Staten och trossamfunden.

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

TFQÅVIHEN H TRO S SAM

O IDIEN

l

V. . .Qgstw we,

Den kulturhistoriskt

värdefulla

kyrkliga

och de

egendomen

arkiven

kyrkliga

BETÄN KAN DE AV KOMMITTEN ANGÅENDE DET KYRKLIGA KULTURARVET

i

SOU I1997: 43

A E

KE Öa; Om

WN

m Statens offentliga utredningar WW 1997:43

W

Kulturdepartementet

Staten och trossamfunden

Den kulturhistoriskt

värdefulla

kyrkliga

och de

egendomen

arkiven

kyrkliga

Betänkande av Kommittén angående det kyrkliga kulturarvet Stockholm 1997

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm

Orderfax: 08-690 91 91

Ordertel: 08-690 91 90

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993.

En liten broschyr som underlättar arbetet för den skall på remiss. - som svara Broschyren kan beställas hos:

Regeringskansliets förvaltningsavdelning Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

Omslag:Rolf Hemegran,NsTForm Omslagsbild:Glasfönsterför sakristianiSztEskilskyrkaHaningeCentrum1996. KonstnärBosseFalk.Västerhaninge. Motiv:Rytmeri devertikalaochdiagonalalinjernamarkerardenuppåtriktaderörelseni allt levandessträvanmotljuskraftochinsikt. UtförtavRingströmsGlasmästeriStockholm.

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20548-3 Stockholm 1997 ISSN 0375-250X

Till Statsrådet och

chefen för

Kulturdepartementet

Regeringen bemyndigade genom beslut den 21 december 1995 chefen för Civildepartementet att tillkalla kommitté med uppdrag att lägga

en fram ett förslag om vården av kulturhistoriskt värdefull kyrklig egendom och kyrkoarkiven.

Med stöd av bemyndigandet förordnades fr.0.m. den l januari 1996 f.d. förbundsdirektören Carl-Eric Lundgren s som ordförande i kommittén. Till ledamöter utsågs fr.0.m. den 1 mars 1996 riksdagsledamöterna Erik Arthur Egerväm c och Lennart Fridén m samt f.d. riksdagsledamoten Helge Hagberg s.

Såsom sakkunniga förordnades fr.0.m. den 1 mars 1996 departementssekreteraren Lars Amréus, kultursekreteraren Karin Nyberg Fleisher, departementssekreteraren Lars Runqvist, departementssekreteraren Ingrid Strömberg och landsantikvarien Åke Werdenfels. Att som experter biträda kommittén förordnades fr.0.m. den 1 mars 1996 länsantikvarien Eva Björkman, 1:e arkivarien Astrid Forsberg, överdirektören Claes Gränström och avdelningschefen Per-Magnus Nilsson.

Till sekreterare förordnades fr.0.m. den 26 februari 1996 jur.kand. Ann Aurén.

Kommittén har antagit namnet Kommittén angående det kyrkliga kulturarvet.

Kommittén får härmed överlämna betänkandet Den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen och de kyrkliga arkiven. Kommitténs uppdrag är härmed slutfört.

Till betänkandet är fogat ett särskilt yttrande av sakkunniga Ingrid Strömberg.

Stockholm i april 1997

Carl-Eric Lundgren

Erik Arthur Egerväm Lennart Fridén

Helge Hagberg

/Ann Aurén

Ãiåâ

hwñâäáfâfáláåláiâh

i.. m, V xmøuvøwáisaüki :ti-åh äaøåsálürøouuiä e:

. mi - J.,

argsøafwa m m : P ; A c

F ;äfsüz Mama

71,45% jt-iåâüåv

V

is, m;

g n : u ,

mmhamnmusáuøäÄ Gå

samt

.

v" y L y x a,{ar$2..z..-ga-.›4vøg 3ilOq

Öiani.y{u.au-t;4s:c tunn.w up..n-ua-ou.swäfe...nv a--$0u

; ä

,,

7 sä zizzâxfäägj

13m

Sammanfattning

Kommittén har med anledning principbeslutet om ändrade relationer av mellan staten och Svenska kyrkan prop. 1995/96280, bet. 1995/96:KU12, rskr. 1995/96:84 haft till uppdrag att utreda frågan om förvaltningen den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen av och de kyrkliga arkiven dir. 1995:162. I denna sammanfattning huvuddragen i kommitténs förslag. summeras

Den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen

Kommitténs uppdrag när det gäller den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen har gällt den ersättning för vård och underhåll av de kyrkliga kulturminnena Svenska kyrkan skall erhålla enligt det som nämnda principbeslutet. Kommitténs förslag i denna del innebär i ovan korthet följ ande. Svenska kyrkan skall erhålla årlig statlig ersättning för vård och en underhåll de kyrkliga kulturvärdena med ett belopp som motsvarar av

460 miljoner kronor i 1996 års penningvärde kyrkoantikvarisk

ca ersättning. Den statliga ersättningen skall finansieras särskild av en skatt proportionellt mot inkomsten alla skattskyldiga, som tas ut av både kyrkotillhöriga och icke-kyrkotillhöriga kyrkoantikvarisk skatt. Skatten med 5 öre skattekrona och beräknas på den komtas ut per munalt beskattningsbara inkomsten. Den kyrkoantikvariska ersättningen skall varje år överföras till Svenska kyrkan för fördelning. Svenska kyrkan på central nivå skall fördela ersättningen mellan stiften. Stiften skall besluta om fördelningen inom sitt område. Varje beslut fördelning, på såväl central om regional nivå, skall föregås samråd med myndigheter inom som av kulturmiljöområdet. Riksantikvarieämbetet skall beredas tillfälle att sig över fördelningen i landet. Respektive länsstyrelse skall beyttra redas tillfálle att yttra sig inför fördelningen inom stiftet. Det förhållandet statlig ersättning lämnas för bevarandet av de att en kyrkliga kulturvärdena, innebär att den ekonomiska belastningen på Svenska kyrkan minskar i omfattning ersättningen uppgår samma som till. Den statliga ersättningen i sig får inte medföra att utrymmet för Svenska kyrkan att exempelvis bedriva verksamhet ökar. En naturlig

i

14 Sammanfattning

följd att Svenska kyrkan får statlig ersättning för vård och underav en håll av de kyrkliga kulturvärdena måste sålunda att det totala uttavara get av kyrkoavgift minskas med motsvarande belopp. Svenska kyrkan bör i nedan nämnda överenskommelse åtaga sig att vidta åtgärder för att det sammanlagda uttaget kyrkoavgift minskas i totalt av samma omfattning som den kyrkoantikvariska ersättningen uppgår till. Den statliga ersättningen omfattar de kyrkobyggnader, kyrkotomter,

kyrkliga inventarier och begravningsplatser skyddas

som genom bestämmelserna i kulturminneslagen. Ersättningen får endast användas för kostnader är betingade kulturhistoriska hänsynstaganden som av och som avser vård och underhåll för bevarandet de kyrkliga kulturav värdena. Det är endast åtgärder är förenliga med bestämmelserna i som

kulturminneslagen eller annan lagstiftning berättigar till ersättning.

som Ersättningen får inte användas till förvaltningen den kyrkliga av egendomen i övrigt eller för att bedriva verksamhet. Kulturarvsutredningen har i betänkandet Skyddet kulturmiljön av SOU 1996:128 lämnat ett förslag det genomförs, innebär att som, om kyrkstäder och i viss utsträckning även prästgårdar kommer att omfattas av bestämmelserna kyrkliga kulturminnen. Enligt kommitténs om bedömning skall emellertid den statliga kyrkoantikvariska ersättningen inte omfatta kostnader förvaltningen dessa objekt. som avser av Svenska kyrkan skall varje år lämna staten redovisning hur en av ersättningen har använts, bl.a. avseende vilka åtgärder har som genomförts och vilka resultat som har uppnåtts. Ersättningen skall vara ett led i ett ömsesidigt åtagande staten och av Svenska kyrkan att bevara kyrkans kulturhistoriska värden. Detta skall komma till uttryck i en långsiktig Överenskommelse. Denna överenskommelse bör sträcka sig över 25 år. För denna tidsperiod skall övergripande mål och villkor för ersättningen Överenskommelsen anges. skall vidare innehålla statens respektive Svenska kyrkans åtaganden. Utöver vad som tidigare har nämnts bör överenskommelsen bl.a. innebära att Svenska kyrkan åtar sig att beakta de kulturhistoriska kraven genom bl.a. ett rationellt och effektivt underhåll de kyrkliga kulturav minnena samt att vidta åtgärder för att de kyrkliga kulturminnena är tillgängliga för alla i minst utsträckning före relationssamma som ändringen. Svenska kyrkan har vidare att försäkra sig att den särom skilda kompetens är nödvändig vid förvaltningen de kyrkliga som av kulturminnena och fördelningen den statliga ersättningen finns inom av den kyrkliga organisationen. S.k. kontrollstationer bör läggas in vart femte år. Vid dessa kontrollstationer skall en nämnare uppföljning och utvärdering göras de av

Sammanfattning 15

resultat har uppnåtts och huruvida parterna har uppfyllt sina som av åtaganden. Samrådsgrupper bestående representanter från staten och av Svenska kyrkan bör skapas på såväl central som regional nivå. Syftet skall att fortlöpande diskutera gemensamma frågor rörande förvara valtningen de kyrkliga kulturminnena samt att utbyta kunskap och av erfarenheter. I den centrala samrådsgruppen skall staten representeras Riksantikvarieämbetet. Hur den kyrkliga representationen skall lösas av blir inomkyrklig angelägenhet. I de regionala sarnrådsgruppema bör en från länsstyrelserna och från stiften. Även ingå representanter museerna inom kulturmiljöområdet bör representerade i de regionala vara Över huvud taget skall betydelsen samverkan mellan giuppema. av myndigheter och inom kulturmiljöområdet och Svenska kyrkan museer betonas. Detta är viktigt i såväl enskilda ärenden i övergripande som frågor. Svenska kyrkans for de kulturhistoriska värdena i kyrkoansvar byggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser följer kulturminneslagens bestämmelser. Denna lag bör kompletteras av med bestämmelse den statliga ersättningen och dess fördelning. en om Vidare bör bestämmelse införas innebär att överlåtelse av en en som en kyrkobyggnad skall anmälas till länsstyrelsen. Kommittén föreslår även vissa andra ändringar i kulturminneslagen. Bl.a en bestämmelse som möjlighet att ingripa för att åstadkomma rättelse om föreskrifter och ger beslut enligt lagen inte följs.

De kyrkliga arkiven

Enligt bestämmelser i arkivlagen är tillämpliga på myndigheter som kyrkokommunala eller statliga med uppgifter hänförliga till Svenska - kyrkans verksamhet skall myndighetsarkiven överlämnas till en arkivmyndighet inom tre månader från relationsändringen. Att leverera och ta emot detta material inom föreskriven tid är dock inte genomförbart. De kyrkliga arkiven är mycket omfattande, dels är antalet aktuella myndigheter stort, dels är materialet många gånger omfångsrikt. Vidare måste beaktas den tid det tar att färdigställa arkiven för leverans. Därtill kommer att kyrkan behöver ha tillgång till i vart fall delar av materialet efter relationsändringen. Över huvud taget är det viktigt att beakta även det värde de kyrkliga arkiven har för kyrkan, som ett minne av som dess utveckling och symbol for tradition och kontinuitet. som en Kommittén föreslår lösning innebär att de allmänna handen som lingar före utgången år 1999 har kommit in till eller upprättats som av

hos myndigheter med uppgifter hänförliga till Svenska kyrkans

verksamhet och som har upphört senast den 31 december 1999 skall kunna förvaras hos Svenska kyrkan eller någon av dess organisatoriska delar församlingar, kyrkliga samfalligheter eller stift efter

- relationsändringen utan att därigenom upphöra att allmänna.

vara Handlingsoffentligheten skall bestå och sekretess- och arkivlagstiftningen tillämpas såvitt gäller dessa handlingar. Förutom ett tillägg i tryckfrihetsförordningen, föreslås en särskild lag om förvaring av allmänna handlingar hos Svenska kyrkan eller någon av dess organisatoriska delar. Vidare förutsätter förslaget att följdändringar görs i sekretess- och arkivlagen. Den av kommittén föreslagna lösningen liknar den ordning som tillämpas när ett enskilt organ övertar en myndighets uppgifter den s.k. Telia-modellen.

Eftersom förhållandena varierar från fall till fall, beroende på omfattningen av aktuella arkiv, kyrkans behov av handlingarna och arkivmyndighetemas möjlighet att ta emot dem bör någon längsta tid för förvaring inte fastställas. Härvid skall även beaktas det värde som handlingarna har för Svenska kyrkan. Som mål bör dock kunna

uppställas att de allmänna handlingarna levereras till arkivmyndighetema inom tio år från relationsändringen.

När det gäller kostnadema för förvaring av arkiven innebär kommitténs förslag i sak att Svenska kyrkan, liksom hittills, svarar för samtliga kostnader fram till dess materialet överlämnas till arkivmyndighetema. Staten skall svara för de förvaringskostnader som uppkommer därefter.

Kommittén har pekat på behovet av att inför relationsändringen bl.a. kartlägga samt göra en sammanställning av den ungefärliga omfattningen och sammansättningen av de arkiv som härrör från de kyrkliga myndigheterna och omfattas av arkivlagstiftningen. Regeringen

som har den 20 februari 1997 givit Riksarkivet i uppdrag att genomföra en sådan utredning. Uppdraget skall redovisas senast den 30 september 1997.

Även allmänna handlingar före relationsändringen har kommit

som in till eller upprättats hos Svenska kyrkans beslutande församlingar skall på sätt som motsvarar vad som föreslås beträffande myndigheterna, kunna förvaras hos Svenska kyrkan efter relationsändringen utan att därigenom förlora sin karaktär av att vara allmänna. Handlingsoffentligheten skall bestå och selcretess- och arkivlagstiftningen gälla beträffande dessa handlingar. Arkivlagstiftningen skall härvid tillämpas i den utsträckning är fallet före relationsändringen.

som

Författningsförslag

1 till

Förslag Lag om ändring i lagen 1988:950 om

kulturminnen m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1988:950 om kulturminnen

m.m.

dels att nuvarande 4 kap. 16 § skall betecknas 4 kap. 18 dels att 4 kap. 6-10, 13 och 18 skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 4 kap. 16 § skall sättas närmast före 4 kap. 18

dels att det i lagen skall införas nya paragrafer, 4 kap. 3 a, 16 och 17 §§, samt närmast före 4 kap. 16 0ch17 nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

2 §

Kyrkobyggnader och kyrkotomter skall vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas och deras utseende och karaktär inte förvanskas.

Kyrkobyggnader enligt denna Kyrkobyggnader enligt denna lag är byggnader som invigts för lag är byggnader som har invigts Svenska kyrkans gudstjänst och för Svenska kyrkans gudstjänst som vårdas av en kyrklig kom- och som det ankommer på mun samt domkyrkor som står Svenska kyrkan eller någon av under egen förvaltning. dess organisatoriska delar att

förvalta.

Kyrkotomt är ett område kring en kyrkobyggnad som hör samman med byggnadens funktion och miljö och som inte är begravningsplats.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3a§

En överlåtelse av en kyrko-

byggnad som är uppförd före

utgången av år 1939, skall ge-

nast anmälas till länsstyrelsen.

Ett avtal om en överlåtelse till

någon än staten blir inte

annan

giltigt förrän länsstyrelsen har

beslutat i fråga om byggnads-

minnesförklaring eller sex må-

nader har gått från det att an-

mälan kom in till länsstyrelsen.

4§

Om Riksantikvarieämbetet Om Riksantikvarieämbetet beslutar det, skall bestämmel- beslutar det, skall bestämmelserna i 3 § tillståndsprövning i 3 § tillståndsprövning

om serna om tillämpas också i fråga om en tillämpas också i fråga om en kyrkobyggnad eller kyrkotomt kyrkobyggnad kyrkotomt

en eller en som har tillkommit efter ut- som har tillkommit efter utgången år 1939 och som är gången av år 1939 och som är

av märklig genom sitt kulturhisto- märklig genom sitt kulturhistoriska värde. riska värde. En sådan kyrko-

byggnad skall också omfattas

av

bestämmelserna om anmälan i

3 a

6§

Inventarier av kulturhistoriskt Inventarier av kulturhistoriskt värde, som hör till kyrkobyggnad värde, som hör till kyrkobyggnad eller annan kyrklig byggnad eller eller annan kyrklig byggnad, begravningsplats, skall förvaras kyrkotomt eller begravningsplats, och vårdas väl. skall förvaras och vårdas väl.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§

I varje församling samt i För varje församling skall det domkyrkor som står under egen finnas en förteckning över införvaltning skall det finnas en ventarier som avses i 6 I förförteckning över kyrkliga inven- teckningen skall anges om ett tarier av kulturhistoriskt värde. l föremål ägs eller förvaltas av förteckningen skall anges om ett någon annan än församlingen föremål ägs eller förvaltas och det förvaras på någon

av om någon annan än församlingen annan plats än i kyrkan. eller domkyrkan och det för- I varje församling skall det

om varas på någon annan plats än i finnas två av församlingen utkyrkan. sedda har

personer som ansvar

Förteckningen skall föras av för att föra förteckningen. De kyrkoherden och en av kyrko- skall också till att föremålen

se rådet utsedd kyrkvärd, som skall förvaras och vårdas väl. Förvara ledamot eller suppleant i samlingen skall anmäla till länsrådet. De skall också se till att styrelsen vilka som har utsetts. föremålen förvaras och vårdas En anmälan skall göras genast väl. när har utsetts.

en ny person

8§

Kontraktsprosten skall minst Biskopen eller den som bisvart sjätte år kontrollera att alla kopen utser skall minst vart sjätte föremål i förteckningen finns år kontrollera att alla föremål i kvar. Sådan kontroll skall också förteckningen finns kvar. Sådan göras vid byte av kyrkoherde kontroll skall också göras vid eller sådan kyrkvärd som anges i byte av någon de

av personer 7 § andra stycket. I en församling som har utsetts enligt 7 § andra där kontraktsprosten är kyrko- stycket. Efter varje kontroll skall herde skall biskopen till att kopia förteckningen sändas

se en av kontroll sker. till länsstyrelsen.

20 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§1

I fråga ett föremål i förteckningen, inte ägs av någon

om som enskild eller släkt, krävs tillstånd från länsstyrelsen

person for att avyttra det, för att avföra det från förteckningen, för eller ändra det, eller

att reparera för att flytta det från den plats där det sedan gammalt hör hemma.

Länsstyrelsen får ställa de

villkor för tillståndet som är skä-

liga med hänsyn till de förhål-

landen föranleder änd-

som

ringen. Villkoren får avse hur

ändringen skall utföras samt den

dokumentation som behövs.

Tillstånd krävs inte för mera obetydliga reparationer. Sådana reparationer får inte utföras så, att föremålets kulturhistoriska värde minskas.

10§1

Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet får besikta kyrkliga inventarier.

Länsstyrelsen får också besluta att ett föremål skall tas upp i förteckningen.

Om det finns allvarlig fara för Om det finns allvarlig fara för att ett föremål skadas, får läns- att ett föremål skadas, får länsstyrelsen tills vidare ta hand styrelsen tills vidare ta hand om

om det eller vidta någon nöd- det eller vidta någon annan nöd-

annan vändig åtgärd för att skydda eller vändig åtgärd för att skydda eller vårda det. Innan sådan åtgärd vårda det. Innan sådan åtgärd

en en vidtas, skall samråd ske med vidtas, skall samråd ske med biskontraktsprosten eller biskopen kopen och, om föremålet ägs av och, föremålet någon någon enskild, med denne.

om ägs av enskild, med denne.

Senaste lydelse 1995:560.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §

I fråga begravningsplats anlagts före utgången av år om en som 1939 krävs tillstånd av länsstyrelsen för att utvidga eller på något annat sätt väsentligt ändra begravningsplatsen, för att där uppföra någon byggnad eller fast anordning eller ny riva eller väsentligt ändra befintlig byggnad eller fast anordning.

Länsstyrelsen får ställa de

villkor för tillståndet som är skäliga med hänsyn till de förhål-

landen föranleder änd-

som ringen. Villkoren får hur avse ändringen skall utföras samt den dokumentation som behövs.

Ersättning till Svenska kyrkan 16 § Svenska kyrkan har rätt till viss ersättning staten för vård av och underhåll de kyrkliga av kulturminnena, så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. Svenska kyrkan beslutar om fördelning av ersättningen mellan stiften. Stiften beslutar om fördelning inom sitt område. Riksantikvarieämbetet skall beredas tillfälle att yttra sig över

fördelningen i landet. Länsstyrelsen skall beredas

tillfälle att yttra sig inför fördelningen i länet.

22 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ingripande för att åstadkomma rättelse 17§ Länsstyrelsen får hos krono-

fogdemyndigheten begära sär-

skild handräckning enligt lagen 1990:746 om betalningsföreläggande och handräckning mot den som ansvarar för förvaltningen av ett kyrkligt kulturminne för att säkerställa efterlevnaden föreskrifter och beav slut enligt detta kapitel. I fall som avses i första stycket får länsstyrelsen i stället för att begära särskild handräckning förelägga den är som ansvarig att vidta rättelse eller avbryta pågående åtgärder. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.

Överklagande Överklagande

fd. 16 18 § Beslut som anges i 9 och Beslut i 9 och som anges 13 får överklagas hos allmän 13 17 § andra stycket får samt förvaltningsdomstol. Sådana be- överklagas hos allmän förvaltslut får alltid överklagas dom- ningsdomstol. Beslut i av som avses kapitlet. 9 och 13 §§ får alltid överklagas av Stiftet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Beslut enligt 10 och 14 får överklagas hos regeringen.

Denna lag träder i kraft den l januari 2000.

2 Senaste lydelse 1995:72.

2 till

Förslag Lag om kyrkoantikvarisk skatt l999:xxx

Härigenom föreskrivs följande.

1§

Föreskrifter viss ersättning till Svenska kyrkan för vård och unom derhåll de kyrkliga kulturminnena finns i 4 kap. 16 § lagen av 1988:950 om kultunninnen m.m.

2§

Fysisk skall betala kommunal inkomstskatt enligt komperson som munalskattelagen 1928:370 skall betala kyrkoantikvarisk skatt. Skatskall beräknas på det underlag den skattskyldiges kommunala ten som inkomstskatt beräknas på.

3§

Skatten tas ut med 0,05 procent av underlaget.

4§

Vid beräkning, debitering, redovisning och betalning av skatten gäller lagen 1997:xxx betalning skatter och avgifter. om av

Denna lag träder i kraft den l oktober 1999 och tillämpas första gången i fråga preliminär skatt för inkomståret 2000 och slutlig om skatt enligt 2001 års taxering.

3 till

Förslag Lag om ändring i tryckfrihetsförordningen

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 17 § tryckfrihetsförordningen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 17 §

I lag får föreskrivas att regeringen eller beslutande kommunal församling fár besluta att allmänna handlingar hänför sig till myndig-

som hets verksamhet, vilken skall övertas av enskilt får överlämnas

organ, till det organet för förvaring, detta behöver handlingarna i verkom samheten, utan att handlingarna därigenom upphör allmänna.

att vara Ett sådant organ skall i fråga om överlämnade handlingar jämställas med myndighet vid tillämpningen 12-16 §§. av

I lag får även föreskrivas att regeringen får besluta att allmänna handlingar som senast den 31 december 1999 har kommit in till eller upprättats hos myndigheter med uppgifter hänförliga till Svenska kyrkans verksamhet och som har upphört senast den 31 december 1999 eller Svenska kyrkans beslutande församlingar, får överlämnas till Svenska kyrkan eller någon av dess organisatoriska delar för förvaring, utan att handlingarna därigenom upphör att

vara allmänna. Vid tillämpningen av 12-16 §§ skall Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar jämställas med myndighet såvitt avser överlämnade handlingar.

Denna lag träder i kraft den l januari 2000.

4 till

Förslag

om överlämnande av allmänna

Lag 1999:xxx

handlingar till Svenska kyrkan och dess

delar för förvaring organisatoriska

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om överlämnande av allmänna handlingar till Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar i enlighet med vad avses i 2 kap. 17 § andra stycket tryckfrihetsförordningen som och förvaring dessa handlingar sedan de har överlämnats. I lagen om av också bestämmelser skyldigheten att pröva framställningar om ges om utlämnande sådana allmänna handlingar enligt reglerna i tryckfriav hetsförordningen och sekretesslagen 1980: 100.

Förvaring allmänna handlingar hos Svenska kyrkan och dess av organisatoriska delar

2 § Regeringen får föreskriva att allmänna handlingar som senast den 31 december 1999 har kommit in till eller upprättats hos myndigheter med uppgifter hänförliga till Svenska kyrkans verksamhet och som har upphört senast den 31 december 1999 får överlämnas till Svenska kyrkan dess organisatoriska delar och förvaras där under eller någon av viss tid utan att handlingarna upphör att vara allmänna. Regeringen far även föreskriva att allmänna handlingar som senast den 31 december 1999 har kommit in till eller upprättats hos Svenska kyrkans beslutande församlingar får överlämnas till Svenska kyrkan eller någon dess organisatoriska delar och förvaras där utan att av handlingarna upphör att vara allmänna.

Vården och tillsynen av de allmänna handlingarna

3 § Bestämmelser arkivvården allmänna handlingar hos om av Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar och arkivmyndigom hetemas tillsyn finns i arkivlagen 1990:782.

4 § Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar skall vid förvaring och handhavande de allmänna handlingarna till att dessa lätt kan av se särskiljas från andra handlingar.

Om Svenska kyrkan eller någon dess organisatoriska delar för sin

av verksamhet behöver göra tillägg i allmänna handlingar skall tilläggen utföras så att det tydligt framgår när och de har gjorts.

av vem

Skyldigheter mot allmänheten

5 § Bestämmelser om rätten att ta del av allmänna handlingar finns i 2 kap. tryckfrihetsförordningen.

Bestämmelser om begränsningar i rätten att ta del allmänna

av handlingar och om skyldigheten att iaktta sekretess finns i sekretesslagen 1980:100.

Av 2 kap. 17 § andra stycket tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 8 a § andra stycket andra meningen sekretesslagen framgår att Svenska kyrkan eller dess organisatoriska delar, efter beslut enligt denna

som lag förvarar allmänna handlingar, skall jämställas med myndighet i fråga om befattningen med dessa handlingar.

6 § Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar är skyldiga att lämna ut eget material, om detta är en nödvändig förutsättning för att

en allmän handling skall kunna lämnas ut med hänsyn till det sätt på vilket materialet tillförts den handlingen.

Denna lag träder i kraft den l januari 2000. 2. Lagen är tillämplig också beträffande allmänna handlingar som har kommit in till eller upprättats hos Svenska kyrkans beslutande församlingar som har upphört före lagens ilcraftträdande.

F örfattningsförslag 27

5 till

Förslag Lag om ändring i lagen 1994:1383 om

överlämnande av allmänna till

handlingar

andra än för

organ myndigheter förvaring

Härigenom föreskrivs att l och 7 lagen 1994:1383 om över-

lämnande av allmänna handlingar till andra organ än myndigheter för förvaring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

§

Denna lag innehåller be- Denna lag innehåller bestämmelser om överlämnande av stämmelser om överlämnande av allmänna handlingar till sådana allmänna handlingar till sådana enskilda i 2 kap. enskilda i 2 kap.

organ som avses organ som avses

17 § tryckfrihetsförordningen 17 § första stycket tryckfrihets-

och om förvaring av dessa hand- förordningen och om förvaring lingar sedan de överlämnats. I av dessa handlingar sedan de lagen ges också bestämmelser överlämnats. I lagen ges också om sådana skyldighet att bestämmelser sådana organs

organs om pröva framställningar om utläm- skyldighet att pröva framställnande av allmänna handlingar ningar om utlämnande av allenligt reglerna i tryckfrihetsför- männa handlingar enligt reglerna ordningen och sekretesslagen i tryckfrihetsförordningen och 1980:100. sekretesslagen 1980: 100.

I fråga om allmänna hand-

lingar som förvaras hos Svenska

kyrkan eller någon av dess orga-

nisatoriska delar finns bestäm-

melser i lagen I999Jxxx om

överlämnande av allmänna

handlingar till Svenska kyrkan

och dess organisatoriska delar

för förvaring.

28 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§

Bestämmelser rätten att ta del allmänna handlingar finns i 2

om av kap. tryckfrihetsförordningen.

Bestämmelser begränsningar i rätten att ta del av allmänna

om handlingar och skyldigheten att iaktta sekretess finns i sekretessla-

om

1980: 100. gen

Av 2 kap. 17 § tryckfrihets- Av 2 kap. 17 §första stycket förordningen och l kap. 8 § tryckfrihetsförordningen och l andra stycket tredje meningen kap. 8 § andra stycket tredje mesekretesslagen framgår att ett ningen sekretesslagen framgår att enskilt efter ett beslut ett enskilt som efter ett

organ, som organ, enligt denna lag förvarar all- beslut enligt denna lag förvarar männa handlingar, skall jämstäl- allmänna handlingar, skall järnlas med myndighet i fråga ställas med myndighet i fråga om

om befattningen med dessa hand- befattningen med dessa handlingar. lingar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

6 till

Förslag Lag om ändring i arkivlagen 1990:782

Härigenom föreskrivs att 8 och ll §§ arkivlagen 1990:782

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§1

I denna lag bestämmelser om myndigheternas och vissa andra or-

ges gans arkiv samt om arkivmyndighetema.

Bestämmelserna i 3-6 och lO Bestämmelserna i 3-6 och

skall tillämpas också på stat- 10 skall tillämpas också på liga, kommunala och kyrko- statliga och kommunala beslukommunala beslutande försam- tande församlingar. lingar.

Bestämmelserna i 3-6 samt 9 Bestämmelserna i 3-6 samt 9 och 10 skall i tillämpliga delar och 10 skall i tillämpliga delar gälla också sådana enskilda or- gälla också

hos vilka allmänna hand- sådana enskilda organ hos gan lingar förvaras med stöd lagen vilka allmänna handlingar förva-

av 1994: l 383 överlämnande med stöd av lagen

om ras av allmänna handlingar till andra 1994:1383 om överlämnande organ än myndigheter för förva- av allmänna handlingar till andra ring. organ än myndigheter for förva-

ring, och

Svenska kyrkan och dess

organisatoriska delar vid förva-

ring allmänna handlingar

av

med stöd av lagen I999Jxxx om

överlämnande allmänna

av

handlingar till Svenska kyrkan

och dess organisatoriska delar

för förvaring. Bestämmelserna i

Senaste lydelse 1994:1385.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 § skall dock inte gälla för

allmänna handlingar som har

kommit in till eller upprättats hos

Svenska kyrkans beslutande för-

samlingar.

7§2

För tillsynen av att myndig- För tillsynen av att myndigheterna och sådana enskilda or- heterna och sådana organ som gan som avses i l § tredje stycket avses i 1 § tredje stycket fullgör fullgör sina skyldigheter enligt 3- sina skyldigheter enligt 3-6 6 skall det finnas arkivmyn- skall det finnas arkivmyndigheter digheter såväl inom den statliga såväl inom den statliga som den som den kommunala förvalt- kommunala förvaltningen. ningen.

Arkivmyndighetema skall dock inte ha tillsyn över riksdagens myndigheter, regeringen, myndigheter inom regeringens kansli eller utrikesrepresentationen.

8§3

Regeringen bestämmer vilka arkivmyndigheter som skall finnas för tillsynen över de statliga myndigheterna. Tillsynen över att sådana organ som avses i 2 § fullgör sina skyldigheter enligt 3-6 skall skötas av de statliga arkivmyndighetema.

Kommunstyrelsen är arkivmyndighet i kommunen och landstingsstyrelsen i landstinget, om inte kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige har utsett någon annan nämnd eller styrelse till arkivmyndighet.

Den kommunala arkivmyndigheten skall se till att sådana juridiska

i 1 kap. 9 § sekretesslagen 1980:100 fullgör sina personer som avses skyldigheter enligt 3-6 denna lag. I de fall flera kommuner eller flera landsting bestämmer tillsammans i ett sådant företag fullgörs uppgiften av arkivmyndigheten i den kommun eller det landsting som kommunerna eller landstingen kommer överens om.

2 Senaste lydelse 1994:1385. 3 Senaste lydelse 1994: 1386.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tillsynen över att sådana en- Tillsynen över att sådana

enskilda organ som avses i l § skilda i l §

organ som avses tredje stycket fullgör sina skyl- tredje stycket 1 fullgör sina skyldigheter enligt 3-6 skall skö- digheter enligt 3-6 skall skötas av de statliga arkivmyndig- tas av de statliga arkivmyndigheterna i de fall det enskilda heterna i de fall det enskilda

or- organet förvarar ett statligt arkiv ganet förvarar ett statligt arkiv och av de kommunala arkivmyn- och de kommunala arkivmyn-

av dighetema i de fall det enskilda dighetema i de fall det enskilda organet förvarar ett kommunalt organet förvarar ett kommunalt arkiv. arkiv.

Tillsynen över att Svenska

kyrkan och dess organisatoriska

delar fullgör sina skyldigheter

enligt 3-6 §§ avseende hand-

lingar som förvaras med stöd av

lagen 1999:xxx om överläm-

nande av allmänna handlingar

till Svenska kyrkan och dess or-

ganisatoriska delar för förva-

ring, skall skötas av de statliga

arkivmyndigheterna. Tillsynen

omfattar dock inte handlingar

som har kommit in till eller upp-

rättats hos Svenska kyrkans be-

slutande församlingar.

11§4

Om en statlig myndighet har upphört och dess verksamhet inte har förts över till statlig myndighet, skall myndighetens arkiv

en annan överlämnas till en arkivmyndighet inom tre månader, såvida inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver något annat.

I lagen 1994:1383 om överlämnande av allmänna handlingar till andra organ än myndigheter för förvaring finns bestämmelser om förvaring av statliga myndigheters arkiv hos enskilda i vissa fall.

organ

4 Senaste lydelse 1994:1385.

32 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelser om förvaring av allmänna handlingar finns också i lagen 1999:xxx om överlämnande allmänna

av handlingar till Svenska kyrkan

och dess organisatoriska delar

för förvaring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Författningsjörslag 33

7 till

Förslag

Lag om ändring i sekretesslagen 1980: 100

Härigenom föreskrivs i fråga sekretesslagen 1980:100 om dels att 13 kap. 4 § och 15 kap. 7 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen införs paragraf, 1 kap. 8 av följande en ny a lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap.

8 a

Vad som föreskrivs i tryckfri-

hetsförordningen om rätt att ta

del av handlingar hos en myndighet skall i tillämpliga delar gälla också handlingar hos Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar, handlingarom hör till na verksamhet som Svenska

kyrkans organisatoriska delar bedriver enligt begravningslagen 1990:1144, och

fördelning och användning den statliga ersättning som av Svenska kyrkan erhåller enligt lagen 1988:950 om kulturminnen m.m.

1 kap. 8 § första stycket och andra stycket första meningen enligt förslag av a Utredningen om trossamfundens rättsliga reglering.

2-17-0374

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar skall jämställas med myndighet vid tillämpningen av denna lag. Detsamma gäller när Svenska kyrkan eller någon av dess organisatoriska delar förvarar allmänna handlingar enligt lagen 1 999zxxx överlämnande

om av allmänna handlingar till Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar för förvaring, såvitt

avser befattningen med dessa handlingar.

13 kap.

Erhåller arkivmyndighet för arkivering från någon myndighet

annan uppgift som är sekretessbelagd där, gäller sekretessen också hos

arkivmyndigheten.

Erhåller ett enskilt organ som avses i 1 kap. 8 § andra stycket tredje meningen för förvaring handling härrör från myndighet och en som en som innehåller uppgift är sekretessbelagd hos myndigheten, en som gäller sekretessen också hos det enskilda organet.

2 Senaste lydelse 1994: l 384.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Erhåller Svenska kyrkan eller

någon av dess organisatoriska

delar för förvaring en handling har kommit in till eller uppsom rättats hos myndighet med en uppgifter hänförliga till Svenska kyrkans verksamhet och som har upphört senast den 31 december 1999 eller någon av Svenska kyrkans beslutande församlingar, och innehåller en uppgift som är sekretessbelagd där, skall som sekretessen fortsätta att gälla.

15 kap.

7§3

Beslut varigenom myndighet Beslut varigenom myndighet har avslagit enskilds begäran att har avslagit enskilds begäran att få ta del handling eller lämnat få ta del handling eller lämnat av av ut allmän handling med förbe- ut allmän handling med förbehåll, inskränker sökandens håll, inskränker sökandens som som rätt att dess innehåll eller rätt att dess innehåll eller yppa yppa förfoga över den, får förfoga över den, får annars annars överklagas sökanden. Om inte överklagas sökanden. Om inte av av följer andra-fjärde annat följer andra-fjärde annat av av styckena, överklagas beslutet hos styckena, överklagas beslutet hos kammarrätten eller, såvitt gäller kammarrätten eller, såvitt gäller kammarrätts beslut i där väckt kammarrätts beslut i där väckt ärende, hos Regeringsrätten. Har ärende, hos Regeringsrätten. Har beslutet meddelats beslutet meddelats av organ som av organ som i 1 kap. 8 § andra stycket i l kap. 8 § andra stycket, avses avses eller 9 § tillämpas bestämmel- 8 § eller 9 § tillämpas bestäma i 23-25 och 31 § första melserna i 23-25 och 3l§ serna meningen förvaltningslagen första meningen förvaltnings- 1986:223 överklagande. lagen 1986:223 om överklaom gande.

3Senaste lydelse 1994: 1052.

Har beslut som avses i första stycket meddelats tingsrätt och rör

av det handling i domstols rättskipande eller rättsvårdande verksamhet, överklagas det hos hovrätten. Motsvarande beslut hovrätt i där väckt

av eller dit överklagat ärende överklagas hos Högsta domstolen. Vid överklagande tingsrätts eller hovrätts beslut tillämpas i övrigt bestäm-

av melserna i rättegångsbalken överklagande beslut.

om av

Första och andra styckena gäller inte för beslut riksdagen,

av regeringen, Högsta domstolen eller Regeringsrätten.

Att beslut av statsråd skall överklagas hos regeringen föreskrivs i 2 kap. 15 § tryckfrihetsförordningen.

Angående rätt att överklaga beslut av myndighet lyder under

som riksdagen är särskilt föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

8 Förslag till

om i :482 om infö-

Lag ändring lagen 1991 rande av folkbokföringslagen 1991:481

Härigenom föreskrivs att 10§ lagen 1991:482 om införande av folkbokföringslagen 1991:481 skall upphöra att gälla vid utgången av år 1999.

1 Inledning

1 1

Bakgrund

. Riksdagen fattade den 8 december 1995 ett principbeslut om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan proposition 1995/96:80 Ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan, bet. 1995/96:KU12, rskr. 1995/96:84. Reformen skall genomföras den 1 januari 2000.

Med anledning principbeslutet behövde ett antal delfrågor ut-

av redas vidare. Regeringen fattade den 21 december 1995 beslut om kommittédirektiv för det fortsatta utredningsarbetet dir. 1995:162. Enligt direktiven skulle fyra utredningar tillsättas och två särskilda uppdrag jfr avsnitt 1.2 och 1.3.1. Direktiven bifogas, bilaga

ges

Frågan statens förhållande till Svenska kyrkan och till trossam-

om funden i övrigt, har under årens lopp utretts flera gånger, senast av Kyrkoberedningen tillsattes år 1992 och slutbetänkande

som vars Staten och trossamfunden SOU 1994:42 ligger till grund för regeringens nämnda principproposition. Som exempel på tidigare

ovan utredningar kan nämnas Utredningen ekonomi och rätt i kyrkan,

om BRK-utredningen, år 1992 lämnade sitt slutbetänkande Ekonomi

som och rätt i kyrkan SOU 1992:9. En närmare redogörelse över utredningar på stat-kyrkaornrådet lämnas av Utredningen om trossamfundens rättsliga reglering i betänkandet Staten och trossamfunden

Rättslig reglering SOU 1997:41. -

1.2 Kommitténs

utredningsuppdrag

Kommittén tillkallades för att i enlighet med direktiven dir. 1995:162 utreda vården av den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen och de kyrkliga arkiven.

Enligt de utgångspunkter som gäller för kommitténs uppdrag beträffande den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen skall

40 Inledning

kulturrninneslagens skydd för de kyrkliga kultunninnena behållas även efter relationsändringen. Svenska kyrkan skall också i framtiden ha ansvaret för vården och förvaltningen av de kyrkliga kultunninnen som skyddas genom kulturminneslagen. Bevarandet av de kyrkliga kulturminnena angelägenhet för hela samhället och svenska folket och

är en det är inte rimligt att den totala kostnaden for detta allmänintresse bärs endast dem tillhör Svenska kyrkan. Kyrkan skall därför få en

av som viss ersättning för underhållet av de kyrkliga kulturvärdena från staten. I kommitténs uppdrag har ingått att utreda frågan om denna ersättning.

När det gäller de kyrkliga arkiven har kommittén haft till uppgift att undersöka vilka problem som kan uppstå i samband med relationsändringen och föreslå lösningar på dessa. I direktiven angavs att utgångspunkten bör att möjligheterna att ta del arkivmaterialet inte

vara av skall försämras eller fördyras för allmänheten, rättskipningen och förvaltningen eller forskningen.

1.3 Andra av för

utredningar betydelse

uppdraget

1.3.1 Statligt utredningsarbete med anledning av stat-kyrkareformen

Kommitténs uppdrag som redovisas i detta betänkande avsåg som ovan har framkommit den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen och de kyrkliga arkiven. Kommittédirektiven dir. 1995:162 innebar att ytterligare tre utredningar tillsattes och två särskilda uppdrag gavs. Samtliga utredningar och myndigheter lämnar sina betänkanden samtidigt.

utredningarna avsåg konstitutionella och andra rättsliga frå-

En av gor. I uppgifterna ingick bl.a. att utforma en grundlagsbestämmelse angående föreskrifter trossamfund, Svenska kyrkan och

om en lag om

lag trossamfund samt att utreda frågan handlingars offentligen om om het i Svenska kyrkan. Utredningen om trossamfundens rättsliga reglering lämnar sitt förslag i betänkandet Staten och trossamfunden Rätts-

lig reglering SOU 1997:41.

Svenska kyrkan skall även efter relationsändringen ha ansvar för den helt övervägande delen av begravningsverksamheten. En kommitté har haft till uppgift att bl.a. analysera de praktiska, ekonomiska och rättsliga konsekvenserna av en sådan ordning. Denna kommitté redo-

Inledning 41

visar sitt förslag i betänkandet Staten och trossamfunden Begrav-

ningsverkssamheten SOU 1997:42.

En särskild utredare tillkallades för att utreda personalfrågor, statligt stöd till andra trossamfund och skattefrågor. I uppdraget ingick även frågan stat-kyrkareforrnens finansiering. Utredningen presenterar

om två betänkanden, Staten och trossamfunden Svenska kyrkans personal

- SOU 1997:44 och Staten och trossamfunden Stöd, skatter och

finansiering SOU 1997:45.

Den kyrkliga egendomen skall enligt principbeslutet stå till Svenska kyrkans förfogande även fortsättningsvis. Kammarkollegiet erhöll uppdraget att utreda bl.a. formerna för detta. Förslaget redovisas i betänkandet Staten och trossamfunden Den kyrkliga egendomen SOU

- 1997:47.

Enligt principbeslutet skall församlingsskatten ersättas av en kyrkoavgift skall betalas alla som tillhör Svenska kyrkan. Riksskatte-

som av verket har haft till uppgift att utreda formerna för statlig uppbörd av kyrkoavgiften samt vidare de tekniska förutsättningarna för en uppbördshj älp också till andra trossamfund. Förslaget lämnas i betänkandet Staten och trossamfunden Statlig medverkan vid avgiftsbetalning

- SOU 1997:46.

För att underlätta insyn och samordning i utredningsarbetet inrättades ett särskilt beredningsorgan, Stat-kyrkadelegationen, som skall avsluta sitt arbete senast den 30 juni 1998. I detta är samtliga riks-

organ dagspartier företrädda, liksom bred representation från Svenska kyr-

en kan. Vidare ingår bl.a. representanter från andra trossamfund än Svenska kyrkan samt från berörda fackliga organisationer. De kommittéer, utredningar och myndigheter har bedrivit det statliga

som utredningsarbetet har kontinuerligt rapporterat sina uppdrag till

om delegationen. Rapporter har även lämnats från det inomkyrkliga utredningsarbetet jfr avsnitt 1.3.2. Inom ramen för delegationens arbete diskuteras även frågor av principiell betydelse.

gemensamma

1.3.2 Inomkyrkligt utredningsarbete med anledning av stat-kyrkareforrnen

För att underlag för kyrkomötets beslut ett framtida inomkyrkligt

ge om regelsystem har Svenska kyrkans centralstyrelse tillsatt en lednings-

fyra särskilda utredningsgrupper och en teologisk expertgrupp grupp, jfr Direktiv för det kyrkliga utredningsarbetet med anledning av principbeslutet ändrade relationer mellan Svenska kyrkan och

om staten, fastställda Svenska kyrkans centralstyrelse.

av

Ledningsgruppen har till uppgift att svara för ledningen och samordningen utredningsarbetet, till vilket också bl.a. hör ansvar för

av samråd och information. Ledningsgruppen skall vidare utreda och ge förslag rörande vissa frågor av grundläggande och övergripande art.

En utredningsgrupp skall ta upp frågor som avser arbetet på olika kyrkliga nivåer. Den andra utredningsgruppen skall behandla de kyrkliga valen, den kyrkliga indelningen, kyrkobokföringen och de kyrkliga arkiven. Den kyrkliga egendomen och ekonomin skall utredas av den tredje utredningsgruppen. Till denna grupps uppgifter hör att belysa kyrkans för kulturhistoriska värden. Den fjärde gruppen skall

ansvar utreda frågor bl.a. Svenska kyrkans personal och ett inomkyrkligt

om system för överprövning.

1.3.3 Övriga utredningar

Enligt direktiven dir. 1995:162 skall kommittén ta del av och beakta Kulturarvsutredningens och 1993 års Kyrkobyggnadsutrednings förslag.

Den statliga Kulturarvsutredningen dir. 1994:57 hade i uppdrag att överväga bl.a. skyddet för prästgårdarnas och kyrkstädemas kulturhistoriska värden. Utredningens förslag i dessa delar finns i slutbetänkandet Skyddet kulturmiljön SOU 1996:128, lämnades under

av som hösten 1996.

Den Svenska kyrkans centralstyrelse tillsatta Kyrkobyggnads-

av utredningen hade fyra huvuduppgifter som var knutna till följande områden, nämligen frågan övertaliga kyrkor, avvägningen mellan

om de pastorala behoven och kulturrniljövårdens intressen, kostnadsfördelningen mellan staten och kyrkan vad gäller kulturhistoriskt värdefull egendom samt det särskilda kyrkobyggnadsbidraget. Slutbetänkandet Fädemas kyrkor och framtidens Svenska kyrkans utred-

ningar 1996:1 lämnades under våren 1996.

1.4 Kommitténs arbete

Kommittén påbörjade sitt arbete i mars 1996 och har under utredningstiden haft elva sammanträden, två intematsammanträden.

varav

I anslutning till ett av sammanträdena gjorde kommittén ett studiebesök i Riksarkivet. Ett sammanträde kombinerades med en studieresa i Tidaholms pastorat. Under resan besöktes fyra kyrkor, som är olika såväl till storlek och utformning som ur antikvarisk aspekt. Genom att representanter från pastoratet samt från Riksantikvarieämbetet och sta-

Inledning 43

tens historiska museer deltog hade kommittén möjlighet att få frågan om förvaltning av kyrkliga kulturminnen belyst från dels ekonomisk och pastoral, dels kulturhistorisk synvinkel.

Ordföranden, sekreteraren och kommitténs expert från Riksarkivet har besökt Märsta kyrkliga samfällighet för att informera sig om sammansättning, behandling och användning av kyrkliga arkiv

Ett stort behov har förelegat av samordning inom det statliga utredningsarbetet. Kommittén har under arbetets gång haft fortlöpande kontakter med övriga statliga utredningar. Därtill kommer den samverkan

för Stat-kyrkadelegationens verksamhet. som har skett inom ramen

Kommittén har vidare haft kontakter med de inomkyrkliga utredningsgrupper främst berörs av kommitténs uppdrag, nämligen ut-

som redningen om ekonomi och egendom samt utredningen om val, indelning, kyrkobokföring och arkiv.

Under arbetets gång har fortlöpande kontakter förekommit med statliga myndigheter inom kulturmiljöornrådet, statliga arkivmyndigheter samt berörda departement. Vidare har kontakter förekommit med Svenska kyrkans forsamlings- och pastoratsförbund.

Statskontoret har på kommitténs uppdrag närmare utrett vissa frågor med anknytning till den statliga ersättningen för vård och underhåll av de kyrkliga kulturvärdena. Statskontorets rapport bifogas, bilaga

. ...nwgwmu-.ø-vbr

mi "A f v,1 lar..

2 Den indelningen och kyrkliga Svenska kyrkans organisation

2.1 Nuvarande förhållanden

2.1.1 Inledning

Grundläggande bestämmelser Svenska kyrkan finns i kyrkolagen om 1992:300. Där finns föreskrifter om Svenska kyrkan som trossamfund, kyrkotillhörighet i Svenska kyrkan, om den kyrkliga indelom ningen, den lokala, regionala och centrala organisationen, om om biskops- och prästtjänster, kyrkomusiken, den kyrkliga egenom om domen de kyrkliga valen. I detta avsnitt redogörs kortfattat för samt om bestämmelserna indelning och organisation. Bestämmelserna om om den kyrkliga egendomen behandlas i avsnitt Övriga bestämmelser tas

inte närmare i betänkandet. upp I kyrkolagens inledande bestämmelser föreskrivs att Svenska kyrkan är ett evangeliskt-lutherskt trossamfund, genom sina församlingar som upprätthåller på demokratisk grund uppbyggd riksomfattande en verksamhet. Sverige är i kyrkligt hänseende indelat i territoriella församlingar, pastorat, kontrakt och stift. Det finns inom Svenska kyrkan också fem icke-territoriella församlingar.

2.1.2 Lokal indelning och organisation

Församlingen är den grundläggande lokala enheten inom Svenska kyrkan. Pastoratet är tjänstgöringsområde för kyrkoherde. Ett pastoen rat kan bestå antingen enda församling enförsamlingspastorat av en eller flera församlingar flerfbrsamlingspastorat. Ett flerförsamav lingspastorat utgör pastoratssamfällighet, kyrklig samfällighet. en en Såväl församlingarna samfälligheterna utgör kyrkliga kommuner som och är juridiska 4 kap. 4 och 9 kyrkolagen. De egna personer kyrkliga kommunerna har beskattningsrätt.

46 Den kyrkliga indelningen och Svenska kyrkans organisation

I kyrkolagen finns det en uppräkning avförsamlingsangelägenheter, dvs. sådana angelägenheter som församlingarna får besluta och be-

om kosta med utdebiterade medel församlingsskatt, 11 kap. 1 och 4 §§. Till dessa angelägenheter hör främjande av kyrkans gudstjänstliv och undervisning samt diakoni och evangelisation. Hit hör vidare anskaffande och underhåll av bl.a. kyrkobyggnader och församlingslokaler samt lös egendom som, utan att vara byggnadstillbehör, är avsedd för sådana byggnader och lokaler eller annars för kyrkliga ändamål. Med församlingsangelägenheter avses även anskaffande och underhåll av andra byggnader och lokaler samt därtill hörande lös egendom. I detta sammanhang kan nämnas att det i en församling skall finnas lokaler där de kyrkliga arkiven kan förvaras på ett betryggande sätt. Vidare hör till församlingsangelägenhetema anläggande och underhåll av begravningsplatser, om regeringen inte för särskilt fall beslutar att uppgiften skall ankomma på en borgerlig kommun, samt underhåll av kyrkotomt.

En församling som är ett enförsamlingspastorat sköter själv de församlingsangelägenheter och de angelägenheter som enligt kyrkolagen eller annan författning ankommer på pastoratet ll kap. 6 §. I ett flerförsamlingspastorat där församlingarna bildar en obligatorisk

pastoratssamfällighet är skötseln av församlingsangelägenhetema

delad mellan församlingarna och samfálligheten 11 kap. 7 §. Församlingama kan emellertid överlämna skötseln av alla ekonomiska församlingsangelägenheter till pastoratet, varvid en total pastoratssamfällighet bildas. Om församlingarna i två eller flera pastorat bildar en samfállighet för skötseln av vissa eller alla ekonomiska församlingsangelägenheter skapas en flerpastoratssamfällighet resp. en total

flerpastoratssamfällighet ll kap. 8 §.

Beslutanderätten i en församling utövas av kyrkofullmäktige, på kyrkostämma eller, under vissa speciella förutsättningar, ett direkt-

av valt kyrkoråd 11 kap. 13 och 17 §§. Beslutande i pastorats-

organ en

eller flerpastoratssamfállighet ärförsamlingsdelegerade eller, om sam-

fälligheten är total, kyrkofullmäktige 11 kap. 20 §.

Förvaltning och verkställighet samt beredning av ärenden ankommer på kyrkorådet och de övriga nämnder som kan ha inrättats av den kyrkliga kommunens beslutande organ 11 kap. 21 och 23 §§, 17 kap. 36 § och 18 kap. 4 §.

Beslut som har fattats av kyrkofullmäktige, kyrkostämma eller törsamlingsdelegerade kan överklagas till länsrätten 22 kap. 1 och 2 samt 16 § första stycket. Detsamma gäller beslut av kyrkorådet eller annan nämnd i en församling eller kyrklig samfällighet, om beslutet inte är av rent förberedande eller rent verkställande art. Rätt att överklaga tillkommer var och som är folkbokförd inom församlingen,

en dvs. oberoende kyrkotillhörighet 22 kap. 1 §. Beslut kyrklig

av av en

Den kyrkliga indelningen och Svenska kyrkans organisation 47

samfallighet kan överklagas även av en församling som ingår i samfalligheten 22 kap. 16 § andra stycket. Det är fråga om en laglighetsprövning, dvs. prövning i formellt hänseende. De grunder som ett

en överklagande kan stödja sig på är att beslutet inte har tillkommit i laga ordning eller att det hänför sig till något inte är angelägenhet för

som en församlingen, att det har fattat beslutet har överskridit sina

organ som befogenheter eller att beslutet strider mot lag eller annan författning 22 kap. 8 §. Bestämmelserna laglighetsprövning gäller inte om det i

om lag eller författning finns särskilda föreskrifter överklagande

annan om 22 kap. 3 §. Som exempel kan här nämnas bestämmelsen om överklagande kyrkorådets beslut upplåtelse kyrka 41 kap.

av om av en 9 §.

Ett beslut ändrad församlingsindelning skall fattas av en statlig

om myndighet 5 kap.. Anledningen till detta är att ett sådant beslut inte enbart berör den kyrkliga verksamheten, utan kan ha betydelse även i andra sammanhang, exempelvis när det gäller folkbokföringen. Det är vanligen Kammarkollegiet har att besluta i denna typ ärenden.

som av Under vissa förutsättningar kan det dock regeringen eller länssty-

vara relsen som skall fatta beslut om ändring.

Beslut ändringar i den territoriella pastoratsindelningen däremot

om fattas ett kyrkligt nämligen stiftsstyrelsen i respektive stift

av organ, 6 kap.. Detta skall mot bakgrund att en ändrad pastorats-

ses av indelning i princip anses som en inomkyrklig angelägenhet.

2.1.3 indelning och organisation Regional

Den regionala enheten inom Svenska kyrkan är stiftet, som är tjänstgöringsområde för biskop 4 kap. 6 § kyrkolagen. Varje stift

en är indelat i kontrakt, i sin tur består flera pastorat. Kontraktet är

som av tjänstgöringsområde för kontraktsprost 4 kap. 5 §. Församlingama

en inom ett stift bildar obligatorisk kyrklig samfållighet stiftssam-

en fällighet för att sköta församlingsangelägenheter 4 kap.

gemensamma 9 23 kap. 1 §. Huvuduppgiften är att främja församlingslivets utveckling inom stiftet. En stiftssamfállighet kyrklig kommun

är en med beskattningsrätt. Beslutande organ är stiftsfullmäktige, som väljs

församlingarna indirekta val 23 kap. 4 §. Förvaltning och av genom verkställighet skall utövas stiftsstyrelsen och de övriga nämnder som

av kan ha inrättats stiftsfullmäktige 23 kap. 5 §. I varje stift skall det

av finnas egendomsnämnd, obligatorisk nämnd som har uppgifter i

en en fråga förvaltningen den kyrkliga jorden 26 kap..

om av

De bestämmelser överklagande som gäller på lokal nivå skall

om tillämpas även när det gäller beslut stiftssamfälligheterna 23 kap.

av

48 Den kyrkliga indelningen och Svenska kyrkans organisation

8 §. Detta innebär att beslut stiftsfullmäktige samt, det inte rör av om sig om beslut av rent förberedande eller rent verkställande art, stiftsstyrelsen eller nämnd kan överklagas på angivna grunder. annan ovan Det skall uppmärksammas att det på regional nivå förutom en kyrkokommunal även finns statlig organisation. I varje stift skall det en finnas ett domkapitel är statlig myndighet 27 kap.. Domsom en kapitlet har till uppgift att t.ex. utöva vissa arbetsgivarfunktioner när det gäller prästerna; bl.a. tillsätter domkapitlet kyrkoherdetjänst en var tredje gång den är ledig. Vidare skall domkapitlet tillsammans med biskopen se till att Svenska kyrkans ordning i fråga lära, guds- - om tjänst m.m. iakttas i stiftets församlingar samt ha tillsyn över prästemas ämbetsförvaltning 2 kap. 5 §. Till biskopens uppgifter hör även bl.a. att årligen visitera så många församlingar inom stiftet möjligt som 28 kap. 1 §. Kontraktsindelningen är i likhet med pastoratsindelningen i huvudsak en inomkyrklig angelägenhet och beslut ändrad indelning fattas om av stiftsstyrelsen 7 kap.. De nuvarande stiften är angivna till namn och antal i kyrkolagen 4 kap. 7 §. Ändringar innebär att ett stift upplöses eller att ett nytt som stift bildas kräver således ett riksdagsbeslut. Beslut om ändringar i stiftsindelningen som enbart rör enstaka församlingar, skall däremot fattas av regeringen 4 kap. 8 §.

Organisation på riksplanet

Kyrkomötet är Svenska kyrkans högsta beslutande organ och består av valda ombud för kyrkan. Det sammanträder varje år 2 kap. 3 29 kap. kyrkolagen. Kyrkomötets beslut skall verkställas Svenska kyrkans av centralstyrelse, som är myndighet under kyrkomötet 29 kap. en 6 §§. Ärkebiskopen är självskriven ordförande i Centralstyrelsen 29 kap. 9 §. Till kyrkomötets uppgifter hör att behandla ärenden överlämnas som av riksdagen eller regeringen 29 kap. 10 §. Av 9 § Övergångsbestämmelsema till regeringsformen framgår att kyrkomötets yttrande eller i fråga om medlemskap i Svenska kyrkan samtycke skall inhämtas, innan riksdagen får besluta i vissa kyrkliga lagstiftningsärenden. Till kyrkomötets uppgifter hör även att behandla motioner i kyrkliga ärenden av ledamöter eller biskopar och kyrkliga ärenden väcks som av organ som kyrkomötet enligt lag har tillsatt. Kyrkomötet får besluta i frågor som anges i grundlag eller lag samt får även besluta annan om yttranden och framställningar till regeringen 29 kap. 11 §. Ärenden

Den kyrkliga indelningen och Svenska kyrkans organisation 49

skall behandlas vid kyrkomötet skall beredas av Centralstyrelsen som eller i något av kyrkomötets utskott. Av stor betydelse för kyrkans självständighet är kyrkomötets kompetens att meddela föreskrifter. Riksdagen har med stöd av 10 § övergångsbestämmelsema till regeringsfonnen givit kyrkomötet rätt att meddela föreskrifter i ett antal ämnen har ansetts vara av utpräglat som inomkyrklig karaktär eller rör kyrkomötets eget arbetssätt och som myndigheter 29 kap. 12 §. Sålunda får kyrkomötet genom kyrkegna lig kungörelse meddela föreskrifter Svenska kyrkans lära och om böcker, Svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar, det kyrkliga ämbetet, kollekter, central verksamhet för evangelisation, mission och övrigt utlandsarbete, diakoni, samt kyrkomötets arbetssätt och verksamheten hos dess myndigheter. Kyrkomötet har givits möjlighet att i sin tur överlåta normgivningskompetensen såvitt gäller Svenska kyrkans böcker, Svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar samt kollekter till Svenska kyrkans centralstyrelse, domkapitel, kyrkliga kommuner och kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter 29 kap. 13 §. Till Centralstyrelsen får även delegeras rätt att meddela föreskrifter det kyrkliga ämbetet. Kyrkliga kungörelser om skall kungöras i Svenska kyrkans författningssamling SKFS. Det skall noteras att Svenska kyrkan helhet för närvarande inte som har ställning ett eget och enhetligt rättssubjekt. Kyrkans centrala som kyrkomötet och dess myndigheter är statliga och därför att organ - del rättssubjektet staten. Deras befogenheter är begränanse som en av sade i lag. Någon rätt att binda de självständiga församlingarna och samfällighetema torde inte föreligga utöver vad som följer av rätten att meddela föreslqifter.

2.1.5 Privaträttsligt organiserad verksamhet

övervägande del Svenska kyrkans verksamhet är på sätt som framav offentligrättsligt reglerad. Det finns emellertid även delar, där går ovan Verksamheten är organiserad i privaträttsliga former, som föreningar och stiftelser. Dessa har i dag ställning som självständiga juridiska per- Här kan nämnas Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksoner. samhet SFRV, Stiftelsen Svenska kyrkan i utlandet SKUT, Stiftel- Svenska kyrkans mission SKM och Stiftelsen Lutherhjälpen. sen SFRV:s högsta beslutande är ombudsmötet. Den direkta ledorgan ningen stiftelsen utövas styrelsen. SFRV får anses vara ett friav av villigt för den icke lagreglerade kyrkliga verksamheten på riksorgan nivå. Den rikskyrkliga verksamheten kan således sägas bestå av två delar, dels offentligrättslig, dels en privaträttslig. en

50 Den kyrkliga indelningen och Svenska kyrkans organisation

2.2 Den framtida och

organisationen indelningen

2.2. l

Organisationen

Det är ännu inte klarlagt hur Svenska kyrkan kommer organise-

att vara rad efter relationsändringen. Av avgörande betydelse är härvid vilka bestämmelser som lagen om Svenska kyrkan kommer att innehålla. Det skall uppmärksammas att kyrkolagen upphävs när lagen Svenska

om kyrkan träder i kraft den 1 januari 2000.

Det skall i lagen om Svenska kyrkan finnas vissa basbestämmelser om Svenska kyrkans identitet och organisation samt vidare föreskrifter om de olika kyrkliga nivåemas uppgifter och grundläggande kompetens. Förslag om omfattningen och den närmare utformningen

av dessa bestämmelser läggs fram Utredningen trossamfundens

av om rättsliga reglering i betänkandet Staten och trossamfunden Rättslig

reglering SOU 1997:41.

Kommittén utgår från att lagen om Svenska kyrkan kommer att innehålla bestämmelser fastslår att Svenska kyrkan är ett eget

som rättssubjekt, att kyrkomötet är Svenska kyrkans högsta beslutande organ, att församlingarna och stiften ansvarar lokalt och regionalt för kyrkans verksamhet samt att församlingar, sammanslutningar för-

av samlingar kyrkliga samfälligheter och stift är självständiga juridiska

personer.

Inom den ram som lagen kommer att ange skall sedan Svenska kyrkan själv reglera sina angelägenheter. Det skall nämnas att en av de inomkyrkliga utredningar har tillsatts behandlar frågor

som som avser arbetet på de tre kyrkliga nivåerna och fördelningen arbetet mellan

av dessa nivåer.

Det är knappast sannolikt att relationsändringen kommer att innebära några större förändringar i organisatoriskt hänseende i vart fall

inte inledningsvis. Det skall emellertid uppmärksammas att den offentligrättsliga regleringen inte såsom för närvarande kommer att innehålla några närmare bestämmelser organisationen i olika kyrkliga

om organ. Det ankommer således på kyrkan att ta ställning till vilka

organ som skall finnas samt att ange vilka uppgifter dessa skall ha; detta gäller i fråga den närmare organisationen inom såväl rättssubj ektet Svenska

om kyrkan som dess organisatoriska delar, dvs. församlingar,

samfálligheter och stift. Det finns inte något hindrar att kyrkomötet

som inom ramen för ett inomkyrkligt regelsystem föreskriver att vissa

organ skall obligatoriska.

vara

Den kyrkliga indelningen och Svenska kyrkans organisation 5

Det sagda innebär att Svenska kyrkan själv har att avgöra bl.a. ovan domkapitlen och Ansvarsnämnden för biskopar som i dag är om statliga myndigheter skall bestå såsom inom kyrkan. Om - organ motsvarande finns den kyrkliga organisationen även efter organ inom relationsändringen är detta inte följd av en statlig utan av en en inomkyrklig reglering distinktion som kan vara betydelsefull. - en Principbeslutet innebär att Svenska kyrkan till skillnad mot vad gäller i dag efter relationsändringen får ställning som ett eget som rättssubjekt, bl.a. kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigsom heter. I detta rättssubjekt kommer troligen att innefattas Svenska nya kyrkan i dess nuvarande offentligrättsliga form, dvs. kyrkomötet och

dess myndigheter, domkapitlen samt de tidigare kyrkokommunema. Det förhållandet att församlingarna, samfälligheterna och stiften kom-

att omfattas rättssubj ektet Svenska kyrkan är dock inte avsett att mer av hindra att de samtidigt är juridiska personer. De organisatoriska egna delarna kommer sålunda dels att utgöra del rättssubjektet Svenska en av kyrkan, dels självständiga rättssubjekt. Den nationella nivån att vara kommer att handha Svenska kyrkans gemensamma angelägenheter och

att företräda Svenska kyrkan som helhet. Kyrkomötets beslut kan förväntas ske i form av bl.a. kyrkoordning. I vad mån kyrkomötet kommer att kunna delegera sin beslutanderätt

och i sådant fall i vilken utsträckning och till vilka kommer att - organ bli fråga får avgöras inom för den inomkyrkliga regleen som ramen ringen. En viktig fråga i detta sammanhang är vilken kompetens de olika

rättssubjekten har; detta är betydelse såväl i fråga om de kyrkliga av inbördes förhållanden, när det gäller vilket rättssubjekt organens som i olika sammanhang företräder Svenska kyrkan utåt, i förhållande som till tredjeman. Av särskilt intresse är härvid frågan i vilken utsträckning rättssubjektet Svenska kyrkan kan fatta ett beslut eller träffa ett avtal

binder den enskilda församlingen, samfälligheten eller stiftet, som som har status självständiga juridiska Som har framkommit av personer. kommer lagen Svenska kyrkan att innehålla föreskrifter om de ovan om olika nivåernas uppgifter och grundläggande kompetens. Bl.a. kommer föreskrivas att kyrkomötet är Svenska kyrkans högsta beslutande att samt att kyrkomötet inte får meddela beslut i enskilda frågor som organ det ankommer på församling eller stift att besluta Den närmare gränsdragningen mellan de olika befogenheter måste lämnas organens till rättstillämpningen. Här skall även kortfattat beröras frågan församlingamas och om

samfällighetemas identitet. Dessa utgör i dag rättssubjekt i sin

egna egenskap kyrkokommuner. Sin status som självständiga juridiska av kommer de att behålla även fortsättningsvis, trots att relapersoner

52 Den kyrkliga indelningen och Svenska kyrkans organisation

tionsändringen innebär att deras ställning kommuner upphör. som Rättigheter och skyldigheter övergår till motsvarande församling, kyrklig samfällighet eller stift jfr Utredningens trossamfundens om rättsliga reglering förslag till lag införande lagen Svenska om av om

kyrkan.

En viktig fråga i sammanhanget före relationsändringen är vem som skall företräda Svenska kyrkan helhet med avseende på framtiden, som exempelvis vid tecknande av avtal skall gälla efter relationsändsom ringen. Som tidigare har framkommit har Svenska kyrkan i dag inte ställning som en självständig och enhetlig juridisk Något person. organ som har befogenhet att företräda Svenska kyrkan helhet finns inte. som Näraliggande är frågan om kyrkomötets möjlighet att före relationsändringen kunna fatta beslut det inomkyrkliga regelverket. En om nya sannolik lösning är att kyrkomötet får behörighet att, inom for ramen den framtida kompetensen, under sammanträde år 1999 fatta beslut som avser tiden efter utgången av år 1999. En sådan ordning förutsätter emellertid särskilda bestämmelser kyrkomötet dessa befogensom ger heter. Förslag i detta avseende lämnas Utredningen trossamav om fundens rättsliga reglering. Det torde därutöver behövas vissa ändringar när det gäller kyrkomötets arbetsformer, t.ex. den tid under vilken kyrkomötet får samlat. Ett förslag till sådana ändringar i kyrkovara lagen bereds för närvarande inom Regeringskansliet. I lagen om Svenska kyrkan torde komma att finnas bestämmelse en om överklagande inom Svenska kyrkan. Utfominingen ett överprövav ningssystem kommer att bli föremål för inomkyrklig reglering. en När det gäller de delar av Svenska kyrkan för närvarande är som privaträttsligt reglerade föreningar och stiftelser kommer dessa inte - att automatiskt föras in under rättssubjektet Svenska kyrkan. Det torde emellertid efter relationsändringen inte finnas behov att skilja mellan av den verksamhet för närvarande är offentligrättsligt respektive som privaträttsligt reglerad.

Indelningen

Frågor om kyrklig indelning kommer att bli helt inomkyrklig en

angelägenhet efter relationsändringen. Någon offentligrättslig reglering

om hur ändringar skall ske, beslutande kommer inte att organ m.m. finnas. I framtiden kommer istället sådana bestämmelser att ingå i en inomkyrklig reglering. En de inomkyrkliga utredningarna har också av till uppgift att behandla bl.a. indelningsfrågor. Den kyrkliga indelningen, bl.a. såvitt gäller församlingarna, kommer sålunda att kunna förändras utan någon medverkan från statens sida.

Den kyrkliga indelningen och Svenska kyrkans organisation 53

Avsikten är att församlingsindelningen i framtiden inte skall ha någon funktion utanför kyrkans verksamhet. En förändrad indelning kan dock få konsekvenser när det gäller bl.a. arkivbildningen jfr avsnitt l8.2.2.

Lagen Svenska kyrkan kommer troligen att innehålla en be-

om stämmelse enligt vilken uppgifter indelning i församlingar, kyrkliga

om samfálligheter och stift, stadgar samt behöriga företrädare för

om om Svenska kyrkan, dess församlingar, samfalligheter och stift, skall lämnas till det register över trossamfund skall föras av regeringen

som eller den myndighet regeringen bestämmer jfr Utredningens om

som trossamfundens rättsliga reglering betänkande.

3 De kulturminnena och den

kyrkliga kyrkliga kulturmiljön

Svenska kyrkan förvaltar ett oersättligt kulturarv har byggts upp som under århundraden. De kyrkliga kulturminnena har många gånger ett stort konstnärligt-antikvariskt värde. Dessutom står de ofta som en symbol för livskvalitet, för något beständigt och kontinuerligt. De enskilda kulturminnena ingår vanligtvis i samlade kyrkliga miljöer kulturhistoriskt värde. Kyrkobyggnaden med omkringav stort liggande mark och byggnader har århundraden varit ett bygdens genom Tidigare förutom det religiösa livet också andra för centrum. var samhället viktiga funktioner regel lokaliserade till kyrkbyn. Här som fanns prästgård, tiondebod och sockenstuga samt även t.ex. skolhus och fattigstuga. Det vid kyrkan bygdens befolkning träffades i helg var som och söcken, i glädje och sorg. Vad kan sägas eller mindre unikt för de kyrkliga kulsom vara mer turminnena är att de fortfarande används för ursprungliga ändamål och de är tillgängliga för alla och I den mån andra historiska att envar. byggnader och monument över huvud taget är åtkomliga för allmänheten görs många gånger ansträngningar för att ge en föreställning den ursprungliga funktionen; vidtar särskilda åtgärder för att om man återskapa miljöer och för att åskådliggöra hur byggnader och föremål brukades. De kyrkliga kulturminnena däremot utgör ett levande kulturde kontinuerligt århundradena har använts och arv genom att genom alltjämt används ändamål. för samma Att de kyrkliga kulturminnena är allmänna angelägenheter har också inneburit ombyggnader, renoveringar och andra åtgärder som har att genomförts är väl dokumenterade; detta gäller särskilt det senaste århundradet. Dokumentationen möjlighet att följa förändringar över ger tiden beträffande arkitektur, byggnadsteknik, metoder och material likaväl kulturhistoriskt synsätt. Handlingarna som till följd av som offentlighetsprincipen är tillgängliga för alla har således ett värde i sig och är intresse för såväl privatpersoner företrädare för en rad av som olika forskningsområden.

56 De kyrkliga kulturminnena och den kyrkliga kulturmiljön

De kyrkliga kulturminnena betydelsefull del vårt nationella

är en av kulturarv. Bevarandet de kyrkliga kulturhistoriska värdena är

av en angelägenhet för hela samhället och svenska folket.

4 Den egendomen kyrkliga

4.1 Nuvarande förhållanden

4.1.1 Allmänt

Svenska kyrkan disponerar för sin verksamhet åtskillig egendom. Egendomen har olika historisk bakgrund och kan från rättsliga utgångspunkter delas in i tre kategorier, nämligen specialreglerad egendom, kyrkokommunal egendom samt förenings- och stiftelseegendom.

Den specialreglerade fasta egendomen består dels av kyrkor, kyrkogårdar och andra begravningsplatser, dels s.k. kyrklig jord. Till den

av specialreglerade lösa egendomen hör inventarier i bl.a. kyrkobyggnader samt fonderade medel. Den specialreglerade egendomen är underkastad särskilda rättsregler till skydd för intresset att egendomen bevaras och används för de ändamål den ursprungligen är avsedd för. För övrig

som egendom tillämpas "vanliga" kommunalrättsliga och allmänna civilrättsliga bestämmelser. Det skall noteras att även viss församlingskommunal egendom räknas till den specialreglerade egendomen; så är exempelvis fallet med de församlingskyrkor som har tillkommit efter det att församlingarna under 1800-talet blev självständiga juridiska med kommunstatus vilket skedde år 1817 be-

personer träffande landsförsamlingama och år 1843 beträffande stadsförsamlingama. De kyrkor tillkom dessförinnan har karaktären av

som självägande stiftelser utgör rättssubjekt. Bestämmelserna om

som egna den kyrkliga egendomen i kyrkolagen 1992:300 gäller dock i tillämpliga delar oavsett när kyrkan har tillkommit.

Den kyrkliga egendomen kan även delas in i den kyrkliga finansförmögenheten respektive förvaltningsförmögenheten. Den förra skall med sin avkastning tjäna kyrkliga ändamål, medan den senare används i den kyrkliga verksamheten vanligen inte ger någon avkastning.

men

I det följande skall kort redogöras för kyrkolagens bestämmelser angående den kyrkliga egendomen. De kyrkliga kulturminnena enligt

58 Den kyrkliga egendomen

lagen 1988:950 om kulturminnen dvs. kyrkobyggnader, kyrko-

m.m., tomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser, behandlas

i avsnitt

Kyrka

Beteckningen kyrka används i "vanligt" språkbruk ofta om byggnader som olika trossamfund använder för religiös verksamhet. I lagstiftningen avses dock med begreppet en byggnad eller ett rum som har invigts för Svenska kyrkans gudstjänst. Invigningen kyrklig

är en handling som utgör en förutsättning för att en kyrka skall få tas i bruk för sitt ändamål. Det skall noteras att varje är invigt är

rum som en kyrka, vilket innebär att förutom "traditionella" kyrkobyggnader och kapell även kyrkorum inom andra byggnader innefattas i begreppet. Som exempel kan nämnas kyrksalar på sjukhus samt slottskyrkor.

Kyrkoinvigningen har inte bara en religiös innebörd, utan får även vissa rättsverkningar jfr exempelvis 4 kap. 2 § kulturminneslagen. Att meddela föreskrifter om invigning faller inom kyrkomötets

normgivningskompetens punkt 10 övergångsbestämmelserna till regeringsfonnen, 29 kap. 12 § kyrkolagen.

l Församlingskyrkor

I kyrkolagen föreskrivs att varje församling skall ha minst försam-

en lingskyrka 38 kap. l § kyrkolagen. Det föreligger således en skyldighet att tillhandahålla minst en kyrka skall församlingskyrka

som vara samt att underhålla och utrusta den på ett ändamålsenligt sätt. Att anskaffa och underhålla kyrkobyggnader och deras tillbehör är församlingsangelägenheter jfr avsnitt 2.1.2 och 7.2.1. Det finns inte något som hindrar att det inom en församling finns flera församlingskyrkor; samma skyldigheter gäller då för samtliga.

Det är regeringen eller Kammarkollegiet som bestämmer vilken eller vilka kyrkor som skall vara församlingskyrka, -kyrkor 38 kap. 2 §. Regeringen eller Kammarkollegiet får vidare besluta att två församlingar får ha en gemensam församlingskyrka eller att kyrka

en inte längre skall församlingskyrka.

vara

Den kyrkliga egendomen 59

1 Domkyrkor

I varje stift skall det finnas en domkyrka 39 kap. 1 § kyrkolagen. Domkyrkorna i Uppsala, Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås och Växjö förvaltas av respektive domkapitel. Lunds domkyrka står under förvaltning av ett särskilt Domkyrkoråd 39 kap. 2 §. Landets övriga domkyrkor förvaltas av respektive kyrklig kommun.

I domkyrkoförsamlingen skall stiftets domkyrka vara församlingskyrka 38 kap. 3 §.

l Förvaltning av kyrklig jord

Kyrklig jord är fast egendom eller tomträtt som är avsedd att tjäna vissa ändamål. Till kyrklig jord hör prästlönefastighet, prästgård, församlingskyrkas fastighet, kyrkofondsfastighet, domkyrkas fastighet samt biskopsgård 41 kap. l § kyrkolagen. I princip gäller att pastoraten skall förvalta forsamlingskyrkors fastigheter och prästgårdar samt att förvaltningen i övrigt skall utövas av egendomsnämnden i respektive stift 41 kap. 5 och 6 §§.

Det finns vissa regler förvaltningen den kyrk-

gemensamma om av liga jorden. I detta sammanhang kan nämnas bestämmelsen om att förvaltningen skall inriktad på att naturvårdens och kulturmiljövår-

vara dens intressen skall beaktas i skälig omfattning 41 kap. 8 §. Någon precisering av vad som avses med detta görs inte.

1 Prästgårdar

Mot bakgrund att kommittén enligt direktiven dir. 1995:162,

av sid. 16 har att ta del av och beakta Kulturarvsutredningens förslag finns det anledning att uppehålla sig vid kyrkolagens bestämmelser om prästgårdar.

Pastoraten har möjlighet att besluta att innehavaren av en tjänst som kyrkoherde eller komminister skall anvisas en tjänstebostad 34 kap. 4 § kyrkolagen. Om tjänstebostad har anvisats är den som innehar

en tjänsten i princip skyldig att bo i den 34 kap. 7 och 8 §§. Fast egendom eller tomträtt där tjänstebostad är anvisad åt en kyrkoherde eller komminister benämns prästgård 41 kap. l §. Om fastigheten inte längre anvisas som tjänstebostad, blir den istället församlingskyrkas

fastighet.

Ansvaret för förvaltningen av prästgårdama åvilar pastoraten, som också skall bära kostnaderna 41 kap. 5 § och 34 kap. 5 §. Det är pas-

toraten skall för skötseln, inte detta enligt föreskrifter av

som svara om regeringen eller enligt avtal skall ankomma på innehavaren av tjänstebostaden. Pastoraten skall vidare underhålla prästgårdama och vid behov bygga nya hus 41 kap. 15 §.

När det gäller prästgårdar som utgör särpräglade miljöer kan egendomsnämnden lämna närmare föreskrifter hur vården och använd-

om ningen skall utövas 41 kap. 12 §; denna möjlighet finns även för "sådana byggnader på prästgårdar som har ett särskilt värde som exempel på en viss tids byggnadsskick". Det skall observeras att föreskriftema får inte bara vård, utan även användning. Möjlighet att

avse meddela föreskrifter finns också vid förvaltning av sådan prästlönefastighet eller sådan församlingskyrkas fastighet som tidigare har varit prästgård 41 kap. 13 §.

Ett hus på prästgård får byggas endast om egendomsnämnden

en om medger det 5 § förordningen 1994:250 om förvaltningen av kyrklig jord m.m.. Medgivande krävs även för vissa andra åtgärder som kan inverka på husets yttre eller inre byggnadskaraktär. I ärenden som avser kulturhistoriskt värdefulla prästgårdar skall länsstyrelsens yttrande inhämtas. En prästgård likaväl kyrklig jord i övrigt kan under

- som vissa förhållanden försäljas eller bytas. Frågor om försäljning skall prövas av egendomsnämnden 41 kap. 19 och 20 §§. I ärenden som rör försäljning eller byte kulturhistoriskt värdefull prästgård skall

av en länsstyrelsen tillfälle att yttra sig 15 § förordningen för-

ges om valtningen kyrklig jord m.m.. Vare sig 5 § eller 15 § i förordningen

av

enligt sin ordalydelse fastighet som inte längre är anvisad som avser en tjänstebostad, utan istället utgör en församlingskyrkas fastighet.

Det skall noteras att det skydd prästgårdar åtnjuter är knutet till

som egenskapen kyrklig jord. Om en prästgård försäljs eller av annan

av anledning upphör kyrklig jord försvinner skyddet. En prästgård

att vara eller tidigare prästgård är kulturhistoriskt värdefull kan visserligen

som

oberoende är ägare förklaras för byggnadsminne och - av vem som därmed komma att omfattas bestämmelserna skydd i 3 kap. kul-

av om turminneslagen. Detta sker dock inte automatiskt utan förutsätter ett särskilt beslut av länsstyrelsen.

Kulturarvsutredningen har i sitt slutbetänkande Skyddet av kulturmiljön SOU 1996:128 lämnat ett förslag som innebär att skyddet för prästgårdar görs oberoende jordnatur. Detta förslag behandlas när-

av mare i avsnitt 12.

Den kyrkliga egendomen 61

l Kyrkofonden

Kyrkofonden tillkom år 1910 och det främsta syftet att utjämna

var kostnaderna för prästlöner mellan olika pastorat. Medel tillfördes bl.a. från vissa äldre, centralt bildade fonder.

Kyrkofonden har sedan år 1983 styrelse utför de

en egen som förvaltningsuppgifter som den enligt författning eller särskilda

regeringsbeslut skall utföra. I övrigt förvaltas kyrkofonden av Kammarkollegiet, som dock skall samråda med styrelsen i frågor större vikt

av 42 kap. kyrkolagen och förordningen 1996: 1230 om kyrkofonden.

Kyrkofonden har viktig uppgift när det gäller utjämningssyste-

en met. Enligt proposition 1996/97:35 om ett nytt system för utjämning inom Svenska kyrkan, är målet för utjämningssystemet att göra

en rikstäckande kyrklig verksamhet möjlig, att ge väsentligen likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kyrkokommunerna inom landets olika delar samt att finansiera den rikskyrkliga verksamheten och andra för hela kyrkan gemensamma kostnader.

Den 1 januari 1997 trädde bestämmelser om ett nytt utjämningssystem i kraft. Detta består av en generell del som omfattar alla pastorat och samfälligheter samt en individuell del där prövning sker efter särskild ansökan. Den generella delen innehåller dels inkomstut-

en järrming, dels en utjämning kostnader har strukturella orsaker.

av som

Bestämmelser om hur kyrkofonden tillförs medel finns i 42 kap. 14-20 kyrkolagen. Kyrkofondens viktigaste inkomst är den allmänna kyrkoavgift som samtliga pastorat skall betala med visst fastställt öretal 8 öre skattekrona. Stiftssamfállighetema skall betala

per en särskild kyrkoavgift till kyrkofonden. Till kyrkofonden skall vidare under vissa förutsättningar betalas inkomstutjämnings-, kyrkounderhålls-, begravningsplats- och kyrkotillhörigavgift. Dessutom skall till kyrkofonden föras avkastning och ersättning från fondens egna tillgångar och andra kapitaltillgångar enligt regeringens bestämmande. Efter år 1990 har något statsbidrag inte lämnats till kyrkofonden.

Ett pastorat skatteunderlag understiger medelskatteunderlaget

vars skall få ett bidrag kyrkofonden, inkomstutjämningsbidrag 42 kap.

ur 17 §. Därutöver kan i enlighet med bestämmelserna i 42 kap. 18-24 betalas kyrkounderhålls-, begravningsplats-, kyrkotillhörig- och glesbygdsbidrag samt vidare extra utjämningsbidrag, stiftsbidrag och

kyrkobyggnadsbidrag angående kyrkobyggnadsbidrag, jfr närmare

avsnitt 7.4. Ur kyrkofonden betalas även bl.a. biskopamas löner och prästemas pensioner 42 kap. 11 §. Enligt regeringens bestämmande svarar kyrkofonden också för exempelvis kostnaderna för kyrkomötet

62 Den kyrkliga egendomen

och dess myndigheter samt för kostnaderna för Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet 42 kap. 12 §.

Den inkomst- och kostnadsutjämning som utjämningssystemet innebär bygger på principen att pastorat eller samfálligheter vars inkomst- och kostnadsläge är sämre än genomsnittet får ett bidrag och de med läge får betala en avgift.

gynnsammare

4.2 Framtida förhållanden

Utgångspunkten enligt principbeslutet om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan är att den kyrkliga egendomen skall stå till kyrkans förfogande även efter relationsändringen. Kammarkollegiet har haft till uppdrag att närmare utreda frågan den kyrkliga egendomen.

om Kammarkollegiets förslag redovisas i betänkandet Staten och trossamfunden Den kyrkliga egendomen SOU 1997:47.

-

När det gäller det utjämningssystemet har förutsatts att detta

nya skall användas inom Svenska kyrkan även efter relationsändringen jfr avsnitt 7.1.2 samt prop. 1995/96:80, sid. 30.

Frågan hur förvaltningen skall genomföras respektive om ansvar

om för förvaltningen får förutsättas bli föremål för en inomkyrklig reglering. Här skall dock uppmärksammas att de lagar och andra författningar gäller för egendomsförvaltning i allmänhet givetvis

som kommer att tillämpliga på de kyrkliga likaväl som på

vara organen, andra rättssubjekt. Här kan exempel nämnas plan- och bygg-

som lagstiftningen, miljöskydds- och naturvårdslagstiftningen samt kulturminneslagstiftningen.

Som tidigare har angivits avsnitt 2.2.1 upphävs kyrkolagen vid relationsändringen.

5 och museer inom

Myndigheter kulturmilj öområdet

5.1 Riksantikvarieämbetet och statens

historiska museer

Riksantikvarieämbetet och statens historiska RAÄ är central

museer förvaltningsmyndighet för frågor om kultunniljövård 2 § förordningen 1988:1l31 med instruktion för Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer. I lagen 1988:950 kulturminnen

om m.m. kulturminneslagen föreskrivs att RAÄ har överinseende över kulturminnesvården i landet 1 kap. 2 § tredje stycket. Av 1 § förordningen 1988:1188 om kulturminnen m.m. kulturminnesforordningen framgår att länsstyrelsen inför ett beslut enligt kulturminneslagen kan

som medföra ersättningsskyldighet eller på annat sätt är större vikt, skall

av samråda med Här skall även nämnas att RAÄ enligt 26 § i instruktionen får åta sig att utföra undersökningar, utredningar och andra uppdrag åt myndigheter och enskilda. För sådana uppdrag får myndigheten ta ut ersättning motsvarar kostnaden.

en som

För att kunna utöva sitt överinseende har RAÄ givits generell rätt

en att överklaga beslut domstol eller myndighet fattar med stöd

som annan av kulturminneslagen 1 kap. 2 § tredje stycket kulturminneslagen. Denna möjlighet är viktig inte minst för att kunna verka för en enhetlig praxis.

I RAÄ:s uppgift ha överinseende över kulturrninnesvården i lan-

att det bl.a. beträffande de kyrkliga kultunninnena ligger för

- - att svara uppföljning, utvärdering och utveckling samt att verka för enhetlig

en tillämpning aktuella bestämmelser. Vidare har RAÄ för att

av ansvar bygga kunskap, att uppmärksamma utbildnings- och forsk-

upp ningsbehov samt att bevaka att kompetenslcraven tillgodoses. En viktig uppgift är att sprida kunskap och information, exempelvis att

genom utarbeta material eller att anordna kurser och konferenser.

64 Myndigheter och inom kulturmiljöomrâdet museer

I uppgifterna ligger att vidareutveckla och precisera den övergripande policyn, likaväl att arbeta fram metoder och principer för som förvaltningen de kyrkliga kulturminnena. RAÄ har åren av genom byggt specialistfunktioner inom ett flertal områden, från byggupp nadsteknik och materialkunskap till behandling kyrkliga inventarier av och orglar, och uppgift är att tillhandahålla denna specialistkunskap. en Det är viktigt att RAÄ i sitt arbete håller fortlöpande kontakt med länsstyrelserna och länsmuseerna eller motsvarande museer samt olika kyrkliga Det får förutsättas att detta bl.a. kan ske inom organ. för nedan, i avsnitt 9.2 och 9.3.1, beskrivna former för samramen arbete. Beslutanderätten när det gäller de kyrkliga kultunninnena enligt 4 kap. kulturminneslagen är från och med den 1 juli 1995 i princip samlad hos länsstyrelserna; tidigare det RAÄ hade att fatta var som beslut i ärenden avseende kyrkobyggnader, kyrkotomter och kyrkliga inventarier jfr avsnitt 6. Genom decentraliseringen av ärendehanteringen har RAÄ:s uppgifter när det gäller de kyrkliga kultunninnena delvis förändrats och kommit att inriktas på det övergripande ansvaret för verksamheten och kunskapsförsörjningen på området. Funktionen central tillsyns- och servicemyndighet har således tydliggjorts. som RAÄ har dock alltjämt till uppgift att tillhandahålla specialistkompetens och samrådspart länsstyrelsen i enskilda ärenden jfr l § att vara kulturrninnesförordningen 1994/95:208, sid. 8. samt prop.

5.2 Länsstyrelserna

Länsstyrelserna skall ha tillsyn över kulturminnesvården i länet l kap. 2 § andra stycket kulturminneslagen. I förordningen 1990:1510 med länsstyrelseinstruktion omtryckt 1993:1294 anges att länsstyrelsen bl.a. för frågor kulturmiljön samt att det inom länsstyrelsen svarar om skall finnas länsexpert för kulturmiljöområdet 3 § och 12 § andra en stycket. Till uppgifterna hör dels ett allmänt tillsynsansvar över kulturmiljövården i länet, dels ett utrednings-, besluts- och uppföljningsnär det gäller ärenden angående bl.a. kyrkliga kulturminnen. ansvar skall länsstyrelsen samråda med RAÄ i Som tidigare har framgått ärenden större vikt. Av 2 § kulturminnesförordningen framgår av vidare att länsstyrelsen vid sin tillsyn över kulturrninnesvården skall samverka med kulturminnesvårdande inom länet, särskilt länsorgan museerna och motsvarande museer.

Myndigheter och museer inom kulturmiljöområdet 65

5.3 Regionala och lokala museer

Länsmuseet är vanligen stiftelse i vilken kommun, landsting eller

en tidigare huvudman ofta kulturhistorisk förening eller regionalt

- en hembygdsförbund finns med bland stiftama. De ingår således inte i

den statliga organisationen. Det skall dock nämnas att länsmuseerna under vissa förutsättningar jämställs med myndighet när det gäller tillämpning principen handlingsoffentlighet samt sekretess- och

av om arkivlagstiftningen l kap. 9 § sekretesslagen 1980:100 och 2 a §

- se arkivlagen 1990:782.

Enligt förordningen 1996:1598 statsbidrag till regional

om kulturverksamhet får statsbidrag lämnas till bl.a. regionala museer.

Länsmuseema har viktig roll när det gäller förvaltningen av

en kyrkliga kulturminnena. De utgör tillsammans med länsstyrelserna kulturmiljösektoms regionala organisation jfr 2 § kulturminnesförordningen. Ett kyrkoärende initieras ofta att församlingen eller

genom den kyrkliga samfälligheten tar kontakt med länsstyrelsen och/eller länsmuseet, för att diskutera och hitta lösningar på hur exempelvis en renovering skall genomföras. Länsmuseet kan ge råd för projektering och planering. Oberoende länsmuseet har kontaktats under pla-

av om neringsskedet eller kommer det i flertalet fall att medverka som remissinstans till länsstyrelsen vid handläggningen av kyrkoärenden. Det är också vanligt att länsstyrelsen utser länsmuseet till kulturhistorisk kontrollant, vilket innebär för att följa arbetet och göra

ett ansvar besiktningar samt att för byggnadsantikvarisk dokumentation.

svara Länsmuseet medverkar sålunda många gånger i handläggningen av kyrkoärenden såväl under beredandestadiet vid genomförandet och

som uppföljningen se vidare avsnitt 6.6 och 9.2.

I vissa kommuner finns det kommunala på motsvarande

museer som sätt kan medverka i det kulturrniljövårdande arbetet.

3-l7v0374

6 De kulturrninnena

kyrkliga - rättslig reglering

l Allmänt

En viktig uppgift inom kultunniljöområdet är att bevara och förmedla kulturarvet. I lagen 1988:950 kulturminnen m.m. kulturom minneslagen finns bestämmelser bl.a. kulturmiljön och kulturom minnesvården. I l kap. l § föreskrivs att det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö samt att detta ansvar delas alla. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer av RAÄ har överinseende över kulturminnesvården i landet, medan ansvaret inom varje län ges till länsstyrelserna. De kyrkliga kultunninnena är omistlig del vårt kulturarv och en av de har ett särskilt skydd enligt bestämmelser i 4 kap. kulturrninneslagen. Bestämmelserna skyddar de kulturhistoriska värdena i kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser. Det kan nämnas att Svenska kyrkan förvaltar fastigheter, byggnader och andra objekt inte kyrkliga kulturminnen och som är att anse som därför inte omfattas skyddet i 4 kap. kultunninneslagen. Denna som av egendom kan i vissa fall skyddas enligt andra bestämmelser i kulturminneslagen. Fasta fornlämningar är lämningar efter människors verksamhet under forna tider, har tillkommit äldre tiders bruk som genom och är varaktigt övergivna. Exempelvis omfattas gravar och gravsom byggnader samt kyrkogårdar och andra begravningsplatser som uppfyller dessa kriterier skydd enligt bestämmelser i 2 kap. En byggnad av är synnerligen märklig sitt kulturhistoriska värde eller som som genom ingår i synnerligen märkligt bebyggelseområde kan förklaras som ett byggnadsminne 3 kap. l §. Bestämmelserna byggnadsminnen kan om tillämpas även på kulturhistoriskt synnerligen märkliga parker, trädgårdar och liknande anläggningar. Skyddet för byggnadsminnen gäller dock, till skillnad från skyddet för kyrkliga kulturminnen, inte generellt utan förutsätter ett särskilt beslut av länsstyrelsen.

-

I det följande lämnas en redogörelse för kulturminneslagens bestämmelser beträffande de kyrkliga kulturminnena, dvs. kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser. Frågan om ansvar för anskaffande och underhåll sådan egendom behandlas av i avsnitt 7.2. I avsnitt 8.4 berörs frågor gäller hur de kyrkliga kulsom tunninnena skall vårdas och underhållas. Kulturarvsutredningen har i sitt slutbetänkande Skyddet kulturav miljön SOU 1996:128 föreslagit Vissa ändringar i 4 kap. kulturminneslagen. Bl.a. föreslås bestämmelser om skydd för prästgårdar och kyrkstäder. Dessa bestämmelser behandlas närmare i avsnitt 12. Kulturarvsutredningens förslag innehåller även bl.a. vissa ändringar av redaktionell art i 4 kap. kulturrninneslagen. Det är dock inte klart om och i så fall när Kulturarvsutredningens förslag kommer att genom-

föras. De hänvisningar till kulturminneslagen görs i det följande

som avser nu gällande bestämmelser. Kulturarvsutredningens förslag till

ändring av 4 kap. kulturrninneslagen bifogas bilaga

som

6.2 Kyrkobyggnader

Kyrkobyggnaderna representerar många epokers såväl internationella som nationella arkitektur, byggnadshistoria och byggnadsteknik. De speglar också samhällsutvecklingen. Kyrkobyggnaderna har ett kulturhistoriskt värde, kan variera i styrka och karaktär. Deras primära som funktion är att ett för gudstjänster och kyrkliga handlingar. I vara rum detta ligger förutom att religiös upplevelse, också att skapa ge en en känsla av samhörighet och trygghet. Kyrkobyggnader definieras i kulturminneslagen byggnader som som invigts för Svenska kyrkans gudstjänst och vårdas kyrklig som av en kommun församling eller kyrklig samfállighet samt domkyrkor - - som står under egen förvaltning 4 kap. 2 § andra stycket kulturminneslagen. Bestämmelserna gäller således inte kyrkor i bemärkelsen invigd byggnad har annan huvudman, t.ex. staten, som en en landstingskommun eller ett privat rättssubjekt privatperson eller - en enskild juridisk person. Byggnader som inte uppfyller ovan angivna kriterier omfattas alltså inte av skyddsbestämmelsema i 4 kap. En sådan byggnad kan i och för sig ha ett sådant kulturhistoriskt värde att den kan förklaras för byggnadsminne enligt 3 kap. En förutsättning härför är emellertid att den är "synnerligen märklig" sitt kulturhistoriska värde. genom De domkyrkor som står under egen förvaltning är Uppsala, Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås och Växjö förvaltas respektive av

De kyrkliga kulturminnena rättslig reglering 69 -

domkapitel samt Lund förvaltas Domkyrkorådet i Lund. Övriga av domkyrkor förvaltas tidigare framkommit av respektive kyrklig som kommun avsnitt 4.1.4. Av betydelse i detta sammanhang är vad som hör till en byggnad, dvs. vad är att byggnadstillbehör, och således omsom anse som som fattas bestämmelserna beträffande kyrkobyggnader. Av 2 kap. 2 § av jordabalken framgår att till byggnad hör fast inredning och annat varmed byggnaden blivit försedd, det är ägnat till stadigvarande om bruk för byggnaden eller del denna. Som exempel på vad som såav lunda tillhör kyrkobyggnaden kan nämnas fast avbalkning, bänkinredning, läktare och predikstol. Kyrkobyggnader skall "vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas och deras utseende och karaktär inte förvanskas" 4 kap. 2 § första stycket. Någon närmare precisering vad av detta innebär ges inte. Kyrkobyggnader är uppförda före utgången år 1939 får inte som av ändras på något väsentligt sätt utan tillstånd länsstyrelsen 4 kap. av 3 §. Rivning, flyttning eller ombyggnad kräver alltid tillstånd. Andra åtgärder inte får genomföras utan godkännande är ingrepp i eller som ändring byggnadens exteriör eller interiör med dess fasta inredning av och konstnärliga utsmyckning samt ändring byggnadens färgsättav ning. Handläggningen kyrkoärenden behandlas i avsnitt 6.6. Här av skall endast nämnas att länsstyrelsen har möjlighet att ställa skäliga villkor för ett tillstånd. Detta möjlighet att se till att en ändring utger förs på ett sätt innebär minsta möjliga skada, så att inte kulturhistosom riska och konstnärliga värden riskeras i onödan. Ett villkor kan gälla hur ändringen skall genomföras, exempelvis att ett visst material eller viss metod skall användas. Vidare kan det röra sig om föreskrifter en kulturhistorisk dokumentation eller fortlöpande antikvarisk om om kontroll arbetena. Vad är att ett skäligt villkor får beav som anse som dömas från fall till fall; ett villkor i praktiken är mycket svårt att som uppfylla torde att oskäligt prop. 1987/882104. sid. 93, vara anse som 97. RAÄ kan besluta att tillståndsprövning skall tillämpas även på en kyrkobyggnad tillkommit efter utgången år 1939 och som är som av märklig sitt kulturhistoriska värde 4 kap. 4 §. Det torde härvid genom oftast konstnärliga och arkitektoniska kvaliteter som gör att en vara kyrkobyggnad kulturhistoriskt värdefull. anses vara Det skall nämnas att sedvanliga underhållsarbeten eller brådskande reparationsåtgärder får vidtas utan tillstånd 4 kap. 5 §. Sådana åtgärder skall utföras med material och metoder som är lämpliga med häntill de kulturhistoriska värdena. I förarbetena att bestämmelsyn anges bör tolkas med restriktivitet; används ett annat material eller en ny sen

70 De kyrkliga kulturminnena rättslig reglering

-

teknik i förhållande till tidigare arbeten torde detta i allmänhet

inte anses vara sedvanligt underhåll prop. 1987/88: 104, sid. 98.

Det skall uppmärksammas att skyddsbestämmelsema i 4 kap. kulturrninneslagen avser befintliga kyrkobyggnader. Nya kyrkobyggnader, dvs. kyrkobyggnader som skall uppföras, är istället underkastade en kommunal bygglovsprövning jfr plan- och bygglagen 1987:10. I vissa fall kan det dock även vid uppförande byggnad

av en ny vara aktuellt med prövning enligt kulturminneslagen, nämligen den

en om skall uppföras på resterna av en äldre byggnad eller på gammal

en kyrkotomt prop.1987/88:lO4, sid. 58. Här skall uppmärksammas att plan- och bygglagstiflningen givetvis är tillämplig även när det gäller befintliga kyrkobyggnader. Att kommunen vid en prövning skall beakta exempelvis konstnärliga och kulturhistoriska aspekter följer 8 kap.

av 11 § p. 3 och 12 § p. 4 plan- och bygglagen.

6.3 Kyrkotomter

Kyrkobyggnaden utgör tillsammans med omkringliggande område

en kulturhistoriskt värdefull kyrkomilj ö. Dessa markområden kan skyddas genom bestämmelserna om kyrkotomter här nedan eller om begravningsplatser jfr avsnitt 6.5.

Kyrkotomt definieras som ett område kring kyrkobyggnad

en som hör samman med byggnadens funktion och miljö och inte är be-

som gravningsplats 4 kap. 2 § tredje stycket kulturminneslagen. Som kyrkotomt enligt denna definition räknas t.ex. park utan gravplatser

en runt en kyrkobyggnad eller ett område med en klockstapel som inte ligger omedelbart intill själva kyrkobyggnaden prop. 1987/88:l04, sid. 96.

Kyrkotomter skall "vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas och deras utseende och karaktär inte förvanskas" 4 kap. 2 § första stycket. Kyrkotomter har tillkommit före

som utgången av år 1939 får inte ändras på något väsentligt sätt utan tillstånd av länsstyrelsen 4 kap. 3 §. Det krävs alltid tillstånd för utvidgning av tomten samt för uppförande eller väsentlig ändring byggna-

av der, portaler eller andra fasta anordningar inom området.

murar, Skyddet innefattar således dels området och dess utfomming, dels byggnader och fasta anordningar. Detta senare skydd är i princip inte kopplat till anläggningen som sådan utan motiveras dess betydelse

av för helhetsintrycket av milj ön.

På samma sätt som beträffande kyrkobyggnader kan länsstyrelsen uppställa villkor för ett tillstånd till ändring. Vidare gäller bestämmel-

De kyrkliga kulturminnena rättslig reglering 71 -

att sedvanliga underhållsarbeten eller brådskande reparationsserna om åtgärder får vidtas tillstånd även för kyrkotomter. RAÄ kan beutan sluta att bestämmelserna tillståndsprövning skall tillämpas även på om kyrkotomt har tillkommit efter utgången av år 1939 och som är en som märklig sitt kulturhistoriska värde. Angående innebörden av här genom nämnda bestämmelser hänvisas till föregående avsnitt.

6.4 inventarier

Kyrkliga

De kyrkliga inventarierna utgör kulturskatt. Inventariebeståndet är en komplext när det gäller såväl ålder. Föremålen har oftast ursprung som ett konstnärligt och kulturhistoriskt värde. Genom att de vanligen är placerade i den miljö där de sedan gammalt "hör hemma" ger de en upplevelse än motsvarande föremål på ett museum. I de flesta annan fall är det fråga föremål alltjämt används för sitt ursprungliga om som syfte och fyller en funktion i gudstjänstlivet. som Närmare föreskrifter skydd för kulturhistoriska värden i kyrkliga om inventarier finns i 4 kap. 6-10 kulturminneslagen. Vissa av bestämmelserna gäller även för föremål som ägs eller förvaltas av en enskild eller släkt. Så är fallet beträffande den allmänna vårdperson plikten, skyldigheten att uppföra föremål i en förteckning och möjligheten att vidta åtgärder jfr nedan. Ett föremål är att kyrkligt det är avsett att användas i anse som om samband med kyrkans gudstjänst och kyrkliga handlingar, till kyrkans inredning och utsmyckning eller minnesmärke i kyrkorummet. som En exemplifiering vad med kyrkliga inventarier finns i av som avses 19 § förordningen 1988:1189 kulturminnen m.m. kultunninnesom förordningen. Hit hör bl.a. äldre skmdar, rökelsekar, kärl, böcker, altartavlor, kors och krucifix, dopfuntar, andra målningar och konstarbeten, avlatsskrin, förvaringskistor, fattigbössor, ljuskronor och ljusstakar, epitafier, vapensköldar, banér, sorgfanor, vapen, rustningar, votivskepp, kyrkklockor, musikinstrument samt vissa äldre gravvårdar. Det förhållandet att ett föremål är här angivet slag innebär dock inte av alltid att det omfattas skyddsbestämmelsema; som ytterligare förutav sättning gäller att föremålet skall ha kulturhistoriskt värde. Det skall påpekas att kulturminnesförordningens uppräkning inte är uttömmande, utan endast exempel på föremål kan vara kyrkliga inventarier. ger som Här skall uppmärksammas att frågan vad som enligt jordaom balkens bestämmelser är att byggnadstillbehör är betydelse anse som av när det gäller reglerna för kyrkobyggnader eller för inventarier är om tillämpliga jfr avsnitt 6.2.

72 De kyrkliga kulturminnena rättslig reglering -

Inventarier av kulturhistoriskt värde, som hör till en kyrkobyggnad eller kyrklig byggnad eller begravningsplats, skall förvaras och annan vårdas väl 4 kap. 6 §. Det skall noteras att det således inte enbart är inventarier som finns i en kyrkobyggnad som omfattas skyddet. Fråav gan om skydd för inventarier på kyrkotomt behandlas i avsnitt 13. en I varje församling samt i domkyrkor står under förvaltning som egen skall det finnas förteckning över kyrkliga inventarier kulturen av historiskt värde 4 kap. 7 §. Av förteckningen skall framgå någon om annan än församlingen eller domkyrkan äger eller förvaltar ett föremål. Vidare skall anges om föremålet förvaras på någon plats än i annan kyrkan. Ansvaret för att förteckningen förs åvilar kyrkoherden och en av kyrkorådet utsedd kyrkvärd, som skall ledamot eller suppleant i vara rådet. De skall också till att föremålen förvaras och vårdas väl. Det se är fråga ett personligt ansvarstagande är delat mellan kyrkoom som herden som ämbetsbärare och den förtroendevalde kyrkvärden. Bestämmelsen medger exempelvis inte att kyrkoherden präst ger en annan i uppdrag att föra inventarieförteckningen. Kontraktsprosten skall minst vart sjätte år kontrollera att alla föremål i förteckningen finns i behåll 4 kap. 8 §. Sådan kontroll skall även göras vid byte av ansvarig kyrkoherde eller kyrkvärd. I en församling där kontraktsprosten är kyrkoherde skall biskopen till att kontroll se sker. Ett föremål i förteckningen får inte avyttras, eller ändras, repareras flyttas från den plats där det sedan gammalt hör hemma eller avföras från förteckningen utan länsstyrelsens tillstånd; denna tillståndsplikt omfattar dock inte föremål ägs någon enskild eller släkt som av person 4 kap. 9 §. För mera "obetydliga reparationer" behövs det inte något tillstånd. Även sådana reparationer måste givetvis utföras så det att kulturhistoriska värdet inte minskas. Som ett led i den statliga tillsynen har RAÄ och länsstyrelsen rätt att besikta kyrkliga inventarier 4 kap. 10 §. Länsstyrelsen kan besluta att ett föremål skall tas upp i inventarieförteckningen, vilket bl.a. får till följd att det kan komma att omfattas tillståndsplikten. Om det finns av allvarlig fara för att ett föremål skadas, kan länsstyrelsen besluta att ta hand om det tills vidare eller vidta någon nödvändig åtgärd för annan att skydda eller vårda det. En sådan åtgärd måste dock föregås av samråd med den kontrollansvarige kontraktsprosten eller biskopen. Om föremålet ägs någon enskild måste samråd ske även med denne. av Länsstyrelsen skall underrätta kontraktsprosten eller i församlingar där kontraktsprosten är kyrkoherde biskopen när ett beslut har fattats om att föra upp ett föremål på förteckningen eller att åtgärd till om en skydd för ett föremål skall vidtas 21 § kultunninnesförordningen.

De kyrkliga kulturminnena rättslig reglering 73

-

Det skall observeras att skyddet för inventarier inte är avhängigt av vilken slags kyrkobyggnad eller begravningsplats inventariema hör till. Bestämmelserna omfattar således även exempelvis kulturhistoriskt värdefulla inventarier i kyrkobyggnader eller på begravningsplatser som har tillkommit efter utgången av år 1939. Bestämmelserna om skydd gäller i tillämpliga delar även för föremål av kulturhistoriskt värde på begravningsplats eller i byggnad på en begravningsplats

en en

ägs och förvaltas borgerlig kommun 4 kap. 15 §. I sådant som av en fall kommunen för förteckningen samt för förvaringen och

ansvarar vården av föremålen.

Kyrkliga inventarier behandlas även i avsnitt 8.5 och 13.2.

6.5 Begravningsplatser

Landets begravningsplatser är ofta kulturhistoriskt värdefulla och utgör många gånger viktig del den kyrkliga kulturmiljön. I 4 kap. ll §

en av kulturminneslagen föreskrivs att begravningsplatser skall vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas eller förvanskas. Deras betydelse del av kulturmiljön skall beaktas. När

som en det gäller definitionen begravningsplats hänvisas till 1 kap. l §

av begravningslagen 1990:1144. I denna bestämmelse anges att med begravningsplats ett område eller utrymme är behörigen

avses som anordnat för och har tagits i anspråk för förvaring avlidnas stoft

som av eller aska t.ex. kyrkogårdar och minneslundar. En begravningsplats

har anordnats ett pastorat eller kyrklig samfällighet, av en som av kommun eller annars av det allmänna är en allmän begravningsplats. En stiftelse eller ett trossamfund kan efter särskilt tillstånd av länsstyrelsen anordna enskild begravningsplats. Såväl enskilda som

en allmänna begravningsplatser omfattas skyddet i kulturrninneslagen.

av Bestämmelserna begravningsplatser omfattar även sådana byggna-

om der på begravningsplats inte är kyrkobyggnader samt fasta

en som anordningar och portaler 4 kap. 12 §. Som exempel på

som murar byggnader på begravningsplatser kan nämnas krematorieanläggningar, gravkapell och klockstaplar.

En begravningsplats har anlagts före utgången av år 1939 får

som inte utvidgas eller på annat sätt väsentligt ändras utan tillstånd från länsstyrelsen 4 kap. 13 §. Tillstånd krävs vidare för att uppföra en ny byggnad eller fast anordning samt för att riva eller väsentligt ändra en redan befintlig byggnad eller fast anordning. Detta skydd motiveras av betydelsen för helhetsintrycket av miljön.

74 De kyrkliga kulturminnena rättslig reglering

-

RAÄ har möjlighet besluta bestämmelserna tillstånd skall

att att om gälla även i fråga begravningsplatser tillkommit efter utgången

om som av år 1939 4 kap. 14 §. Förutsättning härför är att begravningsplatsen ligger invid en kyrkobyggnad som har uppförts dessförinnan eller är märklig genom sitt kulturhistoriska värde.

Det skall uppmärksammas att lculturminneslagens bestämmelser om statlig tillsyn befintliga begravningsplatser. När det däremot

avser gäller nya begravningsplatser skall en kommunal prövning ske inom ramen för plan- och bygglagstiftningen. Enligt 8 kap. 2 § första stycket p. 9 plan- och bygglagen krävs bygglov av kommunen för anläggande av en begravningsplats. Att kommunen härvid skall beakta t.ex. konstnärliga och kulturhistoriska aspekter framgår 8 kap. 11 § 3 och

av p. 12 § p. Plan- och bygglagen är givetvis tillämplig även när det gäller befintliga begravningsplatser samt byggnader och andra anläggningar på området.

Här skall erinras om att kulturhistoriskt värdefulla inventarier på begravningsplatser omfattas skyddsbestämmelsema i 4 kap. 6-10 §§.

av

6.6 och överklagande

Tillståndsprövning

Som tidigare har framgått skall beslut i ärenden angående kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser fattas av länsstyrelserna. Denna ordning gäller endast sedan den 1 juli 1995. Enligt tidigare bestämmelser skulle RAÄ fatta beslut i ärenden angående kyrkobyggnader, kyrkotomter och kyrkliga inventarier. Genom att beslutanderätten i dessa ärenden decentraliserades till länsstyrelserna, som redan tidigare hade att fatta beslut om begravningsplatser, är således besluten kyrkliga kulturminnen i princip samlade.

om Det är dock alltjämt RAÄ kan besluta att tillståndsprövning skall

som tillämpas även på kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser som tillkommit efter utgången av år 1939.

I ett tillståndsärende görs en sammanvägning av bl.a. kulturhistoriska, konstnärliga och estetiska synpunkter. Prövningen innefattar bedömningar i fråga om såväl lämpligheten av föreslagna åtgärder som sättet att utföra dessa på.

Samråd med RAÄ och även kan ingå ett led i länssty-

museer som relsens handläggning kyrkoärenden 1 och 2 kulturminnesförord-

av ningen, jfr avsnitt 5. Vidare skall länsstyrelsen samråda med domkapitlet "om det behövs" 18 § kulturminnesförordningen. Syftet med denna bestämmelse är att tillfälle skall ges att anlägga teologiska och liturgiska synpunkter vid bedömningen. Det kan aktuellt

även vara

De kyrkliga kulturminnena rättslig reglering 75

-

att samråda med den kommunala byggnadsnämnden, t.ex. änd-

om en ring kyrkobyggnad, kyrkotomt eller begravningsplats kräver

av en bygglov eller rivningslov eller marklov.

Länsstyrelsen skall skicka kopia av alla beslut i kyrkoärenden till

en RAÄ; beslut i tillståndsärenden, dvs. enligt 4 kap. 9 och 13 §§, skall även skickas till domkapitlet 3 och 20 §§ kulturminnesförordningen. Beslut i tillståndsärenden får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, i första instans länsrätten 4 kap. l6§ kultunninneslagen. En församlings eller kyrklig samfállighets möjlighet att överklaga ett beslut i ett kyrkoärende följer av bestämmelserna i 22 § förvaltningslagen 1986:223. Härav framgår att ett beslut får överklagas den beslutet angår, det har gått honom emot.

av som om RAÄ har, ett led i sin tillsynsfunktion, generell rätt att

som en överklaga länsstyrelsens beslut i ärenden enligt kultunninneslagen l kap. 2 § kulturrninneslagen. Ett beslut i ett tillståndsärende kan vidare alltid överklagas domkapitlet 4 kap. 16 §. I förarbetena

av motiverades domkapitlets rätt att överklaga med att domkapitlet har tillsyn över lära och gudstjänster i församlingarna och därför har särskild anledning att "bevaka beslut utfommingen av kyrko-

som avser rummet och som kan påverka dess användning" prop.

m.m. 1987/882104, sid. 101. Länsrättens beslut kan överklagas till kammarrätten, varvid prövningstillstånd krävs.

Som tidigare har framkommit kan RAÄ besluta att även kyrko-

en byggnad, kyrkotomt eller begravningsplats tillkommit efter

som utgången år 1939 skall omfattas av tillståndsplikten. Inför ett beslut

av skall samråd ske med domkapitlet "om det behövs" 18 § kultunninnesförordningen. Ett sådant beslut kan få följder för den kyrkliga

- som fastighetsförvaltningen kan överklagas till regeringen. Även

länsstyrelsens beslut enligt 4 kap. 10 exempelvis beslut om att ta hand ett föremål, får överklagas hos regeringen jfr dock

om Kulturarvsutredningens förslag till 4 kap. 18 § "Länsstyrelsens beslut enligt detta kapitel får överklagas hos allmän förvaltningsdomstoP. När det gäller församlings eller kyrklig samfällighets möjlighet att

en överklaga hänvisas till vad har angivits. Domkapitlet har inte

som ovan rätt att överklaga i dessa fall.

6.7 m.m.

Tillsyn

Som tidigare har framgått har RAÄ överinseende över kulturminnesvården i landet, medan länsstyrelserna för tillsynen i länen.

ansvarar Decentraliseringen beslutanderätten i kyrkoärenden torde bidra till

av

-

att öka möjligheterna att fullfölja dessa uppgifter när det gäller de kyrkliga kulturminnena. En viktig del i RAÄ:s övergripande är

ansvar att verka för att kunskap och erfarenheter sprids. Genom överföringen

besluten har RAÄ:s uppgifter ändrats och verksamheten inriktats på av ledningen av den samlade kulturrniljövården och sektorns kunskapsuppbyggnad. Länsstyrelserna har övertagit tillståndsprövningen, vilket bör medföra att förutsättningarna för en samordnad kulturhistorisk tillsyn i länen förbättras. Här skall nämnas att regeringen i regleringsbrev för år 1997 har uppdragit RAÄ att utvärdera hur decentraliseringen har utfallit. Uppdraget skall redovisas senast den l oktober 1997.

I RAÄ:s uppgifter ligger att följa och utvärdera det arbete

upp som bedrivs inom kulturmiljöornrådet. I föregående avsnitt har framgått att RAÄ har rätt att erhålla kopia samtliga beslut enligt kulturmin-

en av neslagen och har en generell möjlighet att överklaga beslut i bl.a. kyrkoärenden. I detta sammanhang skall uppmärksammas att RAÄ har rätt att meddela föreskrifter för verkställighet 4 kap. kultunninnes-

av lagen 22 § kulturminnesförordningen. Detta bemyndigande har dock inte utnyttjats hittills.

I länsstyrelsens ansvar ingår dels en övergripande tillsyn i länet, dels en tillsyn i enskilda kyrkoärenden, innefattande bl.a. en uppföljning av att de åtgärder som genomförs är förenliga med de villkor som uppställs.

För att de kulturhistoriska värdena inom kyrkan skall bevaras är det viktigt att kulturminneslagens bestämmelser om skydd och vård upprätthålls. En intressant fråga i det sammanhanget är i vad mån det finns några möjligheter att vidta åtgärder om kulturminnesvårdens krav inte uppfylls. I tidigare avsnitt har framkommit att RAÄ och länsstyrelsen har rätt att besikta kyrkliga inventarier samt att länsstyrelsen får vidta åtgärder om det föreligger allvarlig fara för att ett föremål skall skadas jfr avsnitt 6.4. Utöver denna bestämmelse angående inventarier berörs inte frågan om vad som bör ske om vård- och underhållsplikten inte upprätthålls eller om en tillståndspliktig åtgärd genomförs utan att tillstånd har erhållits eller över huvud taget inte har sökts. Det finns således inte någon motsvarighet till de bestämmelser som finns rörande byggnadsminnen och länsstyrelsen rätt att bl.a. utfärda

som ger föreläggande ett byggnadsminne ändras i strid mot meddelade

om skyddsföreskrifter 3 kap. 16-17 kultunninneslagen.

Här skall nämnas att Kulturarvsutredningen i sitt slutbetänkande föreslår en bestämmelse enligt vilken de kyrkliga organen kan åläggas att följa föreskrifter eller beslut enligt 4 kap. kulturminneslagen jfr avsnitt 12.2.l. Förslaget innebär att länsstyrelsen har möjlighet att hos lqonofogdemyndighet begära handräckning mot den som ansvarar för förvaltningen ett kyrkligt kultunninne för att säkerställa efter-

av

De kyrkliga kulturminnena rättslig reglering 77

-

levnaden föreskrifter och beslut enligt 4 kap. I stället för att begära

av särskild handräckning får länsstyrelsen förelägga den som är ansvarig att, eventuellt vid vite, vidta rättelse eller avbryta pågående åtgärder. Även kommittén föreslår sådan bestämmelse avsnitt 10.4 och

en se

19.1.

Det kan nämnas att plan- och bygglagens bestämmelser om påföljder och ingripande 10 kap. kan tillämpliga för det fall fråga är

vara

överträdelse mot den lagens föreskrifter. om en

7 Ekonomiska aspekter på förvaltningen av de kyrkliga

kulturrninnena

7.1 Svenska kyrkans ekonomi

7.1.1 Nuvarande förhållanden

Svenska kyrkans verksamhet finansieras i dag främst av församlingsskatten. Församlingarna och samfállighetema har beskattningsrätt och får därigenom in huvuddelen sina inkomster. En del av skatteintäk-

av

betalas till kyrkofonden. Eftersom kostnaderna för den rikskyrktema liga verksamheten betalas kyrkofonden, finansieras även denna

ur verksamhet till stor del församlingsskatten.

av

Det finns dock även andra ñnansieringskällor. Här kan nämnas avkastningen den kyrkliga ñnansförmögenheten, exempelvis fastig-

av heter och olika fonder. Kyrkan bedriver även viss verksamhet som ger inkomster. Man får i detta sammanhang inte heller bortse från värdet av de frivilliga insatser i form såväl gåvor och kollekter som arbete

som av kommer kyrkan till del.

Av stor betydelse för det enskilda pastoratets ekonomi är den omfördelning och utjämning inkomster och kostnader som sker via

av kyrkofonden jfr avsnitt 4.1.7. Utjämningen viktig faktor för att

är en församlingarna skall kunna bedriva verksamhet, trots skillnader när det gäller exempelvis antalet tillhöriga samt befolkningens sammansättning med hänsyn till ålder och inkomster; utjämningssystemet gör det möjligt för kyrkan att rikstäckande och att nå ut till alla delar av lan-

vara det. I detta sammanhang skall även nämnas den ansvarsfördelning mellan församlingar och samfálligheter gäller enligt nuvarande

som bestämmelser i kyrkolagen 1992:300 och bl.a. innebär en

som kostnadsutjämning mellan församlingarna i en samfällighet jfr avsnitt 2.1.2.

80 Ekonomiska aspekter på förvaltningen de kyrkliga kulturminnena av

7.1.2 Framtida förhållanden

Efter relationsändringen kommer församlingsskatten att ersättas av en kyrkoavgift; i lagen Svenska kyrkan kommer det att finnas föreom en skrift om skyldighet för och tillhör kyrkan att betala lokal var en som och regional kyrkoavgift. Kyrkans ekonomi blir alltså även i fortsättningen i stor utsträckning beroende av antalet kyrkotillhöriga. Det skall nämnas att staten skall tillhandahålla kyrkan kostnadsfri uppbördsen hjälp. För att Svenska kyrkan skall kunna uppfylla kravet på rikstäckande verksamhet trots skiftande yttre förhållanden är det nödvändigt med ett system för ekonomisk utjämning. Frågan om ett utjämningssystem kommer att inomkyrklig angelägenhet när relationerna mellan vara en staten och kyrkan ändras. Det från och med den l januari 1997 gällande systemet förutsätts kunna tillämpas även efter relationsändringen och utgör således en betydelsefull grund för den framtida kyrkliga ekonomin. Här skall noteras vad som anfördes angående det kyrkliga utjämningssystemet i princippropositionen, nämligen att regeringen fäster stor vikt vid att "det kommer till stånd ett väl fungerande utjämningssystem, för vilket Svenska kyrkan bör överta ansvaret efter förändrade stat-kyrkarelationer prop. 1995/96:80, sid. 30. I detta sammanhang skall erinras att den kyrkliga egendomen om skall stå till Svenska kyrkans förfogande även efter relationsändringen samt att kyrkan skall erhålla viss statlig ersättning för vård och underhåll av den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen.

7.2 Ansvar för

förvaltningen

7.2.1 Nuvarande förhållanden

I ansvaret for förvaltningen av de kyrkliga kulturrninnena ligger att låta utföra och finansiera löpande vård och underhåll samt renoveringar och investeringar, liksom även ny- och ombyggnader. Därtill kommer att tillhandahålla och bekosta uppvärmning, el, städning, personal m.m. Var förvaltningsansvaret ligger följer av kyrkolagens bestämmelser om församlingsangelägenheter, dvs. sådana angelägenheter som församlingar och samfälligheter får besluta om och bekosta med utdebiterade medel församlingsskatt 11 kap. 4 och 7 kyrkolagen. - En redogörelse for församlingsangelägenheter och församlingarnas respektive samfálligheternas ansvar har lämnats i avsnitt 2.1.2. Här

Ekonomiska aspekter på förvaltningen de kyrkliga kulturminnena 81

av

skall endast kortfattat behandlas vad som gäller beträffande de kyrkliga kulturminnena.

Till församlingsangelägenheterna hör anskaffande och underhåll av kyrkobyggnader, kyrkliga inventarier och om inte regeringen för

särskilt fall beslutar att uppgiften skall ankomma på en borgerlig kommun begravningsplatser samt vidare underhåll av kyrkotomter. En

församling som är ett enförsamlingspastorat sköter själv samtliga dessa angelägenheter. I ett flerförsamlingspastorat är ansvaret för församlingsangelägenhetema delat mellan de enskilda församlingarna och samfälligheten. Varje församling svarar själv för anskaffande och underhåll av lös egendom som, utan att vara byggnadstillbehör, är avsedd för bl.a. en kyrkobyggnad. Ansvaret för anskaffande och underhåll kyrkobyggnader samt begravningsplatser jfr ovan an-

av gående undantag åvilar pastoratssamfälligheten. Detsamma gäller underhåll kyrkotomter. Eftersom kostnaderna härigenom delas

av mellan församlingarna har denna ordning utjämnande effekt.

en Församlingarna i en kyrklig samfallighet kan överlämna skötseln av alla ekonomiska församlingsangelägenheter till samfálligheten, varigenom en total pastoratssamfállighet bildas. Om församlingarna i två eller flera pastorat bildar samfällighet för skötseln av vissa eller alla

en ekonomiska församlingsangelägenheter skapas en flerpastoratssamfállighet respektive total flerpastoratssamfällighet. Här skall

en nämnas att en samfällighet inte får besluta om ändringar i kyrkorummet utan att den enskilda församlingen godkänt dem samt vidare att en församling hos samfälligheten får väcka ärenden om underhåll eller andra åtgärder avseende bl.a. kyrkobyggnad ll kap. ll §.

I detta sammanhang skall erinras om de särskilda bestämmelser som gäller beträffande förvaltningen av domkyrkorna i Uppsala, Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås och Växjö samt Lund jfr avsnitt 4.1.4.

Frågan om hur förvaltningen skall genomföras berörs i avsnitt 8.4.

7.2.2 Framtida förhållanden

Frågor de kyrkliga uppgifter och ansvar kommer i stor

om organens utsträckning att bli föremål för en inomkyrklig reglering efter relationsändringen. Lagen om Svenska kyrkan kommer dock att innehålla vissa grundläggande bestämmelser om bl.a. de olika kyrkliga nivåemas kompetens och uppgifter jfr avsnitt 2.2.1.

82 Ekonomiska aspekter på förvaltningen av de kyrkliga kulturminnena

7.3 Kostnader för bevarande av de kyrkliga

kulturvärdena

Skyddsbestämmelserna i 4 kap. lagen 1988:950 om kulturminnen

kulturrninneslagen innebär inskränkningar och ibland förm.m. dyringar vid förvaltningen av de kyrkliga kulturrninnena. I princippropositionen anfördes att det är rimligt med en viss ersättning för underhållet kulturvärdena kompensation för dessa inskränk-

av som ningar och fördyringar prop. 1995/96:80, sid. 40. Av betydelse för utredningsuppdraget är sålunda vilka kostnader kan vara betingade

som

kulturhistoriska hänsynstaganden. Ett begrepp som används i dessa av sammanhang är kulturhistoriska överkostnader, ett annat antikvariska merkostnader.

Det är förenat med stora svårigheter att utreda de kostnader som är

följd skyddsbestämmelserna i kultunninneslagen eller med en av andra 0rd att skilja mellan de kostnader bevarandet av kul-

som avser turvärdena och de kostnader uppkommer till följd av kyrkans egen

som verksamhet och kyrkan under alla förhållanden har att svara för.

som

För att det skall möjligt att beräkna kostnaderna för bevarande

vara

kulturvärdena måste i första hand avgränsa vilka kostnader av man som kan vara aktuella.

Först och främst skall uppmärksammas att hänsyn till de kulturhistoriska värdena kan medföra att särskilda kostnader uppkommer vid exempelvis renoveringar, ombyggnader eller andra omfattande åtgärder. Detta kan bero på att krav uppställs på att ett visst material eller en viss teknik skall användas eller på att arbetet skall genomföras under antikvarisk kontroll. Förutom de direkta kostnader som kan följa, kan även indirekta kostnader uppstå. Detta kan t.ex. vara fallet om arbetet fördröjs på grund att den teknik skall användas är mer tids-

av som krävande.

Det är dock inte enbart i samband med ingripande åtgärder som

mer kulturhistoriska hänsynstaganden kan medföra kostnader. Även vid löpande underhåll och vård kan krav på viss behandling eller speciell kompetens innebära extra kostnader. Det kan exempelvis vara fråga om behov expertmedverkan vid skötsel kyrkliga inventarier. Vidare

av av kan nämnas att det många gånger krävs viss temperatur och/eller relativ luftfuktighet för att skydda t.ex. träskulpturer och textilier eller interiö-

över huvud taget. Det kan också röra sig särskilda krav på förren om varings- eller säkerhetsåtgärder. Stöldbegärlig och värdefull egendom kan kräva särskilt försäkringsskydd.

Här skall även nämnas de kostnader uppstår om en kyrkobygg-

som nad på grund kulturhistoriska hänsynstaganden inte kan anpassas

av

Ekonomiska aspekter på förvaltningen de kyrkliga kulturminnena 83

av

efter församlingens behov; det kan vara fråga om kostnader för arbeten i eller städning och uppvärmning utrymmen kyrkan saknar

av som användning för. Det kan också röra sig om försälcringskostnader för "överutrymmen".

Frågan om kostnader som är en följd av att det föreligger ett särskilt skydd för kulturhistoriska värden är av betydelse inte enbart när det gäller de kyrkliga kulturminnena utan även i andra sammanhang. Problematiken har behandlats av bl.a. Utredningen om kulturstöd vid ombyggnad och underhåll av bostäder.

Denna utredning hade till uppdrag att bl.a. se över och ompröva formerna för kulturstöd inom bostadsbyggandet. Betänkandet Kulturstöd vid ombyggnad SOU 1992:107 innehåller en genomgång av vad som kan betraktas som kulturhistoriskt betingade kostnader. Som exempel kan aktuella när det gäller kyrkliga kulturminnen

som vara kan nämnas kostnader till följd av

Krav på medverkan av konservator eller annan specialist.

Krav på materialäkthet t.ex. att viss typ av fasad- eller takmate-

rial skall användas.

Krav på särskild ytbehandling t.ex. mannoreringsarbeten.

-

Önskemål att vissa byggnadsdelar i och för sig saknar

om som funktion skall bibehållas.

Antikvarisk dokumentation, särskilda byggnadshistoriska undersökningar och proj ekteringsarbeten med antikvarisk inriktning.

Sammanfattningsvis kan alltså till kostnader som betingas av kulturhistoriska hänsyn hänföras dels extraordinära kostnader

i samband med renoveringar och andra omfattande åtgärder, dels särskilda kostnader vid löpande vård och underhåll. Därtill kommer kostnader som orsakas av att skyddsbestämmelserna innebär inskränkningar i möjligheten att utnyttja och råda över egendomen. Ovan har givits exempel på olika kostnader kan aktuella. Det skall dock be-

som vara tonas att det endast är fråga om en exemplifiering, det torde inte vara möjligt att göra en uttömmande och generell "uppräkning". Det är även viktigt att notera att en kostnad som förefaller vara en "överkostnad, inte alltid behöver vara det.

Det bör uppmärksammas att det förhållandet att exempelvis ett särskilt material eller en särskild teknik används inte alltid innebär ökade kostnader; även själva genomförandet är dyrare kan det visa sig att

om åtgärden är mer hållbar och därför i ett längre tidsperspektiv snarare innebär besparing. Det är inte heller alla kostnader som är hänförliga

en till kulturrniljövårdande åtgärder som bör bedömas som "överkostnader". Ett allmänt hänsynstagande till de kulturhistoriska värdena ingår som ett led i ett normalt fastighetsunderhåll, jfr bl.a. de aktsamhetsregler som finns i 3 kap. 12 och 14 plan- och bygglagen

84 Ekonomiska aspekter på förvaltningen av de kyrkliga kulturminnena

1987:10. Gränsen mellan vad som innefattas i normalt fastighetsunderhåll och vad som är en följd av särskilda skyddsbestämmelser är svår att dra.

Det faktum att ett arbete utförs på en kyrkobyggnad som kräver stor kulturhistorisk hänsyn innebär inte nödvändigtvis att det är fråga om en "överkostnad"; även vid förvaltningen av en kulturhistoriskt värdefull kyrkobyggnad finns det många kostnader inte orsakas av de

som särskilda hänsyn följer av skyddsbestämmelserna. Så kan vara

som fallet det rör sig åtgärd inte påverkar det kulturhistoriska

om om en som värdet eller är hänforlig till kyrkans egen verksamhet. Å andra

som sidan kan det vid restaurering av en kyrkobyggnad som i sig är förhållandevis "tålig" uppkomma kostnader som är betingade av hänsyn till kulturvärdena, exempelvis om det gäller renovering av en viss del kyrkan anses värdefull eller konservering av en unik

av som träskulptur.

Det är således svårt att göra en avgränsning av vilka kostnader som kan aktuella. Att med utgångspunkt från en sådan avgränsning

vara

med de osäkerhetsfaktorer som den innebär beräkna kostnaderna - innebär ytterligare problem. Det är viktigt att uppmärksamma att det förhållandet att kostnad i och för sig är betingad av kulturhistoriska

en hänsyn inte alltid innebär att den i sin helhet är att anse som en s.k. överkostnad. En jämförelse måste göras med den kostnad som församlingen eller motsvarande ändå skulle ha haft. I de fall det är fråga antikvarisk dokumentation eller om en åtgärd som

om en motiveras enbart kulturhistoriska hänsyn torde hela kostnaden vara

av att "överkostnad". Det vanliga torde emellertid vara att ett

anse som en arbete under alla förhållanden skall genomföras, att antikvariska

men krav på exempelvis material och teknik innebär fordyringar. "Överkostnaden" måste i sådana fall skillnaden mellan den

anses vara faktiska kostnaden och vad det skulle ha kostat att vidta

annars åtgärden.

Det är framkommit svårt att utreda avgränsa och beräkna

som - kostnader föranleds kulturhistoriska hänsyn. Det kan dock

som av ifrågasättas det inte med tanke på fördelningen av den statliga er-

om sättningen kommitténs förslag i avsnitt lO är nödvändigt att i vart

se

fall försöka avgränsa vilka åtgärder som kan komma ifråga för ersättning. Det kan exempelvis värdefullt för den enskilda församlingen

vara att vid planeringen renovering känna till vad kan berättiga

av en som till ersättning. För det beslutar ersättningen underlättas

organ som om onekligen handläggningen om det finns kriterier för vad som kan godkännas kostnader för bevarandet av kulturvärdena, vartill

som kommer enhetlig tillämpning troligen skulle Å andra

att en gynnas. sidan finns det betydande nackdelar med att ha en på förhand gjord in-

Ekonomiska aspekter på förvaltningen de kyrkliga kulturminnena 85

av

delning. En uppräkning kan oberoende av om det klart utsägs att det

endast är fråga om en exemplifiering innebära en "låsning". En

bedömning måste under alla förhållanden göras i varje enskilt fall och den närmare preciseringen ankommer därför på det tillämpande organet.

Det får förutsättas att frågan om vilka kostnader som kan vara betingade hänsyn till de kyrkliga kulturvärdena och som kan berättiga

av till statlig ersättning diskuteras inom ramen för det samråd som förväntas ske mellan antikvariska myndigheter och Svenska kyrkan jfr avsnitt 9.3.1.

7.4 Kyrkobyggnadsbidrag

Av stor betydelse vid en kyrkorestaurering är kyrkobyggnadsbidraget. Enligt bestämmelser som träder i kraft den 1 januari 1998 gäller följande 42 kap. 24 § kyrkolagen, 13-15 förordningen 1996:1230 om kyrkofonden.

Kyrkofondens styrelse får bevilja stiftssamfällighetema medel ur kyrkofonden för kyrkobyggnadsbidrag. Stiftsstyrelsema skall sedan fördela medlen mellan pastoraten. Bidraget skall kunna användas till alla kostnadskrävande arbeten på kyrka.

en

Pastoraten skall skriftligen ansöka om kyrkobyggnadsbidrag hos stiftsstyrelsen före november månads utgång. Riksantikvarieämbetet och statens historiska RAÄ skall möjlighet att yttra sig

museer ges över ansökningarna.

Stiftssamfállighetema skall före februari månads utgång ansöka om anslag kyrkofonden för kostnaderna för kyrkobyggnadsbidrag. RAÄ

ur samt Svenska kyrkans centralstyrelse skall beredas tillfälle att yttra sig över dessa ansökningar. Kyrkofondens styrelse skall senast den 15 juni varje år besluta om anslag för stiften. Stiftsstyrelsema skall före den 1 oktober bestämma kyrkobyggnadsbidrag till pastoraten.

om

Bestämmelserna innebär att bidrag kan beviljas pastorat för kostnadskrävande arbeten på en kyrka. I propositionen om ett nytt system för ekonomisk utjämning inom Svenska kyrkan prop. 1996/97:35, sid. 46 anfördes bl.a. att bidragets plats inom utj ämningssystemets ram innebär att kravet att det skall föreligga behov av bidrag är grundläggande. Vidare uttalades att de kulturvårdande myndigheternas krav på pastoraten när det gäller vård och underhåll av kyrkobyggnadema inte påverkas av reglerna för kyrkobyggnadsbidrag samt att det förutsätts att stiftsstyrelserna inte beslutar om bidrag för åtgärder som står i konflikt med bestämmelserna i kultunninneslagen.

86 Ekonomiska aspekter på förvaltningen de kyrkliga kulturminnena

av

Enligt de bestämmelser som gäller till och med den 31 december 1997 beslutar Kyrkofondens styrelse fördelningen av kyrkobygg-

om nadsbidrag. Förutsättningarna för att ett pastorat skall beviljas bidrag är att det är fråga kostnadskrävande underhåll och restaurering av en

om kulturhistoriskt värdefull kyrka samt att det finns ett ekonomiskt behov av bidrag.

bestämmelserna som gäller från och med år 1998 innebär

De nya således decentralisering beslutanderätten. Vidare utvidgas

en av användningen från att enbart ha förbehållits åtgärder som har samband med kyrkans kulturhistoriska värden till att avse alla kostnadslcrä-

en

kyrka. vande arbeten på en

Efter relationsändringen kommer kyrkobyggnadsbidraget liksom utjämningssystemet i övrigt att inomkyrklig angelägenhet jfr

vara en avsnitt 7.1.2.

7.5 Statligt stöd till kultunniljövård m.m.

7.5. 1 Kulturmiljövårdsbidrag

I förordningen 1993:379 bidrag till kulturmiljövård föreskrivs att

om statsbidrag i mån av tillgång på medel kan lämnas bl.a. till ombyggnad

kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse och till vård av m.m. av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

Vid ombyggnad, renovering och underhåll bostadsbebyggelse får

av bidrag lämnas till kulturhistoriskt motiverade överkostnader 2 §. Som exempel på kostnader berättigar till bidrag nämns merkostnader

som för kulturhistoriskt motiverade byggnadsarbeten och kostnader för medverkan särskilda sakkunniga vid utredning, projektering och

av utförande arbetena. Därutöver får bidrag lämnas till förstärkning av

av grunden till kulturhistoriskt värdefulla bostadshus. Bidrag kan vidare utgå till kulturhistoriskt motiverade överkostnader för vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Detta bidrag som främst skall gå till

-

bebyggelse än bostadshus får inte lämnas om åtgärderna inneannan bär att bruksvärdet ökar 5 §. Förutsättning för att bidrag skall få lämnas för något angivna ändamål är att bebyggelsen kommer

av ovan att bevaras for framtiden 3 och 5 §§. Dessa medel låg t.0.m. budgetåret 1995/96 på olika anslag, men fr.o.m. budgetåret 1997 anvisas alla bidrag under samma anslag.

I förordning finns bestämmelser om bidrag till arkeologisk

samma undersökning vid mindre arbetsföretag. Härvid föreskrivs att bidrag inte får lämnas till ett statligt, landstingskommunalt eller kommunalt

10 och ll §§. Någon motsvarande bestämmelse finns inte såvitt organ

Ekonomiska aspekter på förvaltningen de kyrkliga kulturminnena 87

av

avser bidrag till ombyggnad m.m. eller vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Även det således formellt inte föreligger något

om hinder har emellertid enligt praxis bidrag inte utgått till statliga projekt.

RAÄ har med stöd 14 § i förordningen delegerat beslutanderätten

av i frågor rörande dessa bidrag till länsstyrelserna. RAÄ anvisas bidragsramen och fördelar den sedan mellan länsstyrelserna genom årliga fördelningsbeslut. Länsstyrelserna äskar inför varje budgetår medel grundat på de behov som kan förutses inför kommande år.

Enligt sammanställning för budgetåret 1993/94 har visst bidrag lämnats till "kyrkliga miljöer", nämligen till byggnadsvård ej bostäder ca 1400 000 kronor samt till bostäder ca 1300000 kronor. Vilka projekt eller motsvarande som medlen utgått till är inte närmare preciserat. När det gäller byggnadsvård har bidrag i vissa fall lämnats till enskilda för exempelvis vård av gravmonument och liknande. Beträffande bostäder kan nämnas att bidrag i viss utsträckning har beviljats till prästgårdar, varvid är att beakta att dessa inte behöver vara i "kyrklig ägo" det skall uppmärksammas att de då inte är att anse som prästgårdar i kyrkolagens bemärkelse.

7.5.2 Övrigt

Av medel för kultunniljövård avsätter RAÄ varje år ett belopp för underhåll av Gotlandskyrkor. För budgetåret 1995/96 18 månader uppgick detta belopp till 6 800 000 kronor. RAÄ har beslutat att delegera detta bidrag till länsstyrelsen.

RAÄ beviljar årligen bidrag till vård kyrkliga inventarier. För

av budgetåret 1995/96 18 månader uppgick ramen för detta bidrag till 750 000 kronor.

I detta sammanhang skall även nämnas att olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan innebära att bidrag i olika former kommer kyrkan till del. Enligt förordningen 1987:411 om beredskapsarbeten kan bidrag under vissa förutsättningar beviljas till beredskapsarbeten. Någon samlad statistik över vad som har beviljats kyrkokommunema finns inte.

Bidrag av statliga medel till kyrkounderhåll har även lämnats genom enskilda regeringsbeslut. Så har vid olika tillfällen medel avsatts for åtgärder inom kulturmiljövården. Som exempel kan nämnas att våren 1994 anvisades 25 miljoner kronor av medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder för reparationsarbeten på kulturhistoriskt värdefulla kyrkor.

statsbidrag har även anslagits till mera omfattande yttre underhållsoch restaureringsåtgärder och i något fall för inre åtgärder på

- -

88 Ekonomiska aspekter på förvaltningen av de kyrkliga kulturminnena

medeltida domkyrkor. De aktuella domkyrkoma utgör nationella kulturminnesmärken av riksintresse och det anses därför inte rimligt att domkyrkoförsamlingen ensam svarar för dessa kostnader, detta särskilt som kyrkobyggnadema är större än vad kan nödvändigt för

som anses församlingens eget behov.

statsbidrag har vidare vid några tillfällen lämnats till underhåll och restaurering av klosterkyrkoma i Vadstena och Varnhem, som efter reformationen drogs in till staten, men som nu används som församlingskyrkor.

7.6 EU-bidrag

Det finns vissa möjligheter att söka bidrag från EU för vård och bevarande av kulturarvet. Inom EU förbereds för närvarande ett kulturarvsprogram Raphael bl.a. kan förväntas innehålla en särskild

- - som åtgärd för vård- och bevarandeprojekt. I avvaktan på att Raphael-programmet skall antas driver EG-kommissionen s.k. pilotprojekt inom kulturarvsområdet.

Pilotprojekten har de senaste åren omfattat 10 miljoner ECU årligen ca 80 miljoner kronor, att fördela mellan samtliga medlemsländer. Till detta kommer dock bl.a. att endast en del av detta belopp har avsatts för vård- och restaureringsåtgärder, samt att de objekt som kan komma i fråga för stöd skall vara av ett betydande europeiskt intresse och att nationell medfinansiering skall finnas. Vidare omfattar pilotprojekten olika teman inom vilka stöd kan sökas årligen. I Sverige har hittills endast ett projekt med kyrklig anknytning erhållit stöd, nämligen Skogskyrkogården i Stockholm. Skogskyrkogården finns upptagen på Unescozs s.k. världsarvslista och erhöll år 1995 1,7 miljoner kronor i bidrag genom pilotprojekten. Temat detta år var religiösa monument".

Även i det fall Raphael-programmet antas torde inte förutsättningarna att erhålla EU-bidrag för att vårda och bevara det kyrkliga kulturarvet förändras på något avgörande sätt. Endast undantagsvis och i relativt begränsad omfattning kan bidrag för detta ändamål förväntas utgå. Inte heller andra EU-stöd torde bidrag för ändamålet

genom kunna påräknas annat än undantagsvis.

8 Särskilda rörande de

frågor kyrkliga

kulturrninnena

8.1 Kulturhistoriskt värde

Ett centralt begrepp i detta sammanhang är kulturhistoriskt värde. Vad avses då med detta begrepp eller med andra 0rd vad är det

- - som ger exempelvis en kyrkobyggnad, kyrkotomt, begravningsplats eller

en en ett föremål kulturhistoriskt värde

Att entydigt definiera begreppet är svårt, det kan ifrågasättas det

om över huvud taget är möjligt. Uppfattningen vad är kulturhisto-

om som riskt värdefullt ändras kontinuerligt över tiden; olika antikvariska ideologier har präglat olika tidsåldrar. Det vi i dag ha kultur-

som anser historiskt värde eller som vi tvärtom tycker saknar sådant värde

- kanske inte bedöms på samma sätt ett antal år.

om

Det kulturhistoriska värdet kan omfatta både objektiva faktorer

exempelvis byggnadshistoriskt intressanta företeelser - - och rena upplevelsevärden skönhet och ålderdomlig patina.

som

Vad är det då som kan ge kulturhistoriskt värde Det kan

exempelvis vara att objektet har något att berätta viss tidsepok eller att

om en det är ett tidsdokument representerar viss byggnadsteknik eller

som en arkitektur. Det kan vara att det är sällsynt eller tvärtom att det är typiskt för sin tid. En faktor kan ursprunglighet att kyrkobyggnad inte

vara - en har ändrats utan dess karaktär har bibehållits åren. Omvänt kan

genom en kyrkobyggnad har förändrats åskådliggöra utvecklingspro-

som en cess och ge prov på hur byggnadstekniken har förändrats.

Vad det är har kulturhistoriskt värde kan variera; det kan

som vara en byggnad eller ett föremål i sin helhet, det kan också del

men vara en

exempelvis inredningen eller viss detalj, predikstolen eller - - en som altartavlan. I andra fall åter kan det miljön sådan har ett

vara som som kulturhistoriskt värde. Karaktäristiskt för de kyrkliga miljöerna är att det kulturhistoriska värdet ofta är rikt sammansatt och innefattar

en mångfald faktorer från kyrkogården med dess gravvårdar och

murar, åldriga träd, till själva byggnaden med dess arkitektur, dess inredning

90 Särskilda frågor rörande de kyrkliga kulturminnena

och inventarier. Till detta kommer de svårdefinierade, men för mer människor många gånger påtagliga stämningsvärdena. Kyrkobyggnaden och dess miljö står ofta sinnebild för beständighet och som en historisk kontinuitet. Inte minst på landsbygden är kyrkan många

gånger en viktig del av bygdens identitet. Det kulturhistoriska värdet varierar i såväl styrka karaktär. som Detta påverkar bedömningen och i vilken utsträckning som ett inom kan tillåtas; kan uttrycka det så att vilka restriktioner som grepp man gäller är beroende vilka kulturhistoriska hänsyn som krävs i varje av enskilt fall. Bedömningen är även beroende vad det är som har kulav turhistoriskt värde. I vissa fall kan kyrkobyggnad tåla relativt omen fattande förändringar så länge inte exempelvis kulturhistoriskt värdefulla inventarier riskeras. I andra fall däremot har kyrkobyggnaden i sig ett sådant kulturhistoriskt värde att några ingrepp över huvud taget inte bör göras. Det är också viktigt att komma ihåg att även om det rör sig

kyrkobyggnad i sig har förhållandevis hög "tålighetsgrad",

om en som kan ingrepp innebära sådan förändring den kyrkliga miljön att ett en av åtgärden bör undvikas. På sätt uppfattningen vad som samma som om är att kulturhistoriskt värdefullt förändras över tiden, ändras anse som även principerna för tillämpning av skyddsbestämmelserna. En intressant fråga i sammanhanget är i vad mån det är möjligt att rangordning med utgångspunkt från ett objekts kulturhistoriska göra en värde. Som har framkommit varierar det kulturhistoriska värdet i såväl styrka karaktär. I vissa fall måste stor kulturhistorisk hänsyn tas, som medan i andra fall förändring lättare kan tålas. För församling en en eller samfällighet är det givetvis värde vid planering av verksamav heten ha uppfattning vad aktuell kyrkobyggnad kan tåla. att en om en En klassificering kyrkobyggnader skulle därför kunna vara ett av värdefullt instrument. Frågan klassificering behandlas närmare i om avsnitt 9.3.3.

8.2 Upplåtelse och användning av

kyrkobyggnader

8.2.1 Upplåtelse

Som tidigare framkommit avsnitt 4.1.2 är varje som har invigts rum för Svenska kyrkans gudstjänst kyrka. Genom invigningen avskiljs en således kyrkobyggnad för det särskilda ändamål som den är avsedd en för, dvs. gudstjänster och kyrkliga handlingar. Särskilda bestämmelser gäller för vad invigd kyrka vårdas församling eller kyrken som av en

Särskilda frågor rörande de kyrkliga kulturminnena 91

lig samfällighet får användas till. De präster tjänstgör i ett pastorat som får använda dess kyrkor för församlingens gudstjänster samt för kyrkliga handlingar som avser någon tillhör församlingen 40 kap. 2 § som kyrkolagen l992:300. Vidare får stiftsbiskopen använda stiftets kyrkor för biskopliga ämbetshandlingar, präst- och diakonvigsom ningar samt gudstjänster i samband med visitationer 40 kap. l §. Samma rätt tillkommer den har fått i uppdrag att fullgöra uppgifter som

som annars tillkommer stiftsbiskopen samt ärkebiskopen.

I andra situationer än nämnda krävs ett särskilt medgivande för ovan att få använda kyrkan. Detta innebär att även pastoratets präster i egna vissa fall kan behöva tillstånd, nämligen när det gäller gudstjänst en som inte anses vara en "församlingens gudstjänst" och kyrkliga handlingar som avser någon inte tillhör församlingen. Ett särskilt som medgivande krävs även för kyrkliga handlingar leds präst som av en från ett annat pastorat. Att kyrkan inte utan vidare får användas för ens gudstjänster och kyrkliga handlingar skall mot bakgrund ses av att en upplåtelse kan innebära extra kostnader, bl.a. för uppvärmning, städning och biträde personal. Kyrkan kan efter särskilt medgivande av - även upplåtas för ändamål utan kyrklig anknytning, exempelvis för konserter eller föredrag. Kyrkolagen uppställer tre krav för att särskilt medgivande till upplåtelse skall kunna ges, nämligen att kyrkorummet och dess inventarier skall antas komma att behandlas med pietet och aktsamhet, att upplåtelsen inte sker för ett ändamål kränker kyrkorummets som helgd, samt att upplåtelsen inte får ske så att den hindrar församlingens gudstjänstliv eller kyrkliga verksamhet i övrigt. En upplåtelse för kyrkliga handlingar får vägras endast den skulle strida mot något om eller några av dessa krav. Rör det sig däremot upplåtelse för om en något annat ändamål finns inte denna begränsning, upplåtelse utan en kan vägras även andra skäl. En upplåtelse kan innebära av extra kostnader jfr och det finns oavsett syftet med upplåtelsen inte

ovan

något hinder mot att en avgift tas ut. Frågan om upplåtelse av en kyrka skall enligt huvudregeln prövas av kyrkorådet 40 kap. 4 §. Ett beslut kan överklagas till domkapitlet som också är sista instans 40 kap. 9 §. Rätt att överklaga tillkommer den som beslutet angår, det har gått honom emot, 40 kap. 9 § kyrom kolagen, 22 § förvaltningslagen 1986:223. Därutöver kan ett beslut överklagas enskild ledamot kyrkorådet. Det skall noteras av en av att här inte är fråga ett beslut kan överklagas och är om som av var en som

folkbokförd i församlingen jfr 22 kap. kyrkolagen.

Det finns ingen anledning att förmoda att några hinder mot upplåtelse kommer att uppställas i samband med att den kyrkliga egendomen vid relationsändringen ställs till kyrkans förfogande. De ändamål för

92 Särskilda frågor rörande de kyrkliga kulturminnerza

vilka upplåtelse kan ske kan dock begränsade till följd av en vara exempelvis ändamålsbestämmelse i stiftelseurkund eller liknanen en de. Vilket kyrkligt skall pröva frågor upplåtelse samt de organ som om villkoren härför kommer att bli föremål för inomkyrklig närmare en reglering i stiftelseurkund eller liknande. om inte annat anges en Som har framkommit gäller för närvarande att den som har fått ovan avslag på begäran medgivande till upplåtelse kan överklaga en om beslutet till domkapitlet, är statlig myndighet. I vad mån det som en efter relationsändringen kommer att finnas någon möjlighet att överklaga sådant beslut är beroende den inomkyrkliga regleringen på ett av de inomkyrkliga utredningsgruppema avsnitt 1.3.2 området. En av har till uppgift lägga fram ett förslag ett inomkyrkligt system för att om förutsättningarna för dess arbete beträffande överprövning. I anges kyrkorum att utgångspunkten bör att det i kyrko-

upplåtelse av vara

ordningen skall finnas bestämmelser i sak motsvarar de gällande som föreskrifterna på detta område.

8.2.2 Användning

Under år har det sätt på vilket kyrkorummet används kommit att senare förändras i olika avseenden, vissa har krävt och kräver förändvarav ringar i kyrkorummet. Det pågår kontinuerlig utveckling av gudsen och formerna for den, vilket kan påkalla behov av rumsliga tjänsten förändringar. Som exempel kan nämnas installation fristående altare av och ändrade bänkinredningar. Vidare har ekonomiska skäl gjort att

kyrkobyggnadema används på ett annat sätt och i annan omfattning en tidigare; det förekommer att kyrkor endast brukas vid enstaka tillän fällen flera församlingar samlokaliserar sin verksamhet, exemsamt att pelvis sammanlysa gudstjänster. I syfte att minska lokalkostgenom att nadema diskuteras även möjligheterna att utvidga kyrkorummets användningsområde till ytterligare funktioner, som exempelvis att att avse

lokaler för församlingsverksamhet. Många gånger

inrymma annan medför emellertid ändrad användning att mer eller mindre genomen gripande ombyggnader måste göras, vilket innebär att kulturhistoriska värden kan riskeras. I dessa fall utgör de kultunniljövårdande myndigtillstånd förutsättning for att åtgärder kan önskheternas en som vara pastorala, liturgiska eller ekonomiska skäl skall kunna genomvärda av

föras. Kyrkorna har under år i större omfattning än tidigare kommit senare upplåtas för annat än gudstjänster och kyrkliga handlingar. Det rör att företrädesvis konserter, det förekommer även att upplåtelse sig om men sker för exempelvis föredrag eller diskussioner. Det har vidare blivit

Särskilda frågor rörande de kyrkliga kulturminnena

vanligare med upplåtelser till andra kristna trossamfund. Till skillnad mot vad som gäller när formerna för gudstjänsten ändras eller när kyrkan själv använder kyrkorummet för annat än gudstjänster och

kyrkliga handlingar, innebär de nämnda upplåtelsema sällan det att behövs några förändringar i kyrkorummet; det torde därför vanligen

inte vara aktuellt med tillstånd från kulturrniljövårdande myndigheter.

Det är i dessa fall en bedömning från kyrkans sida upplåtelsen är - om förenlig med de villkor i kyrkolagen eller framtida inomsom anges en kyrklig reglering och i övrigt lämplig. är att anse som Det är inte endast det sätt på vilket kyrkorummet används i vilken omfattning och till vad är föränderligt i tiden. Detsamma torde - som även gälla anledningen till kyrkobesök. Medan tidigare företräman desvis besökte kyrkan för att delta i gudstjänster och kyrkliga hand-

lingar torde kyrkobesök i dag föranledas även andra orsaker, av exempelvis för att närvara vid en konsert eller något annat arrangemang med eller utan direkt kyrklig anknytning. Intresset för kyrkobyggnaden och den kyrkliga miljön över huvud taget - - som en del av vårt kulturarv är också ett skäl till besök; besöker man kyrkorummet för att uppleva dess kulturhistoriska och konstnärliga

värden. Många kyrkobesök föranleds också önskan att i av en enskildhet finna stillhet och ro. När det gäller frågan till vad och hur kyrkorummet kan använom das torde kyrkan och de kulturvårdande myndigheterna i viss utsträckning ha olika infallsvinklar. Även i någon mån olika utgångspunkom ter föreligger, torde emellertid målsättning de en gemensam vara att kulturhistoriskt värdefulla kyrkobyggnadema skall bevaras och så långt

som möjligt behålla sin ursprungliga funktion för kyrkans - att vara rum gudstjänster och kyrkliga handlingar. Detta gör att det i de flesta fall

finns förutsättningar för samförståndslösning; så kan det exempelvis

en finnas åtgärder är reversibla, dvs. ingreppen kan genomföras på ett som sådant sätt att det går att återställa kyrkorummet i dess tidigare skick. I

varje enskilt fall bör bedömning göras effekterna olika en av av alternativ, varvid kyrkan och de antikvariska myndigheterna i så stor

utsträckning som möjligt bör sträva efter att nå lösning kan en som accepteras av båda parter jfr avsnitt 9.

94 Särskilda frågor rörande de kyrkliga kulturminnena

8.3 Tillgänglighet

Tidigare har framhållits det värde ligger i att de kyrkliga kultursom minnena i utsträckning fortfarande används i sin ursprungliga stor funktion, de utgör ett levande kulturarv. Möjlighet att uppleva detta att finns givetvis för den deltar i gudstjänster och kyrkliga handlingar. som kyrkliga kulturarvet dock ett allmänintresse och bör därför också Det är tillgängligt för alla; möjligheten att uppleva kyrkobyggnaderna vara och inventarierna såsom historiska och antikvariska minnesmärken bör

finnas även för den inte besöker kyrkan for att delta i något arransom

och oavsett kyrkotillhörighet. Betydelsen av tillgänglighet

gemang

understryks det värde kyrkobyggnaden har som en symbol för

av som trygghet och kontinuitet. Inom ramen för Kyrkobyggnadsutredningen

avsnitt 11.2 har genomförts religionssociologisk undersökning

se en

roll i det svenska samhället. Undersökningen har

om kyrkobyggnadens

bl.a. givit vid handen att kyrkobyggnaden "betraktas som en del av det offentliga rummet och skall därför tillgänglig för alla" Kyrkovara byggnadsutredningens betänkande Fädemas kyrkor och framtidens - Svenska kyrkans utredningar 1996:1, sid. 9.

Det således betydelsefullt att kyrkobyggnaden med dess

är inventarier tillgänglig för alla. Kyrkobyggnader har genom åren i är utsträckning varit dagtid för besökare; den under stor öppna som exempelvis kyrka kan många gånger in. en semesterresa passerar en möjlighet har dock till viss del kommit att begränsas under Denna år. En bidragande orsak till detta är den ökade stöldrisken och de senare kostnader följer behovet bevakning, säkerhetsanordningar som av av och försäkringar. Ekonomiska aspekter gör sig även gällande i andra

avseenden. Även vid ett "obemannat" öppethållande krävs perso-

nalinsatser, så måste det exempelvis finnas en vaktmästare som stänger och kyrkan. Vidare kan kostnaderna för drift och löpande öppnar underhåll här kan och uppvärmning samt städning pånämnas - verkas. Det värde ligger i tillgänglighet har dock gjort att man från som kyrkans sida har sökt andra vägar för att göra det möjligt för alla att besöka kyrka; exempel kan nämnas att under somrarna har en som man särskilda vägkyrkor under vissa tider är bemannade och där det som också ofta anordnas speciella och visningar. Vidare är det arrangemang många gånger möjligt att komma in i kyrka även om den inte står en exempelvis att vänder sig till personal i näraöppen, genom man liggande församlingslokaler eller till någon närboende. Man får i detta sammanhang inte glömma bort det och de ideella insatser engagemang bidrar till i detta likaväl i andra sammanhang skapa som att som - -

Särskilda frågor rörande de kyrkliga kulturminnena 95

förutsättningar för verksamheten i församlingarna; här kan nämnas det arbete som bedrivs inom för till kyrkan anslutna frivilliga ramen organ, men även sådant arbete hembygdsföreningar, byalag och andra som

intresseföreningar lägger ner.

Bevarandet av kulturvärdena inom kyrkan är ett samhällsintresse som efter relationsändringen skall bekostas hela svenska folket

av se

avsnitt 10. De kyrkliga kulturminnena skall därför i fortsättningen vara tillgängliga för alla i minst samma omfattning före relationssom ändringen. Förutom möjlighet att delta i gudstjänst och kyrklig handling eller för att närvara när speciella anordnas, bör alla arrangemang oberoende av kyrkotillhörighet ha tillgång till kyrkan för att söka - stillhet, trygghet och eller för att ta del och uppleva konst och ro av arkitektur. Frågan uppkommer då i vilken form och i vilken utsträckning detta skall ske. Det går inte att bortse från att ett öppethållande inte har samband med något innebär som arrangemang extrakostnader. Man har från kyrkans sida ansett det angeläget att kyrkan är tillgänglig för alla och har framgått sökt man - som ovan lösningar för att möjliggöra detta. Det får förutsättas att det arbete som bedrivs för att skapa sådana möjligheter fortsätter även efter relationsändringen. När det gäller i vilken utsträckning och på vilket sätt de kyrkliga kulturminnena skall tillgängliga måste vara en bedömning göras av vad som med hänsyn till omständigheterna bl.a. ekonomiska faktorer kan rimligt. - anses I detta sammanhang skall pekas på den möjlighet att få utnyttja en kyrka följer bestämmelserna upplåtelse. Det får förutsättas som av om att det även efter relationsändringen är möjligt att upplåta kyrkorummet under villkor som motsvarar dem som för närvarande gäller. Som framgått ovan torde bestämmelser upplåtelse i framtiden återfinnas om i ett inomkyrkligt regelsystem.

8.4 Vård och underhåll de

av kyrkliga

kulturminnena

Frågan om ansvar för förvaltningen de kyrkliga kulturminnena har av behandlats i avsnitt 7.2. I ansvaret ligger att genomföra aktuella åtgärder för finansieringen. samt att svara När det gäller förvaltningen de kyrkliga kulturminnena gör sig av särskilda hänsyn gällande. Av central betydelse är och kommer även fortsättningsvis att vara bestämmelserna i lagen 1988:950 - om kulturminnen m.m. kultunninneslagen; jfr avsnitt Syftet med dessa bestämmelser är att skydda kulturvärden finns inom kyrkan. Det är som

96 Särskilda frågor rörande de kyrkliga kulturminnena

preciserat hur förvaltningen skall utövas, dvs. vilka krav inte närmare uppställs från samhällets sida. Av avgörande betydelse är givetvis som de kyrkliga kulturminnena vårdas och underhålls så att de hålls i att skick och inte förstörs samt att de kulturhistoriska kraven härvid gott beaktas. Det är således viktigt inte bara att utan även hur egendomen

vårdas och underhålls. I bevarandet kulturhistoriska värden får även av ligga intresse det kyrkliga kulturarvet hålls levande, dvs. anses ett av att egendomen används i sitt "naturliga sammanhang", för avsett att ändamål. Även givetvis de kyrkliga kulturminnenas betydelse som om materiellt kulturarv är stor, får inte glömma bort de immateriella man värden ligger i fortlevnad och användning. Kulturarvet skall som bevaras och brukas. krav uppställs på vård och underhåll de kyrkliga kultur- De som av minnena förändras över tiden. Olika synsätt har genom åren gjort sig såvitt hur vården och underhållet skall utövas, bl.a. på-

gällande avser

verkade olika restaureringsideologier. Synen på hur de kyrkliga av kulturminnena skall förvaltas är vidare nära förknippad med det all-

männa intresset för historia och kulturmiljö. Av betydelse är även upp-

hur i synnerhet kyrkobyggnadema skall användas och

fattningen om vilken funktion de skall fylla. Olika krav kan uppställas på vård och underhåll beroende på utgår från pastorala, liturgiska, ekonoom man miska eller antikvariska aspekter. Det är viktigt att försöka nå lösningar

i så utsträckning möjligt tillgodoser de olika intressen som stor som gällande; det kan härvid bli nödvändigt med komprosom kan göras misslösningar jfr avsnitt 9. viktigt uppmärksamma att förvaltningen de kyrkliga Det är att av kulturvärdena förutsätter speciella kunskaper och erfarenheter. Det är

betydelse kompetens finns inom den kyrkliga organisationen. av stor att kultunniljöområdet Riksantikvarieämbetet och Myndigheterna inom historiska RAÄ och länsstyrelserna har väsentlig statens museer - en bidra med expertkunskap och att för funktion genom att svara tillämpningen skyddsbestämmelserna i kultunninneslagen. Vid sidan av dessa myndigheter medverkar bl.a. genom att bygga upp av museerna, och tillhandahålla kunskap behövs för såväl kyrkans förvaltning som myndigheternas arbete. I detta sammanhang skall betonas att det är som viktigt de särskilda kraven på kompetens beaktas när exempelvis en att konsult, entreprenör eller arkitekt skall anlitas. Betydelsen kontinuerligt genomfört underhåll skall framav ett hållas. ekonomiska eller andra skäl eftersatt underhåll kan många Ett av gånger på sikt leda till omfattande och därmed dyrbarare att mer - erfordras; i vissa fall kan skador orsakas som är svåra att över

åtgärder

huvud Det kan även finnas behov att vidta företaget reparera. av åtgärder för så långt möjligt förhindra skador och

byggande att som

Särskilda frågor rörande de kyrkliga kulturminnena 97

förstörelse; så kan exempelvis Förbättrade vänne- och klimatanläggningar behöva installeras för att minska risken för att inventarier skadas.

Under senare år har ökade krav kommit att ställas med avseende på arbetsmiljö, brandsäkerhet och tillgänglighet för rörelsehindrade. Även miljöhänsyn påverkar. För att uppfylla dessa krav kan det vara nödvändigt att vidta åtgärder förutom kostnader kan innebära

som - att kulturhistoriska värden riskeras; kyrkan kan alltså hamna i en situation där olika myndigheter uppställer till synes motstridiga krav på åtgärder och det blir då nödvändigt att gemensamt försöka hitta lösningar. RAÄ har uppmärksammat detta och arbetar för närvarande tillsammans med andra myndigheter för att till stånd en samsyn i dessa frågor. Vad gäller brandsäkerheten har handbok för

en brandskydd i kulturbyggnader tagits fram och kommer att tryckas inom kort. Arbetsmiljöfrågor i kyrkor behandlas i samarbete med Arbetarskyddsstyrelsen och exempel på lösningar för ökad tillgänglighet för rörelsehindrade i bl.a. kyrkor kommer att presenteras genom ett samarbete mellan Tekniska Högskolan, Boverket, RAÄ och handikapporganisationerna.

Här kan även nämnas de ökade problemen med skador som uppkommer på grund av miljöföroreningar eller alltför torr och varm luft. Utöver åtgärder för att reparera skadorna, kan det behövas insatser för att så långt som möjligt förhindra ytterligare förstörelse se ovan. Den ökade stöldrisken har medfört ett större behov av säkerhetsanordningar och lannsystem. Det förhållandet att kyrkobyggnadema även används för andra ändamål än gudstjänster och kyrkliga handlingar kan medföra krav på en mer funktionell utformning på ett mångsidigt och flexibelt

kyrkorum. Det ställs också i större utsträckning än tidigare krav på komfort och på tillgång till andra utrymmen i anslutning till kyrkorummet.

8.5 Kyrkliga inventarier

8.5.1 Behov vård och underhåll

av

Kyrkobyggnadsutredningen har i betänkande Fädemas kyrkor och

framtidens Svenska kyrkans utredningar 1996:1, pekat på att inventeringar har visat att det finns ett stort renoveringsbehov när det gäller kyrkliga inventarier; detta skulle särskilt gälla träkonst och måleri samt textilier sid. 223-227.

447-0374

98 Särskilda frågor rörande de kyrkliga kulturminnena

Kommittén har betonat betydelsen av ett kontinuerligt genom-

ovan fört underhåll. Det är vidare många gånger ändamålsenligt och nödvändigt att i preventivt syfte göra större insatser exempelvis

installation värme- och klimatanläggningar för att minska risken

av för framtida skador och kostnader.

Vård och underhåll inventarier kräver i stor utsträckning

av medverkan expertis med särskild kompetens, exempelvis textil- eller

av målerikonservatorer. Enligt vad framgår av Kyrkobyggnads-

som utredningens betänkande är tillgången på konservatorer för närvarande begränsad, vilket inverkar på möjligheten att rent faktiskt genomföra renoveringar sid. 225. Ett kontinuerligt utfört underhåll skulle förmodligen medföra ökad efterfrågan på konservatorskapacitet,

en vilket på sikt torde skapa förutsättningar för att antalet konservatorer blir större.

Kyrkobyggnadsutredningen föreslog att kyrkobyggnadsbidrag i framtiden skall kunna beviljas även för vård av inventarier Kyrkobyggnadsutredningens betänkande, kapitel 11. Regeringen uttryckte i propositionen om ett nytt system för ekonomisk utjämning inom Svenska kyrkan, sin förståelse för önskemålet om en utvidgad tillämpning kyrkobyggnadsbidraget. Vidare anfördes att det på sikt

av inte finns "något skäl att göra skillnad mellan vården av kyrkobyggnaden och dess fasta inventarier å sidan och de lösa kyrkliga

ena inventariema å andra sidan" prop. 1996/9735, sid. 47. En utvidgning

bidragen till att omfatta inventarier berör emellertid fördelningen av av kompetens mellan församling och pastorat. Med hänvisning till att en

ändring den kyrkokommunala kompetensen är en ingripande åtgärd,

av

inte bör prövas utan ett remissförfarande, framlades inte något som förslag i detta avseende. Det skall noteras att frågan om kyrkobyggnadsbidrag precis utjämningssystemet i övrigt kommer att

- som -

inomkyrklig angelägenhet efter relationsändringen; det blir då vara en Svenska kyrkan har att bestämma till vilka ändamål och på vilka

som villkor bidrag skall kunna beviljas.

som

8.5.2 Gravvårdar

I detta sammanhang skall uppmärksammas det skydd som gäller för gravstenar och andra minnesvårdar. Som framgår av 4 kap. 6 § kulturminneslagen omfattas även inventarier hör till begravningsplats

som en

bestämmelserna skydd jfr angående kyrkotomt avsnitt 13. I av om den exempliñerande uppräkningen i 19 § förordningen 1988:1188 om kulturminnen anges bl.a. "vissa äldre gravvårdar". Vad som ligger

m.m. i detta begrepp är inte närmare preciserat. 1984 års kyrkobyggnads-

Särskilda frågor rörande de kyrkliga kulturminnena 99

utredning i sitt betänkande Kulturhistorisk tillsyn över den

gav kyrkliga miljön DsC 1986:11 förslag på bl.a. bestämmelser till

skydd för kyrkliga inventarier, varvid som exempel angavs "äldre gravvårdar". I ett förslag från RAÄ bifogades betänkandet

som angavs "äldre gravvårdar med tillbehör". RAÄ anförde i sin motivering att de gravvårdar åsyftas utgör ringa del det totala beståndet samt

som en av att det i huvudsak rör sig om sådana gravvårdar som tillkommit före den industriella framställningen gravvårdar som infördes vid

mera av 1800-talets mitt 1986:11, sid. 112. Detta RAÄ:s förtydligande

DsC

torde kunna tas utgångspunkt vid bedömningen av vilka

som gravvårdar som under förutsättning att de har ett kulturhistoriskt

värde omfattas skyddsbestämmelsema; skyddet gäller dock givet-

- av vis framställda, kulturhistoriskt värdefulla gravvårdar. När

även senare bestämmelserna är tillämpliga torde det många gånger vara fråga om gravvårdar där upplåtelsetiden har gått ut eller gravrätten har förverkats eller har återlämnats till upplåtaren.

Innebörden av att en gravvård innefattas av skyddet för inventarier är att den skall vårdas och underhållas väl, att den skall tas upp på den förteckning som skall upprättas i varje församling, att det i vissa fall krävs tillstånd för åtgärder skall få vidtas samt att RAÄ och länssty-

att relsema har ett tillsynsansvar jfr avsnitt 6.4.

I begravningslagen 1990:1144 föreskrivs bl.a. att det som en gravrättsinnehavare inte har fört bort från en gravplats inom sex månader efter gravrättens upphörande tillfaller upplåtaren. Om en sådan gravanordning är av kulturhistoriskt värde eller av annat skäl bör bevaras för framtiden, skall upplåtaren möjligt lämna kvar den på gravplat-

om sen 7 kap. 36 § och 37 § första stycket. Begravningslagen innehåller i övrigt inte några bestämmelser som avser kulturhistoriska värden; i 7 kap. 37 § tredje stycket anges att ytterligare föreskrifter om hänsynen till kulturminnesvårdens intressen finns i kulturminneslagen. Det skall nämnas att gravanordningar i begravningslagen definieras som gravvårdar och andra gravöverbyggnader, stenramar, staket eller andra liknande anordningar på en gravplats 1 kap. 1 §.

Det skydd som gäller för en begravningsplats eller en kyrkotomt omfattar i princip även gravvårdar som en del av helheten. En ändring

av en enskild gravvård torde emellertid inte annat än undantagsvis anses vara en sådan väsentlig ändring som kräver tillstånd enligt de bestämmelser gäller för begravningsplatsen respektive kyrkotomten.

som

Det skall i detta sammanhang även erinras om att exempelvis gravar och kyrkogårdar kan vara skyddade enligt bestämmelserna om fasta fornlämningar i 2 kap. kulturminneslagen se avsnitt l.

9 Samarbetet mellan Svenska kyrkan

och staten

l Allmänt

Svenska kyrkan har och kommer även fortsättningsvis att ha ansvaret för att förvaltningen de kyrkliga kulturrninnena genomförs i enlighet

av med bestämmelserna i kulturminneslagen. De antikvariska myndigheternas uppgifter på området består i att tillhandahålla expertkunskap

för tillämpningen skyddsbestämmelsema. Även samt att svara av om det från Svenska kyrkans sida främst är liturgiska, pastorala, funktionella och ekonomiska aspekter gör sig gällande, är det självfallet

som även för kyrkan betydelse att kulturvärdena bevaras. På motsvaran-

av de sätt är det viktigt för att tillgodose allmänintressena i sammanhanget, inklusive de kyrkoantikvariska kraven, att de kyrkliga kulturrninnena i så stor utsträckning möjligt används i sin ursprungliga funktion.

som Det föreligger således ett gemensamt intresse att de kyrkliga

av kulturrninnena bevaras och hålls levande.

Det torde emellertid ofrånkomligt att det vid enstaka tillfällen

vara kan uppstå konflikter när kyrkans behov funktionella lokaler för

av kyrkliga ändamål inte överensstämmer med de krav de antikva-

som riska myndigheterna uppställer. Sådana intressekonflikter kan gälla såväl i vad mån åtgärd över huvud taget skall tillåtas, som det sätt på

en vilket den skall genomföras. Det är viktigt att man i dessa situationer försöker att hitta lösning som kan accepteras av båda parter.

en

För att i så stor utsträckning möjligt undvika situationer där

som olika behov ställs emot varandra eller i vart fall skapa förutsättningar för att lösa eventuella intressekonflikter är det viktigt med ömsesidig

en förståelse för de olika synpunkter kan göras gällande samt en vilja

som att överbrygga eventuella motsättningar. Betydelsen av att Svenska kyrkan och kulturmiljövården fortlöpande och i lämpliga former utbyter information och för diskussion frågor skall

en om gemensamma betonas. Förutom kunskapen och förståelsen för olika krav och

att om

102 Samarbetet mellan Svenska kyrkan och staten

behov ökar, torde härigenom förutsättningarna för ett förtroendefullt samarbete komma att gynnas.

Det finns från såväl kyrkans som de antikvariska myndigheternas sida en vilja att förebygga konflikter och att hitta samförståndslösningar. En gemensam viljeförklaring kommer till uttryck i det policydokument bifogas som bilaga 4 som har tagits fram inom ramen för Kyrkobyggnadsutredningens arbete och som innehåller b1.a. generella principer föreslås vägledande för den framtida han-

som vara teringen av de kyrkliga kulturvärdena. Man får inte heller glömma bort den dialog som ofta förs mellan kyrkan och kulturmiljöorganisationer i de enskilda kyrkoärendena. Det gäller att inför framtiden ta vara på och utveckla det samspel och det samförstånd som redan finns, såväl i enskilda ärenden som i övergripande frågor.

I detta sammanhang kan nämnas Tidernas kyrka ett kulturarv för

framtiden som är ett samarbetsprojekt som har initierats av Svenska kyrkan och Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer uRAÄ. Syftet med projektet är att öka allmänhetens medvetenhet

om och intresse för kyrkobyggnaderna som kulturarv samt att göra människor uppmärksamma på de omistliga värden kulturella, andliga och

personliga kyrkorna representerar. Arbetet bedrivs i samarbete

- som med lokala och regionala intressenter.

9.2 Samverkan i enskilda ärenden

Nedan kommer att behandlas olika sätt att skapa ett förtroendefullt samarbete samt att förebygga eventuella intressekonflikter mellan kyrkliga och antikvariska krav och behov. I detta sammanhang måste dock betonas betydelsen av ett nära samarbete och en tydlig roll- och ansvarsfördelning i det enskilda ärendet, dvs. församling eller

när en motsvarande nedan församlingen skall genomföra en tillståndspliktig åtgärd. Det är viktigt att myndigheter och museer inom kultunniljöområdet finns med på ett tidigt stadium och ges tillfälle att framföra synpunkter och råd.

Församlingen bör därför redan inför planeringen av exempelvis en renovering kontakta länsstyrelsen och/eller det regionala eller lokala museet. Om parterna på detta sätt har kontakt från början torde den ömsesidiga förståelsen för olika krav och behov öka och därmed också förutsättningarna för att finna lösningar vid eventuella intressekonflikter.

Vanligen förekommer löpande kontakter, såväl formella som informella, mellan kyrkan och kulturmiljöorganisationer under hela hand-

Samarbetet mellan Svenska kyrkan och staten 103

läggningstiden. Det är härvid många gånger museet som står som kontaktperson och samordnare. Över huvud taget har museet oftast ett

länsmuseum vanligen viktigt funktion som beredande och upp-

- en följande instans i kyrkoärenden. Här skall också erinras om länsstyrelsens samråd med RAÄ i enskilda ärenden.

Decentraliseringen besluten i kyrkoärenden torde ha inneburit att

av förutsättningarna samordnad kulturhistorisk tillsyn i länen har

för en förbättrats; närheten mellan den beslutande myndigheten och de enskilda församlingarna ökar möjligheterna till direktkontakt samt skapar förutsättningar för kännedom lokala förhållanden. Det är viktigt att

om ta tillvara det nuvarande samarbetet, likaväl de möjligheter till

som samarbete som finns.

I detta sammanhang skall även påminnas om den möjlighet att ta teologiska och liturgiska hänsyn som följer av att domkapitlet kan komma att höras i kyrkoärenden 18 § förordningen 1988:1188 om kultumiinnen m.m.. Domkapitlen i dag är statliga myndigheter

- som kommer inte att förekomma i den offentligrättsliga regleringen efter relationsändringen. Enligt förslag från Utredningen om trossamfundens rättsliga reglering kommer lagen Svenska kyrkan att innehålla en

om bestämmelse enligt vilken stiften kommer att utgöra självständiga rättssubjekt efter relationsändringen. Det är enligt kommitténs uppfattning lämpligt att den aktuella föreskriften ändras så att samrådspait i förekommande fall skall stiftet jfr avsnitt 19.1.

vara

9.3 Överväganden

Kommitténs förslag:

Samrådsgrupper bestående representanter från staten och

av

Svenska kyrkan bör skapas på central och regional nivå. Syftet skall

att fortlöpande diskutera gemensamma frågor rörande förvalt-

vara

ningen de kyrkliga kultunninnena samt att utbyta kunskap och

av

erfarenheter. I den centrala sarnrådsgruppen skall staten represente-

ras av Riksantikvarieämbetet. Hur den kyrkliga representationen

skall lösas blir inomkyrklig angelägenhet. I de regionala sam-

en

rådsgruppema bör ingå representanter från länsstyrelserna och från

stiften. Även inom kulturrniljöområdet bör

museerna vara repre-

senterade i de regionala Över huvud taget betonas be-

grupperna.

tydelsen av samverkan mellan myndigheter och museer inom

kulturmiljöområdet och Svenska kyrkan. Detta är viktigt i såväl

enskilda ärenden som i övergripande frågor.

104 Samarbetet mellan Svenska kyrkan och staten

9.3. 1 Samråds

grupper

Samarbetet mellan staten och Svenska kyrkan kan och bör ta sig

- olika uttryck. Kommittén anser att det bör skapas särskilda samrådsgrupper på central och regional nivå. Detta förslag fördes fram av Kyrkobyggnadsutredningen i betänkandet Fädemas kyrkor och fram-

tidens Svenska kyrkans utredningar 1996:1. Syftet med dessa grupper skall vara att fortlöpande diskutera gemensamma frågor rörande förvaltningen av de kyrkliga kulturminnena samt att utbyta kunskap och erfarenheter. Någon på detta sätt fastare form för samarbete i principiella och övergripande frågor finns inte i dag, utan kontakterna rör vanligen särskilda uppgifter och projekt; som exempel kan nämnas det informationsmaterial RAÄ och Svenska kyrkans församlings-

som och pastoratsförbund gemensamt gav ut under hösten 1995.

När det gäller hur de olika sarnrådsorganen skall organiseras, vilka uppgifter de skall ha samt hur arbetet skall bedrivas, bör detta behandlas av representanter för såväl kyrkan som statliga myndigheter inom kulturmiljöområdet. Det bör åligga RAÄ central myndighet

att som inom området ha ansvar för att ett sådant arbete initieras.

Sarnrådsgruppema skall inte ha några beslutsfunktioner. Arbetet bör inriktas på att diskutera gemensamma frågor och att utbyta erfarenheter och kunskap samt att finna former för att sprida information. Det kan röra sig om att belysa frågor om vård och underhåll eller användning av de kyrkliga kulturrninnena från olika aspekter antikvariska, ekono-

miska, funktionella, pastorala och liturgiska. Inom grupperna bör man lämna information utvecklingen på olika områden. Det får anses

om ligga i respektive grupps ansvar att förmedla resultatet av det arbete som bedrivs.

En viktig uppgift i framtiden, för såväl kyrkan som berörda myndigheter utifrån tydlig roll- och ansvarsfördelning, är att följa upp

en vad relationsändringen kan innebära när det gäller förvaltningen av de kyrkliga kulturminnena. Sarnrådsgruppema bör kunna utvecklas till forum för erfarenhetsutbyte mellan kyrkan och myndigheterna inom kulturmiljöornrådet, exempelvis med anledning av den statliga ersättningen för vård och underhåll av de kyrkliga kulturvärdena jfr avsnitt lO.

I detta sammanhang skall betonas vikten av att skilja samrådsgruppemas arbete från det samarbete som äger rum inom ramen för den löpande ärendehanteringen; det ankommer inte på de olika sarnrådsgrupperna att avgöra enskilda ärenden.

Sarnrådsorgan bör inrättas på såväl central som regional nivå. I den centrala samrådsgruppen bör ingå representanter från RAÄ, såsom central myndighet med tillsynsansvar för kulturmiljöområdet i landet,

Samarbetet mellan Svenska kyrkan och staten 105

men även som förmedlare av specialistkompetens. Vem eller vilka som skall representera kyrkan blir en inomkyrklig fråga.

En av den centrala samrådsgruppens uppgifter bör vara att diskutera principiellt viktiga frågor av övergripande natur. En annan uppgift bör vara att arbeta för att information sprids inom såväl kyrkan som kulturrniljöområdet; exempelvis genom att verka för att infonnationsmaterial ut eller att utbildning anordnas. En utgångspunkt för arbetet kan

ges vara det tidigare omnämnda policydokumentet. Den centrala gruppen bör upprätthålla kontakt med de regionala samrådsgrupperna och hålla sig informerad om det arbete som dessa bedriver. Det skall här betonas att det är viktigt att skilja samrådsgruppens arbete från den verksamhet

RAÄ bedriver inom för sitt myndighetsuppdrag. som ramen

Redan i dag finns det olika former samarbete på regional nivå.

av Med utgångspunkt från erfarenheterna i respektive region bör det ska-

regional samrådsgrupp i varje stift. I grupperna bör ingå reprepas en sentanter för stiftet och länsstyrelserna. Det skall beaktas att flertalet stift berör flera län. Mot bakgrund av de uppgifter som länsstyrelsen har såsom kulturmiljömyndighet i länet är det angeläget att samtliga länsstyrelser i stiftet finns representerade i gruppen. Med hänsyn till den betydelse som museerna inom kultunniljöornrådet har i arbetet med de kyrkliga kulturrninnena i länen bör även dessa representeras i gruppen.

De regionala huvuduppgift bör vara att följa arbetet och

gmppemas verksamheten inom stiftet samt att med utgångspunkt härav diskutera gemensamma frågor. Till uppgifterna bör vidare höra att ha kontakt med såväl det centrala organet som de enskilda församlingarna.

Det är viktigt att det övergripande arbete som bedrivs inom ramen för de regionala samrådsgruppema inte blandas ihop med de uppgifter som länsstyrelsen och i viss utsträckning även länsmuseet eller mot-

svarande museum har i de enskilda kyrkoärendena. Arbetet inom

samrådsgruppema får dock förutsättas bidra till att höja kompetensen och att skapa förutsättningar för ett förtroendefullt samarbete i den löpande ärendehanteringen.

9.3.2 Generella handlingsregler

Det har från kyrkans sida framförts önskemål att RAÄ skall ut-

om forma tydligare information vad normalt kan tillåtas i en kyrka

om som samt vidare tydligare prioritering mellan olika kyrkors antikvariska

en värde jfr Kyrkobyggnadsutredningens betänkande, sid. 178-180. Församlingama skulle härigenom bättre möjlighet att redan vid plane-

ges ringen och inte minst budgeteringen av en renovering beakta de

- -

106 Samarbetet mellan Svenska kyrkan och staten

kulturhistoriska aspekterna. Detta torde skapa större förståelse för kulturrniljöintressena och därmed öka utsikterna att få gehör för dessa synpunkter. Dessutom skulle förmodligen ärendehanteringen hos tillämpande myndigheter underlättas. Tydlig infonnation med utgångspunkt från olika exempel torde även bidra till att skapa en enhetlig praxis på området.

Att bygga och förmedla kunskap och erfarenheter ligger som

upp

har framgått inom för RAÄ:s uppgift tillsyns- och ovan ramen som servicemyndighet. RAÄ har också i vissa fall i samråd med andra

- myndigheter eller Svenska kyrkan i olika sammanhang tagit fram infor-

mationsmaterial behandlat bl.a. frågan om hur åtgärder lämpligen

som bör genomföras samt vad gäller för tillståndsprövningen i

om som kyrkoärenden; exempel kan här nämnas riktlinjer för vården av

som kyrkliga textilier och för byggnadsvård. Genom decentraliseringen av besluten i kyrkoärenden har RAÄ:s verksamhet i större utsträckning kommit att inriktas på övergripande frågor och möjligheterna att prioritera denna sorts arbete har ökat eftersom länsstyrelserna övertagit den löpande ärendehanteringen. Det får förutsättas att det arbete som RAÄ bedriver och har bedrivit när det gäller att förmedla kunskap

- och erfarenheter fortsätter även i framtiden.

Generella handlingsregleri form t.ex. handböcker och allmänna

av råd utgör ett värdefullt hjälpmedel för såväl kyrkan som kulturmiljöorganisationerna detta särskilt de utformas i samarbete mellan

- om parterna. Redan de diskussioner härvid förs kan bidra till att skapa

som samförstånd och ökad förståelse för olika intressen. Det är

ge en således flera skäl önskvärt att principiella handlingsregler utarbetas.

av Det är emellertid viktigt att uppmärksamma att varje situation förutsätter individuell bedömning, varvid samtliga omständigheter

en skall beaktas. Vid prövningen om och hur en åtgärd skall genom-

av föras måste avvägning göras mellan ett flertal faktorer. Här skall

en därför understrykas betydelsen fortlöpande diskussion mellan

av en parterna i varje enskilt ärende, varmed bl.a. följer större möjligheter att hitta lösningar och alternativa tillvägagångssätt vid eventuella intressekonflikter. Man måste också medveten om de svårigheter som är

vara förknippade med att utforma generella handlingsregler.

9.3.3 Kulturhistorisk klassificering

Som tidigare har angivits varierar de kyrkliga kulturminnenas kulturhistoriska värde i såväl styrka karaktär. Detta innebär att exempel-

som vis kyrkobyggnadernas skyddsintresse är olika stort, eller med andra ord olika kyrkor har olika tålighetsgrad. Vid en kulturhistorisk

-

Samarbetet mellan Svenska kyrkan och staten 107

klassificering görs en gradering av kyrkobyggnaderna med hänsyn till kulturhistoriskt värde och de restriktioner som på grund härav kan förväntas gälla. Klassificeringar kan t.ex. till hjälp när för-

vara en samling inför en strukturomvandling skall bedöma vilken kyrka är

som lämplig som församlingskyrka eller vilka kyrkor som är lämpade för olika aktiviteter. Vidare kan redovisning skyddsintresset

en av vara en vägledning i ett läge när den ekonomiska situationen gör det nödvändigt med prioriteringar. En klassificering skulle även kunna vara

av värde när det gäller att formulera mål för förvaltningen av de kyrkliga kultunninnena samt att upprätta vård- och renoveringsplaner.

Det torde ligga i varje församlings intresse att någon form av kulturhistorisk klassificering genomförs. För de antikvariska myndigheterna kan en klassificering vara ett kunskapsunderlag vid handläggningen av kyrkoärenden, men en bedömning måste under alla förhållanden göras i varje ärende med utgångspunkt från omständigheterna i det enskilda fallet. Det är viktigt att skilja i förväg

en genomförd klassificering från den kulturhistoriska bedömning som utgör en förutsättning i varje enskilt kyrkoärende.

En klassificering av kyrkobyggnader eller kyrkliga kulturminnen

över huvud taget är ett omfattande arbete. Höga krav måste uppställas

på kunskap och erfarenhet hos utvecklar metoder liksom hos

den som den utför inventerings- och klassificeringsarbetet. RAÄ bör

som svara för metodutveckling i värderingsfrågoma.

Här skall nämnas att Kyrkobyggnadsutredningen inom ramen för sitt arbete lät genomföra en kulturhistorisk bedömning av kyrkobyggnader i Tidaholms pastorat. En redovisning av resultatet finns som bilaga till Kyrkobyggnadsutredningens betänkande. För närvarande pågår RAÄ initierad klassificering kyrkobyggnader i Krono-

en av av bergs län.

I detta sammanhang skall nämnas det kyrkobyggnadsregister som håller på att byggas Avsikten är att detta register skall

upp av innehålla uppgifter om bl.a. ålder, material och värdefull inredning samt renoveringar och förändringar. Till registret skall vidare kunna knytas underregister över exempelvis inventarier. Det är viktigt att det arbete som bedrivs med att införskaffa och lägga in uppgifter i registret fortskrider.

ersättning

Kyrkoantikvarisk

- Overväganden

Kommitténs förslag: Svenska kyrkan skall erhålla årlig statlig ersättning för vård och

en underhåll de kyrkliga kulturvärdena, med ett belopp som

av motsvarar ca 460 miljoner kronor i 1996 års penningvärde kyrkoantikvarisk ersättning.

Den statliga ersättningen skall finansieras särskild skatt

av en

tas ut proportionellt mot inkomsten av alla skattskyldiga, både som kyrkotillhöriga och icke-kyrkotillhöriga kyrkoantikvarisk skatt. Skatten tas ut med 5 öre per skattekrona och beräknas på den .kommunalt beskattningsbara inkomsten.

Den kyrkoantikvariska ersättningen skall varje år överföras till Svenska kyrkan för fördelning. Svenska kyrkan på central nivå skall fördela ersättningen mellan stiften. Stiften skall besluta om fördelningen inom sitt område. Varje beslut om fördelning, på såväl central som regional nivå, skall föregås av samråd med myndigheter inom kultuirniljöområdet. Riksantikvarieämbetet skall beredas tillfälle att yttra sig över fördelningen i landet. Respektive länsstyrelse skall beredas tillfälle att yttra sig inför fördelningen inom stiftet.

En naturlig följd att Svenska kyrkan får en statlig ersättning

av för vård och underhåll av de kyrkliga kulturvärdena är att det sammanlagda uttaget av kyrkoavgift minskas med motsvarande belopp.

Den statliga ersättningen omfattar de kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser som skyddas genom bestämmelserna i kulturminneslagen. Ersättningen får endast användas för kostnader som är betingade av kulturhistoriska hänsynstaganden och som avser vård och underhåll för bevarandet av de kyrkliga kulturvärdena.

Svenska kyrkan skall varje år lämna staten en redovisning av hur ersättningen har använts, bl.a. avseende vilka åtgärder som har genomförts och vilka resultat som har uppnåtts.

-

Ersättningen skall vara ett led i ett ömsesidigt åtagande av staten

och Svenska kyrkan att bevara kyrkans kulturhistoriska värden.

Detta skall komma till uttryck långsiktig överenskommelse.

i en

Denna överenskommelse bör sträcka sig över 25 år. För denna tids-

period skall övergripande mål och villkor anges. S.k. kontroll-

stationer bör läggas in vart femte år. Vid dessa kontrollstationer

skall en närmare uppföljning och utvärdering göras av de resultat

som har uppnåtts och av huruvida parterna har uppfyllt sina åta-

ganden.

10. 1 Generella

utgångspunkter

Svenska kyrkan står som förvaltare av ett oersättligt kulturarv som har byggts under århundraden och har stark ställning i vårt

upp som en samhälle. Förutom att kyrkobyggnaderna och övriga kyrkliga kulturminnen har ett stort kulturhistoriskt värde, har de också betydelse som

symbol för livskvalitet, för något beständigt och kontinuerligt. Det en kyrkliga kulturarvet kan även sägas spegla samhällets och människornas utveckling och historia.

I utgångspunktema för kommitténs arbete anges bl.a. att kulturminneslagens skydd för de kyrkliga kulturminnena skall behållas även efter relationsändringen samt att ansvaret för vården och underhållet även fortsättningsvis skall åvila Svenska kyrkan. Såväl i den proposition som ligger till grund för riksdagens principbeslut prop. 1995/96:80, sid. 39, i direktiven dir. 1995:162, sid. 15, anges att

som Svenska kyrkan "genom sina församlingar och samfálligheter" skall ha detta ansvar.

Frågan om förvaltningsansvar har anknytning till hur egendomen står till Svenska kyrkans förfogande se Kammarkollegiets betänkande samt till kyrkans framtida interna organisation. I den utsträckning som det inte finns några bestämmelser förvaltningen i lagstiftningen

om eller eventuella stiftelseurkunder blir det en angelägenhet för kyrkan att reglera frågan om ansvar för den faktiska förvaltningen och finansieringen av förvaltningen jfr de nuvarande bestämmelserna om

församlingsangelägenheter, 11 kap. kyrkolagen.

De kyrkliga kulturminnena och då kanske framför allt

-

kyrkobyggnaderna och omlqingliggande begravningsplatser spelar en

viktig roll i verksamheten på den lokala kyrkliga nivån. Så har också

ansvaret för kyrkobyggnader med inventarier och omkringliggande

mark genom tiderna åvilat församlingarna och samfillighetema. Det

-

torde inte finnas någon anledning att anta annat än att denna ordning kommer upprätthållas fortsättningsvis. Även praktiska skäl att även talar för detta; församlingarna och samfálligheterna har störst möjligheter att utöva den faktiska tillsynen över exempelvis kyrkobyggnadema och att ta initiativ till att åtgärder vidtas. Det avgörande i detta sammanhang är dock i och för sig inte vilket eller vilka har förvaltningsansvaret, utan att de kyrkliga organ som kulturvärdena bevaras. Av 4 kap. kultunninneslagen följer att de kyrkliga kulturminnena skall vårdas och underhållas så att det kulturhistoriska värdet inte minskas. Detta skydd föreligger oberoende av var ansvaret ligger även avsnitt 19.1, förslag till 4 kap. 2 § andra stycket

se

kultunninneslagen. Med dessa utgångspunkter är det inte motiverat med offentligrättslig reglering innehåller en närmare precien som sering angående förvaltningsansvaret. Kommittén vill dock betona betydelsen att det de inomkyrkliga bestämmelserna om den inre av av organisationen och de olika kyrkliga nivåemas uppgifter och kompetens tydligt framgår var ansvaret för förvaltningen ligger. Den överenskommelse enligt direktiven förutsätts träffas mellan som Svenska kyrkan och staten se avsnitt 10.6 torde vidare innebära att rättssubjektet Svenska kyrkan påtar sig ett ansvar för de kyrkliga kulturminnena, oberoende vad i övrigt kan framkomma i detta av som avseende. Det är härvid viktigt att Svenska kyrkan åtar sig att vidta åtgärder för att överenskommelsen blir bindande för de organ inom kyrkan i framtiden kommer att ha ansvar för att vårda och undersom hålla de kyrkliga kultunninnena. Förvaltningen de kyrkliga kulturminnena kräver betydande resurav och det går inte att bortse från att dessa delvis betingas av kulturser historiska hänsynstaganden. Tidigare har redogjorts för de ekonomiska konsekvenser kan uppkomma vid vård och underhåll av kultursom historiskt värdefull egendom avsnitt 7.3. Skyddsbestämmelsema i

se

kultunninneslagen kan innebära såväl tördyringar vid förvaltningen inskränkningar i rådigheten över egendomen. I direktiven för som kommitténs uppdrag att relationsändringen i sig inte skall leda till anges försämrade förutsättningar för vård och underhåll kyrkans kulturav historiska värden i framtiden dir. 1995:162, sid. 15. Det är ett samhälleligt intresse att det kyrkliga kulturarvet bevaras för framtiden och kommande generationer. Bevarandet av de kyrkliga kulturvärdena angelägenhet för hela samhället och får anses vara en svenska folket. Det kan därför inte anses rimligt att den totala kostnaden för vård och underhåll av den kulturhistoriskt värdefulla egendobärs endast dem tillhör Svenska kyrkan. men av som Mot bakgrund härav skall enligt princippropositionen 1995/96:80 Svenska kyrkan få viss ersättning för vård och underhåll av de kyrkliga

l 12 Kyrkoantikvarisk ersättning Överväganden

-

kulturvärdena. Kyrkotillhöriga likaväl som icke-kyrkotillhöriga skall vara med och betala för bevarandet av detta gemensamma kulturarv. Hur denna ersättning skall utformas behandlas i det följande avsnitt 10.4.

Kommittén har uppdragit åt Statskontoret att närmare utreda vissa frågor med anknytning till den statliga ersättningen. Statskontorets rapport, Kyrkoantikvariskt underhåll ersättning från staten, bifogas

betänkandet som bilaga

Det kan diskuteras vilken term som skall användas för den statliga ersättningen. Statskontoret har i sin rapport föreslagit benämningen ersättning för kyrkoantikvariskt underhåll. Kommittén finner att samlingsbegreppet "kyrkoantikvarisk" associerar till kulturvärden i kyrkan och därför är relevant i sammanhanget. Ordet "underhåll" kan emellertid uppfattas som en begränsning av ersättningens tillämpningsområde. Det kan vidare lämpligt kortfattad benämning används.

vara att en mer Kommittén föreslår därför att den statliga ersättningen benämns kyrkoantikvarisk ersättning.

Syftet med ersättningen är att möjliggöra att vård och underhåll utförs kontinuerligt och på ett ändamålsenligt sätt. En förutsättning för detta är att den är utformad så att det är möjligt att göra en långsiktig planering och att med god framförhållning upprätta vård- och renoveringsplaner. Som exempel kan nämnas att omfattande renoveringar av kyrkobyggnader utförs med stora tidsintervall, det kan röra sig om 25- 35 år. Här skall noteras vad som anges i direktiven, nämligen att ersättningen skall vara ett led i ett ömsesidigt åtagande av staten och Svenska kyrkan att bevara de kulturhistoriska värdena inom kyrkan, vilket bör komma till uttryck långsiktig kursiv. här överenskom-

i en melse dir. 1995:162, sid. 15. Frågan om innehållet i denna överenskommelse behandlas i avsnitt 10.6.

Ersättningen skall alltså som ett led i ett ömsesidigt åtagande av

ses staten och Svenska kyrkan att bevara de kulturhistoriska värdena inom kyrkan. Det är mot denna bakgrund viktigt att understryka att den statliga ersättningen enbart avser kostnader som föranleds av kulturhistoriska hänsynstaganden; ersättningen får inte användas för att bedriva verksamhet eller för att bekosta övrig förvaltning av egendom.

-

10.2 Den statliga ersättningens storlek

Svenska kyrkans församlingar och samfálligheter förvaltar de kyrkliga kulturminnena på ett förtjänstfullt sätt. Vägledande för hur stor den kyrkoantikvariska ersättningen skall vara bör således vara hur mycket förvaltningen de kyrkliga kulturminnena kostar i dag och hur stor av del kostnaderna är följd skyddsbestämmelserna i kulturav som en av minneslagen. I Statskontorets uppdrag ingick att ta fram ett underlag för prövningen vad är skälig storlek på den statliga ersättningen. I sin av som redovisar och diskuterar Statskontoret vilka undersökningar rapport

har genomförts och vilka uppgifter som finns tillgängliga

som bilaga avsnitt 2. I den sammanfattande bedömningen framhålls att det finns flera undersökningaruoch indikatorer på att den statliga ersättningen bör uppgå till ett belopp 400 miljoner kronor i 1990 års om ca penningvärde. Enligt Statskontorets bedömning skulle förnyad en undersökning inte ett väsentligt annorlunda resultat. ge Uppgifter från Statistiska centralbyrån SCB tyder på att beloppet för bevarande kulturvärdena enligt den avgränsning som anges i av - Statskontorets rapport, sid. 10 för år 1995 uppgår till ett belopp som understiger 400 miljoner kronor. Enligt Statskontoret var skatteintäktema för år 1995 lägre än tidigare år, vilket kan ha orsakats av bl.a. att utbetalningsregler för församlingsskatten innebar att avnya drag gjordes med 75 procent på skatteunderlaget för de icke-kyrkotillhöriga på både förskott och slutavrälcning. Enligt Statskontorets bedömning torde den betydande nedgången i skatteintäkter bl.a. ha lett till att renoveringar fått stå tillbaka. Kommittén har övervägt huruvida förnyad undersökning bör en göras för att klarlägga nuvarande kostnader. Detta är emellertid såväl tidskrävande. undersökning bör därför inte utföras resurs- som En ny med mindre det kan förutsättas att den med större grad av säkerhet än tidigare undersökningar kostnaderna för bevarande av de kyrkanger liga kulturvärdena. Om undersökning skall göras bör den avse kostnaderna för ett en antal utvalda objekt exempelvis kyrkobyggnader eller församlingar. - - Det är viktigt att urvalet är representativt; så måste exempelvis ingå kyrkobyggnader olika storlek, ålder och lokalisering, med skiftande av kulturhistoriskt värde och i olika stadier av "renoveringscykeln". För att resultatet skall statistiskt signifikativt bör ett större antal objekt vara eller församlingar väljas ut. Eftersom urvalsundersökning endast en del det totala antalet, finns det emellertid alltid en viss avser en av osäkerhet i det erhållna resultatet. Genom ett större urval kan tillförlit-

114 Kyrkoantikvarisk ersättning Överväganden -

ligheten ökas, vilket dock måste vägas mot den högre kostnad som detta innebär. Tidigare har redogjorts för de teoretiska och praktiska svårigheterna med att utreda kostnader för bevarandet de kyrkliga av kulturvärdena avsnitt 7.3. Såväl avgränsningen beräkningen är som förknippad med avsevärda osäkerhetsmoment, vilket givetvis påverkar resultatet av en undersökning. Vad kostnader är som anses vara som en följd av kulturhistoriska hänsynstaganden är i stor utsträckning ett resultat av en bedömning i varje enskilt fall; redovisning sådana en av kostnader torde således inte ske på ett enhetligt sätt. Enligt kommitténs bedömning undersökning förknippad är en ny med så många osäkerhetsfaktorer att det inte förefaller sannolikt att den med någon större grad av säkerhet än tidigare undersökningar skulle ange hur stora kostnaderna för bevarande de kyrkliga kulturvärdena är. Det torde därför inte vara ändamålsenligt att genomföra förnyad en undersökning. Tidigare genomförda undersökningar talar för att ett belopp om ca 400 miljoner kronor/år i 1990 års penningvärde rimlig nivå på den är en statliga ersättningen. Detta belopp bör således utgångspunkt för vara beräkningen av ersättningen. Det förhållandet att SCB:s statistik tyder på att kostnaderna för år 1995 uppgår till ett lägre belopp bör, med hänvisning till vad Statskontoret anför i detta avseende, inte föranleda någon annan bedömning. Här kan möjligen den invändningen göras att beloppet om 400 miljoner kronor är relaterat till de faktiska kostnaderna, dvs. kostnaderna för de åtgärder som de facto har genomförts. Det är inte självklart att detta belopp motsvarar kostnaderna för de åtgärder som behövs för att kulturvärdena skall upprätthållas. Bl.a. har tidigare avsnitt 8.5.1 anförts att underhållet inventarier i viss utsträckning av är eftersatt. Det kan dock konstateras att även ytterligare underhåll i om vissa avseenden skulle erfordras, genomförs förvaltningen de kyrkav liga kulturvärdena på ett i huvudsak förtjänstfullt sätt. Här skall även beaktas vad som anges i utgångspunktema för utredningens arbete dir. 1996:162, sid. 15, nämligen att relationsändringen inte skall leda till försämrade förutsättningar för vård och underhåll kyrkans kulturav historiska värden samt att kyrkan skall kunna viss ersättning för underhållet av de kyrkliga kulturvärdena kursiv. här. Vidare anfördes i propositionen att det med hänsyn till det ekonomiska läget inte finns något samhällsekonomiskt utrymme för ökade insatser att vårda kulturhistoriskt värdefull kyrklig egendom prop. 1995/96:80, sid. 40. Grundförutsättningen måste således att underhållet och vården i vara fortsättningen skall ligga på ungefärligen samma nivå i dag. som Utgångspunkt för den årliga statliga ersättningen bör därför enligt kommitténs uppfattning det angivna beloppet, nämligen vara ovan

-

400 miljoner kronor i 1990 års penningvärde. Enligt den uppräkning ca Statskontoret har gjort med användning ett index för byggande som av flerbostadshus motsvarar detta belopp 460 miljoner kronor i 1996 av ca års penningvärde. Frågan hur detta belopp fortsättningsvis skall om räknas för att följa kostnadsutvecklingen behandlas nedan, i avsnitt upp 10.3.

10.3 Finansiering

Som har framkommit föreslår kommittén att Svenska kyrkan skall ovan få ärlig statlig ersättning för vård och underhåll de kyrkliga en av kultunninnena med ett belopp motsvarar 460 miljoner kronor i som ca

1996 års penningvärde.

I utredningsdirektiven att bevarandet de kyrkliga kulturanges av minnena angelägenhet för hela samhället och svenska folket och är en det inte är rimligt att endast de tillhör Svenska kyrkan bär kostatt som naderna för detta allmänintresse dir. 1995:162, sid. 15. Enligt kornmitténs bedömning måste detta innebära att kostnaderna för bevarandet de kulturhistoriska värdena inom kyrkan skall delas av kyrkotillhöav riga likaväl icke-kyrkotillhöriga. Ansvaret skall vara rikssom solidariskt och skall inte beroende bor. Med dessa utvara av var man gångspunkter föreslår kommittén att den kyrkoantikvariska ersättningen skall finansieras genom en statlig skatt. En metod for sådan finansiering är att särskild specialen en skatt ut alla skattskyldiga med ett visst öretal per

destinerad tas av

skattekrona, dvs. procentsats på den beskattningsbara inkomssom en Det blir härigenom tydligt för skattebetalarna att betalar en ten. man särskild skatt för ändamålet. För att uppnå målet att i princip alla skall med och betala bör basen den kommunalt beskattningsbara vara vara inkomsten. Denna metod innebär att den statliga ersättningen följer utvecklingen skatteunderlaget och att någon årlig uppräkning med av index därför inte behöver göras. Statskontoret har i sin rapport till kommittén föreslagit denna modell. Enligt Statskontorets beräkning skulle den ovan föreslagna nivån på ersättningen, 460 miljoner kronor, motsvara ca 5 öre per ca skattelcrona. En metod finansiering via den statliga inkomstskatten annan är en höjning grundbeloppet, för närvarande uppgår till genom en av som 200 kronor. Metoden skulle tekniskt enkel att genomföra. sett vara Finansieringen skulle även i detta fall bäras av i princip alla medborgadock inte proportionellt i förhållande till inkomsten utan med ett och re,

116 Kyrkoantikvarisk ersättning Överväganden

-

samma belopp för alla. Om denna metod används behövs uppräk-

en ning med index varje år, för att ersättningen skall följa kostnadsutveck-

lingen.

Den först angivna metoden en särskild skatt skapar ett för med-

- borgaren enkelt och överskådligt system. Det blir tydligt att alla skattebetalare bidrar till bevarandet av de kyrkliga kulturminnena i hela landet. Till skillnad mot vad som skulle bli fallet vid en höjning av den statliga inkomstskatten, betalar var och en i förhållande till sin inkomst. Metoden innebär, till skillnad från alternativet med en höjning av den statliga inkomstskatten, att något index inte behöver användas för beräkning av den årliga ersättningen. Som Statskontoret har konstaterat i sin rapport finns det inte något självklart användbart index. Vid en uppräkning skulle man därför antingen få använda ett redan befintligt index, som dock inte är direkt applicerbart på aktuella kostnader, eller skapa ett särskilt index för ifrågavarande ändamål med de svårigheter som detta innebär. Båda alternativen är förenade med osäkerhetsfaktorer, vartill kommer den administration som en årlig indexuppräkning innebär. Genom att ersättningen istället bestäms till en viss andel av den beskattningsbara inkomsten följer den utvecklingen av skatteunderlaget, och ökar således vid en ökning av underlaget. I och för sig påverkas ersättningen även av en minskning av skatteunderlaget. Det är givetvis olyckligt om en lågkonjunktur får till följd att resurserna till vård och underhåll av de kyrkliga kulturvärdena minskar. Det kan dock inte anses orimligt att konjunkturväxlingar påverkar detta område, likaväl som andra områden i vårt samhälle. En lågkonjunktur avspeglas för övrigt även i ett prisindex.

Å andra sidan skulle införandet av en proportionell statlig skatt

av detta slag innebära ett. avsteg från skatteuppgörelsen samt från

att regeringen generellt eftersträvar att undvika specialdestinerade skatter. Ett hanteringsmässigt problem med metoden kan att eftersläpningen i

vara tid mellan preliminär och .slutlig skatt kan innebära att det krävs justeringar i efterhand av det budgeterade beloppet. Med hänsyn till ovan angivna fördelar, finner dock kommittén vid en samlad bedömning att övervägande skäl ändå talar för en finansiering genom en särskild skatt kyrkoantikvarisk skatt tas ut proportionellt mot

som inkomsten. Det blir härigenom tydligt för och att bevarandet

var en av de kyrkliga kulturvärdena är en gemensam angelägenhet, som bekostas av alla skattskyldiga. Samtidigt innebär denna metod en markering

av de kyrkliga kulturminnenas särskilda värde. I enlighet med kommitténs förslag angående den statliga ersättningens storlek, bör det för hela landet enhetliga örepåslaget bestämmas till 5 öre skattekrona.

per Angående förslag till lag kyrkoantikvarisk skatt författnings-

om - se förslag och avsnitt 19.2.

1997:43 Kyrkoantikvarisk ersättning Överväganden l 17 SOU -

Den föreslagna skatten kan inordnas i skattesystemet och torde vara enkel administrera. Den torde vidare förenlig med det nya uppatt vara bördssystemet för skatt skall införas fr.0.m. 1998 det s.k. skattesom kontosystemet. diskuteras penningprestation är utformad på det Det kan om en som framgår statsrättsligt är att avgift eller en sätt som ovan, anse som en skatt. Avgift i första hand inbetalning för vilken en specificerad är en motprestation, eller tjänst, tillhandahålls det allmänna; det en vara en av emellertid inte något omedelbart krav på att avgiften skall stå föreligger direkt relation till den eller tjänst den betalar erhåller. i vara som som Här kan exempel nämnas de avgifter betalas till en myndighet som som för eller tjänst, och är förutsättning för att motprestation en vara som en skall erhållas. Som avgift brukar även räknas vissa penningprestationer i näringsreglerande syfte och i sin helhet tillförs den som tas ut som näringsgrenen. Till avgiftskategorin kan vidare hänföras påaktuella skattetillägg, överlastsavgifter och förseningsavgifter. Andra lagor som det allmänna tar ut är vanligen statsrättsligt att

penningprestationer som

bedöma skatter. En skatt kännetecknas av att den tas ut som ett som tvångsbidrag till det allmänna utan direkt motprestation. Frågan om i det skatt eller avgift är betydelse när det gäller vad mån är en en av riksdagens möjligheter att delegera beslutanderätten i frågan. En skatt beslutas riksdagen beslutande kommunal församling. måste av eller avgift kan delegeras, exempelvis till regeringen eller Beslut om en

förvaltningsmyndighet. Det presenterade alternativet torde

någon ovan att beteckna som en skatt. vara utgångspunktema för kommitténs uppdrag är att Svenska En av kyrkans sammanlagda uttag kyrkoavgift skall minskas i totalt av omfattning den statliga ersättningen för de kyrkliga kultursamma som uppgår till. Samtidigt att detta givetvis inte får innebära minnena anges rubbar kyrkans rätt att självständigt bestämma sitt avgiftsuttag att man dir. 1995:162, sid. 15-16. I propositionen motiverades avräkningen med det med hänsyn till det ekonomiska läget inte finns något att samhällsekonomiskt för ökade insatser att vårda kulturutrymme historiskt värdefull kyrklig egendom prop. 1995/96:80, sid. 40.

Konstitutionsutskottet anslöt sig till regeringens bedömning samt uttalade vidare ordning "skulle innebära viss dubbelatt en motsatt en betalning för församlingamas medlemmar" bet. l995/96:KU12, sid. 21. Kyrkoberedningen anförde i sitt slutbetänkande Staten och

trossamfunden SOU 1994:92, sid. 131 att dess förslag om ett samhällsstöd till kyrkobyggnader "inte leda till att Svenska m.m. avses kyrkan får ökade för sin verksamhet". resurser Enligt direktiven skall således avräkning ske mellan den statliga en ersättningen och kyrkoavgiften samtidigt detta givetvis inte får som

118 Kyrkoantikvarisk ersättning Överväganden -

innebära att kyrkans rätt att självständigt bestämma sitt avgiftsuttag rubbas. Kommittén emellertid att dessa utgångspunkter är omöjanser liga att förena. Innebörden måste dock att skall ta hänsyn till vara man att det ekonomiska läget inte medger att det ekonomiska utrymmet för insatser ökar, samt till att de kyrkotillhöriga inte skall betala dubbelt, dvs. genom såväl kyrkoavgiften den kyrkoantikvariska skatten. som Det förhållandet att en statlig ersättning lämnas för bevarandet de av kyrkliga kulturvärdena, innebär att Svenska kyrkan delvis avlastas dessa kostnader. Den ekonomiska belastningen på Svenska kyrkan minskar således i utsträckning ersättning utgår. Den samma som statliga ersättningen i sig får rimligen inte medföra att Svenska kyrkan som helhet överkompenseras och att det ekonomiska utrymmet för att exempelvis bedriva verksamhet ökar. En naturlig följd att Svenska av kyrkan får statlig ersättning för vård och underhåll de kyrkliga en av kulturvärdena är sålunda att det totala uttaget kyrkoavgift minskas av med motsvarande belopp. En församling eller motsvarande som erhåller ersättning skall givetvis inte finansiera kostnad samma genom

kyrkoavgiften.

Ett sätt att reglera att avräkning sker skulle att i lag föreen vara skriva om en minskning kyrkoavgiften. Detta kan dock inte av vara förenligt med kyrkans rätt att självständigt bestämma sitt avgiftsuttag. Ett alternativ är att istället reglera frågan i avtal. Det torde emellertid inte vara rimligt att träffa avtal med samtliga de kyrkliga har organ som rätt att ta ut avgift. Istället bör Svenska kyrkan inom för den ramen ovan nämnda överenskommelsen med staten åtaga sig att vidta åtgärder för att kyrkans sammanlagda avgiftsuttag minskas i totalt samma omfattning som den kyrkoantikvariska ersättningen uppgår till avsnitt 10.6. Kommittén vill betona att det är avgörande betydelse att detta av åtagande upprätthålls. Minskningen det sammanlagda avgiftsuttaget av skall följas vid de s.k. kontrollstationema föreslås äga upp som rum vart femte år jfr avsnitt 10.4 och 10.6.

10.4 Villkor och former för den

statliga ersättningen

Den statliga kyrkoantikvariska ersättningen skall ett led i vara ett ömsesidigt åtagande mellan Svenska kyrkan och staten att bevara de kulturhistoriska värdena inom kyrkan jfr dir. 1995: 162, sid. 15. Staten lämnar Svenska kyrkan årlig ersättning för vård och underhåll de en av kyrkliga kulturvärdena med ett belopp motsvarar 460 miljoner som ca kronor i 1996 års pemmingvärde. Svenska kyrkan har för ansvar att

-

bedriva förvaltningen de kyrkliga kulturminnen som skyddas enligt av 4 kap. kultunninneslagen på ett sådant sätt att deras kulturhistoriska

värde bevaras. En viktig fråga den kyrkoantikvariska ersättningen skall förär om delas statliga eller fördelningen skall ske inom Svenska av organ om kyrkan. En statlig fördelning skulle kunna utformas på ett sätt som lik-

det tillämpas när det gäller bidrag utgår enligt förordnar som som ningen 1993:379 bidrag till kulturmiljövård. Detta skulle innebära om Riksantikvarieämbetet och historiska RAÄ gör att statens museer en ramfördelning den kyrkoantikvariska ersättningen mellan länen och av sedan varje länsstyrelse för fördelningen inom respektive län. att svarar Fördelningen förutsätter kulturhistorisk bedömning och den nu en nämnda modellen tillgodoser behovet den särskilda kompetens som av detta kräver. RAÄ och länsstyrelserna får vidare antas ha den överblick

förhållandena i landet respektive länen, behövs för att göra de över som prioriteringar är nödvändiga. Eftersom det är länsstyrelsen som som frågor tillstånd i kyrkoärenden, skulle dessutom en naturlig prövar om koppling mellan tillståndsärendena och hanteringen den statliga av ersättningen uppnås. Det finns således skäl talar för en lösning av som detta slag. Å andra sidan skall emellertid beaktas, att ansvaret för att de kyrkliga kulturvärdena upprätthålls måste självklar utgångspunkt för vara en hur Svenska kyrkan skall bedriva förvaltningen av de kyrkliga kulturminnena. Särskilda hänsyn måste tas och det är nödvändigt med långsiktig planering. Det är exempelvis viktigt att upprätta vård- och en underhållsplaner sträcker sig över en längre tidsperiod samt att som med god framförhållning planera större renoveringar och restaureringar. Om ersättningen fördelas inom den kyrkliga organisationen skapas bättre möjligheter för Svenska kyrkan att göra den planering och

de prioriteringar förutsättning för att vård och underhåll i som är en enlighet med kulturminneslagens bestämmelser skall kunna bedrivas på

ändamålsenligt och rationellt sätt. Kommittén finner därför vid en ett samlad bedömning ansvaret för att fördela ersättningen bör lämnas att till Svenska kyrkan. Beslut fördelning skall emellertid alltid föregås om samråd med myndigheter inom kulturmiljöornrådet närmare om av detta nedan. Svenska kyrkan måste enligt kommitténs uppfattning

åtaga sig att för, att försäkra sig att den särskilda kompetens svara om erfordras när det gäller vård och underhåll de kyrkliga kultursom av värdena finns inom den organisationen jfr avsnitt 10.5. Detta är egna viktigt vid fördelningen, även och kanske framför allt vid men - genomförandet den faktiska förvaltningen. av Kommitténs förslag innebär sålunda att den totala ärliga ersättningen överlämnas till Svenska kyrkan för fördelning. Det kan emel-

120 Kyrkoantikvarisk ersättning Överväganden

-

lertid inte anses rationellt och ändamålsenligt att den slutliga fördelningen görs på central nivå. I stället bör Svenska kyrkan på riksnivå besluta om en ramfördelning på de olika stiften. Varje stift skall sedan inom tilldelad fördela ersättningen till de förvaltar de

ram organ som kyrkliga kulturrninnena; det får förutsättas att stiften har överblick över förhållandena i regionen. Att den slutliga fördelningen sker på stiftsnivå bör öka möjligheterna att ta till regionala samordnings- och

vara rationaliseringsfördelar.

Här skall nämnas att den modell för fördelning föreslås liknar

som den som fr.o.m. den l januari 1998 kommer att gälla för kyrkobyggnadsbidrag. Som tidigare har framkommit avsnitt 7.4 innebär

den nya ordningen för kyrkobyggnadsbidrag att en ramfördelning görs på

central nivå, medan objektsfördelningen sker på regional nivå. Det skall dock erinras om att frågan kyrkobyggnadsbidrag kommer att bli

om en inomkyrklig angelägenhet efter relationsändringen.

Som ovan har angivits skall Svenska kyrkan inför varje fördelningsbeslut, samråda med myndigheter inom kulturmiljöområdet. När det gäller beslut på central nivå, dvs. beslut ramfördelning mellan stif-

om ten, skall enligt kommitténs förslag yttrande alltid inhämtas från Detta överensstämmer med RAÄ:s uppgift central myndighet med

som ett övergripande tillsynsansvar inom kultunniljösektom.

Inför beslut på regional nivå, inom stiften, skall länsstyrelsen yttra sig. Detta är enligt kommitténs uppfattning ändamålsenligt med hänsyn till att länsstyrelsen har för den övergripande tillsynen över

ansvar kulturmiljön i länet, liksom för handläggningen av enskilda kyrkoärenden. Ersättning får inte under några förhållanden lämnas till åtgärder som inte är förenliga med kultunninneslagens krav och det är därför viktigt att länsstyrelsen yttrar sig över de enskilda ansökningama

om ersättning och de åtgärder som dessa avser. Det är troligt att ersättnings- och tillståndsärenden många gånger kommer att löpa parallellt vilket kan underlätta hanteringen. Länsstyrelsen skall även yttra sig

avseende prioriteringarna inom sin del av stiftet. Det skall beaktas att de flesta stift berör flera län.

En kopia fördelningsbeslut skall alltid skickas till den myndighet

av som har yttrat sig inför beslutet.

Kommittén föreslår att en bestämmelse om den statliga ersättningen införs i kultunninneslagen avsnitt 19.1.

se

Ovan har behandlats det samråd som skall genomföras inför Varje beslut om fördelning av den statliga ersättningen. När det gäller övergripande frågor med anknytning till ersättningens fördelning

och användning förutsätter kommittén att dessa diskuteras inom

samrådsgruppema jfr avsnitt 9.3.1. Här skall även betonas betydelsen

av löpande samråd i enskilda kyrkoärenden jfr avsnitt 9.2.

Kyrkoantikvarisk ersättning Överväganden 121

-

Ersättningen omfattar de kyrkliga kulturminnen som skyddas enligt

4 kap. kulturminneslagen, dvs. kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga

inventarier och begravningsplatser. Här skall erinras om att begravningsplatser kan anordnas även exempelvis en kommun eller enskild

av stiftelse. I detta sammanhang givetvis endast de begravningsplat-

avses ser som Svenska kyrkan är huvudman för. Kulturarvsutredningen har lämnat ett förslag det genomförs innebär att prästgårdar och

som - om kyrkstäder kan skyddas av bestämmelserna om kyrkliga kulturminnen. Enligt kommitténs förslag skall dock ersättningen inte omfatta kostnader för vård och underhåll dessa objekt. Motiven för detta lämnas i

av avsnitt 12.3.

Svenska kyrkan för att samtliga kyrkobyggnader, kyrko-

ansvarar tomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser enligt förval-

ovan tas så att deras kulturhistoriska värde bevaras; detta ansvar följer av kulturminneslagens skyddsbestämmelser. Grundlcravet är att vård och underhåll skall genomföras på en nivå som motsvarar vad som gäller i dag. Fördelande för att göra det möjligt för de enskilda

organ svarar förvaltama att uppfylla detta krav. Ersättningen måste fördelas så att det skapas faktiska förutsättningar för att upprätthålla de kyrkliga kulturvärdena.

Det är inte samtliga kostnader för vård och underhåll av kyrkliga kulturminnen berättigar till ersättning. Den kyrkoantikvariska er-

som sättningen är avsedd endast för kostnader är en följd av skyddsbe-

som stämmelsema i 4 kap. kulturminneslagen och som alltså kan sägas vara betingade kulturhistoriska hänsynstaganden. Frågan om sådana

av kostnader, ibland benämnda kulturhistoriska överkostnader, har behandlats i avsnitt 7.3. Det är viktigt att betona att ersättningen inte under några förhållanden får användas till förvaltningen av den kyrkliga egendomen i övrigt eller för att bedriva verksamhet. Åtgärder för vilka ersättning inte erhålls får givetvis finansieras på annat sätt, exempelvis kyrkoavgiften, särskilda fonder, avkastning av egendom

genom eller inom ramen för det inomkyrkliga utjämningssystemet.

Enligt kommitténs bedömning bör ersättningen i första hand användas till omfattande åtgärder såsom större renoveringar och

mer restaureringar. För att de kyrkliga kulturvärdena skall upprätthållas är det emellertid viktigt med ett kontinuerligt genomfört underhåll; om det löpande underhållet eftersätts kan detta innebära risk för skador och för att större, och därmed kostsamma, åtgärder måste genomföras. Mot

mer bakgrund detta finner kommittén att ersättning i vissa fall även skall

av kunna lämnas för löpande underhållsarbeten, givetvis under förutsättning att det är fråga åtgärder syftar till att bevara de

om som kulturhistoriska värdena. Kostnader för drift och enklare, mindre underhåll får däremot ett led i normal fastighets-

anses vara en

122 Kyrkoantikvarisk ersättning Överväganden

-

förvaltning och utgör en förutsättning för att verksamhet över huvud taget skall kunna bedrivas. Ersättning skall inte utgå för sådana kostnader som kyrkan under alla förhållanden har att räkna med.

Kommittén vill betona att ersättning självfallet inte får lämnas till åtgärder som inte är förenliga med kultunninneslagens krav. Detta understryker betydelsen av att myndigheterna inom kulturmiljöområdet medverkar inför varje beslut, liksom att erforderlig kompetens finns inom den kyrkliga organisationen.

I detta sammanhang vill kommittén framhålla att det är väsentligt att det inom den kyrkliga organisationen finns ett väl fungerande system för fördelningen och den ekonomiska förvaltningen av den statliga ersättningen. Det blir inomkyrklig angelägenhet att utforma och

en bygga ett sådant system, givetvis inom ramen för vad som anges i

upp villkoren för ersättningen eller i kulturrninneslagen eller annan lagstiftning. Det får förutsättas att arbetet med att finna former för hanteringen av ersättningen bedrivs i samråd med de antikvariska myndigheterna.

Det är viktigt med handläggningsrutiner som anger exempelvis när och hur ersättning skall sökas, vilket underlag som krävs inför fördelningsbeslut på central respektive regional nivå, vilka tidsfrister som gäller samt villkor för utbetalning. Kommittén vill betona vikten av att det system som skapas är enkelt att administrera och förstå och inte innebär långa handläggningstider. Beslut bör fattas så att mottagaren har möjlighet att ta hänsyn till ersättningen i budgetarbetet; detta är av betydelse inte minst med tanke på församling eller motsvarande

att en

erhåller kyrkoantikvarisk ersättning givetvis inte får finansiera som

kostnad kyrkoavgiften. Det får förutsättas att ersättning i samma genom princip inte betalas ut förrän aktuella arbeten har slutförts samt åtgärderna och kostnaderna har redovisats på ett tillfredsställande sätt och godkänts jfr gällande ordning för handläggning av kyrkobyggnadsbidrag samt för bidrag enligt förordningen l993:379 om bidrag till kulturrniljövård. Fördelande inomkyrkligt organ ansvarar för att ersättning inte lämnas beviljas och utbetalas i strid med gällande

- villkor och föreskrifter. I detta ligger ett ansvar för att göra en löpande, effektiv uppföljning. Här skall även understrykas att det är av avgörande betydelse att Svenska kyrkan informerar samtliga berörda kyrkliga organ om de mål och villkor som uppställs för den statliga ersättningen och innebörden härav.

Svenska kyrkan svarar i förhållande till staten för att ersättningen fördelas och används i enlighet med de mål och villkor som anges ovan eller som i övrigt uppställs, exempelvis i överenskommelsen mellan staten och kyrkan eller i samband med den årliga överföringen av ersättningen. Det är av stor vikt att staten har reella möjligheter att följa upp och utvärdera ersättningens fördelning och användning. Kyrkan

Kyrkoantikvarisk ersättning Överväganden 123

-

skall varje år lämna en redovisning av hur ersättningen har använts, bl.a. avseende vilka åtgärder som har vidtagits och vilka resultat som har uppnåtts. En ekonomisk redovisning skall lämnas av respektive åtgärd. Vidare skall varje år redovisas beslutade respektive utbetalade belopp. Av redovisningen måste framgå hur förvaltningen av de kyrkliga kultunninnena har genomförts i varje stift. Den skall vidare ge ett samlat underlag som gör det möjligt att skaffa en överblick över hela landet. Det är viktigt att redovisningen ger möjlighet att göra en uppföljning och utvärdering ur såväl ekonomisk som antikvarisk synpunkt. De krav som ställs på redovisningen bör anges dels i regleringsbrevet i anslutning till att ersättningen årligen överförs till Svenska kyrkan, dels i överenskommelsen mellan kyrkan och staten.

Det är väsentligt att staten analyserar och utvärderar det material

redovisas. Enligt kommitténs uppfattning bör redovisningen lämsom

till RAÄ efter bedömning ersättningens användning och nas som en av resultat, rapporterar till regeringen. I överenskommelsens villkor för ersättningen bör anges att regeringen förbehåller sig rätten att ompröva ersättningens nivå om den inte används i enlighet med uppsatta villkor.

De övergripande mål och villkor uppställs för ersättningen

som måste till stor del anges i statens och Svenska kyrkans överenskommelse om bevarande av de kyrkliga kulturvärdena. Det förhållandet att överenskommelsen förutsätts sträcka sig över en lång tidsperiod gör att det är angeläget för såväl kyrkan som staten att det finns möjlighet att regelbundet följa och utvärdera ersättningen.

upp Enligt kommitténs bedömning bör därför s.k. kontrollstationer läggas in vart femte är. Vid dessa skall en utvärdering göras av huruvida parterna har uppfyllt sina åtaganden. Det är vidare viktigt att följa upp om kyrkans för de kyrkliga kultunninnena har förändrats; om

ansvar exempelvis en kyrkobyggnad har övertagits av ett annat rättssubjekt eller har rivits skall avräkning göras från ersättningen. Vid den

en kontrollstation som infaller närmast efter relationsändringen bör rimligen en mer omfattande utvärdering göras av hur ersättningen praktiskt har fungerat.

Kontrollstationema ger möjlighet att i ett längre tidsperspektiv analysera hur ersättningen har använts och att utvärdera effekterna, och utgör därmed ett viktigt komplement till den årliga uppföljningen.

Här har behandlats den uppföljning och utvärdering som skall genomföras dels årligen, dels vid de s.k. kontrollstationema och som är

direkt följd den statliga ersättningen. När det gäller RAÄ:s och en av länsstyrelsernas tillsyns- och uppföljningsansvar i övrigt hänvisas till avsnitt 5.1-2 och 6.7.

Som tidigare har framkommit avsnitt 6.7 har Kulturarvsutredningen föreslagit en bestämmelse som innebär att de kyrkliga

124 Kyrkoantikvarisk ersättning Överväganden -

skall kunna åläggas att följa föreskrifter och beslut enligt organen 4 kap. kulturminneslagen. Även kommittén finner vid samlad en bedömning att bestämmelse med detta innehåll bör införas; det en måste motiverat att det finns möjlighet att ingripa om kyrkan inte anses uppfyller de krav följer av kulturminneslagen, exempelvis om en som tillståndspliktig åtgärd genomförs utan tillstånd eller i strid med ett lämnat tillstånd. Här skall erinras om att en bestämmelse med motsvarande innehåll redan finns när det gäller byggnadsminnen. Det får emellertid förutsättas att den föreslagna bestämmelsen tillämpas med restriktivitet. I första hand måste eftersträvas att fâ till stånd en rättelse utan att den möjlighet bestämmelsen ger används.I detta som sammanhang skall också erinras det ansvar som fördelande organ om har för till att ersättningen fördelas så att faktiska förutsättningar att se för att upprätthålla de kulturhistoriska kraven skapas för de enskilda förvaltama. Kulturarvsutredningen har vidare angivit att konsekvens med vad gäller i fråga andra skyddade kulturminnen borde även frågan som om införande straffansvar kunna övervägas" SOU 1996:128, om av sid. 315. Med hänvisning till sådan fråga involverar kompliatt en cerade ställningstaganden beträffande det straffrättsliga ansvaret för valda förtroendemän avstod dock från att lämna något förslag i man den delen. Även kommittén har efter samlad bedömning avstått från en att lämna något förslag straffbestämmelser. om

10.5 Rationell och effektiv förvaltning av de

kyrkliga kulturminnena

En utgångspunkterna för utredningsuppdraget är att ersättningen av skall utformas så att ett rationellt och effektivt underhåll med beaktande de kulturhistoriska kraven uppmuntras dir. 1995:162, sid. 15. av Statskontoret förespråkar i denna del att Svenska kyrkan avsätter en eller två procent den årliga ersättningen för kompetensutveckling i av kyrkoantikvariskt underhåll. Kommittén anser dock inte att ersättningen skall användas för detta ändamål. En metod nämns inte förordas i Statskontorets rapport som - men är den s.k. osthyvelsprincipen, i detta sammanhang skulle innebära som att den årliga ersättningen minskas med några procent per år. Det är dock tveksamt i vad mån denna metod i praktiken verkligen får till följd att verksamheten rationaliseras och effektiviseras. Det går inte att bortse från risken att insatserna istället minskar, dvs. att underhållet och

Kyrkoantikvarisk ersättning Överväganden 125

-

vården eftersätts. Kommittén finner därför att denna metod inte bör användas.

Det är givetvis ett intresse för Svenska kyrkan att egendomsförvaltningen inte bara i detta sammanhang är rationell och effektiv.

- - Viktigt är härvid att den kyrkliga egendomen inbegripet de kultur-

historiska värdena förvaltas på ett långsiktigt och hållbart sätt, vilket

skall beaktas exempelvis vid val av metoder och material. Betydelsen

ett kontinuerligt genomfört underhåll skall ånyo starkt betonas; ett av eftersatt underhåll kan på sikt innebära såväl ökade kostnader som skador som är svåra att reparera.

När det gäller de kyrkliga kulturrninnena gör sig särskilda hänsyn gällande, både när större åtgärder skall genomföras och vid löpande underhåll jfr avsnitt 8.4. Förvaltningen av de kyrkliga kultunninnena liksom även fördelningen den statliga ersättningen förutsätter

av speciell kunskap och erfarenhet och det får anses nödvändigt att denna kompetens finns hos Svenska kyrkan.

Det måste enligt kommitténs uppfattning åligga Svenska kyrkan att försäkra sig att tillfredsställande kompetens finns inom den egna

om organisationen; i detta ligger att bygga upp och samla kunskap och erfarenhet.

Kompetensuppbyggnad bör genomföras i samråd med myndigheter och inom kulturrniljöområdet. Det kan röra sig om utbildning

museer

tar sikte på övergripande frågor, likaväl kurser och seminarier som som med särskilda temata eller särskild inriktning. Utbildningen kan vända sig till de faktiska förvaltama, men det är även viktigt att resurser avsätts för att bygga särskilda specialistfunktioner. De regionala

upp kyrkliga kommer enligt kommitténs förslag avsnitt 10.4

organen se att ha viktig roll vid fördelningen av den kyrkoantikvariska er-

en sättningen. Det förefaller därför lämpligt att Svenska kyrkan strävar efter att inom varje stift bygga funktion med särskild kompetens

upp en såvitt gäller vård och underhåll av de kyrkliga kulturrninnena. Denna kompetens kan sedan användas vid fördelningen, men bör även kunna tas i anspråk för att bistå vid förvaltningen inom stiftet. Här skall betonas betydelsen att kunskap och insikt om hur vård och underhåll

av skall bedrivas finns även på lokal nivå, hos de enskilda församlingarna. För att kulturvärdena skall upprätthållas är det viktigt att de faktiska förvaltarna är medvetna om de särskilda hänsynstaganden som gör sig gällande samt känner till var expertkunskap finns att hämta.

I detta sammanhang skall betonas värdet av att inköp av varor, tjänster och byggentreprenader sker på ett affärsmässigt och rationellt sätt. Lagen 1992: 1528 offentlig upphandling kommer inte att vara

om tillämplig inom Svenska kyrkan efter relationsändringen. Det får dock förutsättas att inköp även fortsättningsvis kommer att ske med utnytt-

126 Kyrkoantikvarisk ersättning Överväganden

-

jande av de konkurrensmöjligheter finns samt att erfarenheter

som av olika former av inköps- och upphandlingssamordning uppmärksammas och tas till vara. Det är här viktigt att framhålla att de krav på exempelvis specialistkompetens eller särskilda material och metoder som vanligen uppställs när det gäller kulturhistoriskt värdefull egendom, måste beaktas vid upphandling och inköp. Detta understryker betydelsen av att kunskap finns hos de faktiska förvaltama.

Samverkan i olika former kan innebära rationaliseringsvinster och kostnadsbesparingar och kan även bidra till att skapa större möjligheter att ta till vara och använda sig av olika personers kunskap och erfarenheter. Efter relationsändringen kommer frågan om den närmare organisatoriska strukturen och arbetsfonnema att inom ramen för vad som

anges i lagen om Svenska kyrkan vara en inomkyrklig angelägenhet.

- Det får förutsättas att Svenska kyrkan i framtiden försöker utveckla olika samarbetsformer som kan bidra till att effektivisera och rationalisera förvaltningen. Härvid kan pekas på det samarbete som bedrivs

och som får förutsättas komma att bedrivas även i framtiden inom - ramen för de kyrkliga samfállighetema. Det kan dock även vara fråga om samverkan i andra former, såväl kontinuerligt under en längre tid, som mer tillfälligt, exempelvis i särskilda projekt.

I detta sammanhang kan nämnas det samarbete som bedrivs i Visby stift. Samtliga församlingar på Gotland har bildat en partiell samfällighet som gemensamt ansvarar för vård och underhåll av kyrkobyggnadema inom Stiftet. Varje år genomförs renoveringar i ett antal av kyrkorna.

Här skall vidare uppmärksammas de idéer till utveckling av fastighetsförvaltningen inom Svenska kyrkan som har lagts fram av Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund Pastoratsförbundet. Här diskuteras behov större förvaltningsområden, samverkan mellan

av församlingar och utvecklingsprogram. År 1994 infördes ett system med fastighets- och kyrkogårdsrådgivning, som innebär att förvaltare inom kyrkan kan råd när det gäller exempelvis underhåll och skötsel, byggteknik samt upphandling och inköp. Pastoratsförbundet har vidare tillsammans med Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Försvaret, Statens fastighetsverk och Byggforskningsrådet inlett ett utvecklingssamarbete som kallas UFOS utveckling av fastighetsföre-

tagande inom offentlig sektor. UFOS skall bl.a. verka för ökad produktivitet, effektivitet och kvalitet inom de olika offentliga fastighetsföretagen samt för kompetensutveckling och klmskapsspridning. Syftet är att man skall arbeta med och samfinansiera olika utvecklingsprojekt. För närvarande pågår ett projekt avseende överkostnader på grund av kulturhistoriska hänsyn. Projektet är inte inriktat på kyrkobyggnader

utan tar sikte på offentlig fastighetsförvaltning i allmänhet.

Kyrkoantikvarisk ersättning Överväganden 127

-

10.6 Överenskommelsen

I direktiven för kommitténs uppdrag anges att i den utsträckning som ersättning lämnas skall den vara ett led i ett ömsesidigt åtagande av staten och Svenska kyrkan att bevara de kulturhistoriska värdena inom kyrkan, vilket bör komma till uttryck i en långsiktig överenskommelse dir. 1995:162, sid. 15.

Givna utgångspunkter för överenskommelsen är att kultunninneslagens bestämmelser skydd för de kyrkliga kulturminnena skall

om behållas även vid ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan, att Svenska kyrkan även framdeles skall ha ansvar för vård och underhåll av de kyrkliga kulturminnen som skyddas genom kulturminneslagen samt att Svenska kyrkan skall få viss ersättning av staten för vård och underhåll av de kyrkliga kulturvärdena jfr utgångspunktema i direktiven, sid. 14-15. Överenskommelsen skall i övrigt bygga på vad som föreslås angående den kyrkoantikvariska ersättningen i avsnitt lO.1-10.5, och det närmare innehållet kan således sägas vara en sammanfattning av kommitténs förslag.

I det följande redogörs för vad med ovan angivna förutsätt-

som ningar bör regleras i överenskommelsen. Här skall även erinras om att kommittén föreslår att kulturminneslagen kompletteras med bestämmelser om ersättningen och dess fördelning.

Parter

Staten

Riksdagen får förutsättas bemyndiga regeringen att träffa en överenskommelse med Svenska kyrkan. Av riksdagens beslut bör framgå i vad mån regeringen skall ha rätt att bemyndiga exempelvis en myndighet att föra förhandlingar och eventuellt även träffa överenskommelse med Svenska kyrkan.

Svenska kyrkan

I lagen om Svenska kyrkan kommer troligen att anges att kyrkomötet är Svenska kyrkans högsta beslutande organ. Svenska kyrkans centralstyrelse kommer inte att vara ett offentligrättsligt reglerat organ. I vad mån kyrkomötet kan delegera beslutanderätten till något annat organ torde bli en inomkyrklig angelägenhet inom ramen för de bestämmelser

som finns i lagen om Svenska kyrkan.

128 Kyrkoantikvarisk ersättning Överväganden

-

Det finns för närvarande inte något organ som har befogenhet att företräda Svenska kyrkan med avseende på tiden efter relationsändringen. Detta förutsätter ett bemyndigande i lag. En sannolik lösning är att kyrkomötet vid sammanträde under år 1999 har de befogenheter med avseende på tiden efter den 1januari 2000 som följer av lagen om Svenska kyrkan.

Giltighetstid

När det gäller frågan överenskommelsens giltighetstid skall först

om erinras vad i direktiven, nämligen att det ömsesidiga

om som anges åtagandet staten och Svenska kyrkan bör komma till uttryck i en

av långsiktig kursiv. här överenskommelse dir. 1995:162, sid. 15.

Ersättningen syftar till att möjliggöra att Vård och underhåll av de kyrkliga kulturminnena sker kontinuerligt och på ett ändamålsenligt sätt. För att skapa förutsättningar för detta är det viktigt att ersättningen är förenad med den stabilitet och långsiktighet som behövs vid planering och genomförande förvaltningen av de kyrkliga kulturrninnena.

av Det kan nämnas att tidsintervallet för omfattande renoveringar av kyrkobyggnader är 25-35 år. De förvaltande kyrkliga organen måste inför åtgärder detta slag göra långsiktig planering som innefattar finan-

av en sieringen kostnaderna.

av

Även det är väsentligt att överenskommelsen är varaktig, är det

om dock inte sig ändamålsenligt eller möjligt att detaljreglera för en

vare alltför lång tidsperiod. Samtidigt överenskommelsen skall garan-

som

långsiktighet och kontinuitet, måste det finnas ett visst mått av tera en flexibilitet.

Med angivna utgångspunkter föreslår kommittén att den prin-

ovan cipiella överenskommelsen mellan kyrkan och staten skall sträcka sig över tid 25 år. För denna tidsperiod skall övergripande mål

en av anges och åtaganden. Som tidigare har framgått skall enligt kommitténs förslag ersättningen och dess mål och villkor följas och utvärderas vid

upp s.k. kontrollstationer infaller vart femte år. Det måste anses ända-

som målsenligt att de närmare villkoren formuleras fram till och med nästföljande kontrollstation. Av överenskommelsen måste tydligt framgå vilka villkor på detta sätt skall formuleras för en kortare tidsperiod.

som

Kyrkoantikvarisk ersättning Överväganden 129

-

Övergripande mål

Staten och Svenska kyrkan skall gemensamt sträva efter att de kulturhistoriska värdena inom kyrkan bevaras samt att det kyrkliga kulturarvet hålls levande och är tillgängligt för alla.

Det åligger såväl staten som Svenska kyrkan att verka för att förutsättningar skapas för samarbete och samverkan i övergripande frågor med anknytning till de kyrkliga kulturminnena, likaväl som i enskilda ärenden. Här skall särskilt betonas betydelsen att samrådsgrupper

av inrättas på central och regional nivå.

Statens åtaganden

Svenska kyrkan skall erhålla en viss ersättning av staten för förvaltningen av de kyrkliga kulturvärdena.

Som en följd av kommitténs förslag om att kyrkan skall svara för fördelningen skall staten varje år överföra ersättningen till Svenska kyrkan. Överföringen sker via en statlig myndighet, som har att utbetala beloppet till Svenska kyrkan.

Ersättningen

Den årliga ersättningen skall motsvara ett belopp om ca 460 miljoner kronor i 1996 års penningvärde.

Ersättningen kan komma att omprövas, dock endast mot bakgrund av den uppföljning och utvärdering som sker vid kontrollstationema.

Villkor för den statliga ersättningen

Svenska kyrkan har till följd av kultunninneslagens bestämmelser ansvar för att vårda och underhålla de kyrkliga kulturminnena så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. En förutsättning för den statliga ersättningen är att förvaltningen bedrivs i enlighet med bestämmelserna i kulturrninneslagen eller annan lagstiftning och på ett sådant sätt att de kyrkliga kulturvärdena bevaras.

Den statliga ersättningen till Svenska kyrkan skall omfatta vård och underhåll av de kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser som skyddas genom bestämmelserna om kyrkliga kulturminnen. Ersättning får endast lämnas för kostnader är

som betingade av kulturhistoriska hänsynstaganden och bevaran-

som avser

5-17-0374

130 Kyrkoantikvarisk ersättning Överväganden -

det de kyrkliga kulturvärdena. Det är endast åtgärder som är förenliav med kulturminneslagens krav berättigar till ersättning. ga som Ersättningen skall fördelas Svenska kyrkan. På central nivå skall av fördelning göras mellan stiften. Stiften beslutar fördelning inom en om sitt område. Varje beslut ersättningen skall föregås av samsom avser råd med myndigheter inom kulturmiljöornrådet. Riksantikvarieämbetet och statens historiska RAÄ skall beredas tillfälle att yttra sig museer angående fördelningen i landet. Respektive länsstyrelse skall beredas tillfälle att yttra sig inför fördelningen inom stiftet.

Svenska kyrkans åtaganden

Svenska kyrkan åtar sig att vidta åtgärder för kyrkans sammanlagda uttag kyrkoavgift minskas i totalt att av omfattning den statliga ersättningen uppgår till, samma som överenskommelsen blir bindande för de i framtiden att organ som kommer ha för att vårda och underhålla de kyrkliga kulturatt ansvar minnena för att förvaltningen bedrivs i enlighet med uppställda samt villkor, och de kyrkliga kulturminnena är tillgängliga för alla i minst samma att utsträckning före relationsändringen. som

Svenska kyrkan åtar sig att svara för inom den kyrkliga organisationen informera de mål och villatt om kor uppställs för den statliga ersättningen och om det ansvar som som följer kulturminneslagens bestämmelser, av försäkra sig att den särskilda kompetens erfordras vid att om som förvaltningen de kyrkliga kulturminnena och fördelningen av den av statliga ersättningen, finns inom den kyrkliga organisationen, den kyrkoantikvariska ersättningen fördelas och används i enligatt het med de mål och villkor i överenskommelsen eller som i som anges övrigt uppställs för ersättningen, och beakta de kulturhistoriska kraven bl.a. ett rationellt och att genom effektivt underhåll de kyrkliga kulturminnena. av

Kontrollstationer

Vid kontrollstationer femte år skall följas och utvärderas dels vart upp huruvida parterna har uppfyllt sina åtaganden enligt överenskommelsen eller de villkor i övrigt har uppställts, dels om förutsättningarna för som ersättningen på något väsentligt sätt har förändrats. I överenskommelsen skall när kontrollstationema skall infalla. anges

Kyrkoantikvarisk ersättning Överväganden l3l

-

Enligt kommitténs förslag skall de närmare villkoren för ersättningen fonnuleras fram till och med nästföljande kontrollstation.

Återrapportering

Svenska kyrkan skall sända en kopia varje beslut fördel-

av som avser ning den statliga ersättningen till de myndigheter RAÄ och läns-

av styrelsen som har yttrat sig inför beslutet.

-

Svenska kyrkan skall varje år lämna staten dels en redovisning av vilka åtgärder som har vidtagits och vilka resultat har uppnåtts,

som dels en ekonomisk redovisning respektive åtgärd, dels redo-

av en visning över beslutade respektive utbetalade belopp. Redovisningen skall bild hur förvaltningen har genomförts i varje stift, samt

ge en av skall ge underlag för en samlad överblick över hela landet. De närmare formerna för redovisningen vart den skall lämnas och när samt den

- ytterligare redovisning kan krävas kommer att i anslutning

som anges till att ersättningen årligen överförs till Svenska kyrkan. Om ersättningen inte används Svenska kyrkan i enlighet med uppställda

av villkor skall staten kunna kräva återbetalning.

Till kontrollstationerna skall lämnas den redovisning är erfor-

som derlig för att det skall möjligt att göra samlad bedömning

vara en av huruvida parterna har uppfyllt sina åtaganden enligt överenskommelsen eller de villkor i övrigt har uppställts samt förutsättningarna

som av om för ersättningen på något väsentligt sätt har ändrats. Svenska kyrkan skall lämna sin redovisning till regeringen.

Övriga villkor

Om Svenska kyrkans på något väsentligt sätt ändras, exempelvis

ansvar genom en överlåtelse eller rivning av en kyrkobyggnad, skall

en avräkning på ersättningen göras med ett belopp motsvarar

som kostnaderna för att vårda och underhålla objektet.

Ovan har redogjorts för de grundläggande bestämmelser till

som följd av kommitténs förslag angående ersättningen måste ingå i överenskommelsen. Med utgångspunkt från dessa grundkrav måste dock frågan om den närmare utfornmingen överenskommelsen bli

av föremål för förhandling mellan Svenska kyrkan och staten. Det är

en angeläget att diskussioner påbörjas så möjligt. Härvid skall

snart som emellertid beaktas att det för närvarande formellt inte finns något

organ

132 Kyrkoantikvarisk ersättning Överväganden

-

har befogenhet att företräda Svenska kyrkan beträffande tiden efter som relationsändringen.

10.7 Den ersättningens statliga utj ämningseffekter

En kyrkoantikvarisk ersättning den storlek kommittén föreslår

av som får stor betydelse för den kyrkliga ekonomin på lokalplanet. För många

de enskilda församlingar och samfälligheter kommer att del av som

ersättningen blir den de största intäkterna. Ersättningen kan av en av jämföras med de belopp i dag fördelas i det nya utjämningssystem

som för Svenska kyrkan trädde i kraft den 1 januari 1997. Enligt

som budgeten för utjämningssystemet för år 1997 omsluter systemets kostnadssida totalt cirka l miljard kronor, fördelat på olika bidrag. Av dessa har kyrkobyggnadsbidraget, beviljas församlingar och

som samfälligheter för kyrkobyggnadsarbeten, beräknats till 80 miljoner kronor. Genom den kyrkoantikvariska ersättningen sker det således en kraftig ökning de medel kan fördelas mellan församlingar och

av som samfälligheter för kyrkounderhåll. Även ersättningens syfte inte är

om att jämna ut de ekonomiska förhållandena mellan församlingarna i Svenska kyrkan är det ofrånkomligt att ersättningen får vissa sådana konsekvenser. Det är därför intresse att undersöka vilka utjäm-

av ningseffekter fördelningen ersättningen kan få.

som av

Finansieringen den kyrkoantikvariska ersättningen skall enligt

av förslaget delas proportionellt alla skattebetalare. Det fastställda

av syftet med ersättningen kommer att medföra att församlingar och samfälligheter med stor andel kulturhistoriskt värdefulla kyrkor kommer att få relativt sett större del de tillgängliga medlen. Detta innebär att

en av ersättningen får utjämningseffekter dels för församlingar och samfälligheter, dels för enskilda individer.

De kulturhistoriskt värdefulla kyrkorna är inte jämnt fördelade mellan Svenska kyrkans församlingar och samfälligheter. I särskilt hög grad finner dem på landsbygden i de delar landet som har den

man av längsta bebyggelsetraditionen. I samhällen vuxit upp kring de

nya som större städerna kan de däremot saknas nästan helt. Om en ny församling har bildats i snabbt uppväxande förort till storstad är det tänkbart

en en att där enbart finns kyrkor och att ingen dessa har så

nya av framträdande kulturhistoriska värden att församlingen kan räkna med få del den kyrkoantikvariska ersättningen för vården av dem. Flertalet

av kyrkor i landet dock kulturhistoriskt värdefulla och i de

anses som flesta församlingar finns en eller flera sådana kyrkor.

Kyrkoantikvarisk ersättning Överväganden 133

-

Den kyrkoantikvariska ersättningen är avsedd att ersätta Svenska kyrkan för vården och underhållet av de kyrkliga kulturvärdena. Utgångspunkten är att ersättningen skall svara mot de kostnader som finns i dag. församling med enbart äldre, kulturhistoriskt värde-

För en fulla kyrkor kommer det att medföra att det ekonomiska ansvaret för det tunga underhållet i form av omfattande renoveringar nästan helt lyfts bort från församlingen. Det kan vara fråga om kostnader på någon eller några miljoner kronor vid varje renovering, vilket betyder en avsevärd förbättring av församlingens ekonomi. En förortsförsamling med enbart nyare kyrkor kommer däremot att även i fortsättningen i hög grad själv få för underhållet av sina kyrkor.

svara

Utjämningseffekten för församlingar och samfálligheter av den kyr-

koantikvariska ersättningen blir således att de flesta på sikt får ett märkbart tillskott till sin ekonomi. Små församlingar med enbart äldre kyrkor får väsentliga tillskott medan församlingar med nyare

yngre kyrkor får betydligt mindre tillskott.

Sett ur individens perspektiv kan effekterna beskrivas på följande vis. Alla kyrkotillhöriga får liksom de icke-kyrkotillhöriga betala för kyrkounderhållet av alla kulturhistoriskt värdefulla kyrkor i landet via den statliga skatten. De kyrkotillhöriga som bor i små församlingar med många äldre kyrkor bör kunna räkna med en avsevärd sänkning av kyrkoavgiften när kostnaden för kyrkorenoveringama täcks av den kyrkoantikvariska ersättningen. Denna sänkning kan i många fall bli större än den nya kyrkoantikvariska skatt de får betala. I en genomsnittlig församling bör dock på sikt sänkningen av kyrkoavgiften bli ungefär lika stor som den statliga skatten och för de kyrkotillhöriga i en sådan församling uppstår på några års sikt inte några ekonomiska nettoeffekter. För de kyrkotillhöriga i församlingar med övervägande nya kyrkor blir effekten att de dels sannolikt får betala oförändrad kyrkoavgift för de egna kyrkomas underhåll, dels statlig skatt som går till underhållet av de kulturhistoriskt värdefulla kyrkorna i andra församlingar.

Det har även betydelse hur många kyrkotillhöriga per kyrka en församling har. I tätortsområden är församlingarna i regel stora och det finns många tillhöriga per kyrka. Kyrkounderhållet väger mindre tungt i församlingens budget och den minskning av kyrkoavgiften som kan göras till följd av den kyrkoantikvariska ersättning som församlingen får blir mindre. Den statliga skatt som de tillhöriga i en sådan församling tillsammans betalar kan däremot uppgå till betydande belopp.

Den utjämning mellan församlingar och mellan individer som blir en effekt av den kyrkoantikvariska ersättningen kan i stort sett sägas gå i samma huvudriktning som i det inomkyrkliga utjänmingssystemet, dvs. från större städer och tätorter till mindre tätorter, lands- och glesbygd. För vissa församlingar och samfalligheter får ersättningen san-

-

nolikt kraftig utjämningseffekt. Det har inte varit möjligt för en kommittén att i detalj beräkna effekterna för olika församlingar, grupförsamlingar eller olika geografiska orriråden. Det finns dock per av inte något tyder på att effekterna på något håll skulle bli större än som vad kan godtas. Kommittén finner att utjämningseffektema är som naturliga och rimliga med hänsyn till principerna för ersättningen. Med utgångspunkten att alla skall bidra till underhållet av den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen är det inte oväntad konsekvens en att områden med högre skattelaaft får bidra med en större del av kostnaderna än hittills. De kyrkotillhöriga i församlingar med stort inslag av äldre kulturminnen har tidigare fått bära en tung börda för ensamma förvaltningen av detta kulturarv. Kostnaderna för vården de kyrkliga kultunninnena har hittills i av viss mån jämnats det kyrkliga utjämningssystemet, i första ut genom hand kyrkobyggnadsbidraget. Behovet av detta bidrag kommer genom att minska avsevärt när den kyrkoantikvariska ersättningen börjar betalas ut. Om bidraget minskar i omfattning kommer även behovet av finansiering utjämningssystemet att minska, vilket kan leda till en av sänkning avgifterna till Även övriga komponenter i utjämav systemet. ningssystemet syftar till att stödja församlingar och samfålligheter som relativt har sämre förutsättningar att klara sina kostnader. Skulle sett den kyrkoantikvariska ersättningen på ett märkbart sätt ändra församlingamas ekonomiska förutsättningar i stort kan det uppstå behov av att justera också dessa utjämningskomponenter för att uppnå önskvärd utjämningsprofil. utjämningssystemet är utformat så att sådana Det nya justeringar kan göras utan att systemet behöver förändras i grunden. Det blir inomkyrklig fråga att bedöma vilken omfattning och en form kyrkobyggnadsbidraget skall ha i framtiden och vilka övriga som justeringar kan behöva göras i utjämningssystemet till följd av att som även den kyrkoantikvariska ersättningen utjämningseffekter. Det ger får förutsättas att inom Svenska kyrkan kommer att följa hela man noga den ekonomiska utvecklingen på lokalplanet inom kyrkan till följd av de ändrade relationerna med staten. Kommittén bedömer att den kyrkoantikvariska ersättningen inte skall försvåra möjligheterna att via utjämningssystemet åstadkomma önskvärda ekonomiska förhållanden för Svenska kyrkans församlingar och samfålligheter.

ll S.k.

övertaliga kyrkor

11.1 Inledning

Kyrkobyggnadema är i de flesta fall uppförda när samhällsförhållandena var annorlunda än vad de är nu. Antalet kyrkobyggnader, deras storlek, utformning och lokalisering speglar således ett samhälle

som till följd genomgripande förändringar de senaste århundradena inte

av längre finns.

Urbaniseringen har inneburit att befolkningsunderlaget har minskat

på landsbygden. Även i de centrala delarna våra storstäder har folk-

av mängden minskat. Befolkningens sammansättning likaväl

som samhällsstrukturen i övrigt har förändrats. Kyrkan har i dag roll

en annan än tidigare och antalet gudstjänstdeltagare har olika anledningar

av minskat. Moderna kommunikationer har öppnat möjligheter att på ett helt annat sätt än tidigare besöka kyrkor utanför bostadsorten och hemförsamlingen. Detta är några av de faktorer som har bidragit till att det i vart fall i vissa delar landet finns överkapacitet gudstjänst-

av en av lokaler lokaler som till storlek, utformning och lokalisering inte alltid

är anpassade för den kyrkliga verksamhet bedrivs i dag. Till detta

som kommer att möjligheterna att finansiera vård och underhåll kan

vara begränsade. Det är emellertid viktigt att komma ihåg att flertalet kyrkobyggnader har ett sådant kulturhistoriskt värde att det finns ett stor allmänt intresse av att de bevaras för framtiden. Därtill kommer att kyrkobyggnadema har unik ställning i vårt land, inte bara hos de

en regelbundna besökarna utan även hos människor sällan eller aldrig

som deltar i en gudstjänst eller kyrklig handling.

Frågan om s.k. övertaliga kyrkor har under år diskuterats

senare inom Svenska kyrkan, liksom i den allmänna debatten. Problemet med övertalighet har också behandlats av olika utredningar, bl.a. Kyrko-

av byggnadsutredningen se avsnitt 1.3.3 i betänkandet Fädernas kyrkor

och framtidens Svenska kyrkans utredningar 1996:1. -

l 1.2 Kyrkobyggnadsutredningen

Kyrkobyggnadsutredningen lät inom för sitt arbete genomföra

ramen

religionssociologisk attitydundersökning kyrkobyggnadens roll i

en om det svenska samhället. Syftet att få "klarare bild av de

var en

kyrkotillhörigas attityder till kyrkobyggnaden, motiv till användning

och på hur eventuell övertalighet skall hanteras" Kyrko-

syn en byggnadsutredningens betänkande, sid. 38. Undersökningen utfördes år 1994 och omfattade medlemmar i Svenska kyrkan i sex utvalda pastorat olika karaktär. Enligt undersökningen har kyrkobyggna-

av

unik ställning i vårt samhälle. De har betydelse inte endast för dema en de kyrkligt aktiva eller för de någorlunda regelbundet

personer som besöker dem. Människor förväntar sig att kyrkobyggnadema skall stå där symbol för historisk, mänsklig och religiös kontinuitet och

som skall finnas till hands då individen har behov av dem. Tanken på att kyrkobyggnaden kan betraktas del det offentliga rummet och

som en av därför skall tillgänglig för alla, är enligt Kyrkobyggnads-

vara utredningen attitydundersölmingens viktigaste resultat Kyrko-

ett av byggnadsutredningens betänkande, sid. 119. Det kan nämnas att undersökningen i sin helhet publicerades bilaga till Kyrko-

som en byggnadsutredningen: Bäckström, Anders Bromander, Jonas. Kyrko-

byggnaden och det offentliga rummet. En undersökning av kyrkobyggnadens roll i det svenska samhället Svenska kyrkans utredningar 1995:5.

Kyrkobyggnadsutredningen har i sitt arbete i övertalighetsfrågan ut-

gått från Svenska kyrkans behov kyrkobyggnader. Man konstaterar

av

det med utgångspunkt från vad kan ett levande föratt som anses vara samlingsliv inte finns behov alla de kyrkor som Svenska kyrkan för-

av fogar över; kyrkorna används inte alltid i rimlig utsträckning. Samtidigt

visar den religionssociologiska attitydundersölcningen att kyrkobygg-

nadema har ett starkt stöd i det svenska samhället. Det föreligger därför i allmänhetens ögon knappast någon övertalighet i den meningen att kyrkor kan läggas ned eller avvecklas. Kyrkobyggnadsutredningen drar härav slutsatsen att problemet för Svenska kyrkan inte är övertalighet i egentlig mening, utan istället att anpassa verksamheten, organisationen och kostnaderna till de lokala förutsättningar gäller i dag och som

som kan finnas i framtiden.

Det är enligt Kyrkobyggnadsutredningen inte möjligt att lösa kyrko-

byggnadsproblemen utan att över församlingsstrukturen. Det måste

se ställas krav på större följsamhet mellan församlings storlek och

en en dess förmåga att kunna bedriva den kyrkliga verksamheten. Kyrkobyggnadsutredningen anför att problemet inte likadant ut i hela lan-

ser det utan skiftar beroende på olika lokala förhållanden samt anger tre

S.k. övertaliga kyrkor 137

olika pastoratstyper där problematiken är särskilt aktuell, nämligen landsbygdspastorat, glesbygdspastorat och storstadspastorat. En möjlig väg att åstadkomma bärkraftiga enheter som underlag för en gudstjänstgemenskap och ett meningsfullt församlingsarbete är enligt Kyrkobyggnadsutredningens uppfattning att lägga samman församlingar till större enheter, dvs. organisatorisk strukturförändring.

en Detta gäller framförallt i landsbygdsområden med många små församlingar och stor kyrktäthet. Vidare föreslås olika strategiska modeller för att lösa övertalighetsproblem.

Kyrkobyggnadsutredningen pekar även på några alternativa sätt att använda kyrkorna; här kan nämnas ombyggnad för andra kyrkliga funktioner, upplåtelse av en kyrka till ett utanför Svenska kyrkan

organ eller att tillfälligt ta en kyrka ur bruk s.k. malpåse. Att lägga ned

en kyrka ses som en yttersta utväg det inte finns några förutsättningar

om för att förvalta och använda kyrkobyggnad; det kan röra sig

en om kyrkobyggnader som det av pastorala och/eller ekonomiska orsaker inte längre finns plats för inom den kyrkliga organisationen. Flertalet kyrkobyggnader torde dock ha ett sådant kulturhistoriskt värde att de ändå skall bevaras. Kyrkobyggnadsutredningen anser att det är orimligt att Svenska kyrkan och de kyrkotillhöriga skall förpliktas att förvalta och bekosta underhåll byggnader det endast finns kulturhisto-

av som riska intressen att bevara, utan detta bör allmänt samhällelig

vara en uppgift.

Kyrkobyggnadsutredningen lämnar förslag till en formell handläggningsordning för att lägga ned en kyrka. Man föreslår att beslutet om nedläggning skall fattas av en församling eller samfállighet. För att bli gällande skall det emellertid bekräftas på stiftsnivå. Ärendet skall därefter anmälas till länsstyrelsen för prövning enligt kulturminnes-

en lagen. Syftet med denna prövning är att klarlägga församlingen utan

om kulturhistoriska hinder kan disponera över byggnaden och verkställa ett nedläggningsbeslut. Om härvid den bedömningen görs att kyrkobyggnaden har ett högt kulturhistoriskt värde, föreslås länsstyrelsen kunna fatta beslut om att den skall bevaras. Enligt Kyrkobyggnadsutredningens förslag innebär detta att samhället måste ta över ansvaret jfr Kyrkobyggnadsutredningens betänkande, sid. 161-162.

1 1.3 Slutsatser

Problematiken med s.k. övertaliga kyrkor har under senare år diskuterats och behandlats i olika sammanhang. En svårighet när frågan dryftas är att det inte finns någon entydig definition av begreppet över-

138 S.k. ävertaliga kyrkor

talighet. Svenska kyrkans olika myndigheter och museer inom organ, kultunniljöområdet, församlingsbor och andra kan till viss del personer ha skilda uppfattningar hur och till vilka ändamål en kyrkobyggnad om skall användas. Detta innebär att begreppet kan definieras på olika sätt och därmed förväntas leda till olika effekter beroende på ur vems perspektiv frågan belyses. Med utgångspunkt från kulturhistoriska aspekter torde det knappast finnas några kyrkobyggnader som kan

övertaliga. sägas vara Den statliga kyrkoantikvariska ersättningen får förutsättas bli en viktig faktor när frågan de ekonomiska möjligheterna att vårda och om underhålla kyrkobyggnad eller de kyrkliga kulturminnena i övrigt en diskuteras i framtiden. Det förhållandet att bevarandet kulturvärdena av till del finansieras den statliga ersättningen bör rimligen stor genom innebära att kulturhistoriska hänsynstaganden i sig inte medför att det ekonomiska skäl föreligger ett överkapacitetsproblem. av Bedömningen huruvida kyrkobyggnad behövs eller kommer av en behövas för den kyrkliga verksamheten och den används i rimlig att om omfattning är inomkyrklig angelägenhet. Detsamma gäller beslut om en vilka åtgärder skall vidtas det ekonomiska och/eller pastosom om av rala skäl föreligga överkapacitet av kyrkolokaler. anses en Även det får antas ytterst få kyrkobyggnader som över om vara huvud inte nyttjas för kyrklig verksamhet, kan det finnas byggnataget der inte används i rimlig omfattning. I ett sådant fall bör självklart som i första hand eftersträvas verksamheten och arbetsformema att anpassa till de ekonomiska villkoren och tillgången till lokaler och på så sätt skapa förutsättningar för att kyrkobyggnaden även fortsättningsvis skall kunna bevaras och användas. Det är viktigt att ta tillvara och vidareutveckla de möjligheter till samverkan finns. En strukturförändring som kan ett sätt att komma till rätta med problematiken. En annan möjvara lighet är att kyrkobyggnaden används även för andra ändamål än gudstjänster och kyrkliga handlingar; alternativa användningsområden kan exempelvis skapas inom för ett samarbete med institutioner ramen utanför den kyrkliga organisationen. Andra lösningar kan vara att byggnaden upplåts till andra rättssubjekt eller läggs i "ma1påse". Nu nämnda alternativ innebär i de flesta fall att byggnaden kan behålla sin ursprungliga funktion kyrka. Det kan emellertid uppstå någon ensom staka situation, när det helt saknas förutsättningar att över huvud taget använda kyrkobyggnad. Det kan då som en yttersta utväg vara en - nödvändigt för kyrkan att diskutera långtgående åtgärder som mer innebär nedläggning kyrkobyggnaden. Det får dock förutsättas att en av detta alternativ används endast undantagsvis, och först sedan alla andra

utvägar har uttömts.

S.k. övertaliga kyrkor 139

Flertalet kyrkobyggnader omfattas tillståndsplikten i 4 kap. lagen

av 1988:950 om kulturminnen m.m. kultunninneslagen och de lösningar som är aktuella i en överkapacitetssituation förutsätter många gånger åtgärder som är tillståndspliktiga; när det är fråga ned-

om en läggning torde tillstånd krävas i övervägande antal fall. Här skall erinras om att tillstånd alltid fordras för rivning, flyttning, ombyggnad eller annan väsentlig ändring av en kyrkobyggnad jfr avsnitt 6.2. Det skall noteras att kulturrninneslagen i nuvarande lydelse över huvud taget inte innehåller någon reglering angående överlåtelse av en kyrkobyggnad. Denna ordning kan inte anses tillfredsställande, varför kommittén föreslår komplettering i detta avseende. Frågan kommer att behand-

en las närmare i avsnitt 13.2. Förutom beträffande kyrkobyggnaden

som sådan, kan det vara aktuellt med tillstånd även gällande de kyrkliga inventariema samt omkringliggande kyrkotomt eller begravningsplats.

De avvägningar som måste göras i en överkapacitetssituation är komplicerade. Detta är speciellt påtagligt när det kan fråga

vara om en nedläggningsdiskussion, med tanke på de konsekvenser sådan

som en lösning kan få. I diskussionerna angående kyrkobyggnads framtid

en måste givetvis hänsyn tas till att så gott som alla kyrkobyggnader har ett sådant kulturhistoriskt värde att det är ett samhällsintresse att de bevaras för framtiden. Kyrkobyggnadernas betydelse del

som en av vårt nationella kulturarv måste uppmärksammas. Här skall betonas värdet av ett levande kulturarv, dvs. ett kulturarv bevaras och brukas.

som Det är vidare viktigt att komma ihåg att den statliga kyrkoantikvariska ersättningen innebär att bevarandet av de kyrkliga kulturvärdena bekostas av samtliga skattebetalare. Om kyrkobyggnaden omges av en begravningsplats innebär detta att särskilda hänsyn måste tas. När det gäller de kulturhistoriska värdena är bestämmelserna om skydd för en begravningsplats tillämpliga även om kyrkobyggnaden är nedlagd. En viktig fråga är hur inventariema skall behandlas. Av 4 kap. 9 § kulturminneslagen framgår att kyrkliga inventarier inte utan länsstyrelsens tillstånd får avyttrás eller flyttas till plats än där de sedan

en annan gammalt hör hemma. Det måste vidare beaktas att föremål och medel i många fall är donerade med de föreskrifter och villkor samt särskilda hänsyn som kan följa av detta.

Det är viktigt att de kulturhistoriska aspekterna beaktas redan från början. Kommittén vill därför betona att det är angeläget att Svenska kyrkan under hela den interna processen fortlöpande infomierar

myndigheter och inom kulturmiljöområdet.

museer

När det rör sig om ett inomkyrkligt beslut innebär att kyrka

som en skall tas ur bruk och som anger hur byggnaden därefter skall förvaltas och användas gör sig särskilda hänsynstaganden gällande. Det kan därför behövas speciell inomkyrklig handläggningsordning för ned-

en

140 S.k. övertaliga kyrkor

läggning kyrkobyggnad, framgår bl.a. hur ett ärende skall av en varav behandlas, vilket eller vilka inom den kyrkliga organisationen organ har fatta beslut de kriterier efter vilka bedömningen skall som att samt ske. Frågan inomkyrklig prövning har behandlats utförligt i om en Kyrkobyggnadsutredningens betänkande sid. 157-161. I samband

med nedläggning aktualiseras även frågan religiös ceremoni en om en för att ta kyrka ur bruk. en Av betydelse i nedläggningssituation är vidare vilka villkor och en bestämmelser kan gälla för egendomen efter relationsändringen. som Innan beslut fattas måste således det inomkyrkliga organ som skall ett frågan först och främst utreda det över huvud taget är möjligt pröva om lägga ned kyrkobyggnaden och disponera över den på annat sätt att så fallet det finns bestämmelser anger hur och samt om är om som - under vilka förutsättningar detta kan ske. Angående den kyrkliga

egendomen i framtiden, Kammarkollegiets betänkande Staten och se trossamfunden Den kyrkliga egendomen SOU 1997:47. - Efter relationsändringen kommer det inte att finnas någon offent-

ligrättslig föreskrift att varje församling skall ha minst en församom lingskyrka jfr 38 kap. l § kyrkolagen. En sak är att motsvaannan rande bestämmelse kan komma att ingå i den inomkyrkliga regleringen.

Lagen Svenska kyrkan kommer att innehålla en föreskrift om att om kyrkan skall rikstäckande. Svenska kyrkan har att beakta detta vara eventuellt nedläggningsbeslut. Det skall dock noteras att detta inför ett krav i första hand sikte på verksamheten och således inte avser tar i sig.

kyrkobyggnadema

Aven det är den kyrkliga organisationen har att avgöra om som vilka åtgärder skall vidtas i överkapacitetssituation innebär som en i 4 kap. kultunninneslagen att länsstyrelsens

skyddsbestämmelsema

tillstånd vanligen förutsättning för att det inomkyrkliga beslutet är en skall kunna verkställas. Om tillstånd inte lämnas kan kyrkan till följd av

kulturhistoriska hänsynstaganden inte genomföra åtgärden. Kyrkans

möjlighet komma till rätta med ett överkapacitetsproblem kan såatt ledes begränsas kulturminneslagens bestämmelser och kyrkobyggav nadens kulturhistoriska värde. Det är inte rimligt att Svenska kyrkan

och dess tillhöriga i sådant fall skall för hela kostnaden för ett svara vård och underhåll kyrkobyggnaden. Bevarandet de kyrkliga av av kulturvärdena är angelägenhet för hela svenska folket. Detta en kommer efter relationsändringen till uttryck i den föreslagna statliga

kyrkoantikvariska ersättningen, innebär att kostnader som är som kulturhistoriska hänsynstaganden delas såväl betingade av av kyrkotillhöriga icketillhöriga. Det är frågan ett ömsesidigt som om och Svenska kyrkan att bevara de kulturhistoriska

åtagande av staten

värdena inom kyrkan jfr dir. 1995:162, sid. 15. Grunden för ersätt-

S.k. övertaliga kyrkor 141

ningen är att Svenska kyrkan har ansvar i förhållande till staten för att alla kyrkobyggnader och de kyrkliga kulturminnena i övrigt vårdas och underhålls så att deras kulturhistoriska värde bevaras. Det är här viktigt att erinra om att förutom förvaltande organ församling, samfällighet

eller motsvarande även fördelande organ har ett ansvar för att detta

krav vidmakthålls jfr avsnitt 10.4. Ersättningen måste fördelas så att det skapas faktiska förutsättningar för att bevara de kyrkliga kulturvärdena; Svenska kyrkans fördelande för att göra det

organ ansvarar möjligt för de enskilda förvaltama att genomföra vård och underhåll i enlighet med kulturrninneslagens skyddsbestämmelser. I detta

sammanhang skall uppmärksammas att det även kan finnas andra orsaker än de antikvariska myndigheternas ställningstagande till att det kan vara svårt att lägga ned en kyrkobyggnad; här skall t.ex. erinras om den breda

folkliga uppslutning kring kyrkobyggnadema som den religions-

sociologiska undersökningen påvisade. Detta måste rimligtvis beaktas vid bedömningen vilka kostnader är följd kulturhistoriska

av som en av

hänsynstaganden.

Om det, trots de möjligheter till finansiering som följer av den kyrkoantikvariska ersättningen, i något enstaka fall inte är möjligt för Svenska kyrkan att behålla en kyrkobyggnad som inte längre används och som inte har kunnat överlåtas till något annat rättssubjekt, bör frågan om en lösning som innebär att byggnaden övergår till staten kunna diskuteras; en förutsättning för detta måste dock vara att det endast är kulturhistoriska intressen som motiverar ett bevarande. De närmare formerna för ett Övertagande måste i ett sådant som det får

förutsättas ytterligt sällsynt fall bli föremål för förhandlingar mellan

staten och kyrkan, varvid de konsekvenser som kan uppkomma måste övervägas noga. Bl.a. måste problematiken med de kyrkliga inventariema och omkringliggande begravningsplats/kyrkotomt behandlas. Om en tidigare kyrka skulle övertas av staten får det förutsättas att byggnaden fortsättningsvis kommer att förvaltas i första hand Statens fas-

av tighetsverk eller, som ett andra alternativ, Riksantikvarieämbetet och statens historiska RAÄ samt att den förklaras statligt

museer som byggnadsminne enligt de särskilda bestämmelser som gäller härom förordningen 1988:1229 om statliga byggnadsminnen m.m..

Med hänsyn till att kostnaderna i ett sådant fall överförs från kyrkan till staten skall givetvis en avräkning göras från den totala statliga ersättningen till Svenska kyrkan. Utgångspunkten skall härvid vara att det belopp som avräknas skall motsvara samtliga. de kostnader för kyrkobyggnaden som övertagandet innebär för staten. En motsvarande avräkning skall för övrigt göras även när kyrkans ansvar för de kyrkliga kulturminnena minskar av annan anledning, exempelvis om en

142 S.k. övertaliga kyrkor

kyrkobyggnad överlåts till ett annat rättssubjekt eller om den rivs jfr

avsnitt 10.4.

12 Kulturarvsutredningen

12. l

Inledning

Regeringen beslutade den 16 juni direktiv dir. 1994:57 för

1994 om en särskild utredare med uppgift att se över vissa frågor om kulturrninnesskydd m.m. Direktiven angav som huvudrubriker för utredningsarbetet bl.a. prästgårdar och de norrländska kyrkstädema. Utredningen, som antog namnet Kulturarvsutredningen, har hösten 1996 överlämnat sitt slutbetänkande Skyddet av kulturmiljön SOU 1996:128. Betänkandet har varit ute på remiss. Remisstiden gick ut den 15 mars 1997, och det har därför inte varit möjligt att här beakta utfallet.

12.2 Kulturarvsutredningens förslag

l 2.2. l Allmänt

Kulturarvsutredningen föreslår att skyddsbestämmelser för prästgårdar och för de norrländska kyrkstädema skall införas i 4 kap. lagen 1988:850 om kulturminnen m.m. kulturminneslagen. Därtill föreslås ytterligare förändringar i 4 kap., vilka delvis är av redaktionell karaktär. Så skall enligt förslaget den vård- och underhållsskyldighet som föreskrivs för de olika slagen av kyrkliga kulturminnen finnas i en gemensam, inledande bestämmelse. Bestämmelser rör begravnings-

som platser skall sammanföras med motsvarande bestämmelser för kyrkobyggnader och kyrkotomter. Vidare föreslås en bestämmelse enligt vilken de kyrkliga organen kan åläggas att följa föreskrifter eller beslut enligt 4 kap. kulturminneslagen. Detta kan ske genom att länsstyrelsen vänder sig till kronofogdemyndigheten och begär särskild handräckning. I stället för att begära särskild handräckning får länsstyrelsen förelägga den som är ansvarig att, eventuellt vid vite, vidta rättelse eller avbryta pågående åtgärder.

Kulturarvsutredningens förslag till ändring av 4 kap. kulturminneslagen bifogas bilaga 3. Nedan kommer förslagen beträffande prästgårdar och kyrkstäder att behandlas närmare. I avsnitt 4.1.6 har lämnats en redogörelse över de föreskrifter som för närvarande gäller för prästgårdar.

12.2.2 Prästgårdar

I dag finns bestämmelser om skydd för prästgårdar i bl.a. 41 kap. kyrkolagen 1992:300, vilket innebär att skyddet är beroende av den kyrkliga s.k. jordnaturen. En prästgård som har sålts eller av annan anledning har upphört att kyrklig jord, omfattas således inte av

vara dessa skyddsregler. Efter relationsändringen kommer inte kyrkolagen, och därmed inte heller det skydd som dess bestämmelser ger, över huvud taget att gälla.

Kulturarvsutredningen föreslår att skyddsbestämmelsema för prästgårdar skall placeras i 4 kap. kulturminneslagen och göras oberoende av jordnatur. Förslaget innebär i korthet följande:

Prästgårdar skall vårdas och underhållas så att deras kulturhisto-

riska värde inte minskas och deras utseende och karaktär inte förvanskas.

På prästgård huvudsakligen har tillkommit före utgången

- en som av år 1939 och är kyrklig jord eller som tidigare har varit prästgård

som och ägs eller förvaltas ett pastorat, får byggnader inte uppföras

av nya utan länsstyrelsens tillstånd. Detsamma gäller sådana åtgärder som innebär att byggnader eller anläggningar rivs eller ändras.

En prästgård som omfattas av definitionen ovan får inte överlåtas

utan en föregående anmälan till länsstyrelsen. Härigenom får länsstyrelsen möjlighet att bedöma det kulturhistoriska värdet och i förekommande fall besluta att prästgården skall utgöra byggnadsminne eller kulturreservat innan överlåtelsen blir giltig. Om länsstyrelsen inte meddelar något beslut inom sex månader från det att en anmälan har kommit in, bortfaller hindret mot överlåtelse. Termen kulturreservat finns inte i kulturminneslagen i dess nuvarande lydelse. Kulturarvsutredningen föreslår "kulturreservat" som benämning på skyddade områden. Här skall nämnas att Miljöbalksutredningen har lämnat ett annat förslag om kulturreservat betänkande Miljöbalk SOU 1996: l03.

Länsstyrelsen får besluta att en prästgård enligt ovan inte skall

omfattas av skyddsbestämmelsema. En möjlighet ges således att undanta sådana prästgårdar som inte anses ha ett tillräckligt kulturhistoriskt värde.

Kulturarvsutredningen 145

Det föreslagna lagskyddet kan utvidgas till att avse även nyare prästgårdar. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer

RAÄ får nämligen besluta att prästgård huvudsakligen har en som tillkommit efter utgången år 1939 och är märklig genom sitt av som kulturhistoriska värde, skall omfattas bestämmelserna om tillståndsav och anmälningsplikt.

De prästgårdar har förklarats byggnadsminnen eller

som som kulturreservat omfattas inte skyddsreglema i 4 kap. dessa åtnjuter av skydd enligt 3 kap. istället. Egendomsnämndema har tidigare framgått jfr avsnitt 4.1.6 som -

möjlighet utfärda vård- och användningsföreskrifter för prästgårdar

att

utgör särpräglade miljöer samt för byggnader på prästgårdar som

som har särskilt värde exempel på "en viss tids byggnadsskick" 41 som kap. 12 § kyrkolagen. Under förutsättning att länsstyrelsen beslutar att

sålunda utfärdade föreskrifter skall gälla som skyddsbestämmelser en-

ligt 3 kap. kultunninneslagen, omfattas dessa prästgårdar inte av skyd-

det i 4 kap. bestämmelserna i 3 kap.. Kulturaivsutredningen

utan av

föreslår skyddsbestämmelser skall användas istället för den att termen benämning används ikulturminneslagen i dess nuvarande lydelse, som

nämligen skyddsföreskrifter.

Efter utgången år 1999 gäller bestämmelserna i 4 kap. endast - av länsstyrelsen eller RAÄ har valt ut. för sådana prästgårdar som I vad mån prästgårdar över huvud taget kommer att falla under be-

stämmelserna i 4 kap. kultunninneslagen är beroende om Kulturav arvsutredningens förslag leder fram till lagändring. Om förslaget en genomförs kan prästgårdama efter relationsändringen sägas vara in-

delade i tre olika nämligen grupper, Prästgårdar omfattas skyddsreglema i 3 kap. kultursom av minneslagen. I denna ingår dels de prästgårdar som har förklarats grupp byggnadsminnen eller kulturreservat, dels de prästgårdar som som tidigare har omfattats vård- och användningsföreskrifter enligt av kyrkolagen, länsstyrelsen har bekräftat att dessa föreskrifter skall om

skyddsbestämmelser enligt 3 kap.

gälla som Prästgårdar omfattas bestämmelserna i 4 kap. kulturminsom av neslagen. Prästgårdar inte omfattas bestämmelser i kulturminnessom av lagen. Det torde svårt att i dagsläget uppskatta hur många prästgårdar vara i sådant fall kommer att omfattas bestämmelserna i 4 kap. som av kulturminneslagen. Först och främst skall erinras att skyddet inte om gäller för samtliga prästgårdar faller under den angivna som definitionen; från det totala antalet prästgårdar skall nämligen räknas

bort sådana prästgårdar omfattas skydd enligt 3 kap. Det torde i som av

och för sig vara möjligt att med utgångspunkt från tillgängliga siffror beräkna hur många prästgårdar initialt skulle komma att omfattas som av ett generellt skydd enligt 4 kap. Här är dock viktigt att komma ihåg att efter utgången av år 1999 kommer skyddet enligt 4 kap. endast att omfatta de prästgårdar särskilt har valts ut. Därtill kommer som att antalet prästgårdar som omfattas bestämmelserna i 4 kap. kan komav ma att minska genom försäljningar. Något hinder mot överlåtelse föreligger inte för närvarande och föreslås inte heller Kulturarvsav utredningen. En prästgård kan således oavsett kulturhistoriskt värde - komma att säljas. I sammanhanget skall även erinras RAÄ:s om möjlighet att utvidga tillstånds- och anmälningsplikten. Kulturarvsutredningen har i en enkät 1995-1996 till egendomsnämnderna frågat bl.a. om arbetet med skötselföreskrifter. Av sammanställningen av enkätsvaren jfr Kulturarvsutredningens slutbetänkande, bilaga tabell 9 framgår att antalet prästgårdar är kyrklig som jord enligt uppgift uppgår till l 134 stycken samt att det för närvarande endast är i två stift egendomsnämndema har meddelat skötselsom föreskrifter totalt för 91 prästgårdar. Antalet prästgårdar och tidigare prästgårdar som har förklarats byggnadsminnen enligt som anges uppgift från RAÄ år 1995 43 stycken. Enligt vad framgår vara som av sammanställningen förefaller det emellertid pågå ett relativt omfattande arbete med att utfärda skötselföreslcrifter. För det fall detta arbete slutförs och länsstyrelsen bekräftar föreskriftema torde det innebära - att ett stort antal prästgårdar kommer att omfattas bestämmelserna i av

3 kap. kultunninneslagen.

l2.2.3

Kyrkstäder

I Kulturarvsutredningens uppdrag ingick att överväga behovet av nya regler för de norrländska kyrkstädema. Bakgrunden till uppdraget är att den nuvarande offentliga regleringen, kungliga brev från åren 1817 och 1849, inte anses motsvara det syfte eftersträvas i dag, nämligen att som bevara kyrkstädemas kulturhistoriska värden och kyrkstadstraditionen. Kulturarvsutredningen definierar i sitt betänkande kyrkstad "en som samling stugor och stallar uppförda invid kyrkan tillfälligt husrum som framför allt vid kyrkobesök, också vid andra tillfällen då sockenmen borna hade ärende till kyrkplatsen vid marknad, sockenstämma, som ting eller skatteuppbörd". Kyrkstäderna inte avsedda för permanent var boende utan användes för tillfällig övernattning vid sockenbornas besök vid kyrkplatsen. Flera kyrkstäder utnyttjas fortfarande på detta traditionella sätt.

Kulturarvsutredningen 147

Enligt det förslag Kulturarvsutredningen har lagt fram bör som kyrkstädema kyrkliga kultunninnen och skyddsbestämmelser ses som bör föras in i 4 kap. kultunninneslagen. De regler som föreslås innebär

i korthet följande. Kyrkstäder skall vårdas och underhållas så att deras kulturhisto- riska värde inte minskas och deras utseende och karaktär inte förvans-

kas. Kyrkstäder får inte ändras på något väsentligt sätt utan länsstyrel- sens tillstånd. Länsstyrelsen får förordna skyldighet för innehavare av om en lägenheter inom kyrkstad att anmäla ägarbyten till länsstyrelsen. en Det finns i Kulturarvsutredningens betänkande sammanställning en med uppgifter angående kvarvarande kyrkstäder jfr Kulturarvsutredningens betänkandet bilaga tabell 10. Av denna sammanställning framgår bl.a. att det finns 16 stycken bevarade kyrkstäder. Marken ägs kyrkan 10, kommunen 5 samt kyrkan, samerna 1. När det av gäller husen ägandeförhållandena annorlunda ut. Som husägare ser privat 13, kommun 1, stiftelse 1 och hembygdsförening l. anges

12.3 överväganden

Kommitténs förslag:

Kulturarvsutredningen har i betänkandet Skyddet kulturmiljön av SOU 1996: 128 lämnat ett förslag det genomförs, innebär som, om att kyrkstäder och i viss utsträckning även prästgårdar kommer att omfattas bestämmelserna kyrkliga kulturminnen. Enligt av om kommitténs bedömning skall den statliga kyrkoantikvariska ersättningen inte omfatta kostnader förvaltningen av dessa som avser objekt.

Om Kulturarvsutredningens förslag genomförs innebär detta att ett -låt okänt antal prästgårdar kommer att omfattas av bestämvara melsema i 4 kap. kultunninneslagen vid relationsändringen. Fråga uppkommer i vad mån åtgärder vidtas avseende dessa prästgårdar som skall omfattas den statliga ersättningen. av Prästgårdama ingår i det kyrkliga kulturarvet och är viktiga i den kyrkliga miljön. Obestridligt har de många gånger ett kulturhistoriskt värde motiverar särskilt skydd, vilket i sin tur kan medföra som ett extra kostnader.

Prästgårdama har dock ett marknadsvärde på ett annat sätt än exempelvis kyrkobyggnadema. Som har framgått finns det inte, ovan och kommer troligen inte heller i framtiden att finnas, något hinder mot en försäljning. Härtill kommer möjligheterna att oberoende - av vem som är hyresgäst erhålla hyresintäkter vid upplåtelser. När det gäller prästgårdar torde inte heller antikvariska synpunkter i någon större utsträckning innebära inskränkningar i fråga möjligheten att om använda byggnaden för avsett ändamål, dvs. bostad. Här skall visom dare beaktas att prästgårdarnas huvudsakliga funktion priär att vara vatbostad, varför de inte på sätt de objekt for närvasamma som som rande omfattas av skyddsbestämmelsema i 4 kap. kulturrninneslagen, är tillgängliga för och var en. I detta sammanhang skall vidare erinras de möjligheter om som enligt nu gällande bestämmelser finns att erhålla bidrag bl.a. till kulturhistoriskt motiverade överkostnader vid ombyggnad, renovering och underhåll av bostadsbebyggelse 2 § förordningen 1993:379 biom

drag till kultunniljövård.

Med hänsyn till vad som ovan har anförts finner kommittén vid en samlad bedömning att den statliga kyrkoantikvariska ersättningen inte skall användas till vård och underhåll prästgårdar. av De kostnader som kan uppkomma för bevarandet kulturvärdena av när det gäller kyrkstäderna torde framför allt kunna knytas till byggnaderna. Som framgår ovan är husen i övervägande antal fall i privat ägo kyrkan har inte i något fall angivits ägare. Om kulturhisto- - som riska överkostnader skulle uppkomma för kyrkan såsom markägare, måste de intäktsmöjligheter som finns beaktas, exempelvis följd som en av markupplåtelser. Mot bakgrund vad här har anförts finner av som kommittén att det inte finns skäl att låta den statliga ersättningen omfatta förvaltningen kyrkstädema. av

13 och de kyrkliga Kultunninneslagen

kulturrninnena i framtiden

l 1 Allmänt

utgångspunkt för kommitténs arbete i direktiven att Som en anges kulturrninneslagens skydd för kyrkliga kulturminnen skall behållas

ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan dir. även vid

1995:162, sid.l4. tidigare framställningen har framkommit att kommittén I den kulturminneslagen kompletteras i ett avseenden, bl.a. föreslår att par med bestämmelser den statliga kyrkoantikvariska ersättningen och om ingripa för åstadkomma rättelse avsnitt 10.4. om möjlighet att att se Förutom de förslag kommittén lämnar angående kompletterande som föranleder relationsändringen i sig behov av vissa bestämmelser ändringar. Detta beror bl.a. på att den närmare kyrkliga organisationen

bestämmelser i lagen Svenska förutom vissa grundläggande om -

offentligrättsligt reglerad i framtiden och

kyrkan inte kommer att vara ingå del kultunninneslagens bestämmelser. därmed inte kan som en av sammanhang skall erinras att kommittén inte finner att I detta om till de kulturhistoriska värdena motiverar en särskild hänsyn offentligrättslig reglering ansvaret för de kyrkliga kultunninnena av var skall ligga avsnitt 10.1.

se

det följande behandlas frågan överlåtelse av en kyrkobyggnad I om inventarier på kyrkotomt. När det gäller övriga komplettesamt om ändringar hänvisas till den tidigare framställningen samt till ringar och

specialmotiveringen, avsnitt 19.1.

skall erinras Kulturarvsutredningen har lämnat ett förslag Här om att kap. kulturminneslagen i betänkandet Skyddet kultill ändringar i 4 av turmiljön SOU 1996:128, se bilaga

150 Kulturminnavlagen och de kyrkliga kulturminnena i

framtiden

överväganden

Kommitténs förslag:

Kulturminneslagen skall kompletteras med bestämmelse den en om kyrkoantikvariska ersättningen och dess fördelning samt vidare med

en bestämmelse möjlighet att ingripa för att åstadkomma om rättelse. En överlåtelse kyrkobyggnad skall anmälas till länsav en styrelsen har att inom månader besluta i fråga byggsom sex om nadsminnesförklaring. Inventarier av kulturhistoriskt värde på kyrkotomter skall omfattas bestämmelserna skydd. av om

Av 4 kap. 3 § kulturminneslagen framgår kyrkobyggnad

att en som är uppförd före utgången år 1939 inte får ändras på något väsentligt av sätt utan länsstyrelsens tillstånd. Tillståndspliktiga åtgärder är exempelvis rivning, flyttning och ombyggnad; Riksantikvarieämbetet och statens historiska RAÄ har möjlighet att besluta tillståndsmuseer att plikten skall utvidgas till att även kyrkobyggnader är avse som uppförda efter utgången år 1939 4 kap. 4 §. Däremot finns det inte av någon reglering om överlåtelse kyrkobyggnad. En kyrkobyggnad av en skulle således det inte föreligger några andra hinder kunna - om överlåtas utan att det har funnits möjlighet att till att skyddsregler till se förmån för de kulturhistoriska värdena gäller även därefter. Denna

ordning kan inte anses tillfredsställande.

Som tidigare har anförts avsnitt 11 får det förutsättas att det

se

endast är undantagsvis kyrka kommer att tas bruk. Det får som en ur sålunda antas att det blir ytterst sällsynt med överlåtelse kyren av en kobyggnad. Det är dock angeläget att det i dessa fall finns möjlighet att

tillgodose de kulturhistoriska skyddsintressena.

Mot bakgrund av vad som ovan har sagts föreslår kommittén följande. En överlåtelse av en kyrkobyggnad skall anmälas till länsstyrelsen.

På detta sätt får länsstyrelsen möjlighet att tillgodose behovet skydd av för de kulturhistoriska värdena byggnadsminnesförklaring genom en enligt 3 kap. kulturminneslagen. Överlåtelsen blir inte giltig förrän

länsstyrelsen antingen har förklarat byggnaden byggnadsminne som eller har meddelat att någon byggnadsminnesförklaring inte är aktuell.

Fram till dess omfattas byggnaden bestämmelserna skydd för av om kyrkobyggnader. En viss tidsperiod inom vilken besked måste lämnas skall dock Som längsta tid bör sättas månader från det anges. sex att en anmälan kommer in; länsstyrelsen bör dock självfallet meddela sitt ställningstagande så snart möjligt. Om inte besked lämnas inom som

Kulturminneslagen och de kyrkliga kulturminnena iframtiden 151

angiven tid blir överlåtelsen ändå giltig. Detta hindrar givetvis inte att

byggnadsminnestörklaring utfärdas senare. Anmälningsskyldigheten

en bör sammanfalla med tillståndsplikten, dvs. omfatta kyrkobyggnader är uppförda före utgången år 1939 och sådana kyrkobyggnader som av RAÄ har valt ut med stöd av 4 kap. 4 som Till skillnad vad gäller för skydd enligt 4 kap., skall de mot som skyddsreglema för byggnadsminnen preciseras i särskilda närmare skyddsföreslcrifter, skall utfärdas länsstyrelsen i samband med som av 3 kap. 2 §. Härigenom blir det möjligt

byggnadsminnesförklaringen

skyddet efter de speciella förutsättningarna i varje enskilt att anpassa fall. Skyddsföreskriftema skall hur vården och underhållet skall ange bedrivas samt i vilka avseenden byggnaden inte får ändras. Skyddsföreslcriftema kan omfatta såväl exteriören som interiören. behövs får de innehålla bestämmelser att ett område Om det även om lcring byggnaden skall hållas i sådant skick att byggnadsminnets utseende och karaktär inte forvanskas. Denna möjlighet kan vara av betydelse i detta sammanhang eftersom skyddet för kyrkotomt är direkt kopplat till kyrkobyggnaden enligt definitionen i 4 kap. 2 § andra stycket, dess funktion och miljö jfr 4 kap. 2 § tredje stycket. När det

gäller begravningsplats är skyddsbestämmelsema tillämpliga

en oberoende det finns någon kyrkobyggnad på området eller ej, jfr av om 4 kap. 12 § kulturminneslagen, 1 kap. 1 § begravningslagen 1990:1144. Här skall även erinras att skyddet för en begravom ningsplats också omfattar sådana byggnader på området som inte är kyrkobyggnader 4 kap. 12 § andra stycket. Detta skydd är emellertid kopplat till området sådant och dess kulturhistoriska värde jfr som avsnitt 6.5. kommittén föreslagna lösningen överensstämmer i princip Den av förslag Kulturarvsutredningen har lämnat beträffande med det som överlåtelse av prästgårdar. Avslutningsvis skall nämnas att Kulturarvsutredningen har lämnat förslag områdesskydd skall införas i kultunninneslagen ett om att ett kultur-reservat. Som exempel på områden bör kunna skyddas som nämns se turarvsutredningens betänkande Skyddet kulturmiljön SOU av 1996:128, sid. 123. Det skall bestämmelserna skydd för inventarier enligt noteras att om sin ordalydelse inte torde omfatta inventarier finns på kyrkotomter som jfr 4 kap. 6 § "hör till kyrkobyggnad eller kyrklig byggnad eller annan

begravningsplats". Om det på kyrkotomt finns inventarier av

en kulturhistoriskt värde bör dessa omfattas skyddsbestämmelsema. Ett av tillägg bör därför göras i detta avseende. Här skall nämnas att grundläggande bestämmelser inventarier tidigare fanns i förordningen om

152 Kulturminneslagen och de kyrkliga kulturminnena i

framtiden

1942:929 om vården vissa kyrkliga inventarier. I denna förord-

av nings första paragraf gjordes exemplifiering inventarier

en av som kunde skyddas samt att skyddet gällde inventarier i "kyrka,

angavs gravkor eller eljest i kyrkas hus eller törvaringsrum" samt även "föremål som uppställts å kyrkogård". Benämningen kyrkogård torde härvid ha innefattat gravområden invid kyrkobyggnad

en oavsett om

de var i bruk eller jfr exempelvis Statens planverks författningssamling PFS 1984:5, sid. 12-13.

14 De arkivens

kyrkliga betydelse

De kyrkliga arkiven är en oersättlig del av vårt nationella kulturarv. Det rör sig ett omfattande material har växt fram kontinuerligt

om som under århundradena och speglar växlingama när det gäller

som Svenska kyrkans uppgifter och förvaltning, likaväl som samhällsutvecklingen i stort. Arkivens betydelse skall ses i belysning av den roll

kyrkan har haft tiderna. De är tillkomna hos skilda organ som genom inom kyrkan och är olika till såväl innehåll omfattning. Materialet

som torde unikt i sin fullständighet och detaljrikedom. Här skall pekas

vara på de möjligheter att ta del handlingarna som följer av offentlig-

av hetsprincipen.

Arkiven har sina rötter i medeltiden. I regel tar de dock sin början under 1600-talet, då började föra s.k. ministerialböcker med

man uppgifter födda, Vigda och döda. Genom 1686 års kyrkolag tillkom

om de första, för hela landet gällande föreskriftema om kyrkobokföring. I

s.k. kyrkobok skulle bl.a. räkenskaper, ekonomiska längder, sockenen stämmobeslut, anteckningar om in- respektive utflyttade samt ministerialanteckningar föras in. En nyhet de s.k. katekismilängdema,

var

sedan utvecklades till husförhörslängder. Redan under l600-talet som kan alltså tre beståndsdelar urskiljas i kyrkoarkiven, nämligen handlingar rörande den ekonomiska förvaltningen, handlingar som avspeglade det skulle komma att kallas folkbokföring samt hand-

som senare lingar "kommunal" natur, exempelvis sockenstämmoprotokoll.

av

Den svenska kyrkbokföringen, påbörjades genom förandet av

som ministerialböcker, hör till den äldsta i världen. För hela landet gällande formulär avseende ministerialböckema, husförhörsbok och in- respektive utflyttningslängd fastställdes år 1860. Helt bindande regler för kyrkobokföringen infördes år 1894 förordningen om kyrko-

genom böckers förande. Genom 1946 års folkbokföringsförordning och -kungörelse infördes serie, församlingsliggaren, som bestod av

en ny personakter, för varje och förvarades i pärmar i ordning

en person, som efter fastigheter. Enligt de regler infördes genom 1967 års folk-

som bokföringsförordning skulle församlingsboken föras enligt lösbladssystem och bestå ett aktuellt register och ett avställningsregister.

av Från och med den 1 juli 1991 har de lokala skattemyndigheterna

154 De kyrkliga arkivens betydelse

övertagit ansvaret för folkbokföringen. Samtidigt ändrades hela systemet för folkbokföringen.

De kyrkliga arkiven används flitigt för olika ändamål. De är av stort värde från forskningssynpunkt. Materialet utgör en värdefull bas för forskning inom en rad olika ämnesområden, som exempel kan nämnas kyrkohistoria, konsthistoria, kulturgeograñ, demograñ, sociologi och ekonomi. Det finns material som är av särskilt intresse vid forskning kring skol- och sjukvårdsförhållanden. Kyrkoarkiven är vidare vik-

en tig inforrnationskälla för hembygdsforskning och annan forskning med lokalhistorisk anknytning. Det kraftigt ökade intresset för släktforskning har inneburit en stor efterfrågan på tillgång till uppgifter. Handlingarna i de kyrkliga arkiven används vid såväl "yrkesmässig" forskning, som forskning som bedrivs av privatpersoner.

Förutom för forskningen är arkiven av betydelse med hänsyn till förvaltningens och rättskipningens behov information. Det torde

av framförallt vara kyrkobokföringsarkiven som är av intresse i syrmer-

het de löpande folkbokforingsregistren. Dessa används exempelvis för släktskapsutredningar vid bouppteckningar och arvsskiften.

De olika arkiven skiljer sig inte bara när det gäller innehåll och omfattning utan även beträffande "användningsområde". Vissa arkiv används i första hand för forskningsändamål, medan andra främst kommer till bruk inom förvaltningen och rättskipningen. Det stora intresse som arkiven åtnjuter understryker betydelsen av att de vårdas och behandlas på ett ändamålsenligt sätt.

I detta sammanhang skall de kyrkliga arkivens betydelse som en del av vårt nationella kulturarv, kulturarvsaspekten, betonas. Arkiven fyller en viktig funktion när det gäller att belysa landets utveckling och det är angeläget att möjlighet finns att ta vara på de kunskaper och erfarenheter som kan vinnas materialet.

ur

15 Gällande rätt

15.1 Tryckfrihetsförordningen

15. l Allmänna handlingars offentlighet

I 2 kap. tryckfrihetsförordningen finns bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet. Handlingsojfentligheten innebär i princip att

och har rätt att ta del av allmänna handlingar 2 kap. l 14 kap. var en 5 § andra stycket.

Det är viktigt att notera att handlingsoffentligheten enligt tryckfrihetsförordningen endast gäller allmänna handlingar. Är det inte

en allmän handling, finns det inte någon rätt att ta del den och det före-

av ligger inte någon skyldighet lämna den. Även handlingen är

att ut om allmän, kan rätten att ta del den begränsad enligt bestämmelser

av vara i sekretesslagen.

Med handling dels framställning i skrift eller bild, dels en

avses en upptagning kan läsa, avlyssna eller uppfatta på annat sätt

som man endast har hjälp något tekniskt hjälpmedel 2 kap. 3 §.

om man av Handlingsbegreppet innefattar alltså inte bara "traditionella" handlingar skrift och bilder på m.m., utan även exempelvis bandinspel-

papper ningar och upptagningar for ADB.

En handling är allmän den förvaras hos myndighet och enligt

om en särskilda bestämmelser inkommen till eller upprättad

är att anse som hos myndigheten 2 kap. 3 §. De handlingar inte uppfyller dessa

som kriterier är inte allmänna och omfattas således inte offentlighets-

av principen.

Myndigheter kan sägas de organ som ingår i den statliga och

vara kommunala förvaltningen. Vidare jämställs bl.a. kyrkomötet och beslutande kommunala församlingar med myndigheter 2 kap. 5 §. Det kan nämnas att regeringen tillsatt kommitté betraktas som en

en av egen myndighet.

En handling enligt huvudregeln som inkommen när den har

anses lämnats in till en myndighet från en utomstående 2 kap. 6 §.

156 Gällande rätt

En handling upprättad när den är expedierad dvs.

är att anse som när den har sänts till någon utomstående 2 kap. 7 §. En handling som inte expedieras, är upprättad när det ärende den hör till har slutbehandlats. Handlingar inte expedieras och som inte heller tillhör ett visst

som ärende, är upprättade när de har justerats eller på annat sätt fárdigställts. För vissa handlingar t.ex. diariet, domar och andra beslut finns sär-

- skilda bestämmelser.

Utkast och koncept till t.ex. myndighets beslut eller skrivelse och

därmed jämställd handling inte har expedierats, anses i regel annan som inte allmänna handlingar, om de inte tas om hand för arkivering

som 2 kap. 9 §. Detsamma gäller för minnesanteckningar. Med minnesanteckning här promemoria eller liknande som görs endast för ett

avses ärendes beredning och som inte tillför ärendet några sakuppgifter.

Som har framgått är rätten att ta del av allmänna handlingar

ovan inte oinskränkt. I 2 kap. 2 § att handlingsoffentligheten får be-

anges gränsas, dock endast för vissa, särskilt angivna, intressen. Närmare bestämmelser om vilka handlingar som kan vara hemliga finns i sekretesslagen 1980:100, systematiskt anknyter till tryckñihetsförord-

som ningen jfr nedan.

l5.1.2 Utlämnande allmänna handlingar

av

Närmare bestämmelser hur begäran att få ta del hand-

om en om av en ling skall behandlas samt förfarandet vid utlämnande av allmänna

om handlingar finns i 2 kap. tryckfrihetsförordningen samt även i 15 kap. sekretesslagen.

En begäran att ta del allmän handling skall enligt

om av en huvudregeln i tryckfrihetsförordningen göras hos och prövas den

av myndighet förvarar handlingen 2 kap. 14 § tryckfrihetsförord-

som ningen. Av 15 kap. 6 § sekretesslagen framgår att frågan i första hand skall prövas av den befattningshavare som enligt t.ex. arbetsordningen

för vården handlingen. I tveksamma fall, skall frågan svarar av hänskjutas till myndighetens prövning dock endast om detta kan ske

- "utan omgång". Om befattningshavaren vägrar att lämna ut handlingen skall frågan hänskjutas till myndigheten, om sökanden begär det. Den

får avslag på begäran att ta del allmän handling har i som en om av en allmänhet rätt att få saken prövad av domstol 2 kap. 15 § tryckfrihetsförordningen. Enligt huvudregeln skall överklagande ske till kammarrätten 15 kap. 7 § sekretesslagen.

När någon begär att få ta del handling finns hos en myn-

av en som dighet, måste först och främst göras en bedömning av om det över huvud taget är allmän handling. Om så är fallet, måste därefter

en

Gällande rätt 157

prövas handlingen är ojfentlig dvs. tillgänglig för allmänheten om eller hemlig enligt sekretesslagen. Hur skall då handling bedöms allmän och ofentlig tillen som vara handahållas Kortfattat kan sägas att sökanden har rätt att ta del av handlingen gratis på stället 2 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen. Handlingen får även t.ex. skrivas eller avbildas. Från dessa regler av görs undantag bl.a. för det fall att "betydande hinder möter". Den som vill ta del handlingen har även rätt att mot avgift en avskrift eller av kopia den; ADB-upptagningar behöver dock inte lämnas ut annat än av i form av utskrift 2 kap. 13 § tryckfrihetsförordningen.

15.2 Sekretesslagen

15.2.1 allmänna handlingar

Registrering av

För att rätten att ta del av allmänna handlingar skall kunna utnyttjas är det viktigt att kunna ta reda på vilka handlingar som finns hos en myndighet. Det är därför samt givetvis även för det egna arbetets effekti- vitet betydelse att de handlingar som inkommer till respektive - av upprättas hos myndighet registreras, så att i diariet kan se vilka en man allmänna handlingar finns. Enligt 15 kap. 1 § sekretesslagen är som huvudregeln att allmänna handlingar skall registreras. Vissa undantag görs dock från denna registreringsskyldighet. Så är fallet bl.a. beträffande allmänna handlingar uppenbart ringa intresse för som är av myndighetens verksamhet t.ex. pressklipp, cirkulär eller reklamtryck samt för allmänna offentliga handlingar hålls ordnade så att det som utan svårighet kan fastställas de har kommit in eller upprättats. I 15 om kap. 2 § vilka minimikrav som uppställs när det gäller vad som anges skall antecknas; registret skall framgå exempelvis datum när av handlingen korn in eller upprättades samt i korthet vad handlingen rör.

l5.2.2 Sekretessbestämmelser m.m.

Rätten att ta del allmänna handlingar kan tidigare har framgått av som begränsas. I 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen anges vilka intressen får skyddas att allmänna handlingar hålls hemliga. Som som genom exempel kan nämnas hänsyn till rikets säkerhet eller till enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Bland sekretesslagens övriga bestämmelser kan nämnas regler om sekretessens räckvidd och spridning, skaderekvisiten samt tidsbegräns-

158 Gällande rätt

ningen av handlingsselcretess. Vidare innehåller lagen bestämmelser bl.a. om överföring sekretess till vissa myndigheter samt om vissa

av begränsningar i sekretessen och om förbehåll. Som tidigare har framkommit innehåller 15 kap. bestämmelser registrering och utläm-

om nande av allmänna handlingar m.m.

15.3 Arkivlagen

l 5.3. 1 Allmänt

Principen om handlingsoffentlighet kan sägas vara grunden för det offentliga arkivväsendet. Grundläggande bestämmelser om myndigheters och vissa andra offentliga organs arkiv samt om arkivmyndigheter finns i arkivlagen 1990:782 och arkivförordningen 1991:446.

Arkivlagen är tillämplig endast på s.k. myndighetsarkiv. Ett myndighetsarkiv i lagens bemärkelse innehåller inte annat än allmänna handlingar, dvs. sådana handlingar som omfattas av principen om handlingsoffentlighet 3 § arkivlagen. Det kan hos en myndighet fm-

handlingar inte är allmänna, sådant material faller inte nas som men under arkivlagen.

l5.3.2

Arkivmyndighetema

Arkivrnyndighetema skall se till att myndigheterna fullgör sina arkivvårdande uppgifter 7 § arkivlagen. Statliga arkivmyndigheter är Riksarkivet och landsarkiven 8 § arkivförordningen. Kommunstyrelsen är arkivmyndighet i kommunen och landstingsstyrelsen i landstinget, om inte kommun- eller landstingsfullmäktige har utsett någon nämnd

annan eller styrelse 8 § andra stycket arkivlagen.

I tillsynsansvaret ligger såväl kontrollerande som styrande uppgifter. Här kan bl.a. nämnas att arkiven regelbundet skall inspekteras av respektive arkivmyndighet 5 § arkivförordningen. Riksarkivet som har högsta överinseendet över arkivväsendet i landet har kommit att utveckla betydande norrngivning. I arkivförordningen har Riksarkivet

en bemyndigats att meddela verkställighetsföreskrifter, i viss utsträckning avseende samtliga organ som omfattas av arkivlagen 2 3 § fjärde stycket, 4,11-12, 16 §§. Föreskrifter och allmänna råd som beslutas av Riksarkivet skall kungöras i Riksarkivets författningssamling RA-FS. Det är också främst Riksarkivet som har att verka för utveckling och rationalitet inom arkivväsendet.

Gällande rätt 159

Utöver en tillsyns- respektive rådgivningsfunktion har arkivmyndighetema till uppgift att ta emot arkivmaterial för slutlig förvaring depåfunktion. En arkivmyndighet har rätt att efter överenskommelse eller efter ensidigt beslut överta arkivmaterial från en myndighet som står under dess tillsyn 9 § arkivlagen. Denna bestämmelse skall ses mot bakgrund av att allmänhetens intresse av insyn i förvaltningen liksom även myndigheternas eget infonnationsbehov i regel minskar när handlingar har uppnått en viss ålder och ersätts av ett historiskt forskningsintresse. Detta innebär att behovet av koppling till den myndighet i verksamhet handlingarna har tillkommit inte längre är lika stark.

vars Dessutom kräver äldre arkivhandlingar ofta mer fackrnässig vård. I och med överlämnandet övergår ansvaret för materialet till arkivmyndigheterna. Om en arkivmyndighet tar emot handlingar som är sekretessbelagda, överförs sekretessen till arkivmyndigheten 13 kap. 4 § sekretesslagen.

De statliga arkivmyndighetema har viktig uppgift i att ge stöd till

en de enskilda arkivinstitutionema 6 och 26 förordningen l995:679 med instruktion för Riksarkivet och landsarkiven. Statliga arkivmyndigheter får även ta emot arkivmaterial från enskilda 13 § arkivlagen. Detta material blir härigenom inte att anse som allmänna handlingar, 2 kap. 11 § p. 3 tryckfrihetsförordningen jfr avsnitt 15.7.

Det kan här nämnas att det skall finnas nämnd för enskilda arkiv

en hos Riksarkivet 14 § 2 instruktionen. Denna nämnd avgör ärenden

p.

statsbidrag till enskilda samt är även rådgivande organ i om organ frågor som rör enskilda arkiv 16 § första stycket. Av 34 § instruktio-

framgår att arkivmyndighetema lämplig omfattning" får ta betalt nen för bl.a. rådgivning till enskilda samt för att ta emot, bevara och vårda enskilda arkiv. Arkivmyndigheterna har vidare rätt att åta sig att utföra utredningar och andra uppdrag myndigheter och enskilda. För uppdragsverksamheten får myndigheterna ta ut ersättning som motsvarar kostnaden 35 §.

15.3 Arkivvård

Fram till överlämnandet till arkivmyndighet ligger ansvaret för arki-

en ven i princip på de arkivbildande myndigheterna, dvs. varje myndighet svarar för sitt arkiv 4 § arkivlagen. Detta överensstämmer med den s.k. proveniensprincipen, som innebär att ett arkiv uppfattas som sammanhängande med den verksamhet som skapar arkivet. Proveniensprincipen förutsätter att myndigheternas arkiv hålls samman och bevarar sin inre struktur även sedan de har överlämnats till arkivmyndigheterna.

160 Gällande rätt

I arkivlagen anges särskilt att myndigheternas arkiv är en del av det nationella kulturarvet 3 § andra stycket. Arkiv skall bevaras, hållas ordnade och vårdas så att de tillgodoser rätten att ta del av allmänna handlingar, behovet information för rättsskipningen och förvalt-

av ningen samt forskningens behov 3 § tredje stycket. Det är av stor betydelse att informationen i arkiven är lätt tillgänglig samt att det är möjligt att skaffa sig kunskap vilken information som finns att

om tillgå. Det är sålunda inte tillräckligt att arkiven bevaras och ärhjälpligt ordnade arkiven måste organiserade så att åtkomsten arkiv-

- vara av handlingarna underlättas. För att den principiella rätten att ta del av handlingar skall ha något värde är det viktigt att denna rätt också faktiskt kan utnyttjas.

Det är när det gäller forskningen kulturarvsaspekten framträder

som tydligast; att bevara minnet av utvecklingen samt att använda den kunskap detta för att belysa den historiska utvecklingen och till-

som ger godogöra sig de erfarenheter som kan dras ur materialet.

Det kan tilläggas att det vid sidan själva utnyttjandet av arkiven,

av ligger ett värde i det faktum att arkiven finns vetskapen om att infor-

mation finns har ett värde i sig.

Närmare bestämmelser arkivvården finns i 4-6 §§. Till grund-

om reglema hör att arkiven skall hållas organiserade så att rätten att ta del

allmänna handlingar underlättas. Varje myndighet skall ha en arkivav förteckning, kan sägas utgöra en systematiskt uppställd redovis-

som ning arkivens innehåll. Vidare skall det finnas arkivbeskrivning

av en

bl.a. skall information vad som kan finnas i arkivet och hur som ge om det är uppställt. För att kunna överblick över myndighetens arkiv

ge en bör beskrivningen också lämna besked om myndighetens uppgifter och organisation och hur dessa har skiftat.

Handlingar skall registreras på ett sätt är ändamålsenligt för

som arkivvården. Av sekretesslagen framgår att handlingar skall registreras, dock inte hur detta skall till, dvs. inte något struktur eller lik-

om nande. Registreringen sker i första hand med tanke på handläggningen

ärenden, är även betydelse för strukturering av arkivet. När av men av

lägger ett system for registrering är det därför viktigt att ta man upp hänsyn till arkivaspekten.

I myndigheternas arkivvårdande verksamhet ingår vidare att skydda arkiven mot förstörelse, skada, tillgrepp och obehörig åtkomst. Vid arkivläggning skall prövas vilka handlingar skall arkivhand-

som vara lingar; exempel kan nämnas att en akt i ett avslutat ärende skall

som

från sådana handlingar som inte är allmänna. Vidare har mynrensas digheterna till uppgift att verkställa föreskriven gallring jfr. nedan. Detta innebär att avgöra vilka handlingar enligt gällande regler

som skall gallras samt att ta bort och förstöra dessa.

Gällande rätt 161

När handlingar framställs skall myndigheterna använda materiel och metoder är lämpliga med hänsyn till behovet av arkivbeständighet.

som

Gallring

I arkivlagen föreskrivs att allmänna handlingar får gallras 10 §. Denna bestämmelse skall mot bakgrund det förhållandet att

ses av dagens samhälle kännetecknas allt rikare och mer komplicerade

av informationsflöden. Den ökande mängden information innebär i och för sig att arkivens värde blir större, men samtidigt blir informationen allt

sammansatt och svår att överblicka. Utan gallring skulle arkiven få mer

ohanterlig omfattning, vilket inte skulle gagna informations- och en insynsaspekten, tvärtom. Syftet med gallringen är främst att

snarare arkiven inte skall tyngas handlingar som saknar påtagligt informa-

av tionsvärde, bara utgör dubblering information bättre kan

som en av som sökas någon annanstans eller har ett informationsvärde som är

som begränsat i tiden.

Gallring kan även ske andra orsaker, som är betingade av integ-

av ritetsintressen jfr datalagen 1973:289, olika registerlagar samt Datainspektionens föreskrifter.

En riktigt utförd gallring bör innebära att arkiven blir mer överskådliga och effektiva informationskällor. En alltför kraftig gall-

mer som ring kan emellertid medföra att den fria insynen äventyras. Vid utformningen gallringsbestämmelser måste därför hänsyn tas till

av offentlighetsintressena; det är viktigt att det material som finns kvar efter gallringen tillgodoser dels rätten att ta del allmänna handlingar,

av dels rättskipningens, förvaltningens och forskningens behov. Vidare skall kulturarvsaspekten beaktas. Statliga myndigheter får i princip gallra allmänna handlingar endast i enlighet med föreskrifter eller beslut Riksarkivet 12, 14 arkivforordningen. För kommunala

av myndigheter förutsätts i princip kommunerna själva meddela gallringsföreskrifter. Riksarkivet har dock utfärdat allmänna råd om gallring hos kommuner och landsting.

Det är viktigt att skilja gallring från rensningen av handlingar. Med rensning att akten befrias från material som inte skall utgöra

avses arkivhandlingar, dvs. sådant som inte är allmänna handlingar eller bör bli det vid arkivläggningen.

6-17-0374

162 Gällande rätt

15.3.5 Överlämnande allmänna till

av handlingar arkivmyndighet

Om en statlig myndighet upphör och verksamheten inte samtidigt förs över till någon annan statlig myndighet, skall myndighetsarkivet lämnas till en arkivmyndighet ll § arkivlagen. Motsvarande bestämmelse finns även för kommunala myndigheter 14 §. I de fall en verksamhet flyttas från myndighet till annan överförs istället arkivet till den

en en myndighet som fortsättningsvis skall bedriva verksamheten.

Huvudregeln är att arkivet skall lämnas till arkivmyndigheten inom tre månader från det att verksamheten upphörde. Det är dock möjligt att meddela undantag från denna regel. När det gäller statliga myndigheter tillkommer denna befogenhet regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer 11 § första stycket. På den kommunala sidan har kommun- eller landstingsfullmäktige motsvarande möjlighet 14 § första stycket. Undantag kan gälla när överlämnandet skall ske, men kan även gälla att överlämnande över huvud taget inte skall ske. Detta kan vara påkallat t.ex. om en verksamhet övergår från ett statligt till ett kommunalt organ eller vice versa, eftersom en handling som är allmän i dessa fall behåller denna karaktär. I de fall däremot när verksamheten övertas ett enskilt bör några bestämmelser om att arkivet skall

av organ lämnas till detta organ inte meddelas. En sådan föreskrift skulle nämligen strida mot principen att allmänna handlingar inte får förlora denna sin status. Som nedan avsnitt 15.6 framgår kan dock allmänna handlingar under vissa förutsättningar förvaras hos ett enskilt organ som trätt i en myndighets ställe.

Vid sidan av gallring, överlämnande till arkivmyndighet eller återställande av lånade handlingar får statliga myndigheter inte göra sig av med allmänna handlingar utan författningsstöd eller särskilt beslut av regeringen 12 § arkivlagen. Det kan nämnas att regeringen har bemyndigat Riksarkivet att meddela föreskrifter om överlämnande av hela eller delar av statliga myndigheters arkiv till en annan myndighet eller till en arkivmyndighet samt vidare om återlämnande av handlingar 11 § p. 3 respektive 4 arkivförordningen. För den kommunala sektorn gäller att myndigheterna inte får göra sig av med allmänna handlingar på annat än ovan angivna sätt utan stöd av lag eller särskilt beslut av fullmäktige 15 § arkivlagen.

Gällande rätt 163

15.4 för om

Tillämpningsområde principen handlingsoffentlighet m.m.

l 5 .4. l

Tillämpningsområde

Frågan om reglemas tillämplighet har i viss utsträckning berörts tidigare. Här skall ges en kort sammanfattning av när bestämmelserna skall tillämpas.

En förutsättning för att en handling skall vara att anse som allmän är, som tidigare framgått, att den förvaras hos en myndighet 2 kap. 3 § första stycket tryckfrihetsförordningen. Regeringen, förvaltningsmyndigheter och kommunala nämnder är exempel på myndigheter. Bestämmelserna om handlingsoffentlighet gäller även för riksdagen, kyrkomötet och beslutande kommunal församling; dessa beslutande församlingar jämställs nämligen med myndigheter vid tillämpningen av 2 kap. tryckfrihetsförordningen 2 kap. 5 §.

Avsikten är att sekretesslagen skall tillämpas av de organ som omfattas principen handlingsoffentlighet, dvs. sådana vid

av om organ vilka det kan finnas allmänna handlingar. I enlighet härmed gäller lagen för myndigheter samt för riksdagen, kyrkomötet och beslutande kommunala församlingar l kap. 6 och 8 sekretesslagen.

Arkivlagen skall tillämpas på myndighetsarkiv l-3 arkivlagen. Bestämmelserna utgår ifrån att sådana arkiv uteslutande består av allmänna handlingar. Därav följer att lagen endast omfattar sådana organ vid vilka det kan finnas allmänna handlingar, dvs. organ som omfattas av principen om handlingsoffentlighet.

Arkivlagen omfattar arkiv hos alla typer av myndigheter. Till skillnad mot vad som gäller i tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen är emellertid de beslutande församlingarna inte generellt jämställda med myndighet i arkivlagen. Endast vissa grundläggande bestämmelser skall tillämpas på dessa organ 1 § andra stycket arkivlagen. Som exempel kan nämnas att bestämmelserna om tillsyn inte är tillämpliga, vilket innebär att arkivmyndigheterna inte skall utöva tillsyn över t.ex. kyrkomötet och kyrkokommunala beslutande församlingar.

l5.4.2 Krav och kostnader

Stora krav ställs på de organ som omfattas av principen om handlingsoffentlighet samt de därmed sammanhängande bestämmelserna, bl.a. arkivlagstiftningen. Handlingarna skall förvaras, vårdas och hållas ord-

164 Gällande rätt

nade på ett ändamålsenligt sätt, de skall registreras samt vara tillgängliga för allmänheten; det skall vidare finnas beredskap för att skyndsamt pröva framställan att ta del av en handling. Lokalerna där

en om arkiven förvaras skall utformade och utrustade så handlingarnas

vara beständighet och säkerhet garanteras samt så att möjlighet finns att ta del de allmänna handlingar är offentliga. Handlingar som

av som används ofta utsätts för slitage, vilket kan medföra behov av t.ex. konservering, ombindning och eventuellt milcroñlmning. Vissa arkivalier åter kan kräva särskilda åtgärder för att bevaras. Hanteringen av arki-

likaväl prövning utlämnande- och selcretessfrågor häver ven som av speciell kunskap och erfarenhet. De uppgifter åvilar myndighet

som en eller motsvarande är således kostnads- och tidskrävande samt medför att höga krav kvantitativa och kvalitativa uppställs på såväl personal

- som lokaler.

Kostnaderna för förvaring arkivhandlingar kan i princip sägas

av bestå två delar, nämligen dels kostnader för vård och bevarande,

av dels kostnader föranleds att handlingarna tillhandahålls och

som av utnyttjas jfr även l992/93:100 bil. 12 sid. 105 f och prop.

prop. 1993/941113 sid. 36 En myndighet som levererar allmänna handlingar till arkivmyndighet befrias från dessa kostnader. När en

en statlig myndighet överlämnar arkivmaterial skall en överenskommelse träffas med arkivmyndigheten ersättning dels för de långsiktiga

om kostnader leveransen medför för arkivmyndigheten dels för

som engångskostnader i samband med övertagandet jfr 17 § andra stycket arkivförordningen. Här skall uppmärksammas att arkivlagstiftningens bestämmelser för statliga myndigheter gäller även för kyrkokommunala myndigheter jfr avsnitt 16.2.

Den vill ta del offentlig allmän handling har även rätt att

som av en mot avgift erhålla kopia eller avskrift handlingen; undantag görs

en av dock beträffande ADB-upptagningar inte behöver lämnas ut annat

som än i form av utskrift 2 kap. 13 § första stycket tryckfrihetsförordningen. Vare sig tryckfrihetsförordningen eller sekretesslagen innehåller emellertid några närmare regler om hur eller till vilket belopp avgifterna skall bestämmas.

För statliga myndigheter skall avgiftsförordningen 1992:191 tillämpas, såvida riksdagen eller regeringen inte har bestämt något

I 15-24 finns bestämmelser avgifter för kopior, bevis och annat. om registerutdrag Bl.a. storleken den avgift som i normal-

m.m. anges av fallet skall tas ut. Staten behöver enligt 21 § inte betala någon avgift för kopior och utskrifter allmänna handlingar. I avgiftsförordningen

av finns även bestämmelser angående möjligheter att i övrigt mot viss avgift tillhandahålla exempelvis rådgivning och annan liknande service.

Gällande rätt 165

När det gäller de kyrkokommunala myndigheterna bestäms avgifter i en taxa som antas av kyrkofullmäktige, varvid den kommunala självkostnadsprincipen måste beaktas. När taxan fastställs får hänsyn inte tas till kostnaderna för att ta fram och återställa handlingen. En allmän handling som är offentlig skall tillhandahållas gratis, vilket har ansetts innebära att avgiften inte får innefatta kostnader for handlingens framtagande och återställande jfr Regeringsrättens årsbok 1985 ref. 2:9.

15.5 Utvidgad handlingsoffentlighet

15.5.1 1 8 §

kap. sekretesslagen

Genom en bestämmelse i sekretesslagen l kap. 8 § andra stycket första meningen har ett antal enskilda organ i fråga om handlingsoffentlighet jämställts med myndigheter. Denna utvidgning offentlighetsprinci-

av pen är inriktad på organ som har hand om någon form av myndighetsutövning. Det skall noteras att rätten att ta del handlingar hos de

av aktuella organen inte är grundlagsfást.

De enskilda organ som är aktuella skall anges i en bilaga till sekretesslagen. Handlingsoffentligheten hos dessa organ är emellertid begränsad till handlingar som hör till den del av verksamheten som innefattar myndighetsutövning och särskilt i bilagan. Som

som anges exempel på organ som på detta sätt har jämställts med myndighet beträffande viss verksamhet kan nämnas Notarius Publicus, AB Svensk Bilprovning och Radiotjänst i Kiruna AB.

Regeln innebär att vissa handlingar hos de aktuella organen kommer att behandlas som allmänna, trots att de annars skulle bedömas som enskilda. De enskilda organ som på detta sätt faller under handlingsoffentligheten skall även tillämpa sekretesslagens och arkivlagens bestämmelser såvitt gäller handlingar som härrör från angiven verksamhet 1 kap. 8 § andra stycket andra meningen sekretesslagen respektive 2 § p. 2 arkivlagen.

Det skall observeras att syftet med bestämmelsen är att skapa insyn när det gäller handlingar som tillkommer inkommer upprättas i en

verksamhet som skall bedrivas framåt i tiden.

166 Gällande rätt

15.5.2 l 9 § sekretesslagen kap.

I detta sammanhang kan nämnas att handlingsoffentlighet under vissa förutsättningar skall råda i kommunala företag l kap. 9 § sekretesslagen. Bakgrunden till bestämmelsen trädde i kraft den 1 januari

- som 1995 är att kommunal verksamhet i allt större omfattning bedrivs i

privaträttsliga former.

Den närmare innebörden bestämmelsen är att principen om

av

. handlingsoffentlighet är tillämplig på aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och stiftelser där kommuner och landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande. Vad skall anses som ett sådant

som inflytande tar sig olika uttryck i de olika associationsformerna. Såväl sekretesslagen arkivlagen är tillämplig på de aktuella kommunala

som företagen 1 kap. 9§ första stycket andra meningen sekretesslagen, 2 a§ arkivlagen. Bestämmelserna omfattar inte bolag eller stiftelser

har kyrklig kommun huvudman jfr Collmar-Norström, som en som Sekretess inom kyrkan, sid. 11.

15.6 av allmänna handlingar hos

Förvaring andra än myndigheter

organ

När myndighet upphör och verksamheten törs över till ett enskilt

en

är tidigare framgått huvudregeln att myndighetsarkivet organ - som lämnas till arkivmyndighet. I vissa fall kan dock det organ som

en övertar verksamheten behöva ha tillgång till hela eller delar av arkivet för att kunna fullgöra sina uppgifter.

Handlingarna har dock hos myndigheten varit allmänna och sålunda omfattats principen om handlingsoffentlighet. Utgångspunkten är att

av möjligheterna till insyn och tillgång inte får omöjliggöras eller försvå-

För att ett enskilt skall kunna förvara allmänna handlingar är ras. organ det viktigt att försäkra sig att handlingarna även fortsättningsvis

om kommer att omfattas regelsystem som tidigare.

av samma

Problematiken aktualiserades sedan offentlig verksamhet i ökad utsträckning började föras över till privaträttsliga organ. I praxis löstes denna fråga till början på så sätt att arkivmyndigheten lånade ut

en handlingarna till det enskilda organet, alltjämt formellt var förva-

men rande myndighet. Detta ansågs dock inte från materiella och

vara en rationella utgångspunkter tillfredsställande lösning; bl.a. innebar denna lösning att prövning begäran utlämnande allmänna

en av en om av handlingar skulle utföras den utlånande myndigheten, dvs. arkiv-

av

Gällande rätt 167

myndigheten. Mot bakgrund detta infördes bestämmelse i

av en ny tryckfrihetsförordningen 2 kap. 17 § samt lag 1994:1383

en om överlämnande av allmänna handlingar till andra än myndigheter

organ för förvaring lagen om överlämnande. Bestämmelser finns även i förordningen 1994:1495 överlämnande allmänna handlingar till

om av andra än myndigheter för förvaring samt i Riksarkivets före-

organ skrifter om överlämnande allmänna handlingar till andra än

av organ myndigheter för förvaring RA-FS 1995: RA-F S 1996:3.

Innebörden av regleringen är, att ett enskilt övertar

organ som en verksamhet som tidigare bedrivits av en myndighet, skall kunna förvara allmänna handlingar så länge de behövs i verksamheten. Bestämmelserna gäller endast sådana handlingar som hänför sig till den del

av myndighetens tidigare verksamhet fortsättningsvis skall bedrivas

som av det enskilda organet. Under tiden skall handlingsoffentligheten bestå samt skall bestämmelserna i sekretesslagen och arkivlagen tillämpas 1, 4 och 7 lagen överlämnande, 1 kap. 8 § andra stycket tredje

om meningen sekretesslagen, 1 § tredje stycket arkivlagen. Därefter skall handlingarna leveras till en arkivmyndighet.

På den statliga sidan har regeringen givits rätt att besluta att allmänna handlingar på detta sätt under viss tid får förvaras hos ett enskilt organ. Inom den kommunala sektorn kan kommun- eller landstingsfullmäktige meddela motsvarande beslut. Som exempel på enskilda organ till vilka allmänna handlingar har överlämnats enligt regeringens förordnande kan nämnas Posten AB, Vattenfall AB och Telia AB.

Det skall noteras att bestämmelserna enbart gäller handlingar

som härrör från den nedlagda myndigheten, och således inte omfattar de handlingar som tillkommer i det enskilda organets egen verksamhet. Syftet är att den insyn gång funnits inte skall omintetgöras när

som en verksamheten övergår i former som inte skall vara föremål för insyn. Detta att jämföra med bestämmelsen i l kap. 8 § andra stycket första meningen sekretesslagen, vars syfte är att skapa ett system som möjliggör insyn i de handlingar tillkommer i framtiden.

som

Denna lösning som innebär att allmänna handlingar kan förvaras hos enskilda organ utan att förlora sin karaktär brukar benämnas Teliamodellen.

168 Gällande rätt

15.7 Enskilda arkiv

De enskilda arkiven innehåller handlingar som inte är att anse som allmänna. Bestämmelserna i 2 kap. tryckfrihetsförordningen är inte tillämpliga och till följd därav inte heller sekretesslagen eller arkivlagen. Enskilda arkiv finns hos inte omfattas principen

organ som av

handlingsoffentlighet, t.ex. privata företag, föreningar och privatom

Som exempel kan nämnas folkrörelse och näringslivsarkiv personer. samt de arkiv finns hos olika hembygdsföreningar.

som

Även de enskilda arkiven är emellertid viktig del vårt kultur-

en av

De har stor betydelse för t.ex. forskningen. De enskilda arkivinstiarv. tutionerna har viktiga funktioner i den arkivinsamling och arkivvård

de utför, även den verksamhet bedrivs kring arkisom men genom som

t.ex. forsknings- och bildningsverksamhet.

ven,

Det är därför betydelsefullt att de för enskilda arkiv kan

som svarar få råd och praktiska anvisningar. De statliga arkivmyndighetema har en viktig uppgift stöd till de enskilda arkivinstitutionerna 6, 26

i att ge förordningen l995:679 med instruktion för Riksarkivet och landsarkiven. Statliga arkivmyndigheter får även ta emot arkivmaterial från enskilda 13 § arkivlagen. Handlingar från enskild tillförs ett

som en allmänt arkiv uteslutande för förvaring och vård eller forsknings- och studieändamål emellertid inte allmänna handlingar 2 kap.

anses som

ll § p. 3 tryckfrihetsförordningen.

Det skall här erinras att det skall finnas nämnd för enskilda

om en arkiv hos Riksarkivet 14 § 2 instruktionen, jfr ovan avsnitt l5.3.2.

p.

15.8 Tystnadsplikt och sekretess inom

Svenska kyrkan

Den vigs till präst i Svenska kyrkans ordning får härigenom upp-

som draget att ta emot bikt samt att utöva själavård. Att de uppgifter som framkommer i sådan verksamhet stannar mellan parterna är viktigt, inte minst för att upprätthålla förtroendet för kyrkans själavård.

En präst i Svenska kyrkan har tystnadsplikt i fråga om uppgifter

har erfarits under bikt eller själavårdande samtal, 36 kap. 1 § kyrsom kolagen 1992:300. I sekretesslagen hänvisas såvitt gäller prästvigda till denna bestämmelse i kyrkolagen l kap. ll §. Något skaderekvisit uppställs inte utan sekretess råder undantagslöst tystnadsplikten är

således absolut. Trots detta har dess räckvidd diskuterats i olika hänseenden, bl.a. när det gäller betydelsen att den enskilde medger

av

Gällande rätt 169

att uppgifter lämnas vidare. Tystnadsplikten själavårdssekretessen - livet Den är inte knuten till innehavet prästtjänst, utan varar ut. av en omfattar prästvigd aldrig har haft prästtjänst eller som även en som en har slutat sin anställning. Det kan i vissa fall svårt att dra gränsen vara mellan vad är själavårdande verksamhet och vad som har anknytsom ning till andra uppgifter präst har, t.ex. inom övrig församsom en lingsvårdande verksamhet eller familjerådgivning. Denna gränsdragning kan få betydelse när det gäller exempelvis i vilken utsträck-

ning och under vilka förutsättningar sekretess gäller eller i vad mån ett brev kommer till präst skall omfattas bestämmelserna om som en av allmänna handlingar jfr nedan. Den bryter mot tystnadsplikten enligt kyrkolagen kan dömas som för brott tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § brottsbalken till böter eller mot fängelse. Därtill torde det kunna bli aktuellt med disciplinpäföljd for varning eller löneavdrag eller avskedande jfr 35 kap

tjänsteförseelse

kyrkolagen. För den har tystnadsplikt gäller ett förbud att vittna om sådana som har erfarits under bikt eller själavårdande samtal 36 kap.

uppgifter som

5 § rättegångsbalken.

Bestämmelserna tystnadsplikt i kyrkolagen gäller inte för annan om än för den har vigts till präst i Svenska kyrkans ordning. En person som domkapitlet har getts behörighet att utöva ämbetet som som annars av omfattas således inte. Inte heller gäller bestämmelserna för den präst i Svenska kyrkans ordning har vigts till biskop, diakon eller diakosom Enligt den praxis har utvecklats inom kyrkan biskopsvigs nissa. som dock endast den är prästvigd, varför biskopama i praktiken som

kommer att omfattas tystnadsplikten enligt kyrkolagen.

av Det förhållandet att tystnadsplikten gäller enbart för prästvigda har uppmärksammats i olika sammanhang, bl.a. flera kyrkomöten. 1996 av års kyrkomöte har hos regeringen begärt ändring av bestämmelserna i kyrkolagen beträffande prästens tystnadsplikt. Kyrkomötets förslag innebär dels tystnadsplikten skall omfatta alla är eller varit att som behöriga utöva ämbetet präst i Svenska kyrkan, dels att denna att som tystnadsplikt skall gälla vid bikt och enskild själavård. Motsvarande

ändringar föreslås även i bestämmelserna i rättegångsbalken om vitt-

nesplikt 36 kap. 5 § rättegångsbalken. Inom Regeringskansliet bereds

för närvarande proposition till 1997 års riksdag med ändring av en kyrkolagen och rättegångsbalken enligt kyrkomötets önskemål. Kyrkoberedningen har i sitt slutbetänkande Staten och trossamfun-

den SOU 1994:92 föreslagit att även diakoner och diakonissor skall

omfattas tystnadsplikt för uppgifter har erfarits under bikt eller av som själavårdande samtal. Utredningen trossamfundens rättsliga regleom

170 Gällande rätt

ring har till uppdrag att bedöma detta förslag, vilken uppgift har

anknytning till frågan om offentlighetsprincipens tillämplighet.

Även inom verksamhet kan det annan vara av särskild betydelse att uppgifter lämnas inte förs vidare, så kan exempelvis fallet som vara inom barn- och ungdomsverksamhet. I sekretesslagen finns därför en bestämmelse sekretess inom församlingsvårdande verksamhet; om sekretess gäller för uppgift enskilds personliga förhållanden, om en om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon som står honom nära lider 7 kap. 33 jfr 36 kap. 2 § men kyrkolagen. Skyddet har inte knutits till vissa befattningshavare utan gäller istället för viss verksamhet, nämligen församlingsvårdande verksamhet. Bestämmelsen gäller alla medarbetare inom denna typ av verksamhet, vilket innebär att den även kan omfatta vissa förtroendevalda. Sekretessen gäller i högst 70 år. När det gäller församlingsvårdande verksamhet föreligger en presumtion för sekretess en uppgift får lämnas ut endast det står klart - om att detta inte medför skada eller Även således Sekretessen är men. om sträng är den emellertid till skillnad från själavårdssekretessen inte absolut. Detta innebär att gränsdragningen mellan vad hör till som själavård och vad hör till församlingsvårdande verksamhet som annan är viktig. Det skall här nämnas att det även finns andra bestämmelser i sekretesslagen som kan vara tillämpliga på verksamhet bedrivs inom som kyrkan. Som exempel kan nämnas bestämmelserna sekretess för om familjerådgivning och i medlemsärenden 7 kap. 4 § 15 §. resp. Det är inom den själavårdande verksamheten vanligen fråga om samtal mellan prästen och den enskilde. Det kan dock förekomma att någon skriver ett brev eller på annat sätt i skriftlig handling lämnar en uppgifter som rör själavård. En viktig fråga är härvid sådan om en handling är allmän och således omfattas handlingsatt anse som av offentlighet sekretess- och arkivlagens bestämmelser. samt av Det kan ifrågasättas i vad mån det någon reell betydelse huruär av vida en sådan handling är allmän eller handling rör själa- - en som vård torde ändå vara att hemlig enligt bestämmelsen anse som om sekretess för församlingsvårdande verksamhet. Det är dock viktigt att komma ihåg att en allmän handling skall diarieföras. Vid diarieföringen skall bl.a. anges vem som är ingivare samt i korthet vad den rör sig om låt att även dessa uppgifter i sig kan sekretessbelagda. - vara vara Oavsett om handlingen sådan kan komma att bedömas hemlig som som skall således enligt huvudregeln framgå av diariet att den har inkommit, vilket för avsändaren kan skada ang. möjligheten att utevara nog lämna bl.a. uppgift avsändare 15 kap. 2 § andra stycket sekreom - se tesslagen. Även det är troligt sekretess gäller så måste beom att en

Gällande rätt 171

gäran att få ta del handling i varje enskilt fall följas av en om av en undersökning skaderisken. Ett avslag kan överklagas, vilket innebär av att frågan kan komma att prövas domstol där handlingarna är allav männa offentliga eller sekretessbelagda. För en brevskrivare som har trott att innehållet endast skall komma till själavårdarens kännedom, kan det förhållandet att även andra kan komma att läsa brevet upplevas besvärande, detta oavsett det rör sig privatperson eller som om om en tjänsteman vid domstol. Vidare gäller allmän handling i en en att en princip inte får förstöras utan stöd av särskilda gallringsföreskrifter. Om myndigheten upphör skall handlingen levereras till en arkivmyndighet. En handling däremot inte allmän omfattas som är att anse som över huvud taget inte handlingsoffentlighet eller av ovan relaterade av bestämmelser i selcretess- eller arkivlagen. Som tidigare framkommit är handling inkommer till en en som kyrkokommunal eller statlig myndighet eller beslutande församling enligt huvudregeln att allmän. En handling anses inkommen anse som den har anlänt till myndigheten eller har mottagits av en behörig om tjänsteman; detta gäller även handlingen inte har diarieförts eller om tjänsteman hos myndigheten förvarar handlingen i sin bostad. om en Det förekommer att det till myndigheter kommer in brev eller andra meddelanden ställda till viss tjänsteman personligen. Även som är en sådan handling är att allmän, om den gäller en fråga som en anse som ankommer på myndigheten 2 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen. Handlingen behöver inte ett pågående ärende, utan det är "tillavse räckligt" att den rör ett ämne myndigheten har att befatta sig med. som Avsändarens eller mottagarens uppfattning brevets karaktär torde om inte ha någon egentlig betydelse vid bedömningen huruvida fråga är om allmän handling eller ej, utan det avgörande är innehållet. Rör en handlingen något faller inom myndighetens verksamhet blir den som allmän, oavsett den är ställd till tjänsteman personligen och om en denne har den privatbrev jfr bl.a. RÅ 1984 Bb 86.

uppfattat som ett

Från denna huvudregel görs emellertid undantag för det fall handlingen är avsedd för mottagaren endast innehavare av annan ställsom ning, t.ex. i egenskap politisk eller facklig förtroendeman 2 kap. 4 § av in fine. Undantagsbestämmelsen torde ge upphov till vissa problem vid tillämpningen, eftersom det exempelvis kan vara svårt att hålla isär tjänstemans två funktioner. Det sätt på vilket bestämmelsen har en kommit att utformas att offentlighet skall gälla såvida inte anger mycket starka skäl talar för bedömning "endast som inneen annan havare av...", kursiv. här. När det gäller frågan om huruvida handlingar som rör själavårdande verksamhet allmänna skall uppmärksammas ett rättsfall är att anse som från Regeringsrätten RÅ 1963 ref. 41. I målet hade biskop vägrat en

172 Gällande rätt

att lämna ut ett brev, som behandlade dels själavårds- och trosfrågor, dels frågor rörande befordran till prästerlig tjänst och eventuell disciplinär bestraffning. De uttalanden härvid görs angående som själavårdande verksamhet torde tillämpliga även då det är fråga vara om uppgifter som lämnas vid ett själavårdande samtal mellan präst en och en enskild jfr Collmar-Norström, Sekretess inom kyrkan, sid. 52. Sedan beslutet hade överklagats avgjordes målet Regeringsrätten av RegR som lämnade besvären utan bifall. Den aktuella skrivelsen var enligt RegR att hänföra till biskopens särskilda ämbetsutövning som pastor pastorum och klaganden ansågs därför inte berättigad att få ta del av den. Den verksamhet som en biskop utövar i sin egenskap av pastor pastorum dvs. att fullgöra själavårdande verksamhet i förhål- lande till stiftets präster ansågs av RegR vara av så personlig karaktär, att brev och andra handlingar hör till denna verksamhet och som som finns i biskopens eget förvar, inte är att anse som allmänna handlingar. Det skall observeras att det inte fanns någon reglering s.k. priom vatbrev när utslaget gavs. Som framkommit talas det i denna ovan bestämmelse handlingar är avsedda för mottagaren endast om som som innehavare av särskild ställning. Det sätt på vilket bestämmelsen har kontruerats tyder tidigare anförts på presumtion för offentlighet, som en vilket innebär att en s.k. blandad handling således skall anses som allmän. Sammanfattningsvis kan sägas att handlingar rör själavårdande som verksamhet i rättspraxis inte har ansetts allmänna jfr exempelvis som RÅ 1963 ref. 41 Bohlin, Alf, Allmänna handlingar, 1988, sid. samt 102. Det innebär att ett brev är ställt till präst eller biskop som en - en personligen och som enbart hänför sig till dennes uppgift som själavårdare enligt rättspraxis torde vara att anse som ett privatbrev som inte utgör allmän handling. Handlingen omfattas då inte av handlingsoffentlighet och inte heller av sekretess- och arkivlagens bestämmelser. Motsvarande torde gälla även anteckningar som en präst har upprättat under ett själavårdande samtal. Har handling däremot blandat inneen håll, om den rör exempelvis både själavårds- och tjänstefrågor, torde den med hänsyn till hur undantagsbestämmelsen i 2 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen är konstruerad anses som allmän, vilket innebär att de ovan relaterade konsekvenserna blir aktuella. Det skall noteras att ovan förda resonemang enligt vilket handlingar rörande själavård inte är att anse som allmänna präster och biskoavser par. Annorlunda torde det förhålla sig om ett brev gäller själavårsom dande verksamhet inkommer till i kyrkans tjänst, inte en person som omfattas av den absoluta tystnadsplikten. Här skall dock erinras om bestämmelsen sekretess i församlingsvårdande verksamhet. om

Gällande rätt 173

Det skall nämnas att Utredningen trossamfundens rättsliga regle-

om ring föreslår att bestämmelserna sekretess i ärende medlemskap

om om i Svenska kyrkan och i församlingsvårdande verksamhet samt den lagreglerade tystnadsplikten för präster skall upphävas i och med relationsändringen. Det blir inomkyrklig angelägenhet att reglera dessa

en frågor i framtiden.

16 Svenska arkiv nuvarande

kyrkans -

förhållanden

16.1 Inledning

De kyrkliga arkiven är varierande sammansättning och ursprung. De av återfinns framför allt hos kyrkokommunala och statliga myndigheter och beslutande församlingar. Det finns vidare arkiv hos de organ inom

Svenska kyrkan är organiserade i privaträttsliga former.

som Frågan vilka konsekvenser relationsändringen får när det gäller om de kyrkliga arkiven behandlas närmare i avsnitt 18. Här skall dock relationsändringen direkt kommer att beröra de arkiv som nämnas att faller under bestämmelserna i arkivlagstiftningen, dvs. de kyrkliga arkiv innehåller allmänna handlingar. Det är därför viktigt att som "ringa in" vilka kyrkliga omfattas principen om handorgan som av

lingsoffentlighet.

16.2 Kyrkliga som omfattas av

organ

principen om handlingsoffentlighet

l 6.2. l Allmänt

Kortfattat kan bestämmelserna handlingsoffentlighet skall sägas att om tillämpas på statliga och kyrkokommunala myndigheter och beslutande församlingar 2 kap. 5 tryckfrihetsförordningen. Som exempel på kyrkliga myndigheter i den statliga organisationen kan nämnas Svenska kyrkans centralstyrelse och Kyrkomötets besvärsnämnd under kyrkomötet samt domkapitlen under regeringen. Till de kyrkokommunala myndigheterna hör bl.a. kyrkorådet och de nämnder for särskilda ändamål kan ha inrättats. Beslutande församlingar är som

176 Svenska kyrkans arkiv nuvarande förhållanden

-

exempelvis kyrkomötet, kyrkofullmäktige och kyrkostämma. De kyrkliga organ vid vilka det kan finnas allmänna handlingar torde

vara:

Lokal nivå

Beslutande församlingar

Kyrkofullmäktige

Kyrkostämma Församlingsdelegerade Direktvalt kyrkoråd

Indelningsdelegerade

Myndigheter Kyrkoråd Kyrkokommunala nämnder i församlingar och kyrkliga samfälligheter Pastor/kyrkoherde Kontraktsprost Indelningsdelegerades arbetsutskott Tillsättningsnämnd

Regional nivå

Beslutande församling

Stiftsfullmäktige

Myndigheter Stiftsstyrelsen

Nämnder i stiftssamfálligheter

Egendomsnämnd Domkapitlet Biskop/biträdande biskop

Ärkebiskopen

Domkyrkorådet i Lund Hovkonsistoriet

Central nivå

Beslutande församling

Kyrkomötet

Svenska kyrkans arkiv nuvarande förhållanden 177

-

Myndigheter

Svenska kyrkans centralstyrelse

Kyrkomötets besvärsnämnd

Kyrkomötets utskott inkl. det särskilda beredningsutskottet

Kyrkomötets läronämnd

Kyrkomötets sekreterare

Valberedningen

Ärkebiskopsämbetet

Kyrkofondens styrelse

Ansvarsnämnden för biskopar

En handling förvaras hos någon av ovanstående myndigheter

som eller beslutande församlingar och enligt bestämmelserna i

som tryckfrihetsförordningen inkommen dit eller upprättad

är att anse som där är allmän, vilket innebär att den skall tillhandahållas om den inte är hemlig enligt sekretesslagen 1980:100. De allmänna handlingar som finns hos dessa omfattas arkivlagstiftningen. Det skall nämnas

organ av att kyrkolagen 1992:300 hänvisar till arkivlagen 1990:782 när det gäller församlingars och kyrkliga samfálligheters arkiv 11 kap. 24§ och 23 kap. 7 §.

Det skall uppmärksammas att bestämmelserna för de statliga myndighetemas arkiv gäller även för arkiv hos de kyrkokommunala myndigheterna 2 § 1 arkivlagen, 10 § andra stycket arkiv-

p. förordningen 1991:446. Detta innebär bl.a. att de kyrkokommunala myndigheternas arkiv står under tillsyn de statliga arkivmyndig-

av heterna.

De beslutande församlingarna omfattas endast av de grundläggande bestämmelserna i arkivlagen, dvs. bestämmelserna om arkivbildningen och dess syften arkivvård och gallring. Däremot är reglerna

samt om

tillsyn och leverans inte tillämpliga. Riksarkivet får dock ta emot om arkivhandlingar från kyrkomötet 4 § förordningen l995:679 med instruktion för Riksarkivet och landsarkiven.

Här skall nämnas att handlingar som härrör från myndigheter som tidigare har upphört, exempelvis boställsnämnder, förvaras hos den myndighet som har övertagit verksamheten.

Utöver vad har framkommit finns det statliga myndigheter

som ovan

i större eller mindre utsträckning, handlägger ärenden med som, anknytning till Svenska kyrkan. Bland de myndigheter har kyrk-

som liga förvaltningsuppgifter kan nämnas Kammarkollegiet, Riksantikvarieämbetet och statens historiska länsstyrelserna, Statistiska

museer, centralbyrån, Arbetsgivarverket och Riksskatteverket. En myndighet

i praktiken enbart har kyrkliga uppgifter är Statens tjänstesom numera bostadsnärrmd. Om denna myndighet kommer att finnas kvar efter

178 Svenska kyrkans arkiv nuvarande förhållanden

-

relationsändringen eller inte får förutsättas bli föremål för särskild prövning.

16.2.2 Kyrkobokföringsarkiven

En viktig del av de offentligrättsligt reglerade kyrkliga arkiven är kyrkobokföringsarkiven. Dessa arkiv innehåller bl.a. de löpande folkbokföringsregistren fram till den l juli 1991, då de lokala skattemyndighetema övertog ansvaret för folkbokföringen. Inför denna reform beslutade regeringen den 26 april 1990 att kyrkobokföringsarkiven skulle föras över från pastorsämbetena till landsarkiven. Regeringen uppdrog den 5 september 1991 Riksskatteverket att i samråd med Riksarkivet låta ombesörja mikrofilmningen och överföringen av materialet. Enligt beslutet bör arbetet vara slutfört inom högst 20 år.

I och med 1996 års utgång är de fem norrlandslänen filmade och överlämnade till landsarkiv. I resten av landet är materialet överfört till landsarkiven fram till år 1895. Det material ligger kvar hos för-

ca som samlingarna kan uppskattas till omkring 20 000 hyllmeter eller strax därunder. Arbetet beräknas avslutat omkring år 2010. Kostnaderna

vara för mikrofilmning är i stort sett konstanta, medan kostnaderna hos landsarkiven ökar allteftersom material tas emot. Anslaget utökas

mer varje år och uppgick budgetåret 1995/96 till ca 20 miljoner kronor 18 månader. Här skall nämnas att församlingarna erhåller ett exemplar av mikroñlmen gratis.

Av 10 § lagen 1991:482 om införande av folkbokföringslagen 1991:481 framgår att pastor skall svara för vården av de kyrkobokföringshandlingar har bildats före den 1 juli 1991, till dess hand-

som lingama har överlämnats till en statlig arkivmyndighet. Pastoratet skall svara för att pastor har personal, lokaler och vad som i övrigt behövs för arkivvården.

16.3 som inte omfattas av

Kyrkliga organ principen om handlingsoffentlighet

Det finns inom Svenska kyrkan organ som inte omfattas av den offentligrättsliga regleringen om handlingsoffentlighet och därmed inte heller av sekretesslagen eller arkivlagen. Det finns alltså inte någon lagfást rätt att ta del av handlingar som finns hos dessa organ. Detta gäller exempelvis där verksamheten är organiserad i privaträttsliga former, som föreningar, självständiga stiftelser eller bolag; här kan nämnas de

Svenska kyrkans arkiv nuvarande förhållanden 179 -

rikskyrkliga stiftelsema, t.ex. Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet SFRV och Stiftelsen Lutherhjälpen. Även de för organ kyrkligt samarbete har bildats på frivillig väg ligger utanför som myndighetssfären. Det finns sålunda för de aktuella inte någon offentligrättsorganen ligt reglerad skyldighet att vårda arkiven i enlighet med arkivlagens bestämmelser eller att hålla handlingarna tillgängliga för allmänheten. En sak är att ett sådant organ enligt sina stadgar eller motsvaranannan de kan ha att tillämpa regler gäller för myndigheter i fråga samma som offentlighet; så är fallet när det gäller exempelvis SFRV och om Stiftelsen Lutherhjälpen. Ett sådant "åtagande" ligger emellertid utanför den offentligrättsliga regleringen och handlingarna blir därigenom inte

att betrakta som allmänna. Flertalet domkyrkor och de äldre lokalkyrkoma med respektive tillhörande egendom är till följd det sätt på vilket de har skapats av stiftelser. Denna egendom skall dock enligt kyrkosnarast att anse som lagen förvaltas kyrkliga myndigheter på regional respektive lokal av nivå. Trots att egendomen i sig är stiftelsekaraktär blir handlingar av rörande förvaltningen allmänna, nämligen hos den kyrkliga myndigheten. Detsamma torde gälla egendom med denna karaktär även annan och enligt författning står under omedelbar förvaltning av en som kyrklig myndighet. Om handling lämnas från ett inte omfattas av handen organ som lingsoffentlighet till kyrklig myndighet eller beslutande församling en blir den allmän där om förutsättningarna i tryckfrihetsförordningen är uppfyllda. Om kyrklig befattningshavare i egenskap av företrädare en för kyrklig myndighet deltar i ett "självständigt" verksamhet en organs och då mottar handling rör fråga eller ett ärende som en som en ankommer på myndigheten, torde handlingen därmed bli att anse som allmän.

16.4 Arkivvård och arkivmyndigheternas tillsynsverksamhet

Redan när handling kommer in till eller upprättas hos en myndighet en skall hänsyn tas till arkivvården. Det är viktigt att avgränsa arkivet att bedöma vilka handlingar ska vara allmänna och därmed genom som ingå i myndighetsarkivet. Oavsett vilken typ medium t.ex. ADB, av foto eller papper används måste hänsyn tas till arkivbeständighesom ten.

180 Svenska kyrkans arkiv nuvarande förhållanden

-

Arkivet skall vara organiserat så att rätten att ta del av allmänna handlingar underlättas. Arkivbeskrivningen skall ge information om vilka handlingar som kan finnas i arkivet och hur detta är organiserat. Till detta kommer den systematiska arkivförteckningen som skall redovisa vilka handlingar som finns i arkivet. Arkivförteckningen skall fortlöpande kompletteras med hänsyn till de förändringar som uppkommer. Riksarkivet utfärdar föreskrifter om förteckningsplaner för olika typer av myndigheter.

Arkivvården innefattar också att arkiv förvaras i lokaler som kan ge handlingarna ett fullgott skydd mot såväl skador och förstörelse som tillgrepp eller obehörig åtkomst. Med regelbundna inspektioner och bl.a. granskning byggnadsritningar har arkivmyndighetema genom

av åren följt utvecklingen. Nya föreskrifter och allmänna råd om planering, utförande och drift av nya arkivlokaler gäller från l januari 1995 RA-FS 1994:6

Ett arkivs omfattning och innehåll påverkas dels arkivalietill-

av växten dels gallringseffekten. Det är svårt att göra beräkningar på årstillväxten i ett arkivbestånd, variationema är mycket stora, något "normalarkiv" kan inte sägas finnas. Tillväxten kan begränsas av gallring i handlingarna, dvs. att vissa handlingar tas bort och förstörs.

Riksarkivets tillsyns- och rådgivningsansvar innefattar arkivbildningen och arkivvården hos de centrala myndigheterna, landsarkivens de regionala och lokala myndigheterna. Arkivlagen, arkivförordningen och utfärdade föreskrifter är utgångspunkt för såväl inspektioner hos myndigheterna utbildning arkivansvariga vid myndigheter eller

som av rådgivning i olika arkivfrågor. Arkivlagstiftningens bestämmelser om arkivvård gäller såväl statliga som kyrkokommunala myndigheter liksom de beslutande församlingarna.

Förändringarna i organisation eller arbetssätt hos en myndighet kan påverka såväl arkivbildningen som förutsättningar för gallring. En viktig del arkivmyndighetens tillsynsansvar är att innan ändringen sker,

av i samråd med den aktuella myndigheten se över påverkan på arkivbildningen hos myndigheten.

17 om

Principen handlingsoffentlighet efter relationsändringen

Av betydelse för utredningsuppdraget är frågan om handlingars offentlighet i Svenska kyrkan efter relationsändringen. I propositionen prop. 1995/96:80, sid. 21 angavs att vägande skäl kan anföras för att handlingsoffentligheten skall bestå efter relationsändringen mer eller mindre vidsträckt omfattning". Bl.a. pekades på att Svenska kyrkan, främst genom huvudmannaskapet för begravningsverksamheten, även i framtiden kommer att kunna svara för en relativt omfattande myndighetsutövning. Vidare anfördes att även ansvaret för den omfattande del kulturarvet utgörs kyrkliga kulturminnen

av som av liksom "finansieringen av en lagstadgad kyrkoavgift" talar för att

handlingsoffentligheten skall bestå.

Det har ingått i uppdraget för Utredningen om trossamfundens rättsliga reglering att närmare utreda frågan om handlingars offentlighet i Svenska kyrkan. Det förslag lämnas innebär att det införs en

som bestämmelse offentlighet beträffande handlingar som härrör från

om begravningsverksamheten samt vidare handlingar som är hänförliga till fördelning och användning av den statliga kyrkoantikvariska ersättningen. Regleringen kommer enligt förslaget att genomföras genom en ny bestämmelse i sekretesslagen 1980:100. Arkivlagen 1990:782 kommer att göras tillämplig på de arkiv härrör från aktuell verk-

som samhet. För en närmare beskrivning av förslaget se betänkandet

- Staten och trossamfunden Rättslig reglering SOU 1997:41. Be-

träffande handlingar inte omfattas denna reglering, föreslås att

som av lagen om Svenska kyrkan skall innehålla en bestämmelse som ger var och rätt att ta del kyrkans handlingar. I anslutning till denna

en av bestämmelse kommer enligt förslaget att föreskrivas att Svenska kyrkans arkiv bildat de handlingar omfattas inomkyrkligt

av som av en reglerad handlingsoffentlighet skall bevaras, hållas ordnade och vårdas så att de tillgodoser rätten att ta del av handlingar, behovet av information för rättskipning och förvaltning, och forskningens behov samt vidare att det skall beaktas att kyrkans arkiv är en del av det nationella kulturarvet. Den närmare regleringen av denna handlings-

182 Principen om handlingsofentlighet efter relationsändringen

offentlighet samt arkivbildningen och arkivvården blir en inomkyrklig angelägenhet.

Oberoende av hur offentlighetsprincipen kommer att regleras i framtiden, innebär relationsändringen att det är nödvändigt med ändring av 2 kap. 5 och 7 tryckfrihetsförordningen, lkap. 8§ första stycket sekretesslagen samt 1 § andra stycket och 2§ arkivlagen. Jfr Utredningens trossamfundens rättsliga reglering betänkande.

om

18 arkiven

kyrkliga

De

- Overväganden

Kommitténs förslag: De allmänna handlingar som före utgången av år 1999 har kommit in till eller upprättats hos myndigheter med uppgifter hänförliga till Svenska kyrkans verksamhet skall kunna förvaras hos Svenska kyrkan även efter relationsändringen utan att därigenom upphöra att vara allmänna. Handlingsoffentligheten skall bestå och sekretessoch arkivlagstiftningen tillämpas även fortsättningsvis när det gäller dessa handlingar. Eftersom förhållandena varierar från fall till fall, beroende på omfattningen aktuella arkiv, kyrkans behov av handlingarna och

av arkivmyndighetemas möjlighet att ta emot dem bör någon längsta tid för förvaring inte fastställas. I detta sammanhang är det även viktigt att beakta det värde handlingarna har för Svenska

som kyrkan. Som mål bör dock kunna uppställas att de allmänna handlingarna levereras till arkivmyndighetema inom tio år från relationsändringen. När det gäller kostnaderna för förvaring av arkiven innebär kommitténs förslag i sak att Svenska kyrkan, liksom hittills, för samtliga kostnader fram till dess materialet

svarar överlämnas till arkivmyndighetema. Staten skall svara för de förvaringskostnader som uppkommer därefter. Även allmänna handlingar före relationsändringen har kommit

som in till eller upprättats hos Svenska kyrkans beslutande församlingar skall på sätt motsvarar vad föreslås beträffande

som som myndigheterna, kunna förvaras hos Svenska kyrkan efter relationsändringen utan att därigenom förlora sin karaktär av att vara allmänna.

184 De kyrkliga arkiven Överväganden

-

1 l Inledning

När det gäller de kyrkliga arkiven ingår i kommitténs uppdrag att undersöka vilka problem kan uppstå i samband med relationsänd-

som ringen. För att kunna göra det måste man först och främst avgränsa vilka kyrkliga arkiv som kan komma att påverkas. Nästa uppgift blir att klarlägga hur dessa arkiv kommer att beröras vilka konsekvenser som

relationsändringen kan medföra. Slutligen gäller det att hitta lösningar på de eventuella problem som kan uppstå.

Det är viktigt att uppmärksamma att relationsändringen aktualiserar dels frågan om hur man skall förfara med de befintliga nuvarande arkiven, dels frågan behandlingen av de arkiv som bildas efter rela-

om tionsändringen framtida arkiv. När det gäller de befintliga arkiven skall särskilt uppmärksammas kyrkobokföringsarkiven som enligt tidi-

regeringsbeslut skall levereras till landsarkiven, vilket arbete gare beräknas vara avslutat omkring år 2010.

Som har framgått kommer ett förslag att lämnas innebär

ovan som att handlingar härrör från viss, särskilt angiven verksamhet kom-

som mer att omfattas av den offentlighetsprincip som gäller för myndigheter se avsnitt 17. Övriga handlingar kommer istället att omfattas av en inomkyrkligt reglerad handlingsoffentlighet. Framställningen utgår i det följ ande från att detta förslag kommer att genomföras.

18.2 Befintliga kyrkliga arkiv

18.2.l

Inledning

Med befintliga arkiv avses i detta sammanhang sådana arkiv som innehåller handlingar har kommit in eller upprättats före rela-

som tionsändringen, dvs. arkiv som bildas fram till och med den 31 december 1999.

Det är som tidigare angivits de kyrkliga arkiv som innehåller allmänna handlingar direkt kommer att beröras relationsänd-

som av ringen. Detta innebär att det är fråga om arkiv som finns hos de kyrkliga omfattas av bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen

organ som samt sekretess- och arkivlagstiftningen, dvs. myndigheter och beslutande församlingar. Avsnitt 16.2.l innehåller en redogörelse över myndigheter med uppgifter hänförliga till Svenska kyrkans verksamhet och Svenska kyrkans beslutande församlingar. I det följande skall först behandlas myndigheter och därefter beslutande församlingar.

De kyrkliga arkiven Överväganden 185 -

Utgångspunkten är att de handlingar omfattas av handlingssom offentlighet vid relationsändringen skall tillgängliga även fortvara sättningsvis; frågan blir inte kommer att kunna ta del av dem, om man hos arkivmyndighet eller hos ett inom Svenska utan var en organ kyrkan.

l8.2.2 Myndigheter

statlig myndighet upphör och verksamheten inte förs över till Om en statlig myndighet, skall myndighetsarkivet överlämnas till någon annan arkivmyndighet inom tre månader, 11 § arkivlagen 1990:782. Här en skall erinras att de bestämmelser gäller för statliga myndigheom som arkiv skall tillämpas även beträffande arkiv hos kyrkokommunala ters myndigheter 2 § l arkivlagen. De allmänna handlingar som finns p. hos kyrkliga statliga likaväl kyrkokommunala myndigheter se som - sammanställningen i avsnitt l6.2.1 upphör i och med relationssom ändringen, skall alltså levereras till arkivmyndighetema före den l april

2000. Som tidigare har framgått finns det möjlighet att meddela ett beslut

undantag från huvudregeln leverans avsnitt l5.3.5. Ett sådant om om beslut kan gälla såväl när leveransen skall ske, att överlämnande som huvud inte skall ske. Denna undantagsbestämmelse torde över taget avsedd användas när verksamhet övergår från statlig till vara att en en kommunal myndighet eller vice dvs. när verksamheten överen versa, till omfattas bestämmelserna i 2 kap. förs ett annat organ som av I förarbetena till arkivlagen anfördes att för

tryckfrihetsförordningen.

statlig verksamhet skulle övergå till ett enskilt rättssubjekt det fall en

om av meddelas. Detta följer principen att handling är allmän av en som handling inte kan förlora denna status" prop. 1989/90:72 Bilaga sid.

78, jfr l993/94:l 13 sid. 16. även prop. Undantagsregeln torde inte tillämplig i detta sammanhang, vara vilket innebär arkiven i princip skall överlämnas inom tre månader att från relationsändringen. Det torde emellertid inte vara praktiskt genom-

förbart leverera och ta emot myndighetsarkiven inom en så kort tid. att kyrkliga arkiven mycket omfattande, dels är antalet aktuella De är myndigheter dels är materialet många gånger omfångsrikt. Vidare stort, beaktas den tid det kan ta för kyrkan att färdigställa arkiven för måste Därtill kommer kyrkan behöver ha tillgång till i vart fall leverans. att efter relationsändringen. Över huvud delar arkivhandlingama även av det i detta sammanhang viktigt att beakta det värde som de taget är kyrkliga arkiven har för kyrkan, ett minne dess utveckling och som av symbol för tradition och kontinuitet. som en

-

Det är därför nödvändigt att finna lösning innebär att de en som aktuella handlingarna kan kvar hos de kyrkliga även efter vara organen relationsändringen. Härvid måste frågor rörande offentlighet, sekretessprövning och arkivvård lösas. Utgångspunkten är att allmänhetens insyn och tillgång till de allmänna handlingar härrör från tiden före som relationsändringen inte får omöjliggöras, försvåras eller fördyras jfr dir. 1995:162, sid. 17. Det är viktigt att beakta tillfredsställande att en arkivvård utgör nödvändig förutsättning för insyn. en En möjlig lösning skulle kunna att träffa avtal med Svenska vara kyrkan om förvaring de allmänna handlingarna för arkivmyndigav hetemas räkning. I ett sådant avtal skulle bl.a. frågan arkivvård om regleras. Av betydelse denna lösning väljs, är skall om vem som svara för prövningen utlämnande- och sekretessfrågor. Enligt gällande av bestämmelser skall prövningen den förvarar handlingarna göras av som jfr 2 kap. 14 § tryckfrihetsförordningen. Även handlingarna rent om fysiskt befinner sig hos ett kyrkligt torde de formellt organ anses förvarade hos aktuell arkivmyndighet. Såväl lösning innebär att en som den "förvarande" arkivmyndigheten prövar utlämnande- och sekretessfrågor, som en lösning som innebär att det kyrkliga organet gör prövningen för myndighetens rälcning, torde möta betänkligheter från rättsliga utgångspunkter. Över huvud taget kan denna modell upphov till ge konsekvenser som är svåra att överblicka när det gäller förhållandet mellan arkivmyndigheten och det kyrkliga organet, liksom även beträf-

fande tillämpningen offentlighetsprincipen. Det kan därför inte

av anses var en tillfredsställande lösning på det aktuella problemet. I stället bör en lösning eftersträvas innebär att allmänhetens rätt som att ta del handlingar härrör från tiden före relationsändringen av som upprätthålls och som samtidigt gör det möjligt att överlämna de uppgifter som följer bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen samt av selcretess- och arkivlagstiftningen till berörda kyrkliga Detta organ. innebär att ett kyrkligt organ i förekommande fall skall för svara tillämpningen av de aktuella bestämmelserna i eget och på eget namn ansvar. Att med tillämpning av tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen pröva en framställan utlämnande allmän handling är om av en emellertid att myndighetsutövning. I 11 kap. 6 § tredje anse som stycket regeringsforrnen föreskrivs att förvaltningsuppgift kan en överlämnas till bolag, förening, samfallighet, stiftelse eller enskild individ. Innefattar uppgiften myndighetsutövning skall det ske med stöd av lag. Enligt regeringsfonnen i dess nuvarande lydelse är det således över huvud taget inte möjligt att överlämna förvaltningsuppen gift till rättssubjektet Svenska kyrkan, församling, samfállighet eller stift. Utredningen trossamfundens rättsliga reglering kommer dock om att lämna ett förslag innebär att ifrågavarande bestämmelse kompsom

De kyrkliga arkiven Överväganden 187

-

letteras, så att det bl.a. blir möjligt att med stöd av lag överlämna en förvaltningsuppgift innefattar myndighetsutövning till Svenska

som kyrkan. För Svenska kyrkan innebär ett överlämnande bl.a. en skyldighet att utföra prövning, iaktta sekretess och svara för vård av hand-

en lingar. Härvid skall bestämmelsen i 8 kap. 3 § regeringsformen beaktas, dvs. att ett åliggande för enskild i förhållande till det allmänna måste läggas fast i lag.

Ett alternativ kan diskuteras lösning liknande den ordning

som är en

gäller enligt l kap. 8 § sekretesslagen 1980:l00; för en närmare som beskrivning avsnitt l5.5.l. Denna reglering tar sikte på de fall när

- se enskilda rättssubjekt har tillagts någon form av myndighetsutövning i sina uppgifter. Syftet är att skapa insyn när det gäller handlingar som tillkommer in upprättas i verksamhet med offentlig-

kommer - en

rättsliga inslag skall bedrivas framåt i tiden. Handlingar som

som

skulle privata kommer genom regleringen att jämställas annars vara med allmänna, vilket innebär att de skall behandlas som om de vore allmänna jfr proposition 1993/942113 Förvaring av allmänna handlingar hos andra än myndigheter, sid. 19 och 25.

organ

Det är i akuellt sammanhang fråga om en stor mängd handlingar

nu

vid relationsändringen är allmänna. Att använda ett system som som liknar det i 1 kap. 8 § sekretesslagen skulle få till följd att

som avses handlingarna inte längre skulle allmänna utan behandlas som om

vara de allmänna. Relationsändringen bör dock inte medföra att en stor

vore samling allmänna handlingar förlorar denna sin status på grund av att de förvaras hos ett kyrkligt låt att de ändå behandlas som

organ - vara

de allmänna. En ordning det slag som gäller enligt l kap. om vore av 8 § sekretesslagen bör därför inte välj Utgångspunkten för en lösning bör att de aktuella handlingarna skall vara allmänna hela tiden

vara från det att de upprättas hos eller inkommer till myndighet tills de

en

via förvaring hos ett kyrkligt slutligen inlevereras till en arkiv- - organ myndighet. Däremot skall tillkomna handlingar inte omfattas av

senare den aktuella regleringen. När det gäller frågan om offentlighet

nu beträffande handlingar tillkommer efter relationsändringen hän-

som visas till avsnitt 17.

Problemet liknar det behandlades i proposition 1993/942113

som Förvaring allmänna handlingar hos andra organ än myndigheter.

av Den lösning då valdes har behandlats i avsnitt 15.6 den s.k. Telia-

som modellen. I korthet innebär den regleringen att allmänna handlingar kan förvaras hos enskilda organ utan att de därigenom upphör att vara allmänna. Förutsättningarna för detta är att den verksamhet som en myndighet har bedrivit övertas ett enskilt behöver hand-

av organ, som lingama i sin fortsatta verksamhet.

-

Kommittén finner vid en samlad bedömning att en lösning liknande den s.k. Telia-modellen bör väljas i detta sammanhang. En reglering bör genomföras innebär att de allmänna handlingar finns hos

som som kyrkliga myndigheter se sammanställningen i avsnitt l6.2.1 kan förvaras hos Svenska kyrkan eller någon dess organisatoriska delar

av se nedan efter relationsändringen, utan att därigenom upphöra att vara allmänna. Bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen samt sekretessoch arkivlagen skall i tillämpliga delar gälla även fortsättningsvis. Något krav på att handlingarna behövs i den fortsatta verksamheten bör inte uppställas. Utan tvekan förhåller det sig så att de kyrkliga

organen många gånger behöver ha tillgång till handlingarna. Det torde emellertid inte vara realiserbart att i varje enskilt fall, dvs. i förhållande till samtliga myndigheter, genomföra en prövning av vilka handlingar som behövs. Likaså torde det förenat med svårigheter att utröna det

vara om är några särskilda typer av handlingar som generellt kan vara aktuella.

Den nu skisserade lösningen förutsätter ett tillägg i tryckfiihetsförordningen. En särskild lag bör införas som närmare reglerar den situation som relationsändringen innebär beträffande de allmänna handlingama. Därutöver är det nödvändigt med vissa följdändringar i sekretessoch arkivlagstiftningen. I det följande behandlas närmare den ordning som kommittén föreslår.

Tillägg i tryckfrihetsförordningen

Genom ett tillägg i 2 kap. tryckfrihetsförordningen bör länmas möjlighet att i lag föreskriva att allmänna handlingar får förvaras hos Svenska kyrkan eller någon av dess organisatoriska delar efter relationsändringen, utan att därigenom förlora sin karaktär av att vara allmänna. Det kyrkliga organet övertar myndighetens uppgifter i fråga om prövning av utlämnande- och selcretessfrågor jfr närmare nedan.

Det kan diskuteras om ändringen i tryckfrihetsförordningen bör göras genom att en ny paragraf införs eller om den istället skall ske i form av ett tillägg i 2 kap. 17 dvs. den bestämmelse öppnar

som möjlighet att överlämna handlingar till enskilda organ för förvaring Telia-modellen. Denna bestämmelse tar i sin nuvarande lydelse sikte på situationer när en myndighets verksamhet övertas av ett enskilt organ, som därvid behöver ha tillgång till handlingarna i framtiden. Även förutsättningarna i viss mån är annorlunda i aktuellt

om nu sammanhang anser kommittén att ändringen i tryckfrihetsförordningen lämpligen bör genomföras genom ett tillägg i 2 kap. 17 Något krav på att det kyrkliga organet behöver handlingarna i den fortsatta verksamheten bör dock inte uppställas jfr ovan.

De kyrkliga arkiven Överväganden 189

-

I 2 kap. 17 § i nu gällande lydelse öppnas möjlighet att i lag föreskriva att regeringen eller beslutande kommunal församling under vissa förutsättningar får besluta om förvaring av allmänna handlingar hos enskilda organ. Ett motsvarande bemyndigande i detta sammanhang skulle innebära att regeringen i förordningsform skall besluta förva-

om ring av allmänna handlingar hos Svenska kyrkan eller någon av dess organisatoriska delar.

Kommittén föreslår att det föreskrivs att allmänna handlingar som har kommit in till eller upprättats hos myndigheter med uppgifter hänförliga till Svenska kyrkans verksamhet skall kunna förvaras hos Svenska kyrkan eller någon dess organisatoriska delar, utan att

av därigenom upphöra att vara allmänna. Regeringen bör i lag bemyndigas att i förordning besluta vilka dessa organ som skall förvara

om av handlingar som härrör från olika kategorier av kyrkliga myndigheter se närmare nedan.

I tillägget i tryckfrihetsförordningen skall anges att Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar vid tillämpningen bestämmelserna i 2

av kap. 12-16 skall jämställas med myndighet. Detta innebär bl.a. en skyldighet att på begäran allmänheten pröva frågan om att lämna ut

av allmänna handlingar. Även bestämmelserna hur allmän handling

om en skall tillhandahållas gratis på stället eller mot avgift i form av en kopia eller avskrift blir tillämpliga.

En särskild lag

Som tidigare har framkommit förutsätter ett överlämnande av förvaltningsuppgifter innefattar myndighetsutövning lagstöd. Ett åliggan-

som de att förvara och vårda handlingarna måste läggas fast i lag. En reglering kan genomföras exempelvis ändringar i bl.a. sekretess- och

genom arkivlagen. Detta skulle kunna vara praktiskt eftersom vissa följdändringar ändå måste göras i dessa lagar. Det kan dock ifrågasättas om bestämmelser som tar sikte på de speciella frågor som uppkommer i detta sammanhang verkligen bör införas i exempelvis arkivlagen. Ett lämpligare alternativ kan vara att göra ändringar i lagen 1994:1383 om överlämnande allmänna handlingar till andra organ än myndig-

av heter för förvaring. Kommittén finner dock att regleringen istället bör ske genom lag. I denna lag bör föreskrivas bl.a. att regeringen

en ny skall kunna besluta att allmänna handlingar som härrör från en myndighet med uppgifter hänförliga till Svenska kyrkans verksamhet skall kunna överlämnas till Svenska kyrkan eller någon av dess organisatoriska delar för förvaring, utan att därigenom upphöra att vara allmänna. I detta sammanhang måste beaktas att det är fråga om ett

190 De kyrkliga arkiven Överväganden

-

stort antal enskilda myndigheter. Det måste därför vara möjligt att meddela generella beslut, dvs. att besluta vilka organ som skall förvara allmänna handlingar som härrör från olika kategorier av myndigheter.

Vilka kyrkliga organ skall överta ansvaret

Utgångspunkt när det gäller till vilka organ som allmänna handlingar skall kunna överlämnas för förvaring, måste vara bestämmelserna i lagen Svenska kyrkan organisationen efter relationsändringen.

om om Utredningens trossamfundens rättsliga reglering förslag innebär att

om Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar församlingar, sam-

manslutningar församlingar kyrkliga samfälligheter och stift

av kommer att självständiga juridiska personer, jfr betänkandet Staten

vara och trossamfunden Rättslig reglering SOU 1997:41. Den inre orga-

nisationen och ansvarsfördelningen inom dessa rättssubjekt kommer däremot inte att regleras i lagen, utan kommer att vara en inomkyrklig angelägenhet. De församlingar och samfálligheter som finns när lagen

Svenska kyrkan träder i kraft torde kvarstå även efter relaom tionsändringen avsnitt 2.2.1. Relationsändringen i sig kommer inte

se

att innebära några förändringar beträffande den kyrkliga indelningen.

Det stora flertalet myndigheter som kommer att beröras av regleringen är kyrkokommunala. Mot bakgrund av vad som här har anförts bör de allmänna handlingarna överlämnas till det rättssubjekt inom vars organisation den tidigare myndigheten hörde hemma.

Det får antas att de uppgifter för närvarande ligger hos kyrkliga

som myndigheter är statliga exempelvis Kyrkofondens styrelse,

som Ansvarsnämnden för biskopar och domkapitlen kommer att överföras till Svenska kyrkans Ansvaret för berörda arkiv bör lämp-

egna organ. ligen ligga på den nivå inom den kyrkliga organisationen som motsvarar vad som tidigare har gällt.

Det finns statliga myndigheter i uppgifter bl.a. ingår att

vars behandla ärenden med anknytning till Svenska kyrkan jfr avsnitt l6.2.l. Denna många gånger klart avgränsade verksamhet kommer i viss utsträckning att upphöra i och med relationsändringen. Här kan

exempel nämnas Kammarkollegiets handläggning av indelningssom ärenden och ärenden rör förvaltning den kyrkliga jorden,

som av Arbetsgivarverkets uppgifter när det gäller statligt reglerade tjänster inom kyrkan, Statens löne- och pensionsverks SPV utbetalning av pensioner till bl.a. präster samt Riksskatteverkets uppgifter när det gäller kyrkliga val. I dessa fall torde bestämmelsen i arkivlagen om överlämnande inte vara tillämplig, utan handlingarna får vara kvar hos myndigheten, jfr ll § arkivlagen "Om en statlig myndighet har

De kyrkliga arkiven Överväganden 191

-

upphört... jfr även 1993/942113, sid. 29. Den föreslagna

prop. regleringen bör inte omfatta dessa myndigheter även avsnitt 19.3.

se

Kyrkans eventuella behov av handlingarna kan tillgodoses

genom kopior eller mikrofilmer.

Indelnings- respektive organisationsändring

I detta sammanhang skall erinras att beslut indelningsändringar

om om kommer att vara en inomkyrklig fråga efter relationsändringen. En ändrad indelning kan dock få konsekvenser såvitt gäller arkiven. Så kan exempelvis en ändrad församlingsindelning föranleda justeringar i den tidsplan som finns för överlämnande handlingar. Vidare kan den

av innebära en förändring beträffande vilket har för

organ som ansvar handlingarna. Kommittén finner därför att det är angeläget att en indelningsändring kommer till Riksarkivets kännedom.

Närmare bestämmelser om den kyrkliga organisationen kommer att finnas i en inomkyrklig reglering. En framtida, genomgripande förändring kan innebära att förvaringen av allmänna handlingar kan tänkas bli påverkad. Det förefaller därför motiverat att Riksarkivet underrättas även om förändringar i organisationen på de olika kyrkliga nivåerna.

Utredningen om trossamfundens rättsliga reglering kommer att föreslå att Svenska kyrkan skall lämna uppgifter om indelning och stadgar till ett register över trossamfund jfr avsnitt 2.2.2. Det bör ankomma på regeringen att ombesörja att Riksarkivet får underrättelse eventuella

om

förändringar.

Tid för leverans

Eftersom förhållandena varierar från fall till fall, beroende

på omfattningen av aktuella arkiv, kyrkans behov av handlingarna och arkivmyndigheternas möjlighet att ta emot dem torde det svårt det

vara - om ens är möjligt att fastställa någon generell längsta tid under vilken för-

varing skall pågå. I detta sammanhang skall även beaktas det värde

som handlingarna har för Svenska kyrkan.

Även någon generell längsta förvaringstid sålunda inte fastställs

om bör som mål kunna uppställas att leveranserna slutförs inom tio år från relationsändringen. Här skall dock betonas att tidsplan för hur överlämnandet skall genomföras givetvis skall upprättas i samråd med Svenska kyrkan jfr angående fortsatt utredning avsnitt 18.2.6.

192 De kyrkliga arkiven Överväganden

-

Arkivvårdsregler

Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar måste givetvis vårda och bevara de allmänna handlingarna på samma myndighet.

sätt som en De kvarliggande kyrkliga arkiven skall förvaras under former som tillgodoser kraven på säkra lokaler, vård och bevarande samt tillgänglighet och sekretesskydd. Arkivlagens bestämmelser om arkivbildningen och dess syften, arkivvård och gallring skall därför enligt kommitténs förslag gälla också för de allmänna handlingar som för-

hos Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar efter varas relationsändringen, varvid de bestämmelser statliga myndig-

som avser heter skall tillämpas. För berörda kyrkliga organ medför detta inte någon förändring jämfört med dagens förhållanden, eftersom samma regler gäller för kyrkokommunala och statliga myndigheter jfr 2 § p. l arkivlagen, 10 § andra stycket arkivförordningen 1991:446.

Det är givetvis betydelse att det är möjligt att utöva tillsyn över

av att de berörda kyrkliga uppfyller sina åligganden. De statliga

organen arkivmyndighetema, Riksarkivet och landsarkiven, bör därför ha tillsyn över de kyrkliga förvarar allmänna handlingar samt ha rätt

organ som att överta de aktuella arkiven. En sådan ordning motsvarar vad som gäller för såväl de statliga de kyrkokommunala myndigheterna

som enligt nuvarande bestämmelser.

Riksarkivet bör rätt att utfärda verkställighetsföreslqifter till

ges arkivlagen beträffande Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar

såvitt avser allmänna handlingar.

Relationsändringen skall således i princip inte innebära några förändringar när det gäller hur de arkiv innehåller allmänna hand-

som lingar skall behandlas. Det går dock inte att bortse från att det förhållandet, att de berörda förvarar dels allmänna, dels "privata"

organen handlingar, upphov till speciella problem. Det kan därför behö-

kan ge

vissa särskilda bestämmelser angående hanteringen av de allmänna vas handlingarna. Vissa grundläggande principer i detta avseende bör därför finnas i den särskilda lag föreslås. Riksarkivet bör få rätt att

som besluta verkställighetsföreskrifter även för tillämpningen av denna

om lag.

I den särskilda lagen bör slås fast att de allmänna handlingarna lätt skall kunna särskiljas från andra handlingar. Detta är stor vikt

av framförallt när någon begär att få ut allmän handling samt vid

en gallring och vid leverans till arkivmyndigheter.

Det är endast de anteckningar och uppgifter har tillförts en

som handling före relationsändringen är allmänna handlingar här skall

som dock erinras tillförda uppgifter kan offentliga till

om att senare vara

-

följd av en offentligrättslig eller inomkyrklig reglering, jfr avsnitt 17. Det är därför viktigt att det klart framgår uppgift har tillförts före

om en eller efter relationsändringen. Tillägg bör över huvud taget inte göras annat än undantagsvis. I vissa fall kan dock handlingarna sådan

vara av karaktär att det finns att föra in uppgifter i det tidigare

behov av nya

materialet, fortlöpande eller vid något enstaka tillfälle. Detta kan gälla exempelvis register och diarier, även kartor och ritningar. I de fall

men som tillägg görs måste dessa utföras på ett sådant sätt att det tydligt framgår när och av vem de har gorts. Om det inte är möjligt att avskilja uppgifter som har tillförts en allmän handling efter relationsändringen, kan det vara nödvändigt att lämna ut även dessa uppgifter jfr nedan.

Det kan finnas ärenden påbörjas före, inte avslutas

som men som förrän efter relationsändringen. I sådana pågående ärenden är det viktigt att det går att hålla isär handlingar från tiden före respektive efter relationsändringen samt att beakta att eventuella tillägg skall utföras så att det tydligt framgår när de har gjorts och av vem.

Arkivmyndigheternas verksamhet

Det får förutsättas att arkivmyndigheterna noga följer hur arkiv-

upp vården bedrivs efter relationsändringen. Det är viktigt att uppmärksamma eventuella problem samt att överväga om några åtgärder bör vidtas och i så fall vilka. Här kan som exempel nämnas de frågor

som kan uppkomma vid leverans och gallring handlingar innehåller

av som uppgifter som har tillförts såväl före som efter relationsändringen samt ärenden pågår över relationsändringen. Över huvud taget bör

som frågan om gallring av allmänna handlingar särskilt beaktas. Vidare är

det angeläget att uppmärksamma de problem kan uppkomma till

som följd av att ett och samma organ förvarar handlingar omfattas

som av olika regelsystem se avsnitt 17. Det ankommer på Riksarkivet att överväga vilka verkställighetsföreskrifter kan behövas för tillämp-

som ningen av den aktuella regleringen, dvs. arkivlagen och den särskilda lagen. I detta sammanhang skall vidare erinras arkivmyndig-

om hetemas möjlighet att överta arkivmaterial 9 § arkivlagen. Detta kan ske efter överenskommelse, men arkivmyndigheterna har även möjlighet att överta arkivmaterial efter ett ensidigt beslut. Denna möjlighet kan användas exempelvis om arkiven inte sköts på ett tillfredsställande sätt.

Kommittén vill i detta sammanhang betona betydelsen ett konti-

av nuerligt samråd mellan arkivmyndigheterna och Svenska kyrkan.

7-17-0374

194 De kyrkliga arkiven Överväganden -

Prövning av utlämnande- och sekretessfrågor

Såväl tryckfrihetsförordningen sekretesslagen innehåller bestämsom melser hur begäran att få ta del allmän handling skall om en av en behandlas. Tidigare har redogjorts för vad tillägget i tryckfrihetsförordningen skall innehålla. I sekretesslagen skall slås fast att Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar vid förvaring av allmänna handlingar skall jämställas med myndighet vid tillämpningen av sekretesslagen, såvitt befattningen med dessa handlingar. Den särskilda avser lagen bör hänvisa till bestämmelserna i 2 kap. tryckfrihetsförordningen samt i sekretesslagen. Kommitténs förslag innebär att det ankommer på de kyrkliga orgaatt göra utlärrmande- och sekretessprövning. Vidare måste de själva nen iaktta sekretess. En begäran att få ta del uppgifter i en allmän om av handling skall ställas till det kyrkliga som förvarar handlingen, organ och har att i eget pröva frågan i enlighet med tryckfrihetssom namn förordningens och sekretesslagens bestämmelser. På samma sätt som när det gäller myndigheter skall prövningen göras den som har hand av handlingen och på begäran hänskjutas till den som har behörighet om att företräda det kyrkliga organet. Ett negativt beslut kan överklagas av sökanden. I 15 kap. 7 § första stycket tredje meningen sekretesslagen att ett beslut har meddelats bl.a. ett enskilt organ enligt anges om av Telia-lagstiftningen skall bestämmelserna i 23-25 och 30 § första meningen förvaltningslagen 1986:223 tillämpas i fråga om överklagande. En komplettering skall göras så att dessa regler blir tilllämpliga även på kyrkliga förvarar allmänna handlingar. I organ som de aktuella bestämmelserna i förvaltningslagen föreskrivs på vilket sätt, till vilken instans och inom vilken tid ett överklagande skall ges in. Som tidigare har framgått kan tillägg komma att göras på handlingar härrör från tiden före relationsändringen. En uppgift som tillförs som efter relationsändringen är inte allmän handling. Om det skulle vara en omöjligt att vid utlämnande den allmänna delen handlingen, dölja av av de påförda delarna bör det kyrkliga organet vara skyldigt att senare lämna ut eget material. En bestämmelse detta skall ingå i den om särskilda lagen. En sådan bestämmelse torde emellertid vara av mindre praktisk betydelse eftersom "nya" handlingar torde komma att omfattas antingen offentligrättsligt eller inomkyrkligt reglerad handav en en lingsoffentlighet. I detta sammanhang skall nämnas att Justitieombudsmännen samt Justitiekanslern har tillsyn över den med tjänst eller uppdrag följer vars myndighetsutövning, såvitt denna verksamhet 2 § lagen avser l986:765 med instruktion för Riksdagens ombudsmän respektive 3 § lagen l975: 1339 om Justitiekanslems tillsyn.

De kyrkliga arkiven överväganden 195

-

Avgifter efter relationsändringen

De rättssubjekt enligt kommitténs förslag kan komma att förvara

som allmänna handlingar efter relationsändringen kommer att omfattas

av bestämmelserna i bl.a. 2 kap. 12-13 tryckfrihetsförordningen. Detta innebär att de är skyldiga att gratis tillhandahålla allmänna handlingar som inte är hemliga. Vidare har och rätt att få kopia eller

var en en en avskrift av en allmän handling. I dessa fall föreligger dock rätt att ta ut en avgift. Som tidigare har framkommit regleras inte frågan

om avgiftens storlek och utformning närmare i sig tryckfrihets-

vare förordningen eller sekretesslagen avsnitt l5.4.2. Till följd bestäm-

av melserna i avgiftsförordningen 1992:191 tillämpas för närvarande i princip en enhetlig taxa beträffande de statliga myndigheterna. För de kyrkokommunala myndigheterna gäller däremot inte någon enhetlig taxa; för varje myndighet bestäms taxan av det beslutande organet, varvid den kommunala självkostnadsprincipen innebär begränsningar när det gäller avgiftsuttaget. Även någon "enhetstaxa" således inte

om används för statliga och kyrkokommunala myndigheter, får det emellertid förutsättas att avgiftens storlek ligger på ungefär nivå

samma hos de olika myndigheterna.

Det är angeläget att avgiften för att få en kopia eller en avskrift inte fastställs till ett belopp i praktiken innebär att möjligheterna att ta

som del av handlingen begränsas eller fördyras. Här skall erinras vad

om som anges i kommitténs direktiv dir. 1995:162, sid. 17, nämligen att möjligheterna att ta del av arkiven inte får "omöjliggöras, försvåras eller fördyras".

De bestämmelser och principer gäller för statliga och kyrko-

som kommunala myndigheter i dag kommer inte direkt tillämpliga

att vara på Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar efter relationsändringen. Det kan därför ifrågasättas det behövs särskilda bestäm-

om melser om avgifter beträffande de allmänna handlingar skall

som förvaras hos kyrkliga

organ.

Den reglering som föreslås av kommittén liknar den gäller för

som enskilda organ som förvarar allmänna handlingar den s.k. Teliamodellen. I förarbetena till de bestämmelserna berördes frågan

om avgifter för att kopia eller avskrift handling. Bl.a.

ut en en av en uttalades följande: "Regeringen, utgår från att bolagen kommer att

som tillämpa samma avgiftsprinciper gäller inom det allmänna, finner

som inte skäl att särskilt reglera denna fråga. Skulle illojala förfaranden uppdagas får regeringen återkomma till frågan särskild regle-

om en

Frågan om avgifter aktualiserades även i 1993/94:48 angåen-

prop. de handlingsoffentlighet hos vissa kommunala företag. I det

samman-

196 De kyrkliga arkiven Överväganden

-

hanget anfördes att det torde företagen själva som fattar formella

vara beslut avgiftemas storlek, utformning att kommun,

om m.m., men landsting eller kommunalförbund i ägardirektiv torde ha möjlighet att föreskriva att företaget skall tillämpa den taxa som fullmäktige antagit för sina styrelser och nämnder prop. sid. 25.

Utgångspunkten inför framtiden måste att den avgift som

vara Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar tar ut skall ligga på en nivå motsvarar vad som tillämpas av myndigheter. Ett sätt att

som säkerställa detta är att införa föreskrifter om hur avgifter för kopior

skall bestämmas i den särskilda lagen. Härigenom skulle avgiftsm.m. uttagets storlek begränsas. En sådan ordning skulle dessutom innebära att taxa till skillnad mot vad är fallet i dag skulle gälla i

samma - som hela landet och för samtliga berörda kyrkliga organ.

Kommittén finner emellertid vid samlad bedömning att frågan

en

avgift inte bör regleras särskilt, utan utgår från att Svenska kyrkan om tar för att möjligheterna att ta del av allmänna handlingar inte

ansvar fördyras eller på annat sätt försvåras. Det får förutsättas att inomkyrkliga riktlinjer och principer utfärdas för bl.a. beslut om avgiftens storlek och utfomming. Utgångspunkten måste härvid vara att avgifterna inte skall högre än vad gäller beträffande myndig-

vara som heter. Värdet att enhetlig taxa tillämpas samtliga berörda

av en av

skall betonas. Kommittén vill i detta sammanhang erinra om att organ tryckfrihetsförordningens bestämmelser innebär att hänsyn inte får tas till kostnaderna för att ta fram och återställa handlingar jfr avsnitt

15.4.2.

Det är viktigt att frågan avgiftens storlek följs upp. För det fall

om det skulle visa sig att de angivna utgångspunktema inte efterföljs,

ovan kan det bli aktuellt att ånyo överväga frågan om reglering av avgiftsprinciper. I detta sammanhang skall vidare erinras om att JO har till uppgift att utöva tillsyn över den del Svenska kyrkans verksamhet

av

innefattar myndighetsutövning, dvs. bl.a. frågan om utlämnande av som allmänna handlingar.

Som tidigare har framgått har staten rätt att utan avgift erhålla kopior eller avskrifter allmänna handlingar hos statliga myndigheter

av jfr 21 § avgiftsförordningen. Kommittén finner det angeläget att denna princip tillämpas även fortsättningsvis när det gäller handlingar

härrör från statliga myndigheter, detta särskilt beträffande kyrkosom bokföringsmaterialet för närvarande finns hos pastor. Kommittén

som förutsätter härvid att Svenska kyrkan inte heller efter relationsändringen tar ut någon avgift i förhållande till staten samt att detta, om det finnes motiverat, regleras i en framtida överenskommelse.

De kyrkliga arkiven Överväganden 197

-

Kyrkobokföringsarkiven

Den föreslagna regleringen om förvaring av allmänna handlingar hos kyrkliga organ kommer att omfatta även kyrkobokföringshandlingar. Dessa handlingar förvaras som tidigare framgått hos pastor i avvaktan på levererans till arkivmyndighetema. Pastor statlig

är att anse som en myndighet, som upphör vid relationsändringen.

18.2.4 Överlämnande till arkivmyndighetema

När arkivhandlingar levereras från Svenska kyrkan till arkivmyndigheterna gäller, oavsett detta sker fore eller efter relationsändringen,

om följande.

Ett arkiv skall avslutat innan det överlämnas till en arkivmyn-

vara dighet arkivbildningen skall "låsas". Arkivet skall vara förtecknat och

de handlingar för vilka gallringsfristen har löpt ut skall vara gallrade jfr 17 § första stycket arkivförordningen. Diariet skall vara avslutat.

18.2.5 Beslutande

församlingar

Som tidigare framgått finns det beträffande de beslutande församling-

inte några bestämmelser överlämnande av handlingar till arna om arkivmyndighet eller om tillsyn. Föreskriften i 11 § arkivlagen om överlämnande är inte tillämplig. Fråga uppkommer hur de arkiv som finns hos bl.a. kyrkomötet, stiftsfullmäktige, kyrkofullmäktige eller kyrkostämma skall behandlas i samband med relationsändringen. Utgångspunkt måste också här att handlingar som en gång varit

vara allmänna inte får förlora denna sin status och att den möjlighet till insyn

tidigare har funnits skall upprätthållas. Enligt kommitténs förslag som skall även dessa allmänna handlingar kunna förvaras hos Svenska kyrkan eller någon dess organisatoriska delar utan att förlora sin

av karaktär. När det gäller de frågor sådan lösning kan ge upphov

som en till, hänvisas till vad som ovan framkommit angående myndighetsarkiven. Emellertid bör arkivlagens bestämmelser om tillsyn inte vara tillämpliga jfr nuvarande bestämmelser.

De beslutande församlingamas arkiv torde inte vara av samma omfattning som myndigheternas.

198 De kyrkliga arkiven Överväganden

-

18.2.6 Fortsatt

utredning

Det är nödvändigt att inför relationsändringen kartlägga samt göra en sammanställning av den ungefärliga omfattningen och sammansättningen av arkivmaterial som härrör från de kyrkliga myndigheterna och som omfattas av arkivlagstiftningen. Behovet av och tillgången på lämpliga arkivlokaler måste undersökas. En viktig faktor är vilka handlingar kyrkan kan behöva i sin fortsatta verksamhet. Det bör utredas om det kan möjligt att ange någon kategori av handlingar som det

vara generellt sett finns anledning att anta att kyrkan behöver ha tillgång till. Vidare bör undersökas det finns någon kyrklig myndighet se

om sammanställningen avsnitt 16.2.1 där det är möjligt att leverera handlingarna inom föreskriven tid. Konsekvenser för arkivmyndigheterna måste utredas. Det bör upprättas plan vilken framgår bl.a.

en av i vilken takt leveranserna skall genomföras och hur de skall organiseras. Som tidigare har angivits bör målet vara att myndighetsarkiven skall överlämnas inom tioårsperiod från relationsändringen. Arbetet

en bör givetvis bedrivas i samråd med Svenska kyrkan.

Regeringen har den 20 februari 1997 givit Riksarkivet i uppdrag att genomföra sådan utredning. Uppdraget skall redovisas senast den 30

en september 1997.

18.2.7 inte omfattas av principen

Kyrkliga organ som om handlingsoffentlighet

Som tidigare framgått finns det kyrkliga organ som faller utanför myndighetssfaren och inte omfattas principen om handlingsoffent-

som av lighet eller arkivlagens bestämmelser vård och förvaring. I den

av om mån det för närvarande finns möjlighet att få tillgång till arkivhandlingarna beror detta på ett frivilligt åtagande. Det får förutsättas att denna möjlighet bibehålls även fortsättningsvis. Relationsändringen i sig torde inte medföra någon förändring i detta avseende.

Eftersom arkivlagen inte är tillämplig finns det inte någon skyldighet att med anledning av relationsändringen leverera arkiven till en arkivmyndighet. I och för sig kan de statliga arkivmyndighetema ta emot arkiv även från enskilda 13 § arkivlagen. Handlingarna

organ blir dock inte genom detta att anse som allmänna, 2kap. 11 § 3

tryckfrihetsförordningen, jfr även avsnitt 15.7.

De kyrkliga arkiven Överväganden 199

-

18.2.8 Kostnader och

finansiering

Enligt huvudregeln skall, som tidigare har framkommit, allmänna handlingar som förvaras hos de kyrkliga myndigheterna överlämnas till arkivmyndigheterna inom tre månader från relationsändringen. Kommitténs förslag innebär dock att dessa arkiv kan förvaras hos Svenska kyrkan även därefter, under övergångstid i första hand tio år.

en av

Förvaring av allmänna handlingar innebär dels kostnader för att rent fysiskt härbärgera och vårda handlingarna på ett sätt som garanterar säkerhet och beständighet, dels kostnader som följer av utnyttjandet och tillhandahållandet. Kostnaderna för förvaringen kvarstår hos Svenska kyrkan till dess handlingarna inlevereras och uppstår därefter hos arkivmyndighetema. Så länge de allmänna handlingarna finns hos kyrkliga organ står de i likhet med i dag under arkivmyndighetemas tillsyn. I samband med leveranserna uppkommer kostnader för den praktiska överföringen, även för att avsluta och färdigställa arki-

men ven samt för att ta emot dem.

Som tidigare har framgått skall pastor svara för vården av de kyrkobokföringshandlingar som har bildats före den 1 juli 1991 till dess handlingarna har överlämnats till en statlig arkivmyndighet avsnitt l6.2.2. Pastoratet skall svara för att pastor har personal, lokaler och vad som i övrigt behövs för arkivvården, 10 § lagen 1991:482 om införande av folkbokföringslagen 1991:481.

Enligt gällande principer för statliga myndigheter svarar en myndighet för samtliga kostnader till dess handlingarna har överlämnats till en arkivmyndighet. Därutöver skall myndigheten bidra till arkivmyndighetens kostnader för att förvara arkivet fortsättningsvis. Detta har ansetts vara rimligt eftersom en leverans innebär att långsiktiga kostnader för bevarande och tillhandahållande uppstår för arkivmyndigheten, samtidigt som den levererande myndigheten befrias från dessa kostnader. Frågan om kostnader för den fortsatta förvaringen samt för engångskostnader i samband med övertagandet skall enligt 17 § andra stycket arkivförordningen regleras i en överenskommelse mellan arkivmyndigheten och den levererande myndigheten. Här skall erinras

om att arkivlagstiftningens bestämmelser för statliga myndigheter även gäller för kyrkokommunala myndigheter.

Enligt lagen 1994: 1383 om överlämnande av allmänna handlingar till andra organ än myndigheter för förvaring skall enskilda

organ som förvarar allmänna handlingar från statliga myndigheter för de

svara kostnader uppstår för arkivmyndigheten när handlingarna över-

som lämnas till denna 9 §. I förarbetena till denna reglering prop. 1993/94:113, sid. 36 f anfördes att de principer som lagts fast när det

200 De kyrkliga arkiven Överväganden

-

gäller kostnader för arkivvård borde gälla också när ett bolag

m.m. övertagit myndighets verksamhet samt att det saknas anledning att

en "just i dessa fall övervältra kostnaden på någon annan än den som svarar för verksamheten".

En tillämpning här angivna finansieringsprinciper skulle innebära

av att Svenska kyrkan skall för kostnadema fram till och med över-

svara lämnandet till arkivmyndighetema samt därutöver skall bidra till kostnaderna för den fortsatta förvaringen. Här måste dock beaktas de särskilda förutsättningar gäller i detta sammanhang. Det förhåller sig

som utan tvekan så att Svenska kyrkan behöver delar de tidigare myn-

av di ghetsarkiven i den fortsatta verksamheten. Därtill kommer det värde i övrigt det har för kyrkan att ha tillgång till handlingarna som en

som symbol för kontinuitet och tradition. Den av kommittén föreslagna regleringen förvaring allmänna handlingar hos kyrkliga organ

om av skall dock även mot bakgrund av att arkivmyndighetema inte utan

ses vidare har möjlighet att ta emot samtliga myndighetsarkiv inom föreskriven tid. Arkiven inte heller alltid i sådant skick att de

synes vara kan överföras inom denna tid. Med dessa utgångspunkter föreslår kommittén följande när det gäller finansieringen kostnaderna för de

av vid relationsändringen befintliga myndighetsarkiven.

Svenska kyrkan skall för kostnaderna för förvaring av arkiven

svara fram till dess de överlämnas avsnitt 18.2.4 till arkivmyndighetema.

se

Det rör sig här inte någon tillkommande omkostnad, utan det är

om frågan kostnader finns och finansieras av kyrkan redan i dag.

om som På sikt kommer kostnaderna att minska i takt med att handlingarna levereras till arkivmyndighetema. Att avsluta arkiven, dvs. att gallra, "låsa", förteckna och i övrigt färdigställa dem med beaktande av gällande bestämmelser, måste att som ett led i ordinarie arkivverk-

vara anse samhet. Om arkivvården fortlöpande har genomförts i enlighet med de föreskrifter finns bör de kostnader detta innebär vara be-

som som gränsade för varje enskild tidigare myndighet. Det är rimligt att kyrkan

även för dessa kostnader, storlek delvis är beroende av hur svarar vars arkivvården tidigare har genomförts. Kyrkan bör även stå för de engångsvisa kostnaderna för det praktiska överförandet av handlingarna till arkivmyndighetema.

När det gäller de varaktiga, långsiktiga kostnaderna för den fortsatta förvaringen de allmänna handlingarna finner kommittén vid en

av samlad bedömning att det är rimligt att staten för dessa. Detta

svarar bör även gälla de engångskostnader kan uppstå för arkivmyndig-

som hetema för att kunna ta emot arkiven.

De kostnader staten skall för är således dels de långsik-

som svara tiga kostnaderna för den fortsatta förvaringen, dels de engångsvisa kostnader kan uppstå i samband med att arkiven kommer in till

som

-

arkivmyndigheterna. Samtidigt som kostnaderna för förvaringen av myndighetsarkiven successivt uppstår allteftersom leveranserna sker, kommer emellertid arkivmyndighetemas tillsynskostnader när det gäller dessa arkiv att minska. Vidare innebär den reglering som föreslås om offentlighet för handlingar som tillkommer efter relationsändringen att arkivmyndighetemas tillsyn endast kommer att omfatta en begränsad del av det framtida arkivmaterialet, nämligen de delar som omfattas

av en offentligrättsligt reglerad handlingsoffentlighet. Detta medför att arkivmyndighetemas tillsynsverksamhet kommer att minska jämfört

med förhållandena före relationsändringen, vilket bör leda till ett visst kostnadsbortfall. Relationsändringen innebär således såväl ökade som minskade kostnader för arkivmyndigheterna. Vilka kostnader som uppkommer är först och främst beroende av omfattningen av det material som skall levereras. Sedan en kartläggning av materialet har gjorts kan en beräkning de ungefärliga kostnaderna göras. När kostnaderna

av uppstår för arkivmyndigheterna är dock helt beroende av när leve-

faktiskt genomförs. Som tidigare har framkommit skall överranserna lämnandet arkiven ske successivt. Det är således för närvarande inte

av möjligt att bedöma vilka kostnader uppstår för arkivmyndigheterna

som och när detta sker. I detta sammanhang skall erinras om att till de delar materialet utgörs folkbokföringshandlingar kompenseras arkivmyn-

av digheterna för de kostnader som leveranserna innebär inom ramen för folkbokföringsreformen.

Det skall uppmärksammas att vad som här har anförts endast avser myndigheterna. När det gäller de beslutande församlingarna föreligger inte någon skyldighet att leverera arkiv bestående av allmänna handlingar till arkivmyndigheterna, varför ovan behandlade frågeställning inte uppstår.

18.3 Framtida arkiv

kyrkliga

Handlingar som tillkommer efter relationsändringen kommer inte att omfattas av en offentligrättsligt reglerad handlingsoffentlighet annat än i begränsad utsträckning jfr avsnitt 17. När det gäller handlingar som omfattas av den regleringen hänvisas till Utredningens om trossamfundens rättsliga reglering betänkande Staten och trossamfunden

Rättslig reglering SOU 1997:43. Här skall endast nämnas att arkivlagens bestämmelser genom en komplettering kommer att göras

tillämpliga även på dessa handlingar.

I det följande behandlas enbart de arkiv som bildas av handlingar som omfattas av den kyrkliga handlingsoffentligheten. I lagen om

202 De kyrkliga arkiven Överväganden

-

Svenska kyrkan kommer troligen endast att föreskrivas att dessa arkiv skall bevaras, hållas ordnade och vårdas så att de tillgodoser rätten att ta del av handlingar, behovet av information för rättskipning och förvaltning och forskningens behov samt vidare att det skall beaktas att Svenska kyrkans arkiv är en del av det nationella kulturarvet.

De kyrkliga arkiven utgör och kommer även i framtiden att utgöra en väsentlig del av det nationella kulturarvet. Det är fråga om en fortsättning på en arkivbildning har sina rötter i medeltiden, och

som som skall ses mot bakgrund Svenska kyrkans särskilda karaktär samt till

av den roll som kyrkan har spelat i samhällsutvecklingen. De kyrkliga arkiven måste även i framtiden vara av stort värde från forskningssynpunkt. Det är angeläget att de framtida kyrkliga arkiven vårdas lika väl som för närvarande samt att kontinuiteten mellan gammalt och nytt säkerställs. Ett sätt att uppnå detta kan att låta de kyrkliga arkiven

vara omfattas av arkivlagstiftningen i tillämpliga delar även efter relationsändringen. Detta skulle emellertid innebära en särbehandling av Svenska kyrkan i förhållande till andra trossamfund, som inte kan anses förenlig med strävandena efter ökad likställighet mellan trossamfunden. Här skall även beaktas principen om en självständig kyrka. Kommittén anser därför inte att sådan reglering skall genomföras. Den närmare

en regleringen avseende arkiv som bildas av handlingar som omfattas av en "kyrklig handlingsoffentlighet blir inomkyrklig angelägenhet.

en Här skall erinras om att en av de inomkyrkliga utredningsgmpperna har till uppgift att behandla bl.a. frågan om de kyrkliga arkiven.

Kommittén förutsätter att Svenska kyrkan bygger upp ett för hela den kyrkliga organisationen enhetligt regelsystem avseende hanteringen av arkiven. Det finns hos arkivmyndigheterna en stor sakkunskap om arkivverksamhet. Det är angeläget att Svenska kyrkan samråder med arkivmyndigheterna såväl när det gäller att bygga upp ett regelsystem som beträffande hur arkivvården faktiskt skall bedrivas; som tidigare har framgått ingår det i de statliga arkivrnyndighetemas uppgifter att ge råd och anvisningar till stöd för skötseln av arkiv som inte omfattas av arkivlagstiftningen 6, 26 förordningen 1995:679 med instruktion för Riksarkivet och landsarkiven. Av 34 § i instruktionen framgår när arkivmyndigheterna får ta betalt för rådgivning samt för att ta emot, bevara och vårda arkiv.

Särskilda hänsyn gör sig gällande i fråga om vården och bevarandet av arkivalier. För att arkivens beständighet och säkerhet skall kunna upprätthållas erfordras således speciell kunskap om hur handlingarna skall behandlas. En förutsättning för att handlingarna över huvud taget skall kunna bevaras är att skrivmateriel och förvaringsmedel är arkivbeständiga. Speciella krav kan uppställas på lokalerna där handlingarna förvaras, från bevarandesynpunkt men även från användarsynpunkt.

De kyrkliga arkiven Överväganden 203

-

Vissa arkivalier kan kräva särskilda åtgärder för att bevaras. Här skall vidare nämnas de hänsynstaganden som gör sig gällande vid gallring.

I detta sammanhang skall även uppmärksammas de problem, men älven de möjligheter, som kan följa av att informationsteknologin, framförallt ADB-tekniken, används i allt större utsträckning. Arkivalietillväxten när det gäller teknikberoende medier har ökat, samtidigt som produktionen av pappershandlingar tenderar att bli mindre. Detta innebär att behovet av arkivlokaler på sikt torde minska, även om arkivalietillväxten kan förväntas öka. Det är viktigt att uppmärksamma att förutsättningarna för hur arkiven skall behandlas är olika när det gäller "traditionella" handlingar och ADB-upptagningar, mikrofilmer eller andra teknikberoende medier, vilket gör att olika krav kan komma att uppställas för hur arkivvården skall bedrivas.

Det får förmodas att kyrkan även efter relationsändringen kommer att föra ungefär samma protokoll, register och böcker som för närvarande; som exempel kan nämnas dop-, konfinnations-, vigsel- och begravningsböcker. Detsamma torde gälla räkenskapshandlingar. Enligt kommitténs förslag avsnitt 18.2 kommer allmänna handlingar att kunna förvaras hos Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar efter relationsändringen. Det är viktigt att handlingarna förvaras och handhas så att det går att identifiera vilka som tillkommit före respektive efter relationsändringen. Det äldre materialet t.o.m. år 1999 avslutas och nya "volymer" läggs upp, dvs. ett nytt arkiv bildas. Vissa typer handlingar kan dock den karaktären att tillägg

av vara av behöver göras och det måste då klart framgå att tillägget gjorts det

av kyrkliga organet efter relationsändringen jfr 18.2.2.

I detta sammanhang skall även beröras frågan om slutlig förvaring av arkivmaterial. De statliga arkivmyndighetema har enligt nu gällande reglering till uppgift att ta emot arkivmaterial från bl.a. de kyrkliga

kyrkokommunala och statliga myndigheterna för slutförvaring. När - det gäller de framtida arkiven kommer de statliga arkivmyndighetema att ha denna uppgift beträffande de arkiv inom kyrkan som omfattas av en offentligrättsligt reglerad handlingsoffentlighet. Det kan diskuteras om Svenska kyrkan skall ha möjlighet att överlämna även övriga handlingar till arkivmyndighetema. Detta skulle vara ett sätt att säkra att arkiven bevaras för eftervärlden. Här skall dock erinras om de bestämmelser om rätt att ta del av handlingar och om arkiv som kommer att finnas i lagen om Svenska kyrkan se avsnitt 17. Dessa bestämmelser skall ses mot bakgrund av de önskemål som har framförts från Svenska kyrkan att det i lag skall skapas garantier för

om att den kyrkliga verksamheten även i framtiden skall präglas av öppenhet. Kommittén förutsätter att Svenska kyrkan kommer att tillgodose även den viktiga del av arkivverksamheten som gäller att ta

204 De kyrkliga arkiven Överväganden

-

hand arkivmaterial för slutforvaring, i vilket ingår att vårda och

om bevara handlingarna samt att hålla dem tillgängliga. Det innebär att Svenska kyrkan ett led i sin arkivvård bygger arkivdepåer för

som upp handlingar som inte omfattas av arkivlagstiftningen. Att arkivhandlingar hos ett och organ kan ha olika slutdepå kan

samma innebära vissa tillämpningssvårigheter, men här skall erinras om att olika handlingskategorier redan från början måste förvaras och behandlas så att det går att skilja dem åt; kommittén vill understryka betydelsen att detta beaktas vid hanteringen av handlingar. En

av motsvarande ordning gäller for övrigt redan nu beträffande organ som omfattas bestämmelserna i 1 kap. 8 § andra stycket sekretesslagen

av eller av den s.k. Telia-lagen.

Det sagda utesluter inte att de statliga arkivmyndigheterna tar

ovan emot arkivmaterial från Svenska kyrkan för förvaring och vård eller forsknings- och studieändamål. Av 13 § arkivlagen framgår att Riksarkivet och landsarkiven får ta emot även arkiv inte omfattas av

som arkivlagens bestämmelser. Arkivmyndighetema måste i sådana fall ta ställning till det är befogat att ta emot handlingarna samt om det är

om praktiskt och ekonomiskt möjligt. De närmare villkoren får förutsättas bli föremål för överenskommelse vari bl.a. regleras frågan om kost-

en naderna angående möjligheterna att ta betalt jfr instruktionen för

- Riksarkivet och landsarkiven.

Handlingarna i de kyrkliga arkiven kommer att omfattas av olika regelsystem i framtiden, vilket innebär att stora krav ställs på de kyrkliga har att tillämpa bestämmelserna. Här skall erinras om

organ som arkivmyndighetemas tillsyn såvitt gäller de arkiv omfattas av

som arkivlagstiftningen Riksarkivets möjlighet att meddela före-

samt om skrifter för dessa arkiv.

Kommittén vill i detta sammanhang understryka betydelsen av att det finns tydliga inomkyrkliga bestämmelser om arbets- och ansvarsfördelning, bl.a. innefattande frågor om handlingsoffentlighet och arkivvård.

19 Specialmotivering

19.1 till lag om ändring i lagen Förslag

1988:950 om kulturminnen m.m.

4 kap. Kyrkliga kulturminnen

2 §

Definitionen kyrkobyggnad i bestämmelsens andra stycke har änd-

av rats. Anledningen till detta är att relationsändringen innebär att församlingamas och de kyrkliga samfállighetemas kommunstatus upphör, lik-

att den offentligrättsliga regleringen angående särskild förvaltning som

vissa domkyrkor upphävs. Definitionen är oberoende av villkor och av former för hur egendomen kommer att stå till Svenska kyrkans förfogande efter relationsändringen samt kyrkans framtida interna

av organisation. Syftet är att de kyrkobyggnader omfattas av be-

som stämmelserna före relationsändringen, skall göra det även därefter. Någon utvidgning tillämpningsområdet är inte avsedd.

av

Av definitionen framgår att byggnad en gång har invigts för

en som Svenska kyrkans gudstjänst omfattas skyddsbestämmelsema så

av länge Svenska kyrkan eller någon dess församlingar, kyrkliga sam-

av fälligheter eller stift i egenskap ägare eller förvaltare har att svara för

av förvaltningen. Med invigning den kyrkliga handling varigenom

avses

byggnad avskiljs för gudstjänstbruk. Skyddet gäller oberoende av en

kyrkan används eller ej. Även byggnaden sedermera bruk om om tas ur

religiös ceremoni den kyrkobyggnad vid genom en anses som en tillämpning 4 kap. så länge Svenska kyrkan eller någon av dess

av organisatoriska delar har för vård och underhåll, dvs. till dess

ansvar den rivs eller överlåtes. Här skall erinras om att en rivning förutsätter länsstyrelsens tillstånd samt att kommittén föreslår en anmälningsskyldighet vid överlåtelse.

I den nuvarande lydelsen används begreppet "vårdas". Den allmänna innebörden av detta begrepp torde emellertid nuförtiden snarast avse det fysiska omhändertagandet. Ett adekvat begrepp i detta

mer sammanhang bör vara förvaltning. Här kan uppmärksammas den

nu gällande lydelsen "...0ch vårdas kyrklig kommun samt domkyr-

av en kor som står under egen förvaltning" kursiv. här.

3a§

Bakgrunden och motiveringen till denna bestämmelse lämnas i avsnitt 13.2. Länsstyrelsen har att vid en anmälan överlåtelse ta ställning

om till om byggnaden skall förklaras för byggnadsminne samt i så fall vilket innehåll skyddsföreslcriftema skall ha. Här skall erinras den

om skyldighet att samråda med Riksantikvarieämbetet och statens historiska RAÄ föreskrivs i 1 § förordningen 1988:1188

museer som om kulturminnen m.m. kulturminnesförordningen. Det får förutsättas att ett beslut meddelas så snart som möjligt efter det att anmälan kom-

en mer in, så att en överlåtelse inte onödigtvis fördröjs. Efter månader

sex blir avtalet överlåtelse giltigt även något beslut inte har medde-

om om lats. Detta hindrar givetvis inte byggnadsminnesforklaring utfär-

att en

das senare. Med "beslut i fråga byggnadsminnesförklaring"

om avses det beslut varigenom länsstyrelsen skiljer sig från ärendet, vilket kan ske antingen genom en byggnadsminnesförklaring eller ett be-

genom slut om att inte utfärda någon sådan förklaring.

Bestämmelsen torde förutsätta följdändring i jordabalken och

en

eventuellt i fastighetsbildningslagen.

När det gäller en överlåtelse till staten skall erinras bestämmel-

om serna i förordningen 1988: 1229 statliga byggnadsminnen

om m.m.

Frågan avräkning från den statliga kyrkoantikvariska ersätt-

om en ningen vid en överlåtelse har berörts i avsnitt 10.4.

4§

Bestämmelsen anmälan skall gälla även vid överlåtelse sådan

om av en yngre kyrkobyggnad som har utvalts av

6§

Motiveringen till tillägget avseende "kyrkotomt" lämnas i avsnitt 13.2.

Specialmotivering 207

7§

Paragrafens första stycke har ändrats med anledning att det inte av kommer att finnas någon offentligrättslig reglering avseende särskild förvaltning domkyrkor efter relationsändringen. Av bestämmelsen av framgår att förteckningen skall uppta kyrkliga inventarier av kulturhistoriskt värde. Någon ändring omfattningen av de inventarier som av berörs bestämmelsen är inte avsedd. av Till följd att såväl tjänste- som förtroendemannaorganisationen av efter relationsändringen kommer att regleras genom inomkyrkliga föreskrifter har andra stycket ändrats. Bestämmelsen bygger även framdeles på förutsättningen att det är fråga om ett personligt ansvarstagande. De uppgifter och det skall vara desamma ansvar som avses före relationsändringen. Enligt kommitténs förslag skall församsom lingen utse två skall för att föra förteckningen och personer som svara till att föremålen förvaras och vårdas väl. Bestämmelsen innebär i se sin nuvarande lydelse ett samspel mellan kyrkoherden ämbetssom bärare och den förtroendevalda kyrkvärden. Det får förutsättas att denna ordning reglerades redan i 1686 års kyrkolag upprätthålls - som även fortsättningsvis. Eftersom det den lydelsen inte direkt av nya framgår vilka har tillsynsansvar bör uppgift härom personer som lämnas till länsstyrelsen. En anmälan skall göras så snart någon

förändring sker.

8§

Ändringen iförsta meningen föranleds att den organisatoriska indelav ningen i kontrakt under ledning en kontraktsprost inte kommer att av offentligrättsligt reglerad efter relationsändringen. Däremot komvara det i lagen Svenska kyrkan att det för varje stift skall mer om att anges finnas biskop. Utgångspunkten bör att biskopen skall ha ansvar en vara kontroll sker de inventarieförteckningar förs i församför att av som lingama inom stiftet. Det är dock rimligt att biskopen har möjlighet att utse någon skall utföra kontrollen; det förefaller härvid vara lämpsom ligt de utses har kontrollansvar för ett antal av stiftets att personer som församlingar, dvs. ordning liknar den gäller i dag. en som som Efter varje kontroll utförs skall en kopia av förteckningen som skickas till länsstyrelsen. En sådan ordning möjlighet för länsstyrelger få överblick över inventariebeståndet i länet. Detta är betydelsesen att fullt inte minst med tanke på länsstyrelsens uppgifter när det gäller fördelning den statliga ersättningen se avsnitt 10.4. av Andra meningen har anpassats efter utformningen av 7 § andra

stycket.

9§

Bestämmelsen i andra stycket motsvarar den som finns för kyrkobyggnader och kyrkotomter se 3 § fjärde stycket. Det finns inte anledning att göra någon skillnad i detta avseende, utan det bör även beträffande inventarier framgå av lagen att skäliga villkor kan ställas i samband med att tillstånd meddelas.

10§

Enligt tredje stycket i dess nuvarande lydelse skall samråd ske med kontraktsprosten eller, i vissa fall, med biskopen. Som har framkommit ovan kommer emellertid kontraktsprost inte att vara en offentligrättsligt reglerad befattning efter relationsändringen. Kommittén finner att det är rimligt att samråd i de fall det blir aktuellt sker med biskopen.

13§

På samma sätt som när det gäller kyrkobyggnader och kyrkotomter bör lagen innehålla en bestämmelse skäliga villkor för tillstånd beträf-

om fande begravningsplatser jfr även vad har anförts under 9 §.

som

16§

Att Svenska kyrkan skall ha rätt till viss ersättning staten för vård

av och underhåll de kyrkliga kulturminnena bör framgå

av genom en bestämmelse i kulturminneslagen. Ersättningen och dess utfomming och villkor har närmare behandlats i avsnitt 10.

Av första stycket framgår att ersättningen endast kan omfatta kostnader som avser upprätthållandet de kulturhistoriska värdena.

av

Andra stycket att ansvaret för fördelningen mellan stiften åvi-

anger lar rättssubjektet Svenska kyrkan. Varje stift sedan för fördel-

svarar ningen inom sitt område.

I tredje stycket föreskrivs att RAÃ skall möjlighet att yttra sig

ges över den centrala fördelningen, dvs. över prioriteringarna mellan stiften.

Länsstyrelsen skall enligt fjärde stycket beredas tillfälle att yttra sig inför fördelningen inom stiftet. Länsstyrelsen har härvid att göra

en bedömning med utgångspunkt från kulturhistoriska aspekter, likaväl som med avseende på prioriteringarna inom länet.

Specialmotivering 209

17§

den Kulturarvsutredningen har Denna paragraf, som motsvarar som föreslagit, innebär det blir möjligt att ingripa de krav som följer att om föreskrifter och beslut enligt 4 kap. kultunninneslagen inte uppfylls. av exempel kan att tillståndspliktig åtgärd vidtas utan Som nämnas en åtgärd genomförs på ett sätt inte är förenligt tillstånd eller att en som tillstånd. Ett ingripande kan ske ett särskilt handmed ett lämnat genom eller länsstyrelsen utfärdar ett föreläg-

räckningsförfarande genom att

eventuellt förenat med vite. Som i avsnitt 10.4 bör givetgande, angavs eftersträvas åstadkomma rättelse utan att den möjvis i första hand att bestämmelsen behöver användas. Jfr även Kulturarvsutlighet som ger betänkande Skyddet kulturmiljön SOU 1996:128, sid. redningens av 315.

18§

Enligt bestämmelsens nuvarande lydelse har domkapitlet rätt att överenligt 9 och l3 §§. Domkapitlets rätt att överklaga motiklaga beslut proposition 1987/882104 med att domkapitlen har tillsyn över verades i i församlingarna och därför har särskild anledning lära och gudstjänster utformningen kyrkorummet och att bevaka beslut som avser av m.m. dess användning prop. sid. 101. Om domkapitlen

som kan påverka

den kyrkliga organisationen efter relationsändkommer att finnas inom inomkyrklig angelägenhet. Det torde dock kunna förutringen blir en regional nivå kommer att finnas motsvarande funksättas att det på en kan att enligt förslaget till lag tion även fortsättningsvis. Här nämnas kyrkan stiftets grundläggande uppgift att främja och ha om Svenska är Utredningens trossamfundens rätts-

tillsyn över gudstjänstlivet se om

betänkande. Det bör därför stiftet rätt att i liga reglering vara som ges framtiden överklaga beslut enligt 9 och 13 §§.

skall uppmärksammas det förutom i kulturrninneslagen även Det att nödvändigt med vissa följdändringar i kulturrninnesförordningen. blir föreskrivs f.n. i förordningen att RAÄ och länsstyrelsen skall sam- Bl.a. domkapitlet i ärenden enligt 4 kap. kulturrninneslagen "om råda med domkapitlet skall erhålla kopia vissa beslut det behövs" samt att av §§. Enligt kommitténs bedömning bör i framtiden samråd 18 och 20 med stiftet, också skall erhålla beslutskopior jfr ovan anske som

gående överklagande.

§ föreskrivs länsstyrelsen skall underrätta kontraktsprosten I 21 att fall biskopen beslut har fattats eller åtgärd har vidtagits eller i vissa om

210 Specialmotivering

enligt 4 kap. 10 § andra och tredje styckena kultunninneslagen. En underrättelse detta slag bör i framtiden lämnas till biskopen. av

19.2 till

Förslag lag 1999:xxx om kyrkoantikvarisk skatt

1§

Enligt 4 kap. 16 § lagen 1988:950 kulturminnen har om m.m. Svenska kyrkan rätt till viss ersättning staten för vård och underhåll av av de kyrkliga kulturrninnena, så att deras kulturhistoriska värde inte minskas.

2§

I bestämmelsens första mening definieras den personkrets är skattsom skyldig enligt denna lag. Av den andra meningen framgår det den att är beskattningsbara förvärvsinkomsten till kommunal inkomstskatt som utgör underlag för den kyrkoantikvariska skatten. Den inte har som någon sådan inkomst påförs inte heller någon skatt.

3§

Av denna paragraf framgår att skatten skall tas ut med procentsats en om 0,05 av underlaget, dvs. med 5 öre skattekrona. per

4§

Lagen l997zxxx betalning skatter och avgifter föreslås ersätta om av uppbördslagen 1953:272 från och med 1999 års taxering. I bestämmelsen att det är den lagens bestämmelser skall anges som vara

tillämpliga vid beräkning, debitering, redovisning och betalning den

av kyrkoantikvariska skatten.

Den föreslagna lagen innebär att det blir nödvändigt med vissa följdändringar i lagen 1997:xxx betalning skatter och avgifter. om av Riksskatteverket lämnar ett förslag i detta avseende Riksskatte-

se

verkets betänkande.

19.3 till lag om ändring i Förslag tryckfrihetsförordningen

2 kap.

17 §

Andra stycket i paragrafen är nytt. När det gäller bakgrund och motivering hänvisas till avsnitt l8.2.2.

Av 2 kap. tryckfrihetsförordningen framgår att endast myndigheter kan förvara allmänna handlingar. Enligt 2 kap. 5 § likställs riksdagen, kyrkomötet och beslutande kommunal församling med myndigheter i detta hänseende. I första stycket i förevarande paragraf öppnas en möjlighet att under vissa förutsättningar överlämna allmänna handlingar till ett enskilt träder i myndighets ställe den s.k. Telia-

organ som en modellen. Genom det föreslagna andra stycket lämnas möjlighet att i lag föreskriva att allmänna handlingar före relationsändringen har

som kommit in till eller upprättats hos Svenska kyrkans beslutande församlingar eller myndigheter med uppgifter hänförliga till Svenska kyrkans verksamhet, får förvaras hos Svenska kyrkan eller någon av dess organisatoriska delar, utan att handlingarna därigenom förlorar sin karaktär

allmänna. Regeringen bestämma vilka skall av att vara avses organ som förvara handlingarna.

Med organisatoriska delar Svenska kyrkans församlingar,

avses sammanslutningar församlingar kyrkliga samfälligheter och stift.

av Bestämningen allmänna handlingar skall kunna förvaras ankny-

av var ter till förslaget till lag Svenska kyrkan, enligt vilket Svenska kyr-

om kan samt församlingar, kyrkliga samfalligheter och stift kommer att

självständiga juridiska personer. vara

Svenska kyrkans beslutande församlingar är bl.a. kyrkomötet, stiftsfullmäktige och kyrkofullmäktige. Myndigheter med uppgifter hänförliga till Svenska kyrkans verksamhet finns inom såväl den kyrkokommunala den statliga organisationen. Kyrkokommunala myndighe-

som ter är bl.a. stiftsstyrelsen och kyrkorådet. Som exempel på myndigheter inom den statliga organisationen kan nämnas Svenska kyrkans centralstyrelse, domkapitlen och pastor. I avsnitt l6.2.1 finns en sammanställning över de beslutande församlingar och de myndigheter är ak-

som tuella.

I paragrafen klarläggs att bestämmelserna är tillämpliga endast beträffande sådana myndigheter helt upphör senast den 31 december

som 1999, dvs. i huvudsak de myndigheter upphör vid relationsänd-

som ringen och arkiv till följd bestämmelserna i ll § arkivlagen

vars av

1990:782 skall överlämnas till arkivmyndighet inom tre månader. en Detta innebär att bestämmelserna inte omfattar de allmänna handlingar som finns hos sådana myndigheter har till uppgift att bl.a. som behandla ärenden med anknytning till Svenska kyrkan och verkvars samhet i denna del upphör till följd relationsändringen. av Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar skall i fråga om överlämnade handlingar jämställas med myndighet vid tillämpningen av 2 kap. 12-16 §§. Detta innebär bl.a. att begäran att få ta del en om av en allmän handling skall riktas till det förvarande organet, skyndsom samt skall pröva begäran och även lämna hänvisning överklagande om vid ett avslagsbeslut. Det förvarande organet har rätt att ta ut avgifter för kopior och avskrifter som beställs angående principerna för detta se avsnitt 18.2.2. - När det gäller ändring av 2 kap. 5 och 7 tryckfrihetsförordningen hänvisas till Utredningens trossamfundens rättsliga reglering beom tänkande.

19.4 till

Förslag lag l999:xxx om

överlämnande av allmänna

handlingar

till Svenska kyrkan och dess

organisatoriska delar för förvaring

1§

Bestämmelsen anger lagens tillämpningsområde. Det skall erinras om att lagen gäller endast i fråga handlingar härrör från tiden före om som relationsändringen och som i tryckfrihetsförordningens mening är allmänna; bestämmelserna omfattar givetvis inte handlingar tillkomsom mer efter relationsändringen eller handlingar som i och för sig är från tiden dessförinnan inte är allmänna. men som

2§

Regeringens beslut enligt denna bestämmelse skall ha formen förav ordning. Utgångspunkten bör att den församling eller samfällighet vara eller det stift övertar tidigare kyrkokommuns uppgifter skall som en förvara de allmänna handlingar härrör från den tidigare verksamsom heten; detta bör gälla beträffande kyrkokommunala beslutande församlingar och myndigheter på såväl lokal regional nivå. Allmänna som handlingar som har kommit in till eller upprättats hos beslutande för-

Specialmotivering 213

samlingar och myndigheter inom den statliga organisationen bör fort-

sättningsvis förvaras på den nivå inom den kyrkliga organisationen som

motsvarar vad tidigare har gällt. som Bestämmelserna är tillämpliga även på allmänna handlingar som förvaras hos myndighet omfattas bestämmelserna och som en som av härrör från verksamhet tidigare har upphört. Som exempel kan en som

kyrkobokföringshandlingama övergângsvis förvaras

här närrmas som jfr regeringens beslut den 26 april 1990 och 10 § lagen hos pastor l991:482 införande lagen 1991:481 folkbokföring. Detom av om gäller sådana allmänna handlingar härrör från en myndigsamma som tidigare har lagts ned, exempelvis boställsnämndema. het som Regeringens beslut förvaring innebär att det förvarande organet om de allmänna handlingarna endast överlämnande kan avhända sig genom arkivmyndighet eller gallring 9 och 10 arkivlagen. En till en se ändring det gäller förvaring förutsätter ett nytt beslut av regeringen. när kyrkans framtida organisation och indelning är av bety- Svenska delse det gäller den fortsatta förvaringen handlingarna. Så kan när av indelningsändring föranleda ett beslut ändrad förvaexempelvis en om de allmänna handlingarna jfr även avsnitt 18.2.2. angående ring av

bl.a. indelningsändringar.

Förvaringstidens längd kommer att variera beroende på bl.a. omfatt-

arkiven, Svenska kyrkans behov handlingarna och ningen av av arkivmyndighetemas möjlighet att ta emot arkiven. Här måste även värde arkiven har för Svenska kyrkan. Som mål bör erinras om det som uppfattning kunna uppställas att de allmänna handenligt kommitténs levereras inom tio år från relationsändringen se avsnitt lingarna Vad här förvaringstidens längd de tidigare 18.22. som sägs om avser myndigheterna. Beslutande församlingar omfattas för närvarande inte föreskrifterna tillsyn och överlämnande till arkivmyndighet. De av om handlingar härrör från beslutande församlingar bör därför inte som heller fortsättningsvis omfattas dessa bestämmelser. I detta samav dock erinras Riksarkivet får ta emot arkivhandmanhang kan om att från kyrkomötet 4 § förordningen 1995:679 med instruktion lingar för Riksarkivet och landsarkiven.

3§

arkivvårdsregler skall gälla för Svenska kyrkan och dess Arkivlagens delar vid förvaring allmänna handlingar. Detta inne-

organisatoriska av

det förvarande kyrkliga organet fullt ut ansvarar för bär exempelvis att vården arkiven, vilket bl.a. inbegriper att för de kostnader som av svara detta innebär.

214 Specialmotivering

4§

Paragrafens första stycke innehåller föreskrift de allmänna en om att handlingarna skall förvaras och handhas så att det utan svårighet går att skilja dem från andra handlingar hos det förvarande Detta organet. är väsentligt exempelvis när någon begär att få ta del handling av en samt

vid gallring och leverans till arkivmyndighet.

De aktuella kyrkliga kommer i framtiden förvara handorganen att lingar som omfattas olika regelsystem jfr avsnitt 17 angående vad av som kommer att gälla beträffande handlingar tillkommer efter som relationsändringen. Detta innebär stora krav på den enskilde tjänstemannen, och understryker betydelsen att handlingarna förvaras av så att det lätt går att skilja dem åt. Även tillägg till de allmänna om handlingarna inte bör göras annat än undantagsvis, kan det i vissa fall finnas behov att tillföra av en ny uppgift. Av andra stycket framgår att detta i så fall måste på göras ett sådant sätt att det varje enskild anteckning framgår och av när av vem den har gjorts.

5§

I första stycket hänvisas till tryckfrihetsförordningens bestämmelser om rätten att ta del av allmänna handlingar. Denna rätt gäller även när handlingarna förvaras hos Svenska kyrkan eller någon dess av organisatoriska delar. I andra stycket hänvisas till bestämmelserna i sekretesslagen 1980: 100. Jfr vidare avsnitt 19.7. I tredje stycket hänvisas till de bestämmelser i tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen enligt vilka Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar skall jämställas med myndighet.

6§

Om en allmän handling påförs uppgifter efter relationsändringen nya kan den situationen uppstå att det är omöjligt dölja och avskilja att dessa vid utlämnande handlingen. Det kyrkliga måste då av organet lämna ut det materialet detta är förutsättning för den egna om en att allmänna handlingen skall kunna lämnas Denna föreskrift ut. torde dock vara av mindre praktisk betydelse eftersom även den påsenare förda delen torde tillgänglig antingen enligt de be-

vara föreslagna

stämmelserna i 1 kap. 8 § sekretesslagen eller enligt inomkyrklig a en reglering.

Specialmotivering 215

Övergångsbestämmelsen punkt 2 innebär att bestämmelserna är tillämpliga även beträffande allmänna handlingar som härrör från beslutande församlingar har upphört vid lagens ikraftträdande. som Att bestämmelserna omfattar allmänna handlingar från myndigheter har upphört dessförinnan framgår av 2 som

19.5 Förslag till lag om ändring i lagen

om överlämnande av

1994: 1383

allmänna till andra än

handlingar organ

för förvaring myndigheter

1§

Till paragrafen har fogats ett andra stycke med infonnerande funken tion, erinrar att förvaring allmänna handlingar kan ske även som om av enligt den kommittén föreslagna lagen. av

7§

Tillägget i tredje stycket är följd att kommitténs förslag innebär en av att ett andra stycke införs i 2 kap. 17 § tryckfrihetsförordningen.

19.6 till lag om ändring i arkivlagen

Förslag 1990:782

1§

Ändringen i andra stycket är följd bl.a. att församlingamas och en av samfällighetemas kommunstatus upphör i och med relationsändringen Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar endast i begränoch att sad utsträckning skall omfattas arkivlagstifmingen i framtiden. Som av tidigare har framkommit föreslår Utredningen trossamfundens om rättsliga reglering handlingar tillkommer efter relationsändatt som ringen och hör till vissa, särskilt angivna områden skall omfattas som offentlighet enligt bestämmelser i sekretesslagen. Angående arkivav lagens tillämplighet i dessa fall hänvisas till den utredningens betän-

kande.

Tillägget i tredje stycket de fall när Svenska kyrkan eller avser någon av dess organisatoriska delar förvarar allmänna handlingar med stöd av den av kommittén föreslagna lagen. Genom tillägget har bestämmelserna i 3-6 samt 9-10 gjorts tillämpliga även på Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar vid förvaring av allmänna handlingar. Detta innebär att reglerna arkivom bildning och arkivvård samt om gallring skall tillämpas. Bestämmelserna arkivmyndighets möjlighet att överta arkivom material skall tillämpas beträffande allmänna handlingar från tidien gare myndighet. Denna reglering gäller för närvarande inte beslutande församlingar och bör därför inte heller i framtiden tillämpas avseende de handlingar härrör från någon Svenska kyrkans beslutande som av

församlingar.

7§

I första stycket har ett tillägg gjorts innebär att arkivmyndighetersom nas tillsyn omfattar Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar vid förvaring allmänna handlingar med stöd den föreslagna lagen. av av

8§

I ett nytt femte stycke fastslås att Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar vid förvaring allmänna handlingar skall stå under tillsyn av av de statliga arkivmyndighetema. Här skall erinras att denna ordom ning motsvarar vad för närvarande gäller beträffande såväl statliga som som kyrkokommunala myndigheter. Bestämmelserna om tillsyn gäller enligt nuvarande bestämmelser inte Svenska kyrkans beslutande församlingar. Tillsynen bör därför inte heller fortsättningsvis omfatta de handlingar härrör från dessa som organ. En redaktionell ändring har gjorts i fjärde stycket.

11§

Till paragrafen har fogats ett tredje stycke erinran att som en om förvaring av allmänna handlingar kan ske även enligt den kommittén av

föreslagna lagen.

Kommitténs förslag innebär även vissa ändringar i arkivförordningen 1991:446 samt förutsätter förordning överlämnande en om av

allmänna handlingar till Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar för förvaring. I detta sammanhang skall nämnas att Utredningen om trossamfimdens rättsliga reglering föreslår en ändring i 2 § arkivlagen.

19.7 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen 1980: 100

lkap. 8a§

Av andra meningen i andra stycket framgår att Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar vid tillämpningen sekretesslagen skall av jämställas med myndighet när det gäller befattningen med allmänna handlingar överlämnas för förvaring. Denna reglering som överensstämmer med vad gäller de enskilda organ som förvarar som allmänna handlingar med stöd lagen 1994:1383 överlämnande av om allmänna handlingar till andra än myndigheter för förvaring. av organ Angående paragrafen i övrigt hänvisas till Utredningen om trossamfundens rättsliga reglering.

13 kap. 4 §

Paragrafen behandlar s.k. överföringssekretess. Genom det nya tredje stycket kommer den sekretess gällde hos den myndighet eller som beslutande församling från vilken de allmänna handlingarna härrör automatiskt att överföras till det förvarande kyrkliga organet.

15 kap. 7 §

Ändringen iförsta stycket innebär att bestämmelserna överklagande om i förvaltningslagen 1986:223 skall tillämpas också beträffande beslut meddelas Svenska kyrkan eller någon av dess organisatoriska som av delar med anledning begäran om utlänmande av en handling. av en

19.8 till om i

Förslag lag ändring lagen

1991:482 om införande av

folkbokföringslagen 1991 248.1

Den av kommittén föreslagna regleringen förvaring allmänna

om av handlingar hos Svenska kyrkan eller någon av dess organisatoriska delar kommer att omfatta även kyrkobokföringshandlingama, varför 10 § i förevarande lag skall upphävas.

20 Ekonomiska och andra

konsekvenser av förslagen

20.1 Den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga

egendomen

När det gäller finansieringen den kyrkoantikvariska ersättningen och

av frågan minskning av det totala uttaget av kyrkoavgift hänvisas

om en till avsnitt 10.3. Här skall endast erinras om att kommittén föreslår att den kyrkoantikvariska ersättningen skall finansieras genom en särskild skatt kyrkoantikvarisk skatt, vilket innebär att några statsfinansiella kostnader inte uppkommer. Det förutsätts att Svenska kyrkans sammanlagda avgiftsuttag minskas i omfattning den kyrkoan-

samma som tikvariska ersättningen uppgår till, varför ersättningen i sig inte bör medföra några ändrade ekonomiska förhållanden för Svenska kyrkan. Ett minskat uttag av kyrkoavgiften innebär vidare att den kyrkoantikvariska skatten inte torde påverka den samhällsekonomiska balansen.

Frågan den kyrkoantikvariska ersättningens utjämningseffekter

om för församlingar och samfálligheter och för enskilda individer har behandlats i avsnitt 10.7. När det gäller de effekter som den kyrkoantikvariska skatten kan få för den enskilde skall här erinras om vad som anges i kommitténs direktiv, nämligen att bevarandet av de kyrkliga kulturvärdena angelägenhet för hela svenska folket och att det

är en inte är rimligt att den totala kostnaden för detta allmänintresse bärs endast tillhör Svenska kyrkan dir 1995:162. Kommitténs

av dem som förslag innebär att alla skattskyldiga, kyrkotillhöriga likaväl som ickekyrkotillhöriga, betalar proportionellt i förhållande till sin inkomst samt att ansvaret är rikssolidariskt och oberoende av var man bor.

Den kyrkoantikvariska ersättningen skall i sig inte innebära att förutsättningarna för vård och underhåll förändras, utan syftar till att göra det möjligt att genomföra vård och underhåll på en nivå som motsvarar vad gäller i dag. Ersättningen sådan torde därför inte innebära

som som någon utökad verksamhet när det gäller exempelvis renoveringar och restaureringar. Förslaget torde således inte påverka sysselsättningen

220 Ekonomiska och andra konsekvenser förslagen

av

och torde inte heller i övrigt ha nâgra särskilda regionalpolitiska konsekvenser.

Den kyrkoantikvariska skatten torde föra med sig vissa installationskostnader for förändringsåtgärder i de tekniska systemen och löpande kostnader för skatteförvaltningens administration. Det torde dock svårt att i dag närmare ange vilka kostnader som kan vara

vara aktuella.

20.2 De kyrkliga arkiven

Beträffande kostnader och finansiering när det gäller de kyrkliga arkiven hänvisas till avsnitt 18.2.8.

Med hänsyn till att arkivmaterialet förutsätts levereras successivt, i första hand under en tioårsperiod, går det inte att i dag uttala sig om vilka behov kan uppstå och i så fall när. Se avsnitt 18.2.6 angående

som fortsatt utredning.

Särskilt

yttrande

Av Ingrid Strömberg

Kommittén angående det kyrkliga kulturarvet C 1995:13

Kommittén har i enlighet med direktiven föreslagit att Svenska kyrkan skall få årlig statlig ersättning för vården och underhållet av de

en kyrkliga kultunninnena. På några punkter i utredningens förslag har jag

avvikande mening. Detta gäller finansieringen den statliga ersätten av ningen och delar innehållet i den överenskommelse som skall slutas

av mellan staten och Svenska kyrkan.

1 Finansieringen

Av direktiven framgår att utredningens förslag skall vara statsfinansiellt neutrala. Enligt de finansieringsprinciper gäller i den nya budget-

som

till följd utgiftstaket skall förslag om ökade utgifter finanprocessen av sieras med motsvarande utgiftssänkningar. I det aktuella fallet har det emellertid varit svårt att inom ramen för utredningens mandat lägga förslag till omprioriteringar på statsbudgetens utgiftssida, detta på grund utgiftens speciella karaktär. Mot denna bakgrund kan jag

av ställa mig bakom att kommittén lägger ett förslag finansiering på

om statsbudgetens inkomstsida.

Kommittén föreslår i avsnitt 10.3 att den statliga ersättningen, motsvarande 460 miljoner kronor i 1996 års penningvärde, skall finansieras

särskild skatt Ucyrkoantikvarisk skatt som tas ut proportiogenom en nellt mot den kommunalt beskattningsbara inkomsten 5 öre per skattekrona. Genom att ersättningens nivå på det sättet bestäms till en viss andel den beskattningsbara inkomsten kommer ersättningen att Följa

av utvecklingen av skatteunderlaget.

Jag kan inte ansluta mig till detta förslag följande skäl. Ett infö-

av rande särskild kyrkoantikvarisk skatt innebär ett avsteg från

av en skattereformens principer och regeringens strävan att undvika specialdestinerade skatter. Det finns enligt min mening inget skäl för att avvika från dessa utgångspunkter.

Det kan vidare ifrågasättas om den metod som kommittén förordar är särskilt enkel. Som framgår betänkandet kan problem uppstå vid

av

222 Särskilt yttrande

budgeteringen av ersättningen på grund av eftersläpningen i tid mellan preliminär och slutlig skatt. Om ersättningens nivå skall följa skatteunderlagets utveckling kan det leda till krav på återkommande justeringar av ersättningens nivå, vilket kommer att påverka utgiftstaket. En direkt kanal mellan finansiering och utgift är enligt min mening heller inte lämplig av de principiella skäl anförs För att bibehålla

som ovan. ersättningens nivå kan i stället en årlig uppräkning ske med exempelvis KPI eller NPI.

2 Överenskommelsen

I avsnitt 10.6 redovisar kommittén de punkter bör tas i den

som upp långsiktiga överenskommelse som enligt direktiven skall slutas mellan staten och Svenska kyrkan. Då överenskommelsen gälla för

avses en mycket lång period är det enligt min mening största vikt att den

av endast omfattar principiella frågor. Det är således olämpligt att inom

ramen för denna överenskommelse binda nivån på den statliga ersättningen, vilket föreslås kommittén. Denna bör i likhet med andra ut-

av gifter på statsbudgeten prövas inom för regeringens ordinarie

ramen budgetarbete.

Litteraturförteckning

Litteraturförteclmingen omfattar inte offentliga utredningar och promemorior SOU, Ds eller riksdagstryck

Kyrkobyggnaden och det offentliga rummet Svenska kyrkans utredningar 1995:5 Kyrkoordning för Svenska kyrkan Svenska kyrkans utredningar 1995:7 Fädemas kyrkor och framtidens Svenska kyrkans utredningar

- 1996:1 Svenska kyrkan i förnyad gestalt 1995 års beslut kyrka och stat.

- om Verbum 1996 Bohlin A, Allmänna handlingar, 1988 Bohlin A, Offentlighetsprincipen, 1990 Collmar Norström Sekretessen inom kyrkan Corell H, Egerstedt O, Eliason M, Heuman Regner G, Sekretesslagen. Kommentar till 1980 års lag med ändringar. 3 uppl. 1992 Gränström C, Lundquist Fredriksson K, Arkivlagen med kommentarer. 1 uppl. 1992 Göransson G, Hinn Schött R, Kyrkolagen. En kortfattad kommentar. Den svenska kyrkorätten 2 uppl. 1995 Göransson G, Schött R, Kyrklig egendom. En kommentar. Den svenska kyrkorätten l uppl. 1995 Göransson G, Svensk kyrkorätt. En översikt. Den svenska kyrkorätten l uppl. 1993.

224 Litteratur

m.m.

Holmberg Stjemquist N, Vår författning. 4 uppl. 1981. Marcusson Offentlig förvaltning utanför myndighetsområdet. 1989 Petrén G, Ragnemalm H, Sveriges grundlagar. 12 uppl. 1980 Ekonomisk redogörelse för kyrkokommuner år 1995. Kyrkofonden, Statistiska centralbyrån, Svenska kyrkans centralstyrelse, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund

1 Bilaga

Kommittédirektiv

hä

Ändrade relationer mellan och Dir.

Svenska 19951162

kyrkan m.m.

Beslut vid regeringssammanträde den 21 december 1995

Sammanfattning av uppdraget

Ett principbeslut har fattats om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan prop. 1995/96:80, bet. 1995/96: KU12, rskr. 1995/96:84. Med anledning härav behöver ett antal delfrågor utredas och för detta ändamål skall följande utredningar tillsättas och särskilda uppdrag

ges: utredning om konstitutionella och andra rättsliga frågor, särskilt uppdrag till Riksskatteverket att utreda formerna för statlig uppbörd av kyrkoavgift, utredning om begravningsverksamheten, särskilt uppdrag till Kammarkollegiet att utreda den kyrkliga

egendomen vid en relationsändring, utredning om vården av kulturhistoriskt värdefull kyrklig egendom och kyrkoarkiven, samt utredning om personalfrågoma vid en ändring av relationerna och

om statligt stöd till trossamfund. Utredningarna skall ha regeringens principproposition och riksdagens beslut om relationsändringen som utgångspunkt för sitt arbete. Ett särskilt beredningsorgan skall inrättas för att underlätta insyn och samordning i utredningsarbetet. Samverkan skall också ske mellan statens och Svenska kyrkans utredningsarbeten. I det statliga utredningsarbetet skall prövas de kostnader förslagen

som för med sig och hur dessa skall finansieras. En grundläggande förutsättning skall därvid vara en statsfinansiellt neutral lösning.

8-17-0374

Utgångspunkter

Riksdagen har efter förslag regeringen prop. 1995/96:80, bet.

av 1995/96:KU12, rslcr. 1995/96:84 fattat ett principbeslut om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan. I det följande redovisas några

de väsentligaste utgångspunktema för detta beslut. av

Den demokratiska processen

Ingen reform har i modern tid varit föremål för så omfattande och

annan ingående överväganden under så lång tid som frågan om ändrade relatio-

mellan staten och Svenska kyrkan. Det principiella ställningstagande ner

gjorts har successivt mognat fram under demokratisk beslutssom nu en

i både omfattning, djup och längd har få motsvarigheter. Den process som stora omvandling Sverige genomgått under de senaste etthundra-

som femtio åren till följd industrialiseringen, sekulariseringen och invand-

av ringen har i grunden förändrat synen på statskyrkosystemet.

Ett förändrat samhälle

Den kyrkliga verksamheten har traditionellt sett haft stor betydelse och varit viktig del i samhällsutvecklingen. Under decennier har

en senare takten i förändringarna ökat och vi har fått att det svenska samhället

se blivit alltmer mångkulturellt och mångreligiöst ett led i den interna-

som tionella integreringen. Detta har bl.a. medfört att Svenska kyrkan inte längre har den självklara position den har haft tidigare. Svenska

som kyrkan får verka under andra förutsättningar än de fanns i en tid då

nu som kyrkans myndighetsprägel tydlig och framträdande.

var

Genom Sveriges ökade internationalisering och den stigande värdepluralismen i vårt samhälle har också relationerna mellan trossamfunden förändrats. Det påtagliga är tillväxten den romersk-katolska

mest av kyrkan och de ortodoxa kyrkorna, det ökade inslaget icke-lqistna

av trosbekännare samt förändringarna i den svenska frikyrkorörelsen. Särskilt tydliga blir förändringarna inom vissa delar storstadsområdena där

av invandrarna utgör betydande andel befolkningen. Det finns

en av anledning detta förhållande består och att tillhörigheten till

anta att Svenska kyrkan på del håll blir relativt låg medan på andra håll även

en fortsättningsvis hög andel invånarna kommer att tillhöra Svenska

en av kyrkan. För Svenska kyrkan, invandrarsamfunden och frikyrkoma ställer detta krav på ökad anpassning till de förändrade förhållandena. Sam-

en verkan mellan trossamfunden har också breddats och det ekumeniska arbetet intensifierats och fördjupats under senare årtionden.

Bilaga I 227

Den här i grova drag skisserade utvecklingen ligger bakom behovet

av att ändra stat-kyrkarelationema i riktning mot att Svenska kyrkan och övriga trossamfund blir mer jämställda än för närvarande.

Beredningen av stat-kyrkafrågan

Sedan 1950-talet har frågan om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan övervägts av ett antal statliga utredningar av både mera politisk och mera teknisk karaktär. Vissa reformer inom kyrkan av delvis stor betydelse har också genomförts, särskilt under 1980-talet, men någon grundläggande ändring av relationerna har inte kommit till stånd. Kyrkoberedningen redovisade emellertid under våren 1994 i sitt slut- betänkande Staten och trossamfunden SOU 1994:42 förslag till framtida relationer mellan staten, Svenska kyrkan och övriga trossamfund.

Förslagen från Kyrkoberedningen gick sedan ut på en mycket bred remiss och härefter vidtog under våren 1995 partiledaröverläggningar i ämnet. Vid överläggningama framkom det att det fanns en betydande parlamentarisk majoritet för en förändring av stat-kyrkarelationema. Vidare fördes särskilda överläggningar mellan regeringen och Centerpartiet vilka resulterade i i denna fråga. Regeringen redovisade

en samsyn härefter sitt principförslag om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan till 1995 års kyrkomöte. Förslaget grundade sig på de olika överläggningama. I sitt yttrande gav kyrkomötet regeringen till känna att skrivelsens gmndelement, så som andra kyrkolagsutskottet preciserat dem, tillgodoser Svenska kyrkans behov och därmed kan ligga till grund för refonnarbetet. Kyrkomötets beslut fattades med mycket stor majoritet.

I proposition 1995/96:80 Ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan förelade regeringen riksdagen sitt förslag till riktlinjer för det fortsatta arbetet med relationsändringen. Riksdagen godkände förslaget den 8 december 1995. Av riktlinjerna framgår att det behövs ett fortsatt statligt utredningsarbete i fråga om konstitutionella och andra rättsliga frågor, uppbörd av kyrkoavgift, begravningsverksamheten, den kyrkliga egendomen, vården av kulturhistoriskt värdefull egendom och kyrkoarkiven samt personalfrågor och statligt stöd till trossamfund. Särskilda åtgärder behöver också vidtas för att underlätta insyn i och samordning mellan utredningarna.

Samverkan skall vidare ske mellan statens och Svenska kyrkans utredningsarbeten. Det inomkyrkliga utredningsarbetet syftar till att ta fram ett underlag för kyrkomötets beslut om ett framtida kyrkligt regelsystem. Svenska kyrkans centralstyrelse har det övergripande ansvaret för detta

arbete inför kyrkomötet. Fyra särskilda utredningsgrupper under en ledningsgrupp skall göra utredningarna på den kyrkliga sidan.

För det statliga utredningsarbetet skall följ ande gälla.

Utredning om konstitutionella och andra rättsliga frågor

Den rättsliga regleringen

Principbeslutet ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan

om förutsätter konstitutionell reglering Svenska kyrkans förhållan-

en ny av den. Dessutom ligger det i beslutet att genomföra en mera övergripande reglering i fråga samtliga trossamfund. Dessa och angränsande frågor

om

rör den rättsliga regleringen trossamfund bör hanteras i särskild som av en utredning med den inriktning framgår av det följ ande.

som

I fråga Svenska kyrkans förhållanden finns det särskilda regler om

om hur föreskrifter skall meddelas, nämligen i övergångsbestämmelsema till regeringsformen. I fråga andra trossamfund finns inte några särskilda

om regler norrngivningen. Föreskrifter sådana trossamfund får

om om meddelas i enlighet med regeringsformens allmänna bestämmelser. Det blir då närmast fråga föreskrifter enskildas personliga och ekono-

om om miska förhållanden inbördes 8 kap. 2 § regeringsformen.

Enligt principbeslutet relationsändringen skall normgivningsreg-

om lerna i övergångsbestämmelsema till regeringsformen upphävas och i stället bör det i 8 kap. regeringsformen tas in regler om normgivning angående Svenska kyrkan och andra trossamfimd. Tanken sådan

är att en grundlagsbestämmelse sedan skall utgöra grunden för den särskilda lagstiftning kan behövas för framför allt Svenska kyrkans förhållan-

som den. Det skall alltså skapas kategori föreskrifter om normgivning,

en ny nämligen föreskrifter trossamfund. Utredningen skall, med ledning av

om vad kyrkomötet uttalat i frågan 2KL 1995:1 s. 27, lämna förslag till hur

sådan grundlagsbestämmelse bör utformas. Dessutom skall frågan om en handlingars offentlighet i Svenska kyrkan utredas med inriktning på att offentlighetsprincipen skall tillämpas även i fortsättningen. I detta sammanhang behöver också Kyrkoberedningens förslag till lag om tystnadsplikt inom Svenska kyrkan bedömas. Detsamma gäller frågan om det finns ett behov sekretess vid den uppbördshjälp som staten skall lämna

av kyrkan.

Slutligen skall utredningen göra sammanställning av hur ändringen

en

relationerna påverkar det statliga regelsystemet utöver vad som särskilt av tas i dessa direktiv. Utredningen skall också överväga behovet av

upp författningsändringar beträffande de icke-territoriella församlingarna och föreslå ändringar i detta hänseende.

Bilaga 1 229

En lag om Svenska kyrkan

Även vid relationsändring behövs det viss begränsad lagstiftning

en en om Svenska kyrkan. Enligt principbeslutet skall det skapas särskild lag om

en Svenska kyrkan. Utredningens uppgift på detta område är att utforma bestämmelserna sådan lag.

i en

A

Lagen skall endast innehålla det som är principiellt viktigt och som uttrycker Svenska kyrkans grundläggande karaktär. Det innebär att det i lagen skall finnas vissa basbestämmelser Svenska kyrkans identitet och

om

kyrkans organisation. Lagen bör innehålla regel som klart säger att om en Svenska kyrkan trossamfund är ett eget rättssubjekt som bl.a. kan

som förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Vidare bör det finnas bestämmelser såväl den lokala den regionala nivån inom kyrkan,

om som dvs. församlingarna och stiften. Det bör i lagen slås fast att församlingar och kyrkliga samfalligheter, juridiska personer, med vissa

som egna undantag är territoriella och omfattar dem tillhör Svenska kyrkan och

som är folkbokförda inom respektive församling. Församlingarnas kommunstatus skall dock upphöra och de rättsliga konsekvenserna av detta skall beaktas. Lagreglerna bör utformas på ett sådant sätt att de uppgifter och den grundläggande kompetens tillkommer de olika kyrkliga nivåerna

som klarläggs. En utgångspunkt kan därvid vad 1995 års kyrkomöte har

vara gett uttryck åt i den delen ZKL 1995:1 32 ff. Lagen Svenska

s. om kyrkan skall föreskriva skyldigheten för dem tillhör kyrkan att betala

som

lokalt och regionalt beslutad kyrkoavgift. Det kan också finnas ett en behov några grundläggande regler om den kyrkliga egendomen.

av

Kyrkomötet har i sitt yttrande över regeringens förslag till ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan tagit upp frågan om den kyrkliga uppbörden bör kallas kyrkoavgift eller kyrkoskatt. Efter ett längre

för och emot de båda alternativen kommer kyrkomötet fram resonemang till att det i statsrättslig mening är fråga obligatorisk avgift för dem

om en

tillhör kyrkan. Kyrkomötet emellertid att staten bör kunna som anser acceptera att den lagstadgade kyrkoavgiften med kyrkorättslig motivering betecknas kyrkoskatt. Med hänsyn till den vikt kyrkomötet tillmätt frågan om uppbördens benämning efter relationsändringen bör utredningen överväga även denna fråga.

Bestämmelser de kyrkliga valen kommer framöver att hanteras

om inom för inomkyrklig reglering. Utredningen skall emellertid

ramen en överväga lagen Svenska kyrkan bör innehålla någon grundläg-

om om gande bestämmelse om dessa val.

I utredningsarbetet skall gränsdragningen mellan innehållet i lagen om Svenska kyrkan och inomkyrklig reglering närmare prövas. Därvid bör

en utredningen särskilt beakta behovet att kunna utforma en inomkyrklig

av

230 Bilaga 1

reglering utan en alltför långtgående bindning i den statliga regleringen och det principiellt angelägna i att lagen inte blir alltför omfattande.

De ändrade relationerna mellan staten och Svenska kyrkan skall gälla fr.o.m. den l januari 2000. Kyrkomötet måste innan dess kunna besluta om det nya inomkyrkliga regelverket. Detta kommer att kräva vissa tillfälliga Övergångsbestämmelser avseende kyrkomötets beslutskompetens. Enligt den tidsplan som Svenska kyrkans centralstyrelse gjort för det inomkyrkliga utredningsarbetet behöver kyrkomötet fatta sitt beslut om det nya regelverket under våren 1999. Detta för att det skall finnas tillräckligt med tid för information och utbildning om de nya förhållandena innan dessa börjar gälla. I utredningsarbetet skall bl.a. mot denna bakgrund prövas behovet av och läggas fram förslag till de särskilda Övergångsbestämmelser som kan krävas i samband med reformens genomförande.

En lag om trossamfund

En ny ordning för förhållandet mellan staten och Svenska kyrkan syftar bl.a. till en mer likvärdig behandling av Svenska kyrkan och de andra trossamfunden. Ett viktigt steg i dessa strävanden är att ge alla trossamfund en möjlighet att i formellt och rättsligt hänseende uppträda just som trossamfund. Det skall kunna ske att det skapas en särskild rättslig

genom fonn för trossamfund i enlighet med förslag i Kyrkoberedningens slutbetänkande. Beredningen utvecklar där sin syn på behovet av en särskild lag om trossamfund som bl.a. skulle innehålla vissa regler om trossamfundens rättsliga förhållanden. Med utgångspunkt i det förslaget och med beaktande vad remissinstanserna uttryck i den delen skall utredningen

av gav ytterligare belysa vad sådan lag bör innehålla i syfte att ge goda

en arbetsförutsättningar och så likvärdiga förhållanden som möjligt för olika trossamfund samt utarbeta ett förslag till lagtext.

Särskilt uppdrag till Riksskatteverket att utreda formerna för statlig uppbörd av kyrkoavgift

Nuvarande församlingsskatt blir kyrkoavgzft

Församlingar och kyrkliga samfälligheter inom Svenska kyrkan har i egenskap av kyrkliga kommuner rätt att ta ut skatt för sin verksamhet på lokal och regional nivå. Svenska kyrkans verksamhet på riksplanet finansieras huvudsakligen genom bidrag ur kyrkofonden, vars främsta inkomstkälla är den allmänna kyrkoavgiften. Denna avgift skall pastoraten enligt 42 kap. 13 § kyrkolagen 1992:300 varje år betala till fonden med

Bilaga 1 231

16 öre per skattekrona och avgiften beräknas på respektive pastorats skatteunderlag.

Den nuvarande församlingsskatten skall ersättas av en obligatorisk kyrkoavgift för dem som tillhör Svenska kyrkan. Kyrkoavgiften skall kostnadsfritt för kyrkan tas ut tillsammans med och på samma sätt som inkomstskatten. Den inte tillhör Svenska kyrkan skall inte vara skyldig

som att betala någon avgift till kyrkan.

Uppbörd av kyrkoavgiften

Riksskatteverket skall efter samråd med Svenska kyrkans centralstyrelse lägga fram förslag till hur uppbörden kyrkoavgift kan fogas in i

av systemet för uppbörd skatt. I uppdraget ingår vidare att utreda frågan

av

utebliven betalning och hur krav på inbetalning av obetalda belopp om skall hanteras samt vid vilken tidpunkt och på vilket sätt uppbuma avgifter skall redovisas och betalas till kyrkan.

Slutligen skall uppmärksammas att den kyrkliga indelningen efter relationsändringen i princip blir inomkyrklig fråga och hur detta påverkar

en uppbördshjälpen.

Andra trossamfunds uppbörd

Även andra trossamfund än Svenska kyrkan skall efter beslut

av regeringen kunna få hjälp med avgiftsuppbörd skattemyndigheternas

genom försorg. Riksskatteverket skall utreda de tekniska förutsättningarna för ett sådant stöd och lämna ett principförslag för hur detta skall kunna utformas och kostnaderna härför. Om andra trossamfund än Svenska kyrkan erbjuds uppbördshjälp, har det ansetts viktigt att de medlemmar som så önskar skall få betala sin avgift på annat sätt än skattemyndighetemas

genom försorg. Det har bl.a. ifrågasätts inte trossamfunden är tvungna att

om inhämta varje medlems medgivande innan uppgifter lämnas till skattemyndighetema underlag för uppbörden. Riksskatteverket skall

som överväga denna fråga och dess kostnadsaspekter samt föreslå hur man kan tillgodose behovet sekretess vid hjälp med uppbörd till andra trossam-

av fund än Svenska kyrkan.

Förslagen från Riksskatteverket skall vara statsñnansiellt neutrala.

Lagtext

Riksskatteverket skall lägga fram förslag till de lagändringar som uppbördshj älpen kan kräva.

232 Bilaga 1

Utredning om begravningsverksamheten

Ansvar och förutsättningar

Det råder allmän enighet om att samhället har ett grundläggande ansvar för begravningsverksamheten. Samhällets ansvar avser varje medborgare oavsett religiös uppfattning.

Svenska kyrkan har i dag hand om den helt övervägande delen av de allmänna begravningsplatsema. Flertalet av dessa är kyrkogårdar, dvs. gravplatser belägna på kyrkotomt. Även vid ändrade relationer mellan

en staten och Svenska kyrkan bör ansvaret for såväl de befintliga som de framtida allmänna begravningsplatsema ligga på Svenska kyrkan. Samtidigt bör de möjligheter till lokala lösningar med en borgerligt kommunal huvudman finns i dag kvar. Likaså bör det även fortsättningsvis

som vara vara möjligt att anordna enskilda begravningsplatser.

Ansvaret för att bereda icke-kristna trosbekännare tillgång till särskilda begravningsplatser ligger i dag hos stiftssamfällighetema. I framtiden bör detta ansvar inte längre ligga på ett kyrkligt organ.

Uppdraget

Utredningen om den framtida begravningsverksamheten skall närmare analysera de praktiska, ekonomiska och rättsliga konsekvenserna av en sådan ordning för begravningsverksamhetens organisation som nu har angetts. Det är särskilt viktigt att klargöra vilka uppgifter som följer av ett huvudmannaskap, dvs. vad som närmare skall anses innefattas i begreppet begravningsverksamhet. Utredningen skall också utforma ett forslag till den lagstiftning behövs.

som

F inansieringsfrågor

Begravningsverksamheten finansieras i dag huvudsakligen genom församlingsskatten. Principbeslutet om nya relationer mellan staten och Svenska kyrkan innebär att skattskyldigheten upphör samtidigt som det skall införas en obligatorisk skyldighet att betala avgift för dem tillhör

som kyrkan. Principbeslutet förutsätter att begravningsverksamheten för dem som tillhör Svenska kyrkan skall finansieras via den obligatoriska kyrkoavgiften. Utredningen skall efter samråd med Riksskatteverket och Svenska kyrkans centralstyrelse överväga de ekonomiska och praktiska frågor som kan uppstå med en sådan ordning.

Därefter återstår frågan om hur de inte tillhör Svenska kyrkan skall

som betala den del av kostnaderna för begravningsverksamheten faller på

som

Bilaga I 233

dem. Här kan man tänka sig olika modeller inom ramen för ett lokalt baserat system. Utgångspunkten skall vara att finna en enkel och praktiskt hanterbar ordning som inte strider mot den kommunala likställighetsprincipen samtidigt som den måste vara godtagbar från religionsfrihetssynpunkt.

En lösning kan vara att församlingarna efter särkostnadsredovisning för begravningsverksamheten fastställer en avgift, en annan att lokal avgift

en fastställs av respektive borgerlig kommun, även det efter särkostnadsredovisning från församlingarna. Att kostnaden tas upp i den allmänna kommunala budgeten bör däremot uteslutas. Utredningen skall närmare överväga de modeller som kan komma i fråga och därvid belysa de administrativa och ekonomiska konsekvenserna.

I dag finns ett frivilligt clearingsystem som i huvudsak innebär att en person som var folkbokförd i ett pastorat kan begravas i ett annat utan särskild kostnad för dödsboet, varvid pastoraten sinsemellan utjämnar kostnaderna. Det finansiella system utredningen föreslår för begrav-

som ningsverksamheten skall också kunna inrymma en obligatorisk riksomfattande begravningsclearing mellan de olika typerna av huvudmän. Begravningsclearingen bör också omfatta begravningar på judiska och muslimska begravningsplatser. Utredningen skall analysera behovet lagstiftning

av och utarbeta eventuella lagförslag.

Särskilt uppdrag till Kammarkollegiet att utreda den kyrkliga egendomen vid en relationsändring

De olika slagen av egendom

Den kyrkliga egendomen brukar från rättsliga utgångspunkter delas in i kyrkokommunal egendom, förenings- och stiftelseegendom samt specialreglerad egendom. Den sistnämnda egendomen är underkastad särskilda rättsregler till skydd för intresset att tillgångarna bevaras och används för de ändamål de ursprungligen varit avsedda för. Ser i stället till de

som man ändamål den kyrkliga egendomen avser att tjäna, delas egendomen in

som i den kyrkliga förvaltningsfönnögenheten å sidan och den kyrkliga

ena

fmanstörmögenheten å den andra. Till förvaltningsfönnögenheten hänförs

egendom sitt ändamål tjänar den kyrkliga verksamheten men

som genom inte någon direkt avkastning. Till fmanstörmögenheten hänförs sådan

ger

egendom avkastar medel och kyrkan innehar för att finansiera sin

som som verksamhet.

Äganderättsförhållandena beträffande den specialreglerade egendomen

är många gånger oklara medan detta problem generellt sett inte gäller för övrig egendom. För den specialreglerade egendomen finns större delen av reglerna i kyrkolagen och för den övriga egendomen gäller vanliga kommunalrättsliga eller förenings- och stiftelserättsliga regler. Från och med den 1 januari 1995 har den tidigare pastoratsvisa förvaltningen av merparten den specialreglerade egendomen i stor utsträckning sammanförts

av stiftsvis. Reformen har medfört förenklingar och effektiviseringar men någon ändring äganderättsförhållandena har inte skett och har inte

av heller varit avsikten.

Lagstifinings- eller stiftelsemodell

Den kyrkliga egendomen skall efter relationsändring mellan staten och

en Svenska kyrkan stå till kyrkans förfogande. Vid relationsändring är det

en främst den specialreglerade egendomen kommer att beröras. För den

som övriga egendomen gäller ingen särskild reglering och det råder regelmässigt inte heller någon tvekan äganderätten. Övergångsvis kan dock

om vissa regler behövas för den församlingskommunala egendomen och viss permutationslagstiftning för förenings- och stiftelseegendomen.

Beträffande den specialreglerade egendomen är möjlighet att vid

en relationsändringen föra över tillgångarna till nybildade stiftelser som både äger och förvaltar egendomen. En annan möjlighet, som skall vara ett huvudalternativ i utredningsarbetet, är lagstiñningsmodell som innebär

en

Bilaga 1 235

att grundläggande föreskrifter om den kyrkliga egendomen tas in i lagen om Svenska kyrkan och att kyrkomötet på grundval dessa regler får

av utfärda närmare bestämmelser om förvaltningen.

Äldre rättsinstitut

Kammarkollegiet har i framställning till regeringen den 18 september

en 1989 föreslagit att vissa äldre rättsinstitut m.m. avvecklas. Förslagen kan leda till att det uppkommer både rättsliga och ekonomiska konsekvenser för Svenska kyrkan. Framställningen har remissbehandlats och därvid i allt Väsentligt bemötts positivt. Frågan om avveckling har sedan varit föremål för närmare överväganden inom regeringskansliet. Av framställningen och remissyttrandena framgår att underlaget för ett eventuellt avvecklingsbeslut behöver kompletteras i skilda hänseenden. Frågan

om en avveckling av de äldre rättsinstituten bör vidare prövas i ett större

sammanhang. Detta kan lämpligen ske i utredningsarbetet om den kyrkliga egendomen vid förändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan.

Uppdraget

Kammarkollegiet skall i möjligaste mån undersöka den kyrkliga egendomens ursprung och omfattning samt kartlägga hur de olika slagen av egendom berörs av relationsändringen. Vidare skall kollegiet föreslå hur den kyrkliga egendomen efter ändringen relationerna skall stå till

av kyrkans förfogande enligt stiftelse- och lagstiftningsmodellema. De skattemässiga konsekvenserna av varje modell bör särskilt redovisas.

Kollegiet skall också överväga om det finns behov av att skapa en statlig tillsyn över att den kyrkliga egendomen inte används för främmande ändamål och hur revisionen skall ske. Förslag hur de äldre rättsinstitu-

om ten skall avvecklas och vilka övergångslösningar som erfordras vid

en sådan avveckling bör också läggas fram. Eventuella problem när det gäller den kyrkliga egendomen vid övergången till de nya relationerna bör uppmärksammas.

Utredning om vården kulturhistoriskt värdefull kyrklig egendom

av och kyrkoarkiven

Kulturarvet i allmänhet

Det är en viktig nationell angelägenhet att skydda och vårda vår svenska kulturmiljö, från tidigare generationer. Ansvaret för kulturarvet

ett arv delas av alla både enskilda, kommuner och staten. Det är en allmän

skyldighet att Visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. Länsstyrel-

serna har tillsyn över kulturmiljövården inom respektive län medan Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer har det övergripande ansvaret för hela landet.

Svenska kyrkans kulturminnen intar centralplats i vårt kulturarv.

en Kyrkobyggnadema visar på ett i alla landsändar synligt sätt samhällshistorien hur kyrkans och statens framväxt är sammanvävda i varandra.

- Reglerna de kyrkliga kulturrninnenas skydd tas därför upp i ett särskilt

om kapitel i lagen 1988:950 kulturminnen Här finns föreskrifter

om m.m.

kulturhistoriska värden i kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga om inventarier och begravningsplatser. Skyddet innebär i korthet att de kyrkliga kultunninnena skall vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas.

Ansvaret för vården och underhållet av de kyrkliga kultunninnena vilar på Svenska kyrkans församlingar och kyrkliga samfálligheter. I första hand betalas kostnaderna för detta med församlingsskatten. Till kostnadskrävande underhåll och restaurering kulturhistoriskt värdefulla kyrkor

av kan bidrag kyrkofonden beviljas och till restaurering av äldre domkyr-

ur kor kan visst statsbidrag utgå.

Utgångspunkter

Följande utgångspunkter skall gälla för utredningsarbetet om den kulturhistoriskt värdefulla egendomen.

Kulturminneslagens skydd för de kyrkliga kulturminnena skall behål- -

las även vid ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan.

Relationsändringen i sig skall inte leda till försämrade förutsättningar -

för vård och underhåll kyrkans kulturhistoriska värden i framtiden.

av

Svenska kyrkan skall även framdeles genom sina församlingar och -

samfälligheter ha ansvaret för kyrkobyggnademas vård och förvalt-

ning, liksom för de kyrkliga inventarierna och de övriga kyrkliga

kulturminnen skyddas kulturminneslagen.

som genom

Bevarandet de kyrkliga kulturminnena angelägenhet för hela - av är en

samhället och svenska folket. Det är inte rimligt att den totala kostna-

den för detta allmänintresse bärs endast dem tillhör Svenska

av som

kyrkan. Kyrkan skall därför kunna få viss ersättning för underhållet av

de kyrkliga kulturvärdena.

I den utsträckning ersättning lämnas skall den vara ett led i ett ömsesi- -

digt åtagande staten och Svenska kyrkan att bevara de kulturhisto-

av

riska värdena inom kyrkan. Detta bör komma till uttryck genom en

långsiktig överenskommelse mellan staten och kyrkan.

Bilaga 1 237

Svenska kyrkans sammanlagda uttag av kyrkoavgift skall minskas i -

totalt omfattning som den statliga ersättningen för de kyrkliga

samma kulturminnena uppgår till.

Ersättningen skall utformas så att den uppmuntrar till ett rationellt och -

effektivt underhåll med beaktande av de kulturhistoriska lcraven. När

omfattningen och utfommingen av ersättningen bestäms skall man

beakta det statliga stöd för kulturminnesvård som redan finns.

Uppdraget om den kulturhistoriskt värdefizlla egendomen

Utredningen skall från dessa utgångspunkter ta fram ett underlag för prövning av vad som är skälig storlek på den statliga ersättningen för vård och underhåll av de kyrkliga kulturvärdena. Vidare skall utredningen föreslå vilka principer, villkor och former bör gälla för en statlig

som ersättning detta slag. Utredningen skall också lägga fram förslag om hur

av den i det föregående skisserade avräkningen mellan den statliga ersättningen och kyrkoavgiften närmare bör gå till. Förslaget skall utformas så att man givetvis inte rubbar kyrkans rätt att självständigt bestämma sitt avgiftsuttag.

I sitt arbete skall utredningen ta del och beakta de förslag som kom-

av

att läggas fram inom detta område den statliga Kulturarvsutredmer av ningen Ku 1994:09 och 1993 års kyrkobyggnadsutredning, tillsatt av Svenska kyrkans centralstyrelse.

Förslagen från utredningen skall vara statsñnansiellt neutrala.

Kyrkoarkiven

Kyrkoarkiven utgör liksom kyrkobyggnader och andra kyrkliga kulturminnen del vårt nationella Det slås också fast i arkivlagen

en av arv. 1990:782 att arkiven är del det nationella kulturarvet. Arkivlagens

en av föreskrifter gäller både statliga, kommunala och kyrkokommunala myndigheters och beslutande församlingars arkiv. Kyrkolagen hänvisar i sin tur till arkivlagen när det gäller församlingars och kyrkliga samfälligheters arkiv.

Arkiven skall bevaras, hållas ordnade och vårdas så att de tillgodoser rätten att ta del allmänna handlingar, behovet information för rätt-

av av skipningen och förvaltningen samt tillgodoser forskningens behov.

Riksarkivet är central förvaltningsmyndighet för arkivfrågor och skall främja en god arkivhantering samt bevara, vårda, tillhandahålla och levandegöra arkivmaterial. Riksarkivet är chefsmyndighet för de sju landsarkiven Uppsala, Vadstena, Visby, Lund, Göteborg, Härnösand, Östersund, som är arkivmyndigheter inom sina distrikt.

Av arkivlagen framgår vidare att om en myndighets verksamhet upphör och dess verksamhet inte förs över på ett annat statligt skall

organ myndighetens arkiv överlämnas till en arkivmyndighet inom tre månader om inte regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskriver något annat.

De kyrkliga arkiven representerar ett omfattande historiskt material med rötter i medeltiden. De är i huvudsak två olika slag, nämligen

av kyrkobokföringsarkiven och de kyrkokommunala arkiven. I kyrkobokfö-

ringsarkiven ingår också de löpande folkbokföringsregistren fram till den

l juli 1991. Då övertog de lokala skattemyndighetema ansvaret för folkbokföringen från pastorsämbetena. Inför folkbokföringsrefonnen beslutade regeringen den 26 april 1990 att kyrkobokföringsarkiven skulle föras över från pastorsämbetena till landsarkiven. Material fram till omkring 1895 är nu inlevererat. Materialet efter 1895 ligger kvar hos församlingarna. Det beräknas uppgå till 20 000 25 000 hyllmeter. Mikrofilmning

pågår för leverans till landsarkiven. Enligt beslut regeringen den

av 5 september 1991 bör överföringen och mikrofilmningen färdig inom

vara högst 20 år. Arbetet beräknas vara avslutat omkring år 2010.

Svenska kyrkans arkivmaterial efter den 1 juli 1991 är till stor del ADB-fört. Omfattningen har inte Detta material innehåller bl.a.

mätts upp. kyrkans löpande medlemsregister och det skall också på sikt inlevereras till landsarkiven.

De kyrkokommunala arkiven beräknas omfatta 25 000 30 000

hyllmeter. Material fram till omkring år 1900 är inlevererat till landsarkiven även det materialet bör levereras in dit. Övriga

men yngre

handlingar i kyrkoarkiven gäller den frivilliga församlingsverksamheten,

föreningar, donationer m.m.

Uppdraget betrâfande de kyrkliga arkiven

När det gäller de kyrkliga arkiven bör utredningen undersöka vilka problem som kan uppstå i samband med relationsändringen och föreslå lösningar på dessa. Utgångspunkten för övervägandena bör därvid att

vara möjligheterna att ta del av arkivmaterialet inte skall försämras eller fördyras för allmänheten, rättskipningen och förvaltningen eller forskningen.

Utredning om personalfrågorna vid en ändring av relationerna och om statligt stöd till trossamfund

Biskopar och präster

Svenska kyrkan har cirka 25 000 anställda, omkring 3 200 på

varav prästtjänster med statligt reglerade anställningsvillkor.

Prästtjänstema är inrättade antingen i pastoraten eller i stifts samfällighetema. I varje stift skall det finnas en tjänst som biskop; Uppsala stift har vid sidan ärkebiskopen biträdande biskop. Varje pastorat skall ha en

av en tjänst som kyrkoherde. I domkyrkopastoraten är det domprostarna som är kyrkoherdar. I pastoraten kan det också finnas komministertjänster och stiftssamfállighetema har tjänster stiftsadjunkt, kontraktsadjunkt och

som pastorsadjunkt.

Biskopama utgör egna statliga förvaltningsmyndigheter under regeringen och har statliga anställningar. Prästerna har statligt reglerade tjänster i kyrkliga kommuner. Anställningsvillkoren framgår bl.a. av kyrkolagen och förordningen 1993:997 om biskops- och prästtjänster

Avtal för kyrkliga tjänster AKT och när det gäller biskopamasamt av även Avtal regeringsbeslut avlöningsförmåner för vissa högre

av om om tjänster m.fl. Arbetsgivarverket företräder pastoraten och stiftssamfälligheterna när det gäller fastställande av prästernas avlöningsförmåner m.m. Verket är också i vissa avseenden arbetsgivarföreträdare för biskopama.

Samtliga biskopar och cirka 900 präster har i dag fiillmaktstjänster och kan inte från sina anställningar. För prästernas del innebär det

sägas upp att drygt en fjärdedel har ett sådant skydd.

Biskopama och prästerna har pensionsrätt enligt det statliga pensionsavtalet PA-9l, Pensionsplan för arbetstagare hos staten m.fl. Pensionsförmånema betalas kyrkofonden. Administrationen sköts av

ur Statens löne- och pensionsverk.

Övriga anställda

Den ojämförligt största delen av Svenska kyrkans anställda har kyrkokommunalt reglerade tjänster i församlingar och samfálligheter. Till denna

stora hör kyrkomusiker, församlingssekreterare, diakoner,

grupp förskollärare, kanslichefer, kyrkokamrerer, kyrkvaktmästare, kyrkogårdsföreståndare, kyrkogårdsarbetare, stiftsjurister, stiftsjägmästare, stiftsskogvaktare, stiftskonsulenter, kontorspersonal m.fl. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund företräder arbetsgivaren i fråga om fastställan de avlöningsförmåner för dessa anställda. De har pen-

av m.m. sionsrätt enligt det kommunala pensionsavtalet PA-KL. Administrationen

240 Bilaga I

sköts av kommunernas pensionsanstalt KPA. Kostnaderna för pensionsfönnånerna betalas respektive pastorat eller stiftssamfállighet. I vissa av fall utgår kostnadsbidrag från staten enligt särskilda regeringsbeslut. Bestämmelserna om den kyrkomusikaliska verksamheten i Svenska kyrkan finns i 37 kap. kyrkolagen. Tjänster kyrkomusiker är domkyrsom koorganist, organist och kantor. Kyrkomusikertjänstema fördes över från statlig till kyrkokommunal reglering den l juli 1990. Samtidigt blev pastoraten huvudmän för den kyrkomusikaliska verksamheten. De kyrkomusiker vid övergången som hade tjänster tillsatta med fullmakt eller konstitutorial och därför inte som kunde blev enligt övergångsbestämmelsema till lagen l989:8 sägas upp om kyrkomusiken i Svenska kyrkan skyldiga att utöva sin tjänst att genom fortsätta sitt arbete åt pastoratet. I dag finns det bara tre organister har fullmaktstjänst. Härtill som kommer ll0 skolkantorer har kombinerad lärar- och kyrkomusikersom tjänst tillsatt med konstitutorial. För sådan kombinerad tjänst är det den en borgerliga kommunen som är arbetsgivare och betalar hela lönen. Pastoratet ersätter sedan kommunen för den kyrkomusikaliska delen löneav kostnaden.

Uppdraget beträffande personalfrågorna

Utredningen bör föreslå vilka åtgärder behöver vidtas beträffande den som kyrkliga personalen i samband med att relationerna ändras mellan staten och Svenska kyrkan. Utredningen bör därvid bl.a. beakta töreskriftema om skydd för arbetstagares rättigheter vid övergång verksamhet i lagen av l982:80 om anställningsskydd och i lagen 1976:580 medbestämom mande i arbetslivet. Frågor som hänger samman med fullmaktshavamas speciella ställning behöver särskilt analyseras och förslag till lösning utarbetas. Likaså behöver utredningen särskilt uppmärksamma och överväga frågan om relationsändringens inverkan på gjorda pensionsutfastelser. Utgångspunkten skall därvid att de gjorda utfástelsema inte får försvagas eller vara minskas.

Stöd till andra trossamfund

Sedan âr 1971 har statsbidrag utgått till andra trossamfund än Svenska kyrkan. Enligt förordningen 1989:271 statsbidrag till andra trossamom fund än Svenska kyrkan kan statsbidrag lämnas för religiös verksamhet verksamhetsbidrag, lokaler till religiös verksamhet lokalbidrag och teologiska seminarier m.m. utbildningsbidrag. Statsbidrag får beviljas de trossamfund som regeringen angett i förordningen. Vid bedömningen av

Bilaga 1 241

ett trossamfund skall kunna få statsbidrag har hänsyn tagits både till om verksamhetens omfattning och till dess karaktär, dvs. om verksamheten uppfyller de villkor i förordningen och om det är ett allmänt

som anges intresse att stödja verksamheten. Av likställighetsskäl bör även andra trossamfund än Svenska kyrkan kunna få uppbördshjälp eller statligt stöd på annat sätt. Statligt stöd bör

utgå efter prövning regeringen i varje enskilt fall. Utredningen som nu av skall överväga vilka motiv finns för statligt stöd till andra trossam-

som fund än Svenska kyrkan. Med utgångspunkt i dessa motiv skall utredningen föreslå vilka krav bör ställas för statligt stöd till trossamfund

som och i vilka former det statliga stödet skall kunna utgå.

Skattefrågor

I princippropositionen nämns att frågor Svenska kyrkans skattemässiga

om förhållanden får i det fortsatta utredningsarbetet. Detta har även

tas upp uppmärksammats i Stiftelse- och föreningsskattekommitténs slutbetänkande Översyn skattereglerna för stiftelser och ideella föreningar SOU

av 1995:63. Vid utformningen sina förslag har kommittén inte kunnat ta

av någon hänsyn till eventuella förändringar i relationerna mellan staten och Svenska kyrkan. Utredningen bör därför överväga om relationsändringen motiverar någon ändring i Svenska kyrkans eller något annat trossamfunds skattestatus.

En statsfinansiellt neutral lösning

I det statliga utredningsarbetet skall prövas de kostnader som förslagen för med sig och hur dessa skall finansieras. Därvid skall även beaktas den skatteadministrationsersättning från kyrkliga kommuner som riksdagen beslutat prop. 1994/951100, 1994/95:l50, bet. 1994/95:FiUl9,

om prop. rskr. 1994/951417. En grundläggande förutsättning skall vara en statsñnansiellt neutral lösning. Utredningen skall efter samråd med övriga utredningar lägga fram förslag till hur den sammanlagda finansieringen skall ske.

242 Bilaga 1 i

Utredningsarbetets bedrivande

Samordnings- och insynsbehov

Som framgått det föregående behövs ett omfattande utredningsarbete i av

olika delfrågor för att slutföra den föreslagna relationsändringen mellan

staten och Svenska kyrkan. Inom Svenska kyrkan behöver man samtidigt göra ett minst lika omfattande arbete av motsvarande slag for att de ändrade relationerna skall kunna genomföras. Både på den statliga och den kyrkliga sidan finns ett starkt intresse av att hålla och samordna samman det fortsatta utredningsarbetet. Detta samordningsbehov gäller inte bara utredandet inom staten respektive kyrkan utan också det samlade utredningsarbetet oavsett huvudman. Från båda sidor finns vidare ett starkt intresse av att på bredast möjliga sätt förankra de förslag utredningssom arbetet leder fram till. För att uppnå detta måste goda möjligheter skapas att kontinuerligt få insyn i arbetet och att successivt kunna påverka förslagen. Sådana möjligheter ger också goda förutsättningar för fortsatt en livlig debatt om stat-kyrkafrågan och därmed förankring förslagen i en av en bred demokratisk beslutsprocess. Enligt de av riksdagen godkända riktlinjerna for det fortsatta arbetet med ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan bör särskilda åtgärder vidtas för att underlätta insyn i och samordning mellan de här aktuella utredningarna. Samverkan bör också ske mellan statens och kyrkans utredningsarbeten.

Ett särskilt beredningsorgan

Utifrån de riktlinjer som godkänts skall ett särskilt beredningsorgan inrättas inom Civildepartementet med uppgift att samlat följa utredningsarbetet i stat-kyrkafrågan. De utredningar och myndigheter omfattas som av dessa direktiv skall fortlöpande rapportera sina uppdrag till detta om organ. Beredningsorganet skall kontinuerligt hålla sig informerat de förom slag som arbetas fram utredningarna och myndigheterna. Vidare skall av organet informera sig det inomkyrkliga utredningsarbetet. Tillsammans om med Svenska kyrkans centralstyrelse skall organet bidra till den nödvändiga samordningen det statliga och det kyrkliga utredningsav arbetet. Slutligen skall organet sprida information det fortsatta utredom ningsarbetet med ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan. I organet skall samtliga riksdagspartier företrädda liksom bred vara en representation från Svenska kyrkan. Även andra trossamfund än Svenska kyrkan och de berörda fackliga organisationerna skall finnas represente-

Bilaga 1 243

rade i organet. Detta skall avsluta sitt arbete senast den 30 juni 1998. Ordförande i organet skall statsrådet och chefen för Civildeparte-

vara mentet.

Generella direktiv Utredningar och myndigheter enligt dessa direktiv skall beakta direktiven till samtliga utredare och kommittéer att pröva offentliga åtaganden

om dir.1994:23, redovisning regionalpolitiska konsekvenser

om av dir. 1992:50 och jämställdheten mellan könen dir. 1994: 124.

om

Redovisning av uppdragen Utredningarna och myndigheterna skall redovisa sina slutliga förslag senast den 31 mars 1997.

Civildepartementet

Bilaga

från Statskontoret Rapport

underhåll

Kyrkoantikvariskt

från staten

- ersättning

1996:18

246 Bilaga 2

man

STATSKONTORET

Datum Diarienr

l 996-l 0-04 206/96

Ertdatum Erbeteckning

1996-04-16 C 1995:13

Kommittén angående det kyrkliga kulturarvet

Utredning om statlig ersättning för vård det kyrk-

av

liga kulturarvet

Kommittén angående det kyrkliga kulturarvet Dir. 1995:162 har gett Statskontoret i uppdrag att utreda vissa frågor kring

en kommande statlig ersättning till Svenska kyrkan för vård av kulturhistoriskt värdeñill kyrklig

egendom.

Resultatet redovisas i bifogad rapport, Kyrkoantikvariskt underhåll ersätt-

ning från staten l996:l8.

Direktör Carl-Göran Högås, chef for uppdragsenhet har beslutat i detta ärende. Avdelningsdirektör Bernt Emanuelsson, föredragande, och avdelningsdirektör Olle Rahm var närvarande vid den slutliga handläggningen.

Enligt Statskontorets beslut

Bernt Emanuelsson

103 17 STOCKHOLM Stockholm

.

Internet:raqietrator@stetskontoret.seXAOO:G RegistretonsStatskontoret StatskontorenASIL;C SE

Bilaga 2 247

KYRKOANTIKVARISKT UNDERHÅLL

Ersättning från staten

-

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid l SAMMANFATTNING 4 2 DEN STATLIGA ERSÄTTNINGENS STORLEK 7 BERÄKNING AV ERSÄTTNINGENS ÅRLIGA 13 3 BELOPP OCH FORMER FÖR 16 4 PRINCIPER, DEN STATLIGA ERSATTNINGEN METODER FÖR AVRÄKNING AV DEN STAT- 21 5 LIGA ERSATTNINGEN FRÅN KYRKOAVGIFTEN PRINCIPER FÖR EN LÅNGSIKTIG ÖVERENS- 26 6 KOMMELSE MELLAN STATEN OCH SVENSKA KYRKAN

BILAGOR Bilaga 1 Uppdragsbeskrivning 28 Bilaga 2 Analys uppgiñer från SCB:s publikation Ekonomisk 29 av redogörelse för kyrkokommuner 1994, m.m. Bilaga 3 Tidplaner for kyrkobyggnadsbidrag och kyrko- 31 antikvarisk ersättning

248 Bilaga 2

Sammanfattning

Statskontoret redovisar i denna rapport resultatet av ett arbete med ett uppdrag från kommittén angående det kyrkliga kulturarvet Dir. 1995: 162. Uppdraget bifogas som bilaga

I avsnitt Den statliga ersättningens storlek, prövar Statskontoret vad som är skälig storlek den statliga ersättningen for Svenska kyrkans vård av kulturhistoriskt värdefull kyrklig egendom eller, med den benämning som införs här, för kyrkoantikvariskt underhåll. Den statliga ersättningen skall avse Svenska kyrkans överkostnader för vård av det kyrkliga kulturarvet. Prövningen görs genom att olika utredningar analyseras.

Statskontorets enkätundersökning avseende 1990, som redovisats i utredningen Ekonomi och rätt i kyrkan SOU 1992:9, kom fram till att ett samhällsstöd av storleksordningen 400 miljoner kronor i 1990 års penningvärde behövs vid en framtida förändring av relationen mellan stat och kyrka. Resultaten av SCB:s enkätundersökningar för 1993 och 1994 styrker detta. Andra utredningar har bedömt det rimligt att bygga denna grund. Sammanfattningsvis pekar såledesresultat från flera undersökningar 400 miljoner att kronor i 1990 års penningvärde är ett rimligt belopp den statliga ersättningen. Vad som är kulturhistoriska överkostnader går emellertid inte att avgränsa och beräkna med exakthet.

I avsnitt Beräkning av ersättningens årliga belopp, prövas hur uppräkningen av den årliga statliga ersättningen skulle kunna gå till. Där föreslås att den statliga ersättningen bestäms till en viss andel av den totalt beskattningsbara forvärvsinkomsten i landet skatteunderlaget, nämligen till 5 öre per skattekronal. Det innebär att ersättningen räknas efter utvecklingen upp av skatteunderlaget. Ett uttag av 5 öre per skattekrona motsvarar 426 miljoner kronor 1996 och 473 miljoner kronor år 1999 prognos.

Avsnitt 4 behandlar principer, villkor och former for den statliga ersätt ningen. Mål- och resultatstyming bör tillämpas. Mål och resultatkrav skisseras. Förslag till mål for den statliga ersättningen är:

De kyrkliga kulturminnena skall vårdas och underhållas att deras kultur- historiska värde inte minskas.

Svenska kyrkan skall främja ett rationellt och effektivt kyrkounderhåll med beaktande av de kulturhistoriska kraven.

Som instrument for att främja effektivitet kan Svenska kyrkan eller avsätta en två procent av den statliga ersättningen for kompetensutveckling i kyrkoantikvariskt underhåll.

Med skattekronamenasdenbeskattningsbaraforvärvsinkomstendivideradmedhundra.

Bilaga 2 249

Resultaten redovisas årligen och en större utvärdering av måluppfyllelsen görs vart femte år. Vid en sådan kontrollstation kanjusteringar göras i ersättningens konstruktion.

Statens ersättning kan, till den del den utbetalas över statsbudgeten, ges över ett reservationsanslag kallat Ersättning for kyrkoantikvariskt underhåll, Principen skall vara att kyrkan själv fördelar den statliga ersättningen.

Fyra möjliga metoder for avräkning den statliga ersättningen från kyrko-

av avgiften presenteras i avsnitt Dessa metoder sammanfattas i en tablå följande sida. Statskontoret anser att metod 3 har försteg framför de andra dels genom att metoden inte påverkar Svenska kyrkans rätt att bestämma uttaget av kyrkoavgiñ, dels genom att den kan sessom ett uttryck för statens och Svenska kyrkans gemensamma åtagande att bevara de kyrkliga kulturminnena. En likhet föreligger vidare med begravningsverksamhetens finansiering. Vi utgår från att statens ersättning avseende de kyrkotillhöriga ingår i kyrkoavgiñen.

Avsnitt 6 innehåller principer for en långsiktig överenskommelse mellan staten och Svenska kyrkan. 25 kan vara en lämplig avtalsperiod.

250 Bilaga 2

Sammanfattning av fyra möjliga metoder för hantering den statliga

av ersättningen till Svenska kyrkan för kyrkoantikvariskt underhåll

Metod Skattskyldiga Staten Svenska kyrkan

1 5 öre per skattekrona Ersättning till Pastoraten minskar kyrkoavöre/skkr i avgift för Svenska kyrkan giñen med det kulturmin-

som kyrkoantikvariskt med det som av- nesvården i respektive pastounderhåll för alla giñen for kyr- rat kostar, enligt centralt avtal skattskyldiga. koantikvariskt mellan staten och kyrkan.

underhåll ger. Centralt kyrkligt fordelningsorgan för den statliga ersättningen.

2 5 öre/skkr i avgift för Ersättning till Pastoraten minskar kyrkoavkyrkoantikvariskt Svenska kyrkan giften med 5 öre/skkr enligt underhåll för alla med det som lag. De får inte höja kyrkoskattskyldiga. avgiften for avgiften för andra ändamål

kyrkoantikva- under första bidragsåret. Cent-

riskt underhåll ralt kyrkligt fördelningsorgan

ger. for den statliga ersättningen.

3 Tillhöriga Sv. kyrkan: Ersättning till 5 öre/skkr kyrkoavgiñen

av Betalar via kyrkoav- Svenska kyrkan tas enligt lag från pastora-

upp giften. med det som ten och förs till det centrala

avgiften för kyr- kyrkliga fördelningsorganet Icke-tillhöriga: koantikvariskt som också får den statliga Betalar avgiñ för underhåll från de ersättningen för dem inte

som kyrkoantikvariskt icke-tillhöriga tillhör Svenska kyrkan. underhåll med 5 ger. öre/skkr.

4 Den statliga ersätt- Ersättning till 5 öre/skkr av kyrkoavgiñen ningen till Svenska kyrkan motsv. 5 tas upp enligt lag från pastorakyrkan avseende de öre/skkr för dem ten och förs till det centrala icke-tillhöriga samt som inte tillhör kyrkliga fordelningsorganet skatteavdraget till de Svenska kyrkan. som också får den statliga tillhöriga finansieras Skatterabatt ersättningen för dem inte

som med skattehöjningar. med 5 öre/skkr tillhör Svenska kyrkan.

till dem som

tillhör Svenska

kyrkan.

Bilaga 2 251

2 Den statliga storlek

ersättningens

En statlig ersättning till Svenska kyrkan för vård av kulturhistoriskt värdefull egendom eller, med den benämning som införs här, för kyrkoantikvariskt underhåll har föreslagits uppgå till ca 400 miljoner kronor i 1990 års penningvärde. Var kommer detta belopp ifrån och varför har det ansetts rimligt

Statskontorets enkätundersökning avseende år 1990

En undersökning av kostnaderna för underhållet av de kulturhistoriska värdena i kyrkorna gjordes 1991 av Statskontoret uppdrag av BRK-utredningen. Resultatet publicerades i en bilaga till utredningens betänkande Ekonomi och rätt i kyrkan SOU 1992:9.

När undersökningen gjordes fanns inte som nu uppgifter om utgiftema för driften och underhållet av kyrkorna utan endast summor för hela fastighetsförvaltningen. Därför skickades en enkät till vart femte pastorat 233 kyrko-

kommuner för att ett statistiskt hållbart resultat. 155 pastorat inkom med

svar för 391 kyrkor, varav 2 avsåg äldre domkyrkor. I tabell 1sammanfattas undersökningsresultaten. Uppgiñema i kolumnen Totalkostnad utgörs av summor av de uppgifter som lämnats enkäteni per kostnadsslag och som räknats upp till riksnivå. Uppgiñema i kolumnen Kostnad/kyrka har erhållits genom att totalkostnadema dividerats med 3 300 som antagits vara mått antalet kyrkor i landet. Uppgifterna i denna kolumn är således genomsnittskostnader per kyrka.

Tabell Kostnaderna för kyrkounderhållet 1990, kronor

varav kostnader för:

kyrkobyggnaden 12 21l 40 297 000 4 % -

inventarier 5 148 16 988 000 2 % -

uppvärmning 36 057 l 18 989 000 11 % -

Som framgår tabell 1uppgick kostnaderna för driñen och underhållet

av samt investeringsutgiñema i kyrkor inklusive inventarier till sammanlagt l 100miljoner kronor 1990. Den summan kan jämföras med summan för hela fastighetsunderhållet 1990 inklusive investeringar men exklusive inköp fastigheter, som, utifrån resultat av SCB:s årliga kyrkoenkät, beräk-

av nades till 1 578 miljoner kronor.

252 Bilaga 2

Det framgår också av tabell 1att utgifterna för investeringar uppgick till 481 miljoner kronor. I dessa ingick ca 70 miljoner kronor pastorat motsv.

som redovisat under driftskostnader men som enligt Statskontorets bedömning avsåg större renoveringar som andra pastorat tagit under investeringar.

upp Den investeringssumma för år 1990 som kan jämföras med SCB:s uppgifter uppgår således till ca 410 miljoner kronor. SCB att investeringarna år

uppgav 1993 var 480 och år 1994 438 miljoner kronor.

Statskontoret ansåg att de beräknade investeringsutgiftema år 1990, nämligen 481 miljoner kronor, i allt väsentligt avsåg åtgärder för att bevara de kulturhistoriska värdena. Endast ca 5 procent eller, med en vid tolkning, 10- 15 procent av investeringsutgiltema avsåg åtgärder inte kulturhis-

som var av toriskt intresse.

Statskontoret kom i enkätundersökningen fram till följande sammanfattande tabell for beräkning av erforderligt samhällsstöd kyrka.

per

Tabell 2. Beräkning av samhällsstöd per kyrka Kostnadstyp Belopp, kronor Genomsnittlig total kostnad drift och investeringar 333 000 Avgår löpande driñskostnad 187 000

- Överkostnad för uppvärmning och försäkringar del av + 10 000-15 000 50 000 kr Överskattad överföring av kostnader för rep. och under- 5 000-10 000

håll del av 22 000 kr Investeringsutgifter som inte har kulturhistoriskt värde 15 000-20 000

- Totalt 130 000

ca

Från den genomsnittliga totalkostnaden per kyrka i enkätsvaren, 333 000 kronor enligt rad 1i tabell dras först den genomsnittliga driftskostnaden, 187 000 kronor rad 2. Från driñskostnader och till investeringar hade dock Statskontoret dessförinnan fört i genomsnitt 22 000 kronor per kyrka

avseende större reparationer och underhållsåtgärder. Påtabellens tredje rad adderas 10 till 15 000 kronor som en beräknad Överkostnad för uppvärmning och försäkringar, som tillsammans kostar 50 000 kronor i genomsnitt kyrka.

per På den fjärde raden tas en del tillbaka 5till 10 000 kronor av de nämnda

- - 22 000 kronorna. Skälet till återtagandet är att överföringen i genomsnitt

av 22 000 kronor senarebedömts vara för stor. På tabellens femte rad dras ifrån 15 till 20 000 kronor för investeringsutgiñer som inte ansetts ha koppling till kulturhistoriska värden. Slutsumman av de beskrivna matematiska operationema, ca 130 000 kronor, är ett mått de kulturhistoriska överkostnadema i en genomsnittlig kyrka. Av den genomsnittliga totalkostnaden 333 000

om kronor för underhåll och investeringar år 1990 utgör således 130 000 kronor kulturhistoriska överkostnader. Omräknat i andelar avsåg 39 procent av totalkostnaderna år 1990 underhåll av kulturhistoriska värden i kyrkor.

En uppräkning av genomsnittskostnaden 130 000 kronor, till totalnivån med 3 300 kyrkor ger summan 430 miljoner kronor. En uppräkning med uteslutande av de 500 kyrkor som byggts efter 1939 och därför inte klassats som

Bilaga 2 253

kulturhistoriskt värdefulla, ger beloppet 360 miljoner kronor. Det kan observeras att domkyrkoma var tillräckligt representerade i enkäten.

Statskontoret avslutade presentationen av undersökningen med att konstatera att ett samhällsstöd av storleksordningen 400 miljoner kronor i 1990 års penningvärde skulle behövas vid en framtida förändring av relationen mellan stat och kyrka.

SCB:s undersökningar

I SCB:s Ekonomisk redogörelse för kyrkokommuner 1994 SCB 1995. Se bilaga 2 finns uppgifter som saknades i underlaget för Statskontorets undersökning avseende 1990. Men svar frågeställningen om vad som är kulturhistorisk kostnad och vad som är gudstjänstkostnad saknasfortfarande.

Från de investeringsutgiñer som redovisats av SCB, 480 miljoner kronor 1993 och 438 miljoner kronor 1994, bör subtraheras ett belopp för nyuppförande och tillbyggnader av kyrkor kostnader som inte staten skall ersätta.

- Hur stort ett sådant belopp kan vara vet man inte. Totalt redovisade pastoraten 891 miljoner kronor 1993 och 772 miljoner kronor år 1994 för husbyggnads- och anläggningsentreprenader. Dessa summor omfattar renoveringar, tillbyggnader och nyuppförande av kyrkor och församlingslokaler m.m. samt ekonomibyggnader och anläggningar kyrkogårdar. Vi bedömer att en mycket liten del av beloppet avser nyuppförande av kyrkor.

Till investeringssumman kan adderas ett uppskattat värde vad som redovisats som driftskostnader men avsett renoveringar med lång varaktighet, som i andra pastorat redovisats under investeringar. I Statskontorets undersökning avseendeår 1990 uppskattades dessarenoveringar till ca70 miljoner kronor. Det kan noteras att detta sätt att redovisa, dvs. att redovisa omfattande renoveringar under investeringar, stämmer överens med anvisningar som utfärdats av den kyrkokommunala referensgruppen i redovisning Svenska kyrkans församlings- och Pastoratsförbund, december 1994.

SCB:s investeringsuppgiñer skall sålunda både minskas och ökas.

Vi bedömer att det belopp som bör dras från investeringsbeloppen år 1993 och 1994 är av samma storleksordning som det belopp som bör läggas till. Detta innebär att investeringsvärdena, 480 miljoner kronor 1993 och 434 miljoner kronor 1994, bör kunna uppfattas som närmevärden för de kulturhistoriska överkostnadema vad gäller kyrkorenoveringar. Som Statskontoret gjorde vid den tidigare nämnda enkätundersökningen kan delar av driftskostnadema för uppvärmning och försäkringar adderas till investerings-

vilket ökar de kulturhistoriska överkostnadema något. summan,

Till de kulturhistoriska överkostnadema skulle också kunna föras en del av administrationskostnadema för kyrkobyggnader med inventarier. Detta har inte skett här. Inte heller räntekostnader lån upptagna för kyrkorenoveringar har beaktats.

Ekonomisk redogörelse för kyrkokommuner 1995 har ännu inte publicerats. Vissa frågor i den årligt återkommande enkät ligger till grund för denna

som redogörelse har ändrats eller lagts till. Bl.a. har följande förändringar vidtagits som berör beräkningen av de kulturhistoriska överkostnadema.

I driñsredovisningen särredovisas administration under fastighetsförvaltning.

I investeringsredovisningen har uppgiften kyrkor delats i tre delar,

om upp nämligen:

Kyrkor som omfattas av kulturminneslagens bestämmelser underhålls- - investering.

Kyrkor som omfattas av kulturrninneslagens bestämmelser nyinvestering. - -

Övriga kyrkor och kapell. -

Uppenbart skall beloppet för "kyrkor som omfattas av kulturminneslagens bestämmelser underhållsinvestering" räknas till de kulturhistoriska över-

kostnadema. Även delar andra belopp bör föras dit för jämförelse

av att en skall kunna göras med Statskontorets enkätundersökning avseendeår 1990. Underhandsuppgiñerfrån SCB tyder att för år 1995 understiger beloppet för de kulturhistoriska överkostnadema 400 miljoner kronor. Statskontoret anser emellertid att år 1995 och inte heller 1996 skall betraktas

som normala år vad gäller kyrkokommunemas ekonomi. Under de åren nämligen

var skatteinkomstema betydligt lägre än tidigare och också lägre än vad de väntas bli under de närmast kommande åren, setabell

Tabell 3. skatteintäkter för samtliga kyrkokommuner å lokal nivå

1994 1995 1996 1997 1998 1999 skatteintäkter, miljoner kr 8 858 7 394 7 829 9 287 9 713 10 100 Förändringjämfört med tidigare -5% -17% +6% +19% +5% +4%

Skatteintäktema 1995 och 1996 var 1,5 miljarder respektive 1miljard kronor lägre än år 1994. En orsak till detta är att avdrag gjordes med 75

procent skatteunderlaget för de icke-kyrkotillhöriga både förskott och slutavräkning som en följd av nya utbetalningsregler för församlingsskatt, dvs. dubbla avdrag gjordes under åren 1995 och 1996. Statskontoret bedömer att den betydande nedgången i skatteintäkter 1995 bl.a. har lett till att renoveringar i kyrkor fått stå tillbaka under detta år. Detsamma kan förväntas ha skett under år 1996. Av detta skäl anser Statskontoret att det belopp som kommer att beräknas för de kulturhistoriska överkostnadema 1995 och 1996 utifrån SCB:s ekonomiska redogörelse inte skall tillmätas stor betydelse vid fastställande av en statlig ersättning till Svenska kyrkan för kyrkoantikvariskt underhåll.

zUppgifterfrån Kyrkofondenskansli,augusti1996.

lO

Bilaga 2 255

Andra utredningar

BRK-utredningen hänvisade till Statskontorets utredning.

Kyrkoberedningens slutbetänkande Staten och trossamfunden SOU I 1994:42 anfördes det svårt att med hög grad säkerhet ange storleatt var av ken de kulturhistoriska överkostnadema. Beredningen ville i stället ta

fasta det grundläggande intresset att kyrkobyggnadema hålls i gott skick kontinuerligt underhålls. Stödet borde därför utformas såatt det ger föroch samlingarna ekonomi är tillräckligt god för att garantera kyrkobyggen som nademas fortbestånd. I fråga storleken stödet fann beredningen att om av lika kunde beräknas överslagsmässigt knytas till mer detaljedetta gärna som rade kalkyler. Utgångspunkten borde ERK-utredningens beräkning vara miljoner kronor. Stödet borde utformas ersättning till Svenska 400 som en för den för kyrkounderhållet. Det skulle som ett led i ett kyrkan att svarar ses mellan staten och kyrkan ömsesidigt åtagande för byggnadernas kulturvär-

den. Stödet kunde lagfastas lämpligt sätt.

Utredningen Fädernas kyrkor och framtidens Svenska kyrkans utredningar - 1996: l ansåg den beloppsnivå angetts ERK-utredningen och att som av Kyrkoberedningen skulle utgöra grund för framtida överläggningar.

Gudstjänstkostnader och kulturhistoriska överkostnader för driñ och under-

håll kyrkobyggnader jämförs i bilaga 8 till rapporten Fädemas kyrkor av och framtidens. Utredaren kommer fram till kvoter som varierar mellan 10/90

90/10 procent beroende vilken kyrkobyggnad som underprocent samt söks. Den sammanvägda kvoten i exemplen är att 56 procent av kostnader

för driñ och investeringar gäller gudstjänster och 44 procent gäller kulturhistoriska överkostnader. Urvalet kyrkor utgörs Enköpings kyrkliga av av samfällighet innefattar 18 medeltida kyrkor och från ISOO-talet. Det som en därför inte representativt för pastoraten i allmänhet. De angivna kvotema är baserasvisserligen fakta "den värdering respektive kyrkas betydmen av else i procenttalsfordelning är dock till sin karaktär subsom utmynnar en jektiv". En undersökning baserad enbart fakta går knappast att göra.

finns sätt att tillväga för att fastställa statensersättning. Man Det ett annat från skall betala baskostnad för drift och underhåll av utgår att pastoraten en i förhållandet till antalet kyrkotillhöriga och avstånden, lämplig kyrka. en, Resterande belopp betraktas överkostnader för kulturhistoriskt värdefull som Ett sådant tillvägagångssätt skulle ett mycket högre värde än egendom. ge miljoner kronor de kulturhistoriska överkostnadema. Detta skulle 400 emellertid ligga utanför för det möjliga. I propositionen 1995/96:80, ramen Ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan, framhålls att det "med

till det ekonomiska läget inte finns något samhällsekonomiskt utrymhänsyn för ökade insatser vårda kulturhistoriskt värdefull kyrklig egendom". I me att den statliga ersättningen "bör, i den utsträckning prop. 1995/96:80 sägs att utgår, led i ömsesidigt åtagande staten och Svenska kyrden vara ett ett av bevara de kulturhistoriska värdena inom kyrkan". kan att

ll

256 Bilaga 2

Sammanfattande bedömning

Resonemanget ovan kring olika belopp visar att det finns flera undersökningsresultat och indikatorer att den statliga ersättningen för kyrkoantikvariskt underhåll bör uppgå till ca 400 miljoner kronor i 1990 års penningvärde. Dessa överväganden om beloppets storlek grundas bedömningar av befintligt material. Vi bedömer att en förnyad undersökning inte skulle ge ett väsentligt annorlunda resultat. Vad som är överkostnader för kulturhistoriskt värdefull egendom går inte att avgränsa eller beräkna med exakthet.

Ersättningen skall ses som enviss kompensation för överkostnader for vård av kulturhistoriskt värdefull egendom som pastoraten och församlingarna är skyldiga enligt lag att bära.

Bilaga 2 257

3 Beräkning ersättningens

av årliga

belopp

De resonemangen hittills fort leder fram till bedömningen att den statliga ersättningen för kyrkoantikvariskt underhåll bör uppgå till 400 miljoner

ca kronor i 1990 års penningvärde. Frågan gäller här hur detta belopp skall räknas upp infor den tidpunkt när den tänkta ersättningen skall börja lämnas och hur uppräkningen bör ske for följande år.

Uppräkningen bör följa kostnadsutvecklingen beträffande det kulturhistoriska underhållet av kyrkorna. Något prisindex for detta område finns inte varför det ligger nära till hands att använda ett byggindex for uppräkningen. Ett sådant index torde bättre spegla kostnadsutvecklingen for kyrkorenoveringar än t.ex. det allmänna konsumentprisindexet eller basbeloppet inom allmän försäkring.

Det finns flera byggindex av intresse, ett för flerbostadshus, ett annat för gruppbyggda småhus och ett tredje för underhållskostnader i flerbostadshus. Indexen for byggande av flerbostadshus respektive småhus är sammansatta av viktade index för byggmaterial, lönekostnader, maskiner, transporter, omkostnader samt byggherrekostnader inklusive projektering. Underhållsindexet är sammansatt av viktade index för olika typer av material, underentreprenader, plåtarbeten, arbetslöner, målning, VVS- och elinstallation. Det som särskilt skiljer indexen är att underhållsindexet saknar byggherrekostnader inklusive projektering och tjänstemannalöner, har mindre arbets-

av löner samt har mer av målnings- och VVS-arbeten.

För att bedöma vilket byggindex som kan vara lämpligast att använda

anges här de slag av överkostnader som enligt utredningen. Kulturstöd vid ombyggnad och underhåll av bostäder SOU 1992: 107 uppkommer vid arbete med underhåll av byggnader med kulturhistoriska värden:

medverkan av konservator eller annan specialist, -

särskilda krav materialäkthet, -

särskild ytbehandling, t.ex. kalkavfargning med upprepade tunna stryk- ningar, målning med oljefarg och marrnoreringsarbeten,

underhåll av byggnadsdelar som saknar användning annat än som t.ex. utsmyckning,

användning av ursprunglig teknik, -

grundforstärkningsåtgärder samt utbyte och förstärkning av bärande kon- struktioner,

antikvarisk dokumentation och projekteringsarbete med antikvarisk inriktting,

59-17-0374

258 Bilaga 2 sou 1997:43

svåra arbetsplatsbetingelser, -

överstora ytor, inte kan utnyttjas effektivt, - som

fördyrad byggadntinistration att arbetena tar längre tid än vid vanligt g.a. byggande och därför kostar i löner för projektörer, arbetsledning och mer byggnadsarbetare.

betydande projekteringskostnader inklusive antikvariska undersök- Med de ningar lönekostnader är förbundna med underhåll av kyrkosamt extra som byggnader förefaller det nämnda underhållsindexet vara mindre lämpat än

byggindex för flerbostadshus eller for grupphus.

Tabell 4. Årsmedeltal för två b index3

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996

Flerbostadshus 629 654 659 662 674 717 724

Gruppbyggda småhus 625 650 653 654 673 715 723

användning omräkningstalen i tabell 4 motsvarar 400 miljoner kronor Med av år 1990 beloppet 460 respektive 463 miljoner kronor i juli 1996. Juli 1996

här närmevärde for 1996. Årsmedeltalen i tabellen visar att betraktas som ett inte skiljer sig nämnvärt. Om ett visst index skall användas de två indexen kan indexet för flerbostadshus väljas.

emellertid lämpligare metod for uppräkning än att använda ett Det finns en metoder for ersättning till Svenska kyrkan som presenteras i index. De avsnitt 5 nedan innebär ersättningens storlek bestäms av den beskattatt förvärvsinkomsten. Svenska kyrkan för övrigt att lägga den ningsbara avser forvärvsinkomsten till grund för den kyrkoavgiñ som skall beskattningsbara ersätta forsamlingsskatten.

Vi föreslår således ersättningen blir uttryckt som ett visst öretal per att Med användning sådanmetod behövs ingen knytning till skattekronaf. av en väl öretalet skattekrona bestämts. I fortsättningen ökar ett index sedan per ersättningen med ökningen skatteunderlaget antalet skatteden statliga av enligt vår mening, inte orimligt att avsätta en bestämd andel kronor. Det är, till vården det kulturarv från gången tid som kyrkorna av skatteunderlaget av får till konsekvens att resurserna för kyrkoantikvariskt utgör. Detta även tidigare skatteunderlaget skulle minska till följd av underhåll blir lägre än om

en lågkonjunktur.

uppräknade beloppet för 1996, 460 miljoner kronor, motsvarar 5,4 Det vilket föreslår avrundas till 5 öre. Ett uttag av 5 öre öre per skattekrona 426 miljoner kronor 1996 och 473 miljoner per skattekrona motsvarar år 1999 enligt Pastoratsförbundets prognos om skatteunderlaget. kronor skatteunderlaget beräknas öka med 2,0 procent 1997, med 4,7 procent

1998 och med 3,9 procent år 1999.

löneglidningochmervärdesskatt,för år 1996användsvärdet 3Faktorprisindexexklusive förjuli månad.1968 100. j förvärvsinkomstendivideradmedhundra. Med skattekronamenasdenbeskattningsbara

Bilaga 2 259

Givetvis skulle ett öretal redan nu kunna bestämmas de 400 miljoner kronor som beräknats för år 1990. Det värdet motsvarar 7 öre skattekrona.

per Vi anser dock att en knytning bör ske till det uppräknade värdet tidigast år 1996. Skälen till detta är att driñskostnadema och investeringsutgiñema avseende kyrkor samt byggkostnadema i allmänhet ökat långsammare hittills under 1990-talet än skatteunderlaget.

4 villkor former för den

Principer, och

statliga ersättningen.

Mål- och resultatstyming

Den statliga ersättningen för kyrkoantikvariskt underhåll kan ur statens synpunkt hanteras samma sätt som anslagen till myndigheter och organisationer numera hanteras, dvs med mâl- och resultatstyrning.

I budgetpropositionen 1991/92: 100, bilaga 1beskrivs styrningen följande Sätt:

"Regeringen skall styra verksamheten genom att sätta upp mål för verksamheterna, ställa tydliga krav på resultat samt analysera och utvärdera de uppnådda resultaten. Delegering av ansvar kräver ett tydligt regelverk som anger myndigheternas handlingsutrymme. Förutsättningar skall skapas för myndigheterna att fatta rationella beslut. En sådanstyrning ställer stora krav

myndigheterna redovisning och förutsätter en effektiv revision. Vidare måste myndighetsledningamas och styrelsemas ansvar tydliggöras."

Detta innebär beträffande ersättningen för kyrkoantikvariskt underhåll att staten anger syftet med ersättningen och kräver återrapportering av resultatet.

Den statliga ersättningen ges till trossamñandet Svenska kyrkan som inom sig och med hjälp sin demokratiskt uppbyggda organisation får fördela peng-

av arna. Detta torde inte kräva någon lag om överlämnande av förvaltningsuppgift Svenska kyrkan eller att en särskild myndighet inrättas för fördelning medlen. Åtskillnaden mellan kyrka och stat bör inte äventyras

av genom att kyrkan i högre grad än nödvändigt åläggs uppgifter som har myndighetskaraktär. Ett statligt alternativ är annarsatt pengarna fördelas av Riksantikvarieämbetet RAÄ och via länsstyrelserna.

I den ovan citerade propositionen betonas att mål- och resultatstyrningen måste fungera i hela styrkedjan, vilket i fallet med den statliga ersättningen torde innebära att vården av det kyrkliga kulturarvet skall bedrivas enligt mål- och resultatprinciperna ända ut i de enskilda pastoraten och församling-

De centrala och regionala kyrkliga organen bör alltså sätta mål för arna. pastoratens användning av pengarna och kräva redovisning av resultaten.

Förslag till mål och resultatkrav

Statens ersättning till Svenska kyrkan bör kopplas till mål för vad som skall uppnås. Målet skall vara så tydligt som möjligt men inte detaljstyrande. De lagar för kulturrninnesvården som finns dag förutsätts väsentligen gälla även framgent men de kan behöva resultatorienteras.

l6

Bilaga 2 261

Ersättningen skall avse de överkostnader som uppstår vid vården av kulturhistoriskt värdefull egendom som pastoraten och församlingarna är skyldiga enligt lag att bara.

Ersättningen bör vara så långsiktigt garanterad att den ger kyrkan möjligheter att arbeta med renoveringsplaner, eñersom varje objekt inte behöver bli föremål for mer omfattande åtgärder oñare än kanske vart 35:e år. Det är dock lämpligt att kontrollstationer läggs eñer van femte år. Då kan justeringar göras i konstruktionen av ersättningen och i mekanismema för styrningen av denna. Huvuddragen i ersättningssystemet förutsätts dock ligga fast i enlighet med ett långsiktigt avtal mellan staten och Svenska kyrkan.

Förslag till mål

De kyrkliga kulturminnena skall vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas.

Svenska kyrkan skall främja ett rationellt och effektivt kyrkounderhåll med beaktande av de kulturhistoriska kraven.

Genom årlig resultatredovisning rapporterar Svenska kyrkan till staten de resultat som uppnåtts med medlen.

En större utvärdering av effektema av den statliga ersättningen bör göras infor varje kontrollstation, vart femte år. Vid denna utvärdering bör byggnadsregistret över Sveriges kyrkor kunna vara ett hjälpmedel Detta register

. är under uppläggning hos Registret består av en del som beskriver kyrkobyggnadema i olika avseenden bl.a. beskrivs vårdbehovet samt en

- åtgärdsdel. Åtgärdsdelen kommer att omfatta och tillbyggnader,

om- renoveringar och konserveringar. RAÄ bör enligt vår mening viktig roll vid

en denna utvärdering.

Främjande av ett rationellt och effektivt kyrkounderhåll

I direktiven till kommittén angående det kyrkliga kulturarvet står att den statliga ersättningen "skall utformas så att den uppmuntrar till ett rationellt och effektivt underhåll med beaktande av de kulturhistoriska kraven".

Vi har övervägt frågan om man kan bygga instrument i ersättningen som främjar effektiviteten och kommit fram till att en satsning utveckling av forvaltarkompetens och beställarkompetens samt utveckling av den organisatoriska strukturen för kyrkounderhållet är bättre än att minska den årliga ersättningen med t.ex. någon procent per enligt osthyvelsprincipen.

Genom att reservera en eller två procent av den totala ersättningen kan resurser skapas för framtagande och genomförande av kurser for kompetensutveckling i kyrkoantikvariskt underhåll, bl.a. i upphandling av kyrkorenoveringar. För att en tillfredsställande nivå de nämnda kompetensema fordras dock större enheter än de många småpastoraten.

l7

Kyrkan behöver stiftvis diskutera sig fram till hur den organisatoriska strukturen bör seut for att ett rationellt och effektivt fastighetsunderhåll skall bli möjligt. Som förebilder härvidlag kan organisationen av fastighetsñågoma i Göteborgs kyrkliga samfällighet samt inom Gotlands stift ñmgera. Idéer till utveckling av fastighetsförvaltningen inom Svenska kyrkan har vidare lagts fram av Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Där talas om behovet av större förvaltningsområden, samverkan mellan pastoraten och utvecklingsprogram. Ett embryo till en utvecklad fastighetsförvaltning finns genom det år 1994 införda systemet med regionala fastighetsrådgivare. Det är fastighetschefer vid 10 större kyrkliga samfalligheter i olika delar landet som fungerar som rådgivare till andra pastorat.

Det finns mycket pengar att spara ett effektivare arbetssätt, t.ex. efter mönstret för Göteborg och Gotland. Kyrkorna restaureras där inom ett stort område och ett planerat sätt med stora intervaller. I avtalet mellan staten och Svenska kyrkan kan tas bestämmelser om att kyrkan skall främja ett rationellt kyrkounderhåll genom att arbeta i större strukturer än vad pastoraten i allmänhet representerar och genom fleråriga planer. Vid kontrollstationer, exempelvis vart femte år, kan staten följa upp hur denna strukturrationalisering fortskrider.

Statens stöd till idrotten och folkbildningen som förebilder

Exempel den ovan beskrivna modellen för mål- och resultatstyrning är hanteringen av statens anslag till idrotten och folkbildningen. Dessa anslag fördelas till idrottsföreningar och folkbildningsorganisationer studieförbund och folkhögskolor av Riksidrottsförbundet respektive Folkbildningsrådet, som inte är myndigheter.

Vi har tagit del av dessa organisationers anslagsframställningar, särskilt Riksidrottsförbundets RF. Vi har också studerat senasteanslagsframställan och årsredovisning från RF, texten om RF i budgetpropositionen och regleringsbrevet.

Vid underhandskontakter med Inrikesdepartementet har inhämtat att staten successivt har minskat den direkta styrningen av idrotten t.ex. genom att inte längre ha någon representant i RF:s styrelse och inte heller utse revisorer. Man följer numera de principer om renodling av rollerna som relaterats ovan prop. 1991/921100, bil.

Med till RF följer en bestämmelse som anger att en organisation

pengarna

via RF mottar bidrag från statensanslag skall lämna RF de redovissom ningshandlingar och den verksamhetsberättelse som RF bestämmer. Med en statlig ersättning för vården kyrkorna med inventarier torde motsvarande

av komma att krävas av pastorat och församlingar.

De organisationer står utanför RF och som får pengar till sin ungdoms-

som verksamhet via anslaget till idrotten skall enligt regleringsbrevet 1995/96 Civildepartementet anslag E6 "bedriva ungdomsverksamhet med stöd av detta anslag och i sin redovisning särskilt redovisa detta". För kyrkans del

Bilaga 2 263

kan ersättningen for kyrkoantikvariskt underhåll förses med motsvarande krav särredovisning.

Tidigare hade staten, som ovan nämnts, både styrelserepresentation och revisorer i RF bl.a. eftersom vissa förbund inte var med i RF och man ville säkerställa att även dessa ñck del av pengarna.

Utöver det som vanligen kallas idrottsstöd ger regeringen också pengar via RF till idrottsgymnasier. Eftersom dessa inte har någon egenförening har man fått stifta en lag om överlämnande till RF av den förvaltningsuppgitt som fördelningen av pengar till dem innebär.

Statens hantering av ersättningen

Statens ersättning till kyrkan för vård av kulturhistoriskt värdefull egendom kan ges över ett anslag kallat Ersättning för kyrkoantikvariskt underhåll.

Beslutsmässigt bör statenshantering av ersättningen till såatt regeringen föreslår att riksdagen anvisar ett reservationsanlag x miljoner kronor till åtgärder för att bibehålla de kulturhistoriska värdena i kyrkorna. Reservationsanslag är lämplig anslagsfonn eftersom en kyrkorenovering ofta inte hinner slutföras under det då ersättningsbeslutet fattades. Reservationsanslaget blir av radikalt olika storlek beroende vilken modell som kommer att användas för avräkning av den statliga ersättningen från den totala kyrkoavgitten. Förslag om sådanatänkbara modeller läggs fram i avsnitt

Karakteristiskt for ett reservationsanslag är att det inte får överskridas utan riksdagens medgivande. Oanvända anslagsmedel under ett budgetår, dvs. både medel som i detta fall trossamfundet Svenska Kyrkan inte fattat beslut om och av kyrkan inte utbetalats, får emellertid föras över till senarebudgetår för fortsatt finansiering av det avsedda ändamålet.

Staten fattar ett årligt budgetbeslut. Medlen utbetalas till Svenska kyrkan med en tolñedel per månadtillsammans med utbetalningen av uppburen kyrkoavgiñ.

Kyrkans interna hantering

Det kyrkobyggnadsbidrag som ingår i det inomkyrkliga utjämningssystemet hanteras av kyrkofonden ett sådant sätt att det kan utgöra mönster för hanteringen av den framtida statliga ersättningen. En tidplan för hanteringen av kyrkobyggnadsbidrag och den statliga ersättningen för kyrkans kulturminnesvård, här kallat kyrkoantikvariskt underhåll redovisas i bilaga Tidplanen har tagits fram av Kyrkofondens kansli.

En utveckling pågår mot att stiñssamfällighetema får ansvaret för att fördela kyrkobyggnadsbidraget till pastoraten. Också detta kan ingå i mönstret för hur den föreslagna ersättningen hanteras.

264 Bilaga 2

Principen blir att Svenska kyrkan får ansvar för den interna fördelningen. Därför måste också interna kyrkliga principer för fördelningen tas fram. Vidare måste en hantering, även den baserad principen mål- och resultatstyrning, byggas förslagsvis samordnad med hanteringen av kyrkobygg-

upp, nadsbidraget. I rapporten Fädemas kyrkor och framtidens föreslås sam-

rådsgrupper såväl riksnivå som regional nivå med representanter för kyrkliga och antikvariska intressen. Sådana grupper torde underlätta arbetet med den interna fördelningen.

Bilaga 2 265

5 Metoder för den statliga

avräkning av

ersättningen från kyrkoavgiften

De dokument som varit styrande för detta utredningsuppdrag utöver uppdragsbeskrivningen är kommittédirektiven Dir. 1995:162, propositionen 1995/96:80 om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan samt Konstitutionsutskottets betänkande l995/96:KUl2 i anledning av denna proposition. I dessa dokumentet angesrestriktioner för den tänkta statliga ersättningen.

I kommittédirektiven angesatt förslagen från utredningen skall vara statsñnansiellt neutrala och att Svenska kyrkans sammanlagda uttag av kyrkoavgiñ skall minskas i totalt sammaomfattning som den statliga ersättningen för de kyrkliga kulturminnena uppgår till.

Proposition 1995/96:80 uttrycker att det med hänsyn till det ekonomiska läget inte finns något samhällsekonomiskt utrymme för ökade insatser att vårda kulturhistoriskt värdefull egendom. En utgångspunkt skall därför vara att Svenska kyrkans sammanlagda uttag av kyrkoavgift minskas i totalt samma omfattning som den statliga ersättningen. Detta skall givetvis inte innebära att kyrkans rätt att självständigt bestämma avgiftsuttaget rubbas. Konstitutionsutskottet l995/96:KUl2 ansluter sig i stort till regeringens bedömningar.

Vi gör följande tolkning av restriktionema.

Det får inte från statens sida satsasmer kyrkoantikvariskt underhåll än vad som görs i dag när kyrkan själv, huvudsakligen med skattemedel, finansierar underhållet.

Vi har i avsnitt 2 och 3 redogjort för storleken kyrkans kulturhistoriska underhållskostnader år 1990 och hur dessa skulle kunna räknas upp med ett index. Det beräknade värdet 1990 uppgick till 400 miljoner kronor, vilket med det index föreslår räknas upp till 460 miljoner år 1996. Denna summa motsvarar drygt 5 öre per skattekrona eller 0,05 procent av den beskattningsbara förvärvsinkomsten. 5 öre per skattekrona ger 426 miljoner kronor. Vi kan därför säga att av nuvarande skattesats använder pastoraten i medeltal 5 öre till kyrkoantikvariskt underhåll. Uttalandena i styrdokumenten syftar, enligt vår tolkning, denna skattedel när en statsñnansiellt neutral lösning anvisas. Om kyrkan i fortsättningen får en statlig ersättning för kyrkoantikvariskt underhåll är det följdriktigt att den kommande kyrkoavgiften minskas med motsvarande belopp. Det finns emellertid flera metoder att räkna av den statliga ersättningen från den totala kyrkoavgiften. Här nedan beskrivs några alternativ. Gemensamt för dessa är ett de föreslås bli baserade

ett avtal mellan staten och Svenska kyrkan.

I dag är reglerna såatt alla som tillhör kyrkan betalar full församlingsskatt medan de icke-tillhöriga betalar 25 procent av församlingsskatten för främst kyrkans begravningsverksamhet. I de pastorat där dessa 25 procent överstiger kostnaderna för begravningsverksamheten kan man sägaatt den över-

skjutande delen av medlen går till kyrkoantikvariskt underhåll. Detta är särskilt tydligt i fråga om den del av församlingsskatten som icke-tillhöriga boende i Stockholms stad betalar eftersom begravningsverksamheten där har den borgerliga kommunen som huvudman. Beräknat detta sätt uppgår det sammanlagda beloppet för kyrkoantikvariska ändamål i Stockholm till ca 30 miljoner kronor.

Metod l

Staten ger en ersättning till Svenska kyrkan som motsvarar 5 öre per skattekrona. Detta belopp tas in till staten av alla skattskyldiga i form av en avgift för kyrkoantikvariskt underhåll. Varje pastorat motsv. minskar, enligt avtalet mellan staten och Svenska kyrkan, sitt uttag av kyrkoavgift med det som kulturminnesvården kostar. Summan av pastoratens minskningar uppgår till den statliga ersättningens storlek.

Metoden gör tydligt för alla skattskyldiga att det kyrkoantikvariska underhållet är en gemensam angelägenhet. Den är enkel och förenlig med det nuvarande och det planerade uppbördssystemet for skatt.

Ett problem med en sådanavtalslösning är osäkerheten i vilken utsträck-

om ning pastoraten kommer att följa överenskommelsen under hänvisning till den frihet att bestämma över avgiftsuttaget som varje pastorat motsv. har.

Denna osäkerhet med avtalsmodellen hänger samman med att det blir svårt för pastoraten att beräkna hur mycket kyrkoavgiñen skall sänkas. Pastoratens kostnader för det kyrkoantikvariska underhållet skiljer sig nämligen i betydande utsträckning, dels över åren med tanke att en kyrka behöver en grundlig renovering kanske bara vart 35:e år, dels med hänsyn till olikheter i fråga om det kulturhistoriska förvaltaransvaret med avseende kyrkomas antal, ålder och storlek mm. Att urskilja de kulturhistoriska kostnaderna från andra kostnader i kyrkounderhållet kan också för ett enskilt pastorat vara svårt. Dessa problem borde dock kunna lösas genom inomkyrkliga överenskommelser om att tillämpa schabloner.

Det finns också delvis negativa erfarenheter som ger anledning till eftertanke. Även förutsättningarna inte är desamma är det oundvikligt att jämfö-

om en relse görs med folkbokföringsuppgiñen som fördes från kyrkan till skattemyndigheterna år 1991. Regeringen bedömde prop 1991/92: 100, bil. 8 att detta fr.o.m. 1993 skulle innebära en årlig kostnadsminskning för Svenska kyrkan med ca 300 miljoner kronor och föreslog att de kyrkliga kommunerna skulle sänka sina Skattesatser motsvarande denna kostnadsminskning. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund rekommenderade de berörda kyrkliga kommunerna att sänka skatten. Den skattesänkning som kunde noteras för 1993 uppgick emellertid endast till l öre per skattekrona, totalt sett, i stället för förväntade 4 öre. En förklaring till att denna obalans uppstod torde vara att pastoraten inte sadeupp den folkbokföringspersonal som blev övertalig.

Kunskapen om och förståelsen för ett avtal mellan staten och kyrkan om en statlig ersättning för kyrkoantikvariskt underhåll kan visserligen förväntas bli

allmän ute i pastoraten. Trots detta är det svårt att, med beaktande av vad som beskrivits tidigare, ha en bestämd uppfattning om huruvida pastoraten i allmänhet kommer att anse sig kunna reducera kyrkoavgiñssatsen i den omfattning som ett avtal förutsätter.

En invändning mot denna metod, liksom mot metod 2 och metod är att riksdagens möjligheter att besluta om skatter och avgifter begränsasgenom att pengarna är bestämda till ett visst ändamål under en följd av år. Metoden bör dock sesmot bakgrund av det speciella avtal mellan staten och Svenska kyrkan som förutsätts bli tecknat.

Metod 2

Staten ger en ersättning till Svenska kyrkan som motsvarar 5 öre per skattekrona. Detta belopp tas in till staten av alla skattskyldiga i form av en avgift för kyrkoantikvariskt underhåll. Pastoraten motsv. åläggs i lag att minska kyrkoavgiften med 5 öre per skattekrona. Under det första året med denna ordning får enligt samma lag pastoraten inte höja kyrkoavgiften.

Metod 2 innebär en lagfäst avgiñs- eller skatteväxling. Från allmänna utgångspunkter är detta betänkligt, eftersom det minskar trossamfundet Svenska kyrkans frihet att bestämma sitt avgiftsuttag, visserligen under begränsad tid. Å andra sidan säkerställer lösningen att oförändrade

resurser går till det kyrkoantikvariska underhållet. Metoden gör liksom metod 1tydligt för alla skattskyldiga att vården av den kulturhistoriskt värdefulla egendomen är en gemensamangelägenhet. Den är enkel och förenlig med det nuvarande och det planerade uppbördssystemet för skatt.

En olägenhet med metod 2 är att inkomsterna minskar med 5 öre per skattekrona oavsett vad kulturminnesvården i pastoraten egentligen kostar. Detta borde kunna accepteras med tanke att när ett pastorat motsv. skall utföra kyrkoantikvariskt underhåll av någon omfattning kan pastoratet i fråga räkna med statlig ersättning. Pastoraten behöver knappast spara eller låna till kultunninnesvård.

Metod 3

Staten tillförsäkrar Svenska kyrkan en ersättning som motsvarar 5 öre per skattekrona. Den statliga ersättningen tillhandahålls dels genom att 5 öre per skattekrona av kyrkoavgiften för dem som tillhör kyrkan dras in till Svenska kyrkan centralt enligt lag, dels genom att staten överlämnar till kyrkan vad som kommer in genom en avgift för kyrkoantikvariskt underhåll på 5 öre per skattekrona från de icke-tillhöriga.

I denna lösning är det enbart de icke-tillhöriga som betalar en särskild kyrkoantikvarisk avgiñ eftersom de kyrkotillhöriga betalar via kyrkoavgiñen. Metoden är förenlig med nuvarande och planerat system för skatteuppbörd. Det gemensamma ansvaret kan göras tydligt för alla om det för de kyrkotillhöriga framgår slutskattsedeln hur mycket av kyrkoavgiften som avser kyrkoantikvariskt underhåll.

268 Bilaga 2

Metoden att en statlig ersättning finansieras olika sätt beroende kyrkotillhörighet eller är tveksam av likställdhetsskäl. Vi kan emellertid hänvi-

till ett likartat förhållande, nämligen den framtida finansieringen av sa begravningsverksamheten. Statsmaktema har redan fattat ett principbeslut

att de tillhör Svenska kyrkan skall betala för begravningsverksamheom som ten via kyrkoavgiften medan övriga skall betala ett annat sätt. På vilket sätt det senare skall ske prövas för närvarande av utredningen Dir. 1995: 162 om begravningsverksamheten.

Metoden skulle vinna i styrka om de icke-tillhörigas avgifter för begravningsverksarnhet och kyrkoantikvariskt underhåll kunde föras sammantill en enda avgift för Svenska kyrkans samhällstjänster.

En fördel med metoden är att den inte påverkar pastoratens motsv. rätt att bestämma över kyrkoavgiften annat sätt än att 5 öre av denna dras till Svenska kyrkan centralt, lämpligen till det organ som sköter om det inomkyrkliga utjämningssystemet. Detta för att säkerställa vården av det kyrkliga kulturarvet.

Metod 4

Staten tillförsäkrar Svenska kyrkan en ersättning som motsvarar 5 öre

skattekrona. Den statliga ersättningen tillhandahålls, dels genom att per 5 öre per skattekrona av kyrkoavgiften för dem som tillhör kyrkan dras in till Svenska kyrkan centralt enligt lag, dels genom att staten tillskj uter den del som de icke-tillhöriga skall bidra med. För att de tillhöriga inte till viss del skall betala dubbelt för den kyrkliga kulturminnesvården dessa ett skatteavdrag motsvarande 5 öre per skattekrona. Sta-

ges ten kompenserar sig fdr bidraget till kyrkan och för skatteavdraget genom andra skatter.

En fördel med denna lösning är att någon särskild avgift för kyrkoantikvatiskt underhåll inte behöver tas ut.

En fördel är att de tillhör Svenska kyrkan inte riskerar att till viss

annan som del betala dubbelt för den kyrkliga kulturminnesvården, vilket skulle bli följ-

inte skatteavdraget gjordes. För de kyrkotillhöriga kan dock lösden om ningen te sig egendomlig och som en rundgång av pengar.

En nackdel, förutom att metoden kan vara svårbegriplig, är att det statliga bidraget ca 50 miljoner kronor samt skatterabatten sammanlagt ca 375 miljoner kronor räknat för år 1996 måste kunna finansieras något sätt. Detta kan ske att 425 miljoner kronor tas genom höjningar av

genom ca punktskatter.

Sammanfattande bedömning och slutsats

Statskontoret finner att metod 4 är svårast att genomföra eftersom den inte är självfinansierad. Av de andra metoderna skiljer sig metod 3 ett fördelaktigt sätt från de övriga genom att den inte påverkar Svenska kyrkans rätt

Bilaga 2 269

att bestämma över sitt kyrkoavgiñsuttag och att den kan ses som ett praktiskt uttryck för att staten och kyrkan har ett gemensamt åtagande att bevara de kulturhistoriska värdena kyrkorna.i Vi avser då att statens ersättning vad gäller de kyrkotillhöriga ingår i kyrkoavgiñen. Det bör dock slutskattsedeln framgå hur mycket av kyrkoavgiften som avser avgiften för kyrkoantikvariskt underhåll motsvarande sätt som det torde komma att framgå av slutskatteredovisningen för de icke-kyrkotillhöriga.

Vi förordar metod 3 och bedömer att denna och de andra metoderna innebär försumbara kostnadsökningar for staten. Erforderliga ändringar av skatteoch uppbördssystem kan göras inom ramen för Riksskatteverkets systemunderhåll. I övrigt innebär inte någon metod några väsentligt kostnadskrâvande förändringar jämfört med nuvarande förhållanden.

270 Bilaga 2

6 Principer för långsiktig överens-

en

kommelse mellan staten och Svenska

kyrkan

Att vårda det kulturhistoriska arvet i kyrkor med inventarier är långsiktig

en uppgift. Som ett genomsnittligt värde tiden mellan två kyrkorenoveringar har 35 år nämnts. Därför bör till grund för parternas årliga insatser ligga ett ömsesidigt långsiktigt avtal. En avtalsperiod under vilken alla kyrkor hinner renoveras förefaller emellertid orimligt lång. Även 35 år kan långt.

synas vara En lämpligare avtalsperiod, under vilken en betydande del av kyrkorna hinner renoveras, kan vara 25 år.

Ett avtal kan utformas efter mönster från liknande överenskommelser, t.ex. den mellan staten och Sveriges Radio eller den mellan staten och kommu-

flyktingmottagningen. Överenskommelsen kan innehålla allt nerna om av principiell betydelse mellan parterna.

I avtalet kan tas en faktor för att uppnå en effektivare verksamhet se avsnitt 4. Större effektivitet i renoveringsarbetet, t.ex. efter mönstret för Gotlands kyrkor, förutsätter en fastighetsförvaltning som kan verka långsiktigt och planerande.

statsmakterna ser mycket restriktivt automatiska utgiftsökningar som t.ex. följer av ett långsiktigt avtal. Av de fyra ersättningsmetoder som diskuterats i avsnitt 5 är dock tre självfinansierande eftersom de baseras en avgift som är direkt relaterad till den beskattningsbara förvärvsinkomsten.

Det kan behövas en klausul i avtalet som gör det möjligt att förhandla om ändring i ersättningskonstruktionen före nästa kontrollstation om någon väsentlig förutsättning för ersättningen ändras. Nuvarande definition av vad som är beskattningsbar förvärvsinkomst är en sådan förutsättning.

Innehåll i en tänkt överenskommelse

Definitioner. Parterna. -

Syñe och förutsättningar för avtalet. Paiternas rättigheter och skyldigheter. - Avtalets omfattning. Kontrollstationer.

Kyrkans åtaganden beträffande den verksamhet avtalet gäller, dessinnehåll och inriktning. Här angesbl.a. att Svenska kyrkan har fortsatt ansvar för underhållet av de kyrkliga kulturminnena.

Statens åtaganden, däribland hur ersättningens storlek skall bestämmas, hur ersättningen skall finansieras och hur den skall utbetalas.

Uppsägningsvillkor, force majeur, tvistlösning, giltighetstid. -

Bilaga 2 271

Avtal upprättas genom förhandlingar mellan parter. Det är därför knappast meningsfullt att mer i detalj i förväg beskriva innehållet i ett framtida avtal. Innehållet till de olika punkterna ovan kan dock delvis hämtas från olika delar av denna utredning.

Delar av överenskommelsen behöver lagfastas, bl.a. sättet för bestämning av ersättningens storlek samt hur ersättningen skall finansieras och betalas ut.

272 Bilaga 2

C 1995: 13 1996-04-16 BILAGA

Bilaga till Konsultavtal mellan Kommittén angående det kyrkliga kulturarvet och Statskontoret

Kommittén har fått i uppdrag att inför relationsändringen mellan staten och Svenska kyrkan utreda bl.a. frågan om vården av kulturhistoriskt värdefull kyrklig egendom. Kommitténs uppdrag och de närmare utgångspunkterna för utredningsarbetet framgår av kommittédirektiven Dir. 1995:162.

Kommittén lämnar Statskontoret i uppdrag att bistå med

att ta fram ett underlag för prövning av vad som är skälig storlek på den statliga ersättningen för vård och underhåll av de kyrkliga kulturvärdena,

att beskriva hur den statliga ersättningen eventuellt bör räknas upp i takt med kostnadsutvecklingen och relateras till Svenska kyrkans totala underhållskostnader för kultunninnena,

att beskriva principer, villkor och former för den statliga ersättningen, -

att ge förslag hur den statliga ersättningen skall räknas av från det sammanlagda totala uttaget av kyrkoavgift,

att ge principiellt inriktade förslag på hur en långsiktig överenskommelse mellan staten och kyrkan kan utformas.

Statskontoret skall utgå från de förutsättningar som anges i kommittédirektiven samt i propositionen l995/96:8O Ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan. En utgångspunkt är att avräkningen mellan den statliga ersättningen och kyrkoavgiften inte får innebära att kyrkans rätt att självständigt bestämma avgiftsuttaget rubbas. När det gäller storleken den statliga ersättningen skall utgångspunkten vara Kyrkoberedningens förslag i slutbetänkandet Staten och trossamfunden SOU 1994:42. Vidare skall beaktas det förslag som den kyrkliga Kyrkobyggnadsutredningen lämnade den 11 april 1996.

l

l

Till i.

avd Z

"Oluuucnnuuo

Beslut

°"ultiitoculou u..

f 0 i

lETLumé

Sign

Bilaga 2 273

Bilaga 2

uppgifter från SCB:s publikation Ekonomisk redogörelse mr Analys av kyrkokommuner år 1994, m.m.

driñskostnader och investeringsutgiñer för samtliga kyr- Sammanställning av kokommuner lokal nivå görs i följande tabell.

Verksamhet Drift/ 1991 1992 1993 1994 Invest. mkr mkr mkr mkr administration D 888 952 999 1028 Gemensam I 70 44 45 38 löneboställen D 164 169 170 155 Prästgårdar o. 1 45 47 32 36 Fastighetsförvaltning D 1344 1474 1532 1534 I 792 889 939 794 Kyrkogårdsförvaltning D 1651 1683 1657 1717 I 335 365 313 296 Församlingsverksamhet D 3247 3316 3460 3611 I 56 3 1 26 34 Summa egentlig verksamhet D 7294 7594 78 l 8 8045 I 1298 1376 1355 1198

Fastighetsförvaltningens driftskostnader och investeringsutgiñer delas upp följande sätt:

Fastighetsförvaltnini 1991 1992 1993 1994 Kyrkor D 1344 1381 893 850 I 792 844 480 43 8 D 554 593 Församlingslokaler m.m. I 434 33 1 .. Hyresfastigheter D 93 85 90 I 45 26 25 D 1344 1474 1532 1534 Summa I 792 889 939 794

Vi finner något än hälñen i driñskostnadema och investeringsmatt mer av giñema i fastighetsförvaltningen avser kyrkorna.

Som framgår av tabellerna är fastighetsförvaltningen och även förvaltningen av kyrkorna en stor post pastoratensi ekonomi, särskilt gäller detta investeringama. De procentuella andelarna av de totala driñskostnadema respektive investeringsutgiñema under dessaår noteras i följande tabell:

Verksamhetsandel 1991 1992 1993 1994 Fastighetsförvaltning D 18 % 19 % 20 % 19 %

I 61 % 65 % 69 % 66 % Kyrkor D 11 % 11 %

.. .. I 35 % 37 % .. ..

För 1994 kan i de flesta verksamheter iakttas en minskning av investeringsutgiñema, förmodligen sammanhängandemed att ökningen av församlingsskatten hejdats, sesiñeruppgiñer detta nedan. Detta gäller även

om driñs- och investeringsutgiftema för kyrkorna. Procentuellt har dock inte utgiftema för kyrkorna sjunkit. Tvärtom konstateras för investeringarna en ökning av kyrkomas andelar. Det är i stället investeringsutgiñema i församlingslokaler som fått stå tillbaka 1994.

Försarnlingsskatten, som är kyrkans största inkomstkälla, har utvecklats följande sätt:

År 1991: 7 755 mkr, 1992: 9 035 mkr, 1993: 9 295 mkr, 1994: 8 858 mkr

Som behandlats i rapporten Fädemas kyrkor och framtidens Svenska kyr-

kans utredningar 1996:1 sker redovisningen av underhållet av kyrkorna ett inte enhetligt sätt även om man får räkna med att omfattande renoveringar i stor utsträckning redovisas som investeringar. Större underhållsåtgärder torde dock många gånger vara redovisade som driftskostnader. I investeringsutgiñema ingår också förvärv och uppförande av kyrkor. Av andra uppgifter i SCB:s rapport framgår investeringsutgiftemas fördelning. Jämförbara uppgiñer finns för 1993 och 1994.

1993 1994

Investeringsutgiftema avser i huvudsak fastighetsförvaltning och kyrkogårdsförvaltning.

SOU 1997 :43 Bilaga 2 275

BILAGA 3

m. . o . Q o o o o . 0 m .m 0

0 - + 0

5 g

o o o o o o o . o o . . o . . G Q @ ä Q . @ ä

s

o

Q

0 o o o o

.m

m

+ +

g

0 o o 0 o o o 0 o o 0 0

8 @

å . 31

1997:43 277 SOU

Bilaga 3

förslag till ändring i Kulturarvsutredningens

4 lagen 1988:950 om kultunninnen m.m.

kap.

Skyddet kulturmiljön SOU 1996: 128

av

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

Kulturhistoriska värden i kyr- Kulturhistoriska värden i kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrk- kobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begravnings- liga inventarier, begravningsplatser är skyddade enligt be- platser, prästgårdar och kyrkstämmelserna i detta kapitel. städer är skyddade enligt bestämmelserna i detta kapitel. Kyrkliga kulturminnen skall vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas och deras utseende och karaktär inte förvanskas.

Kyrkobyggnader och kyrko- Kyrkobyggnader, kyrkotomter

tomter och begravningsplatser

2§1

Kyrkobyggnader och kyrkotomter skall vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas och deras utseende och karaktär inte förvanskas. Kyrkobyggnader enligt denna lag är byggnader invigts för som svenska kyrkans gudstjänst och vårdas en kyrklig kommun som av samt domkyrkor står under egen förvaltning. som

Ändringen innebär bl.a. att första stycket upphävs.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Kyrkotomt är ett område kring kyrkobyggnad hör en som samman med byggnadens funktion och miljö och inte är begravningsplats. som

Begravningsplatser är såda-

na områden eller utrymmen som avses i 1 kap. 1 § begravningslagen I990.1 144. Bestämmelserna i detta kapitel omfattar också sådana byggnader på

begravningsplatser som inte är kyrkobyggnader samt fasta an-

ordningar såsom murar och portaler.

3§2

Kyrkobyggnader som är upp- Kyrkobyggnader, kyrkotomförda och kyrkotomter har ter och begravningsplatser som som tillkommit före utgången av år har uppförts, tillkommit eller 1939 får inte på något väsentligt anlagts före utgången år 1939 av sätt ändras utan tillstånd får inte på något väsentligt sätt av länsstyrelsen. ändras utan tillstånd länsav styrelsen.

I fråga om kyrkobyggnad krävs alltid tillstånd för rivning, en flyttning eller ombyggnad av byggnaden liksom för ingrepp i eller ändring av dess exteriör och interiör med dess fasta inredning och kostnärliga utsmyckning samt för ändring dess färgsättning. av

I fråga om en kyrkotomt I fråga kyrkotomt eller om en krävs alltid tillstånd för utvidg- begravningsplats krävs alltid en ning av tomten samt för tillstånd för utvidgning upp- av omförande eller väsentlig ändring rådet samt för uppförande eller av byggnader, murar, portaler väsentlig ändring byggnader, av eller andra fasta anordningar på portaler eller andra fasta murar tomten. anordningar inom området.

Länsstyrelsen får ställa de villkor för tillståndet är skäliga med som hänsyn till de förhållanden föranleder ändringen. Villkoren får som avse hur ändringen skall utföras samt den dokumentation behövs. som

2 Senaste lydelse 1995:560

Bilaga 3 279

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

Om Riksantikvarieämbetet Om Riksantikvarieämbetet beslutar det, skall bestämmel- beslutar det, skall bestämmeli 3 § tillståndsprövning i 3 § tillståndsprövning serna om serna om tillämpas också i fråga tillämpas också i fråga om en om en kyrkobyggnad eller kyrkotomt kyrkobyggnad eller kyrkotomt en en har tillkommit efter har tillkommit efter som som utgången år 1939 och är utgången av år 1939 och som är av som märklig sitt kulturhisto- märklig sitt kulturhistogenom genom riska värde. riska värde. Detsamma gäller en

begravningsplats som har till-

kommit efter utgången av år 1939 och ligger invid en kyrko-

byggnad uppförts dess-

som förinnan eller är märklig genom sitt kulturhistoriska värde.

Kyrkliga inventarier

6§

Inventarier kulturhistoriskt av värde, som här till kyrkobyggnad eller kyrklig byggnad eller annan

begravningsplats, skall förvaras

och vårdas väl.

fd. 8§ 7§

Kontraktsprosten skall minst Kontraktsprosten skall minst vart sjätte år kontrollera att alla vart sjätte år kontrollera att alla föremål i förteckningen finns föremål i förteckningen finns kvar. Sådan kontroll skall också kvar. Sådan kontroll skall också göras vid byte kyrkoherde göras vid byte av kyrkoherde av eller sådan kyrkvärd i eller sådan kyrkvärd anges i som anges som 7 § andra stycket. I församling 6 § andra stycket. I en församling en där kontraktsprosten är där kontraktsprosten är kyrkoherde skall biskopen till kyrkoherde skall biskopen se till se att kontroll sker. att kontroll sker.

280 Bilaga 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fd. 15 § 10

Om det på en begravnings- Om det på en begravningsplats eller i en byggnad på en plats eller i byggnad på

en en

begravningsplats som ägs och begravningsplats ägs och

som förvaltas av en borgerlig kom- förvaltas borgerlig kom-

av en mun finns föremål kultur- finns föremål kultur-

av mun av historiskt värde, tillämpas be- historiskt värde, tillämpas bestämmelserna i 9 och 10 §§ stämmelserna i 1 § andra stycket också på sådana föremål. och 6-9 §§ också på sådana Kommunen skall därvid ansvara föremål. Kommunen skall därvid

för förteckningen samt förva- för förteckningen samt

ansvara ringen och vården föremålen. förvaringen och vården före-

av av I stället för vad som sägs i 7 § målen. I stället för vad sägs

som

skall i förteckningen i 6 § skall i förteckningen

anges om anges ett föremål ägs eller förvaltas ett föremål ägs eller förvaltas

av om någon annan än kommunen. någon än kommunen.

av annan

Begravningsplaster Prästgårdar

1 vården begrav- På prästgård huvud-

av en en som ningsplats skall dess betydelse sakligen har tillkommit före som en del av vår kulturmiljö utgången år 1939 och

av beaktas. Begravningsplatserna är kyrklig jord enligt

som skall vårdas och underhållas så 41 kap. 1 § första stycket punkt 2 att deras kulturhistoriska värde och andra stycket kyrkolagen inte minskas eller förvanskas. 1992:300 eller enligt punkt4

övergångsbestämmelserna till

samma lag eller

3 Senaste lydelse 1995:560.

Bilaga 3 281

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som tidigare har varit

prästgård enligt föreskrifter om

kyrklig jord och ägs eller förvaltas av ett pastorat, får inte utan länsstyrelsens

tillstånd uppföras nya byggnader

eller utföras sådana åtgärder innebär rivning eller andra som ändringar byggnader eller av anläggningar.

Begravningsplaster enligt En prästgård som avses i

detta kapitel är sådana områden 11 § får inte överlåtas utan eller utrymmen i anmälan till länsstyrelsen. Ett som avses 1 kap. 1 § begravningslagen avtal överlåtelse till någon om 1990:1144. annan än staten eller ett pastorat blir inte giltigt förrän sex månader efter det anmälan att en överlåtelsen inkom till länsom styrelsen, såvida inte läns-

styrelsen medger överlåtelsen.

Bestämmelserna om begravningsplatser omfattar också sådana byggnader på begravningsplatsen inte är kyrkosom byggnader samt fasta anordningar såsom murar och portaler.

4Senaste lydelse 1990:1146. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

282 Bilaga 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §

I fråga om en begravnings- Bestämmelserna i 11 och plats som anlagts före utgången 12 §§ gäller inte sådana av år 1939 krävs tillstånd prästgårdar förklarats

av som som länsstyrelsen byggnadsminnen eller kultur-

för att utvidga eller på reservat enligt 3 kap. eller

som något annat sätt väsentligt ändra omfattas av vård- och använd-

begravningsplatsen, ningsföreskrifter enligt 41 kap.

för att där uppföra någon 12 § kyrkolagen 1992:300,

om ny byggnad eller fast anordning länsstyrelsen beslutar att sådana eller riva eller väsentligt ändra föreskrifter skall gälla

som befintlig byggnad eller fast an- skyddsbestämmelser enligt 3 kap. ordning.

14§

Om Riksantikvarieämbetet Om Riksantikvarieämbetet beslutar det, skall bestämmel- beslutar det, skall bestämmelserna i 13 § tillämpas också i serna i 11 och 12 §§ tillämpas fråga om en begravningsplats också i fråga om en prästgård som tillkommit efter utgången av som huvudsakligen har tillår 1939, om begravningsplatsen kommit efter utgången av år ligger invid en kyrkobyggnad 1939 och är märklig

som genom som uppförts dessförinnan eller sitt kulturhistoriska värde. är märklig genom sitt kulturhistoriska värde.

15§

Länsstyrelsen får besluta att

en prästgård inte skall omfattas

bestämmelserna i 11 eller

av

12 §§, såvida inte Riksantikva-

rieämbetet har valt ut den med

stöd av 14

Bilaga 3 283

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Efter utgången av år 1999 gäller bestämmelserna endast sådana prästgårdar som länsstyrelsen eller Riksantikvarieämbetet före denna tidpunkt har valt ut.

Överklagande Kyrkstäder

16 §

Kyrkstäder får inte på något väsentligt sätt förändras utan tillstånd av länsstyrelsen.

Länsstyrelsen får förordna

skyldighet för innehavare av om lägenheter inom en kyrkstad att inom viss tid anmäla överlåtelser av sådana lägenheter till länsstyrelsen.

Ansvar och överklagande m.m.

17 §

Länsstyrelsen får hos kronofogdemyndigheten begära särskild handräckning enligt lagen 1990:746 om betalningsföreläggande och handräckning mot den som ansvarar för förvaltningen av ett kyrkligt kulturminne för att säkerställa efterlevnaden av föreskrifter och beslut enligt detta kapitel.

284 Bilaga 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I fall som avses i första

stycket får länsstyrelsen i stället

för att begära särskild

handräckning förelägga den som

är ansvarig att vidta rättelse

eller avbryta pågående åtgärder.

Ett sådant föreläggande får

förenas med vite.

fd.16§ I8§

Beslut i 9 och Länsstyrelsens beslut enligt

som anges 13 §§ får överklagas hos allmän detta kapitel får överklagas hos förvaltningsdomstol. Sådana be- allmän förvaltningsdomstol. Såslut får alltid överklagas dom- dana beslut fâr alltid överklagas

av kapitlet. av domkapitlet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Beslut enligt 10 och 14 Riksantikvarieämbetets beslut

får överklagas hos regeringen. enligt 4 och 12§§ får överklagas

hos regeringen.

4 Bilaga

Policydokument med grundläggande principer

för vården av det kyrkliga kulturarvet

Ur Fädemas kyrkor och framtidens Svenska kyrkans utredningar

- 1996:1 sid. 175-176. Betänkande av 1993 års kyrkobyggnadsutredning.

Kyrkorna är ett kulturarv som tillhör alla och skall bevaras kommande generationer. 2. Kyrkorna är levande gudstj änstrum och ett ovärderligt kulturarv. Kulturmilj övårdens uppdrag är att företräda det allmänna vad gäller bevarande kulturarvet och att i detta arbete göra en

av avvägning mot församlingens intressen. 4. Kyrkan skall respekteras "ett heligt rum för högtid och

som stillhet för gudstjänst och kyrkliga handlingar: dop,

- ett rum konfirmation, vigsel och begravning. 5. Kyrkan skall respekteras ett levande kulturarv där den i

som obruten kontinuitet bestående funktionen har ett värde i sig. Kyrkan skall respekteras ett historiskt dokument.

som Kyrkan skall respekteras som ett arkitektoniskt monument. Hanteringen skall grunda sig på en sammanvägd bedömning av kyrkans uppgift att samla till gudstjänst och högtid å ena sidan samt kyrkans historiska, arkitektoniska och estetiska värden å den andra. Bedömningen skall ge underlag för ställningstaganden både i stort och vad avser de enskilda detaljerna. Hanteringen skall ske utifrån en helhetssyn på objektet. 10. Grundläggande principer för god byggnadsvård skall alltid gälla. Det innebär

att Visa respekt för originalet -

att verka för reversibla åtgärder -

att använda adekvata material och metoder -

att ställa krav på kvalitet i material och utförande -

286 Bilaga 4

ll. Estetiska omgestaltningar "smakrestaureringar" bör bedömas restriktivt men kan komma ifråga exempelvis i en i flera etapper förvanskad kyrka av låg estetiskt och antikvarisk kvalitet. Kraven på god arkitektonisk och estetisk gestaltning skall då ställas högt. 12. Kyrkorna skall vara väl dokumenterade. Därvid skall utgångspunkten vara

att dokumentationen skall kunna ge underlag för en rekonstruktion i händelse av exempelvis en brand

att kyrkan i princip skall bevaras för all framtid. Därför skall dokumentation av åtgärder, metoder och material kunna ge tillräckligt underlag för det framtida underhållet

att kyrkorna i sig är värdefulla kunskapsbanker. Dokumen- tation murverk, konstruktioner, snickerier, målningar, inven-

av tarier etc. skall syfta till att ta tillvara och sprida den kunskapen.

Statens 1997

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Dennyagymnasieskolan stegför steg.U. 32. Följdlagstiftningtill miljöbalken. M.

- Inkomstskattelag,del l-III. Fi. 33.Att läraöver gränser.En studieav0ECD:s . Fastighetsdataregister.Ju. förvaltningspolitiskasamarbete.Fi. . Förbättradmiljöinformation. M. 34.Övervakningavmiljön. M. . Aktivt lönebidrag.Ett effektivarestödför 35.Ny kurs i trañkpolitiken + bilagor. K. . arbetshandikappade.A. 36.Bekämpande penningtvätt.Fi.av 6. Länsstyrelsemasroll i trañk- och fordonsfrågor.K. 37. Ett tekniskt forskningsinstituti Göteborg.U. 7. Byråkratini backspegeln.Femtio årav förändring 38.Myndigheteller marknad.

sexförvaltningsomráden.Fi. Statsförvaltningensolika verksamhetsformer.Fi. Rösterombarnsoch ungdomarspsykiskahälsa.S. 39. Integritet Offentlighet Informationsteknik.Ju. 9. Flexibel förvaltning.Förändringoch verksam- 40. Ungaoch arbete.In. hetsanpassning statsförvaltningensav 41. Statenoch trossamfunden struktur. Fi. Rättslig reglering 10.Ansvaretför valutapolitiken.Fi. Gnmdlag

ll. Skatter,miljö och sysselsättning.Fi. Lagom trossamfund

- 12.IT-probleminför 2000-skiftet.Referatoch Lagom Svenskakyrkan. Ku.

slutsatserfrånenhearinganordnadav 42. Statenoch trossamfunden IT-kommissionenden 18 december. Begravningsverksamheten.Ku. IT-kommissionensrapport1/97. K. 43. Statenoch trossamfunden .Regionpo1itikför hela Sverige.N. Den kulturhistoriskt värdefullakyrkliga egendomen .IT i kulturenstjänst. Ku. och de kyrkliga arkiven. Ku. .Det svårasamspelet.Resultatstymingensframväxt 44. Statenoch trossamfunden ochproblematik.Fi. Svenskakyrkanspersonal.Ku. .Att utvecklaindustriforslcningsinstimten.N. 45. Statenoch trossamfunden Skatter,tjänsteroch sysselsättning. Stöd, skatteroch finansiering.Ku. . + Bilagor. Fi. 46. Statenochtrossamfunden i 9aGranskningav granskning. Statlig medverkanvid avgiftsbetalning.Ku. Den statligarevisioneni Sverigeoch Danmark.Fi. 47. Statenoch trossamfunden Bättreinformationomkonsumentpriser.In. Denkyrkliga egendomen.Ku. Konkurrenslagen1993-1996.N. .Växa i lärande.Förslagtill läroplanför barnoch unga6-16år. U. 22. Aktiebolagetskapital. Ju. 23. Digital dem0kr@ti.Ett seminariumomTeknik, demokratioch delaktighetden 8 november1996 anordnatav Folkornröstningsutredningen,ITkommissionenoch Kommunikationsforslmingsberedningen.IT-kommissionensrapport2/97. K. 24. Välfärd i verkligheten Pengarräckerinte.

- 25. Svensk EU-fat. Jo.

mat - 26. EU:sjordbrukspolitik och denglobalalivsmedelsförsörjningen.Jo. 27. Kontroll ReavinstVärdepapper.Fi. 28. I demokratinstjänst. Statstjänstemarmensroll och vårt offentligaetos.Fi. 29. Barnpornografifrágan. Innehavskriminaliseringm.m. Ju. 30. Europaochstaten.Europeiseringensbetydelseför svenskstatsförvaltning.Fi. 3l.Kristallkulan trettonrösterom framtiden.

- IT-kommissionensrapport3/97. K.

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Utbildningsdepartementet

Fastighetsdataregister.3 Dennyagymnasieskolan stegför steg.l

- Aktiebolagetskapital. 22 Växa i lärande.Förslagtill läroplanför barnoch Bampomografifrågan. unga6-16 år. 21 lnnehavskriminaliseringm.m. 29 Ettteknisktforskningsinstituti Göteborg.37 Integritet Offentlighet Informationsteknik.39

Jordbruksdepartementet Socialdepartementet EU-fat. 25

Svenskmat - Rösterombarnsochungdomarspsykiskahälsa.8 EU:sjordbrukspolitik och denglobalalivsmedels- Välfärd i verkligheten Pengarräckerinte. 24 försörjningen.26

- Kommunikationsdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Länsstyrelsemasroll i trafik- ochfordonsfrágor.6 Aktivt lönebidrag.Ett effektivare stödför IT-probleminför 2000-skiftet.Referatoch slutsatser arbetshandikappade.5 från enhearinganordnadavIT-kommissionenden

12 Kulturdepartementet 18december.IT-kommissionensrapportl/97. Digital demokr@ti.Ett seminariumomTeknik, IT i kulturenstjänst. 14 demokratioch delaktighetden 8 november1996 Statenochtrossamfunden anordnatav Folkomröstningsutredningen,IT- Rättsligreglering kommissionenoch Kommunikationsforsknings- Grundlag

beredningen.IT-kommissionensrapport2/97. 23 Lag omtrossamfund

- Kristallkulan trettonrösteromframtiden. LagomSvenskakyrkan. 41

- - IT-kommissionensrapport3/97. 31 Statenochtrossamfunden Ny kursi trañkpolitiken + bilagor. 35 Begravningsverksamheten.42

Statenochtrossamfunden Finansdepartementet Denkulturhistorisktvärdefulla kyrkliga egendomenoch Inkomstskattelag,del I-III. 2 de kyrkliga arkiven. 43 Byräkratini backspegeln.Femtioår avförändringpå Statenochtrossamfunden sexförvaltningsomráden.7 Svenskakyrkanspersonal.44 Flexibel förvaltning.Förändringoch verksam- Statenoch trossamfunden hetsanpassning statsförvaltningensstruktur. 9 Stöd, skatteroch finansiering.45

av Ansvaretför valutapolitiken.10 Statenoch trossamfunden Skatter,miljö ochsysselsättning.ll Statlig medverkanvid avgiftsbetalning.46 Detsvårasamspelet.Resultatstymingensframväxt Statenoch trossamfunden ochproblematik.15 Denkyrkliga egendomen.47 Skatter,tjänsterochsysselsättning.

Närings- och handelsdepartementet + Bilagor. 17 Granskningav granskning. Regionpolitikför hela Sverige.13 Denstatligarevisioneni SverigeochDanmark.18 Att utvecklaindustriforskningsinstituten.15 Kontroll ReavinstVärdepapper.27 Konkurrenslagen1993-1996.20 I demokratinstjänst.Statstjänstemarmensroll och

28 Inrikesdepartementet várt offentliga etos. Europaoch staten.Europeiseringensbetydelseför Bättreinformation konsumentpriser.19

om svenskstatsförvaltning.30 Ungaoch arbete.40 Att läraöver gränser.En studieavOECD:s förvaltningspolitiskasamarbete.33 Miljödepartementet Bekämpandeavpenningtvätt.36 Förbättradmiljöinformation. 4 Myndigheteller marknad. Följdlagstiftningtill miljöbalken. 32 Statsförvaltningensolika verksamhetsformer.38 Övervakning miljön. 34

av