.

ikraftträdandet denna lag ägare till kyrklig 10 § Om den som före av var lagen lider förlust att egendom överförs egendom som avses i genom har han rätt till skälig ersättning staten. Detsamma enligt 7 och 8 §§, av före ikraftträdandet hade särskild rätt till egendomen. gäller den som

den 31 december 1999 förvaltas en församling 11 § En stiftelse som av skall fr.o.m. den l januari 2000 förvaltas av eller kyrklig samfállighet en församling, kyrkliga samfállighet eller stift. motsvarande församling eller kyrklig samfällighet Detsamma skall gälla om en en skall styrelseledamot i stiftelse. utse en en

24 F özfattningsförslag SOU 1997 ;47

3 till åborätts- och

Förslag lag om avveckling av landgilleinstituten

Stadgad åborätt

1 § Den som är rätt innehavare av besittningsrätten till fastighet under stadgad åborätt skall från och med denna lags ikraftträdande inneha fastigheten med full äganderätt.

2 § Rätt innehavare enligt 1 § är den som enligt grunderna för tidigare gällande bestämmelser skulle ha kunnat skatteköpa fastigheten

eller annars den som under minst tio år beskattats för innehavet eller, om ingen sådan finns, den som enligt grunderna för tidigare gällande bestämmelser skulle ha kunnat villkorligt inrymmas eller antas som åbo. Rätt innehavare i angivna hänseenden kan vara antingen en fysisk eller juridisk person.

3 § Länsstyrelsen prövar vem som är rätt innehavare enligt l Länsstyrelsens beslut kan överklagas till Kammarkollegiet.

4§ Regeringen äger meddela närmare föreskrifter beträffande förfarandet vid en avveckling av institutet stadgad åborätt.

Landgille

5§ Skyldighet att betala landgille upphör från och med denna lags ikraftträdande.

6§ I de fall åbo/brukare är skyldig att betala landgille för lokaliserad skattlagd eller inte skattlagd mark som inte ägs av brukaren, skall äganderätten överföras till brukaren.

7§ Regeringen äger meddela närmare föreskrifter beträffande förfarandet vid en avveckling av institutet landgille.

Denna lag träder i kraft den l januari 2000. Genom lagen upphävs följande författningar:

Förordning den 21 februari 1789 om kronohemmans försäljande till skatte.

SOU 1997: 47 F drfattningsflirslag 25

Kammarkollegiets kungörelse den 29 februari 1808 ang. besittningsrätt å kronohemman.

Förordning den 15 december 1848 om ändring i gällande stadganden om sättet för skatterätts förvärvande å kronojord.

Förordning den 8 maj 1863 ang. utvidgad frihet i avseende på överlåtelse av åborätt å kronohemman.

Kungl. Cirk den 19 augusti 1870 ang. upprättande av förteckningar över till skatte icke lösta kronohemman.

Förordning 1930:194 ang. upphävande av förbud mot skatteköp i vissa fall.

Förordning 1965: 119 om tillsyn över vissa kronohemman, m.m.

Förordning 1937:540 om försäljning av vissa kyrkolägenheter i Skåne, Halland och Blekinge.

Förordning 1937:591 angående upphörande av det från viss jord i Skåne, Halland och Blekinge utgående landgille.

Lag 1938:159 om avlösning av avgälder från de till skatte försålda så kallade halländska kyrkohemmanen.

Lag 1988:1555 om landgille och städja för vissa församlingskyrkors fastigheter i Lunds och Göteborgs stift.

4¶Förslag till lag om ändring i lagen 1958:566 om

för å

ersättning krigsskada egendom

Enligt riksdagens beslut förskrivs att i 3 § 1 under lagen

mom. a 1958:566 ersättning för krigsskada å egendom orden "eller med

om âborätt" skall utgå.

Denna lag träder i kraft den 1januari 2000.

SOU 1997: 47 F örfattningsförslag 27

5¶Förslag till lag om ändring i lagen 1970:995 om

införande av

nya jordabalken

Enligt riksdagens beslut föreskrivs att i 7 § lagen 1970:995 införande

om av nya jordabalken orden "stadgad åborätt och annan" skall utgå.

Denna lag träder i kraft den 1januari 2000.

l Inledning

1 l Direktiven

. Vid sammanträde den 21 december 1995 beslöt regeringen att utfärda direktiv för det fortsatta utredningsarbetet ändrade relationer mellan

om staten och Svenska kyrkan m.m. Dir. 1995:162. I direktiven bemyndigades chefen för Civildepartementet att tillkalla fyra kommittéer for särskilda uppdrag. Vidare lämnade regeringen särskilda uppdrag till Riksskatteverket och Kammarkollegiet.

Kammarkollegiet skall enligt direktiven i möjligaste mån undersöka den kyrkliga egendomens ursprung och omfattning samt kartlägga hur de olika slagen av egendom berörs av relationsändringen. Vidare skall kollegiet föreslå hur den kyrkliga egendomen efter ändringen relationerna

av skall stå till kyrkans förfogande enligt stiftelse- och lagstiftningsmodellerna. De skattemässiga konsekvenserna av varje särskild modell bör särskilt redovisas. Kollegiet skall också överväga om det finns behov av att skapa en statlig tillsyn över att den kyrkliga egendomen inte används for främmande ändamål och hur revisionen skall ske. Förslag om hur de äldre rättsinstituten skall avvecklas och vilka övergångslösningar som erfordras vid en sådan avveckling bör också läggas fram. Eventuella problem när det gäller den kyrkliga egendomen vid övergången till de nya relationerna bör uppmärksammas.

Direktiven återfinns i bilaga

1.2¶Arbetets

uppläggning

Kammarkollegiets arbete har i huvudsak bedrivits i ett särskilt sekretariat inom myndigheten. Arbetet har letts av en projektgrupp, ledamöter

vars och sakkunniga också har medverkat i utredningsarbetet. En särskild referensgrupp har följt arbetet och lämnat synpunkter under dess gång.

Det första sammanträdet med projektgruppen ägde rum den 17 april 1996. Arbetet har på ett naturligt sätt delat sig på tre olika områden. Det första området har avsett den kyrkliga egendomens omfattning, det andra egendomens ursprung och det tredje hur egendomen skall stå till kyrkans förfogande efter en relationsändring. I omfattnings- och ursprungsdelama hade kollegiet i inledningsskedet flera kontakter med Lantmäteriverket. Arbetet har gått vidare med utnyttjande av bl.a. Riksantikvarieämbetets

30 Inledning SOU 1997: 47

och Statistiska centralbyråns särskilda kyrkobyggnadsregister samt det särskilda fastighetsregister STIFAST som används av tio av landets

- tretton egendomsnämnder och omfattar den kyrkliga jorden m.m. En enkätundersökning genomfördes under sommaren och hösten 1996. De tre stift inte är anslutna till registret har fått lämna kompletterande upp-

som gifter. Vissa särskilt riktade enkäter har också genomförts, bl.a. rörande prästgårdar, domkyrkor och församlingskyrkors fastigheter, för att göra undersökningen så fullständig som möjligt.

Parallellt med arbetet i omfattnings- och ursprungsdelama har hela tiden utretts och förts diskussioner hur egendomen i framtiden skall stå

om till kyrkans förfogande. Till grund för dessa diskussioner har legat bl.a. Utredningens ekonomi och rätt i kyrkan ERK-utredningen betänkan

om de SOU 1992:9, Kyrkoberedningens slutbetänkande Staten och trossamfunden SOU 1994:42, remissyttrandena över dessa betänkanden, andra kyrkolagsutskottets betänkande 1995:1 samt regeringens proposition 1995/96:80 ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan.

om

l detta betänkande redovisar Kammarkollegiet resultatet av sitt arbete.

2¶Kortfattad

bakgrund

Kyrklig egendom är av många slag. Den specialreglerade egendom

som kallas för kyrklig jord och fonder bildats försäljningsmedel

som av m.m. definieras sina olika lagfästa ändamål i 41 kap. kyrkolagen. Det

genom finns också specialregler kyrkor och domkyrkor i 38-40 kap. kyrko-

om lagen. Kyrkofonden regleras särskilt i 42 kap. kyrkolagen.

Under den tidigare hälften av 1900-talet höjdes då och då politiska krav på att kyrkans egendomar skulle förstatligas. Kraven underbyggdes med motiv som hänförde sig till egendomens uppkomst och dess egenskap

av "samhällsegendom". Att egendomen ofta redovisades under krono titel i jordeböckema åberopades också som stöd för en sådan ståndpunkt. Med tiden fick emellertid avkastningen av den kyrkliga egendomen relativt mindre betydelse. Detta medförde att indragningen till staten inte längre framstod som intressant.

Den kyrkliga egendomens ställning har ständigt varit en av komponenterna i kyrka-statfrågan, ibland i blickpunkten, ibland i en mer undanskymd roll.

Ett grundläggande utredningsarbete utfördes av 1958 års utredning Kyrka-stat, vars synpunkter beträffande den kyrkliga egendomen redovisades i betänkandet Kyrklig egendom. Skattefrågor. Prästerskapets privilegier. SOU 1967:46. En jämförelse med hur i andra länder löst

man egendomsfrågoma gav enligt utredningen inte någon vägledning beroende på de mycket skiftande politiska förhållanden under vilka skilsmässa

en mellan stat och kyrka genomfördes.

Utredningen anförde när det gällde den kyrkliga egendomens ställning i en fri kyrka bl.a. s.190:

Det finnes anledning förmoda, att uppgörelsen med kyrkan vid en eventuell skilsmässa från staten sker i sådana former att kyrkan i vart fall icke frånhändes den kyrkliga egendomen. Härå tyder de uttalanden som gjorts i den allmänna debatten under de senaste 15 åren. Utredningen hänvisar härutinnan till en promemoria rörande denna debatt, som på uppdrag ecklesiastikdeparte-

av mentet upprättats av universitetslektom fil.dr. Clarence Nilsson. Avslutningsvis anföres sålunda i promemorian att det samlade debattmaterialet inlägg som gjorts i riksdagen samt från kyrkligt

och frikyrkligt håll, samt uttalanden av olika politiska organisationer visar att man alltmer kommit till insikt den kyrkliga

- om egendomens jämförelsevis underordnade betydelse, i vad gäller

32 bakgrund SOU 1997 ;47

Kortfattad

den löpande finansieringen fri kyrka, samt att det nästan av en så, särskilt beträffande egendomen

genomgående är att man -

uttalar tveksamhet i fråga om äganderätten är även om man angelägen förorda "generös uppgöre1se".Motiven härom att en för kan enligt promemorian växla. Ofta är det väl en önskan att på denna punkt undvika att försvåra och fördröja en skilsmässodär kan också skymta vilja att kyrkan en viss lösning, men en ge ekonomisk bas för därigenom bl.a. slippa eventuellt mindre att en tilltalande utveckling fristående kyrka. Såsom symptoav en matisk för utveckling, givit betydelsen av den kyrkliga en som måttliga proportioner och som dessutom inte

egendomen mer

velat förbinda skilsmässoförfarande med åtgärder som bl.a. ur ett skulle kunna verka komplicerande och stötande,

rättslig synpunkt

vidare framhållits den ändring i det social-

har i promemorian

demokratiska partiprogrammet, kom till stånd år 1960 och som punkten ströks, krävde att statskyrkan skulle varigenom den som avskaffas och den kyrkliga egendomen "stanna i samhällets ägo".

skisserade, själv ta ställning, fyra olika 1958 års utredning utan att mellan och kyrka, de s.k. A-, B-, Cmodeller för ändrade relationer stat förutsattes att kyrkan skulle avhändas all och D-lägena. Endast i D-läget med tomter, utredningen ansåg, i

egendom utom kyrkobyggnader men

det lämnade citatet, att sådan lösning av egendomsbelysning av ovan en sannolik". Beträffande B- och C-lägena som handfrågorna var "mindre kyrka skulle organisatoriskt friställd från staten lade om en som vara anfördes följande 194

Även fria lägen kan de kyrkliga få behålla bei dessa organen till jorden frågan äganderätten till sittningsrätten utan att om i varje konkret fall löses. För dessa lägen kan också egendomen de kyrkliga rättssubjekten tillförsäkras tänkas den lösningen, att all den kyrkliga egendomen, alltså även till äganderätten till kronoanslagen. Otvivelaktigt skulle det rättstekniskt vara en vinnande lösning och avsevärt bidraga till förenkling av de nu en så svårlösta problemen rörande den kyrkliga egendomen, om i dessa fria lägen konsoliderades till kyrkans besittningsrätt

vanlig äganderätt.

diskuterade viss ersättning skulle utgå från kyrkan till Utredningen om egendomsöverföring, övergick sedan till att staten vid en sådan men överföringen från statligt till privat ägande har behandla frågan om hur

ställningstagande till hur skulle

gått till i liknande fall. Sitt eget man egendomen formulerade utredningen på följande behandla den kyrkliga

sätt 198

Därest det skulle befogat att i B- och C-lägena äganderätten anses till kronan anslagna egendomen vederlagsfritt överföres den av till kyrkan, detta kunna ske i den ordningen att statssynes makterna en lag avsäger sig anspråken på denna kronogenom egendom vad slag den vara må. För ett sådant tillvägaav gångssätt talar inte minst praktiska skäl. I vissa fall kan det sålunda stöta på påtagliga svårigheter att få klarlagt om viss kyrklig jord är kronoanslag eller ej. I lagen kan måhända ändå --helt allmänt utsägas att kronan avsäger sig all den rätt till egendomen den kan ha under villkor att egendomen användes för de särskilda kyrkliga ändamål vartill den disponerats. Det kan också tänkas den möjligheten, att i lagen bestämmes på vilka kyrkliga rättssubjekt äganderätten skall överföras.

Utredningen kunde tänka sig att de olika slagen av egendom fördelades på församlingskyrkoma stiftelser, de äldre domkyrkorna som som stiftelser samt Svenska kyrkan erkänd privatjuridisk person, i fråga som en de allmänna kyrkohemmanen, biskopshemmanen och biskopsgårdama om m.m. 1958 års utrednings bedömning kyrkans rätt att förfoga över all den av kyrkliga egendomen bekräftades den efterföljande diskussionen. När av regeringen meddelade direktiv för 1968 års beredning om stat och kyrka, leddes Alva Myrdal, slogs det fast att "ett genomförande av Dsom av läget, förutsätter att i stort sett all kyrklig egendom skall tillkomma som inte kan förenligt med den generositet torde böra visas vid staten vara som ett upphävande av statskyrkosystemet". I sitt slutbetänkande Samhälle och trossamfund SOU 1972:36 gjorde beredningen den i dag vedertagna åtskillnaden mellan kyrkans finansförmögenhet, med sin avkastning skall tjäna olika kyrkliga ändamål, och som

dess förvaltningsförrnögenhet kyrkobygnader som direkt utnyttjas i

- m.m. den kyrkliga verksamheten. Beredningen konstaterade att insikten om att finansförmögenheten saknade nämnvärd betydelse för att finannumera siera kyrkans verksamhet hade lett fram till attden kyrkliga egendomen blivit perifert spörsmål i kyrka-statdebatten. Vetskapen om att ett mer många andra trossamfund har tillgång till fastigheter och kapital hade också, enligt beredningen, bidragit till att på Svenska kyrkans egensynen domsinnehav hade förändrats. Beredningen fokuserade sig på frågan om i vilka former egendomen skulle stå till kyrkans disposition i framtiden. Stiftelsemodellen aktualiserades ganska naturlig med hänsyn till den som vikt ändamålsbestämningen egendomen hittills haft. Den kyrkosom av stiftelseägda egendomen skulle också i fortsättningen ägas församlingsav kyrkor eller domkyrkor stiftelser. Det skulle ankomma på kyrkan som själv bestämma vilka skulle företräda kyrkostiftelsema och att organ som

2-17-0378

34 Kortfattad bakgrund SOU 1997 ;47

hur de skulle förvaltas. Intresset att den specialreglerade egendomen

av bibehölls och användes för sitt ändamål skulle skyddas lagstiftning.

genom Äganderätten till kronoanslagen skulle också i fortsättningen tillkomma staten och rättssubjekt inom Svenska kyrkan skulle ha besittningsrätt till dem. Formerna för förvaltningen kronoanslagen borde bestämmas

av av kyrkan själv. Beträffande kyrkofondens tillgångar föreslog beredningen inte någon förändring av ägandeförhållandena. Till följd ändamåls-

av bundenheten föreslogs att fondens tillgångar även i fortsättningen skulle få disponeras av Svenska kyrkan.

Den myrdalska beredningens förslag inte den breda uppslutning

vann regeringen funnit önskvärd för lösning kyrka-statfrågan. Det över-

en av vägande antalet remissinstanser yttrade sig i egendomsfrågan kri-

som var tiskt inställda till beredningens förslag. Kritiken följde olika linjer. En huvudinvändning var att Svenska kyrkan eller dess organ borde ha tillförsäkrats full äganderätt antingen till all den egendom den förfogar

som över eller till vissa slag av denna egendom.

Sedan myrdalberedningens förslag hade fallit inleddes i februari 1975 överläggningar mellan en kyrklig och statlig arbetsgrupp. Dessa över-

en läggningar ledde till ett nytt förslag i kyrka-statfrågan i det

gemensamma betänkandet SOU 1978:1 Stat-Kyrka Ändrade relationer mellan

staten och Svenska kyrkan. Detta förslag innehöll egendomslösning, baserad

en på bildandet av nya stiftelser. Förslaget redovisas utförligare i inledningen till vårt stiftelsealtemativ i kap. 10.

Den kyrkliga egendomen har därefter behandlats såväl Utredningen

av om ekonomi och rätt i kyrkan som Kyrkoberedningen. Dessa båda utredningar behandlar både stiftelsealtemativ och lagstiftningsaltemativ. Båda dessa utredningar har framhållit vad finns att vinna att staten

som genom avstår från sina anspråk på kronoanslagen. Vad utredningarna närmare förespråkat redovisas utförligare i kap. 10 och 12.

3 Den

kyrkliga egendomens ursprung

Kyrklig egendom kan i mycket vid mening definieras som all egendomlös fast tillhör något kristet samfund. Definitionen egendom som - som förvaltas inom Svenska kyrkan ger en riktigare bild. Den som av organ kyrkliga egendomen har också allmänt i tidigare statliga utredningar definierats sådana förmögenhetstillgångar av fasteller lösnatur som som med olika rättsgrund disponeras Svenska kyrkan med dess församlingar av eller av andra till Svenska kyrkan knutna organ. I kapitel 3 definieras de olika egendomskategorierna och en kort historik görs för varje kategori med redogörelse för varje kategoris ursprung. en I kapitlet redovisas också några de tidigare undersökningar som gjorts av för att söka den kyrkliga egendomens Kammarkollegiets val av ursprung. metod för att i denna utredning söka ursprunget presenteras och motiveras.

3.1¶De olika egendomskategorierna

Det finns olika kategorier av kyrklig egendom. Den specialreglerade kyrkliga egendomen är sådan kyrklig egendom som tjänar vissa allmänna ändamål staten har ansett vara värda att särskilt skydda genom spesom ciell lagstiftning. Det är fråga både fastigheter med tillhörande byggnaom der och lös egendom olika slag. I den specialreglerade fasta egenav domen ingår bl.a. församlingskyrkor och domkyrkor med kyrkotornter, kyrkogårdar och andra begravningsplatser.

Beteckningen kyrkans förvaltningsförmögenhet brukar användas för

den samlade egendomsmassan församlingskyrkor, domkyrkor, kyrkoav tornter, kyrkogårdar och andra begravningsplatser eftersom den egendomen i allmänhet inte kyrkan någon ekonomisk avkastning. Det är i ger stället fråga egendom som genom sitt bruksvärde tjänar kyrkan. Beom stämmelser församlingskyrkor och domkyrkor finns i nuvarande 38 om

och 39 kap. kyrkolagen.

I nuvarande 41 kap. 1 § kyrkolagen räknas de olika slag av specialreglerad egendom eller tomträtt med ett samlat beteckfast upp som namn kyrklig jord. Kyrklig jord är sådan egendom som tillsammans nas som med viss kyrklig lös egendom av fondkaraktär brukar kallas kyrkans finansförmögenhet. Det är här fråga om egendom som generellt sett med sin avkastning skall tjäna den kyrkliga verksamheten.

36 Den kyrkliga egendomens ursprung

Kyrklig jord är enligt det nämnda stadgandet i kyrkolagen i dess lydelse SFS 1993:1323 sådan fast egendom eller tomträtt:

vars avkastning är avsedd för avlöning kyrkoherde eller komminister i visst eller vissa pastorat prästlönefastighet

där tjänstebostad är anvisad kyrkoherde en eller korn-

minister prästgård

vars avkastning är avsedd för församlingskyrkas behov

en

församlingskyrkas fastighet

vars avkastning tillförs kyrkofonden kyrkofondsfastighet

vars avkastning är avsedd för domkyrkas behov domen

kyrkas fastighet

där tjänstebostad är anvisad biskop biskopsgård en

I paragrafen stadgas också särskilt SFS 1994: 1849 prästgård att en på vilken en tjänstebostad inte längre är anvisad skall bli

församlingskyrkas

fastighet. Om fastigheten åter skulle komma senare att användas som tjänstebostad en präst blir den prästgård igen i lagens mening. Också sådan jord vid utgången år 1994 löneboställe, som av var men som den l januari 1989 prästgård, skall fr.o.m. den l januari 1995 var vara försam-

lingskyrkas fastighet.

En annan förändring mot lagrummets tidigare lydelse är att de egendomar förut benämndes löneboställen och

som prästlönefondsfastigheter

sammanfördes under den benämningen

gemensamma prästlönefastighet

fr.o.m. den 1 januari 1995. Denna förändring konsekvens var en av att en samlad förvaltning prästlöneboställenas jord och skog prästlöneav samt fondsfastighetema genomfördes då. Stiftens egendomsnämnder blev den

gemensamma förvaltaren för denna samlade kategori kyrklig jord. nya av Prästgårdar och biskopsgårdar tillhör kategorien kyrklig jord utan att för den skull också tillhöra finansförmögenheten.

Det finns i den specialreglerade fasta kyrkliga egendomen kallas som

kyrklig jord s.k. lcronoanslag. Kronoanslagen är kronan anslagen mark.

av Kammarkollegiet hänvisar här till redogörelsen i avsnitt 3.9.

Det finns också specialreglerad lös egendom. I kyrkolagen återfinns bestämmelser skyldighet att fondera ersättning för kyrklig om jord i prästlönefonder, församlingskyrkas fastighetsfond, domkyrkas

fastighets-

fond och i kyrkofonden. Fondemas avkastning skall enligt lagen användas för ändamål jorden gång varit avsedd för. samma som en För kyrkofonden finns det särskilda bestämmelser. Fonderna är del kyrkans en av ñnansfömögenhet eftersom de fonderade medlen skall tjäna ändamål samma som de olika egendomsslag från vilka fondmedlen kommit. Därmed skall med-

SOU 1997: 47 Den kyrkliga egendomens ursprung 37

len i likhet med den kyrkliga jorden förvaltas så att de ger bästa möjliga avkastning. Den specialreglerade lösa egendomen utgörs också av inventariema i församlingskyrkor, domkyrkor och biskopsgårdar. Till den lösa egendomen hör dessutom bl.a. olika penningmedel som testamenterats och donerats till kyrkan. Medlen förvaltas kyrkor och församlingar. Dessa av medel utgör del kyrkans förvaltningförmögenhet eftersom den tjänar en av kyrkan genom sitt bruksvärde. Begreppen kyrkans förvaltningsfönnögenhet och kyrkans finansförmögenhet infördes 1958 års utredning i delbetänkandet kyrka stat: X av — kyrklig egendom, skattefrågor och prästerskapets privilegier SOU om 1967:46. Begreppen har sedan dess varit vedertagna. Dessa begrepp har med tiden blivit mindre relevanta eftersom egendom enligt kyrkonumera lagen kan föras mellan de olika egendomskategorierna genom försäljoch byten kyrklig jord, fondering ersättningsmedel och nyinningar av av vesteringar i andra objekt för kyrkliga ändamål. Det har också, såsom framgått på år lagstiftningsvägen införts ändringar i de olika ovan, senare egendomskategoriema gör att begreppen inte längre är konstanta. som den specialreglerade fasta och lösa egendom nämnts i detta Utöver som avsnitt finns det kyrkokommunal egendom och stiftelse- och föreningsegendom. Kammarkollegiet hänvisar här till redogörelser i avsnitten 3.7

och 3.8.

3.2¶Den kyrkliga egendomen, fast

specialreglerade egendom, förvaltningsfönnögenheten

3.2.1 Kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkogårdar och

begravningsplatser

Rent historiskt uppförde stormän och storbönder på medeltiden själva kyrkor på sina egendomar för sitt eget, husfolkets och landböndernas bekvämlighet. Konungar och biskopar lät också bygga kyrkor liksom sockenmenigheter, själva enades att uppföra sin kyrka. Kyrkorna som om skulle sedan vigas för sitt ändamål biskopen. Ett villkor för att biskopen av skulle komma och inviga kyrka och förse den med en präst, var att en hade tilldelats jord kunde brukas för att försörja prästen och kyrkan som underhålla själva kyrkobyggnaden. Jord skänktes till kyrkan enskilda testamentsförordnanden, av genom oftast med särskilda villkor läsande själamässor. I något enstaka fall om av kyrkotomten anslås kronan anvisade jorden för kyrkliga kunde av som ändamål. Kyrkotomten definieras ett område kring en kyrkobyggnad som

38 Den kyrkliga egendomens ursprung

som hör samman med byggnadens funktion och miljö. Kyrkotomten behöver inte alltid fungera begravningsplats, som en men det är vanligt att kyrkogårdar omger äldre kyrkor, framför allt på landsbygden. Under medeltiden ansågs sockenkyrkorna särskilda vara stiftelseliknande rättssubjekt. Först under den tidigare hälften av 1800-hundratalet

fick församlingarna rättslig ställning

som egna juridiska personer och kunde bli ägare till fast och lös egendom. För

landsbygdsförsamlingama

ändrades förhållandena förordning den 26 februari genom en 1817 angående sockenstämmor och kyrkoråd. 1817 års förordning den 29 ersattes augusti 1843 av tre förordningar också städernas

som gav församlingar

rättskapacitet juridiska Den äldre tidigare som personer. än 1817 resp. 1843 lokala kyrkan själv ett stiftelseliknande subjekt ses som som äger kyrkobyggnaden med tillhörande tomt. Kyrkor som byggts 1817 1843 eller eller då resp. senare som mottagits som gåva från bolag, stiftelse eller enskild har församlingen som ägare. Dessa mer sentida kyrkor är specialreglerad kyrkokommunal egendom. En kyrkobyggnad kan sålunda, beroende på dess datering i tiden, ägas av kyrkan själv som stiftelseliknande rättsubjekt, församling eller av en av en kyrklig samfállighet. Staten äger vissa kyrkobyggnader som tidigare var klosterkyrkor och drogs in till kronan vid reformationen på l500-talet. Staten äger också garnisonskyrkan i Karlsborg.

BRK-utredningen s.133

En kyrkotomt kan ägas den stiftelseliknande lokalkyrkan,

av församling,

kyrklig samfällighet eller staten. I vissa fall kan enskild eller av en person en stiftelse vara ägare till kyrka med tillhörande

en tomt slottskapell,

småkyrka el. dyl..

Regler om förvaltningen kyrkobyggnader med tillhörande

av tomtmark finns i ll, 38 ,40 och 41 kap. i nuvarande kyrkolagen. För att tillgodose kulturrninnesvårdens intressen finns det för närvarande också regler om kyrkobyggnader i lagen kulturminnen och förordningen om om kulturminnen m.m. 1988:95O och 1988:1188. Begravningsplatser kan vara både allmänna och enskilda. En allmän begravningsplats har anordnats Svenska kyrkan, kommun eller det av av allmänna. En enskild begravningsplats är gravplats tillhör en som annat trossamfund än Svenska kyrkan eller någon enskild eller juridisk person. Allmänna begravningsplatser kan finnas dels i anslutning till kyrkobyggnadema dels friliggande. Finns begravningsplatsen på kyrkojord som ägs av den stiftelseliknande lokalkyrkan, på prästlönefastighet eller på den borgerliga kommunens mark har församlingen bara dispositionsrätt. Den snabba utvecklingen av tätortema har lett till att friliggande begravningsplatser blivit allt vanligare. Friliggande begravningsplatser har i allmän-

het anordnats efter 1817. De friliggande begravningsplatsema kan

hål-

las församling eller borgerlig kommun. I av av begravningslagen SFS

1990:1144 lämnas de närmare definitionerna

av begravningsplatsbe-

Den kyrkliga egendomens ursprung 39

Kulturminnesvårdens intressen begravningsplatsema tillgodogreppen. av för närvarande i lagen och förordningen om kulturminnen. ses

3.2.2 Domkyrkor

romersk-katolsk ordning domkyrkan eller katedralkyrkan kyrka Enligt var för stiftets biskop och främst bestämd för domkapitlets gudstjänsthållning religiösa ämbetsförättningar. Efter reformationen på 1500och biskopens fungerade domkyrkorna också församlingskyrkor för domkyrkotalet som Domkyrkoma byggdes större och dyrbarare än vanliga församlingarna. Domkyrkobyggnadema uppfördes vanligen med medel i sockenkyrkor. och fast egendom konungar och enskilda hade gett eller både lös som Det förekom också anslag fattig- och donerat till kyrkan i testamenten. av

kyrkotionden.

byggdes domkyrkorna i Uppsala, Linköping, Skara, Under medeltiden Västerås och Växjö. Lunds domkyrka uppfördes också under Strängnäs, Domkyrkoma i Göteborg, Härnösand, Karlstad och den katolska tiden. efter reformationen för att fungera församlings- Luleå är uppförda som domkyrkor. Visby Szta Maria kyrka och Stockholms storkyrka kyrkor och församlingskyrkor tjänstgör domkyrkor sedan de är medeltida som som

bildats. Domkyrkan i Luleå uppfördes församlingskyrka

nya stiften som hälften l800-ta1et. Domkyrkoma i Mariestad och först under senare av efter reformationen vid ändring stiftsindelningen. De

Kalmar uppfördes av

fungerar endast vanliga församlingskyrkor. nu som generellt särskilda stiftelseliknande juridiska Domkyrkoma ses som i denna sin egenskap både kyrkobyggnaden och personer och och äger den förhållandevis sentida domkyrkan i Luleå kyrkotomten. Det är bara är församlingsägd. som domkyrkor uppfördes under medeltiden finns för när- För de sex som särskilda förvaltningsregler i 39 kap. kyrkolagen enligt vilka domvarande stift skall förvalta domkyrkan. Närmare föreskrifter kapitlet i respektive dessa domkyrkor finns i förordningen 1994:250 om om förvaltningen av kyrklig jord och i förordningen SKFS 1992:14. förvaltningen av m.m. domkyrka finns särskilda förordningar SKFS 1989:1, SKFS För Lunds instruktion för Domkyrkorådet i Lund Motsatsvis 1992:15 med m.m. domkyrkor de medeltida och Lunds domkyrka för gäller att andra än sex församlingskyrkoma dvs. kyrkorådet i resnärvarande förvaltas som av

pektive domkyrkoförsamling.

40 Den kyrkliga egendomens ursprung

3.3 Den

specialreglerade kyrkliga egendomen, fast

egendom, finansförmögenheten

3.3.1 De tidigare löneboställena betecknas som numera som prästlönefastigheter

Prästboställena är både den största och den värdefullaste delen av den fasta finansfönriögenheten. Rent historiskt tillfördes kyrkan mark redan vid den tidpunkt då landet kristnades. En kyrka fick invigas först när prästen hade tillförsäkrats avkastning från framförallt skogs- och jord-

bruksfastigheter. Avkastningen fastigheterna blev del

av en av prästens lön. Prästboställenas kan ledas tillbaka till ursprung de fastigheter som

församlingsprästema under äldre avlöningssystem hade på lön. 1910, i

samband med prästlönerefonnen, avskildes vanligen på dessa fastigheter ett särskilt område för bostad åt prästen prästgård. Det område som blev kvar kallades för löneboställe. Löneboställen betecknas enligt lagändring SFS 1993:1323 numera som prästlönefastighet sedan den 1 januari 1995. Samtidigt sammanfördes förvaltningen av prästlöneboställenas jord och skog till förgemensam valtning hos stiftens egendomsnämnder. AV prästboställena i betydelsen prästgårdar och löneboställen sedan

1910 bildar de har sitt från medeltiden både antalsmässigt som ursprung och värdemässigt den mest betydande gruppen. I 1958 års utredning om kyrka stat SOU 1967:46, 84, citerades - s. den inställning departementschefen haft prästboställenas som om härstamning i en proposition prästlönelag 1932:187 186: om m.m. prop s.

"Av den i detta ämne verkställda utredningen mig med all synes önskvärd tydlighet framgå, att i regel de från medeltiden här-

stammande prästboställena tillkommit donation eller genom av en flera enskilda samt att avsikten med dessa donationer varit, att boställenas avkastning skulle utgöra avlöning åt den vid den

särskilda lokalkyrkan anställde prästen."

Någon klarhet i frågan ursprunget till de medeltida boställena har i om allmänhet inte kunnat uppnås. Den stiftelselilcnande lokalkyrkan ses rent allmänt som ägare till dessa boställen. De boställen ägda som anses vara av den stiftelselilcnande lokalkyrkan kan både ha anskaffats församav lingen eller donerats enskilda efter reforrnationen, innan församav men lingen blev självständigt rättssubjekt. Om församlingen efter vunnen rättssubjektivitet med medel förvärvat boställen de dock församegna ägs av lingen själv. Egendomen är då specialreglerad kyrkokommunal egendom.

Den kyrkliga egendomens ursprung 41

I många fall är boställen sammansatta av hemman och lägenheter med olika ursprung eller också har de med tiden blivit större genom skilda förvärv. Flera de boställen som skapades efter reformationen anslogs av av kronan. Med utgångspunkt från tidigare utredningar om vilka boställen som anslagits av lcronan, har det helt allmänt antagits att omkring en femtedel av prästboställena är kronoanslag. Staten har beträffande kronoanslagen inte överlåtit äganderätten men anvisat jorden för kyrkliga ändamål såsom prästemas avlöning. Kammarkollegiet återkommer till kronoanslagen senare i detta kapitel.

3.3.2¶De tidigare prästlönefondsfastigheterna som numera

betecknas som prästlönefastigheter

Prästlönefondsfastigheter fastigheter prästlönefondshemman invar — köpta med medel från prästlönefonder och prästlönejordsfonder. Medel från försålda prästboställen liksom ersättning på grund av expropriation, upplåtelse naturtillgång eller liknande skulle tidigare förav valtas prästlönefond hos de pastorat som boställena och annan som en exproprierad eller upplåten egendom tillhört. Fondmedel från flera pastorat kunde föras i prästlönejordsfond. För fondens medel kunde samman en Stiftet sedan skaffa så kallade prästlönefondshemman. Av intresse i ursprungsfrågoma kan noteras att 1958 års utredning SOU 1967:46 kyrka stat bl.a. uttalade att: - I prästlönefonderna ingår medel av mycket skiftande slag. En uppdelning äganderätten till sådan fond torde ofta vara av omöjlig att genomföra. Detsamma gäller stifts prästlönejordsfond och prästlönefondshemman.

Enligt lagändring SFS 1993:1323 som gäller fr.o.m. den 1 januari 1995 upplöstes pastoratens prästlönefonder och prästlönejordsfondema. Medlen överfördes till stiftens prästlönefonder. Stiftens egendomsnämnder sköter enligt nuvarande bestämmelser också förvaltningen av prästlönefastighetema i sin helhet. Prästlönefondsfastighetema kallas numera i likhet med de tidigare

löneboställena för prästlönefastigheter.

42 Den kyrkliga egendomens

ursprung

3.3.3¶Prästgårdar

Prästgård är enligt kyrkolagen sådan kyrklig jord där tjänstebostad är anvisad en präst.

Prästgårdama tillhör den specialreglerade fasta egendomskategorien. Det finns inte något avkastningskrav för prästgårdama och de skulle därför egentligen kunna redovisas som en del av den fasta förvaltningsförmögenheten. Eftersom de för närvarande finns med i lagstiftningens uppräkning av kyrklig jord redovisar Kammarkollegiet för enkelhetens skull ändå prästgårdama här.

Det finns två olika kategorier av prästgårdar. En kategori är de prästgårdar som från början var prästboställen. Från prästboställena avskildes 1910 i samband med prästlönereformen oftast ett särskilt område där prästen skulle bo prästgård. Sådana prästgårdar redovisas inte som särskilda fastigheter i fastighetsböckema eftersom de har uppförts på redan befintliga fastigheter. Om avstyckning av prästgårdsfastigheten har gjorts från prästbostället ses prästgården dock som en egen fastighet. Kammarkollegiet återkommer i den del som gäller egendomens omfattning till att det i vissa fall är svårt att omfattningsredovisa prästgårdama.

En redogörelse för dessa tidigare prästboställens ursprung har getts vid avsnittet om tidigare löneboställen.

Det finns också prästgårdar som köpts in särskilt för att vara bostad åt en präst. Det är i sådana fall i allmänhet tätortsförsamlingar eller pastoraten äger prästgårdama. SOU 1978:3 s. 76 Dessa prästgårdar redo-

som visas som särskilda fastigheter i fastighetsböckema.

Det är pastoraten som enligt gällande bestämmelser förvaltar och underhåller prästgårdama. Egendomsnänmdema får meddela föreskrifter för vård och användning av vissa prästgårdar.

Pastoraten bestämmer själva om anvisande av prästgård som tjänstebostad och svarar för dess kostnader. Pastoraten skall också anordna bostaden och uppbära hyran for denna.

3.3.4 Församlingskyrkas fastigheter

Församlingskyrkas fastighet är fastighet avkastning är avsedd för

vars Församlingskyrkas behov. Det är då främst fråga om annan fast egendom än själva kyrkotomten med kyrkobyggnad, kyrkogård eller annan begravningsplats.

De allra flesta fastigheterna har ett medeltida ursprung och anses tillhöra den stiftelselilmande lokalkyrkan. I vissa fall har jorden inköpts för lokalkyrkans medel, i andra fall har donationer enskilda förekommit.

av

Den kyrkliga egendomens 43

ursprung

I det ursprungliga svenska riket är församlingskyrkas fastigheter till följd av Gustav Vasas reduktion fåtaliga och ganska obetydliga till storlek och värde.

Församlingskyrkas fastigheter finns därför främst kvar i de landskap som tidigare i historien har hört till Danmark dvs. Skåne, Halland och Blekinge.

Vissa fastighetsbestånd finns också kvar i det övriga landet såsom kyrkoskärgârdar i Värmland, vissa kyrkoskogar och en del smålägenheter.

I kyrkolagen stadgas särskilt att prästgård på vilken tjänstebostad inte längre är anvisad åt kyrkoherde eller komminister skall bli församlingskyrkas fastighet. En kategori egendom har även fr.o.m. den 1 januari

ny av 1995 tillförts församlingskyrkas fastighet SFS 1993:1323 nämligen jord som vid utgången av år 1994 var löneboställe, men som den l januari 1989

prästgård. Om det finns flera tidigare församlingskyrkor i pastoratet var skall enligt gällande bestämmelser pastoratet bestämma vilken av dessa kyrkor fastigheten skall tillhöra. SFS 1994:1849

som

Det är enligt kyrkolagen numera pastoraten som förvaltar både jorden och skogen på församlingskyrkas fastigheter. Egendomsnänmdema skall dock företräda församlingskyrkas fastigheter vid vissa upplåtelser av rättigheter t.ex. tomträtter och servitut.

3.3.5¶Kyrkofondsfastigheter

Kyrkofondsfastigheter är enligt kyrkolagens definition ett antal fastigheter

avkastning tillförs kyrkofonden. vars

Kyrkofondsfastighetema skall enligt kyrkolagen i dess senaste lydelse förvaltas egendomsnärrmdema. Enligt ett principbeslut som kyrkofon-

av dens styrelse fattade under år 1995 genomförs i nuläget en avveckling av kyrkofondsfastigheterna. Styrelsen anser att fastigheterna inte passar in

placering i fond kyrkofondens slag som bör ha en hög likviditet som en av för att kunna möta svängningar i den kyrkliga ekonomin. Efter en värdering samtliga fastigheter inleddes avvecklingsarbetet i samarbete med

av egendomsnämndema enligt kyrkolagen också skall besluta om för-

som säljningama. Hittills har kyrkofondsfastigheterna i huvudsak köpts av egendomsnämndema för prästlönefondemas räkning.

Kyrkofondsfastighetema är olika ursprung och består av allmänna

av kyrkohemman, biskopshemman och klockarhemman.

Allmänna kyrkohemman sådana fastigheter, som ursprungligen varit

var lokala prästlönetillgångar, vilkas avkastning tillförts kyrko-

men senare fonden. I 1958 års utredning kyrka stat SOU 1967:46 uttalades att de

allmänna kyrkohemmanen, möjligen med något undantag, torde ha varit kronoanslag.

44 Den kyrkliga egendomens ursprung

Biskopshemman var den största gruppen kyrkofondsfastigheter. De

hade oftast sitt i boställsjord varit anslagen till biskoparursprung som nas avlöning. Avkastningen drogs vid biskopslönereforrnen år 1936 in till kyrkofonden. Biskopshemman fastigheter inte hade någon var som biskopsgård inom området. Om det på lönefastighet fanns särskilt en ett område som var biskopsgård kallas den övriga delen biskopshemman. Enligt. 1958 års utredning kyrka stat SOU 1967:46 saknades det rättsfall, som kunde klarlägga frågan bl.a. biskopshemmanens rättsom ställning. Den mer allmänna uppfattningen dock att de flesta var biskopshemmanen hade utgjorts kronoanslag. av För klockarhemman gällde följande. Klockares och organists innehav på lön av boställsjord, den s.k. klockarjorden, avvecklades lag genom en 1938 om klockarboställen. I de allra flesta fall övertogs bostället förav samlingen med äganderätt och lika fri dispositionsrätt för kyrkosom kommunal jord. En mindre grupp förhållandevis större och värdefullare boställen behölls som "publika arrendegårdar", klockarhemman, för kyrkofondens disposition. I förarbetena till lagstiftningen klockarhemmanen prop. om m.m. 1938:188 definierades klockarhemman "lönefastighet skall som som bibehållas som publik arrendegård". Beträffande sådana lönefastigheter anförde föredragande statsrådet ll bl.a. att härvid hade att räkna man med ett nog så brokigt ursprung. Ursprunget kunde ledas tillbaka till upplåtelser från församlingarna, till anslag från kronan eller till dispositioner av enskilda. Tillsammans med stiftens prästlönefondshemman betecknades de olika slagen av kyrkofondsfastigheter tidigare ecklesiastika arrendegårdar som och deras förvaltning reglerades i en särskild ecklesiastik arrendestadga.

3.3.6 Domkyrkas fastigheter

En redogörelse för i vilka städer landets domkyrkor är belägna, under vilken tid de uppförts och hur de förvaltas har gjorts i tidigare avsnitt. Domkyrkorna kan i likhet med många församlingskyrkor huvudsakligen betraktas som stiftelseliknande rättssubjekt och det är i denna sin egenskap domkyrkoma äger kyrkobyggnader och kyrkotomter. Domkyrkas fastighet är enligt de gällande bestämmelserna i kyrkolagen sådan fast egendom eller tomträtt avkastning är avsedd för domvars en kyrkas behov. Härmed inte själva domkyrkobyggnaden med tillavses hörande tomtmark. Det är de äldsta domkyrkoma som äger sådan fast egendom förutom själva domkyrkobyggnaden med tillhörande tomtmark lagligen defisom nieras som domkyrkas fastighet.

Den kyrkliga egendomens 45

ursprung

Jordbruksfastigheter finns bara vid Strängnäs, Västerås och Lunds domkyrkor. Lunds domkyrka har det utan jämförelse största och värdefullaste fastighetsbeståndet. Även andra äldre domkyrkor äger fastigheter som kommit till under medeltiden.

I 1958 års kyrka statutredning antecknades att domkyrkas fastigheter

huvudsakligen kommit i de äldre domkyrkomas besittning enskil-

genom das donationer eller genom kronoanslag. Fastigheter tillförts dom-

som kyrkoma efter reformationen torde också i regel vara kronoanslag och donationer av enskilda. I en del fall har fastigheterna inköpts av vederbörande domkyrkas medel.

Det är enligt kyrkolagens nuvarande bestämmelser egendomsnämnderna förvaltar domkyrkas fastigheter utom de som finns i Lunds stift.

som Lunds domkyrkas betydande fastighetsinnehav förvaltas sedan gammalt av Domkyrkorådet i Lund.

3.3.7¶Biskopsgårdar

Biskopsgård är sådan kyrklig jord där tjänstebostad är anvisad en biskop. Varken prästgårdarna eller biskopsgårdama tillhör i egentlig mening ñnansförmögenheten men presenteras här ändå enhetligt tillsammans med övrig kyrklig jord.

Vid biskopslönereforrnen 1936 skildes de fastigheter som varit anslagna för avlöning av biskoparna från de särskilda biskopsstolarna. Fastigheter som tidigare varit bostadsboställen anvisades sedan helt eller delvis som tjänstebostad biskopen, s.k. biskopsgård.

Det är enligt kyrkolagen regeringen som får besluta att innehavaren av en biskopstjänst skall anvisas tjänstebostad. Det är egendomsnärrmderna

förvaltar biskopsgårdama. som

Enligt förordningen SKFS 1989: l med instruktion för Domkyrkorådet i Lund m.m. skall på motsvarande sätt Domkyrkorådet i Lund underhålla och sköta biskopshuset i Lund. Det finns där också vissa specialbestämmelser om hur medel ur kyrkofonden skall föras till Domkyrkorådet i Lund för förvaltningen av bostaden biskopen i Lund. Enligt den nu gällande förordningen 1994:250 om förvaltningen av kyrklig jord m.m. får också egendomsnämndema bidrag ur kyrkofonden för alla kostnader för sin förvaltning av de övriga biskopsgårdama.

Biskopsgårdamas och ägarförhållanden är av olika slag.

ursprung Domkyrkan eller kyrkofonden kan i vissa fall vara ägare till en biskopsgård, medan några har anvisats av kronan.

Enligt en utredning som f.d. departementsrådet Göran Göransson lät göra 1991 som uppdaterats av Kammarkollegiet under hösten 1996

- gäller för de 13 olika biskopsgårdama följande.

46 Den kyrkliga egendomens ursprung

0 Biskopsgården i Uppsala indragen Gustav Vasa och därefter var av donerad till en biskop. Egendomen köptes sedan kronan av som biskopsgård och blev anslagen till bostad ärkebiskopen 1692/93. Uppsalas biträdande biskop bor i hyreslägenhet i domkyrkans en fastighet.

0 Biskopsgården i Linköping är byggd på mark är indragen och som sedan anslagen av kronan. Huset byggdes för domkyrkans medel.

0 Biskopsgårdeni Skara inköptes för kyrkofondsmedel 1937.

0 Biskopsgården i Strängnäs köptes 1664, delvis för domkyrkans medel.

0 Biskopsgården i Västerås är medeltida. Den härrör från gård en som tillhörde domkyrkan där det upplåts bostad biskopen.

0 Biskopsgården i Växjö är en prebendegård under domkyrkan 1576 som anvisades av kronan till biskopsgård. Huset är uppfört för domkyrkans medel.

0 Biskopsgården i Lund tillhör Lunds domkyrka.

0 Biskopsgården i Göteborg är köpt 1990 för kyrkofondsmedel.

0 Biskopsgården i Karlstad är uppförd på 1770-talet med domkyrkans medel, bidrag från borgerskapet och prästerskapet.

0 Biskopsgården i Härnösand är byggd på 1890-talet med medel ur

biskopslöneregleringsfonden.

0 Biskopsgården i Luleå är hyreslägenhet kyrkofonden betalar en som hyra för till ägaren stiftssamfälligheten.

0 Biskopsgården i Visby hyrs av domkyrkoförsamlingen.

0 Biskopsgården i Stockholm utgörs av två våningar som hyrs i den tidigare kyrkofondsfastigheten Huset. Resten fastigheten är uthyrd av till andra. Efter beslut regeringen köptes Huset 1955 byggnadsav av styrelsen för kronans räkning. Köpeskillingen hämtades kyrkofonur dens fastighetsförsäljningsmedel. Två våningar biskopsgård, resten var var biskopshemman. Fastigheten är nu såld till prästlönefastighet.

3.4¶Den lös

specialreglerade kyrkliga egendomen, egendom, finansförmögenheten

3.4.1 Prästlönefonder

Prästlönefonderna har uppkommit att prästlönetillgångar har sålts genom och köpeskillingama har fonderats.

Den kyrkliga egendomens ursprung 47

Det stadgas i 41 kap 21 § kyrkolagen att ersättningsmedel för numera kyrklig jord på grund försäljning, expropriation, upplåtelse av naturtillav gång eller liknande skall fonderas och att avkastningen skall användas för ändamål jorden avsedd för. Utöver de direkt angivna ersamma som var sätningsgrundema kan medel för fondering tillkomma t.ex. dellikvid som vid markbyte. Pastoratens prästlönefonder skall sedan den 1 januari 1995 förvaltas av respektive stifts egendomsnämnd och tillsammans utgöra stiftets prästlönefond. Fondens avkastning fördelas mellan de olika pastoraten enligt särskilt uträknade andelstal. Kapitalet i prästlönefondema har i varierande utsträckning med tiden också placerats i värdepapper såsom obligationer och aktier. Kapitaluttag prästlönefondema får för närvarande göras ur enligt särskilda föreskrifter för att köpa t.ex. skogs- eller jordbruk eller för att finansiera Värdebeständig rationalisering. en Har förutvarande prästgård före den 1 januari 1989 blivit löneboen ställe enligt tidigare regler skall ersättningsmedel som härrör från den förutvarande prästgården prästlönefond i stiftet. Se övergångsbevara stämmelsema SFS 1994:1849. Av intresse i ursprungsfrågoma kan noteras att 1958 års utredning

kyrka stat s. 174 uttalade att: —

I prästlönefondema ingår medel mycket skiftande slag. En av uppdelning äganderätten till sådan fond torde ofta vara omöjav lig genomföra. I fonderna ingår även medel som lämnats i att ersättning för rätten att taga i anspråk sten-, grus-, 1er-, eller torvtäkt å boställe. En del av fonderna kan vidare ha uppkommit ersättningsmedel för växande skog eller genom kapitalisering av behållen skogsavkastning. Ett mindre antal donationsfonder av torde även finnas. Det är alltså medel mycket skiftande slag av ingår i prästlönefondema. Särskilt är att märka att skillnad som inte görs vid fondering köpeskilling eller ersättning om av annan boställe tillhör församlingskyrkan, församlingen eller kronan. I och fond kan sålunda ingå medel som härstammar från en samma olika ägare.

3.4.2 Församlingskyrkors och domkyrkors fastighetsfonder

Ersättning för kyrklig jord skall fonderas och medlens avkastning skall användas för ändamål jorden avsedd för. Fondering görs samma som var enligt nuvarande bestämmelser i kyrkolagen i fastighetsfond för församlingskyrkan medlen kommer från församlingskyrkas fastighet eller om sådan prästgård församlingskyrkas fastighet. Fondens avkastsom ses som

48 Den kyrkliga egendomens ursprung

ning skall tjäna samma ändamål den kyrkliga jorden gjort nämligen som

församlingskyrkans behov. Församlingskyrkas fastighetsfond förvaltas

av

det pastorat som församlingskyrkan tillhör. Medel församlingskyrkas

ur fastighetsfond får för närvarande bl.a. användas för väsentlig ombyggnad av kyrkan eller för annat arbete på kyrkan inte är att hänföra till som vanligt underhåll, for amortering lån kyrkofonden och för inköp av ur av aktier eller förlagsbevis är inregistrerade vid svensk börs eller som en andelar i värdepappersfond enligt lagen värdepappersfonder med viss om del av fondens tillgångar. För domkyrkas fastighetsfond gäller villkor för församsamma som lingskyrkas fastighetsfond. Ersättning kommer från domkyrkas som en fastighet skall vara fastighetsfond för domkyrkans behov. Domkyrkas fastighetsfond förvaltas av den som förvaltar domkyrkan. Det stadgas särskilt att ersättning som kommer från biskopsgården i Lund skall tillföras fastighetsfonden for Lunds domkyrka. Anledningen till detta är att biskopshuset i Lund har bekostats domkyrkans medel. av

3.4.3 Kyrkofonden

Kyrkofonden bildades 1914 genom att man sammanförde de tidigare prästerskapets löneregleringsfond och de ecklesiastika boställenas skogsfond. Kyrkofonden fick årliga inkomster genom ersättningar från staten för prästerskapets år 1910 indragna tionden dels räntor, arrendeinm.m., komster och inkomst skogsförsäljningsmedel. Kyrkofonden skulle då av svara för utjämningsbidrag till pastorat, prostar och en del andra prästerliga arvoden. 1932 fick fonden ett utökat för utjämning mellan ansvar pastoraten av prästlönekostnadema och från år 1952 även för kyrkomusikema. Ansvar för biskoparnas löner tillkom 1936 och vid avveckling av klockarhemmanen 1938 fick fonden överta de största och uppbära deras avkastning. 1941 tillfördes fonden prästerskapets änke- och pupillkassa. Sedan 1983 är fondens huvudsakliga funktion att svara för skatteutjämning mellan pastoraten och sedan 1989 även stiftssamfallighetema. Kostnaderna för den rikskyrkliga organisationen och andra kostnagemensamma der såsom kostnader for tjänstepensioner för präster, avlöningsförmåner och tjänstepensioner för biskopar samt sammanträdeskostnader för domkapitelsledamöter betalas via kyrkofonden. Det ankommer också på fonden att bekosta arbetsgivaravgifter. Kyrkofonden fick 1983 en särskild styrelse med ordförande, tre ledamöter och tre suppleanter utsedda av regeringen samt tre ledamöter och tre suppleanter valda av kyrkomötet. Fonden har ett eget kansli inom ramen för Kammarkollegiets fondbyrå. Kollegiet för placeringen ansvarar av

1997:47 Den kyrkliga egendomens ursprung 49 SOU

fondens medel, upprättar dess bokslut och utför olika förvaltningsuppgifter

fonden. kommer från kyrkofondsfastighet eller från någon Avkastning som en biskopsgården i Lund skall enligt gällande regler

annan biskopsgård än tillföras kyrkofonden.

bestod vid 1995 års redovisning bankmedel, olika fordringar Fonden av för avkastning på förvaltningen kyrko-

på bl.a. egendomsnämnderna av

andelar i Kammarkollegiets ränte- och aktiefondens fastigheter, av fondens ändamål och värdet på dess fastighetskonsortium, lån för av tillgångar. för ekonomisk utjämning inkomster och kostnader Ett nytt systern av kyrkan via kyrkofonden har införts fr.0.m. den l januari inom Svenska övergångstid. Det systemet har skapats bl.a. för 1997 med en fyraårig nya rikstäckande kyrklig verksamhet skall möjlig i framatt en fortsatt vara två olika delar, generell del innehåller tiden. Systemet består av en som och utjämning kostnader som

både en inkomstutjämningsmekanik en av

strukturella orsaker. Inkomstutjämningsdelen bygger på principen att har samfálligheter har ett sämre inkomst- och kostnadsde pastorat och som får bidrag och de med ett läge får läge än genomsnittet gynnsammare individuella delen prövas efter ansökan och gäller betala en avgift. Den strukturbidrag, kyrkobyggnadsbidrag och extra utjämningsbidrag.

lös

3.5¶Den specialreglerade kyrkliga egendomen, egendom, förvaltningsförmögenheten

lösa egendomen prästlönefonder, församlings-

För den specialreglerade

fastighetsfonder samt kyrkofonden har en redo-

kyrkas och domkyrkas görelse lämnats tidigare. specialreglerad lös egendom inte är finans- Det finns också annan som förrnögenhet i stället är del kyrkans förvaltningsförmögenhet. utan en av egendom huvudsakligen sitt bruksvärde Det är då fråga om lös som genom tjänar kyrkan. domkyrkor och biskopsgårdar är sådan

Inventarier iförsamlingskyrkor,

huvudsakligen sitt bruksvärde specialreglerad lös egendom som genom tjänar kyrkan.

3.5.1 Inventarier i församlingskyrkor

finns förteckningar församlings- För inventarier i församlingskyrkor som bestämmelser i kulturminneslagen är skyldiga att föra över kyrkorna enligt

50 Den kyrkliga egendomens ursprung

kulturhistoriskt värdefulla inventarier. Förteckningama skall föras lokalt och hållas aktuella. Det finns en exempliñering av sådana kyrkliga inventarier som skall ingå i förteckningama i 19 §

förordningen 1988: l 188

om kulturminnen Däri stadgas till m.m. att inventarier som skall förtecknas hör bl.a. äldre skrudar, rökelsekar, kärl, böcker, altartavlor, kors och krusifix, dopfuntar, andra målningar och konstarbeten, avlatsskrin, förvaringskistor, fattigbössor, ljuskronor och ljusstakar, epitafier, vapensköldar, banér, sorgfanor, rustningar, votivskepp, vapen, kyrkklockor, musikinstrument samt vissa äldre gravvårdar.

Det finns ingen lagstadgad skyldighet också förteckna

att kyrkliga

inventarier som inte är kulturhistoriskt värdefulla. I praktiken förtecknas all lös egendom finns i kyrkorummen. som Förteckningama har olika funktioner att fylla. De utgör ett nödvändigt underlag vid både inventeringar, redovisningar och revisioner. De kan också ligga till grund för vär-

deringar i försäkringssammanhang.

Ursprunget för församlingskyrkomas inventarier blandat. är Ursprunget har en liknande historia kyrkobyggnaderna själva. som Inventarierna har genom tiderna blivit skänkta till kyrkorna av enskilda och olika juridiska personer, vidare har de tillförts kyrkorna kronan av och vissa inventarier har inköpts kyrkorna för

av församlingsmedel.

3.5.2 Inventarier i domkyrkor

Beträffande domkyrkornas inventarier och deras ursprung gäller likartade förhållanden för församlingskyrkomas inventarier. som

3.5.3 Inventarier i biskopsgårdar

I biskopsgårdarna skulle det, enligt 8 § i Kammarkollegiets

den l januari 1995 upphävda föreskrifter 1989:671

om biskopsgårds förvaltning m.m.,

föras en särskild förteckning över de möbler och övriga inventarier för representationsändamål fanns däri. Sedan den 1 januari 1995 gäller som i

stället 4 § förordningen 1994:250 förvaltningen

om av kyrklig jord m.m. enligt vilken det är egendomsnämnden skall föra

som förteckning över de

tillgångar som nämnden förvaltar, däribland biskopsgårdar.

Biskoparnas tjänstebostäder skall enligt förordning 1989:89 vara försedda med möbler, telefon och utrustning enligt inventarieförteckannan ning som tidigare fastställdes Kammarkollegiet av men som enligt ändring 1994:1372 fastställs kyrkofondens styrelse. av Inventarierna i biskopsgårdarna är i många fall brukskaraktär av men även av kyrklig karaktär. Kammarkollegiets sedan tidigare fastställda in-

Den kyrkliga egendomens ursprung 51

ventarieförteclcningar kan användas ledning för hur biskopsgårdamas som inventarier har sett ut fram till den nämnda lagändringen.

3.5.4 Penningmedel och övrig lös egendom

Det finns också penningmedel och lös egendom som skall tjäna annan kyrkan sin avkastning eller sitt bruksvärde. genom De penningmedel här är i fråga är medel kyrkan fått genom som som olika och donationer. Det finns också medel som kommit från testamenten kollekter och insamlingar for skilda ändamål. Vidare finns det fonderade för gravskötselåtaganden; dels sådana for all framtid och dels ersättningar åtaganden för ett bestämt antal år. Gravskötselåtaganden förvaltas särskilt. För kollekter och gåvor m.m. finns det särskilda redovisningskonton inom kyrkokommunemas bok-

föring. redovisningsmässigt särskiljs vanliga gåvor och testamenten från Rent och donationsfonder enligt den stiftelselagen. Har kyrkan stiftelser nya eller gåvobrev fått viss att disponera genom testamente en summa pengar får fånget gåva. Är det i gåvobrevet eller testamentet däremot ses som en särskilt föreskrivet avkastningen eller räntan viss egendom skall att av kyrkan redovisas det stiftelse. Redovisningen görs då tillföras som en den stiftelselagens bestämmelser. Om någonting kallas för enligt nya det viktigt bestämma dess rättsliga natur för att se hur medlen "fond" är att skall redovisas.

3.6¶Särskilda rättsinstitut

och Göteborgs stift finns sedan den danska tiden vissa s.k. I Lunds halländska kyrkohemman och andra kyrkolägenheter. Det sammanlagda

antalet de ifrågavarande hemmanen och andra kyrkolägenheterna antas

av

Många dem är ofta fastighetsrättsligt obe-

uppgå till ca 300. av numera stämda och okända till sitt läge. Kyrkans dispositionsrätt till dessa fastigheter är inskränkt. De har till eller till något bestämt hemman för att brukas

upplåtits prästerskapet

vissa avgifter till församlingens kyrka. Avgifterna kan och innehas mot och de består dels engångsavgift, städja, skall betalas vara olika av en som samband med skifte åbo på hemmanet, dels i allmänhet ringa avi av en gift, s.k. landgille, för själva nyttjandet av jorden. har länge varit aktuellt att avveckla dessa äldre rättsinstut. I Det uppdrag ingår också att förslag hur de äldre Kammarkollegiets ge om

;m1

52 Den kyrkliga egendomens ursprung

rättsinstituten skall avvecklas och vilka

övergångslösningar som erfordras

vid en sådan avveckling.

Kammarkollegiets utredningsuppdrag i denna del redovisas i kapitel

17.

3.7 Den

kyrkokommunala egendomen

Förutom den specialreglerade kyrkliga egendomen finns det andra förmögenhetstillgångar som på skilda sätt är knutna till den

kyrkliga

egendomen. Bland dessa

fönnögenhetstillgångar märks främst den kyrko-

kommunala egendomen. Den kyrkokommunala egendomen är egendom som förts till församlingarna sedan dessa under 1800-talet blivit självständiga juridiska personer. En särställning bland den kyrkokommunala egendomen har de kyrkor

och begravningsplatser tillkommit sedan

som år 1817 på landet och år 1843 i städerna. För dessa gäller för närvarande

samma specialreglering

avseende vården och förvaltningen för motsvarande egendom som som utgör kyrklig jord. Här hänvisar Kammarkollegiet till avsnittet 3.2.1 ovan. Den övriga kyrkokommunala egendomen, den s.k. fria kyrkokommunala egendomen, förvaltas och disponeras enligt vanliga kommunalrättsliga principer. Denna egendom har tillkommit under senare tid för att tjäna skilda ändamål inom kyrkans fria verksamhet och varken äganderättsligt eller ur andra synpunkter erbjuder egendomen några särskilda problem. I den fria kyrkokommunala egendomen, ingår

t.ex. hyresfastigheter,

församlingshem, kyrkokommunala kanslibyggnader och tjänstebostäder för andra anställda än präster och biskopar.

3.8¶Stiftelse- och

föreningsegendom

Utöver annan kyrklig egendom tidigare redovisats finns också den som s.k. stiftelse- och föreningsegendomen. Denna stzftelse- och

fria förenings-

egendom har tillkommit under tid för tjäna skilda senare att ändamål inom kyrkan och varken äganderättsligt eller i övrigt det några är särskilda problem med egendomen. Den fria stiftelse- och föreningsegendomen omfattar tillgångar lokalt, på stiftsnivå och på riksplanet. Det är oftast fråga egendom om som inköpts med anlitande av insamlade medel, eller donationer. Den lokala om egendomen är främst olika församlingshem och småkyrkor som ägs av särskilda stiftelser. På stiftsnivå finns stiftsgårdar, ungdomsgårdar, folkhögskolor, sjömanshem, vårdhem drivna diakoniföreningar. av

Den kyrkliga egendomens 53 ursprung

3.9¶Kronoanslagen

i detta kapitel har de olika kyrkliga egendoms- I de tidigare avsnitten

redovisats. Av den redovisningen har framgått att kategoriemas ursprung

delvis anslagna till kyrkan kronan staten. I kyrkans egendomar är av

historisk redogörelse för kronoanslagen och resuldetta avsnitt lämnas en

vissa undersökningar beträffande dem. taten av

3.9.1 Kronoanslagen, en historik

alltsedan Sverige kristnades tillförts kyrkan. Den kyrkliga Egendom har

sitt dels i olika gåvor, testamenten och donationer egendomen har ursprung

dels i anslag från olika skattemedel och i anslag av jord från enskilda och

från kronan.

Västerås år 1527 vidtogs åtgärder avsedda att Vid riksdagen i som var

fattades bl.a. principbeslut att kronans förbättra rikets finanser. Det om

förstärkas med kyrkans överflödiga inkomster. Gustav Vasa ränta skulle

under de närmast följande årtiondena en genomgripande

genomförde

reduktion den kyrkliga egendomen. av slutförd omkring år 1550. Vad då fanns kvar av Reduktionen var som

i huvudsak församlingsprästemas bostadsboställen kyrklig egendom var

stomhemmanen, kyrkorna, kyrkogårdama och kyrkoch i viss mån

ännu hörde till kyrkan korn trots allt i viss vallarna. Den egendom som

med skattejord eftersom flera egendomens inkomster

mån att jämställas av

tillsyningsman tidigare fått disponera i biskopen kyrkans högsta som

stället gavs till kronan.

drogs huvudsakligen landbohemman in till kronan. Det

Av prästjorden

den tidigare haft inkomst landboräntan hände ändå ibland att präst som av

fick fortsätta uppbära räntan.

drogs in till kronan uppfördes i De hemman vid reduktionen som under titlar definierade deras tidikronans register och jordeböcker som

domkyrko-, kanike-, prebende-, kyrko- och natur som biskops-, gare bestämdes viss årlig ränta, jordeboksränta skulle

prästehemman. Det att

betalas till kronan den bebodde hemmanet. av som hand på sig ansvaret för att upprätthålla försam- Kronan tog efter

och anslog särskilt under Karl XI:s regeringslingsprästemas organisation

till komministerboställen. Komministrarna be-

tid 1672-1697 hemman och från början hjälppräster till kyrkoher-

nämndes tidigare kaplaner var

ofta små och i dåligt skick. Bland de anslagna dama. Hemmanen var

s.k. ödehemman och skattevrak. Många av dem var hemmanen var flera

från början övergått till kronan eftersom fastighetens ägare fastigheter som några fall anslogs hemman till boställen och inte betalat sin grundskatt. I

54 Den kyrkliga egendomens ursprung

avlöningsjord kyrkoherdar i nybildade pastorat. Ibland förbättrades bestående kyrkoherdeboställen med

kronolägenheter.

Kronan upplät också stom-, annex- och mensalhemman och lägenheter

till annat än bostadsboställen for prästerskapet. De allmänna kyrkohem-

man och biskopshemman tillhör

som numera kategorien kyrkofondsfastig-

heter bestod i huvudsak kronoanslag. av

De domkyrkas fastigheter har tillfallit som domkyrkorna efter refonna-

tionen torde i regel kronoanslagna. Resten vara av domkyrkas fastigheter

från tiden efter reformationen utgörs donationer av från enskilda och inköp

som gjorts av domkyrkans medel. egna

Biskopsgårdama är i många fall kronoanslagna.

Kyrkofondsmedlen har historiskt

setts som kronoanslagna till

en mindre del.

För kyrklig jord har upplåtits kronan som av gäller att det inte har varit

frågan om någon överlåtelse äganderätten till jorden. av Jorden har anvisats för vissa kyrkliga ändamål. Kronan alltså fortfarande är i dagsläget

kronoanslagens formella ägare. Så länge ändamålen med som den anvisade egendomen består kvarstår också kyrkans rätt till den förlänade

jorden.

3.9.2 Thulin m.fl.

För att bl.a. ta reda på vilka boställen som anslagits av kronan gav rege-

ringen år 1901 direktiv till utredning uppkomsten en om av de ecklesia-

stika boställena. Regeringsrådet G. Thulin var med i det inledande arbetet.

Kammarkollegiet kallar därför undersökningama för Thulin m.fl.

Mellan åren 1904 och 1929 undersöktes förhållandena

i Gävleborgs,

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens, Värmlands

och Kopparbergs län. Utredningen avbröts år 1929. Utredningsmaterialet

bestod då 54 volymer med anteckningar. Utredningsmännen av uppdrog

därefter hos Kammarkollegiet

amanuensen F.H. Morssing att göra en särskild utredning tillkomsten befintliga boställen om av inom rikets syd-

ligaste trakter. De län undersöktes som av Morssing var Södermanlands,

Jönköpings, Gotlands, Malmöhus, Hallands och

Skaraborgs län.

I betänkandet SOU 1931:24 med förslag till huvudgrundema för en

decentraliserad förvaltning prästlönejorden

av m.m. redovisades resultatet

av undersökningama.

Vid en sammanjämnkning resultaten i de av tretton län som hade

undersökts kom i 1931 års betänkande fram till man att ca tjugo procent av alla boställen hade ställts till kyrkans förfogande kronan. av Därefter har det helt allmänt antagits att omkring en femtedel av

prästboställena i landet är kronoanslagna.

Den kyrkliga egendomens ursprung 55

3.9.3 1968 års beredning om stat och kyrka

beredning och kyrka SOU 1972:36-38 fanns tablå I 1968 års om stat en

kyrklig egendom med i bilagedelen. Tablån utgjorde sammanställöver en

ning tidigare statliga utredningars material den kyrkliga egendomen. av om

Beträffande kronoanslagen egendom redovisades följ ande.

Löneboställen, i den mån de inte uppförts eller anlagts efter 1817 eller

ägda "kyrkostiftelser". Dessa äldre löneboställen var ca 4 000 1843, var av

femtedel eller 800 utgjordes kronoanslagYngre lönevarav ca en ca av

församlingarna och utgjorde mindre del ca 4 000. boställen ägdes av en av

sammanlagda värdet löneboställena till 625 milj. kr. Präst- Det av angavs

"kyrkostiftelser" i den mån de anskaffats för förgårdarna ägdes av

efter 1817 eller 1843. Dessa äldre prästgårdar 2 000

samlingsmedel var ca

femtedel eller 400 utgjordes kronoanslag. Prästgårdamas varav ca en av

till sammanlagt 250 milj. kr. Yngre prästgårdar ägdes av värde angavs

församlingarna och mindre del av ca 2 000. var en allmänna kyrkohemman i huvudsak

Kyrkofondsfastigheter var som

biskopshemman i huvudsak ägdes kronan och ägdes honan, som av av ägdes "kyrkostiftelse" i den mån de inte anskaffats klockarhemman som av

efter 1817 eller 1843. Yngre klockarhemman ägdes

för församlingsmedel

kyrkohemman, biskopshemman och äldre församlingarna. Allmänna av sammanlagt 150 stycken. Yngre klockarhemman klockarhemman var ca

utgjordes fåtal. Det sammanlagda värdet för kyrkofondsfastighetema av ett

75 milj. kr taxeringsvärde 1965.

var Domkyrkas fastigheter ägdes "domkyrkostiftelse" samt några av av domkyrka, hade flest, ägde 100 fastigheter. Det kronan. Lunds som ca

domkyrkomas fastigheter 25 milj. kr taxesammanlagda värdet av var

fastigheter tillförts domkyrkorna efter reforringsvärde 1959. I den mån

torde de, enligt tablån, i regel kronoanslag. Biskopsgårdama mationen vara

I Lund domkyrkostiftelsen. Värdet 2 milj. kr

ägdes av kronan var

1959. Kyrkofonden till mindre del ägd av kronan

taxeringsvärde var en

ägd kyrkliga rättssubjekt. Kyrkofondens värde och till större del av en

i tablån till 80 milj. kr. angavs återkommer till kronoanslagen i kapitlet där omfatt- Kammarkollegiet

ningen kyrkans egendomar redovisas. av

3.10 anledningar till att den kyrkliga Några

är oklart

egendomens ursprung

enligt direktiven att i möjligaste mån undersöka den Kammarkollegiet har

Ursprunget är gammalt och det har under kyrkliga egendomens ursprung.

56 Den kyrkliga egendomens ursprung

tidernas gång fördunklats. I detta avsnitt redovisas några

av anledningarna

till att det i dag är vanskligt att på objektnivå de olika ange egendomarnas ursprung.

3.10.1 1724 års jordeboksmetod

De kamerala myndigheterna utgick länge från den föreställningen att den kyrkliga fasta egendomen i allmänhet upplåten kronan var av till kyrkan. Detta uttrycktes särskilt i bestämmelser som år 1724 utfärdades för hur myndigheterna då skulle lägga sina jordeböcker. bestämdes upp nya Det att jordeböckerna bara skulle innehålla tre titlar, nämligen skatte, krono

och frälse. Denna metod ledde i praktiken till så att gott som all kyrklig fast egendom blev redovisad under kronotitel. Det bara i några enstaka var fall egendom blev registrerad i jordeböckerna med som annan titel. Det gjordes undantag från kronoregistreringen bara det känt om var när man upprättade jordeboken att jorden hade upplåtits till kyrkan enskild. Om av det var känt att egendom hade donerats till kyrkan uppfördes den som frälse. Det presumerades sedan att egendom registrerad som var under kronotitel i jordeböckerna också ägdes kronan. Den påstod av som sig äga ett kronoregistrerat hemman måste bevisa att han ägde det. I praktiken

gick det i de flesta fall inte att bevisa.

Den kamerala uppfattningen att kronan i allmänhet skulle vara ägare eller upplåtare den kyrkliga fasta egendomen slog aldrig igenom i det av allmänna rättsmedvetandet. År 1824 ställdes saken på sin spets när Kammarkollegiet inte godkände ett yrkande boställe stod om att ett som inskrivet i jordeboken under krononatur i stället skulle frälsenatur. vara av Detta nekades trots att det fanns ett brev biskop i Skara av en daterat år 1431. Enligt brevet hade bostället skänkts till kyrkan till "evärdlig ägo" av en väpnare och hans hustru. Gåvan hade blivit gillad och stadfast av Gustav Vasa och av några andra kungar. Kunglig Majzt prövade senare 1824 rättvist att upphäva ett utslag Kammarkollegiet och låta ändra av boställets natur i jordeboken från krono till frälse. Kunglig Majzt ansåg att jordeboken inte kunde äga vitsord i ärendet när det fanns laga bevis

däremot. Enligt ett kungligt brev år 1867 undanröjde Kunglig Majzt senare ett antal utslag av Kammarkollegiet där kollegiet förklarat kronan att var ägare till vissa hemman mot församlingamas bevisning och bestridande.

Det blev sedan bestämt att domstolarna och inte Kammarkollegiet skulle

avgöra om den kyrkliga fasta egendomen registrerad under som var kronotitel i jordeböckema skulle tillhöra kronan eller kyrkan. anses Den ändrade ordningen ledde till att jordeböckerna alltmer ansågs

sakna bevisvärde vid bedömningen. Efter hand kom en ny presumtionsregel att gälla som går ut på att medeltida kyrkogods tillkomna anses vara

Den kyrkliga egendomens ursprung 57

på enskilt initiativ om inget annat är känt. Presumtionen är numera med andra 0rd att den kyrkliga fasta egendomen inte hör till kronan.

I rättsfallet NJA 1938 s. 522 var fråga om att fastställa den rätta jordenaturen för ett medeltida boställe som i jordeboken stod under kronotitel. Kammarkollegiet hävdade där att det måste visas att det i målet aktuella bostället blivit donerat för visst ändamål eller anskaffat av menighet för att jordebokens uppgifter krononatur skulle kunna frångâs.

om Sökanden hävdade att bostället tillhörde församlingen och att jordeboksredovisningen inte kunde ha något som helst bevisvärde i fråga om äganderätten. Domstolamas samtliga instanser kom till den slutsatsen att bostället medeltida och att det, eftersom kronan inte visat

var av ursprung något annat, måste antagas att bostället inte tillhörde kronan. De medeltida boställena presumeras alltså privaträttsligt tillhöra olika kyrkliga subjekt.

För de fastigheter som kommit i kyrkans ägo efter reformationen är fångeshandlingama ofta bevarade. Däri skall det finnas uppgift om fastigheten har ställts till förfogande kronan eller inte. Om fångeshandlingar-

av

inte finns kvar gäller presumtionsregel för de medeltida na samma som boställena, nämligen att egendomen tillhör kyrkan om inget annat kan bevisas.

Genom 1724 års jordeboksmetod har den kyrkliga egendomens riktiga

fördunklats. Rent faktiskt är det så att det särskilt är de fastigursprung heter enligt kyrkolagen tillhör egendomskategorien prästlöne-

som numera fastigheter, dvs. de tidigare prästboställena, som i viss utsträckning har kronoursprung.

För att ta reda på dels vilka och hur många boställen som anslagits av kronan, dels vilka bidrag som staten utbetalat till församlingarna för anskaffade boställen, regeringen år 1901 direktiv om att en utredning

gav

uppkomsten de ecklesiastika boställena skulle göras. År 1904 påom av börjades sådan utredning. Den utredningen Thulin m.fl. har redan

en nämnts Kammarkollegiet i avsnitt 3.9.2 ovan. Utredningsmännen reste

av till olika utvalda församlingar och studerade de längder och anteckningar

fanns att tillgå. Det gjordes på så sätt noggranna förteckningar över som egendomarna i olika utvalda län. Utredningen avbröts år 1929. Då omfattade utredningsmaterialet består av 54 volymer med anteckningar som förvaras hos Riksarkivet sedan år 1987. Se även SOU 1904 LXIII, 1906 LXII, 1909 LII, 1915 XXXIII, 1922:27 och 1929:5.

Efter den s.k. Thulinutredningen har statsmyndighetema inte genomfört någon liknande grundlig utredning om någon annan egendomskategori. Inte heller har något initiativ tagits till att lika grundligt komplettera eller fullfölja den mellan 1904 och 1929 genomförda utredningen om prästboställena med de län saknas. En anledning till att det inte gjorts några

som fler utredningar kan vara att sådana ursprungsutredningar tar alltför stora

i anspråk både tidsmässigt och personalmässigt. En annan anledresurser

58 Den kyrkliga egendomens

ursprung

ning är säkert att historien visat att det är eller mindre omöjligt att på

mer obj ektnivå finna den kyrkliga egendomens

ursprung.

3.10.2 Lagfartsfdrhållandena

Ett faktum är, som tidigare nämnts i avsnitt 3.10.1, att de jordeböcker

som finns inte är till någon större hjälp när det gäller att klarlägga den kyrkliga egendomens ursprung. En särskild fråga i ursprungssammanhang blir då att i stället försöka klarlägga i vilken utsträckning olika kyrkliga subjekt är registrerade som lagfama ägare till olika kategorier kyrklig egendom.

av Den registrerade äganderätten skulle kanske i avsaknad av ursprungsutredning i varje enskilt fall kunna vara en god mätare egendom med

av kyrkligt ursprung.

Beträffande kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkogårdar och begravningsplatser kan sägas följande. De äldre församlingskyrkoma av stiftelseliknande karaktär med tomter och andra fastigheter vars avkastning är avsedd för kyrkans underhåll har till största delen inte blivit lagfama på kyrkan. Under senare år tillkomna församlingskyrkor och andra för-

av samlingen införskaffade fastigheter av församlingskommunal karaktär är allmänt sett lagfama på församlingen.

Domkyrkoma har inte varit föremål för lagfart.

Prästlönefastigheter som tillhör det äldre boställsbeståndet är inte lagfama. Däremot har boställen från senare tid som ägs av församling eller av pastorat regelmässigt blivit lagfama på församlingen. Fram till år 1942 brukade boställen som köpts av fondmedel bli lagfama på kronan oavsett från vilket boställe som fondmedlen kom. Med stöd av föreskrifter som fanns i lagen 1942:232 angående användandet i vissa fall prästlöne-

av fonder beviljades i stället lagfart för det pastorat eller den samfällighet som förvaltade medlen när boställena inköptes. Förordningen upphävdes 1972. Lagfart har trots det i många fall beviljats för de förvaltande organen också efter år 1972. Lagfarten är därför inte alltid ett bevis på ägarskapet för prästlönefastigheter av prästlönefondskaraktär.

För prästgårdar som anlagts på löneboställen finns det inga lagfarter eftersom de inte redovisas särskilda fastigheter i jorderegistren. För

som prästgårdar som på senare tid anskaffats just för att vara bostad en präst finns ofta lagfart för församlingen eller för pastoratet.

För äldre Församlingskyrkas fastighet saknas i allmänhet lagfart enligt vad som anförts ovan om kyrkobyggnader m.m. Församlingskyrkas fastighet från senare tid är dock enligt det nyss nämnda avsnittet i allmänhet lagfama på församlingen.

Kyrkofondsfastigheter som inköpts på senare tid är lagfama för kronan eller för staten för kyrkofondens räkning.

Den kyrkliga egendomens 59

ursprung

Domkyrkas fastigheter, som oftast är av äldre ursprung, är enligt vad som tidigare har anförts om kyrkobyggnader m.m. i allmänhet inte lagfarna.

Biskopsgårdama har också en splittrad bild i lagfartssammanhang. Staten anses som ägare till flera biskopsgårdar. En del biskopsgårdar är lagfarna på kronan medan andra helt saknar lagfart.

Inom inskiivningsrätten gäller den principen att den som har förvärvat en fastighet inte kan få lagfart om inte hans fångesman dvs. den han

som förvärvat fastigheten från har lagfart. Lagfart är också förutsättning för

en möjligheten att göra inteckningar och andra inskrivningar i fastigheten.

Till en början hade lagfarten sin största betydelse för förvärv

som kunde klandras med stöd av den s.k. bördsrätten slags förköpsrätt för

en

jordägarens släktingar. Bördsrätten avskaffades år 1863. Genom en lagfartsförordning 1875 utsträcktes skyldigheten att söka lagfart till alla slags förvärv av fast egendom. Det gjordes dock undantag för förvärv som skett före lagfartförordningens ikraftträdande den 1 januari 1876 och enligt

som då gällande regler inte behövde lagfaras. Det gick därför innan

den nya jordabalkens införande den 1 januari 1972 att lagfara äldre förvärv av kyrklig jord genom att inskrivningsmyndighetema tillämpade principen att anteckningen "krono under allmän disposition" i jordeboken

ansågs vara tillräcklig för att ge legitimation den tidigare ägaren kyrkan. Förvärvet kunde sedan lagfaras på annat kyrkligt objekt eller på köpare.

annan

Det fanns med andra ord i de inskrivningsförfattningar som gällde före den 1 januari 1972 när den nya jordabalken trädde i kraft undantag från lagfartskravet beträffande vissa förvärv. Efter det att den nya jordabalken infördes uppkom det dock oförutsedda problem i rättstillämpningen när det gällde försäljningen av den kyrkliga jord som i fastighetsböckema antecknats som "krono under allmän disposition". Det visade sig svårt for

vara köparna att få lagfart. Ett av de krav som ställs för att den nya ägaren skall få lagfart är som ovan nämnts att den som säljer fastigheten också i sin tur är lagfaren ägare till den aktuella fastigheten.

Högsta domstolen fastslog också i rättsfallet NJA 1981 s. 978 att det inte längre var möjligt att göra undantag från plikten att styrka säljarens lagfart vid vissa äldre förvärv. I rättsfallet hade ett pastorat sökt inteckning i ett löneboställe som var angivet som "krono under allmän disposition" i fastighetsboken. Fastigheten hade varit i pastoratets ägo sedan före 1876. För fastigheten hade skyldighet att söka lagfart inte förelegat och lagfart hade heller inte sökts tidigare. Högsta domstolens slutsats var att det efter den nya jordabalkens ikraftträdande inte längre kunde anses finnas några specialregler beträffande äldre tång. Pastoratets ansökan om inteckning avslogs då det inte fanns någon lagfart för pastoratet. Kammarkollegiet hemställde då hos regeringen att det skulle göras en kompletterande lag-

60 Den kyrkliga egendomens ursprung

stiftning för de äldre fången. Så småningom ledde också kollegiets framställan till lagstiftning.

I 60 § i jordabalkens promulgationslag stadgas sedan den l januari

a 1986 att undantag från det inskrivningsrättsliga kravet på lagfart får göras beträffande vissa fastighetsförvärv som har skett före år 1876. Bestämmelsens införande motiverades i prop 1982/83254 s. 8-9 enligt följande.

Det bör i princip krävas den som åberopar undantagsregeln att han

av kan visa att hans fångeskedja leder tillbaka till ett lagfaret förvärv laga fasta. Denna princip torde dock i praktiken inte kunna upprätthållas så ofta. Undantagsregeln torde nämligen främst bli tillämplig när det är fråga

fast egendom ålder ansetts tillhöra staten eller kyrkliga organ. om som av Beträffande sådan egendom kan det inte krävas att statens eller kyrkans åtkomst styrks. Det ankommer på den påyrkar tillämpning undan-

som av tagsregeln att styrka äganderätten. När det gäller fastigheter som av ålder tillhör ett allmänt är det många gånger av värde att visa hur fastig-

organ heten har redovisats i de gamla jordeböckema. Av betydelse för att styrka att äganderätten till fastighet som av ålder tillhör ett allmänt organ är

en även t.ex. redogörelse för hur egendomen har använts samt en uppgift i

en frågan någon gör anspråk på äganderätten till fastigheten. När

om annan det gäller kyrklig jord torde ifrågavarande redogörelse kunna utarbetas med ledning den förteckning över den kyrkliga jorden som egendoms-

av nämnderna för enligt 2 § förordningen 1971:860 om förvaltningen av kyrklig jord.

Vad gäller vid försäljning kyrklig jord är följande. Det

som numera av

tillräckligt i lagfartssammanhang att egendomsnämnden enligt 4 § i

anses den gällande förordningen 1994:250 om förvaltningen av kyrklig jord

nu

gäller fr.0.m. den l januari 1995 och ersatt tidigare förm.m., som som ordningar förvaltning kyrklig jord, dels förklarar att fastigheten

om av finns upptagen i nämndens förteckning över kyrklig jord, dels visar att fastigheten har disponerats för kyrkliga ändamål sedan tiden före 1876 och slutligen det finns någon gjort anspråk på ägande-

anger om annan som rätten.

Inledningvis i detta avsnitt anfördes att den registrerade äganderätten kanske skulle kunna god mätare egendom med kyrkligt ur-

vara en av

i avsaknad grundlig ursprungsutredning i varje enskilt fall. sprung av en Efter kort genomgång de olika kyrkliga egendomskategoriema och

en av lagfartsplikten för den fasta egendomen måste kollegiet konstatera att de faktiska lagfartsförhållandena är oklara och att det inte heller finns något absolut krav på lagfart för kyrklig fast egendom. Inte heller lagfartsförhållandena kan därför någon större klarhet i fråga om den kyrkliga egen-

ge domens ursprung.

Den kyrkliga egendomens 61 ursprung

3.10.3 1972 års fdrvaltningsreform

En omständighet som i allra högsta grad berör frågan möjligheten om att nu söka den kyrkliga egendomens ursprung är att det sedan införandet av lagen 1970:939 om förvaltning av kyrklig jord fr.o.m. den l januari 1972 helt i enlighet med lagens föreskrifter har pågått förflyttning medel en av mellan de olika egendomskategorierna via försäljningar egendom, plaav cering av försäljningsmedel i olika fonder och inköp fastigheter för av nya fondmedel i avsikt att nå så hög effektivitet och avkastning en som möjligt. Bakgrunden till de förvaltningsmål gäller är att 1960 års som numera ecklesiastika boställsutredning enligt sina direktiv bl.a. fick i uppdrag att söka sätt att främja effektiviteten i kyrkans jord- och skogsbruk och att göra överväganden om hur man skulle uppnå värdesäker placering en av fondmedel. Boställsutredningen lämnade sitt betänkande SOU 1968:12 i februari 1968. I betänkandet föreslogs bl.a. strukturrationalisering det kyrkliga av jordbruket och en rationell planläggning skogsbruket för att uppnå av lönsamhet. Prästlönefonderna borde återplaceras for att tillgodose rationaliseringskraven inom det kyrkliga jord- och skogsbruket. Förvärv tillav skottsjord och uppbyggandet bärkraftiga större brukningsenheter borde av eftersträvas. Också placering i företrädesvis större hyresfastigheter borde kunna komma i fråga. Förvaltningsbestämmelserna för den kyrkliga jorden borde utformas så att de skulle underlätta rörlig markpolitik och en en effektiv samverkan mellan olika fastigheter och ägarkategorier. Utredningens slutsats om placering fondmedel att endast placering i fasav var tighet och i någon mån aktier godtagbara alternativ. Vad gällde aktier var förordade utredningen att en större andel än 25 % medlen i prästlöneav fonderna inte borde placeras så. Prästlönefondsmedel på bank borde vara insatta på spärrat konto och bara få lyftas med förvaltarens medgivande. Aktier och andra värdepapper borde nedsatta i öppet förvar hos bank. vara Betänkandet ledde till propositionen 1970:168. I propositionen föreslogs en helt ny lagstiftning förvaltning kyrklig jord. Förvaltningen om av av den kyrkliga jorden, som enligt 1960 års boställsutredning omfattade ca 400 000 hektar produktiv mark, skulle inriktas på att egendomens avkastningsförrnåga tillgodogjordes på ekonomiskt bästa sätt. Detta innebar bl.a. att det kyrkliga jord- och skogsbruket borde bli föremål för en genomgripande strukturrationalisering och anpassas till de allmänna rationaliseringssträvandena inom jord- och skogsbruk. För att främja effektivare en förvaltning genomfördes förändringar i bl.a. den kyrkliga skogens förvaltning. I 24 § i lagen SFS 1970:939 infördes regeln att tillstånd till försäljning och byte av kyrklig jord kunde lämnas för att tillgodose bostadsbehovet i

62 Den kyrkliga egendomens

ursprung

orten eller bildandet av lämpliga enheter för jordbruk eller skogsbruk eller för att främja annat liknande syfte. Tillstånd fick också lämnas bl.a. när jorden på grund av särskilda omständigheter inte lämpligen borde behållas för sitt ändamål. Tillstånd fick lämnas bara om avhändelsen kunde ske utan olägenhet för det allmänna och mot vederlag som motsvarade fastighetens värde med hänsyn till ortens pris och fastighetens avkastning. I 26 och 27 stadgades att prästlönefondsmedel skulle användas för samma ändamål som den avhända jorden var avsedd för. Konungen kunde meddela bestämmelser om att ersättningsmedel inte behövde fonderas. Konungen skulle meddela bestämmelser om inköp av fast egendom för medel ur prästlönefonderna och om förvaltning och placering av ersättningsmedel för kyrklig jord.

I kungörelsen SFS 1971:860 meddelades därefter vissa regler för hur försäljning och byte av kyrklig jord och förändring av medel i prästlönefond skulle tillåtas av stiftsnämnden, Kammarkollegiet eller rege-

m.m. ringen. Det stadgades bl.a. att fondmedel fick användas för att täcka kostnader för värdebeständiga rationaliseringar på fast egendom och att högst

fjärdedel tillgångarna i fonderna fick placeras i aktier eller förlagsen av

noterade på Stockholms fondbörs. bevis som var

I proposition 1987/88:31 om ny organisation på lokal- och stifts-

en planet i Svenska kyrkan med anledning av förslag från 1982 års

m.m. kyrkokommitté och kyrkoförfattningsutredning gjordes vissa ändringar i den tidigare § 24 försäljning eller byte av kyrklig jord och om reglerna

om rörande prästlönefonderna m.m. Det föreslogs att rent ekonomiska överväganden skulle kunna avgöra jord lämpligen borde behållas för sitt

om ändamål. Vidare uttalades i propositionen s. 220 bl.a.

Om kyrklig jord under längre tidsrymd gett låg avkastning och någon förbättring i detta avseende inte på lång sikt var att vänta kunde det

ens finnas anledning att ge tillstånd till försäljning eller byte av kyrklig jord på grund särskilda omständigheter. En förutsättning för detta var dock att

av väsentligt bättre avkastning skulle kunna uppnås om jordens värde placerades i andra fönnögenhetstillgångar. Tillämpningen borde inte öppna väg för icke värdebeständiga placeringar, utan endast utgöra ett nödvändigt komplement att på bästa sätt trygga en sund och långsiktig placering av kapitalet.

Enligt förordningen l989:88 om förvaltningen av kyrklig jord skulle Kammarkollegiet pröva frågor försäljning och byte kyrklig jord när

om av det fråga förhållandevis stora saluvärden och rättsligt invecklade

var om ärenden. specialbestämmelser för Domkyrkorådet i Lund. I öv-

Det gavs riga fall föreskrevs att egendomsnämdema skulle pröva försäljnings- och bytesfrågor. Det gavs också regler för hur undantag från skyldigheten att fondera medel kunde ske med egendomsnämndemas respektive Kammarkollegiets bemyndigande och regler för hur de olika fondemas tillgångar

Den kyrkliga egendomens 63

ursprung

kunde placeras. För inköp aktier eller förlagsbevis noterade på

av som var Stockholms fondbörs eller andelar i aktiefond enligt aktiefondslagen fick nu högst hälften fondernas tillgångar disponeras.

av

Genom ett beslut den 30 april 1986 fick kyrkofondens styrelse

ett uppdrag regeringen att utreda möjligheterna att öka avkastningen

av av den kyrkliga egendomen m.m. Som ett första led i utredningsarbetet fick Lantmäteriverket i uppdrag att samla in data den kyrkliga egendomen

om och dess avkastning och göra ekonomisk analys avkastningen.

en av Lantmäteriverkets rapport redovisades i november 1988 LMV-RAPPORT 1988:29.

En redogörelse för innehållet i den s.k. LMV-rapporten i bilaga 3

ges till detta betänkande.

På grundval av den av kyrkofondens styrelse verkställda utredningen och remissyttrandena däröver sedermera ett förslag till lagstiftning

avgavs om förvaltningen av Svenska kyrkans finansförmögenhet Ds

m.m. 1992:2

Regler om försäljning och byte av kyrklig jord togs så in i den

nya kyrkolagen SFS 1992 nr 300 och 301. I förordningen om ändring i förordningen 1989:88 om förvaltningen kyrklig jord behölls regeln

av om att högst hälften av fondmedlen får placeras i aktier eller förlagsbevis på Stockholms fondbörs eller i andelar i aktiefond enligt aktiefondslagen.

I den nu gällande kyrkolagen har det tagits in allmänna föreskrifter

om förvaltningen av fonder. Fondernas förvaltare är fortfarande inte bundna av några detaljbestämmelser om fondmedlens placering. I 41 kap. 27 § andra stycket kyrkolagen redogörs i dag för de placeringsmöjligheter som normalt kan komma i fråga nämligen obligationer, bankmedel och andra fordringar samt aktier och andelar i värdepappersfonder. För att förhindra en urhollming av fondmedlens värde stadgas det att en så stor del

av avkastningen som motsvarar värdeminskningen på grund inflationen skall

av läggas till fondens kapital. Det finns dock fortfarande spärregel i den

en nu gällande förordningen 1994:250 förvaltningen kyrklig jord

om av m.m. om att högst hälften av fondmedlen får placeras i aktier eller förlagsbevis vid en svensk börs eller i andelar i värdepappersfond enligt lagen

om värdepappersfonder.

Tidigare påpekade Kammarkollegiet att det sedan införandet lagen

av 1970:939 om förvaltning av kyrklig jord fr.o.m. den 1 januari 1972 har pågått en förflyttning av medel mellan de olika kyrkliga egendomskategoriema via försäljningar av egendom, placering försäljningsmedel i

av olika fonder och inköp av nya fastigheter för fondmedel. Den korta tillbakablicken har visat hur egendomens har fått stå tillbaka till

ursprung förmån för en effektiv och ändamålsenlig förvaltning med målet inställt på högsta möjliga långsiktiga avkastning.

64 Den kyrkliga egendomens ursprung

Kammarkollegiet konstaterar att under det kvartssekel som gått sedan år 1972 har möjligheten att finna den kyrkliga egendomens ursprung på objektnivå allmer minskat.

3.10.4 Nya definitioner av de kyrkliga egendomskategorierna i

kyrkolagen

De olika kyrkliga egendomskategoriema har förändrats genom att det lagstiftningsvägen förts in kriterier för hur de olika kategorierna skall

nya definieras. Som exempel kan nämnas övergångsbestämmelsema till 41 kap kyrkolagen SFS 1993:1323 där det bestämts att vissa löneboställen från och med den l januari 1995 i stället skall tillhöra kategorien församlingskyrkas fastighet. Egendomskategorierna är inte heller fasta eftersom en prästgård upphör att tjänstebostad en präst skall ses som för-

som vara samlingskyrkas fastighet i kyrkolagens mening. Om en tjänstebostad

åter inrättas på fastigheten blir den prästgård igen. senare en

Enligt Kammarkollegiets mening visar de nämnda ändringarna i kyrkolagstiftningen att lagstiftaren har ansett att egendomens praktiska funktion är viktigare än dess ursprung.

3.10.5 Kammarkollegiets överväganden metod att söka den

om

kyrkliga egendomens ursprung

Kammarkollegiet kan konstatera att det sedan länge har varit svårt att finna ursprunget till den kyrkliga egendomen. Lagfartsförhållandena kan inte ge någon egentlig ledning ursprunget eftersom jordeboksmetodema varie-

om rat tiderna och lagfartförhållandena olika orsaker i många fall är

genom av oklara. Inriktningen under de åren har varit att förvalta de kyrkliga

senare egendomama på ett effektivt sätt för att nå bästa möjliga avkastning. Ursprunget har de förvaltningsmålen fått en allt mindre be-

genom nya tydelse och ursprunget har fördunklats ännu än tidigare med in-

mer förandet lagen 1970:939 förvaltning av kyrklig jord och genom

av om dess tillämpning.

Kammarkollegiet skall enligt sina direktiv i möjligaste mån utreda den kyrkliga egendomens Valet metod för att söka ursprunget

ursprung. av

realistiskt och grundas på möjligheten att i verkligheten finna måste vara det sökta ursprunget. En utredning på objektnivå går inte att genomföra. Den enda framkomliga vägen har därför enligt Kammarkollegiets mening varit historiskt uppdatera tillgängliga uppgifter och utifrån allmänna

att överväganden, dra så långtgående slutsatser som möjligt.

4 Den

kyrkliga egendomens omfattning

Enligt utredningsdirektiven skall Kammarkollegiet i möjligaste mån undersöka den kyrkliga egendomens omfattning. Kammarkollegiet har i avsnitt 1.2 redogjort för hur kartläggningsarbetet lagts för att under utred-

upp ningstiden få fram det bästa möjliga och mest aktuella materialet.

I detta kapitel redovisas de olika egendomskategoriemas omfattning enligt nutida register tillsammans med en genomgång av vilka tidigare omfattningsutredningar som gjorts i statens regi och Kammarkollegiets resultat i omfattningsdelen.

4.1¶Den specialreglerade kyrkliga egendomen, fast egendom, förvaltningsfönnögenheten

4.1.1 Kyrkobyggnadernas antal

Riksantikvarieämbetet har under de senaste åren med bidrag från kyrkofonden skapat ett särskilt byggnadsregister över landets kyrkobyggnader. Registret är databaserat och innehåller olika sakuppgifter om landets alla kyrkobyggnader. Avsikten med registret är att det skall fungera ett

som stöd för kulturminnesvården, men registret skall även i viss mån vara användbart för andra syften. Uppgifterna har inhämtats genom enkäter till bl.a. församlingarna. En beskrivning registret finns i bilaga

av

Riksantikvarieämbetets kyrkobyggnadsregister fylls på och kompletteras löpande med uppgifter. Riksantikvarieämbetet har fört in kyrkobyggnaderna under de beteckningar som redovisas i registret.

I sammanställningen ingår inte kyrkobyggnader med beteckningen stiftsgårdskyrka, slotts- och gårdskapell, kyrkolokal inom institution, avlyst/används ej, kyrkoruin, kyrkolokal till frikyrkosamfund och guds-

änstlokal annat samfund.

3~l7-0378

66 Den kyrkliga egendomens omfattning

Tabell 4.1 Svenska kyrkans kyrkor indelade i vissa kategorier

intern

kategorisering av Riksantikvarieämbetet

Riksantikvarieämbetet har för Kammarkollegiets räkning gjort data-

en

köming i kyrkobyggnadsregistret beträffande de olika skyddsformer som

förtecknas i registret. Det är då fråga uppgifter enligt vilket

om som anger stadgande i kulturrninneslagen kyrkobyggnaden skyddas. skydds-

Som en form finns i registret också ej utrett. Under denna beteckning kan ibland falla t.ex. laestadianska kapell. Det finns för kyrkor under beteckningen "ej utrett således visst utrymme för felkällor beträffande de kyrkobyggnader som ingår i tabellen. För distriktskyrkor finns det 489 enheter i hela landet som tillhör skyddsformen "ej utrett", för förrättningskyrkor finns det 91 enheter, för församlingskyrkor 109 enheter, för gravkapell

109 enheter och för säsongskyrkor 67 enheter som tillhör denna skyddsform.

Det finns också ett annat register för kyrkobyggnader i landet.

m.m. Statistiska Centralbyrån SCB gjorde på uppdrag av kyrkoutjämningsutredningen SOU 1995:144 under våren 1995 kartläggning landets

en av kyrkobestånd och begravningsplatser. Kartläggningen gjordes för att få ett godtagbart underlag för kyrkans nya utjärnningssystem. Kartläggningen gällde förhållandena 1995 men registret har justerats med senare förändringar. SCB började sin kartläggning med att ta in beståndsregistret från Riksantikvarieämbetet. Efter viss utsortering skickades enkäter till pastoraten för att bekräfta att uppgifterna var riktiga. Genom enkätsvaren tillkom det 70 kyrkor som Riksantikvarieämbetet inte haft med i sitt beståndsregister. De uppgifter som på detta sätt samlats in av SCB är summariska.

Den kyrkliga egendomens omfattning 67

Det finns uppgifter om kyrkans storlek antal sittplatser nyttjande-

namn, grad och material trä, sten. Det finns ocks uppgifter om begravningsplatser. Dessa uppgifter gäller namn, storleksklass i hektar, om begravningsplatsen är belägen intill kyrkan eller om den är friliggande och om det finns ett krematorium vid begravningsplatsen eller inte. Utläsningar

ur SCB:s register finns hos Kammarkollegiet. Det finns också stordatorfiler hos SCB i Örebro.

Resultatet av enkäten redovisas i tabellen nedan. De kyrkor som tagits upp i tabellen är de som svarar mot kyrkoutjämningsutredningens definition av en kyrkobyggnad. En kyrkobyggnad är enligt kyrkoutjämningsutredningen en byggnad eller ett rum som har invigts och huvudsakligen används för Svenska kyrkans gudstjänster och som det åligger en församling eller samfällighet att underhålla. De uppgifter finns i tabellen

som är en redovisning av utläsningar som gjorts hos Kammarkollegiet. Likartade uppgifter har tidigare redovisats dels av kyrkoutjämningsutredningen och dels i en tabell på s. 379 i kulturarvsutredningen SOU 1996:128.

Tabell 4.2 Statistiska centralbyråns kyrkoregister

Stift Antal kyrkor Antal

begravningsplatser

Skillnaden mellan antalet kyrkobyggnader i SCB:s kyrkoregister och i Riksantikvarieämbetets kyrkobyggnadsregister kan enligt kyrkoutjämningsutredningen förklaras av att ett antal kyrkor inte längre används som kyrkor, att de inte finns kvar i pastoratets ägo eller inte har pastoratet som huvudman. Det senare gäller särskilt stiftelsekyrkor, slotts- och bruks-

68 Den kyrkliga egendomens omfattning

kyrkor. I SCB:s register har även, enligt kyrkoutjämningsutredningen, tillkommit 70 kyrkor inte fanns med i Riksantikvarieämbetets förteck-

som ning.

Kyrkobyggnademas värde är det svårt att uttala sig om. Enligt uppgift från Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund har kyrkomas försäkringsskydd setts över efter branden i Katarina kyrka i Stockholm. Förbundet har skickat ut förfrågningar till landets alla pastorat om intresse för en frivillig anslutning till en centralt upphandlad försäkring av kyrkobyggnadema och av dess fasta och lösa inventarier. Ca 600 av landets drygt l 000 pastorat och samfälligheter har visat intresse för projektet. Rent praktiskt har förfarandet gått till så att de intresserade pastoraten har fått skicka kopior till förbundet av sina befintliga försäkringar och uppgifter om sina kyrkor och övriga fastigheter med ägaransvar. Av det insända materialet skall framgå byggnademas storlek i kvadratmeter och byggnadsmaterial trä eller sten. Det insända materialet finns lagrat i dataregister. Förbundet har sedan gjort en särskilt värdering i försäkringshänseende antingen genom att studera ritningar etc. eller genom att besiktiga byggnaderna på plats. Det är fråga om uppskattning av brandvärden

även av stonn- och vattenskadevärden. Brandvärdet skall avse det men totala försäkringsvärdet om byggnaden helt skulle förstöras. Förbundet samarbetar med ett försäkringsmäklaraktiebolag och det finns i nuläget möjlighet att få fram schabloniserade brandförsäkringsvärden för de av landets kyrkobyggnader som omfattas av den av förbundet upphandlade försäkringen och för deras lösa inventarier. Kammarkollegiet har dock valt att inte göra någon sådan undersökning eftersom den inte skulle ge någon fullständig bild av det samlade försäkringsvärdet.

SCB har i sin ekonomiska redogörelse för kyrkokommuner för år 1995 bl.a. upplyst om att ändrade värderingsprinciper avseende anläggningstillgångarna har påverkat årets balansomslutning. Tidigare låg enligt SCB t.ex. brandförsäkringsvärden till grund för de bokförda värdena på kyrkor i kyrkokommunemas balansräkningar, vilka justerats ned på många håll.

nu Det bokförda värdet år 1995 för "anläggningstillgångar fastigheter" var 12 456 milj. I den posten ingick också församlingshem, övriga fastigheter och lokaler.

Riksantikvarieämbetets kyrkobyggnadsregister innehåller också, enligt den tidigare nämnda bilaga uppgift om de registrerade kyrkobyggnadema är fristående, fristående med kyrkogård, fristående med kyrkotomt eller de ingår i bebyggelsecentrum, församlingshem eller vissa andra

om byggnadstyper. Det finns i befintliga register möjlighet att få fram begravningsplatser med uppgift om de är belägna invid kyrka eller SCB och möjlighet att få fram det finns kyrkogård vid kyrkobyggnaden Riks-

om antikvarieämbetet m.m. Kammarkollegiet anser att det med ledning av dessa register går att få relativt god bild av landets kyrkogårdar och

en

begravningsplatser. Kammarkollegiet har valt att inte göra någon egen särskild sammanställning av registrens uppgifter eftersom registren i sitt nuvarande skick inte utgör jämförbara storheter.

4.1.2 Äldre och kyrkobyggnader

yngre

Som redovisats i kap. 3 har äldre och yngre kyrkor olika juridisk status. Kyrkor som uppförts före år 1817 på landet och före år 1843 i stad är självägande stiftelser. Kyrkor uppförda därefter ägs av sin församling. Med hjälp Riksantikvarieämbetets kyrkobyggnadsregister har under-

av sökningar gjorts för att fâ reda på de olika kyrkobyggnademas ålder. Kyrkobyggnadernas ålder finns i registret under ett avsnitt som redogör för byggnademas historiska uppgifter. Där finns uppgifter om uppförandeår för kyrkan, om arkitekt, byggmästare och invigningsdatum. Uppförandekolumnen i registret innefattar parametrarna hela kyrkan, långhus, kor, absid, sakristia, vapenhus, sidoskepp, korsannar, sidokapell, gravkor, torn och tornöverbyggnad.

Kyrkobyggnadsregistret är ännu inte färdigställt i den historiska delen. Det pågår ett kontinuerligt arbete med att föra in uppgifter i registret. Enligt Riksantikvarieämbetet bör registret vara något så när komplett årsskiftet 1996/1997.

Uppgifterna i tabellen avser Riksantikvarieämbetets i september 1996 förtecknade uppgifter i den historiska delen registret. De byggnadsbe-

av teckningar som undersökts är samma som i tabell 4.1, nämligen distriktskyrkor, förrättningskyrkor, församlingskyrkor, gravkapell och säsongskyrkor enligt Riksantikvarieämbetets egen kategorisering.

Tabellen omfattar drygt hälften av det totala kyrkobyggnadsbeståndet. Av detta bestånd har cirka hälften i någon del uppförts före 1816 eller år 1816 i socken på landsbygden och före 1843 i stad. Enligt Riksantikvarieämbetet går det inte att dra någon säker slutsats om hur de uppgifter som inte var införda i september 1996, men som senare skall föras in i den historiska delen, fortsättningsvis kommer att vara åldersdaterade. Olika projekt som bedrivits av Riksantikvarieämbetet har mer slumpmässigt bestämt den ordning i vilken uppgifterna hittills förts in.

70 Den kyrkliga egendomens omfattning

Tabell 4.3 Äldre och kyrkobyggnader yngre Stift Före 1816 och 1816 1817-1842 1843 efter och 1843 Summa socken stad socken stad socken stad

en historikdelen som den såg ut i registret i september 1996. I dessa tabeller

det närmare vilken parameter t.ex. hela kyrkan, långhus eller anges vapenhus i varje historilcregistrerad kyrkobyggnad som är äldst och till vilket årtal denna äldsta del kan dateras. Dessa tabeller finns tillgängliga hos Kammarkollegiet men redovisas inte i betänkandet.

1958 års kyrka-statutredning redovisade en uppgift från SCB:s serie kommunernas finanser år 1964 vari brandförsälcringsvärdet på kyrkorna upptogs till l 937 milj. kr. 925 milj. kr avsåg "kyrkoegendom" och 1 012 milj. kr församlingsegendom. Som kyrkoegendom räknade SCB vissa äldre kyrkor, som rent ekonomiskt var fristående och jämförliga med t.ex. stiftelser, och församlingsegendom senare kyrkobyggen, som finan-

som sierats med skattemedel eller genom lån som församlingarna tagit. SOU 1967:46 98. Redan 1958 års utredning försökte med andra ord att reda

s. ut omfattningen av äldre stiftelselilcnande kyrkobygggnader och församlingsägda kyrkobyggnader.

Kammarkollegiet har ansett det vara av intresse att i omfattningsutredningen försöka få svar på hur många av landets kyrkobyggnader som är stiftelselilmande äldre kyrkor och hur många som ägs av forsamlingama. En sådan utredning har betydelse för frågan om hur den kyrkliga egendomen i framtiden skall stå till kyrkans förfogande. Några säkra slutsatser

andelen äldre resp. yngre kyrkor kan emellertid inte dras på grundval om av det tillgängliga materialet.

Den kyrkliga egendomens omfattning 71

4.1.3 Domkyrkor

Det finns tretton domkyrkor i landet, en för varje stift. I avsnitt 3.2.2 har redogjorts för vem som förvaltar de olika domkyrkoma. Det finns ytterligare två kyrkor som tidigare varit domkyrkor nämligen i Mariestad och Kalmar. Mariestad var eget stift till 1647. Kalmar stift uppgick i Växjö stift 1915.

4.2¶Den specialreglerade kyrkliga egendomen, fast

egendom, finansförmögenheten

Kammarkollegiet har valt att undersöka omfattningen av de egendomskategorier som betecknas som kyrklig jord i 41 kap. l § kyrkolagen genom en enkät till egendomsnänmdema. Informationen har därigenom hämtats

från det mest aktuella omfattningsregistret om kyrklig jord som finns i

nuläget, nämligen det s.k. STIFAST-registret.

4.2.1 STIFAST-registret och Kammarkollegiets

enkätundersökning

STIFAST är ett fastighetsregister som för närvarande finns tillgängligt på lO 13 egendomsnämnder. Det är ett PC-system i DOS-miljö som till-

av kommit på initiativ av Växjö och Skara stift. Planer finns på övergång till Windows. Det består av databaser med ett antal olika register. Systemet drivs ekonomisk förening med systemadministration, avgif-

som en ter, användarrnöten etc. Tre stift står för närvarande utanför. Dessa är Västerås, Strängnäs och Lund.

Västerås stift har ett annat registersystem utvecklat av Interforest AB. Strängnäs och Lunds stift har sina egna system för fastighetsregistrering. STIFAST-programmet är sökbart på menyförteclcningar med olika frågeställningar. Standardlistan som tas ut anger fastighetemas beteckning, pastorat, län, kommun, församling och typ av jord. Det finns ett separat register med taxeringsvärden som går att specialprogrammera för att få ut egendeñnierade listor med sådana värden. Det går att söka efter antal fastigheter inom olika egendomsslag, sammanlagd areal för varje egendomsslag och i förekommande fall- taxeringsvärden. I det register som finns upplagt i Luleå stift finns dessutom ett unikt byggnadsregister med möjlighet att söka stiftets samtliga kyrkobyggnader, uthus, kapell m.m. Där finns det uppgifter byggnademas väggmaterial, larm, släcknings-

om utrustning och byggnadsår. Det finns också uppgifter om törsäkringsvärde

72 Den kyrkliga egendomens omfattning

i fullvärde för byggnaderna och inventariema med uppgift försäk-

om ringsbolag.

Kammarkollegiet skickade den 27 juni 1996 ut en enkätundersökning, dels till de tio stift som har sin fastighetsredovisning i STIFAST, och dels till de tre stift som for närvarande har andra fastighetsregistersystem. Kollegiet önskade bl.a. svar enligt en särskild frågelista de egendoms-

om slag som definieras som kyrklig jord i 41 kap. l § kyrkolagen: prästlöne-

fastigheter, prästgårdar, församlingskyrkas fastigheter, kyrkofondsfastig-

heter, domkyrkas fastigheter och biskopsgârdar.

Kammarkollegiet begärde för de efterfrågade kategorierna generellt uppgifter om antal fastigheter inom Varje egendomsslag samt, omsådan uppgift fanns, typ av fastighet inom varje egendomsslag t.ex. tre stycken prästgårdar, varav en komminister och två kyrkoherdebostad/bostäder. Kammarkollegiet önskade även uppgift om 0 sammanlagd areal för fastigheterna inom varje egendomsslag för sig

samt, om sådan uppgift fanns, arealen uppdelad i produktiv skogsmark, inägomark, tomt, övrig landareal

0 sammanlagt taxeringsvärde den 31 december 1995 för fastigheterna

inom varje egendomsslag för sig med underrubrik; varav produktiv skogsmark, inägomark, tomt, övrig landareal

0 försäkringsvärde i fullvärde för varje egendomsslag fast egendom

samt för inventarier fasta och lösa om sådana uppgifter fanns

4.2.2 Prästlönefastigheter

De svar som Kammarkollegiet fick på sin enkät beträffande prästlönefastighetemas antal och arealer redovisas i följande tabell.

När Kammarkollegiet granskade de inkomna svaren framkom att det i fastigheter som redovisats som prästlönefastigheter kan ingå vissa avstyckade prästgårdar. Arealkolumnen kan innefatta större tal än vad är

som helt korrekt eftersom avstyckade prästgårdsarealer kan ingå i redovisningen.

Tabell 4.4 Prästlönefastigheter, antal, arealer, slag av jord

Taxeringsvärdena för prästlönefastighetema den 31 december 1995

redovisas i tabell 4.5.

Den tabellen utvisar att prästlönefastighetema är en värdefull del av den kyrkliga jorden. Mycket grovt kan marknadsvärdet av prästlönefastigheterna beräknas att multiplicera taxeringsvärdet med faktorn 1,33.

genom Det samlade marknadsvärdet prästlönefastighetema per den 31 decem-

av ber 1995 utgör vid sådan beräkning drygt 6,3 miljarder kr.

en

Kammarkollegiet efterfrågade i sin enkät till egendomsnämndema också försäkringsvärdena för fast egendom och för fasta och lösa inventarier. De som erhölls i denna del var följande.

svar

Uppsala stift svarade att försäkringsvärden inte var beräknade vare sig 0

för fast eller lös egendom.

Linköpings stift svarade att det sammanlagda beräknade marknads- 0

värdet var 840,9 milj. kr, varav 64,8 milj. avsåg byggnad, 760,6 milj.

avsåg skog och 15,5 milj. avsåg jord. 0 Skara stift svarade att det inte fanns något försäkringsvärde fullvärde.

Den totala försäkringspremien för perioden fr.0.m. januari 1995 t.o.m.

mars 1996 var 767 392 kr.

Strängnäs stift svarade att några meningsfyllda värden inte kunde redo- 0

visas då det som fanns var en fullvärdesförsäkring i kombination med

första-riskförsälcring som bortforslingskostnad brand.

en

Växjö stift svarade att det inte fanns någon uppgift om försäkrings- 0

värden i registret.

ingår i byggnad t totalsumman utgör 34 500 småhus, hyreshus och tomter av m inklusive byggnader

Den kyrkliga egendomens omfattning 75

0 Lunds stift svarade att prästlönefastighetema rent allmänt försäk-

var

rade för fullvärde. 0 Göteborgs stift svarade att 80 byggnader gårdar fullvärdesför-

var

säkrade. Ett trettiotal ekonomibyggnader första-riskförsälcrade till

var

relativt låga belopp. Skogen var brandförsäkrad. 0 Karlstads stift svarade att byggnaderna var fullvärdesförsälcrade och att

skogen endast var brandförsäkrad. 0 Härnösands stift svarade att alla skogar i princip var försäkrade mot

brand med full ersättning. Byggnaderna var fullvärdesförsäkrade eller

hade en första-riskförsälcring. Inventariema delvis stöldförsäkrade.

var 0 Luleå stift lämnade exempel som visade att byggnaderna antingen

var

försäkrade for fullvärde eller med första-riskforsäloing. 0 Visby stift svarade att försäkringar var tecknade för samtliga byggnader

på prästlönefastigheterna. De flesta byggnaderna var fullvärdesför-

säkrade. Skogen var försäkrad separat. 0 Stockholms stift svarade att det fanns lantbruksforsälcringar för samt-

liga fastigheter. Försäkringen var utformad så att t.ex. arrendators-

bostad och vissa mindre byggnader hade ett bestämt försäkringsvärde, i

övrigt saknades försäkringsvärden på i fastigheterna ingående bygg-

nader. Fasta inventarier ingick i fullvärdesförsälcringen. Lösa inventa-

rier försäkrades av egendomsnämnden.

Enkätsvaren i försäkringsvärdesdelen har i de flesta fall lämnats mer generellt. Svaren kan därför, utom när det särskilt anges att det är fråga om prästlönefastigheter, ses som mer generellt angivna för alla egendomskategoriemas försäkringsvärden. Någon säker slutsats om prästlönefastigheternas försäkringsvärden, eller om de övriga egendomskategoriema

som definieras som kyrklig jord i 41 kap. 1 § kyrkolagen kan inte göras med ledning de lämnade uppgifterna.

av

4.2.3¶Prästgårdar

De svar som Kammarkollegiet fick på sin enkät beträffande prästgårdama, deras antal och arealer redovisas i nästa tabell.

76 Den kyrkliga egendomens omfattning

Tabell 6 Prästgårdar

Stift Prästgårdar Antal Slag Areal ha Tomt, Övrig Försäkring inäga areal

10 35 X beräknad Uppsala l Linköping 88 ingen uppgifi Skara 108 km 23, 17 ha km, kh 22 10,8 ha kh Strängnäs 74 km 27, kh 46 40 X domprost 1 Västerås 87 km 36, kh 51 ingen uppgift Växjö 160 km 59, kh 91 200 X bedömda markvakant 10 nadsvärden ca 70 milj. Lund 128 km 38, kh 90 ingen uppgift Göteborg 147 * 33,9 x Karlstad 89 km 34, kh 55 ingen uppgift Härnösand 110 n al Luleå 84 km 33, kh 51 Visby 35 km ingen uppgift

13,bkh2

fänste ostaJ Stockholm 35 * 10,2 8,93

l9,13******

Totalt 1 255

I STIFAST finns bara 45 prästgårdar införda. De är sådana prästgårdar som är avstyckade fastigheter. Det totala antalet prästgårdar är 110. De resterande 110 45 egna prästgårdama är redovisade i tabellen för prästlönefastigheter. " Avser avstyckade prästgårdar. m Det finns 88 prästgårdar är tjänstebostäder. Egendomsnämnderna överlät den 1 som juli 1994 samtliga prästgårdar till pastoraten för 1 kI/st. Det finns endast fem prästgårdar det ännu inte tecknats överlåtelsehandling på. som m antal prästgårdar ligger fortfarande kvar inom prästlönefastighet och ingår i den Ett arealredovisningen. Av de 108 fastigheterna är 45 avstyckade som prästgårdar. Antalet komminister km respektive kyrkoherdebostäder kh redovisas i tabellen. - " " Det finns 147 tjänstebostäder. Dessa är belägna på prästlönefastigheter om de inte är fastigheter. 68 prästgårdar är egna fastigheter. egna " " 110 fortfarande registrerade som prästgård, 104 ibruk. "° m Vissa arealer redovisade under kategorien prästlönefastigheter. synes vara m " " Av dessa 35 är 10 prästlönefastigheter där det finns prästgård tjänstebostad som inte är avstyckad. """" arealen inte inräknad den areal 3-4 hektar gäller för de avstyckade I är om som prästgårdama. Den arealen finns under prästlönefastigheter.

Den kyrkliga egendomens omfattning 77

Kammarkollegiet har utöver detta inhämtat uppgifter om tjänstebostäder för präster, fördelade efter stift och län inom varje stift. Efter länsbokstav anges inom parentes antalet kyrkoherde- respektive komministerbostäder. Resultatet sammanställningen om prästemas tjänstebostäder redoav visas i nästa tabell.

Tabell 7 Uänstebostäder enligt Kammarkollegiets kompletterande undersökning

Stift Län Kyrkoherde Komminister Summa Uppsala AB 10/5 70 39 109 C 29/15 U 3/2 X 28/17 Linköping E 33/21 56 33 89 F 9/4 H 14/8 Skara F 2/ 1 60 48 108 P 10/ 13 R 47/34 T 1/- Strängnäs AB 9/ 1 47 27 74 D 24/15 T 14/11 Västerås T 8/1 U 52 33 85 15/12 W 29/20 Växjö F 36/18 99 60 159 G 33/21 H 28/20 N 2/ 1 Lund K 19/6 86 37 123 L 38/18 M 29/ 13 Göteborg N 35/14 90 52 142 O 30/19 P 25/19

varav en domprostbostad " 36 stycken hyresrätter

varav

SCB har i den ekonomiska statistiken för kyrkokommuner år 1995 redogjort för bl.a. prästgårdstillgångama. I sammanställning förvalt-

en om ningsuppdrag utanför kyrkokommunens balansräkning har prästgårdama redovisats som anläggningstillgångar med ett bokfört värde år 1995

om 269 milj.

Enligt de uppgifter som SCB har samlat in går det att få viss ledning i fråga om värdet på prästgårdama. Landets prästgårdsbestånd är

stort. Skulle man ta det bokförda värdet i 1995 års kyrkokommunala redovisning som Värdemätare motsvarar det ett genomsnittligt värde för varje prästgård om drygt 200 000 kr.

4.2.4 Församlingskyrkas fastigheter

De svar som Kammarkollegiet fick på sin enkät beträffande församlingskyrkas fastighet, deras antal och arealer redovisas i följande tabell.

Tabell 4.8 F örsamlingskyrkas fastighet antal, arealer, slag jord

av

Stift Församlingskyrkas fastighet

Antal Areal ha Prod. Impedi- Tomt, Övr.

Luleå

- Visby l 20 20 Stockholm 4 13 12 1

Totalt 877 12 135 7 325 533 3 850 480

Det skall noteras att Skara stift påpekat att uppgifterna försam-

om lingskyrkas fastighet fortfarande är något osäkra då fullständig utredning ännu skett beträffande vissa fastigheter. Skara stift har också upplyst

om att det bara finns totalarealer registrerade. Växjö stift har uttalat att det saknas goda uppgifter för församlingskyrkas fastighet. Antal fastigheter och hektar är uppskattade värden. Det har fattats beslut att projekt-

om

anställa lantmätare för att ordentligt utreda förekomsten av försam-

en lingskyrkas fastigheter för Växjö stift, men ännu föreligger inga resultat.

Taxeringsvärdena för församlingskyrkas fastighet den 31 december

1995 redovisas i nästa tabell.

Tabell 4.9 F örsamlingskyrkas fastighet, taxeringsvärden

Stift Församlingskyrkas fastighet Taxeringsvärden den 31 december 1995

-

Sza tkr Byggna Prod. Impe- Tomt, Övr. Försäk-

d skog diment inäga Land- rings-

areal värde

Uppsala l 462 328 821 313

Luleå

- Visby 102 102 Stockholm ingen uppg Summa 111 186 2 945 46 155 817 6 847 830

Skara stift, Västerås stift och Stockholms stift har inte redovisat några

uppgifter församlingskyrkas fastighets taxeringsvärden. Skara stift har

om förklarat att fullständig utredning ännu skett för församlingskyrkas fastighet och att taxeringsvärden ännu inte hunnit bli införda i fastighetsregistret.

SCB har i den ekonomiska statistiken för kyrkokommuner år 1995 i en tabell förvaltningsuppdrag utanför kyrkokommunemas balansräkning

om

redovisat ett bokfört värde av anläggningstillgångama församlingskyrkas

fastighet skog och övriga fastigheter om 226 milj.

SCB:s värde är mycket högre än det värde som STlFAST-enkäten påvisat. Marknadsvärdet för de församlingskyrkas fastigheter som redovisats i enkäten kan grovt uppskattas till 150 milj. kr.

Diskrepansen är stor mellan de olika värdena. Av på enkäten

svaren framgår emellertid att omfattningen församlingskyrkas fastigheter hål-

av ler på närmare utredas lokalt inom flera stifien. Kammarkollegiets

att av

Den kyrkliga egendomens omfattning

förhoppning är därför att ett rättvisande värde så småningom kommer mer att kunna ges även för församlingskyrkas fastigheter.

4.2.5 Kyrkofondsfastigheter

De svar som Kammarkollegiet fick på sin enkät beträffande kyrkofondsfastigheter, dess antal och arealer redovisas nedan.

Tabell 4.10 Kyrkofondsfastigheter antal, areal och jord typ av

Stift Kyrkofondsfastigheter Antal Areal ha Prod. Impe- Tomt, Övr. sza skog diment inäga landareal

Uppsala 3 2 554 l 909 352 259 34 Linköping - Skara 23 1 992 Strängnäs 4 49 8 ingen sepa- 39 2 . rat uppgift Västerås 5 852 759 26 67 Växjö l 1 Lund - Göteborg 3 32 3 l l Karlstad 18 3 869 3 555 296 18 Härnösand Luleå - Visby - Stockholm 1 0 0

Totalt 58 9 350 6 231 648 373 104

Antalet kyrkofondsfastigheter är få och dess sammanlagda redovisade areal är låg. Kammarkollegiet noterar i detta sammanhang avveckatt en ling av kyrkofondsfastighetema håller på att genomföras enligt ett principbeslut som kyrkofondens styrelse fattade under år 1995. Skälet till detta är att styrelsen ansett att fastigheterna inte passar in som placering i en fond av kyrkofondens slag. Den bör ha hög likviditet för att kunna möta en svängningar i den kyrkliga ekonomin. Efter en värdering samtliga av fastigheter inleddes avvecklingsarbetet i samarbete med egendomsnämndema som enligt kyrkolagen också skall besluta om försäljningama. Hittills har kyrkofondsfastighetema i huvudsak köpts egendomsnämndema av för prästlönefondernas medel. Enligt uppgifter som inhämtats från kyrkofondens kansli under hösten 1996 kommer kyrkofondsfastighetema efter den 17 mars 1997, då vissa

Den kyrkliga egendomens omfattning 81

utgöras endast ett fåtal fastigheter. De försäljningar skall göras, att av då kommer att finnas kvar är dels Stallet i

kyrkofondsfastigheter som

beläget på ärkebiskopsgårdstomten. Kvar inom

Uppsala stift som är

på biskopsgården Östrabo i

kategorien kommer också flygelbyggnaderna kommer några små jordbrukstomter inom Växjö stift att vara. Dessutom

och Göteborgs stift att tillhöra kyrkofondsfastighetskategorien.

Strängnäs kommer att försälj innan år 2000. Sistnämnda fastigheter as den 31 december 1995

Taxeringsvärdena for kyrkofondsfastighetema

Kammarkollegiets enkät redovisas i nästa tabell. enligt

Tabell 4.11 Kyrkofondsfastigheter, taxeringsvärden

Kyrkofondsfastigheter Taxeringsvärden den 31 december 1995 Stift - Byggnad Prod. Impe- Tomt, Försäk- S:a tkr

Stockholm ingen

PPS

176 9 456 81 983 69 16 468 Totalt 108

stift redan vid årsskiftet 1995/96 inte längre

Tabellen utvisar att flera

Taxeringsvärdet för de kyrkofonds-

ägde några kyrkofondsfastigheter.

i enkätsvaren är förhållandevis lågt. fastigheter redovisas

som

marknadsvärde den 31 december 1995 kan

Kyrkofondsfastighetemas

uppskattas till drygt 140 milj. kr. grovt

82 Den kyrkliga egendomens

omfattning

4.2.6¶Domkyrkas fastigheter

De svar som Kammarkollegiet fick på sin enkät beträffande

domkyrkas

fastighet, dess antal och arealer redovisas nedan. I tabellen

har bara de stift som lämnat uppgift förekomsten domkyrkas fastighet

om av tagits med.

Tabell 4.12 Domkyrkas fastighet antal, areal, jord

typ av

Stift Domkyrkas fastighet

Uppsala stift har i sitt enkätsvar uppgett att deras domkyrkas fastigheter

är ecklesiastika och inte åsatta taxeringsvärden.

Strängnäs stift har uppgett att taxeringsvärdet för deras domkyrkas fastigheter är 821 000 kr 415 000 Västerås stift varav avser tomt. har uppgett taxeringsvärdet 5 453 000 kr för domkyrkas fastigheter produkvarav tiv skog 5 354 000 kr, jordbruk 97 000 kr och 2 000 kr övrigt. Växjö stift

har uppgett taxeringsvärdet och marknadsvärdet noll för

sin domkyrkas

fastighet. Domkyrkorädet i Lund har uppgett att taxeringsvärdet för domkyrkas fastigheter vid årsskiftet 1995/96 var 110 408 000 kr.

4.2.7¶Biskopsgårdar

Kollegiet gjorde särskild enkät biskopsgårdamas en om förhållanden till biskopsgårdamas förvaltare. De frågor ställdes i den särskilda enkäten som om biskopsgårdama och de lämnades till svar som utredningen redovisas nedan.

De uppgifter som efterfrågades i enkäten fastighetens var namn beteckning och taxeringsvärde den 31 december 1995 för byggnad resp. mark. Vidare efterfrågades byggnadens och markens även areal. Försäkringvärde i fullvärde för byggnaden och dess inventarier önskades om det fanns en sådan försäkring. Enkäten följande gav svar:

Den kyrkliga egendomens omfattning 83

fastighetens beteckning Fjärdingen 21:1 i Uppsala

0¶I Uppsala stift är

åsatt taxeringsvärde. Markens areal är

kommun. Biskopsgården är

Beträffande byggnadens areal har ingen uppgift 3 816 kvadratmeter.

Försäkringsvärdet i fullvärde för byggnaden är 19,9 milj. kr lämnats.

inventariernas försäkringsvärde är satt till 6 milj. kr. och

fastighetens beteckning Aposteln nr 2 Linköping. I Linköpings stift är 0 något taxeringsvärde. Markens areal är 7 485

Biskopsgården är åsatt

areal ungefär 600 kvadratmeter. Försäkkvadratmeter och byggnadens

kr för byggnaden. Inventarierna är försäkrade ringsvärdet är 3 033 600

för 500 000 kr.

fastighetens beteckning Stenbocken Biskopsgården är I Skara stift är 0 taxeringsvärde. Beträffande arealer har uppgift lämnats åsatt något

600 kvadratmeter. Byggnaden är fullatt byggnaden omfattar ca om

Inventarierna är försäkrade för 624 000 kr. värdesförsäkrad.

fastighetens beteckning Bisben Biskopsgården är 0 I Strängnäs stift är

Markens areal är 5 432 kvadratmeter och

åsatt något taxeringsvärde.

604 kvadratmeter. Byggnaden är fullvärdesför-

byggnadens areal är

deponerad konst är försäkrade för säkrad. Inventarierna inklusive

3 milj. kr.

fastighetens beteckning Hagbard Biskopsgården I Västerås stift är nr 0 Uppgift arealer har inte lämnats.

är åsatt något taxeringsvärde. om

fullvärdesförsäkrade. Maskiner och inventarier är för-

Byggnaderna är

säkrade för 2 668 000 kr.

beteckning Östrabo Biskopsgården är I Växjö stift är fastighetens nr 0 taxeringsvärde. Markens areal är 17 791 kvadratmeter åsatt något

908 kvadratmeter. Byggnaden är fullvärdes-

och byggnadens areal är

försäkrade för ett uppskattat värde av 4 milj. försäkrad. Inventarierna är

kr. I försäkringsvärdet ingår även depositioner.

beteckning Svartbröder 3 i Lund. I Lunds stift är fastighetens nr 0

något taxeringsvärde. Uppgift har lämnats om Biskopsgården är åsatt kvadratmeter. Byggnadens försälciingsvärde är

att bostadsytan är 490

Inventarierna är försäkrade för 500 000 kr. 11 540 000 kr.

beteckning Bö 10. Biskopsgården har I Göteborgs stift är fastighetens 0 inte är slutligt fastställt för år 1995.

ett taxeringsvärde som ännu

och byggnadens areal är 178 kvad- Markens areal är 905 kvadratmeter

fullvärdesförsäkrad. Inventarierna är försäkraratmeter. Byggnaden är

de till värde motsvarande l 249 000 kr. ett

fastighetens beteckning Udden nr Biskopsgårdens I Karlstads stift är 0 Taxeringsvärdet innefattar något mark-

taxeringsvärde är 869 000 kr.

84 Den kyrkliga egendomens

omfattning

värde. Uppgift arealer har inte redovisats. om Försälcringsvärdet för byggnaden och inventariema är 15,5 milj. kr.

I Härnösands stift är fastighetens beteckning

Teologen 6 i Härnösand. Biskopsgårdens taxeringsvärde är 513 000 kr byggnadsvärde varav 377 000 kr. Markens areal är 2 900 kvadratmeter. Byggnadens areal är

okänd. Försäkringsvärdet för byggnaden 11 625

är 000 kr. Inventariemas försäkringsvärden är 1 269 000 kr för maskiner och 900 000 kr för lös egendom.

I Luleå stift är fastighetens beteckning Järpen nr Biskopsgårdens

åsatta taxeringsvärde har överklagats och därför är ännu slutligen fastställt. Däri ingår stiftskansli och gamla

biskopsgården om 1 600

kvadratmeter. Det finns paketförsälcring for hela huset en och dess inventarier. Det finns särskild upplysningsbroschyr en om Stiftets hus i Luleå 100 åring i nygammal skepnad utgivits - som av Luleå stift.

I Visby stift är fastighetens beteckning Priom

nr 2 i Visby. Biskopsgårdens taxeringsvärde är 1 159 000 kr för byggnad och 330 000 kr för mark. Markens areal är 4 814 kvadratmeter och

byggnadens areal 645

kvadratmeter. Försäkringsvärde fullvärde avser för samtliga byggnader

på biskopsgården. Försäkringsvärdet förut 11 milj.

var kr. Inventariema är försäkrade för 500 000 kr.

I Stockholms stift är fastighetens beteckning Havssvalget nr 13. Biskopsgårdens taxeringsvärde är 1725 000 kr för byggnad och 1 102 000 kr för mark. Som areal har angivits 288 kvadratmeter vilket torde avse bostadsytan. Byggnaden är fullvärdesförsäkrad. Inventarierna är försäkrade via kyrkofonden.

4.2.8 Sammanställning den kyrkliga jorden av

Tabell 4.13 Den kyrkliga jorden redovisade totalarealer och samlade taxeringsvärden

Egendomsslag Areal ha Taxeringsvärde tkr Marknadsvärde

Prästlönefastigheter 537 189 4 782 858 6 361 201 Församlingskyrkas 12 135 111 186 147 877 fastigheter

6 808 139 ° taxeringsvärdet x 1,33

Den kyrkliga egendomens omfattning 85

lös

4.3 Den specialreglerade kyrkliga egendomen,

egendom, fmansförmögenheten

egendomen omfattades Det finns, förutom den fasta specialreglerade som

STIFAST-enkät, också specialreglerad lös egen- Kammarkollegiets av återfinns för närvarande bestämmelser som reglerar en dom. I kyrkolagen

egendomens förvaltare att fondera ersättning skyldighet för den kyrkliga

i prästlönefonder, församlingskyrkas fastighetsfond,

för kyrklig jord

kyrkofonden. Fondernas avkastning skall

domkyrkas fastighetsfond och i

ändamål jorden gång varit avsedd enligt lagen användas för samma som en

del kyrkans ñnansförmögenhet. Kyrkans strävan är

för. Fonderna är en av

de fonderade medlen. Prästlönefonderfå bästa möjliga avkastning på att

fastighetsfonder och domkyrkas fastighetsfonder församlingskyrkas

na, årlig avsättning till kapitalet med ett skall värdebeständigas genom en

värdeminskningen på grund inflationen. De bebelopp svarar mot av som närvarande gäller har Kammarkollegiet stämmelser i kyrkolagen som för

redovisat i avsnitt 3.10.3. närmare

4.3.1 Prästlönefonder

fonderas och kommer från en prästlönefastighet Medel skall som som

prästlönefonder skall sedan den 1

benämnes prästlönefond. Pastoratens

stifts egendomsnämnd och tillsamjanuari 1995 förvaltas respektive av förutvarande prästgård före den utgöra stiftets prästlönefond. Har en mans löneboställe enligt tidigare regler skall ersättningsl januari 1989 blivit

förutvarande prästgården prästlönefond i

medel härrör från den vara som numera har förstiftet. Eftersom det således är egendomsnämdema som

för prästlönefonderna har Kammar-

valtar- och redovisningsansvaret

omfattningsdelen förlita sig på de tretton egendomskollegiet valt att i

den 31 december 1995. nämndemas årsredovisning av prästlönefonderna

vid egendomsnämnden i Uppsala stift har Enhetschefen Bengt Kämpfe

sammanställning resultaten av landets egendomsnämnders gjort en av

tidigare har publicerats i nr 21/96 bokslut den 31 december 1995 som per fondförvaltningen redovisades däri Kyrkans tidning. Resultaten av som av före värdesäkring fondmedlen. resultaten efter avskrivning men av avser korrigeringar Kämpfes sammanställning ut Efter vissa senare gjorda ser

följer. som

86 Den kyrkliga egendomens

omfattning

I tabellredovisningen nedan ingår också

en sammanställning som

Kämpfe gjort av prästlönefondemas marknadsvärden

per den 31 december 1995. Sammanställningen marknadsvärdena

av grundar sig på enkät

en som Kämpfe företog under våren 1996.

Tabell 14 Prästlönefonder

Stift Marknadsvärde

Resultat

tusen kr milj. kr

80,5

Bengt Kämpfe ställde i sin enkät till egendomsnämndema

också frågan om hur prästlönefondsmedlen placerade. Uppgift skulle lämnas

var om procenttalet bankmedel i fonden/fondema procenttalet aktier i fonden/fondema procenttalet obligationer i fonden/fondema procenttalet annan placering än de nämnda i fonden/fondema.

ovan Resultatet enkäten i placeringsdelen redovisas

av i följande tabell.

Den kyrkliga egendomens omfattning 87

Tabell 4.15 Prästlönefonder

Procent Procent Procent Procent annan Stift

bankmedel aktier obligationer placering

för kyrkokommunerna år 1995

SCB har i sin ekonomiska redogörelse enkätundersökning gjordes under också redovisat resultatet av en som b1.a. egendomsnämndemas förvaltning av prästlönevåren 1996 avseende s. 38 görs följ ande fondema. I balansräkning för egendomsnärrmdema en marknadsvärden på värdepapper. redovisning av

Marknadsvärden på värdepapper

Miljoner kr

Omsättningstillgångar

40 Aktier och andelar 56

Obligationer

Anläggningstillgångar

609 Aktier och andelar andra värdepapper 406 Obligationer och 1 111 Summa

bankmedel och andra placeringar än aktier, Det är att märka att de värdepapper ingår i fonderna inte andelar, obligationer och andra som

redovisats särskilt i SCB:s statistik. samlade präst- Enligt SCB:s redovisning gav egendomsnänmdemas resultat efter avdrag for administrativa lönefondsförvaltning för år 1995 ett

kostnader uppgående till 80 milj. kr.

88 Den kyrkliga egendomens omfattning

4.3.2 Församlingskyrkas fastighetsfonder

Ersättning för kyrklig jord skall fonderas och medlens

avkastning skall

användas för samma ändamål jorden avsedd för. Fondering som var görs i

fastighetsfond för församlingskyrkan medlen kommer från försam-

om

lingskyrkas fastighet eller sådan prästgård församlingskyrkas

som ses som fastighet. Fondens avkastning skall tjäna ändamål den kyrksamma som liga jorden gjort nämligen församlingskyrkans behov. Församlingskyrkas

fastighetsfond förvaltas det pastorat församlingskyrkan tillhör.

av som Medel ur församlingskyrkas fastighetsfond får bl.a. användas för väsentlig ombyggnad av kyrkan eller för annat arbete på kyrkan inte som är att hänföra till vanligt underhåll, för amortering lån kyrkofonden och för av ur inköp av aktier eller förlagsbevis är inregistrerade vid svensk börs som en eller andelar i värdepappersfond enligt lagen värdepappersfonder med om viss del av fondens tillgångar. I STIFAST-enkäten gjordes också särskild förfrågan församen om lingskyrkas fastighetsfond. Kammarkollegiet noterade i enkäten kolleatt giet var väl medvetet om att församlingskyrkas fastighetsfond enligt nuvarande 41 kap. 25 § kyrkolagen förvaltas Enligt kolleav pastoraten. giets tidigare föreskifter skulle egendomsnämndema, åtminstone för dåvarande löneboställen, prästlönefondsfastigheter och prästlönefonder, föra förteckningar bl.a. köp och försäljningar fastigheter och om av andelar samt redogöra för varifrån medlen hämtats. Även enligt den vid tillfället gällande förordningen förvaltning kyrklig jord skulle om av m.m. egendomsnämndema föra förteckning över förvaltade tillgångar och kyrklig jord i Stiftet. Kammarkollegiet önskade uppgift om

0 marknadsvärde/börsvärde församlingskyrkas fastighetsfond den 31 av december 1995 och om

0 procenttalet bankmedel i fonden/fonderna

0 procenttalet aktier i fonden/fonderna

0 procenttalet obligationer i fonden/fonderna

0 procenttalet annan placering än de nämnda i fonden/fondema. ovan

Uppsala och Stockholms stift de enda kunde på var som svara

Kammarkollegiets frågor om församlingskyrkas fastighetsfond.

Uppsala stift svarade att marknadsvärdet for församlingskyrkas fastighetsfond den 31 december 1995 1 257 000 kr och att andel i bank var utgjorde 4 procent och andel i obligationer 96 procent. var Stockholms stift svarade att det, mot bakgrund att det hittills varit av ett pastorat som förvaltat församlingskyrkas fastighetsfond, kunde meddelas

att Hammarby pastorat hade haft 563 800 kr i församlingskyrkas fastighetsfond. Under 1995 beslutade pastoratet att ta hela fonden i anspråk för värdebeständig rationalisering och därmed fanns det inga fonderade medel kvar. Österhaninge med flera församlingars kyrkliga samfällighet placerade under augusti månad 1996 1 650 000 kr i församlingskyrkas fastighetsfond. Hur medlen skulle placeras inte klarlagt när enkäten be-

var svarades.

Kammarkollegiet valde, när det stod klart att STIFAST-enkäten inte kunnat klarlägga omfattningen av församlingskyrkas fastighetsfond, att göra en riktad undersökning av förhållandena i två stift, nämligen Karlstads och Härnösands stift. Dessa två stift valdes ut mer slumpmässigt. Kammarkollegiet tog dock hänsyn till att det i Karlstads stift enligt STIFAST-enkätens uppgifter finns förhållandevis stora skogsegendomar av församlingskyrkas fastighet. Härnösands stift valdes ut som en motpol till Karlstad eftersom beståndet församlingskyrkas fastighet i Härnösand är relativt begränsat.

Kollegiet uppdrog åt dessa egendomsnämnder att efterhöra hos sina respektive pastorat om förekomsten av församlingskyrkas fastighetsfond och innehållet i fonderna enligt det frågeformulär som tidigare hade funnits med i STIFAST-enkäten beträffande församlingskyrkas fastighetsfond. Förfrågan gällde förhållandena den 31 december 1995.

Karlstads stift svarade att det fanns medel placerade i församlingskyrkas fastighetsfond med sammanlagt 484 637 kr. Fonderna fanns i Dalby församling 374 421 kr, Fryksände församling 30 216 kr och Hammarö församling 80 000 kr. Fonderna bestod till 100 procent av banmedel.

Härnösands stift svarade att det fanns medel placerade i församlingskyrkas fastighetsfond med sammanlagt l 486 928 kr. 100 procent av medlen var placerade i bank.

SCB har i sin ekonomiska redogörelse för kyrkokommuner år 1995 redovisat de svar som inkommit dit på en enkätförfrågan till landets pastorat om avkastning på församlingskyrkas fastighetsfond samt marknadsvärde på fondemas värdepapper.

tabell redovisas under rubriken ansvarsförbindelser och förvalt-

I en ningsuppdrag 1995 utanför kyrkokommunens balansräkning s. 26 följande.

90 Den kyrkliga egendomens omfattning

Avkastning på törsamlingskyrkas fastighetsfond samt

marknadsvärde för värdepapper

Miljoner kr, därav bank

Summa avkastning 1995 2 2

Marlcnadsvärde 1995 12.31 1 .

Det är svårt att dra några egentliga slutsatser de Kammarav svar som kollegiet fått på STIFAST-enkäten och den riktade enkäten.

4.3.3¶Domkyrkas fastighetsfonder

För domkyrkas fastighetsfond gäller villkor för församlings-

samma som kyrkas fastighetsfond. Ersättning kommer från domkyrkas fastigsom en het skall vara fastighetsfond för domkyrkans behov. Domkyrkas fastighetsfond förvaltas den förvaltar domkyrkan. Det stadgas särskilt av som att ersättning som kommer från biskopsgården i Lund skall tillföras

fastig-

hetsfonden för Lunds domkyrka. Anledningen till detta

är att biskopshuset

i Lund har bekostats domkyrkans medel. av Kammarkollegiet har under hösten 1996 kontaktat varje domkyrkas

förvaltare om domkyrkas fastighetsfond. Kammarkollegiet har då fått

uppgift om följande. . Domkyrkas fastighetsfond finns endast i fyra stift efter det Uppsala att domkapitel under 1996 beslutat att använda fondens kapital till restaure-

ring av Domkyrkoplan

F ondemas värde varierar stort.

0 Linköpings domkyrkas fastighetsfond uppgick 1996 till 309 127 kr.

0 Strängnäs domkyrkas fastighetsfond uppgick 1996-06-30 till 5 303 997 kr.

0 Växjö domkyrkas fastighetsfond uppgick 1995-12-31 till 339 550 kr.

0 Lunds domkyrkas fastighetsfond uppgår till 25 milj. kr. ca

4.3.4 Kyrkofonden

En redogörelse för kyrkofondens historik har tidigare lämnats i avsnitt 3.4.3. Sedan 1983 är fondens huvudsakliga funktion för skatteatt svara

utjämning mellan pastoraten och sedan 1989 även stiftssamfalligheterna. Det ankommer också på fonden att bekosta kyrkliga pensioner och arbetsgivaravgifter.

Kyrkofondens styrelse avger varje år årsredovisning for kyrkofon-

en dens verksamhet. Kammarkollegiet har valt att i omfattningsdelen återge denna kyrkofondens redovisning. Den senaste årsredovisningen gäller per den 31 december 1995.

Fonden bestod vid 1995 års redovisning bankmedel, olika fordringar

av på bl.a. egendomsnämndema för avkastning på förvaltningen kyrko-

av fondens fastigheter, andelar i Kammarkollegiets ränte- och aktiekon-

av sortium, lån för fondens ändamål och av värdet på dess fastighetstillgångar enligt följande.

Balansräkning kalenderåret 1995 för kyrkofonden den 31 december 1995

Tillgångar tkr

Omsättningstillgångar

Anläggningstillgångar

92 Den kyrkliga egendomens omfattning

Skulder och eget kapital tkr Kortfristiga skulder Kortfristiga skulder 211 877 Källskatt 338 Summa kortfristiga skulder 212 216

Långfristiga skulder Hypotekslån 193 Summa lângristiga skulder 193

Eget kapital

Kammarkollegiet noterar att beräknade marknadsvärden den 31 december 1995 för andelen i Kammarkollegiets räntekonsortium är 752 664 TIG, andelen i Kammarkollegiets aktiekonsortium är 1 801 066 Tkr och andelen i Svenska kyrkans värdepappersfond är 17 831 Tkr.

I en kommentar till årets resultat i årsredovisningen uttalades b1.a. att verksamheten under 1995 gav ett överskott på ca 54 milj. kr i stället for ett budgeterat underskott på 40 milj. Resultatet på intäktssidan hade ändå minskat dels på grund av att det inte gjorts några inbetalningar av särskild kyrkoavgift under 1995 dels då en inslcränlcningsregel inte kunnat tilllämpas. Kostnadsöloiingar hade tillkommit. Det allmänna och det extra utjämningsbidraget hade ökat. Kyrkofondens styrelse beslöt att som bokslutsdisposition av 1995 års överskott på 53,6 milj. kr reservera 50 milj. kr

avsättning till pensionsåtagande och att föra 3,6 milj. kr till fondsom kapitalet i ny räkning.

Kyrkofondens budget för 1996 utgår från att intäkterna i form av finansiella intäkter skall uppgå till 110 milj. lcr, att den särskilda kyrkoavgiften skall 120 milj. kr och att den allmänna kyrkoavgiften skall bli l 229

vara milj. kr, tillsammans 1 459 milj. kr.

Budgeterade kostnader för 1996 är allmänt utjämningsbidrag 529 milj. kr, extra utjämningsbidrag 80 milj. kr, kyrkobyggnadsbidrag 100 milj. kr, stiftsbidrag 300 milj. kr, prästlöner m.m. 32 milj. kr, pensioner och gnippliv for präster 110 milj. kr, rikskyrkliga ändamål 176 milj. kr, övrigt 20 milj. kr och budgeterat resultat l 12 milj. kr, tillsammans 1 45 9 milj. kr.

Den kyrkliga egendomens omfattning 93

4.4¶Den specialreglerade lös kyrkliga egendomen,

egendom, förvaltningsformögenheten

Inventarier i församlingskyrkor, domkyrkor och biskopsgårdar är sådan specialreglerad lös egendom huvudsakligen sitt bruksvärde

som genom tjänar kyrkan.

4.4.1 Inventarier i församlingskyrkor

Vad gäller inventarier i församlingskyrkor kan omfattningen dessa

av sökas i de förteckningar som församlingskyrkoma enligt bestämmelser i kulturminneslagen är skyldiga att föra över kulturhistoriskt värdefulla inventarier. Förteclmingama skall föras lokalt och hållas aktuella. Det finns ingen lagstadgad skyldighet att också förteckna kyrkliga inventarier

som inte är kulturhistoriskt värdefulla. I praktiken förtecknas all lös egendom som finns i kyrkorummen. Förteclmingama har olika funktioner att fylla. De utgör ett nödvändigt underlag vid både inventeringar, redovisningar och revisioner. De kan också ligga till grund för värderingar i försäkringssammanhang.

Riksantikvarieämbetets kyrkobyggnadsregister innehåller huvudsakligen uppgifter om kyrkobyggnademas fasta inventarier. För några kyrkor finns det dock uppgift i kyrkobyggnadsregistret lösa inventarier

om som triumtkrucifix och särskilt värdefulla skulpturer. Inventariedelen av Riksantikvarieämbetets kyrkobyggnadsregister är inte färdigställd ännu.

Värdet av landets lösa kyrkobyggnadsinventarier är svårt att uttala sig om. Många inventarier är så unika att det överhuvudtaget inte skulle gå att ersätta om de skadades svårt, förstördes eller försvann. Enligt vad

som tidigare nämnts har kyrkornas försäkringsskydd rent allmänt setts över efter branden i Katarina kyrka i Stockholm. Svenska kyrkans församlingsoch pastoratsförbund har skickat ut förfrågningar till landets alla pastorat om intresse för en frivillig anslutning till en centralt upphandlad försäkring av kyrkobyggnadema och av dess fasta och lösa inventarier. Ca 600 av landets drygt l 000 pastorat och samfälligheter har visat intresse för projektet och pastoratsförbundet har gjort en särskilt värdering i försäkringshänseende antingen genom att studera insända ritningar etc. eller genom att besiktiga byggnaderna på plats. Brandvärden men även stormoch vattenskadevärden har uppskattats. Brandvärdet skall det totala

avse försäkringsvärdet om byggnaden helt skulle förstöras. Det har inte gjorts någon specifik värdering av kyrkobyggnademas inventarier. Däremot förekommer det alltid ett schablonvärde för inventariema som är 15 procent mer än byggnademas brandförsälcringsvärden. Om kyrkobygg-

94 Den kyrkliga egendomens omfattning

nadema t.ex. är försäkrade för 20 milj. kr är det samlade försäkringsvärdet för byggnaderna och deras inventarier 23 milj. kr.

Den försäkringsvärdesstatistik som finns att tillgå för kyrkoinventarierna är osäker i flera hänseenden. Dels omfattar statistiken inte förhållandena i hela landet utan bara förhållandena i drygt hälften landets

av pastorat och samfálligheter, dels är försäkringsvärdena för kyrkoinventariema rent schablonmässigt uppskattade del av dessa kyrko-

som en byggnaders hela försäkringsvärde.

4.4.2 Inventarier i domkyrkor Kammarkollegiet gjorde under hösten 1996 särskilt enkät till landets

en domkyrkoförsamlingar för att närmare uppgifter om bl.a. domkyrkornas inventarieförteckningar. Kammarkollegiet upplystes då om att det finns uppdaterade inventarieförteckningar som hålls betryggande arkiverade ofta på två skilda platser. Endast Uppsala, Skara och Strängnäs har gjort uppdelning mellan församlingens inventarier och domkyrkans inventarier.

Någon värdering domkyrkornas inventarier har inte gjorts. I

egen av domkyrkornas försäkringsvärde ingår såväl byggnadsvärde som värdet av inventariema.

4.4.3 Inventarier i biskopsgårdar Även beträffande biskopsgårdama valde Kammarkollegiet att under hösten 1996 särskild enkät. Enkäten sändes ut till respektive för-

göra en valtare.

Beträffande biskopsgårdarnas inventarier efterfrågades deras försäkringsvärden. De lämnades var följ

svar som

I Uppsala stift är inventariernas försäkringsvärde 6 milj. kr. 0

ILinköpings stift är inventariernas försäkringsvärde 500 000 kr. 0

I Skara stift är inventariernas försäkringsvärde 624 000 kr. 0

I Strängnäs stift är inventariema inklusive deponerad konst försäkrade 0

för 3 milj. kr.

I Västerås stift är maskiner och inventarier försäkrade för 2 668 000 kr. 0

I Växjö stift är inventariema försäkrade för 4 milj. kr. I försäkrings- 0

värdet ingår även depositioner. ILunds stift är inventariema försäkrade för 500 000 kr.

0 I Göteborgs stift är inventariema försäkrade till ett värde motsvarande

l 249 000 kr. 0 I Karlstads stift är byggnaden och inventariema försäkrade gemensamt. 0 I Härnösands stift är inventariernas försäkringsvärden l 269 000 kr för

maskiner och 900 000 kr för lös egendom. 0 I Luleå stift finns det en paketförsäknng för hela huset och dess

inventarier. 0 I Visby stift är inventariema försäkrade för 500 000 kr. 0 I Stockholms stift är inventariema försäkrade via kyrkofonden.

Den verkliga omfattningen av biskopsgårdamas inventarier måste sökas i de inventarieförteckningar som finns hos egendomsnämndema och som fastställs kyrkofondens styrelse. Eftersom dessa forteckningar är

av omfattande görs det här ingen redovisning av innehållet i dem.

4.4.4 Penningmedel och övrig lös egendom

Till kyrkans egendomar hör också penningmedel och lös egendom

annan som skall tjäna kyrkan genom sin avkastning eller på annat sätt.

De penningmedel som här är i fråga är medel som kyrkan fått genom olika gåvor, testamenten och donationer. Det finns också medel kom-

som mit från kollekter och insamlingar för skilda ändamål. Vidare finns det fonderade ersättningsmedel för gravskötselåtaganden; dels sådana för all framtid och dels åtaganden för ett bestämt antal år.

Donationsfonder och medel för gravskötselåtaganden förvaltas särskilt. För kollekter och gåvor m.m. finns det särskilda redovisningskonton inom kyrkokommunemas bokföring.

I den ekonomiska redogörelsen för kyrkokommuner år 1995 från SCB har bl.a. redovisats enkätsvar från olika förvaltare av kyrklig egendom. I två tabeller s. 26-27 som gäller ansvarsförbindelser och förvaltningsuppdrag 1995 utanför kyrkokommunens balansräkning har redovisats följande värden för dels gravskötselåtaganden, dels donationsfonder/stiftelser för kyrkokommunema.

Gravskötselâtaganden 1995 Miljoner kr

Avtal för bestämt antal år gamla åtaganden 919

Antal

Avtal om gravskötsel för all framtid 49 720

värdepapper 1995.

Miljoner kr, därav bank Summa avkastning 142 104 Marknadsvärde 509

För stiftssamfállighetema har SCB 36 lämnat följande redovisning i löpande priser över de donationsfonder/stiftelser som förvaltades utanför balansräkningen 1995.

Anläggningstillgångar

Skulder och stiftelsekapital

Den kyrkliga egendomens omfattning 97

Avkastning på donationsfonder/stiftelser samt marknadsvärde for värdepapper 1995

.

Miljoner kr

Övriga penningmedel som kommit kyrkan tillgodo genom gåvor och testamenten under äldre tid före 1817 på landet och före 1843 i stad är specialreglerad lös egendom liksom medel av kollekter och insamlingar från sådan äldre tid de fortfarande finns kvar och förvaltas kyrkan.

om av

Till den lösa egendomen hör också kyrkoarkiven vari ingår bl.a. kyrkoböckerna, handlingar angående kyrka, kyrkogård och annan kyrklig jord samt protokoll med tillhörande handlingar från pastorsämbetena.

4.5¶Den kyrkokommunala egendomen

För kyrkor och begravningsplatser som tillkommit sedan år 1817 på landet och sedan år 1843 i städerna gäller att de skall vårdas och förvaltas på samma sätt som de specialreglerade kyrkorna och begravningsplatserna från äldre tid. Samma sak gäller för de egendomskategorier av fast och lös egendom som i övrigt definieras i nuvarande 41 kap. kyrkolagen i den mån de tillförts kyrkan under mer moderna tider. Sådan senare tillkommen egendom ses som specialreglerad kyrkokommunal egendom.

För övriga förmögenhetstillgångar som sedan år 1817 på landet och sedan år 1843 i städerna kommit kyrkan tillgodo gäller att den förvaltas enligt vanliga kommunalrättsliga principer. Denna del kyrkans för-

av mögenhet i fast och lös egendom brukar kallas för den fria kyrkokommunala egendomen. Exempel på sådan fri kyrkokommunal egendom är församlingshem, förvaltningsbyggnader, kyrkliga ungdomsgårdar och andra liknande lokaler.

Den specialreglerade kyrkliga egendom som inte förvaltas av egendomsnämndema eller kyrkofonden enligt kyrkolagen och som inte heller är församlingskyrkas fastighetsfond dvs. prästgårdar och församlingskyrkas fastighet ingår enligt SCB i kyrkokommunernas allmänna kyrkokommunala redovisning men har i sammanställningarna tagits upp under särskilda konton vad gäller t.ex. driftskostnadsredovisningar. Församlingskyrkas fastighetsfond har i SCB:s redogörelser redovisats särskilt. Kyrkor-

4-17-0378

98 Den kyrkliga egendomens omfattning

na redovisas i statistiken som kyrkokommunala trots att det äldre beståndet egentligen är stiftelseliknande rättssubjekt.

Den statistik SCB tillhandahåller och som i dess samman-

som ställningar benämns som kyrkokommunal egendom är med andra 0rd en blandad egendomsmassa i viss utsträckning består av både special-

som reglerad äldre kyrklig egendom, specialreglerad nyare kyrkokommunal och fri kyrkokommunal egendom.

Det bokförda värdet den egendom SCB:s redogörelse för

av som kyrkokommuner år 1995 handlar om ges i följande balansräkning för samtliga kyrkokommuner på lokal nivå i löpande priser 18.

Miljoner kr

Omsättningstillgångar

lförråd

Ovriga omsättningstillgångar 584

Summa omsättningstillgångar 6 963

Anläggningstillgångar

Fastigheter 12 456 Maskiner, inventarier 1 354

andelar, bostadsrätter 218

Yärdepapper,

Ovriga långfristiga fordringar 167

Summa anläggningstillgångar 14 195

Summa tillgångar 21 158

Kortfristiga skulder

lån 47

Tillfälliga

Ovriga kortfristiga skulder 1 080 Summa kortfristiga skulder 1 127

Långfristiga skulder Lån i banker, kreditinstitut l 042 Pensionsskuld 1 853

Cjravskötselskuld

långfristiga skulder 130 Ovri ga Summa långfristiga skulder 3 889

Summa skulder 5 016

Den kyrkliga egendomens omfattning 99

Miljoner kr Eget kapital

Redovisning av marknadsvärden på värdepapper.

Omsättningstillgångar Miljoner kr

Värdepapper l 138 Obligationer 620

Kammarkollegiet noterar att i "anläggningstillgångar fastigheter ingår

landets kyrkobyggnader. SCB har upplyst om att ändrade värderingsprinciper avseende anläggningstillgångama har påverkat årets balansomslutning. Tidigare låg t.ex. brandförsälcringsvärden till grund for de bokförda värdena på kyrkor i kyrkokommunemas balansräkningar, vilka nu justerats ned på många håll. I redovisade anläggningstillgångar fastigheter ingår också församlingshem, övriga fastigheter och lokaler.

4.6¶Stiftelse- och föreningsegendomen

Den fria stiftelse- och föreningsegendomen omfattar tillgångar lokalt, på stiftsnivå och på riksplanet. Det är oftast fråga om donationer eller egendom härrör från insamlade medel. Den lokala egendomen är främst

som olika församlingshem och småkyrkor som ägs av särskilda stiftelser. På stiftsnivå finns t.ex. stiftsgårdar, ungdomsgårdar, folkhögskolor, sjömanshem, vårdhem drivna diakoniföreningar. På riksplanet finns utbild-

av ningsanstalter, sjukhus och vårdhem. Gränsen mellan egendom som har en definitiv anknytning till kyrkan och egendom som i princip tillhör fristående och självständiga rättsubjekt är ibland flytande.

Kammarkollegiet har inte gjort några särskilda utredningar om omfattningen dessa typer av egendom.

av

100 Den kyrkliga egendomens omfattning

4.7¶En översiktlig av resultatet av

sammanställning Kammarkollegiets omfattningsutredning

Resultatet av Kammarkollegiets omfattningsutredning mer i detalj har givits i de tidigare avsnitten i detta kapitel. Här följer en mer översiktlig sammanställning av utredningsresultatet.

För kyrkobyggnader finns det för närvarande två aktuella register dels Riksantikvarieämbetets kyrkobyggnadsregister och dels SCB:s register om kyrkobyggnader och begravningsplatser. Kammarkollegiet har tagit del av utdrag ur dessa båda register. Det finns en liten dislcrepans mellan de båda registren. Diskrepansen beror sannolikt på att registren delvis har definierat begreppet kyrkobyggnad på olika sätt och på att Riksantikvarieämbetets register kan ha vissa felkällor. I de båda registren varierade antalet kyrkobyggnader mellan 3 485 st och 3 594 st när gravkapellen var borträknade.

Enligt uppgift från kyrkofondens kansli hos Kammarkollegiet har kansliet i samband med arbetet att införa det nya kyrkoutj ämningssystemet försökt få uppgifterna om kyrkobyggnader i SCB:s register belcräftade. Kansliet har därför tagit kontakt med samma pastorat som tidigare lämnat uppgifter sina kyrkobyggnader till SCB. Det har visat sig att många

om pastorat redovisar andra uppgifter till kyrkofondens kansli om antalet

nu kyrkobyggnader än vad som angivits i SCB:s tidigare undersökning.

Uppgifter kyrkogårdar och begravningsplatser finns i Riksantikva-

om rieämbetets register om kyrkobyggnader m.m. och i SCB:s register om kyrkobyggnader och begravningsplatser. Kammarkollegiet har inte gjort någon särskild undersökning av antalet kyrkogårdar och begravningsplatser i landet. Material till en sådan omfattningsutredning finns dock att tillgå i de båda registren.

Domkyrkornas omfattning har sedan tidigare varit klarlagd. Vissa kompletterande uppgifter domkyrkoma och deras inventarier har dock

om inhämtats av Kammarkollegiet.

Prästlönefastigheternas aktuella omfattning har undersökts med hjälp

STIFAST-registret. Sammanlagd areal för prästlönefastighetema är av 537 189 hektar varav drygt 65 procent eller 358 079 hektar är produktiv skogsmark. För Skara stift saknas uppgift om skogsarealens del av den totala arealen. I arealen ingår vissa avstyckade prästgårdar. Det sammanlagda taxeringsvärdet för mark och byggnad var den 31 december 1995 4 782 858 000 kr. Det schablonmässiga marknadsvärdet taxeringsvärde 1,33 vid tillfälle drygt 6,3 miljarder lcr.

x var samma

De prästgårdar som utgör kyrklig jord enligt kyrkolagen är enligt STIFAST-enkäten l 237 st. 1 255 10 vakanta i Växjö stift, 6 som är

- i bruk i Härnösand stift, 2 är tjänstebostad i Visby stift. Enligt en

- som

Den kyrkliga egendomens omfattning 101

särskild undersökning Kammarkollegiet gjort är tjänstebostädema

som l 269 st. Av tjänstebostädema är 36 st hyresrätter. Några prästgårdar är avstyckade egna fastigheter och några ligger på prästlönefastigheter. Säkra arealuppgifter saknas. Prästgårdama är inte åsatta taxeringsvärden. Marknadsvärden torde få uppskattas från fall till fall vid eventuella försäljningar av prästgårdarna.

För församlingskyrkas fastighet gäller följande. Den sammanlagd redovisade arealen är 12 135 hektar varav drygt 60 procent eller 7 325 hektar produktiv skogsmark. För Västerås stift saknas uppgift om totalateal men inte om den del som är skogsareal. Det sammanlagda taxeringsvärdet för mark och byggnad var den 31 december 1995 lll 186 000 lcr. Skara, Västerås och Stockholms stift har inte lämnat några uppgifter taxe-

om ringsvärden for församlingskyrkas fastighet. Det schablonmässiga marknadsvärdet beräknat utifrån redovisade taxeringsvärden kan vid samma tillfälle grovt uppskattas till 150 milj. lcr.

Kyrkofondsfastigheternas sammanlagda redovisade areal är enligt STIFAST-enkäten 9 350 hektar varav drygt 66 procent eller 6 231 hektar utgör produktiv skogsmark. Det sammanlagda redovisade taxeringsvärdet den 31 december 1995 108 176 000 kr och det schablonmässiga

var marknadsvärdet vid samma tillfälle drygt 140 milj. lcr. Stockholms stift har inte lämnat någon uppgift om kyrkofondsfastighets taxeringsvärde.

För domkyrkas fastighet redovisades den sammanlagda arealen 3 475 hektar varav ca 12 procent eller 446 hektar är produktiv skogsmark. Det sammanlagda redovisade taxeringsvärdet den 31 december 1995 var 116 682 000 kr och det schablonmässiga marknadsvärdet vid samma tillfälle drygt 155 milj. kr.

Biskopsgårdarnas omfattning har sedan tidigare varit klarlagd. Vissa kompletterande uppgifter om biskopsgårdama och deras inventarier har dock inhämtats av Kammarkollegiet.

En sammanställning av den i STIFAST-enkäten redovisade totalarealen, det samlade taxeringsvärdet den 31 december 1995 och det vid samma tillfälle schablonmässigt beräknade marknadsvärdet for prästlönefastigheter, församlingskyrkas fastigheter, kyrkofondsfastigheter och domkyrkas fastigheter redovisas i följande tabell.

102 Den kyrkliga egendomens omfattning

Tabell l 3 repris

fastigheter

av ñnansförmögenheten för de egendomskategorier som traditionellt sett hänförts dit.

Prästlönefondernas omfattning har sökts Kammarkollegiet i olika

av resultatredogörelser gäller förhållandena den 31 december 1995. Den

som redovisning prästlönefondemas medel och deras värde som givits

av utvisar att bankmedel, aktier, andelar, obligationer och olika värdepapper med det ungefärliga marknadsvärdet l 145 milj. lcr är placerade i dessa fonder och fondforvaltningen för år 1995 ett överskott efter

att gav avskrivningar fore avsättning for värdesäkring på drygt 80 milj. kr.

men

För församlingskyrkas fastighetsfond har STIFAST-enkätens svar kom-

pletterats med riktad undersökning till Karlstads och Härnösands stift.

en Fyra stift: Uppsala, Karlstad, Härnösand och Stockholm ingår i underlaget. Dessa fyra stift hade den 31 december 1995 medel i församlingskyrkas fastighetsfond med ett sammanlagt värde 3 228 565 kr. Av de sålunda

av redovisade medlen drygt l 206 000 placerade i värdepapper Uppsala.

var Karlstad och Härnösand hade hela sina fastighetsfonder placerade i bankmedel. Stockholm lämnade ingen uppgift om hur medlen var placerade. Enligt SCB:s ekonomiska redogörelse for kyrkokommuner år 1995 var den sammanlagda avkastningen på församlingskyrkas fastighetsfond for hela landet 2 milj. kr hela avkastningen avsåg bankmedel. Mark-

varav nadsvärden den 31 december 1995 för värdepapper i församlingskyrkas fastighetsfond i SCB:s redogörelse l milj. kr.

angavs vara

För domkyrkas fastighetsfond har Kammarkollegiet gjort en särskild förfrågan riktad till domkyrkomas förvaltare. Det är endast fyra stift som har domkyrkas fastighetsfond, nämligen Linköping, Strängnäs, Växjö och Lund. Medlen uppgår sammanlagt till närmare 31 milj. kr. 25 milj. kr

avser Lund.

taxeringsvärdet x 1,33

För kyrkofonden har kyrkofondens styrelses årsredovisning för 1995 studerats. Enligt kyrkofondens balansräkning fanns det omsättningstillgångar i form bankmedel och olika fordringar med sammanlagt

av 125 122 000 kr och anläggningstillgångar i olika värdepappersfonder, fastigheter och lån för fondens ändamål med sammanlagt l 760 990 000 lq. Summa bokförda tillgångar 1 886 112 000 kr. Resultatet for 1995

var visade ett överskott på närmare 54 milj. kr. Kyrkofondens styrelse

reserverade 50 milj. kr av överskottet som avsättning till pensionsåtaganden och förde 3,6 milj. till fondkapitalet räkning.

i ny

Kyrkabyggnadsinventarier, inventarier i domkyrkor och biskopsgårdar.

I denna del hänvisas endast till vad angivits i de särskilda avsnitten

som som behandlar de olika kyrkliga inventarierna. Sammanfattningsvis kan dock sägas att inventariemas omfattning kan utläsas de inventarie-

av förteckningar som skall föras av respektive förvaltare och att inventariernas värden får uppskattas med ledning försäkringsvärden för varje

av enskild kyrkobyggnad, domkyrkobyggnad och biskopsgård.

För penningmedel och övrig lös egendom redovisas omfattningen

av donationsfonder och gravskötselåtaganden enligt SCB:s ekonomiska redogörelse för kyrkokommuner 1995. Gamla åtaganden gravskötsel

om för ett bestämt antal år finns enligt SCB:s redovisning för 919 milj. kr och det finns 49 720 st avtal gravskötsel för all framtid. Det bokförda

om värdet av tillgångarna i donationsfondema och donationsstiftelsema

som förvaltas utanför balansräkningen kyrkokommuner och stiftssamfällig-

av heter var den 31 december 1995 sammanlagt 1 458 milj. kr. Avkastningen var sammanlagt 149 milj. kr och det sammanlagda marknadsvärdet 528 milj. kr.

4.7.1 Värdet av Svenska kyrkans fmansförmögenhet i dag

I förslaget "Jorden, skogen och fonderna", redovisas i bilaga 3 till

som betänkandet, ansågs det rimligt att anta att kyrkans finansförmögenhet vid utgången av år 1989 skulle vara värd drygt åtta miljarder. Detta värde

var beräknat bl.a. med utgångspunkt från vissa köpeskillingskoefñcienter

som Lantmäteriverket utarbetat.

Sätten att beräkna marknadsvärdena varierar. Kammarkollegiet har i sin omfattningsutredning i huvudsak tagit fasta på taxeringvärden där sådana finns. Marknadsvärdena har sedan antagits 1,33 gånger åsatta

vara taxeringsvärden. För fondmedel har börsvärden använts marknads-

som värden. Marknadsvärdet för den fasta egendomen har på sådant sätt beräknats till närmare 7 miljarder vid utgången år 1995. Därtill kommer

av fondmedlen. Det är ett rimligt antagande att kyrkans finansförmögenhet

104 Den kyrkliga egendomens omfattning

jord, skog och fonder specialregleras i kyrkolagen numera är värd

som mellan åtta och nio miljarder kronor.

4.8¶Kronoanslagen

För lqonoanslagen har redogjorts i avsnitt 3.9.

4.8.1 Kronoanslagens omfattning

Kronoanslagen består, enligt vad presumerats sedan den s.k. Thulin-

som utredningen genomfördes under 1900-talets tre första decennier, av ca en femtedel den specialreglerade kyrkliga egendomsmassan.

av

De ägoslag ansetts omfatta kronoanslag är, som 1968 års bered-

som ning stat och kyrka fann, vissa äldre löneboställen nuvarande präst-

om lönefastigheter, vissa äldre prästgårdar, vissa kyrkofondsfastigheter, vissa domkyrkas fastigheter, vissa biskopsgårdar och i någon utsträckning medel i kyrkofonden.

Sedan införandet lagen 1970:939 förvaltningen av kyrklig jord

av om har medel förflyttats mellan olika kyrkliga egendomskategorier via försäljningar egendom, placering försäljningmedel i olika fonder och

av av inköp fastigheter för fondmedel. De olika kyrkliga egendomskate-

av nya goriema har också förändrats att det lagstiftningsvägen har förts in

genom

kriterier för hur olika egendomskategorier skall definieras. Egendomsnya kategorierna kan också förändras att egendomarnas specialdesti-

genom nerade ändamål förändras.

Några exempel på svårigheten att utskilja kronoanslagen inom de kategorier historiskt sett ansetts kronoanslagna är följ ande.

som vara

Tidigare löneboställen har i många fall sålts och medlen har placerats i prästlönefonder. Kyrkofondsfastigheter har också försålts och medel har placerats i kyrkofonden. De tidigare kyrkofondsfastighetema kan ha köpts

stiftens egendomsnämder och blivit prästlönefastigheter. Medel från av försålda domkyrkas fastigheter har placerats i domkyrkas fastighetsfonder. Olika reinvesteringar kan ha skett. Biskopsgårdamas status är inte heller konstant. Vissa tidigare löneboställen har lagstiftningsvägen omvandlats till församlingskyrkas fastigheter. Prästgårdar skall under vissa omständigheter lagligen bestämts i stället bli församlingskyrkas fastighet, men

som

omständigheterna förändras, åter bli prästgård. kan, om

Kronoanslagens omfattning, även inom de egendomskategorier som specificerades 1968 års beredning stat och kyrka, är svår att få

av om grepp om.

5¶Stiftelserätt

5.1¶Allmänt om stiftelser

Stiftelser har gamla anor i Sverige. Redan på medeltiden avsattes större tillgångar för olika ändamål, framförallt till förmån för syften med anknytning till kyrkan eller den sjuk- och fattigvård kyrkan bedrev. Det

som som utmärker en stiftelse är att den inte har några ägare. Stiftelsens egendom ägs av ändamålet. Någon allmän lagstiftning stiftelser har tidigare inte

om funnits i svensk rätt utan stiftelserätten har vuxit fram praxis. År

genom 1929 tillkom lagen 1929:116 tillsyn över stiftelser, den reglera-

om men de enbart sådana stiftelser som skulle stå under offentlig tillsyn.

Ett annat utmärkande drag för en stiftelse är bundenheten till ändamålet. Varken stiftelsens förvaltare eller stiftaren kan ändra ändamålet. Ändrade samhällsförhållanden kan ha medfört stiftelsens föreskrifter

att inte längre kan tillämpas. Sedan gammalt ansågs enligt sedvanerätt Kungl. Maj ha rätt att ändra sådana föreskrifter.

5.2¶Permutationslagen

År 1972 tillkom pennutationslagen 1972:205 reglerar förutsätt-

som ningarna för ändring av en bestämmelse i gåvobrev, testamente, stiftelseurkund eller liknande handling som meddelats enskild. Med enskild

av avsågs inte enbart fysiska personer utan även privaträttsliga juridiska personer. Däremot beslutade regeringen i frågor om ändring av förordnanden som gjorts av offentliga organ, nämligen staten, en kommun, en församling eller ett landsting.

Permutationslagen gäller fortfarande, stiftelser enligt stiftelselagen

men 1994:1220 är undantagna från lagens tillämpningsområde. Permutationslagen gäller således för stiftelser där t.ex. varaktighetskravet inte

är uppfyllt och egendom någon erhållit med äganderätt med villkor i gåvo-

som brevet eller testamentet t.ex. att egendomen inte får försäljas eller att medlen skall användas för ett speciellt bestämt ändamål. För sådana bestämmelser gäller att de inte får ändras eller upphävas eller undantag medges för särskilt fall utan Kammarkollegiets tillstånd. För att få ändra bestämmelsen krävs att den på grund ändrade förhållanden inte längre

av

106 Stiftelserätt sou 1997; 47

kan iakttas eller blivit uppenbart onyttig eller uppenbart stridande mot utfärdarens avsikter eller det finns annat särskilt skäl. Om en permutation ändamålet skall det nya ändamålet motsvara det ursprungliga så nära avser som möjligt.

5.3¶Stiftelselagen

5.3.1 Allmänt

År 1996 trädde allmän lagstiftning stiftelser, stiftelselagen, i kraft en om jfr 1 § lagen l994:l221 om införande av stiftelselagen, nedan benämnd införandelagen och lagen 1995:l460 ändring av införandelagen. om Denna lag gäller alla stiftelser. Bestämmelserna i 6 kap. stiftelselagen som behandlar ändring föreskrifter i ett stiftelseförordnande började m.m. av dock tillämpas på stiftelser bildas eller tillsammans med offentliga som av organ först den 1januari 1997. Stiftelselagens huvudsakliga syfte är att säkra och kontrollera att en stiftelses ändamål uppfylls. Lagen innehåller både tvingande och dispositiva bestämmelser. Med dispositiva bestämmelser förstås att de gäller om stiftaren inte föreskrivit någonting annat.

5.3.2 Hur bildas en stiftelse

I 1 kap. stiftelselagen finns allmän definition stiftelsebegreppet. För en av att bilda stiftelse krävs två rättshandlingar, dels att ett stiftelsefören ordnande i form viljeförklaring upprättas, dels att en förmögenhetsav en disposition sker enligt stiftelseförordnandet, 2 stiftelse skall bildas skall det finnas ett skriftligt förordnande För att en testamente, gåvobrev etc. undertecknat stiftaren eller stiftama, 3 av Stiftelseurkunden skall minimum innehålla förklaring att stiftaren som en bestämt ändamål vill skapa självständig förmögenhet. Syftet med för ett en stiftelsebildningen måste också att den är varaktig natur. Om den vara av avskilda förmögenheten skall förbrukas under kort tid bildas ingen stiftelse. En stiftelses ändamål är vad stiftaren vill uppnå med stiftelsen. En fullständig ändamålsbeskrivning för stiftelse omfattar tre moment; syfte, en verksamhetsföremål och destinatärskrets. Syftet inom vilket område anger stiftelsen skall verka eller vad stiftelsen skall verka för, t.ex. vetenskaplig forskning. Verksamhetsföremålet bestämmer närmare på vilket sätt stiftelskall främja sitt syfte eller vilka medel skall användas för att uppsen som nå syftet, förvalta viss fastighet, avkastningen dela ut understöd t.ex. en av eller stipendier. Destinatärslcretsen anger vilka krav man måste uppfylla

SOU 1997: 47 Stiftelserätt lO7

för att kunna få bidrag eller andra förmåner från stiftelsen, t.ex. vara behövande eller präst eller boende i viss församling. En stiftelses ändamål en behöver inte innehålla alla momenten. Om stiftelsen redan från början har för liten förmögenhet för att ändamålet skall kunna verkställas eller en ändamålet inte är tillräckligt bestämt eller är sådant att det inte går att verkställa är stiftelseförordnandet ogiltigt. Detta kallas ursprunglig brist och kan i allmänhet inte läkas. En förmögenhetsdispositon skall ske enligt stiftelseförordnandet. Det räcker inte att stiftaren överlämnar på honom ställd revers eller lovar att en betala årliga anslag. Egendomen måste således vara skild från stiftarens förmögenhet och skyddad från stiftarens borgenärer. Finns särskilda formkrav för överlåtelse egendom måste dessa vara uppfyllda t.ex. bestämav melserna i jordabalken avseende fast egendom. När egendomen överlämnats till någon åtagit sig att förvalta den enligt stiftelseförordnandet är som stiftelsen bildad. Då får stiftelsen rättskapacitet, dvs. den kan förvärva rättigheter och skyldigheter samt föra talan inför bl.a. domstol. En stiftelse skall ha ett och ordet stiftelse skall ingå i namnet, 6 Det finns inget krav på att namn ett stiftelseförordnande måste innehålla ordet "stiftelse". Det räcker att den vilja kommit till uttryck objektivt sett uppfyller lagens krav på stiftelsom sebildning.

5.3.3 Tillåtna stiftelser

Stiftelser bildades innan stiftelselagen trädde i kraft behöver inte ha som stiftelseforordnande det räcker stiftelsen finns. Äldre ett skriftligt utan att stiftelser skall också stiftelser även stiftaren inte överlämnat anses som om egendomen utfärdat skuldförbindelse eller lovat årliga anslag om utan en de uppfyller kraven på varaktighet jfr 3 och 4 införandelagen. Förden allmänna definitionen stiftelser reglerar stiftelselagen två utom av stiftelser, nämligen insamlingsstiftelser och kollektivavtalsandra typer av stiftelser ll kap. stiftelselagen. Pensions- och personalstiftelser regleras i lagen 1967:531 om tryg-

gande av pensionsutfástelse m.m.

Förmögenhetsbildningar uppfyller kraven på att stiftelse kan som vara ha andra rättsverlcningar är knutna till förrnögenhetsbildningen även som stiftelselagen inte är tillämplig. om

5.3.4 Den kyrkliga egendomen

Beträffande den kyrkliga egendomen, dvs. sådan egendom regleras i som 38 kap. 1 § och 2 § 39 kap. l § samt 41 kap. 23 och 24 kyrkolagen

108 Stiftelserätt SOU 1997347

1992:300 och som är av stiftelsekaraktär gäller endast att dessa har rättskapacitet enligt l kap. 4 § stiftelselagen, 4 § införandelagen. Anledningen till undantaget var enligt prop. till stiftelselagen prop 19913/94:9 s. 58 f att det inte fanns något behov av att lagreglera dessa stiftelser efter-

kyrkolagen innefattar en fullt tillfredsställande reglering försom av valtningen av den egendom som finns i sådana stiftelser. Med hänsyn till att inga sådana stiftelser kan bildas togs inte bestämmelserna in i

nya stiftelselagen utan i införandelagen.

I lagutskottets betänkande stiftelser 1993/94:LU 12 s. 21 sägs att för s.k. kyrkostiftelser gäller i stället perrnutationslagen 1972:205. Denna ståndpunkt delas inte av kollegiet. Anledningen till att den kyrkliga egendomen är undantagen från stiftelselagen är att kyrkolagen bl.a. innehåller generella permutationsbestämmelser.

5.3.5 Förvaltningen

I 2 kap. regleras stiftelsens förvaltning. Det finns två olika former för förvaltningen stiftelse egen förvaltning och anknuten förvaltning, 2

av en ~ Med förvaltning att eller flera fysiska personer, styrelsen,

egen avses en har åtagit sig att förvalta stiftelsen. Med anknuten förvaltning avses att en juridisk förvaltaren åtagit sig att förvalta stiftelsens egendom.

person, Enligt stiftelselagen kan endast ett organ ansvara för stiftelsens förvaltning utåt. Ansvaret har således den åtagit sig att förvalta egendomen. Detta

som innebär att ansvaret för förvaltningen inte kan vara delat.

Tidigare kunde ansvaret för förvaltningen vara delat mellan olika

Regeringen och Kammarkollegiet har i beslut om bildande av samorgan. fällighet ibland föreskrivit att samfälligheten skall handha stiftelsernas ekonomiska förvaltningen och att församlingen beslutar om utdelning av den disponibla avkastningen. För sådana stiftelser kan det då uppkomma komplikationer skall vara förvaltare enligt stiftelse-

om vem som anses lagen och företräda stiftelsen utåt. I införandelagen har därför tagits in en bestämmelse får det yttersta ansvaret för förvaltningen i en

om vem som äldre stiftelse. Om det finns ett för stiftelsen särskilt inrättat organ, styrel-

ytterst för frågor placeringen stiftelsens försen, som ansvarar om av mögenhet, skall stiftelsen anses ha egen förvaltning. Om däremot ett organ för juridisk eller statlig myndighet yttersta ansvarar för

en person en placering stiftelsens förmögenhet skall stiftelsen anses ha anknuten

av förvaltning. Om samfälligheten blir förvaltare enligt införandelagen innebär detta att församlingen skall fortsätta att besluta om utdelning, men att samfälligheten kan vägra att verkställa ett beslut om utdelning, som fattas församlingen beslutet strider mot stiftelseförordnandet.

av om Stiftaren får inte för stiftelser bildas efter 1 januari 1996 för-

som vara valtare, 19

stiftelsen-it, 109

Stiftelsens styrelse eller förvaltare för att föreskriftema i

ansvarar stiftelseförordnandet följs, 3 Endast föreskriftema i stiftelseför-

om ordnandet strider mot någon tvingande bestämmelse i stiftelselagen skall förordnandet inte följas. Enligt 1993/94:9 stiftelser 117 är det vid

prop. s. anknuten förvaltning ytterst ett åliggande för förvaltarens högsta verkställande organ att se till att stiftelseförordnandet efterlevs. I kyrklig

en kommun är detta kyrkorådet. Förvaltaren kan delegera vissa förvaltninguppgifter på andra organ men aldrig delegera bort ansvaret för stiftelsens förvaltning.

Ett uppdrag som förvaltare upphör om förvaltaren anmäler det hos tillsynsmyndigheten och, om det går, hos den som utsett förvaltaren, 19 Tillsynsmyndigheten skall förordna förvaltare, 9 kap. 8

ny

Stiftarens placeringsregler skall följas. Om det saknas placeringsregler i stiftelseförordnandet styrelsen eller förvaltaren för att förmögen-

svarar heten är godtagbart placerad, 4 I prop. s. 68 och 121 sägs att bedömningen om en viss placering skall anses vara godtagbar skall ske med utgångspunkt från ett helhetsperspektiv under hänsynstagande till flera ekonomiska faktorer. En sådan faktor är säkerheten i form trygghet mot

av nominella förluster och en annan skyddet mot att kapitalet urholkas genom inflation. Andra faktorer är att förmögenheten dels skall ge avkastning, dels skall nå real värdestegring, dels kunna omplaceras utan större

en tidsutdräkt. Ingen av dessa faktorer skall prioriteras framför den andra. Eftersom styrelsen eller förvaltaren svarar för att förmögenheten är godtagbart placerad så skall vad som är godtagbart placerat bedömas med hänsyn till den ekonomisk kunskap som finns i styrelsen eller i förvaltarens högsta verkställande organ. Styrelsen eller förvaltaren ansvarar således för att det finns nödvändig kunskap om fönnögenhetsförvaltning.

En stiftelse får placera sin förmögenhet gemensamt med andra stiftelser om det inte finns hinder för detta i stiftelseförordnandet, 5

Även samförvaltning är tillåten beträffande förmögenheten måste

om stiftelsema särredovisas.

En stiftelse får inte låna ut pengar till bl.a. stiftaren eller förvaltaren eller styrelseledamöter eller vissa närstående personer till dessa, 6 Låneförbudet innebär att förvaltaren inte får sammanblanda stiftelseförmögenheten med förvaltarens egna medel. Detta följer också av lagen 1944: 181 om redovisningsmedel, som inte enbart omfattar stiftelser utan även andra fall där redovisningsplikt föreligger. Denna lag påverkas inte av stiftelselagen utan gäller fortfarande.

Det finns vidare regler om ñnnateckning, jäv, protokollföring, beslutförhet En styrelseledamot och förvaltaren har rätt till skäligt arvode

m.m. om inte annat har föreskrivits i stiftelseförordnandet, 15 och 22 §§.

110 Stiftelserätt SOU 1997;47

5.3.6 Bokföring och revision

I 3 kap. har intagits tvingande regler om bokföringsskyldighet och årsredovisning. En stiftelse som utövar näringsverksamhet eller har tillgångar värda mer än tio basbelopp eller är en insamlingsstiftelse eller har bildats av eller tillsammans med staten, en kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun är bokföringsskyldig och skall upprätta årsredovisning, 2 och 7 och 11 kap 2 Stiftelser som är bokföringsskyldiga skall for all verksamhet följa bokföringslagens 1976:125 bestämmelser, 4 Årsredovisningen består resultat- och balansräkning samt förvaltnings-

av en berättelse. Vid bokföringen skall följas god redovisningssed, 8 Årsredovisningen skall lämnas till revisorn senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång. Senast sex månader efter räkenskapsårets utgång skall en årsredovisningshandling påtecknats av revisorerna sändas till till-

som synsmyndigheten. För stiftelser som har en mer begränsad tillsyn gäller att årsredovisningen skall hållas offentlig.

En stiftelse inte är bokföringsskyldig skall fortlöpande föra räken-

som skaper och sammanställa dessa årligen så att tillgångar och skulder samt inkomster och utgifter framgår, 5 Räkenskapema skall hållas ordnade och betryggade under tio år.

En stiftelse skall ha minst revisor, 4 kap. l Är stiftelsen skyldig att

en upprätta årsredovisning skall minst en revisor vara auktoriserad eller

en godkänd, 4 kap. 4 Om stiftelsen har tillgångar som överstiger l 000 basbelopp skall revisorn vara auktoriserad.

5.3.7 Bestämmelser till skydd för stiftelsens ändamål

Enligt 5 kap. kan styrelseledamöter, förvaltaren och revisorn bli skadeståndsskyldiga de uppsåtligen eller oaktsamhet orsakar stiftelsen

om av ekonomisk skada då de fullgör sitt uppdrag. Här regleras också frågor om vilka kan föra skadeståndstalan och när en sådan talan preskriberas.

som

I 6 kap. regleras när och hur bestämmelserna i stiftelseförordnandet kan ändras eller upphävas eller i särskilt fall åsidosättas. Innehåller ett stiftelseförordnande ett ändringsförbehåll kan detta i vissa fall vara giltigt. Detta gäller för äldre stiftelser även någon än styrelsen eller för-

om annan valtaren skall besluta ändringen, 10 § införandelagen. Ändamålet för

om äldre stiftelser får bara ändras ändringsrätten gjorts beroende av en

om händelse beslutfattaren inte råder över. Ändringsförbehåll som med-

som delats efter lagens ikraftträdande är bara giltiga det uttryckligen före-

om skrivs att styrelsen eller förvaltaren får ändra bestämmelse som inte avser ändamålet utan myndighets tillstånd, 6 kap. 3 En föreskrift i stiftelseförordnandet någon än styrelsen eller förvaltaren rätt att

som ger annan

Snfzelseräzt lll

besluta om ändring är ogiltig avseende ändringsförbehåll meddelats

som efter lagens ikraftträdande.

Om ett giltigt ändringsförbehåll saknas krävs Kammarkollegiets tillstånd för att stiftelsens styrelse eller förvaltare skall få ändra, upphäva eller i särskilt fall åsidosätta vissa i lagen uppräknade föreskrifter

som avser bl.a. stiftelsens ändamål, placeringsregler, förvaltningsform, hur styrelsen utses och beslutförhet, räkenskaper, revision, 6 kap. 1 Styrelsen eller förvaltaren får besluta om ändring av bestämmelser i stiftelseförordnandet som rör andra frågor än de som uppräknas, 6 kap. 3 Om styrelsen eller förvaltaren beslutat om ändring av sådana föreskrifter eller med stöd av ett giltigt ändringsförbehåll skall detta anmälas till tillsynsmyndigheten. Sådana beslut får börja tillämpas tre månader efter anmälan inlämnats till tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten kan förbjuda styrelsen eller förvaltaren att tillämpa beslutet om det strider mot stiftelselagen.

Förutsättningen för bestämmelse skall få ändras är att det inträffat

att en sådana ändrade förhållanden att föreskriften inte längre kan följas eller har blivit uppenbart onyttig eller uppenbart stridande mot stiftarens avsikter eller det finns andra särskilda skäl. Vid ändring av en föreskrift som

om

stiftelsens ändamål skall vad kan antas ha varit stiftarens avsikt avser som beaktas så långt som möjligt.

Det krävs kollegiets tillstånd för att få förbruka en stiftelses kapital, om stiftelsen bara får dela ut avkastningen. Enligt 6 kap. ges möjlighet att utan kollegiets tillstånd under vissa förutsättningar få förbruka äldre stiftelser med ringa kapital under ett basbelopp, 5

I 7 kap. finns tvingande regler om likvidation för näringsdrivande stiftelser.

Fusion av stiftelser

Ett alternativ till att få förbruka en stiftelses tillgångar kan vara att lägga

stiftelsens tillgångar med eller flera andra stiftelser till en ny samman en stiftelse, s.k. samstiftelse. För att bilda en samstiftelse krävs kollegiets

en tillstånd att upphäva stiftelseförordnandet för de stiftelser vars kapital skall bilda den stiftelsen. När stiftelsemas skulder är betalda och tillgång-

nya

lagts till den stiftelsen är de äldre stiftelser upplösta. En förutarna nya sättning för att kollegiet skall kunna medge detta är att sökanden uppvisar ett stiftelseförordnande för samstiftelsen enligt reglerna i l kap. 2 Av stiftelseförordnande skall framgå att samstiftelsen har ett ändamål som omfattar de äldre stiftelsemas ändamål. För sådan åtgärd krävs bl.a. att

en stiftelsema skall ha mycket närliggande ändamål, har verkat under en längre tid och att stiftelsemas tillgångar inte är för stora. Normalt får tillgångarna inte överstiga tio basbelopp.

1 12 Stiftelserätt sou 1997; 47

Skälet till att bilda en sådan samstiftelse är ofta att de belopp

som utdelas är små och att de administrativa kostnaderna är höga. Effekten

av en samfondsbildning skall således bli att ändamålet kan tillgodoses bättre och att förvaltningen blir mer rationell. Enligt kollegiets praxis krävs därför att större kapital stiftelse har desto starkare andra skäl. Då

en räcker inte enbart rationaliseringsskäl för att stiftelsema skall få läggas samman.

5.3.8 Tillsyn och registrering

Alla stiftelser står numera under tillsyn. Tillsynen är dock mer eller mindre omfattande, 9 kap. Tillsynen innefattar inte bara kontroll och därav föranledda ingripanden utan även service till stiftelserna. Tillsynsmyndighet är länsstyrelsen i det län där stiftelsens styrelse eller förvaltaren har sitt säte om inte Kammarkollegiet beslutat om annan myndighet 9 kap. 1 § stiftelselagen och 18 § stiftelseförordningen 1995:1280.

Tillsynen är begränsad för stiftelser som bildats av och tillsammans med staten, kommun, ett landsting eller en kyrklig kommun, stiftelser

en som förvaltas av en statlig myndighet samt stiftelser där stiftaren enligt förordnandet undantagit stiftelsen från tillsyn och den inte driver näringsverksamhet. Insamlingstiftelser har alltid den mer omfattande tillsynen. Den begränsade tillsynen innebär i huvudsak att tillsynsmyndigheten får ingripa om stiftelsen saknar namn, behörig revisor, inte upprättat årsredovisning, inte hållit årsredovisningen offentlig.

För övriga stiftelser är tillsynen omfattande. Den varierar dock

mer beroende på stiftelsen är årsredovisningsskyldig eller inte. Den nor-

om mala tillsynen innefattar en skyldighet för tillsynsmyndigheten att ingripa

förvaltningen inte sköts enligt stiftelseförordnandet eller stiftelselagen. om För att fullgöra detta har tillsynsmyndigheten bl.a. rätt att begära in handlingar eller företa inspektion. Tillsynsmyndigheten kan också förelägga med vite styrelseledamot eller förvaltaren att fullgöra sitt uppdrag eller rätta ett beslut, förbjuda styrelseledamot eller förvaltaren att verkställa ett beslut, tills vidare entlediga styrelseledamot eller förvaltare och väcka talan om skadestånd.

Tillsynsmyndigheten har även andra uppgifter enligt lagen. Tillsynsmyndigheten kan förordna styrelseledamot för en stiftelse med

om en ny egen förvaltning om det behövs för att stiftelsen skall vara beslutför, 9 kap. 7 Vidare kan tillsynsmyndigheten förordna om ny förvaltare om stiftel-

saknar förvaltare, 9 kap. 8 sen

En stiftelse är årsredovisningsskyldig skall vara registrerad hos

som länsstyrelsen i det län där stiftelsens styrelse eller förvaltare har sitt säte. Hos länsstyrelserna finns blanketter på vilka anmälan skall ske.

För tillsyn och registrering utgår avgifter.

Stzftelserätt 113

5.4¶Allmänna

handlingar

I tryckfrihetsförordningen stadgas om medborgarnas rätt att ta del av allmänna handlingar, 2 kap. 1 Enligt tryckfrihetsförordningen gäller detta handlingar som inkommit till myndighet. Med myndighet likställs riksdagen, kyrkomötet och beslutande kommunal församling. Enligt sekretesslagen 1980:100 skall vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av allmänna handlingar gälla bl.a. stiftelser som kommuner eller landsting har ett rättsligt bestämmande inflytande över, 1 kap. 9 Det är stiftelser där kommunen eller landstinget utser mer än hälften av ledamöterna i styrelsen. För övriga stiftelser gäller inte offentlighetsprincipen. För stiftelser som är årsredovisningsskyldiga gäller som tidigare nämnts att årsredovisningen är offentlig. Det finns ingenting hindrar att stiftare föreskriver i som en stiftelseförordnandet att grunderna för bestämmelserna om allmän handling i sekretesslagen skall gälla för stiftelsen. Även förvaltare eller en en styrelse kan besluta att ge ut handlingarna som om de var allmänna om det inte finns några bestämmelser i stiftelseförordnandet som förbjuder detta.

5.5¶Generella pennutationsbeslut lag

genom

Med generella pennutationsbeslut avses här beslut, som omfattar ändring föreskrifter i stiftelseförordnandena för alla stiftelser varom fråga är, av utan att prövning har gjorts i det enskilda fallet. Stora delar den specialreglerade kyrkliga egendomen utgör stiftelseav egendom. Beträffande denna egendom har fattats många generella pennutationsbeslut lagstiftning. Genom en ecklesiastik boställsordning år genom 1910 ändrades bestämmelserna för prästboställena. Dessa hade tidigare förvaltats och bebotts prästerna. Boställenas skog skulle bl.a. förvaltas av skogsstaten och avkastningen inlevererades till kyrkofonden. År 1932 av kom ecklesiastik boställsordning då förvaltningen av löneboställena en ny flyttades till pastoraten. År 1970 korn lag förvaltning över en om av kyrklig jord. Förvaltningen löneboställenas skog flyttades till stiftsav nämnderna. I lagen fanns bestämmelser om när sådan egendom får säljas eller köpas. Kammarkollegiet eller regeringen prövade sådana ärenden och likaså användningen försäljningsmedlen. De skulle fonderas. om av Den nuvarande lagstiftningen i 38, 39, 41 och 42 kap. kyrkolagen och tidigare lagstiftning den specialreglerade egendomen får, som tidiom närrmts, anses ha karaktär av legal generell permutation. Detsamma gare gäller övergångsbestämmelsema till kyrkolagen och till äldre lagstiftning. Genom lagstiftningen har förvaltningen flyttats och stiftelseegendomens ändamål ändrats. Lagstiftningen är nu utformad som ett medgivande till försäljning under bestämda förutsättningar.

114 Stiftelserätt

Generella pennutationsbeslut har även skett i annan lagstiftning. Enligt punkten 13 i övergångsbestämmelsema till församlingslagen 1988:130 skulle förvaltningen av stiftelser som skulle tillgodose sådana ändamål som pastoratssamfálligheten genom församlingslagens bestämmelser skulle sköta överlämnas från församlingarna till pastoratssamfálligheten.

6¶Vad händer vid

relationsändringen

Introduktion och problemanalys

-

6.1 förutsättningar Relationsändringens

Vårt utredningsuppdrag utgår ifrån ett principbeslut om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan prop. 1995/96:80, bet. 1995/96: KU 12, rskr. 1995/96:84. Principbeslutet innehåller de viktiga grunderna för en reform och den huvudsakliga inriktningen, den pågående anger men nu utredningsprocessen behandlar de konkreta följderna, alla detalj frågor och genomförandet. För att kunna ta ställning till olika frågor inom ramen för utredningsuppdraget behöver man göra sig en bild av vad som kommer att hända när reformen genomförs hur Svenska kyrkans formella och praktiska verklighet förändras. Enligt principbeslutet skall den kyrkliga egendomen efter relationsen ändring stå till Svenska kyrkans förfogande. Hur detta skall ske är den egentliga utredningsuppgiften i vårt uppdrag. Uppgiften kräver att man analyserar olika rättsliga förhållanden som kommer att råda när reformen har genomförts, t.ex. i vilka former egendom kan ägas och förvaltas. Det medför betydande svårigheter att under ett pågående omfattande utredningsarbete försöka fånga in någon sorts slutresultat av utredandet och tänkt genomförandeprocess. Utredningsfasen präglas dessutom av en ett komplicerat samspel mellan statliga och kyrkliga utredningar. Kammarkollegiet har ändå ansett det nödvändigt att redovisa ett antal utgångspunkter, vissa tolkningar principbeslutet och ett antal gjorda antaganav den, på olika sätt har varit styrande för vårt utredningsarbete och för som dess resultat. Följande element i reformen och omständigheter i reformprocessen har lagts till grund för vårt arbete att finna lösningar på frågan om Svenska kyrkans disposition den kyrkliga egendomen i framtiden. av

Lagarna: Den nuvarande lagstiftningen om Svenska kyrkan, framför 0 allt 1992 års kyrkolag, försvinner och ersätts ramlag, lagen om av en Svenska kyrkan. Inom den lagen ger skall Svenska kyrkan ram som själv bestämma sina förhållanden. Direktiven anger att det om egna kan finnas lagstiftning egendomen i lagen om Svenska kyrkan. om Kammarkollegiet har utgått ifrån att den lagstiftningen av principiella skäl inte kan särskilt omfattande eller detaljerad och också att det vara inte skall finnas någon särskild lagstiftning i övrigt om den kyrkliga

116 Vad händer vid relationsändringen

SOU 1997 ;47

egendomen. En viktig fråga blir därför vilka regler skall som styra

egendomsförvaltningen när lagarna försvinner.

0 Organisationen: Församlingar och samfalligheter finns kvar, men är inte längre kommuner. Trossamfundet Svenska kyrkan tillskapas som nytt rättssubjekt med den associationsfonnen trossamfund. Församnya lingar, samfälligheter och stift är självständiga enheter inom trossamfundets ram på det sätt i lagen Svenska kyrkan. Samtliga som anges om enheter kan, liksom trossamfundet självt, självständigt äga och förvalta egendom. Frågan om hur egendomen skall stå till kyrkans förfogande inbegriper också på vilken plats i organisationen olika befogenheter finns.

0 Normgivningen: Kyrkomötets på regeringsformen grundade normgivningskompetens försvinner. I stället kommer kyrkomötet att, i enlighet med bestämmelser i Lagen Svenska kyrkan, högsta beom som slutande organ inom trossamfundet kunna fatta beslut är bindande som för enheterna inom Svenska kyrkan. På detta sätt kommer t.ex. att man kunna ersätta stora delar av 1992 års kyrkolag med inomkyrkligt en bindande kyrkoordning. Däremot kommer varken kyrkomötet eller något annat organ inom Svenska kyrkan att kunna fatta beslut är som bindande för rättssubjekt utanför Svenska kyrkan. Det sistnämnda har stor betydelse när det gäller de delar av egendomen har stiftelsesom karaktär. Kyrkomötet bestämmer inte över förvaltningen självstänav diga stiftelser. Detta gäller även förvaltaren är ett kyrkligt om organ.

0 Egendomens ändamål: En viktig fråga för Svenska kyrkan efter en relationsändring är vad egendomen får användas till och på vilket sätt man kan disponera över avkastningen m.m. I principbeslutet om en relationsändring förutsätts närmast att ändamålsbindningen för den specialreglerade egendomen består prop. l995/96:80 s.37. Kammarkollegiet har dock ansett det erforderligt att pröva vad ligger i som ändamålsbindningen, ändamålet möjligen förändras själva om genom relationsändringen eller om bundenheten vid ett visst ändamål försvårar en lösning efter riktlinjen att egendomen skall stå till kyrkans förfogande. För detta vi ha haft stöd i direktivens formulering att vi anser oss skall utreda "hur egendomen skall stå till kyrkans förfogande".

0 Äganderätten: För Svenska kyrkan kan det komma att ha stor be-

tydelse om det klarläggs i vilken utsträckning kyrkan, efter relationsen ändring, är ägare till hela egendomen och på vilka nivåer förfogar man över den och kan sälja den. F.n. föreligger åtskillig oklarhet detta. om Frågan om äganderätten till egendomen har, alldeles bortsett från det historiska tillfället att en gång för alla ta itu med den, kommit att aktualiseras på det sättet att "ägande" är en given dispositionsform enligt vårt vanliga civilrättsliga regelsystem. Också äganderättsfrågan har vi ansett

SOU 1997: 47 Vad händer vid relationsändringen 117

oss ha stöd att ta upp med utgångspunkt från uppgiften att utreda hur egendomen skall stå till kyrkans förfogande.

Det är lätt att se att en relationsändring mellan staten och Svenska kyrkan innebär viktiga förskjutningar i sättet att betrakta kyrkans egendomsinnehav. Regelsystemet kan inte vara detsamma som tidigare. Hur skall ställa sig till frågan äganderätten Skall staten alltjämt ta man om ansvaret för den detaljerade ändamålsbindningen Dessa och liknande frågor behandlas i det följ ande.

6.2¶Synen på läget efter en relationsändring

6.2.1 Vad ersätter lagstiftningen

Principema för relationsändringen medger att grundläggande regler om den kyrkliga egendomen tas in i lagen Svenska kyrkan. Det år däremot om uteslutet att t.ex. alla de detaljregler idag finns i 38-42 kap. kyrkosom lagen skulle återfinnas i form lag. Det skulle involvera riksdagen i ett av fortsatt ansvarstagande för ingripande regler som rör bl.a. interna ansvarsförhållanden, planeringen kyrkans verksamhet och ekonomi samt orgaav nisations- och personalfrågor. På det sättet skulle fortsatt speciallagstiften ning motverka Svenska kyrkans eget älvbestämmande och stå i strid med principerna för refonnen. Det behövs alltså något annat än fortsatt omfattande speciallagstiften ning för att skapa ett regelsystem kring egendomen. Det är naturligt att söka lösningen efter endera av två huvudlinjer. Antingen faller tillbaka på något redan existerande, generellt giltigt man regelsystem, eller också tillskapar något nytt, som i så fall bör bygga man på begränsat mått lagstiftning och desto kyrkligt självett av mer av bestämmande. Som framgår kap. 2 har alternativet att åtminstone av ovan delvis överföra den kyrkliga egendomen till stiftelse stiftelsealteren varit aktuellt under många tidigare utredningar. Det svarar mot

nativet

kravet på ett generellt system, inte speciellt utformat för kyrkan även om det är vanligt förekommande i den kyrkliga sfáren, utan allmängiltigt som i Sverige erkänd form rättssubjekt. En annan möjlighet är att en av lagstiftningens grundläggande regler egendomen ger en ram för ett om kyrkligt självbestämmande på ett eller annat sätt. Resonemanget leder fram till de två modeller som har återgivits i våra direktiv, nämligen Stiftelsemodellen och den s.k. lagstiftningsmodellen. Det kan på sin plats att nämnare precisera vad som i det följ ande avses vara med den respektive den andra modellen. ena Stiftelsemodellen bygger på ett fristående regelverk, nämligen den nya stiftelselagen. Svenska kyrkans egendomsförhållanden skulle, om en lös-

118 Vad händer vid relationsändringen SOU 1997 ;47

ning söks i enlighet med denna modell, styras ett generellt giltigt regel-

av komplex. Det skall inte uteslutas att stiftelselagens regler på någon punkt skulle kunna anpassas efter kyrkans särskilda förhållanden. En utgångspunkt för detta är närmast att egendomen idag är undantagen från stiftelselagens tillämpning 4 § andra stycket lagen 1994: 1221 införande

om av stiftelselagen. Skulle däremot reglerna långtgående efter kyrkans

anpassas förhållanden går själva poängen med att den kyrkliga egendomen följer ett generellt regelsystem givetvis förlorad. I stiftelsemodellen kan förekomma ett större eller ett mindre antal stiftelser. De kan tänkas förvaltade

av kyrkliga på olika nivåer inom den kyrkliga organisationen,

organ men man bör komma ihåg att varje stiftelse är ett fristående rättssubjekt i sig och inte en del av den kyrkliga organisationen.

Lagstiftningsmodellen står för en i alla avseenden specialanpassad lösning genom en kombination av regler i lagen om Svenska kyrkan och i det inomkyrkliga regelsystemet. I lagstiftningsmodellen kan egendomen föras till olika nivåer i den kyrkliga organisationen. Vem som utövar förvaltningen bestäms av kyrkan själv, som givetvis har frihet att bestämma sin interna organisation. I lagstiftningsmodellen uppträder ett antal frågor om det inomkyrkliga regelsystemets bindande kraft, om möjligheten att delegera egendomsförvaltningen m.m. En möjlig konsekvens av lagstiftningsmodellen är att äganderätten i vissa fall får anses tillkomma helheten, dvs. trossamfundet Svenska kyrkan.

I Kammarkollegiets utredningsuppdrag spelar de båda modellerna en framträdande roll. Kollegiet har uppfattat dem just som modeller för tankearbetet- idémässiga konstruktioner som skall fungera som hjälpmotorer

vid sökandet efter en lösning.

Modellerna är inte i sig själva den lösning som behövs och kollegiet har inte uppfattat direktiven lösning måste sökas efter

på det sättet att en endast en av de båda modellerna. För ett visst egendomsslag kanske stiftelsemodellen erbjuder den bästa lösningen, medan något av de andra egendomsslagen inte alls passar for stiftelseformen.

Direktiven anger lagstiftningsmodellen som "ett huvudalternativ". Kammarkollegiet har uppfattat detta som ett förord för kombinationen

"begränsad lagstiftning/inomkyrkliga bestämmelser". Detta kan emellertid utformas på många olika sätt. När analyserar lagstiftningsmodellen

man måste man komma ihåg att merparten av den specialreglerade kyrkliga egendomen är av stiftelsekaraktär. Det nämnda förordet för lagstiftningmodellen kan inte tolkas så att det skulle utesluta en lösning som också för framtiden erkänner egendomens stiftelsekaraktär, men som applicerar lagstiftningsmodellens komponenter lagstiftning/inomkyrkliga bestämmel-

ser på förvaltningen av den.

-

Ett grundligare studium av de båda modellernas beståndsdelar ger insikter att de ibland går in i eller överlappar varandra, i vart fall när de

om sätts i relation till den kyrkliga egendom som de är tänkta för. På detta sätt

Vad händer vid relationsändringen 119

inser man att även stiftelsemodellen innehåller en lagstiftningskomponent, som kommer till synes vid ändringar i stiftelselagen. Viktiga frågeställningar hör samman med hur stiftelselagen fungerar tillsammans med inomkyrkliga regler. På motsvarande sätt finner man att det i lagstifningsmodellen är nödvändigt att konfrontera det tänkta innehållet i lagen om Svenska kyrkan och i inomkyrkliga regler om egendomen med en verklighet fylld stiftelser och stiftelseliknande subjekt. av Kollegiets diskussioner omkring modellerna har lett fram till tre olika lösningsförslag för sig kan sägas innehålla olika mängder av de som var ursprungliga modellerna. Hur de idémässigt vuxit fram skildras i avsnitt 6.5. De detaljerade förslagen presenteras i kap. 10-12.

6.2.2 Hur utövas Svenska kyrkans självbestämmanderätt

Frågan vad händer när den detaljerade lagstiftningen försvinner om som står i nära samband med frågan om hur kyrkan avser att fatta sina beslut och utöva sin förvaltning efter relationsändring. Möjligheterna på detta en område begränsas i sin de associationsrättsliga egenskaperna hos tur av rättsfiguren "registrerat trossamfund", vilket är den juridiska form den nya även Svenska kyrkan framgent kommer att uppträda som Den rättsliga fonnen kommer att sin speciella ram for möjlignya ge heterna till samband och styrning mellan olika nivåer inom den kyrkliga organisationen t.ex. vilka möjligheter det finns att fatta övergripande — beslut med verkan för hela organisationen och på vilket sätt uppgifter kan anförtros olika eller delegeras. Det kan förutskickas att mönstret kan organ bli ett annat än det har gällt när hela verksamhetsformen har varit som reglerad i lag. Dessa och angränsande frågeställningar utreds inom ramen för Utredningen trossamfundens rättsliga reglering. Kammarkollegiet har utgått om från i vart fall följande förutsättningar när det gäller den kyrkliga egendomen. Som angivits i det föregående har vi antagit att varje nivå inom den kyrkliga organisationen på lokalt, regionalt och nationellt plan- har sådana rättsliga egenskaper att det finns enheter som kan självständigt äga och förvalta egendom. Vi har dessutom utgått ifrån att organisationen den 1 jan. 2000 består lokala och regionala enheter som tidigare, av samma även de rent associationsrättsliga förutsättningarna hur de hänger om — ihop med varandra kan ha förändrats del. Vi har till detta lagt för- - en utsättningen att det från tidpunkt finns ett nytt rättssubjekt samma trossamfundet Svenska kyrkan inbegriper de andra och som också - som kan äga och förvalta egendom. Från dessa utgångspunkter finner att det inte finns endast en enda man självklar ansvarsfördelning utan många tänkbara möjligheter när det gäller hur beslut skall fattas och verksamheter ledas och förvaltas efter en rela-

120 Vad händer vid relationsändringen SOU 1997 ;47

tionsändring. Innehållet i principbeslutet är sådant att det måste framstå som synnerligen önskvärt att kyrkan själv så stor frihet möjligt

ges som när det gäller att fördela ansvaret inom organisationen detta utvecklas närmare i avsnitt 6.3.1 nedan, kollegiet har funnit det ofrånkomligt

men att valet av sätt att ställa egendomen till kyrkans förfogande blir i viss mån styrande för den inomkyrkliga ansvarsfördelningen. Väljer samla

man att egendomen i en eller flera stiftelser, stiftelselagen t.ex.

ger en ram som begränsar möjligheterna för någon än Stiftelsens förvaltare att fatta

annan beslut om stiftelsefönnögenhetens förvaltning. Därmed har låst fast

man en viss ansvarsfördelning redan innan den kyrkliga organisationen har börjat arbeta.

En viktig omständighet kan fötjäna en mer utförlig kommentar. Kollegiet har förutsatt att det finns ett inomkyrkligt bindande regelsystem. Detta har stor betydelse i alla tre modellerna. Kyrkomötet måste kunna överta befogenheten att meddela åtminstone del sådana bestämmelser

en av om egendomen som i dag återfinns i lagstiftningen. Behovet sådana över-

av gripande bestämmelser är olika stort i olika modeller- stiftelselösningar kräver förstås mindre inomkyrkliga regler eftersom det finns ett

omfattande regelverk i själva stiftelselagen helt utan övergripande

- men inomkyrkliga regler fungerar inte någon av de många tänkbara lösning-

arna.

Kollegiet har gjort bedömningen att de slutliga avvägningarna när det gäller vad reformen kräver av övergripande rambestämmelser för att det skall fungera för att det skall finnas ett systern för samverkan och

sammanslutningar av församlingar, ett inomkyrkligt utjämningssystem och regler för indelningen m.m. också kommer att leda till en bred värde-

gemenskap i frågan om behovet av ett bindande regelverk kyrko-

- en ordning.

6.3¶Vissa principiella

förutsättningar

6.3.1 Hur mycket skall staten bestämma

Principbeslutet om en relationsändring bygger på grundläggande värderingar om en ökad självständighet för Svenska kyrkan inom för den

ramen särskilda lagen om Svenska kyrkan. Det är från denna utgångspunkt

som beslutet sedan anger att egendomen skall stå till kyrkans förfogande.

Den ökade självständigheten kommer till uttryck på flera plan och i många olika former, bl.a. tillskapas det nya rättssubjektet trossamfundet Svenska kyrkan. Ansvarsfördelningen mellan kyrkliga och statliga organ förändras på ett genomgripande sätt när det gäller ekonomi, organisation och personal. De kyrkliga organen förutsätts ta ett annat övergripande ansvar än tidigare.

SOU 1997: 47 Vad händer vid relationsändringen 121

Mot denna bakgrund är det naturligt att ställa frågan hur mycket

som skall regleras och vilka villkor skall ställas i samband med att

som egendomen ställs till kyrkans förfogande. Hur långt sträcker sig statsintresset

Enligt Kammarkollegiets bedömning måste på denna punkt en avvägning göras mellan motstående intressen. Å sidan finns det starkt

ena ett intresse av att den specialreglerade egendomen bevaras för sitt ändamål. Men vad gäller om nu ändamålet inte är särskilt skarpt avgränsat utan mycket vitt, eller om det är starkt beroende av hur den kyrkliga verksamheten utvecklas och hur kyrkan tolkar sitt uppdrag Å andra sidan finns det ett intresse av att inte begränsa eller hindra det kyrkliga ansvarstagandet och självbestämmandet.

Följande exempel på avvägningar som måste göras visar intressekonflikten. i

Kyrkobyggnadema har i dag inte något entydigt ändamål, fastställt i lag,

det finns föreskrifter om församlingskyrkor och om upplåtelse av men kyrka se vidare avsnitt 7.2.l.Här kan man välja olika utgångspunkter när

reflekterar över vilka regler som behöver ställas upp, när lagstiftman ningen i övrigt försvinner och egendomen ställs till kyrkans förfogande utan den detaljreglering som finns i dag.

En sådan utgångspunkt kan vara att lagen om Svenska kyrkan kommer att definiera kyrkan rikstäckande. Måste man då inte föreskriva

som någonting antalet kyrkor i landet eller att det skall finnas en kyrka i

om varje församling Detta kan bestickande, att fullfölja tanke-

synas men gången leder mycket långt. Om anlägger detta betraktelsesätt, vore

man det då inte naturligare att föreskriva hur rikstäckningen skall uppfyllas, hur många församlingar det skall finnas och kanske hur många präster Och har då inte lagt allvarliga hinder i vägen för ett kyrkligt ansvars-

man tagande både vad gäller ekonomin och verksamhetens utformning Kollegiet har funnit det otänkbart att förena kyrkans rätt till egendomen med så ingripande föreskrifter.

En utgångspunkt skulle kunna tas i det stora intresse som finns

annan för kyrkobyggnadema, långt utanför kretsen av trogna kyrkobesökare. Finns det på sådana grunder skäl att reglera kyrkobyggnadens och kyrkorummets användning Tankegången skulle närmast vara att kyrkan själv bestämmer hur många kyrkor det skall finnas och var de ligger, men för de kyrkor finns bestäms det i lag på vilket sätt de får användas. Det kan

som antas att sådana tankar omfattas av ganska många, men kollegiet har ändå funnit det svårt att förena dem med huvudprinciperna i den tänkta relationsändringen. Hur kyrkorna används är till största delen en fråga om hur kyrkans verksamhet utformas. Detta måste kyrkan själv ta ansvaret för. Det finns inte heller någon naturlig kontrollapparat att ta till, om det skulle Visa sig att kyrkorna används på ett sätt strider mot föreskrifter i lag.

som

Det kan anföras goda skäl för att det finns övergripande bestämmelser om antalet kyrkor och vad de får användas till, enligt Kammarkolle-

men giets mening bör dessa i så fall beslutas av kyrkliga Det sagda

organ. gäller inte hur kyrkorna skall betraktas från kulturminnessynpunkt, vilket som nämnts utreds av Kommittén angående det kyrkliga kulturarvet.

II. Den kyrkliga jorden förvaltas i dag av egendomsnämnder, har

som karaktär av specialreglerade nämnder. Om vi utgår ifrån antagandet att den kyrkliga jorden även i framtiden får både ett bevarat ändamål och ett i lag fastställt förvaltningsmål, är det då inte naturligt att lagen också hur

anger en egendomsnämnd skall arbeta gentemot de uppställda målen, dvs. att vissa förvaltningsbetämmelser ges för egendomsnämndemas verksamhet Pâ denna punkt, liksom i fråga om kyrkobyggnadema har kollegiet funnit att en sådan reglering ingriper i och styr kyrkans planering och de

egen prioriteringar som måste göras. Vid närmare begrundande måste inse

man att det inte ens är självklart att man i lag föreskriver att det skall finnas en motsvarighet till dagens egendomsnämnder. Enligt Kammarkollegiets mening finns det en rad goda motiv för att ett sakkunnigt organ får ansvaret för den krävande förvaltningen av kyrkans jord och skog, men med den ansvarsfördelning som bör gälla enligt principbeslutet om ändrade relationer, bör den bedömningen i sista hand vila på kyrkan själv.

Dessa båda exempel visar att avvägningen mellan de intressen som betingar att staten genom lagstiftning styr utvecklingen efter en relationsändring och de intressen som i stället talar för att staten avstår från detsamma, inte alltid är enkel att göra. Enligt kollegiets bedömning väger det emellertid på rad punkter över till förmån för att avstår. Ett

en man konsekvent handlande utifrån principbeslutet ändrade relationer kräver

om på det hela taget i regel att kyrkan får frihet att bestämma själv, eftersom man tar hela ansvaret för ekonomi, personal och verksamhetens utformning. Att stifta lagbestämmelser utifrån kyrkans bästa är inte

omsorgen om heller något naturligt led i reformen, utan skulle betyda att staten ikläder sig förmyndarens roll.

Kammarkollegiet har lagt följande ställningstaganden till grund för arbetet med de olika modellerna.

Egendomens ändamål: Den specialreglerade egendomen har idag ändamålsbestämmelser i kyrkolagen.Utgångspunkten bör att lagstift-

vara ningen också i fortsättningen anger ändamålen för den kyrkliga egendomen. Detta motiveras av ett tydligt statsintresse, motsvarar de skäl

som som bär upp bl.a. stiftelselagens bestämmelser om ändring av ett stiftelseförordnande 6 kap. stiftelselagen 1994:1220, dvs. att egendom

som avsatts för ett bestämt ändamål också bevaras för detta under en viss offentlig kontroll.Om ett sådant ändamål i detta fall är helt och hållet beroende av kriterier som kyrkan själv skall besluta eller den kyrkliga

av verksamhetens utformning, kan det emellertid vara överflödigt eller rent

av hindrande att det finns lagbestämmelser. I vissa fall kan man i stället överväga en negativ ändamålsbestämning, dvs. att lagstiftningen vad

anger egendomen inte får användas till.

Förvaltningsmål: Vissa skäl kan anföras till stöd för att i en ramlag ta med ett mål för förvaltningen den ändamålsbestämda egendomen. Ett

av sådant är att dagens lagbestämmelser innehåller detta 41 kap. 9 § kyrkolagen, ett annat att stiftelselagen har en allmän bestämmelse om förmögenhetens placering på ett godtagbart sätt 2 kap. 4 § stiftelselagen. I båda fallen handlar det om att trygga egendomens varaktiga bestånd för sitt ändamål. Ett i lag uppställt förvaltningsmål för den kyrkliga egendomen kan tjäna syftet att understryka den ursprungliga stiftelsekaraktären och på ett positivt sätt bidra till valet av långsiktiga förvaltningsstrategier, vilket står bäst i överensstämmelse med egendomens historiska ursprung och ändamål.

Förvaltningsorganisation: l dag är förvaltningsorganisationen reglerad i lag. Utgångspunkten för principbeslutet om ändrade relationer är emellertid att kyrkan själv skall bestämma sin organisation. Lagen om Svenska kyrkan kommer bara att ange de olika rättssubjekten och nivåerna i organisationen. Som antytts ovan finns det skäl för uppfattningen att egendomsforvaltningen allt efter sin beskaffenhet anförtros organ med inflytande från den sakkunskap som förvaltningsuppgiften kräver. En parallell är stiftelselagens krav på "godtagbar placering". Om detta sägs bl.a. följande:

Det är styrelsen eller förvaltaren som svarar för att förmögenheten är godtagbart placerad. Härav följer att frågan om en stiftelses förmögenhet är godtagbart placerad i vissa fall också kan vara att bedöma med beaktande av vilken kunskap i ekonomiska spörsmål finns representerad i styrelsen eller hos för-

som valtaren i dennes högsta verkställande organ... Prop.l993/94:9 s.122

Innebörden är bl.a. att om förvaltningen leds av ett sakkunnigt organ är

för vad skall betraktas "godtagbar placering" vidare. En ramen som som en förvaltare med expertkunskaper kan själv svara för t.ex. kvalificerade för- Valtningsåtgärder som att hålla en egen värdepapperspoitfölj. För en förvaltare som inte har sådana egenskaper är en förvaltning av detta slag inte en "godtagbar placering".

Om man nu tänker sig att egendomen ställs till kyrkans förfogande med ett förhållandevis vitt ändamål och ett ganska allmänt förvaltningsmål, skulle det vara en trygghet för den långsiktiga ändamålsuppfyllelsen, om man vore säker på att förvaltarskapet utövades med god kompetens. Utifrån ändamålssynpunkter skulle det i så fall vara ett intresse från statens sida att övergripande synpunkter på sammansättningen av de organ som

ge

124 Vad händer vid relationsändringen

skall uppträda som egendomsförvaltare på olika nivåer. Detta kräver att en del av organisationen anges i lag, kanske inte bara det förvaltande organet självt, utan också hur det skall utses. Eventuellt kräver detta i sin tur att också den part som skall utse organet ifråga lagregleras. Börjar man ställa upp förutsättningar i lag, leder det mycket lätt till en kedja av konsekvenser.

Kollegiet anser det inte omöjligt att i lagen om Svenska kyrkan ta in bestämmelser sakkunniga förvaltningsorgan, t.ex. egendomsnämnder

om eller en kyrkofondsstyrelse. Det inkräktar dock en del på det kyrkliga självbestämmandet ifråga om den interna organisationen och skulle innebära att för ett delområde reformen gjorde avsteg från en princip

man av som i Övrigt är genomgående. Mot bakgrund av detta, och särskilt också med hänsyn till att lösningarna i formellt hänseende blir olika i de tre modeller vi presenterar i kap. 10-12, har vi stannat för uppfattningen att lagen inte i något avseende bör reglera förvaltningsorganisationen utöver

följer huvudinnehållet i lösningsförslaget. vad som av

6.3.2 Reformen får inte minska friheten

Det får närmast uppfattas självklarhet att reformen skall öka

som en Svenska kyrkans frihet på rad områden. Om motsatsen skulle bli resul-

en tatet, skulle reformen eller i vart fall motiven för den framstå i egendomlig dager. Ändå är detta precis vad skulle kunna bli fallet på det område

som kollegiet har att utreda. Vår önskan att undvika ett sådant resultat av refonnarbetet har starkt påverkat diskussionen omkring våra modeller.

en av

En förklaring till det sagda är följande. En stor del av den specialreglerade egendomen har, tidigare beskrivits, stiftelsekaraktär. Den är

som emellertid idag undantagen från stiftelselagens tillämpning 4 § lagen om införande stiftelselagen. Kyrkolagens föreskrifter gäller i stället. Om

av ett stiftelsealtemativ utformas utifrån stiftelsemodellen- med egendomen

anknutna stiftelser och församlingarna förvaltare enligt stiftelsesom som lagen är det högst sannolikt att reformen på detta område skulle

uppfattas på det sättet att friheten rent faktiskt har minskat.

Av det följande framgår hur kollegiets arbete med stiftelsemodellen har tagit riktning, och att våra tankegångar när det gäller förvaltar-

en annan skapet har påverkats det som har sagts.

av nu

6.4¶Några särskilda

problem

6.4.1 Normgivningsproblemet

Kyrkoberedningen föreslog att nonngivningsbefogenheter också fortsättningsvis skulle överlämnas till kyrkomötet.

"Vidare innehåller paragrafen möjlighet för riksdagen att inom en ramen för de grundläggande bestämmelserna lämna över till kyrkan att i övrigt besluta om sina angelägenheter, bl.a. genom normgivning som avses binda församlingarna. Kyrkomötets rätt till sådan nonngivning har sin grund i att ett överlämnande av offentlig beslutsmakt har skett" Staten och trossamfunden s. 153.

Principbeslutet vilar emellertid på uppfattningen att det inte behövs någon normgivning prop. l995/96:8O 17. s. Kammarkollegiet har, som tidigare nämnts, utgått från att det kommer att finnas ett bindande inomkyrkligt regelsystem. Kyrkomötet kommer att besluta kyrkoordning gäller för alla enheter inom kyrkan. Att om en som det är bindande beror inte på att det skulle fråga normgivning, vara om utan helt enkelt på att det är gemensamma bestämmelser inom och en samma organisation. Kyrkomötet beslutar inte for någon annan, utan för sig själv, dvs. trossamfundet Svenska kyrkan. Som antytts i inledningen till detta kapitel fungerar den "gemensamma beslutanderätten" inte i förhållande till rättssubjekt inte kan räknas till som trossamfundet Svenska kyrkan. Kollegiet har analyserat egendomens stiftelsekaraktär också utifrån detta perspektiv. Vi har funnit att kyrkomötet inte kan bestämma förvaltningen den kyrkliga egendomen om av enbart utifrån sin ställning det fattar beslut på trossamsom organ som fundets vägnar. Sådana beslut kommer att sakna bindande verkan. Eftersom möjligheten att fatta övergripande beslut i vissa lägen är av vital betydelse for kyrkans förfoganderätt över egendomen, har detta varit en fråga som styrt vårt arbete i alldeles bestämda riktningar. I detta avsnitt har vi endast velat antyda problematiken. Lösningar återfinns i vart och ett av de olika alternativ vi presenterar .

6.4.2 Äldre och kyrkor yngre

I den tidigare framställningen återges den rättsliga skillnaden mellan äldre och yngre kyrkor, dvs. å sidan sådana är uppförda före år 1817 på ena som landet resp. år 1843 i stad, å den andra sådana är uppförda därefter. som

126 Vad händer vid relationsändringen

De förra kyrkorna med tillhörande kyrkotomter och kyrkogårdar uppfattas stiftelser, de senare ägs av resp. församling.

som

I dag följer emellertid bägge kategorierna samma regelverk, varav huvuddelen återfinns i kyrkolagen.

Om lagregleringen upphör, uppstår det förhållandet i många församlingar med kyrkor båda slagen att de yngre kyrkorna förvaltas med

av församlingens äganderätt utgångspunkt, medan ett stiftelserättsligt

som betraktelsesätt gäller för de äldre. Som framgår avsnitt 6.4.1 ovan kan

av kyrkomötet inte heller meddela bestämmelser samma förutsätt-

som ger ningar för förvaltningen de båda slagen kyrkor. Kyrkomötet kan inte

av av

vidare fatta beslut gäller för de äldre kyrkorna. Att i stället utan som stiftelselagen skulle gälla för förvaltningen de äldre kyrkorna skulle

av

mycket opraktisk ordning, skulle betydande svårigheter vid vara en som ge tillämpningen. I själva verket tror vi att församlingar och samfälligheter skulle uppleva det väldigt främmande att ställas inför problemet att

som äldre kyrkor inte "tillhör" dem på sätt som de yngre. I dagens

samma verklighet görs ingen skillnad. Stiftelsekyrkoma bekostas med skattemedel på de ägda kyrkorna. Knappast någon torde vara med-

samma sätt som

den skillnad det faktiskt innebär att i det fallet använder veten om man ena medlen i den verksamheten, medan i det andra rent rättsligt

egna man tillskjuter medel till stiftelse. Vidare torde själva begreppen "äldre" och

en "yngre" särskilt levande. Den med hänsyn till sitt ursprungliga

inte vara uppförande äldre kyrkan kan renoverad eller kanske till och med

vara ombyggd intill sista byggstenen, och på det sättet för församlingen vara en betydligt kyrka än ännu icke renoverad kyrka med ett senare

yngre en

uppförandedatum.

Det är inte bara dessa rent faktiska förhållanden som påverkar situationen. Även själva rättsläget är faktiskt oklart på vissa punkter. De viktigaste oklarhetema gäller kriterierna för när en lokal kyrkostiftelse skall ha uppkommit och vad i vissa fall har utgjort förut-

anses som sättningen för dess fortsatta varaktiga bestånd. Ett exempel av många som föranlett diskussion är situationen den ursprungliga kyrkobyggnaden-

om uppförd före år 1817 har rivits och en annan byggnad, låt oss säga

- senare

skattemedel, har uppförts på tomt. Är detta alltjämt i bekostad av samma sin helhet en stiftelse

Kammarkollegiet har funnit att det relaterade förhållandet är ett problem så allvarlig natur att det måste lösning i samband med

av ges en reformen. Samma rättsförhållanden och regelverk bör enligt vår

samma mening gälla för äldre och yngre kyrkor.

Det finns flera sätt att åstadkomma ett sådant resultat. Det naturligaste och bästa är enligt kollegiets mening att de äldre kyrkorna i samband med relationsändringen lagstiftning tillförs de församlingar de idag

genom ligger På det praktiska planet är sådan reform omärkbar.

en

Rent juridiskt ställer det sig smula komplicerat. Vad händer

en mer som är att en ålderdomlig stiftelse rent formellt upplöses. Ändamålet förändras uppenbarligen inte.

Förvaltaren är densamme. Vi bortser i detta sammanhang från de i och för sig inte oviktiga frågorna om församlingarnas identitet före och efter en relationsändring samt huruvida kyrkorna över huvud taget skall ha ett lagfäst ändamål efter reformen. Det viktigaste sker är ägande-

som en rättsövergång från stiftelsen till församlingen. De frågor detta väcker

som skall diskuteras i fortsättningen. I detta sammanhang räcker det med att konstatera att det är fullt möjligt att på detta sätt upplösa stiftelser.

Den lösning som vi föreslår för regleringen av äldre och kyrkor

yngre har samma utformning i alla våra tre alternativ.

6.4.3 Egendom som ibland byter ändamål

Bland den specialreglerade egendomen finns det egendomsslag, under

som vissa förutsättningar byter ändamål. Det gäller framför allt tjänstebostäderna prästgård och biskopsgård. Om nämligen en prästgård eller

en biskopsgård inte skall vara tjänstebostad längre, förändras ändamålet. När det gäller prästgårdama följer detta direkt av 41 kap. 1 § kyrkolagen,

som stadgar att en sådan prästgård blir forsamlingskyrkas fastighet. Någon uttrycklig lagbestämmelse om vad som händer med biskopsgård i mot-

en svarande situation finns inte, men uppenbarligen förändras också i detta fall egendomens ändamål och fastigheten kommer att användas till någonting annat.

Detta förhållande utgör i och för sig inte något problem, men har föranlett kollegiet att särskilt överväga om prästgårdar och biskopsgårdar skall följa de mönster vi har arbetat fram med hjälp av modellerna, eller om man möjligen skall tänka sig någon lösning för just denna typ

annan av egendom.

Kammarkollegiet har stannat för det senare. Eftersom ändamålet redan i dag framstår som sekundärt och föränderligt är det svårt att något

se utpräglat statsintresse i ändamålsbindning eller i formen för kyrkans

en disposition av denna typ av egendom i framtiden. Med hänsyn till detta bör den enklaste och mest praktiska lösningen väljas. Enligt Kammarkollegiets uppfattning består den lösningen i att prästgårdama förs till de pastorat där de i dag fullgör sitt ändamål och att biskopsgårdama tillkommer respektive stift.

Detta innebär på samma sätt som i fråga om kyrkorna enligt avsnitt 6.4.2 ovan en upplösning av en ålderdomlig stiftelse och överförande

av äganderätt direkt till den som i dag förvaltar egendomen.

Också detta förslag är genomgående i alla våra tre alternativ.

128 Vad händer vid relationsändringen SOU 1997: 47

6.4.4 Regeringsformens egendomsskydd

har anförts i avsnitten 6.4.2 och 6.4.3 samt hela vårt förslag i ett Det som våre tre alternativ aktualiserar frågan de dispositioner vi föreslår i av om fråga upplösning stiftelser och övergång äganderätt står i om av av överensstämmelse med regeringsfonnens bestämmelser om egendomsskyddet. Det är i huvudsak stadgandet i 2 kap. 18 § regeringsformen som

avses. De frågor är förenade med grundlagsskyddet behandlas särskilt i som kap.

6.4.5 Delning av kyrkofonden

Av det sagts tidigare framgår att kollegiet betraktar Kyrkofonden som som viktig del den kyrkliga egendomen. Vårt uppdrag att utreda hur en av egendomen skall stå till kyrkans förfogande omfattar följaktligen även

Kyrkofonden.

Kyrkofonden har i dag många olika ändamål. Ett sätt att analysera

fondens funktion är att dela in ändamålen i tre huvudgruppen

prästemas pensioner 0 det inomkyrkliga utj ämningssystemet vissa kostnader i övrigt såsom biskopslöner, kostnader för kyrkomötet 0 och den rikskyrkliga organisationen m m

Betraktar Kyrkofonden utifrån denna uppdelning ändamålet man av framstår det tydligt att fonden i olika delar påverkas på olika sätt av som relationsändring. en När det gäller den första huvudgruppen prästemas pensioner finns - det mycket tydligt statsintresse, nämligen att staten, i viss ett som mening arbetsgivare för prästerna fram till tidpunkten för en relations- ändring, till säkerställa utgående pensioner och gjorda pensionsutser att fästelser för den tid har haft ansvaret. Hur detta närmare ut och i staten ser vilken form det skall bäras staten utreds inom ramen för Utredningen av personal och samfundsstöd. Kammarkollegiet har emeller-

om kyrkans om

tid funnit starka skäl talar för att staten för att fullfölja sitt ansvar att till att från Kyrkofonden avskiljs ett tillräckligt gentemot prästerna ser för pensionsåtagandena skall kunna tryggas enligt lagen

kapital att 1967:531 tryggande pensionsutfästelser m.m. eller på annat sätt.

om av Ingenting hindrar att detta görs i former i övrigt anpassas till Svenska som kyrkans förhållanden efter relationsändring. en Återstoden Kyrkofonden skall inte disponeras på detta sätt. Fonden av behöver alltså delas innan den ställs till kyrkans förfogande. Den exakta

Vad händer vid relationsändringen 129

beräkningen av aktuariska förhållanden kan inte göras förrän vid den tidpunkt ansvaret för prästemas pensioner övergår från staten till kyrkan.

För övriga ändamål kan återstoden av Kyrkofonden ställas till kyrkans förfogande i enlighet med något av våra tre alternativ. Ytterligare synpunkter i den delen lämnas i kap. 7 vid genomgången av de olika ändamålen.

6.5¶Introduktion till alternativen

De föregående avsnitten i detta kapitel har redogjort för olika utgångspunkter i kollegiets utredningsuppdrag, hur vi betraktar läget efter relationsändringen samt ett antal speciella problem, förknippade med arbetet. Kammarkollegiets förslag till lösningar måste bygga på förutsättningarna och tillgodose behoven problemlösning.

av

6.5.1 Stiftelsealternativet

Den specialreglerade egendomens rättsliga ställning i dag erbjuder en naturlig utgångspunkt för diskussioner om en stiftelselösning. Att bilda stiftelser för egendomen alltefter dess ändamål har varit en genomgående tanke under de senaste decenniemas kyrka-statarbete.

En första tanke kan utnyttjar den kyrkliga egendomens

vara att man stiftelsekaraktär i dag och applicerar den nya stiftelselagen på varje stiftelsesubjekt med anknytning till den kyrkliga organisationen. Poängen är att får ett generellt regelverk genom stiftelselagen. Ingen särregle-

man ring behövs för kyrkans egendom.

Skärskådas detta alternativ finner man snart att det leder till oöverskådliga och svårhanterliga förhållanden. Hur många äldre stiftelseliknande subjekt det finns i dag kan inte exakt klarläggas och inte heller i detalj vilken egendom hör till vilken stiftelse. Stiftelselagens mönster inne-

som bär i vissa fall minskad frihet för de kyrkliga förvaltama och det är inte

en möjligt att behålla dagens samlade förvaltning av den kyrkliga jorden och fonderna med samma befogenheter för egendomsnämnderna. Som tidigare framhållits kan inte heller kyrkomötet fatta beslut med bindande verkan för fristående stiftelser. Detta innebär bl.a. komplikationer när det gäller de delar egendomens avkastning skall användas för utjämnings-

av som ändamål.

Lokala stiftelser i anslutning till dagens stiftelsestruktur är tydligen inte någon god lösning.

Väsentligt bättre är att med utgångspunkt från dagens samlade förvaltning på stiftsnivå tänka sig lösning med en stiftelse i varje stift. I dagens

en organisation är prästlönefondema snarast att betrakta som stiftsstiftelser.

5-17-0378

Genom att till dessa stiftelser föra den kyrkliga jorden, också i dag

som förvaltas gemensamt varje egendomsnämnd, får organisation

av man en som i fråga om förvaltningen avviker föga från dagens. Vissa de

av invändningar som gäller lokala stiftelser uppträder dock även beträffande stiftsstiftelser. Det är framför allt avsaknaden möjligheten att meddela

av gemensamma bestämmelser om förvaltningen inom för kyrko-

ramen en ordning som är besvärande.Beroende på hur på förhållandet

man ser mellan kyrkans olika plan är detta en omständighet som man tillmäter olika vikt. Kammarkollegiet anser emellertid att det är otillfredsställande att det inte kan tillskapas gemensamma bestämmelser om förvaltningen till skydd för ändamålet. Det närmaste man kan komma i stiftsstiftelsevarianten är att enahanda bestämmelser i de tretton stiftelsernas stadgar.

ge Dessa ändras i så fall inte av kyrkomötet, utan genom det lagbundna permutationsförfarandet i 6 kap. stiftelselagen.

Den stiftelselösning som tillgodoser alla de krav kollegiet har uppställt innebär att all egendom samlas i en enda stiftelse med trossamfundet Svenska kyrkan som förvaltare. Den lösningen ger möjlighet till gemensamma beslut för hela egendomen, den ger kyrkan största möjliga frihet inom stiftelselagens ram och den ger samtidigt möjlighet att behålla dagens stiftsvisa förvaltning enligt beslut om förvaltningen som kyrkan själv kan fatta.

6.5.2¶Ägandealternativet

Ändamålsbestämningen egendomen och dess historiska stiftelsekarak-

av tär är de omständigheter som påtagligt leder tankegångama till stiftelsebildning. Stiftelseformen är dock inte absolut nödvändig för att bevara egendomen för sitt ändamål. I samband med en relationsändring kan ett ändamål bestämmas som villkor för kyrkans fortsatta förfogande över egendomen.

Under sådana förhållanden kan vanligt ägande inom ramen för civilrättsliga regler erbjuda möjlig lösning. Om ägandet samlas hos

en trossamfundet Svenska kyrkan, kan kyrkan själv besluta om förvaltningsnivåer m.m.

Kollegiet har utarbetat ett alternativ som bygger på ägandet som dispositionsforrn. Det står i viss motsatsställning till stiftelselösningen, som bygger på att egendomen ägs av en stiftelse.

6.5.3 Lagstiftningsalternativet

Såväl stiftelsealtemativet som ägandealtemativet bygger på andra mekanismer för styrningen än de som gäller i dag. Dagens förhållanden präglas

Vad händer vid relationsändringen l3l

av att kyrkolagens bestämmelser styr. Kyrkolagen innehåller inte särskilt mycket stiftelserätten och reglerar över huvud taget inte frågan om

av äganderätten till egendomen. Det är därför naturligt att de båda tidigare nämnda alternativen kompletteras med ett som bygger på en fortsatt lagreglering.

Som framhållits i det föregående kan en sådan lagstiftning inte vara särskilt omfattande. Det behöver den inte heller vara under förutsättning att den kan kompletteras med bestämmelser som kyrkan själv kan fatta beslut om.

Här möter genast svårigheten att det utan formell delegation av normgivning till kyrkomötet inte är möjligt att utan vidare bemyndiga kyrkomötet att besluta sådana kompletterande bestämmelser. Kollegiets närmare analyser problemet har dock lett fram till att vi betraktar följande lös-

av ning möjlig. Kyrkomötet görs lagstiftningsvägen till förvaltare av den

som specialreglerade egendomen, har stiftelsekaraktär. Egendomen

som undantas även i fortsättningen från stiftelselagens tillämpning. Som förvaltare ankommer det på kyrkomötet att meddela de ytterligare bestämmelser som behövs.

Med denna lösning övertar kyrkomötet i huvudsak befogenheterna att reglera egendomens förvaltning. Den historiskt givna stiftelsestrukturen består i denna variant.

7¶Den ändamål

kyrkliga egendomens

7.1¶Allmänna

synpunkter

En av de viktigaste frågorna i Kammarkollegiets utredningsarbete är vad

som skall hända med den specialreglerade egendomens ändamål vid

en relationsändring. I utredningsdirektiven kommenteras detta sparsamt. I

beskrivningen av egendomsslagen sägs det att "den specialreglerade

egendomen är underkastad särskilda rättsregler till skydd för intresset

att tillgångarna bevaras och används för de ändamål de ursprungligen

som varit avsedda för". Indelningen i förvaltningsfönnögenhet och finansförmögenhet sker utifrån betraktelsesättet att förvaltningsförmögenheten

utgörs av egendomsobjekt som är verksamhetsföremål medan finansfönnögenheten består av avkastande tillgångar. Utpekandet ett stiftels-

av alternativ underförstår självklar ändamålsbindning. Lagstiftnings-

en modellen bygger på att "grundläggande föreskrifter den kyrkliga

om egendomen tas in i lagen Svenska kyrkan". I avsnittet tillsyn sägs

om om uppgiften vara att överväga det finns behov tillsyn "över att den

om av kyrkliga egendomen inte används för främmande ändamål".

Principbeslutet om en relationsändring utgår närmast från att

egendomen skall stå till kyrkans förfogande för ändamål tidigare.

samma som Det kan, från mycket allmänna utgångspunkter, sägas ett naturligt

vara betraktelsesätt. Att ändamålet består är någonting skyddsvärt utifrån ett vanligt samhällsintresse. Man skall emellertid inte glömma att egendomens

ändamål har varit föremål för ett stort antal reformer under de senaste decennierna. 1970 års lagstiftning förvaltning kyrklig jord, 1982 års

om av kyrkofondsreform med utjämningssystemet, 1989 års förvaltningsrefonn

och, allra senast, den under hösten 1996 genomförda förändringen det

av inomkyrkliga utjämningssystemet, är reformer som alla har inneburit

större eller mindre förändringar ändamålsbestämningens utformning

av och ändamålsbindningens fonner. Med hänsyn till sådan bakgrund

en skulle man, precis lika gärna, kunna hävda att det underligt

vore om man inte i samband med så genomgripande reform relationsändring

en som en mellan kyrkan och staten gjorde de anpassningar ändamålen be-

av som tingas av reforrnerna i övrigt, med andra ord att fortsätter förhålla

man att sig tämligen fri i förhållande till den allmänna principen ändamåls-

om bindningens kontinuitet.

Alldeles bestämda riktlinjer för denna avvägning inte i våra direk-

ges tiv. Kammarkollegiet har därför sett det viktig uppgift att analysera

som en

134 Den kyrkliga egendomens ändamål

dessa förhållanden och en rad andra frågeställningar inom för vår

ramen uppgift att kartlägga hur de olika slagen av egendom berörs av relationsändringen.

En typ av problem har sålunda varit att överväga om ett visst, redan givet, ändamål skall bestå även efter relationsändringen.

I förhållande till de båda nämnda huvudprincipema ändamålets

bestånd eller ändamålets anpassning efter huvudinnehållet i refonnen- har Kammarkollegiet efter ingående prövning intagit en pragmatisk hållning. Om ändamålet för viss bestämd egendom i dag är precist till sitt inne-

en håll, förhållandevis oberoende av relationsändringen och till gagn för en viss bestämd krets destinatärer inom kyrkan har kollegiet känt sig för-

av pliktat att föreslå en bestående ändamålsbindning av samma slag. Utgångspunkten har varit densamma som stiftelserättens ändamålsskydd och samhällets intresse av att givna ändamål bevaras långsiktigt och att rättsinnehavares rättigheter skyddas.Om däremot ändamålet för en viss egendom har varit lösligt formulerat, mycket beroende vad som händer vid rela-

av tionsändringen och utan egentlig betydelse för någon bestämd destinatärskrets, har det varit naturligt att inte alls lägga samma vikt vid ändamålets bestånd.

Ett exempel på det sistnämnda kan följande. Om det för en viss

vara egendom i dag i lag att avkastningen av den får användas dels till ett

anges

preciserade ändamål, dels därutöver också till "andra kyrkliga antal noga ändamål", är det svårt det meningsfulla i att lagstiftningsvis behålla

att se de preciserade ändamålen. Möjligen skulle det kunna vara en poäng att i någon mån lägga fast vad med ett kyrkligt ändamål och

som menas därigenom indirekt vad egendomen inte får användas till.

ange

En särställning inom detta problemområde har det ändamål som utgörs

utjämningssystemet. En del den kyrkliga jorden har detta ändamål. av av Ändamålet är inte bestämt på annat sätt än att den avkastning som det handlar skall fördelas i ett utjämnande syfte. Sedan avkastningen väl

om har fördelats, får den användas till vad som helst. Det är själva det utjämnande syftet är det egentliga ändamålet. Kriterierna för utjäm-

som ningen skall, enligt huvudtankegångama i principbeslutet om ändrade relationer, bestämmas av kyrkan själv.

Det sistnämnda exemplet illustrerar också vad som kan ses som en statlig intressekonflikt i sammanhanget. Statsintresset av att bibehålla ett visst skydd för ett ändamål finns i dag och som har betydelse för ett

som antal destinatärer inom den kyrkliga organisationen måste vägas mot Statsintresset att kyrkan själv övertar ansvaret för den inomkyrkliga

av utj ämningen. Om principbeslutet ändrade relationer skall helt och

om vara hållet avgörande på denna punkt, är det uppenbart att intresset av att kyrkan svarar för utjämningen tar över.

Det hittills sagda har avsett frågan huruvida ett visst bestämt ändamål skall bestå över relationsändringen. Det finns i detta sammanhang en

Den kyrkliga egendomens ändamål 135

snarlik problematik, som också har bearbetats. Det gäller hur ändamålet formuleras. Även avsikten är att behålla viss, given ändamåls-

om en bindning kan man kanske inte göra det genom bestämning

samma som tidigare. Relationsändringen innehåller i sig ansvarsförändringar med-

som för begreppsförskjutningar. Ändamålets föremål byter identitet.

Om man beträffande viss egendom i lagstiftningen behåller ändamålet att

en avkastningen skall fördelas mellan ett antal pastorat, inte längre i lag

men talar vad som skall förstås med ett pastorat har tydligen inte

om man bestämt ändamålet lika precist som tidigare. På denna punkt möter ett antal problem som inte alls är lättbearbetade. En stor grupp handlar om ändamål där bindningen på olika sätt är knuten till organisationsfaktorer. I dessa fall finns det en tydlig konflikt mellan intresset att bevara ändamålet så nära som möjligt och intresset att kyrkan själv helt och hållet fattar beslut

om sin interna organisation. Kollegiet återkommer till frågan i det följande.

När man slutligt har övervägt frågan om ändamålsbindningen bör bestå och också närmare har preciserat på vilket sätt detta i så fall skall ske, återstår det bl.a. att ta ställning till på vilket sätt det är möjligt att konstatera om ändamålet uppfylls och vad som skall hända om detta inte är fallet. Frågeställningen handlar i huvudsak om formerna för tillsyn och revision. Detta behandlas i kap. 14 och 15. En fråga bland många har en alldeles särskild dignitet och skall något kommenteras redan Det gäller frågan

nu. om egendomens ändamål i relation till Svenska kyrkans identitet.

Staten kan inte ge trossamfundet dess konfessionella identitet. Den framträder i stället genom den bekännelse samfundet ansluter sig till och ger uttryck i t.ex. sin församlingssyn och ämbetssyn. Identitetskriteriema kan emellertid uppfattas och återges även andra än samfundet

av självt. Om det är staten som gör det i form av lagstiftning, kan det dessutom få rättsverkningar med effekter för samfundets yttre gestaltning i samhället- organisationsfonner och relationer till andra rättssubjekt. Principbeslutet om en relationsändring utgår från att dessa identitetskriterier skall återges i lagen om Svenska kyrkan utifrån förutsättningen att staten skall medverka till att kyrkan behåller sin identitet prop. 1995/96:80 s. 23.

Det sägs i propositionen att de lagfästa identitetskriteriema också är statens krav på Svenska kyrkan. Principbeslutet vilar på förutsättningar om en bevarad identitet. Det är på denna punkt ändamålsbestämningen av egendomen kan ha betydelse i detta sammanhang. Eftersom trossamfundets identitet inte bestäms genom lagstiftningen, finns det inte någon absolut garanti för att Svenska kyrkan kommer att bevara den identitet som lagen uttrycker. Om det vid någon framtida tidpunkt skulle

visa sig att en påtaglig skillnad har uppstått mellan den identitet lagen ger uttryck och den syn på sig själv som Svenska kyrkan i verkligheten förmedlar, kan staten, med hänsyn till religionsfriheten och principen om statens neutralitet i förhållande till trossamfunden, inte ingripa i Svenska kyrkans interna

136 Den kyrkliga egendomens ändamål

förhållanden. Om det från statens sida skulle bedömas vara en riktig reaktion, kan däremot ändamålsbestämningen av den kyrkliga egendomen i ett sådant läge under vissa förhållanden omprövas.

7.2¶Ändamålen och relationsändringen: Kyrkor och

begravningsplatser

7.2.1 Kyrkobyggnaderna

Några särskilda ändamålsbestämmelser enkelt och entydigt uttrycker

som ändamålet med kyrka finns faktiskt inte i kyrkolagen. Det har det inte

en heller funnits i äldre lagstiftning. Själva huvudändamålet med kyrkan är underförstått och framgår bl.a. kyrkobyggnadens karaktär. Däremot

av finns det rad bestämmelser anknyter till och avgränsar ändamålet.

en som Här kan särskilt nämnas bestämmelserna om församlingskyrka, stadgandena upplåtelse kyrka och de inomkyrkliga reglerna för

om av numera

invigning av en kyrka.

Bestämmelserna församlingskyrka i 38 kap. l och 2 §§ kyrkolagen

om innebär ändamålssynpunkt att det skall finnas minst kyrka i för-

ur en samlingen och att det finns skyldighet att underhålla den så att den kan

en användas. Härutöver kan det också finnas andra kyrkor. Egenskapen av församlingskyrka kan uttryckligen upphävas. Sedan detta har skett

numera behöver kyrkan inte hållas i stånd, om man inte vill.

En kyrka får inte användas till vad som helst. Bestämmelser om detta finns i 40 kap. kyrkolagen. Syftet med bestämmelserna är dels att skydda kyrkorummets helgd, dels att tillgodose att olika beslut om användningen planeras ordentligt och sätts in i sitt praktiska sammanhang.

Innan kyrka tas i bruk invigs den i Svenska kyrkans ordning. En

en ordning för invigningen finns i den andra delen Den svenska kyrko-

av handboken, antagen 1987 års kyrkomöte. Genom invigningen avskiljs

av kyrkorummet för sitt rent religiösa ändamål. Invigningen är bestämmande för vad kyrka. Kyrkolagens begrepp "kyrka" är ett invigt kyrko-

som är en

Detsamma gäller kyrkobegreppet i lagen 1988:950 kulturrum. om minnen Invigningen utöver sin religiösa innebörd också ha

m.m. anses vissa begränsade rättsverkningar i övrigt, främst att vanliga civilrättsliga regler köp och försäljning, utmätning inte utan vidare är till-

om m.m. lämpliga. Något uttryckligt lagstöd för detta finns dock inte.

En grundlig och utförlig dokumentation kyrkobyggnadema, deras

om betydelse i dag och framtidsfrågoma omkring dem återfinns i 1993 års kyrkobyggnadsutrednings betänkande Fädemas kyrkor och framtidens

- Svenska kyrkans utredningar 1996:1.

Den kyrkliga egendomens ändamål 137

Vid en relationsändring skall samtliga kyrkobyggnader Svenska

som kyrkan i dag disponerar hand kyrkan. I vilka former detta skall

tas om av ske är en viktig del vårt uppdrag. I det föregående har redovisats vilka

av bestämmelser ändamålet i dag finns i lagstiftning och inom-

om som kyrkliga bestämmelser. Något rimligt intresse för tanken på att utöka den nuvarande ändamålsbestämningen vid en relationsändring kan inte finnas. Den nuvarande regleringen är därför den naturliga utgångspunkten för

en bedömning av behoven. Bör ändamålsbindningen alltså bestå Skall den i så fall lagfästas

I några tidigare avsnitt se 6.3.1 och 6.4.2 ovan har behandlats ett antal frågeställningar som hör till detta område. Vad kollegiet har anfört i fråga om hur mycket staten i detta sammanhang skall bestämma har stark

en inverkan. Som framhållits är beskrivningen av Svenska kyrkan som rikstäckande förpliktande. När man skall försöka bilda sig uppfattning

en om innehållet i begreppet "rikstäckande" kan givetvis inte bortse från

man antalet kyrkor och kyrkotätheten i olika landsändar.Det kan göras gällande att bestämmelser om församlingskyrkor som innebär skyldigheter att hålla en kyrka kan bidra till att ge innehåll i begreppet rikstäckning. Från en sådan utgångspunkt skulle det kunna finnas ett intresse från statens sida att tydliggöra identitetsbestämningen av Svenska kyrkan med regler

om kyrkor i församlingarna. Det är emellertid uppenbart att frågor om kyrkotätheten har ett nära samband med indelningen i församlingar och, i vidare mening, också med tjänsteorganisation och gudstjänstplanering m.m. Det står helt klart att principbeslutet om en relationsändring förutsätter att de senare ansvarsområdena, som är element i kyrkans verksamhetsplanering, helt och hållet ankommer på kyrkan. Den måhända radikala

men likväl naturliga slutsatsen av resonemanget är att det inte av dessa skäl behövs regler om kyrkorna i lagstiftningen.

En helt annan utgångspunkt erbjuder emellertid frågorna vad

om en kyrka får användas till. Kyrkorummets helgd är någonting som har visat sig angå många människor långt utanför den inre församlingskäman. Det skulle kunna göras gällande att det, närmast utifrån ett samhällsintresse i fråga om vad kyrkorna används till, behövs en fortsatt ändamålsbestämning. Detta kräver dock att man som underlag för bestämmelser i lag

bedömning av olika verksamhetsformer, som konserter, drama och gör en dans, eller Svenska kyrkans relationer till andra samfund och icke-kristna aktiviteter av olika slag. Studerar man hithörande frågor, finner att

man en lagstiftning, om den alls skall ha någon reell betydelse, faktiskt blir ganska ingripande i kyrkans självbestämmande. Kollegiet att det inte heller

anser av dessa skäl behövs lagstiftning om kyrkomas ändamål.

De bestämmelser med anknytning till ändamålet med en kyrka som finns i dag har inte någon bestämd grupp inom kyrkan destinatärer, de

som är inte särskilt precisa och de påverkas ganska mycket av vad som sker vid relationsändringen. Med hänsyn till vad som nu har sagts Kammar-

anser

138 Den kyrkliga egendomens ändamål

kollegiet att det i fortsättningen inte behövs särskilda ändamålsbestämmelser kyrkor i lagen om Svenska kyrkan. I samband med relations-

om ändringen och upphävandet av specialregleringen bör, beträffande äldre kyrkor och domkyrkor, utsägas att staten inte gör några ändringar av ändamålet. Regleringen upphör från utgångspunkten att kyrkorna skall stå till kyrkans förfogande för ändamål som tidigare se bl.a. kap. 8.

samma

Att staten avstår från reglering kyrkomas ändamål i lag betyder

en av givetvis inte att det behöver saknas övergripande och generella regler om kyrkorna. Kyrkan själv kan finna ett behov detta och ta in bestämmelser

av om det i en kyrkoordning.

Vårt förslag påverkar i någon mån kyrkobegreppet i kulturminneslagen. Frågorna kyrkomas framtid som kulturhistoriskt värdefulla byggnader

om har inom för utredningsarbetet behandlats av Kommittén angående

ramen det kyrkliga kulturarvet.

7.2.2 Kyrkogårdar och begravningsplatser

Bestämmelser gäller ändamålet med en kyrkogård eller en begrav-

som ningsplats finns i dag i begravningslagen 1990:l144. På motsvarande sätt

för kyrkor finns det också ordning för invigning av begravningssom en plats i den andra delen av Den svenska kyrkohandboken.

Begravningslagen ger bl.a. en definition på begravningsplatser: om-

råden eller utrymmen som är behörigen anordnade för förvaring av avlidnas stoft eller aska och har tagits i anspråk för detta ändamål

som l kap. 1 §. Vidare åläggs de territoriella pastoraten inom Svenska kyrkan att anordna och hålla allmänna begravningsplatser med ett tillräckligt antal gravplatser och andra gravanläggningar av allmänt förekommande slag 2 kap. 1 § . Utöver skyldigheten att anordna och hålla begravningsplats finns dessutom skyldighet att bereda gravplats till den vid döds-

en som fallet folkbokförd inom Även i övrigt är ändamålet föremål

var pastoratet.

relativt detaljerad reglering. för en

De praktiska, ekonomiska och rättsliga konsekvenserna för begravningsverksamheten vid relationsändring har inom för utrednings-

en ramen

arbetet behandlats av Begravningsverksamhetskommittén.

Kollegiets bedömning vad händer med egendomens ändamål

av som

relationsändring har i denna del helt andra förutsättningar än när det vid en gäller egendomen i övrigt. Begravningsverksamheten är i dag i sin helhet

samhällsuppgift anförtrotts framför allt Svenska kyrkan. Regleen som ringen i särskild begravningslag och inte i kyrkolagen är ett uttryck för

en att det inte handlar Svenska kyrkans verksamhet. Principbeslutet

om egen

relationsändringen utgår från att Svenska kyrkans ansvar på detta om område skall bestå. Själva relationsändringen ändrar alltså inte den nuvarande ansvarsfördelningen. Visserligen kommer rad inslag i rela-

en

Den kyrkliga egendomens ändamål 139

tionsändringen t.ex. att lagstiftningen och beskattningsrätten försvinner-

att ge effekter även för begravningsverksamheten, det ändrar inte det

men principiella förhållandet att här sker inte ändring ansvarsför-

samma av hållandena som i övrigt. Begravningslagen kommer också i fortsättningen att reglera verksamheten.

Med hänsyn till dessa förutsättningar är bedömningen tämligen enkel. Det lagfästa ändamålet med kyrkogårdar och begravningsplatser skall följaktligen bestå i begravningslagen.

7.3¶Ändamålen och Den

relationsändringen: kyrkliga jorden

7.3.1 Inledning

Den kyrkliga jorden definieras i 41 kap. 1 § kyrkolagen och omfattar ägoslagen prästlönefastigheter, prästgårdar, församlingskyrkas fastigheter, kyrkofondsfastigheter, domkyrkas fastigheter och biskopsgårdar. Av 41 kap. 21 § kyrkolagen följer att ersättningar vid försäljning m.m. skall fonderas och användas för ändamål den kyrkliga jorden har varit

samma som avsedd för. Från ändamålssynpunkt kan följaktligen även prästlönefonder liksom församlingskyrkors och domkyrkors fastighetsfonder behandlas som kyrklig jord.

Ändamålsbestämmelserna olika slag. Definitionerna de olika

är av av ägoslagen kan det huvudsakliga ändamålet för varje ägoslag,

sägas ange t.ex. att prästgård är sådan egendom där tjänstebostad är anvisad

en kyrkoherde eller en komminister. Av något annat slag är bestämmelsen i 41 kap. 9 § första stycket kyrkolagen, stadgar att förvaltningen skall

som inriktas på att vidmakthålla de ekonomiska förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse. Detta är som synes en ändamålsbestämning ett

av mer övergripande slag, som dock inte står i strid med något av de mer detaljerade ändamålen. Ett tredje slags ändamål, återigen, är stadgandet i 41 kap. 9 § andra stycket. Det innehåller att den kyrkliga jorden skall förvaltas så effektivt möjligt och, utom när det gäller tjänstebostä-

som dema, på ett sådant sätt att den ger bästa möjliga avkastning. Detta kan karakteriseras som ett rent förvaltningmål. Sådana bestämningar brukar räknas till ändamålet i vid mening.

Några speciella iakttagelser är av stor betydelse när det gäller att bedöma och i så fall på vilket sätt, ett visst ändamål skall bestå vid

om, relationsändringen. 41 kap. 19 § kyrkolagen möjligheterna att sälja

anger och byta kyrklig jord. Reglerna medger att egendom ett visst ägoslag

av byts mot ett annat, varvid ändamålet förstås ändras konsekvens

- en av definitionerna de olika ägoslagen. På sätt förhåller det sig, vilket

av samma

140 Den kyrkliga egendomens ändamål

påpekats flera gånger i det föregående, med tjänstebostädema. Skall de inte längre användas som tjänstebostäder, byter de ändamål. När det gäller fondmedlen får de användas för nya köp. Det finns också möjligheter att dispensera från fonderingsskyldigheten. Som dispensmöjligheten i dag är utformad innebär den i princip möjligheter att i stället förbruka medlen för ändamålet.

Många av de nu berörda bestämmelserna är redan i dag till sin innebörd av det slaget att det är ett kyrkligt organ som fattar beslut med konsekvenser för ändamålsbindningen. Det är t.ex. egendomsnämnden som i vissa fall kan dispensera från fonderingsskyldigheten.

41 kap. 11 resp. 28 innehåller de något säregna bestämmelserna att inte bara vinsten av förvaltningen utan även, om det är aktuellt, förlusten skall fördelas på de andelsägande pastoraten. Pastoraten är inte rena destinatärer.

Vad har påpekats innebär att ändamålsbestämmelsema i

som nu 41 kap. kyrkolagen kan mindre strikta när det gäller ända-

sägas vara målsbindningen än motsvarande stadganden i stiftelselagen. En påtaglig överensstämmelse finns dock. Likhetema är större än skillnaderna, och egendomens stiftelsekaraktär framträder tydligt. Det är dock inte möjligt att redan utifrån dessa iakttagelser dra några generella slutsatser om huruvida ändamålen skall bestå eller inte. För detta krävs en mer djupgående analys varje ägoslag för sig.

av

7.3.2 Prästlönefastigheter

Prästlönefastigheter är sådan egendom vars avkastning skall användas till löner kyrkoherde och komminister i pastorat med andelar i den gemen-

förvaltningen. Den historiska bakgrunden framgår av kap. Det samma ursprungliga ändamålet består alltjämt. Det praktiska sambandet mellan avkastningen den gemensamma förvaltningen och avlöningen av

ur prästerskapet finns inte längre, så länge lönekostnadema överstiger

men avkastningen kan inte förneka ändamålets bärighet.

man

Det övergripande ändamålet i 41 kap. 9 § gäller vid sidan av det speciella. Eftersom det övergripande ändamålet lägger tonvikten vid förkunnelsen, finns det inga spänningar mellan dem.

Karakteristiskt för just detta ägoslag inom den kyrkliga jorden är den

förvaltningen med särskilda andelstal för varje pastorat som gemensamma ingår. Några omständigheter att ta i beaktande när man överväger om ändamålet skall bestå på precis tidigare är bl.a. följande.

samma sätt som

Alla pastorat har inte haft tillgång till kyrklig jord och många står därför helt utanför systemet. Avkastningen den kyrkliga jorden har varit

av förhållandevis låg och utdelningen till pastoraten har därför haft en relativt måttlig betydelse i jämförelse med skatteintäktema. Med de senaste årens

Den kyrkliga egendomens ändamål 141

ökande effektivitet i förvaltningen kan detta förhållande komma att ändra sig.

Det blir då mera kännbart att stå utanför. Någon absolut rättvisa utifrån dagens planerings- och resursförhållanden finns inte i andelstalen. Det är huvudsakligen historiska faktorer som har varit avgörande. Bevaras ändamålet fullt ut, konserveras dessa förhållanden.

Det sagda balanseras i någon utsträckning genom bestämmelsen om särskild kyrkoavgift. Enligt bestämmelserna i 42 kap. 15 och 16 betalas hälften nettovinsten från förvaltningen av bl.a. prästlönefastighetema

av till utjämningssystemet. Som framhållits i avsnitt 7.1 ovan måste man betrakta den inomkyrkliga utjämningen som ett särskilt ändamål i detta sammanhang. Det är emellertid mycket löslig karaktär som ändamål

av betraktat- fördelning av avkastning skall ske med ett utjämnande syfte

och eftersom det är kyrkan själv skall bestämma kriteriema för vad

som

är ett utjämnande syfte finns det inte någon som helst anledning att som behålla detta ändamål i lagstiftning efter en relationsändring, om det inte

för den särskilda kyrkoavgiften och relationen till pastoratens vore rättigheter till avkastning efter bestämda andelstal.

Organisationsfaktorer påverkar analysen. Som tidigare framhållits vilar principbeslutet ändrade relationer på förutsättningen att kyrkans

om interna organisation skall beslutas kyrkan själv. De ändamål vi nu

av diskuterar förutsätter, de skall behållas fullt ut, att såväl begreppet

om "pastorat" den nuvarande hälftendelningen avkastningen kan de-

som av finieras i lagstiftningen.

Avvägningama är vanskliga. Kammarkollegiet anser dock att övervägande skäl talar för att det speciella ändamålet- prästlönema inte

uttryckligen behöver behållas, om det övergripande ändamålet finns kvar och egendomens historiska inte suddas ut. Ur destinatärssyn-

ursprung punkt bör det framhållas att det speciella ändamålet är uttryckt som avkastning till pastoratet för prästavlöning inte till prästerna. Det bör

— därför inte kunna göras gällande att personalkategorin präster har gjort någon rättsförlust genom slopandet av det speciella ändamålet och pastoratet har arbetsgivaransvar också gentemot andra personalkategorier.

Det övergripande ändamålet i 41 kap. 9 § kyrkolagen bör emellertid på något sätt finnas kvar.Hur detta kan ske och med vilken styrka ändamålet kan bindas för framtiden varierar något i våra tre alternativ. Detta kommenteras i kap. 18.

Huruvida situationen för ett pastorat som i dag har andel i den gemen-

egendomsförvaltningen påverkas, beror på ställningstagandet i samma fråga andelstalen. Bibehålls andelstalen genom lagstiftning har ingen-

om ting förändrats, slopas de beror utfallet för pastoratet på vilka regler som kommer att gälla i fortsättningen.

Enligt kollegiets mening är ingendera lösningen tillfredsställande. Att helt och hållet slopa lagstiftningen rätten till andelar skulle kunna

om

142 Den kyrkliga egendomens ändamål

tänkas föranleda rättsliga anspråk på staten, inte utan vidare

som vore grundlösa. Att i stället behålla ändamålet i dess nuvarande utfomining fullt ut, skulle innebära att lagstiftningen måste ta ställning till frågor har

som med indelningen, samfällighetema och den inomkyrkliga utjämningens komponenter att göra. Det förstnämnda kommer enligt vår mening inte på fråga, men det senare är å andra sidan inte väl förenligt med principbeslutet om en relationsändring.

Det besvärande problemet bör enligt kollegiets mening kunna lösas på följande sätt. Ändamålet med andelstalen bibehålls över tidpunkten för relationsändringen genom bestämmelser i övergångslagstiftningen. Därefter förfogar kyrkan själv över beslut som gäller indelningen och utjämningssystemet. Lagen om Svenska kyrkan anger vilka beslut över-

av gripande karaktär för hela trossamfundet blir möjliga i framtiden.

som Bestämmelser om egendomens ändamål bör inte stå hindrande i vägen för sådana övergripande beslut om den interna organisationen eller de ekonomiska sambanden inom kyrkan. Såvitt nu kan överblickas kommer kyrkan att förfoga över instrument för att ändra på de nuvarande betingelsema,

får då själv ta konsekvenserna av sina åtgärder. men

Som nämnts innehåller 41 kap. 9 § kyrkolagen också ett mål för förvaltningens effektivitet. Kollegiet anser i princip att även ett sådant mål bör bestå som ett uttryck för långsiktigt goda förvaltningsprinciper. Möjligheten att på ett logiskt och meningsfullt sätt bibehålla det varierar något i våra tre alternativ. Om förvaltningsmålet bibehålls i lagstiftningen bör det

med utgångspunkt i stiftelselagens synsätt. anpassas

7.3.3¶Prästgårdar

En prästgård är egendom som utgör tjänstebostad för en kyrkoherde eller en komminister.

Bestämmelserna om tjänstebostäder återfinns i 34 kap. 3-8 kyrkolagen, i förordningen 1989:89 om tjänstebostäder för biskopar och präster samt i jordabalken. I korthet innebär de att pastoratet förfogar över beslutet om det skall anvisas en tjänstebostad eller ej, att prästen är skyldig att bebo en anvisad tjänstebostad och betala hyra för den, men att det finns möjlighet att befrielse från skyldigheten.

Om en prästgård inte längre skall vara tjänstebostad, blir den församlingskyrkas fastighet. Det förändrade ändamålet framgår direkt av lagbestämmelsen i 41 kap. l § kyrkolagen.

Om prästgården utgör tjänstebostad, överensstämmer ändamålet väl med det övergripande ändamålet i 41 kap. 9 § kyrkolagen. Detta gör att det speciella ändamålet i vart fall inte behöver lagfastas. Detta överensstämmer med vårt resonemang i föregående avsnitt.

Den kyrkliga egendomens ändamål 143

Som redan framgått av avsnitt 6.4.3 ovan vill Kammarkollegiet emellertid på denna punkt gå längre. Det är i dag i praktiken pastoratet

som avgör vilket ändamålet skall Ändamålet är därmed alldeles oprecist.

vara. Om det bor präst i prästgården, eller om den används till något annat

en eller hyrs ut som bostad någon annan, har ringa samband med ett framtida lagfäst ändamål. Kollegiet anser att prästgårdama i enlighet med regeringens förslag till 1993 års kyrkomöte Reg Skr 1993:1 bör föras över i pastoratens ägo, och det utan någon särskild ändamålsbestämning i lag.

7.3.4 Församlingskyrkas fastighet och domkyrkas fastighet

Kyrkor och domkyrkor har, på stiftelserättslig grund och med en historisk bakgrund, skildrad i kap. egendom vars avkastning är avsedd för deras behov. Sådan egendom benämns församlingskyrkas fastighet resp. domkyrkas fastighet.

Av alldeles särskild omfattning är Lunds domkyrkas fastigheter, som dessutom står under förvaltning av en särskild statlig myndighet, Domkyrkorådet i Lund 41 kap. 6 § kyrkolagen.

Vad avkastningen får användas till är inte närmare preciserat. Det som bestäms ändamålsbindningen är destinatären, dvs. vem som skall

genom ha avkastningen.

Eftersom det finns så tydlig destinatär är det otillräckligt att återfalla

en på det övergripande ändamålet. Skall dessa ägoslag över huvud taget ha ett bestämt ändamål, fastställt i lag, måste kyrkan som destinatär anges. Problematiken är alltså knuten till att avkastningen inte skall användas till någonting annat än fdrsamlingskyrkan eller domkyrkan.

En naturlig lösning är att bestämmelser ändamålet med försam-

om lingskyrkas fastighet och domkyrkas fastighet tas in i lagen om Svenska kyrkan. Kammarkollegiet emellertid att man i samband med en så

anser omfattande och principiellt inriktad reform som en relationsändring mellan staten och Svenska kyrkan kan gå ett steg längre. Det betyder närmare bestämt att vi anser att den stiftelseliknande formen för denna egendom kan upplösas genom permutation och egendomen tillföras sin destinatär, eller snarare den församling som kyrkan ligger Vid överförandet anges att egendomen skall användas för det ändamål som gäller i dag. Detta sker

bestämmelser i övergångslagstiftningen.Någon särskild ändamålsgenom bindning för framtiden behöver med detta betraktelsesätt inte tas in i lagen

Svenska kyrkan. I samband med relationsändringen och upphävandet om

specialregleringen bör utsägas att staten inte gör någon ändring i av ändamålet. Egendomen ställs till kyrkans förfogande för samma ändamål som tidigare.

144 Den kyrkliga egendomens ändamål

Kollegiets synpunkter i denna del överensstämmer sålunda med hur vi resonerat i fråga om äldre kyrkor.

Förvaltningsorganisationen i denna del behöver övervägas noggrant. Den statliga myndigheten Domkyrkorådet i Lund kan inte bestå i denna egenskap och några lagregler om förvaltningsorganisationen behövs således inte. Hur förvaltningsorganisationen skall se ut bör beslutas

av kyrkan själv med så stor frihet som möjligt. Våra alternativ ger något skiftande möjligheter till detta. Kollegiet förutsätter att kyrkan finner det angeläget att inte överge en rationell och fungerande förvaltningsorganisation.

7.3.5¶Biskopsgårdar

En biskopsgård är sådan fast egendom som används som tjänstebostad åt en biskop. Om biskopen bor i en förhyrd lägenhet, är detta ett förhållande som faller utanför den i 41 kap. kyrkolagen reglerade egendomen.

Bestämmelserna om sådana tjänstebostäder finns i de ovan under avsnitt 7.3.3 angivna författningsrummen.

Kammarkollegiet anser att samma synsätt kan anläggas på biskopsgårdarna som på prästgårdama. Det är visserligen en helt inomkyrklig fråga hur anställningsförhållandena för biskopar skall anordnas efter en relationsändring och det är därför inte möjligt att på nuvarande stadium veta vem som kommer att överta det ansvar som i dag vilar på i tur och ordning regeringen, Kyrkofondens styrelse och Kammarkollegiet när det gäller beslut om tjänstebostäder för biskopar.

Oberoende av detta anser Kammarkollegiet att biskopsgårdama i samband med en relationsändring i princip bör föras över till stiften, och det utan något bestämt ändamål. Vid genomförandet av denna princip måste man emellertid ta hänsyn till biskopsgårdamas historiska och rättsliga ursprung. Biskopsgården i Lund är en domkyrkas fastighet och även några andra biskopsgårdar har en speciell bakgrund. Dessa biskopsgårdar kan därför inte i vart fall inte utan vederlag överföras till stiftet utan får

- följa de principer som i övrigt gäller för deras ägoslag som domkyrkas fastighet eller kyrkofondsfastighet. För biskopsgården i Lund innebär detta att den i enlighet med avsnitt 7.3.4 förs till domkyrkoförsamlingen.

Kammarkollegiets ställningstagande i denna del är i princip detsamma som i fråga om pråstgårdar.

Den kyrkliga egendomens ändamål 145

7.3.6 Kyrkofondsfastigheter

En kyrkofondsfastighet är egendom lämnar avkastning till kyrkosom fonden. Dessa fastigheter har ofta intressant och säregen historisk bakgrund, en delvis framgår kap. Under den allra senaste tiden har de som av emellertid avvecklats försäljning. Det finns grundad anledning att genom anta att det vid tidpunkten för relationsändring inte längre finns mer än en

några enstaka kyrkofondsfastigheter kvar.

Kammarkollegiet att fastigheteterna kan överlämnas till trossamanser fundet Svenska kyrkan utan särskilt i lag fastställt ändamål.

7.3.7 Prästlönefonder

Skyldigheten att fondera försäljningsmedel m.m. framgår av 41 kap. 21 § kyrkolagen. Medel kommer från en prästlönefastighet utgör prästsom lönefond för stiftet 41 kap. 23 § kyrkolagen. Avkastningen ingår i resulden förvaltningen och fördelas dels till pastoraten tatet av gemensamma efter deras andelstal, dels till den inomkyrkliga utjämningen enligt hälftenprincipen 41 kap. 28 § och 42 kap. 16 § kyrkolagen. Med det ställningstagande kollegiet gjort ifråga om prästlönefastighetema 7.3 .2 är det följdriktigt att prästlönefondema behandlas på

avsnitt

sätt. Något speciellt ändamål behöver inte lagfästas. Det översamma gripande ändamålet i 41 kap. 9 § kyrkolagen är tillräckligt. Också förvaltningsmålet bör gälla för prästlönefondema. I avsnitt 7.3.2 att det behöver något efter stiftelselagens mönster. angavs anpassas Dagens i lagen uttryckta mål "bästa möjliga avkastning" är inte särskilt vägledande när det gäller fondmedelsförvaltning och säger inte någonting avvägningen mellan långsiktiga och kortsiktiga placeringar och inte om heller vilka risknivåer är acceptabla. om som

7.3.8 Församlingskyrkors och domkyrkors fastighetsfonder

Skyldigheten att fondera försäljningsmedel m.m. framgår av 41 kap. 21 § kyrkolagen. Medel kommer från församlingskyrkas fastighet eller som en prästgård skall utgöra församlingskyrkans fastighetsfond 41 kap. 24 § en kyrkolagen. På motsvarande sätt törs ersättningar från en domkyrkas fastighet och från biskopsgården i Lund till domkyrkans fastighetsfond. Med vårt ställningstagande när det gäller församlingskyrkas fastighet och domkyrkas fastighet 7.3.4 följer att specialregleringen i lag

avsnitt

dessa fonder upphör. De överlämnas till destinatären, dvs. församav

146 Den kyrkliga egendomens ändamål

lingen, att användas för det ändamål gäller i dag. Bestämmelser

som om

detta tas in i övergångslagstiftningen.

Också på denna punkt är det angelägenhet för kyrkan själv

en att ta ställning till förvaltningsorganisationen., inbegripet de särskilda förhållandena i Lunds stift. Kollegiet hänvisar till sin ståndpunkt i avsnitt 7.3.4.

7.4¶Ändamålen och

relationsändringen:

Kyrkofonden

Kyrkofonden har i dag många ändamål. Ändamålen har dessutom olika karaktär.

Vid sidan av ett antal speciella ändamål är kyrkofonden instrument för det inomkyrkliga utjämningssystemet. Ett stort antal transfereringar sker med kyrkofonden som bas.

Kyrkofonden regleras i dag i 42 kap. kyrkolagen och i kyrkofondsfördningen 1988:1148.

Ett stort antal bestämmelser i 42 kap. kyrkolagen komponenter i

avser utjämningssystemet. Dessa, som för övrigt har ändrats så sent som under år 1996, skall inte kommenteras närmare i detta sammanhang. Här skall endast konstateras att utjämningen kyrkofondens ändamål. Trots

är ett av att man helt nyligen genom en omfattande lagstiftning har tagit ställning till hur utjämningssystemet skall fungera, är avsikten inte att denna lagstiftning skall bestå. Principbeslutet om en relationsändring utgår från att kyrkan själv övertar ansvaret för den inomkyrkliga utjämningen och förfogar över mekanismema för att upprätthålla ett system för detta.

Utjämningsändamålet skall som följd detta inte bestå i lag-

en av stiftningen.

Övriga speciella ändamål är följande:

0 löner till biskoparna 0 pensionskostnader för präster samt kostnaden för den statliga grupp-

livförsäkringen för samma kategori 0 kostnader för kyrkomötet, centralstyrelsen och kyrkomötets besvärs-

nämnd 0 kostnader för domkapitlens ledamöter 0 kostnader för ärkebiskopsämbetet och departement eller myndigheter

där kyrkliga frågor handläggs 0 kostnader för verksamhet som Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig

verksamhet bedriver 0 kostnader för kyrkofondsstyrelsens kansli och kyrkofondens förvalt-

ning i övrig

Utöver detta stadgas också 42 kap. 12 § 6. att fonden får användas till andra kostnader för kyrkliga ändamål. Allmänt kan det konstateras att fonden får användas för många olika speciella ändamål, att den samtidigt är pensionskassa för prästerna och det egentliga instrumentet för den inomkyrkliga utjämningen samt att ändamålet inte är särskilt noga bestämt eller avgränsat. Vår principiella på hur kyrkofonden skall ställas till kyrkans syn förfogande framgår redan avsnitt 6.4.5 Vi har där föreslagit att av ovan. kyrkofonden delas i pensionsdel och övrig del, innan den ställs upp en en till kyrkans förfogande. På detta sätt tar staten sitt ansvar som hittillsvarande arbetsgivare för prästerna. Hur pensionsdelen skall ordnas behandlas inte här. Dessa frågor har inom ramen för utredningsarbetet behandlats Utredningen kyrkans personal och samfundsstöd. av om om Kammarkollegiet har däremot övervägt vad skall ske med återsom stoden kyrkofonden, sedan pensionsdelen avskilts. Vi har stannat för av uppfattningen denna del bör överlämnas till trossamfundet Svenska att kyrkan. Det finns inte skäl att behålla något de speciella ändamålen, av eftersom fonden redan i dag får användas för vilket kyrkligt ändamål som helst. Denna ändamålsbestämning bör emellertid behållas. Fonyttersta dens tillgångar bör således inte få användas till andra ändamål än kyrkliga. Också i denna del skall frågorna förvaltningsorganisationen lösas om kyrkan själv. Begreppet "kyrkofonden" lagfäst fönnögenhetsmassa av som för kyrkan att själv omvandla fonden till stifförsvinner. Möjligheten en telse enligt stiftelselagen står öppen. Kammarkollegiet vill inte på denna punkt ha någon bestämd uppfattning fördelar och nackdelar av ett om Man kan också fortsätta att förvalta fondmedlen sådant arrangemang. särskilt med styrelse, i dag. Detta kräver inte någon stiftelseen egen som bildning bör kunna kyrkan själv med de befogenheter utan arrangeras av följer relationsändringen. som av Kammarkollegiet har goda erfarenheter den nuvarande organisaav tionen med särskild styrelse för kyrkofonden. en

8¶Konstitutionella frågor

8.1¶Tillämpliga regler

Av väsentlig betydelse i sammanhanget blir hur de olika alternativa modellerna lagreglera rätten till den kyrkliga egendomen ställer sig med att hänsyn till grundlagens regler egendomsskydd 2 kap. 18 § RF. I om sammanhanget bör också beaktas bestämmelsen i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna art. l i tilläggsprotokollet till konventionen, svensk lag 2 kap. 23 § RF. Man kan här erinra som numera gäller som se kyrkoberedningen utan närmare motivering ansåg en lösning av om att — detta slag inte möjlig med hänsyn till då rådande skydd för vara äganderätten SOU 1994:42 124. Sedan betänkandet avgavs har detta s. ändringar i paragrafen. Å andra sidan skydd ytterligare förstärkts genom bör i samband med denna lagstiftning och den efterföljande debatten

rättsläget i viss mån ha klamat. gäller statlig egendom, saknar problemet betydelse som här Såvitt omförutsätts avstår från varje anspråk på grund förändringen av staten av -

ägarförhållandena. Det följande rör bara fall där egendom som i dag anses

tillhöra överförs till Det kan här vara fråga om annan än staten annan. egendom tillkommande lokalkyrkor, domkyrkor, församlingar eller särskilda stiftelser; inte sällan är ägarförhållandena omstridda eller i vart

fall oklara. Vad först angår regeringsfonnens regel, föreskrivs i 2 kap. 18 § att medborgares egendom" är skyddad på två olika sätt. Enligt första "varje stycket krävs "angelägna allmänna intressen" för att någon skall tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller någon enskild genom exproeller sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker priation annat användningen mark eller byggnad. I andra stycket sägs, att den som av expropriation eller annat sådant förfogande tvingas avstå sin egengenom dom tillförsäkrad ersättning för förlusten, liksom också den för vilken är det allmänna inskränker användningen mark eller byggnad på sådant av pågående markanvändning avsevärt försvåras eller skada uppsätt att kommer betydande i förhållande till värdet på denna del av som är fastigheten. Det tilläggs, att ersättningen skall bestämmas "enligt grunder i lag". Att märka är, att inskränkningen av användningen av som anges lös egendom inte berörs i paragrafen; rätten till lös egendom är skyddad endast mot expropriation och annat sådant förfogande.

150 Konstitutionella frågor

Med uttrycket "varje medborgare" även juridisk jfr

avses person prop. 1993/94: 1 17 s. 48. Viss tvekan kan råda sådana offentliga rättssubjekt

om som kommuner och församlingar skyddas regeln; grundlagens

genom ordalag kan synas närmast tala mot detta. Däremot kan utgå från att

man regeln i vart fall skyddar lokalkyrkors och domkyrkors egendom jfr Bengtsson, Ersättning vid offentliga ingrepp I 74 och SOU 1993:40 A

s. s. 44. Om man skall lösning beträffande all kyrklig

ge en gemensam egendom, bör man därför se till att den blir förenlig med 2 kap. 18 § RF. Naturligtvis hindrar inget att lagstiftningen också skyddar församlingars rätt t.ex. till församlingskyrkan, även grundlagen inte skulle kräva

om något sådant.

Det skydd grundlagen ger för medborgares egendom är frånsett

regeringsformens hänvisning till Europakonventionen inskränkt till

- reglerna i 2 kap. 18 § l och 2 st. Det finns inte något stöd för att grundlagen därutöver skulle innebära exempelvis något förbud att föra över egendom från ett rättssubjekt till ett annat. I regeringsformen förekommer sålunda inte någon allmän föreskrift egendomens okränkbarhet eller liknande.

om

Europakonventionens nämnda artikel är utformad på ett annat sätt. Den innehåller tre regler. Till början föreskrivs allmänt att egendoms-

en mera rätten skall respekteras eller, med den engelska formuleringen, att den enskilda "is entitled to the peaceful enjoyment of his possessions". Sedan anges förutsättningarna for att någon skall berövas sin egendom: detta kan ske bara i det allmännas intresse och under de förutsättningar angivas

som i lag och enligt folkrättens allmänna grundsatser. I artikelns andra stycke sägs, såvitt här har betydelse, att de omtalade bestämmelserna inte inskränker en stats rätt att genomföra sådan lagstiftning som staten finner erforderlig för att reglera nyttjandet av viss egendom i överensstämmelse med det allmännas intresse. Enligt 2 kap. 23 § RF får lag eller

annan föreskrift inte meddelas i strid med dessa regler.

Den andra och den tredje regeln förutsättningarna för egendoms-

- om berövande och möjligheten att reglera nyttjande viss egendom kan

om av sägas motsvara 2 kap. 18 § 1 och 2 st. RF. De båda konventionsbestämmelsema ger emellertid knappast något längre gående skydd än den svenska grundlagen, frånsett att grundlagens regler inskränkningar i

om användningen bara rör fast egendom mark och byggnad. Konventionen ställer inte upp några längre gående krav för ingrepp än RF

tvärtom hänvisar den bara till "det allmännas intresse" utan att kräva att detta varit angeläget- och det är inte tal någon ersättning. Enligt

om Europadomstolens praxis har det emellertid väsentlig betydelse

i sammanhanget, om den enskilde får ekonomisk kompensation för ett ingrepp i hans egendom; man ställer frågan, om ingreppet står i proportion till det intresse motiverar det. Även tyngande begränsningar ägares

som av en rättigheter har ansetts kunna accepteras i det allmännas intresse. Se

Konstitutionella frågor l5l

närmare Danelius, Mänskliga rättigheter, 5 uppl. 1993, s. 250 ff och 253 med hänvisningar. Den första de tre reglerna om respekten för egendomsrätten av - — saknar däremot sagt motsvarighet i den svenska grundlagen. Enligt som Europadomstolens praxis kommer tillämpningen denna regel i fråga av först sedan konstaterat att de båda övriga har iakttagits se Danelius, man 249 och i Svensk juristtidning 1994 s. 382. a.a. s. Närmast diskuteras hur lagstiftningen skall utformas för att bli förenlig

med regeringsfonnens stadgande.

8.2¶Alternativa lösningar av egendomsfrågan

De alternativ diskuteras rörande den egendomsordningen innebär som nya alla att viss egendom överförs från staten till kyrkan. Den överföringen medför inga konstitutionella problem. I övrigt har alternativen i stora drag

denna innebörd:

Det s.k. stiftelsealtemativet: Viss kyrklig egendom överförs till en

a

stiftelse regleras enligt stiftelselagen. Sålunda läggs prästlönesom fastigheter och prästlönefonder och bildar Stiftelsen Svenska samman kyrkans prästlönetillgångar. Äldre församlingskyrkor och domkyrkor församlingskyrkors och domkyrkors fastigheter och fastighetssamt fonder skall däremot med äganderätt tillkomma den församling där kyrkan är belägen och användas för ändamål som tidigare tills samma beslutas med stöd lagen Svenska kyrkan; alla prästgårdar annat av om skall med äganderätt tillkomma vederbörande kyrklig samfällighet nu eller församling; alla biskopsgårdar skall med äganderätt tillkomma nu det stift där de är belägna; kyrkofonden skall med äganderätt tillkomma trossamfundet Svenska kyrkan och användas för kyrkliga ändamål.

b Det s.k. lagstiftningsalternativet: Den kyrkliga egendomens stiftelsekaraktär på regional och lokal nivå bibehålls i väsentliga delar. Vissa äganderättsöverföringar från enskilda rättssubjekt skall emellertid ske. Äldre församlingskyrkor och domkyrkor, församlingskyrkors och domkyrkors fastigheter och fastighetsfonder, vissa prästgårdar, vissa biskopsgårdar och kyrkofondsegendom överförs på sätt som anges under a. Prästlönefastigheter och prästlönefonder skall förvaltas enligt 9 § lagen Svenska kyrkan, varvid samma andelsrätt och avkastom ningsregler gäller för närvarande intill dess annat beslutas med som stöd pennutationslagen eller lagen Svenska kyrkan. av om

Det s.k. äganderättsaltemativet: Den formella äganderätten till kyrklig

c

egendom överförs till trossamfundet Svenska kyrkan, varvid dock äldre

152 Konstitutionella frågor

församlingskyrkor och domkyrkor, församlingskyrkors och domkyr-

kors fastigheter och fastighetsfonder, vissa prästgårdar, vissa biskopsgårdar och kyrkofondsegendom behandlas på sätt under a; som anges prästlönefastigheter och prästlönefonder skall däremot med äganderätt tillkomma Svenska kyrkan och användas för ändamål tidisamma som gare med stöd av lagen Svenska kyrkan tills annat beslutats med om stöd av den nyss nämnda lagen.

Samtliga modeller innebär alltså viss överföring egendom från av ett enskilt rättssubjekt. Tvångsmässig överföring detta slag är naturligtvis av normalt ett förfogande enligt grundlagen likställs med expropriation; som detta gäller även när överföringen sker till annat enskilt rättssubjekt jfr SOU 1993:40 A s. 46. I de diskuterade fallen övertas egendomen i sin helhet, vilket kan ett särskilt långtgående ingrepp. Frågan kan synas som emellertid ställas om de särskilda förhållandena beträffande kyrkans egendom kan leda till bedömning. annan Av speciellt intresse är då framgått lagstiftningen under alla att som förhållanden skall innebära att egendomen används till väsentligen samma ändamål som tidigare. Åtskilliga de rättssubjekt i dag uppfattas av som som ägare till kyrklig egendom bl.a. äldre lokalkyrkor och domkyrkor anses utgöra en sorts självägande stiftelser. Liksom andra stiftelser innehar de en särskilt avskild egendom för att varaktigt förvaltas självsom en ständig förmögenhet för ett bestämt ändamål jfr 1 kap. 2 § stiftelselagen. De betraktas som juridiska personer, och för deras förpliktelser bara svarar stiftelsens tillgångar jfr l kap. 4 §. Förvaltningen förmögenheten kan av vara ordnad på olika sätt, men även när stiftelsen skall verka till förmån för en bestämd personkrets destinatärema, med stiftelserättslig tenni- nologi saknar denna inflytande över förvaltningen. Även del kyrklig - - en egendom som tillkommit på tid donationer eller liknande senare genom och anslagits till olika kyrkliga ändamål utgör stiftelser, i detta fall av mera ordinärt civilrättsligt slag. Vad angår kyrklig egendom, är ett utannan märkande drag också här att än betraktas ägare egendomen vem som som skall användas för olika, mer eller mindre preciserade kyrkliga ändamål jfr 41 kap. 1 § kyrkolagen. Även i dessa fall har förvaltaren begränsad frihet att förfoga över egendomen. Det är fråga sorts stiftelser med om en anknuten förvaltning. Modellen innebär till någon del sorts tvungen a en fusion av stiftelser. Man kunde tänka sig resonemanget, att eftersom egendomen hela tiden skall användas till samma ändamål den diskuterade lagstiftningen inte skulle innebära något expropriativt förfogande i grundlagens mening. Detta är dock knappast riktigt. Det finns inte något stöd för skulle att man bortse från vem formellt äger egendomen; detta är ett avgörande som moment när frågan uppkommer tillämpningen 2 kap. 18 Som om av jämförelse kan nämnas diskussionen kring 1996 års ändringar i stiftelse-

Konstitutionella frågor 153

lagstiftningen, där lagrådet fann grundlagen inte hindra den omvända regleringen att den formella äganderätten till vissa stiftelser behölls men ändamålet kunde ändras prop. 1996/97:22 s. 65 ff. Det typiska för expropriativt förfogande förmögenhetsöverföring, inte en ändrad dispo-

är en sition av egendomen.

8.3 allmänna intressen

Angelägna

För att expropriativt förfogande skall grundlagsenligt krävs som sagt

vara enligt 2 kap. 18 § första stycket att det skall krävas för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Allmänt sett tycks man emellertid ställa kraven på allmänintresse ganska lågt även vid överföringar till enskild; bl.a. nuvarande regler marköverföring enligt fastighetsbildningslagen

om har tydligen ansetts fylla kravet på angeläget intresse jfr NJA 1996 s. 110;

dock s.k. historiska arrenden 1994/95:l55 s. 52 se om prop. 1994/95:LU 26 13 I det aktuella fallet kan sägas, att betydelsen av

s. klara och överskådliga ägarförhållanden beträffande den kyrkliga egendomen bör kunna som ett allmänt intresse av tillräcklig vikt.

anses

Till detta kommer, att de ingrepp som diskuteras i realiteten knappast kommer att innebära några ekonomiska eller andra olägenheter för dem till vilkas förmån egendomen används destinatärerna eftersom enligt

- lagstiftningen egendomen kommer att användas för väsentligen samma ändamål tidigare. Visserligen finns vissa möjligheter att i framtiden

som ändra användningen med stöd av lagen om Svenska kyrkan, men enligt 9 §

lag består det övergripande ändamålet i att bidra till de ekonomiska samma förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse. Man kan sålunda inte

att ett ingrepp detta slag brister i hänsyn till eventuella stiftares anse av vilja, invändning brukar framföras mot långtgående möj-

en som annars ligheter till permutation. Som framhållits i litteraturen beträffande stiftelser Hessler, Om stiftelser, 1952, 497 kan bibehållande av stiftelseegen-

s. domen särskild förmögenhetsmassa inte ha betydelse från någon

som en

synpunkt än den hänför sig till säkrandet av ändamålet. De annan som berörda kyrkliga rättssubjekten kan i sammanhanget knappast antas ha något självständigt intresse att förvalta och bestämma över medlen som

av skulle ha betydelse vid sidan destinatäremas intressen; det är i realiteten

av bara fråga ändring av egendomens förvaltning. Genom att över-

om en föringen inte sker till staten eller kommun utan till rättsubjekt som verkar för syften tidigare innehavare bör den vara lättare än annars

samma som

att acceptera från grundlagssynpunkt.

Bestämmelsen i 2 kap. 18 § l st. har ansetts innebära, att man får jamföra skälen för lagstiftningen tvångsingrepp mot enskilda med det

om intresse står på spel för den enskilde; lindrigare ingreppet är för

som hans del, desto mindre krav skulle ställa på ett angeläget allmän-

man

154 Konstitutionella frågor

intresse, och härvid skulle också ta hänsyn till den enskildes möjlighet man till ersättning för ingreppet. Jfr Bengtsson, Grundlagen och fastighetsrätten s. 78 ff. I det följande föreslås regel sådan ersättningsrätt. en om Också om man låter en intresseavvägning bli avgörande, måste därför reglerna om överföring den kyrkliga egendomen godtagbara av anses enligt 2 kap. 18 § l st., och detta oavsett vilken de alternativa av modellerna man väljer. Slutligen kan erinras om att redan 1958 års utredning kyrka- stat varit inne på en egendomsöverföring av liknande slag och inte funnit den möta några avgörande betänkligheter.

8.4¶Expropriationsersättning

Enligt 2 kap. 18 § 2 st. skall vidare en lagstiftning expropriativt om förfogande innehålla en regel om att ersättning skall utgå till den enskilde och ange grunderna för ersättningens bestämmande. Vem skall utge som ersättning anges inte i bestämmelsen; det kan synas naturligt att vid överföring till enskilda rättssubjekt den betalas den ägaren till av nye egendomen, men det lär också vara möjligt att låta staten betala ersättningen när överföringen sker enligt ett statligt beslut- särskilt när egendomen tillfaller sådana offentliga rättssubjekt här kommer i fråga. Jfr som Bengtsson, Ersättning vid offentliga ingrepp 72. I s. I det aktuella fallet kan visserligen sådan ersättningsregel tyckas ha en ringa betydelse. Även formellt det sker fönnögenhetsöverföring, lär om en den normalt inte medföra någon helst ekonomisk förlust för dem till som vars förmån egendomen används vid stiftelser destinatärema; egendomen skall användas för samma ändamål som tidigare. Från denna synpunkt kan någon rätt till ersättning te sig mindre angelägen. Man kan emellertid inte komma ifrån att den tidigare ägaren- lokalkyrkan, domkyrkan eller vem det annars är går miste om själva egendomen. Lag- stiftningen innebär vidare, att egendomens förvaltning kan komma att förändras; bestämmanderätten skulle tillkomma andra än En organ nu. sådan fullständig överflyttning av rådigheten över egendomen kan i andra fall ha sådana ekonomiska konsekvenser att den måste likställas med expropriation jfr Bengtsson, Ersättning vid offentliga ingrepp I 110 s. SOU 1993:40 A s. 64 och något liknande kan mycket väl gälla viss kyrklig egendom. Om den kyrkliga egendomen består mark eller byggav nad, är det vidare åtminstone teoretiskt tänkbart att den lagstiftningen i nya varje fall innebär sådan inskränkning i dess pågående användning att en ersättning skall utgå enligt andra meningen i 2 kap. 18 § 2 st. RF. Man får också räkna med en annan typ av ersättningskrav. Som framgått är äganderätten till kyrklig egendom, särskilt kyrklig jord, i många fall oklar, och det är möjligt efter överföringen av egendomen andra rätts-

Konstitutionella frågor 155

subjekt än de antas vara ägare framträder med ersättningskrav på

som nu grund av att de frånhänts sin rätt till en kyrklig fastighet.

Slutsatsen blir att även det sannolikt bara undantagsvis kan bli

— om fråga ersättning för ingrepp i den kyrkliga egendomen som lagstift-

om ningen medför inte kan underlåta att reglera frågan.

- man

8.5¶Närmare utformning av ersättningsregeln

När det gäller den närmare utformningen denna regel får man beakta de

av säregna ägarförhållandena i fråga om den kyrkliga egendomen. Vare sig den förvaltas självständigt eller förvaltningen är anknuten till någon juridisk är förhållandena nämnt närmast jämförliga med fallet när

person, som

stiftelse äger egendomen jfr 2 kap. 2 § stiftelselagen. Den personkrets en

motsvarar destinatärema har som sagt inte någon självständig rätt till som medlen och kan inte föra talan ersättning i det fall lagstiftningen

om innebär ekonomisk nackdel för dem. Ersättningen får i stället tillkomma

en

företräder deras intressen. något organ som

Att märka är vidare att ersättningsregeln inte gärna kan omfatta situationen då egendomen med den ordningen missköts av en förvaltare

nya eller stiftelsens styrelse; då blir allmänna principer tillämpliga skade-

om ståndsansvar för brister i förvaltningen jfr 5 kap. l § stiftelselagen. Regeln kan endast sådan förlust som utgör en direkt följd av att

avse egendomen överförs till Om lagstiftningen i något fall skulle

annan. medföra ökade risker för sådan misskötsel, saknar detta i princip betydelse i sammanhanget. Här bortses då från fallet att redan denna risk innebär att egendomen omedelbart minskar i värde; jfr nedan. På liknande sätt får

på möjligheten att efter den nya lagstiftningen avkastningen av man se prästlönefastigheter och prästlönefonder kan fördelas annorlunda än nu. Förslagen innebär att fördelningen skall bibehållas tills annat beslutats med stöd lagen Svenska kyrkan, och grundlagen kan inte gärna

av om

garantera ersättning för förluster i anledning ett sådant eventuellt anses av beslut obestämd framtid. Det övergripande ändamålet förblir ändå

i en detsamma.

Om egendomen överförs till något annat nybildat rättssubjekt föreligger ett motsvarande fall när vanlig stiftelse upplöses jfr 7 kap. 18 §

som en stiftelselagen. Stiftelsen upphör då att gälla och kan inte ha hand om några medel för att tillgodose stiftelseändamålet. Det innebär att ersättningen får utges till den i det läget närmast har att tillvarata

som nya destinatäremas intressen. Lösningen måste här bli olika beroende på den kyrkliga egendomens art och vilken de diskuterade modellerna som

av väljs vid lagstiftningen.

De tre alternativen lösning beträffande åtskillig egendom:

ger samma äldre församlingskyrkor och deras fastigheter och fastighetsfonder, dom-

156 Konstitutionella frågor sou 1997; 47

kyrkors fastigheter och fastighetsfonder, prästgårdar och biskopsgårdar. All denna egendom överförs från stiftelselilmande rättssubjekt till församlingar, pastorat eller stift. Det är möjligt att en sådan lagstiftning med den ändrade administration den innebär någon gång kan gå ut över lokala eller regionala intressen på ett sätt som kan uppskattas ekonomiskt, och lagstiftningen bör som sagt trygga att ersättning utgår för detta. Talan bör i sådana fall kunna föras av det rättssubjekt som i dag anses som egendomens innehavare, men eventuell ersättning bör liksom egendomen i övrigt överföras till församlingen, pastoratet eller stiftet för att förvaltas för samma ändamål. Motsvarande bör gälla när kyrkofondsfastigheter förs

över till trossamfundet Svenska kyrkan.

När det gäller prästlönefastigheter och prästlönefonder innebär stiftelsealtemativet att egendomen förs över till Stiftelsen Svenska kyrkans prästlönetillgångar och äganderättsaltemativet att egendomen överförs till trossamfundet Svenska kyrkan. Inte heller i dessa fall lär ersättningsfrågan få nämnvärd praktisk betydelse, med tanke på att ändamålet förblir väsentligen detsamma som tidigare. Det intresse nuvarande företrädare för egendomen kan ha att sköta förvaltningen kan inte gärna anses ersättningsgillt i sammanhanget. Det är tänkbart, men knappast troligt, att den

lagstiftningen medför sådana nackdelar i administrativt hänseende nya eller sådana risker för egendomen att möjligheterna att tillgodose stiftelseändamålet minskar på ett märkbart sätt vis. Också här bör tidigare ägaredet stiftelseliknande rättssubjektet- kunna föra talan om ersättning, vilken sedan får föras över till den nya stiftelsen respektive trossamfundet Svenska kyrkan. Vad angår lagstiftningsalternativet behåller egendomen

den stiftelseliknande karaktär den har i dag. Om stiftelsen kan anses lida förlust lagstiftningen också detta högst teoretisk möjlighet-

genom — en bör den på samma sätt kunna begära kompensation av staten.

Man får vidare räkna med möjligheten att lagstiftningen om egendomsöverföring kan gå ut över något tredje rättssubjekt som har bättre rätt till egendomen än såväl tidigare innehavaren som trossamfundet. Det är också tänkbart att det medför förlust för innehavare av särskild rätt till berörd fastighet, t.ex. för nyttjanderättsinnehavare. I sådana fall bör natur-

en ligtvis den på detta vis lidit skada genom lagstiftningen kunna föra

som talan om ersättning för sin förlust.

Det är naturligt om sådana förluster som här diskuterats kan bli svåra att uppskatta ekonomiskt; i den mån en skada alls går att konstatera, lär det i de flesta fall bara bli fråga om en fördyring eller inskränkning av verksamheten på längre sikt. Det kan därför motiverat med en bestämmel-

vara

att skälig ersättning skall utgå för skada som överföringen medfört. En se sådan regel kan ligga särskilt nära till hands där som i detta fall ideella faktorer spelar stor roll för ansråken. Den förenlig med

en anses bestämmelsen i 2 kap. 18 § 2 st. RF. Jfr uttrycket "grunder som anges i

Konstitutionella frågor l57

lag" och Bengtsson, Ersättning vid offentliga ingrepp I 188 f med

s. hänvisningar bl.a. till andra regler av denna typ.

8.6¶Förhållandet till

Europakonventionen

Den föreslagna regleringen framstår på detta sätt väl förenlig med

som egendomsskyddet i regeringsformen. Det återstår att bedöma hur den förhåller sig till motsvarande regler i Europakonventionen.

Som nyss framhölls lär den aktuella artikeln i konventionen endast på en punkt innebära ett längre gående egendomsskydd än grundlagens regel, nämligen genom att den allmänt förskriver att rätten till egendom skall respekteras; ägaren är berättigad till "peaceful enjoyment" egendomen.

av Det är här närmast fråga om en reservbestämmelse tillämpas när de

som övriga reglerna i artikeln inte åsidosatts ändå ett ingrepp inte ter sig

men rimligt mot den enskilde. Av betydelse är åtgärderna mot den enskilde

om står i rimlig proportion till dennes intresse. Jfr Danelius, 256 f och

a.a. s. Svensk Juristtidning 1996 s. 579 779 ff. Särskilt när i det aktuella

som fallet rätten till egendomen kan te sig väsentlig från andra än rent ekonomiska synpunkter kan regeln tänkas få betydelse.

Av särskilt intresse bör då att lagförslaget enligt alla aktuella

vara alternativ innebär att de innehar egendomen och har förmån den

som nu av skall få använda den liksom förut och åtnjuta förmåner den

samma av som tidigare. Med tanke på den ringa verkan lagstiftningen sålunda får för de egentliga intressentema- destinatärema kan den inte brista i

- gärna anses respekt för den kyrkliga egendomen. Som förut utvecklats 8.3 kan

ovan det inte ha ett intresse i sig att de aktuella rättssubjekten bibehålls, bara

om egendomen kommer till avsedd användning. Inte heller Europakonventionen synes därför lägga hinder i vägen för lagstiftning enligt någon

en av de diskuterade modellerna.

9¶Statens

äganderätt

9.1¶Inledning

Framställningen i kap. 3 vid handen att den formella äganderätten ger till en del den specialreglerade egendomen tillkommer Det av staten. är genomgående fråga om egendom som sedan länge har disponerats av kyrkan för kyrkliga ändamål sedan de under olika skeden vår historia av har anslagits till detta kronan kronoanslag. av Det historiska perspektivet är alltjämt viss betydelse, kanske främst av genom de otvetydiga samband ibland finns mellan å sidan indragsom ena ningar till kronan t.ex. Gustav Vasas reduktioner med stöd Västerås av recess, å andra sidan anslag som kronan lämnat, närmast ersättning som för indragen egendom. En allmän historik återfinns i betänkandet Kyrklig egendom. Skattefrågor. Prästerskapets privilegier SOU 1967:46. Kronoanslagens natur medför att varken existerande stiftelsesubjekt eller kyrkliga förvaltare egendomen kan erhålla lagfart på organ som av densamma. I det följande skall diskuteras vilken betydelse detta har vid en relationsändring i enlighet med principbeslutet.

9.2 och värde

Kronoanslagens omfattning m.m.

Kronoanslagens omfattning har, framgår avsnitt 4.8.1, vid tidigare som av försök till uppskattning egendomsmassan, antagits uppgå till av cza en femtedel. De ägoslag enligt tidigare statliga utredningar ansetts som omfatta kronoanslag är vissa äldre löneboställen, prästlöne-

nuvarande

fastigheter, vissa äldre prästgårdar, vissa domkyrkors fastigheter och vissa kyrkofondsfastigheter. Till detta kommer också i någon utsträckning medel som tidigt tillförts kyrkofonden. Den gjorda uppskattningen av kronoanslagens omfattning har redan från början omgivits betydande av en osäkerhet. Till detta kommer att under den senaste tjugofemårsperioden har kyrklig jord och kyrkliga fondmedel ersatt kyrklig jord omsatts i stor som utsträckning utan avseende på formell ägare. Kyrkolagen tillåter försäljning också av kronoanslagen egendom. Egendom har också flyttats mellan

olika ägoslag fastighetsförsäljningar, placering försäljnings-

genom av medel i fonder och inköp av ny egendom. Egendomskategoriema har

160 Statens äganderätt SOU 1997;47

också förändrats att det lagstiftningsvägen har förts in nya förutgenom sättningar, också gjort det möjligt att förändra kategorierna, om som egendomens ändamål förändrats. Den ursprungliga osäkerheten kronoanslagens omfattning har om ersatts situation i vilken det är så gott omöjligt att klart uttala sig av en som vilken egendom utgör lcronoanslag och, framför allt, hur stor om som andel den egendomen i dag skall representera. Vid detta förhållande anses kan antingen att kronoanslagen utgör en obestämd andel av den man anse kyrkliga egendomen, eller också, med utgångspunkt från den ursprungligen gjorda uppskattningen, anta att den alltjämt motsvarar ungefär en femtedel. I vilket fall måste inse att det inte längre är möjligt att man identifiera kronoanslagen objekt för objekt och inte heller deras specifika andel i olika fonder, inte ens i kyrkofonden. emellertid fäster vikt vid den tidigt gjorda uppskattningen att Om man ungefär femtedel egendomen är kronoanslag, skulle man kanske från en av den utgångspunkten vilja hävda att det i samband med relationsändring en utomordentligt grannlaga uppgift att ta ställning till vad som skall ske är en med den andelen. Gentemot sådan uppfattning måste det framhållas att den formella en äganderätten i statens hand praktiskt taget saknar värde. Egendomen är anslagen till kyrkan för att brukas för kyrkliga ändamål och torde inte utan vidare kunna tillbaka så länge den brukas för ändamålet. Den kan tas därutöver, i enlighet med vad nämnts, inte heller identifieras i sin som helhet.

9.3¶Vilken har statens äganderätt i betydelse

samband med relationsändringen

Att har formell äganderätt till delar den kyrkliga, ändamålsstaten en av bundna egendomen påverkar förutsättningama för relationsändringen. Äganderätten har symbolisk betydelse i den meningen att ett tydligt samband består mellan stat och kyrka, staten behåller sin äganderätt. Den om formell betydelse på det sättet att det kan behövas viss fortsatt har en lagreglering ändamål, förvaltningsförhållanden m.m. Det finns inte av något enkelt sätt att skapa ett systern för det som enligt våra direktiv är utredningsuppgiften, nämligen hur egendomen skall stå till kyrkans förfogande. Kyrkliga kan inte utan vidare även de är förvaltare organ - om till egendomen utan lagstöd besluta regler försäljning av egenom ex. dom har formellt band kvar till staten. Äganderätten har, slutligen, som ett praktisk betydelse på det sättet att lagfartsförhållanden m. m. som hör en till problematiken omkring äganderätten till egendomen, förblir oklara.

Statens äganderätt 161

Problemet kunde vara hanterligt, om det bara gällde den del utgörs

som av kronoanslagen. Men eftersom den delen i verkligheten inte längre kan identifieras sprider sig problemet till hela egendomsmassan. Det gäller, som sagt, flera de olika ägoslagen. Det är avsevärd komplikation att

av en inte kunna ställa någon enda del egendomen till kyrkans förfogande

av utan visshet om att den andelen saknar inslag kronoanslag.

av

9.4 överväganden

Kammarkollegiets

Samtidigt som statens formella äganderätt till delar av den kyrkliga egendomen är av ringa värde för staten är den ett reellt problem, den

om skall bibehållas i samband med en relationsändring. Genom att statligt ägd egendom ingår i egendomsmassan och dessutom ofta inte kan identi-

fieras förhindras eller försvåras lösningar innebär att kyrkliga

- som organ skall svara för förvaltningen. I flera tidigare utredningssammanhang har det därför föreslagits att staten skall avstå sina anspråk, antingen till förmån för stiftelser som bildas för de ändamål egendomen är avsedd för, eller också direkt till förmån för kyrkliga organ. Den s.k. ERK-utredningen anförde b1.a.:

Man kan således på olika sätt tillförsäkra Svenska kyrkan en fortsatt förfoganderätt över den specialreglerade kyrkliga egendomen. Äganderättsfrågoma kan emellertid inte lämnas oreglerade. Det är av största vikt att dessa får en ändamålsenlig och praktisk lösning. Som tidigare sagts skulle det avsevärd

vara en förenkling om staten avsade sig anspråken på den kronoegendom som anslagits till kyrkliga ändamål. Därigenom skulle man också komma ifrån de i många fall påtagliga svårigheterna att få klarlagt om viss kyrklig egendom är kronoanslag eller Det skulle också skapa en ökad självständighet för kyrkan. Enligt utredningen talar således övervägande skäl för att den statliga äganderätten till kronoanslagen bör överföras till kyrkliga SOU

organ. 1992:9 Ekonomi och rätt i kyrkan s. 384.

Kammarkollegiet delar ERK-utredningens uppfattning. Starka skäl talar för att staten vid en relationsändring avstår från formella anspråk på kronoanslagen. Det är den historiskt givna tidpunkt vid vilken så stor klarhet som möjligt bör skapas omkring den kyrkliga egendomens rättsliga förhållanden och så lätthanterlig situation möjligt åvägabringas för

en som kyrkans disposition av egendomen för det avsedda ändamålet. Principbeslutet om en relationsändring förutsätter att förhållandet mellan staten och Svenska kyrkan i fortsättningen inte är föremål för någon omfattande lag-

6-l7-0378

162 Statens äganderätt

reglering. Enligt vår mening kräver detta i görligaste mån klar-

att man lägger hur äganderätten till egendomen skall vara i framtiden.

Att staten avstår från sina anspråk ingår i samtliga de alternativ Kammarkollegiet har utformat. Därvid har detta moment haft stor betydelse. Det möjliggör att i olika sammanhang inte behöver göra

man undantag för egendom omfattas formell statlig äganderätt utan

som av en kan konstruera lösning att disponera över ett helt ägoslag, i

en genom stället för över obestämd del detsamma. Hur det är tänkt att gå till

en av framgår avsnitt l8.2.1.

av

10¶Stiftelsealternativet

10.1¶Direktiven

I direktiven anges att beträffande "den specialreglerade egendomen är

en möjlighet att vid relationsändringen föra över tillgångarna till nybildade stiftelser som både äger och förvaltar egendomen".

10.2¶Tidigare ställningstaganden

Stat kyrka ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan

- - SOU 1978:1-3

Enligt 1978 års förslag var det av stor vikt att det för framtiden skapades ett fullgott rättsskydd för den specialreglerade eller ändamålsbundna egendomen. Det framhölls att detta bäst kunde tillgodoses

genom stiftelsebildning. En sådan skulle kunna komma till stånd genom att den specialreglerade egendomen allt efter det ändamål den avsedd att tjäna

var fördes samman till förmögenhetsmassor i fonn av stiftelser, vilka förvaltades och disponerades kyrkliga organ motsvarande dem

av som förvaltar den aktuella egendomen i dag. Det påpekades vidare att stiftelseformen skulle göra det möjligt att ordna upp de oklara lagfartsförhållanden som gällde en del av den specialreglerade fasta egendomen. En stiftelse utgör ett särskilt rättssubjekt och är som sådant ägare till den egendom som ingår i stiftelsen och kan följaktligen själv få lagfart på denna.

Enligt förslaget skulle det bildas en stiftelse av egendom som tjänar visst ändamål. Utifrån denna utgångspunkt kunde följande fem stiftelsetyper bildas, nämligen kyrkostiftelse, boställsstiftelse, prästlönejordsstiftelse, domkyrkostiftelse och kyrkofondsstiftelse.

De remissinstanser som uttalade sig godtog i huvudsak förslaget. De flesta instanser som yttrade sig över egendomsförslaget beträffande den specialreglerade kyrkliga egendomen ställde sig positiva till att det bildades stiftelser av denna egendom. Ett vanligt motiv för denna inställning var att stiftelsebildningen skulle medföra att de oklara äganderättsförhållandena kunde ordnas upp och lagfart meddelas på egendomen. En del instanser kritiserade att staten avhände sig äganderätten till kyrklig egendom eller inflytande över egendomens förvaltning. Några instanser granskade stiftelsebildningen huvudsakligen från rättsliga synpunkter.

I en

164 Stiftelsealternativet SOU 1997; 47

del fall ifrågasatte man om stiftelsefonnen borde utnyttjas för viss del av den specialreglerade egendomen. Frågan om vad förslaget innebar för strukturrationalisering och förvaltning den kyrkliga jorden berördes av

av förhållandevis många instanser. En del diskuterade möjligheten att begränsa antalet stiftelser.

Ekonomi och rätt i kyrkan SOU 1992:9

ERK-utredningen utgångspunkt att den kyrkliga egendomen

angav som en bör stå till Svenska kyrkans förfogande även efter mera omfattande

en relationsändring. Som lämplig lösning föreslog utredningen att Svenska

en kyrkans rätt till egendomen framdeles grundas på stiftelseinstitutet. Olika stiftelser skulle därvid bildas med hänsyn till vilket ändamål egendomen skulle tjäna, t.ex. kyrkostiftelse och boställsstiftelse.

Eftersom ändamålsbundenheten är det utmärkande draget för stiftelseinstitutet skulle skapa ett fullgott rättsskydd för att egendomen

man kommer att tjäna avsedda kyrkliga ändamål. Oklarhetema beträffande den rättsliga naturen den specialreglerade egendomen kunde undanröjas.

av Stiftelsebildningen skulle genomföras i enlighet med de riktlinjer som angivits i l978 års förslag. Det erinrades kritiken under remissbehand-

om lingen avseende det stora antalet stiftelser och framhölls att en praktisk lösning att sammanföra boställsjorden till stiftelse i varje stift. På

vore en detta sätt skulle antalet stiftelser reduceras högst väsentligt och en rationell förvaltning möjliggöras.

Staten och trossamfunden SOU 1994:42

Beredningen framhöll att den tidigare lagt fram förslag om att förvaltningen finansfönnögenheten skulle sammanföras stiftsvis. Förslagen

av har i huvudsak antagits riksdagen prop. 1993/94:73, KU 14, rskr. 47.

av

Beredningen ansåg att det vid relationsförändring skulle erfordras

en någon form omreglering de nuvarande ofta oklara äganderätts-

av av - — förhållandena beträffande den specialreglerade kyrkliga egendomen och

lämplig form för detta att föra över egendomen till olika att en vore stiftelser. Stiftelserna skulle knytas till de inom Svenska kyrkan som

organ förvaltade egendomen. En kyrkostiftelse skulle sålunda förvaltas av den församling eller sammanslutning församlingar som i dag förvaltar

av kyrkobyggnaden. En boställsstiftelse skulle bildas för varje stift och

förvaltas av respektive stift.

För den del den specialreglerade egendomen som i dag ägs av

av stiftelseliknande rättssubjekt skulle stiftelselösningen inte innebära någon egentlig förändring äganderättsförhållandena, endast ett klarläggande.

av

Stiftelsealternativet 165

För den del av egendomen ägs kronan kommer stiftelse-

som av genom lösningen äganderätten att överföras till stiftelserna.

Beredningen ansåg att det inte nödvändigt med fortlöpande

var representation för allmänintresset i stiftelserna avsikten att Svenska

om var kyrkan i framtiden skulle bli föremål för offentligrättslig reglering i någon form.

10.3¶Allmänt om stiftelser

Tidigare fanns det inte någon generell lag stiftelser. Den l januari 1996

om trädde stiftelselagen 1994: 1220 i kraft. Fram till dess gällde för stiftelser bestämmelserna i dels lagen 1929:116 tillsyn över stiftelser tillsyns-

om lagen, dels pennutationslagen 1972:205.

När det gäller den civilrättsliga regleringen stiftelserna anknyter

av stiftelselagen i stora delar till äldre rätt.

En stiftelse bildas att egendom enligt förordnande eller

genom av en flera stiftare avskiljs för att varaktigt förvaltas självständig för-

som en mögenhet för ett bestämt ändamål l kap. 2 §. Stiftelsen juridisk

är en person, och för dess förpliktelser svarar bara Stiftelsens tillgångar l kap. 4 §. Om förvaltningen gäller att föreskriftema i stiftelseförordnandet skall följas, om de inte strider mot någon bestämmelse i stiftelselagen 2 kap. l §. Man skiljer mellan egen förvaltning, då eller flera fysiska

en personer bildar styrelse för stiftelsen, och anknuten förvaltning, då juridisk

en person är förvaltare för stiftelsen 2 kap. 2 §. Styrelsen eller förvaltaren svarar för att föreskrifterna i stiftelseförordnandet följs 2 kap. 3 § .

En stiftelse har ingen ägare och den karakteriseras självständig

som en och självägande förmögenhet. Stiftaren har ingen rätt att bestämma över förvaltningen utöver vad som föreskrivits i stiftelseförordnandet. Avgörande blir vad stiftelseurkunden innehåller stiftelsens ändamål och det sätt

om varpå förvaltningen skall ske. Inte heller har destinatärema något inflytande över förvaltningen. Denna kontrolleras i stället bl.a. den

genom offentliga tillsyn stiftelselagen föreskriver 9 kap..

som

I vissa fall kan kapitalet i två eller flera stiftelser läggas till

samman en ny stiftelse. En s.k. samstiftelse har därmed bildats och de gamla stiftelserna anses i och med det upplösta. En sådan samstiftelsebildning förutsätter Kammarkollegiets tillstånd att upphäva stiftelseförordnandena för de gamla stiftelserna. För tillstånd till samstiftelsebildning

krävs bl.a. att samstiftelsen har ett ändamål omfattar de gamla stiftelsernas ändamål, att

som samstiftelsens ändamål är närliggande de ursprungliga ändamålen, att stiftelserna funnits längre tid och att värdet respektive stiftelses

en av förmögenhet inte överstiger ett belopp motsvarar tio gånger basbe-

som loppet enligt lagen 1962:381 allmän försäkring.

om

166 Stiftelsealternativet SOU 1997;47

10.4¶Allmänna överväganden

10.4.1 Inledning

Ett sätt att lösa de framtida ägandeförhållandena och förvaltningen för en stor del den specialreglerade kyrkliga egendomen är att denna egendom av tillskjuts nybildad stiftelse har till ändamål att bidra till de ekonoen som miska förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse. Detta kan åstadkommas dels generell pennutation, dels att staten avstår från sin genom rätt till kronoanslagen. En sådan stiftelselösning framstår naturlig med som hänsyn till den specialreglerade kyrkliga egendomens rättsliga ställning i dag. Stiftelseinstitutet tillgodoser de intressen från skilda synpunkter som är knutna till den specialreglerade kyrkliga egendomen. Stiftelselösningar i olika former har stått i blickpunkten under de senaste decenniernas kyrkastatarbete. härom i avsnitt 6.5.1 och 10.2. Se mer Kammarkollegiet föreslår att endast stiftelse skall bildas och att en större delen finansförmögenheten prästlönefastigheterna och prästav lönefondema skall ingå i denna. Denna stiftelse skall ha till ändamål att bidra till de ekonomiska förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunneloch förvaltas trossamfundet Svenska kyrkan. Stiftelselagens bestämse av melser skall i alla delar tillämpliga på stiftelsen. vara En stiftelselösning det slag Kammarkollegiet föreslår möjliggör för av förvaltaren kyrkans högsta verkställande organ att inom

Svenska -

för stiftelselagens föreskrifter- fatta beslut omfattar all egenramen som skall ingå i stiftelsen. Förvaltaren kan emellertid uppdra andra dom som kyrkliga att fatta beslut i vissa förvaltningsfrågor. Dessa organ utorgan övar då sina beslutsbefogenheter under förvaltarens överinseende. Nuvarande ordning med förvaltning egendomen på stiftsnivå skulle därmed av kunna behållas även det yttersta ansvaret för förvaltningen åvilar om Svenska kyrkans högsta verkställande organ. Äganderättsförhållandena klarläggs såvitt avser den del av den specialreglerade kyrkliga egendomen tillskjuts stiftelsen och lagfart kan som beviljas på alla fastigheter som stiftelsen kommer att äga. Kammarkollegiets förslag till stiftelselösning förutsätter, som ovan stiftelselagen i sin helhet skall tillämplig på den nybildade nämnts, att vara stiftelsen. Ingen särlagstiftning såvitt stiftelsen behövs. Detta innebär avser att staten inte särbehandlar något trossamfund. Skyddet för ändamålet är starkt och det yttersta ansvaret för förvaltningen stiftelsen noggrant av reglerat. Stiftelsens förvaltare kan inte frånhändas ansvaret för någon del förvaltningen. Med den stiftelselösning Kammarkollegiet föreslår är det av precis i de båda andra alternativen Svenska kyrkan på översom - gripande nivå som bär ansvaret.

SOU 1997: 47

Stiftelsealternativet 167

Det kan tilläggas att det inte föreligger några formella hinder

mot att en stiftelse bedriver näringsverksamhet. Förutsättningen är dock verk-

att samheten har en naturlig anknytning till ändamålet.

10.4.2 Egendom som skall ingå i stiftelsen

Kammarkollegiet föreslår att till stiftelsen skall tillskjutas den egendom som avses i 41 kap. l § och 41 kap. 23 § kyrkolagen i dess lydelse intill utgången år 1999. Detta innebär att prästlönefastigheter och präst-

av lönefonder skall tillskjutas stiftelsen.

Den del av den specialreglerade egendomen skall tillskjutas

som stiftelsen ägs i dag dels av de specialreglerade stiftelsema, dels staten

av kronoanslagen. Det är i dag oklart vilken del nämnda egendom

av som ägs av staten. Äganderätten till den del av kronoanslagen utgörs

som av den egendom som avses i 41 kap. 1 § och 41 kap. 23 § kyrkolagen i dess lydelse intill utgången år 1999 skall lagstiftning staten

av genom av avstås till förmån för stiftelsen. Se kronoanslagen i kap.

mer om

10.4.3 Bestämmelser i stiftelseförordnandet

Stiftelsen bildas genom att riksdagen i lag införandelagen föreslqiver

om generell permutation av vissa specialreglerade stiftelser. De bestämmelser som skall gälla för stiftelsen stiftelsens ändamål, förvaltning och

- namn m.m. kommer vid stiftelsens bildande att i lag stiftelseför-

- anges ordnande. I införandelagen skall dessutom intas föreskrift att för-

en om valtaren utan tillstånd av myndighet får ändra, upphäva eller åsidosätta de bestämmelser i stiftelseförordnandet angår fråga än stiftel-

som en annan sens ändamål. Föreskriftema om stiftelsens ändamål kan ändras, upphävas eller åsidosättas endast i enlighet med den i stiftelselagen stadgade ordningen permutation. Om bestämmelserna sedermera blir föremål för ändring krävs inte dessutom ändring genom lag.

Kammarkollegiet föreslår att stiftelsen skall förvaltas trossamfundet

av Svenska kyrkan och att stiftelsen skall ha namnet Stiftelsen Svenska kyrkans prästlönetillgångar.

Stiftelsens ändamål

Kammarkollegiet föreslår att stiftelsens ändamål skall att bidra till de

vara ekonomiska förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse.

Kollegiet föreslår vidare att av den årliga avkastningen stiftelsens

av förmögenhet skall hälften utbetalas till trossamfundet Svenska kyrkan att

användas för det ovan angivna ändamålet och hälften tillfalla berättigade kyrkliga samfälligheter pastorat i förhållande till deras andelar i stiftelseförrnögenhetens avkastning att användas för det angivna ändamålet.

ovan

En kyrklig samfällighet pastorat som den 31 december 1999 hade rätt till andel i avkastningen av prästlönefastighetema och prästlönefonden i stiftet skall, enligt kollegiets förslag, ha rätt till avkastningen av

samma den del stiftelsens förmögenhet den 31 december 1999 förvaltades

av som

det stift där samfälligheten är belägen. De pastorat som i dag har rätt till av viss andel avkastningen stiftets prästlönetillgångar garanteras alltså

av av efter relationsändringen rätt till avkastningen av samma förmögen-

samma hetsmassa.

Om andelstalen i framtiden behöver omräknas t.ex. i samband med

— beslut indelningsändringar krävs permutation.

om -

I sammanhanget kan nämnas att Kammarkollegiet enligt regeringens bestämmande fick i uppdrag att meddela föreskrifter om hur pastoratens andelar skulle beräknas. I upphävd förordning SFS 1989:672

en numera meddelade Kammarkollegiet sådana föreskrifter. För den närmare beräkningen pastoratens andelar torde viss vägledning kunna hämtas ur

av Kammarkollegiets nämnda förordning i formell mening upphörde att

som

gälla den l januari 1995.

I avsnitten 7.3.2 och 7.3.7 lämnas utförlig redogörelse för

en mer ändamålet för den egendomen skall tillkomma stiftelsen.

som

Ändringsförbehåll

Kammarkollegiet föreslår att ett ändringsförbehåll tas in i stiftelseförordnandet. Detta innebär att förvaltaren utan tillstånd myndighet får

av

eller åsidosätta de bestämmelser i stiftelseförordnandet ändra, upphäva

angår fråga än stiftelsens ändamål. som en annan

Av 6 kap. 3 § första stycket stiftelselagen följer att stiftaren i stiftelseförordnandet kan föreskriva att förvaltaren skall ha rätt att utan tillstånd av myndighet ändra, upphäva eller åsidosätta särskilt angivna föreskrifter i stiftelseförordnandet angår fråga än stiftelsens ändamål.

som en annan Denna bestämmelse innebär att s.k. ändringsförbehåll av visst slag är

giltiga.

Av 6 kap. 4 § första stycket stiftelselagen framgår att förvaltaren skall underrätta tillsynsmyndigheten beslut fattats med stöd av ett

om som

ändringsförbehåll. Tillsynsmyndigheten kan därmed kontrollera att be-

slutet inte stiftelsens ändamål och, beslutet ändring i eller

avser om avser åsidosättande i särskilt fall föreskrift, att den nya föreskriften inte

av en står i strid med någon tvingande bestämmelse i stiftelselagen. Om beslutet

ett upphävande föreskrift i stiftelseförordnandet skall tillsynsavser av en

SOU 1997: 47 Stiftelsealternativet 169

myndigheten även kontrollera att åtgärden inte avser en föreskrift inte

som kan upphävas utan endast kan ändras.

Övriga bestämmelser för stiftelsen

Kollegiet föreslår att stiftelsens handlingar skall vara tillgängliga för var och en som vill ta del av dem. Se mer härom i avsnitt 10.4.8.

Stiftelselagens bestämmelser skall i alla delar vara tillämpliga på stiftelsen.

10.4.4 Förvaltningen

Kammarkollegiet föreslår att stiftelsen skall ha anknuten förvaltning och att trossamfundet Svenska kyrkan skall förvaltare av stiftelsen.

vara Svenska kyrkans högsta verkställande organ får därmed uppgiften att handha stiftelsens förvaltning.

Stiftelselagen innehåller bestämmelser om två olika förvaltningsforrner

förvaltning och anknuten förvaltning. Stiftaren får själv välja — egen förvaltningsform. Ansvaret för samtliga de uppgifter stiftelseförvalt-

som ningen innefattar ligger enligt nya Stiftelselagen alltid samlat på en handvid anknuten förvaltning hos förvaltaren. Ansvaret kan alltså inte åvila förvaltaren och/eller ett eller flera förvaltaren sidoordnade Inget hind-

organ.

emellertid att något annat kyrkligt på uppdrag av förvaltaren rar organ beslutar i vissa frågor t.ex. om användningen av stiftelsens löpande av-

— kastning. Detta utövar i sådana fall sina beslutsbefogenheter under

organ förvaltarens överinseende.

Kammarkollegiet inte att det skall tas in föreskrifter i stiftelse-

anser förordnandet hur stiftelsens förmögenhet skall placerad. Som en

om vara följd detta blir bestämmelsen i 2 kap. 4 § stiftelselagen tillämplig. Av

av nämnda lagrum framgår att förvaltaren för att stiftelsens förmögen-

svarar het är placerad på ett godtagbart sätt.

Av 1993/94:9 framgår såvitt avser bestämmelsen att stiftelsens

prop. förmögenhet skall vara placerad på ett godtagbart sätt bl.a. följande. Med

ordet godtagbart att uttrycka lagens krav på en miniminivå i fråga

avses

placering stiftelsetillgångar. Bedömningen skall ske med utgångsom av punkt från ett helhetsperspektiv under hänsynstagande till flera olika faktorer. Det betyder att det avgörande är sammansättningen hela

av stiftelsens fönnögenhet. Bakom bestämmelsen ligger således synsättet att de risker alltid är förknippade med förmögenhetsförvaltning bör spri-

som das på ett sådant sätt att stiftelsens förmögenhet sammantaget framstår

godtagbart placerad. Vid den bedömning som skall ske är det en som mängd olika faktorer ekonomisk natur som skall beaktas. En sådan

av

170 Stiftelsealternativet SOU 1997; 47

faktor är säkerheten i form trygghet mot nominella förluster och

av en annan skyddet mot att kapitalet urholkas den fortgående penning-

genom värdeförsämringen. Andra faktorer är dels förmögenhetens avkastning i form ränta eller utdelning, dels möjligheten till real värdesteg-

av annan ring. Ytterligare faktor kan betydelse i sammanhanget är

en som vara av möjligheten att utan större tidsutdräkt kunna placera tillgångarna. Före-

om varande bestämmelse innebär inte att någon de angivna, ofta

av nu mer eller mindre motstående faktorerna skall generellt prioriteras framför de andra. Avsikten är alltså inte att exempelvis tryggheten mot nominella förluster alltid skall väga tyngre vid bedömningen än möjligheten till real värdestegring. Det är förvaltaren för att fönnögenheten är

som svarar godtagbart placerad. Härav följer att frågan om en stiftelses förmögenhet är godtagbart placerad i vissa fall också kan vara att bedöma med beaktande av vilken kunskap i ekonomiska spörsmål finns

som representerad hos förvaltaren i dennes högsta verkställande organ.

10.4.5¶Äganderättsfrågan

En stiftelse är ett självständigt rättssubjekt juridisk person. Detta innebär att stiftelsen blir ägare till den egendom som tillskjuts stiftelsen.

När väl staten till förmån för stiftelsen avstått från sin del av den egendom som skall ingå i stiftelsen kommer all egendom som utgörs av egendomsslagen prästlönefastighet och prästlönefonder att hamna i samma ägares hand. Äganderättsförhållandena klarläggs såvitt avser nämnda slag av den specialreglerade egendomen. Lagfart kan beviljas för alla prästlönefastigheter.

10.4.6 Tillsyn

Kammarkollegiet föreslår att stiftelsen skall stå under statlig tillsyn och att stiftelselagen i alla delar skall vara tillämplig på stiftelsen. Som en följd av detta kommer bestämmelserna i 9 kap. stiftelselagen om tillsyn att bli tillämpliga på stiftelsen.

Av 9 kap. 10 § första stycket stiftelselagen följer att omfattningen

av tillsynen skall vara begränsad för stiftelser som bildats av eller tillsammans med staten. Begränsad tillsyn innebär bl.a. att tillsynsmyndigheten i regel inte får ingripa mot och begära information -av stiftelsen i andra fall än då det kan antas att stiftelsen åsidosätter stiftelselagens bestämmelser

om årsredovisning eller revision.

Stiftelsen torde vara av det slag som avses i 9 kap. lO § första stycket stiftelselagen. Tillsynen blir därmed begränsat slag. Kammarkollegiet

av

SOU 1997: 47 Stiftelsealternativet l7l

anser att det är tillräckligt att stiftelsen skall föremål för begränsad

vara tillsyn.

Se vidare om tillsyn i kap. 14.

10.4.7 Stiftelsebildningen

Stiftelsen bildas genom att riksdagen i lag paragraf i införandelagen föreskriver om generell permutation vissa specialreglerade stiftelser

av som i dag är ägare av prästlönefastigheter och ersättning härrör från

som sådan egendom Stiftelsen skall ha till ändamål att bidra till de ekonomiska förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse. Av den årliga avkastningen som skall användas för det nämnda ändamålet- skall hälften

utbetalas till trossamfundet Svenska kyrkan och hälften till berättigade kyrkliga samfälligheter. Stiftelsen skall förvaltas av trossamfundet Svenska kyrkan. Stiftelsen skall ha namnet Stiftelsen Svenska kyrkans prästlönetillgångar. Stiftelselagens bestämmelser skall i alla delar vara tillämpliga på stiftelsen.

Kammarkollegiet föreslår att det vid stiftelsebildningen skall tillskjutas dels den egendom som avses i 41 kap. l § och 41 kap. 23 § kyrkolagen i dess lydelse intill utgången av år 1999. Detta innebär att prästlönefastigheter och prästlönefonder skall tillskjutas stiftelsen.

I en annan paragraf i övergångsbestämmelsema föreslås att staten till förmån för stiftelsen avstår från anspråk på den del av kronoanslagen som utgörs av sådan egendom som avses i 41 kap. 1 § och 41 kap. 23 § kyrkolagen i dess lydelse intill utgången av år 1999.

Den egendom som skall ingå i stiftelsen ägs i dag av specialreglerade stiftelser och av staten kronoanslag.

10.4.8 Allmänhetens rätt att ta del av stiftelsens handlingar

Av direktiven framgår att Utredningen om trossamfundens rättsliga reglering har att utreda bl.a. frågan om handlingars offentlighet i Svenska kyrkan med inriktning på att offentlighetsprincipen skall tillämpas även i

fortsättningen.

Av 3 kap. 12 § stiftelselagen följer att en stiftelse som är föremål för begränsad tillsyn senast månader efter räkenskapsårets utgång skall

sex hålla en kopia av revisionsberättelsen och av den av revisorn påteclcnade årsredovisningen tillgänglig för var och en som vill ta del av den. I 9 kap. 10 § andra stycket föreskrivs att om stiftelsen inte fullgör sin skyldighet att hålla föreskrivna handlingar tillgängliga för var och en, har tillsynsmyndigheten befogenhet att vid vite förelägga förvaltaren att fullgöra denna skyldighet.

Stiftelselagen garanterar alltså offentlighet vad stiftelsens års-

avser redovisning och revisionsberättelse. Med hänsyn till vad som sagts i direktiven om handlingars offentlighet i Svenska kyrkan Kammar-

anser kollegiet emellertid att Stiftelsens förvaltare i regel bör vara skyldig att lämna ut även övriga handlingar som gäller stiftelsen till den begär

som det. Kollegiet föreslår därför att det i stiftelseförordnandet skall tas in

en föreskrift om att stiftelsens handlingar skall hållas tillgängliga för och

var en som vill ta del av dem enligt de grunder som gäller för allmänna handlingars offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen och i sekretesslagen. Det får ankomma på förvaltaren att pröva frågor utlämnande

om av handlingar som gäller stiftelsen.

10.4.9 stiftelselagen

Stiftelselagen blir tillämplig på stiftelsen genom att föreskriften i 4 § andra stycket lagen 1995:1460 om ändring i lagen 1994:1221 om införande av stiftelselagen 1994:1220 upphävs.

10.4.10 Förslag till lag om införande av lagen l 999:000

om Svenska kyrkan

7 § Den egendom som avses i 38 kap., 39 kap., 41 kap. utom 1 § och 23 och 42 kap. kyrkolagen 1992:300 skall från och med den l januari 2000 med äganderätt tillkomma Svenska kyrkan eller församling eller kyrklig samfällighet som avses i 3 Därvid skall gälla att

kyrkor och domkyrkor med tillhörande inventarier, kyrkotomt och kyrkogård, uppförda före år 1817 på landet eller före år 1843 i stad, skall tillkomma den församling där kyrkan är belägen och användas för samma ändamål tidigare, tills annat beslutas med stöd av lagen 1999:000

som om Svenska kyrkan,

egendom i 41 kap. l § kyrkolagen prästgård skall till-

som avses komma den kyrkliga samfällighet, eller om sådan inte finns, den församling där egendomen är belägen,

egendom som avses i 41 kap. l § kyrkolagen församlingskyrkas fastighet och i 41 kap. l § kyrkolagen domkyrkas fastighet skall tillkomma den församling där kyrkan är belägen och användas för samma ändamål som tidigare, tills annat beslutas med stöd av permutationslagen 1972:205 eller lagen om Svenska kyrkan,

4. egendom som avses i 41 kap. 1 § 4. kyrkolagen kyrkofondsfastighet skall tillkomma Svenska kyrkan,

SOU 1997: 47 Stiftelsealternativet 173

egendom som avses i 41 kap. l § kyrkolagen biskopsgård skall, om inte annat följer av eller 4., tillkomma det stift där egendomen är belägen,

egendom som avses i 41 kap. 24 § kyrkolagen församlingskyrkors och domkyrkors fastighetsfonder skall tillkomma den församling där kyrkan är belägen och användas för samma ändamål som tidigare, tills annat beslutas med stöd av permutationslagen eller lagen om Svenska kyrkan,

egendom som avses i 42 kap. kyrkolagen kyrkofonden skall tillkomma Svenska kyrkan och användas för kyrkligt ändamål.

8 § Den egendom som avses i 41 kap. 1 § kyrkolagen prästlönefastigheter och 41 kap. 23 § kyrkolagen prästlönefonder skall från och med den l januari 2000 läggas samman och bilda en stiftelse med namnet Stiftelsen Svenska kyrkans prästlönetillgångar.

Följ ande bestämmelser skall gälla för stiftelsen:

Stiftelsen skall förvaltas av trossamfundet Svenska kyrkan.

Stiftelsen skall ha till ändamål att bidra till de ekonomiska förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse.

Av den årliga avkastningen stiftelsens förmögenhet skall hälften

av utbetalas till trossamfundet Svenska kyrkan att användas för det under punkten 2 angivna ändamålet och hälften tillfalla berättigade kyrkliga samfálligheter i förhållande till deras andelar i stiftelseförmögenhetens halva avkastning att användas för det under punkten 2 angivna ändamålet.

Kyrklig samfällighet i 3 § lagen om införande av lagen

som avses

Svenska kyrkan och den 31 december 1999 enligt 41 kap. 11 och om som 28 kyrkolagen i dess lydelse intill utgången av år 1999 hade rätt till andel i hälften avkastningen prästlönefastighetema och prästlöne-

av av fonden i stiftet skall ha rätt till hälften avkastningen av den del

samma av

stiftelsens förmögenhet den 31 december 1999 förvaltades av det av som stift där samfälligheten är belägen.

Stiftelsens handlingar skall enligt de grunder gäller för allmänna

som handlingars offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen 1980: 100 hållas tillgängliga för var och en som vill ta del av dessa. Frågor utlämnande en handling prövas av förvaltaren.

om av

Stiftelsen skall överta alla tillgångar och skulder samt rättigheter och skyldigheter den 31 december 1999 åvilar den egendomen som till-

som skjuts stiftelsen.

Förvaltaren får utan tillstånd av myndighet ändra, upphäva eller i särskilt fall åsidosätta de bestämmelser i stiftelseförordnandet som angår en annan fråga än stiftelsens ändamål.

9 § Bestämmelserna i 7 och 8 skall gälla även om egendomen har anslagits av staten.

10 § Om den som före ikraftträdandet denna lag ägare till kyrklig

av var egendom som avses i lagen lider förlust genom att egendom överförs enligt 7 och 8 §§, har han rätt till skälig ersättning av staten. Detsamma gäller den som före ikraftträdandet hade särskild rätt till egendomen.

11 § En stiftelse som den 31 december 1999 förvaltas av en församling eller en kyrklig samfällighet skall fr.0.m. den 1 januari 2000 förvaltas

av motsvarande församling, kyrkliga samfállighet eller stift. Detsamma skall gälla om en församling eller en kyrklig samfällighet skall utse styrelse-

en ledamot i en stiftelse.

l l Ägandealtemativet

Med utgångspunkt från en av f d departementsrådet Göran Göransson i juni 1996 upprättad PM har Kammarkollegiet utformat ett alternativ för kyrkans disposition av egendomen. Det kallas ägandealtemativet.

ll.l Ägande som dispositionsform

I kap. 10 beskrivs ett alternativ som innebär att kyrkan disponerar egendomen stiftelse.

genom en

Stiftelseformen är dock inte nödvändig för att egendomen skall kunna ställas till kyrkans förfogande. När studerar mekanismema i stiftelse-

man alternativet inser att en annan lösning är att kyrkan själv äger

man egendomen och bestämmer den direkt i stället för att vara förvaltare i

om -

stiftelse. Om i samband med en relationsändring klarar ut en man äganderätten till den kyrkliga egendomen, behövs i och för sig inte någon stiftelsebildning och inte heller någon särskild lagstiftning för framtiden. Anser att egendomen också i framtiden skall ha ett bestämt ändamål,

man eftersom den har det idag, kan föreskrift detta meddelas i lagen om

en om Svenska kyrkan. Egendomen skall i så fall användas just för detta ändamål. Något annat är inte tillåtet, även kyrkan själv äger egendomen.

om Egendomen är fortfarande ändamålsbestämd.

Som ägare har kyrkan dispositionen över egendomen enligt vanliga civilrättsliga regler. Fast egendom kan lagfaras för kyrkan, vilket underlättar köp och försäljning.

1 1.2 Bakgrund

Möjligheten lösning vilken kyrkan för framtiden förfogar

av en genom över egendomen med vanlig äganderätt har framskymtat i många tidigare utredningssammanhang. Särskilt när frågan om kronoanslagens ställning har aktualiserats har flera olika utredningar påpekat den klarhet som skapas att äganderättsfrågoma löses en gång för alla.

genom

Redan 1958 års utredning Kyrka-stat konstaterade i betänkandet SOU 1967:46 Kyrklig egendom.Skattefrågor. Prästerskapets privilegier. bl.a. följande.

176 Ägandealternativet sou 1997;47

För dessa lägen kan också tänkas den lösningen att de kyrkliga rättssubjekten tillförsäkras äganderätten till all den kyrkliga egendomen, alltså även till kronoanslagen. Otvivelaktigt skulle det rättsteknisk vinning och avsevärt bidraga till en

vara en förenkling av de nu så svårlösta problemen rörande den kyrkliga egendomen, om kyrkans besittningsrätt i dessa fria lägen till kronoegendomen konsoliderades till vanlig äganderätt... Kyrkostiftelsemas äganderätt är endast formell i det de kyrkliga kom-

har besittningsrätten till deras egendom och ekonomiskt munerna

för denna. Orimlig skulle väl den lösningen vara att till svarar de kyrkliga överlämnades äganderätten till den stiftelse-

organen egendom varöver de disponerar. Det bleve visserligen med ett formellt betraktelsesätt fråga expropriation utan vederlag,

om eller konfiskering. Det förutsättes emellertid att egendomen allt fortfarande skall användas uteslutande för kyrkliga ändamål. För den stora allmänheten framstår vidare otvivelaktigt församä lingarna och pastoraten såsom de naturliga ägandesubjekten. Sådan äganderättsöverlåtelse torde lämpligen böra ske lagstiftningsvägen. Rent principiellt bör visserligen äganderättsfrågor icke lösas lagstiftning. Några befogade intressen lärer

genom dock icke komma att kränkas genom ett dylikt förfarande, förutsatt att lagstiftningen säkerhet vinnes för att egendomen

genom kommer att bevaras och användas för kyrkligt ändamål. Jämsides med stiftelseegendomen och efter grunder skulle till de

samma kyrkliga överföras äganderätten till kronoegendomen.

organen SOU 1967:46 s. 194

Kyrkoberedningen redovisade från likartade utgångspunkter en delvis

motsatt uppfattning.

En författningsreglering som som innebär att egendom som nu ägs stiftelseliknande t en församlingskyrka, över-

av organ, ex. förs till något annat rättssubjekt är knappast möjlig med hänsyn till rådande skydd för äganderätten. Däremot är det i och för sig möjligt att författningsreglering överföra den del av den

genom specialreglerade egendomen som i dag är statlig till något annat rättssubjekt. Vi emellertid som redan anförts att den

anser - specialreglerade kyrkliga egendomen skall tillföras särskilt bildade stiftelser. SOU 1994:42 124.

s.

SOU 1997: 47 Ägandealternativet 177

11.3 Hur

skapas ägandealtemativet

All kyrklig egendom har haft som ändamål att främja kyrkans gärning, ursprungligen genom att tillförsälcra prästen uppehälle och garantera kyrkans förkunnelse. Egendomen har skiftande karaktär. Detta gäller både ändamål och ursprung. Här finns kronojord som upplåtits av staten, här finns donerad egendom och här finns också ren kyrkokommunal egendom. Gemensamt för den upplåtna och den donerade egendomen är att den är ändamålsbestämd.

En del av den specialreglerade egendomen ägs redan idag av någon församling eller annan enhet inom Svenska kyrkan. I dessa fall- i huvudsak kyrkor och kyrkogårdar.- är förutsättningarna för ägandealtemativet redan uppfyllda. Det återstår bara att ta ställning till huruvida egendomen alltjämt skall ha ett i lag fastställt ändamål.

Återstoden är stiftelsekaraktär. En del denna egendom har

av av anslagits av staten.

Om staten i samband med en relationsändring avstår från varje anspråk på dessa lcronoanslag, och de gamla stiftelsema och stifielselilcnandc rättssubjekten upplöses lagstiftning, k generell permutation, kan tyd-

genom s ligen egendomen övergå till kyrkan med full äganderätt.

Genom lagstiftningen kan egendomen tillföras olika enheter på olika nivåer inom kyrkan.

1 1.4 Detaljutforrnningen

11.4.1 Ägande på olika nivåer

I enlighet med våra tankegångar i kap. 6 och 7 bör äldre församlingskyrkor, domkyrkor, församlingskyrkors och domkyrkors fastigheter och fastighetsfonder föras till sina församlingar.

Prästgårdarna bör föras till sina pastorat. Biskopsgårdama bör enligt kollegiets syn tillkomma stiñen. Kyrkofonden bör tillkomma Svenska kyrkan i dess helhet för gemen-

samma ändamål.

Den övriga delen den kyrkliga jorden kan tänkas ägd på olika

av nivåer. Det finns dock bara lösning kyrkan full frihet att själv

en som ger bestämma hur förvaltningen skall anordnas. Det är att den återstående

delen den kyrkliga jorden prästlönefastigheter och prästlönefonder

av - ägs hela samfundet gemensamt. Det är bara den lösningen som ger

av möjlighet för kyrkomötet att anordna stiftsvis gemensam egendomsförvaltning idag och ändå behålla inflytandet över utjämningssystemet till

som hela kyrkans fromma.

Ägandealternativet är därför utformat på det sättet att äganderätten till prästlönefastigheter och prästlönefonder skall tillkomma Svenska kyrkan i dess helhet.

11.4.2 Ändamål

Våra synpunkter när det gäller egendomens nuvarande ändamål och behovet av fortsatt ändamålsbindning framgår kap.7. Också i ägandealter-

av nativet är det viktigt att den egendom skall tillkomma Svenska kyrkan

som i dess helhet har ett bestämt ändamål.

Ändamålet bestäms statsmakterna vid överföringen äganderätten

av av från de nuvarande stiftelsema till trossamfundet Svenska kyrkan. Det innebär dels att en ändring ändamålet kräver beslut på konstitu-

av samma tionella nivå, dels att initiativrätten till ändamålsändring ligger kvar hos

en statsmakterna. I samband med att statsmakterna för över äganderätten och lägger fast ändamålet kan beslut också fattas på vilket sätt och enligt

om vilka grunder ändamålet kan ändras. En möjlighet är att redan i detta skede slå fast att bestämmelserna i permutationslagen 1972:205 skall tillämpas. Kammarkollegiet förordar en sådan lösning. Det innebär att initiativrätten tillkommer ägaren, dvs. trossamfundet och att det blir möjligt att ändras, upphäva eller gå ifrån ändamålet om detta på grund av ändrade förhållanden inte längre kan iakttas. Motsvarande kommer att gälla ända-

om målet blivit uppenbart onyttigt eller det föreligger annat särskilt skäl.

Den här förordade lösningen kräver en redaktionell ändring

av permutationslagen såtillvida att den lagen inte endast skall gälla vid förordnanden av enskild utan även så särskilt är föreskrivet i lag.

om

11.5¶Motiv för ägandealtemativet

En ändring av relationerna mellan staten och Svenska kyrkan är ett historiskt tillfälle att närmare överväga den kyrkliga egendomens ställning. Det är ett starkt allmänt intresse att relationsändringen kan genomföras utan de oklarheter som idag belastar egendomens rättsliga förhållanden. Om relationsändringen skall genomföras under bestående oklarheter, kommer kyrkans situation att försämras i förhållande till dagsläget, eftersom det idag, trots dessa oklara förhållanden, alltid finns möjligheter

att genom lagstiftning och lagändringar reglera förvaltningsförhållanden, möjligheter till köp och försäljning, ändamålsbestämmelser

rn m.

Ägandealternativet är ett radikalt medel att förändra situationen.

Det skiljer sig från de övriga alternativen den konsekventa

genom upplösningen av alla stiftelsebindningar. Därigenom går det också längst när det gäller äganderättsöverföringar från stiftelser till enheter inom Svenska

kyrkan. I ägandealtemativet kan den konsekvens i de båda andra

som alternativen mest är teoretisk frågeställning eventuellt bli aktuell, näm-

en ligen skyldigheten att ersätta någon som faktiskt har lidit rättsförlust genom överförandet.

Vad som ändå talar till altemativets fördel är den klara och enkla lösningen som leder till alldeles otvetydiga förhållanden i det nya läget. Det förtjänar att påpekas att förhållandevis radikala reformer har genomförts vid flera tillfällen under de senaste decennierna. Såväl

kyrkofondsreformen 1982 som förvaltningsreformen 1989 innehöll inslag

av ändamålsändringar och genomgripande organisatoriska förändringar.

l 1.6 Lagtext

Kammarkollegiet har utformat förslag till lagtext.

11.6.1 Förslag till lag om införande av lagen 1999:000

om Svenska kyrkan

Härigenom föreskrivs följande.

Egendomsfrågor

7 § Från och med den l januari 2000 skall äganderätten till egendom som regleras i 38 kap., 39 kap., 41 kap. och 42 kap. kyrkolagen 1992:300 tillkomma Svenska kyrkan eller församling eller sammanslutning av församlingar som avses i 3 Därvid skall gälla att

kyrkor och domkyrkor med tillhörande inventarier, kyrkotomt och kyrkogård, uppförda före år 1817 på landet eller före år 1843 i stad, skall tillkomma den församling där kyrkan är belägen och användas för samma ändamål som tidigare tills annat beslutas med stöd av lagen 1999:000 om Svenska kyrkan,

egendom som regleras i 41 kap. l § kyrkolagen prästlönefastigheter och 41 kap. 23 § kyrkolagen prästlönefonder skall tillkomma Svenska kyrkan och användas för samma ändamål som tidigare tills annat beslutas med stöd av permutationslagen 1972:205 eller lagen om Svenska kyrkan,

egendom som regleras i 41 kap. l § kyrkolagen prästgård skall tillkomma den kyrkliga samfällighet, eller omsådan inte finns, den församling där egendomen är belägen,

4. egendom som regleras i 41 kap. 1 § kyrkolagen församlingskyrkas fastighet och i 41 kap. 1 § kyrkolagen domkyrkas fastighet skall tillkomma den församling där kyrkan är belägen och användas för

samma ändamål som tidigare tills annat beslutas med stöd pennuta-

av tionslagen eller lagen om Svenska kyrkan,

egendom som regleras i 41 kap. 1 § kyrkolagen kyrkofondsfastighet skall tillkomma Svenska kyrkan.

egendom som regleras i 41 kap. 1 § kyrkolagen biskopsgård skall, om inte annat följer 4. eller 5., tillkomma det stift där egendomen

av är belägen,

egendom som regleras i 41 kap. 24 § kyrkolagen församlingskyrkors och domkyrkors fastighetsfonder skall tillkomma den församling där kyrkan är belägen och användas för samma ändamål tidigare tills

som annat beslutas med stöd av permutationslagen eller lagen Svenska

om kyrkan,

egendom som regleras i 42 kap. kyrkolagen kyrkofonden skall tillkomma Svenska kyrkan och användas för kyrkligt ändamål.

8 § Bestämmelserna i 7 § skall gälla egendomen har anslagits

även om av staten.

9 § Om den som före ikraftträdandet av denna lag var ägare till kyrklig egendom som avses i lagen lider förlust genom att egendom överförs enligt 7 har han rätt till ersättning av staten. Detsamma gäller den som före ikraftträdandet hade särskild rätt till egendomen.

10 § En stiftelse som den 31 december 1999 förvaltas av en församling eller en kyrklig samfállighet skall fr.o.m. den l januari 2000 förvaltas av motsvarande församling, kyrkliga samfällighet eller stift. Detsamma skall gälla om en församling eller en kyrklig samfällighet skall utse en styrelseledamot stiftelse.

i en

12¶Lagstiftningsaltemativet

12.1¶Vad direktiven säger om lagstiftningsmodellen

I kommittédirektiven Dir. 1995:162 s. 12 -13 ger regeringen Kammarkollegiet uppdrag att bl.a. föreslå hur den kyrkliga egendomen efter ändringen relationerna skall stå till kyrkans förfogande enligt stiftelse- och

av lagstiftningsmodellema. Huvudaltemativet i utredningsarbetet skall, enligt direktiven, vara en lagstiftningsmodell som innebär att grundläggande föreskrifter den kyrkliga egendomen tas in i lagen om Svenska kyrkan

om och att kyrkomötet på grundval dessa regler får utfärda närmare be-

av stämmelser om förvaltningen.

12.2¶Lagstiftningsmodellens bakgrund

12.2.1 ERK-utredningen

I slutbetänkandet SOU 1992:9 om ekonomi och rätt i kyrkan ERKutredningen lämnades bl.a. förslag den kyrkliga egendomens framtida

om rättsliga ställning vid relationsförändring mellan staten och Svenska

en kyrkan. Några planer på att förändra ägandet till den specialreglerade kyrkliga egendomen fanns inte i ERK-utredningens förslag. Det konstaterades bara däri att huvuddelen av de nämnda egendomama redan ägdes av olika kyrkliga stiftelser eller stiftelseliknande rättssubjekt.

ERK-utredningen diskuterade tre olika modeller för förändringar i förhållandet mellan stat och kyrka i stort.

I första modell Svenska kyrkan en så självständig ställning som

en gavs möjligt inom för ett bevarat konstitutionellt samband med staten.

ramen Den första modellen skulle inte innebära några förändringar beträffande den kyrkliga egendomens rättsliga ställning eller förvaltning.

I den andra modellen skulle Svenska kyrkan vara mer fristående från staten än i den första modellen. I den andra modellen skulle kyrkans grundläggande struktur och verksamhet komma till uttryck i en av riksdagen stiftad ramlag, medan all övrig reglering skulle meddelas av kyrkan själv i internt antagna stadgar. I denna andra modell borde kyrkan självfallet ha tillgång till den kyrkliga egendomen. För att lösa de komplicerade äganderättsiörhållandena föreslog utredningen att egendomen skulle hänföras till olika stiftelser. Med rationaliserad och koncentrerad

en mer förvaltning den ändamålsbestämda kyrkliga egendomen skulle antalet

av

182 Lagstiftningsalternativet SOU 1997;47

stiftelser inte behöva bli fullt så förutsatte i 1978 års utred-

stort som man ning. Det torde dock vara nödvändigt med någon form särlagstiftning

av för de kyrkliga stiftelsema.

I en tredje modell skulle kyrkans organisation och verksamhet

vara uppbyggd med utgångspunkt från att den helt skulle styras ett inom-

av kyrkligt regelsystem. Statens utgångspunkt skulle då att den inte hade

vara att befatta sig med Svenska kyrkans verksamhet. I den tredje modellen

var kyrkan fri att utforma sitt eget regelsystem och sin organisation. I

egen modell tre skulle kyrkan tillförsäkras rätt till den kyrkliga egendomen. Här hänvisade utredningen till vad som anförts i modell två.

I sin sammanfattning anförde ERK-utredningen att en naturlig utgångspunkt borde vara att den kyrkliga egendomen skulle stå till kyrkans förfogande även vid en längre gående relationsförändring. Utredningen konstaterade att en stor del av den kyrkliga egendomen är bunden till olika kyrkliga ändamål, s.k. specialreglerad kyrklig egendom. Staten är ägare till en del av denna. Vid en eventuell relationsförändring gällde det att finna rättsliga lösningar för att trygga den kyrkliga egendomens bestånd för avsedda ändamål. Att egendomens avkastningsfönnåga skulle tas till vara på ekonomiskt bästa också väsentligt. Den lämpligaste lösningen

sätt var torde enligt ERK-utredningen vara att grunda kyrkans rätt till egendomen på stiftelseinstitutet. Stiftelsema borde delas in i olika typer allt efter de ändamål egendomen tjänar, såsom kyrkostiftelse, boställsstiftelse, prästlönejordsstiftelse, domkyrkostiftelse och kyrkofondsstiftelse. Övrig kyrklig egendom torde inte påverkas av relationsförändringen.

ERK-utredningen skisserade dock ett alternativ till den i första hand förordade stiftelsemodellen. Alternativet benämndes lagstiftningsmodell. En sådan modell skulle enligt ERK-utredningen innebära att staten genom

lag generellt skulle avsäga sig alla anspråk på den del av den specialen reglerade egendomen, fast lös, anslagen kronan. Helt all-

som som var av mänt skulle i modellen att staten skulle avsäga sig all rätt till den

anges kronoanslagna egendomen under villkor att egendomen skulle användas för de ändamål den en gång i tiden anslagits. Då statens äganderätt fick

endast formell natur borde något vederlag inte utgå. anses vara av

Det kunde också, enligt BRK-utredningen, vara lämpligt att ange till vilka kyrkliga subjekt äganderätten skulle avstås. Förslaget var att till den lokala församlingskyrkan i dess egenskap av självägande stiftelse skulle kunna hänföras den kronojord som var belägen inom församlingen och som disponeras som prästgård eller löneboställe eller utgör kyrkotomt, kyrkogård eller begravningsplats. I de fall där församlingskyrkan

annan inte utgjorde en särskild stiftelse vore det måhända tänkbart att avstå äganderätten till kronoanslagen till församlingen eller pastoratet.

Äldre domkyrkor sågs självägande stiftelser. Den egendom

som som disponeras av dessa äldre domkyrkor kan vara kronoanslag. Äganderätten

Lagstiftningsalternativet 183

till sådana kronoanslag skulle kunna överföras till speciella självägande domkyrkostiftelser.

Till trossamfundet Svenska kyrkan skulle främst kyrkofondsfastigheter och biskopsgårdar, i den mån de var kronoanslag, kunna avstås.

Den skisserade lagstiftningsmodellen skulle innebära att äganderätten till den kyrkliga egendomen helt skulle tillkomma kyrkliga

organ.

Genom lagstiftning skulle ändamålsbundenheten garanteras. Lösningen skulle innebära en väsentlig förenkling av de nuvarande invecklade rättsförhâllandena beträffande egendomen. Den skulle dock inte lösa frågan vilka kyrkliga subjekt som i vissa fall kan vara ägare av viss egendom.

Enligt ERK-utredningen förutsatte lagstiftningsmodellen en grundläggande lagstiftning om Svenska kyrkan för att ge dess organisation

en grundläggande stabilitet. Svenska kyrkan måste ha en fast rättslig grund att verka utifrån. De grundläggande bestämmelserna om organisation och verksamhet skulle komma till uttryck i en av riksdagen stiftad lag medan all övrig reglering skulle ske i form av inomkyrkliga stadgar. En särskild reglering för att trygga de ändamål som den specialreglerade kyrkliga egendomen var avsedd för torde krävas i lag. Det kunde vara lämpligt att meddela vissa bestämmelser om förvaltningen av den kyrkliga jorden, domkyrkor och församlingskyrkor i kyrkoordningen.

12.2.2 Kyrkoberedningen

I sitt slutbetänkande SOU 1994:42 staten och trossamfunden gav kyrko-

beredningen bl.a. sin syn på den kyrkliga egendomsfrågan.

Kyrkoberedningen redogjorde inledningsvis bland annat för den nuvarande konstitutionella reglering som gäller för Svenska kyrkans egendomar. Enligt särskilda Övergångsbestämmelser i regeringsfonnens nionde punkt anges att grundläggande föreskrifter om bland annat den kyrkliga egendomen meddelas i lag efter yttrande av kyrkomötet. Kyrkolagen ger för närvarande grundläggande föreskrifter om den kyrkliga egendomen. Regeringen har med stöd av sin kompetens enligt regeringsforrnen meddelat föreskrifter om verkställighet av lag såsom t.ex. den nuvarande förordningen om förvaltning kyrklig jord 1994:250.

av

Enligt kyrkoberedningen skulle Svenska kyrkan behålla den kyrkliga egendom som den nu disponerar för sin verksamhet. Den egendom som i dag ägs av en kyrkokommun en församling eller en samfällighet- skulle

— vid övergången till nya relationer till staten även fortsättningsvis ägas av samma rättssubjekt. På sätt skulle den egendom som i dag ägs av

samma en förening eller en fn stiftelse inom Svenska kyrkan kvarstå hos föreningen eller stiftelsen. För den specialreglerade kyrkliga egendomen anfördes följ ande. Ägarförhållandena är många gånger oklara beroende delvis på att

egendomen har varit kyrklig så länge att de bakomliggande förhållandena inte längre går att utreda. Den specialreglerade kyrkliga egendomen ansågs i huvudsak vara ägd stiftelser förvaltades församlingar,

av som av samfálligheter m.fl. En del av denna egendom torde statlig och förvaltas

vara av kyrkliga subjekt för användning i den kyrkliga verksamheten. Exakt vilken egendom som kunde anses vara stiftelseegendom och vilken

som kunde anses som statlig torde vara svårt att utreda Kyrkoberedningen

nu. föreslog när det gällde den specialreglerade kyrkliga egendomen att dentill den del den inte redan i dag var ägd stiftelser- skulle överföras till

av stiftelser med kyrklig förvaltning. Kyrkoberedningens förslag skulle, enligt vad beredningen anförde, bara innebära förändringar för den specialreglerade kyrkliga egendom som torde vara statlig.

Ett alternativ till stifielsebildning för den specialreglerade kyrkliga egendomen var enligt kyrkoberedningen givetvis att förhållandena för denna egendom i stället skulle förfatmingsregleras. Det konstaterades att en viss sådan reglering redan finns. En författningsreglering om att egendom som ägs av stiftelselilcnande t.ex. församlingskyrka,

nu organ, en skulle överföras till något annat rättsubjekt skulle, enligt kyrkoberedningen, knappast vara möjlig med hänsyn till rådande skydd för äganderätten. Det skulle däremot vara möjligt att genom författningsreglering överföra den del av den specialreglerade kyrkliga egendomen som idag ses som statlig till något annat rättssubj ekt.

Kyrkoberedningens förslag i stort var att Svenska kyrkan skulle få ställning som ett eget rättssubjekt och att dess ställning skulle bli på ett nytt sätt offentligrättsligt reglerad och att denna reglering skulle komma till uttryck i regeringsformen och i en lag om Svenska kyrkan med ett särskilt konstitutionellt skydd. Lagen om Svenska kyrkan föreslogs innehålla endast bestämmelser Svenska kyrkans identitet, skyldigheten för

om dem som tillhör den att betala avgift till den, dess rätt att besluta i kyrkliga angelägenheter samt mycket översiktligt dess organisation. I övriga

- frågor skulle Svenska kyrkan besluta själv, i första hand genom kyrkomötet.

12.2.3 Remissammanställning Ds 1995:34 på grund av

kyrkoberedningens betänkande

I en sammanställning över remissutfallet med anledning av kyrkoberedningens betänkande uttalades beträffande den kyrkliga egendomen följande. Ca 50 remissinstanser hade berört beredningens förslag beträffande den kyrkliga egendomen. Ingen av dem ifrågasatte utgångspunkten att den kyrkliga egendomen skall stå till Svenska kyrkans förfogande efter en relationsändring. Ca 35 instanser var i huvudsak positiva till stiftelsebild-

Lagstiftningsalternativet 185

ning och 7 var i huvudsak negativa. Bland de sistnämnda fanns endast kyrkliga och intresseorganisationer med kyrklig anknytning. organ Svenska kyrkans centralstyrelse avgav ett långt remissyttrande där kritik framfördes mot kyrkoberedningens huvudförslag. Svenska kyrkans centralstyrelse uttalade i sitt remissvar under rubriken "Om en ny lagstiftningsmodell" bl.a. att nackdelarna med kyrkoberedningens förslag om stiftelsebildning så stora att förslaget inte borde genomföras. Centralvar styrelsen förordade i stället en ny lagstiftningsmodell i det fortsatta utredningsarbetet. En sådan modell borde kunna ta sin utgångspunkt i syftet med kyrkoberedningens förslag, nämligen dels att för framtiden trygga den kyrkliga egendomen för vissa bestämda ändamål inom Svenska kyrkan, dels att förvaltningen sådan skulle kunna överlåtas till kyrkan själv utan som direkt medverkan staten. Detta ansåg centralstyrelsen skulle kunna av lösas på så sätt att det i den föreslagna lagen Svenska kyrkan skulle om införas vissa grundläggande bestämmelser att den kyrkliga jorden om finns dess ändamål. Centralstyrelsen föreslog också att det i lagen och om Svenska kyrkan skulle införas särskilt angiven punkt om att kyrkoom en mötet närmare skulle besluta förvaltningen. Med en sådan ordning om skulle, enligt centralstyrelsen, tillgodoses såväl behovet ett grundläggav ande konstitutionellt skydd för egendomen önskemålet ett direkt som om inflytande över och ansvarstagande för den kyrkliga jorden. Därutöver kunde omständlig och formellt svårrnotiverad äganderättsöverföring, en liksom andra komplikationer med kyrklig stiftelsebildning, undvikas.

12.2.4 Regeringens skrivelse till kyrkomötet RegSkr 1995:1 om

ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan

I skrivelsen lades fram ett principförslag om de framtida relationerna mellan staten och Svenska kyrkan. Beträffande kyrklig egendom i framtiden anförde regeringen att en möjlighet lösa egendomsfrågan vid relationsändring mellan staten att en och Svenska kyrkan att bilda stiftelser både äger och förvaltar den var som specialreglerade kyrkliga egendomen. En möjlighet, enligt regeringen framstod som ett huvudannan som alternativ, att pröva den lagstiftningsmodell som Svenska kyrkans var centralstyrelse förordat.

12.2.5 Andra kyrkolagutskottets betänkande 1995:1 om ändrade

relationer mellan staten och Svenska kyrkan

Utskottet anförde det skulle skapas rättsliga lösningar skulle att som egendomen liksom hittills fullt ut skulle stå till kyrkans förgarantera att

186 Lagstiftnzngsalternativet

fogande för att användas för avsett ändamål. Mycket talade enligt utskottet for att det lagstiftningsmodellen borde prövas för åstadkomma

var som att detta. Avgörande var dock att den kyrkliga egendomens status blev klargjord på ett sätt för närvarande inte fallet.

som var

Utskottets slutsats att regeringens skrivelse ändrade relationer

var om mellan staten och Svenska kyrkan tillgodosåg Svenska kyrkans behov och därmed kunde ligga till grund för reforrnarbetet.

12.2.6 Regeringens proposition 1995/96:80 ändrade relationer

om

mellan staten och Svenska kyrkan.

I propositionen lade regeringen fram sitt principförslag de framtida

om relationerna mellan staten och Svenska kyrkan. Det anfördes bl.a. att den kyrkliga egendomen efter en relationsändring borde stå till kyrkans förfogande.

Några grundläggande regler om den kyrkliga egendomen kunde enligt regeringen också komma att behövas i den föreslagna lagen Svenska

om kyrkan. Sammanfattningsvis innebar regeringens förslag att en lag

om Svenska kyrkan skulle kunna bedömas bli något omfattande än vad

mer kyrkoberedningen föreslagit i sitt betänkande. Det fortsatta utredningsarbetet skulle pröva vilka ytterligare bestämmelser borde införas i

som lagen.

Beträffande kyrklig egendom i framtiden anförde regeringen i sin proposition att en möjlighet att lösa egendomsfrägan vid relations-

en ändring mellan staten och kyrkan var att bilda stiftelser skulle äga och

som förvalta den specialreglerade egendomen.

Regeringen anförde att en annan möjlighet, enligt regeringens

som mening framstod som ett huvudalternativ, att den lagstiftningsmodell

var som centralstyrelsen tidigare förordat skulle prövas. Den skulle innebära att grundläggande bestämmelser den kyrkliga egendomen i lagen

om ges om Svenska kyrkan och att kyrkomötet på grundval av dessa bestämmelser skulle få utfärda närmare bestämmelser om förvaltningen. Regeringen hänvisade också till att kyrkomötet hade uttalat att lagstftningsmodellen borde prövas.

12.3¶Förutsättningar för

lagstiftningsmodellen

Kyrkoberedningen förutsatte i sitt förslag lagstiftningsmodellen att

om en delegation av normgivning skulle ske från riksdagen till kyrkomötet genom särskilda regler i regeringsfonnen. Modellen gick i övrigt ut på att bibehålla den nuvarande författningsregleringen att riksdagen i

genom en relativt kortfattad bestämmelse i lagen Svenska kyrkan skulle över-

om

Lagstiftningsalternativet 187

lämna till kyrkomötet att meddela närmare föreskrifter om den specialreglerade kyrkliga egendomen. Principbeslutet om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan utgår emellertid från att någon delegation av normgivningbefogenheter inte skall behövas. Det är med denna utgångspunkt inte möjligt att gå vidare med lagstiftningsmodellen i den form som föreslogs av kyrkoberedningen. Kammarkollegiet har i stället utrett andra varianter av lagstiftningsmodellen och har också slutligen utformat ett förslag till lagstiftningsaltemativ tillgodoser intentionerna bakom tidigare förslag som riktning. i samma

12.4¶Lagstiftningsalternativet

12.4.1 Huvudinnehållet i lagstiftningsalternativet

Kammarkollegiet har strävat efter att finna lösning där den större delen en den specialreglerade egendomen har en ställning som mycket liknar av dagens förhållanden. Den största skillnaden är att det i fortsättningen är Svenska kyrkan och inte riksdagen reglerar förvaltningen och medsom delar bestämmelser den i dag finns i 41 kap. kyrkolagen. av typ som Utan norrngivningsbefogenheter kan kyrkomötet eller något annat inte meddela några bestämmelser för egendom som i princip är organ stiftelser och inte utgör del Svenska kyrkan. Det finns ett uppenbart en av undantag från detta. Det är på detta undantag som vårt lagstiftningsaltemativ bygger. Om Svenska kyrkan lagstiftningsvägen görs till den stiftelseägda egendomens förvaltare, kan kyrkomötet meddela bestämmelser förvaltningen. Andra enheter på regional eller lokal nivå kan om också lagstiftningsvägen göras till förvaltare för egendom stiftelseav karaktär, varje sådan åtgärd utesluter den centrala nivån. Om stiften men förvaltar viss stiftelseegendom, kan kyrkomötet inte meddela bindande bestämmelser t.ex. den inomkyrkliga ekonomiska utjämningen till den om del den omfattar avkastningen egendom som stiften förvaltar. Hänsyn av till det inomkyrkliga regelsystemets och kyrkoordningens bindande kraft gör alltså det framstår lämpligast att Svenska kyrkan på att som övergripande nivå är egendomens förvaltare och företräds av kyrkomötet. Detta lagstiftningsaltemativ genomförs på det sättet att det i lagen om Svenska kyrkan att Svenska kyrkan förvaltar den stiftelseägda anges egendomen. Förvaltningen undantas från stiñelselagens tillämpning liki dag. Detta kyrkan frihet att inom lagens och ändamålets ram som ger bestämma över förvaltningen.

188 Lagstiftningsalternativet

12.4.2 Ändamålsbindning i lagen om Svenska kyrkan

Den lagstiftningsmodell som Kammarkollegiet föreslår ägoslagen

avser prästlönefastigheter och prästlönefonder och innebär att ändamålet för dessa tas in i en särskild paragraf i lagen Svenska kyrkan under

om rubriken kyrklig egendom. Prästlönefastigheter och prästlönefonder benämns i lagen om Svenska kyrkan gemensamt prästlönetillgångar.

som Ändamålet skall formuleras övergripande. En anpassning till stiftelselagens placeringsföreskrifter skall göras för prästlönetillgångamas förvaltningsmål. Motiven för Kammarkollegiets förslag framgår av avsnitten 7.3.2 och 7.3.7.

Prästlönefastighetema och prästlönefondema ägs i dag huvudsakligen av respektive lokalkyrka i egenskap av ålderdomlig stiftelse. Meningen är att äganderätten till prästlönefastighetema och prästlönefondema inte skall förändras vid relationsändringen utan att äganderätten skall kvarbliva där den är i dag. Det skall därför i införandelagstiftningen till lagen om Svenska kyrkan särskilt markeras att äganderätten till prästlönefastigheterna och prästlönefondema tillkommer dessa stiftelser. I den mån det finns lqonoanslag bland prästlönetillgångama skall dessa också tillkomma stiftelsema.

För att lagstiftningsalternativet skall fungera krävs att stiftelselagens bestämmelser inte blir tillämpliga i större utsträckning än idag. Detta sker genom att det i införandelagstiftningen till lagen om Svenska kyrkan särskilt stadgas att för de stiftelseliknande prästlönefastighetema och prästlönefondema gäller som i dag endast 1 kap. 4 § stiftelselagen. Stiftelselagens bestämmelser i övrigt skall inte tillämpas på egendomen i fråga.

I lag införande av lagen 1999:000 om Svenska kyrkan skall

om stadgas följande. Kyrklig samfällighet som finns den 31 december 1999 och som vid relationsändringen blir en del av den Svenska kyrkan skall ha

rätt till andel i avkastningen av prästlönefastigheter och prästlönesamma fondsmedel som den dittills haft. Detta skall gälla tills annat beslutas med stöd av permutationslagen eller lagen om Svenska kyrkan. Fortsättningsvis skall dock gälla att högst hälften av egendomens avkastning får användas för annat kyrkligt ändamål.

12.5¶Lagfartsfrågan

Lagfartsförhållandena beträffande den kyrkliga egendomen skiftar. Det är främst den kyrkliga egendom som ägs av församlingarna som är lagfaren i dag. Problemet har ofta rent praktiskt blivit löst på så sätt att lagfaren ägare till den stiftelseliknande kyrkliga egendomen saknas i fastighetsböckerna medan församling, sammanslutningar av församlingar eller sam-

SOU 1997: 47 Lagstiftningsalternativet 189

fálligheter skrivits in som taxerad ägare därtill. I lagstiftningsmodellen måste lagfartsfrågan lösas på olika sätt beträffande den egendom som ändamålsbestäms i lagen om Svenska kyrkan och som kvarbliver i en stiftelseliknande form respektive för den egendom som i samband med relationsförändringen äganderättsligt överförs till Svenska kyrkan på olika nivåer. Kammarkollegiet gör här följande överväganden. För den egendom som i lagstiftningsmodellen blir ändamålsbestämd i lagen om Svenska kyrkan och kvarbliver i stiftelseliknande form borde lagfartsfrågan som kunna lösas att det görs anteckning om "Svenska kyrkan" i genom en fastighetsregistret. Egendomen finns ändock i högsta grad inom Svenska kyrkans sfär. Ett sådant förfarande är lämpligt med tanke på att lösningen är flexibel och tål framtida förändringar den Svenska kyrkans av organisation utan att lagfartsfrågor med stämpelskatt m.m. behöver bli nya inblandade. Det är dock inte nödvändigt att lösa lagfartsfrågan för att

genomföra lagstiftningsmodellen i detta led.

För den egendom inte ändamålsbestäms i lagen om Svenska som kyrkan utan bara i införandelagstiftningen och där äganderätten i inforandelagstiftningen skall överföras till olika nivåer inom rättsubjektet Svenska kyrkan respektive till det hela rättsubjektet Svenska kyrkan kan följande lösning föreslås. Vid relationsförändringen borde det mesta av vad de tidigare egendomsnämndema förtecknat som kyrklig jord enligt tidigare bestämmelser bli föremål för lagfart på de olika nya ägandenivåerna. Omfattande äganderättsutredningar borde vid sådant förhållande kunna undvikas. Egendomsnämndemas förteckningar har beskrivits i kapitel 3 avsnitt 10.1. Om det skulle finnas olika åsikter om äganderätten torde det ankomma på det kyrkliga organet att göra de utredningar i ärendet som behövs.

12.6¶Författningsförslag i lagstiftningsaltemativet

Förslag till lagtexter i lagstiftningsaltemativet ges inledningsvis under rubriken författningsförslag i Kammarkollegiets betänkande.

12.7 i lagstiftningsaltemativet Specialmotiveringar

Specialmotiveringar till varje föreslagen paragraf i lagstiftningsaltemativet ges i kapitel 20.

13¶De konsekvenserna de

skattemässiga av

olika modellerna

13.1¶Direktiven m.m.

Enligt direktiven bör de skattemässiga konsekvenserna varje modell

av redovisas särskilt av kollegiet. Utredningen om kyrkans personal och om samfimdsstöd skall utreda om relationsändringen motiverar någon ändring i Svenska kyrkans eller något annat trossamfunds skattestatus. De nämnda skattefrågoma har nära samband. Kollegiet har därför samrått med utredningen om kyrkans personal och med denna kommit överens om att enbart peka på tänkbara skillnader av varje modell som kollegiet föreslår. Samtliga skattekonsekvenser är dock beroende av de övergripande förslag

som den andra utredningen lägger fram.

13.2¶Allmänna

utgångspunkter

En utförlig redogörelse för gällande Skatteregler för den kyrkliga egendomen lämnas i det betänkande som avges av utredningen om kyrkans personal m.m. Kollegiet hänvisar till denna redogörelse.

Oavsett vad gäller i dag krävs särskild lagstiftning om vilka skatte-

som regler skall gälla för trossamfundet Svenska Kyrkan i framtiden.

som Utredningen om kyrkans personal m.m. föreslår här att Svenska kyrkan bör likställas med ideella föreningar i skattehänseende och att en hänvisning bör införas i 7 § 5 mom. lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt SIL i fråga trossamfund. Kollegiet utgår i det följande från detta

om förslag.

13.3¶Kollegiets föreslagna modeller

Som framgått den tidigare redogörelsen av modellerna har de tre alter-

av nativa modellerna vissa gemensamma grunddrag som innebär att äganderätten till viss egendom förs över till trossamfundet Svenska kyrkan eller delar därav församling, kyrklig samfällighet och stift. För denna egendom blir de Skatteregler som skall gälla för Svenska kyrkan tillämpliga. De tre modellerna skiljer sig endast vad avser egendom som regleras i 41

192 De skattemässiga konsekvenserna... SOU 1997: 47

kap 1 § kyrkolagen prästlönefastigheter och 41 kap. 23 § kyrkolagen prästlönefonder. I det följande berörs skattekonsekvenser modellerna i

av de delar de skiljer sig åt.

Enligt ägandealtemativet skall äganderätten till egendomen tillfalla Svenska kyrkan. Detta innebär i enlighet med den andra utredningens förslag att Svenska kyrkan för denna egendom får betala inkomstskatt för rörelse och fastighet. Om inkomsten till huvudsaklig del härrör från verksamhet som har naturlig anknytning till kyrkans allmännyttiga ändamål eller av hävd utnyttjas som finansieringskälla för ideellt arbete är den skattefri. Förmögenhetsskatt utgår inte. Fastighetsskatt utgår i begränsad omfattning.

Enligt stiftelsealtemativet skall egendomen föras över till en stiftelse, vars ändamål är att bidra till de ekonomiska förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse. Detta är ett ändamål som enligt gällande rätt inte medför någon skattebefrielse. Detta innebär att skyldighet föreligger att betala inkomstsskatt, förmögenhetsskatt och fastighetsskatt.

Enligt lagstiftningsalternativet skall egendomen ha till ändamål att bidra till de ekonomiska förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse. Äganderätten till egendomen skall tillkomma stiftelserna men egendomen skall förvaltas av Svenska kyrkan. Enligt 41 kap 4 § kyrkolagen skall vad som enligt lag eller annan författning åligger fastighetsägare fullgöras av den som förvaltar den kyrkliga jorden. Om man för över denna bestämmelse till ny lagstiftning blir lagstiftningsalternativet skattemässigt likvärdigt med ägandealtemativet eftersom beskattningen sker efter de regler som gäller för Svenska kyrkan. Om man inte gör det blir detta alternativ likvärdigt med stiftelsealtemativet eftersom ändamålet att bidra till de ekonomiska förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse inte är skattemässigt gynnat.

13.4 slutsatser beträffande modellvalet

Kollegiets

Som framgått av den tidigare framställningen är våra modeller inte skattemässigt neutrala. Ägandealtemativet är det för kyrkan mest förmånliga och stiftelsealtemativet det mest ofönnånliga. Enligt kollegiets mening bör inte modellvalet styras av skatteeffekter. Kollegiet föreslår därför att om stiftelsealtemativet eller lagstiftningsalternativet genomförs SIL anpassas så att stiftelserna av de aktuella slagen blir skattebefriade i samma utsträckning som allmännyttiga ideella föreningar.

De skattemässiga konsekvenserna... 193

13.5¶Stämpelskatt

Enligt 4 § lagen 1984:404 om stämpelskatt vid inslcrivningsmyndigheter är förvärv av fast egendom skattepliktiga om de sker genom köp eller byte, tillskott till bolag eller förening, utdelning eller skifte från bolag eller förening, fusion enligt 14 kap 1 § aktiebolagslagen 1975:1385, expropriation eller annan inlösen på grund av stadgande om rätt eller skyldighet

att lösa fast egendom. Denna uppräkning skattepliktiga förvärv är

av exklusiv, vilket innebär att andra förvärv, exempelvis gåva inte är skattepliktiga. Man kan fråga sig en äganderättsövergång från staten till

om stiftelser eller trossamfundet Svenska kyrkan överhuvudtaget anses ske

skattepliktigt tång, eftersom det torde stå klart att något formellt genom vederlag inte skall utgå. Kollegiet vill dock inte utesluta att stämpelskatteplikt i princip föreligger. Kollegiet jämför då med övergång av fastighet från aktiebolag avförts aktiebolagsregistret till aktieägarna. Här

som ur

bolagets tillgångar övergå till aktieägarna universalsuccesanses genom sion stämpelskattepliktig jfr 1993/94 217. Endast

som anses prop s. staten är enligt 2 § stämpelskattelagen befriad från att erlägga stämpelskatt. Enligt alla tre modellerna utgår s.k. enkel stämpelskatt dvs. 15 kr för varje fullt tusental kr egendomens värde. Kollegiet föreslår dock att

av

oavsett modell bör lagstifta om att "engångsöverföringen" av egenman domen skall befriad från stämpelskatt.

vara

7-17-0378

14¶Statlig tillsyn

En uppgift enligt våra direktiv har varit att överväga det finns behov

om av att skapa en tillsyn över att den kyrkliga egendomen inte används för främmande ändamål.

14.1¶Bakgrund m.m.

I tidigare utredningar och i remissyttranden rörande frågan rela-

om en tionsändring mellan staten och Svenska kyrkan har ofta framhållits betydelsen av att ha en statlig tillsyn över att den specialreglerade kyrkliga egendomen också efter relationsändringen inte används för främmande ändamål.

Som skäl för en statlig tillsyn har ofta anförts att det föreligger ett allmänt intresse av att den kyrkliga egendomen bevaras och inte används för främmande ändamål samt att värdet denna egendom inte urholkas. Det

av har även framhållits att en statlig tillsyn skulle utgöra garanti för att

en egendomen skyddas i det fall Svenska kyrkan efter relationsändringen inte skulle behålla samma identitet.

Vikten av att slå vakt om skyddet för den kyrkliga egendom har ett

som kulturhistoriskt värde har också åberopats grund för statlig tillsyn.

som en

Vanliga kyrkliga stiftelser med egen eller anknuten förvaltning

omfattas i dag av bestämmelserna i stiftelselagen och står därför under tillsyn av länsstyrelsen, om det inte har gjorts undantag från detta i stiftelseförordnandet.

14.2 överväganden

Kammarkollegiets

14.2.1 Allmänna synpunkter

Det aktuella principbeslutet om ändrade relationer utgår från att den specialeglerade egendomen skall stå till kyrkans förfogande, närmast för samma ändamål tidigare. Kammarkollegiet har analyserat

som egendomens ändamål i kap. 7 och dragit slutsatser beträffande hur ändamålet påverkas relationsändringens mekanismer. Ändamålets utfomming och

av sättet att binda det för framtiden påverkas också av vilket val alternativ

av

196 Statlig tillsyn SOU 1997 ;47

som görs när det gäller egendomsslagen prästlönefastigheter och prästlönefonder. Kollegiet har presenterat de olika alternativen i kap. 10-12.

Värdet av en statlig tillsyn sammanhänger med ändamålets utformning. Om ett visst egendomsslag har ett noga preciserat ändamål med bestämda destinatärer, framstår det som betydelsefullt att ändamålet iakttas och att det finns en viss offentlig uppsikt över detta. Motiven är i så fall desamma

i stiftelselagen. Är det i stället så att ett ändamål har allmän som en mera och obestämd utfomining "kyrkligt ändamål" eller bestämmelserna om destinatärer är sådana att kyrkan själv kan ändra på dem direkt eller

indirekt eller lätt kan korrigera ändamålet inom ramen för ett inom-

kyrkligt utjämningssystem, där pengar från ett håll kan växlas mot pengar från ett annat, har uppenbarligen statlig tillsyn inte samma betydelse.

en

Det bör dock framhållas att även om ändamålet är mycket allmänt och obestämt kan det finnas ett visst intresse av att tillse att den yttersta gränsen upprätthålls. Om ändamålet är "for kyrkligt ändamål" är naturligtvis kyrkans möjlighet och frihet att använda egendomen och dess avkastning utomordentligt stor, det finns dock en yttersta gräns,

men nämligen mot det uppenbarligen inte är ett kyrkligt ändamål. Just

som denna yttre gräns har stor betydelse i detta sammanhang och vi har övervägt frågan det finns ett behov att fastställa vad som menas med ett

om av "kyrkligt ändamål".

Vår slutsats är att detta inte är möjligt att fastställa generellt. Vi kan

peka på det omöjliga i att dra någon skarp gräns mellan kyrkans t.ex. diakoni och samhällets socialtjänst eller kyrkans resp. samhällets insatser för bistånd och mellanfolkliga förbindelser.

Huruvida ändamålet uppfylls är alltså fråga i sista hand måste

en som bli föremål för bedömning i det enskilda fallet. Denna slutsats stöder i sig tanken på någon form av tillsyn.

Kammarkollegiet därför att det även efter relationsändring är

anser en rimligt att tänka sig att det kan finnas tillsyn över att den kyrkliga egen-

en domen inte används för främmande ändamål, om det framstår som lämpligt med hänsyn till det alternativ som väljs. Den specialreglerade kyrkliga egendomen kommer stiftelsealtemativet eller lagstiftnings-

- om alternativet väljs även efter relationsändringen att förvaltas i former som

är särskilt reglerade utifrån bl.a. tillsynssynpunkt. Om däremot ägandealternativet väljs, är förändringen dispositionsrätten så genomgripande

av

äganderätten övergår i sin helhet till kyrkan- att en särskild tillsyn från samhällets sida är mindre motiverad.

Statlig tillsyn 197

14.2.2 Tillsyn i stiftelsealternativet

Kammarkollegiet föreslår att stiftelselagen 1994:1220 i alla delar skall vara tillämplig på stiftelsen. Som följd detta kommer också bestäm-

en av melsema i 9 kap. stiftelselagen tillsyn att bli tillämpliga.

om

Enligt 9 kap. 1 § första stycket stiftelselagen har länsstyrelserna till uppgift att utöva tillsynen. Av 9 kap. 1 § andra stycket lag framgår

samma emellertid att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer

som får besluta att en annan myndighet skall tillsynsmyndighet. Det kan

vara finnas skäl för att tillsynen utövas myndighet. För att vinna

av en annan samordning och kontinuitet kan det framstå som lämpligare att tillsynen utövas av en central myndighet snarare än av en regional. I så fall bör Kammarkollegiet kunna vara tillsynsmyndighet.

Den stiftelse bildas i stiftelsealtemativet torde det slagA

som vara av som avses i 9 kap. 10 § stiftelselagen, dvs. en stiftelse som har bildats eller

av tillsammans med staten, kommun, ett landsting eller kyrklig

en en kommun. Tillsynen blir därmed av begränsat slag. Tillsynsmyndigheten kan endast ingripa vid vissa missförhållanden närmare preciseras i

som lagen.

Kammarkollegiet föreslår att endast den egendom kommer att ägas

som av stiftelsen skall bli föremål för tillsyn. Kyrkor, prästgårdar, biskopsgårdar och församlingskyrkors och domkyrkors fastigheter m.m. skall alltså inte omfattas av tillsynen. Äganderätten till den nämnda egendomen övergår enligt vårt förslag till enheter inom Svenska kyrkan. Det får därför ankomma på kyrkan att genom intern revision tillse att denna egendom inte används för främmande ändamål.

14.2.3¶Tillsyn i lagstiftningsalternativet

I lagstiftningsaltemativet gäller endast 1 kap. 4 § stiftelselagen, inte övriga delar. Bestämmelserna om tillsyn i 9 kap. stiftelselagen blir således inte tillämpliga.

Frågan om tillsyn i lagstiftningsaltemativet bör rimligen avse endast den egendom ändamål regleras i lagen Svenska kyrkan. Kyrkor,

vars om prästgårdar, biskopsgårdar och församlingskyrkors och domkyrkors fastigheter m.m. skall alltså inte omfattas av någon tillsyn. Äganderätten till den nämnda egendomen övergår enligt vårt förslag till enheter inom Svenska kyrkan. Det får därför ankomma på kyrkan att genom intern revision tillse att denna egendom inte används för främmande ändamål.

Vad sedan gäller den egendom som regleras i lagen om Svenska kyrkan anser kollegiet att lagen bör lämna utrymme för att särskild tillsyn

en anordnas, om det skulle visa sig att det finns behov av en sådan. Kammar-

198 Statlig tillsyn SOU 1997 ;47

kollegiets uppfattning är emellertid att tillsyn inte är erforderlig. Förhållandena blir mycket särpräglade med mängd lokala stiftelser. Detta en tillsynen mindre meningsfull, samtidigt det i lagen fastställda gör som ändamålet vittomfattande och med utformning den kyrkliga är en som ger förvaltaren naturligt tollmingsföreträde i fråga ändamålets närmare ett om innebörd i varje särskilt fall.

14.2.4¶Tillsyn i ägandealternativet

Kammarkollegiet föreslår att någon särskild tillsyn inte skall vara före-

i ägandealtemativet.

skriven

innebär trossamfundet Svenska kyrkan eller

Agandealtemativet att

del trossamfundet skall äga egendomen. Med hänsyn till detta är någon av tillräckligt Svenska kyrkan har tillsyn över att egendomen inte det att används för främmande ändamål. Det finns inte något behov av att ett därutöver har befogenheter att övervaka kyrkans förvaltning statligt organ

av egendomen.

15 revision

Statlig

Kammarkollegiet har enligt direktiven att redovisa sin inställning till behovet statlig revision Svenska kyrkans verksamhet efter

av av en rela-

tionsändring.

En statlig revision innebär att staten myndighet äger be-

genom en fogenhet att revidera Svenska kyrkans redovisningar. En särskild

fråga i sammanhanget är vilket revision som kan förekomma i de fall Svenska kyrkan eller enheter inom kyrkan uppträder förvaltare stiftelser

som av eller fonder. I dag förekommer sådan revision beträffande

förvaltning som

utövas av organ inom kyrkan som är statliga myndigheter, inte i

men övrigt.

Föreskrifter om statlig revision kyrkliga verksamheter kan i princip

av ges i samband med en relationsändring. En fråga genast måste ställa

man sig är emellertid i vilken utsträckning staten kan ha ett rimligt intresse

som av att sådan revision sker. Kammarkollegiet har övervägt detta, bara

men utifrån de aspekter vårt uppdrag rörande den kyrkliga egendomen har.

som

Till en början måste det slås fast att det inte kan aktuellt att införa

vara någon revision beträffande egendom redan idag står utanför special-

som regleringen.

I det föregående har vi fört resonemang statsintresset beträffande

om den specialreglerade kyrkliga egendomens ändamål och identitetskriteriema i lagen om Svenska kyrkan. Vi hävdar att det utöver det intresse som vi redovisat på dessa punkter inte finns något särskilt statsintresse i sammanhanget som utgår från egendomsförhållandena. Det är inte kollegiets uppgift att analysera de eventuella revisionsaspekter uppbörds-

som hjälpen, det kulturhistoriska stödet eller det fortsatta huvudmannaskapet för begravningsverksamheten ger upphov till.

Kammarkollegiet har i kap. 14 behandlat frågan särskild tillsyn

om av egendomsförvaltningen. Vi har dragit slutsatsen att det i och för sig skulle kunna förekomma tillsyn i lagstiftningsalternativet till skydd för det ändamål som ställs upp i lagen Svenska kyrkan. Vi har dock inte

om föreslagit någon sådan tillsyn med hänsyn till de särpräglade förhållandena med ett stort antal lokala stiftelser. Samma förhållanden gör sig gällande i fråga om eventuell statlig revision.

200 Statlig revision

I stiftelsealtemativet följer tillsynen automatiskt av stiftelselagens bestämmelser. Vi att insyns- och kontrollintresset är uppfyllt genom

anser tillsynen.

ägandealtemativet har vi dragit slutsatsen att särskilt anordnad till-

I en

inte är meningsfull med hänsyn till karaktären av egendomsdisposisyn

Samma synpunkt gör sig gällande beträffande frågan om revision. tionen.

den specialreglerade egendomen överförs enligt våra förslag i

Delar av

och de kyrkliga samfálligheternas direkta ägo. Inte heller församlingamas

egendom kan vi finna behov någon särskilt anordnad beträffande denna av statlig revision.

16¶Vissa

övergångsfrågor

16.1¶Den kyrkokommunala egendomen

Kyrkokommunema äger viss specialreglerad egendom såsom kyrkor

yngre och kyrkogårdar. Genom vad Kammarkollegiet föreslagit äldre kyrkor

om och stiftelseegendom i vissa fall finns det enligt vår mening förutsättningar för enkla och enhetliga inomkyrkliga regler.

Den övriga kyrkokommunala egendomen berörs inte omedelbart av en relationsändring. Det finns i dag endast ett fåtal regler om den i kyrkolagen, bl.a. pantsätmingsförbudet för fast egendom i 19 kap. 10 § kyrkolagen. När kyrkolagen upphävs kommer vanliga civilrättsliga regler att gälla för församlingamas och samfállighetemas egendom. Pantsätmingsförbudet försvinner.

Lagen om Svenska kyrkan och övergångsbestämmelserna till denna lag kommer att ange hur övergången till ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan kommer att ske. Dessa frågor behandlas Utredningen

av om trossamfundens rättsliga reglering. Meningen är att Svenska kyrkans lokala organisation den l januari 2000 till alla delar skall motsvara organisationen den 31 december 1999. I förtydligande syfte bör det emellertid tas in bestämmelser i övergångslagstiñningen om att. rättigheter och skyldigheter, såväl som tillgångar och skulder, vid övergången följer med de lokala enheterna. Inga ägandeförhållanden förändras genom relationsändringen, utöver vad Kammarkollegiet föreslagit.

Den l januari 2000 skall emellertid ett nytt regelverk gälla. Det består av lagen om Svenska kyrkan och inomkyrkliga bestämmelser beslutas

som med stöd av denna lag. Man kan inte automatiskt utgå ifrån att det

nya regelverket kan fungera med samma mekanismer som det gamla. Man kan t.ex. studera de förhållanden som i dag präglar kompetensfördelningen mellan församling och pastoratet i ett flerförsamlingspastorat.

en Kammarkollegiet saknar möjligheter att överblicka vilka rättsliga förhållanden som i framtiden kommer att möjliggöra att det inomkyrkliga beslutssystemet kan fördela beslutskompetens angående ett rättssubjekts tillgångar mellan detta rättssubjekt och ett annat rättssubjekt som det första ingår Regelverket kommer på dessa och liknande punkter att bli beroende dels erfarenheterna de förslag Utredningen trossam-

av av som om fundens rättsliga reglering lägger fram, dels de beslut fattas och de

som överenskommelser som träffas inom kyrkan. Kammarkollegiet har mot

denna bakgrund avstått från att försöka bedöma framtida förhållanden när det gäller den kyrkokomunala egendomen.

16.2¶Den fria stiftelse- och

föreningsegendomen

Vid sidan av den specialreglerade egendomen och den kyrkokommunala, disponerar kyrkan även egendom i form stiftelser kyrkan

annan av som förvaltar och tillgångar i föreningar med anknytning till kyrkan.

För denna egendom gäller redan i dag vanliga civilrättsliga regler. För t.ex. forsamlingarnas donationsfonder gäller sålunda stiftelselagen. Det kommande inomkyrkliga regelverket kommer endast i ytterst begränsad utsträckning att kunna påverka dessa förhållanden.

Det gällande civilrättsliga regelverket kommer inte att påverkas av en relationsändring. Några problem för framtiden har Kammarkollegiet inte kunnat upptäcka. Däremot kan det just vid själva övergångstillfállet uppstå formell osäkerhet om t.ex. kontinuiteten i ett förvaltarskap. Kammarkollegiet anser därför att det är lämpligt att i övergångslagstiftningen ta in en bestämmelse av innebörd att sådana stiftelser som den 31 december 1999 förvaltas av en församling, en kyrklig samfállighet eller ett stift skall förvaltas av motsvarande enhet även i fortsättningen. Om församling

en eller annan enhet i stället har till uppgift att utse styrelseledamöter i en stiftelse, skall samma sak gälla i fortsättningen. Också detta bör framgå av övergångslagstiftningen.

Domkapitlen upphör som statliga myndigheter. Denna speciella identitet försvinner alltså, även det också i fortsättningen kommer att finnas

om domkapitel i den kyrkliga organisationen. Enligt kammarkollegiets uppfattning är det inte möjligt att generellt bestämma vad som skall gälla för stiftelser som den 31 december 1999 förvaltas av domkapitlen. Dessa stiftelser bör därför bli föremål för individuell permutation eller förvaltarbyte. Domkapitlen bör i god tid anmäla till länsstyrelserna att de upphör.

Vad som sagts om domkapitlen gäller i viss utsträckning också ärkebiskopsämbetet som fondförvaltare.

Kammarkollegiet har utformat ett förslag till lagtext.

17 åborätts-

Avveckling av och landgilleinstituten

17.1¶Direktiven

Kammarkollegiet skall enligt direktiven lägga fram förslag dels

om avveckling av de äldre rättsinstituten stadgad åborätt och landgille, dels vilka övergångslösningar som erfordras vid en sådan avveckling.

17.2¶Orientering

Stadgad åborätt

Stadgad åborätt är en mycket gammal form av besittningsrätt till hemman och lägenheter av krononatur. Regelsystemet kring åborättsinstitutet är i flera avseenden omständligt och föråldrat. Generellt gäller att de regler som gäller för åborättsinstitutet inte iakttas fullt ut. Exempelvis anmäls åbobyten i mycket liten utsträckning till länsstyrelserna. Kännedom om alla detaljer och udda företeelser är emellertid inte en nödvändig förutsättning för att kunna bedöma möjligheterna till en avveckling av åborättsinstitutet. Orienteringen begränsas därför i enlighet med dessa förutsättningar. Gällande författningar finns senast anmärkta i 1971 års lagbok under kapitlen 1 och 16 i tidigare gällande jordabalk.

Rätten är ärftlig enligt regler av fideikommisskaraktär. Den som innehar en fastighet med åborätt j ämställs i skattehänseende med ägare. Rätten kan överlåtas till såväl fysiska som juridiska personer. En sådan rättighetsöverlåtelse kan andelar. Åborätten upphör när det inte längre

avse finns någon fysisk eller juridisk person som kan göra gällande rättmätiga anspråk på åborätten. Om åborätten upphört återgår åborättsfastigheten till staten med full dispositionsrätt.

I fastighetsregistret och inskrivningsregistret eller fastighetsboken skall åborättskaraktären framgå av att det beträffande jordnaturen antecknats "krono under enskild disposition".

I vissa fall kan ny åbo inrymmas/antas först efter ett kimgörelseförfarande. Ett sådant fall är då innehavare fastighet hos länsstyrelsen

av ansöker om att bli inrymd i åbo- och besittningsrätten till fastigheten i fråga. Förfarandet innebär att den som anser sig äga bättre rätt skall

204 Avveckling avåb0rätts- och landgilleinstituten

anmäla detta till länsstyrelsen inom ett år från den dag beslutet vill-

om korlig inrymning kungjorts i ortstidning.

En antagen åbo har rätt att skatteköpa den fastighet som han innehar med åborätt för en i särskild ordning fastställd köpeskilling benämnd skatteköpeskilling, vilken normalt ligger inom intervallet 1-25 kronor. Denna möjlighet gäller dock inte juridiska personer. Sedan köpeskillingen betalts utfärdar länsstyrelsen ett s.k. skatteköpebrev på vilket åbon kan söka lagfart. Stämpelskatt utgår inte.

Möjligheten att skatteköpa åborättsfastighet har funnits under

en mycket lång tid. Trots det återstår i storleksordningen ca 500 stycken fastigheter under stadgad åborätt. Skillnaden mellan olika län är dock stor. Inom några län finns enligt uppgift inte några sådana fastigheter kvar. Någon påtaglig förändring beträffande antalet fastigheter under stadgad åborätt har inte skett de senaste decennierna.

Länsstyrelsen skall regelbundet kungöra förteckning över de fastig-

en heter kan skatteköpas inom länet. Skatteköpeskillingens storlek skall

som

i förteckningen. Med de försumbara köpeskillingar det är fråga om anges kan kollegiet inte finna annat än att det otympliga förfaringssättet sannolikt är den egentliga orsaken till att ett stort antal åborättsfastigheter finns kvar. Informationen har helt enkelt inte nått fram. Viss osäkerhet om konsekvenserna i skattehänseende förmodligen i ett tidigare skede en del av

var förklaringen. Det förekommer också att innehavaren saknar kännedom om fastighetens åborättsliga karaktär.

Tidigare skulle, utöver skatteköpeskillingen, också ett belopp motsvarande procent skatteköpeskillingen betalas till Vadstena krigs-

sex av manshuskassa. Skyldigheten att betala avgift till krigsmanshuskassan upphörde i samband med att den siste indelte soldaten avled och ändamålet med kassan därför inte längre kunde tillgodoses.

Åborättsfastigheter kan indelas i kategorier efter flera grunder. Med utgångspunkt i avveckling dessa fastigheter kan följande indelning

en av göras:

A. Fastigheter med inrymd åbo och fastigheter med innehavare men inte inrymd åbo. B. Fastigheter med oklart innehav av åborätten. C. Fastigheter där åborättskaraktären inte framgår av fastighetsregistret och dänned inte heller inskiivningsregistret eller

av fastighetsboken. D. Fastigheter med känd beteckning och okänt läge.

Avveckling av åborätts- och landgilleinstituten 205

Landgille

I likhet med vad som gäller för åborättsinstitutet är detaljkunskap

en om landgilleinstitutet inte nödvändig för att bedöma möjligheterna till

en avveckling. Orienteringen begränsas i enlighet med dessa förutsättningar. I prop. 1937:235 angående upphörande av det från viss jord i Skåne, Halland och Blekinge utgående landgille m.m. finns en närmare redogörelse för landgilleistitutet.

I Danmark drogs kyrkomas fasta egendom, räntor och tionde inte in till kronan vid reformationen. Detta är historiskt sett bakgrunden till att det i Skåne, Halland och Blekinge alltjämt finns kvar en årlig avgift av grundskattekaraktär benämnd landgille. Avgiften utgår till kyrkor och till avlöning prästerskap. Landgille kan med avseende på äganderätten indelas i två kategorier, nämligen dels landgille brukare av kyrklig

som mark skall betala, dels landgille brukare skall betala utan att kyrkan är

som ägare marken. Det slaget har uppkommit genom att kyrkan sålt

av senare mark med förbehåll skyldighet för ny ägare att betala landgille. I vissa

om fall har markägare, med behållen äganderätt, till kyrka eller präst upplåtit rätt till landgille. Utöver landgille kan städja/städsmål utgå dvs. en engångsavgift brukaren betalar vid tillträdet. Brukningsrätten till

som kyrklig jord har åborättslig karaktär. Brukaren jämställs därför i skattehänseende med ägare.

Inom båda kategorierna landgille är det vanligt att marken inte är känd till sin lokalisering. Detta förhållande har sin grund i att landgillet i ekonomiskt hänseende med tiden ofta framstod försumbart. Intresset för

som att uppbära avgiften försvann och så småningom gick även kunskapen om landgillets lokalisering förlorad. Dispositionsrätten är i vissa avseenden inskränkt. Således kan äganderätten till marken endast överlåtas till brukaren. Vidare gäller att det helt "övervägande antalet landgillen till belopp fastställts efter skattläggning och därför inte ansetts kunna höjas. Landgille och städja för vissa församlingskyrkors fastigheter i Lunds och Göteborgs stift kan dock höjas i samband med att brukare tillträder

ny under förutsättning att skattläggning inte skett.

Uppgifter landgille och landgilletagare finns förtecknade i de

om

jordeböckema. Uppgifterna är emellertid inte sökbara. Berörda senaste egendomsnämnder och församlingar har motsvarande uppgifter.

Försök till avveckling landgilleinstitutet har skett vi skilda tillfällen,

av första gången på l880-talet. I dag regleras möjligheterna till avveckling i dels förordning 1937:540 försäljning av vissa kyrkolägenheter i

om Skåne, Halland och Blekinge, dels förordning 1937:591 angående upphörande det från viss jord i Skåne, Halland och Blekinge utgående

av landgille. Bestämmelserna i den förra förordningen innebär att till kyrka hörande till läget känd mark under vissa villkor kan säljas till brukaren. I

206 Avveckling åborätts- och landgilleinstituten

av

den senare förordningen att staten på vissa villkor inlöser anges dels landgille för mark utgår utan att motsvaras äganderätt till som av marken, dels landgille för mark som tillhör kyrka och är belägen inom viss fastighet i övrigt till sitt läge okänt. Vidare finns men en lag 1938:159 om avlösning av avgälder från de till skatte försålda så kallade halländska kyrkohemmanen. Bestämmelserna innebär skyldighet i vissa fall för en fastighetens ägare att inlösa utgående landgille. Landgille utgår för mark till omfattningen kan variera från 100som ett tal kvadratmeter till flera hektar. Avgiften ligger normalt inom intervallet l-100 kronor. En majoritet avgifterna är dock mycket små, många av gånger mindre än en krona. I det fall skattläggning inte skett kan avgiften uppgå till några 1 000 kronor. Beträffande antalet befintliga landgillen gör Kammarkollegiet bedönmingen att det är fråga i storleksordningen om ca 250 stycken. Det helt dominerande antalet landgillen finns inom Lunds stift. Liksom äborättsfastighetema kan landgillen indelas i kategorier efter flera grunder. Med utgångspunkt i avveckling kan följande uppdelning en goras:

A. Landgille som utgår för lokaliserad eller olokaliserad skattlagd eller inte skattlagd mark som ägs av brukaren.

B. Landgille som utgår för lokaliserad skattlagd eller inte skattlagd mark som är egen registerfastighet och ägs kyrkan. av C. Landgille som utgår för lokaliserad skattlagd eller inte skattlagd mark inom registerfastighet som tillhör kyrkan.

D. Landgille som utgår för olokaliserad skattlagd eller inte skattlagd mark som ägs av kyrkan.

17.3 övervägande och

förslag

Förslag: Institutet stadgad åborätt avvecklas att staten avstår genom från sin äganderätt till marken i de fall det finns innehavare med en rättmätiga anspråk på innehavet. Institutet landgille avvecklas att kyrkan avstår från sin rätt genom till landgille. I de fall rätten till landgille är förenad med äganderätt till lokaliserad mark avstår kyrkan även från sin äganderätt. Institutens avveckling förutsätter en medverkan lantmäteriet och av beträffande åborättsinstitutet länsstyrelserna. även av

Avveckling åborätts- och landgilleinstituten 207

av

Stadgad åborätl

Statens äganderätt till sådan fastigheter som innehas med åborätt saknar helt ekonomisk eller annan betydelse med hänsyn till de dispositionsinskränkningar som följer av åborätten. Förekomsten av sådana fastigheter kan försvåra bildandet av såväl lämpliga registerfastigheter bruk-

som ningsenheter. Kammarkollegiet anser att det närmast framstår som en nödvändig städåtgärd att avveckla det ålderdomliga institutet stadgad åborätt.

I formell mening är en avveckling av åborättsinstitutet inte förenad med några egentliga problem. Staten kan avstå från sin äganderätt till marken i de fall det finns en innehavare med rättmätiga anspråk på innehavet av åborätten, vilket också är Kammarkollegiets förslag. Om sådan innehavare inte finns återgår fastigheten till staten med full dispositionsrätt. Det innebär således att äganderätten tvångsvis överförs till den som kan göra anspråk på åborätten. Ett sådant tvingande förfarande inger inga betänkligheter då åborättsinnehavaren i skattehänseende redan jämställs med ägare. Skillnaden består i att åborättsinnehavaren även registereras som ägare i fastighetsregistret med flera register. En fördel kan vara att den formella äganderätten möjliggör att fastigheten kan intecknas.

En avveckling är emellertid förenad med flera praktiska svårigheter. Fastigheterna måste i ett första steg identifieras till beteckning och läge.

Länsstyrelserna skall, tidigare angivits, regelbundet kungöra en

som förteckning över de åborättsfastigheter som kan skatteköpas. Kammarkollegiet gör bedömningen att dessa förteckningar är ofullständiga i sådan utsträckning att dessa inte kan ligga till grund för en identifiering av kvarvarande åborättsfastigheter.

Kronofastigheter är i och för sig sökbara i fastighetsregistret m.fl. officiella register. Någon möjlighet att söka särskilt på åborättsfastigheter finns dock inte. Kammarkollegiet föreslår därför att åborättsfastighetema identifieras med utgångspunkt inom kollegiet upprättad förteckning

i en från 1923 över hemman och lägenheter kan skatteköpas. Någon

som garanti för att förteckningen är fullständig finns naturligtvis inte. Kollegiet gör dock bedömningen att en identifiering utifrån denna förteckning är det närmaste det går att komma fullständig identifiering. En komplikation i

en sammanhanget är att i förteckningen förekommande benämningar måste omvandlas till moderna fastighetsbeteckningar. Tillvägagångssättet har diskuterats med Lantmäteriverket förklarat detta fullt möjligt.

som Kammarkollegiet föreslår därför att Lantmäteriverket ges i uppdrag att identifiera befintliga åborättsfastigheter utifrån nämnda förteckning.

nu

Genom avstämning med fastighetsregistret kan förteckningen över

en identifierade fastigheter från skatteköpta fastigheter, dvs. från

rensas sådana fastigheter där det inte "krono under enskild disposition".

anges

208 Avveckling av åborätts- och landgilleinstituten

Lantmäteriet avför fastigheter inte kan lokaliseras obefintliga

som som ur fastighetsregistret. Vissa till beteckningen identifierade fastigheter kommer därför sannolikt inte att återfinnas i fastighetsregistret och bör därför betraktas som obefintliga.

Länsstyrelsena har till uppgift att bl.a. pröva frågor inrymning och

om antagande av åbo, d.v.s att avgöra om den gör anspråk på åborätten

som har rättmätiga anspråk. Kammarkollegiet föreslår därför att länsstyrelserna ges i uppdrag att identifiera innehavare åborättsfastighet utifrån Lant-

av mäteriverkets framtagna uppgifter befintliga åborättsfastigheter. I de

om fall det finns en fysisk eller juridisk person taxerar för fastigheten i

som fråga bör länsstyrelsen utreda och pröva innehavaren har rättmätiga

om anspråk på åborätten. Det förutsätts att anspråket i fråga prövas utifrån

nu gällande regler. Enligt kollegiets bedömning kommer denna prövning många gånger att kunna ske genom ett nännast summariskt förfarande, exempelvis i sådana fall den som taxeras för fastigheten är inrymd åbo eller kan styrka innehavet åtkomsthandling.

genom en

I de fall länsstyrelsen finner att innehavaren har berättigade anspråk på åborätten föreslår Kammarkollegiet att äganderätten överförs

genom en registreringsåtgärd, nämligen genom att länsstyrelsen underrättar lantmäterimyndigheten och inskrivningsmyndigheten beslutet i fråga.

om Liksom vid skatteköp bör stämpelskatt inte utgå. Därtill kommer att överföringen av äganderätten närmast kan betraktas gåva, Vilket

som en inte är ett stämpelskattepliktigt fång. Då förfarandet inte förutsätter

en ansökan till inskrivningsmyndigheten bör inte heller expeditionsavgift utgå.

I de fall det inte går att klarlägga om det finns annan som kan ha bättre rätt till åborätten än den taxerade innehavaren föreslås ett kungörelseförfarande på motsvarande sker vid inrymning åbo. Kolle-

sätt som nu av giet anser dock att ett kungörelseförfarande bör begränsas till situationer då innehavaren taxerat för fastigheten kortare tid än tio år. I de fall innehavaren taxerat för fastigheten i tio eller fler år överförs äganderätten genom föreslaget registreringsförfarande.

Kammarkollegiet gör bedömningen att länsstyrelsen endast undantagsvis kommer att finna att den som taxeras för fastigheten inte har rättmätiga anspråk. Länsstyrelsen beslut bör i dessa fall, såsom i dag, kunna överklagas till Kammarkollegiet. Av 2 § lagen 1971:309 om behörighet för allmän förvaltningsdomstol framgår att kollegiets beslut kan överklagas till regeringsrätten.

Även i de fall det inte finns någon taxerad innehavare föreslås kun-

ett görelseförfarande på sätt ovan angivits. I de fall någon anmäler anspråk på åborätten prövar länsstyrelsen frågan. I de fall ingen gör anspråk på åborätten får fastigheten anses ha återgått till staten med full dispositionsrätt. Dessa fastigheter bör länsstyrelsens försorg säljas. Kammar-

genom

Avveckling åborätts- och landgilleinstituten 209 av

kollegiet att avvecklingen dessa "herrelösa fastigheter" är en anser av viktig del i avvecklingen åborättsinstitutet. De problem som i dag är av förenade med åborättsintitutet kan i mycket stor utsträckning hänföras till

dessa fastigheter. Det Kammarkollegiet föreslagna förfarandet för en avveckling av av åborättsinstituet innebär i grunden små förändringar i förhållande till nu gällande ordning. Den egentliga skillnaden kan något förenklat beskrivas initiativet till inrymning och skatteköp överförs till länsstyrelserna. som att Förslaget innebär inte att samtliga kvarvarande fastigheter under nu stadgad åborätt med säkerhet avvecklas. 1923 års förteckning kan vara ofullständig. Vidare kan uppgiften "krono under enskild disposition" ha bort från fastighetsregistret. De eventuella framtida fastighetsrättstappats liga problem kan uppstå är emellertid inte till omfattning och karaktär som sådana de avviker från vad gäller fastigheter i allmänhet. att som

Landgille

Landgilleinstitutet saknar i allt väsentligt ekonomisk eller annan betydelse för kyrkan. Förekomsten landgille kan i än högre grad än vad som av gäller för äborättsinstitutet försvåra bildandet såväl lämpliga registerav fastigheter brukningsenheter. Kammarkollegiet anser, såsom beträfsom fande åborättsinstitutet, det närmast framstår nödvändig städatt som en åtgärd att det mycket gamla landgilleinstitutet avvecklas. formell mening är inte heller avveckling landgilleinstitutet för- I en av enad med några egentliga problem. Kammarkollegiet föreslår att Svenska samband med relationsändringen mellan stat och kyrka dels kyrkan i till landgille, dels från sin äganderätt till marken i det avstår från sin rätt fall landgille utgår för lokaliserad mark. Den lag avveckling av landom gilleinstitutet förslås förutsätter att Svenska kyrkans avstående i som nämnda hänseenden finns dokumenterad. fall landgille utgår för mark inte skattlagts kan avgiften uppgå I de som till 1000 kronor år. Förslaget innebär således att kyrkan även i några per dessa fall avstår från landgillet och i förekommande fall även till marken. Kammarkollegiet inte att beloppen är i den storleksordningen att anser särskilda avvecklingsregler är motiverade i dessa fall. Därtill kommer att det är fråga ett mycket begränsat antal fall. om I de fall kyrkan äger marken är äganderätten utan värde med hänsyn till den dispositionsinskränkning följer brukningsrätten. Den omstänsom av digheten äganderätten tvångsvis överförs till brukaren inger inte heller i att fall några betänkligheter. Brukningsrätten har åborättslig karaktär detta och brukaren jämställs därför i skattehänseende med ägare. Förändringen för brukaren begränsas således till att denne även i fastighetsregistret och

210 Avveckling åborätts- och

av landgilleinstitutet:

inskrivningsregistret eller fastighetsboken antecknas som ägare. Det kan emellertid finnas situationer där kyrkan kan ha intresse ett av att lösa ut brukaren. Det bör därför möjligt för brukaren vara och kyrkan att träffa en överenskommelse innebörd. av annan

En avveckling av landgilleinstitutet är förenad med praktiska

problem av lantmäteritelcniskt slag. Kammarkollegiet föreslår därför att Lantmäteriverket får i uppdrag att genomföra avvecklingen. Denna avveckling

förutsätter lantmäteriförrättningar, än i begränsad

om utsträckning. Av rent

praktiska skäl föreslår kollegiet vidare att trossamfundet Svenska kyrkan svarar för dessa förrättningskostnader. Det föreslås dessa kostnadema att bestrids Svenska kyrkan kyrkofonden av genom eller vad som träder i dess ställe. I de fall några forrättningar i vedertagen mening avstyckning, fastighetsreglering eller motsvarande inte behövs föreslås Lant- - att mäteriverket svarar för dessa indirekta avvecklingskosmader. I ett inledande skede måste de landgillen identifieras utgår för som mark som ägs av kyrkan. Berörda egendomsnärrmder och församlingar har uppgifter om landgillen, varför identifieringen i fråga bör kunna ske med en begränsad arbetsinsats. I ett nästa skede måste landgillefastighetema lokaliseras. Sedan så skett kan avvecklingen ske i huvudsak enligt något av följande alternativ.

A. Beträffande landgille utgår för lokaliserad eller olokaliserad som skattlagd eller inte skattlagd mark ägs brukaren behöver inga som av särskilda åtgärder vidtas. Landgillekaraktären finns inte anmärkt i

fastighetsregistret.

B. I de fall landgille utgår för lokaliserad skattlagd eller inte skattlagd mark som är egen registerfastighet och ägs kyrkan överförs äganav derätten genom ett registreringsförfarande. Detta förutsätter någon form av förrättningsbeslut eller protokoll kan delges inskrivsom ningsmyndigheten. Fastighetsregistret bringas iöverenstämmelse med de faktiska förhållandena. Det bör finnas möjlighet för brukaren en och kyrkan att träffa överenskommelse annat innehåll. en av C. I de fall landgille utgår för lokaliserad skattlagd eller inte skattlagd mark inom registerfastighet måste marken avskiljas från fastigheten i

övrigt genom en lantrnäteriförrättning. Äganderätten överförs

genom registrering på sätt anges under B. Det bör även i detta fall finnas en möjlighet för brukaren och kyrkan att träffa överenskommelse en av annat innehåll.

D. I de fall landgille utgår för olokaliserad skattlagd eller inte skattlagd mark betraktas markområdet eller registerfatigheten obefintlig. I som

de fall det är fråga om en registerfastighet bringas fastighetsregistret i

överensstämmelse hänned.

Avveckling åborätts- och landgilleinstituten 21 1 av

Kammarkollegiet anser inte att det beträffande stämpelskatt och expeditionsavgift är motiverat att behandla nu aktuella fastigheter annorlunda än åborättsfastighetema. I båda fallen representerar den äganderätt som överförs inte något egentligt värde. Därtill kommer att överföringen av äganderätten även i detta fall närmast kan betraktas som en gåva, vilket inte är ett stämpelskattepliktigt fång. Registreringen av äganderätten förutsätter enligt förslaget inte heller en ansökan från brukaren. Kollegiet förslår således att stämpelskatt och expeditionsavgift inte i något fall skall utgå. Det Kammarkollegiet föreslagna förfarandet innebär att landgilleav institutet kan avvecklas. Det finns dock ingen garanti för att samtliga landgillen går att indentifiera och därmed rent faktiskt kan avvecklas. Detta innebär enligt kollegiet emellertid inga framtida fastighetsrättsliga problem. För det fall ett landgille ändå påträffas kan detta avvecklas enligt det alternativ gäller för olika kategorier av landgillen. som

Författningar upphävs och författningsändringar i övrigt. som Det förhållandet att åborätts- och landgilleistituten avvecklas innebär att ett antal författningar kan upphävas. Beträffande de författningar som föreslås upphävda hänvisas till lagförslaget. Då det framstår som uppenbart att dessa författningar kan upphävas motiverar Kammarkollegiet inte detta särskilt. Till de författningar kan upphävas hör även lagen l905:3l som rörande avgäld från avsöndrad lägenhet och lagen l907:15 ang. avlösning avgäld från avsöndrad lägenhet. Lagarna avsåg att reglera vissa av avgifter närmast övergångsvis kunde komma i fråga för avsöndrad som lägenhet innehades under stadgad åborätt. Lagarna har inte tillämpats som på många decennier och saknar således helt aktualitet. Frågan om att upphäva dessa lagar är emellertid under beredning i Justitiedepartementet i samband med fastighetsregisterreformens avslutande, varför dessa lagar inte föreslås upphävda i detta sammanhang. En avveckling åborätts- och landgilleinstituten berör 6 § förordav ningen 1995:1331 med instruktion för Kammarkollegiet. Justitiedepartebereder vissa ändringar paragrafen skäl angivits bementet av av som träffande nämnda lagar. Paragrafen i fråga bör ses över i ett ovan sammanhang, varför några ändringar inte föreslås. V nu Beträffande vissa författningar i övrigt berörs en avveckling som av föreslås inga ändringar, då bestämmelserna i fråga bör finnas kvar under ett övergångsskede intill dess avvecklingen rent faktiskt kan anses genomförd. Det gäller:

212 Avveckling av åborätts- och landgilleinstituten

7 § lagen 1947:577 statlig förmögenhetsskatt,

om

5 § fastighetstaxeringslagen 1979: l 152,

6 § lagen 1984:404 om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter och

10 § lagen 1970:989 om införande av fastighetsbildningslagen.

17.4¶Ekonomiska konsekvenser

av förslaget

Förslaget till avveckling av åborätts- och landgilleinstituten innebär på kort sikt indirekta kostnader för Lantmäteriverket och länsstyrelserna. En grov uppskattning är att dessa kostnader sammantaget motsvarar högst

en årsarbetslcraft. Kammarkollegiet anser emellertid att dessa kostnader på lång sikt inte är möjliga att undvika. I sinom tid måste defastighetsrättsliga problemen som följer av instituten lösas i det enskilda fallet. Föreslagen avveckling förutsätts ske med en koncentrerad arbetsinsats under en relativt begränsad tidsperiod. En sådan avveckling innebär rationaliseringsvinster framför en okontrollerad och utdragen avveckling under mycket lång tid.

Kammarkollegiets föreslag innebär att Svenska kyrkan skall svara för vissa slag av förrättningskostnader. Kammarkollegiet bedömer att avstyckningar och fastighetsregleringar, som närmast kan komma i fråga, blir nödvändiga i mycket begränsad utsträckning, uppskattningsvis i ca tio procent av fallen. Detta innebär en sammantagen förrättningskosmad i storleksordningen 200.000-300.000 kronor.

18 Kammarkollegiets slutliga förslag

18.1¶Våra principiella synpunkter

Principbeslutet ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan om den egendom kyrkan disponerar i dag skall stå till utgår från att som

också i fortsättningen. l långa stycken är detta någon-

kyrkans förfogande

Egendom församlingar och andra enheter ting alldeles självklart. som

och förvaltar skall i princip inte behöva påverkas nämninom kyrkan äger

så omfattande reform relationsändringen. värt ens av en som annorlunda förhåller det sig med egendom i dag är På något sätt som

dvs. det finns bestämmelser i lagar och andra författningar

specialreglerad,

för ändamål och hur den skall förvaltas. Det har vad egendomen har om sedan 1930-talet på allvar gjorts gällande någonting annat visserligen inte

skall stå till kyrkans förfogande. Här kan man än att även denna egendom

ställa frågor vilka villkor skall gälla i emellertid med fog om som

alldeles speciella ändamål, skall dessa bestå och framtiden. Om det finns

i dag inte tillkommer något vanligt

lagreglerade Om äganderätten

vara stiftelse, skall den saken klarläggas och kyrkligt utan staten eller en organ, ändras Detta har varit de huvudsakliga frågorna i förhållandet eventuellt

utredningsarbete, vid sidan de uppgifter vi haft att Kammarkollegiets av

kartlägga vissa förhållanden.

hela tiden inneburit att vissa principiella ställ- Utredningsarbetet har

Det kan hävdas att dessa har fått vittgående

ningstaganden har måst göras.

radikala konsekvenser. Det är därför på sin plats att och, på några punkter,

redovisar de huvudprinciper kommit att bli vägledande. kollegiet som

själva relationsändringen ligger avsevärd förändring av ansvaret I en Svenska kyrkan måste i fortsättningen på för den kyrkliga verksamheten.

för sin verksamhet vilket väl måste egen hand inte bara ta ansvaret egen -

och önskvärt från alla tänkbara utgångspunkterbetraktas som självklart

själva systembygget fungerar. Därmed menas utan också ta ansvaret för att

kan fattas på rätt nivåer inom den kyrkliga organisationen, att att beslut bäras på riktigt sätt och att fördelas ansvaret kan fördelas och ett resurser

så gynnsamt möjligt främjar vad kyrkan och används på ett sätt som som

ansvarsförändring är riktig och given följd av är till för. Denna en

relationsändringen. Det är bara det att verksamhet och organisation m.m.

haft stöd lagstiftning och andra beslut i offentligunder sekler har av

har inneburit dels att kyrkan har haft rättsliga fonner, vilket i realiteten

därför inte alltid har behövt följa det som har gällt för sina egna lagar, och

214 Kammarkollegiets slutliga förslag

SOU 1997 ;47

andra, dels att det egentliga ibland har fått ansvaret tas av riksdagen eller av regeringen. Kollegiet drar detta inga andra slutsatser av än att det i alla avseenden är önskvärt att kyrkans eget ansvarstagande underlättas på alla plan. Förhållanden är ägnade komplicera som att detta ansvarstagande, som ställer kyrkan inför organisatoriska problem eller svårlösta rättsliga frågor med rötter i kyrkans gärning i vårt folk sedan medeltiden, måste så långt det är möjligt undanröjas.

Det finns ett stort värde i enkla och överskådliga rättsliga förhållanden.

Principbeslutet om en relationsändring och det fortsatta utredningsarbetet bygger bl.a. på tanken att associationsforrn skall en ny tillskapas för trossamfund och att Svenska kyrkan framgent skall uppträda som ett självständigt rättssubjekt i denna skepnad. Dagens kyrkliga organisation

utgörs av en i princip kommunal basorganisation, komplex och ganska en oklar regional organisation och på många punkter med en staten oupplösligt förenad central organisation. Denna organisation ersätts vid relationsändringen med alldeles i form associationsformen en ny av registrerat trossamfund. Det betyder att kyrkan för första gången kan uppträda samlat i sin helhet. Kammarkollegiet

ser utredningsresultatet på

denna punkt som en given följd beslutet relationsändring. Det av om en står väl emellertid helt klart att, denna rättsfigur skall inträda i om nya rättsliga förhållanden med rötter i medeltiden, uppstår problem olika av slag. Vilken identitet finns det mellan delar den organisationen efter av nya en relationsändring och sådana ändamål för egendom stiftelsekaraktär av som skapats under sekler i det förgångna Ju enklare och tydligare frågor om ägande, förvaltarskap, ändamålets innebörd och liknande kan lösas,

desto färre problem för kyrkan att hantera efter relationsändring. en Kammarkollegiet har inte väjt för den ofta komplicerade frågan om äganderätten till den specialreglerade egendomen. En rad omständigheter,

bl.a. de tidigare nämnda principerna i detta avsnitt, talar för att äganderättsfrågan klaras ut så långt det är möjligt. Dagsläget, som utgår från att förvaltningsförhållanden och rätten att bruka egendomen eller få att avkastning av den lagregleras, är i regel oproblematiskt kyrkolagen kommenterar inte äganderätten endast förvaltningen, efter ens - men en relationsändring måste samma förhållanden tas hand på skilda nivåer om inom kyrkan. Det är då avsevärd fördel äganderättsfrågan klaren om är lagd. När frågan om äganderätten är utredd kan, när det gäller fast egendom, lagfart vinnas för ägaren. Detta tryggar möjligheten till överlåtelse

och omsättning egendomen i enkla fonner. Skulle frågorna ägandeav om rätten till den kyrkliga egendomen lämnas helt obearbetade, kräver detta

enligt vår mening fortsatt lagstiftning i utsträckning inte står i en som alldeles god överensstämmelse med principbeslutet relationsom en ändring.

Kammarkollegiets slutliga förslag 215

Genom den lagstiftning Kammarkollegiet föreslår klargörs äganderättsfrågorna i betydande utsträckning. En annan viktig övergripande fråga har gällt skyddet för egendomens ändamål. Det är från samhällssynpunkt viktigt att ett långsiktigt ändamål, förutsatts vid t.ex. donation till kyrkan, inte utan vidare ändras. som en Stiftelserätten förutsätter ändamålets varaktighet och en stor del av den ändamålsbestämda egendomen har stiftelsekaraktär. Samtidigt är det emellertid också, likaledes enligt stiftelserättens principer, fullt möjligt att vid ändrade förhållanden ändra ändamålet. Frågan har betydelse inte bara från samhällssynpunkt. Det är också viktigt för Svenska kyrkan att ändamålet har varaktighet och inte kan ändras hur som helst. Enligt Kammarkollegiets mening bör frågan egendomens ändaom målsbindning inte lösas generellt. Behovet ett fortsatt i lag bevarat av ändamål varierar mellan de olika slagen egendom. Vi har inte i något av fall det föreligger ett behov att uppställa ett mer restriktivt ansett att av formulerat ändamål finns i dag. Däremot har vi funnit att det för än som vissa egendomsslag inte längre behövs något lagfäst ändamål alls. För andra egendomsslag har vi funnit att det riktiga är att ändamålet bevaras också framgent. Här de olika alternativ vi utformat olika möjligheter. ger En tredje utgörs sådana ändamål som bör töreslcrivas när egengrupp av domen ställs till kyrkans förfogande, där det i övrigt inte föreligger men något behov att för framtiden lagreglera ändamålet. Detta löses genom av

bestämmelser i övergångslagstiftningen.

Egendomens bindning till ett visst ändamål i lag har särskild been tydelse i relation till förväntningar på Svenska kyrkan när det gäller statens identitet. Om det vid någon framtida tidpunkt skulle Visa sig att

samfundets

den identitet Svenska kyrkan själv uttrycker inte står i överensstämmelse med den beskrivning samfundet i lag, erbjuder fortsatt av som ges en reglering egendomens ändamål viss möjlighet för staten att reagera, av en detta skulle behövas samhällets synpunkt. om ur Kammarkollegiet har genomgående utgått från principen att kyrkan själv skall bestämma den interna organisationen. Detta kan tyckas vara självklart och fråga mindre betydelse, den får likafullt ganska en av men vittomfattande konsekvenser. viss egendoms ändamål skall komma t.ex. ett pastorat till godo, Om en dvs. är destinatär till egendomen eller avkastningen av den, pastoratet s. och alla andra synpunkter talar för att detta ändamål faktiskt bör bestå i lagstiftningen, bör lagen då fastställa vad med ett pastorat, dvs. som menas samfålligheter Och hur långt skall lagstiftaren när en av flera typer av det gäller att bestämma vad ett pastorat är Räcker det med själva pastoratsbegreppet, eller måste också ansvarsområdet för ett pastorat framgå för att skall säker på att ändamålet verkligen är detsamma som man vara

216 Kammarkollegiets slutliga förslag

tidigare Kollegiet har funnit att det uppkommer något liknar som en dominoeffekt, börjar att i lag reglera enskilda delar om man av kyrkans organisation eller delar den kyrkliga egendomens förvaltningsorganiav sation. Mot den bakgrunden har Kammarkollegiet funnit

att lagstiftningen

inte bör ta ändamålsbestämningar är relaterade till kyrkans upp som interna organisation. Detta medför att sådana bestämmelser finns i som dag om pastorat, egendomsnämnder, Domkyrkorådet i Lund och Kyrkofondens styrelse, inte skall tas in i lagstiftningen. Om det finns behov det, kan vissa regler i övergängslagstiftav ges ningen.

18.2 Den

specialreglerade egendomen:

Äganderättsfrâgan

18.2.1 Äganderätten till kronoanslagen

Vem som formellt är ägare till den specialreglerade kyrkliga egendomen är i dag en fråga av underordnad betydelse. Vid relationsändring, när en frågor om egendomens förvaltning och egendomsöverlåtelser inte på om samma sätt skall göras till föremål för lagstiftning, är äganderättsfrågan däremot av stor vikt. Utan stöd av lagstiftning kan förvaltare inte en disponera över egendom som formellt är i någon ägo. annans Visserligen är någon fonn ramlagstiftning egendomen inte allav om deles oförenlig med principbeslutet om en relationsändring, Kammarmen kollegiet har, för att finna lösningar på vårt utredningsuppdrag, funnit det praktiskt taget oundvikligt att aktualisera äganderättsfrågan i hela dess vidd. Närmast avgörande för vår uppfattning har varit insikten att det om inte längre är möjligt att identifiera varje egendomsdels eller hur ursprung stora andelar av egendomen som härrör från viss ägare. en En viktig del av den kyrkliga egendomen utgörs sådan i eller av som en annan form har anslagits staten under historiens gång. Kollegiet har i av kap. 9 belyst de kronoanslagens ställning i dag och deras ringa värde s. för staten. Kammarkollegiet föreslår att äganderätten till kronoanslag inte är som prästlönefastigheter eller prästlönefonder efter relationsändring uten tryckligen skall tillkomma trossamfundet Svenska kyrkan eller, beroende på vilken typ egendom det är fråga den del samfundet av om, av som egendomen enligt våra förslag i det följande särskilt skall tillhöra. Innebörden av det sistnämna är att staten avstår från sina anspråk på kronoanslagen till förmån för olika enheter inom Svenska kyrkan, beroende på om det gäller t.ex. en kyrka, en prästgård eller biskopsgård. en

Kammarkollegiets slutliga förslag 217

Detta bör komma till uttryck i övergångslagstiftningen. Kammar-

kollegiet har utfonnat ett förslag till lagtext. En del kronoanslag förvaltas i dag prästlönefastigheter. En del har som omvandlats till prästlönefonder. Också i dessa fall anser kollegiet att staten

skall avstå från anspråk på egendomen. Avståendet sker därvid till förmån

för olika subjekt i våra alternativ. I stiftelsealtemativet sker avståendet tre till fonnån för stiftelsen. I ägandealtemativet är avståendet till förmån för

trossamfundet Svenska kyrkan. I lagstiftningsaltemativet, slutligen, blir

avstående till förmån för de lokala kyrkostiftelsema. statens

18.2.2 Äganderätten till äldre kyrkor, prästgårdar m.m.

del den specialreglerade egendomen är äldre datum. Egen- En stor av av före vissa årtal under 1800-talets första hälft donerades till dom som församlingsägd på sätt den skulle bli, om den kyrkan är inte samma som dag. Det fanns inte i juridisk mening församling som kunde donerades i en den. Denna egendom har i stället karaktär av stiftelser. ta emot stiftelseegenskapen hos denna egendom orsakar i dag

Den speciella eftersom det finns författningsbestämmelser som talar

inga stora problem, får användas, när den får säljas I allt väsentligt

hur egendomen m.m.

om dessutom inte någon skillnad på äldre

gör denna författningsreglering

stiftelsekaraktär och anskaffad, egendom som egendom av yngre, senare ändamål ägs direkt sin församling eller sitt har samma men som av

pastorat. särskilt uppmärksammat vad händer med Kammarkollegiet har som läge när dagens tämligen omfattande special-

bl.a. kyrkobyggnadema-i ett

upphör. Församlingar och pastorat skulle på ett helt annat sätt än reglering och kyrkor har olika rättslig ställning, att de i dag få erfara att äldre yngre och används till sådan kyrka i äldre utgör stiftelser att pengar som en stiftelse. En konsekvens avregleringen själva verket tillförs en annan av relationsändringen skulle bli att kyrkomötet i kyrkoordning bara och en behandla de församlingsägda kyrkorna, inte de kyrkor som är skulle kunna på sätt skulle utgöra rättslig del av stiftelser, eftersom dessa inte samma en kan inte utfärda några bestämmelser alls för trossamfundet. Kyrkomötet i den speciella situationen att det är kyrkostiftelseägd egendom, annat än mötet i älva Verket företräder förvaltaren. som situation således är att vänta efter relationsändring är, om Den som en utomordentligt besvärlig att hantera för kyrkan. Enligt den ingenting görs, principen att kyrkans eget ansvarstagande bör

tidigare presenterade

enkla och överskådliga rättsliga förhållanden underlättas och för att Vinna vad föreslagits när det gäller statens formella bör, i likhet med som egendom, också i detta fall äganderätten överföras till äganderätt till viss

218 Kammarkollegiets slutliga förslag

kyrkliga enheter. Formellt går detta till på det sättet att de existerande stiftelseliknande rättssubjekten upplöses lagstiftning generell genom permutation och äganderätten till egendomen överförs till den

församling

som i dag närmast har ställning stiftelsens förvaltare. Innebörden som av detta förfarande har beskrivits nämnare i kap Om någon lider förlust av detta, har han rätt till ersättning. Kammarkollegiet har betraktat ersättningsrätten som formellt viktig, har inte kunnat finna någon situation i men vilken den skulle ha praktisk betydelse. Kammarkollegiet föreslår alltså att äganderätten till de äldre kyrkor,

som i dag skall uppfattas som stiftelseegendom, efter relationsändring

en uttryckligen skall tillkomma den församling i vilken kyrkan ligger. Det-

samma skall gälla församlingskyrkas fastighet och fastighetsfond eller

en en domkyrkas fastighet och fastighetsfond. Detta bör komma till uttryck i

övergångslagstiftningen. Vissa äldre domkyrkor har i dag särskilda förvaltningsbestämmelser i

kyrkolagen. Det gäller domkyrkoma i Uppsala, Linköpings, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö och Lunds stift. Vad Kammarkollegiet föreslagit innebär också ifråga om dessa att åldriga stiftelser upplöses och att kyrkorna överförs till domkyrkoförsamling. resp. På denna punkt kan det göras gällande att det är rimligare att kyrkorna överförs till resp. stift. Kollegiet är medvetet att det finns rad skäl om en som talar för detta, inte minst sådana sammanhänger med det ekonosom miska ansvaret. Det leder, å andra sidan, till att domkyrkoma skulle bilda två skilda system ett med de kyrkorna är församlingsägda, - yngre som och ett med de äldre som är stiftsägda. Att föra alla domkyrkoma, såväl äldre som yngre, till stiften kommer inte gärna på fråga. Med beaktande av

att domkyrkoförsamlingama oftast ingår i kyrkliga samfälligheter

som ger ekonomisk stadga, att förhållandet säkerligen kommer att uppmärksammas inom ramen för utjämningssystemet och kyrkobyggnadsbidraget samt att de äldre domkyrkoma alltjämt i stor utsträckning används i församlingslivet har kollegiet stannat för uppfattningen att de äldre domkyrkoma bör behandlas på samma sätt de En kyrka ligger alltid i första hand som yngre.

i en församling.

Förslaget beträffande kyrkorna och deras tillhörigheter är dikterat av hänsyn till enkla och begripliga rättsliga förhållanden för församlingarna. Andra motiv gör sig gällande när det handlar tjänstebostädema. Också om ett stort antal prästgårdar har stiftelsekaraktär, vilket i och för sig inte ställer till särskilda problem. Här uppträder emellertid i stället andra egenheter, nämligen att pastoratet förfogar helt och hållet över ändamålet. Det är pastoratet bestämmer det skall finnas någon tjänstebostad som om över huvud taget. Att förvaltaren på detta sätt bestämmer över ändamålet är främmande för stiftelserätten. Kammarkollegiet har, vi närmare som utvecklat i avsnitt 7.3.3, funnit att även dessa stiftelselilmande förhållan-

Kammarkollegiets slutliga förslag 219

den bör upplösas. Samma motiv kan anföras beträffande biskopsgårdama. Här måste dock ta hänsyn till vilket ursprungligt ägoslag biskopsman gården tillhör. Kammarkollegiet föreslår alltså att äganderätten till de prästgårdar, som i dag skall uppfattas stiftelseegendom, efter en relationsändring utsom tryckligen skall tillkomma det pastorat i vilket prästgården ligger. Detta bör också komma till uttryck i övergångslagstiftningen. Kammarkollegiet föreslår i denna del, slutligen, att äganderätten till de biskopsgårdar, inte samtidigt är annat egendomsslag domkyrkas som av fastighet eller kyrkofondsfastighet, efter en relationsändring uttryckligen skall tillkomma det stift i vilket biskopsgården ligger. En bestämmelse om detta bör tas in i övergångslagstiftningen. Motiven för våra förslag i denna del återfinns i avsnitten 6.4.2 och 6.4.3 samt i kap. Kammarkollegiet har utformat ett förslag till lagtext.

18.2.3 Äganderätten till kyrkofondsfastigheter

Vid relationsändringen kommer det det att finnas endast ett fåtal kyrkofondsfastigheter kvar. Det är naturligtvis möjligt att fortsätta att förvalta dem i stiftelseforrn. Närmast en följd av övriga förslag om upplösning som ålderdomliga stiftelser föreslår Kammarkollegiet i stället att ägandeav rätten till de kyrkofondsfastigheter finns kvar vid relationsändring som en överförs till trossamfundet Svenska kyrkan. Kammarkollegiet har utformat ett förslag till lagtext.

18.2.4 Äganderätten till kyrkofonden

Kyrkofonden har i dag flera olika ändamål, bl.a. prästernas pensioner och utjämningssystemet. I avsnitt 7.4 har vi utvecklat vår syn på vad som händer med kyrkofonden och dess olika ändamål vid en relationsändring. Kammarkollegiet föreslår att från den nuvarande kyrkofonden avskiljs ett så stort kapital motsvarar ansvaret vad avser utgående pensioner som och gjorda pensionsutfastelser för präster och biskopar. Förslag om hur dessa åtaganden skall säkerställas lämnas av Utredningen om kyrkans personal och om samfundsstöd. Kollegiet föreslår vidare att äganderätten till återstoden av kyrkofonden efter relationsändring uttryckligen skall tillkomma trossamfundet en Svenska kyrkan. Detta bör komma till uttryck i övergångslagstiftningen. Kollegiet har utformat ett förslag till lagtext.

220 Kammarkollegiets slutliga förslag

18.3 Den

specialreglerade egendomen: Bindningen

till ett visst ändamål

18.3.1 Fortsatt ändamålsbundenhet för prästlönefastigheter och prästlönefonder

Kammarkollegiet har analyserat de skilda ändamål i dag gäller för den som specialreglerade egendomens olika ägoslag. Analysen har gällt hur stort behovet är av att det också i fortsättningen finns ett bestämt ändamål för egendomen och vilket detta ändamål i så fall skall Kommer det vara. tidigare ändamålet att förändras relationsändringen Hindrar eller genom försvårar ett visst ändamål den kyrkliga älvbestämmanderätten Vi har kommit till olika resultat beträffande de skilda ägoslagen. För vissa ägoslag, som i dag har ett tydligt och precist ändamål betydelse av för t.ex. särskilda enheter inom kyrkan, är det närmast ett krav att staten i samband med en relationsändring ser till att ändamålet bevaras. Utgångspunkten är det betraktelsesätt som också kommer till uttryck i samhällsintresset av att ändamål som bestäms av donatorer och testatorer bevaras långsiktigt. En erfarenhet vi gjort är att det inte är meningsfullt att samtidigt behålla både ett speciellt, snävt ändamål och ett allmänt, tämligen vitt. I ett sådant fall räcker det givetvis med det vida ändamålet. Väljs inte detta minskar den kyrkliga friheten. En iakttagelse är att ett annan ändamål som knyts till organisationsfaktorer inom kyrkan tenderar att inkräkta på sådant som det är meningen att kyrkan själv skall bestämma om. Vi har funnit att det finns ett behov av att också i fortsättningen ha ett bestämt ändamål för prästlönefastigheter och prästlönefonder. Kammarkollegiet föreslår alltså att ändamålet för prästlönefastigheter och prästlönefonder antingen tas in i lagen Svenska kyrkan eller också om bevaras på annat sätt i enlighet med de olika alternativ vi har utformat för just dessa ägoslag. Förutsättningarna skiljer sig därvid något mellan de olika alternativen. Ändamålet skall det övergripande ändamål vara som idag återfinns i 41 kap. 9 § kyrkolagen, dvs. att egendomen skall bidra till de ekonomiska förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse. Vi har funnit detta ändamål tillräckligt, och inte att de speciella ändamålen anser för de olika ägoslagen behöver i detta sammanhang. upprepas Vi anser också att det kan lämpligt att ett bestämt förvaltningsmål vara gäller i fortsättningen, dvs. att det klargörs efter vilka principer egendomen skall förvaltas. Det kompletterar ändamålet på ett naturligt sätt. Utan ett sådant förvaltningsmål finns det, principiellt sett, inga garantier för att egendomen kommer att lämna någon avkastning för ändamålet. Det är emellertid angeläget att kyrkan själv får frihet att bestämma sin förvaltningspo1icy.Om ett särskilt förvaltningsmål fastställs, bör det därför vara

Kammarkollegiets slutliga förslag 221

allmän karaktär. Statsintresset är närmast knutet till det i lagen om av Svenska kyrkan uppställda kravet på rikstäckande verksamhet.

Våra olika alternativ när det gäller kyrkans förfogande över dessa ägoslag också i fråga hur förvaltningsmålet kan fastställas tämligen

ger om olika förutsättningar.

Hur våra förslag i detta avsnitt kan genomföras i de olika alternativen behandlas i kap. 10-12 och delvis i avsnitt l8.4.5. Våra motiv i övrigt framgår avsnitten 7.3.2 och 7.3.7.

av

Kammarkollegiet har utformat ett förslag till lagtext.

18.3.2 Ändamålsbestämmelser i speciallagstiftning

Kammarkollegiet konstaterar att ändamålet med kyrkogårdar och begravningsplatser skall bestå efter relationsändring. Motivet för detta är

en Svenska kyrkans fortsatta huvudmannaskap för begravningsverksamheten,

är samhällsuppgift. Ändamålet skall bestå föreskrifter i som en genom begravningslagen 1990:1 144.

Förslag detta läggs inte fram av Kammarkollegiet utan av Begrav-

om ningsverksamhetskommittén. Vi har dock lämnat vissa synpunkter på ändamålet i avsnitt 7.2.2.

18.3.3 Ändamålsbestämmelser i övergångslagstiftning

För viktiga delar den specialreglerade egendomen finns det, i motsats

av till hur vi på prästlönefastigheter och prästlönefonder, inte något

ser särskilt statsintresse att för framtiden reglera ändamålet. Det finns

av emellertid inte heller något intresse av att ändra det ändamål som gäller i dag. Egendomen bör därför ställas till kyrkans förfogande för de ändamål

den har. Detta sker lämpligast genom bestämmelser i översom n. gångslagstiftningen. Därigenom uttrycks viljan att inte fortsätta att lagreglera egendomens ändamål.

Detta betyder dock smula paradoxalt att egendomen fortfarande är

en ändamålsbestämd övergångslagstiftningen och lagstiftarens

— nu genom vilja när egendomen vid relationsändringen ställs till kyrkans förfogande utan specialreglering. En Viktig fråga är därför hur ändamålet i ett sådant fall kan ändras. Enligt Kammarkollegiets uppfattning är två huvudprinciper viktiga. Båda bör vara giltiga för framtiden.

Den första principen bör att kyrkliga inte själva utan vidare

vara organ kan ändra ändamålet. Handlar det att rätt och slätt ändra ändamålet för

om

viss egendom vi att pennutationslagen 1972:205 skall vara en anser tillämplig.

Den andra principen och den komplicerat saken något är att vi

- som å den andra sidan inte anser att egendomens ändamål skall hindra Svenska kyrkan från att fatta beslut i enlighet med föreskrifterna i lagen

om Svenska kyrkan. Giltigheten beslut kyrkan fattar med stöd

av som av denna lag skall inte behöva överprövas i den för permutation stadgade ordningen, som förutsätter medverkan Kammarkollegiet eller

av regeringen. Det betyder att vi anser att kyrkan själv med stöd lagen

av om Svenska kyrkan skall kunna fatta allehanda beslut indelning, organisa-

om tion och inomkyrklig utjämning, och därvid också eventuellt påverka egendomens ändamål, utan att någon permutation därefter skall

vara erforderlig. Lagen om Svenska kyrkan, som också är lag högre

en av dignitet, gäller därvid framför pennutationslagen.

Kammarkollegiet föreslår att i övergångslagstiftningen tas in följande ändamålsbestärnmelser för den specialreglerade egendomen.

0 För prästlönefastigheter och prästlönefonder: pastoratens rätt till minst

hälften av avkastningen enligt fastställda andelstal 0 För församlingskyrkas fastighet och domkyrkas fastighet: de ända-

målsbestämmelser som gäller idag 0 För församlingskyrkors och domkyrkors fastighetsfonder: de ända-

målsbestämmelser som gäller idag 0 För den del av kyrkofonden som förs över till trossamfundet Svenska

kyrkan: avkastningen skall användas för kyrkliga ändamål

Våra motiv för dessa förslag framgår av kap. Kollegiet har utformat ett förslag till lagtext.

18.4¶Den specialreglerade egendomen: Formen för kyrkans disposition av prästlönetillgångama

18.4.l Inledning

Kammarkollegiets ställningstaganden när det gäller kyrkor, prästgårdar, församlingskyrkas och domkyrkas fastigheter m.m. bör förenkla bilden av den kyrkliga egendomen åtskilligt. Rättsliga förhållanden och beslutsformer blir överskådliga.

Det största egendomsbeståndet återstår dock att ta ställning till, närmare bestämt prästlönefastigheter och prästlönefonder. Som framgår av det föregående har kollegiet funnit att den egendomen alltjämt skall förvaltas för ett bestämt ändamål.

Hur egendomen i fortsättningen skall disponeras av kyrkan är inte avgjort i och med detta.

Kammarkollegiets slutliga förslag 223

Med utgångspunkt från de modeller som återfinns i direktiven och som presenterats utförligt i det föregående, har vi utformat tre olika alternativ. Vart och ett av dessa alternativ har sina egna egenskaper och kännetecken, som gör att det skiljer sig från de andra. Vilket man väljer har sannolikt mer formell än praktisk betydelse. I alla tre alternativen kan man, om man vill, fortsätta på samma sätt som i dag. Det är ansvarsförhållanden och beslutsvägar som skiljer alternativen åt.

Ett alternativ är stiftelsealtemativet. Det kännetecknas av attprästlönefastigheter och prästlönefonder samlas i en enda stiftelse med trossamfundet Svenska kyrkan som förvaltare. Stiftelselagen gäller fullt ut.

Ett annat är ägandealternativet. Det innebär att man, på samma sätt som vi har föreslagit ifråga om äldre kyrkor, prästgårdar, församlingskyrkors och domkyrkors fastigheter samlar äganderätten, i detta fall hos hela

m.m., samfimdet, och därigenom löser dispositionsfrågan genom att vanliga civilrättsliga regler blir gällande.

Det tredje alternativet är lagstiftningsaltemativet. I stället för att falla tillbaka på stiftelselagen eller vanliga civilrättsliga regler formar man lösningen i detta alternativ med utgångspunkt från en ytterst kortfattad särlagstiftning för Svenska kyrkan i den särskilda lagen om Svenska kyrkan.

I det följ ande utvärderas de olika alternativen.

18.4.2 Stiftelsealternativet

Stiftelsealternativet presenteras i kap. 10.

Den mest framträdande egenskapen är att alternativet bygger på den nya stiftelselagen, som är ett generellt regelverk. Någon särlagstiftning för Svenska kyrkan, innebär att staten särbehandlar ett visst trossamfund,

som behövs inte. Till skillnad från vad som tidigare gällt under kyrka-statfrågans långa historia finns nu genom den nya lagen en preciserad och modemiserad stiftelserätt. Därigenom har den osäkerhet om stiftelserättens utveckling i Sverige som har präglat delar av det tidigare utredningsarbetet undanröjts.

Alternativet klarlägger också prästlönefastighetemas och prästlönefondemas stiftelsekaraktär tydligare. Det som idag kallas "stiftelselilcnande egendom" eller "egendom av stiftelsekaraktär" med de oprecisa forrnuleringar som också Kammarkollegiet har tvingats begagna i det föregående, blir i framtiden klart och tydligt. Historiska referenser angående den kyrkliga egendomens stiftelselilcnande karaktär blir i fortsättningen överflödiga i det vardagliga arbetet, utan att man därför har brutit med egendomens historiska förutsättningar.

224 Kammarkollegiets slutliga förslag

Skyddet för ändamålet är starkt. Även förvaltningsbestämmelser

som hänger direkt samman med ändamålet skyddas och kan bara ändras på det

stiftelselagen medger, dvs. efter myndighets prövning och beslut. sätt som

Stiftelsen är ett särskilt rättssubjekt och kommer inte att vara en del av trossamfundet Svenska kyrkan. Genom bestämmelsen om förvaltare kommer kyrkan emellertid att ha full kontroll över stiftelsen. Tillgångama kan inte redovisas som Svenska kyrkans, kyrkan kan inte låna eller belåna dem, och stiftelsen blir ett eget skattesubjekt. Bestämmelsen om förvaltare kan ändras genom pennutation.

I stiftelsealtemativet är ansvarsfördelningen tydlig. Stiftelsens förvaltare kan inte frånhändas ansvaret för någon del av förvaltningen. Med den utformning vi har valt är det precis som i de båda andra alternativen

—

Svenska kyrkan på övergripande nivå som bär ansvaret. Denna ansvars- fördelning hindrar inte en delegation av ansvar inom Svenska kyrkans interna organisation på olika nivåer. Denna process, som ankommer på det högsta beslutande organet kyrkomötet motsvarar den fördelning av

- ansvar som i dag finns i kyrkolagen och andra författningar. Några större praktiska förändringar skall inte behöva bli följden.

Ägandebilden blir klarare. Stiftelsens fasta egendom kan lagfaras för stiftelsen.

18.4.3¶Ägandealternativet

Ägandealternativet presenteras i kap. 1

Den främsta egenskapen hos detta alternativ är den definitiva lösningen

äganderättsfrågan. Hela anknytningen till det historiska stiftelsearvet av försvinner, kyrkan får i stället förfoga över prästlönefastigheter och

men prästlönefonder med full äganderätt. Svenska kyrkan disponerar över den kyrkliga jorden dess ägare. Något särskilt regelverk finns inte över

som huvud taget, utan kyrkan följer vanliga civilrättsliga regler om köp och försäljning fast egendom, avtal, hyra, arrende m.m. som ägare till

av egendomen i eget namn. Den fasta egendomen kan lagfaras för kyrkan, vilket underlättar alla köp och försäljningar. Egendomen kan på ett annat sätt än tidigare användas tillgångar och kreditsäkerheter i den egna

som verksamheten.

Med den utfomming vi har valt är det samfundet i dess helhet som blir ägare till egendomen. Detta hindrar inte att ansvarsförhållanden delegeras inom den kyrkliga organisationen. Friheten är stor på denna punkt och stor över huvud taget i detta alternativ. Svenska kyrkan svarar för att ändamålet fullföljs, men kan i övrigt fritt fördela ansvaret inom sig.

Ändamålsskyddet blir mindre starkt i detta alternativ. Det är naturligt att i ägandealtemativet Svenska kyrkan ägare med stora befogen-

se som

Kammarkollegiets slutliga förslag 225

heter att förfoga över egendomen, trots att det finns ett visst bestämt ändamål. Å andra sidan är kyrkans skydd mot ansatser från statens sida att ändra ändamålet desto större, eftersom äganderätten definitivt ligger hos kyrkan. Graden av fortsatt inblandning från statens sida är mycket liten i detta alternativ.

l8.4.4 Lagstiftningsalternativet

Lagstiftningsaltemativet presenteras i kap. 12.

Alternativet kännetecknas av att Svenska kyrkan förvaltar prästlönefastigheter och prästlönefonder enligt en bestämmelse i lagen om Svenska kyrkan. På den punkten är detta det alternativ som mest liknar dagens förhållanden. Egendomens stiftelsekaraktär på lokal och regional nivå bibehålls enligt tidigare mönster. Ett helt kapitel i kyrkolagen har ersatts av

paragraf i lagen Svenska kyrkan, någon principiell skillnad har en om men egentligen inte uppkommit.

Genom har tagit bort den detaljerade regleringen i kyrkolagen

att man och inte ersatt den med något annat inträffar dels att kyrkans frihet som förvaltare blir mycket större, dels att stiftelseegenskapema blir mera framträdande. Det är meningen att kyrkomötet som företrädare för förvaltaren skall kunna meddela bestämmelser som kompletterar den enda paragrafen i lagen om Svenska kyrkan. Sådana bestämmelser måste i sin tur utgå från egendomens ändamål och dess stiftelseegenskaper.

Som förvaltare stiftelserna kan Svenska kyrkan genom kyrkomötet

av fördela och uppgifter inom organisationen. Dagens förhållanden

ansvar kan bestå, det är det man önskar. Möjligheten att ändra dem, om det å

om andra sidan är det man skulle vilja, är såvitt kan bedömas, något mindre än i de andra alternativen.

Ändamålsskyddet är starkt. Det är bara genom att ändra i lagen om Svenska kyrkan kan ändra egendomens ändamål i lagstiftnings-

som man alternativet.

Lagstiftningsalternativet kräver fortsatt särlagstiftning för trossamfundet Svenska kyrkan. Genom den fortsatta lagstiftningen tar riksdagen alltjämt ett för prästlönefastigheternas och prästlönefondernas

ansvar ändamål, behåller också ett inflytande över den framtida utveck-

men lingen.

Lagstiftningsaltemativet bearbetar inte äganderättsfrågoma för prästlönefastigheter och prästlönefonder lika genomgripande som de övriga alternativen, äganderätten är fullt klar. Den tillkommer stiftelserna.

men

8-I7-0378

226 Kammarkollegiets slutliga förslag

18.4.5 Kammarkollegiets överväganden

I det föregående har vi redogjort för de olika altemativens särskilda egenskaper och på vissa punkter angivit hur vi värderar dem från allmänna utgångspunkter. När det gäller att ta ställning till vilket val bör träffas som är det till en början särskilt två synpunkter kollegiet vill framhålla. För det första: Vi menar att alla tre alternativen är tillfredsställande lösningar och att en hel del finns att vinna på att de diskuteras öppet och utan förutfattade meningar. De skiljer sig mycket från varandra på det fonnella planet, men förmodligen betydligt mindre på det praktiska. Gemensamt för alla tre alternativen är att kyrkomötet övertar befogenheter som riksdag och regering har i dag. Det sker på tre olika formella sätt. Det första sättet är förvaltare enligt stiftelselagen, det andra faktisk som som ägare och det tredje som förvaltare enligt lagen Svenska kyrkan. I alla om tre alternativen kan dagens förvaltning på stiftsplanet gemensamma fortsätta som tidigare. För det andra: Vi har övervägt att själva inte ta ställning till valet mellan de tre alternativen. Detta kan motiveras utifrån flera synpunkter, bl.a. att det skulle stimulera till en mera förutsättningslös debatt och att valet också imymmer en rad kyrkopolitiska faktorer, Kammarsom kollegiet inte i främsta rummet är skickat att ta ställning till. Vi har dock med hänsyn till utredningsarbetets uppläggning och tempot i reformprocessen inte ansett det rimligt att den utredande myndigheten avstår från att lägga fram ett fullständigt förslag. Vårt ställningstagande till vilket alternativ erbjuder den bästa lössom ningen i samband med en relationsändring måste göras utifrån en så långt som möjligt objektiv värdering av de olika altemativens förtjänster och svagheter. Vi har valt att göra vår bedömning utifrån ett antal sådana kriterier. Ett sådant är behovet av särreglering av Svenska kyrkan. Stiftelsealternativet och ägandealtemativet behöver ingen sådan reglering. Det räcker med bestämmelser i övergångslagstiftningen. Lagstiftningsaltemativet, däremot, förutsätter att Svenska kyrkans förvaltarskap föreskrivs i lagen om Svenska kyrkan, och att egendomen fortfarande, liksom i dag, undantas från stiftelselagens tillämpning. Om detta vore den enda komponenten i relationsändringen som krävde fortsatt lagstiftning, vore det kanske faktor skulle visa sig en som vara praktiskt taget avgörande för valet altemativ. Nu är det inte så. Enligt av principbeslutet om en relationsändring skall lagen Svenska kyrkan om finnas och reglera vissa grundläggande förhållanden. När detta är fallet, är det kanske från kyrka-statsynpunkt inte längre särskilt betydelsefullt om lagen innehåller något om egendomen eller inte.

Kammarkollegiets slutliga förslag 227

Direktiven nämner lagstiftningsaltemativet ett huvudaltemativ. Vi

som har därför inte fäst någon större vikt vid den nu nämnda skillnaden mellan de tre alternativen.

Alternativen skiljer sig också när det gäller ändamålsskyddet. I lagstiftningsalternativet måste lagen Svenska kyrkan ändras, vilket kräver

om en omfattande procedur. I stiftelsealternativet fordras permutation enligt stiftelselagens bestämmelser, vilket också fordrar omgång med in-

en blandning av en statlig myndighet. I ägandealtemativet finns visserligen ett ändamål som skall iakttas, men ägaren har i och för sig full förfoganderätt över egendomen.

Med de förslag till övergripande och ganska vida ändamålsbestämmelser vi har formulerat kan vi inte finna att frågan ändamålsskyddet i och

om för sig är av sådan betydelse att den direkt avgör vilket alternativen

av som är att föredra.

Nära frågan om ändamålsskyddet ligger frågan om kyrkans skydd mot statlig inblandning. En spegelbild av detta är, så vill, statens

om man möjlighet att ingripa med hänsyn till allmänna intressen. Alternativen skiljer sig åt också på dessa punkter. Som nyss nämnts är statens möjligheter att ingripa minst i ägandealtemativet. Statens fortsatta engagemang och ansvarstagande är störst i lagstiftningsaltemativet, men det är lättare att ändra stiftelselagen än att ändra lagen Svenska kyrkan. Därför är

om det enklare att byta förvaltare till egendomen i stiftelsealternativet än i

lagstiftningsaltemativet.

På denna punkt är det möjligt att statens och kyrkans intressen

av naturliga orsaker kan skilja sig åt. Detta har dock inte framskymtat under vårt arbete med de olika altemativen.

Frågan om äganderätten till egendomen har naturligtvis stor betydelse. I ägandealtemativet löses frågan en gång för alla beträffande samtliga ägoslag. I stiftelsealternativet löses den också, äganderätten tillkom-

men mer en stiftelse och inte trossamfundet Svenska kyrkan, vilket medför vissa begränsningar i friheten. I lagstiftningsaltemativet klaras frågan

om kIonoanslagen ut medan i övrigt dagens ägandebild består när det gäller prästlönefastigheter och prästlönefonder. Äganderätten tillkommer lokala stiftelser.Detta skillnad mellan alternativen.

är en

Nära kopplat till äganderättsfrågan är förstås hur äganderättsövergången sker. I lagstiftningsaltemativet och stiftelsealternativet bör det, enligt vår bedömning, inte finnas några större praktiska svårigheter. I ägandealtemativet kan det få större praktisk betydelse med ersättningskrav enligt den särskilda regel vi föreslår efter att ha studerat bl.a. regeringsforrnens föreskrifter om egendomsskyddet.

Lagstiftningsaltemativet är det alternativ mest liknar dagens för-

som hållanden och visar störst respekt för de historiskt givna förutsätt-

som ningarna. Ägandealtemativet bryter upp från det gamla och grundlägger

228 Kammarkollegiets slutliga förslag

nya förutsättningar. Stiftelsealtemativet bevarar stiftelsekaraktären, men enligt en alldeles färsk stiftelselag för 2000-talet.

Skattefrågoma är svårbedömda, men inte alldeles neutrala. Med utgångspunkt från dagens förhållanden kan man konstatera att olika stiftelsealtemativ är missgynnade. Kammarkollegiet anser att det är orimligt att valet mellan de tre alternativen skall träffas utifrånskatteplaneringssynpunkter. Med utgångspunkt från de synpunkter vi redovisat i kap. 13 samt med hänvisning till skattefrågomas behandling inom Utredningen om kyrkans personal och om samfundsstöd m.m. förutsätter kollegiet att valet mellan de olika alternativen skall vara neutralt i skattehänseende.

Förhållandet mellan kyrkans olika nivåer är en fråga som bäst övervägs av kyrkan själv. I våra alternativ skiljer sig förhållandena något, men knappast på ett avgörande sätt. Som förvaltare måste man i viss utsträckning följa objektiva normer. Som ägare har man berättigade anspråk på att få bestämma själv utifrån egna visioner av framtiden. Det kan ligga i ägandealtemativets natur att det till större och långtgående

manar mer strategiska I alla tre alternativen är det kyrkomötet- låt vara i olika

grepp. roller som har det övergripande ansvaret.

-

Enligt vår bedömning ger de tre alternativen likvärdiga förutsättningar när det gäller det inomkyrkliga regelsystemet och möjligheten att behålla dagens förvaltningsorganisation.

Genomgången de nämnda kriterierna ger enligt Kammarkollegiets

av uppfattning en viss övervikt till fönnån för lagstiftningsaltemativet. Liksom principbeslutet relationsändring inte upphäver alla band

om en mellan kyrkan och staten, utan förutsätter en viss ramlagstiftning, ger även lagstiftningsaltemativet för egendomen ett fortsatt rimligt band genom en enkel ändamåls- och förvaltningsbestämmelse i lagen om Svenska kyrkan. Det kyrkan en stor frihet, men behåller samtidigt möjligheten för staten

ger att ta ett fortsatt situationen skulle kräva det. På detta sätt

ansvar, om motsvarar lagstiftningsaltemativet, både symboliskt och till sin konstitutionella egenart, det fattade principbeslutet om ändrade relationer.

Lagstiftningsalternativet löser inte äganderättsfrågan fullt ut. Det är därmed inte sagt att situationen blir särskilt otillfredsställande. För alla ägoslagen utom prästlönefastigheter och prästlönefonder klaras situationen ut. För de många lokala stiftelsema, som finns kvar i lagstiftningsaltemativet, är i alla fall situationen klar så långt som att stiftelsema är ägare. Det blir kyrkomötets sak att meddela bestämmelser om förvaltningen som ger de bästa praktiska möjligheterna att hantera egendomen.

Kammarkollegiets ställningstagande till förmån för lagstiftningsalternativet innebär att vi, enligt principerna i avsnitt 18.3.l, föreslår att det övergripande ändamålet för prästlönefastigheter och prästlönefonder tas in i lagen Svenska kyrkan. Pastoratens rätt till avkastningen enligt be-

om

Kammarkollegiets slutliga förslag 229

stämda andelstal tas, i enlighet med vad vi föreslagit i avsnitt 18.3.3, in i den särskilda lagen om införande av lagen om Svenska kyrkan.

I kap. 14 har vi redovisat uppfattningen att den i lagen om Svenska kyrkan ändamålsbestämda egendomen skall kunna stå under tillsyn i begränsad utsträckning. I lagen Svenska kyrkan skall därför tas in en

om bestämmelse regeringen får besluta sådan tillsyn. Kammar-

om att om kollegiets mening är att någon tillsyn inte behövs.

egen

Kollegiet har utformat ett förslag till lagtext.

18.5¶Den kyrkokommunala egendomen

Det finns, bortser från specialregleringen av kyrkorna, i dag

om man endast ett fåtal regler i kyrkolagen berör den egendom församlingar

som och kyrkliga samfálligheter själva äger och förvaltar. Ett exempel på en tydlig och klar sådan regel är pantsättningsförbudet i 19 kap. 10 § kyrkolagen. I övrigt gäller vanliga civilrättsliga regler

.

Kammarkollegiet att någon särskild reglering av denna egendom

anser inte behövs efter relationsändring. Församlingar och samfálligheter

en skall förfoga över egendomen enligt vanliga civilrättsliga regler. Pantsättningsförbudet försvinner när lagstiftningen upphävs.

Däremot finns det rad frågor hänger samman med vilka över-

en som gripande beslut kan fattas inom för trossamfundet Svenska

som ramen kyrkan. Det gäller hur indelningsändringar kommer till stånd, hur egendom överförs mellan olika rättssubjekt vid indelningsändringar, hur ägande och förvaltning kan anordnas inom ramen för kyrkliga samfälligheter Dessa och liknande frågor behandlas av Utredningen om

osv. trossamfundens rättsliga reglering.

För att tydliggöra att det i praktiken är samma församlingar och samfälligheter består efter relationsändringen den l januari 2000, och att

som de förfogar över tillgångar som tidigare, har samma skulder som

samma tidigare och är bärare rättigheter och skyldigheter som tidigare

av samma bör det i övergångslagstiftningen tas in en bestämmelse av denna innebörd. Ett förslag med denna inriktning läggs fram av Utredningen om trossamfundens rättsliga reglering.

18.6¶Den fria stiftelse- och föreningsegendomen

Kammarkollegiet konstaterar att denna egendom redan i dag följer regler

inte kommer att påverkas en relationsändring. För t.ex. församsom av lingamas donationsfonder m.m. gäller stiftelselagen.

230 Kammarkollegiets slutliga förslag

Däremot finns det inslag i själva relationsändringen påverkar försom utsättningarna för att följa dessa regler. Domkapitlen försvinner som statliga myndigheter. Försvinner de därmed som fondförvaltare eller tillsynsmyndigheter Kammarkollegiet har i kap. 16 analyserat vissa förhållanden som uppstår den tänkta relationsändringen. genom Situationen är speciell när det gäller förvaltningen stiftelser och av fonder. Kammarkollegiet föreslår generell permutation genomförs beatt en träffande alla förvaltningsförhållanden består över tidpunkten för som en relationsändring. Med detta avses att det i övergångslagstiftningen konstateras att ett förvaltningsansvar som före relationsändringen vilar på en församling, en samfällighet eller ett stift inom Svenska kyrkan, inte förändras utan vilar på motsvarande enhet även efter relationsändringen. Den generella permutationen kan bara gälla enheter definieras i som lagen om Svenska kyrkan. I alla de fall ett förvaltningsansvar vilar på något särskilt utpekat organ som inte längre definieras i lagstiftningen erfordras i princip vanlig permutation. Kammarkollegiet har utformat ett förslag till lagtext.

18.7¶Äldre rättsinstitut

Kammarkollegiet har också haft till uppgift att lägga fram förslag om avveckling av vissa äldre rättsinstitut. Kammarkollegiet föreslår att institutet stadgad åborätt avvecklas genom att staten avstår från sin äganderätt till marken i de fall det finns inneen havare med rättmätiga anspråk på innehavet. Vi föreslår vidare att institutet landgille avvecklas genom att kyrkan avstår från sin rätt till landgille. I de fall rätten till landgille är förenad med äganderätt till lokaliserad mark avstår kyrkan även från sin äganderätt. Motiven för vårt förslag utvecklas närmare i kap. 17. Kammarkollegiet har utformat ett förslag till lagtext.

19¶Kostnadskonsekvenser m.m.

Kammarkollegiets förslag innehåller delar som bör övervägas närmare från kostnadssynpunkt.

Ett av förslagen är att staten skall avstå sina anspråk på de s.k. kronoanslagen. Avståendet skall ske utan något vederlag. Kammarkollegiet har i den allmänna motiveringen utvecklat varför lcronoanslagen inte kan anses ha något reellt värde för staten. Någon särskild ekonomisk konsekvens av detta förslag bör det således inte bli.

Ett annat förslag innebär att specialreglerad egendom kyrkor, präst-

gårdar m.m. av stiftelsekaraktär överförs till sin församling respektive

sitt pastorat. En särskild rätt till ersättning skall utfástas till den som lider förlust genom ett sådant överförande. Som vi framhållit i den allmänna motiveringen är ersättningsrätten principiellt viktig, men det är svårt att föreställa sig något exempel på hur den skulle kunna få någon egentlig praktisk betydelse. Det normala förloppet är att en stiftelse upplöses genom generell permutation och att egendom överförs för samma ändamål till det rättssubjekt tidigare drog nytta av egendomen. I vissa fall

som sker ett byte förvaltare, den omständigheten kan inte föranleda rätt

av men till ersättning.

Det kan eventuellt tänkas någon situation i vilken överföringen av egendom faktiskt har betydelse för någon utomstående part genom att den rubbar ett rättsläge som har varit oklart ett tänkbart exempel är sedan

gammalt bestående oklarheter i förhållandet mellan borgerlig och kyrklig kommun. Vad händer i sådana situationer bör enligt kollegiets mening

som inte hänföras till effekter av en relationsändring. Det handlar i stället om oklarheter som uppkommit redan tidigare. Eventuella ersättningsanspråk i en sådan situation har inte något egentligt samband med reformen och bör inte i något fall betecknas som kostnadseffekter av reformen.

Eventuella rättsliga anspråk med utgångspunkt i egendomens historiska ursprung och liknande omständigheter har inte heller något egentligt samband med relationsändringens mekanismer och kommer, såvitt kollegiet kan bedöma, inte heller att aktualiseras på ett sådant sätt och i sådan anslutning till refomen att de på något vis bör beräknas som någon särskild kostnad för staten.

232 Kostnadskonsekvenser m.m.

Äganderättsöverföringama aktualiserar nya lagfartsförhållanden inom Svenska kyrkan. Kollegiet har föreslagit att kyrkliga subjekt skall befrias från stämpelskatt i sådana sammanhang. Detta är inte någon kostnad, men en utebliven intäkt.

Kyrkan drabbas vissa kostnader för fastighetsbildning och lant-

av mäteriförrättningar i övrigt.

Vid avveckling de äldre rättsinstituten enligt Kammarkollegiets för-

av slag uppkommer vissa mindre kostnader För Lantmäteriverket och länsstyrelserna i myndigheternas verksamhet.

20 till

Specialmotivering författningsförslagen

20.1¶Lagen om Svenska kyrkan

9§

Med detta stadgande följer att det i fortsättningen endast är den egendom

i lagen Svenska kyrkan som har ett lagfäst ändamål. Det som anges om ändamål i denna lag kan bara ändras genom ändring av lagen.

som anges Andamålet åtnjuter således ett särskilt konstitutionellt skydd. Övriga ändamål, enligt bestämmelser i lagen införande av lagen om

som om Svenska kyrkan består vid upphävandet kyrkolagen 1992:300, ändras

av på det sätt i denna lag permutation eller, i vissa fall,

som anges genom

att Svenska kyrkan utnyttjar sina möjligheter att fatta beslut med genom stöd Svenska kyrkan.

av lagen om

Första stycket

Egendomen definieras prästlönetillgångar och omfattar ägoslagen

som prästlönefastigheter och prästlönefonder. Med begreppet prästlönetillgångar bevaras också anknytning till det speciella, historiskt givna

en ändamålet. Det i lagen angivna ändamålet är emellertid något vidare och framgår paragrafens andra stycke.

av

Ändamålet är att bidra till de ekonomiska förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse. Detta motsvarar stadgandet i 41 kap. 9 § första stycket kyrkolagen och anknyter till kyrkans grundläggande uppgift.

Att det speciella ändamål för denna egendom som i dag anges i 41 kap. 1 § och 23 § kyrkolagen inte har tagits med har kommenterats utförligt i den allmänna motiveringen. Detta speciella ändamål kompletteras av att egendomen dessutom också har till ändamål att bidra till utjämningen. Prästlönetillgångama är sålunda inte till endast för det speciella ändamålet. Vid detta förhållande har det ansetts tillräckligt att i lagen om Svenska kyrkan ta in endast det övergripande ändamålet.

Andra stycket

Lagen att egendomen skall bevaras för sitt ändamål, vilket innebär

anger att endast avkastningen får disponeras för ändamålet. Något försäljningsförbud inte. Egendomen får fritt omsättas. Försäljningsmedel från

avses

fast egendom måste emellertid, precis i dag, fonderas eller återinsom vesteras. De får inte förbrukas. Egendomen skall förvaltas av Svenska kyrkan. Detta möjliggör att kyrkomötet beslutar om förvaltningen. Egendomens historiska stiftelsekaraktär förändras inte, men stiftelselagen 1994:1220 gäller bara såvitt avser 1 kap. 4 I övrigt är egendomen undantagen från stiftelselagens tillämpning. Ett förtydligande detta har tagits in i övergångslagstiftom ningen. Regeringen bemyndigas att besluta om tillsyn av egendomens förvaltning. Detta medger att regeringen också kan meddela särskilda föreskrifter om hur tillsynen skall gå till.

Tredje stycket

Något särskilt förvaltningsmål motsvarar vad i dag i 41 som som anges kap. 9 § andra stycket kyrkolagen har inte tagits in i lagen Svenska om kyrkan. Det har förutsatts att kyrkan själv svarar för huvudpunkterna i sin förvaltningspolicy. I stället har angivits att prästlönetillgångama skall vara placerade på ett godtagbart sätt. Stadgandet har anpassats till reformens förutsättningar och anknutits till vad gäller enligt 2 kap. 4 § stiftelsesom lagen.

20.2¶Lagen om införande av om Svenska

lagen

kyrkan

7§

I paragrafen har intagits bestämmelser om den specialreglerade egendom som vid relationsändringen överförs till kyrkliga enheter hel eller genom delvis upplösning av egendomens stiftelsenatur generell permutation. Den egendom som överförs på detta sätt tillkommer därefter de kyrkliga enheterna med full äganderätt. För den egendom som omfattas av denna paragraf fastställs ändamålet i fortsättningen inte genom lagen om Svenska kyrkan eller annan lagstiftning. För tjänstebostädema prästgård och biskopsgård, liksom för kyrkofondsfastighetema, har det i samband med att de överförs inte befunnits erforderligt att utpeka ett ändamål som endast gäller interna administrativa förhållanden i kyrkan. För övrig egendom gäller att den överförs till kyrkliga enheter för att användas för samma ändamål som tidigare. Egendomens ändamål kan framgent ändras antingen med stöd av perrnutationslagen 1972:205 eller genom att Svenska kyrkan ändrar någon faktor som påverkar ändamålet med stöd den kompetens kyrkan av äger enligt lagen om Svenska kyrkan. Det kan gälla faktorer rör som

SOU 1997: 47 Specialmotivering till författningsjörslagen 235

kyrkans organisation, indelningen i kyrkliga enheter eller det interna utjämningssystemet. I sådana fall skall ändamålsändringen, såsom närmare uvecklats i den allmänna motiveringen, inte behöva prövas också i den för permutation stadgade ordningen.

I punkt 7 anges att kyrkofonden skall tillkomma Svenska kyrkan och användas för kyrkligt ändamål. Detta vida ändamål får anses svara mot vad som har gällt enligt 42 kap. kyrkolagen.

8§

I detta lagrum behandlas den egendom som inte överförs till kyrkliga enheter vid relationsändringen. Egendomens stiftelsenatur består. Ändamålet och förvaltningen regleras i fortsättningen genom föreskrifter i 9 § lagen om Svenska kyrkan. Egendomen utgörs av prästlönefastigheter och prästlönefonder och kallas gemensamt prästlönetillgångar. Därigenom understryks att de försäljningsmedel som samlats i fonder har samma

och ändamål den fasta egendomen. ursprung samma som

Andra stycket innehåller en bestämmelse med erinran om den rätt till avkastning för vissa pastorat som är en del av ändamålet enligt kyrkolagen. Detta har emellertid inte infogats i lagen om Svenska kyrkan. Ändamålet i denna del kan således bli föremål för ändring enligt den i pemiutationslagen stadgade ordningen eller genom att Svenska kyrkan med stöd av sin kompetens enligt lagen om Svenska kyrkan påverkar någon faktor som är styrande för ändamålet.

Genom stadgandet i tredje stycket undantas egendomen från stiftelselagens tillämpning. Detta motsvarar vad som hittills gällt enligt 4 § lagen 1994: 1221 om införande av stiftelselagen.

I fjärde stycket anges att äganderätten skall tillkomma stiftelsema, dvs. de av ålder bestående stiftelseliknande rättssubjekten, som med ett nutida betraktelsesätt inte kan betecknas som annat än stiftelser enligt 1 kap. 4 § stiftelselagen. Detta skall ses som ett förtydligande av vad som gäller redan i dag, med undantag av de förhållanden som regleras i 9

9§

Stadgandet klargör att staten avstår från sina anspråk på de s.k. kronoanslagen. Detta har kommenterats utförligt i den allmänna motiveringen.

236 Specialmotivering till föifattningsförslagen

10§

Stadgandet ger en rätt till ersättning av staten den som lider förlust genom äganderättsöverföringama enligt 7 och 8 §§. Det har kommenterats utförligt i den allmänna motiveringen. Som framhållits där lär ersättningsskyldighet komma i fråga bara i sällsynta fall. Talan kan föras bara

av tidigare ägare, i regel ett stiftelseliknande rättssubjekt, eller innehavare av särskild rätt däremot inte av destinatärer, t.ex. kyrkoherde eller kom-

minister som befarar en försämring av sina villkor efter reformen. Ersättning kan utgå bara där som en direkt följd av lagstiftningen man kan konstatera någon form av ekonomisk förlust. Ofta är denna så svår att uppskatta att man får falla tillbaka på en skälighetsbedömning.

11§

Innehållet i detta stadgande har kommenterats utförligt i den allmänna motiveringen.

Särskilt

yttrande

av Lennart Stolt

Enligt min mening talar övervägande skäl för ett förordande av ägandealternativet.

Idéerna kring detta alternativ har under utredningens gång lanserats av f.d. departementsrådet Göran Göransson, med stor sakkunskap och långvarig erfarenhet kyrkans egendom. Jag kan i allt väsentligt ställa mig

om bakom Göranssons idéer.

Det avgörande för mig med att välja detta alternativ är den definitiva lösningen äganderättsfrågan samt den klarhet denna lösning innebär för

av egendomens rättsliga förhållande.

Jag är medveten att detta relativt radikala alternativ somliga--

om av t.ex. lokala kyrkliga kan uppfattas vara centralistiskt genom att det

organ är trossamfundet Svenska kyrkan i dess helhet som blir ägare till egen-

domen dvs. prästlönefastigheter och prästlönefonder. Det påpekas dock i

avsnittet l8.4.3 att detta inte hindrar att ansvarsförhållanden delegeras inom den kyrkliga organisationen. Detta är för mig en mycket väsentlig notering.

En viktig fördel med detta alternativ är enligt min mening den

annan stora frihet alternativet Svenska kyrkan. Jag menar, att det finns all

ger anledning att i så många hänseenden möjligt ge Svenska kyrkan

som långtgående frihet, när äntligen en principiell överenskommelse nåtts i

nu den segdragna frågan relationen mellan staten och kyrkan.

om

238 Särskilt yttrande

Särskilt

yttrande

av Karl-Johan Nilsson

Jag delar Kammarkollegiets överväganden och förslag utom vad gäller val av alternativ för Svenska kyrkans disposition specialreglerad

av egendom kap. 18 punkt 18.4.5.

Kammarkollegiet redovisar tre alternativ nämligen

stiftelsealtemativet ägandealtemativet lagstiftningsaltemativet

Kammarkollegiet redovisar för- och nackdelar med varje alternativ och tar ställning till förmån för lagstiftningsaltemativet.

Kammarkollegiet skriver bl.a. ägandealtemativet kan det bli aktuellt

finns i Kammarkollegiets förslag till Lag om införande av lagen om Svenska kyrkan, 11

Avgörande för val av alternativ är den vikt man tillmäter varje enskild för- och nackdel i de tre alternativen. Jag tillmäter stor vikt vid att ägandealtemativet är den definitiva lösningen äganderättsfrågan.

av

Jag anser att ägandealtemativet bör väljas och att den fortsatta handläggningen enligt ägandealtemativet bör reglera vilken egendom som skall tillkomma lokal- stifts- och central nivå inom Svenska kyrkan.

SOU 1997: 47 Särskilt yttrande 239

Särskilt

yttrande

av Birger Gunnarsson

Kammarkollegiet har haft till uppgift att bl.a. föreslå hur den kyrkliga egendomen skall stå till kyrkans förfogande enligt stiftelse- och lagstiftningsmodellema. I sin utredning har Kammarkollegiet känt sig bundet det förslag till av lag om Svenska kyrkan utredningen konstitutionella och andra som om rättsliga frågor utarbetat. Detta har lett till att Kammarkollegiet i fråga om prästlönetillgångama utrett tre alternativ, stiftelsealtemativet, ägandealternativet och lagstiftningsaltemativet, vilka alla kännetecknas att förvaltav ningsansvaret primärt läggs på trossamfundet Svenska kyrkan. Vidare har kollegiet känt sig förhindrat utreda andra alternativ innebär att försom valtningsansvaret primärt läggs på andra kyrkliga nivåer eller innebär att staten inte uttalar sig i forvaltningsorganisationsfrågan. Av de tre altemativen förordar Kammarkollegiet lagstiftningsaltemativet. Om det gäller att enbart värdera och välja mellan de tre alternativen så kan jag biträda Kammarkollegiets förslag. Genom att förslaget till lag om Svenska kyrkan blivit styrande har emellertid den i övrigt väl genomförda utredningen kommit att bli alltför begränsad. Denna brist gör sig gällande dels när det gäller att i utredningsarbetet dra slutsatser, dels i remissnu organens arbete. Med den gjorda uppläggningen har Kammarkollegiet därmed också gått in onödigt långt på frågor Svenska kyrkan själv som borde få bestämma. Förslaget till lag om Svenska kyrkan borde inte ha fått styra valet av utredningsaltemativ. I ett avseende har den inte heller gjort det. I samtliga utredda alternativ konstaterar kollegiet utan närmare motivering att flirvaltningen kan delegeras från riksnivå till exempelvis stiftsnivå. Så som lagen om Svenska kyrkan utformats är detta, så vitt jag kan förstå, inte nu möjligt att göra med bindande verkan. Enligt min mening borde Kammarkollegiet i fråga prästlönetillom gångarna också dels ha utrett ett stiftelsealtemativ på stiftsnivå, dels i lagstiftningsaltemativet avstått från förvaltningnivå, att ange dels angivit vilka krav ställs på innehållet i lagen Svenska som om kyrkan med anledning det sistnämnda. av

1u~;;I‘;:2ié-sq

ray um

Kommittédirektiv

Ändrade relationer mellan staten och

IY. lr Svenska kyrkan m.m. 1995:162

Beslut vid regeringssammanträde den 21 december 1995 I

Sammanfattning av uppdraget

Ett principbeslut har fattats om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan prop. 1995/96:80, bet. 1995/96: KU12, rskr. 1995/96:84. Med anledning härav behöver ett antal delfrågor utredas och för detta ändamål skall följande utredningar tillsättas och särskilda uppdrag ges:

utredning om konstitutionella och andra rättsliga frågor, -

särskilt uppdrag till Riksskatteverket att utreda formerna för statlig -

uppbörd av kyrkoavgift,

utredning om begravningsverksamheten, —

särskilt uppdrag till Kammarkollegiet att utreda den kyrkliga - egen-

domen vid en relationsändring,

utredning om vården av kulturhistoriskt värdefull kyrklig egendom —

och kyrkoarkiven, samt utredning om personalfrågoma vid en ändring relationerna och

- av om

statligt stöd till trossamfund.

Utredningarna skall ha regeringens principproposition och riksdagens beslut om relationsändringen som utgångspunkt för sitt arbete. Ett särskilt beredningsorgan skall inrättas för att underlätta insyn och samordning i utredningsarbetet. Samverkan skall också ske mellan statens och Svenska kyrkans utredningsarbeten.

I det statliga utredningsarbetet skall prövas de kostnader förslagen

som för med sig och hur dessa skall finansieras. En grundläggande förutsättning skall därvid vara en statsñnansiellt neutral lösning.

Utgångspunkter

Riksdagen har efter förslag av regeringen prop. 1995/96:80, bet. 1995/96:KUl2, rskr. 1995/96:84 fattat ett principbeslut om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan. I det följande redovisas några av de väsentligaste utgångspunkterna för detta beslut.

9-17-0378

242 Bilaga I

Den demokratiska processen

Ingen annan reform har i modern tid varit föremål för så omfattande och ingående överväganden under så lång tid som frågan om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan. Det principiella ställningstagande som nu gjorts har successivt mognat fram under en demokratisk beslutsprocess som i både omfattning, djup och längd har få motsvarigheter. Den stora omvandling som Sverige genomgått under de senaste etthundrafemtio åren till följd av industrialiseringen, sekulariseringen och invandringen har i grunden förändrat synen på statskyrkosystemet.

Ett förändrat samhälle

Den kyrkliga verksamheten har traditionellt sett haft stor betydelse och varit en viktig del i samhällsutvecklingen. Under senare decennier har takten i förändringarna ökat och vi har fått att det svenska samhället

se blivit alltmer mångkulturellt och mångreligiöst som ett led i den internationella integreringen. Detta har bl.a. medfört att Svenska kyrkan inte längre har den självklara position som den har haft tidigare. Svenska kyrkan får nu verka under andra förutsättningar än de som fanns i en tid då kyrkans myndighetsprägel var tydlig och framträdande.

Genom Sveriges ökade internationalisering och den stigande värdepluralismen i vårt samhälle har också relationerna mellan trossamfunden förändrats. Det mest påtagliga är tillväxten av den romersk-katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna, det ökade inslaget av icke-kristna trosbekännare samt förändringarna i den svenska frikyrkorörelsen. Särskilt tydliga blir förändringarna inom vissa delar av storstadsområdena där invandrarna utgör betydande andel av befolkningen. Det finns anled-

en ning anta att detta förhållande består och att tillhörigheten till Svenska kyrkan på del håll blir relativt låg medan på andra håll även fortsätt-

en ningsvis hög andel invånarna kommer att tillhöra Svenska kyrkan.

en av För Svenska kyrkan, invandrarsamfunden och frikyrkorna ställer detta krav ökad anpassning till de förändrade förhållandena. Samverkan

på en mellan trossamfunden har också breddats och det ekumeniska arbetet intensifierats och fördjupats under senare årtionden.

Den här i grova drag skisserade utvecklingen ligger bakom behovet av att ändra stat-kyrkarelationema i riktning mot att Svenska kyrkan och övriga trossamfund blir mer jämställda än för närvarande.

Beredningen av stat-kyrkafrågan

Sedan 1950-talet har frågan om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan övervägts ett antal statliga utredningar av både mera

av politisk och mera teknisk karaktär. Vissa reformer inom kyrkan av delvis

Bilaga 1 243

stor betydelse har också genomförts, särskilt under 1980-talet, men någon grundläggande ändring av relationerna har inte kommit till stånd. Kyrkoberedningen redovisade emellertid under våren 1994 i sitt slutbetänkande Staten och trossamfunden SOU 1994:42 förslag till framtida relationer mellan staten, Svenska kyrkan och övriga trossamfund.

Förslagen från Kyrkoberedningen gick sedan ut på en mycket bred remiss och härefter vidtog under våren 1995 partiledaröverläggningar i ämnet. Vid överläggningama framkom det att det fanns en betydande parlamentarisk majoritet för förändring av stat-kyrkarelationema.

en Vidare fördes särskilda överläggningar mellan regeringen och Centerpartiet vilka resulterade i en samsyn i denna fråga. Regeringen redovisade härefter sitt principförslag om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan till 1995 års kyrkomöte. Förslaget grundade sig på de olika överläggningama. I sitt yttrande gav kyrkomötet regeringen till känna att skrivelsens grundelement, så som andra kyrkolagsutskottet preciserat dem, tillgodoser Svenska kyrkans behov och därmed kan ligga till grund för reformarbetet. Kyrkomötets beslut fattades med mycket stor majoritet.

I proposition 1995/96:80 Ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan förelade regeringen riksdagen sitt förslag till riktlinjer för det fortsatta arbetet med relationsändringen. Riksdagen godkände förslaget den 8 december 1995. Av riktlinjerna framgår att det behövs ett fortsatt statligt utredningsarbete i fråga om konstitutionella och andra rättsliga frågor, uppbörd kyrkoavgift, begravningsverksamheten, den kyrkliga

av egendomen, vården av kulturhistoriskt värdefull egendom och kyrkoarkiven samt personalfrågor och statligt stöd till trossamfund. Särskilda åtgärder behöver också vidtas för att underlätta insyn i och samordning mellan utredningarna.

Samverkan skall vidare ske mellan statens och Svenska kyrkans utredningsarbeten. Det inomkyrkliga utredningsarbetet syftar till att ta fram ett underlag för kyrkomötets beslut om ett framtida kyrkligt regelsystem. Svenska kyrkans centralstyrelse har det övergripande ansvaret för detta arbete inför kyrkomötet. Fyra särskilda utredningsgrupper under en ledningsgrupp skall göra utredningarna på den kyrkliga sidan.

För det statliga utredningsarbetet skall följande gälla.

Utredning om konstitutionella och andra rättsliga frågor

Den rättsliga regleringen

Principbeslutet om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan förutsätter en ny konstitutionell reglering av Svenska kyrkans förhållan-

244 Bilaga 1

den. Dessutom ligger det i beslutet att genomföra en mera övergripande reglering i fråga om samtliga trossamfund. Dessa och angränsande frågor som rör den rättsliga regleringen av trossamfund bör hanteras i en särskild utredning med den inriktning som framgår av det följande.

I fråga om Svenska kyrkans förhållanden finns det särskilda regler om hur föreskrifter skall meddelas, nämligen i övergångsbestämmelsema till regeringsformen. I fråga om andra trossamfund finns inte några särskilda regler om normgivningen. Föreskrifter om sådana trossamfund får meddelas i enlighet med regeringsformens allmänna bestämmelser. Det blir då närmast fråga om föreskrifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden inbördes 8 kap. 2 § regeringsfonnen.

Enligt principbeslutet om relationsändringen skall nonngivningsreglerna i övergångsbestämmelsema till regeringsformen upphävas och i stället bör det i 8 kap. regeringsformen tas in regler om nonngivning angående Svenska kyrkan och andra trossamfund. Tanken är att en sådan grundlagsbestämmelse sedan skall utgöra grunden för den särskilda lagstiftning som kan behövas för framför allt Svenska kyrkans förhållanden. Det skall alltså skapas en ny kategori föreskrifter om nonngivning, nämligen föreskrifter om trossamfund. Utredningen skall, med ledning av vad kyrkomötet uttalat i frågan 2KL 1995:1 27, lämna förslag till hur en

s. sådan grundlagsbestämmelse bör utformas. Dessutom skall frågan om handlingars offentlighet i Svenska kyrkan utredas med inriktning på att offentlighetsprincipen skall tillämpas även i fortsättningen. I detta sammanhang behöver också Kyrkoberedningens förslag till lag om tystnadsplikt inom Svenska kyrkan bedömas. Detsamma gäller frågan om det finns ett behov sekretess vid den uppbördshjälp som staten skall

av lämna kyrkan.

Slutligen skall utredningen sammanställning av hur ändringen

göra en

relationerna påverkar det statliga regelsystemet utöver vad som särskilt av tas i dessa direktiv. Utredningen skall också överväga behovet av

upp författningsändringar beträffande de icke-territoriella församlingarna och föreslå ändringar i detta hänseende.

En lag Svenska kyrkan

om Även vid relationsändring behövs det viss begränsad lagstiftning

en en om Svenska kyrkan. Enligt principbeslutet skall det skapas en särskild lag om Svenska kyrkan. Utredningens uppgift på detta område är att utforma bestämmelserna i en sådan lag.

Lagen skall endast innehålla det är principiellt viktigt och som

som uttrycker Svenska kyrkans grundläggande karaktär. Det innebär att det i lagen skall finnas vissa basbestämmelser Svenska kyrkans identitet och

om

Bilaga 1 245

om kyrkans organisation. Lagen bör innehålla en regel som klart säger att Svenska kyrkan som trossamfund är ett eget rättssubjekt som bl.a. kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Vidare bör det finnas bestämmelser om såväl den lokala som den regionala nivån inom kyrkan, dvs. församlingarna och stiften. Det bör i lagen slås fast att församlingar och kyrkliga samfälligheter, som egna juridiska med vissa

personer, undantag är territoriella och omfattar dem som tillhör Svenska kyrkan och är folkbokförda inom respektive församling. Församlingamas kommunstatus skall dock upphöra och de rättsliga konsekvenserna av detta skall beaktas. Lagreglema bör utformas på ett sådant sätt att de uppgifter och den grundläggande kompetens som tillkommer de olika kyrkliga nivåerna klarläggs. En utgångspunkt kan därvid vara vad 1995 års kyrkomöte har gett uttryck åt i den delen 2KL 1995:1 s. 32 ff. Lagen om Svenska kyrkan skall föreskriva skyldigheten för dem som tillhör kyrkan att betala en lokalt och regionalt beslutad kyrkoavgift. Det kan också finnas ett behov av några grundläggande regler om den kyrkliga egendomen.

Kyrkomötet har i sitt yttrande över regeringens förslag till ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan tagit upp frågan om den kyrkliga uppbörden bör kallas kyrkoavgift eller kyrkoskatt. Efter ett längre resonemang för och emot de båda alternativen kommer kyrkomötet fram till att det i statsrättslig mening är fråga om en obligatorisk avgift för dem som tillhör kyrkan. Kyrkomötet anser emellertid att staten bör kunna acceptera att den lagstadgade kyrkoavgiften med kyrkorättslig motivering betecknas kyrkoskatt. Med hänsyn till den vikt kyrkomötet tillmätt frågan om uppbördens benämning efter relationsändringen bör utredningen överväga även denna fråga.

Bestämmelser om de kyrkliga valen kommer framöver att hanteras inom ramen för en inomkyrklig reglering. Utredningen skall emellertid överväga om lagen om Svenska kyrkan bör innehålla någon grundläggande bestämmelse om dessa val.

I utredningsarbetet skall gränsdragningen mellan innehållet i lagen om Svenska kyrkan och en inomkyrklig reglering närmare prövas. Därvid bör utredningen särskilt beakta behovet av att kunna utforma en inomkyrklig reglering utan en alltför långtgående bindning i den statliga regleringen och det principiellt angelägna i att lagen inte blir alltför omfattande.

De ändrade relationerna mellan staten och Svenska kyrkan skall gälla fr.o.m. den 1januari 2000. Kyrkomötet måste innan dess kunna besluta om det nya inomkyrkliga regelverket. Detta kommer att häva vissa tillfälliga Övergångsbestämmelser avseende kyrkomötets beslutskompetens. Enligt den tidsplan Svenska kyrkans centralstyrelse gjort för det inom-

som kyrkliga utredningsarbetet behöver kyrkomötet fatta sitt beslut om det nya regelverket under våren 1999. Detta för att det skall finnas tillräckligt med tid för information och utbildning de förhållandena innan dessa

om nya

246 Bilaga 1

börjar gälla. I utredningsarbetet skall bl.a. mot denna bakgrund prövas behovet och läggas fram förslag till de särskilda Övergångsbestäm-

av melser som kan krävas i samband med reformens genomförande.

En lag om trossamfund

En ordning for förhållandet mellan staten och Svenska kyrkan syftar

ny bl.a. till en mer likvärdig behandling av Svenska kyrkan och de andra trossamfunden. Ett viktigt steg i dessa strävanden är att ge alla trossamfund möjlighet att i formellt och rättsligt hänseende uppträda

en just trossamfund. Det skall kunna ske genom att det skapas en särskild

som rättslig form för trossamfund i enlighet med förslag i Kyrkoberedningens slutbetänkande. Beredningen utvecklar där sin syn på behovet av en särskild lag om trossamfund som bl.a. skulle innehålla vissa regler om trossamfundens rättsliga förhållanden. Med utgångspunkt i det förslaget och med beaktande av vad remissinstansema gav uttryck åt i den delen skall utredningen ytterligare belysa vad sådan lag bör innehålla i syfte

en att goda arbetsförutsättningar och så likvärdiga förhållanden som

ge möjligt för olika trossamfund samt utarbeta ett förslag till lagtext.

Särskilt uppdrag till Riksskatteverket att utreda formerna för statlig uppbörd av kyrkoavgift

Nuvarande församlingsskatt blir kyrkoavgift

Församlingar och kyrkliga samfälligheter inom Svenska kyrkan har i egenskap kyrkliga kommuner rätt att ta ut skatt för sin verksamhet på

av lokal och regional nivå. Svenska kyrkans verksamhet på riksplanet finansieras huvudsakligen genom bidrag ur kyrkofonden, vars främsta inkomstkälla är den allmänna kyrkoavgiften. Denna avgift skall pastoraten enligt 42 kap. 13 § kyrkolagen 1992:300 varje år betala till fonden med 16 öre per skattekrona och avgiften beräknas på respektive pastorats skatteunderlag.

Den nuvarande församlingsskatten skall ersättas av en obligatorisk kyrkoavgift för dem som tillhör Svenska kyrkan. Kyrkoavgiften skall kostnadsfritt för kyrkan tas ut tillsammans med och på samma sätt som inkomstskatten. Den inte tillhör Svenska kyrkan skall inte vara

som skyldig att betala någon avgift till kyrkan.

Uppbörd av kyrkoavgiften

Riksskatteverket skall efter samråd med Svenska kyrkans centralstyrelse lägga fram förslag till hur uppbörden av kyrkoavgift kan fogas in i systemet för uppbörd skatt. I uppdraget ingår vidare att utreda frågan

av

Bilaga 1 247

om utebliven betalning och hur krav på inbetalning av obetalda belopp skall hanteras samt vid vilken tidpunkt och på vilket sätt uppburna avgifter skall redovisas och betalas till kyrkan.

Slutligen skall uppmärksammas att den kyrkliga indelningen efter relationsändringen i princip blir en inomkyrklig fråga och hur detta påverkar uppbördshj älpen.

Andra trossamfunds uppbörd

Även andra trossamfund än Svenska kyrkan skall efter beslut

av regeringen kunna få hjälp med avgiftsuppbörd genom skattemyndighetemas försorg. Riksskatteverket skall utreda de tekniska förutsättningarna för ett sådant stöd och lämna ett principförslag för hur detta skall kunna utformas och kostnaderna härför. Om andra trossamfund än Svenska kyrkan erbjuds uppbördshjälp, har det ansetts viktigt att de medlemmar så önskar skall betala sin avgift på annat sätt än genom

som skattemyndighetemas försorg. Det har bl.a. ifrågasatts om inte trossamfunden är tvungna att inhämta varje medlems medgivande innan uppgifter lämnas till skattemyndighetema som underlag för uppbörden. Riksskatteverket skall överväga denna fråga och dess kostnadsaspekter samt föreslå hur man kan tillgodose behovet av sekretess vid hjälp med uppbörd till andra trossamfund än Svenska kyrkan.

Förslagen från Riksskatteverket skall vara statsfinansiellt neutrala.

La gtext

Riksskatteverket skall lägga fram förslag till de lagändringar som uppbördshj älpen kan kräva.

Utredning om begravningsverksamheten

Ansvar och förutsättningar

Det råder allmän enighet om att samhället har ett grundläggande ansvar för begravningsverksamheten. Samhällets varje medborgare

ansvar avser oavsett religiös uppfattning.

Svenska kyrkan har i dag hand om den helt övervägande delen av de allmänna begravningsplatsema. Flertalet av dessa är kyrkogårdar, dvs. gravplatser belägna kyrkotomt. Även vid ändrade relationer mellan

på en staten och Svenska kyrkan bör ansvaret för såväl de befintliga som de framtida allmänna begravningsplatserna ligga på Svenska kyrkan. Samtidigt bör de möjligheter till lokala lösningar med en borgerligt kommunal huvudman finns i dag vara kvar. Likaså bör det även fortsättningsvis

som vara möjligt att anordna enskilda begravningsplatser.

248 Bilaga I

Ansvaret för att bereda icke-lcristna trosbekännare tillgång till särskilda begravningsplatser ligger i dag hos stiftssamfällighetema. I framtiden bör detta ansvar inte längre ligga på ett kyrkligt organ.

Uppdraget

Utredningen om den framtida begravningsverksamheten skall närmare analysera de praktiska, ekonomiska och rättsliga konsekvenserna av en sådan ordning för begravningsverksamhetens organisation som nu har angetts. Det är särskilt viktigt att klargöra vilka uppgifter som följer av ett huvudmannaskap, dvs. vad som närmare skall anses innefattas i begreppet begravningsverksamhet. Utredningen skall också utfonna ett förslag till den lagstiftning som behövs.

F inansieringsfrågor

Begravningsverksamheten finansieras i dag huvudsakligen genom församlingsskatten. Principbeslutet om nya relationer mellan staten och Svenska kyrkan innebär att skattskyldigheten upphör samtidigt som det skall införas obligatorisk skyldighet att betala avgift för dem som tillhör

en kyrkan. Principbeslutet förutsätter att begravningsverksamheten för dem

tillhör Svenska kyrkan skall finansieras via den obligatoriska kyrkosom avgiften. Utredningen skall efter samråd med Riksskatteverket och Svenska kyrkans centralstyrelse överväga de ekonomiska och praktiska frågor kan uppstå med en sådan ordning.

som

Därefter återstår frågan om hur de som inte tillhör Svenska kyrkan skall betala den del av kostnaderna för begravningsverksamheten som faller på dem. Här kan tänka sig olika modeller inom ramen för ett lokalt

man baserat system. Utgångspunkten skall vara att finna en enkel och praktiskt hanterbar ordning som inte strider mot den kommunala likställighetsprincipen samtidigt den måste godtagbar från religionsfrihets-

som vara synpunkt.

En lösning kan att församlingarna efter särkostnadsredovisning för

vara begravningsverksamheten fastställer en avgift, en annan att en lokal avgift fastställs av respektive borgerlig kommun, även det efter särkostnadsredovisning från församlingarna. Att kostnaden tas upp i den allmänna kommunala budgeten bör däremot uteslutas. Utredningen skall närmare överväga de modeller som kan komma i fråga och därvid belysa de administrativa och ekonomiska konsekvenserna.

I dag finns ett frivilligt clearingsystem i huvudsak innebär att en

som

folkbokförd i ett pastorat kan begravas i ett annat utan person som var särskild kostnad för dödsboet, varvid pastoraten sinsemellan utjämnar kostnaderna. Det finansiella system som utredningen föreslår för begravningsverksamheten skall också kunna inrymma obligatorisk riks-

en

Bilaga 1 249

omfattande begravningsclearing mellan de olika typerna huvudmän.

av Begravningsclearingen bör också omfatta begravningar på judiska och muslimska begravningsplatser. Utredningen skall analysera behovet

av

lagstiftning och utarbeta eventuella lagförslag.

Särskilt uppdrag till Kammarkollegiet att utreda den kyrkliga egendomen vid en relationsändring

De olika slagen av egendom

Den kyrkliga egendomen brukar från rättsliga utgångspunkter delas in i kyrkokommunal egendom, förenings- och stiftelseegendom samt specialreglerad egendom. Den sistnämnda egendomen är underkastad särskilda rättsregler till skydd för intresset att tillgångarna bevaras och används för de ändamål som de ursprungligen varit avsedda för. Ser i stället till de

man ändamål som den kyrkliga egendomen avser att tjäna, delas egendomen in i den kyrkliga förvaltningsförmögenheten å ena sidan och den kyrkliga finansfönnögenheten å den andra. Till förvaltningsförmögenheten hänförs egendom som genom sitt ändamål tjänar den kyrkliga verksamheten men inte ger någon direkt avkastning. Till ñnansförmögenheten hänförs sådan egendom som avkastar medel och som kyrkan innehar för att finansiera sin verksamhet.

Äganderättsförhållandena beträffande den specialreglerade egendomen är många gånger oklara medan detta problem generellt sett inte gäller för övrig egendom. För den specialreglerade egendomen finns större delen av reglerna i kyrkolagen och för den övriga egendomen gäller vanliga kommunalrättsliga eller förenings- och stiftelserättsliga regler. Från och med den l januari 1995 har den tidigare pastoratsvisa förvaltningen av merparten av den specialreglerade egendomen i stor utsträckning sammanförts stiftsvis. Reformen har medfört förenklingar och effektiviseringar men någon ändring av äganderättsförhållandena har inte skett och har inte heller varit avsikten.

250 Bilaga 1

Lagstiftnings- eller stiftelsemodell

Den kyrkliga egendomen skall efter en relationsändring mellan staten och Svenska kyrkan stå till kyrkans förfogande. Vid en relationsändring är det främst den specialreglerade egendomen som kommer att beröras. För den övriga egendomen gäller ingen särskild reglering och det råder regelmässigt inte heller någon tvekan om äganderätten. Övergångsvis kan dock vissa regler behövas för den församlingskommunala egendomen och viss perrnutationslagstiftning for förenings- och stiftelseegendomen.

Beträffande den specialreglerade egendomen är en möjlighet att vid relationsändringen föra över tillgångarna till nybildade stiftelser som både äger och förvaltar egendomen. En annan möjlighet, som skall vara ett huvudaltemativ i utredningsarbetet, är en lagstiftningsmodell som innebär att grundläggande föreskrifter om den kyrkliga egendomen tas in i lagen

Svenska kyrkan och att kyrkomötet på grundval av dessa regler får om utfärda närmare bestämmelser om förvaltningen.

Äldre rättsinstitut

Kammarkollegiet har framställning till regeringen den 18 september

i en 1989 föreslagit att vissa äldre rättsinstitut m.m. avvecklas. Förslagen kan leda till att det uppkommer både rättsliga och ekonomiska konsekvenser for Svenska kyrkan. Framställningen har remissbehandlats och därvid i allt väsentligt bemötts positivt. Frågan avveckling har sedan varit föremål

om för närmare överväganden inom regeringskansliet. Av framställningen och remissyttrandena framgår att underlaget för ett eventuellt avvecklingsbeslut behöver kompletteras i skilda hänseenden. Frågan om en avveckling

de äldre rättsinstituten bör vidare prövas i ett större sammanhang. Detta av kan lämpligen ske i utredningsarbetet den kyrkliga egendomen vid

om förändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan.

Uppdraget

Kammarkollegiet skall i möjligaste mån undersöka den kyrkliga egendomens ursprung och omfattning samt kartlägga hur de olika slagen av egendom berörs relationsändringen. Vidare skall kollegiet föreslå hur

av den kyrkliga egendomen efter ändringen av relationerna skall stå till kyrkans förfogande enligt stiftelse- och lagstiftningsmodellema. De skattemässiga konsekvenserna av varje modell bör särskilt redovisas.

Kollegiet skall också överväga om det finns behov av att skapa en statlig tillsyn över att den kyrkliga egendomen inte används för främmande ändamål och hur revisionen skall ske. Förslag hur de äldre rätts-

om instituten skall avvecklas och vilka övergångslösningar erfordras vid

som

sådan avveckling bör också läggas fram. Eventuella problem när det en

Bilaga I 251

gäller den kyrkliga egendomen vid övergången till de nya relationerna bör uppmärksammas.

Utredning om vården av kulturhistoriskt värdefull kyrklig egendom och kyrkoarkiven

Kulturarvet i allmänhet

Det är en viktig nationell angelägenhet att skydda och vårda vår svenska kulturmiljö, ett arv från tidigare generationer. Ansvaret för kulturarvet delas av alla både enskilda, kommuner och staten. Det är en allmän

skyldighet att visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. Länsstyrelserna har tillsyn över kulturmiljövården inom respektive län medan Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer har det övergripande ansvaret för hela landet.

Svenska kyrkans kulturminnen intar en centralplats i vårt kulturarv. Kyrkobyggnaderna visar på ett i alla landsändar synligt sätt samhällshistorien hur kyrkans och statens framväxt är sammanvävda i varandra.

— Reglerna om de kyrkliga kultunninnenas skydd tas därför upp i ett särskilt kapitel i lagen 1988:950 om kulturminnen m.m. Här finns föreskrifter om kulturhistoriska värden i kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser. Skyddet innebär i korthet att de kyrkliga kulturminnena skall vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas.

Ansvaret för vården och underhållet av de kyrkliga kulturrninnena vilar på Svenska kyrkans församlingar och kyrkliga samfálligheter. I första hand betalas kostnaderna för detta med församlingsskatten. Till kostnadskrävande underhåll och restaurering av kulturhistoriskt värdefulla kyrkor kan bidrag ur kyrkofonden beviljas och till restaurering av äldre domkyrkor kan visst statsbidrag utgå.

Utgångspunkter

Följande utgångspunkter skall gälla för utredningsarbetet om den kulturhistoriskt värdefulla egendomen.

Kulturminneslagens skydd för de kyrkliga kulturrninnena skall -

behållas även vid ändrade relationer mellan staten och Svenska

kyrkan. Relationsändringen i sig skall inte leda till försämrade förutsättningar

-

för vård och underhåll av kyrkans kulturhistoriska värden i framtiden.

Svenska kyrkan skall även framdeles sina församlingar och - genom

samfälligheter ha ansvaret för kyrkobyggnademas vård och förvalt-

252 Bilaga 1

ning, liksom för de kyrkliga inventariema och de övriga kyrkliga kulturminnen som skyddas genom kultunninneslagen.

Bevarandet av de kyrkliga kulturminnena är en angelägenhet för hela -

samhället och svenska folket. Det är inte rimligt att den totala kost-

naden för detta allmänintresse bärs endast av dem som tillhör Svenska

kyrkan. Kyrkan skall därför kunna få viss ersättning för underhållet av

de kyrkliga kulturvärdena.

I den utsträckning ersättning lämnas skall den vara ett led i ett —

ömsesidigt åtagande staten och Svenska kyrkan att bevara de

av

kulturhistoriska värdena inom kyrkan. Detta bör komma till uttryck

genom en långsiktig överenskommelse mellan staten och kyrkan.

Svenska kyrkans sammanlagda uttag av kyrkoavgift skall minskas i -

totalt samma omfattning som den statliga ersättningen för de kyrkliga kulturminnena uppgår till.

Ersättningen skall utformas så att den uppmuntrar till ett rationellt och -

effektivt underhåll med beaktande av de kulturhistoriska kraven. När omfattningen och utformningen av ersättningen bestäms skall man beakta det statliga stöd för kultuiminnesvård som redan finns.

Uppdraget den kulturhistoriskt värdefulla egendomen

om Utredningen skall från dessa utgångspunkter ta fram ett underlag för prövning vad är skälig storlek på den statliga ersättningen för vård

av som och underhåll av de kyrkliga kulturvärdena. Vidare skall utredningen föreslå vilka principer, villkor och fonner som bör gälla för en statlig ersättning detta slag. Utredningen skall också lägga fram förslag om hur

av den i det föregående skisserade avräkningen mellan den statliga ersättningen och kyrkoavgiften närmare bör gå till. Förslaget skall utfonnas så att man givetvis inte rubbar kyrkans rätt att självständigt bestämma sitt avgiftsuttag.

I sitt arbete skall utredningen ta del av och beakta de förslag som kommer att läggas fram inom detta område av den statliga Kulturaivsutredningen Ou 1994:09 och 1993 års kyrkobyggnadsutredning, tillsatt av Svenska kyrkans centralstyrelse.

Förslagen från utredningen skall vara statsfinansiellt neutrala.

Kyrkoarkiven

Kyrkoarkiven utgör liksom kyrkobyggnader och andra kyrkliga kulturminnen en del av vårt nationella arv. Det slås också fast i arkivlagen 1990:782 att arkiven del av det nationella kulturarvet. Arkivlagens

är en föreskrifter gäller både statliga, kommunala och kyrkokommunala myndigheters och beslutande församlingars arkiv. Kyrkolagen hänvisar i

Bilaga 1 253

sin tur till arkivlagen när det gäller församlingars och kyrkliga

samfálligheters arkiv.

Arkiven skall bevaras, hållas ordnade och vårdas så att de tillgodoser rätten att ta del allmänna handlingar, behovet av information för

av rättskipningen och förvaltningen samt tillgodoser forskningens behov.

Riksarkivet är central förvaltningsmyndighet för arkivfrågor och skall främja god arkivhantering samt bevara, vårda, tillhandahålla och

en levandegöra arkivmaterial. Riksarkivet är chefsmyndighet för de sju landsarkiven Uppsala, Vadstena, Visby, Lund, Göteborg, Härnösand, Östersund, som är arkivmyndigheter inom sina distrikt.

Av arkivlagen framgår vidare att om en myndighets verksamhet upphör och dess verksamhet inte förs över på ett annat statligt organ skall myndighetens arkiv överlämnas till en arkivmyndighet inom tre månader om inte regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskriver något annat.

De kyrkliga arkiven representerar ett omfattande historiskt material med rötter i medeltiden. De är i huvudsak av två olika slag, nämligen kyrkobokföringsarkiven och de kyrkokommunala arkiven. I kyrkobokföringsarkiven ingår också de löpande folkbokföringsregistren fram till den l juli 1991. Då övertog de lokala skattemyndighetema ansvaret för folkbokföringen från pastorsämbetena. Inför folkbokföringsreformen beslutade regeringen den 26 april 1990 att kyrkobokföringsarkiven skulle föras över från pastorsämbetena till landsarkiven. Material fram till omkring 1895 inlevererat. Materialet efter 1895 ligger kvar hos

är nu församlingarna. Det beräknas uppgå till 20 000-25 000 hyllmeter. Mikrofilmning pågår för leverans till landsarkiven. Enligt beslut av regeringen den 5 september 1991 bör överföringen och mikrofilmningen färdig

vara inom högst 20 år. Arbetet beräknas vara avslutat omkring år 2010.

Svenska kyrkans arkivmaterial efter den 1 juli 1991 är till stor del ADB-fört. Omfattningen har inte Detta material innehåller bl.a.

mätts upp. kyrkans löpande medlemsregister och det skall också på sikt inlevereras till landsarkiven.

De kyrkokommunala arkiven beräknas omfatta 25 000-30 000 hyllmeter. Material fram till omkring år 1900 är inlevererat till landsarkiven

även det materialet bör levereras in dit. Övriga handlingar i men yngre kyrkoarkiven gäller den frivilliga församlingsverksamheten, föreningar, donationer m.m.

Uppdraget beträffande de kyrkliga arkiven

När det gäller de kyrkliga arkiven bör utredningen undersöka vilka problem kan uppstå i samband med relationsändringen och föreslå

som

lösningar på dessa. Utgångspunkten för övervägandena bör därvid vara att möjligheterna att ta del arkivmaterialet inte skall försämras eller

av fördyras för allmänheten, rättskipningen och förvaltningen eller forskningen.

Utredning om personalfrågorna vid en ändring av relationerna och om statligt stöd till trossamfund

Biskopar och präster

Svenska kyrkan har cirka 25 000 anställda, varav omkring 3 200 på prästtj änster med statligt reglerade anställningsvillkor.

Prästtjänstema är inrättade antingen i pastoraten eller i stifts samfällighetema. I varje stift skall det finnas en tjänst som biskop; Uppsala stift har vid sidan av ärkebiskopen en biträdande biskop. Varje pastorat skall ha en tjänst som kyrkoherde. I domkyrkopastoraten är det domprostama som är kyrkoherdar. I pastoraten kan det också finnas komministertjänster och stiftssamfällighetema har tjänster stiftsadjunkt, kontraktsadjunkt och

som

pastorsadjunkt.

Biskopama utgör statliga förvaltningsmyndigheter under

egna regeringen och har statliga anställningar. Prästerna har statligt reglerade tjänster i kyrkliga kommuner. Anställningsvillkoren framgår bl.a. av kyrkolagen och förordningen 1993:997 om biskops- och prästtjänster

Avtal för kyrkliga tjänster AKT och när det gäller biskoparna samt av - även Avtal om regeringsbeslut om avlöningsförrnåner för vissa högre

av tjänster m.fl. Arbetsgivarverket företräder pastoraten och stiftssamfállighetema när det gäller fastställande prästemas avlöningsfönnåner

av

Verket är också i vissa avseenden arbetsgivarföreträdare för m.m. biskoparna.

Samtliga biskopar och cirka 900 präster har i dag fullmaktstjänster och kan inte från sina anställningar. För prästemas del innebär det

sägas upp att drygt fjärdedel har ett sådant skydd.

en

Biskopama och prästerna har pensionsrätt enligt det statliga pensionsavtalet PA-91, Pensionsplan för arbetstagare hos staten m.fl. Pensionsförrnånerna betalas ur kyrkofonden. Administrationen sköts av Statens löne- och pensionsverk.

Övriga anställda

Den ojämförligt största delen Svenska kyrkans anställda har kyrko-

av kommunalt reglerade tjänster i församlingar och samfálligheter. Till denna

hör kyrkomusiker, församlingsselcreterare, diakoner, förskolstora grupp lärare, kanslichefer, kyrkokamrerer, kyrkvaktmästare, kyrkogårdsföre-

Bilaga 1 255

ståndare, kyrkogårdsarbetare, stiftsjurister, stiftsjägmästare, stiñsskogvaktare, stiftskonsulenter, kontorspersonal m.fl. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund företräder arbetsgivaren i fråga om fastställan de av avlöningsförmåner m.m. för dessa anställda. De har pensionsrätt enligt det kommunala pensionsavtalet PA-KL. Administrationen sköts av kommunernas pensionsanstalt KPA. Kostnaderna för pensionsförmånerna betalas av respektive pastorat eller stiftssamfällighet. I vissa fall utgår kostnadsbidrag från staten enligt särskilda regeringsbeslut.

Bestämmelserna om den kyrkomusikaliska verksamheten i Svenska kyrkan finns i 37 kap. kyrkolagen. Tjänster som kyrkomusiker är domkyrkoorganist, organist och kantor.

Kyrkomusikertjänstema fördes över från statlig till kyrkokommunal reglering den 1 juli 1990. Samtidigt blev pastoraten huvudmän för den kyrkomusikaliska verksamheten. De kyrkomusiker som vid övergången hade tjänster tillsatta med fullmakt ellerkonstitutorial och som därför inte kunde sägas upp blev enligt övergångsbestämmelsema till lagen 1989:8 om kyrkomusiken i Svenska kyrkan skyldiga att utöva sin tjänst genom att fortsätta sitt arbete åt pastoratet.

I dag finns det bara tre organister som har fullmaktstjänst. Härtill kommer 110 skolkantorer som har kombinerad lärar- och kyrkomusikertjänst tillsatt med konstitutorial. För sådan kombinerad tjänst är det den

en borgerliga kommunen som är arbetsgivare och betalar hela lönen. Pastoratet ersätter sedan kommunen för den kyrkomusikaliska delen av lönekostnaden.

Uppdraget betraflande personalfrdgorna

Utredningen bör föreslå vilka åtgärder som behöver vidtas beträffande den kyrkliga personalen i samband med att relationerna ändras mellan staten och Svenska kyrkan. Utredningen bör därvid bl.a. beakta föreskriftema om skydd för arbetstagares rättigheter vid övergång av verksamhet i lagen l982:80 om anställningsskydd och i lagen 1976:580 om medbestämmande i arbetslivet.

Frågor hänger med fullmaktshavamas speciella ställning

som samman behöver särskilt analyseras och förslag till lösning utarbetas. Likaså behöver utredningen särskilt uppmärksamma och överväga frågan om relationsändringens inverkan på gjorda pensionsutfästelser. Utgångspunkten skall därvid att de gjorda utfästelsema inte får försvagas eller

vara minskas.

Stöd till andra trossamfund

Sedan år 1971 har statsbidrag utgått till andra trossamfund än Svenska kyrkan. Enligt förordningen 1989:271 om statsbidrag till andra trossam-

256 Bilaga 1

fund än Svenska kyrkan kan statsbidrag lämnas för religiös verksamhet verksamhetsbidrag, lokaler till religiös verksamhet lokalbidrag och teologiska seminarier m.m. utbildningsbidrag. Statsbidrag får beviljas de trossamfund som regeringen angett i förordningen. Vid bedömningen av om ett trossamfund skall kunna få statsbidrag har hänsyn tagits både till verksamhetens omfattning och till dess karaktär, dvs. om verksamheten uppfyller de villkor anges i förordningen och om det är ett allmänt

som intresse att stödja verksamheten. Av likställighetsskäl bör även andra trossamfund än Svenska kyrkan kunna få uppbördshjälp eller statligt stöd på annat sätt. Statligt stöd bör

utgå efter prövning av regeringen i varje enskilt fall. Utredningen som nu skall överväga vilka motiv finns för statligt stöd till andra

som trossamfund än Svenska kyrkan. Med utgångspunkt i dessa motiv skall utredningen föreslå vilka krav bör ställas för statligt stöd till

som trossamfund och i vilka former det statliga stödet skall kunna utgå.

Skattefrågor

I princippropositionen närrms att frågor om Svenska kyrkans skattemässiga förhållanden får i det fortsatta utredningsarbetet. Detta har även

tas upp uppmärksammats i Stiftelse- och föreningsskattekommitténs slutbetänkande Översyn av skattereglema för stiftelser och ideella föreningar SOU 1995:63. Vid utformningen av sina förslag har kommittén inte kunnat ta någon hänsyn till eventuella förändringar i relationerna mellan staten och Svenska kyrkan. Utredningen bör därför överväga om relationsändringen motiverar någon ändring i Svenska kyrkans eller något annat trossamfunds skattestatus.

En statsfinansiellt neutral lösning

I det statliga utredningsarbetet skall prövas de kostnader förslagen för

som med sig och hur dessa skall finansieras. Därvid skall även beaktas den skatteadministrationsersättning från kyrkliga kommuner som riksdagen beslutat prop. 1994/952100, prop. 1994/95:150, bet. 1994/95:FiU19,

om rslcr. 1994/95:417. En grundläggande förutsättning skall vara en statsfinansiellt neutral lösning. Utredningen skall efter samråd med övriga utredningar lägga fram förslag till hur den sammanlagda finansieringen skall ske.

Bilaga 1 257

Utredningsarbetets bedrivande

Samordnings- och insynsbehov

Som framgått av det föregående behövs ett omfattande utredningsarbete i olika delfrâgor för att slutföra den föreslagna relationsändringen mellan staten och Svenska kyrkan. Inom Svenska kyrkan behöver man samtidigt göra ett minst lika omfattande arbete av motsvarande slag för att de ändrade relationerna skall kunna genomföras. Både på den statliga och den kyrkliga sidan finns ett starkt intresse av att hålla samman och samordna det fortsatta utredningsarbetet. Detta samordningsbehov gäller inte bara utredandet inom staten respektive kyrkan utan också det samlade utredningsarbetet oavsett huvudman. Från båda sidor finns vidare ett starkt intresse att på bredast möjliga sätt förankra de förslag som utrednings-

av arbetet leder fram till. För att uppnå detta måste goda möjligheter skapas att kontinuerligt insyn i arbetet och att successivt kunna påverka förslagen. Sådana möjligheter också goda förutsättningar för en fortsatt

ger livlig debatt stat-kyrkafrågan och därmed en förankring av förslagen i

om en bred demokratisk beslutsprocess.

Enligt riksdagen godkända riktlinjerna för det fortsatta arbetet

de av med ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan bör särskilda åtgärder vidtas för att underlätta insyn i och samordning mellan de här aktuella utredningarna. Samverkan bör också ske mellan statens och kyrkans utredningsarbeten.

Ett särskilt beredningsorgan

Utifrån de riktlinjer godkänts skall ett särskilt beredningsorgan

som inrättas inom Civildepartementet med uppgift att samlat följa utredningsarbetet i stat-kyrkafrågan. De utredningar och myndigheter som omfattas

dessa direktiv skall fortlöpande rapportera om sina uppdrag till detta av organ.

Beredningsorganet skall kontinuerligt hålla sig informerat om de förslag arbetas fram utredningarna och myndigheterna. Vidare

som av skall organet informera sig det inomkyrkliga utredningsarbetet.

om Tillsammans med Svenska kyrkans centralstyrelse skall organet bidra till den nödvändiga samordningen det statliga och det kyrkliga

av utredningsarbetet. Slutligen skall organet sprida information om det fortsatta utredningsarbetet med ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan.

I organet skall samtliga riksdagspartier företrädda liksom en bred

vara representation från Svenska kyrkan. Även andra trossamfund än Svenska kyrkan och de berörda fackliga organisationerna skall finnas representerade i organet. Detta skall avsluta sitt arbete senast den 30 juni 1998.

Ordförande i organet skall vara statsrådet och chefen för Civildepartementet. Generella direktiv Utredningar och myndigheter enligt dessa direktiv skall beakta direktiven till samtliga utredare och kommittéer om att pröva offentliga åtaganden dir.1994:23, om redovisning av regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50 och om jämställdheten mellan könen dir. 1994: 124.

Redovisning av uppdragen Utredningarna och myndigheterna skall redovisa sina slutliga förslag senast den 31 mars 1997.

Civildepartementet

av Riksantikvarieämbetets

Beskrivning kyrkobyggnadsregister

I registret finns dels administrativa uppgifter om var kyrkoobjektet är beläget med upplysningar om landskap, län, kommun, församling, ort och pastorat. Det finns också uppgift om skyddsform och byggnadskategori, enligt vilket stadgande i kulturminneslagen som byggnaden skyddas, om byggnaden är fristående med kyrkogård, fristående med kyrkotomt eller fristående eller om den ingår i bebyggelsecentrum, församlingshem eller vissa andra byggnadstyper.

Riksantikvarieämbetet delar in kyrkobyggnadema i olika kategorier. Med fristående med kyrkogård Riksantikvarieämbetet ett objekt med

avser ett område kring kyrkobyggnaden eller byggnaden med kyrkorum som används eller har använts begravningsplats. Med fristående med

som kyrkotomt ett objekt med ett avgränsat eller markerat område runt

avses kyrkobyggnaden eller byggnaden med kyrkorum som varken används eller har använts begravningsplats. Med enbart fristående menas att

som kyrkans närmaste miljö saknar inhägnad eller avgränsning i någon form exempelvis fiskar- och fjällkapell. Med ingår i bebyggelsecentrum avses

kyrkobyggnad eller byggnad med kyrkorum som utgör en del av ett en modernt stadsdelscentrum. Med sammanbyggt med församlingshus menas

separat kyrkobyggnadskropp som framträder extriört men sammanen byggts med andra lokaler för skilda församlingsaktiviteter. Med ingår i församlingshem avses ett kyrkorum som framträder extriört som särskild byggnadskropp och är inrymt i byggnad för skilda församlingsaktiviteter. Lilcnande kriterier gäller också för ingår i bostadshus exempelvis slott och ingår i institutionsbyggnad exempelvis sjukhus.

Kyrkobyggnadens status som församlingskyrka, distriktskyrka, säsongskyrka, förrättningskyrka, stiftsgårdskyrka, gravkapell, slotts- eller gårdskapell, kyrkolokal inom institution, avlyst/ används ej, kyrkoruin, kyrkolokal tillhörig frikyrkosamfund, gudstjänstlokal för annat samfund finns också registrerad.

Riksantikvarieämbetets register har utgått från en klassifiering av kyrkobyggnadens status för församlingskyrka innebär att kyrka som

som enligt regeringen eller Kammarkollegiet rälmas som församlingskyrka skall betecknas sådan även i kyrkobyggnadsregistret. Regler om

som församlingskyrkor och definitionen därav finns för närvarande i 38 kap. kyrkolagen. Enligt 38 kap.1 § kyrkolagen skall det i varje församling

finnas minst en församlingskyrka. I 38 kap. 2 § kyrkolagen regleras att det ankommer på regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer

som att besluta om vilken eller vilka församlingskyrkor skall

av en som vara

församlingskyrka. Stundtals kan även flera församlingskyrkor förekomma

i samma församling eller två församlingar dela på församlingskyrka.

en Det är Kammarkollegiet som enligt särskild förordning för närvarande handlägger ärenden enligt 38 kap. 2 § kyrkolagen. Församlingskyrkobegreppet i registret fair därför klarlagt.

anses vara

Några tydliga kriterier för distriktskyrka existerar inte. Med distriktskyrka menas i registret ytterligare en kyrka i församlingen med regelbundet gudstjänstñrande minst gång i månaden. Kyrkor med

en sporadiskt gudstjänstñrande samt förrättningar har samlats i Riksantikvarieämbetets register under begreppet förrättningskyrka. Övriga alternativ är enligt Riksantikvarieämbetet naturligt givna. Det påpekas i förklaring

en till registret att exempelvis slotts- eller gårdskyrka även kan fungera

en som förrättningskyrka. Det sägs också att ett objekt inte nödvändigtvis behöver inskränka sig till ett alternativ. Kyrkor eller gravkapell är

som avlysta eller inte används har samlats i kategorin avlyst/används ej. Även uppgifterna om kyrkans status och nyttjandegrad bygger i huvudsak på uppgifter från de enskilda församlingarna. Arbetet med att i registret registrera samtliga kyrkor och kapell invigda för Svenska kyrkans gudstjänster har prioriterats.

Tidigare omfattningsundersökningar

Kammarkollegiet redogör här kortfattat för innehållet i några av de äldre

utredningar som utförts.

Thulin m. fl.

Den mest omfattande och mest tidskrävande utredning som gjorts tidigare den s.k. Thulinska undersökningen vilka ecklesiastika boställen som var av anslagits kronan. Undersökningen genomfördes i sju län och kompletteav rades med undersökning yttterligare län. Utredningen var senare en av sex både och omfattningsutredning, huvudsyftet med en urspmngs- en men utredningen att försöka utreda boställenas ursprung. Den Thulinska var undersökningen har presenterats i avsnitt 3.9.2.

Betänkande 1960 års ecklesiastika boställsutredning av

I betänkandet 1960 års ecklesiastika boställsutredning SOU 1968:12 av redogjordes det bland annat för inventering utredningen hade gjort en som den kyrkliga jorden förutom prästgårdar och biskopsgårdar. Inventeav ringen den kyrkliga jorden gjord i samråd med stiftsjägmästama på av var för ändamålet utformade primärkort, granskad och kompletterad centralt och bearbetad datamaskinellt på SCB. Inventeringen gällde bl.a. olika fastighetstyper, deras mark- och skogsbestånd. Materialet var insamlat under år 1962 och gällde förhållandena under det året. Resultatet av inventeringen redovisades i bilaga till utredningens betänkande. I en tabellerna gjordes olika sammanställningar av det kyrkliga fastighetsbeståndet. Det redogjordes också för bl. hur skogsmarken var fördelad a inom olika åldersklasser och vilket skick byggnader olika slag som av befann sig Det redogjordes för hur jordbruksjorden var brukad och gjordes för framtidens bruk skog och jord prognoser av I tabellerna sammanställdes också i omfattningsdel landets kyrkliga en fastighetsbestånds fördelning inom olika kategorier mark såsom åker av och kultiverad betesmark, betesmark, prod. skogsmark och övrig annan mark med uppgift antal fastigheter och antal skiften för de fastighetsom typer då fanns dels inom varje stift och dels inom landet i sin helhet. som De fastighetstyper f.d. kyrkoherdeboställen, f.d. komsom angavs var

ministerboställen, övriga prästboställen på vilka tjänstebostad inte längre fanns anvisad tillsammans pastoratens dåvarande löneboställen, ecklesiastika arrendegårdar, stifts prästlönefondshemman, domkyrkohemman, domkyrkosysslomansboställen och slutligen kyrkohemman och kyrkoskogar.

1968 års beredning om stat och kyrka

1968 års beredning om stat och kyrka har tidigare nämnts i avsnitt 3.9.3 i samband med Kammarkollegiets redovisning lcronoanslagens

av ursprung.

I slutbetänkandet av 1968 års beredning om stat och kyrka, bilaga l-19 SOU 1972:37 handlar bilaga 7 kyrklig egendom. Däri gjordes

om en tablå om typer av kyrklig egendom: ägare, förvaltare och värde.

För församlingskyrkor, kyrkotomter inklusive kyrkogårdar att

angavs ägare kunde vara antingen kyrkostiftelse eller församling beroende på

om kyrkorna etc. hade anlagts före eller efter 1817 respektive 1843. Antalet församlingskyrkor angavs till ca 2 650 st varav huvuddelen

angavs vara av det äldre slaget. Värdet för de äldre kyrkobyggnadema etc. skrevs

som 1 550 milj. kr 1969. För de yngre kyrkobyggnadema etc angavs värdet 1 800 milj. kr 1969 För domkyrkoma definitionen domkyrkobygg-

gavs nader och domkyrkotomter. Som ägare redovisades domkyrkostifielse. Sju domkyrkor betecknades som äldre och Värdet

sex som yngre. uppgavs vara 315 milj. la år 1972. Friliggande allmänna begravningsplatser

var allmänna begravningsplatser utan anslutning till kyrkobyggnad. Dessa kunde ägas antingen kyrkostifielse eller församling med hänvisning till

av uppförande- eller anläggandetidpunkten. En mindre del 650 att

av ca var anse som äldre och huvuddelen av ca 650 att Värdet

var anse som yngre. för de äldre begravningsplatsema var 50 milj. kr och värdet för de yngre var 220 milj. kr. Biskopsgårdama ägdes av kronan I Lund domkyrkostifielsen. Värdet var 2 milj. kr 1959. Prästgårdama ägdes kyrko-

av stiftelse i den mån de anskaffats för församlingsmedel efter 1817 eller 1843. Dessa äldre prästgårdar var ca 2 000 femtedel eller 400

varav ca en utgjordes av kronoanslag. Prästgårdarnas samlade värde till 250

angavs milj. kr. Yngre prästgårdar ägdes av församlingarna och mindre del

var en av ca 2 000. Löneboställen, i den mån de inte uppförts eller anlagts efter 1817 eller 1843, var ägda av kyrkostiftelser. Dessa äldre löneboställen

var ca 4 000 varav ca en femtedel eller ca 800 utgjordes av kronoanslag. Det samlade värdet av löneboställena angavs till 625 milj. kr. De ynge löneboställena ägdes församlingarna och utgjorde mindre del

av en av ca

4 000. Församlingskyrkas fastigheter ägdes kyrkostifielser. Domkyrkas

av fastigheter ägdes av domkyrkostiftelse samt, beträffande några, av kronan. Det angavs att det fanns 100 st i Lunds stift har flest. Värdet

ca som var

Bilaga 3 263

25 milj. kr 1959. För prästlönefondsfastigheter var äganderätten uppsplittrad med hänsyn till ursprunget för olika i fonderna ingående delar. Kyrkofondsfastigheter allmänna kyrkohemman som i huvudsak ägdes

var

kronan, biskopshemman som i huvudsak ägdes av kronan och klockarav hemman ägdes kyrkostiftelse i den mån de inte anskaffats för

som av församlingsmedel efter 1817 eller 1843. Yngre klockarhemman ägdes av församlingarna. Allmänna kyrkohemman, biskopshemman och äldre klockarhemman sammanlagt 150. Yngre klockarhemman utgjordes

var ca

ett fåtal. Det sammanlagda värdet för kyrkofondsfastigheterna var av 75 milj. kr 1965. För prästlönefondema var äganderätten uppsplittrad med hänsyn till för fonden. Även för stifts prästlönejordsfonder

ursprunget

äganderätten uppsplittrad med hänsyn till fondens ursprung. Det var sammanlagda värdet för prästlönefondema och för stifts prästlönejordsfonder till 190 milj. kr. Kyrkofonden var till en mindre del ägd av

angavs kronan och till större del ägd kyrkliga rättssubjekt. Kyrkofondens

en av värde angavs till 80 milj. kr.

1988 års LMV-rapport

I rapport Svenska kyrkans egendomar och avkastning 1986 av

en om Lantmäteriverket LMV-rapport 1988:29 redovisades resultatet av ett uppdrag från kyrkofondens styrelse. Kyrkofondens styrelse hade i uppdrag att samlad redovisning kyrkans specialreglerade finansfönnögen-

ge en av het och nettoavkastningen från denna och att föreslå åtgärder för att stimulera aktiv fastighetsförvaltning och målmedvetet avveckla

en mer icke lönsamma fastigheter. Det gällde också att finna formerna för den kyrkliga jordens förvaltning. I rapporten redogjordes huvudsakligen för avkastningen från Svenska kyrkans egendomar 1986. I rapporten ingick

löneboställen, prästlönefondsfastigheter, kyrkofondsfastigheter, försam-

lingskyrkas fastighet och domkyrkas fastighet men inte präst- och biskopsgårdar.

I LMV-rapporten hämtades uppgifter kyrkans fastigheter från läns-

om styrelsemas fastighetstaxeringsregister. Samtliga taxeringsenheter med svenska kyrkans ägarkod hade valts ut och överförts till lantmäteriets PRIME-dator. Närmare 18 000 taxeringsenheter överfördes dit. Efter en första kontroll översändes utdrag för varje taxeringsenhet till aktuell stiftsnämnd för vidare befordran till egendomens förvaltare. Förvaltarna kontrollerade uppgifterna och kompletterade dem med kyrkliga egendomstyper. Materialet återinsamlades sen och efter justeringar innehöll registret 17 230 enheter. Registret innehöll all egendom som var tillhörig Svenska kyrkan även kyrkokommunal egendom.

264 Bilaga 3

Ekonomiska data angående egendomens förvaltning samlades

in via en enkätundersökning riktad till förvaltarna. Insamlingen i förvaltningsdelen avsåg inkomster, driftsutgifter och investeringar. Uppgifterna

var uppdelade efter markanvändning i skogsbruk, jordbruk, småhus, hyreshus samt övriga. Förmögenhet och avkastning av prästlönefondema ingick också i förvaltningdelen av undersökningen. Egendomens marknadsvärde uppskattades med hjälp av taxeringsvärden och olika köpeskillingskoefficienter. En ekonomisk analys av markanvändingen för skogsbruk, jordbruk, småhus och övriga fastigheter gjordes. Det gjordes vidare analyser av egendomamas direktavkastning och prognoser om totalavkastningen för framtiden. Det drogs slutsatser om egendomens värdeförändring och om framtiden för skogsbruk och jordbruk under vissa givna betingelser. I omfattningsdelen gjordes följande sammanställningar iLMV-rapporten:

0 Löneboställenas sammanlagda areal för hela landet var 464 000 ha. Däri ingick både produktiv skogsmark, skogsimpediment och åker- och betesmark. Taxeringsvärdet för mark och byggnad var sammanlagt 2 287 milj. kr och marknadsvärdet 3 690 milj. kr. I rapporten nämndes att omfattningen av löneboställena kunde jämföras med landskapets Hallands areal 475 000 ha. 0 För prästlönefondsfastigheter redovisades den sammanlagda arealen 43 800 ha. Taxeringsvärdet för mark och byggnad var sammanlagt 160 milj. kr och marknadsvärdet 274 milj. kr. Det nämndes särskilt att ett flertal stora skogsfastigheter var prästlönefonds-fastigheten Jordbruk i större skala fanns bl.a. vid Kinnekulle i Skara Stift. Småhusfastigheterna var oftast torpställen som följt med stora skogsfastigheter. De flesta låg inom Skara och Karlstads stift. 0 För kyrkofondsfastigheter redovisades den sammanlagda arealen 16 500 ha. Taxeringsvärdet för mark och byggnad var 109 milj. kr och marknadsvärdet 168 milj. kr. Det antecknades att stora jordbruksegendomar fanns inom Lunds, Skara och Uppsala stift. Den mesta skogsmarken fanns inom Karlstads stift där Alkvettem var en av Svenska kyrkans största enheter över huvud taget. Betydande skogsarealer farms även inom andra stift, t.ex. Uppsala, Växjö, Skara och Härnösand. 0 För fidrsamlingskyrkas fastighet redovisades den sammanlagda arealen 13 000 ha. Taxeringsvärdet för mark och byggnad 109 milj. kr och

var marknadsvärdet 161 milj. kr. Det uttalades att fastighetstypen förekom främst i de förutvarande danska landskapen Skåne, Blekinge och Halland. I Karlstads stift fanns några stora skogsfastigheter. I resten av landet fanns enstaka mindre fastigheter. Det påpekades att frågan om en fastighet var kyrkokommunal eller tillhörig församlingskyrkan inte alltid var utredd. Sannolikt hade en del kyrkokommunal egendom

Bilaga 3 265

klassats församlingskyrkas fastighet varför areal- och värdeupp-

som

gifterna var något för höga.

För domkyrkas fastighet redovisades den sammanlagda arealen 3 900 0

ha. Taxeringsvärdet för mark och byggnad var 78 milj. kr och mark-

nadsvärdet 104 milj. kr. Det uttalades att den helt övervägande delen av

fastighetsbeståndet fanns i Lunds stift.

I LMV-rapporten det också bl.a. att landets boställen och

angavs prästlönefastigheter hade sammanlagd areal produktiv skogsmark för

en av hela riket 358 000 ha och att det bedömda marknadsvärdet för denna

om skog 2 370 000 kkr. För landets kyrkofondsfastigheter angavs en

var sammanlagd skogsareal 11 550 ha och ett bedömt marknadsvärde av

av 91 200 kkr. För landets församlingskyrkas fastighet var arealen produktiv skogsmark 8 000 ha och det bedömda marknadsvärdet 65 200 kkr.

För all kyrklig jord i landet oavsett egendomstyp redovisades åkerareal med sammanlagt 70 320 ha och betesareal med 17 956 ha. Taxeringsvärdet för denna jord 1 184 478 kkr och marknadsvärdet 1 544 000

var kkr.

För landets samlade kyrkliga jord i egendomsslagen produktiv skogsmark, skogsimpediment, åker- och betesmark, ekonomibyggnader, tomt och bostad till lantbruk, småhusfastigheter och hyresfastigheter samt övrigt redovisades arealen 542 O00 ha. Taxeringsvärdet för mark och byggnad

2 743 milj. kr och marknadsvärdet 4 395 milj. kr. var

Förslaget Jorden, skogen och fonderna

Ett kompletterande utredningsarbete i fråga om förmögenhetsförvaltning bedrevs sedan kyrkofondens styrelse i syfte att ytterligare utreda

av möjligheterna att öka avkastningen av den kyrkliga egendomen m.m. Det kompletterande utredningsarbetet resulterade dels i oktober 1989 i utredningen "Att förvalta sitt pund" dels i förslaget "Jorden skogen och fonderna, effektivare förvaltning av kyrkans finansförmögenhet" som

en överlämnades till regeringen i oktober 1990.

Inriktningen i "Jorden, skogen och fonderna" var kyrkans finansförmögenhets möjliga värdeutveckling och avkastning nu och i framtiden. Avsikten att lärrma förslag till hur en effektiv förvaltning skulle kunna

var uppnås.

Lantmäteriverket gjorde dock i samband med "Jorden, skogen och fonderna" komplettering sitt tidigare material genom att värdera

en av Svenska kyrkans fastigheter den l januari 1989. Den således utförda värderingen byggde på värdeuppskattning av hela taxeringsenheter.

en Som underlag för den värderingen användes de överlåtelser som

nya

266 Bilaga 3

förvärvsprövats efter den l juli 1987. Materialet omfattade drygt 7 000 förvärv fördelade över hela landet. För att uppskatta marknadsvärdena användes vissa köpeskillingskoefficienter justerats aning mot

som upp en tidigare. Värderingen var avsedd att spegla marknadsvärdesnivân under senare delen av 1988. Några stora förändrdingar volymmässigt hade inte skett. Tendensen var att fastighetsinnehavet minskades. Det främst

var byggnadsbeståndet som minskade men även åker- och betesarealen visade en reell minskning. För skogsmarken var förändringen liten. Sannolikt var att en viss minskning av skogsarealen skett. Notabelt var dock att minskningen i taxeringsvärde var mindre än arealminslcningen. Detta torde förklaras av att den försålda marken i viss mån ersatts av mera värdefull mark, exempelvis virkesförråd.

Enligt den värdering som Lantmäteriverket gjorde i "Jorden, skogen och fonderna" var det sammanlagda marknadsvärdet för jorden och skogen på landets löneboställen, prästlönefondsfastigheter, kyrkofondsfastigheter, församlingskyrkas fastigheter och domkyrkas fastigheter år 1989 6 549 milj. kr och för småhusen 244 milj. kr. Därtill lades innehållet i prästlönefondema bankmedel, obligationer m.m., aktier och aktiefondsandelar och övrigt som år 1989 hade det sammanlagda marknadsvärdet drygt 736 milj. kr. I en kort översikt av ñnansförmögenheten som redovisades i förslaget uttalades att värdet av finansfönnögenheten år 1989 därför kunde uppskattas till minst 7 500 milj. kr. Det omtalades att den fasta egendomen dominerade finansförmögenhetens sammansättning. Jordbruks- och skogsfastighetema hade under tiden den l juli 1987 den

- 31 december 1988 haft en värdetillväxt på ca 60 procent. Under samma tid hade prästlönefondema ökat med ca 190 milj. kr. Finansförmögenheten hade sålunda vuxit med mer än 2 500 milj. kr på mindre än två år. Värdestegringen av jord- och skogsbruksfastigheter berodde dock på speciella förutsättningar i slopad reglering med starkt prisbildande påverkan som följd. Hyresfastigheter och viss annan fast egendom var inte med i den nya värderingen för 1989. Vissa medel som överförts till egendomsnämndema under 1989 var heller inte med i beräkningama.

Finansförmögenhetens värde vid utgången av år 1989

Vid en jämförelse mellan vad den faktiskt beaktade egendomen var värd år 1986 med vad samma egendom var värd år 1989 kunde det enligt jorden, skogen och fonderna vara ett rimligt antagande att finansförmögenheten vid utgången av år 1989 skulle komma att överstiga 8 miljarder kr.

vgtlllq

åeâ

aa:

Statens 1997

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Dennyagymnasieskolan stegför steg.U. 32. Följdlagstiftningtill miljöbalken.M. . - Inkomstskattelag,del I-III. Fi. 33.Att lära över gränser.En studieav0ECD:s . Fastighetsdataregister.Ju. förvaltningspolitiskasamarbete.Fi. . Förbättradmiljöinformation. M. 34.Övervakning miljön. M. . av Aktivt lönebidrag.Ett effektivarestödför 35. Ny kurs i trafikpolitiken + bilagor. K. . arbetshandikappade.A. 36. Bekämpande penningtvätt.Fi.av O Länsstyrelsemasroll i trafik- och fordonsfrâgor.K. 37.Ett tekniskt forskningsinstituti Göteborg.U. . Byråkratin i backspegeln.Femtio âr av förändring 38. Myndighet eller marknad. . på sexförvaltningsområden.Fi. Statsförvaltningensolika verksamhetsformer.Fi. Rösterombarnsoch ungdomarspsykiskahälsa. 39. Integritet Offentlighet Informationsteknik.Ju. . Flexibel förvaltning. Förändringoch verksam- 40. Ungaoch arbete.ln. . hetsanpassning statsförvaltningensav 41. Statenoch trossamfunden struktur. Fi. Rättslig reglering 10.Ansvaretför valutapolitiken.Fi. Gnmdlag

ll Skatter,miljö ochsysselsättning.Fi. Lag omtrossamfund . - 12.IT-problem inför ZOOO-skiftet.Referatoch Lag omSvenskakyrkan. Ku.

slutsatserfrån enhearinganordnadav 42. Statenoch trossamfunden IT-kommissionenden 18 december. Begravningsverksamheten.Ku. IT-kommissionensrapport 1/97. K. 43. Statenoch trossamfunden 13.Regionpolitikför helaSverige. N. Den kulturhistoriskt värdefullakyrkliga egendomen 14.lT i kulturenstjänst. Ku. och de kyrkliga arkiven. Ku. 15.Det svårasamspelet.Resultatstymingensframväxt 44. Statenoch trossamfunden och problematik. Fi. Svenskakyrkanspersonal.Ku. 16.Att utvecklaindustriforskningsinstituten.N. 45. Statenoch trossamfunden 17.Skatter,tjänsteroch sysselsättning. Stöd, skatteroch finansiering.Ku. + Bilagor. Fi. 46. Statenoch trossamfunden 18.Granskningavgranskning. Statlig medverkanvid avgiftsbetalning.Ku. Denstatligarevisioneni Sverigeoch Danmark.Fi. 47. Statenoch trossamfunden 19.Bättreinformationomkonsumentpriser.In. Denkyrkliga egendomen.Ku. 20. Konkurrenslagen1993-1996.N. 21.Växa lärande.Förslagtill läroplanför bam ochi unga6-16 år. U. 22. Aktiebolagetskapital. Ju. 23. Digital demokr@ti.Ett seminariumom Teknik, demokratioch delaktighetden 8 november1996 anordnatav Folkomröstningsutredningen,ITkommissionenoch Kommunikationsforskningsberedningen.IT-kommissionensrapport2/97. K. 24. Välfärd i verkligheten Pengarräcker inte. S.

- 25.Svensk EU-fat. Jo.

mat - 26. EU:sjordbrukspolitik och den globalalivsmedelsförsörjningen.Jo. 27.Kontroll ReavinstVärdepapper.Fi. 28. demokratinsI tjänst. Statstjänstemarmensroll och vårt offentligaetos.Fi. 29. Bampomograñfrågan. Innehavskriminaliseringm.m. Ju. 30. Europaochstaten.Europeiseringensbetydelseför svenskstatsförvaltning.Fi. 3 .Kristallkulan trettonrösteromframtiden.

- IT-kommissionensrapport3/97. K.

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Utbildningsdepartementet Fastighetsdataregister.3 Dennyagymnasieskolan stegför steg.1

- Aktiebolagetskapital. 22 Växa i lärande.Förslagtill läroplanför barn och Bampomografrfrågan. unga6-16 år. 21 Innehavskriminaliseringm.m. 29 Ett tekniskt forskningsinstituti Göteborg.37 Integritet Offentlighet Informationsteknik.39

Jordbruksdepartementet Socialdepartementet på EU-fat. 25

Svenskmat - Rösterombarnsoch ungdomarspsykiskahälsa.8 EU:sjordbrukspolitik och denglobalalivsmedels- Välfärd i verkligheten Pengarräcker inte. 24 försörjningen. 26

- Kommunikationsdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Länsstyrelsemasroll i trafik- och fordonsfrågor.6 Aktivt lönebidrag.Etteffektivare stödför IT-problem inför 2000-skiftet.Referatoch slutsatser arbetshandikappade.5 frân enhearinganordnadavIT-kommissionenden

IT-kommissionens 1/97. 12 Kulturdepartementet 18december. rapport Digital demokr@ti.Ett seminariumomTeknik, IT i kulturenstjänst. 14 demokratiochdelaktighetden 8 november1996 Statenoch trossamfunden anordnatav Folkomröstningsutredningen,IT- Rättslig reglering kommissionenochKommunikationsforsknings- Grundlag

beredningen.IT-kommissionensrapport2/97. 23 Lag omtrossamfund

- Kristallkulan trettonrösteromframtiden. Lag omSvenskakyrkan. 41

- - IT-kommissionensrapport3/97. 31 Statenoch trossamfunden Ny kurs i trañkpolitiken + bilagor. 35 Begravningsverksamheten.42

Statenoch trossamfunden Finansdepartementet kulturhistorisktvärdefullakyrkliga egendomenoch

Den Inkomstskattelag,del I-III. 2 de kyrkliga arkiven. 43 Byråkratin i backspegeln.Femtioâr avförändringpå Statenoch trossamfunden sexförvaltningsomrâden.7 Svenskakyrkanspersonal.44 Flexibel förvaltning. Förändringochverksam- Statenoch trossamfunden hetsanpassningavstatsförvaltningensstruktur. 9 Stöd, skatteroch finansiering.45 Ansvaretför valutapolitiken.10 Statenoch trossamfunden Skatter,miljö ochsysselsättning.11 Statlig medverkanvid avgiftsbetalning.46 Det svärasamspelet.Resultatstymingensframväxt Statenoch trossamfunden ochproblematik. 15 Den kyrkliga egendomen.47 Skatter,tjänsterochsysselsättning.

Närings- och handelsdepartementet + Bilagor. 17 Granskningav granskning. Regionpolitikför helaSverige.13 Denstatligarevisioneni SverigeochDanmark.18 Att utvecklaindustriforskningsinstituten.16 Kontroll ReavinstVärdepapper.27 Konkurrenslagen1993-1996.20 I demokratinstjänst.Statstjänstemannensroll och vån offentliga 28 Inrikesdepartementet

etos. Europaoch staten.Europeiseringensbetydelseför Bättreinformation konsumentpriser.19

om svenskstatsförvaltning.30 Ungaoch arbete.40 Att läraöver gränser.En studieavOECD:s förvaltningspolitiskasamarbete.33 Miljödepartementet Bekämpande penningtvätt.av 36 Förbättradmiljöinformation. 4 Myndigheteller marknad. Följdlagstiftningtill miljöbalken. 32 Statsförvaltningensolika verksarnhetsformer.38 Övervakning

avmiljön. 34